2

Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1960

Förslag

till

förordning om bidrag till vanföra ägare av motorfordon

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Ägare av motorfordon, vilket jämlikt 2 § första stycket c) förordningen

den 2 juni 1922 om automobilskatt är frikallat från skatteplikt eller för vil­

ket befrielse från skatteplikt är medgiven enligt 2 § andra stycket nämnda

förordning, är berättigad till bidrag i enlighet med vad i denna förordning

sägs.

2

§•

Bidrag utgår efter ansökan årligen i efterskott till den, som under det sist-

förflutna bidragsåret varit i bilregister antecknad såsom ägare av i 1 §

avsett motorfordon, dock endast för tid, varunder skattefrihet åtnjutits

för sadant fordon och detta innehafts av den vanföre.

Med bidragsår förstås tiden den 1 juli—den 30 juni.

3 §•

Till ägare av bil utgår bidrag för helt år räknat med belopp motsvarande

den skatt, som under bidragsåret belöpte på

480 liter bensin, då fråga är om bensindriven bil, och

340 liter brännolja, då fråga är om brännoljedriven bil. Bidragsbeloppen

skola avrundas till närmaste hela tiotal kronor.

Till ägare av motorcykel utgår bidrag för helt år räknat med hälften av

det till ägare av bensindriven bil för helt år utgående beloppet.

4

§.

Omfattar tid som i 2 § sägs mer än sex månader av bidragsåret, utgår

bidrag såsom för helt år. Är tiden mer än två men högst sex månader

av bidragsåret, utgår bidrag med hälften av vad som skulle hava utgått för

helt år. För tid, som ej överstiger två månader, utgår icke bidrag. Om fordon

av olika slag innehafts, bestämmes vid tillämpning av 3 § rätten till bidrag

av det sist innehavda fordonet.

5 §•

Ärenden rörande bidrag handläggas av länsstyrelserna.

Ansökning om bidrag skall göras hos den länsstyrelse, i vars bilregister

sökanden under den tid ansökningen avser senast varit antecknad såsom

ägare av i 1 § avsett motorfordon.

Ansökning om bidrag skall göras skriftligen inom tre månader från bi­

dragsårets utgång och skall innehålla uppgift om

sökandens fullständiga namn, yrke, hemvist och postadress;

den tid av bidragsåret sökanden innehaft i 1 § avsett fordon; samt

fordonsslag och registreringsnummer.

3

Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1960

6

§.

Kungl. Maj:t äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforder­

liga föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1961, varvid bidrag enligt för­

ordningen första gången skall utgå för bidragsåret den 1 juli 1960—den 30

juni 1961. Förordningens bestämmelser skola äga giltighet redan före ikraft­

trädandet med avseende på åtgärder, som erfordras för tillämpningen där­

efter.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1960

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av anvisningarna till 19 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att anvisningarna till 19 § kommunalskattelagen

den 28 september 19281 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

Anvisningar

till 19 §.

Socialhjälp, begravningshjälp — -

—- — influtna medlemsavgifter.

Utbytes sådan------------ skatteplik­

tig intäkt.

Bestämmelsen att —- — — sist­

nämnda lag.

Skatteplikt föreligger icke för bi­

drag från stat eller kommun, vilka

enligt av Kungl. Maj :t eller av stat­

lig myndighet meddelade bestämmel­

ser utgå, i samband med utbildning

eller omskolning, till arbetslösa och

partiellt arbetsföra samt med dem i

fråga om sådana bidrag likställda.

Enligt 46 § 2 mom.------------- och

32 §§.

(Föreslagen lydelse)

Anvisningar

till 19 §.

Socialhjälp, begravningshjälp —

--------influtna medlemsavgifter.

Utbytes sådan------------ skatteplik­

tig intäkt.

Bestämmelsen att — — — sist­

nämnda lag.

Skatteplikt föreligger icke för bi­

drag från stat eller kommun, vilka

enligt av Kungl. Maj :t eller av stat­

lig myndighet meddelade bestämmel­

ser utgå, i samband med utbildning

eller omskolning, till arbetslösa och

partiellt arbetsföra samt med dem i

fråga om sådana bidrag likställda.

Skatteplikt föreligger ej heller för bi­

drag som utgår enligt förordningen

om bidrag till vanföra ägare av mo­

torfordon.

Enligt 46 § 2 mom. — — — och

32 §§.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1961.

1 Senaste lydelse se 1960:00 (jfr prop. 1960: 76).

Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1960

5

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj. t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 maj

1960.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

ministern för utrikes ärendena

U^ndén,

statsråden

N^ilsson, S^träng, A^ndersson, L^indström, L^indholm, K^ling, S^koglund,

E^denman, N^etzén, J^ohansson, ^af G^eijerstam, N^ordlander.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen­

sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om

restitution av

bensinskatt till vanföra ägare av motorfordon

samt anför därvid följande.

I. Inledning

Riksdagen har under de sistförflutna åren vid två tillfällen behandlat

frågor om lättnader i bensinbeskattningen för invalider.

Vid 1954 års riksdag yrkades sålunda — i anslutning till proposition

(nr 112) med förslag till höjd beskattning av motorfordonstrafiken — i två

likalydande motioner (I: 480 och II: 608) bl. a. att, i enlighet med i motio­

nerna angivna riktlinjer, föreskrifter skulle utfärdas om restitution av ben­

sinskatt, som erlagts för av invalidfordon förbrukad bensin. Bevillningsut­

skottet (betänkande nr 45) var icke berett att utan närmare utredning taga

ställning till det ifrågavarande spörsmålet och avstyrkte därutinnan motio­

nerna. Utskottet uttalade vidare att, därest ett av utskottet samtidigt fram­

lagt förslag om befrielse från fordonsskatt för invalidbilar bifölls, kunde,

sedan denna skattebefrielse varit i kraft någon tid, bättre utgångspunkter

erhållas för ett ställningstagande till spörsmålet om restitution av bensin­

skatt. Utskottet förutsatte att Kungl. Maj:t ägnade fortsatt uppmärksamhet

åt denna fråga. Riksdagen biföll utskottets förslag om befrielse från fordons­

skatt för invalider. Frågan om restitution av bensinskatt föranledde — i en­

lighet med utskottets hemställan —- icke någon riksdagens åtgärd.

År 1957 hade riksdagen ånyo att taga ställning till fråga om restitution för

invalider av skatt å bensin. Frågan väcktes genom två likalydande motioner

(I: 535 och II: 677) i anledning av propositionen (nr 175) med förslag till

förordning om allmän energiskatt. I motionerna hemställdes att riksdagen

måtte besluta medge restitution för invalidmotorfordon av den allmänna

energiskatt, som enligt den framlagda propositionen skulle påföras motor­

bensinen. Efter att ha erinrat om behandlingen vid 1954 års riksdag av den

då väckta restitutionsfrågan anförde bevillningsutskottet (betänkande nr

7

Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Västernorrlands, Väster­

bottens och Norrbottens län, 1953 års trafikutredning, De vanföras riksför­

bund, Svenska vanförevårdens centralkommitté samt Kungl. automobil klub­

ben, Motormännens riksförbund och Motorförarnas helnykterhetsförbund,

därvid de tre sistnämnda remissinstanserna avgivit gemensamt yttrande

genom sitt samarbetsorgan, Motororganisationernas samarbetsdelegation.

Vid det av länsstyrelsen i Malmöhus län avgivna yttrandet har fogats ut­

låtande av förste bilinspektören i Malmö distrikt.

Utredningens förslag har i allt väsentligt godtagits vid remissbehandlingen.

Jag anhåller nu att få taga upp detta ärende och skall till en början lämna

några uppgifter om beskattningen av bensin och motorbrännolja samt redo­

göra för gällande bestämmelser om skattelättnader för invalider med avse­

ende å skatt på motorfordon. I det sammanhanget ämnar jag även beröra

vissa andra förmåner, som kan komma invalider till del i närliggande hän­

seenden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1960

II. Gällande bestämmelser m. m.

Enligt 1 § förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin

och motorsprit skall för bensin sådan skatt erläggas med 32 öre per liter.

På bensin utgår vidare enligt 5 § förordningen den 31 maj 1957 (nr 262) om

allmän energiskatt dylik skatt med 9 öre per liter. Den sammanlagda skatten

på bensin utgör sålunda 41 öre per liter.

Brännolja, som förbrukas för drift av motorfordon, beskattas enligt 3 §

förordningen den 21 maj 1954 (nr 260) om brännoljeskatt med 30 öre per

liter. Härutöver utgår enligt den vid förordningen om allmän energiskatt

fogade förteckningen över vissa bränslen, för vilka skatt skall erläggas, all­

män energiskatt på motorbrännolja med 25 kronor för kubikmeter, d. v. s.

2.5 öre för liter. Sammanlagt utgår sålunda skatt på motorbrännolja med

32.5 öre för liter.

Genom förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt sker en

årlig beskattning av innehavet av motorfordon. Från denna skatt •— i det

följande benämnd fordonsskatten -— kan befrielse i vissa fall åt­

njutas för bl. a. invaliders fordon. Sålunda föreligger, såsom nyss berörts,

automatisk skattefrihet för s. k. invalidmotorcykel, d. v. s. motorcykel som

är inrättad såsom invalidfordon och vars maximihastighet icke överstiger

30 kilometer i timmen (2 § första stycket c). Vidare äger vederbörande läns­

styrelse under vissa förutsättningar medge befrielse från skatteplikt för per­

sonbil, bil av skåpvagnstyp eller motorcykel, som äges av höggradigt vanför

person (2 § andra stycket). För att befrielse skall kunna medges fordras att

den vanföre innehar körkort för förande av fordonet samt att han för sin

huvudsakliga förvärvsverksamhet eller för sin utbildning är varaktigt bero­

ende av fordonet såsom fortskaffningsmedel. Befrielse får ej avse bil med

högre tjänstevikt än 1 800 kilogram.

9

Bidragsgivningen omfattar personer, behäftade med vanförhet eller lyte

eller lidande av kronisk sjukdom, vilka under kalenderåret fyller minst

22 år.

Det medicinska kravet för bidrag då det gäller vanföra,

som är beroende

av motorfordon för sin utkomst eller yrkesutbildning, är att sökanden skall

vara höggradigt vanför och ha behov av fordonet för sin förflyttning.

Vidare fordras regelmässigt att sökanden innehar körkort. Sökanden av­

ses sålunda själv skola köra fordonet. Endast i rena undantagsfall (t. ex.

då hustrun kör förvärvsarbetande invalidiserad man) beviljas

bidrag, om

den sökande ej själv är i stånd att köra fordonet.

Bidraget skall i princip endast gälla ett av vederbörande innehaft

motorfordon.

Inkomster upp till omkring 12 000 kronor för ensamstående person och

18 000 kronor för makar brukar i och för sig ej utesluta rätt till bidrag.

Vid högre inkomstlägen blir frågan om bidrag beroende av andra faktorer,

såsom underhållsskyldighet, den ekonomiska ställningen i övrigt och lik­

nande.

Bidrag utgår med högst tre fjärdedelar av anskaffningskostnaden och är

dessutom begränsat till för närvarande högst 3 500 kronor. Det förutsättes

att återstoden av inköpskostnaden kan täckas genom medel från annat håll,

t. ex. bidrag från kommun eller landsting.

För budgetåret 1959/60 disponerar pensionsstyrelsen och arbetsmarknads­

styrelsen __enligt av Kungl. Maj :t bestämd fördelning styrelserna emellan —

anslagsmedel om tillhopa en miljon kronor för lämnande av näringshjälp i

invaliditetsförebyggande verksamhet. Av medlen utgår emellertid bidrag även

till annat än motorfordonsanskaffning. Under budgetåren 1951/52—1958/59

har bidrag till anskaffande av motorfordon lämnats i omkring 1 675 fall, var­

av cirka 1 440 gällt bilar. De sista tre budgetåren uppgick antalet bidragsfall

genomsnittligt till ca 260 om året, varav ca 250 avsåg bilar. Arbetsmarknads­

styrelsens bidragsgivning började först med budgetåret 1959/60.

Ur

allmänna arvsfonden

lämnade bidrag för inköp av motorfordon. Efter

beslut av Kungl. Maj :t i socialdepartementet lämnas bidrag ur allmänna

arvsfonden åt yngre invalidiserade personer för inköp av motorfordon. Bi­

drag utgår i de flesta fallen till personer som lider av sviter av polio, mus­

kelförlamningar och amputationer och som fyllt högst 21 år. Vidare skall

fordonet vara behövligt för att sökanden skall kunna genomgå skol- eller

yrkesutbildning eller färdas till och från arbetsplats. Inkomstprövning äger

rum.

Vederbörande skall i princip själv kunna framföra fordonet, som för det

mesta brukar vara inrättat som invalidfordon.

Bidrag utgår i det enskilda fallet med högst 4 000 kronor, vanligen 3 000

kronor. Bidragsgivningen började år 1954 och har fram till den 1 april 1960

omfattat 208 motorfordon, huvudsakligast bilar.

Annan bidragsvcrksamhet.

Bidrag för anskaffande av motorfordon åt in­

Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1960

11

Skattelättnadernas form och omfattning

Fordonsskatten utgår efter vissa schabloner samt med ett och samma be­

lopp oavsett i vilken utsträckning fordonet brukas och, i princip, oavsett för

vilket ändamål. Erläggande till fullo av denna skatt utgör villkor för for­

donets brukande. Mot denna bakgrund framstår det enligt utredningens

åsikt som naturligt, att skattebefrielsen för invalidfordon avser hela for­

donsskatten. Det i skattebefrielsens form givna bidraget täcker således jäm­

väl den del av skatten, som i det särskilda fallet kan hänföra sig till fordo­

nets brukande exempelvis för rekreationsändamål. Denna konsekvens av hel

skattebefrielse i angivna hänseende anser utredningen emellertid ej kunna

åberopas som skäl för att bensinskattelättnaderna bör avse vederbörandes

hela bensinförbrukning.

Vid övervägandet av i vilken omfattning lättnader i bensinbeskaltningen

nu bör medgivas har utredningen stannat för, att sådana lättnader i princip

bör ifrågakomma endast beträffande bensin som förbrukas dels i direkt an­

slutning till vederbörandes förvärvsverksamhet (såväl huvudsaklig som an­

nan) eller utbildning, dels i mera medelbart samband med förvärvsverk­

samheten eller utbildningen. En dylik ordning synes utredningen stå i god

överensstämmelse med de synpunkter som av statsmakterna lagts pa frå­

gan om villkoren för befrielse från fordonsskatt. Dragés gränsen på dylikt

sätt, kommer också, fortsätter utredningen, det viktigaste behovet av skatte­

lättnader att tillgodoses. Gränsdragningen synes ej heller innebära något

föregripande av det framtida ställningstagande i fragan, som aktualiseras

i samband med att spörsmålet om fordonsskattebefrielse för invaliders for­

don får sin definitiva lösning.

Skattelättnaderna bör enligt utredningens uppfattning beredas de berät­

tigade i form av direkta bidrag. I principiell överensstämmelse med vad som

gäller i fråga om befrielse från fordonsskatt bör bidragen ge täckning för

hela det skattebelopp, som belöper på den kvantitet bensin, för vilken bi­

drag befinnes böra utgå.

Utredningen berör även frågan om lättnader i brännoljebeskattningen

för de — för närvarande fåtaliga — invalider, som har brännoljedrivna for­

don. Ehuru den totala skatten är betydligt lägre per liter brännolja än per li­

ter bensin och brännoljan har en effekt, i körsträcka räknat, som är större än

bensinens, anser utredningen det ej vara med billigheten förenligt att lämna

dessa invalider utan skattelättnader. Utredningen föreslår därför, att bidrag

skall utgå Ull invalider med brännolj edrivna fordon efter samma principer

som i fråga om invalider med bensindrivna fordon.

Utredningen upplyser att genom De vanföras riksförbunds försorg ca

1 000 slumpvis utvalda ägare av invalidfordon under år 1958 — antalet

skattebefriade invalidfordon beräknades, såsom förut nämnts, i början av

år 1958 uppgå till ca 2 100 — tillställts frågeformulär om bl. a. totalt körd

vägsträcka, bensinkostnader och totala driftkostnader samt avstånd mellan

bostad och arbetsplats. Av de tillfrågade har 691 insänt svar. Samtliga svar

Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1960

Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1960

13

verksamhet eller utbildning. Vidare bör bidragen maximeras till vad som

kan anses skäligt vid en normal användning av bil. Slutligen bör en enkel

och billig administrering av bidragsgivningen åstadkommas.

En uppdelning av de vanföra i bidragshänseende på grundval av yrkestill-

hörighet eller andra dylika förhållanden bär enligt utredningen icke visat

sig möjlig. Det enda sätt som står till buds att göra en differentiering anser

utredningen vara att låta denna direkt bygga på den omfattning, i vilken

de vanföra använder sina bilar i anslutning till huvudsaklig förvärvsverk­

samhet eller utbildning. Härvid skulle kunna tänkas en ordning, enligt vil­

ken bidragen bestämdes efter medelkörsträckan exempelvis i det femkilo-

meterssteg, inom vilket den vanföres arbetsplats är belägen räknat från hans

bostad. En dylik ordning synes emellertid, anför utredningen, ej kunna ge­

nomföras utan att avkall göres på de krav som nyss uppställts. Bidragen

skulle således ej bli maximerade till vad som kan anses skäligt vid en nor­

mal användning av bil. Vidare skulle adininistreringen bli mera komplice­

rad och kostnadskrävande, då hänsyn fick tagas till ändrade bostads- och

arbetsplatsförhållanden under bidragsåret och de i bidragsansökningarna

lämnade avståndsuppgifterna, i den mån de avsåg större avstånd än 5 km,

måste i varje fall stickprovsvis kontrolleras. Utredningen anser på grund

härav, att en sådan differentiering ej bör ifrågakomma.

Av den förut nämnda sammanställningen av uppgifter om avstånd mel­

lan bostad och arbetsplats framgår, anför utredningen, att drygt 61 procent

av i annans tjänst anställda ägare av skattebefriade personbilar har sin ar­

betsplats belägen inom 5 km från bostaden. Den årliga m e d e 1 kör­

sträckan till och från arbetet har för nämnda grupp beräknats till

280 mil. De egna företagarna och de hemmaarbetande med skattebefriade

personbilar, tillsammans ca 15 procent av samtliga ägare av dylika bilar,

kan enligt utredningen för sin huvudsakliga förvärvsverksamhet antagas ha

en årlig medelkörsträcka, som i stort sett motsvarar den nyss nämnda.

Även för dem som använder sin skattebefriade personbil för sin utbildning

anser utredningen att man kan räkna med ungefär samma medelkörsträcka

per år. Det anförda innebär, att inemot 70 procent av de vanföra med skatte­

befriade personbilar kan förutsättas årligen köra i genomsnitt ca 280 mil i

omedelbar anslutning till sin huvudsakliga förvärvsverksamhet eller ut­

bildning. Denna medelkörsträcka synes således enligt utredningen få anses

ge uttryck för vad som kan bedömas såsom en normal användning av bil i

förevarande hänseende. Utredningen har därför funnit nämnda medelkör­

sträcka böra läggas till grund för bidragsbeloppens bestämmande.

Utredningen uttalar att, beträffande användningen av personbil i mera

medelbart samband med förvärvsverksamhet eller utbildning, fastare håll­

punkter ej kan erhållas för bedömande av i vilken omfattning dylik körning

förekommer. Utredningen har emellertid ansett skäligt att sådan körning

beräknas till 200 mil årligen.

Till ägare av personbil föreslås i enlighet med det anförda bidrag för år

15

såsom för helt kalenderår, om fordonet innehafts under mer än halva ka­

lenderåret, samt med hälften av årsbidraget, om fordonet innehafts under

kortare tid, dock minst två månader. Har fordonet innehafts under kortare

tid än två månader, bör bidrag ej utgå.

Utredningens förslag rörande bidragsbeloppens bestämmande innebär,

med nuvarande beskattning av bensin och brännolja, att bidrag skall utgå

enligt följande sammanställning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1960

Fordonet har under kalender­

året innehafts

Bidrag för

bensin­

driven bil

brännolje-

driven bil

motorcykel

mer än 6 månader..................

2—6 månader ..........................

mindre än 2 månader ..........

200: —

100: —

110: —

55: —

100: —

50: —

För det fall att en ändrad skattesats på bensin eller brännolja skulle träda

i kraft vid annan tidpunkt än den 1 januari, bör enligt utredningens åsikt

bidragsbeloppet för hela det kalenderår, varunder den ändrade skattesatsen

trätt i kraft, bestämmas på grundval av en proportionell fördelning av kvan­

titeterna bensin eller brännolja på de perioder, under vilka de olika skatte­

satserna gällt. Till dem som innehaft sitt fordon endast under två—sex må­

nader av kalenderåret synes bidrag emellertid av praktiska skäl böra utgå

med hälften av årsbidraget, oavsett hur den tid de innehaft sitt fordon för­

delar sig på perioderna med högre och lägre skattesats. Under förutsättning

att skillnaden mellan de olika skattesatserna icke är väsentlig, medför en

dylik regel ej några ur rättvisesynpunkt stötande konsekvenser, uttalar ut­

redningen.

Handläggningen av bidragsärenden

Utredningen framhåller att med det föreslagna bidragssystemet följer, att

prövningen av bidragsansökningar helt och hållet blir av formell karaktär.

Prövningen går således uteslutande ut på att konstatera, huruvida sökanden

under viss tid varit i bilregister antecknad såsom ägare av motorcykel, som

varit frikallad från skatteplikt enligt automobilskatteförordningen, eller

av motorfordon, för vilket befrielse från dylik skatteplikt åtnjutits. Behov

av central handläggning för vinnande av enhetlig tillämpning av bidrags-

bestämmelserna föreligger således ej. Vid sådant förhållande anser utred­

ningen lämpligt, att prövningen av ansökningar och utbetalningen av bidrag

sker hos de myndigheter, hos vilka bilregister föres, d. v. s. hos länsstyrel­

serna.

Ansökning om bidrag bör i enlighet med det anförda göras hos den läns­

styrelse, i vars bilregister sökanden varit antecknad såsom ägare av motor­

fordon under den tid, för vilken bidrag skall utgå. För det fall att någon

under nämnda tid varit antecknad såsom ägare av motorfordon i bilregister

16

Kungl. Maj:is proposition nr 165 år 1960

hos flera än en länsstyrelse, bör, anför utredningen, ansökning om bidrag

göras hos den länsstyrelse, i vars bilregister han senast varit antecknad så­

som ägare av motorfordon. På denna länsstyrelse bör ankomma att — sedan

utredning verkställts rörande den sammanlagda tid, för vilken bidrag skall

utgå — till sökanden utbetala hela det honom tillkommande bidraget.

Bidragsansökning bör enligt utredningens mening göras inom viss ej allt­

för lång tid efter utgången av kalenderåret. Utredningen finner lämpligt att

ansökning skall göras inom en månad efter kalenderårets utgång. Den bör

göras skriftligen och innehålla uppgift om sökandes fullständiga namn, yrke,

hemvist och postadress. Vidare bör ansökningen innehålla uppgift om det

eller de registreringsnummer, som varit tilldelade sökanden tillhörigt mo­

torfordon under den tid, för vilken bidrag skall utgå.

Bidragskostnaderna

Utredningen föreslår att bidrag första gången skall utgå år 1961 och avse

år 1960. Bidragsutgifterna antages av utredningen under år 1961 uppgå till

inemot 1 miljon kronor och under de närmast därpå följande åren till drygt

nämnda belopp årligen. Därvid har utredningen utgått från att antalet fall

av befrielse från fordonsskatt — i enlighet med den förut berörda, av inva-

lidfordonsutredningen verkställda beräkningen — år 1961 stigit till 6 000,

fördelade med 4 500 på bilar och 1 500 på motorcyklar.

Utredningen utgår från att ett ställningstagande till frågan om finansie­

ringen av bidragen ligger utanför utredningsuppdraget och nämner därför

allenast de två alternativ, som enligt utredningens mening finnes. Det ena

innebär att bidragen helt finansieras med allmänna budgetmedel, medan en­

ligt det andra den del av bidragskostnaderna, som utgör ersättning för all­

män energiskatt, finansieras med allmänna budgetmedel och återstoden med

fordonsskattemedel.

IV. Remissyttrandena

Allmänna synpunkter

Betydelsen av det framlagda förslaget understrykes särskilt av pensions-

styrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen och medicinalstyrelsen. Vid remissbe­

handlingen bar även i övrigt från flera håll uttalats tillfredsställelse med ut­

redningens förslag, som anses väl avvägt och lätt att tillämpa. Förslaget

tillstyrkes också eller lämnas — bortsett från ett fåtal påpekanden i vissa

särskilda hänseenden — utan erinran av så gott som alla remissinstanser.

I några yttranden framföres, såsom nyss antytts, vissa erinringar mot ut­

redningens förslag. Ett par länsstyrelser ifrågasätter sålunda huruvida icke

en prövning av det ekonomiska behovet av bidrag bör äga rum. En vidgning

av kretsen av bidragsberättigade utöver vad utredningen föreslagit föres ock­

så på tal från länsstyrelsehåll. Mot vissa detaljer i förslaget har dessutom

Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1960

17

enstaka invändningar gjorts. Förslagets karaktär av provisorium betonas

särskilt i flera yttranden.

Beträffande de allmänna synpunkter, som pensionsstyrelsen, arbetsmark­

nadsstyrelsen och medicinalstyrelsen lagt på förslaget, kan nämnas föl­

jande.

Pensionsstyrelsen

erinrar om att styrelsen genom sin bidragsverksamhet

med avseende å motorfordon för invalider har en ingående kännedom om

och erfarenhet av därmed sammanhängande frågor. Det synes styrelsen vara

av största betydelse för invalider att bensinskattelättnader införes så att fler

personer av denna kategori än som nu är fallet får råd icke bara att inköpa

en bil utan även att utnyttja densamma utan alltför höga driftskostnader.

Ur rehabiliteringssynpunkt är bensinskattelättnader sålunda, anför styrel­

sen, ett värdefullt led i strävandena att förbättra invalidens utkomst- och

försörjningsmöjligheter och därigenom underlätta hans återanpassning till

förvärvslivet.

Arbetsmarknadsstyrelsen

uttalar att styrelsen, med utgångspunkt från er­

farenheterna av den arbetsvårdande verksamheten, vill kraftigt understryka

betydelsen av föreslagna skattelättnader. Styrelsen anför vidare.

För bl. a. rörelsehindrade utgör ett fortskaffningsmedel i form av ett mo­

torfordon ofta en avgörande förutsättning för förvärvsverksamhet. Sedan

länge lämnar samhället även bidrag till anskaffningskostnader för invalid­

fordon. Vid prövning av bidragsfrågan uppkommer emellertid ofta problem

angående den handikappades möjligheter att inom ramen för sina inkomster

svara för driftskostnaderna. Befrielse från bensinskatt skulle innebära ett

önskvärt förbilligande av dessa kostnader och därmed öka de handikappades

möjligheter att i förvärvslivet utnyttja invalidfordon. Med hänsyn härtill an­

sluter sig styrelsen helt till utredningens förslag till bensinskattelättnader

för invalider.

Medicinalstyrelsen

anlägger samma synpunkter som pensionsstyrelsen och

arbetsmarknadsstyrelsen på behovet av lättnader i drivmedelsbeskattningen

för invalider. Medicinalstyrelsen finner det angeläget att ett bidrag lämnas

som i flertalet fall utgör en skälig ersättning för driftskostnaderna vid an­

vändning av fordonet i direkt anslutning till och i mera medelbart sam­

band med den vanföres förvärvsverksamhet eller utbildning.

Utredningens förslag avstyrkes av

länsstyrelsen i Blekinge län.

Länssty­

relsen hänvisar till att höggradigt vanför person, som ej kan begagna sig

av kollektivt transportmedel, enligt taxeringsanvisningarna äger göra visst

avdrag för bilkostnad i sin allmänna självdeklaration. Vill man att invali­

der, som är befriade från skyldighet att utge fordonsskatt, skall erhålla

täckning för större del av bilkostnaden än övriga avdragsberättigade inva­

lider, synes detta resultat enligt länsstyrelsens mening enklast kunna upp­

nås genom utvidgning av denna invalidgrupps rätt att i självdeklaration

göra avdrag för bilkostnader. Länsstyrelsen anser att ett sådant system är

att föredraga framför det föreslagna.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 165

Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1960

19

Emellertid torde det förhålla sig så, att förflyttningshjälp kan vara be­

fogad jämväl åt invalider, ofta med höggradig invaliditet, som av skilda an­

ledningar icke är ägare till motorfordon. Dessa invalider kan för sin för­

flyttning vara hänvisade till annat än eget motorfordon, exempelvis drosk­

bil. Även denna kategori invalider bör beredas någon form av bidrag. Ett

rättvisare system för bidragsgivningen torde vara, att denna görs beroende

icke enbart av innehavet av motorfordon utan över huvud av behovet av

förflyttning med fordon i vederbörandes förvärvsverksamhet eller för ut­

bildning. Länsstyrelsen anser att det snarast möjligt bör utredas i vad mån

förutsättningar finns för en i fråga om kretsen av mottagare sålunda vid­

gad förflyttningshjälp.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län

vill rent principiellt ifrågasätta, huruvida

det kan anses riktigt att införa ett system med bidrag till invalider, där

bidraget är bundet till innehav av motorfordon, samt anför härutinnan

vidare.

Det torde finnas åtskilliga invalider, vilkas ekonomiska ställning icke

tillåter dem att anskaffa bil eller motorcykel men vilkas vanförhet är lika

höggradig och vilkas behov av motorfordon för förvärvsverksamhet eller ut­

bildning är lika stort som de invaliders, vilka enligt utredningens förslag

skall erhålla bidrag till sina bensinkostnader. Det förtjänar därför, enligt

länsstyrelsens mening, övervägas, om man inte i stället bör skapa en bi­

dragsform, som lämnar samtliga höggradigt vanföra personer, som behöver

anlita transportmedel för färd till och från arbetsplats eller utbildnings-

anstalt, ekonomisk hjälp till kostnaderna för dylika resor.

Den vanföras riksförbund

har — mot bakgrunden av att det är fråga om

provisoriska skattelättnadsbestämmelser — intet att erinra mot utredning­

ens synpunkter beträffande kretsen av skattelättnadsberättigade. Förbundet

vill emellertid understryka angelägenheten av att man vid de fortsatta över­

vägandena beaktar att även icke yrkesverksamma vanföra med behov av

motorfordon för sin förflyttning bör bli bidragsberättigade.

Skattelättnadernas form och omfattning

Utredningens förslag att skattelättnader skall beredas de berättigade i

form av direkta bidrag har, på sätt nyss angivits, föranlett erin­

ran allenast från länsstyrelserna i Uppsala och Blekinge län. I övrigt har

remissinstanserna anslutit sig till den föreslagna bidragsformen.

Några egentliga erinringar mot utredningens förslag i fråga om den

körsträcka, som bör ligga till grund för bidragsberäkningen, förekom­

mer ej i remissyttrandena. Såsom nyss berörts, betonar man i flera yttran­

den, att förslaget är väl avvägt och lätt att tillämpa. Några remissinstanser

anför dock vissa synpunkter på beräkningen av körsträckan.

Statskontoret

anser sålunda, att det statistiska materialet rörande invali­

dernas användning av sina motorfordon företer vissa brister — slutsatserna

rörande genomsnittliga årliga körsträckor synes statskontoret dragna på

osäkra grunder — och uttalar därför tvekan om lämpligheten av att utan

ytterligare undersökningar vidtaga åtgärder för eu skattelättnad. Med hän­

syn till att utredningens förslag endast är avsett som ett provisorium, vill

21

get har den administrativa enkelhet, som eftersträvats, och därför bör god­

tagas oaktat den olägenhet, som det innebär att verklig täckning av de in­

dividuella kostnaderna i vissa fall ej erhålles.

Centralkommittén anför vidare.

I slutet av år 1959 gjorde centralkommittén en enquéte till ca 700 invali­

diserade motorförare rörande deras invaliditet, utrustning med speciella

tekniska hjälpmedel etc. En av frågorna avsåg längden av den sträcka, som

under år 1958 körts i samband med förvärvsarbete. Svar har hittills inkom­

mit från ett 500-tal tillfrågade, dock har endast ca 300 relativt fullständiga

svar på ovannämnda fråga om körsträcka lämnats. Svaren fördelade sig på

följande sätt:

Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1960

Antal mil i arbetsutövning för 306 invalidiserade motorförare under år 1958

—

250 mil

19 %1

............................. — 500 mil 50%

250— 500

»

31 %f ............

500— 750

»

14 %l

............................. 500—1000

»

31%

750— 1 000

»

17 %J .........................

1 000—1 500

»

12%

1 500—2 000

»

4%

2 000—2 500

»

2%

2 500—

1%

100

%

Således framgår det att närmare 1 /3 av samtliga ligger i gruppen, som kör

mellan 250—500 mil per år i förvärvsarbete.

Med hänsyn till att uppgifter av denna typ är behäftade med flera osäker­

hetsmoment, torde försiktigheten bjuda att desamma inte får utgöra under­

lag för alltför kategoriska uttalanden. Det synes dock sannolikt, att den do­

minerande delen av de invalidiserade motorförarna har en vägsträcka avse­

ende arbetsutövning, som ligger mellan 250—500 mil per år.

Utredarens uppfattning att 280 mil per år bör beräknas för sträcka till

och från arbetsplatsen samt därtill 200 mil för »mera medelbart samband

med förvärvsverksamhet eller utbildning» synes välgrundad. Centralkom­

mittén tillstyrker därför, att dessa miltal lägges till grund för bidragsgiv-

ningen. Med hänsyn till den osäkerhet, som förklarligt nog dock måste vid­

låda även utredningsmannens ställningstagande på denna punkt, synes det

för eventuell senare revidering lämpligt att med uppmärksamhet följa ut­

vecklingen.

Motororganisationernas samarbetsdelegution

finner det lämpligt att en

viss bestämd körsträcka lägges till grund för bidragsgivningen. En differen­

tiering skulle bl. a., anför delegationen, kunna äventyra det enkla admini­

strativa förfarande som åstadkommes genom schablonberäkning. Ehuru

det förhållandet att en arbetsplats är belägen långt från bostaden kan verka

ogynnsamt, har alltid en mindre förmån beretts genom att viss körning i

mera medelbart samband med förvärvsverksamheten föreslagits bli bi-

dragsberättigad.

Även i fråga om bidragsbeloppens bestämmande har utred­

ningens förslag godtagits av det övervägande flertalet remissinstanser. I

några yttranden har dock avvikande meningar framförts.

22

Länsstyrelsen i Stockholms län

erinrar om att befrielse från fordons-

skatteplikt grundar sig på en prövning av bl. a. invalidens behov av bil för

förvärvsverksamhet eller utbildning. Beslut om skattebefrielse kan emeller­

tid, anför länsstyrelsen, meddelas senare än den dag, då invaliden i bilregis­

ter blev antecknad såsom ägare av fordonet, på grund av att något kvalifi­

cerat behov av bil vid den tidpunkten ej förelåg. En hemarbetande invalid

kan exempelvis efter en tid få större användning av bil i sin näringsutöv-

ning och på grund härav erhålla befrielse från skatteplikt. Av denna anled­

ning synes bidragsgivningen enligt länsstyrelsens åsikt icke böra räknas

från dagen för äganderättsanteckning i bilregistret utan från den dag, då

skattebefrielse skall inträda. Denna dag bör också anges på vederbörligt bil­

registerkort.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

uttalar, att anknytningen av bi­

draget till den skatt, som lagts på flytande drivmedel, förefaller ganska

onödig och att konstruktionen skymmer blicken för bidragets natur. Bidra­

get är, framhåller länsstyrelsen, att betrakta som understöd och icke som

restitution av skatt. Slopas anknytningen till drivmedelsskatten kan bi­

dragsbeloppen direkt anges i författningen.

Statskontoret och tre länsstyrelser är inte tillfredsställda med utredning­

ens förslag i vad det avser bidragsbelopps beräknande i förhållande till

längden av den tid vederbörande i bilregistret varit antecknad som fordo­

nets ägare.

Statskontoret

erinrar om att enligt de bestämmelser, som fastställts för

restitution av skatt för bensin för jordbruksändamål, som villkor för hel

restitution krävs, att bensindriven traktor innehafts hela kalenderåret. Där­

est traktor innehafts minst halva året, utgår restitution med halva belop­

pet, medan innehav under kortare tid ej berättigar till restitution. Statskon­

toret håller före att nu ifrågavarande bidrag lämpligen bör utformas efter

nämnda grunder.

Även

länsstyrelsen i Älvsborgs län

anser att i nu ifrågavarande hänseende

en annan beräkningsgrund än den föreslagna bör tillämpas samt anför.

Länsstyrelsen föreslår, att bidrag i förevarande fall skall utgå, därest ve­

derbörande under minst nio månader varit i bilregister antecknad såsom

ägare, med tre fjärdedelar av vad som skulle ha utgått för helt kalenderår,

därest han varit antecknad såsom ägare under minst sex månader, ined

hälften av beloppet för helt år och, därest han varit antecknad såsom ägare

under minst tre månader, med en fjärdedel av beloppet för helt år. Till den,

som varit antecknad såsom ägare under kortare tid än tre månader, skulle

bidrag icke utgå. Nu nämnda beräkningsgrund skulle för länsstyrelsens del

icke innebära något merarbete i jämförelse med utredningens förslag och

skulle dessutom ställa sig fördelaktigare ur rättvisesynpunkt.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län

ifrågasätter om icke bidragsbeloppen bör

differentieras i större utsträckning än som föreslagits såvitt gäller bidrag

till den som endast under viss del av kalenderåret varit ägare av invalid­

fordon. Bidrag bör enligt länsstyrelsens mening endast utgå för den eller

Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1960

23

de kalendermånader fordonet innehafts av ägaren. Länsstyrelsen anser att

bidragsrätt därvid lämpligen kan föreligga på motsvarande sätt som gäller

i fråga om skatteplikt jämlikt 6 § automobilskatteförordningen.

Länsstyrelsen i Uppsala län

finner förslaget ur rättvisesynpunkt väl sum­

mariskt. Följden av detsamma blir sålunda, anför länsstyrelsen, bl. a. att

den som haft fordonet registrerat 2 månader får lika stort bidrag som den

som haft det registrerat t. ex. 5 månader och att den som haft fordonet re­

gistrerat 12 månader ej får mer än den som haft det registrerat 7 månader.

Vidare får den som kört obetydligt samma belopp som den som kört myc­

ket under samma tidsperiod. En som haft fordonet registrerat 7 månader

eller mera får sålunda fullt belopp även om han ej kört något alls, medan

t. ex. den som kört mycket under 6 månader får hälften av vad den förre

får. Dessa ojämnheter, anför länsstyrelsen, hänför sig i huvudsak dock alle­

nast till det år, varunder den vanföre första gången medgivits befrielse från

skatteplikt för sitt fordon, medan i fortsättningen ifrågavarande fordon i

regel kvarstår i registret hela året utan att reservregistreras.

Länsstyrelserna i Kronobergs

samt

Göteborgs och Bohus län

uttalar sig för

att bidragen icke bör utgöra skattepliktig inkomst. Förstnämnda

länsstyrelse förordar därjämte, att utredningens författningsförslag kom­

pletteras med uttrycklig föreskrift om skattefrihet.

Handläggningen av bidragsärenden

Utredningens förslag rörande handläggningen av bidragsärendena har

överlag i princip godtagits vid remissbehandlingen. Fördelarna av ett enkelt

system för handläggningen har därvid understrukits. I ett par yttranden har

ytterligare förenklingar förts på tal.

Kontrollstyrelsen

ifrågasätter sålunda om icke ansökningsförfarandet kan

slopas och bidragen i stället utbetalas av länsstyrelserna på grundval enbart

av hos dem befintliga uppgifter om bidragsberättigade invalider.

Även

länsstyrelsen i Älvsborgs län

anser att ansökningsförfarandet kan

slopas, enär ansökan är avsedd att innehålla upplysningar av endast formell

natur, vilka ändock är tillgängliga för länsstyrelsen. Länsstyrelsen föreslår,

att det i stället i förordningen intages en föreskrift om att det skall åligga

länsstyrelsen att inom en månad efter utgången av varje kalenderår — efter

vederbörlig utredning såvitt angår fordon som under nästföregående kalen­

derår varit registrerat i mer än ett län — tillställa de personer, som är i ve­

derbörande länsstyrelses bilregister antecknade som ägare av i 1 § förord­

ningen avsett motorfordon, bidrag beräknat efter den tid vederbörande varit

i bilregistret sålunda antecknad.

Riksräkenskapsverket

ifrågasätter huruvida icke den i författningsför-

slaget intagna bestämmelsen om begränsad ansökningstid bör utgå.

Av motsatt uppfattning är

länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.

Denna

länsstyrelse anför, att den föreslagna föreskriften att ansökning om bidrag

skall göras skriftligen inom eu månad efter kalenderårets utgång synes inne­

Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1960

25

omprövning, mot vilket förslag statskontoret i avgivet remissyttrande icke

funnit anledning till erinran. Emellertid är det här, anför statskontoret, frå­

ga om en provisorisk reglering i avbidan på slutförandet av 1953 års trafik­

utrednings arbete, varför en omprövning av finansieringsfrågan lär vara att

emotse.

Riksräkenskapsverket

anser att för bidragens bestridande ett särskilt för­

slagsanslag bör anvisas under riksstatens femte huvudtitel. Då anslagsända-

målet har social karaktär, synes enligt ämbetsverkets

åsikt någon avräk­

ning icke böra ske mot automobilskattemedlen.

Även

länsstyrelsen i Jönköpings lån

är av den-'åsikten att bidragen såsom

en form av socialhjälp i vidsträckt bemärkelse bör finansieras av allmänna

budgetmedel.

1953 års trafikutredning

anser — på i yttrandet anförda skäl — att bi­

draget till tre fjärdedelar bör avräknas mot automobilskattemedlen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1960

V. Departementschefen

Såsom framgått av den tidigare lämnade redogörelsen har man på flera

sätt underlättat för invaliderna att hålla sig med motorfordon. Olika for­

mer av stöd lämnas såväl av staten som av kommuner, hjälporganisationer

och enskilda företag.

En invalid kan sålunda erhålla statligt bidrag till inköp av motorfordon

genom pensionsstyrelsen eller arbetsmarknadsstyrelsen eller ur allmänna

arvsfonden. Bidrag för anskaffande av motorfordon åt invalid lämnas även

av landsting, kommuner, De vanföras riksförbund m. fl. Vidare åtnjuter

invalider vissa rabatter dels vid inköp av motorfordon och tillbehör därtill

och dels vid försäkring av motorfordon.

Invalidernas motorfordon är därjämte i viss utsträckning fritagna från

fordonsskatt enligt 1922 års automobilskatteförordning. Sålunda föreligger

automatisk skattefrihet för s. k. invalidmotorcykel. Vidare äger länssty­

relsen under vissa förutsättningar medge befrielse från skatteplikt för mo­

torfordon, som äges av höggradigt vanför person. En förutsättning är därvid

att vederbörande för sin huvudsakliga förvärvsverksamhet eller för sin ut­

bildning är varaktigt beroende av fordonet såsom fortskaffningsmedel. Be­

frielse från fordonsskatt för fordon, som nu nämnts, medför även frihet i

förekommande fall från omsättningsskatten å motorfordon enligt 1956 års

härom gällande förordning.

Den nu föreliggande frågan om lättnader för invalider beträffande driv-

medelsbeskattningen hänger nära samman med spörsmålet om befrielse från

fordonsskatt för invaliders motorfordon. Detta spörsmål är icke löst på läng­

re sikt, utan bestämmelserna i ämnet är avsedda att gälla i avvaktan på

resultatet av den åt 1953 års trafikutredning uppdragna allmänna översynen

av vägtrafikens beskattning.

Såsom inledningsvis berörts är också det av särskild utredning nu fram-

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1960

lagda förslaget om lättnad vid drivmedelsbeskattningen att anse som ett pro­

visorium.

Utredningens förslag, som framlagts efter samråd med de vanföras orga­

nisationer, innebär i korthet att ägare av invalidmotorcykel eller av mo­

torfordon, för vilket — i enlighet med vad nyss anförts — befrielse medgivits

från skatteplikt jämlikt automobilskatteförordningen, skall erhålla visst år­

ligt bidrag för bensin- eller brännoljekostnader för fordonet. Bidraget skall

motsvara skatten på en genomsnittlig mängd drivmedel.

Vid remissbehandlingen har utredningens förslag, såsom jag tidigare

redovisat, överlag fått ett gynnsamt mottagande. Angelägenheten av att lätt­

nader i drivmedelsbeskattningen genomföres i enlighet med förslaget har

betonats i flera yttranden. Även enligt min mening är det ett starkt önske­

mål att genom lättnader i nu ifrågavarande hänseende förbättra invalider­

nas utkomst- och försörjningsmöjligheter och därigenom underlätta deras

anpassning till förvärvslivet. Sådana lättnader framstår också som ett natur­

ligt komplement till befrielsen från fordonsskatt. Då det av utredningen

framlagda förslaget i allt väsentligt synes väl avvägt, tillstyrker jag att det

i princip genomföres. Till vissa jämkningar i förslaget återkommer jag i det

följande.

I fråga om kretsep av skattelättnadsberättigade har så­

som tidigare nämnts utredningen föreslagit att ägare av motorfordon, vilket

på grund av ägarens vanförhet är befriat från fordonsskatteplikt, skall er­

hålla skattelättnad efter viss norm, lika för alla. Någon prövning av huru­

vida ekonomiskt behov av lättnaden föreligger skall sålunda icke ske enligt

förslaget.

Vid remissbehandlingen har utredningens förslag i denna del i stort sett

lämnats ulan erinran. Från ett par håll har dock ifrågasatts en vidgning av

kretsen av skattelättnadsberättigade till att avse även vanföra, som visser­

ligen ej är ägare av motorfordon men som dock har behov av att anlita

transportmedel i förvärvsverksamhet eller för utbildning. Vidare har ett

par remissmyndigheter uttalat sig för en prövning av huruvida ekonomiskt

behov av den föreslagna skattelättnaden föreligger.

Den av utredningen valda lösningen av frågan om vilka invalider, som

skall erhålla skattelättnader, finner jag från flera synpunkter tillfredsstäl­

lande. Det ter sig sålunda i och för sig naturligt att anknyta skattelättnaden

för drivmedel till samma personkrets som erhåller lättnader i fordonsbe-

skattningen. En sådan anknytning medger också ett förenklat förfarande

genom att den prövning av invaliditetsgraden och förflyttningsbehovet, som

sker vid behandlingen av frågor om befrielse från fordonsskatt, utnyttjas

även för nu ifrågavarande skattelättnad. Vidare inå framhållas att, oaktat

enligt förslaget skattelättnaden skall tillgodoföras vederbörande i form av

bidrag, det dock är fråga om en restitution av skatt. En naturlig följd härav

är att lättnaden — eller restitutionen — kommer allenast dem till del, som

betalat motsvarande skattebelopp. Stöd åt invalider, som ej äger motorfor­

27

don men har behov av att utnyttja transportmedel, bör prövas med utgångs­

punkt från andra förutsättningar och därmed också i annat sammanhang.

Mot bakgrund av det anförda bör enligt min mening ej heller någon pröv­

ning ske av det ekonomiska behovet av skattelättnad. Jag förordar sålunda

att kretsen av skattelättnadsberättigade bestämmes i enlighet med vad ut­

redningen föreslagit. — Det torde utan särskilt stadgande vara klart att

skattebefrielse, som erhållits enligt äldre härom gällande bestämmelser och

som fortfarande äger giltighet, medför rätt till bensinskattelättnad.

I förevarande sammanhang vill jag även till behandling upptaga ett spörs­

mål som i viss mån kan sägas beröra avgränsningen av kretsen av skatte­

lättnadsberättigade. Jag åsyftar det förhållandet att den skattelättnad, varom

är fråga, enligt utredningens förslag kommer den som i bilregister varit an­

tecknad som ägare av skattebefriat fordon till del även för tid, varunder han

till äventyrs ej innehaft fordonet. En dylik ordning är enligt min mening

inte tillfredsställande. Jag förordar därför att författningstexten ges sådan

lydelse att, om någon i bilregistret kvarstår som ägare oaktat han t. ex. av-

hänt sig sitt fordon eller avlidit, bidrag icke skall utgå för tid efter det hans

innehav av fordonet upphört.

Som jag tidigare anfört föreslår utredningen att till grund för bidrags-

beräkningen skall läggas en körsträcka av 480 mil om året och att

denna körsträcka skall gälla för alla bidragsberättigade. Denna grund för bi-

dragsberäkningen har godtagits av samtliga remissinstanser. Även enligt

min mening bör samma körsträcka gälla för alla, och den föreslagna kör­

sträckan synes i och för sig väl avvägd. Eu differentiering av bidragsbelop­

pen efter faktiskt körd våglängd skulle medföra avsevärda administrativa

svårigheter utan att ge några egentliga fördelar. En viss täckning för kost­

nader för längre körsträckor än som legat till grund för utredningens ställ­

ningstagande beredes för övrigt därigenom att i den föreslagna bidrags­

berättigande våglängden, 480 mil, ingår 200 mil, som icke motsvarar det ge­

nomsnittliga behovet av körning till och från arbetsplats eller utbildnings-

anstalt utan hänför sig till körning i mera medelbart samband med för­

värvsverksamhet eller utbildning. Jag tillstyrker sålunda utredningens för­

slag att en årlig körsträcka av 480 mil bör ligga till grund för bidragsbe-

läkningen.

Bensinförbrukningen per mil har av utredningen beräknats till en liter

för bil och en halv liter för motorcykel. För brännoljedriven bil beräknas

oljeåtgången till sju tiondels liter per mil. Dessa beräkningar, mot vilka

ingen erinran framställts vid remissbehandlingen, anser jag böra godtagas.

I fråga om bidragsbeloppens bestämmande innebär utred­

ningens förslag, såsom framgått av vad jag tidigare anfört, att bidrag skall

utgå för helt kalenderår med belopp som i fråga om bensin motsvarar skat­

tekostnaderna för 480 liter när det gäller bil och 240 liter när det gäller

motorcykel. För brännoljedriven bil skall bidragsbeloppet överensstämma

med skattekostnaderna för en till 340 liter avrundad bränslemängd. Med

Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1960

29

tid något bidrag ej bör utgå. Från länsstyrelsehåll har ifrågasatts en längre

gående uppdelning av kvalifikationstiderna än vad utredningen föreslagit.

Statskontorets förslag är enligt min mening alltför restriktivt för skatte­

lättnader av det slag, varom är fråga. En längre gående uppdelning än ut­

redningen förordat anser jag ej heller påkallad. Jag finner mig sålunda -—

i likhet med det övervägande flertalet remissinstanser — böra godtaga de

av utredningen föreslagna kvalifikationstiderna.

I utredningens förslag har icke upptagits särskilda bestämmelser med

avseende å det fall att den vanföre bytt fordon under bidragsåret, t. ex. över­

gått från motorcykel till bil. Jag förordar att för sådant fall skall gälla, att

årsbidraget beräknas som om det sista fordonet innehafts hela tiden.

Utredningen har föreslagit att handläggningen av bidragsären-

d e n a skall ankomma på länsstyrelserna. Detta förslag har genomgående

tillstyrkts av remissmyndigheterna. Såsom framgått av vad jag tidigare

anfört anser även jag, att handläggningen bör anförtros åt länsstyrelserna.

Vid remissbehandlingen har ett par myndigheter ifrågasatt, huruvida icke

det av utredningen förordade ansökningsförfarandet kan undvaras. Ett slo­

pande därav skulle givetvis innebära en ytterligare förenkling. Bidrag bör

emellertid, i enlighet med vad jag tidigare anfört, icke utgå för längre tid

än vederbörande innehaft fordonet, även om han varit i bilregister anteck­

nad som ägare under längre tid. Det är därför enligt min mening ofrån­

komligt att ha någon form av kontroll. En viss kontroll kan ernås redan

genom ett ansökningsförfarande, särskilt därest i ansökningen uppgift skall

lämnas om den tid varunder fordonet innehafts. I fråga om kontrollverk­

samheten i övrigt vill jag framhålla att denna bör inskränkas till fall, där

särskild anledning till kontroll föreligger. Dessa fall torde bli fåtaliga. Jag

förordar sålunda, att bidrag skall utgå först efter ansökan samt att i ansö­

kan — utöver vad utredningen föreslagit — även skall angivas den tid var­

under vederbörande innehaft fordonet.

Utredningen har, såsom tidigare nämnts, föreslagit att ansökan om bi­

drag skall göras inom en månad efter kalenderårets utgång. Med den av

mig förordade lösningen — att bidrag skall utgå för budgetår —- synes an­

sökningstiden böra bestämmas till förslagsvis tre månader från budget­

årets utgång.

Ett par länsstyrelser har förordat att de lämnade bidragen icke skall an­

ses som skattepliktig inkomst. Jag delar denna uppfattning. Bi­

dragen är avsedda att täcka den fördyring av levnadsomkostnaderna, som

är en följd av invaliditeten, och utgår för att underlätta invalidernas an­

passning till förvärvslivet. Bidragen är sålunda i viss mån likställda med

de omskolningsbidrag till partiellt arbetsföra, som enligt särskild bestäm­

melse i anvisningarna till 19 § kommunalskattelagen är undantagna från

beskattning. Föreskrift om skattefrihet för nu ifrågavarande bidrag bör

meddelas i anvisningarna till nämnda lagrum.

I vissa fall äger vederbörande vid taxeringen rätt till avdrag för rese­

Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1960

30

kostnader. Anledning att, såsom en följd av den föreslagna skattefriheten,

begränsa denna avdragsrätt synes med hänsyn till bidragens art inte före­

ligga.

Bidragsförordningen bör träda i kraft den 1 juli 1961 och bidrag första

gången utgå för bidragsåret den 1 juli 1960—den 30 juni 1961. Ett genom­

förande av det framlagda förslaget kan beräknas medföra en årlig kost­

nad för statsverket av omkring 1 000 000 kronor. Med hänsyn till den före­

slagna tidpunkten för ikraftträdandet torde ställning icke nu behöva tagas

till frågan om den budgetmässiga redovisningen av nämnda kostnad.

På grundval av vad här anförts har inom finansdepartementet upprättats

förslag till

1)

förordning om bidrag till vanföra ägare av motorfordon;

samt

2)

lag om ändrad lydelse av anvisningarna till 19 § kommunalskattela­

gen den 28 september 1928 (nr 370).

Med framhållande av att det inte torde vara något att erinra mot att pro­

positionen av riksdagen behandlas senare än under innevarande vårsession

hemställer jag, att nämnda författningsförslag måtte genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­

trädda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ragnar Sohlman

Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1960

Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1960

31

Bihang

Utredningens förslag

till

förordning om bidrag till vissa vanföra ägare av motorfordon

Härigenom förordnas som följer.

¹ §•

Ägare av motorfordon, vilket jämlikt 2 § första stycket c) förordningen

den 2 juni 1922 om automobilskatt är frikallat från skatteplikt eller för

vilket befrielse från skatteplikt medgivits enligt 2 § andra stycket förord­

ningen, är berättigad till bidrag i enlighet med vad i denna förordning sägs.

2§.

Ärenden rörande bidrag handläggas av länsstyrelserna.

3 §.

Bidrag utgår årligen, efter ansökan, till den som varit i bilregister anteck­

nad såsom ägare av i 1 § avsett motorfordon minst två månader av nästföre­

gående kalenderår.

4 §.

Till ägare av person- eller lastbil utgår bidrag för helt kalenderår räknat

med belopp motsvarande den skatt, som under det kalenderår bidraget av­

ser belöpte på

480 liter bensin, då fråga är om bensindrivet fordon, och

340 liter brännolja, då fråga är om brännoljedrivet fordon. Bidragen skola

utgå i hela tiotal kronor, därvid iakttages att bidragsbeloppen, där entalet

kronor överstiger fyra, avrundas uppåt och, där entalet kronor understiger

fem, avrundas nedåt till närmaste hela tiotal kronor.

Till ägare av motorcykel utgår bidrag för helt kalenderår räknat med

hälften av det till ägare av bensindriven person- eller lastbil för helt kalen­

derår utgående bidraget.

5 §•

Har någon varit i bilregister antecknad såsom ägare av i 1 § avsett mo­

torfordon allenast under viss del av nästföregående kalenderår ej understi­

gande två månader, utgår bidrag till honom såsom för helt kalenderår, om

han varit antecknad såsom ägare av dylikt fordon under mer än halva ka­

lenderåret, men eljest med hälften av vad som skulle ha utgått till honom

för helt kalenderår.

6

§•

Ansökning om bidrag skall göras hos den länsstyrelse, i vars bilregister

sökanden under den tid ansökningen avser varit antecknad såsom ägare av

i 1 § avsett motorfordon. Har någon under nämnda lid varit antecknad så­

som ägare av dylikt motorfordon i bilregister hos flera än en länsstyrelse,

skall han göra ansökning om bidrag hos den länsstyrelse, i vars bilregister

han senast varit antecknad såsom ägare av dylikt fordon.

32

Ansökning om bidrag skall göras skriftligen inom en månad efter kalen­

derårets utgång och skall innehålla uppgift om:

dels

sökandens fullständiga namn, yrke, hemvist och postadress;

dels

den tid och det slag av motorfordon ansökningen avser;

dels ock

det eller de registreringsnummer, som varit tilldelade sökanden

tillhörigt, i 1 § avsett motorfordon under den tid ansökningen avser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1960

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1961.

Bidrag enligt förordningen skall utgå jämväl till den som enligt över­

gångsbestämmelserna till förordningen den 15 maj 1959 angående ändrad

lydelse av 2 § förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt

medgivits befrielse från skatteplikt för personbil med stöd av 2 § andra

stycket förordningen om automobilskatt i dess lydelse före den 1 januari

1960.

Bidrag enligt förordningen skall första gången utgå för år 1960.

600918

Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag