Prop. 1960:168

('angående vissa åtgärder i anledning av skador å 1960 års skörd',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1960

1

Nr 1(»8

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa åtgärder

i anledning av skador å 1960 års skörd; given Stock­ holms slott den 74 oktober 1960.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande de­ partementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Gösta Netzén

Propositionens huvudsakliga innehåll

I syfte att lindra den ekonomiska situationen för jordbrukare som till följd av den otjänliga väderleken i år åsamkats skördeskador föreslås i pro­ positionen vissa lättnader i de för stödlån gällande villkoren i vad de avser amorteringsfri tid, anstånd med erläggande av amortering samt bestämmel­ serna om dröjsmålsränta. Vidare föreslås viss uppmjukning av nuvarande villkor i fråga om av lantbruksnämnder medgiven statsgaranti för i kredit­ inrättningar upptagna driftslån. Slutligen föreslås införandet av statliga ga­ rantier för lån som i anledning av skördeskador upptagits på den allmän­ na marknaden samt att dylik garanti på särskilt angivna grunder skall få beviljas intill ett sammanlagt belopp av 25 000 000 kronor.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 16S

3

ning av arten och omfattningen av de ekonomiska svårigheter som föror­ sakas av skördeskadorna i framför allt Målare- och Hjälmarelandskapen. Härvid har lämnats sådana upplysningar att de sakkunniga funnit det er­ forderligt med olika slag av åtgärder för att underlätta kredit- och skuld­ situationen för åtskilliga jordbrukare i bygder med svåra skördeskador. Irots det under de senaste veckorna förbättrade skördeläget synes ett ej ringa antal jordbrukare i de åsyftade områdena få vidkännas avsevärd för­ lust och kännbar försämring av möjligheterna att finansiera driften på ve­ derbörande brukningsenhet. I detta sammanhang kan omnämnas att jord­ brukare inom Mälare- och Hjälmarelänen hade under oktober månad för­ fallande växelskulder hos respektive centralföreningar å ca 70 miljoner kr., vilket belopp väsentligt överstiger motsvarande för tidigare år.

Med utgångspunkt från det föreliggande materialet föreslog de sakkun­ niga i VPM den 19 september utökning av Svensk spannmålshandels rör­ liga kredit i riksgäldskontoret från 140 miljoner kr. till 190 miljoner kr. De dispositioner, som under föreliggande förhållanden vidtages av föreningen Svensk spannmålshandel med stöd av statsmakternas beslut — bland an­ nat innebärande att föreningen skall medverka vid finansieringen av bröd- sädsinköp respektive stödköp av fodersäd — måste nämligen anses vara av stor betydelse. Föreningens möjligheter begränsas emellertid ytterst av de krediter som föreningen själv kan påräkna. Enligt en av Svensk spann­ målshandel på förfrågan av de sakkunniga ingiven uppgift räknade för­ eningen vid mitten av september med att under den närmaste tiden behöva disponera ca 80 miljoner kr. för stödköp av fodersäd, 70 miljoner kr. för förhandsinlösen av viss brödsäd samt ca 40 miljoner kr. för krediter åt spannmålshandeln. Vid genomförandet av de åsyftade åtgärderna kunde föreningen ej oväsentligt underlätta läget för jordbruket i de skördeskade- drabbade områdena eller motverka en försämring av läget. Kungl. Maj:t hemställde genom beslut den 23 september att fullmäktige i riksgäldskon­ toret måtte med stöd av ett av riksdagen tidigare givet bemyndigande och för tiden intill den 1 september 1961 vidga föreningens rörliga kredit på sätt förut angivits. Kungl. Maj:t förutsatte därvid, att föreningen beaktade vad i promemorian antytts beträffande angelägenheten av att föreningen vid sin disposition av den rörliga krediten eftersträvar att föranstalta så att finan­ siellt bistånd därigenom på för föreningen gängse vägar och i möjligaste utsträckning lämnas jordbrukare i de delar av landet som särskilt drabbats av skördeskador i år.

Vidare förordade expertgruppen i VPM den 27 september dispens frän regeln om viss uppsägningstid för medel innestående å skogskonto. I pro­ memorian framhölls att vissa av de jordbrukare, som lidit skördeförluster, torde ha uppsagt sina å skogskonto innestående medel så att de nu kan förfoga över dem. Andra åter antogs ha underlåtit detta i förhoppning om att skördeutfallet skulle bli bättre än vad det faktiskt synes bli och var därför i omedelbart behov av alt kunna förfoga över sina tillgångar. Mot bakgrunden härav framstod det som angeläget för de sakkunniga att den

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1960

spärr, som den nuvarande regeln om fyra månaders uppsägningstid för medel å skogskonto utgör undanröjdes. Den 30 september beslöt Kungl. Maj :t i enlighet med detta de sakkunnigas förslag.

Slutligen föreslog expertgruppen i VPM den 7 oktober att Kungl. Maj :t liksom beträffande åren 1957 och 1958 måtte lämna domänstyrelsen möj­ lighet att i vissa fall och på vissa angivna villkor medge extra anstånd med erläggande av arrende för sådana arrendatorer som på grund av felslagen skörd i år lidit väsentlig förlust och därför är i behov av ekonomiskt bistånd. Härigenom skulle kronoarrendatorerna i princip ej behöva sättas i sämre läge än vissa andra kategorier arrendatorer.

Beträffande åtgärder i övrigt vill de sakkunniga anföra följande. Det har framhållits att amorteringar och räntebetalningar på tidigare utlämnade statliga skördeskadelån (stödlån) skulle utgöra en särskilt känn­ bar belastning för jordbruket i de nu åter skördeskadade områdena. De sak­ kunniga har därför undersökt huruvida det kan anses befogat att modifiera de för närvarande gällande villkoren i fråga om dessa lån. Som underlag för en bedömning av spörsmålet har bland annat införskaffats uppgifter rö­ rande omfattningen av utestående lån respektive storleken av de under det närmaste året förfallande betalningarna. Härav har bland annat framgått att de utestående stödlånen den 31 augusti 1960 uppgick till sammanlagt ca 101 miljoner kr. Inemot 30 miljoner kr. därav utgjordes av återstående kapital­ belopp å stödlån som lämnats jordbrukare i Mälare- och Hjälmarelänen. Beträffande den närmare fördelningen av utestående stödlån på serier och riksbankskontor torde få hänvisas till en särskild bilagd sammanställning (Bil. 1). Härutöver må nämnas att en stor del av det utestående beloppet hänför sig till jordbrukare med två eller flera stödlån. Av tillgängligt mate­ rial framgår vidare att under december månad i år — december är den sed­ vanliga förfallomånaden — jämlikt de fastställda amorteringsplanerna ett belopp av drygt 20 miljoner kr. kan beräknas förfalla till betalning och att en stor del av detta belopp hänför sig till lån som upptagits av jordbrukare i de nu aktuella skördeskadeområdena.

En granskning av de olika stödlåneserierna visar att de med lånen för­ bundna villkoren inte genomgående är desamma. Bestämmelserna om ränte­ fot, dröjsmålsränta och amorteringsfri tid varierar sålunda. För samtliga serier gäller dock att amorteringstiden, som normalt uppgår till fem år, kan förlängas till tio år och i undantagsfall till 15 år eller mer. För lånens för­ valtning svarar riksbanken, som med stöd av riksdagens beslut utfärdat sär­ skilda föreskrifter för sina kontor angående tillämpningen av gällande be­ stämmelser.

De sakkunniga har med hänsyn till det föreliggande läget funnit det mo­ tiverat föreslå sådana ändringar i reglerna beträffande stödlån att möjlig­ heter öppnas till ytterligare amorteringsfri tid, ytterligare anstånd med er­ läggande av amortering samt viss dispens från bestämmelserna om dröjs­ målsränta.

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1960

5

I fråga om den amorteringsfria tiden gäller för närvarande följande. För lån utlämnade i anledning av skördeskador år 1950 och 19511 finnes ingen amorteringsfri tid. För 19522 års stödlån har den amorteringsfria tiden fast­ ställts till två år med viss möjlighet till förlängning upp till fyra år från lånens utgivande. Övriga stödlån, nämligen 1954, 1955, 1957 och 19593 års serier, är amorteringsfria under två år, likaledes med möjlighet till för­ längning under ytterligare två år. Enligt ett av föredragande departements­ chefen i 1958 års statsverksproposition gjort uttalande bör förlängning av den amorteringsfria tiden medges främst i sådana fall då låntagaren ut­ satts för upprepade svåra skördeskador eller då han nyligen tillträtt bruk- mngsenheten eller nyligen varit tvungen att genomföra mera kostnadskrä­ vande förbättringsarbeten och hans ekonomi i samband därmed utsatts för stora påfrestningar. Även eljest då ekonomiska svårigheter uppkommit på grund av särskilda förhållanden och svårigheterna kan antagas vara av övergående natur bör ett sådant uppskov kunna medges om det bedömes vara ägnat att förbättra låntagarens förutsättningar att senare betala lånet. Riksbanken äger emellertid fritt pröva om och i vad mån förlängning av den amorteringsfria tiden kan anses motiverad av omständigheterna i det en­ skilda fallet.

I anvisningar till sina kontor har riksbanken framhållit att en mera all­ män förlängning av den amorteringsfria tiden kan vara påkallad inom di­ strikt, där nya svåra skördeskador allmänt konstaterats. Därest kontoren efter samråd med lantbruksnämnden funnit att inom visst distrikt här åsyf­ tade förhållanden föreligger, kan det bli nödvändigt för kontoret att utan mera ingående utredningar i det enskilda fallet avgöra inkommande fram­ ställningar. Förlängning av den amorteringsfria tiden innebär dock inte att låntagaren befrias från skyldigheten att erlägga ränta.

Anstånd med betalning av förfallna amorteringar och räntor i fråga om stodlån bör jämlikt vad departementschefen anfört i nyssnämnda proposi­ tion meddelas av riksbanken efter fri prövning i det enskilda fallet. Vid be­ dömandet av anståndsbehovet skall, har riksbanken meddelat, särskild hän­ syn tagas till de betalningssvårigheter som vållats av nya skördeskador eller andra ömmande omständigheter. Anstånd på kortare tid må meddelas utan narmare utredning. Uppkommer fråga om längre anstånd än sex månader skal! en noggrannare prövning komma till stånd, varvid samråd i vissa fall förutsättes ske med lantbruksnämnd.

Dröjsmålsränta utgår i de fall där anstånd beviljas. Däremot utgår ej så­ dan ränta, om den amorteringsfria tiden förlängts.

År 1957, då jordbruket liksom nu drabbades av tämligen omfattande skördeskador, beslöt riksdagen" att person, vilken tidigare erhållit stödlån och som 1957 ånyo lidit skördeskador, skulle beredas möjlighet att få ett års uppskov med amortering å stödlån, som förföll till betalning i december

1 SFS 1951: 369 och 766. 2 SFS 1952: 764. * SFS 1954: 723, 1955: 593, 1957: 650, 1960: 83 4 Prop. 194; JoU 40; rskr 402.

Kungl. Maj. ts proposition nr 168 år 1960

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1960

sistnämnda år. Beträffande lån, å vilka amortering skulle påbörjas, innebar uppskovet en förlängning av den amorteringsfria tiden och i övrigt fick åt­ gärden karaktären av anstånd med betalning av förfallande amortering. I samband härmed sköts amorteringsplanerna, såvitt angick de fr. o. m. år 1958 till betalning förfallande amorteringarna, ett år framåt i tiden och detta oavsett om den i författningarna angivna tid, inom vilken lånen skul­ le vara slutbetalade, överskreds eller ej. Någon dröjsmålsränta utgick ej under uppskovstiden.

1957 års uppskov med erläggande av stödlåneamorteringarna fick med­ ges inom de värst utsatta områdena generellt utan ansökningsförfarande. Områdena i fråga fastställdes av Kungl. Maj :t. I övriga delar av landet av­ gjordes frågan om uppskov efter individuell prövning.

Riksbanken har, såsom framgår av det föregående, redan nu formella möjligheter att bevilja vissa lättnader i fråga om återbetalningen av stöd­ lån. Man torde också kunna förutsätta att dessa möjligheter tillvaratages och att speciella hänsyn visas i nuvarande läge. I detta sammanhang bör dock erinras om att i december detta år kommer amorteringsskyldighet nor­ malt att ha inträtt för samtliga serier av stödlån med undantag för 1959 års låneserie. Första förfallodag för 1959 års lån är den 1 december 1962. För lån tillhörande tidigare serier än 1957 och 1959 års kan riksbanken ej medge ytterligare amorteringsfrihet utan låntagarna är tvungna att förutom för­ fallande räntor även erlägga kapitalavbetalningar på sina lån. I anledning av verkningarna av årets skördeskador synes riksbanken nu böra tilläggas vidgade befogenheter att bevilja uppskov med erläggande av amortering å stödlån. De sakkunniga vill därför föreslå att riksbanken bemyndigas att med högst två år kunna förlänga den amorteringsfria tiden respektive kun­ na medge anstånd med amortering för sådana stödlåntagare som fortfaran­ de är aktiva jordbrukare (respektive trädgårdsodlare) och som har jordbru­ ket (respektive trädgårdsodlingen) såsom sin huvudsakliga inkomstkälla. Amorteringsuppskov som här avsetts bör kunna medges oavsett till vil­ ken serie stödlånet hänför sig. Det förutsättes därvid att förlängning eller anstånd som regel endast medges för ett år i sänder. Fastställda amorte- ringsplaner bör förskjutas i motsvarande mån. Liksom var fallet år 1957 bör dröjsmålsränta inte utgå. Fråga om här föreslagen amorteringsfrihet eller anstånd bör i princip prövas från fall till fall. Inom områden där skör- deskadorna är så stora att det utan undersökning av varje särskilt fall kan antagas att inom vederbörande område bosatta personer till följd av ska­ dorna befinner sig i ett sådant läge att de behöver lättnad i betalningsskyl­ digheten bör emellertid uppskov kunna medges generellt utan mera ingå­ ende prövning. Det torde få ankomma på riksbankens avdelningskontor att efter samråd med vederbörande lantbruksnämnd avgöra om och i så fall inom vilka områden åtgärder av dylik generell natur bör ersätta den indivi­ duella prövningen.

Restantierna på stödlånen, d. v. s. de belopp som är förfallna till betal­ ning år 1959 eller tidigare men som fortfarande är oguldna, uppgår för när­

7

varande till inte mindre än 4,9 miljoner kr. Dessa restantier utgör utan tve­ kan en svår belastning för låntagarna, särskilt för sådana som utsatts för upprepade skördeskador. De sakkunniga anser därför att riksbanken beträf­ fande lån där dylika restantier föreligger — utöver de nyss föreslagna möj­ ligheterna att bereda lättnader — bör erhålla bemyndigande att intill de­ cember 1960 medge amorteringsuppskov avseende förfallna kapitalbelopp och att för sådan tid avstå från dröjsmålsränta. Med tillämpning av vad förut föreslagits skulle riksbanken för tid därefter kunna medge ytterligare anstånd under sammanlagt två år. Detta skulle innebära att — i den mån riksbanken anser att båda de föreslagna möjligheterna till amorteringslätt- nader bör komma i fråga — nästa kapitalavbetalning för de här åsyftade stödlånen skulle behöva fullgöras tidigast i december 1961 och senast i de­ cember 1962 samt att under tiden endast ränta skulle erläggas å lånen.

Någon ändring av reglerna för att möjliggöra en utsträckning av amor­ teringstidens längd torde inte behöva vidtagas, enär riksbanken redan nu torde ha erforderlig rörelsefrihet i detta avseende.

De sakkunniga har också övervägt frågan om sammanförande av tidigare utlämnade stödlån till ett nytt lån. Därvid har konstaterats, att en dylik sammanslagning är förknippad med tekniska svårigheter, som i första hand hänför sig till att räntesatser och säkerheter varierar från ett lån till ett annat. Då dessutom riksbanken redan nu har och vid ett genomförande av här föreslagna lättnader erhåller ytterligare möjligheter att modifiera be­ talningsvillkoren så att skäliga hänsyn kan tagas till omständigheterna i det enskilda fallet, finner de sakkunniga sig inte böra förorda några särskil­ da åtgärder för sammanförande av stödlån.

Expertgruppen har vidare prövat spörsmålet att för jordbrukare som drabbats av skördeskador mjuka upp nuvarande villkor för statsgarantier beträffande vissa lån som upptagits på den allmänna kreditmarknaden. De lån som medtagits vid prövningen är i första hand lån till yttre och inre ra­ tionalisering, jordbruksegnahemslån och driftslån.

Vad driftslånen beträffar har lantbruksnämnderna under åren 1949— 1959 beviljat garantier för dylika lån till ett sammanlagt belopp av ca 65 miljoner kr. Av lånen, som fördelar sig tämligen jämnt över sagda period, hänför sig i runt tal en tredjedel till Mälare- och Hjälmarelänen. Den när­ mare fördelningen av beviljade garantier för ifrågavarande slag av lån framgår av cn bilagd sammanställning. (Bil. 2).

I anledning av 1957 års skördeförluster på grund av dålig väderlek utfär­ dade lantbruksstyrelsen i början av år 1958 närmare anvisningar till lant­ bruksnämnderna rörande handläggningen av framställningar om anstånd med amortering av statsgaranterade lån. Enligt dessa anvisningar var något generellt uppskov med inbetalning av amortering å omförmälda lån inte att påräkna som följd av skördeskadorna. Behovet av åtgärder för att under­ lätta garantitagares betalningsskyldighet fick bedömas från fall till fall och

Kungl. Maj. ts proposition nr 168 år 1960

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1960

med beaktande jämväl av statens intresse som garantigivare. I första hand kom därvid i fråga att bevilja erforderligt anstånd med amortering. Veder­ börande lantbruksnämnd kunde också i undantagsfall överväga att skjuta fram enligt fastställd amorteringsplan gällande förfallotider för inte för­ fallna amorteringar, dock längst en mot det beviljade anståndet svarande tid. Hinder häremot förelåg inte enligt låneförfattningarna, i den mån den i dessa författningar bestämda längsta amorteringstiden — för rationalise­ ringslån 30 år, för jordbruksegnahemslån likaledes 30 år och för driftslån tolv år, eventuellt medgiven amorteringsfri tid inte inräknad — därigenom inte överskreds. Om den i författningen i fråga föreskrivna längsta amorte­ ringstiden redan var helt förbrukad, kunde nämnden i trängande fall medge att den eller de amorteringar, med vars inbetalande lämnats anstånd, fick erläggas i delposter i samband med framdeles förfallna amorteringar. Beslut rörande här angivna åtgärder skulle föregås av nära samråd med vederbö­ rande kreditgivare. Därest kreditgivaren fann så vara påkallat, ägde nämn­ den i fall där inbetalning av amortering i delposter kommit i fråga i stället besluta om behövlig ändring i amorteringsplanen. Anstånd med betalning av ränta borde inte medges.

Förenämnda betalningslättnader avsåg endast förhållanden som föror­ sakats av 1957 års skördeskador. Lantbruksstyrelsen har emellertid medde­ lat vederbörande lantbruksnämnder att de i avvaktan på eventuella ytterli­ gare bestämmelser må kunna tillämpa ifrågavarande anvisningar också då uppskov efterfrågas som följd av årets skördeskador.

De sakkunniga anser, att lantbruksnämnderna efter individuell prövning skall på samma sätt som föreslagits beträffande stödlån i år kunna genom ändring av garantivillkoren möjliggöra en förlängning av den amorterings- fria lånetiden respektive möjliggöra anstånd med erläggande av amortering, i båda fallen med högst två år. Härigenom och med tillämpning av de förut omförmälda anvisningarna kan nämnderna bereda vederbörande garantita- gare möjligheter till avsevärda lättnader. Dock bör för att amorteringsupp- skovet skall få den avsedda effekten liksom beträffande stödlånen kunna komma i fråga en förlängning i motsvarande mån av amorteringstiden. Detta kan befinnas angeläget särskilt i fråga om driftslån med hänsyn till dessas kortare löptid. För äldre driftslån gäller, som redan angivits, en längsta amorteringstid av tolv år och för driftslån som utlämnats efter den 1 juli 1959 en amorteringstid av högst 15 år. De sakkunniga har stannat för att beträffande driftslånen av såväl den första som den andra katego­ rien föreslå att sådan ändring i de statliga garantivillkoren må medgivas att en förlängning av den amorteringsfria tiden respektive beviljande av anstånd med högst två år skall få medföra en motsvarande förskjutning av amorteringstidens längd, d. v. s. upp till högst 14 respektive högst 17 år.

Med hänsyn till att även i framtiden skördesituationer kan uppkomma, där en förskjutning av amorteringstiden ter sig önskvärd, vill de sakkun­ niga förorda att riksdagens bemyndigande inhämtas för Kungl. Maj :t att

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1960

9

även senare år än 1960 förordna om tillämpning av den nyss preciserade förlängningsmöj ligheten.

Effekten av de förordade lättnaderna i fråga om statsgarantier för vissa av lantbruksnämnderna stödda lån på allmänna marknaden är självfallet beroende av hur kreditinrättningar av skilda slag ställer sig till låntagarnas begäran om betalningsuppskov. Tidigare erfarenheter har emellertid givit vid handen att kreditinrättningarna visat stor förståelse och i samarbete med lantbruksnämnderna medverkat till rimliga lättnader i betalningsför­ pliktelserna. Underhandsinformationer visar att kreditinrättningarna har samma inställning i år. I varje fall vissa kreditinrättningar synes därjämte vara beredda att i nuvarande läge avstå från att uttaga dröjsmålsränta.

Även villkoren för medgivande av anstånd med erläggande av amortering å lån ur statens avdikningslånefond och jordbrukets maskinlånefond har granskats av de sakkunniga. Någon ändring av dessa villkor synes emeller­ tid icke vara påkallad med anledning av skördeskadorna i år.

De sakkunniga är övertygade om att genomförandet av de i det föregåen­ de berörda åtgärderna har inneburit respektive kommer att innebära en ej oväsentlig lättnad för jordbrukare i skördeskadedrabbade områden. Enligt de sakkunnigas mening är det emellertid ställt utom varje tvivel, att ett bety­ dande hjälpbehov kommer att kvarstå även efter det att åtgärderna i fråga effektuerats och att detta behov till övervägande delen är av den art att det kan anses befogat att visst bistånd lämnas från det allmännas sida. För den skull har de sakkunniga övervägt i vilka former och i vilken utsträckning ett dylikt behov lämpligen bör tillgodoses.

Vid nämnda överväganden har de sakkunniga helt inriktat sig på finan­ siellt bistånd i form av kreditstöd. Olika former har därvid diskuterats, var­ vid givetvis tidigare tillämpade system upptagits till granskning.

Bedömningen av vilken biståndsform som bör väljas är naturligen ytterst beroende av vilka behov man i första hand vill tillgodose. De sakkunniga har därvidlag ansett det önskvärt att man ej söker mildra verkningarna enbart av årets skördeskador utan även söker lätta den aktuella kreditbördan för vissa jordbrukare, som på grund av felslagna skördar också tidigare år i ökad omfattning måst upptaga driftskrediter såsom varuväxlar m. m. Vid sin vägning för och emot skilda alternativ har de sakkunniga stannat för att förorda införandet av kreditstöd i form av statliga garantier för lån upptagna på allmänna marknaden. De sakkunnigas uppfattning är att häri­ genom åstadkommes den allmänt sett ändamålsenligaste stödformen och kan statens stöd ges en relativt vid omfattning.

Med den målsättning vilken här angivits synes för statlig garanti som föreslagits i det föregående kunna ifrågakomma krediter till dels jordbru­ kare och trädgårdsodlare som innevarande år fått så betydande skördeska­ dor att de skulle haft möjlighet att få statsstöd vid en tillämpning nu av samma allmänna bestämmelser som gäller för stödlånen i anledning av

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1960

1959 års skördeskador, dels jordbrukare och trädgårdsodlare, som liar an­ strängd ekonomi på grund av att de under senare år haft kännbara skörde­ skador och därtill i år åsamkats vissa skördeskador om än inte så svåra som de nyss åsyftade.

Som en allmän förutsättning för erhållande av kreditgaranti synes vidare böra gälla att det bedömes att lånet kommer att innebära en verklig hjälp för låntagaren att fortsätta sitt jordbruk. Garanti skall inte kunna komma i frå­ ga, om sökandens ekonomi befinnes vara så svag att lån endast skulle upp­ skjuta ett frånträdande av jordbruket.

I sammanhanget vill de sakkunniga erinra om möjligheten att genom ett mera allmänt ackordsförfarande nedbringa redan gällande betalningsför­ pliktelser till en sådan nivå att ett nytt lån kan komma i fråga. Självfallet är detta spörsmål helt beroende av vederbörande kreditgivares beredvillighet att avstå från någon del av sina fordringar. Det kan emellertid inte uteslu­ tas att dessa i vissa fall skulle vara beredda att genom sitt tillmötesgående skapa förutsättningar för en statlig garanti för ett nytt lån. Vederbörande myndighet bör för den skull vid prövningen av lånegarantiansökningar inte bortse från den här antydda möjligheten.

I likhet med vad som gäller i fråga om rationaliserings- och driftslån sy­ nes den statliga garantiverksamheten böra omhänderhas av lantbruksnämn­ derna i samarbete med kreditanstalterna. Det förutsätts därvid att en in­ dividuell prövning av garantibehovet kommer till stånd bland annat på grundval av uppgifter inhämtade från hushållningssällskapen. Vid handlägg­ ningen inom lantbruksnämnd av här ifrågavarande garantiärenden skall en representant för riksbanken deltaga i överläggningarna. För beviljande av lå­ negaranti bör fordras att samtliga i överläggningarna deltagande är ense om beslutet. Besvär över lantbruksnämnds beslut i förenämnda slag av garanti- ärenden må anföras hos lantbruksstyrelsen, som beträffande prövningen av dylika ärenden bör ha samråd med riksbanken. Därest lantbruksstyrelsen beslutar bifall i besvärsärende, vari lantbruksnämnd helt avslagit ansökan om kreditgaranti, skall styrelsens beslut underställas Kungl. Maj :t för prov­ ning.

För de sakkunniga framstår det som angeläget att det högsta belopp, för vilket garanti må lämnas, får bli beroende av omständigheterna i det en­ skilda fallet. För en och samma person torde emellertid statlig kreditgaranti varom här är fråga böra få beviljas med maximalt 20 000 kr.

Amorteringstiden för garantilånen bör vara densamma som gäller för bland annat den senaste serien stödlån, d. v. s. fem år med möjlighet till förläng­ ning till tio år eller i undantagsfall till 15 år. Vid prövningen av de enskilda låneplanerna bör vederbörande lantbruksnämnd kunna medge amorterings- frihet under två år med möjlighet, om särskilda skäl föreligger, till senare förlängning av denna tid med ytterligare högst två år.

Ränta och dröjsmålsränta bör fastställas efter bankmässiga grunder. Det­ ta torde i praktiken innebära att låntagaren erhåller en viss favörsränta på grund av den statliga garantien.

11

Lånegaranti bör endast beviljas om sökanden för garantien ställer säker­ het, som vederbörande lantbruksnämnd finner tillfredsställande ur det all­ männas synpunkt.

De föreskrifter i övrigt som erfordras för en tillämpning av det här före­ slagna garantisystemet torde få utformas av Kungl. Maj :t i särskild kun­ görelse.

Med ledning av nu föreliggande upplysningar beträffande skördeskador- nas omfattning, jordbrukets kreditsituation och kreditinrättningarnas utlå- ningsmöjligheter vill de sakkunniga föreslå att ramen för det samman­ lagda belopp, intill vilket ifrågavarande kreditgarantier må meddelas, be­ stämmes till 25 miljoner kr. Vid överläggningar med företrädare för olika slag av kreditinstitut har de sakkunniga erfarit att förutsättningar för när­ varande synes föreligga att utlämna på här föreslaget sätt statsgaranterade, ej prioriterade lån utan att någon jämkning av nuvarande utlåningsbe- gränsningar behöver ifrågasättas.

För täckande av eventuella förluster till följd av beviljade garantier synes böra få anlitas det under nionde huvudtiteln upptagna anslaget Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti.»

Departementschefen. Vad den särskilt tillkallade expertgruppen — vil­ ken arbetat efter vissa av mig angivna riktlinjer — anfört och föreslagit i den redovisade promemorian ansluter jag mig till. Med hänsyn till angelä­ genheten av att snara åtgärder vidtages för att lindra den ekonomiska si­ tuationen för jordbrukare som i år åsamkats kännbara skördeskador vill jag sålunda bland annat förorda att — utöver de i det föregående omnämn­ da beslut i syfte att medverka till sådan lindring vilka Kungl. Maj :t redan kunnat meddela utan riksdagens prövning — beträffande stödlånen möjlig­ heter öppnas till förlängning av den amorteringsfria tiden med ytterligare högst två år, till anstånd med erläggande av amortering under likaledes högst två år samt till dispens från bestämmelserna om dröjsmålsränta då amorteringsuppskov beviljats enligt dessa nya regler. Vidare föreslår jag, att det av expertgruppen framlagda förslaget om viss uppmjukning av de nuvarande villkoren i fråga om statsgarantier beträffande vissa lån som upptagits på den allmänna kreditmarknaden genomföres. Likaledes i över­ ensstämmelse med förslag i promemorian förordar jag slutligen införandet av ett nytt system med statliga garantier för lån på allmänna kreditmark­ naden å högst 20 000 kronor till dels jordbrukare och trädgårdsodlare som innevarande år fått så betydande skördeskador att de skulle haft möjlig­ het att få statsstöd vid en tillämpning nu av samma allmänna bestämmel­ ser som gäller för stödlånen i anledning av 1959 års skördeskador, dels jord­ brukare och trädgårdsodlare, som har ansträngd ekonomi på grund av att de under senare år haft kännbara skördeskador och därtill i år åsamkats vissa skördeskador om än inte så svåra som de nyss åsyftade. Som en all­ män förutsättning för kreditgaranti bör vidare gälla att det bedömes att lånet kommer att innebära en verklig hjälp för låntagaren att fortsätta sitt

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1960

jordbruk. Garanti skall inte kunna komma i fråga, om sökandens ekonomi befinnes vara så svag att lån endast skulle uppskjuta ett frånträdande av jordbruket. Den föreslagna statsgarantin torde böra uppgå till sammanlagt högst 25 000 000 kronor.

Beträffande de olika detaljerna i förslagen torde jag få hänvisa till den föregående redogörelsen. Det torde, därest riksdagen ej har något att erinra mot förslagen i fråga, få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda erforder­ liga närmare bestämmelser i ämnena.

Det i promemorian nämnda förslaget att domänstyrelsen måtte bemyn­ digas att i vissa fall och på vissa angivna villkor medge extra anstånd med erläggande av arrende för sådana arrendatorer som på grund av felslagen skörd i år lidit väsentlig förlust och därför är i behov av ekonomiskt bi­ stånd har Kungl. Maj :t tidigare denna dag på min föredragning beslutat bi­ falla.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

1) medgiva lättnader i villkoren rörande amorteringar och räntebetalningar på tidigare lämnade stödlån i enlighet med de grunder, som förordats i det föregående;

2) medgiva i det föregående föreslagna lättnader i vill­ koren beträffande statlig kreditgaranti för driftslån; samt

3) medgiva att statlig kreditgaranti må på i det föregå­ ende angivna grunder beviljas intill ett belopp av 25 000 000 kronor för lån på allmänna kreditmarknaden i anledning av skördeskador.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet Regenten bi­ fall samt förordnar, att proposition av den lydelse, bi­ laga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riks­ dagen.

Kungl. Maj. ts proposition nr 168 år 1960

Ur protokollet:

B. Siöalth

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1960

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1960

Örebro län

Kalenderår

Lånegarantier lör driftslån

till jordägare till arrendatorer Summa

antal belopp antal belopp

antal

belopp

1949.............................. 32

194 400 24 145 500 56 339 900

1950.............................. 52

306 350

33

195 100 85 601 450

1951.............................. 32 221 200 43

302 900 75 524 100

1952.............................. 24

209 950

39 266 100

63 476 050

1953.............................. 25 299 900 40

185 500 65 485 400

1954.............................. 11

96 000

8

49 500

19 145 500

1955.............................. 7

61 000 10 104 600

17

165 600

1956..............................

28 000 13

123 000 15 151 000

1957.............................. 2

23 000

8

101 000

10

124 000

1958.............................. 1

11000

6 61000

7 72 000

1959..............................

34000

8

67 000

10 91000

Västmanlands lån

Kalenderår Lånegarantier för driftslån

till jordägare till arrendatorer Summa

antal belopp antal belopp antal belopp

1949.............................. 14

104 400 19

109 000

33 213 400

19^0.............................. 22

108 100

28 200 700 50 308 800

1951.............................. 12

67 800

17 115 070

29 182 870

1952.............................. 12

76 500 22 144 300 34 220 800

1953..............................

158 000 23 154 500

44

312 500

1954.............................. 16

114 500 16 148 800 32 263 300

1955.............................. 5

41 000 20 188 000 25 229 000

1956.............................. 3

33 000 18 178 500 21 211500

1957.............................. 6

63 500 14 161 000 20 224 500

1958.............................. 7

66 000 12 149 200 19 215 200

1959..............................

47 000 21 250 000

27 297 000

Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag