2

Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1960

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av punkt 1 av anvisningarna till 31 §

kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunal­

skattelagen den 28 september 19281 skall erhålla ändrad lydelse på sätt ne­

dan angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Anvisningar

till 31 §.

1. Med pension ------------------- eller annorledes.

Med pensionsförsäkring -— --------------- försäkringen upphör.

Ålderspension, som------- —-------- anses skälig.

Med efterlevandepension---------------------personer leva.

Såsom efterlevandepension-------------------- vara pensionsförsäkring.

Vid tillämpningen-------------------- vid omgifte.

Kapitalbelopp, som------- —---------av efterlevandepensionen.

Skall enligt avtal om pensionsför- Skall enligt avtal om pensionsför­

säkring ålderspension eller invalid- säkring ålderspension eller invalid­

pension upphöra eller nedsättas viss pension upphöra eller nedsättas viss

tid efter det pensionsåldern eller ar- tid efter det pensionsåldern eller ar­

betsoförmågan inträtt eller skall an- betsoförmågan inträtt eller skall an­

nan efterlevandepension än försörj- nan efterlevandepension än försörj-

ningsränta upphöra eller nedsättas ningsränta upphöra eller nedsättas

viss tid efter den försäkrades död må viss tid efter den försäkrades död må

denna tid icke understiga fem år el- denna tid icke understiga fem år el-

kr, i fråga om ålderspension vars ler, i fråga om ålderspension, som

arsbelopp icke överstiger 3 000 kro- upphör tidigast då den försäkrade

nok t?0, dr- ,,.................. fyllt 63 år, ett och ett halvt år.

Med Kapitalförsäkring----------- -------- än pensionsförsäkring.

Innehåller avtal-------------------- en kapitalförsäkring.

Kan livförsäkring,-------------------- Kungl. Maj :t.

Försäkring, vilken — -------------- dess ingående.

Premiebefrielseförsäkring skall---------------------som huvudförsäkringen.

For att-------------------- med tjänst.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uPPg]ft utkommit från trycket i Svensk författningssamling. I samband där­

med skall följande iakttagas.

. F Äldre bestämmelser skola fortfarande gälla i fråga om 1960 års taxe­

ring samt i fråga om eftertaxering för år 1960 eller tidigare år.

, Försäkring, som meddelats före den 1 juli 1960 och som enligt äldre

bestämmelser är att anse såsom pensionsförsäkring, skall även efter lagens

ikraftträdande hänföras till sådan försäkring.

1 Senaste lydelse av punkt 1 av anvisningarna till 31 § se 1959: 564.

Kungl. Maj.ts proposition nr 28 år 1960

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15 ja­

nuari 1960.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

ministern för utrikes ärendena

U^ndén,

statsråden

N^ilsson, S^träng, A^ndersson, L^indström, L^indholm, K^ling, S^koglund,

E^denman, N^etzén, J^ohansson, ^af G^eijerstam.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen­

sam beredning med chefen för socialdepartementet fråga om den skatte-

mässiga behandlingen av vissa försäkringar för ålderspension och anför där­

vid följande.

1. Inledning. Enligt 1959 års lagstiftning om allmän tilläggspensionering

skall allmän tilläggspension börja utges år 1963. Den generella pensionsål­

dern inom tilläggspensioneringen är densamma som i folkpensioneringen

d. v. s. 67 år. Om pensionstagaren det önskar kan dock ålderspension från

tilläggspensioneringen börja utgå vid lägre ålder, dock tidigast vid 63 år. I

sådant fall undergår pensionsbeloppet emellertid viss minskning.

I propositionen nr 100/1959 rörande den allmänna tilläggspensionen

nämndes, att i varje fall under en övergångstid, då förmånerna från den all­

männa tilläggspensioneringen ännu inte nått fulla belopp, en del komplette-

ringsanordningar till pensioneringen kommer att vara befogade. Sådan kom-

pletteringsanordning kunde komma till stånd genom individuell försäkring

eller genom på avtal grundat pensionsåtagande från arbetsgivarens sida.

I skrivelse till särskilda utskottet berörde Svenska personal-pensionskas­

san i anledning av propositionen bl. a. vissa skattefrågor rörande försäk­

ringar av antytt slag. Gällande skatteregler var enligt kassans mening så

utformade, att de lade hinder i vägen för sådana försäkringar. Utskottet

vttrade i anledning härav i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 1, att

utskottet förutsatte att de av kassan aktualiserade och andra liknande spörs­

mål skulle vinna nödigt beaktande under det fortsatta arbetet med pensions­

reformen.

På grund härav uppdrog jag den 5 juni 1959 åt kammarrättsrådet Nils G.

Lindquist att inom departementet biträda med utarbetande av förslag till

ändrade bestämmelser rörande behandlingen i beskattningshänseende av

kompletteringsförsäkring till ålderspension. I en den 1 oktober 1959 av­

lämnad promemoria har utredningsmannen framlagt författningsförslag i

ämnet. Förslaget torde såsom Bihang få fogas vid statsrådsprotokollet i detta

ärende.

4

Över promemorian har, efter remiss, yttranden avgivits av kammarrätten,

statskontoret, riksskattenämnden, försäkringsinspektionen, riksförsäkrings-

anstalten, pensionsstyrelsen, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Jön­

köpings, Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Västernorr-

lands län, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisa­

tion, Sveriges akademikers centralorganisation, Riksförbundet Landsbyg­

dens folk, Svenska arbetsgivareföreningen, Handelns arbetsgivareorganisa­

tion, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Svenska personal-pensionskas­

san, Folksam (Livförsäkringsanstalten Folket, Försäkringsanstalten Sam­

arbete, Försäkringsanstalten Välfärd och Försäkringsaktiebolaget Leire) och

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.

2. Gällande rätt m. m. Enligt den år 1950 antagna ordningen för beskatt­

ning av försäkringstagare och försäkringsgivare indelas livförsäkringar som

tecknats efter år 1950 i två kategorier, nämligen pensionsförsäkringar och

kapitalförsäkringar. För pensionsförsäkringar medges avdrag för premier

vid inkomsttaxeringen, under det att utfallande belopp beskattas. I fråga om

kapitalförsäkringar får däremot premiebetalning ej avdragas — frånsett vad

som rymmes inom det allmänna avdraget å högst 300 kronor för ogift och

högst 600 kronor för makar — och å dylik försäkring utfallande belopp ut­

gör till följd härav inte skattepliktig inkomst.

Bestämmelserna om vad som skattemässigt är att anse som pensionsför­

säkring är intagna i första punkten av anvisningarna till 31 § kommunal­

skattelagen. Till pensionsförsäkring räknas sålunda försäkring, enligt vil­

ken ålders-, efterlevande- eller invalidpension skall utgå. Vissa kapitalbe­

lopp, som kombineras med pension av dessa slag, räknas också till pension.

Om de olika pensionsformerna stadgas bland annat följande.

Till ålderspension räknas pension, som från viss pensionsålder -— i regel

lägst 55 år — skall utgå högst under den försäkrades livstid. Såsom efter­

levandepension anses pension, som efter den försäkrades död utgår högst

under viss eller vissa personers livstid. Hit hör under särskilda förutsätt­

ningar även s. k. försörjningsränta enligt vilken efterlevandepensionen ut­

går under i avtalet bestämt antal år, oberoende av viss pensionstagares liv.

Invalid pension får utga högst så länge den försäkrade är arbetsoförmögen

eller har nedsatt arbetsförmåga. Kapitalbelopp, som kombineras med pension,

skall utgå när pensionen börjar utbetalas eller upphör eller när försäkring­

en upphör. Kapitalbeloppen får sammanlagt inte överstiga högsta årsbe-

lopp av ålders- eller invalidpension i förekommande fall ökat med högsta

årsbelopp av efterlevandepension till make.

Särskilda regler har givits om den kortaste tid under vilken ålders- och

invalidpension samt annan efterlevandepension än försörjningsränta skall

utgå enligt försäkringsavtalet. Denna tid får sålunda inte understiga fem år

utom i fråga om ålderspension, vars årsbelopp inte överstiger 3 000 kronor.

För sådan ålderspension är minimitiden i stället två år.

Kangl. Maj:ts proposition nr 28 år 1960

6

Rörande de pensionsförmåner som utgår i folkpension och allmän till-

läggspension må följande framhållas.

Från folkpensioneringen utgår ålderspension utan inkomstprövning till

var och en som fyllt 67 år. Ålderspensionen inberäknat index- och standard-

tiHägg uppgår för närvarande till 2 450 kronor per år för ogift eller för gift,

om andra maken inte är folkpensionär, och till 3 920 kronor per år för makar

tillsammans. Härutöver kan tillkomma vissa inkomstprövade tillägg. I en­

lighet med vad som förordades vid riksdagens principiella ställningstagan­

de år 1958 avses ålderspensionen skola höjas successivt så att den år 1968 upp­

går till 5 400 kronor för två pensionsberättigade makar och 3 600 kronor för

ensamstående, räknat i 1957 års penningvärde. Inom folkpensioneringen kan

dessutom enligt vissa regler beviljas invalidpension och sjukbidrag, blindtill-

lägg och vårdtillägg samt änkepension, änke- och änklingsbidrag och sär­

skilt barnbidrag.

Den allmänna tilläggspensioneringen omfattar, fullt utbyggd, varje svensk

medborgare och här mantalsskriven utlänning. Tilläggspensionen beräknas

på den årliga arbetsinkomst som förvärvas i åldern 16—65 år, till den del

inkomsten ligger mellan ett indexreglerat s. k. basbelopp på 4 000 kronor i

1957 års penningvärde (för närvarande motsvarande 4 200 kronor) och ett

belopp motsvarande sju och en halv gånger basbeloppet (sålunda för närva­

rande 31 500 kronor). Inkomst av annat förvärvsarbete än anställning är i

regel, i vad inkomsten överstiger det dubbla basbeloppet, pensionsgrundande

till blott två tredjedelar.

Allmän tilläggspension utgår i form av ålderspension, förtidspension och

familjepension. Pensionsförmånerna är värdebeständiga genom anknytning

till pensionspristalet enligt lagen om folkpensionering. Ålderspension utgör

60 procent av den genomsnittliga pensionsgrundande inkomsten under de

15 bästa pensionsgrundande åren. För full ålderspension fordras i ett inled­

ningsskede 20 pensionsgrundande år, vilket krav successivt höjes till att av­

se 30 år. Jämte folkpensionen kommer full ålderspension från tilläggspen­

sioneringen att i stort sett motsvara två tredjedelar av hela arbetsinkoms­

ten.

Normalt utbetalas ålderspension från tilläggspensioneringen vid en pen­

sionsålder av 67 år. På egen begäran kan ålderspension erhållas tidigare, dock

tidigast från 63 års ålder. Beloppet reduceras i sådant fall med 0,6 procent för

varje månad som pensionstagaren är yngre än 67 år, när pensionen börjar

utgå. Om exempelvis en person begär ålderspension från 63 år, får han så­

ledes 6 408 kronor, om pensionsbeloppet vid 67 år är 9 000 kronor. ___ Pen-

sionsberättigad kan också vänta med att taga ut ålderspension till efter

tyllda 67 år. I sådant fall ökas pensionsbeloppet med 0,6 procent för varje må­

nad, som pensionstagaren är över 67 år, dock ej över 70 år.

Full ålderspension d. v. s. från fyllda 67 år från tilläggspensioneringen (för

en person född 1914 eller senare) utgår under förutsättning att basbeloppet

hela tiden är 4 200 kronor med dessa belopp.

Kungi. Maj.ts proposition nr 28 år 1960

8

fem år, synes risk för missbruk icke heller föreligga i detta fall. Missbruk

torde därför förutsätta, att tecknandet av pensionsförsäkring sker av andra

motiv än att bereda tecknaren en ålderspension. Tidigare förelåg sålunda

möjlighet att teckna en pensionsförsäkring men låta beloppen på grund av

förmånstagareföi ordnande utga till exempelvis ett barn och därigenom på

en omväg erhålla avdrag för ett eljest icke avdragsgillt periodiskt understöd.

Denna möjlighet är numera — på grund av lagstiftning år 1959 — stängd

i fråga om pensionförsäkringar, som icke tecknats i samband med tjänst.

Vidare må beaktas att premien skall betalas kontant, att en del av premien

går till omkostnader, att pensionsförsäkring icke får återköpas eller belånas

samt att försäkringstagaren löper risk att avlida innan utbetalning blir ak­

tuell. Såvitt kan bedömas torde någon begränsning av årsbeloppets storlek

icke kunna motiveras av risk för missbruk. Därtill kommer att, om en övre

gräns dock skulle anses önskvärd, denna under alla omständigheter måste

sättas ganska högt.

Med hänvisning till det anförda konstateras i promemorian, att det i och

för sig icke finns skäl att i fråga om temporära pensioner, som upphör att

utgå vid 63 års ålder eller senare, uppställa en övre gräns för årsbeloppets

storlek. Spörsmålet om avgränsningen av området för de temporära pen­

sionsförsäkringarna gentemot rena kapitalutbetalningar kan emellertid ge

anledning till ett annat bedömande. Härutinnan anföres i promemorian.

Hnvudregeln för temporära pensionsförsäkringar är att de icke får avse

pensioner, som skall utgå under kortare tid än fem år. Detta emedan de

eljest anses komma den rena kapitalutbetalningen så nära, att de icke lämp­

ligen bor betecknas som pensionsförsäkringar. Om man anser önskvärt att

göra skillnaden mellan kapitalutbetalning och temporär pension beroende

av om tiden för utbetalningarna understiger eller överstiger fem år, måste

man således bibehålla en beloppsgräns för kompletteringspensionerna och

därtill sätta denna gräns förhållandevis lågt. Om man nämligen väljer be­

loppet 20 000 kronor ■— ungefärligen motsvarande summan av högsta möj­

liga folkpension och tilläggspension, som kan utgå till en person — blir re-

sultatet i realiteten detsamma som om ingen gräns alls satts. Man kan tänka

sig sätta beloppsgränsen vid ett belopp motsvarande genomsnittet av de ål­

ders- och tilläggspensioner, som kan tillkomma en person. Förslagsvis skulle

kunna angivas siffran 8 000 kronor. Även detta belopp torde emellertid vara

sa pass högt i förhållande till de belopp, som normalt utgår på grund av pen­

sionsförsäkring, att gränsen mellan kapitalutbetalning och pension skulle

bli tämligen illusorisk. Lägre än 8 000 kronor torde emellertid årsbeloppet

icke kunna sättas, om det skall fylla avsett ändamål.

I promemorian konstateras sammanfattningsvis, att i vissa fall behov av

komplettering av folk- och tilläggspension genom pensionsförsäkring kom­

mer att föreligga. Därvid torde en beloppsgräns för ålderspensioner, som

upphör att utgå tidigast vid 63 års ålder, knappast vara motiverad. För övri­

ga fall bör nu gällande begränsning av det årliga pensionsbeloppet till högst

3 000 kronor bibehållas. I promemorian föreslås en författningsändring i en­

lighet härmed.

Vidare anföres i promemorian.

En ytterligare möjlighet finnes, nämligen att avstå från illusionen om att

uppehålla skillnaden mellan kapitalutbetalning och pension och slopa kravet

på utbetalningar under minst fem år. I det föregående har gjorts ett försök

Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1960

10

lopp motsvarande genomsnittet av de ålders- och tilläggspensioner, som kan

tillkomma en person, skulle strida mot den inkomstbortfallsprincip, som lig­

ger till grund för den allmänna tilläggspensioneringen.

Riksskattenämnden finner förslaget att slopa beloppsgränsen innebära ett

avsteg från de principer, som varit grundläggande för kommunalskattelagens

gränsdragning mellan pensionsförsäkring och kapitalförsäkring. Nämnden

anför vidare.

Inom riksskattenämnden har uttalats tvekan huruvida behovet av sam­

ordning mellan hittills gällande skatteregler och lagstiftningen om allmän

tilläggspensionering nödvändiggör ett dylikt avsteg. Därvid har — såsom ett

alternativ till utredningsmannens förslag — ifrågasatts huruvida man icke

skulle nå åsyftat resultat genom en lagändring, som innebure att den prin­

cipiella gränsdragningen bibehölles men den nuvarande beloppsgränsen å

3 000 kronor höjdes till förslagsvis 12 000 kronor. Riksskattenämnden anser

sig dock icke böra förorda införande av en bestämmelse angående en sådan

beloppsgräns, enär det icke synes praktiskt genomförbart att förhindra, att

bestämmelsen kringginges genom att en försäkringstagare tecknade flera

försäkringar i olika försäkringsanstalter, envar försäkring lydande å an­

givna maximibelopp.

Flera remissinstanser riktar kritik mot förslaget att för de ifrågavarande

försäkringarna bibehålla kravet på en utbetalningstid av lägst två

år. Sålunda framhåller Svenska försäkringsbolags riksförbund, att försla­

get väsentligen förbättrar möjligheterna att komplettera den allmänna till­

äggspensionen men att vissa komplikationer fortfarande kvarstår, som det

är önskvärt att få undanröjda i detta sammanhang. Förbundet anför därefter.

Den vanligaste pensionsåldern är för närvarande 65 år. Regelmässigt kvar­

står då den pensionsberättigade i tjänstgöring t. o. m. den månad, under

vilken han fyller 65 år, och i många fall kommer han säkerligen — med

hänsyn till att arbetsinkomst men icke pension är pensionsgrundande enligt

lagen om tilläggspensionering — att vilja kvarstå till utgången av det år,

under vilket sagda ålder uppnås. Den allmänna tilläggspensionen utgår

däremot i normalfallet fr. o. m. den månad, under vilken den pensionsbe-

rättigade fyller 67 år. Såväl då han kvarstår i tjänst t. o. m. den månad, un­

der vilken han fyller 65 år, som då han tjänstgör till årets slut blir således

den tid, under vilken kompletteringspension bör utgå, kortare än två år

— i torstnamnda fallet ett år och elva månader och i det senare fallet lägst

ett år. Utformningen av ifrågavarande punkt i anvisningarna till 31 § kom­

munalskattelagen gör det omöjligt att på ett smidigt och rationellt sätt kom­

plettera tilläggspensionen i nu angivna fall.

Riksförbundet föreslår med hänsyn härtill att den kortaste tid, under vil­

ken ifrågavarande pensioner får utgå, bestämmes till ett år i stället för som

nu två år.

Liknande uttalanden göres av Svenska arbetsgivareföreningen och Svenska

personal-pensionskassan. Pensionskassan anför bl. a. följande.

Tjänstepensionerna i SPP är för närvarande i regel icke samordnade med

folkpensionen, men i de relativt få fall, då en i SPP försäkrad ålderspen­

sion nedsattes från 67 år, har arbetsmarknadsparterna — liksom inom

statlig och kommunal tjänst — ansett lämpligast, att folkpensionsanpass-

mngen sker från och med den månad, då 67 års ålder uppnås. Vid en pen­

Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1960

12

sionsvillkoren skall bibehållas, erfordras en kompletterande pensionsanord-

ning för åldersåren 19—21 för efterlevande barn. Behov av temporär pen-

sionsanordning av begränsad varaktighet kan komma att vara för handen

även då det gäller sjuk- och invalidpension (motsvarande förtidspension

inom den allmänna tilläggspensioneringen). Centralorganisationen förutsät­

ter, att dylika kompletterande anordningar i fråga om sjuk-, invalid- och

efterlevandepension skall behandlas såsom pensionsförsäkring i skattetek­

niskt avseende.

Vidare påpekar Tjänstemännens centralorganisation att i nuvarande

tjänstepensionsordningar vid sidan av ålders-, sjuk- eller invalid- samt efter­

levandepension även förekommer s. k. kapitalunderstöd, som utfaller då

pension börjar utgå. Den allmänna tilläggspensioneringen innefattar icke

någon form av dylika kapitalunderstöd. Centralorganisationen anför.

Införandet av den allmänna tilläggspensionen torde komma att medföra

att den nuvarande nivån för pension enligt förekommande tjänstepensions-

anordningar reduceras för tid då allmän tilläggspension utgår. Någon form

av kapitalunderstöd är inte förenad med den allmänna tilläggspensionen.

Utformningen av bestämmelserna i anvisningarna till 31 § kommunalskatte-

lagen är sådan, att en anpassning av nuvarande tjänstepensionsanordningar

till den allmänna tilläggspensionen medför att kapitalunderstöden ej torde

kunna bibehållas på hittillsvarande nivå — i förhållande till totalpensions-

nivån utan att falla utanför begreppet pensionsförsäkring i skatteavseende.

Med hänsyn till den betydelse kapitalunderstöden har — icke minst i för­

ening med efterlevandepension — torde det kunna förväntas att kapital-

understödsformen även i framtiden kommer att behövas. Ur denna synpunkt

måste den nu nämnda effekten av införandet av den allmänna tilläggspen­

sionen i förening med bestämmelserna i 31 § kommunalskattelagen anses

synnerligen olycklig. Med hänsyn härtill hemställer TCO att åtgärder vid­

tages för undanröjande av detta förhållande.

Ett speciellt spörsmål i fråga om pensionsfall, som inträffar under år

1962, beröres av Svenska försäkringsbolags riksförbund, Svenska personal­

pensionskassan, Handelns arbetsgivareorganisation och Tjänstemännens

centralorganisation. Sistnämnda organisation yttrar härutinnan.

Enligt reglerna för tilläggspensioneringen skall i fråga om pensionsfall

som inträffar under 1962 i vad gäller förtidspension och efterlevandepen­

sion, pensionen i fråga utgå först fr. o. in. 1963. För dessa fall uppstår en

alldeles speciell situation, som innebär att särskilda kompletteringsanord-

ningar måste tillskapas, som för detta år motsvarar tilläggspensionsförmå-

nerna. Det är salnnda här fråga om en temporär anordning av ett års var­

aktighet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1960

5. Departementschefen. När nuvarande bestämmelser om beskattning av

pensionsförsäkringar tillkom år 1950, ansågs det erforderligt att genom

en särskild undantagsbestämmelse möjliggöra tecknandet av kortvariga

pensionsförsäkringar såsom komplement till folkpensionen. Medan lägsta

tid för pensionsutbetalning i princip ansågs böra vara fem år, tilläts en så

kort utbetalningstid som två år för ålderspension, vars årsbelopp inte över­

stiger 3 000 kronor. Därigenom kan den som vill pensionera sig före 65 års

13

ålder tillförsäkra sig ett tillfälligt pensionsskydd för tiden fram till dess att

folkpensionen börjar utgå vid 67 års ålder.

Vid tillkomsten av lagstiftningen om allmän tilläggspensionering uttala­

des önskemål om att bestämmelserna om kortvariga försäkringar i skar­

ven mellan verklig pensionsålder och pensionsålder för allmän pension

skulle överses och anpassas till det nya läge som uppkommit. Den i anled­

ning härav tillkallade utredningsmannen har föreslagit att beloppsgränsen

3 000 kronor slopas i fråga om försäkringar som upphör tidigast då den

försäkrade fyllt 63 år. Förslaget får ses mot bakgrunden av att största folk­

pension och tilläggspension — när det allmänna pensionssystemet är fullt

utbyggt — kommer att motsvara ungefär 20 000 kronor i nuvarande pen­

ningvärde.

Vid remissbehandlingen har i stort sett enighet rått om behovet av åtgär­

der av föreslagen art. Några remissinstanser föreslår dock jämkningar eller

utvidgningar i utredningsmannens förslag.

Skattelagarna medger, att premier, som inbetalas till pensionsförsäkringar,

får avdragas vid inkomsttaxeringen. Detta gäller vare sig inbetalningen göres

av den försäkrade själv eller av hans arbetsgivare. Å andra sidan beskattas

utfallande pensionsbelopp hos mottagaren. Denna ordning innebär betydande

fördelar. Bl. a. kan genom inbetalning av engångspremie till pensionsförsäk­

ring åstadkommas resultatutjämning mellan olika beskattningsår. Motsva­

rande förmåner föreligger inte vid andra försäkringar.

Med hänsyn till den gynnade ställning som pensionsförsäkringarna intar i

skattehänseende är det angeläget att gränsen mellan pensionsförsäkringar och

andra försäkringar inte utsuddas. Bestämmelserna på området bör även vara

utformade så att pensionsförsäkringar såvitt möjligt kommer till använd­

ning huvudsakligen i pensioneringssyfte och inte för att uppnå fördelar i

skattehänseende.

Den nuvarande beloppsgränsen 3 000 kronor vid korltidsförsäkringar av­

ser att begränsa användningen av dessa försäkringar till klara pensionerings-

fall. Såsom utredningsmannen framhållit torde några egentliga olägenheter

inte behöva befaras om beloppsgränsen ersättes av en bestämmelse, vilken

medger korltidsförsäkringar, som upphör först då den försäkrade fyllt 63

år och som alltså endast omfattar de år som behövs för att försäkringen skall

kunna anknyta till allmän tilläggspension och folkpension. Visserligen ute­

sluts härigenom inte helt möjligheten för personer i högre åldersgrupper att

använda pensionsförsäkringsinstitutet för att uppnå skatlemässiga fördelar.

Såsom riksskattenämnden framhållit, erbjuder emellertid en beloppsgräns

knappast något effektivare skydd häremot. Med hänsyn till behovet av för­

säkringar för ålderspension som ansluter till tilläggs- och folkpension anser

jag mig därför, om än med viss tvekan, kunna förorda att utredningsman­

nens förslag genomföres.

Nuvarande bestämmelser om tvååriga ålderspensioner medger utbetal­

ning av pensionen när som helst efter uppnåendet av 55 års ålder. Det finns

Kungl. Maj:is proposition nr 28 år 1960

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 28 år 1960

således inte något formellt hinder mot att teckna en pensionsförsäkring för

utbetalning av årsbelopp om högst 3 000 kronor vid exempelvis 55 och 56 års

ålder. I utredningsmannens förslag har denna möjlighet bibehållits. Stad­

gandet har emellertid tillkommit enbart för att möjliggöra försäkringar som

direkt anknyter till folkpensionen. Detta syfte tillgodoses helt inom ramen

för de föreslagna bestämmelserna. Anledning att medge tvåårsförsäkringar

dessförinnan torde inte föreligga. Jag föreslår därför att den särskilda be­

stämmelsen om ålderspension, vars årsbelopp inte överstiger 3 000 kronor,

utgår. Självfallet bör detta inte påverka eventuella redan existerande pen­

sionsförsäkringar av ifrågavarande slag.

Minsta utbetalningstid för korttidspensionerna är, som nämnts, för närva­

rande två år. Utredningsmannen har inte föreslagit någon ändring däri. Un­

der remissbehandlingen har emellertid yrkats, att tidsgränsen skall sättas till

ett år eller också helt slopas.

Såsom jag nyss framhållit är det nödvändigt att bibehålla en klar åtskill­

nad mellan pensions- och kapitalförsäkringar. Det för pensionsförsäkring

karakteristiska är att förmånerna utbetalas periodiskt. Om tidsbegränsning­

en skulle slopas eller sättas till ett år skulle försäkringar för rena kapital­

utbetalningar hänföras till pensionsförsäkringar. Av det sagda torde framgå,

att man måste bibehålla kravet på att utbetalningstiden skall väsentligt

överstiga ett år.

Emellertid visar remissuttalandena att befogad kritik kan riktas mot

att gränsen sättes vid två år. En sådan gräns tillåter nämligen inte, att man

till pension i detta sammanhang räknar månatliga utbetalningar från och

med månaden efter den då en person fyllt 65 år till och med månaden innan

han får börja uppbära allmän pension vid 67 års ålder (sammanlagt 23 må­

nader). Den i författningen angivna tiden bör vara så bestämd att utbetal­

ningarna i det angivna, i praktiken ofta förekommande fallet får räknas som

pension. Minimitiden för korttidspensioner synes därför böra sänkas något.

Jag vill förorda att tidsgränsen sättes vid ett och ett halvt år. Därmed kom­

mer de som önskar gå i pension vid 65 års ålder att kunna dra nytta av kort-

tidsförsäkringarna samtidigt som kravet på periodicitet i utbetalningarna

bibehålies.

Under remissbehandlingen har framförts förslag att — i vissa av utred­

ningsmannen icke berörda hänseenden — ytterligare komplettera kominunal-

skattelagens regler om vad som är att anse som pensionsförsäkringar. För­

slagen avser kapitalunderstöd samt möjligheterna att i särskilda fall erhålla

kompletterande förtids- eller efterlevandepension under något år. Med hän­

syn till nödvändigheten av att ge en någorlunda klar och enhetlig avgräns-

ning åt de i skattehänseende gynnade pensionsförsäkringarna anser jag mig

inte kunna biträda dessa förslag. Jag vill tillägga, alt i den mån företagen

själva utbetalar förmåner varom här är fråga till anställda eller anställdas

efterlevande, blir en sådan utbetalning avdragsgill vid taxeringen. Bl. a. med

tanke härpå torde behovet av att försäkringsvägen täcka de förhållandevis obe­

tydliga kostnader det här rör sig om vara ringa.

15

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

proposition föreslå riksdagen att

antaga inom finansdepartementet upprättat förslag till

lag om ändrad lydelse av punkt 1 av anvisningarna till 31 §

kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 28 år 1960

Ur protokollet:

Alice Magnusson

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1960

Bihang

Utredningsmannens förslag

Anvisningarna till 31 §

1. Med pension------- — eller annorledes.

Med pensionsförsäkring------------försäkringen upphör.

Ålderspension, som------------anses skälig.

Med efterlevandepension------------ personer leva.

Såsom efterlevandepension —------- vara pensionsförsäkring.

Vid tillämpningen-------------vid omgifte.

Kapitalbelopp, som---------------------------------------------- av efterlevandepensionen.

Skall enligt avtal om pensionsförsäkring, ålderspension eller invalidpen­

sion upphöra eller nedsättas viss tid efter det pensionsåldern eller arbets­

oförmågan inträtt eller skall annan efterlevandepension än försörjnings-

ränta upphöra eller nedsättas viss tid efter den försäkrades död må denna

tid icke understiga fem år eller, i fråga om ålderspension, som upphör tidi­

gast vid 63 års ålder eller vars årsbelopp icke överstiger 3 000 kronor, två år.

Med kapitalförsäkring------------än pensionsförsäkring.

Innehåller avtal------------ en kapitalförsäkring.

Kan livförsäkring-------------Kungl. Maj :t.

Försäkring, vilken-------------dess ingående.

Premiebefrielseförsäkring skall — —- — som huvudförsäkringen.

För att------------med tjänst.

600032 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag