2

Kungl. Maj:ts proposition nr M år 1960

Förslag

till

förordning med särskilda bestämmelser om rätt till avdrag vid 1960 års

taxering för avsättning till pensionsstiftelse

Härigenom förordnas som följer.

1

§-

Vid beräkning av avdrag för avsättning till pensionsstiftelse enligt bestäm­

melserna i punkt 2 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen under

beskattningsår, för vilket taxering i första instans verkställes år 1960,

skall, i den mån därigenom större avdrag kan erhållas, gälla vad nedan i

2 och 3 §§ sägs.

2

§.

Har skattskyldig före utgången av det beskattningsår, för vilket taxering

i första instans ägt rum år 1959, lämnat anställd utfästelse om pension med

förbehåll av innebörd att pensionen må nedsättas i anledning av att den an­

ställde äger åtnjuta förmån enligt lagen om försäkring för allmän tilläggs­

pension, må beträffande dylik utfästelse beräkning av avdragsgill avsättning

ske som om utfästelsen icke varit förenad med förbehåll som nyss sagts. Den

utfästa pensionen må dock vid sådan beräkning icke upptagas till större

belopp, än det, till vilket den fick upptagas vid utgången av nämnda be­

skattningsår, i förekommande fall ökat i förhållande till löneförhöjning,

som må hava tillerkänts den anställde under det beskattningsår, för vilket

taxering i första instans verkställes år 1960. Har den skattskyldige på grund

av omläggning av räkenskapsår icke taxerats till inkomstskatt vid 1959

års taxering, skall vad nu sagts hava avseende å utfästelse av angivet slag,

som lämnats före utgången av det beskattningsår, för vilket taxering i första

instans ägt rum år 1958.

°

3

§-

Har skattskyldig före utgången av beskattningsår som i 2 § sägs anmält

anställd för försäkring hos försäkringsföretag men icke lämnat bindande

utfästelse om pension, skall vid beräkning av avdragsgill avsättning beträf­

fande dylik anställd likväl så anses som om den skattskyldige lämnat bin­

dande utfästelse om pension. Den utfästa pensionen må dock vid sådan be­

räkning icke upptagas till större belopp än som i 2 § angives.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

möjligheter att vid inkomsttaxeringen åtnjuta avdrag för avsättning till

pensionsstiftelser.

Olika uppfattningar har uttalats angående de verkningar, som lagstift­

ningen om allmän tilläggspensionering har i fråga om möjligheterna att

skattefritt avsätta medel till pensionsstiftelser. Då pensionsstiftelseutred­

ningen inte kan förväntas framlägga förslag i ämnet redan med avseende

på 1960 års taxering, synes det påkallat att undersöka i vad mån de gäl­

lande bestämmelserna kan behöva ändras eller förtydligas i något avseende.

I promemorian framlades förslag av innebörd, att företagen, trots tillkoms­

ten av den allmänna tjänstepensioneringen, skulle vid 1960 års taxering

äga göra avdragsgilla avsättningar till pensionsstiftelser i samma omfattning

som tidigare.

över den inom finansdepartementet utarbetade promemorian har, efter re­

miss, yttranden avgivits av statskontoret, kammarrätten, riksskattenämnden,

överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands, Jönköpings,

Blekinge, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Västernorrlands samt

Västerbottens län, allmänna ombudet hos mellankommunala prövnings-

nämnden, Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges köp­

mannaförbund, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, Svensk in­

dustriförening, Sveriges redareförening, Sveriges lantbruksförbund, Koope­

rativa förbundet, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralor­

ganisation, Sveriges akademikers centralorganisation, Riksförbundet Lands­

bygdens folk, Svenska arbetsgivareföreningen och Handelns arbetsgivareor­

ganisation.

Vid remissbehandlingen har det i promemorian framlagda förslaget prak­

tiskt taget enstämmigt tillstyrkts.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr AO år 1960

II. Gällande rätt

I punkt 6 av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen stadgas, att

med pensionsstiftelse avses, »förutom bankaktiebolags och sparbanks pen­

sionsstiftelse samt pensionsstiftelse bildad enligt lagen om aktiebolags pen­

sions- och andra personalstiftelser, jämväl inrättning, självständig fond eller

annan stiftelse under förutsättning att denna står under tillsyn enligt lagen

om tillsyn över stiftelser, att stiftelsens stadgar fastställts av tillsynsmyndig­

heten, att stiftelsens kapital och avkastning må användas endast till pen­

sioner på grund av tjänst, att genom föreskrifter i reglementet eller eljest

trygghet skapats för att stiftelsen så länge den består skall hava sådant än­

damål samt att vid dess upplösning eller då det icke längre finnes eller kan

T ng!S1ik°ITma att finnaS nå§on’ vars rätt till pension på grund av tjänst

skall tillgodoses av stiftelsen, återstående medel antingen skola användas

tor dylik pensionering eller ock skola anslås till välgörande eller eljest all­

männyttigt ändamål».

J

5

Enligt bestämmelserna i punkt 2 av anvisningarna till 29 § kommunal­

skattelagen äger skattskyldig rätt att vid inkomsttaxeringen åtnjuta avdrag

för avsättning till pensionsstiftelse intill dess stiftelsens förmögenhet upp­

går till ett belopp som — bedömt på grundval av förhållandena vid be­

skattningsårets utgång — jämte framtida avgifter erfordras för att säker­

ställa »de pensioner jämte dyrtidstillägg eller andra därmed jämförliga till-

lägg, vilka högst skola utgå enligt gjorda bindande utfästelser till personer

som omfattas av stiftelsens ändamålsbestämning».

Avdrag medgives inte med mindre pensioneringen ordnats på sådant sätt

att fråga är om pensionsförsäkring enligt kommunalskattelagens regler. Vi­

dare kräves för rätt till avdrag att medlen kontant eller i form av aktier,

obligationer eller därmed jämförliga tillgångar till ett värde motsvarande den

gjorda avsättningen överlämnats till stiftelsen. År fråga om aktiebolag, eko­

nomisk förening, ömsesidigt försäkringsbolag, sparbank, Sveriges allmänna

hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, hypoteksförening,

svenska bostadskreditkassan eller bostadskreditförening, må med tillgångar

som nyss sagts jämställas av den skattskyldige utfärdat och till stiftelsen

överlämnat skuldebrev.

I s. k. familjebolag får avdrag icke ske för avsättning till pensionsstiftelse

för att säkerställa pensionsutfästelser till »någon, vilken genom eget eller

anhörigs innehav av aktier eller andelar har ett avgörande inflytande i bola­

get eller föreningen, eller ock efterlevande till någon varom sålunda är fråga».

Enligt 2 § 1937 års stiftelselag må överföring av vinstmedel till en bunden

stiftelse beslutas allenast vid fastställande av balansräkningen för föregåen­

de år och skall avse räkenskapsårets utgång (balansdagen). Avdraget för

överföringen skall nämligen göras mot intäkterna för det år, varunder den

årsvinst uppkommit, från vilken överföringen sker. Avdrag medgives även i

sådana fall, då bolagsstämman, sedan deklarationen avgivits, beslutar över­

föring, ehuru överföring ej föreslagits av styrelsen.

Även i fråga om fria pensionsstiftelser medgives avdrag i praxis, om av­

sättningen upptagits såsom skuld till stiftelsen i bolagets balansräkning för

det beskattningsår, för vilket avdrag yrkas. Har en avsättning bokförts

såsom en efter beskattningsåret verkställd utgift, kan däremot avdrag med­

givas först påföljande år.

Innebörden av gällande bestämmelser för beräkning av tillåten stiftelse­

avsättning är alt avdrag får åtnjutas intill sådant belopp att stiftelsens för­

mögenhet i princip uppgår till högst värdet av pensionsskulden. Avdrag får

med andra ord ske för de på beskattningsåret och tidigare år belöpande pen­

sionskostnaderna men däremot inte för s- k. framtida kostnader.

För beräkning av pensionsskulden anvisar kommunalskattelagen två

möjligheter. Den ena innebär att man nöjer sig med en mera schablonmäs­

sig beräkning. Det »tak» för avsättningen, som erhålles med tillämpning av

denna schablonregel, brukar benämnas investeringsskattetaket, enär prin­

cipen för takberäkningen är densamma som kom till användning i förord­

Kungl. Maj.ts proposition nr

40

år 1960

6

Kungl. Maj:ts proposition nr -'iO år 1960

ningen om investeringsskatt. Den andra möjligheten medger en exakt beräk­

ning av pensionsskuldens storlek.

Den schablonmässiga beräkningen, investeringsskattetaket, har införts i

syfte att underlätta uträkningen av tillåten stiftelseavsättning. Investe­

ringsskattetaket är emellertid i flertalet fall högre än det »tak», som mot­

svarar den exakta pensionsskulden, och en beräkning enligt schablonen

medger därför i regel större stiftelseavsättningar än den exakta beräkning­

en. En följd av schablonregeln har varit att även företag, som anmält sina

anställda för försäkring hos SPP eller annat försäkringsföretag, har kunnat

göra avsättningar till pensionsstiftelser med belopp motsvarande skillnaden

mellan investeringsskattetaket och den exakta pensionsskulden, d. v. s. i

princip den hos försäkringsanstalten befintliga premiereserven.

Vid beräkning av tillåten stiftelseavsättning skall hänsyn endast tagas

til] pensioner m. m., som skall utgå enligt bindande utfästelser. För att

bindande utfästelse skall anses föreligga kräves, att företaget beslutat att

till den anställde vid uppnådd pensionsålder utbetala viss pension samt att

den anställde erhållit del av beslutet. Bindande utfästelse anses föreligga

även om den anställde går förlustig pensionsrätten genom att sluta i före­

taget före uppnådd pensionsålder. Utfästelsen får emellertid ej vara för­

bunden med något villkor, som innebär, att arbetsgivaren tillerkännes dis-

'kretionär prövningsrätt, huruvida pension i ett visst fall skall utgå eller ej.

Utfästelsen skall alltså vara sådan, att det endast får bero av en objektiv

tolkning av densamma, huruvida pensionsrätt i ett visst fall föreligger.

Företagen har i viss utsträckning i sina utfästelser om pension gjort för­

behåll av innebörd, att pensionen kan nedsättas med belopp motsvarande

det, som den skattskyldige genom den allmänna tilläggspensioneringen blir

berättigad uppbära. Innan lagstiftningen om allmän tilläggspensionering

förelåg, uppkom fråga, hur man vid taxeringen, då det gällde att beräkna

avdragsgill avsättning till pensionsstiftelse, skulle bedöma en utfästelse med

dylikt förbehåll. Genom Svenska arbetsgivareföreningens försorg under­

ställdes detta spörsmål riksskattenämndens prövning. Riksskattenämnden

beslöt den 8 december 1955 att såsom anvisning till ledning för taxerings­

myndigheterna göra ett uttalande i frågan. Uttalandet, som är återgivet i

Meddelanden från riksskattenämnden nr 1 år 1956, har följande lydelse.

Svenska arbetsgivareföreningen har i skrivelse till riksskattenämnden

framhållit bland annat att det vore nödvändigt för arbetsgivarna att vid ut­

fästelser om pension till anställda göra förbehåll för det fall att arbetsgi­

varna i annan ordning bleve nödgade att finansiera sådana pensioner. För­

eningen — som vid skrivelsen fogat förslag till normalstadgar för pensions­

stiftelse för arbetare och till normalpensionsreglemente för arbetare — hem­

ställde därför om riksskattenämndens uttalande att om sådant förbehåll

gjordes på sätt och under villkor härnedan närmare angives, bindande pen­

sionsutfästelse enligt punkt 2 av anvisningarna till 29 § kommunalskatte­

lagen likväl skulle anses föreligga och att förbehållet icke skulle påverka

beräkningen av det s. k. investeringsskattetaket.

De ingivna normalförslagen till stadgar och reglemente hade i nu före­

varande avseenden, efter vissa av föreningen vidtagna jämkningar, följande

lydelse:

7

§ 15 reglementet: »Skulle bolaget genom lagstiftning, anslutning till ett

för flera företag gemensamt pensioneringssystem eller annorledes bliva i

sin egenskap av arbetsgivare förpliktat att direkt eller indirekt bidraga till

kostnaderna för pensionering av sådana hos företaget anställda, vilka avses

med detta reglemente, eller deltaga i allmän tjänstepensionering, må pen­

sion enligt reglementet nedsättas. Nedsättning må för enskild pensionsbe-

rättigad högst ske med belopp motsvarande de nya pensionsförmåner, som

denne genom det nya systemet eller genom förhöjning av tidigare förmåner

totalt blir berättigad uppbära.»

.

§ 10 av stadgarna: »Skulle bolaget genom lagstiftning, anslutning till eu

för flera företag gemensamt pensioneringssystem eller annorledes bliva i

sin egenskap av arbetsgivare förpliktat att direkt eller indirekt bidraga till

kostnaderna för pensionering av sådana hos företaget anställda, vilka avses

med dessa stadgar, eller deltaga i allmän tjänstepensionering, skola stiftel­

sens tillgångar — i den mån de ej erfordras för tryggande av alltjämt kvar­

stående tidigare pensionsutfästelser — så långt de ifrågavarande medlen

förslå och innan bolagets egna tillgångar tagas i anspråk för ändamålet, an­

vändas till fullgörande av de nya förpliktelser, vilka sålunda komma att

åvila bolaget.»

Riksskattenämnden har den 8 december 1955 beslutat att såsom eu lots­

ning till ledning för taxeringsmyndigheterna göra följande uttalande:

Den omständigheten att i pensionsreglemente intagits förbehåll om rätt

att nedsätta pension i de fall och i den omfattning, som angives i ovan in­

tagna förslag till lydelse av § 15 av förslag till normalpensionsreglemente

för arbetare, bör icke vid prövning av fråga om rätt till avdrag för avsätt­

ning till pensionsstiftelsen föranleda till att bindande pensionsutfästelse icke

skulle anses föreligga i den mening, som avses i punkt 2 tredje stycket an­

visningarna (SFS 1955, nr 255) till 29 § kommunalskattelagen, eller till be­

räknande av lägre maximibelopp för stiftelsens förmögenhet än som skulle

gällt därest utfästelsen icke varit förenad med förbehåll som ovan sägs; för­

utsättning härför måste dock vara att genom bestämmelse i stiftelsens stad­

gar, avfattad i enlighet med ovan intagna förslag till lydelse av § 10 av nor­

malstadgarna, garanti vinnes för att genom nedsättningen friställda medel

användas på sätt och för ändamål som i sistnämnda paragraf angives.

Riksskattenämndens uttalande innebär, att man vid beräkning av av­

dragsgill avsättning till pensionstiftelse skulle räkna med de pensionsbe­

lopp företaget enligt utfästelserna hade att utbetala, därest någon lagstift­

ning om tilläggspensionering icke kom till stånd. Uttalandet avser förhål­

landena innan sistnämnda lagstiftning antagits.

Reträffande de företag, som har sina anställda försäkrade i SPP eller an­

nat försäkringsföretag gjorde riksskattenämnden den 11 oktober 1956 föl­

jande uttalande (Meddelande från riksskattenämnden nr 1 år 1957).

Riksskattenämnden har den 11 oktober 1956 beslutat att såsom anvisning

till ledning för taxeringsmyndigheterna göra följande uttalande:

Vid beräkning av avdragsgill avsättning till pensionsstiftelse enligt be­

stämmelserna i punkt 2 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen bör

företag, som för anställda hos företaget tecknat pensionsförsäkringar hos

Svenska Personal-Pensionskassan (SPP) eller annat försäkringsföretag, an­

ses hava till sådana anställda, som anmälts för försäkring hos försäkrings­

företaget, givit sådan bindande utfästelse om pension, som avses i tredje

stycket nämnda anvisningspunkt. Om eu anställd skall bidraga med viss del

av avgiften till försäkringsföretaget genom att avstå från motsvarande be-

Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1960

8

Kungl. Maj:ts proposition nr W år 1960

lopp av sin bruttolön, bör utfästelsen ändock anses gälla hela det pensions­

belopp, som försäkringen avser.-----------

Riksskattenämnden torde vid sitt ställningstagande ha utgått från, att

företag, vilka anmält sina anställda till försäkring hos försäkringsföretag,

hade en så stark moralisk skyldighet att fortsätta premiebetalningarna att

en bindande utfästelse om pension i skattelagarnas mening i realiteten fick

anses föreligga. Även detta uttalande avser förhållandena innan lagstiftning­

en om allmän tilläggspensionering antagits av riksdagen.

III. Promemorian

I promemorian erinras om, att lagstiftningen om allmän tilläggspensione­

ring antogs i maj 1959. Därmed aktualiserades, framhålles i promemorian,

de förbehåll om nedsättning av pensionsförmåner, som gjorts med avseende

på avsättningar till pensionsstiftelser. Lagens antagande torde, uttalas vida­

re, påverka bedömningen av de fall i vilka företagen för sina anställda teck­

nat pensionsförsäkring i SPP eller annat försäkringsföretag.

I promemorian konstateras därefter, att enligt lagstiftningen om allmän

tilläggspensionering kan arbetsgivare och arbetstagare genom kollektivav­

tal före den 1 juli 1961 överenskomma att utträda ur det obligatoriska pen­

sionssystemet; sådant undantag gäller från lagstiftningens ikraftträdande

den 1 januari 1960.

Förhandlingar har upptagits mellan arbetsmarknadens parter om undan­

tagande av vissa grupper av arbetstagare från obligatoriet samt om andra

med pensionsfrågan sammanhängande spörsmål. Dessa förhandlingar har

ännu inte slutförts. Med tanke bl. a. på nämnda förhandlingar synes det,

enligt promemorian, skäligt att företagen vid 1960 års taxering kan erhålla

avdrag för avsättningar till pensionsstiftelser i samma omfattning som ti­

digare. Härför torde erfordras särskild lagstiftning.

Innan utformningen av en sådan lagstiftning preciseras, torde det, enligt

promemorian, vara nödvändigt att klargöra vilka verkningar antagandet av

obligatoriet skulle få, om en särskild reglering av avdragsrätten vid 1960

års taxering ej genomföres. Vad därvid framkommer blir självfallet att till-

lämpa vid 1961 och följande års taxeringar.

De uttalanden som riksskattenämnden gjort i de förut återgivna anvis­

ningarna grundas, enligt vad i promemorian framhålles, på förhållanden

som gällde före obligatoriets antagande. Förutsättningarna för de i anvis­

ningarna gjorda uttalandena är således ändrade. Det finns, framhålles vi­

dare, när det gäller att tolka de nuvarande bestämmelserna, inte grund för

att göra avkall från det huvudvillkor, som skattelagarna uppställer, då det

gäller rätt till avdrag för avsättning till pensionsstiftelse, nämligen att bin­

dande utfästelse om pension skall föreligga. Storleken av avdragsgill avsätt-'

ning bör i enlighet med gällande bestämmelser beräknas på grundval av de

pensioner, som företaget eller stiftelsen på grund av utfästelsen skall ut­

betala.

9

Vidare står det, uttalas i promemorian, klart, att innan kollektivavtal om

undantagande av viss arbetstagargrupp från obligatoriet har ingåtts, denna

ar bet stagar grupp står kvar i obligatoriet. I promemorian anföres vidare.

Det av riksskattenämnden gjorda uttalandet att företag, som anmält sina

anställda för pensionsförsäkring i försäkringsföretag, därmed givit de an­

ställda bindande utfästelse om pension torde sålunda inte längre vara bä­

rande i och med att lagstiftningen om allmän tilläggspensionering anta­

gits. Rätt till avdrag för avsättning till pensionsstiftelse torde i enlighet med

det anförda endast kunna anses föreligga i de fall arbetsgivaren lämnat bin­

dande utfästelser om kompletteringspensioner m. in. som skall utgå vid

sidan av den obligatoriska tilläggspensioneringen. Det må frainhållas, att

avdragsrätt givetvis föreligger för de avgifter som inbetalas till försäkrings­

företagen.

Har bindande utfästelse om pension haft den innebörden, att den utfästa

pensionen må reduceras med belopp, som den anställde erhåller genom la­

gen om allmän tilläggspensionering, torde utfästelsen sedan sistnämnda lag

antagits få anses gälla det lägre pensionsbelopp som eventuellt skall utgå

vid sidan av förmånerna enligt obligatoriet.

En tolkning av gällande bestämmelser leder sålunda, konstateras i pro­

memorian, till att rätten till avdragsgilla avsättningar till pensionsstiftel­

ser minskas som en följd av att den allmänna tilläggspensioneringen aktua­

liserat förbehåll i pensionsutfästelserna av förut angiven art.

Då det som nämnts anses skäligt att företagen vid 1960 års taxering får

rätt att göra avdragsgilla avsättningar i samma omfattning som tidigare,

bör enligt promemorian lagstiftningen om tilläggspensionering i princip

få inverka på rätten till sådana avsättningar först fr. o. m. 1961 års taxering.

Den härför erforderliga lagstiftningen synes emellertid, konstateras det

vidare, inte kunna ges den enkla utformningen, att vid bedömande av rätten

till avdragsgilla avsättningar hänsyn vid 1960 års taxering inte skall tas till

lagstiftningen om allmän tilläggspensionering. Man skulle därmed öppna

möjligheter till missbruk. Det sagda åskådliggöres med följande exempel.

En företagare lämnar under 1959 sina arbetare bindande utfästelser om

pension med exakt de belopp dessa kommer att erhålla genom tilläggspen­

sioneringen med förbehåll att pensionerna skall reduceras med sistnämnda

belopp. Trots att företagaren genom dessa utfästelser icke förbundit sig att

själv utbetala några pensioner skulle han ha rätt att avsätta till pensions­

stiftelse. Regler av sådan innebörd kan enligt promemorian inte godtagas. I

promemorian anföres vidare.

I enlighet med det tidigare anförda bör däremot avsättningar, som en

företagare kunnat göra vid 1959 års taxering men då icke gjort, i stället få

göras vid 1960 års 'taxering. Vissa företag har nämligen med vetskap om att

en allmän tilläggspensionering skulle minska möjligheterna att avsätta till

pensionsstiftelser utnyttjat avsättningsmöjligheterna fullt ut vid 1959 års

taxering. De företag, som inte gjort detta, bör få samma möjligheter vid

1960 års taxering. Detta innebär, att man vid beräkning av avdragsgill stif­

telseavsättning vid 1960 års taxering dels räknar med hela pensionsbelop­

pet för sådana anställda, som vid 1958 (beskattningsåret 1958) års slut er­

hållit bindande utfästelse med förbehåll för tilläggspensioneringen, dels som

Kungl. Maj.ts proposition nr !tO år 1960

10

bindande utfästelse godtar en anmälan till försäkringsanstalt om pensione­

ring av anställd, om anmälan gjorts före utgången av 1958. Pensionsbelop­

pen bor vid denna beräkning i princip vara desamma som vid 1958 års ut­

gång, men det synes rimligt att man godtar den förhöjning, som kan vara

föranledd av att den anställde under 1959 fått högre lön. Det ligger i sakens

natur, att även med oförändrade pensionsbelopp det »tak» för stiftelseav­

sättning, som beräknas vid 1960 års taxering, regelmässigt måste bli något

högre än det, som beräknades vid 1959 års taxering, eftersom även de på år

1959 belöpande premierna ingår i »taket» vid 1960 års taxering.

Beträffande de nya pensionsutfästelser med förbehåll för tilläggspensio­

neringen, som tillkommit under år 1959, bör man däremot endast få räkna

med nettoutfästelsen. För de anställda, som under år 1959 anmälts till för-

sakringsanstalt för pensionering, bör vidare gälla, att för rätt till stiftelse­

avsättning därjämte kräves en bindande utfästelse. Av praktiska skäl bör

man här inte göra någon skillnad för de utfästelser, som tillkommit före

eller efter den dag lagen om försäkring för allmän tilläggspensionering an­

togs av riksdagen.

De salunda föreslagna reglerna skulle, framhålles i promemorian, i prin­

cip innebära att — såvitt angår storleken av utfästa pensioner — det »tak»

för skattefria avsättningar till pensionsstiftelser, som gäller vid 1960 års

taxering, skall motsvara det »tak» som beräknats vid 1959 års taxering ökat

med »taket» för de bindande utfästelser om pension som under år 1959 läm­

nats till anställda, som tidigare icke tillförsäkrats pension. Det sistnämnda

taket beräknas i förekommande fall med hänsyn till nettoutfästelsen.

Har företaget under år 1959 icke lämnat bindande utfästelser om pension

till nya anställda men däremot ökat pensionsbeloppen för de anställda, som

redan före 1959 erhållit utfästelser, med mer än som betingats av löneför­

höjningar under 1959, har företaget enligt promemorian att välja mellan

det »tak» för stiftelseavsättning, som beräknats vid 1959 års taxering __i

förekommande fall justerat uppåt med hänsyn till 1959 års »premier» och

till löneförhöjningar -— och det »tak», som kan beräknas på grundval av

vid taxeringen ar 1960 föreliggande bindande utfästelser, därvid i förekom­

mande fall takberäkningen sker på grundval av nettoutfästelserna.

En följd av de regler som salunda förordats blir, framhålles i promemo­

rian, att företag, som under år 1959 ökar beloppen för tidigare utfästelser

med förbehåll för tilläggspensioneringen, inte vid 1960 års taxering får be­

räkna »taket» för pensionsstiftelseavsättningen på grundval av de förhöjda

pensionsbeloppen. Annars skulle, konstateras i promemorian, ett företag,

som före år 1959 lämnat sina arbetare utfästelser om pensioner med be­

lopp understigande vad de erhåller enligt tilläggspensioneringen och med

förbehåll att få reducera pensionsbeloppen, kunna öka utfästelserna att av­

se samma belopp, som enligt tilläggspensioneringen, men med bibehållen

rätt att reducera pensionerna och pa sa sätt kunna göra ökade stiftelseav­

sättningar, trots att något nytt åtagande i realiteten inte gjorts. I promemo­

rian anföres därefter.

Om beloppen för pensionsutfästelser med förbehåll för allmän tilläggs­

pensionering sålunda ökats under år 1959, kan det emellertid beträffande

Kungl. Maj:ts proposition nr iO år 1960

11

vissa anställda bli förmånligare för företaget att beräkna tillåten stiftelse-

avsättning vid 1960 års taxering på grundval av de nya »netto»-utfästelserna

(d. v. s. exklusive tilläggspensioneringen) än på grundval av »bruttos-ut­

fästelserna (d. v. s. inklusive tilläggspensioneringen) vid utgången av år

1958. För dessa anställda bör företaget ha rätt att räkna »taket» på grund­

val av de nya nettoutfästelserna. Om exempelvis ett företag vid 1958 års slut

lämnat sina arbetare utfästelser om pension med 1 000 kronor per år men

med förbehåll för tilläggspensioneringen och företaget under år 1959 ökat

utfästelserna att avse 2 000 kronor per år med bibehållen rätt att reducera

pensionen med vad den anställde erhåller från tilläggspensioneringen, blir

det förmånligare för företaget att räkna »taket» för stiftelseavsättningen på

grundval av nettoutfästelsen för de arbetare, som erhåller mindre än 1 000

kronor per år från tilläggspensioneringen, d. v. s. för de äldre arbetarna.

För de arbetare däremot, som erhåller mer än 1 000 kronor från tilläggs­

pensioneringen, bör företaget ha rätt att beräkna »taket» på grundval av

bruttoutfästelsen vid utgången av år 1958 d. v. s. 1 000 kronor.

Vid promemorian fanns fogat ett i enlighet med det anförda upprättat

förslag till förordning med särskilda bestämmelser om rätt till avdrag vid

1960 års taxering för avsättning till pensionsstiftelse. Förslaget torde såsom

Bihang få fogas vid statsrådsprotokollet för denna dag.

Kungl. Maj.ts proposition nr

40

år 1960

IV. Remissyttrandena

Samtliga hörda myndigheter och organisationer har i princip tillstyrkt en

lagstiftning i enlighet med det i promemorian framlagda förslaget. Några

remissinstanser har dock framställt önskemål om ytterligare utvidgning av

rätten att avsätta till pensionsstiftelse vid 1960 års taxering. Två remiss­

instanser åter har uttalat farhågor för att de föreslagna bestämmelserna kan

få till följd att företagen medvetet gör större avsättningar än som kommer

att svara mot verkliga pensionsförpliktelser. Från remissyttrandena må föl­

jande här återgivas.

överståthållaråmbetet säger sig dela den i promemorian uttalade uppfatt­

ningen, att anledning föreligger att utfärda särbestämmelser i fråga om rätt

att avsätta till pensionsstiftelser vid 1960 års taxering. Ämbetet ställer sig

emellertid tveksamt till utformningen av förslaget, enär det kan befaras att

företagen medvetet kommer att göra överavsättningar till pensionsstiftelser

för att därigenom täcka framtida kostnader för den allmänna tilläggspen­

sioneringen. Enligt ämbetet har det hänt att företag vid 1959 års taxering

gjort mycket betydande avsättningar genom att upplösa varulagerreserver.

Bestämmelserna i fråga om pensionsstiftelseavsättningar vid 1960 års taxe­

ring synes därför enligt ämbetet måhända kunna utformas enligt följande.

Ifrågakomna skattskyldiga böra medgivas, i enlighet med de i promemo­

rian förordade grunderna, övergångsvis rätt till ett »villkorligt» avdrag för

avsättningar till ett i räkenskaperna särskilt redovisat konto för eventuell

pensionsskuld. Samtidigt bör föreskrivas skyldighet att till beskattning åter­

föra hela eller del av dessa avsatta belopp i den mån desamma vid 1961 års

taxering icke visas vara erforderliga för tryggande av den verkliga pen­

12

Kungl. Maj:ts proposition nr iO år 1960

sionsskulden. Till den del avsättningarna däremot visas vara erforder­

liga för nämnda ändamål bör skyldighet föreskrivas om omedelbar överfö­

ring av häremot svarande medel till pensionsstiftelsen. Det enligt gällande

regler uppställda kravet på överlämnande till stiftelsen av kontanta medel,

aktier, obligationer etc. till ett värde motsvarande den gjorda avsättningen

eller, för vissa skattskyldiga — aktiebolag m. fl. — av skuldebrev, tillgodo­

ses därigenom, att stiftelsen i samband med ifrågavarande avsättning, för

att avdragsrätt bör föreligga, enligt ett avtal mellan företaget och stiftelsen

erhåller en villkorlig fordran till motsvarande belopp. Huruvida och i vilken

omfattning denna fordran eller däremot svarande kontanta medel, aktier

etc. skola definitivt tillkomma stiftelsen, blir då beroende av huru berörda

eventuella pensionsskuldkonto hos den skattskyldige skall upplösas enligt

ovan. Om det befinnes önskvärt böra bestämmelserna utformas på sätt gällde

beträffande de tillfälliga förordningarna om särskilda investeringsfonder.

Även länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller att — om icke ett

allmänt undantagande från obligatoriet sker beträffande de arbetstagar-

grupper, som hittills erhållit utfästelse om pension — pensionsstiftelserna

synes komma att få karaktären av skattefria vinstreservationer. Det torde

enligt länsstyrelsen kunna antagas, att möjligheterna till dylika reservatio­

ner kommer att tillvaratagas vid 1960 års taxering. Länsstyrelsen fortsätter.

Det förhållandet, att åtskilliga företag redan vid 1959 års taxering upp­

nått taket för sina pensionsavsättningar och sålunda intaga en gynnad ställ­

ning i förhållande till de företag, som icke kunnat göra så stora avsättningar,

torde ha legat till grund för den skälighetsståndpunkt som intagits i prome­

morian. Med den mångfald olika former av pensionsåtaganden och stadge-

typer som förekommer, torde det vara uteslutet att föreskriva någon gene­

rell begränsning av rätten till avdrag för pensionsavsättningar med anspråk

på rättvisa och likformighet. En begränsning av avsättningsmöjligheterna,

exempelvis genom en procentuell beskärning av det försäkringsmässiga ta­

ket, skulle icke få någon inverkan på de företag, som redan uppnått detta

tak. Begränsningen kommer vidare att drabba huvudsakligen de mindre

bärkraftiga företagen. Trots vissa betänkligheter har länsstyrelsen funnit

övervägande skäl tala för den i promemorian föreslagna anordningen. Den

begränsning av rätten till avsättningar för under år 1959 tillkomna pen­

sionsutfästelser, som i promemorian föreslagits, finner länsstyrelsen fullt

motiverad. Gentemot förslaget till utformning av förordningen med särskil­

da bestämmelser om rätt till avdrag vid 1960 års taxering för avsättning

till pensionsstiftelse har länsstyrelsen ingen erinran att göra.

Enligt kammarrätten torde som ett allmänt omdöme kunna uttalas, att

de belopp, som erfordras för att jämte framtida avgifter säkerställa pensio­

nerna hos de företag, som vid sina utfästelser om pension gjort förbehåll

om nedsättning av dessa med hänsyn till den allmänna tilläggspensione­

ringen, vid utgången av år 1959 regelmässigt kommer att väsentligt under­

stiga motsvarande belopp vid utgången av år 1958, då förbehållet ännu inte

aktualiserats. Då emellertid enligt kammarrätten de i promemorian anförda

skälen talar för att avdrag för avsättning till pensionsstiftelse vid 1960 års

taxering bör medgivas i samma utsträckning som tidigare, finner kammar­

rätten särbestämmelser erforderliga. Dylika särbestämmelser erfordras även

för att företagare, som anmält sina anställda för pensionsförsäkring hos för­

13

Kunijl. Maj:ts proposition nr iO år 1060

säkringsföretag, skall säkerställas i sin rätt att vid 1960 års taxering göra

samma avsättning till pensionsstiftelse som tidigare. Kammarrätten anför

därefter.

Vidkommande härefter den föreslagna lagstiftningens utformning kan

ifrågasättas huruvida icke det med densamma avsedda syftet enklast skulle

kunna nås genom en bestämmelse av innehåll att rätten till avdrag för av­

sättning till pensionsstiftelse vid 1960 års taxering skulle bedömas utan hän­

syn till de förändringar, som på grund av tilläggspensioneringslagens anta­

gande inträffat i fråga om de skattskyldigas förpliktelser att utgiva pen­

sioner.

En sådan bestämmelse kunde vara motiverad av möjligheten att konkreta

fall kunna komma att föreligga, där sakliga skäl tala för obeskuren avdrags-

rätt utan att fallet har kunnat förutses och således ej blivit i författningen

särskilt reglerat. Det kan, med andra ord, icke anses alldeles uteslutet att

viss skattskyldig skulle bliva beskattad hårdare än som vid jämförelse med

de reglerade fallen bör ske. Mot denna betänklighet står det i promemorian

anförda skälet att en bestämmelse av ifrågavarande innebörd öppnar möj­

lighet för missbruk från de skattskyldigas sida. I en konflikt av denna art

måste visserligen principiellt gälla, att staten bör vidkännas minskning av

sitt skatteanspråk hellre än att skattskyldiga bliva för högt taxerade, eller

att sålunda, om möjlighet för uttömmande författningsreglering ej står till

buds, den utväg bör väljas, som låter det allmänna bära riskerna för even­

tuellt uppkommande inadvertenser. Emellertid synes i förevarande fall ris­

ken för missbruk från de skattskyldigas sida vid antagande av nu ifråga­

satta bestämmelse vara avsevärt större än risken för att, därest det remit­

terade författningsförslaget antages, någon skattskyldig blir för hårt beskat­

tad, helst som viss möjlighet till analogisk lagtillämpning torde förefinnas.

Vid sådant förhållande finner sig kammarrätten icke böra förorda den nu

till diskussion upptagna bestämmelsen utan fastmera en reglering enligt

promemorians förslag.

Mot den föreslagna författningstexten har kammarrätten icke funnit nå­

gon anledning till erinran.

Riksskattenämnden finner rättviseskäl tala för att vid 1960 års taxering

medgives i huvudsak oförändrad rätt till avdrag för avsättning till pensions­

stiftelse. Nämnden fortsätter.

Detta innebär, att jämväl vid 1960 års taxering böra tillämpas de princi­

per, som kommit till uttryck i riksskattenämndens anvisningar av den 8 de­

cember 1955 och den 11 oktober 1956 rörande förbehåll om rätt att i vissa

fall nedsätta pension och om verkan av anmälan från arbetsgivare till Sven­

ska Personal-Pensionskassan (SPP) eller annat försäkringsföretag om pen­

sionsförsäkring av anställda. I det förändrade läge, som uppkommit i och

med tillkomsten av den allmänna tilläggspensioneringen, bör frågan emel­

lertid — såvitt gäller 1960 års taxering — regleras lagstiftningsvägen.

Det i promemorian framlagda förslaget har givits en i viss mån schablon­

mässig utformning och täcker icke vissa specialfall. Då förslaget emellertid

torde i huvudsak tillgodose näringslivets behov, anser riksskattenämnden

likväl icke att anledning till erinran mot förslaget föreligger av sådan an­

ledning.

Därest förslaget genomföres, avser riksskattenämnden att med verkan från

och med 1960 års taxering upphäva nämndens ovan angivna anvisningar,

intagna i nämndens meddelanden år 1956 nr 1 p. 3 och år 1957 nr 1 p. 7. I

14

Kungl. Maj:ts proposition nr ⁴⁰ år 1960

samband därmed torde riksskattenämnden lämpligen böra framhålla, att pen­

sionsutfästelse med förbehåll, som lämnats under år 1959, får medräknas

endast med avseende å nettoutfästelsen.

Sveriges industriförbund, Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges

grossistförbund har liksom flertalet övriga enskilda organisationer tillstyrkt

promemorieförslaget i oförändrat skick.

Sveriges köpmannaförbund förklarar sig ha förståelse för att schablonreg­

ler inte kan täcka alla fall eller skapa rättvisa åt alla men finner det likväl

tveksamt, om man verkligen för beskattningsåret 1959 skall behöva göra de

föreslagna inskränkningarna med allenast nettoutfästelser, i den mån nya

pensionsutfästelser med förbehåll för tilläggspensioneringen tillkommit un­

der år 1959. Många företag har haft bokslut och gjort utfästelser och avsätt­

ningar och skulle komma i försämrat läge i förhållande till företag, som

haft bokslut senast den 28 februari 1959. Förbundet ifrågasätter därför, om

inte gränsen bör dragas vid den dag, då beslutet om allmän tilläggspensio­

nering fattades. Förbundet fortsätter.

Likaså ställer sig förbundet tveksamt till förslaget, att man nu skall kräva

bindande utfästelse till de anställda, som under 1959 anmälts till försäkrings-

anstalt för pensionering. Har en arbetsgivare under 1959 anställt en person,

som förut haft en SPP-försäkring, och anmält denne till SPP enligt före­

tagets anslutningsplan, så innebär ju detta ingen ny förpliktelse, då den ny­

anställde ersätter en annan person, som varit ansluten enligt planen men

avgått.

Kooperativa förbundet berör i sitt yttrande liknande frågor och anför.

_ Styrelsen förstår de betänkligheter för befarat missbruk, som i promemo­

rian anföres för det fall att samma möjligheter till avdrag skulle stadgas för

avsättningar gällande utfästelser tillkomna under 1959 som för äldre utfäs­

telser. I vissa sammanhang torde dock grund saknas för sådana farhågor.

Detta anser styrelsen vara fallet t. ex. inom det pensioneringssystem, som

tillämpas för de konsumentkooperativa företagen genom Kooperationens

Pensionsanstalter. I den mån nya utfästelser tillkommit under 1959 är detta

uteslutande ett led i det sedan flera år tillbaka gällande reglementet. Med

den föreslagna lagtexten kan befaras, att t. ex. i det fallet en förflyttning sker

av anställd från ett företag till ett annat inom den kooperativa rörelsen,

avsättningsunderlaget skall minskas i det företag, varifrån den anställde

kommer, utan att motsvarande ökning av 1958 års avsättningsunderlag i det

företag till vilket den anställde kommer, får ske. För dessa och liknande fall

skulle det — icke minst av praktiska skäl — vara önskvärt att det för 1959

automatiskt registrerade beståndet av utfästelser utan omarbetning finge

läggas till grund för beräkning av investeringsskattetaket vid 1960 års taxe-

ring. Styrelsen får därför hemställa, att sådan ändring av den föreslagna

lagtexten vidtages att här anförda synpunkter i görligaste mån beaktas.

Tjänstemännens centralorganisation är för sin del införstådd med alt en

regel för undvikande av missbruk måste finnas. Dennas utformning har

emellertid enligt organisationen blivit sådan att härigenom kommer att un­

dantagas vissa fall, där något missbruk icke kan anses föreligga. Organisa­

tionen fortsätter.

15

Såväl vid pensionsanordningar av stiftelsekaraktär, som i försäkringsföre­

tag tillämpas reglementen, pensionsplaner eller dylikt, som innebär att de

anställda automatiskt kommer att omfattas av pensionsutfästelse vid upp­

nående av viss ålder eller vid nyanställning. I bl. a. sådana fall skulle av­

dragsgill avsättning ej få ske, resp. skulle utfästelsen ej betraktas som bin­

dande för anställda som inträtt i pensionssystemet efter 1958 års utgång.

TCO anser, att begränsningsregeln bör ha en sådan utformning, att sådana

och liknande fall ej undantages — begränsningsregeln bör endast avse fall där

det är fråga om missbruk.

Även Handelns arbetsgivareorganisation finner, att de bestämmelser, som

syftar till att förhindra missbruk, erhållit en alltför snäv utformning och

anför.

Organisationen delar uppfattningen, att möjligheter icke böra öppnas till

missbruk av bestämmelserna. Dessa synas emellertid genom ovannämnda

generella begränsning ha erhållit en alltför snäv utformning. Åtskilliga fall

förekomma, där företag under 1959 genom uppfyllande av föreskrifter exem­

pelvis i tidigare gällande pensionsreglemente eller i förut fastställd plan för

försäkringsmässigt ordnad pensionering automatiskt lämnat bindande pen­

sionsutfästelser till ytterligare anställda utöver dem, som redan vid utgång­

en av 1958 erhållit dylik utfästelse. I dessa fall kan man icke tala om miss­

bruk, därest vid fastställande av »taket» för stiftelseavsättning hela pen­

sionsbeloppet medräknas även för de anställda, vilka under 1959 erhållit

bindande pensionsutfästelse. Organisationen, får därför hemställa, att detta

förhållande måtte beaktas vid utformningen av förslaget till förordning.

Beträffande övriga under 1959 nytillkomna pensionsutfästelser med för­

behåll för den allmänna tilläggspensioneringen synes det — såsom i pro­

memorian angives — rimligt att räkna med nettoutfästelsen vid faststäl­

lande av »taket». Anvisning härom saknas emellertid i författningstexten.

Denna torde därför behöva kompletteras i detta hänseende liksom med av­

seende å det i promemorian föreslagna fakultativa tillvägagångssättet vid

takberäkning i det fall ett företag under 1959 ökat pensionsbeloppen i högre

grad än som betingas av de under detta år genomförda löneförhöjningarna.

Där pensionsbeloppen på nu nämnt sätt ökats under 1959, bör uppmärk­

sammas det belopp, till vilket pensionerna höjts. Har sålunda ett företag

under 1959 höjt det tidigare fastställda pensionsbeloppet högst till den nivå,

som inom motsvarande företag eller inom näringslivet i övrigt dessförinnan

var att betrakta som den gängse, bör avdrag tillåtas för däremot svarande

stiftelseavsättning med tillämpning av hittillsvarande schablonberäkning av

»taket».

I yttrandet framhålles vidare, att företag med brutet räkenskapsår, som

i sitt bokslut gjort stiftelseavsättningar enligt hittills gällande regler, bör

få göra stiftelseavsättning i samma omfattning som tidigare utan de nu före­

slagna begränsningarna. Vidare finner organisationen det angeläget att an­

visningar lämnas om hur den nedsättning av utfäst pension, som föranledes

av lagen om försäkring för allmän tilläggspension, skall beräknas.

I några remissyttranden framhålles att det jämväl beträffande 1961 och

1962 års taxeringar kan bli aktuellt att utfärda särskilda bestämmelser i

förevarande hänseende. Sådana uttalanden göres av bl. a. länsstyrelsen i

Kungl. Maj:ts proposition nr ⁴⁰ år 1960

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 ur 1960

Värmlands län och Tjänstemännens centralorganisation. Sveriges redareför­

ening framhåller, att utredning angående möjligheterna att vid 1961 och

1962 års taxeringar avsätta till pensionsstiftelser bör göras i god tid och bör

lämpligen utföras av pensionsstiftelseutredningen.

Sveriges lantbruksförbund framhåller, att många företag inom det om­

råde av näringslivet, som förbundet företräder, har sina räkenskapsår för­

lagda till sådana tidpunkter att den allmänna självdeklarationen författ­

ningsenligt skall avlämnas senast den 15 februari 1960. I många fall har

dessa företag inte kunnat definitivt fastställa sina bokslut på grund av osä­

kerheten om storleken av den avsättning till pensionsstiftelse, som kan

komma att godtagas taxeringsmässigt. Dessa företag torde få svårigheter

att avlämna sina deklarationer inom föreskriven tid även om ett beslut om

tillfälliga bestämmelser i det aktuella avseendet kommer till stånd före den

15 februari. Enligt förbundets uppfattning är det önskvärt med ett uttalande

om att berörda svårigheter för dessa företag skall vara tillräckligt skäl för

uppskov med deklarationens ingivande efter ansökan hos vederbörande taxe-

ringsintendent.

V. Departementschefen

Företagens rätt till avdragsgilla pensionsstiftelseavsättningar är enligt

kommunalskattelagens regler beroende av i vad mån bindande pensionsut­

fästelser kan anses föreligga. Före antagandet av lagen om försäkring för

allmän tilläggspensionering (TPL) har man ansett bindande utfästelse före­

ligga, även om företaget förbehållit sig rätt att reducera förmånerna i hän­

delse av en allmän tjänstepensionering; man har likaledes tillåtit avdrag i

fall då utfästelsen enbart tagit sig uttryck i att företaget tecknat pensionsför­

säkring för sina anställda i försäkringsinrättning. Såsom konstaterats i pro­

memorian och lämnats obestritt vid remissbehandlingen har förutsättning­

arna för avdragsrätten ändrats genom tillkomsten av TPL. Från och med

1960 års taxering blir de gjorda förbehållen att beakta vid beräkningen av

pensionsutfästelsernas storlek, och enbart en i försäkringsanstalt tagen

pensionsförsäkring kan inte längre vid taxeringen godtagas såsom bindande

utfästelse om pension. Härigenom reduceras självfallet företagens möjlig­

heter till avdragsgilla avsättningar.

Som bekant pågår förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter om un­

dantagande av vissa arbetstagargrupper från den allmänna tjänstepensione-

ringen och om andra med pensionsreformen sammanhängande spörsmål.

Mot bakgrund härav har jag ansett skäligt, att företagen vid 1960 års taxe­

ring får möjlighet att göra avdragsgilla avsättningar i samma omfattning

som tidigare. Jag har därför låtit utarbeta den nu anmälda departements­

promemorian, som utan väsentligare erinringar har tillstyrkts vid remiss­

behandlingen. En lagstiftning i ämnet enligt de i promemorian angivna rikt­

linjerna bör enligt min mening komma till stånd.

17

Det ligger i sakens natur, att en sådan lagstiftning måste bli i viss mån

schablonmässig. Den bör, såsom framgår av promemorian, i stort sett inne­

bära, att man vid 1960 års taxering kan bortse från TPL, när det gäller att

bedöma företagens rätt till avdrag för pensionsstiftelseavsättningar. Det bör

dock samtidigt tillses, att man icke skapar möjligheter till uppenbara miss­

bruk.

En given konsekvens av en lagstiftning med sådan målsättning blir, att

man icke i allo kan ta hänsyn till de skiftningar som förekommer i fråga om

töretagens anordningar för de anställdas pensionering. Reglerna kan, såsom

påpekats, leda till att vissa företag får göra större avsättningar än som sva­

rar mot faktiska pensionsförpliktelser. De nödvändiga spärrarna mot miss­

bruk kan åter i enskilda fall te sig restriktiva. Vad särskilt angår de in­

vändningar som enstaka remissinstanser gjort i sistnämnda hänseende vill

jag framhålla, att det torde vara ogörligt att i en författningstext ta hänsyn

till alla de olika fall som härvidlag skulle kunna framdragas. För att till­

godose alla i och för sig rimliga önskemål skulle det bli nödvändigt att ge

taxeringsmyndigheterna rätt att verkställa en skälighetsprövning i individu­

ella fall, en utväg som jag självfallet inte kan tillstyrka. Det kan också för­

tjäna påpekas, att de undantag, som förordats av nu nämnda remissinstan­

ser, i regel torde ha relativt liten ekonomisk betydelse för företagen. Vad

som nu är aktuellt är endast att i fråga om 1960 års taxering medge en vid­

sträcktare rätt till avdragsgilla avsättningar än kommunalskattelagen till­

låter. De möjligheter som nämnda lag inrymmer står självfallet alltid företa­

gen till buds, och det tak som är tillåtet enligt kommunalskattelagen ligger

i praktiken betydligt över vad som motsvarar en faktisk premiereserv.

Jag har därför i likhet med det stora flertalet remissinstanser kommit

till den uppfattningen att det i promemorian framlagda förslaget är väl av­

vägt, och jag tillstyrker att bestämmelserna i ämnet, frånsett några smärre

jämkningar, utformas i enlighet med detsamma.

I några remissyttranden har ifrågasatts, att motsvarande bestämmelser

skulle utfärdas med avseende å 1961 års taxering. Jag vill i anslutning här­

till understryka, att den av mig nu föreslagna lagstiftningen är att se som

en engångsåtgärd, företagen i anledning av det rådande förhandlingsläget.

Från och med 1961 års taxering blir kommunalskattelagens regler i ämnet

att tillämpa, varvid hänsyn får tas till TPL i enlighet med vad tidigare an­

givits.

Jag övergår härefter till att behandla några smärre frågor av teknisk

natur.

Den tidpunkt, före vilken en utfästelse skall ha lämnats för att utfästel­

sen skall kunna tagas i beaktande enligt de nu förordade reglerna, bör i en­

lighet med förslaget sättas till utgången av närmast föregående beskattnings­

år, d. v. s. i regel det beskattningsår för vilket taxering skett år 1959. Detta

är naturligt med hänsyn till att de föreslagna bestämmelserna avser att bi­

behålla företagen vid de möjligheter till stiftelseavsättning, som förelåg vid

nämnda taxering. Om en företagare på grund av omläggning av räkenskaps­

Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1960

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1960

år icke taxerats år 1959, bör emellertid den avgörande tidpunkten vara ut­

gången av närmast föregående beskattningsår.

Med anledning av vad Handelns arbetsgivareorganisation anfört i sitt ytt­

rande må framhållas, att —- om ett företag under år 1959 ökat pensionsbe­

loppen i högre grad än som betingats av under detta år genomförda löneför­

höjningar — företaget har att för de anställda, som erhållit dylika ökade

utfästelser, räkna stiftelseavsättningen antingen på grundval av kommunal­

skattelagens regler, d. v. s. med hänsyn till bindande utfästelser och till pen­

sionsbelopp i förekommande fall reducerade med allmän tjänstepension

eller på grundval av de nu föreslagna reglerna, därvid pensionsbeloppen

emellertid inte får beräknas till högre belopp än som betingas av löneför­

höjningar under år 1959.

I några yttranden har hemställts om anvisningar hur man skall beräkna

den nedsättning av utfäst pension, som föranledes av förbehåll om allmän

pension enligt TPL. Det torde få ankomma på riksskattenämnden att vid

behov meddela sådana anvisningar. Jag vill här endast anmärka, att man

hör kunna godtaga att den allmänna pensionen beräknas som om den an­

ställde under följande år fram till pensionsåldern har samma lön som un­

der år 1959.

Med hänsyn till vad lantbruksförbundet anfört angående möjligheterna

för de skattskyldiga att erhålla uppskov med avgivande av deklaration får

jag framhålla att — om den skattskyldige avser att beräkna avdrag för av­

sättning till pensionsstiftelse på grundval av nu föreslagna regler — detta

förhållande enligt min mening bör vara godtagbart skäl för anstånd med

avgivandet av deklaration som eljest skulle ha lämnats den 15 februari 1960.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t

måtte genom proposition föreslå 1960 års riksdag att antaga inom finans­

departementet upprättat förslag till förordning med särskilda bestämmelser

om rätt till avdrag vid 1960 års taxering för avsättning till pensionsstiftelse.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­

trädda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att pro­

position av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Olof Norén

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1960

19

Bihang

Till promemorian fogat förslag

till

förordning med särskilda bestämmelser om rätt till avdrag vid 1960 års

taxering för avsättning till pensionsstiftelse

Härigenom förordnas som följer.

¹ §•

Vid beräkning av avdrag för avsättning till pensionsstiftelse enligt be­

stämmelserna i punkt 2 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen

under beskattningsår, för vilket taxering i första instans verkställes år 1960,

skall, i den mån därigenom större avdrag för avsättning kan erhållas, gälla

vad nedan i 2 och 3 §§ sägs.

2

§•

Har skattskyldig intill utgången av det beskattningsår, för vilket taxe­

ring i första instans ägt rum år 1959, lämnat anställd bindande utfästelse

om pension med förbehåll av innebörd att pensionen må nedsättas i anled­

ning av att den anställde äger åtnjuta förmån enligt lagen om försäkring

för allmän tilläggspension, må beträffande dylik utfästelse beräkning av av­

dragsgill avsättning ske som om utfästelsen icke varit förenad med förbe­

håll som nyss sagts. Den utfästa pensionen må dock vid sådan beräkning

icke upptagas till större belopp än vid utgången av nämnda beskattningsår

med tillägg motsvarande erhållen löneförhöjning.

3 §•

Har skattskyldig intill utgången av det i 2 § omförmälda beskattningsåret

anmält anställd för försäkring hos försäkringsföretag men icke lämnat an­

nan utfästelse om pension, må den skattskyldige vid beräkning av avdrags­

gill avsättning beträffande sådan anställd likväl anses ha lämnat bindande

utfästelse om pension. Den utfästa pensionen må dock vid sådan beräkning

icke upptagas till större belopp än vid utgången av nämnda beskattningsår

med tillägg motsvarande erhållen löneförhöjning.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

600231

Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag