2

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1960

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 26 februari 1960.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena

U

ndén

,

statsråden

N

ilsson

, S

träng

, A

n

­

dersson

, L

indström

, L

ange

, L

indholm

, K

ling

, S

koglund

, E

denman

,

J

ohansson

,

af

G

eijerstam

, N

ordlander

.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen

för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, följande.

Vid anmälan i årets statsverksproposition (åttonde huvudtiteln, punkt

220) av anslaget till Folkskolor m. m.: Byggnadsbidrag till tjänstebostäder

anförde jag, att ett av lärarbostadsutredningen avgivet betänkande med

förslag angående statsbidrag till anskaffande av bostäder för lärare vid

det obligatoriska skolväsendet hade remissbehandlats men att jag, då vissa

kompletterande förslag rörande övergångsanordningar inte avgivits förrän

under senhösten 19o9, ej var beredd att i det sammanhanget taga slutlig

ställning till förslagen.

Sedan beredningen av dessa frågor numera avslutats, anhåller jag att

få närmare redogöra för desamma.

I. Inledning

Vid 1956 års riksdag fattades principbeslut om avskaffande av tjänste-

bostadssystemet för bland annat folkskolans lärare (Prop. 1956: 116; SU

118, Rskr 271). Riksdagen fann det emellertid angeläget understryka

chefens för civildepartementet uttalande, att avvecklingen av ifrågavarande

tjänstebostadstvång borde ske successivt under en längre tid än som kunde

ifragakomma beträffande andra tjänstebostäder. Liksom departements­

chefen förutsatte även riksdagen, att frågan om konstruktionen av ett

eventuellt framtida statsbidrag till lärarbostäder bleve föremål för när­

mare utredning.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade chefen för eckle­

siastikdepartementet den 4 oktober 1956 sakkunniga för att utreda frågan

om statsbidrag till lärarbostäder inom folkskoleväsendet och därmed sam­

4

för folkskolan stadgad skyldighet för lärare att mottaga anvisad tjänste-

bostad samt att å lönen vidkännas hyresavdrag för bostaden.

I boställsordning för folkskolans lärare (SFS 1946: 883 med däri vid­

tagna ändringar) har meddelats bestämmelser om tjänstebostads beskaffen­

het, lägenhetsyta m. m. samt om hyresa vdragets storlek, klassificering av

bostäder m. m. Beträffande lägenhetsytan är föreskrivet, att tjänstebostad

skall omfatta för ordinarie folkskollärare en sammanlagd lägenhetsyta av

omkring 90 m2, lämpligt fördelad på minst tre rum och kök, samt för annan

lärare en sammanlagd lägenhetsyta av omkring 60 m2, lämpligt fördelad på

minst två rum och kök. Med lägenhetsyta förstås här bostadens totala yta

således med inräknande av plats, som upptages av kapprum, skafferi,

garderober, badrum och vattenklosett. I lägenhetsytan inräknas ej inner­

väggar och murstockar och ej heller utrymme å vind, i källare eller i uthus.

Hyresavdraget varierar med hänsyn till ortens hyresgrupp. Bestämmelser

om hyresgrupperingen har utfärdats i kungörelsen 1951:798 (ändrad 1954:

677).

Nu gällande statsbidragsbestämmelser återfinnes i kungörelsen 194-6:887

(ändrad 1952:600 och 1955:501). Enligt denna kungörelse, som trädde i

kraft den 1 juli 1947, utgår byggnadsbidrag till kommunen vid nybyggnad

av tjänstebostad och vid inredande av tjänstebostad i inköpt eller annor-

ledes förvärvad byggnad samt vid om- eller tillbyggnad eller mera omfat­

tande ändringsarbeten å vid kungörelsens ikraftträdande befintlig tjänste­

bostad. Enligt beslut av 1955 års riksdag har byggnadsbidraget till nybyggd

eller nyinredd tjänstebostad höjts från 18 000 till 20 000 kronor för tjänste­

bostad för ordinarie folkskollärare och från 12 000 till 14 000 kronor för

tjänstebostad för annan lärare. Statsbidraget må dock ej överstiga 50 pro­

cent — tidigare 40 procent — av byggnadskostnaderna. Om bostaden upp­

föres å ort, som är hänförd till hyresgrupp 1, utgår härutöver särskilt till-

läggsbidrag med 4 000 kronor för tjänstebostad för ordinarie folkskollärare

och 2 000 kronor för tjänstebostad för annan lärare. Byggnadsbidrag till

om- och tillbyggnad och till ändringsarbeten utgår med 25 procent av för

varje särskilt fall med hänsyn till de beräknade kostnaderna fastställt be­

lopp. Utbetalning av byggnadsbidrag sker först sedan byggnadsarbetet

utförts och avsynats samt godkänts. Avsyning förrättas av länsskolnämn-

den och en av länsstyrelsen förordnad byggnadssakkunnig person i närvaro

av ombud för skolstyrelsen. Beslut om byggnadsarbetenas godkännande

meddelas av länsstyrelsen.

För att de kommuner, som kort före den nuvarande statsbidragskungö-

relsens ikraftträdande för viss minimikostnad verkställt ny- eller ombygg­

nad av tjänstebostäder, icke skulle komma i ett sämre läge, då tidigare

utgående årliga tjänstebostadsbidrag indrogs, inrymdes i kungörelsen be­

stämmelser om s. k. övergångsbidrag, som skulle utgå med ett årligt belopp

under tjugu år efter den verkställda byggnadsåtgärden.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 61 år 1960

6

med statligt egnahemslån. En kommun torde nämligen under alla omstän­

digheter kunna påräkna det statliga stöd, som innefattas i dylikt lån.

En sådan situation, att en kommun ställes inför valet att uppföra lärar­

bostad vid en bygdeskola eller att draga in skolan och centralisera under­

visningen till en ort, där lärarfrågan kan lösas utan att kommunen behöver

bygga bostad, kan enligt utredningens uppfattning tänkas uppstå endast

på den rena landsbygden, där befolkningsunderlaget för en skola är så

begränsat, att det ingalunda är alldeles självklart att skolan skall upprätt­

hållas, utan där hänsyn till befolkningens önskemål och barnens bekvämlig­

het städse måste vägas mot kommunens kostnader för skolans upprätt­

hållande.

Utredningens överväganden leder den till uppfattningen, att beträffande

lärarbostäder på den rena landsbygden eller i mindre tätortsbildningar, där

egentlig hyresmarknad saknas, kommunen bör kunna påräkna kompensa­

tion för den risk den löper att icke få lärarbostaden uthyrd eller att få den

uthyrd till underpris.

Utredningen avvisar tanken på en prövning från fall till fall av stats-

bidragsbehovet. För ernående av så likformiga bedömningsgrunder som

möjligt borde bidragsprövningen då ligga hos Kungl. Maj:t eller möjligen

skolöverstyrelsen. Det säger sig emellertid självt, att det även vid en nog­

grann individualprövning måste vara vanskligt att träffa alldeles riktiga

och rättvisa avgöranden. Då det vidare anses bli fråga om ett icke helt

obetydligt antal ärenden, skulle en prövning från fall till fall medföra ett

administrativt arbete av en omfattning, som knappast står i rimligt för­

hållande till ärendenas vikt. Man bör enligt utredningens uppfattning icke

heller förbise, att det måste vara ett intresse för kommunerna att så långt

möjligt på förhand veta, huruvida statsbidrag kan påräknas eller ej.

Enligt utredningens mening bör därför eftersträvas ett system, som med­

ger bidrag efter vissa generella grunder.

Såsom av det föregående framgått förordar utredningen, att statsbidrag

får utgå till anskaffande av lärarbostäder på den rena landsbygden men

också i vissa mindre tätorter. Problemet blir då framför allt hur dessa

senare skall avgränsas. Utredningen anför härom följande.

Tätort sbegreppet är icke helt entydigt. Man talar dels om administrativa

tätorter, varmed avses städer, köpingar och municipalsamhällen, dels om

icke-administrativa tätorter, som utgöres av andra områden med tätbe­

byggelse.

Vid folkräkningarna har man alltsedan ar 1890 sökt inhämta uppgifter

om folkmängden i alla tätortsbildningar i riket. I statistiska centralbyråns

publikation »Folkräkningen den 31 december 1950», del I, redogöres å sid.

31 f. för de principer, som därvid legat till grund för bestämningen av tät-

ortsbegreppet. Sedan år 1930 har man krävt ett invånarantal av minst 200

inom det tättbebyggda området, för att en ort skall räknas som tätort.

Vid 1950 års folkräkning har vid tätorternas avgränsning tillämpats änd­

Kungl. May.ts proposition nr 61 år 1960

uteslutande enfamiljshus) och ett så isolerat läge i förening med höga

byggnadskostnader, att man ej normalt bör räkna med att kommunen utan

särskilt stöd där uppför bostäder för lärare med hänsyn till de ekonomiska

risker, detta skulle innebära. Som exempel kan pekas på vissa ö- och skär-

gardssamhällen samt stora jordbruksbyar i Norrland.

En annan omständighet, som kan motivera statsbidrag även till lärar­

bostad i en tätort, är exempelvis om en kommun har att bära osedvanligt

stora kostnader för sitt skolväsen. Vidare bör hänsyn kunna tagas till om

kommunen har särskilt lågt skatteunderlag eller hög utdebitering. Dess all­

männa ekonomiska ställning vid tidpunkten i fråga kan således vara sådan,

att även en så relativt begränsad investering som uppförandet av en lärar­

bostad kan förefalla oskäligt tyngande för kommunen.

För att bereda möjlighet till statsbidrag i sådana speciella fall, som här

antytts anser utredningen, att huvudregeln, att statsbidrag skall kunna

utga till lararbostader på orter med mindre än 200 invånare, bör komplette­

ras med en bestämmelse, att statsbidrag skall kunna i särskilda fall utgå

även då fråga är om bostäder å orter, som upptagits i folkräkningens för­

teckning över tätorter med minst 200 invanare. Denna undantagsmöjlighet

bör tillämpas med^ stor aterhallsamhet. Vidare bör en absolut övre gräns

dragas vid 500 invånare. När det gäller orter med minst 500 invånare, torde

man nämligen kunna räkna med att en viss hyresmarknad finns, varför en

kommun knappast löper någon ekonomisk risk genom att anordna en lärar-

bostad pa orten. Det må bär erinras om att, när i 1950 års folkräkning tät­

orter med minst 500 invånare redovisades i en särskild grupp, detta moti­

verades just med intresset av att särskilja »de större, mera stadsliknande

samhällena» från småorter, som saknar citybildning i egentlig mening.

Vid beräkningen av en orts invånarantal bör senast redovisade folkräk-

nmg äga vitsord, även om förändringar i tätorternas befolkningstal ägt rum,

sedan siffermaterialet publicerats.

Slutligen skall i detta sammanhang behandlas frågan, i vilken mån när­

heten till en tätort skall inverka på möjligheterna att erhålla statsbidrag.

r or närvarande gäller, att skolort i vissa fall kan uppföras på tätorts-

lortecknmg enligt 211 § folkskolestadgan, även om den är belägen utanför

tätorten. I överensstämmelse med vad statsutskottet anförde i sitt utlå­

tande 1955: 113 (s. 39) gäller såsom allmän norm, att skolort, belägen inom

fyra kilometers avstånd farbar väg från tätorts gräns, bör upptagas på för-

tecknmgen. I de fall då kommunikationsförhållandena prövas vara direkt

olamphga for läraren och dennes tjänstgöringsförhållanden bör avståndet

dock icke skahgen utsträckas utöver två kilometer, men då de är särskilt

lämpliga, bör det kunna utsträckas utöver fyra kilometer.

.För att undvika återkommande resonemang om huruvida en skolort skall

^ ^rbelägen tätort eller ej — förordar utredningen en mera

schablonmässig gränsdragning än den nuvarande och föreslår, att skolor

inom ett visst bestämt avstand — fyra kilometer — från tätbebyggelsens

gräns hänföres till tätorten, medan skolor utanför detta avstånd icke skall

räknas såsom hörande till tätorten. Avståndet till stads eller köpings admi-

mstrativa gränser bör härvidlag icke påverka bedömningen utan hänsyn

skall tagas endast till den faktiska tätbebyggelsens gränser vid tidpunkten

för statsbidragsprövningen.

Utredningen anser icke, att statsbidrag i fortsättningen skall utgå vid

om- eller tillbyggnad av lärarbostad. Då kommun inköper en byggnad och

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1960

10

motiverat, att staten i fortsättningen lämnar bidrag i den omfattning de

sakkunniga förordat. Det torde ligga i kommunernas intresse att tillse att

lämpliga bostäder finnes för lärarna och efter kommunsammanslagningen

får de i allmänhet anses ha ekonomiska möjligheter att sörja härför, särskilt

som marknadshyror i princip skall utgå för lärarbostäderna. Länsstyrelsen

förordar statsbidrag endast till kommuner med ett skatteunderlag som med

visst belopp understiger normalskatteunderlaget.

Statskontoret ställer sig av liknande skäl helt avvisande till förslaget om

införande av ett nytt statsbidragssystem och anför därjämte, att ett sär­

skilt stimulansbidrag skulle avtrubba kommunernas intresse av att uttaga

full hyra för lärarbostäderna. Där undantagsvis särskilda omständigheter

gör, att hyran sättes lägre än som betingas av produktionskostnaderna,

torde det böra ankomma på kommunen att svara för mellanskillnaden.

SACO anser, att möjligheten för kommunerna att erhålla egnahemslån

måste anses vara ett fullt tillräckligt ekonomiskt stöd från statens sida.

Bostadsstyrelsen — som icke går in på någon bedömning av statsbidrags-

behovet — har icke funnit skäl till erinringar mot de synpunkter, som i

betänkandet redovisas rörande bostads- och hyresmarknaderna på gles­

bygden och i de minsta tätorterna samt rörande riskerna för hyres- och

kapitalförluster vid produktion av lärarbostäder inom dessa områden.

Det av utredningen framlagda förslaget till statsbidragssystem tillstyrkes

utan närmare kommentarer av fem länsskolnämnder och fem länsstyrelser

samt tillstyrkes i princip av ytterligare åtta länsstyrelser, som dock gör

erinringar i fråga om vissa detaljer. Riksräkenskapsverket har från de syn­

punkter ämbetsverket har att anlägga icke haft något att erinra mot för­

slaget.

Svenska landskommunernas förbund konstaterar med tillfredsställelse,

att utredningens förslag i väsentliga drag kommit att överensstämma med

förbundets tidigare deklarerade inställning till dessa frågor. Då förslaget

därjämte synes erbjuda stora fördelar genom sin enkla och konsekventa

utformning, anser sig förbundet i princip kunna tillstyrka detsamma.

Länsstyrelsen i Jönköpings län uttalar farhågor för att ett slopande av

tjänstebostadssystemet samtidigt med en icke obetydlig inskränkning av

statsbidragen och ett friställande av hyressättningen jämte en standard­

sänkning å de med statsbidrag nyuppförda bostäderna kan medföra ogynn­

samma konsekvenser för lärarrekryteringen men har i övrigt intet att erinra

mot förslaget.

Statskontoret, som i princip avvisar tanken på ett nytt statsbidrags­

system, uttalar, att om ett sådant likväl anses nödvändigt, bör i första hand

övervägas en prövning av bidragsbehovet från fall till fall. Antalet bidrags-

ärenden torde bli obetydligt. Den enklaste lösningen vore måhända, att

länsskolnämnden finge besluta om visst procentbidrag å den förlust kom­

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1960

12

på orter med 200—500 invånare kan föreligga även i fråga om större orter,

exempelvis de bohuslänska ösamhällena. Det synes mindre tillfredsstäl­

lande, att möjligheten till statsbidrag i dessa fall skulle bli beroende av en

schematisk gränsdragning enbart efter invånarantalet, särskilt som indivi-

dualprövning av statsbidragsfrågan förutsättes skola ske redan då invånar­

antalet överstiger 200. Av samma skäl finner länsstyrelsen i Kronobergs län

den föreslagna absoluta övre gränsen vid 500 invånare knappast erforderlig.

Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller också, att gränsdragningen vid

den praktiska tillämpningen icke bör låsas fast vid 500 invånare utan möj­

lighet skapas att även i andra fall när särskilda skäl föreligger medgiva

statsbidrag.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län erinrar om att antalet tätorter med

200—500 invånare där är större än i något annat län och att många av

dessa tätorter till egentlig del är allenast stora byar utan bebyggelse med

hyreshus. Länsstyrelsen har intet att erinra mot den föreslagna gränsdrag­

ningen men förutsätter, att möjligheten till statsbidrag för de mindre tät­

orterna icke blir alltför hårt beskuren vid den praktiska tillämpningen.

Därest någon åtskillnad i statsbidragshänseende över huvud taget bör

göras mellan orter med mindre än 200 och orter med minst 200 och mindre

än 500 invånare, anser sig Svenska landskommunernas förbund böra förorda

att statsbidragsgivningen beträffande orterna med det högre invånarantalet

snarare bör präglas av generositet än restriktivitet. Länsstyrelsen i Kalmar

län understryker däremot angelägenheten av att den möjlighet till undantag

från huvudregeln, som enligt utredningens förslag kan komma att öppnas,

tillämpas med stor återhållsamhet.

Skolöverstyrelsen och länsstyrelsen i Gävleborgs län vänder sig emot

utredningens förslag att städer och köpingar skall vara helt uteslutna från

statsbidrag. En möjlighet bör liksom hittills finnas att erhålla statsbidrag

för landsbygdsdelen av vidsträckta städer och köpingar. Som exempel näm­

ner länsstyrelsen Bollnäs.

Utredningens förslag, att skola, belägen inom ett avstånd av 4 km farbar

väg från en tätort, skall vid statsbidragsbedömningen anses som belägen

inom tätorten, har väckt en del kritik.

Länsstyrelsen i Hallands län ifrågasätter, om man icke med hänsyn till

det täta bilbeståndet möjligen bör till tätortsbebyggelse räkna bostäder på

längre avstånd än 4 km från tätorten.

Skolöverstyrelsen anser, att regeln bör uppmjukas och kompletteras med

föreskrift av innebörd, att statsbidrag även skall kunna utgå, om det av

kommunikationstekniska skäl befinnes påkallat, dock endast vid ett av­

stånd av lägst två kilometer. Vidare föreslår överstyrelsen, att avståndet

inte beräknas från en tätorts yttersta gräns utan från mera tättbebyggda

delar av samhället.

Länsstyrelserna i Uppsala och Skaraborgs län erinrar om att för närva­

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 61 år 1960

14

känt. Frågan om rätten till statsbidrag skulle eljest bli beroende av för­

hållanden, som ligger upp till 12 år tillbaka i tiden.

Statistiska centralbyrån har i detta hänseende anfört följande.

Vid 1960 års folkräkning, som för närvarande planlägges inom central­

byrån, är avsikten att utföra tätortsavgränsningen efter en ny metod för att

därmed skapa större enhetlighet än vad som hittills varit möjligt med

hjälp av pastorsämbetenas bedömning. Metoden, som prövades i tre län

redan vid 1950 års folkräkning, innebär att geografisk expertis i samråd

med lokala myndigheter i länen och kommunerna utför avgränsningen på

anskaffat kartmaterial. På grundval av den på karta inritade tätortsav­

gränsningen skulle därefter utmärkandet i primärmaterialet ske. Definitio­

nen på tätort kommer att undergå vissa förändringar jämfört med 1950.

Liksom tidigare kommer alla hussamlingar med minst 200 invånare att

räknas som tätbebyggt område, dock med det tillägget att avståndet mel­

lan husen normalt icke skall överstiga 200 meter. Avsikten är att tillämpa

regeln om husavstånd såsom en tänjbar norm för att möjliggöra hänsyns­

tagande till bebyggelsens karaktär vid olika typer av tätorter. De före­

slagna ändrade principerna för tätortsavgränsningen vid 1960 års folkräk­

ning torde för enskilda tätorter komma att innebära en revidering i för­

hållande till 1950. Ett annat förhållande, som i förevarande sammanhang

har betydelse, är att det vid avgränsningen använda kartmaterialet kommer

att arkiveras, varigenom konsumenterna beredes möjlighet att i varje en­

skilt fall ta del av den utförda avgränsningen.

Emot utredningens förslag att anknyta statsbidragsgivningen till folk­

räkningarnas tätortsredovisning har statistiska centralbyrån i princip icke

något att erinra. Centralbyrån vill dock påpeka, att principerna för av­

gränsningen av tätorterna kan förändras från en folkräkning till en annan,

beroende icke enbart på en naturlig strävan att förbättra redovisningen

utan även på företeelser i samhället, som förändrar tätorternas funktionella

karaktär. Exempel härpå är bilismens starka tillväxt och uppkomsten av

från de egentliga tätorterna avskilda »sovstäder». Som ovan nämnts kom­

mer 1960 års avgränsning att innebära vissa avvikelser jämfört med 1950.

Det är icke uteslutet att i framtiden en redovisning av befolkningens geo­

grafiska utbredning kan komma att utföras på grundval av s. k. koordinat-

bestämning av fastigheter eller byggnader, varigenom metoderna för tät­

ortsavgränsningen kan komma att radikalt förändras. Centralbyrån erinrar

också om att någon folkräkning icke kom till stånd 1955 och anser, att man

icke kan utesluta möjligheten av tioårsintervaller även i framtiden, varvid

tätortsavgränsningen för de senare åren under perioden kommer att vara

relativt inaktuell. — Tätortsredovisningen vid 1960 års folkräkning beräk­

nas föreligga^vid mitten av år 1961. Några beslut om statsbidrag på grund­

val av 1950 års folkräkning bör icke ske med mindre än att individualpröv-

ning företages i varje enskilt fall.

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1960

2. Bostadstyp

Enligt utredningens mening bör vid tjänstebostadssystemets slo­

pande också den nuvarande boställsordningen med dess detaljerade föreskrif­

ter rörande bostads beskaffenhet m.m. upphävas. Någon anledning att med­

16

styrelsen i Blekinge län biträtt utredningens förslag i denna del medan

länsstyrelsen i Uppsala län och TCO lämnar förslagen utan erinran.

Statskontoret har ej funnit anledning att frångå den för de hittillsvarande

tjänstebostäderna tillämpade lägenhetsytan av högst omkring 90 m2 och

länsstyrelsen i Hallands län har funnit det befogat med betydligt snävare

gränser med avseende på ytinnehållet än vad som gäller för vanliga egna­

hem, detta för att undvika att kommunerna konkurrerar med varandra om

lärarkrafterna genom att erbjuda bättre och större bostäder.

Statens bostadsnämnd har anfört bland annat följande.

Det är angeläget, att här ifrågavarande bostäder icke ges större yta än

den som är normal för bostäder, som förhyras av andra personer i samma

inkomstläge som folkskolans lärare. I annat fall försvåras naturligen ett

uttagande av marknadshyra av lärarna, varjämte även möjligheten att

hyra ut till annan än lärare blir mindre. Krav på viss maximistorlek torde

böra uppställas. Därvid torde böra gälla den lägenhetsstorlek som vid den

aktuella tidpunkten är normal för nyproducerade tjänstebostäder för stat­

liga befattningshavare i enahanda lönegrader som folkskolans lärare.

Länsstyrelsen i Södermanlands län ifrågasätter däremot om icke den

föreslagna minimistorleken 70 m2 beräknats i underkant. För att kunna

mera varaktigt knyta dugande lärarkrafter till mindre och avlägset belägna

orter torde en av de viktigaste förutsättningarna vara, att en god och rela­

tivt rymlig bostad ställes till förfogande.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser, att villkoret att lägenhetsytan icke

må överstiga 125 m2 knappast synes fylla någon funktion i förevarande

sammanhang.

Två länsskolnämnder har ansett en bostad om 90 m2 vara lämplig, medan

övriga förordat eller lämnat utan erinran utredningens förslag om en bostad

om minst 70 m2.

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1960

3. Statsbidragets utformning

Utredningen har övervägt möjligheten av en kombination av egna­

hemslån och statsbidrag men avvisat denna lösning dels med hänvisning till

de rätt stora växlingarna från tid till annan i omfattningen av den stats-

subvention, som ligger i egnahemslånet, dels med hänsyn till det relativt

komplicerade i ett ansökningsförfarande hos olika myndigheter vid en

kombination av lån och statsbidrag.

Då huvudsyftet med statsbidragsgivningen skulle vara att kompensera

en kommun för den kostnad, som kan komma att åvila den, om en lärar­

bostad ej blir uthyrd eller icke kan uthyras till full hyra, och då det är

omöjligt att på förhand uppskatta denna kostnad, kunde man också tänka

sig, att bidraget konstruerades såsom ett årligt bidrag, som utginge endast

när kommunen fått vidkännas dylika kostnader. Men ett sådant bidrag

bleve enligt utredningens mening besvärligt att administrera, och vetskapen

17

om att kommunen kunde få bidrag till sina kostnader skulle måhända med­

föra ett minskat intresse att taga ut full hyra. Detta kunde visserligen

motverkas av att man schematiserade bidragen till vissa belopp. Men då

skulle man förlora det väsentliga syftet med ett löpande bidrag, nämligen

att det kunde varieras med hänsyn till de kostnader det vore fråga om att

täcka. Ett engångsbidrag kunde under sådana förhållanden lika väl god­

tagas.

Efter övervägande av de av allmänna statsbidragsutredningen förordade

typerna av anläggningsbidrag har utredningen stannat för alternativet med

ett till beloppet fixerat bidrag och som motivering härför anfört följande.

Statsbidraget till lärarbostäder måste sägas vara av relativt obetydlig

storleksordning, och utredningen anser, att fördelarna från administrativ

och kameral synpunkt med ett fixerat bidrag för ändamålet uppväger nack­

delarna. Den begränsning utredningen föreslagit i bidragsområdet gör, att

den reella verkan av statsbidraget kan beräknas bli rätt likartad i de kom­

muner, som kommer i fråga. Den mest påfallande nackdelen med ett fixerat

bidrag ligger i att det vid fortsatt fallande penningvärde minskar i betydelse.

Denna olägenhet är dock i detta fall ej så framträdande, enär det över hu­

vud taget synes ovisst om statsbidragssystemet beträffande lärarbostäder

kommer att bli av längre varaktighet. Och även om så blir fallet torde

bidragets karaktär av stimulansbidrag aktualisera en uppräkning vid fort­

satt fallande penningvärde.

Utredningen avvisar tanken på en differentiering av bidraget med hänsyn

till förhållandena i olika delar av landet och anför härom.

En differentiering skulle vara motiverad främst av att byggnadskostna-

derna i vissa landsdelar, särskilt Norrland, är avsevärt högre än på andra

håll, men även av att man på en del håll måste erbjuda låga hyror för att

få lärare till orten. Någon form av ortsindex har diskuterats inom utred­

ningen, varvid det framhållits, att ett högre lånetak tillämpas vid egna­

hemslån beträffande de fyra nordligaste länen i riket. Det visar sig emeller­

tid, att lärarbostäderna i just dessa län tillhör hyresgrupp 2. Hyresavdragen

för lärarnas tjänstebostäder är alltså där för närvarande något högre än för

flertalet bostäder i landets övriga delar. Däremot är ju statsbidraget till

lärarbostäder där lägre än i hyresgrupp 1. Detta gör att det skulle te sig

egendomligt att just beträffande de nordligaste länen nu föreslå ett högre

statsbidrag än till övriga landsdelar.

Med hänsyn till att (let övervägande antalet bostäder finns i hyresgrupp

1 och 98,7 procent i hyresgrupperna 1 och 2 tillsammans finner utredningen

icke skäl föreligga att alltjämt uppehålla differentieringen i hyresgrupper,

vilken ju icke heller längre är motiverad av några bestämmelser om hyres-

avdrag. Men slopar man denna, innebär detta att norrlandslänen får en viss

förbättring av statsbidraget i relation till det övriga landet.

Utredningen anser sig således kunna förorda ett för hela landet enhetligt,

till beloppet fixerat statsbidrag.

De i gällande statsbidragskungörelse (1946: 882) intagna bestämmelserna

om övergångsbidrag föreslås bibehållas oförändrade under den tidrymd då

2

—

llihang

till

riksdagens

'protokoll

1960

.

/

samt

.

AV

61

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 61 år 1960

18

sådana bidrag ännu kan vara aktuella, d. v. s. längst till och med redovis­

ningsåret 1966/67.

Av remissmyndigheterna tillstyrker länsstyrelserna i Krono­

bergs, Kalmar, Örebro och Gävleborgs län utredningens förslag beträffande

statsbidragets utformning. Förslaget lämnas utan erinran av länsstyrelserna

i Uppsala och Kopparbergs län samt TCO.

Länsstyrelsen i Jämtlands län finner däremot starka skäl tala för en

differentiering av statsbidraget till förmån för norrlandslänen och Svenska

landskommunernas förbund anser det av rättviseskäl påkallat, att orter

med höga byggnadskostnader, företrädesvis belägna inom norrlandslänen,

erhåller viss kompensation genom tillägg å statsbidragets grundbelopp.

Förbundet ifrågasätter, om det inte vore möjligt att avväga tilläggsbelop­

pets storlek i förhållande till det högsta belåningsvärde, som bostads-

styrelsen medgivit för olika delar av riket i fråga om egnahemslångivningen.

Bostadsstyrelsen anför beträffande statsbidragets utformning följande.

Utredningens invändningar mot alternativet med en kombination av

egnahemslån och statsbidrag är enligt bostadsstyrelsens mening inte sär­

skilt starka. Det kan knappast anses orimligt om en allmän begränsning av

statens uppoffringar med avseende på egnahemsbyggandet och egnahems-

beståndet också får verkningar för de här ifrågavarande bostäderna. De

administrativa komplikationerna torde också bli mycket måttliga, eftersom

det blott är fråga om ett eller annat 100-tal ärenden per år, varav flertalet

sannolikt kommer att bli enkla att bedöma. För en dylik kombination talar

den omständigheten, att en situation kan uppstå, då en kommun vill sälja

en lärarbostad. Eftersom statligt egnahemslån inte kan beviljas i efterhand

försvåras sådana ägarbyten om utredningens förslag genomföres. Under alla

omständigheter måste man räkna med större risker för kapitalförluster i

samband med försäljningar om bostäderna icke finansieras med egnahems­

lån. — Med nuvarande egnahemslånevillkor skulle ett statsbidrag på 8 000

kronor i kombination med egnahemslån komma att ge ungefär samma års­

kostnader som ett fristående statsbidrag på 18 000 kronor. 4

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1960

4. Statsbidragsbelopp

Statsbidraget skall enligt utredningens mening ha till uppgift att

kompensera kommunerna för den ekonomiska risk de löper att en lärar­

bostad tidvis kan komma att stå outhyrd eller att kommunen icke kan taga

ut en hyra, som täcker de faktiska kostnaderna för bostaden. Då omfatt­

ningen av detta ekonomiska risktagande inte kan beräknas, anser utred­

ningen, att statsbidraget bör fastställas efter mera allmänna överväganden.

Då statsbidrag för närvarande utgår för den större bostaden (omkring

90 m2) med 20 000 kronor eller — i hyresgrupp 1, där mer än 80 procent

av bostäderna återfinnes — 24 000 kronor har utredningen ansett, att sist­

nämnda belopp lämpligen bör tagas till utgångspunkt för sådana övervä­

ganden.

19

Utredningen räknar, såsom i det föregående sagts, med en mindre nor­

malbostad än den nuvarande 90 m2-bostaden. Detta jämte den i princip fria

hyressättningen anses motivera, att statsbidraget i framtiden sättes något

lägre än för närvarande. Eftersom statsbidraget framdeles avses utgå endast

i ett relativt begränsat antal fall, synes det utredningen också angeläget, att

bidraget ej framstår som ett oskäligt gynnande av det mindre antal kom­

muner, som får del därav, i jämförelse med de kommuner, som endast

åtnjuter det statliga stöd, som ligger i egnahemssubventionen.

Utredningen visar i en tablå verkningarna beträffande nagra olika hus­

typer av dels egnahemslånesubventionen, dels statsbidrag om respektive

20 000 och 18 000 kronor. Det framgår därvid, att återverkningarna på

årskostnaderna av ett statsbidrag på 20 000 kronor endast oväsentligt skil­

jer sig från verkningarna av ett statsbidrag på 18 000 kronor. Under sadana

förhållanden och med hänsyn till att statsbidraget närmast avser att vara

ett stimulansbidrag, som kan komma i fråga endast i ett begränsat antal

fall, förordar utredningen för sin del att statsbidraget bestämmes till det

lägre beloppet, 18 000 kronor.

Av remissmyndigheterna tillstyrker länsstyrelsen i Hallands

län det av utredningen föreslagna statsbidragsbeloppet och länsstyrelsen i

Kopparbergs län lämnar det utan erinran. Tio länsskolnämnder ansluter sig

också till förslaget.

Ett statsbidragsbelopp av 20 000 kronor förordas däremot av länssty­

relserna i Kalmar, Blekinge, Värmlands, Örebro, Gävleborgs och Väster­

bottens län samt sex länsskolnämnder, medan länsstyrelserna i Uppsala

och Kronobergs län samt en länsskolnämnd uttalar sig för ett statsbidrag

som i vart fall ej bör understiga 20 000 kronor. Länsstyrelsen i Jämtlands

län föreslår för sin del, att statsbidraget bestämmes till 20 000 kronor med

ett särskilt till äggsbidrag å 4 000 kronor beträffande de fyra nordligaste

länen.

Skolöverstyrelsen finner de av utredningen åberopade produktionskost­

naderna (inklusive tomt) för egnahem, avsedda som lärarbostäder, för laga.

Endast under särskilt gynnsamma betingelser synes de kunna uppföras för

de av utredningen angivna kostnaderna. På den rena landsbygden är kost­

naderna för uppförande av motsvarande små- och folkskollärarbostäder

(exklusive tomt m.m.) väsentligt högre, i regel upp till 20 procent eller

mera. — Överstyrelsen anser, att även om man vidhåller att bidraget prin­

cipiellt har karaktär av stimulansbidrag, synes man ej kunna bortse från

att bidraget i realiteten åtminstone till största delen användes för att sub­

ventionera hyran för lärarbostäderna. Med hänsyn till att överstyrelsen

framlägger förslag om statligt reglerad hyressättning för lärarbostäder anser

överstyrelsen att statsbidraget, för att inte den större anparten av risk-

tagandet och en väsentlig del av erforderlig hyressubvention skall över­

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1960

20

skjutas på kommunerna, generellt bör utgå med 24 000 kronor. Detta be­

lopp förordas även av länsstyrelsen i Malmöhus län samt av tre länsskol-

nämnder.

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1960

5. Administrativt förfarande

Det är utredningens uppfattning, att det nya statsbidraget till

lärarbostäder bör kunna administreras på ett enklare sätt än tjänstebostads-

bidraget. Utredningen anför härom.

Till en del motiveras det nuvarande rätt ingående granskningsförfarandet

av de detaljerade bestämmelser i fråga om tjänstebostads storlek, läge

och beskaffenhet, som återfinnes i boställsordningen. Som tidigare nämnts

avses det nya statsbidraget endast förknippat med de villkor i fråga om

storlek och utrustning, som gäller för beviljande av egnahemslån. Det räcker

alltså, att det med ledning av ritningar och andra uppgifter, t. ex. i form

av en kortfattad teknisk beskrivning, konstateras, att bostaden avses upp­

fylla nämnda villkor. Någon kostnadsberäkning och utförligare arbetsbe­

skrivning torde ej behöva företes. Ej heller erfordras någon uppgift om

kontrollens utförande vid byggnadsarbetet. Däremot bör företes protokolls­

utdrag, utvisande att kommunen för sin del beslutat bygga bostaden, samt

utredning, som visar att behov av ny bostad föreligger från skolorganisa-

torisk synpunkt (varvid behovet givetvis bör kunna förutses under över­

skådlig tid framåt) och med hänsyn till beskaffenheten av eventuellt be­

fintlig lärarbostad på platsen.

Denna prövning bör göras av länsskolnämnden, på vilken det också bör

ankomma att bevilja statsbidraget, när det gäller bostäder å orter med

mindre än 200 invånare. I övriga fall, d.v. s. då fråga är om statsbidrag till

lärarbostad på ort med minst 200 och mindre än 500 invånare, bör beslu­

tanderätten i vart fall under en övergångstid tillkomma en central instans,

lämpligen skolöverstyrelsen. Härigenom skulle vinnas önskvärd enhetlighet

vid dessa ärendens handläggning. Länsskolnämnden bör givetvis yttra sig i

dessa fall. I sistnämnda grupp av ärenden bör kommunen till sin ansökan

foga uppgifter, som bland annat utvisar, att ett uppförande av den aktuella

lärarbostaden är för kommunen förknippat med sådant ekonomiskt risk­

tagande, som angivits i kapitel 4.

När byggnadsarbetet är avslutat göres anmälan till länsstyrelsen, som

besiktigar bostaden och, efter godkännande av densamma, utbetalar stats­

bidraget .

Vad utredningen sålunda föreslagit har vid remissbehandlingen

tillstyrkts av länsstyrelserna i Uppsala, Blekinge och Gävleborgs län och

lämnats utan erinran av länsstyrelserna i Örebro och Kopparbergs län.

Statens bostadsnämnd ifrågasätter, om icke beslutanderätten beträffande

statsbidrag till lärarbostäder å orter med 200—500 invånare bör ligga hos

Kungl. Maj:t, medan skolöverstyrelsen anser, att ansökningar om stats­

bidrag i dessa fall bör prövas av överstyrelsen eller — efter dess bemyn­

digande — av länsskolnämnd. Överstyrelsen anser vidare, att det vid

ansökan om statsbidrag till lärarbostad liksom nu bör företes bevis att

21

kommunen bär äganderätt eller tryggad besittningsrätt till den för ända­

målet avsedda tomten, samt att redogörelse för utövad kontroll vid upp­

förandet av bostad bör avlämnas vid avsyningen av bostaden. — Avsy­

ning och godkännande liksom beslut om utbetalning av statsbidraget bör

enligt överstyrelsens mening ankomma på länsskolnämnden. Uppfattningen

i sistnämnda hänseende delas av sex länsskolnämnder.

Även länsstyrelsen i Kronobergs län föreslår, att avsyning och godkän­

nande skall ankomma på länsskolnämnden och att länsstyrelsens medverkan

inskränkes till utbetalningen av statsbidraget. Länsstyrelsen i Gotlands län

ifrågasätter, om inte avsyningen liksom hittills bör göras gemensamt av

länsstyrelsen och länsskolnämnden eller i varje fall i närvaro av en repre­

sentant för länsskolnämnden.

6. Ikraftträdande

Utredningen föreslår, att avvecklingen av folkskolans tjänstebostäder

inledes den 1 oktober 1960, då giltighetstiden för nu gällande tätortsför-

teckningar utlöper. Denna dag skulle 211 § folkskolestadgan och den nu­

varande statsbidragskungörelsen 1946: 887 (med undantag av bestämmel­

serna om övergångsbidrag) upphöra att gälla och det av utredningen

föreslagna bidragssystemet träda i kraft.

Mot den av utredningen föreslagna tidpunkten för ikraftträdande av de

nya statsbidragsbestämmelserna har erinringar rests av sju länsskolnämn­

der, varav fyra föreslår uppskov till senare tidpunkter, samt av skolöver­

styrelsen, som anser att de landsbygdskommuner, som ej uppförts å tätorts-

förteckningen, lämpligen bör få ännu några år på sig att upprusta tjänste-

bostadsbeståndet genom ny- eller ombyggnad, varför uppskov förordas till

den 1 oktober 1965.

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1960

7. Kostnader

På grundval av från statens folkskolinspektörer hösten 1956 inhämtade

beräkningar rörande byggnadsbehovet beträffande tjänstebostäder för folk­

skolans lärare under sjuårsperioden 1957—1963 samt vissa allmänna över­

väganden anser sig utredningen kunna uppskatta den årliga statsbidrags-

givningen enligt utredningens förslag till att gälla endast cirka 100 nya

lärarbostäder per år under de första tre å fyra åren, räknat från och med

budgetåret 1960/61. Därefter beräknas en successiv minskning komma att

ske. Med ett statsbidragsbelopp av 18 000 kronor per bostad skulle anslags­

behovet under de första åren efter statsbidragsreformen bli 1,8 miljoner

kronor årligen.

Riksräkenskapsverket framhåller i sitt remissyttrande över utredningen,

att hållbarheten av den verkställda anslagsberäkningen synes kunna ifråga­

sättas.

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1960

C.

Departementschefen

Inledningsvis vill jag erinra om att chefen för civildepartementet i sam­

band med förslaget om avskaffande av tjänstebostadssystemet för folk­

skolans lärare i propositionen 1956:116 uttalade, att det syntes kunna bli

motiverat att statsbidrag till uppförande eller anskaffande av lärarbostad

även i fortsättningen utginge i vissa fall. Statsbidragsfrågan borde emeller­

tid göras till föremål för en närmare undersökning, vilket också av 1956

års riksdag förutsattes bli fallet. Det är resultatet av denna undersökning,

som nu föreligger.

Mot bakgrunden av samhällets allmänna strävan att trygga bostadsför­

sörjningen för samtliga medborgare har det tett sig naturligt att nu i prin­

cip avveckla det statliga stödet till produktion av ändamålsbestämda bo­

städer för speciella kategorier. Den av 1956 års riksdag beslutade avveck­

lingen av tjänstebostadssystemet för folkskolans lärare grundar sig ju också

på det förhållandet, att lärartjänsten inte är av den art att den motiverar

bibehållandet av ett tjänstebostadstvång. Det kan naturligtvis under så­

dana förhållanden ifrågasättas, om det finns anledning att ett särskilt

statsbidrag utgår just till lärarbostäder. Enligt min mening kan det an­

föras goda skäl för att ett dylikt bidrag i begränsad omfattning får utgå

under en övergångstid. På många håll, främst på landsbygden, torde det

nämligen, om man skall kunna räkna med att få lärare till en skola, vara

nödvändigt att kommunen tillhandahåller lämpliga bostäder i skolans

närhet. När skyldigheten för lärare att mottaga anvisad bostad bortfaller,

får detta till följd att en kommun, om den uppför en lärarbostad och det

på orten inte finns någon mera allmän efterfrågan på hyresbostäder, löper

en ekonomisk risk genom att lärarbostaden kan tänkas förbli outhyrd eller

få uthyras till underpris. Det torde inte heller kunna göras gällande, att

uppförandet av en lärarbostad på sådana orter faller inom kommunens

normala åtaganden för att främja bostadsförsörjningen.

För att motverka en tendens att alltför starkt centralisera skolväsendet

är det vidare av vikt, att också skolor i glesbygder kan rekrytera dugliga

lärarkrafter. Det torde därför vara ett allmänt intresse att kommunerna

stimuleras att trots den ekonomiska risken alltjämt tillhandahålla lärar­

bostäder på orter utan hyresmarknad. Ett statsbidrag, som i någon mån

uppväger risktagandet, är i dylika undantagsfall enligt min mening av

betydelse under den tidrymd, som kan erfordras för att i huvudsak täcka

behovet av lärarbostäder i det läge, som uppkommer till följd av enhets-

skolans framväxande och den pågående befolkningsomflyttningen. Efter

förslagsvis fem år synes dock frågan om bidragsgivningen lämpligen böra

omprövas med hänsyn till då vunna erfarenheter och med beaktande av

bland annat den då förutsebara skolorganisatoriska utvecklingen.

23

Ett statsbidrag av detta slag är således inte avsett som en hyressubven-

tion för att bereda lärarna billigare bostäder, vilket jag finner angeläget

att här framhålla. Redan vid riksdagsbehandlingen 1956 förutsattes, att

marknadshyra i princip skulle uttagas för bostäderna och det ansågs inte

påkallat att binda kommunerna genom några föreskrifter angående hyres-

sättningen. Någon anledning att frångå denna ståndpunkt anser jag inte

föreligga.

Om man bortser från ett par remissmyndigheter, som helt avvisar tan­

ken på statsbidrag till lärarbostäder i framtiden eller förordar en prövning

av bidragsbehovet från fall till fall, har det av lärarbostadsutredningen

föreslagna statsbidragssystemet inte föranlett några allvarligare princi­

piella erinringar; den kritik som riktats mot förslaget berör huvudsakligen

enskilda detaljer. Jag anser mig också för egen del böra i allt väsentligt

biträda utredningens förslag och begränsar min fortsatta behandling av

frågan till vissa enskildheter i det föreslagna bidragssystemet.

Enligt utredningens förslag skulle omfattningen av statsbidragsgivningen

bli väsentligt begränsad i förhållande till vad som nu gäller. Således skulle

en generell rätt till statsbidrag endast finnas beträffande skolorter med

mindre än 200 invånare men bidrag under vissa särskilda förutsättningar

kunna komma i fråga jämväl för andra orter, vars invånarantal uppgår

till 200 men ej till 500.

För närvarande undantages från tätortsförteekningarna i allmänhet orter

med upp till omkring 900 invånare. Den föreslagna avsevärda begräns­

ningen av orter, som skulle komma i fråga för bidragsgivningen, kan be­

räknas medföra betydligt minskade statsutgifter för ifrågavarande ändamål.

Anslaget härför har i årets statsverksproposition upptagits med 3 000 000

kronor. Utredningen har beräknat, att kostnaderna efter ett genomförande

av dess förslag skulle sjunka till omkring 1 800 000 kronor. En bedömning

med hänsyn till nu aktuella siffror ger vid handen att kostnadsminskningen

torde bli ännu något större än de sakkunniga förutsatt.

I några remissyttranden har förordats en något mera omfattande stats-

bidragsgivning än vad utredningen tänkt sig. Med hänsyn till att möjlig­

het föreligger för varje kommun att för uppförande av en lärarbostad kom­

ma i åtnjutande av det statliga stöd, som egnahemslånegivningen erbjuder,

anser jag emellertid, att det särskilda stöd, som ligger i statsbidraget till

lärarbostäder, endast bör kunna komma i fråga i den begränsade utsträck­

ning utredningen föreslagit. Den av utredningen förordade övre gränsen

för bidragsområdet vid orter med 500 invånare förefaller mig från denna

utgångspunkt också väl avvägd.

Den föreslagna metoden för avgränsn ingen av de statsbidragsberätti-

gade tätorterna kan jag tillstyrka. Anknytningen till de vid folkräkningen

upprättade förteckningarna över rikets tätorter innebår en enkel och ratio­

nell lösning av problemet.

Kungl. May.ts proposition nr 61 år 1960

24

Under tiden intill dess att de vid 1960 års folkräkning sammanställda tät-

ortsförteckningarna publiceras — vilket beräknas kunna ske vid mitten

av år 1961 — anser jag dock ej, att 1950 års folkräkning utan vidare kan

utgöra underlag för statsbidragsprövningen. Övergångsvis bör tillämpas

en bestämmelse av den innebörden, att i sådana fall där länsskolnämnd

finner anledning antaga, att befolkningstalet för en ort sedan den 31 de­

cember 1950 stigit till minst 200 eller sjunkit under 500, frågan om kom­

munens rätt till statsbidrag skall hänskjutas till Kungl. Maj:ts prövning.

Som jag nyss framhöll, skall enligt utredningens förslag statsbidrag un­

dantagsvis kunna utgå till lärarbostad även å orter med minst 200 men

mindre än 500 invånare. De fall man här tänkt sig är sådana, där ortens be­

byggelsekaraktär, läge eller andra speciella förhållanden liksom också hän­

synen till kommunens ekonomiska bärkraft kan göra ett bidrag motiverat.

Prövningen av statsbidragsfrågan i dessa fall har utredningen ansett böra lig­

ga hos en central myndighet, förslagsvis skolöverstyrelsen. Med anledning

av vad utredningen i denna del föreslagit, vill jag först, i anslutning till

statskontorets påpekande, framhålla, att hänsynen till en kommuns ekono­

miska förhållanden knappast bör spela in vid bedömningen av bidrag i

här avsedda fall. Med hänsyn till svårigheterna att ange generella rikt­

linjer för prövningen i dessa undantagsfall vill jag vidare förorda, att

denna tills vidare får ankomma på Kungl. Maj:t. I den mån fastare nor­

mer för bidragsgivningen utkristalliseras, torde beslutanderätten även i

dessa ärenden framdeles kunna överflyttas till länsskolnämnderna.

Den restriktivitet, som enligt min mening bör prägla den framtida stats-

bidragsgivningen på detta område, synes mig motivera, att statsbidrag icke

bör utga till lärarbostad vid skola inom en stads eller köpings administra­

tiva område. Av samma skäl ansluter jag mig också till utredningens för­

slag, att skolort, belägen inom ett avstånd av 4 kilometer farbar väg från

en tätorts gräns, skall i statsbidragshänseende bedömas såsom hörande till

tätorten. Med tätorts gräns bör därvid rimligen avses den vid tidpunkten

för statsbidragsansökningens ingivande faktiska gränsen för en samlad

bostadsbebyggelse inom tätorten, medan ett i tätortens utkant beläget

industriområde eller annan liknande bebyggelse inte bör få påverka be­

dömningen av tätortens utsträckning. Att, såsom statistiska centralbyrån

förordat, låsa även tätbebyggelsens gränser vid förhållandena vid senaste

folkräkning, kunde visserligen vara praktiskt med hänsyn till att tätorts-

avgränsningen från och med 1960 års folkräkning göres på kartmaterial,

som sedermera bevaras. Den snabba tillkomsten av nya bostadsområden

just i tätorternas periferi kan emellertid medföra, att ett kartmaterial av

denna art redan inom ett par år ger en helt missvisande bild av bostads­

bebyggelsens aktuella utsträckning. Jag förordar därför att, såsom utred­

ningen föreslagit, läget beaktas vid varje särskild tidpunkt, vilket knappast

Kungl. Maj:ts -proposition nr 61 år 1960

torde vålla de lokala organen och länsmyndigheterna några större svårig­

heter.

Vad utredningen föreslagit i fråga om bostadstypen kan jag helt ansluta

mig till. Det bör således ankomma på kommunerna att fritt avgöra lärar­

bostadens storlek och standard, dock att en statsbidragsberättigad bostad

måste hålla sig inom den ram som angivits i egnahemslånebestämmelsema.

I fråga om statsbidragets konstruktion har utredningen övervägt möj­

ligheterna av en kombination av egnahemslån och statsbidrag men har

därvid pekat på att den statssubvention, som ligger i egnahemslånen, kan

variera rätt kraftigt från tid till annan, och vidare på det relativt kompli­

cerade ansökningsförfarande som skulle erfordras vid en dylik kombina­

tion. Utredningen har därför stannat för att föreslå ett för hela landet

enhetligt, till beloppet fixerat statsbidrag. Vad bostadsstyrelsen i sitt remiss­

yttrande anfört finner jag inte innebära tillräckliga skäl att frångå den

av utredningen förordade konstruktionen av statsbidraget.

Även det föreslagna bidragsbeloppet synes vara väl avvägt för sitt

ändamål, om man, såsom utredningen gjort, ser det i relation till den

subvention som eljest lämnas genom egnahemslånen. Jag tillstyrker så­

lunda förslaget om ett för hela landet enhetligt statsbidrag av 18 000

kronor.

Beträffande det administrativa förfarandet har jag, utöver den tidigare

av mig förordade överföringen av beslutanderätten i en grupp ärenden

till Kungl. Maj:t, inte någon annan erinran mot utredningens förslag än

att jag i likhet med de remissmyndigheter, som yttrat sig på denna punkt,

anser avsyning och godkännande av lärarbostad böra ankomma på läns-

skolnämnden, vilken också bör meddela beslut om utbetalning av stats­

bidraget.

I övrigt föranleder utredningens förslag inte något uttalande från min

sida, utan jag förordar att det, med de smärre ändringar som föranledes

av vad jag här anfört, lägges till grund för nya bestämmelser om stats­

bidrag till lärarbostäder.

Det nya statsbidragssystemet bör, därest riksdagen godkänner vad jag

här förordat, träda i kraft så snart bestämmelser i ämnet utfärdats och

få tillämpning vid prövning av ansökningar om statsbidrag till tjänste­

bostäder för folkskolans lärare, vilka inkommit till statlig myndighet efter

den 29 februari 1900. Ansökningar, som dessförinnan inkommit till statlig

myndighet, bör behandlas enligt hittills gällande bestämmelser.

Till frågan om tidpunkten för tjänstebostadssystemets avlösning för folk­

skolans lärare återkommer jag i det följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1960

25

3

—

Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 61

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1960

III. Återbetalningsskyldighet för erhållna statsbidrag

A. Lärarbostadsutredningens förslag jämte remissyttranden

Utredningen erinrar inledningsvis om att chefen för civildeparte­

mentet i propositionen 1956: 116 angående tjänstebostadssystemet m. m.

uttalade, att det i samband med en utredning om ett framtida statsbidrag

till lärarbostäder borde övervägas, huruvida och i vad mån bidrag till lärar­

bostäder, som utbetalts före slopandet av tjänstebostadssystemet, borde

återbetalas till statsverket. Detta uttalande föranledde, att frågan togs upp

i likalydande motioner i riksdagens båda kamrar (I: 559 och II: 738), var­

vid motionärerna som sin mening förklarade, att några krav icke borde

resas beträffande återbetalning av statsbidrag. Motionärerna motiverade

detta med att, när beslutet om statsbidrag till tjänstebostäder för folksko­

lans lärare fattades, det icke förutsattes, att statsbidraget skulle kunna

återkrävas i annat fall än att skoldistriktet försålde tjänstebostaden eller

uthyrde densamma för annat ändamål än som avsetts. En avveckling av

hela tjänstebostadssystemet syntes motionärerna icke vara att jämföra

härmed. Det finge tvärtom förutsättas, att ifrågavarande bostäder även

i fortsättningen i det stora flertalet fall komme att tillhandahållas lärarna.

Riksdagen förutsatte, att vad i motionerna anförts komme att upptagas

till övervägande i samband med den förebådade utredningen.

Enligt en av lärarbostadsutredningen gjord undersökning har med stöd

av den nuvarande statsbidragsförfattningen under budgetåren 1947/58

beviljats statsbidrag till uppförande av i runt tal 1 600 bostäder för ordi­

narie folkskollärare med ett sammanlagt belopp av cirka 24 miljoner kro­

nor och av i runt tal 650 bostäder för annan lärare med ett belopp av sam­

manlagt cirka 6,6 miljoner kronor.

Utredningen erinrar om att i 16 § nu gällande statsbidragskungörelse

stadgas, att därest skoldistrikt försäljer tjänstebostad, till vilkens anord­

nande bidrag utgått enligt sagda kungörelse, eller bereder sig mera stadig­

varande inkomst eller eljest lättnad i sina utgifter genom bostadens uthyr­

ning eller användning för annat ändamål, distriktet har att härom göra

anmälan hos skolöverstyrelsen. Överstyrelsen har att med eget yttrande

till Kungl. Maj:ts prövning hänskjuta frågan, huruvida och i vad mån ut­

betalat byggnadsbidrag skall återgäldas till statsverket.

Utredningen anför, att detta stadgande tar sikte på de enskilda fallen och

icke torde kunna åberopas som grund för en generell återbetalningsskyldig­

het i och med tjänstebostadssystemets slopande. Tanken bakom en dylik

generell återbetalning skulle vara att, eftersom statsbidraget en gång er­

hållits som kompensation för att hyran utgått med lägre belopp än som

27

svarade mot produktionskostnaderna, kommunen skulle göra sig en vinst

på statsbidraget i och med att den blir berättigad att taga ut full hyra.

Ett fullföljande av denna tanke skulle innebära, att man för varje fall finge

göra en beräkning av hur stor del av statsbidraget, som kunde anses »kon­

sumerad» av kommunen, beroende på när bidraget erhållits, och som kom­

munen därför icke skulle behöva återbetala. Bortsett från den administra­

tiva omgång detta skulle innebära i fråga om cirka 2 250 bostäder, konsta­

terar utredningen, att det i flera fall icke torde bli möjligt för kommunen

att verkligen uppnå en hyressättning, som svarar mot de nedlagda kostna­

derna i dessa bostäder, vilkas standard mången gång torde ligga icke obe­

tydligt över genomsnittet för orten. Därtill kommer, framhåller utred­

ningen, att det ligger något stötande i att av kommunerna i samband med

tjänstebostadssystemets upphörande generellt kräva åter statsbidragsbe-

lopp, som tilldelats dem utan något förbehåll i detta hänseende. Utred­

ningen anser sig med hänsyn härtill icke kunna förorda en generell återbe­

talning till statsverket av statsbidrag, som utbetalats före slopandet av

tjänstebostadssystemet. Däremot föreslås den nuvarande bestämmelsen om

återbetalningsskyldighet i vissa fall skola alltjämt gälla beträffande stats­

bidrag, som beviljats enligt nu gällande bestämmelser.

I detta sammanhang behandlar utredningen också frågan om eventuell

återbetalningsskyldighet för statsbidrag, som beviljas enligt de av utred­

ningen förordade nya grunderna. Utredningen anför härom följande.

Efter tjänstebostadssystemets avveckling har man i princip räknat med

att kommunerna av egen drift skall ordna bostadsfrågan för lärarna. I de

fall då lärarna ej önskar bebo bostäderna men dessa kan nyttiggöras på

annat sätt, genom uthyrning eller försäljning, är det intet problem. Men i

en del undantagsfall — och det är där det av utredningen föreslagna bidra­

get skall sätta in — räknar man normalt icke med några dylika möjligheter

för kommunerna, och som kompensation får dessa en viss subvention av

staten. Denna subvention har föreslagits skola generellt utgå med 18 000

kronor till nyanskaffad bostad. På grund av omöjligheten att kunna be­

räkna någon genomsnittlig hyresinkomst för dessa bostäder har beloppet

icke kunnat bestämmas utifrån några säkra kalkyler utan är mer resultatet

av en skälighetsbedömning. Härav måste också följa, att någon justering

av statsbidraget i form av en eventuell återbetalning icke kan ifrågasättas,

därest kommunen mot förmodan skulle göra sig en större hyresinkomst på

bostaden än som bedömts såsom sannolik, lika litet som något ytterligare

bidrag kan utgå, därest resultatet skulle bli det motsatta för kommunen.

En annan sak är en försäljning av bostaden. En sådan torde man från

statens sida icke utan vidare böra acceptera. En försäljning kan ju innebära,

att det yttersta syftet med statsbidraget, nämligen att hålla skolverksam­

heten igång, förfelas. Det bör därför föreskrivas, att eu eventuell försäljning

av lärarbostad, till vilken statsbidrag utgått enligt utredningens system, ej

må ske utan medgivande av länsskolnämnden, som därvid har att bedöma

de eventuella olägenheterna för skolväsendets behöriga upprätthållande av

att bostaden icke längre står till förfogande för lärare. Därest på grund av

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1960

28

omständigheterna medgivande till försäljning anses böra givas, skall frågan

om återbetalning helt eller delvis av statsbidraget av nämnden underställas

Kungl. Maj:ts prövning.

En kommun, som en gång erhållit statsbidrag till uppförande av lärar­

bostad, vilken sedermera försålts, bör givetvis icke kunna utan vidare på

nytt påräkna statsbidrag, om behov av lärarbostad på samma ort skulle

uppstå.

I remissyttrandena har erinringar icke gjorts mot utredningens

avvisande av tanken på generell återbetalningsskyldighet för statsbidrag,

som uppburits enligt hittillsvarande bestämmelser. Utredningens förslag

har uttryckligen biträtts av statskontoret, sex länsstyrelser och SACO.

När det gäller återbetalning av statsbidrag till lärarbostäder enligt de

av utredningen föreslagna nya bestämmelserna har vissa uttalanden gjorts.

Sålunda anser statskontoret, att denna fråga — liksom hittills — bör kunna

prövas, då en bostad över huvud taget icke kommit till användning såsom

bostad för lärare.

Skolöverstyrelsen uttalar, att återbetalning av lär arbostadsbidrag själv­

fallet torde böra kunna krävas, även när kommun på annat sätt än genom

försäljning förhindrar eller omöjliggör bostadens upplåtelse åt en vid sko­

lan tjänstgöringsplacerad lärare, som önskar förhyra bostaden, eller när i

förekommande fall bostaden förstöres och ej återuppföres. Också länssty­

relsen i Kronobergs län och länsskolnämnden i Blekinge län ifrågasätter, om

icke statsbidrag, som kommunerna framdeles kan erhålla enligt utredning­

ens förslag, åtminstone till viss del bör återbetalas i händelse av att lärar­

bostad brinner och icke återuppföres.

Länsstyrelsen i Värmlands län slutligen finner den av utredningen före­

slagna bestämmelsen, att kommun ej må utan länsskolnämndens medgi­

vande avhända sig bostad, till vilkens anskaffande statsbidrag utgått, vara

välgrundad och nödvändig för bevakning av statsverkets krav på återbetal­

ning av erhållet statsbidrag.

B. Departementschefen

Jag ansluter mig till utredningens uppfattning att tjänstebostadssyste-

mets slopande inte bör föranleda att kommunerna ålägges en generell

återbetalningsskyldighet för statsbidrag, som hittills utbetalats. Med

de uppburna statsbidragen har ju sådana villkor varit förknippade, att

kommunerna hittills icke kunnat taga ut en mot produktionskostnaderna

svarande hyra för lärarbostäderna. De övergångsbestämmelser, jag i det

följande kommer att föreslå, innebär också, att kommunerna i de fall,

då nuvarande bostadsinnehavare kvarbor i bostaden, endast successivt

skall kunna anpassa hyrorna till marknadspriset. Det ter sig under sådana

förhållanden rimligt, att kommunerna får åtnjuta den kompensation, som

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 61 år 1960

29

avsetts med det uppburna statsbidraget. Härtill kommer, att beträffande

ett stort antal av nuvarande tjänstebostäder för folkskolans lärare sådana

omständigheter föreligger, som skulle motivera statsbidrag till bostadens

anskaffande också enligt de av utredningen föreslagna grunderna. Allt detta

synes mig tala för att kommunerna icke bör åläggas att utan vidare åter­

betala uppburna statsbidrag, även om de i framtiden kan gottgöra sig en

större hyresinkomst för lärarbostaden än enligt nuvarande bestämmelser.

Däremot finner jag det naturligt att fråga om återbetalningsskyldighet

för ifrågavarande bidrag, liksom hittills, måste uppkomma, då en kommun

försäljer bostad, som uppförts med statsbidrag, eller eljest förhyr eller ut­

nyttjar den på sätt som varaktigt hindrar, att den användes som lärar­

bostad. En mera tillfällig upplåtelse av bostaden till annan än lärare bör

dock i framtiden icke föranleda återbetalningsskyldighet, eftersom man

måste räkna med att sådan upplåtelse kan bli aktuell, då lärare icke längre

är skyldig att hyra en befintlig lärarbostad.

När det gäller statsbidrag, som beviljas enligt de nya bestämmelserna,

har utredningen föreslagit, att fråga om återbetalningsskyldighet för upp­

buret bidrag skall aktualiseras i det fall, då en kommun vill avhända sig

lärarbostaden. För en sådan åtgärd föreslås också länsskolnämndens med­

givande skola krävas. Jag biträder dessa förslag men anser i likhet med

några av remissmyndigheterna, att fråga om återbetalningsskyldighet dess­

utom bör väckas, om en lärarbostad, för vilken statsbidrag utgått, genom

brand eller annorledes förstöres och icke återuppföres. Kommun bör vara

skyldig att i sådant fall göra anmälan därom till länsskolnämnden, som har

att hänskjuta frågan till Kungl. Maj:t.

Kuncjl. Maj:ts proposition nr 61 år 1960

IV. Övergångsbestämmelser

A. 1952 års t jänstebostadsutrednings förslag jämte remissyttranden

Inledningsvis må erinras om att 1956 års riksdag, då den biträdde för­

slaget i propositionen nr 116 om ett avskaffande av tjänstebostadssystemet

för folkskolans lärare, underströk det av chefen för civildepartementet

gjorda uttalandet därom, att avvecklingen av ifrågavarande tjänstebostads-

tvång borde ske successivt under en längre tid än som kunde ifrågakomma

beträffande andra tjänstebostäder.

Såsom tidigare nämnts föreslår lärarbostadsutredningen, att avvecklingen

av tjänstebostadssystemet för folkskolans lärare inledes den 1 oktober 1960,

då giltighetstiden för nuvarande tätortsförteckningar utlöper. Utredningen

anför härom bland annat följande.

Vid nämnda tidpunkt bör kommunernas principiella skyldighet att i vissa

fall tillhandahålla tjänstebostäder upphöra liksom statsbidragsgivningen

30

enligt nuvarande regler. Från och med den 1 oktober 1960 tillkommer alltså

inga nya tjänstebostäder. Samtidigt träder emellertid det av utredningen

förordade bidragssystemet i tillämpning. Hur avvecklingen av tjänstebostä-

derna närmare bör tillgå ankommer på tjänstebostadsutredningen att ut­

reda och framlägga förslag om. Lärarbostadsutredningen förutsätter som

självklart att garantier skapas för att lärare, som intill den 1 oktober 1960

bebor tjänstebostad, får möjlighet att bo kvar i bostaden, så länge han

kvarstår i sin tjänst vid skolan. Om bostaden under avvecklingst iden allt­

jämt får karaktär av tjänstebostad eller övergår till att bli vanlig hyres­

bostad synes vara av underordnad betydelse.

Vad gäller bestämmelserna i 26 § i avlöningsreglementet för folkskolans

lärare om skyldighet för lärare att mottaga tjänstebostad, om hyresavdrag

och om frånträde av tjänstebostad liksom bestämmelserna i boställsord-

ningen, blir deras fortsatta giltighet beroende av om bostäderna under av-

vecklingstiden bibehåller karaktären av tjänstebostäder eller ej.

I vördsam promemoria den 23 november 1959 med förslag till bestämmel­

ser om tjänstebostäder har 1952 års tjänstebostadsutred-

n i n g, bland annat, behandlat frågan om avvecklingen av tjänstebostäder

för folkskolans lärare m. in.

Tjänstebostadsutredningen erinrar om att i anslutning till införandet år

1955 av tätortsförteckningar av innebörd, att skyldighet för skoldistrikt

att tillhandahålla tjänstebostäder icke föreligger på ort, som är upptagen

på dylik förteckning, intogs i 26 § avlöningsreglementet för folkskolan en

bestämmelse av följande lydelse.

Är lärare innehavare av bostad, som av skoldistrikt vid upplåtelsen an­

visats honom såsom tjänstebostad, och upphör skoldistriktets skyldighet

att tillhandahålla dylik bostad, bibehåller han, så länge han kvarstår i sam­

ma befattning, sin rätt till tjänstebostaden. Vad i 15 § boställsordningen

sägs skall ej gälla.

Genom nämnda bestämmelse får lärare, så länge han kvarstår i samma

befattning, dels kvarbo i bostaden dels ock samma hyressättning av bosta­

den, som gäller för lärare med tjänstebostäder i allmänhet. Däremot äger

läraren, om han bebor äldre tjänstebostad, vilken beträffande golvyta och

beskaffenhet avviker från boställsordningens bestämmelser, genom undan­

taget för 15 § boställsordningen, icke påfordra att bostaden bringas till över­

ensstämmelse med dessa bestämmelser.

Utredningen erinrar vidare om att lärare är skyldig att underkasta sig

ändring i avlöningsreglementets bestämmelser om tjänstebostad.

Tjänstebostadsutredningen anför härjämte följande.

Det må framhållas, att tjänstebostadsutredningen beträffande de bostä­

der inom övriga förvaltningsområden, vilka skall avvecklas såsom tjänste­

bostäder, föreslagit, att nuvarande tjänstebostadsbestämmelser skall upp­

höra att gälla från en bestämd tidpunkt. För dessa bostäder har utredning­

en funnit sig såsom övergångsanordning böra föreslå bestämmelser, som dels

tillförsäkrar tjänstebostadsinnehavaren rätt att kvarbo i bostaden under

viss tid efter det att bostaden upphört att vara tjänstebostad, dels ock

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1960

31

skyddar bostadsinnehavaren mot en alltför kraftig hyreshöjning i samband

med avvecklingen.

Utredningens förslag innebär dels att tjänstemannen skall erhalla ratt

att, såvida han kvarstår i samma befattning, i två år förhyra den förutva­

rande tjänstebostaden mot gängse hyra, dels ock att av eventuell hyres­

höjning må uttagas högst det belopp som motsvarar under första året efter

avvecklingen en fjärdedel av den förutvarande ersättningen för bostaden,

uppvärmnings- och varmvattenkostnader ej inräknade, samt för ettvait

av följande år ytterligare en fjärdedel av den under närmast föregående år

utgående hyran, uppvärmnings- och varmvattenkostnader ej inräknade. I

övriga hänseenden kommer de ifrågavarande bostäderna att betraktas så­

som vanliga hyresbostäder, vilket bland annat innebär att mellan myndig­

heten och bostadsinnehavaren slutes hyresavtal. Genom förekomsten av

sådant avtal blir hyreslagens bestämmelser tillämpliga på bostäderna i

fråga. Härigenom kommer frågor om bostadens underhåll och vård m. m.

att regleras efter samma grunder, som gäller i den allmänna hyresmarkna­

den. Övergångsbestämmelser rörande sådana spörsmål har utredningen

funnit överflödiga.

Tjänstebostadsutredningen upptager härefter till övervägande först frå­

gan om hyressåttnmgen för folkskollärarbostäderna under en övergångstid

och anför härom.

Enligt 1956 års riksdagsbeslut skall efter avvecklingen av tjänstebostads-

systemet hyran för lärarbostad bestämmas av vederbörande kommun. Det

förutsattes," att några bestämmelser från statens sida om hyressättningen

av lärarbostäderna icke skulle meddelas. I princip skall läraren sålunda

betala samma hyra som skulle ha utgått för bostaden, om den varit uthyrd

i allmänna marknaden. Mot bakgrunden härav finner utredningen bestäm­

melser till skydd mot en alltför kraftig engångshöjning av hyran böra kon-

strueras enligt samma metod, som föreslagits skola komma till användning,

då fråga är om övergång från tjänstebostad till uthyrningsbostad inom öv­

riga förvaltningsområden.

Utredningen föreslår sålunda en stegvis hyreshöjning beträffande bosta­

der, som innehaves av samma lärare före och efter övergången till det nya

systemet, i likhet med vad som föreslagits beträffande bostäderna inom

Övriga förvaltningsområden. I syfte att i enlighet med riksdagens beslut

göra övergången mjukare för här ifrågavarande befattningshavare föreslås

"dock, att av höjningen av hyran för lärarbostad må per år uttagas högst

15 procent av föregående hyra, uppvärmnings- och varmvattenkostnaderna

ej inberäknade, i stället för högst en fjärdedel, såsom föreslagits beträffande

bostäder inom den övriga förvaltningen.

Såsom garanti för att lärarbostäderna ej kommer att åsättas för hög hyra

under övergångstiden föreslår utredningen därutöver, att, om överenskom­

melse beträffande hyresvillkoren ej kan träffas mellan läraren och kommu­

nen, hyresfrågan skall hänskjutas till länsstyrelsen för prövning. Denna

myndighet torde, om en centralisering skall undvikas, vara bäst skickad att

objektivt bedöma dessa frågor.

Utredningen övergår därefter till frågan om en kvarboenderätt över­

gångsvis för de lärare, som är i besittning av tjänstebostad omedelbart före

övergången till det nya systemet. Utredningen erinrar härvid om att den

Kungl. May.ts proposition nr 61 år 1960

32

i sitt betänkande om tjänstebostäder (SOU 1955: 30, s. 241) anfört, att —

med hänsyn till att folkskollärare till skillnad från flertalet andra grupper

befattningshavare enligt gällande ordning vore garanterade att under vissa

förutsättningar erhålla tjänstebostad — en särskild övergångsbestämmelse

syntes skälig, av innebörd att lärare, som före avvecklingen av tjänstebo-

stadssystemet innehade tjänstebostad, borde bibehålla sin rätt till bostad,

så länge han innehade den befattning, med vilken följt en sådan rätt. Detta

uttalande från utredningens sida upptogs inte till behandling i propositio­

nen. Utredningen har nu vid sina närmare överväganden funnit sig böra

ifragasätta en nagot annorlunda utformning av övergångsanordningarna.

Enligt utredningens mening bör i princip mot en kvarboenderätt svara

en skyldighet att hyra bostaden. Så är förhållandet enligt nu gällande be­

stämmelser för folkskollärarna. Å andra sidan anser utredningen bostads-

tvång, särskilt om det blir fråga om en mycket lång tid, utgöra en alltför

hård belastning för de tjänstemän det gäller. Det är ju här, såsom konsta­

terats vid riksdagsbehandlingen, inte fråga om något ur tjänstesynpunkt

motiverat tvång. Tvånget blir också desto mer markerat allteftersom mark-

nadshyra uttages.

Såsom framgår av det föregående har utredningen beträffande tjänste-

bostäderna inom den övriga förvaltningen föreslagit, att bostadstvånget av­

lyftes tjänstemännen i samband med det nya systemets införande men att

dessa erhåller rätt att förhyra förutvarande tjänstebostäder i två år under

förutsättning att vederbörande kvarstår i samma befattning. Utredningen

har därvid utgått ifrån att kvarboenderätt utan motsvarande kvarboende-

skyldighet bör kunna godtagas under en begränsad, relativt kort tid. I över­

ensstämmelse härmed och med beaktande av riksdagens beslut om särskilda

övergångsbestämmelser för folkskolans tjänstebostäder föreslår utredning­

en, att bostadstvånget upphäves för samtliga folkskolans lärare från och

med den 1 oktober 1960 eller den dag, då nya statsbidragsbestämmelser för

lärarbostäder träder i kraft, men att lärare erhåller rätt att, om han så

önskar, förhyra den bostad han då innehar under fem år, dock under förut­

sättning att han under denna tid kvarstår i samma befattning.

Utredningen anser inte, att behov föreligger av ytterligare övergångsbe­

stämmelser. Hyreslagen skulle bli tillämplig på bostadsupplåtelsema och

ersätta vissa bestämmelser i boställsordningen för folkskolans lärare. I öv­

rigt torde bestämmelser, som skall reglera hyresförhållandet mellan kommu­

nen och läraren, få intagas i mellan partema upprättat hyreskontrakt i lik­

het med vad som sker på den allmänna hyresmarknaden. Hinder möter

därför enligt utredningens mening inte att boställsordningen upphäves.

Tjänstebostadsutredningens förslag i fråga om avvecklingen av tjänste-

bostadssystemet för folkskolans lärare innebär sammanfattningsvis, att

bestämmelserna i 26 § avlöningsreglementet för folkskolan (1948: 437) lik­

som boställsordningen för folkskolans lärare (1946: 883) upphäves från och

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1960

33

med den dag, då nya statsbidragsbestämmelser för lärarbostäder träder i

kraft. Detsamma föreslås gälla kungörelsen angående allmän klassificering

av äldre tjänstebostäder för folkskolans lärare (1946: 886), skolöverstyrel­

sens cirkulär angående beräkning av hyra per dag enligt boställsordningen

för folkskolans lärare (1955: 564) ävensom 211 § folkskolestadgan (1958:

399). Med upphävande av kungörelsen angående den i boställsordningen

för folkskolans lärare avsedda hyresgrupperingen (1951: 798) bör tills vidare

anstå. I samband med upphävandet av nyssnämnda författningar föreslås

övergångsbestämmelser med det innehåll, som redovisats i det föregående.

I detta sammanhang torde vidare få upptagas till behandling två andra

kategorier av befattningshavare med tjänstebostäder, som beröres av ut­

redningens i promemorian framlagda förslag, nämligen nomadlärare och

organister. I fråga om tjänstebostad för

nomadlärare

föreslår tjänste-

bostadsutredningen, att gällande bestämmelser därom — 44 § första styc­

ket avlöningsreglementet för folkskolan samt 24 § tilläggsbestämmelserna

till detta reglemente — upphäves samtidigt som bestämmelserna om tjäns­

tebostad för folkskolans lärare och att samma övergångsbestämmelser till-

lämpas för båda dessa lärarkategorier. Med hänsyn till att nomadlärare

skall träffa avtal om hyrans storlek med statlig myndighet och att till

grund för detta avtal ligger ett av statens personalbostadsdelegation ut­

arbetat hyresförslag anser dock utredningen anledning icke föreligga att

för nomadlärare införa någon särskild prövningsrätt hos annan myndighet.

Handläggningen av ärenden rörande hyra för nomadlärarbostäder finner

utredningen av praktiska skäl böra i samband med avvecklingen av tjänste-

bostadssystemet överflyttas från domkapitlen till byggnadsstyrelsen, som

handhar förvaltningen av dessa bostäder.

Om församlings skyldighet att tillhandahålla tjänstebostad åt

organist

samt om dennes skyldighet att mottaga anvisad bostad m.m. stadgas i

kyrkomusikerstadgan. Riksdagens beslut år 1956 innebär bland annat att

tjänstebostäderna för organister skall avvecklas. Utredningen föreslår med

anledning därav upphävande av 51 och 60 §§ kyrkomusikerstadgan.

I likhet med vad som för närvarande gäller för folkskolans lärare är

organist garanterad att under vissa förutsättningar erhålla tjänstebostad.

Utredningen har med hänsyn härtill funnit sig böra föreslå, att för organis­

ter tillämpas samma övergångsbestämmelser vid avvecklingen av tjänste­

bostäderna, som föreslagits för folkskollärare och nomadlärare, samt att

avvecklingen sker från samma tidpunkt som för dessa befattningshavare.

Slutligen bör nämnas, att i 48 § avlöningsreglementet för folkskolan samt

25 § tilläggsbestämmelserna till detta reglemente finns stadganden om

tjänstebostad för

föreståndarinna och biträdande föreståndarinna vid elev­

hem

tillhörigt kommun, Skytteanska skolan i Tärna eller nomadskolväsen­

det. För dessa befattningar, vilka enligt den av Kungl. Maj:t fastställda

preliminära- bostadstvångsförteckningen skall vara förenade med bostads-

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1960

34

tvång, erfordras bestämmelser om tjänstebostad i folkskolans avlönings-

reglemente även efter övergången till det nya tjänstebostadssystemet. Ut­

redningen anser, att denna övergång bör äga rum samtidigt med att det

nya tjänstebostadssystemet göres tillämpligt inom statsförvaltningen samt

att erforderliga bestämmelser bör utarbetas av löneförfattningsberedningen

i samband med dess översyn av gällande avlöningsreglementen.

Av re in iss myndigheterna har endast ett fåtal berört frågor,

som har samband med avvecklingen av tjänstebostäderna för folkskolans

lärare.

Svenska stadsförbundet

har inte något att erinra mot tjänstebostads-

utredningens förslag. I de remissyttranden, som upptagit särskilda detalj­

frågor till behandling, har frågan om hyressättningen och prövningsför-

farandet stått i förgrunden för övervägandena.

Statens bostadsnämnd

anser sig kunna acceptera förslaget om rätt för

lärare att under fem år förhyra den bostad han innehar vid avvecklings-

tillfället. I fråga om hyressättningen uttalar nämnden, att folkskolans lärare

genom föreskrifter om en stegvis höjning av hyran för den förutvarande

tjänstebostaden bör skyddas mot en alltför kraftig engångshöjning av

bostadskostnaderna i samband med avvecklingen men kan från sina ut­

gångspunkter icke finna något sakligt skäl för en skillnad i detta hänseende

mellan lärarna och övriga tjänstemän.

Utredningens förslag att länsstyrelserna, då överenskommelse icke kan

träffas mellan lärare och kommun, skall pröva hyresfrågan, inger bostads­

nämnden viss tveksamhet och den ifrågasätter, om inte en centralisering

av verksamheten i fråga till nämnden vore att föredraga framför den av

utredningen föreslagna ordningen. Härigenom skulle garanteras en så långt

möjligt enhetlig bedömning av samtliga hyresfrågor. Genom att nämndens

beslut icke kan överklagas, skulle nämnden bli enda prövningsinstans.

Även statens personalbostadsdelegation förordar en centralisering av

prövningsförfarandet till statens bostadsnämnd.

Byggnadsstyrelsen

ställer sig av andra skäl tveksam beträffande förslaget

att länsstyrelse skall tjänstgöra som skiljedomare, om överenskommelse om

hyran ej kan träffas mellan lärare och kommun, samt anför härom följande.

När hyresregleringen avvecklades för kommunerna visade statsmakterna

ett förtroende för deras förmåga att själva besluta om sina hyror. Det finns

enligt byggnadsstyrelsens mening ingen anledning att nu visa mindre för­

troende och kräva något slag av skydd mot ett kommunalt godtycke utöver

den allmänna rätten att anföra besvär över kommunala beslut. Länsstyrel­

serna har ej heller personal skolad för hyresättning av bostäder.

Skolöverstyrelsen

hävdar för sin del, att lärares rätt att kvarbo i en vid

avvecklingstillfället innehavd tjänstebostad bör bestå, så länge läraren

kvarstår i samma befattning vid skolan. Överstyrelsen finner det vidare

nödvändigt, då författningsenligt fixerad hyra icke anses framdeles kunna

Kungl. Maj ds proposition nr 61 år 1960

35

korama i fråga beträffande de förutvarande tjänstebostäderna, att för de

fall där frivillig överenskommelse ej träffas, frågan om hyresvillkoren hän-

skjutes till statlig myndighet, som har att beräkna hyran i enlighet med de

principer, som förutsatts skola gälla enligt det av utredningen framlagda

förslaget till kungörelse om tjänstebostadshyra m. m. Behörig hänsyn torde

således i det enskilda fallet få tagas till den s. k. hyresprocenten, d. v. s.

den hyra, som lärare eller lärarinna med hänsyn till sin inkomst av tjänst

i vederbörande lönegrad rimligen kan och bör betala. Motsvarande bör,

med upphävande av 24 § tilläggsbestämmelserna till avlöningsreglementet

för folkskolan, föreskrivas för nomadlärare.

Länsstyrelsen i Norrbottens län ifrågasätter om ej ifrågavarande pröv­

ning bör hänskjutas till länsskolnämnden och ej till länsstyrelsen.

TCO har med eget instämmande överlämnat ett yttrande av lärarför­

bunden, vari dessa säger sig finna övervägande skäl tala för att avveck­

lingen kan ske i huvudsaklig överensstämmelse med det av tjänstebostads-

utredningen framlagda förslaget. Även lärarförbunden ifrågasätter emeller­

tid, om inte prövningen av hyresvillkoren bör anförtros åt länsskolnämnden.

Den möjlighet till prövning av hyresfrågan, som under fem år skulle finnas

för lärare, som den 30 september 1960 innehar tjänstebostad, så länge han

kvarstår i samma befattning, föreslås vidare utvidgad till att omfatta lärare

eller rektor, som under femårsperioden tillträder ny befattning i samma

kommun och därvid blir anvisad att hyra en tidigare tjänstebostad. I

fråga om hyressättningen yttrar lärarförbunden följande.

Tjänstebostadsutredningen synes förutsätta, att kommunernas överta­

gande av hyressättningen a priori skall leda till höjningar av de nu i 21 §

boställsordningen fastställda hyrorna för olika klasser och hyresgrupper.

Mot detta betraktelsesätt vill lärarförbunden resa bestämda invändningar,

då det uppenbart strider mot den av riksdagen antagna och även av ut­

redningen anförda grundsatsen att hyran i princip bör vara densamma som

skulle ha utgått om bostaden varit uthyrd i öppna marknaden. Detta

måste innebära att en prövning av bostadens marknadsvärde i en del fall

kan leda till samma eller till och med lägre hyra än vad som tidigare utgått

enligt boställsordningens bestämmelser. Särskilt synes detta kunna bli fallet

beträffande lägenheter, inrymda i samma fastighet som skollokalerna. I

många fall måste vid hyressättningen hänsyn tillika tas till att lärare som

hyresgäst i tidigare tjänstebostäder själv måste utföra eu betydande del av

det servicearbete som i allmänhet eljest ombesörjes genom hyresvärdens

försorg. Exempel saknas sålunda inte på att en tidigare tjänstebostad t. ex.

vid en nedlagd skola har måst uthyras i öppna marknaden till lägre hyres­

pris än den betingat enligt boställsordningen.

Lärarförbunden anser i likhet med utredningen det vara en riktig princip

att en eventuell hyreshöjning uttas etappvis men finner den föreslagna

konstruktionen av olika skäl mindre lämplig. Dels innebär den föreslagna

procentsatsen ett uttryck för en viss uppfattning om hyreshöjningens stor­

lek, som strider mot principen om fri hyressättning, dels kan förfaringssättet

ge anledning till att man uppskjuter fastställandet av den slutliga hyres­

Kungl. Maj:ts -proposition nr 61 år 1960

36

nivån och stället år från år avtalar om en viss procentuell höjning av

föiegaende ars hyra. Lärarförbunden vill i stället föreslå, att den eventuella

hyreshöjningen uttas genom en årlig ökning av hyran med 20 procent av

skillnaden

mellan den överenskomna hyran och det i boställsordningen

fastställda hyresbeloppet. De antydda olägenheterna skulle därigenom eli­

mineras, och den nya hyran skulle uppnås vid en tidpunkt som samman­

faller med utgången av övergångstiden.

Statskontoret

anför följande beträffande utredningens förslag om succes­

siv genomförande av en eventuell hyreshöjning.

I den mån hyresökningen sammanhänger med tjänstebostadsreformen

har statskontoret icke något att erinra mot den föreslagna övergångsanord-

ningen. För den händelse generella hyreshöjningar på den allmänna hyres­

marknaden skulle komma att genomföras under den tid övergångsbestäm­

melserna är tillämpliga, synes emellertid en häremot svarande hyreshöjning

icke kunna vidtagas annat än i den man densamma faller inom ramen för

den av utredningen förordade stegvisa hyreshöjningen. Statskontoret kan

icke finna det rimligt, att här avsedda hyresgäster fritages från generella

hyreshöjningar. Ämbetsverket får därför föreslå, att övergångsbestämmel­

serna så avfattas, att en hyreshöjning kan ske även av nu angivet skäl.

Vad slutligen beträffar utredningens förslag om upphävande av bestäm­

melserna i kyrkomusikerstadgan rörande tjänstebostäder för organister har

Svenska pastoratens riksförbund

icke haft något att erinra häremot. För­

bundet tillstyrker de föreslagna övergångsbestämmelserna beträffande av­

vecklingen av dessa tjänstebostäder.

Domkapitlet i Luleå

uttalar sig på

liknande sätt men anser att, därest överenskommelse icke kan träffas om

organists hyresvillkor under övergångstiden, frågan bör hänskjutas til!

stiftsnämnden i stället för till länsstyrelsen.

Kungl. Maj:ts propositioji nr 61 år 1960

B. Departementschefen

Den av riksdagen år 1956 i princip beslutade avvecklingen av tjänste-

bostadssystemet för folkskolans lärare föreslås av lärarbostadsutredningen

och 1952 års tjänstebostadsutredning inledas den 1 oktober 1960, då giltig­

hetstiden för nuvarande tätortsförteckningar utlöper. Jag finner icke att

några bärande skäl anförts för ett uppskov till senare tidpunkt med den

avsedda reformen i vad avser lärarbostäderna. Med hänsyn till att riksda­

gen uttalat sig för att avvecklingen, när det gäller lärarnas tjänstebostäder,

bör ske successivt under längre tid än vad som kan ifrågakomma beträf­

fande andra tjänstebostäder, anser jag det tvärtom lämpligt, att denna

avveckling pabörjas tidigare än vad som beräknas ske med övriga katego­

rier av tjänstebostäder, och tillstyrker därför utredningarnas förslag på

denna punkt.

Det har ansetts naturligt, att en befattningshavare, som vid tidpunkten

för tjänstebostadssystemets upphävande innehar tjänstebostad, får rätt att

37

under vissa betingelser kvarbo i bostaden. Lärarbostadsutredningen förut­

satte sålunda som självklart, att garantier skulle skapas för att lärare finge

rätt därtill, så länge han lcvarstode i sin tjänst vid skolan. I och med

tjänstebostadssystemets upphävande skall emellertid lärare inte längre vara

skyldig att mottaga anvisad bostad och det kan därför finnas visst fog för

att man, såsom tjänstebostadsutredningen förordat, begränsar kvarboende-

rätten till att gälla endast under en viss övergångstid. För andra kategorier

tjänstemän med tjänstebostäder har utredningen föreslagit en rätt att un­

der två år kvarbo i förutvarande tjänstebostäder. Mot bakgrunden av detta

förslag, som jag för egen del finner lämpligt, samt riksdagens nyssberörda

uttalande om avvecklingstempot beträffande lärarnas tjänstebostäder, kan

jag tillstyrka utredningens förslag om en rätt för lärare att under en tid av

fem år kvarbo i en den 30 september 1960 innehavd tjänstebostad. Såsom

villkor för denna rätt bör gälla, att läraren kvarstår i tjänst i samma kom­

mun. Någon större olägenhet lär knappast vållas av att kvarboenderätten

på föreslaget sätt begränsas, eftersom kommunernas intresse av att sörja

för tillgången på lärare i flertalet fall torde leda till att glesbygdernas lärar­

bostäder även framgent får tjäna sitt ändamål, medan å hyresreglerade

orter den allmänna hyreslagstiftningen torde erbjuda lärare, som förhyr en

av kommunen anvisad bostad en tillräckligt tryggad besittning av bosta­

den. Lärarorganisationerna har heller icke haft någon erinran mot utred­

ningens förslag i denna del.

I fortsättningen skall hyran för en lärarbostad i princip fastställas rent

marknadsmässigt. En anpassning till marknadshyran på orten behöver

givetvis, såsom lärarförbunden påpekat, inte med nödvändighet innebära,

att nuvarande hyra enligt boställsordningen skall höjas. I den mån så skall

ske, vill jag emellertid i likhet med remissmyndigheterna ansluta mig till

förslaget om en under övergångstiden successivt genomförd anpassning till

marknadspriset. Denna torde beträffande lärarbostäderna böra genomföras

stegvis i något långsammare takt än beträffande övriga tjänstebostäder.

Mot den av tjänstebostadsutredningen föreslagna regeln, att en hyreshöj­

ning när det gäller lärarbostäderna skulle få uttagas med högst 15 procent

på närmast föregående års hyra — mot 25 procent när det gäller övriga

tjänstebostäder — har jag inte någon erinran. Jag vill endast framhålla,

att den omständigheten, att hyreshöjningen kan komma att fördela sig på

en följd av år, icke får leda till att man uppskjuter fastställandet av den

marknadshyra, som i princip skall erläggas för bostaden.

Jag finner i likhet med tjänstebostadsutredningen och flertalet remiss­

myndigheter angeläget, att möjlighet under övergångstiden kommer att

finnas att få frågan om hyressättningen prövad av statlig myndighet i

sådana fall, då överenskommelse om hyresbeloppet ej kan träffas mellan

läraren och kommunen. Utredningen föreslår länsstyrelsen som prövnings­

instans. Vissa remissmyndigheter finner länsskolnämnden mera lämpad

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1960

38

för uppgiften, medan andra föreslår, att ärendena centraliseras till statens

bostadsnämnd. Då redan till följd av den i princip fria hyressättningen

hyrorna kan antagas komma att variera, anser jag inte intresset av en

likformig bedömning av de ärenden, som kan komma att hänskjutas till

prövning av statlig myndighet, vara så stort, att för den skull en centrali­

sering till en enda myndighet bör ske. Jag kan inte heller finna, att läns-

skolnämnderna skulle vara mest lämpade att avväga de intressen som här

kan stå mot varandra. Jag biträder utredningens förslag, att länsstyrelsen

skall vara prövningsinstans i dessa fall. Över dess beslut bör talan ej kunna

föras.

Något skäl att utsträcka prövningsrätten att avse andra situationer än

när lärare vid tjänstebostadssystemets upphävande bebor en tjänstebostad

anser jag inte finnas. Då bostad vid senare tidpunkt erbjudes lärare, bör

vanliga hyresvillkor gälla. Däremot torde såväl kvarboenderätten som rät­

ten till begränsad successiv hyreshöjning samt prövning av hyressättningen

under övergångstiden bör gälla lärare, som vid tvångsförflyttning inom

kommunen anvisas annan lärarbostad.

Vad utredningen föreslagit i fråga om avvecklingen av tjänstebostäderna

för nomadlärarna föranleder ingen erinran från min sida.

Avvecklingen av organisternas tjänstebostäder torde likaledes i enlighet

med vad utredningen föreslagit få inledas samtidigt som avvecklingen av

folkskolans tjänstebostäder och med tillämpning av samma övergångsan-

ordningar.

Vad utredningen anfört i fråga om tjänstebostäder för vissa elevhems-

föreståndarinnor föranleder inte något särskilt uttalande från min sida.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att vidtaga de författningsänd­

ringar som föranledes av vad jag här förordat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1960

V. Hemställan

Vid bifall till de förslag jag här framlagt bör nu gällande kungörelse

angående statsbidrag till tjänstebostäder för folkskolans lärare ersättas med

nya statsbidragsbestämmelser varjämte vissa andra i det föregående be­

rörda författningsändringar kommer att fordras. Förslag till ny stats-

bidragskungörelse, kungörelse om upphävande av boställsordningen för

folkskolans lärare samt ändringar i bland annat folkskolestadgan och av-

löningsreglementet för folkskolan har utarbetats av lärarbostadsutredningen

och 1952 års tjänstebostadsutredning.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört och föreslagit

hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

39

a) godkänna av mig förordade grunder för statsbidrag

till lärarbostäder inom det obligatoriska skolväsendet;

b) godkänna, att avvecklingen av tjänstebostadssyste-

met för folkskolans lärare, nomadlärare och organister in-

ledes den 1 oktober 1960 och sker i den ordning här före­

slagits;

c) bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda de bestämmelser,

som må finnas erforderliga för avvecklingens genomförande.

Vad departementschefen sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt, bifaller

Hans Maj:t Konungen samt förordnar, att till riksda­

gen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Carl-Johan Kleberg

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1960

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1960

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

I. Inledning........................................................................................................... 2

II.

Statsbidrag till lärarbostäder

........................................................... 3

A. Nuvarande förhållanden

........................................................... 3

B. Lärarbostadsutredningens förslag jämte remissyttranden................ 5

1. Bidragsgivningens omfattning........................................................... 5

2. Bostadstyp ........................................................................................... 14

3. Statsbidragets utformning ................................................................. 16

4. Statsbidragsbelopp ............................................................................... 18

5. Administrativt förfarande ................................................................. 20

6. Ikraftträdande ..................................................................................... 21

7. Kostnader ................................................................... 21

C. Departementschefen ................................................................................. 22

III. Återbetalningsskyldighet för erhållna statsbidrag..................................... 26

A. Lärarbostadsutredningens förslag jämte remissyttranden................ 26

B. Departementschefen ................................................................................. 28

IV. Övergångsbestämmelser ................................................................................. 29

A. 1952 års tjänstebostadsutrednings förslag jämte remissyttranden ..

29

B. Departementschefen ................................................................................. 36

V. Hemställan ........................................................................................................ 38

Ivar Hseggströms Boktryckeri AB • Stockholm 1960

600117