2

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

uppgifter till det antal som tillgången på för uppgifterna lämplig personal

medger. Även för vissa andra uppgifter avses specialorganisationer kunna in­

rättas. Det totala antalet specialorganisationer antages tills vidare komma

att uppgå till 35. I rationaliseringssyfte förordas vidare, att inom förrätt-

ningsorganisationerna skall genomföras delegering av arbetsuppgifter från

lantmätare till mätningstekniker samt från sådana till annan biträdesper-

sonal.

Härjämte föreslås vissa dispositioner i avsikt att i ej ringa mån förbättra

tillgången på biträdespersonal i kontorstjänst inom lantmäteriorganisationen.

Samtidigt framlägges förslag till vissa lönegradsförändringar för ett antal

tjänster i lantmäteriet tillhörande såväl lantmätar- som mätningstekniker-

som biträdeskategorierna. Ävenså må nämnas, att ett betydande belopp av­

ses att ställas till förfogande för anskaffande av tids- och arbetsbesparande

utrustning.

I propositionen förordas också vissa organisationsändringar vid rikets all­

männa kartverk. Dessa förslag avser i första hand den fotogrammetriska

verksamheten vid verket. Bland annat avses att den 1 juli 1961 en övergång

skall ske till en affärsmässig driftsform för sagda verksamhet samt en

sammanslagning av verkets fotogrammetriska byrå och beställningsavdel-

ning. Det föreslås även, att arbetet med upprättande av ekonomisk karta

över Kopparbergs län skall påbörjas under nästa budgetår samt att eu

kontinuerlig och systematisk flygfotografering av i princip hela landet skall

komma till stånd.

Spörsmålet om en sammanföring i någon form av rikets allmänna kart­

verk och lantmäteriet anses böra anstå till dess den i 1960 års statsverks-

proposition omnämnda utredningen berörande rationaliseringsorganen på

jordbrukets och skogsbrukets områden slutförts. Samverkan lantmäteriet

och kartverket emellan avses dock att komma till stånd i ökad utsträck­

ning i fråga om vissa fotogrammetriska och geodetiska arbetsuppgifter.

Bland annat uttalas, att vid kartverket bör inrättas ett arkiv för material

från geodetiska mätningar och att vid länslantmäterikontor skall deponeras

fotogrammetriskt bildmaterial m. m. så att dessa kontor skall kunna fungera

som beställningscentraler vid rekvisition av sådant material från myndig­

heters och enskildas sida.

I propositionen äskas medel för nästa budgetår beträffande till lantmä­

teri- och kartväsendet hänförliga anslag. Härvid förordas en med i runt

tal 1 790 000 kronor ökad medelsanvisning, varav omkring 1 040 000 kronor

belöper på kostnadsändringar av automatisk karaktär. Samtidigt under­

ställes riksdagen förslag om principer för en ny lantmäteritaxa.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

ägareförbund, Svenska kommunal-tekniska föreningen, Airborne Mapping

Ltd AB, Sveriges lantxnätareförening, Lantmäteriteknikernas riksförening,

Föreningen Kvinnliga befattningshavare inom lantmäteristaten, Lantmäte-

riets arkivförening, Rikets allmänna kartverks tjänstemannaförening samt

Rikets allmänna kartverks personalförening. I anledning av betänkandet har

vidare skrifter inkommit från Svenska arkitekters riksförbund; Oskars­

hamns stad; Broby kommun; Klippans köping m. fl. kommuner inom Klip­

pans lantmäteridistrikt; Södra Hallands kommunalförbund; Karups kom­

mun; Årstads kommun; Högvads kommun; Munkfors köping; Årjängs kö­

ping samt Holmedals, Töcksmarks och Silleruds kommuner; Gillberga kom­

mun; Värmlandsnäs kommun; Sunne köping och Stora Sunne kommun;

Ekshärads, Norra Ny och Finnskoga-Dalby kommuner; Järna, Äppelbo och

Nås kommuner; Järvsö kommun; Sköns köping, Timrå köping och Alnö,

Hässjö och Indals-Lidens kommuner samt Nordmalings kommun.

I ett den 28 juni 1955 avlämnat betänkande angående flygfotogrammetrisk

verksamhet (SOU 1955: 26) har 1953 års fotogrammetriutredning bl. a.

upptagit vissa frågor rörande dels flygfotograferingsverksamheten, dels or­

ganisationen av rikets allmänna kartverks fotogrammetriska verksamhet

dels ock kartverkskommissionens ombildande till en kartverksstyrelse. Re­

missyttranden över betänkandet har avgivits av ett stort antal myndigheter,

organisationer och sammanslutningar.

Genom beslut den 17 april 1959 uppdrog Kungl. Maj:t åt rikets allmänna

kartverk att verkställa en översyn av långtidsplanerna för den officiella kart­

läggningen och att efter samråd med lantmäteristyrelsen, lantbruksstyrel-

sen och skogsstyrelsen inkomma med av utredningen föranledda förslag.

I anledning härav har kartverket i skrivelse den 7 september 1959 fram­

lagt delförslag rörande provisoriska åtgärder för att påskynda den ekono­

miska och den topografiska kartläggningen samt rörande förbättrad service

beträffande fotogrammetriskt material. Remissyttrande häröver har avgi­

vits av chefen för försvarsstaben.

I årets statsverksproposition (bil. 11 p. 123—134) har Kungl. Maj:t på

min hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition

i ämnet, för budgetåret 1960/61 beräkna

a) till Lantmäteristyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag av 1 922 400

kr.;

b) till Lantmäteristyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag av 240 700

kr.;

c) till Lantmäteristaten: Avlöningar ett förslagsanslag av 25 439 700 kr.;

d) till Lantmäteristaten: Omkostnader ett förslagsanslag av 5 297 800

kr.;

e) till Lantmäteristaten: Utrustning ett reservationsanslag av 400 000

kr.;

8

Kungl. Maj :ts bestämmande inrättas i län med livlig skiftesverksamhet med

uppgift att verkställa sådana laga skiften samt därmed sammanhängande

förrättningar och uppdrag som inte medhinnes eller eljest ej lämpligen kan

utföras av distriktsorganisationen. Till skiftesorganisationer av angivet slag,

vilka förestås av chefer med tjänstetiteln distriktslantmätare, räknas fem

organisationsenheter i Kopparbergs län.

Förfogandelantmätare äger lantmäteristyrelsen för tjänstgöring inom ett

län eller i visst eller vissa distrikt ställa till länsstyrelsens och överlantmä­

tarens förfogande för handläggning av förrättningar och uppdrag, vilka den

i distrikten tjänstgörande personalen ej kan medhinna inom skälig tid eller

för vilka förfogandelantmätaren på grund av utbildning eller erfarenhet

äger särskilda förutsättningar. Av de den 1 juli 1959 befintliga organisa­

tionsenheter, som förestods av förfogandelantmätare, var åtta avsedda att

avlasta ett eller flera särskilt arbetstyngda distrikt med i princip alla före­

kommande slag av uppgifter. Av återstående 21 enheter var tre avsedda för

skiften i Kopparbergs län, en för skiftesverksamhet i Kalmar län, en för

samma slags verksamhet i Norrbottens län, åtta för annan fastighetsregle-

ringsverksamhet, tre för huvudsakligen planeringsuppgifter, en väsentligen

för grundkarteuppdrag samt fyra för vägförrättningar och därmed samhö­

rande uppgifter.

Distriktsorganisationens centralkontor, som är förlagt till Stockholm och

som står under lantmäteristyrelsens direkta ledning, är organiserat på tre

avdelningar. Den fotogrammetriska avdelningen har till huvudsaklig upp­

gift att handha den centralt bedrivna fotogrammetriska verksamheten inom

lantmäteriet och förfogar härför f. n. över fem stycken precisionsstereo-

instrument. Beräkningsavdelningen utför kvalificerade beräkningar och

programmeringar för matematikmaskinbearbetning och utvecklingsarbete

på det beräkningstekniska området. Fastighetstekniska avdelningen utför

fastighetstekniska och fastighetsekonomiska utredningar och annat utveck­

lingsarbete, utarbetar metodik för planläggning, värdering m. m. i förrätt-

ningsarbetet, insamlar, bearbetar och tillhandahåller statistik och erfaren-

hetstal till grund för planläggningskalkyler och värdering samt förser lokal­

enheterna med service främst vid fastighetsregleringar för jordbruks- och

skogsbruksändamål.

Distriktsorganisationens personal utgöres enligt medgivna personalramar

av 383 lantmätare och lantmätaraspiranter (varav 153 i lönegrad A 25,

58 i lönegrad A 24, 36 i lönegrad A 23, 59 i lönegrad A 21 och 77 i reglerad

befordringsgång), 400 mätningstekniker och motsvarande tjänstemän (var­

av två i lönegrad A 19, 56 i lönegrad A 15, 228 i lönegrad A 13 och 114 i

lönegrad A 9—11) samt 323 befattningshavare i kontorstjänst. Av lant­

mätarna tjänstgör normalt 34 hos lantmäteristyrelsen eller på länslantmäte-

rikontor. Personalen fördelar sig på olika slag av organisationsenheter på

ungefär följande sätt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

10

görelsen 1950:379 (ändrad 1952:478; 1958:94) angående ersättning till

vissa förrättningsmän för förrättning enligt lagen 1939:608 om enskilda

vägar. Ersättningsreglerna i denna kungörelse är i huvudsak samma som

motsvarande regler i lantmäteritaxan.

Rikets allmänna kartverk. Kartverkets organisation var före­

mål för mer genomgripande översyn vid 1946 års riksdag (prop. 106; JoU

68; rskr. 298). Viss ändring i organisationen för den fotogrammetriska

verksamheten har därefter företagits från den 1 juli 1949.

Huvuduppgift för kartverket är att upprätta, utgiva och vid behov re­

videra ekonomiska och topografiska kartor, fotokartor dch översiktskar­

tor samt för försvaret erforderliga specialkartor av permanent natur.

Kartverket äger vidare att på beställning åtaga sig att mot särskild er­

sättning framställa specialkartor och fotogrammetriskt bildmaterial samt

utföra vissa andra arbetsuppgifter i anslutning till och med utnyttjande av

arbetsmaterialet från framställningen av de officiella kartorna.

Kartverket är under en överdirektör som chef organiserat på fem byråer

och två avdelningar, nämligen ekonomiska kartbyrån, topografiska kart­

byrån, fotogrammetriska byrån, geodetiska byrån, militärbyrån, fotogram­

metriska beställningsavdelningen och allmänna avdelningen. Verkets per­

sonal omfattar sammanlagt 365 tjänstemän.

Närmare redogörelse för organisationen torde i förevarande sammanhang

kunna begränsas till den fotogrammetriska verksamheten. Denna verksam­

het, som omfattar 98 tjänstemän, är fördelad på fotogrammetriska byrån

och fotogrammetriska beställningsavdelningen. Byråns arbetsuppgifter om­

fattar framställning av fotokartan i skalan 1 : 10000 samt flygfotografe­

ring både för framställning av de officiella kartorna samt för arbeten på

beställning. Beställningsavdelningen utför huvuddelen av de bildframställ­

nings- och kartarbeten, som uppdrages åt kartverket att utföra efter sär­

skild beställning. För sagda verksamhet förfogar kartverket över en omfat­

tande utrustning, bl. a. nio precisionsstereoinstrument.

Kartverksko m missionen har till uppgift att vara ett rådgivan­

de organ i mera betydelsefulla frågor rörande riktlinjerna för de allmänna

kartarbetena. Kommissionen äger —- under förutsättning att samtliga leda­

möter är eniga —- att fastställa arbetsplan för kartverkets arbeten. I kommis­

sionen, som består av nio ledamöter, är chefen för armén, chefen för flyg­

vapnet, chefen för försvarsstaben, chefen för kartverket och chefen för Sve­

riges geologiska undersökning självskrivna ledamöter. Övriga ledamöter

utses av Kungl. Maj :t så att en representant erhålles för vardera lantmä-

teristyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, jordbruket och skogsbru­

ket.

Kungl. Maj. ts proposition nr 74 år 1960

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

upprätthålles mellan kartverket och de större konsumentgrupperna. Det sy­

nes önskvärt, att dessa får ett direkt medinflytande och medansvar i led­

ningen för kartverket. Kartverksstyrelsen bör bestå av kartverkschefen som

ordförande samt fyra av Kungl. Maj:t förordnade särskilda ledamöter, re­

presenterande jordbruket, skogsbruket samt den tekniska projekteringen in­

om planläggningsverksamhet, fastighetsbildning och ingenjörsteknik.

Yttranden, över fotogrammetriutredningens betänkande har yttranden av­

givits av ett stort antal myndigheter och organisationer.

Vad beträffar utredningens förslag om flygfotograferingsverk-

samheten har samtliga de remissinstanser, som berört frågan, uttalat

sig positivt för den föreslagna utvidgningen av fotograferingsprogrammet.

Som exempel må nämnas, att försvarsstaben uttalar, att utredningens för­

slag om en kontinuerlig omdrevsfotografering av större delen av landet ur

försvarets synpunkt är mycket värdefull samt att skogsstyrelsen anser, att

utredningens mest betydelsefulla förslag i vad gäller skogsbrukets intres­

sen är omdrevsfotograferingen, som om den genomföres kommer att ge

kartkonsumenterna en fortlöpande tillgång på förhållandevis aktuella flyg­

bilder över större delen av landet. Vissa remissinstanser anmäler dock kri­

tiska synpunkter på detaljutformningen av omdrevsprogrammet, men i all­

mänhet förutsättes att dessa synpunkter skall efter kontakter med de större

konsumenterna av fotomaterial kunna beaktas vid utarbetandet av fotogra-

feringsplanerna.

Frågan om ny organisation för den fotogrammetris-

ka verksamheten vid kartverket beröres endast i vissa yttranden

över betänkandet. Kartverket, vattenfallsstyrelsen, skogsstyrelsen, kom­

merskollegium, nämnden för skoglig fotogrammeiri, svenska teknologför-

eningen, Sveriges skogsägareförbund samt Sveriges skogsägareföreningars

riksförbund uttalar sig positivt för utredningens förslag. Tvekan rörande

lämpligheten av den föreslagna sammanslagningen redovisas endast av

statskontoret. Ämbetsverket motiverar sitt ställningstagande med nödvän­

digheten att hålla isär kostnaderna för de allmänna kartarbetena och be-

ställningsarbetena.

Vad gäller förslagen om finansiering av den lotogrammetriska verksam­

heten uttalar riksräkenskapsverket, att intet av de föreslagna alternativen

kan tillstyrkas med hänsyn till att båda innebär ett avsteg från eljest för

statsförvaltningen allmänt vedertagna redovisningsprinciper. I stället före­

slår ämbetsverket i princip följande redovisningssystem.

För verksamheten vid den fotogrammetriska avdelningen bör i kartver­

kets avlöningsstat anvisas en särskild anslagspost, vilken bör upptagas för­

slagsvis och endast tagas i anspråk för sådana utgifter, för vilka ersättning

skall erläggas av särskilda uppdragsgivare. I fråga om utrustning för be-

ställningsverksamheten inom avdelningen synes ett särskilt reservations­

anslag för ändamålet böra anvisas. Inkomster av verksamheten bör som

hitintills tillföras den under rubriken uppbörd i statens verksamhet för

kartverket uppförda inkomsttiteln.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

synes ej heller kunna leda till att lantmäteriets tekniska arbetsuppgifter

centraliseras i nämnvärd utsträckning. I lantmäteriväsendet blir därför

länslantmäterikontoren och distriktsorganisationens lokala organ i stort

sett opåverkade av en sammanslagning. De direkta följderna ur personal­

synpunkt är huvudsakligen anknutna till samordningen av de båda ver­

kens administration och fotogrammetrisk-geodetiska verksamhet. Den per­

sonal, som direkt skulle beröras, är därför endast ca 70 befattningshavare i

lantmäteriet och 50 befattningshavare i kartverket. Enligt vad som kunnat

utredas synes personalbesparingarna bli mycket obetydliga.

Mot en sammanslagning talar, att huvuddelen av arbetsuppgifterna or­

ganisatoriskt sett har relativt få beröringspunkter. Målsättningen för verk­

samheten är även i väsentliga avseenden olika. Ett sammanslaget verks

centralorgan blir stort samt får omfattande och olikartade arbetsuppgifter.

Vinsterna blir ej heller så stora att de kan motivera en så ingripande åt­

gärd.

För den fotogrammetriska verksamheten skulle vissa fördelar uppkom­

ma genom åstadkommande av en stor organisation, som omfattade hela

den fotogrammetriska arbetsprocessen. Självfallet skulle en sammanslag­

ning även definitivt lösa övriga samordningsfrågor. Svårigheter synes

emellertid ej föreligga att på ett lämpligt sätt lösa dessa spörsmål, även

om två verk bibehålies.

På senare tid har för lantmäteriets del samordningsfrågor med andra

verk inom jord- och skogsbruksrationaliseringens område aktualiserats.

Samtidigt har rationaliseringsuppgifterna inom lantmäteriet fått en mera

framskjuten ställning än förut genom den intensifiering och delvis ändrade

inriktning, som den vid 1959 års riksdag beslutade nya målsättningen för

arbetet innebär. Den samhörighet, som beträffande denna verksamhet fö­

religger mellan lantmäteriet och andra rationaliseringsorgan, torde därför

numera framstå som minst lika betydelsefull som sambandet mellan lant­

mäteriets och kartverkets arbetsuppgifter. Frågan om en sammanslagning

av sistnämnda båda verk synes därför böra bedömas också med hänsyn till

dessa nya utgångspunkter. I

I anslutning härtill behandlar lantmäterikommittén gränsdrag­

nings frågor beträffande den av lantmäteriväsendet och kartverket be­

drivna verksamheten. I detta spörsmål uttalar kommittén inledningsvis,

alt det rent principiellt synes kunna diskuteras att fördelningen av arbets­

uppgifterna mellan de båda verken sker så att till lantmäteriet hänföres

främst sådana arbetsuppgifter, som bör utföras av lantmäteriets lokala

enheter i nära kontakt med sakägare och uppdragsgivare, under det att till

kartverket förlägges stora, med kartframställning sammanhängande tek­

niska rutiner, som passar för central drift i stora serier. Härvidlag konsta­

terar kommittén, att nuvarande arbetsfördelning mellan verken till sina

huvuddrag redan överensstämmer med angivna principer och att där un­

dantag finnes de delvis är motiverade av praktiska skäl. Vissa överflytt­

ningar av arbetsuppgifter kan emellertid komma i fråga för att arbets­

fördelningen skall bli så rationell som möjligt.

Vad beträffar de områden där gränsdragningsproblemen är särskilt på­

tagliga ingår lantmäterikommittén först på de geodetiska arbetsuppgifter­

na. Det är enligt kommittén angeläget, att den geodetiska verksamheten

17

för framtiden utformas så att garantier skapas för att så stor del av ut­

förda mätningar som möjligt anslutes till de av kartverket mätta huvud­

näten. Denna målsättning anser kommittén böra gälla även för mätnings-

verksamhet, som bedrives utanför lantmäteriet och kartverket. En av de

väsentligaste åtgärder, som kan genomföras för att befordra en rationell

uppläggning av större mätningsarbeten, finner kommittén vara att för

ifrågavarande arbeten inrättas en central innefattande ett arkiv för för­

varing, åjourhållning och tillhandahållande av material från redan ut­

förda geodetiska mätningar och en organisation för att utföra mätningar

av det slag, som erfordrar personal med specialkunskap och som därför ej

lämpligen bör decentraliseras till lantmäteriets lokala enheter. En tillfreds­

ställande organisation härför anser kommittén kunna erhållas inom kart­

verket. I denna fråga anför kommittén vidare i huvudsak följande.

I fråga om ett centralt arkiv har redan inom kartverket vidtagits åtgär­

der för att göra befintligt material mera lättillgängligt. Det bör tillses att

uppgiftsskyldighet till det centrala arkivet för framtiden i största möjliga

utsträckning stadgas för alla som sysslar med mätningsarbeten av större

omfattning. Det torde icke erfordras någon personalförstärkning för ifrå­

gavarande arkivgöromål. Det centrala arkivet skall stå till tjänst med upp­

gifter åt lantmäteriets lokala organ antingen direkt eller via länslantmä-

terikontoren.

1 fråga om den centrala servicen att utföra stommätningsuppgifter har

kartverkets resurser hittills varit mycket begränsade på grund av behovet

att få fram de för den allmänna kartläggningen grundläggande stommät-

ningsuppgifterna så snabbt som möjligt. Situationen kommer emellertid att

bliva en annan efter det att dessa arbeten och nu pågående precisionsav-

vägning avslutats efter ytterligare fem ä sex år. Redan under de närmaste

åren bör emellertid kartverket beredas tillfälle att åtaga sig beställnings-

arbeten inom detta område. Enligt kartverkets instruktion föreligger möj­

lighet härtill. Ett mindre antal kartassistenter bör vid behov kunna avdelas

för dessa arbeten. Den befintliga arbetsledningspersonalen på geodetiska

byrån torde vara tillräcklig för de uppgifter med arbetsledning och utbild­

ning som uppkommer i samband med en beställningsverksamhet på det

geodetiska området. Kommittén kommer i det följande att framlägga för­

slag till ändrade ekonomiska betingelser för kartverkets fotogrammetriska

verksamhet med hänsyn bl. a. till den beställningsverksamhet, som ingår

däri. Genomföres detta förslag bör den tillåta en relativt smidig anpass­

ning till efterfrågan på arbeten. Personalbehovet för eventuella beställ-

ningsarbeten av geodetisk art bör kunna lösas på samma sätt, varför per­

sonal endast bör anställas i den mån verksamheten motiverar detta.

Lantmäterikommittén framhåller härutöver, att den rådgivande och

granskande verksamhet, som lantmäteristyrelsen genom sin stadsbyrå har

att bedriva i fråga om större mätningsarbeten inom stadsmätningsväsen-

det, bör bibehållas vid styrelsen på grund av verksamhetens samband med

övrig serviceverksamhet för städernas del. Vidare bör enligt kommittén de

geodetiska arbetsuppgifter inom båda verkens arbetsområden, som med

fördel kan utföras av en decentraliserad organisation, utföras vid lantmä-

teriets lokala enheter. Detta bör även gälla mindre arbetsuppgifter för kart-

2

liihnng

till

riksdagens

protokoll

1960

.

I

samt

.

Nr

71

Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1960

20

Kungl. Ma j. ts proposition nr 7 i år 1960

De väsentligaste av de fördelar, som skulle uppnås genom en gemensam or­

ganisation för lantmäteriet och kartverket av instrumentcentralen, torde kun­

na vinnas genom att verken ömsesidigt utvecklar sitt samarbete i stort på sätt

som berörts i riksdagens beslut av år 1959. Den inställning kommittén har

till en sammanslagning av verken, ger kommittén anledning att ställa sig

tveksam om lämpligheten av att anordna en gemensam organisation på en­

dast denna för lantmäteriets arbete på skogs- och jordbruksrationaliseringen

så ömtåliga punkt.

Kommittén bar funnit sig böra stanna för ett bibehållande tills vidare av

den nuvarande ordningen i varje fall till dess större erfarenheter vunnits

rörande de fotogrammetriska metodernas utnyttjande inom lantmäteriet

och även en bättre överblick erhållits i fråga om arbetets art och omfattning

och sedan den nya organisationen under någon tid för båda verken prövats

och en ny fastighetsbildningslag trätt i kraft ävensom större erfarenheter

nåtts av samverkan mellan lantmäteriet och lantbruksväsendet i rationalise-

ringsverksamheten för jord- och skogsbruk. En utredning om ett samman­

förande av hela statsförvaltningens resurser på det fotogrammetriska områ­

det till ett verk, då förslagvis kartverket, synes enligt kommittén i alla hän­

delser böra föregå ett slutligt ståndpunktstagande till frågan om en gemen­

sam central endast för kartverket och lantmäteriet.

I en gemensam reservation förordar ledamöterna Lindbergson och Lund­

gren, att statsmakterna nu fattar principbeslut om upprättandet av en till

kartverket knuten central för fotogrammetriska instrument och att de foto­

grammetriska bearbetningsinstrumenten i distriktsorganisationens central­

kontor överföres till den nya maskincentralen vid en tidpunkt då lämpliga

förutsättningar i fråga om lokaler in. in. föreligger. Reservanterna anför som

motiv för sitt stä Iningstagande till en början i huvudsak samma skäl, som

kommittén andragit som skäl för en gemensam maskincentral, och uttalar

fortsättningsvis i sammandrag följande.

Delvis kan behovet av stereoinstrument för statsförvaltningen täckas ge­

nom att utnyttja privata fotogrammetriska byråer. De privata organisatio­

nernas tillkomst påverkar otvivelaktigt driften inom den statliga verksamhe­

ten genom den konkurrens som härigenom uppkommit. Det måste tillses

att den verksamhet, som staten måste uppehålla inom detta område, orga­

niseras så att den får möjlighet att hävda sig väl. Detta är ett starkt argu­

ment för en koncentration av til gängliga instrumentresurser till ett ställe,

där organisationen så utformas att den kan arbeta under affärsmässiga for­

mer. Metodiken vid fastighetsregleringarna är visserligen icke ännu helt

klarlagd men vissa karakteristiska drag torde dock kunna urskiljas redan

nu. Bl. a. blir det svårt att i den fotogrammetriska bearbetningen undvika

systematiska årstidsbelastningar. I en organisation, som väsentligen är upp­

byggd för denna enhetliga typ av arbete, kommer det därför alltid att vara

svårt att uppnå jämn och hög utnyttjandegrad. Lantmäteriets behov tillgo­

doses därför bäst med en under året varierande instrumentvolym. Hela se­

rien instrument, från det enklaste till det noggrannaste, bör stå till förfo­

gande för att differentiera metodiken efter de skiftande ändamålen. Då man

söker tillgodose dessa önskemål bör uppmärksammas, att kartverket i högre

grad än någon annan organisation i landet har tillgång till arbetsuppgifter,

21

som kan användas i säsongutjämnande syfte. Vidare har kartverket redan

nu landets största utrustning av fotogrammetriska instrument.

Kommer fastighetsregleringar att bli aktuella över stora områden bör vä­

sentliga fördelar vinnas, om framställningen av de för regleringarna nöd­

vändiga kartorna samordnas med eller anslutes till framställningen av eko­

nomiska kartan, där detta är möjligt. Denna samordning är av sådan art att

den måste organiseras vid den fortlöpande planläggningen av arbetena ge­

nom dagiigt intimt samarbete mellan lantinäteriets och kartverkets exper­

ter. Det bör även observeras, att lokalfrågorna f. n. är otillfredsställande för

både kartverkets fotogrammetriska verksamhet och centralkontoret. På an­

förda skäl framstår en lokal samordning av denna verksamhet vid kartver­

ket och lantmäteriet såsom under alla förhållanden eftersträvansvärd.

Av det anförda har vi dragit den slutsatsen att lantmäteriets behov bäst

tillgodoses genom den anordningen att lantmäteriet till beräknat självkost­

nadspris hyr erforderlig instrumentkapacitet i en till kartverket förlagd, all­

sidigt utbyggd maskincentral. För att trygga en snabb och smidig service

gentemot förrättningsmännen torde lantmäteriet redan från starten böra hel-

tidsförhyra en instrumentkapacitet motsvarande minimibehovet. Det torde

kunna bli en rutinuppgift för kartverket att på såväl längre som kortare sikt

inplanera erforderligt utrymme för lantmäteriets verksamhet i kartverkets

instrumentpark. Genom den affärsmässiga organisation för kartverkets fo­

togrammetriska byrå, som kommittén föreslagit, synes även lantmäteriets

önskemål om tillräckligt utrymme under expanderande förhållanden vara

lättare att tillgodose än i centralkontorets nuvarande bundna förvaltnings­

form. Det torde för övrigt vara en tillräcklig garanti för en riktig avvägning

av de fotogrammetriska insatserna mellan lantmäteriets och kartverkets ar­

betsområden att avgörandena härvidlag alltid ytterst tillkommer Kungl.

Maj:t.

Icke minst synes det oss som om den föreslagna anordningen skulle inne­

bära fördelar för det pågående utvecklingsarbetet inom lantmäteriet och

kartverket. En samordning måste även verka gynnsamt ur kostnadssynpunkt

i fråga om åtski liga tekniska och administrativa rutiner. Den föreslagna lös­

ningen av den fotogrammetriska organisationen kommer enligt vår mening

att inrymma större möjligheter än kommittéförslaget till allsidig och snabb

service beträffande fotogrammetriskt material och följaktligen bättre än

detta förslag befrämja den av statsmakterna beslutade rationaliseringen

inom jordbruk och skogsbruk.

I fråga om anordnande av centraler för beräkning av geodetiska och foto­

grammetriska uppgifter framhåller lantmäterikommittén, att omfattningen

av arbetsuppgifterna inte är så stor att det f. n. synes motiverat att anskaf­

fa en matematikmaskin inom kartverket eller lantmäteriet. Båda verken

synes böra utnyttja den centrala service, som redan finnes vid matematik­

maskinnämnden och privata förelag.

Vad slutligen angår gränsdragningen mellan de båda verken vid fram­

ställning av ekonomiska kartan uttalar kommittén, att för att förbereda

kartverkets arbeten inom de olika länen utredningsarbeten in. in., som ut-

föres vid länslantmäterikontoren, bör systematiseras och registreras så all

resultatet blir användbart, när framställningen av ekonomiska kartan blir

aktuell.

Knngl. Maj. ts proposition nr Vt år 1960

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1960

av personalnumerären efter nya förutsättningar har statens organisations-

nämnd beräknat att organisationsenheter med minst tre och helst minst

fyra befattningshavare av varje personalkategori bör eftersträvas, men att

i större enheter ytterligare rationaliseringseffekt av dessa skäl ej torde kun­

na påräknas. Lantmäterikommittén har funnit, att de förutsättningar som

finns att åstadkomma stora organisationsenheter bör tillvaratagas så långt

detta är möjligt och fördelaktigt med hänsyn till de övriga faktorer, som

kan eliminera vinsterna därmed eller eljest kan motivera andra lösningar.

Det har stått klart att därvid bl. a. frågan om stationeringsorterna för de

nuvarande distrikten måste upptagas till ingående överväganden.

En faktor, som begränsar möjligheterna att förstora enheterna, angiver

kommittén vara, att i de fall flyttning av stationeringsorten för ett distrikt

är ett villkor för utökning av vederbörande arbetsområde och flyttningen

medför mera väsentlig ökning av reseavstånden, resekostnadsökningarna i

vissa fall kan uppgå till belopp som kan beräknas motsvara eller överstiga

vinsterna med en sådan åtgärd. Vidare torde liksom hittills stationerings­

orterna, i syfte att upprätthålla god kontakt med bygden och att tillgodose

allmänhetens berättigade krav på god service, böra väljas så att de utgör

centralorter för den region lantmäteriet därifrån avser att betjäna. Med

hänsyn till den kommunala anknytningen av en stor del av lantmäteriets

uppgifter får vidare det antal kommuner, inom vilka en viss arbetsgrupp

har att ansvara för verksamheten, en inte oväsentlig betydelse i samman­

hanget.

Vad närmare angår frågan om en distriktsindelning uttalar kommittén,

att övervägandena rörande stationeringsorterna har lett till att deras antal

bör minskas från nuvarande 111 till omkring 90. Lantmäteriets lokala organ

bör således stationeras förutom i residensstäderna även i andra centrala

orter inom länen. En indelning av länen i olika verksamhetsområden, re­

gioner, blir därför erforderlig. Gränserna för dessa regioner bör enligt kom­

mitténs mening vara i möjligaste män fasta och kommittén föreslår att de­

ras omfattning liksom de nuvarande distriktens bestämmes av Kungl. Maj :t.

Vad angår spörsmålet om en indelning i distrikt av de regioner, inom

vilka verksamheten bedrives med utgående från samma stationeringsort

har kommittén stannat för att en indelning i två eller flera distrikt bör

kunna ske och att även denna indelning bör bestämmas av Kungl. Maj :t.

Såsom motiv för ställningstagandet till spörsmålet, vilket varit föremål för

stor tvekan inom kommittén, anför denna i sammandrag följande.

Denna fråga torde ha aktualitet för 10—15 regioner i landet. En indel­

ning av stockholmsregionen i vart fall i två distrikt har befunnits ofrån­

komlig. I övrigt gäller det här organisation för verksamhet, vilken torde er­

fordra en personal uppgående till omkring 15—25 personer och som till

relativt stor del avser många kommuner med omfattande bebyggelseverk­

samhet omkring större tätorter. Det torde erbjuda många fördelar att ad­

ministrera denna verksamhet i en organisationsenhet. Några resekostnads-

spärrar föreligger ej i de här berörda fallen. Hinder mot en arbetsfördel­

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 74

år

1960

Verksamhet

Nuvarande ram

Förslag

Skillnad

lm

mt

köp

s:a

lm

mt

köp

s:a

lm

mt

köp

sm1

Allmän verksamhet

Fastighetsregl.-

328

359

279

966

280

326

381

987

— 48

-33 + 102

+ 21

verksamhet ___

Central fotogr. och

15

35

30

80

55

75

90

220

+ 40

+ 40 + 60 + 140

beräkn. tekn. ser­

vice m. m.s ....

*3

5

13

21

5

8

16

29

+ 2

+ 3 + 3 + 8

Summa

346

399

322

1067

340

409

487

1236

- 6

+ 10 + 165 + 169

lantmätare och annan högskoleutbildad personal, mt = mätningstekniker och mot­

svarande personal, köp = kontorspersonal etc.

2 Centralkontorets nuvarande allmänna avdelning liksom centrala instrumentförrådet medräk-

nade men däremot ej centralkontorets fastighetstekniska avdelning, som föreslagits överflyttad

till lantmatenstyrelsen.

3 Därav en högskoleutbildad matematiker.

I anslutning härtill redovisar lantraäterikommittén även följande sam­

manfattning av sitt personalförslag för hela lantmäteriväsendet.

Nuvarande ram

Förslag enligt perso­

nalberäkningar

Skillnad

lm

mt

köp

s:a

lm

mt

köp

s:a

lm

mt

köp

s:a

Lanlmäteristyrelsen

Lantmäteristaten

Lantmäterikon-

23

i

46

70

30

3

53

86

+ 7

+ 2 + 7 + 16

toren ..................

73

249

323

322

1072

73

340

8

409

281

362

1236

+ 8

+ 9

+ 32

+ 164

+ 40

+ 164

Distriktsorganisa­

tionen ..................

349

400

— y

Summa lantmäteri­

staten ..................

422

400

572

1394

413

417

768

1598

-9

+ 17 + 196 + 204

Totalsumma

445

401

618

1464

443

420

821

1684

-2

+ 19 + 203 + 220

Kommittén föreslår emellertid, att någon minskning av antalet lantmä­

tare i förhållande till nuvarande ram ej bör ske med hänsyn till att en i

framtiden ökad fastighetsregleringsverksamhet kan ge behov av ytterligare

personal ävensom till osäkerheten i beräkningarna. I stället bör enligt kom­

mittén ökningen av antalet mätningsteknikertjänster reduceras med två till

sjutton.

I detta sammanhang upptar kommittén även frågan om inrättande av till

viss ort bundna tjänster inom distriktsorganisationen. Kommittén föreslår

i detta hänseende, att i lantmäteristaten inrättas 45 biträdande distrikts-

lantmätartjänster och minst en förste mätningsteknikertjänst för varje

distrikt, vilka enligt föreskrift av Kungl. Maj :t tills vidare skall placeras

på bestämda stationeringsorter. Som motiv för förslaget anför kommittén

i huvudsak följande.

Inom distriktsorganisationen är f. n. till vissa enheter anknutna fasta

tjänster begränsade till distriktslantmätarna, medan övriga tjänster är av­

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 7960

mittén därför endast viss smärre jämkning i kartverksinstruktionen. Vad åter

angår kontakterna med konsumenterna synes enligt kommittén även dessa

vara väl tillgodosedda genom det direkta samarbete, som förekommer.

Mot bakgrunden av det anförda uppstår enligt lantmäterikommittén frå­

gan om kartverkskommissionen har någon väsentlig funktion att fylla.

Kommittén uttalar i denna fråga, att det i vissa situationer kan vara prak­

tiskt med ett beredningsorgan, som någorlunda allsidigt representerar de

statliga intressen som beröres. Ett sådant organ, som förslagsvis kunde kal­

las kartkommissionen för att utmärka att det inte enbart sysslade med

kartverkets arbetsuppgifter, borde vara ett rent rådgivande organ och ha

befogenhet att ta upp varje spörsmål av större betydelse för landets kart­

läggning. Kommissionen borde enligt kommittén även tjäna som ett forum

för kontakter med kartkonsumenter utanför den statliga kretsen. Kommit­

tén har ansett sig böra framföra dessa synpunkter för att beaktas vid det

fortsatta övervägandet av kartverltskommissionens status. I detta samman­

hang uttalar kommittén, att, därest en kartkommission efter de av kommit­

tén skisserade riktlinjerna skulle inrättas, den av fotogrammetriutredning-

en väckta frågan om en särskild kartverksstyrelse inte torde ha samma

aktualitet.

V. Yttranden över lantmäterikonunitténs betänkande m. m.

Lantmäterikommitténs förslag har i stort sett erhållit ett välvilligt mot­

tagande från remissinstansernas sida. Av de myndigheter och organisationer,

som i sina yttranden avgivit ett sammanfattande omdöme om förslaget i

dess helhet, har sålunda lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, chefen för för­

svarsstaben, vattenfallsstyrelsen, länsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings,

Kalmar, Skaraborgs och Norrbottens län, statens organisationsnämnd, flera

överlantmätare, Svenska stadsförbundet, Lantmäteriteknikernas riksförening

och Föreningen Kvinnliga befattningshavare inom lantmäteristaten uttryck­

ligen angivit sig kunna i princip godtaga eller lämna utan erinran kommit­

téns förslag. Däremot har inte i något yttrande kommittéförslaget i dess hel­

het avstyrkts, ehuru invändningar av såväl principiell natur som rörande

detaljer framförts i fråga om skilda avsnitt i betänkandet. Redogörelse här­

för ävensom för två av lantmäteristyrelsen i anslutning till betänkandet av­

givna skrivelser och från vissa kommuner och organisationer inkomna skrif­

ter torde få lämnas i det följande.

Sambandet mellan lantmäteriväsendet och kartverket. Lantmäterikommit­

téns ställningstagande till frågan om en sammanslagning av lant­

mäteriväsendet och kartverket har biträtts av nära nog samt­

liga remissinstanser, bl. a. lantmäteristyrelsen och samtliga överlantmätare,

som yttrat sig i frågan, statskontoret, rikets allmänna kartverk, skogsstyrel­

sen, domänstyrelsen, flera länsstyrelser, statens organisationsnämnd, Sve­

Öl

länsstyrelserna i Uppsala, Jönköpings och Kalmar län. Länsstyrelsen i

Jönköpings län anför som skäl för sitt ställningstagande följande.

Lantmäteriets fotogrammetriska verksamhet är till stor del inriktad på

problem som icke möter någon annanstans. Det är därför naturligt att den­

na verksamhet bedrives helt i lantmäteriets egen regi. Såsom ett starkt skäl

att bibehålla två skilda avdelningar för den fotogrammetriska bearbetningen

kan dessutom anföras, att fotogrammetrien alltjämt är under stor utveck­

ling. Det bör då i fortsättningen såsom hittills vara till fördel att en tävlan

om bästa sättet för fotogrammetriens praktiska användning äger rum mel­

lan olika statliga organ.

Domänstyrelsen finner visserligen starka skäl tala för de av reservanterna

framförda synpunkterna, men delar kommitténs uppfattning att frågan om

den gemensamma centralen bör avgöras först sedan utredning skett om ett

sammanförande av hela statsförvaltningens resurser på ifrågavarande foto­

grammetriska område. Liknande motiv för sin anslutning till kommitténs

mening framför länsstyrelsen i Gotlands län och Rikets allmänna kartverks

personalförening. Sveriges skogsägareförbund finner det erforderligt med

närmare utredning innan slutlig ståndpunkt kan tagas i frågan.

Det av reservanterna framförda förslaget om fattande av principbeslut om

upprättande av en till kartverket knuten central för fotogrammetriska in­

strument förordas av rikets allmänna kartverk, som sammanfattningsvis

anför bl. a. följande.

Det torde vara utom all diskussion att samordnade lokaler måste inne­

bära stora fördelar för två statliga tekniska verksamheter med så likartade

arbetsuppgifter och utrustningsbehov. Vad som kan ge anledning till dis­

kussion är väl frågan under vilka former samarbetet skall ske inom dessa

lokaler. Den uppläggning, som reservanterna föreslagit, synes vara en kom­

promiss mellan olika ståndpunkter. Förslaget kan enligt kartverkets upp­

fattning icke innebära några som helst risker för någondera parten. Om

lantmäteriet så önskar sker i sak icke någon annan förändring i förhållan­

de till nuvarande ordning än att centralkontorets arbete kommer att be­

drivas i nya lokaler och i nära kontakt med råvaruproduktionen och kart­

verkets centralarkiv.

Nyssnämnda förslag förordas jämväl av statskontoret, som i spörsmålet

anför bl. a. följande.

Såvitt statskontoret kunnat finna, har bärande skäl anförts av reservan­

terna för ett närmare samgående på denna punkt. Uppenbarligen represen­

terar de fotogrammetriska instrumenten så stora investeringar, att det är

synnerligen angeläget att kunna utnyttja dem maximalt. Det synes ostri­

digt, att en koncentration av instrumenten till elt organ medför gynnsam­

mare förutsättningar för en intensiv drift än eu uppdelning på två mindre

enheter. Frågan om den vidare utvecklingen av maskincentralen bör följas

med uppmärksamhet och åtgärder eventuellt vidtagas senare för att ernå

den lämpligaste samarbetsformen mellan lantmäteriet och kartverket. I be­

tänkandet har framhållits, att även på andra håll inom statsförvaltningen

linnes stora och dyrbara maskiner för fotogrammetriska arbeten. Statskon­

toret vill i anledning härav framhålla angelägenheten av ett nära samarbe­

te mellan de på fotogrammetriområdet verksamma myndigheterna i fråga

Kungl. Maj:ts proposition nr 7k år 1!)60

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

om anskaffning av ny apparatur samt beträffande planläggning och utfö­

rande av arbetsprogram.

Till reservanternas uppfattning ansluter sig även Sveriges lantbruksför-

bund och Riksförbundet Landsbygdens folk. Länsstyrelsen i Hallands län

anser sig inte kunna underlåta att framhålla, att reservanternas motivering

för sitt ställningstagande synes välgrundad. Även skogsstyrelsen anser, att

ett gemensamt utnyttjande av en central instrument- och maskinanläggning

för lantmäteriets centralkontor och kartverket och jämväl för andra insti­

tutioner med krav på dylik avancerad service skulle kunna ske om och när

kartverket och lantmäteristyrelsen i en framtid erhåller lokaler i nära an­

slutning till varandra och helst i samma byggnad.

Några remissinstanser framför, utan att ta ställning till någotdera av för­

slagen, vissa synpunkter i förevarande fråga. Sålunda ifrågasätter byggnads­

styrelsen, som finner motiveringen för den skiljelinje som uppdragits mel­

lan kartverket och centralkontoret i fråga om grundkartor verka tämligen

konstlad, om inte någon form av gemensam beställningscentral borde åstad­

kommas, från vilken en inkommen beställning kunde dirigeras till det av

verken som vid tillfället har minst arbetsbelastning. Chefen för försvarssta­

ben anför, att därest reservanternas förslag skulle genomföras det måste an­

ses helt uteslutet att i en gemensam central uppställa den stereoautograf,

som försvarsstaben disponerar. Enligt vattenfallsstyrelsen bör i samman­

hanget beaktas, att vissa arbeten i stereoinstrument noga bör följas av med

arbetsproduktens användning förtrogen personal, vilka bör lätt kunna be­

söka anläggningen. Dessa skäl har föranlett styrelsen att bedriva egen foto-

grammetrisk verksamhet, så att arbeten av speciell karaktär bekvämt kan

utföras. Statens organisationsnämnd slutligen upplyser, att nämnden f. n.

inom kartverket studerar de fotogrammetriska avdelningarna och att där­

vid sambandet med lantmäteriets motsvarande arbetsuppgifter kommer att

särskilt beaktas.

Principiella synpunkter på lantmäteriväsendets organisation. I ett inte obe­

tydligt antal yttranden har inledningsvis upptagits frågan huruvida

en omorganisation av lantmäteriväsendet nu bör fö­

retagas. Överlantmätaren i Gävleborgs län finner sig sålunda inte kunna

tillstyrka, att någon omorganisation över huvud äger rum och anför som

skäl härför — efter att ha erinrat om att enligt lantmäterikommitténs direk­

tiv utredningsarbetet skulle drivas så att förslag kunde framläggas samti­

digt med förslag till ny fastighetsbildningslag — bl. a. följande.

Då något förslag till sådan lag icke nu föreligger och sålunda viktiga förut­

sättningar för omorganisationens bedömande saknas, synes det ha varit väl­

betänkt att uppskjuta omorganisationsfrågan, allra helst 1948 års organisa­

tion ännu icke blivit fullt utbyggd och bemästrandet av de åberopade olägen­

heterna torde ha kunnat ske inom 1948 års ram med de smärre jämkningar

däri, som kunde föranledas av lokala förhållanden, och med de personalför­

stärkningar, som -— med iakttagande av organisationsundersökningarnas

lärdomar — kunde motsvara de ökade arbetsuppgifterna.

53

Samma uppfattning hyser länsstyrelsen i Gävleborgs län och även i stort

sett överlantmätarna i Gotlands och Jämtlands län samt flera lantmätare.

Överlantmätaren i Gotlands län motiverar sitt ställningstagande förutom

med hänvisning till fastighetsbildningskommitténs arbete jämväl med att

behovet av en omorganisation ej kan bedömas innan samordningsfrågan

mellan lantmäteriet och lantbruksorganisationen blivit löst och med att om-

ställningsproceduren vid en omorganisation föranleder en kapacitetsminsk-

ning för lantmäteriet. På i stort sett samma skäl grundar överlantmätarna i

Kristianstads, Värmlands och Örebro lön samt Sveriges lantmätareförening

viss tveksamhet till frågan om en omorganisation nu bör ske. Länsstyrelsen

i Blekinge län, som erinrar om sitt i annat sammanhang framlagda förslag

om utredning angående omorganisation av länsförvaltningen, tillstyrker

vad kommittén föreslagit angående förrättningsorganisationen, enär genom­

förandet av förslaget i denna del inte synes föregripa nämnda utredning.

Förslaget i övrgt anser länsstyrelsen böra vila i avvaktan på utredningen,

som länsstyrelsen anser vara så viktig och kunna medföra så väsentliga

förändringar inte endast beträffande länsförvaltningen och experternas

ställning utan även inom centralförvaltningen att inget nu bör göras som

kan vara ägnat att försvåra eller fördröja en ändamålsenlig lösning av des­

sa frågor.

Statskontoret anser däremot ställning redan nu böra tagas till betänkan­

det utan att avvakta resultaten av 1954 års fastighetsbildningskommittés

arbete, eftersom de nu framlagda förslagen innebär betydande möjligheter

till effektivisering av lantmäteriets verksamhet. Sedan fastighetsbildnings-

kommittén slutfört sitt arbete torde det emellertid bli nödvändigt att överse

lantmäteriets organisation mot bakgrunden av den ändrade lagstiftningen.

Även överlantmätaren i Västmanlands län finner sig oaktat vissa betänk­

ligheter kunna biträda en omorganisation och uttalar i denna fråga bl. a.

följande.

De allmänna reflexioner, som granskningen av betänkandet väckt, har

givit anledning till betänksamhet inför frågan om nödvändigheten av lant­

mäteriets omorganisation och i varje fall om en sådan åtgärd är omedelbart

påkallad innan ännu fastighetsbildningskommitténs förslag till ändrad fas-

tighetsbildningslagstiftning lagts fram. Inför statsmakternas beslut vid 1959

års riksdag om aktiviserad statlig medverkan för genomgripande struktur­

rationalisering av jordbruket och skogen, vilket torde kräva en betydande

insats av lantmäteriet, samt med känslan av att utvecklingen leder mot cen­

traliserad och specialinriktad organisation för rationaliserad arbetsrutin,

blir man emellertid böjd att trots betänkligheterna principiellt acceptera

kommitténs förslag till omorganisation.

I stort sett samma inställning har överlantmätarna i Uppsala och Öster­

götlands län. överlantmätaren i Jönköpings län uttalar, att även om man

inte nu vet vilken verkan en ny fastighetsbildningslag får på lantmäteriets

verksamhet, synes på grund av den elasticitet som föreslås skola ges orga­

nisationen ej finnas anledning till erinran mot en sådan översyn därav som

förslaget innehåller. Enligt domänstyrelsens uppfattning torde inte den över-

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

55

högvärdigare ju mindre verksamhetsområdet är. överlantmätaren i Krono­

bergs lön håller före, att många av de effektökande faktorer, som enligt

kommittén motiverar större organisationsenheter, kan ge samma vinster ge­

nom samverkan i olika hänseenden enheter emellan, varigenom motsvaran­

de fördelar skulle kunna vinnas i något mindre enheter. Eftersom den före­

slagna organisationen bygger på att mer arbete skall överlåtas till biträdes-

personalen blir enligt överlantmätarens i Västerbottens län mening de för­

storade enheterna ännu mer sårbara än de nuvarande vid personalbrist. Av

bl. a. överlantmätaren i Gotlands län hävdas, att specialiseringen av arbets­

uppgifterna inom de förstorade distrikten kan medföra minskad trivsel i

arbetet.

I många yttranden har de av kommittén angivna faktorer, som begränsar

möjligheterna att förstora enheterna, starkt understrukits. Länsstyrelsen i

Älvsborgs län uttalar, att en primär förutsättning för att lantmäteriets di-

striktsorganisation skall fungera tillfredsställande — både vad beträffar

egentliga ämbetsuppgifter och annan service — uppenbarligen är att orga­

nisationen är lätt tillgänglig för allmänheten. Denna fråga och återverkning­

arna för kommunerna av en minskning av antalet lantmäteridistrikt utveck­

lar länsstyrelsen i Värmlands län i anslutning till kommitténs förslag om

en minskning av antalet distrikt i detta län på i huvudsak följande sätt.

Denna minskning måste komma att medföra en försämrad service fram­

för allt för landsbygdens folk. Avståndet för allmänheten till lantmäterikon-

toren kommer att i många fall avsevärt förlängas. Det synes också kunna

befaras att distriktslantmätarna icke skall kunna vinna samma förtrogen­

het som nu är fallet med jord- och fastighetsförhållandena inom de föreslag­

na nya stora distrikten. Föreslagna indragningar kan för därav berörda

landskommuner innebära en icke oväsentlig försvagning av det ekonomiska

underlaget. Åtskilliga landskommuner torde också ha gjort ekonomiska upp­

offringar för att bereda distriktslantmätarna ändamålsenliga tjänstelokaler,

för vilka lokaler det torde vara svårt att finna annan användning. Samman­

fattningsvis kan sägas, att den föreslagna indragningen av lantmäteridistrikt

kommer att bidraga till utarmningen av landsbygden och därmed även till

landsbygdens avfolkning.

Liknande synpunkter framföres av bl. a. länsstyrelserna i Stockholms,

Södermanlands, Kronobergs, Hallands och Örebro län, Riksförbundet Lands­

bygdens folk samt i ett flertal skrifter från kommunala organ. Svenska

landskommunernas förbund anlägger i huvudsak följande synpunkter på

berörda frågor.

För fullgörande av sina uppgifter inom byggnadsverksamhetens och sam­

hällsplaneringens område är landskommunerna hänvisade att i skilda hän­

seenden anlita de tjänster lantmäteriet kan erbjuda. Behovet av service på

detta område måste för överskådlig framtid tillgodoses på detta sätt. Den

nya lagstiftning på fastighetsbildningens område liksom den ändrade bygg­

nadslagstiftning, som är att emotse, torde kunna antagas komma att ställa

ytterligare anspråk på distrikten såsom serviceorgan åt kommunerna. Från

kommunalt håll kan man icke godtaga en lösning, som icke tillräckligt beak­

tar de lokala faktorerna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1960

Byggnadsstyrelsen anser, att ändringen till färre och större distrikt kan

tänkas komma att försvåra samarbetet mellan byggnadsnämnderna och di-

striktsorganisationen. Även lantmåteristyrelsen understryker, att en ökning

av distriktens genomsnittliga storlek medför nackdelar för bl. a. lantmäteriets

kommunservice. Å andra sidan anser statens organisationsnämnd, att det må­

hända kan ifrågasättas om inte denna synpunkt blivit något överbetonad i

kommitténs förslag.

Länsstyrelsen i Västmanlands län uttalar, att det ter sig svårt att bortse

från den menliga inverkan minskningen av antalet enheter kan befaras få

för personalrekryterigen, enkannerligen i fråga om den högskoleutbildade

personalen.

Vad gäller lantmäterikommitténs ståndpunktstagande till principerna för

en distriktsindelning understryker lantmåteristyrelsen, att den nuvarande

forumregeln i jorddelningslagen, vilken får tillmätas väsentlig betydelse ur

rättssäkerhetssynpunkt, begreppsmässigt förutsätter en fast distriktsindel­

ning.

Kommitténs förslag om inrättande av specialorganisationer vid

sidan av lantmäteridistrikten för vissa arbetsuppgifter har föranlett positiva

uttalanden i så gott som samtliga de yttranden, där frågan berörts. Skogs­

styrelsen anför, att viktiga skogsvårdsbehov skulle bli tillgodosedda om till­

komsten av de föreslagna specialorganisationerna för fastighetsregleringar

medförde avkortade tider för vissa laga skiftens genomförande. Länsstyrel­

sen i Gävleborgs län finner kommitténs förslag i denna del välgrundat och

uttalar, att om en strukturrationalisering inom jord- och skogsbruket enligt

de av statsmakterna år 1959 uppdragna riktlinjerna med kraft skall kunna

genomföras är onekligen en av förutsättningarna att lantmäteriet görs bättre

lämpat att lösa sina uppgifter i detta sammanhang. Behovet av special-

organisationer understryks även av flertalet övriga länsstyrelser, Riksförbun­

det Landsbygdens folk, Sveriges skogsägareförbund och många överlant­

mätare.

I några yttranden ifrågasättes dock förslaget att vid sidan av lantmäteri­

distrikten inrätta specialorganisationer. Distriktslantmätaren i Södertälje

distrikt anser, att det härigenom ökade antalet enheter minskar möjlighe­

terna att förse enheterna med utrustning i ökad omfattning. I stället vore det

lämpligt att — i varje fall övergångsvis -— låta specialorganisationerna ingå

som särskilda avdelningar i lantmäteridistrikten eller knytas till länslant-

mäterikontoren under överlantmätarens ledning. Även överlantmätaren i

Skaraborgs län är inne på liknande tankegång och överlantmätaren i Jämt­

lands län anser, att fastighetsregleringsuppgifterna när de blir aktuella till

inte oväsentlig del lämpligen bör handläggas av den fasta distriktsorganisa-

tionen. I stort samma uppfattning synes överlantmätaren i Örebro län och

Lantmäteriteknikernas riksförening hysa.

Vad gäller inrättande av specialorganisationer för andra arbetsuppgifter än

fastighetsregleringar uttalar lantmåteristyrelsen, att den sedan åtskilliga år

tillbaka inslagna linjen att inrätta centrala eller regionala serviceorganisa­

57

tioner i den mån sådana bedömes representera en rationell arbetsform bör

tillgripas även för nya arbetsuppgifter. Ehuru styrelsen delar kommitténs

uppfattning att då det gäller normal förrättningsverksamhet förstärkning av

berörda distrikts personal i princip bör ske, utesluter detta inte att det i

speciella fall kan befinnas ändamålsenligt att även i framtiden inrätta sär­

skilda, tillfälliga organisationer för att t. ex. avlasta ett arbetstyngt distrikt

även om arbetsuppgifterna avser normal förrättningsverksamhet. Möjlighe­

ten härtill bör fördenskull hållas öppen. Väg- och vattenbyggnadsstgrelsen

anser, att kommitténs förslag om inrättande av specialorganisationer för fas­

tighetsregleringar i samband med byggande av allmänna vägar är värdefullt.

Sveriges skogsägareförbund ifrågasätter om ej vägförrättningar, särskilt så­

dana av större omfattning som är förknippade med arronderingsförrätt-

ningar, bör handläggas av specialorganisationer i vilka ingår experter på det­

ta speciella område. Behovet av specialorganisationer för planerings- och

grundkarteuppgifter har understrukits av vissa länsstyrelser och överlant­

mätare.

Skilda typer av specialorganisationer bör enligt lantmäteristyrelsens me­

ning jämställas beträffande kvalifikationskrav på cheferna m. m. Samma

uppfattning hyser länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Ett flertal över-

lantmätare understryker att cheferna för specialorganisationerna bör ha

samma löneställning som distriktslantmätarna.

Vad kommittén föreslagit i fråga om fördelning av arbetsupp­

gifter och personal samt samverkan mellan organisa­

tionsenheter har huvudsakligen endast berörts i de yttranden som av­

givits av lantmäteristyrelsen och underlydande organ samt personalförening­

arna i lantmäteriet. Härvid har delade uppfattningar framkommit om lämp-

tigheten av att till överlantmätarna delegera beslutanderätt i personalfrågor,

medan förslaget att lantmäteristatens tjänstemän skall upptagas på gemen­

sam personalförteckning i allmänhet biträtts.

Organisationen för lantmäteristyrelsen m. m. Lantmäterikommitténs för­

slag att bibehålla lantmäteristyrelsens byråindelning har ej mött annan gen­

saga än att rikets allmänna kartverk och Lantmäteriteknikernas riksföre-

ening anser, att det hade varit värdefullt om en teknisk byrå inrättats. Lant­

mäteristyrelsen, Svenska stadsförbundet och Svenska kommunal-tekniska

föreningen understryker angelägenheten av att stadsbyrån bibehålies. Stats­

kontoret anser dock, att från vissa utgångspunkter en sammanslagning av

stadsbyrån och landsbygdsbyrån kan vara befogad, men finner att med en

så vittgående ändring bör anstå i vart fall till dess fastighetsbildningskom-

mittén tagit ställning till frågorna om en för land och stad gemensam fas-

tighetsbildningslagstiftning och om enhetliga registrcringsbestämmelser.

Vikten av att styrelsen tillföres resurser för rationaliseringsarbete betonas

av lantmäteristyrelsen och flera överlantmätare. På grundval av erfarenhe­

ter från undersökningar beträffande distriktsorganisationen och länslant-

mätcrikontoren understryker statens organisationsnämnd betydelsen av att

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

59

enligt styrelsen den nuvarande extra jägmästartjänsten överföras på extra-

ordinarie stat. Styrelsen utgår härutöver från att den personal från lant-

mäteristaten, som kommittén utöver personalberäkningarna förutsatt att

styrelsen skall äga möjlighet att förordna att tillfälligt tjänstgöra hos styrel­

sen, därvid får avlönas från lantmäteristatens avlöningsanslag ävensom att

av förordnandena föranledda rese- och traktamentskostnader får bestridas

från lantmäteristatens omkostnadsanslag.

Statskontoret anmärker i fråga om förslagen beträffande administrativa

byrån, att en lättnad i byråns arbetsbörda torde vara att vänta med hän­

syn till förslaget om en överflyttning till överlantmätarna av vissa admini­

strativa frågor. Vad angår organisationssektionen finner statskontoret det

angeläget, att under en lämplig övergångstid statens organisationsnämnd

ställer personal till förfogande för att fullfölja nämndens organisationsun-

dersökningar. Om så sker synes en viss begränsning av styrelsens egen orga-

nisationspersonal tills vidare vara möjlig.

Kompetensutredningen har uttryckt tveksamhet huruvida arbetsuppgif­

terna för den föreslagna kanslisttjänsten på administrativa byråns kansli­

sektion skulle bli så kvalificerade att kanslisttjänst är motiverad. Utred­

ningen ifrågasätter vidare om inte de på kameralsektionen placerade båda

revisorerna har sådana arbetsuppgifter att de rätteligen borde fullgöras av

kanslist. Föreningen Kvinnliga befattningshavare inom lantmäteristaten be­

tonar vikten av, att undersökningar företas om de möjligheter som föreligger

för att utbyta tjänster för akademiskt utbildad personal hos styrelsen mot

kanslist tjänster. Föreningen anser vidare, att det vore värdefullt om admi­

nistrativa byrån kunde ges sådana resurser att en tjänsteman kunde av­

delas för personalvårdsfrågor. Lantmåteriteknikernas riksförening, som med

tillfredsställelse ser kommitténs förslag att en mätningstekniker placeras på

vardera administrativa byrån och landsbygdsbyrån, anser att lantmäteri-

styrelsens arbetsuppgifter inte i någon större omfattning skall fullgöras av

tillfälligt förordnad personal.

Länslantmäterikontoren. Lantmäterikommitténs uttalanden angående

överlantmätarnas och länslant in äter ikonto rens ar­

betsuppgifter har endast berörts av några få remissinstanser, som i

allmänhet anslutit sig till kommitténs uttalanden. Sveriges lantmätarefö­

rening har dock uttalat, att eu möjlighet till förenkling av lantmäteriverk­

samheten är att radikalt minska överlantmätarens uppgifter i förrättnings-

förfarandet. En sådan inskränkning av överlantmätarens åligganden skulle

med hänsyn till arten och omfattningen av desamma ingalunda minska be­

hovet av länsorgan inom lantmäteriet. Tvärtom vore enligt föreningen åt­

gärden ur såväl praktisk som principiell synpunkt ägnad att i hög grad be­

främja den ökade konstruktiva verksamhet på länsplanet, som av kommit-

tén föreslagits skola handhavas av överlantmätarna och länslantmäterikon-

toren.

Vad gäller personal b e b o v e t p å 1 ä n s lantmäteri k o n t o-

rcn uttalar lansstgrelsen i Stockholms län , att eu utvidgning av den ringa

60

Kungl. Maj. ts proposition nr 74 år 1960

omfattning, som kommittéförslaget innebär, inte kan anses tillfredsställan­

de. Liknande uppfattning hyser bl. a. länsstyrelsen i Hallands län. Sveriges

lantmätareförening framhåller, att den föreslagna personalförstärkningen

framstår såsom avgjort otillräcklig, särskilt beträffande planerings- och ar­

kivserviceuppgifterna. Med hänsyn till möjligheterna att genom ett nytt för-

rättningsförfarande minska gransknings- och fastställelsearbetet bör dock

måhända personalförstärkningen kunna anses godtagbar i avvaktan på er­

farenhet av länslantmäterikontorens framtida verksamhet. Statens organi-

sationsnämnd, som upplyser att nämndens undersökningar av länslantmäte-

rikontoren ej var så långt framskridna att några resultat kunde redovisas

till kommittén, uttalar, att såvitt nu kan bedömas finns det möjligheter

att friställa arbetskraft vid kontoren genom rationaliseringar så att den fö­

reslagna förstärkningen ej behöver bli så stor.

Värdet av en vidgad arkivserviceverksamhet från länslantmäterikontoren

understryks av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, länsstyrelserna i Malmö­

hus, Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län ävensom av de flesta

överlantmätarna. Överlantmätarna i Kopparbergs och Västernorrlands län

anser dock att personalbehovet för ändamålet underskattats. Lantmäteristy-

relsen framhåller, att förslaget om utökning av arkivservicepersonalen helt

överensstämmer med styrelsens äskande i 1959 års petita, vilket dock var

avsett såsom en minimiorganisation i ett begynnelseskede. Enligt statskon­

torets mening bör antalet med serviceverksamheten sysselsatta befattnings­

havare göras beroende av resultatet av pågående organisationsundersök-

ningar.

Kommitténs beräkningar av den personal, som skulle inbesparas genom

den föreslagna utökningen av arkivservicen, anses av lantmäteristyrelsen

och ett flertal överlantmätare inte vara realistiska. Styrelsen framhåller, att

den i flera sammanhang betonat de besparingsmöjligheter som arkivser­

vicen bereder genom att billigare arbetskraft användes för ändamålet och

genom att resekostnader bortfaller. De erfarenheter, som hittills vunnits,

ger emellertid inte belägg för att numerärt mindre personal erfordras för

arbetet genom att det förlägges till arkivserviceorgan i länskontoren. En­

ligt styrelsens mening torde kommitténs personalberäkningar för distrikts-

organisationen få anses förutsätta en förstärkning av nuvarande arkivser-

vicepersonal med 42 personer.

Den slutliga organisationen för distribution och service beträffande foto-

grammetriskt material på länslantmäterikontoren torde enligt lantmäteri-

styrelsens mening få upptagas till prövning sedan närmare erfarenheter

vunnits av arbetet. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser, att lant-

mäterikontoret i länet för ändamålet bör tillföras en fotogrammetriskt ut­

bildad kraft.

Personalförstärkningen för färdigställandet av det alfabetiska registret

o. dyl. anser lantmäteristyrelsen böra beräknas till 20 befattningshavare,

enär arbetet om möjligt bör bedrivas i snabbare takt än vad kommittén av­

sett.

Behovet av ytterligare biträdande överlantmätartjänster understrykes av

61

lantmäteristyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands och Jämt­

lands län samt av flertalet överlantmätare. Lantmäteristyrelsen, som i fråga

om antalet tjänster, utan att ta ställning till behovet på längre sikt, ansluter

sig till kommittéförslaget, anför som skäl för sitt ställningstagande bl. a.

följande.

Ett ökat engagemang av överlantmätarna i arbetet på länsplanet i fråga

om jordbrukets och skogsbrukets rationalisering och inom planeringsverk­

samheten torde vara ofrånkomligt i och med att de samhälleliga insatserna

för landsbygdens utveckling intensifieras. Kravet på insatser från överlant­

mätarnas sida blir självfallet särskilt framträdande i och med att lantmäte-

riet ges bättre resurser för en initiativrik medverkan i jordbrukets och skogs­

brukets rationalisering. Den löpande verksamheten vid de större länskonto-

ren är emellertid så omfattande att den kan uppta så gott som hela överlant­

mätarens tid om han icke vid sin sida har en högt kvalificerad lantmätare

till vilken kan anförtros de mera krävande löpande ärendena och den direk­

ta interna arbetsledningen på kontoret. De nuvarande kontorslantmätar-

tjänsterna har icke sådan nivå att de normalt kan besättas med tillräckligt

kvalificerade lantmätare för här berörda arbetsuppgifter.

Flera överlantmätare anser det nödvändigt att minst så många nya tjäns­

ter som biträdande överlantmätare tillskapas som antalet indragna kontors-

lantmätartjänster.

I anledning av vad kommittén anför rörande delegering av arbetsuppgif­

ter, som nu utföres av lantmätare vid länskontoren, förutsätter kompetens­

utredningen, att den organisatoriska uppbyggnaden på denna punkt överses

när organisationsnämndens undersökningar redovisats samt att dessförinnan

inga åtgärder vidtages som försvårar ett genomförande av den organisation

som befinnes mest rationell.

Distriktsorganisationen. Lantmäterikommitténs förslag i fråga om di-

striktsorganisationens arbetsuppgifter har föranlett ut­

talanden i ett flertal remissyttranden. I anledning av vad kommittén anfört

om en begränsning av tjänsteåliggandena inom områden, där lantmäteriets

tjänster kan te sig umbärliga, framhåller överlantmätaren i Norrbottens län

som önskvärt, att det statliga lantmäteriets uppgifter om möjligt begränsas

inom områden, där verksamheten lika väl kan omhänderhas av kommuna­

la organ eller enskild företagsamhet, men finner att begränsningsmöjlighe-

terna inte torde vara så stora.

Vad gäller frågan om lantmäteriets verksamhet i stadssamhällena erinrar

lantmäteristyrelsen om, att styrelsen såsom anmälts i 1959 års petita igång­

satt vissa undersökningar rörande möjligheterna till en begränsning av di-

striktsorganisationens engagemang, överlantmätaren i Östergötlands län

anser, att begränsningar i arbetsuppgifterna i städer och samhällen i första

hand bör avse de göromål, som normalt utföres av mätningstekniker och kon­

torspersonal, eftersom det är av stor betydelse att lantmäteriet genom di-

striktsenheterna noga följer och medverkar i skeendet på fastighetsbildning­

ens och byggnadsverksamhetens område även inom tätorterna. Enligt över­

lantmätarens i Södermanlands län uppfattning torde allt skäl finnas för att

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1960

gå försiktigt fram vid avveckling av lantmäteriets service åt mindre städer

och samhällen. Länsstyrelsen i Södermanlands län hyser en från kommittén

i viss mån avvikande uppfattning angående inverkan på detta spörsmål av-

tillkomsten av en för land och stad gemensam fastighetsbildningslag. Det

synes nämligen länsstyrelsen naturligt att i en blivande lagstiftning sam­

ordna inte blott de materiella rättsreglerna för fastighetsbildningen utan

även, så långt sig göra låter, den organisation som skall tillämpa nämnda

regler. En sådan samordning på organisationsplanet skulle åtminstone vad

angår mindre städer och orter möjliggöra en rationalisering av arbetet och

skulle få till resultat att det statliga lantmäteriet tillfördes ytterligare ar­

betsuppgifter, som nu åvilar den kommunala fastighetsbildningsorganisa-

tionen.

I fråga om tjänsteåliggandena i övrigt har främst kommitténs övervägan­

den beträffande planläggningsuppdragen tilldragit sig intresse. Lantmäteri-

styrelsen, som godtager kommitténs förslag i detta hänseende utom vad an­

går generalplaneuppdragen som enligt styrelsen bör bibehållas såsom se­

kundära tjänsteåligganden, anför rörande planuppdragen i allmänhet bl. a.

följande.

Sådan planläggning har ett nära samband med fastighetsbildningen efter­

som överväganden av planläggningsnatur så gott som regelmässigt ingår i

prövningen rörande fastighetsbildning för bebyggelse. Samtidigt som plan­

läggningen måste ske med beaktande av' fastighetsbildningssynpunkterna

underlättas fastighetsbildningen av att planer upprättas. På grund av denna

växelverkan har det visat sig rationellt att distriktsorganisationen i relativt

stor utsträckning engagerar sig i planverksamheten. Det är därför motive­

rat att i distriktsorganisationens tjänsteåligganden inbegripa bl. a. vissa

planuppdrag.

Byggnadsstyrelsen ifrågasätter om inte samtliga uppdrag att upprätta

planförslag bör hänföras till de sekundära tjänsteåliggandena och anför så­

som motiv härför i sammandrag följande.

Härigenom skulle bättre överensstämmelse vinnas med den för länsarki­

tektorganisationen gällande instruktionen, enligt vilken organisationen är

skyldig åtaga sig planuppdrag endast i den mån tjänsten i övrigt medgiver.

Vidare skulle erbjudas en möjlighet att anpassa uppdragsverksamheten så

att balansen i fråga om de lantmäteritekniska åliggandena kunde nedbring­

as. Det är såsom kommittén framhållit angeläget att planer för samhällsbe-

byggelse färdigställes, men det synes lika angeläget att distriktsorganisa­

tionens egentliga arbetsuppgifter inom fastighetsbildningen och mätningsvä-

sendet, vilka ofta är grundläggande för planarbete och andra grenar av

byggnadsreglerande verksamhet, icke släpar efter. Byggnadsstyrelsen vill

i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på att den nya byggnadslag­

stiftningen väntas komma att i princip decentralisera ansvaret för bygg-

nadsplanerna till kommunerna. Dessa har under senare år utökat sina möj­

ligheter att själva svara för planuppdragen. I

I stort sett samma uppfattning hyser Svenska landskommunernas för­

bund, som uttalar, att kan en lättnad i arbetsbördan vinnas genom att plan­

läggningsuppdragen inte på sätt föreslagits överföres till de primära tjäns­

teåliggandena synes kommitténs förslag ej böra genomföras.

Kungl. Mcij.ts proposition nr 74 år 1960

63

Mot förslaget att från tjänsteåliggandena över huvud taget utmönstra

byggnadsplaneuppdrag från andra än statliga och kommunala myndighe­

ter vänder sig länsstyrelserna i Södermanlands och Göteborgs och Bohus län

samt några överlantmätare. Länsstyrelsen i Älvsborgs län ifrågasätter om

distriktslantmätare bör hindras att i tjänsten åtaga sig andra stadsplane-

uppdrag än sådana av mindre omfattning. I varje fall bör gränsen inte dra­

gas vid ändringar utan även innefatta nyplanering åtminstone av mindre

områden. Å andra sidan ifrågasätter överlantmätaren i Östergötlands lön

om inte ändring av stadsplan helt borde utmönstras från tjänsteåliggan­

dena.

Länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar, att den ofta har nödgats konstatera

att betydande svårigheter numera möter att inom rimlig tid få fram erfor­

derliga grundkartor. Länsstyrelsen befarar att, därest uppdrag av denna

art hänföres till den sekundära gruppen av åligganden, denna anordning

kommer att vålla ytterligare tidsutdräkt i fråga om framställningen av

grundkartor. Lantmäteriteknikernas Riksförening anser, att grundkartear-

beten i så stor utsträckning som möjligt bör utföras av lantmäteriet.

I detta sammanhang fäster länsstyrelsen i Älvsborgs län särskild uppmärk­

samhet vid den service, som distriktsorganisationen f. n. lämnar kommu­

ner och allmänhet vid sidan om sina egentliga arbetsuppgifter, och uttalar

i detta hänseende i huvudsak följande.

För detta läns vidkommande vill länsstyrelsen betyga att denna service

haft den största betydelse för kommuner och allmänhet. Detta har inte

minst gällt, då det varit fråga om att komma till rätta med hinder av for­

mell art som reses mot byggnadsverksamhet som ur allmän synpunkt är

önskvärd. Distriktslantmätarnas medverkan har härvid bestått i att an­

visa lösningar som kunnat på ett praktiskt sett genomföras utan större

dröjsmål, att snabbt få fram erforderliga planändringsförslag o. s. v. Det

är givet, att den service varom här talats kommer att bli angelägnare, sedan

kommunerna genom nu aktuella ändringar i byggnadslagstiftningen fått

större befogenheter inom plan- och byggnadsväsendet. Invändas kan måhän­

da, att ifrågavarande service i stor utsträckning kan lämnas av andra organ.

Härtill må framhållas, att det torde dröja länge innan landskommunerna

genomgående erhåller biträde av arkitekt i plan- och byggnadsfrågor. En

kommunarkitekt torde för övrigt inte vara skickad att överta mer än en

mindre del av den allmänna service lantmäteriet nu lämnar.

Antalet lantmäteridistrikt och distriktsindelning-

en i de olika länen har tilldragit sig stort intresse vid remissbehand­

lingen av kommitténs betänkande. För en ökning av antalet distrikt i för­

hållande till det av kommittén föreslagna uttalar sig lanlmäteristyrelsen,

som funnit starka skäl för nio ytterligare distrikt. Sveriges lantmätare före­

ning konstaterar, att kommitténs tillämpning av sina principer för distrikts-

indelningen resulterat i en omotiverat heterogen sådan. En mera strikt och

för hela riket likformig tillämpning av samma principiella grunder leder

fram till den av föreningen tidigare föreslagna indelningen i 120 distrikt.

Mot bakgrunden av de krav på en utökning av antalet organisationsenheter

som landskommunerna anfört, har Svenska landskommunernas förbund

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1960

inte övertygats om att förutsättningar föreligger för en distriktsindelning,

som innebär en så radikal nedskärning av antalet distrikt som kommittén

föreslår.

Förslag till ökning av antalet distrikt har också framförts av en rad lokala

myndigheter, organisationer och sammanslutningar. Kortfattad redogörelse

för de ändringar, som i dessa yttranden och av lantmäteristyrelsen föresla­

gits i förhållande till vad kommittén förordat, torde få lämnas här nedan.

I Stockholms län anser sålunda lantmäteristyrelsen, länsstyrelsen och

överlantmätaren att ytterligare ett distrikt bör inrättas i Stockholmsregio­

nen. Vad gäller Södermanlands län uttalar sig lantmäteristyrelsen, länssty­

relsen och överlantmätaren för bibehållande av Flens distrikt. Västra Kinda

kommun motsätter sig indragning av Kisa distrikt i Östergötlands län och

länsstyrelsen i länet synes hysa viss tvekan angående lämpligheten av en

sådan indragning. I Kronobergs län finner lantmäteristyrelsen, länsstyrel­

sen, överlantmätaren, lantbruksnämnden, Kronobergs länsförbund av Riks­

förbundet Landsbygdens folk och Svenska landskommunernas förbunds

länsavdelning, att ytterligare ett distrikt i Växjöregionen är motiverat. Jäm­

väl i Gotlands län anser lantmäteristyrelsen, länsstyrelsen och överlantmäta­

ren att antalet distrikt bör ökas med ett. Klippans distrikt i Kristianstads

län bör bibehållas enligt länsstyrelsen, överlantmätaren och samtliga kom­

muner inom distriktet. Länsstyrelsen i Hallands län, Södra Hallands kom­

munalförbund och Karups kommun motsätter sig indragning av Laholms

distrikt. I Göteborgsregionen bör enligt lantmäteristyrelsen, länsstyrelsen

och överlantmätaren inrättas ytterligare ett distrikt. I Älvsborgs län påyrkar

lantmäteristyrelsen, länsstyrelsen, överlantmätaren, länsavdelningen av

Svenska landskommunernas förbund och Alingsås stad m. fl. kommuner

att Alingsås distrikt bibehålies, varjämte kommunala organ uttalar sig för

bibehållande jämväl av Svenljunga distrikt. Samtliga kommuner inom År-

jängs distrikt i Värmlands län motsätter sig indragning av detta distrikt.

Likaledes motsätter sig kommunerna inom Ekshärads distrikt den av lant-

mäterikommittén avsedda indragningen av detta distrikt. Sunne köping och

Stora Sunne kommun anser att Sunne distrikt ej bör indragas och Munkfors

köping påyrkar att Munkfors bibehålies såsom stationeringsort för lantmä-

teridistrikt. I Örebro län yrkar lantmäteristyrelsen, länsstyrelsen, överlant­

mätaren och Nora stad m. fl. kommuner att Nora distrikt bibehålies. Mot

indragning av Borlänge distrikt i Kopparbergs län uttalar sig lantmäteri­

styrelsen, länsstyrelsen, överlantmätaren och länsavdelningen av Svenska

landskommunernas förbund, varjämte Järna, Nås och Äppelbo kommuner

motsätter sig indragning av Nås distrikt. I Gävleborgs län förordar lantmä­

teristyrelsen, länsstyrelsen och överlantmätaren ytterligare ett distrikt i Gäv-

leregionen, varjämte de två sistnämnda myndigheterna därutöver förordar

en ökning med ett distrikt i Hudiksvallsregionen. Vidare motsätter sig

Järvsö kommun indragning av Järvsö distrikt. Länsstyrelsen i Jämtlands

län och överlantmätaren i länet föreslår en ökning av antalet distrikt i ös-

tersundsregionen med ett. Slutligen motsätter sig Nordmalings kommun i

Västerbottens län indragning av Nordmalings distrikt. Härjämte har i ett

flertal yttranden erinringar framställts mot den av kommittén föreslagna

avgränsningen av de föreslagna distrikten.

Å andra sidan ifrågasattes i några yttranden huruvida inte det av kom­

mittén föreslagna antalet lantmäteridistrikt är för stort. Sålunda synes det

statens organisationsnämnd i varje fall vara möjligt att på de stationerings-

orter •— tolv stycken om man undantar Stockholm — där kommittén före­

slagit flera distrikt stationerade, nöja sig med ett enda. Liknande uppfatt­

ning hyser Lantmäteriteknikernas riksförening, som ur arbetsorganisato-

riska och flera andra skäl finner det naturligt att antalet distrikt och sta-

tioneringsorter i största möjliga utsträckning bör överensstämma. Även

statskontoret och distriktslantmätaren i Södertälje distrikt är inne på lik­

nande tankegång.

Utöver det av kommittén föreslagna antalet specialorganisatio­

ner bör enligt lantmäteristyrelsens mening redan vid omorganisationen

inrättas ett antal dylika organisationer för fastighetsregleringar och lik­

artad verksamhet. Som skäl härför anför styrelsen i huvudsak följande.

Redan nu finns behov av särskilda specialenheter även inom län, som icke

skulle erhålla sådana enligt kommitténs bedömning. Frågan är då om dessa

län skall förses med egna enheter först i ett kommande utbyggnadsskede

eller om de totala resurserna redan från början skall fördelas på ett större

antal enheter så att samtliga län som nu är i behov av särskilda enheter

kan tilldelas sådana. Den förstnämnda lösningen är mer tilltalande ur ar-

betsorganisatoriska synpunkter eftersom den möjliggör en koncentration

av arbetskraftsresurserna. Den senare lösningen är att föredraga ur den

synpunkten att den underlättar fastighetsregleringsverksamhetens igång­

sättning i alla de delar av landet där en sådan verksamhet är önskvärd.

Det torde vara av särskild betydelse för denna verksamhets fortsatta bedri­

vande att regleringsföretag kommer igång på så många håll som möjligt.

Genom att förebilder sålunda skapas torde nämligen intresset för fastig­

hetsregleringar stimuleras på bästa sätt. Utbyggnaden av regleringsorgani-

sationerna kan därefter avpassas efter det behov som efter hand uppträder

i skilda län och bör i första hand ske genom förstärkning av befintliga en­

heter till lämplig storlek.

Jämväl Sueriges skogsägareförbund ifrågasätter om den av kommittén fö­

reslagna organisationen för ändamålet räcker till och uttalar, att de av ex­

perterna Arnberg och Lodmark framförda synpunkterna och förslagen på

denna punkt förtjänar beaktande. Sveriges lantmätareförening föreslår, att

23 fastighetsregleringsorganisationer och elva andra specialorganisationer

inrättas. Från lokala myndigheters sida föreslås inrättande av ytterligare

specialorganisationer i Stockholms, Kronobergs, Kalmar, Hallands, Göte­

borgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands och Västmanlands län.

Statens organisationsnämnd anför, att med hänsyn till att omfattningen

av fastighetsrcgleringsverksamheten helt är beroende av det intresse som

markägarna har för dylika åtgärder, lantmäteriorganisationen bär succes­

sivt anpassas för att kunna fullgöra arbetsuppgifter på detta område, vilka

svarar mot efterfrågan. Statskontoret uttalar, atl antalet specialorganisa-

.') flihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. AV 74

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

65

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

tioner självfallet kommer att växla från tid till annan och finner sig inte

böra göra någon erinran mot det av kommittén föreslagna antalet.

Vad angår lantmäterikommitténs uttalanden angående en rationell

arbetsfördelning mellan de olika personalkategorierna anför lant-

mäteristyrelsen, som ej har någon erinran mot kommitténs förslag, att det

måste framhållas att den omfördelning av göromål som i och för sig har

befunnits möjlig inte kan ske på en gång och överallt i distriktsorganisa-

tionen. De personliga och utbildningsmässiga förutsättningarna för en så­

dan omfördelning kan nämligen variera inom vida gränser. Kompetensutred­

ningen framhåller, att kommitténs förslag ligger i linje med de förslag ut­

redningen förordat beträffande andra förvaltningsområden. Statskontoret

finner vad som föreslagits vara av största betydelse för att effektivisera lant­

mäteriverksamheten, ehuru det ännu ej torde vara fråga om något optimalt

utnyttjande av personalen i för olika befattningshavargrupper lämpade ar­

betsuppgifter. För en mera vittgående delegering av arbetsuppgifter uttalar

sig Lantmäteriteknikernas riksförening, som ifrågasätter huruvida inte

tomlindelning, tomtmätning, avstyckning inom detaljplanerat område och

vägförrättningar bör handläggas helt av mätningstekniker. Å andra sidan

är några överlantmätare tveksamma om någonting av betydelse kan vara att

vinna genom en överföring av arbetsuppgifter.

Kommitténs förslag till ändrade kompetensföreskrifter för erhållande av

mätningsteknikertjänster kan Lantmäteriteknikernas riksförening ej biträ­

da, medan kompetensutredningen ej finner anledning till erinran mot kom­

mitténs överväganden angående sagda föreskrifter.

De av lantmäterikommittén framlagda förslagen i personal- och ut-

rustningsfrågorna har föranlett uttalanden av ett stort antal re­

missinstanser. Allmänna uttalanden angående angelägenheten av att lant-

mäteriet tillföres personal och utrustning i sådan utsträckning att en snab­

bare handläggning kan ernås göres av bl. a. länsstyrelserna i Stockholms,

Jönköpings, Blekinge, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Stats­

kontoret vill med hänsyn till det starka behovet av åtgärder för ett förbätt­

rat fastighetsbestånd ej motsätta sig en utökning av organisationens kapa­

citet i den i betänkandet föreslagna omfattningen. Det bör dock uppmärk­

sammas, att vissa personalbehov är beräknade endast för viss tid. På grund

härav och med beaktande av möjligheterna till ytterligare rationaliseringar

bör enligt statskontorets mening organisationens storlek fortlöpande hållas

under uppsikt och i förekommande fall anpassas till förändrade förhål­

landen.

Vad gäller den allmänna verksamheten uttalar lantmäteristyrelsen, att det

vore befogat att söka uppnå den av kommittén förordade sänkningen av

arbetsbalansen på kortare tid än tio år, men styrelsen avstår på grund av re­

kryteringsläget från att nu framföra förslag i ämnet. På samma tankegång

är bl. a. länsstyrelsen i Norrbottens län inne. I flera yttranden betvivlas om

en så gynnsam rationaliseringseffekt, som kommittén räknat med, verkligen

67

skall kunna uppnås. Länsstyrelsen i Hallands län finner sålunda, att tids­

vinsten för distriktslantmätarna i många fall kommer att bli rent negativ.

Lantmäteristyrelsen förklarar sig reservationslöst ansluta sig till tanken på

att en kapacitetshöjande rationalisering av lantmäteriverksamheten är möj­

lig efter sådana linjer som varit vägledande vid personalberäkningarna, men

anser dessa beräkningar mycket osäkra i avseende på kontorspersonalen och

tilltagna i underkant beträffande i vart fall mätningsteknikerna. Det är där­

för enligt styrelsens mening nödvändigt, att de föreslagna personalramarna

betraktas såsom provisoriska och successivt anpassas efter balansutveck­

lingen. Styrelsen framhåller vidare, att den förutsatta rationaliseringen gi­

vetvis inte kan nå full effekt omedelbart och att den under en viss över­

gångstid i inte oväsentlig grad motväges av de omställningsförluster som

blir förkippade med omflyttningar av personal m. m. i samband med om­

organisationen. Det är därför inte uteslutet att en viss balansökning kom­

mer att ske under de första åren efter omorganisationen. Så gott som samt­

liga överlantmätare anser, att det kan ifrågasättas om inte kommitténs per­

sonalberäkningar är hållna i underkant. Sveriges lantmätareförening anser,

att antalet lantmätartjänster bör ökas med tio, medan Lantmäteritekniker-

nas riksförening finner det beräknade antalet mätningstekniker för ringa

med hänsyn till att kommittén bedömt delegeringsmöjligheterna för begrän­

sade. Föreningen Kvinnliga befattningshavare inom lantmäteristaten anser,

att föreslagen personalram är ett absolut minimum.

I fråga om fastighetsregleringsverksamheten understryker domänstyrel­

sen, att den föreslagna organisationen utgör ett minimum. Under den när­

maste treårsperioden planerar styrelsen arronderingsbyten av skogsmark

överstigande 100 000 ha. Vidare framhåller styrelsen angelägenheten av att

verksamheten snarast får sådan omfattning att man hinner få fram struk­

turplaner för omarrondering innan skogsvägbyggandet sker. Även Sveriges

skogsägareförbund framhåller den stora betydelsen av att fastighetsreglerings-

organisationerna utbyggs och förses med kvalificerad personal i sådan om­

fattning att deras effektivitet inte eftersättes. Lantmäteristyrelsen anser det

sannolikt, att det totala åtgärdsbehovet av fastighetsregleringar, som yppas

inom den närmaste femårsperioden, visar sig avsevärt större än det som klart

ådagalagts redan vid periodens början. Ehuru den föreslagna organisatio­

nen därför får anses utgöra endast en initialorganisation av minimistor­

lek, anser sig styrelsen med hänsyn till den begränsade personaltillgången

böra avstå från att nu hemställa, att organisationen tillföres mer personal

än kommittén föreslagit. Domänstyrelsen understryker, att arrangemanget

att lantbruksnämndernas skogligt utbildade personal skall biträda lantmä-

teriet måste betraktas som ett provisorium i avvaktan på att ytterligare er­

farenhet vinnes. Liknande uppfattning hyser skogsstyrelsen.

Vad gäller utrustningsbehovet uttalar lantmäteristyrelsen, som med skär­

pa understryker nödvändigheten av den av kommittén föreslagna standard­

höjningen, att de utrustningsanslag som ställts till styrelsens förfogande i

första hand har använts för de mest arbetsbesparande slagen av instrument.

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 dr 1960

68

En betydande eftersläpning har emellertid uppkommit i fråga om sådan ut­

rustning som erfordras för det rutinmässiga arbetet.

Lantmäterikommitténs förslag om inrättande av till viss ort bundna

tjänster vill statskontoret inte motsätta sig. Som skäl härför anför ämbets­

verket i huvudsak följande.

Statskontoret har övervägt att förorda en tillämpning av normer, som kom­

mit till användning exempelvis inom tullverket. Inom detta verk utnämnes

vederbörande till innehavare av viss tjänst med placering tills vidare vid

viss regional eller lokal enhet. Ämbetsverket har emellertid med hänsyn bl. a.

till de rättsliga avgöranden, som åvilar lantmäteripersonalen, ansett sig böra

frångå detta projekt.

I övrigt har erinringar inte framställts mot förslagen i denna del i an­

nat hänseende än att i flera yttranden påyrkas inrättande av större antal

biträdande distriktslantmätartjänster än det av kommittén föreslagna. Sve­

riges lantmätareförening föreslår därjämte att 15 tjänster som biträdande

chef för fastighetsregleringsorganisationer inrättas.

Lantmäteritaxan. Lantmäterikommitténs förslag rörande lantmäteritaxan

har i huvudsak lämnats utan erinran av remissinstanserna. Sålunda förkla­

rar sig statskontoret kunna biträda kommitténs förslag, men finner det

angeläget att ersättning för en genom taxeändring begränsad subvention

inte kommer att utgå i annan ordning. Även statens sakrevision är inne på

samma tankegång.

Lantmäteristyrelsen vill inte motsätta sig kommitténs förslag i fråga om

rådgivningsverksamheten, men framhåller, att det ur många synpunkter

kan anses diskutabelt om verkligen en sådan samhällelig service som före­

varande rådgivning bör bekostas genom taxepålägg på viss närstående verk­

samhet i stället för att finansieras skattevägen.

Vad gäller den av kommittén föreslagna subventioneringen av den verk­

samhet, som är inriktad på landsbygden och frågan om jordbrukets rationa­

lisering, anför lantmäteristyrelsen, att till denna subventioneringsgrupp bör

hänföras legaliseringsförrättningar och sammanföringsförrättningar utan­

för detaljplanelagt område oavsett om de kan anses helt beröra jordbruks­

fastigheter eller ej. Styrelsen anser det vidare väsentligt, att de särskilt för

jordbruksrationaliseringen betydelsefulla förrättningsinsituten laga skifte

och ägoutbyte, som enligt gällande taxa debiteras efter en taxenivå som lig­

ger väsentligt lägre än den genomsnittliga nivån för nu ifrågavarande verk­

samhet, även framdeles subventioneras starkare än övriga förrättningsty-

per. De två berörda förrättningstyperna bör hänföras till en subventions-

grupp svarande mot en taxenivå av 25 å 30 procent av självkostnaderna.

Riksförbundet Landsbygdens folk avstyrker kommitténs förslag till ändring

av taxesubventionen för fastighetsregleringsverksamheten och uttalar, att

inkomsterna härav i praktiken endast innebär att medel föres från ett av

statsverksområdena till ett annat.

Lantmäterikommitténs förslag att förrättningar och uppdrag hänförliga

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

Kungl. Maj:ts proposition nr 7i år 1960

69

till samhällsverksamhet skall ersättas efter fulla självkostnader biträdes av

lantmäteristyrelsen då det gäller sådana åtgärder som avstyckning, tomtin­

delning och tomtmätning. Med hänsyn till det tvångsmoment som föreligger

beträffande förrättningar av städningskaraktär såsom ägoutbyten, samman-

föringsförrättningar och i vissa fall laga skiften ävensom till att det är ett

allmänt intresse att skapa ordning och reda i fastighetsförhållandena anser

styrelsen, att dessa åtgärder även inom tätbebyggelseområden bör erhålla

viss statlig subvention och i detta avseende hänföras till den av kommittén

skisserade mellangruppen. Liknande synpunkter kan enligt styrelsen i viss

mån anföras även i fråga om gränsbestämningar.

Överlantmätaren i Östergötlands län ifrågasätter, att avstyckning för fri­

tidsändamål bör ersättas efter självkostnaderna även i det fall detaljplan ej

föreligger. Lantmäteristyrelsen anser därmot, att det är skäligt att viss del

av kostnaderna vid dessa förrättningar får stanna på statsverket med hän­

syn till att förrättningsmannen även härvid har att beakta allmänna intres­

sen, vilket ofta föranleder åtskillig mertid för handläggningen. Styrelsen

förutsätter slutligen, att avvägningen av subventioneringsgraden för enskil­

da förrättningstyper in. in. inom ramen för de allmänna riktlinjerna får lik­

som fallet varit med nu gällande lantmäteritaxa ske av Kungl. Maj:t i sam­

band med taxans utfärdande.

Kommitténs förslag att lantmäteritaxan skall konstrueras efter en i prin­

cip osubventionerad taxenivå och att de generella subventionerna skall utgå

i form av generell nedsättning av ersättningsbeloppen förordas i allmänhet

av de remissinstanser som berört frågan. Viss tvekan till förslaget hyser

dock lantmäteristyrelsen, som anser att systemets praktiska lämplighet sy­

nes böra ytterligare övervägas. Som motiv för sitt ställningstagande anför

styrelsen i sammandrag följande.

Beträffande utformningen av den generella subventionen skiljer sig det

av kommittén förordade systemet, »bruttotaxesystemet», från nuvarande

system, »nettotaxesystemet», närmast därigenom att den generella nedsätt-

ningsoperation som skall företagas sker och redovisas på räkningarna till

sakägarna i stället för att såsom nu ha genomförts vid upprättandet av

taxan. Systemet som sådant ger i princip icke några andra informationer än

sådana, som kan erhållas genom kombination av förrättningsstatistik och de

grundläggande siffermässiga subventioneringsprinciperna. Kommittén sy­

nes ha fäst visst avseende vid att vederbörande sakägare skall kunna få

kännedom om de verkliga kostnaderna för den individuella förrättningen.

Tidsåtgången och därmed kostnaderna för viss typ av förrättning varierar

emellertid från fall till fall inom vida gränser. Följaktligen är det endast

möjligt att ange en genomsnittssubvention för ifrågavarande åtgärdstyp.

Denna genomsnittssubvention kan på ett enkelt sätt redovisas för sakägar­

na vid en nettotaxa genom att å räkningen ifylles en uppgift om subven-

tionsprocenten. Kommittén har anfört, att det även för statsverket är önsk­

värt att få kännedom om de verkliga kostnaderna och subventionerna. Delta

är uppenbarligen riktigt beträffande den totala verksamheten och sprid­

ningen i stort på olika förrättningstyper. Fn samlad bild av subventione-

ringens spridning på olika typer av förrättningsobjekt kan erhållas genom

beräkningar grundade på förrättningsstatistiken.

70

Kungl. Maj. ts proposition nr 7 b år 1960

I några avseenden ger ett bruttotaxesystem vissa praktiska fördelar. En

av dessa är att det är enkelt att nyansera subventionsgraden även i sådana

fall då ersättning utgår efter tidersättning. Till bruttosystemets nackdelar

hör att det vid upprättandet av räkningar torde bli något mer svårtillämp-

ligt och tidsödande i tillämpningen än nettosystemet. Skall den avsedda

överblicken av subventionens fördelning uppnås torde redovisningen dess­

utom få fullföljas i distriktens årsredogörelser och genom särskild bokfö­

ring på styrelsens kameralsektion. Arbetsåtgången härför torde överstiga

det arbete, som vid nettotaxesystemet erfordras inom styrelsen för att fram-

räkna subventionens fördelning.

I detta sammanhang har lantmäteristyrelsen även berört frågan i vilken

omfattning ersättning bör debiteras för tjänster som utföres åt andra stat­

liga verk. Enligt nuvarande praxis har styrelsen ansett, att ersättning bör

utgå för förrättningar och uppdrag som utföres åt af färsdrivande statliga

verk. Däremot har åtskilliga uppdrag — i vissa fall av jämförelsevis stor

omfattning såsom uppdrag av vägmyndigheterna att säkerställa gränspunk­

ter i samband med byggandet av allmänna vägar — utförts kostnadsfritt.

De belopp det gäller torde med dessa inskränkningar inte kunna tillmätas

någon betydelse jämfört med verksamheten i stort för de berörda statsorga­

nen. Styrelsen föreslår därför, att den hittills tillämpade principen får gälla

även för framtiden. Vad gäller utbytet av tjänster mellan kartverket och

lantmäteriet anser styrelsen, att tillämpning av nyss angivna princip inne­

bär att för åtgärder förknippade med den av kartverkets beställningsavdel-

ning bedrivna verksamheten ersättning i varje särskilt fall skulle debiteras

mellan verken. För andra åtgärder t. ex. uppgifter till resp. från det plane­

rade centrala punktarkivet skulle däremot ersättning inte utgå.

Kostnads- och inkomstberäkningar. Beträffande de av lantmäterikom-

miltén beräknade kostnaderna för organisationens ut­

byggnad uttalar statskontoret, att de synes i huvudsak böra godtagas

även om vissa kostnadsposter torde vara tilltagna något i överkant, exem­

pelvis expensposten. Vissa justeringar nedåt i anslaget för utrustning bör

göras om en instrumentcentral inrättas vid kartverket.

I anslutning till vad lantmäterikommittén anfört angående kostnader

för omorganisationens genomförande torde här få redo­

göras för en av lantmäteristyrelsen i särskild skrivelse den 19 november

1959 gjord framställning rörande för budgetåret 1960/61 erforderliga medel

för omorganisationen. Inledningsvis framhåller styrelsen, att den i sin an-

slagsskrivelse för sagda budgetår inte hade möjlighet att beakta ifrågava­

rande medelsbehov.

Under anslaget Lantmäteristyrelsen: Avlöningar hemställer styrelsen, att

för kostnader för inkallade experter och för annan tillfällig extra perso­

nal ställes 95 000 kr. till styrelsens förfogande utöver vad som begärts i

petitaskrivelsen. Styrelsen framhåller, att styrelsen måste för omorganisa­

tionsarbetet förstärkas med dels personal från övriga delar av lantmäteri-

väsendet, dels särskilt anställd personal för skrivarbete etc. Därjämte kan

det bli nödvändigt att anlita sakkunskap utanför lantmäteriet.

71

Vad gäller anslaget Lantmäteristyrelsen: Omkostnader erfordras enligt

styrelsen uppräkning av anslagsposten till reseersättningar med 30 000 kr.

för reseersättningar och traktamenten till personal, som tillfälligt inkallas

till styrelsen, och med 5 000 kr. för tjänsteresor för den personal, som hand­

har organisationsfrågorna. Delposten till övriga expenser föreslås uppräk­

nad med 7 000 kr. för täckande av den ökade medelsåtgången.

Delposten till förnyelse och underhåll under anslaget Lantmäteristaten:

Omkostnader bör enligt styrelsen uppräknas med minst 25 000 kr. för täc­

kande av de kostnader av denna natur som uppkommer i samband med

flyttningar av organisationsenheter. Belastningen på delposten till övriga

expenser under samma anslag kommer enligt styrelsen att öka på grund

av dels erforderlig omdisponering av telefonutrustningen, dels transpor­

ter av möbler och annan utrustning. De förstnämnda kostnaderna, vartill

styrelsen jämväl hänför anskaffning i vissa fall av telefonväxlar, beräknar

styrelsen till 18 500 kr. och de sistnämnda till 25 000 kr. Styrelsen hemstäl­

ler därför om en uppräkning av delposten med sammanlagt 43 500 kr.

övergångsfrågor. Lantmäterikommitténs förslag, att omorganisationen bör

genomföras på en gång så snart förutsättningar härför finnes biträder lant­

mäteristyrelsen i princip. Vissa modifikationer blir dock enligt styrelsens

mening nödvändiga. Ehuru det reella genomförandet kan komma att för­

dröjas något och vissa ökade kostnader uppstår, är det sålunda enligt sty­

relsen angeläget, att omorganisationen genomföres under allt rimligt hän­

synstagande till de svårigheter som förändringarna kan vålla personalen.

Därest nedskärningen av antalet organisationsenheter blir så stor som kom­

mittén föreslagit, kommer antalet chefstjänster att bli mindre än det nu­

varande antalet distriktslantmätare. Tillsättningen av återstående chefs­

tjänster skulle enligt styrelsen sannolikt underlättas och ge ett för det all­

männa bättre resultat om till indragningsstat kunde överföras distriktslant­

mätare som på grund av ålder eller vacklande hälsa bör få stå tillbaka i kon­

kurrensen. Styrelsen föreslår därför, att ett mindre antal distriktslantmätar-

tjänster, förslagsvis fem, får överföras på indragningsstat utan tjänstgö­

ringsskyldighet. I de fall distriktslantmätare å stationeringsort som indra­

ges inte önskar och inte rimligen bör tvingas att överflytta till annan sta­

tioneringsort och ej heller kan överföras å indragningsstat bör det vidare

enligt styrelsens mening ordnas så att han får fortfara att tjänstgöra å den

äldre stationeringsorten med erforderlig personal även om arbetsorganisa­

tionen inom resp. distrikt därigenom försvåras. Det kan även på grund av

svårigheter att omedelbart lösa de med omorganisationen förknippade lo­

kalfrågorna bli nödvändigt att under någon tid bibehålla organisationsen­

heter, som skall upphöra. Styrelsen torde med hänsyn till det sagda böra

ges tämligen långtgående befogenheter att besluta om temporärt bibehål­

lande av stationeringsorter för viss personal.

Styrelsen uttalar vidare, att det, med hänsyn till lanlmäteriets behov att

tills vidare bibehålla den specialutbildade kontorspersonalen å en indragen

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

72

stationeringsort, är angeläget att i första hand söka tillse att en fortsatt

tjänstgöring i lantmäteriet blir möjlig. Därvid kan erfordras att ersättning­

ar utgives för resekostnader och andra ökade levnadsomkostnader i vidare

mån och under längre tid än som är tillåtligt enligt gällande allmänna be­

stämmelser. I andra hand kan det bli aktuellt att söka omplacera perso­

nalen till annan statlig anställning å samma ort.

I stort sett liknande synpunkter framföres av flera överlantmätare. Sve­

riges lantmätareförening betonar härutöver, att ett ledigförklarande av samt-

liga distriktslantmätartjänster i den nya organisationen skulle avsevärt un­

derlätta genomförandet. Föreningen anser vidare, att möjligheten att bli

placerade på indragningsstat även bör stå öppen för nuvarande distrikts-

lantmätare på övergångsstat.

I detta sammanhang bör nämnas att ett flertal överlantmätare och lant-

mäteripersonalens organisationer anser, att personalens löneställning bör

omprövas i samband med omorganisationen. Lantmäteristgrelsen hemstäl­

ler i särskild skrivelse, att bl. a. distriktslantmätarnas lönefrågor koordi­

neras med förslaget angående omorganisationen.

Vissa spörsmål rörande kartverkets organisation m. m. Lantmäterikommit-

téns uttalande angående angelägenheten av att sådana resurser ställs till

kartverkets förfogande att moderna och aktuella kartor inom rimlig tid

kommer att finnas tillgängliga över större delen av landet har understru­

kits i flera yttranden. Härvid har särskilt framhållits betydelsen av den

ekonomiska kartan. Sålunda anser byggnadsstyrelsen, att det är angelä­

get att kartverket får erforderliga resurser för att i varje fall kunna hålla

det uppgjorda tidsschemat för den ekonomiska kartans färdigställande, men

helst även för att kunna färdigställa den ännu tidigare. Domänstyrelsen

vill ur skogsbrukets synpunkt understryka vikten av att kartbehovet kan

tillfredsställande tillgodoses. Särskilt angeläget bedömer styrelsen det vara,

att ekonomisk karta för Kopparbergs län, där ett stort behov av fastig­

hetsregleringar föreligger, upprättas tidigare än vad de för kartverket gäl­

lande långtidsplanerna förutser och utan någon rubbning av dessa planer

i övrigt. Även skogsstyrelsen anser, att färdigställandet av den ekonomiska

kartan utgör ett nödvändigt led i strävandena att genomföra en förbättrad

ägoanordning. Liknande synpunkter framföres av länsstyrelsen i Kalmar

län. Angelägenheten av en ekonomisk karta inom resp. län framhålles jäm­

väl av länsstyrelserna i Kopparbergs, Västernorrlands och Jämtlands län.

Kommitténs förslag rörande organisationsform och mål­

sättning för den fotogrammetriska verksamheten till-

styrkes eller lämnas utan erinran av bl. a. domänstyrelsen, chefen för för­

svarsstaben, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen och sta­

tens organisationsnämnd. Statskontoret finner, att ökade personella och ma­

teriella resurser för den fotogrammetriska verksamheten bör ställas till kart­

verkets förfogande. En sammanslagning av fotogrammetriska byrån och

beställningsavdelningen torde härvid erbjuda gynnsamma förutsättningar

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960