Prop. 1961:116
('angående vissa organi\xad sationsfrågor inom skolväsendet m.m.',)
Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 1961
1
Nr 116
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa organi
sationsfrågor inom skolväsendet m.m.; given Stock holms slott den 3 mars 1961.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departe mentschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
Ragnar Edenman
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionens första avsnitt framlägges förslag om ändrade bestäm melser för undervisning av sjuka elever. Enligt förslaget skall kommunerna åläggas skyldighet att ombesörja undervisning även för elever, som på grund av lyte, sjukdom eller liknande omständighet ej kan deltaga i vanlig skolundervisning. Statsbidrag för undervisningen skall utgå i huvudsak efter samma grunder, som gäller för obligatoriska skolor. Samma bidragsmöjlig heter som för kommun skall föreligga för annan huvudman, som anordnar undervisning vid sjukvårdsanstalt eller barnhem.
I andra avsnittet av propositionen upptages till behandling vissa frågor rörande kommunala allmänna gymnasier och framlägges förslag om lärar personalens inordnande under statens allmänna avlöningsreglemente.
Slutligen föreslås, att statsbidrag till skollokaler enligt för kommun gäl lande bestämmelser skall få utgå till planeringskommittén för Folke Berna- dottehemmet i Uppsala för uppförande av en skolbyggnad, avsedd för barn med cerebral pares.
1
—
Bihang till riksdagens ■protokoll 1901. 1 samt Nr 116
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 1961
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 3 mars 1961.
Närvarande:
Statsministern
E rlander ,
ministern för utrikes ärendena
U ndén ,
statsråden
N ilsson , S träng , A ndersson , L indström , L ange , L indholm , K ling ,
S koglund , E denman , N etzén , J ohansson , af G eijerstam ,H ermansson .
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, vissa organisa
tionsfrågor inom skolväsendet m.m. samt anför därvid följande.
I. Undervisning av sjuka elever
1. Inledning
Med anledning av väckta motioner vid 1955 års riksdag om ökade möj
ligheter till särskild undervisning åt sjuka eller tillfälligt invalidiserade ele
ver vid folkskolor m. fl. läroanstalter uttalade statsutskottet (uti. nr 172),
att det med hänsyn till de mindre tillfredsställande förhållandena på om
rådet var påkallat, att en översyn kom till stånd rörande de gällande be
stämmelserna.
Med anledning härav anbefallde Kungl. Maj:t den 13 januari 1956 skol
överstyrelsen att i samråd med medicinalstyrelsen verkställa en översyn
av gällande bestämmelser rörande särskild undervisning åt sjuka och till
fälligt invalidiserade elever samt att till Kungl. Maj:t inkomma med de
förslag, vartill denna översyn kunde ge anledning.
Med skrivelse den 25 september 1959 har skolöverstyrelsen, som anlitat
skoldirektören i Gävle Folke Brodow som utredningsman, till Kungl. Maj:t
inkommit med utredning och förslag rörande undervisning åt sjuka elever.
Yttranden över det framlagda förslaget har avgivits av statskontoret,
riksräkenskapsverket, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas
förbund och De vanföras riksförbund.
Överläggningar har dessutom ägt rum mellan representanter för, å ena
sidan, kommunförbunden och lärarförbunden och, å andra sidan, företrä
dare för ecklesiastik- och civildepartementen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 1961
,3
2. Nuvarande förhållanden
Enligt folkskolestadgans bestämmelser (11 §) åligger det den kommun, där skolpliktigt barn är kyrkobokfört, att i första hand sörja för barnets undervisning i obligatorisk skola. Om ett skolpliktigt barn vistas i en kom mun, där det ej är kyrkobokfört, åligger det i allmänhet denna kommun att sörja för barnets undervisning i obligatorisk skola.
Denna kommunernas skyldighet förutsätter, att eleven kan inställa sig i av kommunen anordnad skola. För elev, som på grund av lyte, sjukdom eller liknande omständighet ej kan deltaga i vanlig skolundervisning har däremot kommunen ingen bestämd skyldighet att anordna undervisning. Enligt 17 § folkskolestadgan gäller endast, att skolstyrelsen bör tillse att lämplig undervisning beredes sjuka elever.
Till kostnaderna för undervisning av dylikt slag, som måste anordnas i hemmet, utgår inte bidrag av statsmedel.
Ehuru vissa kommuner anordnat enskild undervisning för sjuka elever, torde dock flertalet sådana elever bli utan undervisning under frånvaro från skolan.
Beträffande sådana barn i skolåldern, som under längre tid är intagna på sjukvårdsanstalter och barnhem har under flera decennier vissa möjligheter förelegat att anordna undervisning med stöd av statsbidrag. I vissa fall har undervisning anordnats av kommunernas skolmyndigheter och i andra av den för anstaltens övriga verksamhet ansvarige huvudmannen.
Då de kommunala skolmyndigheterna svarat för undervisningen, har den antingen kunnat ordnas så, att barn, som ägt förutsättningar härför, beretts tillfälle att besöka allmän skola på anstaltsorten eller på det sättet att lämplig undervisning genom kommunernas försorg anordnats vid anstalten. En viss tveksamhet har rått rörande omfattningen av kommuns rätt att utan Kungl. Maj:ts särskilda medgivande erhålla statsbidrag till av kom munen anordnad undervisning vid sjukvårdsanstalter o. dyl. I den män bidrag till denna undervisning utgått har det skett enligt samma bestäm melser och ur samma anslag som bidragen till kommunernas skolväsende i övrigt.
I de fall undervisning anordnats av annan huvudman än kommunen, har Kungl. Maj:t sedan början av 1920-talet efter prövning i varje särskilt fall medgivit bidrag av allmänna medel. Denna Kungl. Maj:ts befogenhet var emellertid länge starkt begränsad därigenom att den endast omfattade vissa av riksdagen angivna anstalter och anstaltstyper, nämligen stats understödda anstalter för ortopedisk vård (bland annat vanföreanstal ter och ortopediska lasarettskliniker), statsunderstödda tuberkulossjukhus, dispensärbarnhem samt barnhem för nervösa och psykopatiska barn. Denna begränsning upphörde då Kungl. Maj:t år 1957 erhöll riksdagens
4
bemyndigande att, i avvaktan på resultatet av pågående utredning, då
särskilda skäl prövades föreligga, medgiva statsbidrag till avlönande av
lärare för barn i skolåldern, vilka intagits vid statsunderstödda sjukvårds-
anstalter och vissa barnhem.
För beräkningen av bidraget för undervisningen vid de här avsedda sjuk-
vårdsanstalterna och barnhemmen gäller enligt kungörelsen 1960: 302 nu
mera samma bestämmelser som för driftbidrag till obligatoriska skolor.
Bidragsmedel för ändamålet utgår ur anslaget till Folkskolor m. in.: Bidrag
till avlöning åt lärare m. m. vid vissa sjukvårdsanstalter och barnhem, vil
ket för innevarande budgetår är uppfört med 635 000 kronor. Från och med
nästa budgetår avses det särskilda anslaget inte komma att uppföras i riks-
staten. Medel för ändamålet skall i stället utgå ur anslaget till Folkskolor
m. in.: Bidrag till driften av folkskolor m. m.
För undervisningen vid sjukvårdsanstalter och barnhem har tidigare gällt
vissa särskilda bestämmelser, vilka haft formen av statsbidragsvillkor i kun
görelsen 1948: 208. Sedan denna kungörelse från och med innevarande bud
getår upphävts även för anstaltsskolornas del, har bestämmelser motsva
rande de nämnda statsbidragsvillkoren intagits i nådigt brev till skolöver
styrelsen den 3 juni 1960 angående anslag för budgetåret 1960/61 till folk
skoleväsendet m. m. Enligt detta brev gäller följande bestämmelser rörande
skola vid sjukvårdsanstalt och barnhem, till vilken statsbidrag utgår.
1. Folkskolestadgan och allmänna skolstadgan skall i tillämpliga delar
lända till efterrättelse.
2. Verksamheten skall stå under inseende av skolöverstyrelsen och läns-
skolnämnden, vilka myndigheter har att i tillämpliga delar taga samma
befattning med skolan som med obligatoriska skolor.
3. Skolöverstyrelsen skall fastställa reglemente med tillhörande läroplan
för skolan.
Utöver nämnda bestämmelser är i kungörelsen 1938:756 vissa föreskrif
ter utfärdade angående lärarna vid de här avsedda skolorna. Undervisning
anordnas för närvarande vid ett 15-tal anstalter av detta slag.
Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 1961
3. Skolöverstyrelsens förslag
Skolöverstyrelsens utredningsman har redovisat vissa statistiska upp
gifter rörande behovet av undervisning för sjuka elever. Av utrednings
materialet framgår, att läsåret 1957/58 fanns i riket utom Stockholm 201
skolpliktiga barn, som under hela läsåret ej kunde deltaga i skolundervis
ningen, enär de på grund av sjukdom o. dyl. vistats i hemmet, och 74 barn,
som av samma skäl varit frånvarande från skolan minst halva men ej hela
året. Av dessa barn bedömdes 174 respektive 65 ha varit i stånd att mot
taga undervisning. Endast 76 (44 procent) respektive 23 (35 procent) av de
o
barn, som sålunda kunde undervisas, erhöll undervisning i någon form ge nom det allmännas försorg. I fråga om Stockholm gäller, att undervisning genom stadens försorg anordnas för alla under längre tid på sjukvårdsan- stalter intagna eller i hemmet vardade skolpliktiga barn, vilka kan mottaga undervisning.
Närmare uppgifter rörande antalet under längre tid vid sjukvardsanstal- ter vårdade elever och deras undervisning har ej statt att erhalla. Skolöver styrelsen uttalar emellertid härom, att det kan hållas för visst, att vid sjuk- vårdsanstalter ett ganska stort antal elever vardas under längre tid utan att undervisas.
Skolöverstyrelsen uttalar, att bristen pa initiativ från många kommuners sida, när det gällt att ordna undervisning för elever, som här avses, huvud sakligen torde ha sin grund i ekonomiska överväganden. Avsaknaden a\ varje form av statsbidrag till elevernas undervisning i hemmet torde enligt överstyrelsens mening ha verkat i hög grad avhållande.
Ehuru överstyrelsen finner det synnerligen angeläget, att alla skolplik tiga barn, som kan mottaga undervisning, också blir undervisade, anser sig överstyrelsen icke i detta sammanhang böra föreslå nagon allmän rätt till undervisning för dem och alltså ej heller bestämmelser om utökad skyldig het för kommun att ordna undervisning. Överstyrelsens ställningstagande föranledes bland annat av att vid undervisning t. ex. i hem fall kan tänkas uppstå, vilkas konsekvenser är svåra att förutse. Dessutom anser sig över styrelsen ha anledning att förvänta, att, därest rätt till statsbidrag till av kommun frivilligt ordnad undervisning stadgades, detta i de allra flesta fall skulle utgöra tillräcklig stimulans för kommunerna att anordna under visningen.
Skolöverstyrelsen erinrar om att bland de skolpliktiga barnen finnes en liten grupp, för vilken särskild skolplikt (folkskolestadgan 9 § andra styc ket) föreligger. Dessa undervisas i regel ej genom kommunernas försorg, men överstyrelsen anser det angeläget att kommunerna stimuleras att ordna undervisning också för dessa barn, da de är förhindrade att besöka sina skolor.
Även elever, som icke är skolpliktiga, såväl de som tillhör obligatoriska skolor som de som är inskrivna i läroverk, bör enligt skolöverstyrelsens för slag beredas undervisning vid längre tids ofrivillig skolfrånvaro.
De av skolöverstyrelsen föreslagna nya bestämmelserna för undervisning av sjuka elever har i huvudsak följande innehåll.
Statsbidrag skall utgå till kostnaderna för undervisning av sådana elever vid det obligatoriska skolväsendet, vid högre kommunala skolor och all männa läroverk samt statliga och kommunala allmänna gymnasier, vilka på grund av lyte, sjukdom eller liknande omständighet ej kan deltaga i vanlig skolundervisning. Bidragsgivningen skall även kunna avse barn, som ej är inskrivet i skola men för vilket allmän skolplikt enligt 2 kap.
Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 1961
folkskolestadgan föreligger. Efter särskilt medgivande av länsskolnämnden
S^T>-jS^a^S^1C ra^ kunna utgå jämväl för undervisning av andra sjuka barn.
Bidrag skall utgå enligt de grunder och i den ordning, som jämlikt kun
görelsen 1958: 665 om statsbidrag till driftkostnader för det allmänna skol
väsendet gäller beträffande de allmänna driftbidragen. Vid tillämpningen av
nämnda kungörelse skall iakttagas, att tjänst skall vara bidragsgrundande.
även om däri ingår undervisning, som avser kortare tid än ett läsår, och
att varje i deltjänst ingående lärotimme skall räknas som 1/1080 av hel
tjänst, i den man tjänsten ej avser hel termin. Vidare skall vid tillämp-
ningen av kungörelsen iakttagas, att för tjänst, som ej finnes vid vårter-
mmens början eller endast under hela höstterminen, frågan om tjänsten är
hel tjänst eller deltjänst samt om årslönebeloppet skall avgöras med hän-
syn till förhållandena vid den tid, då tjänstgöringen fullgjordes.
Undervisning för vilken statsbidrag utgår, skall kunna anordnas i hem
met eller annorstädes för grupp av elever eller för elev enskilt. Vidare skall
undervisning kunna anordnas i särskilt inrättad klass vid sjukvårdsanstalt.
barnhem eller liknande anstalt.
... Klass ma anordnas, om antalet elever kan beräknas varaktigt utgöra
lagst 8. År antalet elever 16—28 ma tva klasser inrättas. Därutöver må en
klass inrättas för varje påbörjat 14-tal elever. Då särskilda skäl föreligger,
ma länsskolnämnden medgiva, att klasser anordnas vid lägre elevantal.
Um gruppundervisning eller undervisning enskilt i större omfattning er
fordras för elever tillhörande klass, skall dylik undervisning kunna anordnas
under högst 3 veckotimmar för varje elev i klassen utöver 12.
Förutom undervisning, som på angivet sätt anordnas på anstalt, skall
annan gruppundervisning eller undervisning enskilt kunna anordnas, därest
hinder mot skolgång av den för elevens vård ansvarige läkaren bedömes
ko™m.a att föreligga under minst 3 veckor efter det att undervisningen kan
paborjas. Sådan undervisning må omfatta högst 5 veckotimmar för elev.
som åtnjuter undervisning enskilt. Gruppundervisning må omfatta högst
8 veckotimmar för två elever och högst 3 veckotimmar för var och en av de
Övriga eleverna i gruppen, dock högst 26 veckotimmar för en grupp.
I ndervisningen skall så vitt möjligt för varje elev motsvara den vanliga
skolundervisning, vari eleven är förhindrad att deltaga. Gruppundervis
ning eller undervisning enskilt skall avse företrädesvis läroämnen och yr-
kesteoretiska ämnen.
För elever i klasser skall jämväl undervisning i träslöjd, metallslöjd och
darmed jämförliga slöjdarter eller textilslöjd och därmed jämförliga slöjd
arter eller hemkunskap och hushållsgöromål eller yrkeskunskap kunna
anordnas, dock endast om det stadigvarande antal elever, som deltager
i undervisningen, kan beräknas varaktigt uppgå till minst 6. Blir antalet
elever 13—24, skall två grupper få anordnas. Därutöver skall en grupp få
anordnas för varje påbörjat 12-tal elever.
Lärare skall endast med eget medgivande få anlitas för undervisningen
och skall ej utan skolöverstyrelsens tillstånd äga fullgöra hela sin undervis-
mngsskyldighet genom gruppundervisning eller enskild undervisning. Be
träffande avlöning och pension för de lärare, som anlitas för undervis
ningen, skall i tillämpliga delar gälla samma bestämmelser som för lärare
vid motsvarande skolformer.
Folkskolestadgan, läroverksstadgan, stadgan för högre kommunala skolor
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 1961
7
och stadgan för övningslärare skall i tillämpliga delar lända i ill efterrättelse för den här avsedda undervisningen.
Beträffande undervisning, för vilken annan än kommun är huvudman, skall utöver vad som förut angivits bland annat gälla, att undervisningen ej må anordnas utan särskilt medgivande av länsskolnämnden och att ordinarie lärartjänst må inrättas, endast då klass är anordnad.
Skolöverstyrelsen beräknar, att de årliga statliga kostnaderna för det här redovisade förslaget utöver den nuvarande bidragsgivningen för undervis ning vid sjukvårdsanstalter m. in. kommer att uppgå till omkring 2 miljo ner kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 1961
4. Remissyttranden
Statskontoret kan inte godtaga förslaget i dess föreliggande utformning.
Ämbetsverket, som anser att förslaget bör omarbetas från delvis nya ut gångspunkter, tillstyrker dock, att bestämmelser tillskapas, % ilka möjliggör statsunderstödd undervisning vid alla slag av vårdanstalter för sjuka barn. Kan inte klass anordnas bör gruppundervisning kunna medgivas vid ett lägsta elevantal av fyra. På grund av de höga kostnaderna samt rådande brist på lärare avstyrkes däremot statsbidrag till enskild, i hemmet medde lad undervisning. Möjligheterna till undervisning enligt korrespondensmeto den anses böra närmare undersökas.
Statskontoret kan inte tillstyrka, att undervisning anordnas för elever på gymnasiestadiet eller att statsbidrag för den här avsedda undervisningen utgår enligt förmånligare grunder än de enligt kungörelsen 1958: 665 gäl lande.
Riksräkenskapsverket
har — från de synpunkter ämbetsverket har att
företräda — icke haft något att erinra mot skolöverstyrelsens förslag.
Svenska stadsförbundet hälsar det framlagda förslaget med stor tillfreds ställelse och tillstyrker varmt att förslaget i sin helhet genomföres, då det kan anses utgöra en viktig komplettering till 17 § folkskolestadgan, vilken kan ge detta stadgande en mera reell innebörd. I övrigt anför förbundet bland annat följande.
Det är enligt förbundets mening ytterst viktigt att alla rimliga åtgärder vidtas i syfte att stimulera anordnandet av sådan undervisning, vilken hit tills i många fall tyvärr nog måste betraktas som en eftersatt angelägenhet. Ty även om, som den i ämnet verkställda utredningen visar, sådan under visning visserligen i ett icke obetydligt antal fall redan kommit till stand, är det enligt förbundets mening självfallet att avsaknaden av statsbidrag och vägledande bestämmelser många gånger haft ogynnsam inverkan när det gällt att ta initiativ till dylik undervisning.
Beträffande frågan huruvida den nu aktuella undervisningen, i vad den avser skolpliktiga barn, bör åläggas kommunerna som obligatorisk upp gift önskar förbundet deklarera principiella sympatier för en sådan reform. Detta ligger i linje med förbundets förut gjorda uttalanden om det ange lägna i att även sjuka elever beredes undervisning. Folkskolestadgan fast
8
slår ju i 10 § principen att varje skolplikt^ barn äger rätt att erhålla un
dervisning i obligatorisk skola.
Visserligen är förbundet väl medvetet om att de problem, som uppstår
i samband med anordnandet av undervisning av sjuka elever inte endast är
av ekonomisk art utan ofta kanske i ännu högre grad av praktisk natur.
Det är sannolikt att — i synnerhet sedan undervisningen väl blivit stats-
bidragsberättigad — alla kommuner, som har möjlighet därtill, kommer att
soka tillgodose behovet av dvlik undervisning; i många fall — särskilt i
landsbygdskommunerna — torde doek de praktiska svårigheterna i form
av brist på lämpliga lokaler och lärare, långa reseavstånd, hemförhållanden
etc. vara så stora att undervisningen försvåras eller omöjliggöres. Emellertid
vill förbundet understryka, att det här är fråga om oersättliga värden för
enstaka elever i våra skolor och att en underlåtenhet att ordna individuell
undervisning kan få konsekvenser för hela deras framtid. Det kan därför
trots allt ifrågasättas, om inte här avsedd undervisning bör göras till en i
princip obligatorisk uppgift, dock med vissa medgivanden beträffande tiden
då den bör ta sin början. Med hänsyn till ovan antydda svårigheter av
praktisk art synes länsskolnämnden böra medges rätt att efter prövning
bevilja begärt uppskov.
Även Svenska landskommunernas förbund uttalar sin tillfredsställelse
med det framlagda förslaget och tillstyrker, att det i sin helhet genomföres.
Beträffande frågan om undervisningen av skolpliktiga sjuka elever bör
åläggas kommunerna som en obligatorisk uppgift understryker förbundet,
att de problem, som uppstår i samband med anordnandet av undervisning
av sjuka elever inte endast är av ekonomisk art utan kanske i ännu högre
grad av praktisk natur. Förbundet uttalar i detta sammanhang vidare
följande.
Det är sannolikt att — i synnerhet sedan undervisningen väl blivit stats-
bidragsberättigad — alla kommuner, som har möjlighet därtill, kommer att
söka tillgodose behovet av dylik undervisning. I många fall torde emellertid
de rent praktiska svårigheterna t. ex. i form av brist på lämpliga lokaler och
lärare, långa reseavstånd, hemförhållandena etc. vara av sådan storleks
ordning att undervisningen försvåras eller omöjliggöres. I synnerhet torde
detta gälla rena landsbygdskommuner. Ett åläggande för kommunerna att
obligatoriskt svara för denna form av undervisning så fort behov därav
uppstår skulle under sådana förhållanden lätt kunna bli illusorisk. Förbun
det, som anser att skolöverstyrelsens förslag i och för sig utgör tillräckligt
incitament för kommunerna att engagera sig för undervisning av sjuka ele
ver finner därför i avbidan på att större erfarenhet vinnes av denna under
visningsform, tidpunkten icke nu lämplig att göra uppgiften obligatorisk
för kommunerna.
De vanföras riksförbund anser, att skolöverstyrelsen bedömt den stimu
lerande effekten av statsbidrag till frivilligt anordnad undervisning alltför
optimistiskt. Förbundet förordar i stället, att kommunerna lagligen ålägges
att ordna undervisning för barn, vilka ej kan gå i vanlig skola eller vilka
endast kan gå där, om särskilda åtgärder vidtages. Denna obligatoriska
undervisningsskyldighet bör klart komma till uttryck i folkskolestadgans
K it nr/l. Maj:ts proposition nr 116 ur 1961
9
17 §. Förbundet framhåller vidare, att enstaka invalidiserade barn bör få fullgöra sin skolgång vid bland annat Eugeniahemmets och vanföreanstal- ternas skolhem utan att behöva bo på internat. Inackordering av inva lidiserad elev vid hemorten närbelägen skola med hemresa någon gång per vecka kan enligt förbundets mening i vissa fall vara att föredraga framför ett skolinternat på långt avstånd från hemmet. Förbundet betonar vikten av att undervisningen anpassas efter de sjuka och invalidiserade barnens behov med bland annat utrymme för konstnärliga intressen.
Sedan de här redovisade remissyttrandena avgivits, har skolöverstyrelsen anbefallts att med beaktande av yttrandena jämte en särskild departe mentspromemoria avgiva förnyat utlåtande i ärendet. Överstyrelsen har därvid inte funnit anledning vidtaga några ändringar i sitt förslag rörande undervisning åt sjuka elever. Överstyrelsen har dock som alternativ till sitt tidigare förslag till statsbidragsregler föreslagit, att statsbidraget skulle be räknas på grundval av de faktiska lönekostnaderna för undervisningen och inte enligt de schematiska bidragsreglerna.
Kungl. Maj:ts -proposition nr 116 år 1961
5. Departementschefen
Rätten för alla barn här i landet att efter måttet av sin förmåga erhålla undervisning genom samhällets försorg är ännu i ett avseende begränsad, nämligen då det gäller barn, som är underkastade allmän skolplikt men som av sjukdom, lyte eller liknande omständighet hindras att deltaga i vanlig skolundervisning. Som särskilt angeläget framstår det att göra rätten till undervisning till en realitet för de barn, som långvarigt tvingas avbryta eller uppskjuta sin skolgång på grund av sjukdom eller lyte eller därav helt hindras att komma i åtnjutande av skolans undervisning. Även olägenhe terna av kortare avbrott i skolgången på grund av sjukdom bör såvitt möj ligt motverkas. Jag anser, att åtgärder på grundval av föreliggande förslag nu bör vidtagas för att, så långt det är praktiskt genomförbart och från olika synpunkter lämpligt, tillförsäkra sjuka barn möjligheter till sådan undervisning, som obligatoriskt ordnas. Åtgärderna bör tillämpas från och med redovisningsåret 1961/62.
Den första åtgärd, som härvid bör komma i fråga, är att sörja för att bidrag av statsmedel utgår till all den undervisning av sjuka barn, som i förekommande fall bedömes böra komma till stand, oberoende av var eleven bor och om han vistas i hemmet eller på sjukvårdsanstalt e. d. Förut sättningarna för bidrag bör vidare framgå av generella bestämmelser och rätten till statsbidrag för undervisning, som anordnas i enlighet därmed, hör inte vara beroende av särskilda medgivanden. Beträffande bestämmel sernas innehåll och undervisningens allmänna anordning ansluter jag mig,
111
Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 1961
däi intet annat framgar av vad jag i det följande anför, till skolöverstyrel
sens förslag.
I motsats till överstyrelsen anser jag — framför allt av praktiska skäl —
att bestämmelser av förevarande slag endast bör avse barn för vilka allmän
skolplikt föreligger. Dessa bör tillförsäkras möjligheter till en för dem an
passad undervisning, då det av läkarintyg framgår, att de kan undervisas
men på grund av sjukdom, lyte eller liknande omständighet ej är i stånd
att under den föreslagna minimitiden av tre veckor — räknat från den
tidpunkt då den särskilda undervisningen avses skola börja — deltaga i den
vanliga skolundervisningen. Även elever, som fullgör sin skolplikt i icke
obligatoriska skolor, bör under sjukdom kunna erhålla statsbidragsberätti-
gad undervisning, under förutsättning att den bestrides genom den obliga
toriska skolans försorg.
Skolöverstyrelsen har för sin del förutsatt, att tillkomsten av generella
statsbidragsmöjligheter och vägledande bestämmelser skulle utgöra tillräck
ligt incitament för kommunerna att anordna undervisning för sjuka elever i
erforderlig utsträckning. Då kommunernas åligganden i fråga om under
visning av sjuka barn, som är underkastade allmän skolplikt, enligt min
mening inte bör ha en principiellt annan innebörd än vad som gäller för den
vanliga obligatoriska undervisningen, anser jag det emellertid vara följd
riktigt, att ett införande av statsbidrag till kostnaderna för undervisningen
av skolplikt^ sjuka elever förbindes med en skyldighet att anordna dylik
undervisning. Först därigenom kommer skolplikten för den enskilde att fullt
motsvaras av en skyldighet för samhället att göra det möjligt för den
enskilde att fullgöra skolplikten.
Jag är medveten om att undervisning av sjuka barn, särskilt i hemmet,
kan vara förenad med praktiska svårigheter, vilka också i vissa fall kan
vara oöverkomliga. I sitt remissyttrande har landskommunernas förbund
erinrat om de praktiska problem som kan möta och med hänsyn därtill
uttalat sig för att det skulle vara ett frivilligt åtagande för kommunerna att
ordna undervisning av detta slag. Jag vill i anslutning härtill framhålla, att
generella bestämmelser för denna undervisning huvudsakligen bör ha nor
merande karaktär och att de måste bygga på förutsättningen av en för
nuftig och smidig tillämpning och en anpassning till de mycket skiftande
förhållanden och problem, som kan uppstå, så att inte ett tillgodoseende av
undervisningsbehovet leder till orimliga konsekvenser av praktisk eller eko
nomisk art. Om de här avsedda anordningarna bedömes inte rimligen kunna
genomföras, far praktiskt lämpliga lösningar av annan art eftersträvas i
syfte^ att upprätthålla en för eleven väsentlig kontakt med skolan. Jag vill
också särskilt betona vikten av att undervisningen anordnas under hän
synstagande i förekommande fall till elevens hemförhållanden. Undervis
ning, som innebär besök i elevens hem, skall enligt min mening förutsätta
11
samtycke av elevens målsman och den bör också planläggas i samråd med målsman. Jag utgår från att i förevarande avseende inte skall behöva in träffa några sådana intressekollisioner mellan hem och skola, som inte kan överbryggas genom ett förnuftigt samarbete. Befrielse från skyldigheten att bereda sjuka elever undervisning på grund av yttre, organisatoriska och praktiska svårigheter bör länsskolnämnden äga meddela.
I sakens natur ligger, att undervisning av en sjuk elev aldrig skall ske utan att läkare bedömt det som lämpligt och givit anvisningar från vård synpunkt om undervisningens anordnande.
Till den del föreliggande förslag avser undervisning vid olika slag av anstalter, ligger dess betydelse främst däri, att kommunerna ålägges att sörja för undervisningen också vid sådana anstalter, där barn vistas utan att någon undervisning nu är anordnad. Ett primärt ansvar för att undervis ning kommer till stånd föreslås således komma att åvila den kommun inom vilken anstalten är belägen.
I de fall en anstalt, t. ex. ett barnhem, upprätthålles av annan primär kommun än den, där anstalten finns, bör den kommun som är huvudman för anstalten naturligtvis kunna ansvara för undervisningen och uppbära statsbidrag härför.
Även om ansvaret för att undervisning kommer till stånd i första hand Iägges på primärkommunen, bör andra huvudmän för sjukhus och andra anstalter, där undervisning skall ordnas, äga att genom ett åtagande i för hållande till den kommun, där anstalten är belägen (jfr 11 § folkskolestad gan), övertaga ansvaret också för undervisningen vid anstalten. Förutsätt ningarna för statsbidrag bör därvid vara desamma som för kommunalt anordnad undervisning.
I anslutning till det senast anförda vill jag nämna, att det i samband med behandlingen inom ecklesiastikdepartementet av skolöverstyrelsens förslag rörande undervisningen av sjuka elever förekommit överläggningar med de särskilt tillkallade sakkunniga för utredning angående vanföreanstalternas och Eugeniahemmets skolor och skolhem m. m. Det har därvid framkom mit, att undervisningen vid dessa anstalter erbjuder speciella svårigheter, som kan komma att kräva särskilt beaktande bland annat vid utform ningen av statsbidragsbestämmelserna. De förslag, jag i detta sammanhang framlägger, bör därför anses innebära endast en provisorisk lösning i vad gäller nämnda anstalter i avvaktan på ställningstagande från statsmak ternas sida till de sakkunnigas kommande förslag.
Beträffande utformningen av statsbidragsbestämmelserna och förutsättningarna för anordnande av undervisning i klass, grupp eller enskilt ansluter jag mig i huvudsak till skolöverstyrelsens förslag. Under visning, som anordnas vid anstalt, måste med hänsyn till elevernas varie rande hälsotillstånd bedrivas under olika former. I viss utsträckning torde
Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 1961
12
det vara möjligt att samla eleverna till regelrätt klassundervisning i en
särskild lokal, men oftast torde dock undervisningen få bedrivas enskilt eller
i grupper. Begreppet klass torde därför i förevarande sammanhang böra ges
en något annan betydelse än den vanliga. De i skolöverstyrelsens förslag för
anordnandet av klass angivna elevantalen bör närmast tjäna till att vara
bestämmande för det antal heltidsanställda lärare för vilket statsbidrag skall
kunna utgå.
Rörande de lärarfrågor, som blir aktuella i samband med den här
avsedda undervisningen, vill jag först framhålla, att som allmän regel bör
gälla, att de allmänna bestämmelserna för det obligatoriska skolväsendet
tillämpas beträffande lärarnas anställnings-, tjänstgörings- och avlönings
förhållanden, där inte annat särskilt anges i blivande bestämmelser.
Den undervisning, som ej fullgöres av heltidsanställda lärare vid sjuk
vårdsinrättningar och liknande anstalter, får förutsättas normalt fullgöras
antingen såsom övertimmar eller av särskilda timlärare. Efter överens
kommelse med den enskilde läraren bör här avsedd undervisning även kunna
fullgöras inom ramen för lärares ordinarie undervisningsskyldighet.
Timundervisning av sjuka elever torde i många fall förutom direkta
resekostnader för läraren också kräva en särskild insats av tid från hans
sida för resor och förberedelse. På grund härav synes det vara befogat, att
lärarna, förutom ersättning för resekostnader, vilka bör bestridas med stats
medel, beredes vissa förmåner utöver den ersättning, som utgår vid vanlig
skolundervisning. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att efter över
läggningar med berörda personalorganisationer utfärda närmare föreskrifter
i dessa hänseenden.
Undervisningen vid sjukvårdsanstalter och barnhem bör i den utsträck
ning, som möjliggöres av de i det föregående berörda elevantalen för inrät
tande av lärartjänster, bestridas av särskilt anställda lärare. För dessa
lärares tillsättning, tjänstgöring, avlöning m. in. bör samma bestämmelser
gälla som för lärare vid övriga obligatoriska skolor. Dessa bestämmelser
torde också kunna bli tillämpliga för anstalter med annan huvudman än
primärkommun, i den män huvudmannen åtagit sig att ombesörja under
visningen.
Därest erfarenheten skulle visa, att kompletterande bestämmelser blir
erforderliga, torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda sådana.
Kostnaderna för de anordningar, jag här förordat, kan självfallet
inte på förhand beräknas med någon säkerhet. Överstyrelsen har uppskattat
statsverkets merkostnader vid ett genomförande av överstyrelsens förslag
till omkring 2 miljoner kronor. Denna beräkning synes kunna accepteras.
Med utgångspunkt häri men med den av mig föreslagna begränsningen till
att låta de ifrågavarande åtgärderna avse enbart skolpliktiga elever torde
merkostnaderna komma att stanna vid omkring 1 miljon kronor. På grund
Kungl. Maj:ts 'proposition nr 116 år 1961
13
av statsbidragssystemets utformning kommer anslaget Folkskolor m. m.: Bidrag till driften av folkskolor m. m. inte att belastas härmed förrän från och med budgetåret 1962/63.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av skolöver styrelsen utfärda de författningsbestämmelser och övriga föreskrifter, som fordras för införande från och med redovisningsåret 1961/62 av de ifråga varande undervisningsanordningarna.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att godkänna av mig i det föregående förordade grunder för undervisning av sjuka elever, att tillämpas från och med redovisningsåret 1961/62.
Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 1961
II. Kommunala gymnasier
1. Inledning
I en den 5 februari 1958 avgiven promemoria angaende löne- och pen- sionsbestämmelser m. m. för lärare vid kommunala allmänna gymnasier och icke-statsunderstödda kommunala handelsgymnasier föreslog skolförfatt ning ssakkunnig a, bland annat, att avlöningsförmånerna och pensioneringen för lärarna vid de kommunala gymnasierna skulle regleras genom statliga bestämmelser med åläggande för kommun, som är huvudman for sådant gymnasium, att följa dessa bestämmelser.
Över promemorian har infordrade utlåtanden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket, skolöverstyrelsen, statens lönenämnd och statens pen- sionsanstalt. Vidare har yttranden avgivits av Svenska stadsförbundets löne- och förhandlingsdelegation, Svenska landskommunernas förbund och Sveriges akademikers centralorganisation.
2. Gällande bestämmelser
Organisation
Gymnasier med primärkommun som huvudman började upprättas i bör- jan av seklet. Till en början var antalet mycket ringa men det har på senare tid, närmare bestämt från och med läsåret 1947/48, ökat starkt.
Antalet kommunala gymnasier är nu 26, varav två enligt förslag i årets statsverksproposition avses skola förstatligas. De flesta kommunala gymna
14
sierna är förenade med statlig realskola. I några fall förekommer förening
med kommunal realskola. Ett gymnasium är samorganiserat med försöks
skolas högstadium.
Enligt 5 § skolstyrelselagen är skolstyrelsen styrelse för kommunalt gym
nasium. Övriga bestämmelser i denna lag ävensom de i allmänna skolstad-
gan meddelade bestämmelserna äger tillämpning på kommunalt gymnasium.
I kungl. brev den 24 september 1937, med däri vid flera tillfällen gjorda
ändringar och tillägg, har meddelats särskilda bestämmelser angående kom
munalt gymnasium i förening med allmänt läroverk. Dessa bestämmelser
gäller i stort sett också beträffande gymnasium, som är förenat med kom
munal realskola.
Bestämmelserna innebär i huvudsak följande.
I den man inte särskilda föreskrifter meddelas skall läroverksstadgan i
tillämpliga delar lända till efterrättelse för gymnasiet, och tim- och kurs
planerna för allmänt läroverk skall i regel följas.
Rektor vid realskolan skall vara rektor också vid gymnasiet samt utöva
närmaste ledningen av gymnasiet. Förordnande för rektorn beträffande
gymnasiet meddelas av skolöverstyrelsen för viss tid. Om överstyrelsen
finner skäl därtill föreligga, kan överstyrelsen jämte rektor förordna studie
rektor vid gymnasiet; studierektor utövar ledningen av undervisningen och
anställer studentexamen.
Undervisningen i gymnasiet skall bestridas av lektorer och adjunkter till
det antal, som av skolöverstyrelsen bestämmes, samt av andra lärare i läro
ämnen och av övningslärare i erforderlig omfattning.
I fråga om behörighet till lektorstjänst gäller numera motsvarande före
skrifter som för allmänt läroverk. Tidigare gällde delvis lägre kompetens
krav; sålunda kunde »väl meriterad adjunkt» få lektorat. Kompetensford
ringarna för adjunktstjänst är desamma som vid allmänt läroverk.
Lärare vid gymnasiet kan få en del av sin tjänstgöring förlagd till real
skolan och omvänt kan lärare vid realskolan få en del av sin undervisning
förlagd till kommunala gymnasiet, dock under förutsättning att särskilda
kostnader ej härigenom åsamkas statsverket. Rektors undervisningsskyldig-
het regleras i bestämmelserna.
Vid förstatligande av kommunalt gymnasium kan lektor och adjunkt
" utan iakttagande av gällande tillsättningsbestämmelser — utnämnas till
innehavare av motsvarande tjänst vid det högre allmänna läroverket, för
adjunkt tjänst i den högre lönegraden (Ao 23). Även lektor av äldre typ,
som är behörig till adjunktstjänst men icke till lektorstjänst, kan över
flyttas till det statliga läroverket, nämligen till adjunktstjänst i nyssnämnda
lönegrad.
I ö\ rigt böi nämnas, att realskolans kassor kan vara gemensamma för
såväl realskolan som gymnasiet, dock med skyldighet för kommunen att
lämna bidrag. Undervisningen å gymnasiet skall i princip vara avgiftsfri;
Kungl. May.ts proposition nr 116 år 1961
15
denna föreskrift gäller dock icke den 1 januari 1957 befintligt gymnasium. Kommunen är vidare ålagd att svara för lokaler och undervisningsmateriel samt övriga kostnader för gymnasiet.
Lö ne- och pensionsjörhållanden
Enligt förutnämnda kungl. brev den 24 september 1937 skall ersättning åt rektor och eventuell studierektor för skötande av rektorsgöromålen vid gymnasiet godkännas av skolöverstyrelsen. Beträffande avlöning åt lärare gäller efter en den 22 mars 1957 gjord ändring endast den föreskriften, att det åligger kommunen att bekosta avlöningarna åt lärarna.
Bestämmelserna om reglerad befordringsgång för icke-ordinarie lärare i läroämnen gäller icke för kommunalt gymnasium, men tjänstgöring vid sådant gymnasium får enligt bestämmelserna tillgodoräknas för uppflytt- ning inom befordringsgång.
Stadgan och avlöningsreglementet för övningslärare gäller ej direkt för kommunalt gymnasium. Vissa bestämmelser däri avser dock sådan läro anstalt. Sålunda kan fyllnadstjänstgöring fullgöras vid kommunalt gymna sium och för vissa övningslärare vid realskola, förenad med kommunalt gymnasium, gäller samma lönegrad som för motsvarande lärare vid högre allmänt läroverk.
Statens allmänna tjänstepensionsreglemente (SPR) är tillämpligt be träffande lärare vid kommunalt gymnasium, som med stöd av Kungl.
Maj:ts medgivande är förenat med allmänt läroverk, under förutsättning bland annat att huvudmannen anmält anställningshavaren hos statens pen- sionsanstalt för erhållande av pensionsrätt.
Mellan Svenska stadsförbundet och Läroverkslärarnas riksförbund har den 6 november 1953 träffats en överenskommelse angående anställnings-, avlönings- och pensionsvillkor för lärare i läroämnen vid kommunala gym nasier. Denna överenskommelse, som alltjämt torde tillämpas, bygger på principen att nämnda villkor skall vara desamma som för motsvarande lärare vid de allmänna läroverken.
Kungl. Maj.ts ■proposition nr 116 år 1961
Statsbidrag
Till kommunalt gymnasium utgår statsbidrag enligt Kungl. Maj:ts beslut i varje särskilt fall. Bidragsgrunderna är ej bestämda i författning; gällande kungörelse (1926: 290) reglerar endast ansökningsförfarandet. Enligt nuva rande praxis är bidraget 15 000 kronor per ring och linje, vilket uppskatt ningsvis motsvarar omkring 30 procent av lärarlönekostnaderna. Statsbidrag utgår ej omedelbart efter det att ett gymnasium med Kungl. Maj:ts med givande påbörjat sin verksamhet utan först sedan studentexamen avlagts vid gymnasiet, i regel från och med femte verksamhetsåret. Första året
16
statsbidrag utgår avser det endast första ringen och följande år utsträckes
bidragsgivningen med en ring i taget. Nyssnämnda belopp har varit oför
ändrat sedan budgetåret 1946/47.
I enlighet med vissa av 1952 års riksdag uppdragna riktlinjer angående
det fortsatta utbyggandet av den statliga gymnasieorganisationen (prop.
1952: 140; SU 176; Rskr 335) har årligen ett visst antal kommunala gym
nasier förstatligats. Vid förstatligandets början har dessa gymnasier i all
mänhet haft en verksamhetstid av 6—10 år. I sex fall började förstatligan
det redan 5 år efter gymnasiets tillkomst. Under senare år har förstatligan
det skett så snabbt, att statsbidrag i regel numera endast hinner utgå föl
en ring.
Förstatligandet av kommunalt gymnasium sker successivt, med en ring
om året.
I detta sammanhang bör också framhållas, att statsanslag utgår till sta
tens pensionsanstalt, varigenom statsverket indirekt lämnar ett avsevärt
bidrag till pensioneringen av de i anstalten registrerade lärarna vid kom
munala gymnasier. Vidare bör erinras om de ekonomiska fördelar, som
gymnasiernas anknytning till statliga realskolor medför för gymnasierna,
särskilt i fråga om dispositionen av lärarkrafter.
Kungl. Maj:ts -proposition nr 116 år 1961
3. Tidigare reformförslag
I skrivelse den 8 november 1955 har skolöverstyrelsen anhållit, att Kungl.
Maj:t skulle såsom kungörelse utfärda ett vid skrivelsen fogat förslag till
stadga för kommunala gymnasier.
Av skolöverstyrelsens motivering för behovet av en stadga må återgivas
följande.
1937 års bestämmelser framstår numera såsom föråldrade och ofullstän
diga. Såväl vid de kommunala gymnasierna som inom överstyrelsen har
framträtt önskemål om utfärdande av en särskild stadga för dessa gymna
sier. På grund av det beslut rörande gymnasieorganisationen, som fattades
av 1952 års riksdag, föregår numera ett kommunalt stadium normalt upp
rättandet av ett statligt gymnasium. Även om antalet kommunala gymna
sier icke är särskilt stort vid varje särskild tidpunkt, kommer det samman
lagda antalet sådana gymnasier att vara betydande. Det förhållandet att
gymnasierna endast under ett fåtal år är kommunala, ökar i själva verket
angelägenheten av att föreskrifterna för dem får stadgans form.
Som ett ytterligare skäl kan anföras det förändrade läge beträffande
lärartjänsterna vid de kommunala gymnasierna, som uppkommit genom
löneöyerenskommelsen mellan Svenska stadsförbundet och Läroverkslärar-
nas riksförbund. Genom denna har lärarna vid kommunala gymnasierna
likställts med lärarna vid allmänna läroverken i fråga om löne- och anställ
ningsvillkor. Beträffande pensionsförhållandena föreligger den olägenheten,
att pensionsrätten icke är automatisk utan förutsätter registrering hos SPA.
17
Med anledning av uttalanden från rektorshåll vill överstyrelsen fram
hålla, att det här är fråga om en kommunal skolform, beträffande vilken
det ur statsverkets synpunkt huvudsakligen finnes anledning att bevaka
lärarkraftens kvalitet med hänsyn till examensrätten, tillsättningen av
speciellt de ordinarie lärarna med tanke på dessas överflyttande till statlig
tjänst vid förstatligande samt sådana förhållanden, där den statliga skolan
kan förorsakas merkostnader eller andra olägenheter på grund av att ett
kommunalt gymnasium är förenat med densamma.
Den av skolöverstyrelsen föreslagna stadgan har karaktär av en tilläggs-
stadga till läroverksstadgan. Enligt stadgeförslaget skall för lärare vid
kommunalt gymnasium — där ej annat framgår av särskilda stadganden —
bestämmelserna för lärare vid statsunderstött privatläroverk äga motsva
rande tillämpning i fråga om tjänsternas karaktär, behörighetsvillkor, ålig
ganden, avlöningsförhållanden och reglerad befordringsgång. Arvode till
rektor och studierektor skall fastställas av överstyrelsen.
Ordinarie och extra ordinarie lärare skall vara tillförsäkrade de pensions
förmåner, som angives i SPA-reglementet, antingen genom registrering i
SPA eller »på annat sätt». Vad som stadgas i kungörelsen den 22 februari
1935 angående skyldighet för lärare att i vissa fall underkasta sig läkar
undersökning skall äga motsvarande tillämpning beträffande befattnings
havare vid kommunalt gymnasium. Vid förstatligande av kommunalt gym
nasium skall lektorer och adjunkter kunna överflyttas till det högre all
männa läroverket enligt i huvudsak samma regler som de nu gällande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 1961
4. Skolförfattningssakkunniga
Skolförfattningssakkunniga erinrar inledningsvis om att ett av huvud
syftena med skolstyrelsereformen är att åstadkomma större enhetlighet och
bättre möjligheter till samordning de olika skolformerna emellan. För att
tillgodose detta syfte anser de sakkunniga naturligt att en skola, som består
av statlig eller kommunal realskola jämte kommunalt gymnasium, i större
utsträckning än hittills vid författningsregleringen kan behandlas som en
enhet. De sakkunniga finner det därför vara ett starkt önskemal, att avlö
nings- och pensioneringsförhållandena för lärare vid kommunalt gymnasium
regleras genom statliga bestämmelser, i nära anslutning till vad som gäller
för lärarna vid realskoledelen av samma skola. Utan en dylik reglering blir
det enligt de sakkunnigas mening svårt att passa in de kommunala gymna
sierna i systemet av skolstadgor. De sakkunniga finner det vidare över
huvud taget önskvärt, att de kommunala gymnasierna får en fastare regle
ring i stadgeform. Behovet härav blir enligt de sakkunnigas mening fram
trädande med hänsyn till att gymnasieorganisationen i landet under de
närmaste åren måste utvidgas avsevärt. Härefter anför de sakkunniga.
2 — Iiihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 116
18
Det finns emellertid även andra — kanske tyngre vägande — skäl för en
reglering av nyss angivet slag.
Om de kommunala gymnasierna skall kunna fylla sin uppgift tillfredsstäl
lande, bor de ha samma möjligheter som statliga gvmnasier att förvärva
goda iararkratter i läroämnen. Detta förutsätter, att anställnings-, löne- och
pensmnsvdlkoren for lärarna vid kommunala gymnasier är i möjligaste mån
hkvardjga med motsvarande villkor för statliga lärare. Visserligen har en
sadan likställighet i princip avtalats mellan stadsförbundet, såsom repre
sentant för gymnasiernas huvudmän, och vederbörande lärarförbund. Men
denna reglering har inte kunnat åstadkomma jämställdhet i tillräcklig om-
lattmng, särskilt därför att pensionsregleringen inte kunnat ske tillfreds
ställande^ Detta har medfört, att reglerad befordringsgång inte kunnat till
lampas sa som varit erforderligt för lärarrekryteringen samt att pensions-
formanernas utfaende i en del fall blir behäftat med svårigheter i fråga om
uträkning och utbetalning. Vid en statlig reglering av lärarnas löneförmåner
bortfaller dessa olagenheter. Som en ytterligare omständighet må fram-
hallas, att skolstyrelselagen förutsätter interkommunal samverkan beträf-
tande bland annat kommunalt gymnasium. Det bör i sådant fall vara till
tordel vid kostnadsfördelningen, om gymnasiets största utgiftspost, lärar-
lonerna, bestämmes enligt statligt reglerade grunder. Vidare bör erinras att
en reglering av gymnasiets lärarlöner indirekt är ett intresse också för den
med gymnasiet förenade realskolan.
,-iP/; nuvarande bestämmelserna för kommunala gymnasier är baserade på
tillstånd för kommunen att förena gymnasiet med statlig realskola eller
kommunal statsunderstödd realskola, alltså icke på statsbidrag. Det kunde
m oj hgen göras gällande, att en statlig reglering av lärarnas löneförhållanden
torutsatter okat statligt understöd till lönernas bestridande. Emellertid
torde det nuvarande systemet med förstatligande efter relativt kort tid
— sa snart erfarenhet vunnits av gymnasiets existensberättigande och ar
betsduglighet — ia anses förmånligare för kommunen än statsunderstöd av
samma karaktar som statsbidraget till högre kommunala skolor. Vidare bör
ihagkornmas, att ett löneavtal av i huvudsak samma innebörd som den
föreslagna statliga regleringen redan finns och att en reglering av lönerna
tidigare skedde i de statliga bestämmelserna, om den också närmast innebar
fastställande av minimilöner. Det bör sålunda framhållas, att en statlig
reglering av lärarlöneförhallandena vid kommunala gymnasier icke skall
föranleda ökning av nuvarande statsbidrag eller ett annat system för för
statligande. I detta sammanhang bör också erinras om vad ovan anförts
om statens indirekta stöd åt kommunala gymnasierna.
Under åberopande av vad sålunda anförts får de sakkunniga föreslå, att
kommun, som är huvudman för kommunalt gymnasium, ålägges att i fråga
om avlöningsförmåner och pensionering för lärare vid gymnasiet följa ax-
staten meddelade föreskrifter.
Utformningen av de statliga lönebestämmelserna bör enligt de sakkunni
gas mening ske antingen så att de kommunala gymnasierna direkt föres in
under statens allmänna avlöningsreglemente (Saar) eller så att för dem
meddelas särskilda bestämmelser, som hänvisar till reglementet. Det synes
önskvärt att bestämmelserna så nära som möjligt anknyter till vad som
galler for de allmänna läroverken.
Kungl. Maj:ts 'proposition nr 116 år 1961
Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 1961
19
5. Remissyttranden
De sakkunnigas förslag har i huvudsak tillstyrkts eller lämnats utan erin ran av samtliga remissinstanser.
Svenska stadsförbundets löne- och förhandlingsdelegation finner det vara en väsentlig förtjänst, att förslaget åsyftar att skapa samma anställnings- och avlöningsvillkor vid kommunala som vid statliga gymnasier och fram håller, att detsamma synes ligga helt i linje med delegationens strävanden såsom dessa kommit till uttryck i den mellan stadsförbundet och läroverks- lärarnas riksförbund år 1953 träffade överenskommelsen. Emellertid uttalar delegationen i samband härmed, att den finner angeläget att frågan huru vida inrättande av gymnasium alltjämt skall ske under kommunalt huvud mannaskap upptages till övervägande, då det synes delegationen som om motiveringen för den i anslutning till 1952 års beslut rörande gymnasie organisationen normalt tillämpade ordningen med ett kommunalt stadium före upprättandet av statligt gymnasium har undanröjts eller i varje fall betydligt försvagats.
Vad beträffar sättet för regleringen av lärarnas löneförhållanden finner skolöverstyrelsen det vara att föredraga att Saar direkt göres till- lämpligt. Den omständigheten att gymnasierna på det sättet skiljer sig från andra under Saar hittills inordnade kategorier, att de i stor utsträckning saknar statsunderstöd, anser överstyrelsen inte böra tillmätas avgörande betydelse med hänsyn till gymnasiernas speciella karaktär att utgöra ett normalt led i upprättandet av statligt gymnasium.
Att lärare vid gymnasium, som är förenat med kommunal realskola, er- håller pensionsrätt enligt SPA-reglementet anser statskontoret inte böra i och för sig möta erinran. Skolöverstyrelsen anser det önskvärt att regleringen blir av den arten att lärartjänsterna, i likhet med vad som gäller i fråga om de statsunderstödda privatläroverken, kan förenas med pensionsrätt enligt SPA-reglementet utan särskild registrering.
Statens pensionsanstalt, som utgår från att förslaget innebär att lärarna obligatoriskt skall anslutas till SPA-reglementet, har inte någon invändning mot att detta genomföres, enär en sådan ändring skulle medverka till större enhetlighet i pensionshänseende för lärare vid olika skolformer. I frågan huruvida denna utvidgning jämväl bör omfatta kommunalt gymnasium, som är förenat med kommunal realskola, har anstalten särskilt uttalat, att den inte har något att erinra däremot.
Förslaget om reglering av pensionsförmånerna har givit stadsförbundets löne- och förhandlingsdelegation anledning till följande uttalanden.
Vid genomförandet av skolförfattningssakkunnigas förslag är det enligt delegationens uppfattning nödvändigt att frågorna om pensionsförmåner till rektor vid kommunalt gymnasium och om löneturen för lärare, som övergår
2
*
20
eller övergått från tjänst vid kommunalt gymnasium till tjänst vid stats
läroverk, får tillfredsställande lösningar.
Vad gäller pensionsförmåner till rektor vid kommunalt gymnasium vill
delegationen erinra om att enligt den ovan berörda överenskommelsen rek
tor är tillförsäkrad tilläggspension av sådan storlek att hans sammanlagda
pensionsförmåner från statsverket och det kommunala gymnasiet motsvarar
pensionen för rektorstjänst vid högre allmänt läroverk. På grund av den
hittillsvarande ordningen har kommunerna fått stå självrisk för nyssnämnda
tilläggspension till rektor, enär möjligheter att registrera dylik tjänst i sta
tens pensionsanstalt icke stått till buds. Ett åläggande för kommunerna att
följa av staten meddelade avlöningsföreskrifter m. m. för lärarpersonal vid
kommunalt gymnasium bör emellertid enligt delegationens mening även
medföra, att kommunerna samtidigt beredes möjligheter att ansluta dylika
rektorstjänster till försäkring i statens pensionsanstalt.
Enligt gällande överenskommelse är parterna ense om att hos vederbö
rande myndigheter verka för att för lärare vid statsläroverken gällande
lönetursbestämmelser vinner tillämpning på lärare, som övergår från lärar
tjänst vid kommunalt gymnasium till sådan tjänst vid statsläroverk. Därest
lärare vid övergång till tjänst vid statsläroverk skulle lida förlust i löne-
turshänseende, skall han kompenseras härför. Såvitt delegationen har sig
bekant utbetalas för närvarande endast i ett fåtal fall dylik kompensation
för lönetursförlust. I samband med reglering av anställnings- och avlönings-
villkoren för ifrågavarande personal genom statliga föreskrifter böra enligt
delegationens mening bestämmelserna givas en sådan utformning, att lärare,
som övergått till lärartjänst vid statligt läroverk och därvid lidit förlust i
löneturshänseende och som härför äger uppbära kompensation från kom
mun, tillförsäkras sådan löneställning, att lönetursförlusten elimineras. I
detta sammanhang synes även frågan om ersättning till kommun, som ut
givit kompensation för lönetursförlust, böra upptagas till prövning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 1961
6. Departementschefen
I olika sammanhang, senast vid anmälan av frågan om en handelsgymna-
siereform, propositionen nr 82 till detta års riksdag, har jag berört den hit
tillsvarande och kommande utvecklingen på gymnasieområdet. Innan jag
tar upp de nu redovisade förslagen till behandling, vill jag därför här endast
framhålla, att nya statliga allmänbildande gymnasier enligt min mening
alltjämt normalt bör upprättas genom att kommunala gymnasier förstat
ligas.
Såsom framgår av den föregående redogörelsen har skolförfattningssak-
kunniga för de kommunala gymnasiernas del föreslagit, att en statlig regle
ring genomföres beträffande lärarnas löne- och pensionsförhållanden vid de
kommunala gymnasierna och att kommun, som är huvudman för sådant
gymnasium, ålägges att i dessa hänseenden tillämpa de av staten meddelade
föreskrifterna. Som motivering för förslaget framhåller de sakkunniga, att
det för att de kommunala gymnasierna skall kunna inordnas i systemet av
skolstadgor och alltså underkastas en fastare reglering i stadgeform är ett
21
starkt önskemål, att avlönings- och pensionsförhållandena för lärarna regle ras genom statliga bestämmelser och att detta sker i nära anslutning till vad som gäller för realskolornas lärare, då de kommunala gymnasierna som regel är samorganiserade med en sådan skola. Att så sker finner de sakkun niga också vara angeläget från den synpunkten att de kommunala gymna sierna, om de skall få samma möjlighet som de statliga att förvärva goda lärarkrafter, måste kunna erbjuda förmåner som fullt ut är likvärdiga med de statligt anställda lärarnas.
På grundval av de sakkunnigas förslag, vilket inte föranlett erinran vid remissbehandlingen, har överläggningar förts mellan, å ena sidan represen tanter för ecklesiastik- och civildepartementen samt, å andra sidan före trädare för berörda kommunförbund och lärarorganisation. Enighet har därvid i princip uppnåtts om att inordna rektors- och lärartjänsterna vid de kommunala gymnasierna i en statlig löne- och pensionsreglering. Med hänsyn härtill och till de från skilda synpunkter uppenbara fördelar, som står att vinna härmed, vill jag förorda, att en sådan reglering nu kommer till stånd i enlighet med de av mig i det följande angivna grunderna, vilka biträtts av de nämnda organisationerna.
Kungl. May.ts ■proposition nr 116 år 1961
Då genomförandet av statlig löne- och pensionsreglering förutsätter, att i vissa avseenden nya bestämmelser rörande de kommunala gymnasiernas organisatoriska förhållanden utfärdas, vill jag till en början något beröra ett spörsmål som anknyter till den yttre organisationen av gym nasierna. Den hittillsvarande regleringen bygger på att ett kommunalt gymnasium som regel är förenat med statlig realskola. Då sistnämnda skol form kommer att successivt avvecklas och få sin närmaste motsvarighet i den nioåriga skolans högstadium, bör vid en omreglering förutsättningar skapas för en samordning mellan kommunalt gymnasium och högstadium så att dessa tillsammans kan bilda en skolenhet. I samband med att nya gvmnasier inrättas, vilket liksom hittills bör fa ske först efter medgi\ ande av Kungl. Maj:t, torde som regel också beslut böra meddelas om gymna siets förenande med annan skolform.
Vad beträffar 1 ä r a r p ersonalen vill jag tillstyrka förslaget att det vid gymnasierna skall inrättas rektors tjänster i lönegrad Bp 1 samt att avlöningsförstärkning skall utgå enligt samma system för avlöningsgruppe- ring, som gäller för rektorstjänst vid statligt allmänt gymnasium. På Kungl. Maj:t bör ankomma att besluta om tjänsternas inplacering i avlöningsgrup- per. Då arbetsområdet för rektor även skall omfatta skola, som är sam ordnad med gymnasiet, bör vid bestämmandet av avlöningsgrupp medräk nas elever och klassavdelningar vid denna. Från avdelningar av försöksskola eller i folkskola inbyggd realskollinje, som på detta sätt samordnas med gymnasium, bör bortses vid bestämmande av antalet rektorstjäuster vid
22
Kungl. Mcvy.ts proposition nr 116 år 1961
kommunens obligatoriska skolväsen och av avlöningsgrupper för dessa
tjänster enligt samma grunder, som jag i propositionen nr 85 till årets riks
dag forordat för fall av samordning mellan försöksskola och statligt gymna
sium. Förordnande för rektor bör meddelas för tid och på sätt, som enligt
nuvarande bestämmelser gäller för rektorstjänst vid statligt allmänt gym
Vid gymnasierna bör vidare inrättas lektorstjänster i lönegrad Ao 26 eller
Ao 24, adjunktst jänster i Ao 23 och övningslärare i samma lönegrad, som
enligt avlöningsreglementet för övningslärare i motsvarande fall gäller för
statligt allmänt gymnasium. Lektorstjänsterna placeras i lönegrad enligt de
för statligt allmänt gymnasium gällande grunderna, och liksom vid sådant
gymnasium skall lektors- och adjunktst jänster kunna utbytas mot icke-
ordinane tjänster. I övrigt bör finnas extra ordinarie adjunkter, lärare i
reglerad befordringsgång, extra adjunkter utanför befordringsgången, tim
lärare och pensionsavgångna lärare. Extra ordinarie adjunktst jänster i A 21
bör få inrättas till så stort antal, att befordran till nämnda lönegrad normalt
kan påräknas tre år efter uppnåendet av slutlönegraden i reglerad beford
ringsgång. För innehav av dylik tjänst bör krävas avslutad praktisk lärar
utbildning.
Det totala antalet ordinarie lärartjänster bör bestämmas till 90 procent
av gymnasiernas behov av lärare i läroämnen, beräknat med utgångspunkt i
en undervisningsskyldighet av i medeltal 21 veckotimmar. Det torde få an
komma på Kungl. Maj:t att årligen, efter förslag av skolöverstyrelsen, fast
ställa antalet lektors- och adjunktstjänster.
Föi behörighet till rektors- och lärartjänst bör gälla samma villkor som
för motsvarande befattningshavare vid statligt allmänt gymnasium. Beträf
fande rektors och lärares undervisningsskyldighet och allmänna åligganden
bör gälla vad i dessa hänseenden föreskrives i vederbörliga skolstadgor och
därtill hörande författningar. Lärare i läroämne bör vara skyldig att helt
eller delvis fullgöra sin tjänstgöringsskyldighet vid skola, som är samordnad
med gymnasiet. Motsvarande bör gälla i förhållande till gymnasiet beträf
fande lärare vid skola, som är förenad med detta.
Rektorst jänsterna och tjänsterna som lärare i läroämnen bör inordnas
under statens allmänna avlöningsreglemente, och beträffande dem bör i
princip gälla samma särskilda bestämmelser, som enligt reglementet är till
lämpliga för rektorer och lärare vid högre kommunala skolor. Avlönings
reglementet för övningslärare och stadgan för övningslärare bör bli till-
lämpliga för övningslärarna vid de ifrågavarande gymnasierna.
Aled avseende å pensionsvillkoren torde med de lönegradsplacerade rek
tors- och lärartjänsterna böra obligatoriskt förenas pensionsrätt enligt sta
tens allmänna tjänstepensionsreglemente, varjämte pensionsrätt för rektor
bör införas i likhet med vad som gäller för rektorer vid de allmänna läro
verken och privatläroverken.
23
Beträffande kommunernas skyldigheter bör såsom förut sättning för upprättande av samt statsbidrag åt kommunalt gymnasium gälla, att kommun, som är huvudman för gymnasier, följer de bestämmelser jag här föreslagit samt svarar för de härav föranledda kostnaderna, i den mån de inte täckes av andra medel.
I den mån det för genomförandet av den av mig nu förordade omlägg ningen av anställningsvillkoren in. m. för rektorer och lärare vid de kom munala gymnasierna blir behov av särskilda övergångsanordningar, torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela erforderliga bestämmelser.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört och förordat hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att godkänna av mig förordade grunder för reglering från och med den 1 juli 1961 av rektors- och lärartjänster m.m. vid de kommunala allmänna gymnasierna samt bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de författningsändringar och ut färda de övriga föreskrifter, som erfordras i anslutning här till.
Kungl. Maj:ts 'proposition nr 116 åt 1961
III. Statsbidrag till skollokaler vid Folke Bernadotte-
hemmet i Uppsala
Föregående års riksdag beslöt, att Folke Bernadottehemmet i Uppsala för vård av barn med cerebral pares skulle anslutas till Akademiska sjuk huset i Uppsala enligt i propositionen 1960: 71 närmare angivna grunder (SU 123; Rskr 299).
I propositionen uttalade chefen för inrikesdepartementet, att tillkomsten av det planerade Folke Bernadottehemmet i Uppsala för vård av barn med cerebral pares med hänsyn till föreliggande stora behov av förbättrade vårdmöjligheter för cp-sjulca barn måste hälsas med största tillfredsställelse. Härjämte kunde den föreslagna institutionen förväntas bli till väsentligt gagn för såväl undervisningen som forskningen. Departementschefen utta lade vidare, att starka skäl förelåg för att projektet realiserades utan dröjs mål. Den föreslagna utformningen och dispositionen av den blivande bygg naden föranledde ingen erinran av departementschefen, som också fann den föreslagna uppdelningen av verksamheten i en undervisningsavdelning och er sjukvårdsavdelning ändamålsenlig. Skolöverstyrelsen och vederbörande kommunala huvudman — Uppsala stad — hade tillstyrkt den föreslagna skolorganisationen. För egen del ansåg sig departementschefen emellertid inte ha anledning att närmare pröva förslaget i denna del, enär skolverk samheten i ekonomiskt hänseende avsågs bli avskild från hemmet i övrigt.
24
Den beslutade anslutningen till Akademiska sjukhuset medför, att sta
ten, Uppsala läns landsting och de övriga landsting inom regionen, som
kan komma att teckna platser vid hemmet, gemensamt skall svara för
driftkostnaderna för den sjukvårdande verksamheten. Statens bidrag skall
därvid beräknas enligt i gällande avtal mellan staten och Uppsala läns
landsting angående driften av Akademiska sjukhuset angivna grunder.
Staten skall dock inte deltaga i fastighetskostnaderna. Beträffande under
visningsverksamheten har förutsatts, att Uppsala stad skall stå för drift
kostnaderna, däribland hyra till landstinget för skollokalerna.
Den avsedda anläggningen skall i huvudsak uppföras för medel, som
insamlats genom den s.k. Folke Bernadotteinsamlingen år 1958. Den för
projektets realiserande bildade lokala planeringskommittén har dessutom
utgått ifrån, att statsbidrag skulle kunna utgå till skoldelen av hemmet
enligt bestämmelserna i kungörelsen 1957: 318.
Planeringskommittén för Folke Bernadottehemmet i Uppsala och Upp
sala läns landstings förvaltningsutskott har nu hos Kungl. Maj:t ansökt om
statsbidrag till byggnadsarbeten, avseende skoldelen i Folke Bernadotte
hemmet. På grund av utformningen av gällande författningsbestämmelser
kan emellertid statsbidrag till kostnader för skolbyggnader utgå till annan
än kommun eller kommunalförbund endast efter beslut av riksdagen.
Över den nämnda statsbidragsansökningen har skolöverstyrelsen den 6
februari 1961 avgivit utlåtande och därvid uttalat bland annat följande.
Statsbidrag enligt kungörelsen 1957: 318 utgår blott till kommuner eller
kommunalförbund, ej till enskilda eller landsting. Med hänsyn till institu
tionens beskaffenhet med den vårdande verksamheten för barn inom en
större region än staden som huvudändamål, synes den föreslagna organisa
tionen med landstinget som huvudman i förevarande fall naturlig. I den
mån det är fråga om skolpliktiga barn, måste det emellertid anses vara ve
derbörande kommuns skyldighet att, i de fall det ej åligger landstinget,
svara för kostnader för undervisningen av barnen. Det blir fråga om sådan
undervisning, som meddelas i specialklasser. Uppsala stad har den 19 februa
ri 1960 förklarat sig beredd att med direktionen för Akademiska sjukhuset
och Uppsala läns landsting träffa avtal om driften av Folke Bernadotte
hemmet. För budgetåret 1961/62 skulle staden svara för en driftkostnad
av 61 237 kronor och en fastighetskostnad av 12 738 kronor. Av sistnämnda
belopp, som avser underhåll, amortering och ränta, skulle 6 384 kronor be
lasta skolstyrelsen i Uppsala. Totalt beräknades fastighetskostnaden under
budgetåret till 42 560 kronor.
Av skolöverstyrelsens framställning framgår, att byggnadskostnaderna
för hemmets uppförande har beräknats till cirka 2 000 000 kronor, vartill
kommer kostnader för utrustning med omkring 300 000 kronor. Planerings
kommittén har beräknat, att insamlade medel och gåvor skall täcka kost
naderna till ett belopp av omkring 1 600 000 kronor. Lån avses komma att
upptagas med omkring 500 000 kronor. Kommittén har vidare preliminärt
Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 1961
25
räknat med att i statsbidrag till skollokaler enligt kungörelsen 1957: 318 kunna erhålla cirka 120 000 kronor. Resterande kostnader förväntas kunna täckas genom ytterligare gåvor. Tomten för anläggningen har såsom gåva ställts till förfogande av Uppsala stad.
I fortsättningen konstaterar skolöverstyrelsen, att hälften av de 40 plat serna vid hemmet kan beräknas bli tagna i ansprak av barn i förskole åldern. Övriga 20 elever beräknas komma att befinna sig i skolpliktig ålder. Av dessa kommer 10 att vara externatbarn från staden, medan 10 skall bo på Folke Bernadottehemmet. Barnen från staden skall skjutsas med buss.
Överstyrelsen har funnit, att lokalbehov föreligger för nämnda 20 skol- pliktiga elever. För undervisningen erfordras följande lokaler, nämligen två klassrum, två grupprum, ett lärarrum, ett rum för vardera pojk- och flick- slöjd, ett materielrum, två rum för talterapi samt gymnastik och skolmål- tidslokaler. Den bidragsberättigade nettogolvytan vid tillämpning av grun derna i kungörelsen 1957: 318 skulle utgöra sammanlagt 310 kvadratmeter. Bidragsunderlaget för denna golvyta kan enligt bestämmelserna i nämnda kungörelse beräknas till 340 000 kronor. Skolöverstyrelsen finner det skäligt att statsbidrag å detta belopp beräknas på samma sätt som för en skol anläggning med Uppsala stad som huvudman. Pa denna grund tillstyrker överstyrelsen, att statsbidrag måtte utgå med 130 000 kronor till anlägg ningskostnaderna för skoldelen i Folke Bernadottehemmet.
Departementschefen. Som framgår av den förut lämnade redogörelsen kan statsbidrag till andra än kommunala skolanläggningar utgå endast efter medgivande av riksdagen. I före varande fall uppföres den anläggning, som jämväl skall inrymma skollokaler, på privat initiativ. Efter färdigställandet skall densamma övergå i landstingets ägo. Att så blir fallet är naturligt med hänsyn till att anläggningens huvudsyfte är att bereda lämplig vård åt barn med cerebral pares. Samtidigt innebär givetvis ett direkt inordnande av skolverksamhet i hemmet avsevärda organisatoriska fördelar, som inte minst kommer de berörda eleverna till godo. I och med att skollokaler an ordnas i hemmet tillgodoses ett behov som det eljest närmast skulle åligga kommunen att sörja för. Det synes därför vara välmotiverat, att staten i detta fall medverkar till täckande av byggnadskostnaderna på i princip samma sätt som vid ett kommunalt skolbygge. Jag vill således förorda, att
Kungl. Maj:t inhämtar riksdagens bemyndigande att bevilja statsbidrag till skollokalerna vid Folke Bernadottehemmet ur anslaget Bidrag till vissa byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet. Lämnas ett sådant bemyndigande torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att med utgångs punkt i vad skolöverstyrelsen föreslagit i ärendet ta slutlig ställning till vilket bidragsbelopp, som kan befinnas vara skäligt.
Kungl. Mcij:ts proposition nr 116 år 1961
26
Under hänvisning till vad jag anfört i det föregående, hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att bemyndiga Kungl. Maj:t att medgiva, att statsbidrag
för byggnadsarbeten avseende skollokaler må utgå till pla
neringskommittén för Folke Bernadottehemmet i Uppsala.
Vad departementschefen sålunda under I—III hem
ställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämmer, bi
faller Hans Maj:t Konungen samt förordnar, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bi
laga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Kerstin Kylin-Almryd
Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 1961
Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1961
27
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Sid.
I. Undervisning av sjuka elever................................................................. 2 II. Kommunala gymnasier .......................................................................... 13
III. Statsbidrag till skollokaler vid Folke Bernadottehemmet i Uppsala ... 23