Prop. 1961:188

('med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1961

1

Nr 188

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m.; given Stockholms slott den 27 oktober 1961.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen

dels att antaga härvid fogade förslag till 1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370);

2) förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt;

3) lag angående ändrad lydelse av 19 § 1 och 2 mom. lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering;

4) förordning angående ändring i förordningen den 1 december 1959 (nr 507) om allmän varuskatt;

5) förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 7 april 1961 (nr 372) om bensinskatt;

6) förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272); samt

7) förordning om ändrad lydelse av 22 § 1 mom. och 68 § taxeringsför- ordningen den 23 november 1956 (nr 623);

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen fö­ redragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en långt gående reform på beskattningens om­ råde. Betydande lättnader i inkomstskattehänseende genomföres i alla in­ komstlägen med huvudvikten på de små och medelstora inkomsttagarna, sär­ skilt barnfamiljerna. I sammanhang därmed sker en omfördelning från di­ rekt till indirekt beskattning. Som helhet innebär förslaget en sammanlagd skattelättnad på 300 miljoner kr.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 188

Kungl. Maj.ts proposition nr 188 år 1961

3

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 48 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28 sep­ tember 1928 skall upphöra att gälla samt att 48 § 2 mom. och 52 § 1 mom. samma lag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

48

1 mom. Samtliga orter i riket indelas i ortsgrupper till ett antal av fem (ortsgrupp I—ortsgrupp V) eller det lägre antal, som faststäl­ les genom särskild författning. Indel­ ningen i ortsgrupper fastställes av Konungen för en tid av fem år i sän­ der. Fastställd indelning kan, då så­ dant påkallas av särskilda omständig­ heter, av Konungen jämkas.

2 mom. Skattskyldig fysisk-------Skattskyldig, som under beskatt­ ningsåret varit gift och levt tillsam­ mans med andra maken, åtnjuter kommunalt ortsavdrag med följande belopp, nämligen i ortsgrupp I 3 360 kronor, i ortsgrupp II 3 520 kronor, i ortsgrupp III 3 680 kronor, i orts­ grupp IV 3 840 kronor och i orts­ grupp V 4 000 kronor.

Gift skattskyldig,------------ — — stycke sägs.

(Föreslagen lydelse)

------------nedan sägs.

Skattskyldig, som under beskatt­ ningsåret varit gift och levt tillsam­ mans med andra maken, åtnjuter kommunalt ortsavdrag med 4 500 kronor.

Annan skattskyldig än i andra eller tredje stycket sägs (ensamstå­ ende) äger åtnjuta kommunalt ortsavdrag med 2 250 kronor.

Annan skattskyldig än i andra eller tredje stycket sägs (ensamstå­ ende) äger åtnjuta kommunalt ortsavdrag med följande belopp, näm­ ligen i ortsgrupp I 1 680 kronor, i ortsgrupp II 1 760 kronor, i ortsgrupp

III 1 840 kronor, i ortsgrupp IV 1 920 kronor och i ortsgrupp V 2 000 kro­ nor.

Har skattskyldig------------ — — tiotal kronor.

52 §.

1 mom. Äkta makar, — —------------ högsta beloppet.

Skola makarna taxeras i kommu­ ner, tillhörande olika ortsgrupper, beräknas ortsavdrag för dem efter den högre ortsgruppen. __________

» Senaste lydelse av 48 § 1 mom. se 1953:405 (jfr 1961:101) samt av 48 § 2 mom. och 52 § 1 mom. se 1960: 172.

Kungl. Maj.ts proposition nr 188 år 1961

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1962, dock att äldre bestämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1962 års taxering samt i fråga om efter- taxering för år 1962 eller tidigare år.

Genom denna lag upphäves förordningen den 12 maj 1961 (nr 101) om antalet ortsgrupper vid skattegrupperingen.

Vid beräkning av preliminär A-skatt för år 1962 skola de i denna lag in­ tagna bestämmelserna lända till efterrättelse från och med den tidpunkt Konungen förordnar.

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576)

om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 8 §, 10 § 1 mom. och 11 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 om statlig inkomstskatt1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

8

§•

(Föreslagen lydelse)

Skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela beskattningsåret, äger att å den taxe­ rade inkomsten åtnjuta statligt orts- avdrag, vars storlek bestämmes med hänsyn till de ortsgrupper, som angi­ vas i 48 § 1 mom. kommunalskatte­ lagen.

Vad i 48 § 2 och 3 mom. samt 49 § kommunalskattelagen stadgas angå­ ende kommunalt ortsavdrag skall äga motsvarande tillämpning beträffande statligt ortsavdrag.

10

§.

1 mom. Statlig inkomstskatt------------ — — angivna grundbelopp. För skattskyldig,----------------------utgör grundbeloppet: när den beskattningsbara inkoms- när den beskattningsbara inkoms­ ten icke överstiger 8 000 kronor: 10 ten icke överstiger 12 000 kronor: 10 procent av den beskattningsbara in- procent av den beskattningsbara in­ komsten; komsten;

när den beskattningsbara inkomsten överstiger

(Nuvarande lydelse)

Skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt under be­ skattningsåret, äger att å den taxe­ rade inkomsten åtnjuta statligt orts­ avdrag. Vad i 48 § 2 och 3 mom. samt 49 § kommunalskattelagen stadgas angående kommunalt ortsavdrag skall äga motsvarande tillämpning beträf­ fande statligt ortsavdrag.

8 000 men icke 10 000 kr: 800 kr för

8 000 kr och 15 % av återstoden

10 000 » »

12 000 » : 1100 » » 10 000 » »

20 % » »

12 000 » »

16 000 » : 1500 » 12 000 » » 27 % »

»

16 000 » »

20 000 >>: 2 580 » »

16 000 » » 32 % » »

20 000

» »

30 000 »: 3 860 » »

20 000 » » 38 % » »

30 000

» »

40 000 » : 7 660 » »

30 000 » » 43 % »

»

40 000

» »

60 000 » : 11960 »

» 40 000 » » 48 % »> »

60 000 » » 100 000 » : 21560 » »

60 000 » » 54 % » »

100 000 » » 150 000 » : 43 160 » »

100 000 » » 59 % »

»

150 000 kr

:

72 660 » 150 000 » » 65 % »

»

1 Senaste lydelse av 8 §, 10 f 1 mom. och 11 § 1 mom. se 1960:173.

Kungl. Maj.ts proposition nr 188 år 1961

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

11

§•

1 m o m. Äkta makar,---------------------- tillika iakttagas.

Skola makarna taxeras i kommu­ ner, tillhörande olika ortsgrupper, be­ räknas ortsavdrag för dem efter den högre ortsgruppen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1962, dock att äldre be­ stämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1962 års taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1962 eller tidigare år. Vid beräkning av preliminär A-skatt för år 1962 skola de i denna förordning intagna bestämmelserna län­ da till efterrättelse från och med den tidpunkt Konungen förordnar.

Förslag

till

lag angående ändrad lydelse av 19 § 1 och 2 mom. lagen den 29 juni 1946

(nr 431) om folkpensionering

Härigenom förordnas, att 19 § 1 och 2 mom. lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

19

1 m o in. Såsom bidrag----------------Pensionsavgift skall icke erläggas av den, som för december månad året näst före taxeringsåret ägt upp­ bära invalidpension eller sjukbidrag, eller för den, som avlidit före in­ gången av året näst före taxerings­ året. Ej heller skall pensionsavgift erläggas av den, för vilken den till statlig inkomstskatt taxerade inkoms­ ten icke uppgår till 1 200 kronor el­ ler, om han är gift och skall taxeras enligt för sådan skattskyldig gällan­ de bestämmelser samt andre maken icke enligt vad förut sagts är fritagen från skyldighet att erlägga pensions­ avgift, makarnas till statlig inkomst­ skatt beräknade taxerade inkomster sammanlagt icke uppgå till minst 1 200 kronor.

2 mom. Pensionsavgift skall ut­ gå med 4 procent av den avgiftsplik- tiges till statlig inkomstskatt för året taxerade inkomst med de begräns­ ningar som nedan sägs.

(Föreslagen lydelse)

§•

— svensk medborgare.

Pensionsavgift skall icke erläggas av den, som för december månad året näst före taxeringsåret ägt upp­ bära invalidpension eller sjukbidrag, eller för den, som avlidit före in­ gången av året näst före taxerings­ året. Ej heller skall pensionsavgift eidäggas av den, för vilken den till statlig inkomstskatt taxerade inkoms­ ten icke uppgår till 2 400 kronor el­ ler, om han skall taxeras enligt för gift skattskyldig gällande bestämmel­ ser samt den med vilken han sam­ taxeras icke enligt vad förut sagts är fritagen från skyldighet att erlägga pensionsavgift, bådas till statlig in­ komstskatt beräknade taxerade in­ komster sammanlagt icke uppgå till minst 2 400 kronor.

2 m o m. Pensionsavgift skall, med de begränsningar som nedan sägs, utgå med 4 procent av den avgifts- pliktiges till statlig inkomstskatt för året taxerade inkomst, dock högst

1 Senaste lydelse av 19 § 1 mom. se 1960:99 och av 19 § 2 mom. se 1958:192.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1961

lopp å omsättning överstigande 4 000 kronor men ej 30 000 kronor, 0,5 pro­ cent av skattebelopp å omsättning överstigande 30 000 kronor men ej 150 000 kronor och 0,25 procent av skattebelopp å omsättning översti­ gande 150 000 kronor. Kostnadser­ sättningen avrundas nedåt till helt krontal.

2 mom. Senast den dag prelimi­ när allmän varuskatt förfaller till be­ talning skall densamma, efter avdrag av kostnadsersättning som i 1 mom. andra stycket sägs, inbetalas till statsverket genom insättning å sär­ skilt postgirokonto.

Omfattar redovisningsperiod--------

49

Vid debitering av slutlig allmän varuskatt skall skattskyldig gottskri- vas, förutom preliminär allmän varu­ skatt som av den skattskyldige inbe­ talats, sådan ersättning som i 46 § 1 mom. andra stycket sägs, ävensom sådan preliminär allmän varuskatt som jämlikt 41 § fastställts till betal­ ning.

(Nuvarande lydelse)

no uuu men ime itu uuu Kr.: 1UU Kr. tö.

no ooo

» »

900 ooo

» .• 274

» »

900 000 kr.

: 420 » »

(Föreslagen lydelse)

2 mom. Senast den dag prelimi­ när allmän varuskatt förfaller till be­ talning skall densamma inbetalas till statsverket genom insättning å sär­ skilt postgirokonto.

------------ inbetalning underlåtas.

§•

Vid debitering av slutlig allmän varuskatt skall skattskyldig gottskri- vas, förutom preliminär allmän varu­ skatt som av den skattskyldige inbe­ talats, sådan preliminär allmän va­ ruskatt som jämlikt 41 § fastställts till betalning ävensom kostnadsersätt­ ning enligt vad nedan sägs.

Kostnadsersättning beräknas i för­ hållande till den skattepliktiga om­ sättning som den skattskyldige jäm­ likt 21 § redovisat för beskattnings­ året, i förekommande fall reducerad på sätt i 18 § 2 eller 3 mom. angives. Kostnadsersättningen utgör

när den skattepliktiga omsättning­ en icke överstiger 25 000 kronor: 4 promille av den skattepliktiga om­ sättningen, dock minst 10 kronor;

när den skattepliktiga omsättning­ en överstiger

25 000 kr. och 1,2 %o av återstoden; 170 000 » » 0,2 °loo » » 900 000 » » 0,1 °/0o » »

Högsta ersättningsbelopp utgör dock 3 000 kronor. Ersättningsbelopp avrundas nedåt till helt krontal.

50 §.

överstiger skattskyldigs slutliga överstiger skattskyldigs slutliga allmänna varuskatt den preliminära allmänna varuskatt det belopp som skatt som enligt 49 § skall gottskri- enligt 49 § skall gottskrivas honom, vas honom, skall överskjutande be- skall överskjutande belopp såsom

flutit till postverket före utgången av år 1961, ändå att vederlaget först där­ efter kommer mottagaren till godo.

Därest ett före den 2 november 1961 slutet skriftligt avtal, däri vederla­ get blivit till beloppet fastställt, avser tillhandahållande inom riket av tjäns- teprestation, som i 11 § förordningen om allmän varuskatt sägs, äger nämn­ da förordning tillämpning å sådan tjänsteprestation från och med den dag — dock ej före utgången av år 1961 — då avtalet skulle upphöra att gälla, därest avtalet med iakttagande av gällande uppsägningsvillkor uppsagts den 1 december 1961.

2. Förordningen äger icke tillämpning å den redovisning av preliminär allmän varuskatt som skall ske under januari månad 1962 och ej heller vid taxering år 1962 eller eftertaxering för samma år till allmän varuskatt för jordbruksprodukter. Bestämmelserna i 46 § 1 mom. i deras hittills gällande lydelse skola vid 1962 års taxering till allmän varuskatt alltjämt tillämpas'beträffande be­ räkning av kostnadsersättnings storlek. Därvid skall vad i 49 § i författ- ningsrummets senast gällande lydelse stadgas om gottskrivning av sådan ersättning i samband med debitering av slutlig allmän varuskatt jämväl avse kostnadsersättning som icke avdragits vid inbetalning av preliminär allmän varuskatt.

3. Omfattar redovisningsperiod eller beskattningsår tid såväl före som efter denna förordnings ikraftträdande, skola följande särskilda bestäm­ melser gälla.

a) Särskild deklaration för preliminär allmän varuskatt skall avgivas dels för den del av redovisningsperioden som avser tid före utgången av år 1961 och dels för återstoden av redovisningsperioden.

b) Vid taxering till allmän varuskatt skall skattepliktig omsättning, med tdlämpning av 28 § andra stycket förordningen om allmän varuskatt, angi­ vas särskilt för tid före utgången av år 1961 och särskilt för tid därefter.

c) Vid 1963 och senare års taxeringar till allmän varuskatt skall, vid be­ räknande av kostnadsersättning för hela beskattningsåret enligt stadgandena i 49 § andra stycket, denna ersättning icke bestämmas lägre än till belopp motsvarande summan av de avdrag vilka den skattskyldige ägt tillgodoföra sig jämlikt bestämmelserna i 46 § 1 mom. i deras senast gällande lydelse vid inbetalning av preliminär allmän varuskatt för sådan del av beskattnings­ året som omfattar tid före denna förordnings ikraftträdande.

Erfordras eljest särskilda bestämmelser i fråga om denna förordnings

ikraftträdande äger Kungl. Maj :t meddela sådana bestämmelser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1961

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 7 april 1961

(nr 372) om bensinskatt

Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 7 april 1961 om bensin- skatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2

§.

Skatten utgår med trettiotre öre för Skatten utgår med trettioåtta öre hteJ-för liter.

Skatten beräknas — — — -------- av volymen.

11

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1962.

2. Den som icke är registrerad enligt 5 § skall erlägga lagerskatt för den myckenhet bensin och andra jämlikt 1 § skattepliktiga varor han innehar vid denna förordnings ikraftträdande med fem öre för liter, dock icke om myckenheten sammanlagt understiger 2 500 liter. Den som är skyldig erlägga lagerskatt skall senast den 31 mars 1962 till kontrollstyrelsen avlämna deklaration rörahde sitt innehav av skatteplik­ tiga varor som nu nämnts, varvid tillika skall angivas den plats, där varor­ na förvarades. Samtidigt med deklarationens avlämnande skall erläggas en­ ligt deklarationen upplupen skatt genom insättning å kontrollstyrelsens post­ girokonto. I övrigt skall med avseende på nu nämnd deklaration i tillämp­ liga delar gälla vad som i förordningen om bensinskatt stadgas rörande de­ klaration i allmänhet.

Kungl. Maj. ts proposition nr 188 år 1961

Förslag

till

förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)

Härigenom förordnas, att 4 § 1 och 3 mom. samt 5, 8 och 15 §§ uppbörds­ förordningen den 5 juni 19531 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att punkt 6 av anvisningarna till 39 § samma förordning skall upphöra att gälla.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) 1 * 3

1 mom. Har lokal---------------------Skattetabellerna skola--------— —-Tabellerna skola icke upptaga pre­ liminär skatt för belopp, som motsva­ rar en till statlig eller kommunal in­ komstskatt taxerad inkomst, under­ stigande ettusentvåhundra kronor, eller till sådan skatt beskattningsbar inkomst understigande etthundra kronor. Inkomstbelopp och skattebe­ lopp skola angivas i helt ental kronor.

3 m o in. För envar för ortsavdragens beräkning vid inkomsttaxering­ en använd orisgrupp skola upprättas särskilda tabeller, angivande den pre­ liminära skatten under förutsättning a 11 statlig inkomstskatt beräknas med tillämpning av det procenttal av grundbeloppet, som bestämts för in­ komståret, att sjukförsäkringsavgift beräknas i enlighet med vad den i 91 § lagen om allmän sjukförsäkring omförinälda tillsynsmyndigheten be­ stämmer för inkomståret samt a 11

1 Senaste lydelse av 4 § 1 mom. se 1959: 558 1900: 175.

sådana tabeller,

angivna utskylderna.

Tabellerna skola icke upptaga pre­ liminär skatt för belopp, som motsva­ rar en till statlig eller kommunal in­ komstskatt taxerad inkomst, under­ stigande tvåtusenfyrahundra kronor, eller till sådan skatt beskattningsbar inkomst understigande etthundra kronor. Inkomstbelopp och skattebe­ lopp skola angivas i helt ental kronor.

3 mom. Skattetabellerna skola angiva den preliminära skatten un­ der förutsättning att statlig in­ komstskatt beräknas med tillämp­ ning av det procenttal av grundbelop­ pet, som bestämts för inkomståret, att sjukförsäkringsavgift beräknas i enlighet med vad den i 91 § lagen om allmän sjukförsäkring omförmäl- da tillsynsmyndigheten bestämmer för inkomståret samt att det sam­ manlagda beloppet av kommunal in­ komstskatt, landstingsmedcl och

, av 4 § 3 mom. se 1954: 340 samt av 15 § se

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1961

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

det sammanlagda beloppet av kom­ munal inkomstskatt, landstingsmedel och tingshusmedel beräknas för skat­ tekrona och skatteöre till vissa i hela krontal bestämda belopp, vilka av riksskattenämnden fastställas för varje inkomstår.

tingshusmedel beräknas för skatte­ krona och skatteöre till vissa i hela krontal bestämda belopp, vilka av riksskattenämnden fastställas för varje inkomstår.

Oaktat vad —--------— —- vederbörande stad.

5

Vid beräkning av preliminär A- skatt enligt skattetabell skall för en­ var skattskyldig, beträffande vilken icke skall tillämpas enligt 4 § 3 mom. andra stycket fastställd särskild ta­ bell, tillämpas den tabell, som dels avser den ortsgrupp till vilken den kommun eller kommundel hör där den skattskyldige mantalsskrives för inkomståret och dels avser en sam­ manlagd utdebitering till kommunal inkomstskatt, landstingsmedel och tingshusmedel, vilken för skattekro­ na och skatteöre är lika med det be­ lopp, som för nämnda kommun eller kommundel bestämts till utde­ bitering för inkomståret. Ingår i sist­ nämnda utdebitering öretal, uppgåen­ de till högst femtio, användes den ta­ bell, som avser närmast lägre utdebi­ tering. Därest i utdebiteringen ingår öretal, överstigande femtio, tillämpas den tabell som avser närmast högre utdebitering. Att å inkomst av arbets- anställning, som är avsedd att vara kortare tid än en vecka, preliminär A-skatt dock kan beräknas enligt vil­ ken som helst för inkomståret upp­ rättad skattetabell, framgår av be­ stämmelserna i 4 § 4 mom.

Förhållandena den------- — — -— femton år. Skall under------- ---------------under inkomståret. 8

§•

Vid beräkning av preliminär A- skatt enligt skattetabell skall för en­ var skattskyldig, beträffande vilken icke skall tillämpas enligt 4 § 3 mom. andra stycket fastställd särskild ta­ bell, tillämpas den tabell, som avser en sammanlagd utdebitering till kom­ munal inkomstskatt, landstingsmedel och tingshusmedel, vilken för skatte­ krona och skatteöre är lika med det belopp, som för nämnda kommun el­ ler kommundel bestämts till utdebite­ ring för inkomståret. Ingår i sist­ nämnda utdebitering öretal, uppgåen­ de till högst femtio, användes den ta­ bell, som avser närmast lägre utde­ bitering. Därest i utdebiteringen in­ går öretal, överstigande femtio, till- lämpas den tabell som avser närmast högre utdebitering. Att å inkomst av arbetsanställning, som är avsedd att vara kortare tid än en vecka, preli­ minär A-skatt dock kan beräknas en­ ligt vilken som helst för inkomståret upprättad skattetabell, framgår av bestämmelserna i 4 § 4 mom.

8 §•

Åtnjuter skattskyldig -— ------------------ sammanlagda värde. Riksskattenämnden fastställer de Riksskattenämnden fastställer de värden, som i första stycket angivna värden, som i första stycket angivna naturaförmåner skola anses äga inom naturaförmåner skola anses äga ge­ olika delar av riket vid tillämpning av nomsnittligt inom riket vid tillämp- denna förordning. Nämnda värden ning av denna förordning. Nämnda skola angivas i skattetabellerna. värden skola angivas i skattetabel­ lerna.

13

Kungi. Maj.ts proposition nr 188 år 1961

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

15

Vid preliminär taxering skola be­ skattningsbar inkomst och beskatt­ ningsbar förmögenhet beräknas i en­ lighet med bestämmelserna i förord­ ningen om statlig inkomstskatt, kom­ munalskattelagen samt förordning­ en om statlig förmögenhetsskatt. Dock skall iakttagas, att vid bestäm­ mande av beskattningsbar inkomst ortsavdrag beräknas med hänsyn

dels till den ortsgrupp, vartill kom­ mun eller kommundel hör där den skattskyldige mantalsskrives för in­ komståret, dels ock, där icke i andra stycket annorlunda stadgas, till den skattskyldiges civilstånd den 1 november året näst före inkomst­ året samt, vad angår frågan om den skattskyldige har hemmavarande barn, till förhållandena vid nyss­ nämnda tidpunkt. Härvid skall iakt­ tagas att med barn icke avses barn, som före nyssnämnda tidpunkt fyllt femton år.

Vid preliminär taxering, som sker under inkomståret, skall hänsyn ta­ gas i fråga om skattskyldigs civil­ stånd till det förhållande, som kan antagas komma att ligga till grund för taxering under året näst efter in­ komståret, samt, vad angår frågan om den skattskyldige har hemmava­ rande barn, till förhållandena vid den tidpunkt, då taxeringen verkstäl­ les. Härvid skall iakttagas, att med barn icke avses barn, som före den 1 november året näst före inkomståret fyllt femton år eller som fötts efter den 1 november under inkomståret.

§•

Vid preliminär taxering skola be­ skattningsbar inkomst och beskatt­ ningsbar förmögenhet beräknas i en­ lighet med bestämmelserna i förord­ ningen om statlig inkomstskatt, kom­ munalskattelagen samt förordningen om statlig förmögenhetsskatt. Dock skall iakttagas, att vid bestämmande av beskattningsbar inkomst ortsav­ drag beräknas med hänsyn, där icke i andra stycket annorlunda stadgas, till den skattskyldiges civilstånd den 1 november året näst före inkomst­ året samt, vad angår frågan om den skattskyldige har hemmavarande barn, till förhållandena vid nyss­ nämnda tidpunkt. Härvid skall iakt­ tagas att med barn icke avses barn, som vid nyssnämnda tidpunkt fyllt femton år.

Vid preliminär taxering, som sker under inkomståret, skall hänsyn ta­ gas i fråga om skattskyldigs civil­ stånd till det förhållande, som kan antagas komma att ligga till grund för taxering under året näst efter in­ komståret, samt, vad angår frågan om den skattskyldige har hemmava­ rande barn, till förhållandena vid den tidpunkt, då taxeringen verkställes. Härvid skall iakttagas, att med barn icke avses barn, som den 1 november året näst före inkomståret fyllt fem­ ton år eller som fötts efter den 1 no­ vember under inkomståret.

Denna förordning träder i kraft från och med den tidpunkt Konungen för­ ordnar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1961

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 22 § 1 mom. och 68 § taxeringsförordningen

den 23 november 1956 (nr 623)

Härigenom förordnas, att 22 § 1 mom. och 68 § taxeringsförordningen den 23 november 19561 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

22

§.

1 mom. Nedannämnda skattskyldiga —------------------uppgått till sam­ manlagt minst 100 kronor,

3) fysisk person, vilkens bruttoin- 3) fysisk person, vilkens bruttoin­ täkter av en eller flera förvärvskällor täkter av en eller flera förvärvskällor under beskattningsåret uppgått, om under beskattningsåret uppgått, om han varit här i riket bosatt under hela han varit här i riket bosatt under hela beskattningsåret och under denna tid beskattningsåret och under denna tid icke erlagt sjömansskatt, till samman- icke erlagt sjömansskatt, till samman­ lagt minst 1 200 kronor och eljest till lagt minst 2 MO kronor och eljest till sammanlagt minst 100 kronor, sammanlagt minst 100 kronor,

4) fysisk eller juridisk person, vilkens-------- —--------- skattepliktig in­ komst.

Vid bedömandet —----------------- statlig förmögenhetsskatt. Hava makar,------------------------ stycket kommunalskattelagen. Skall skattskyldig--------------------- deklarationsskyldighetens bedömande. Vid tillämpning----------------------- riket bosatta. I fråga----------------------------------den avlidne.

68

§.

För taxeringsnämnd------------ — — skattskyldiges namn. I inkomstlängden —--------— — avgiften skall beräknas. Uppgår den enligt förordningen om statlig inkomstskatt beräknade taxe­ rade inkomsten till minst 1 200 kro­ nor för ensamstående och till sam­ manlagt minst 1 200 kronor för ma­ kar, som samtaxeras, skall den beräk­ nade taxerade inkomsten införas, även om beskattningsbar inkomst icke uppkommer.

I förmögenhetslängden -----------------Närmare föreskrifter —----------------Taxeringslängd underskrives--------

Uppgår den enligt förordningen om statlig inkomstskatt beräknade taxe­ rade inkomsten till minst 2 M0 kro­ nor för ensamstående och till sam­ manlagt minst 2 MO kronor för ma­ kar, som samtaxeras, skall den beräk­ nade taxerade inkomsten införas, även om beskattningsbar inkomst icke uppkommer. — beskattningsbara förmögenheten. - Kungl. Maj :t. ------- -— av denne.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1963.

1 Senaste lydelse av 22 § 1 mom. se 1960:174.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1961

15

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i stats­ rådet å Stockholms slott den 27 oktober 1961.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

statsråden

S^träng, A^ndersson, L^indström, L^ange,

L^indholm, K^ling, S^koglund, E^denman, N^etzén, J^ohansson, ^af G^eijerstam, H^ermansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler che­ fen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om lättnader i den di­ rekta beskattningen, m. m. samt anför därvid följande.

Inledning

Skattesystemets utformning och den totala beskattningens höjd utgör centrala frågor i vårt politiska liv. Detta är en naturlig följd av den utveck­ ling mot successivt ökade anspråk på det allmännas insatser som präglar det moderna samhället. Denna utveckling, som ju ingalunda är utmärkan­ de enbart för vårt land, drives fram både av en genomgripande demokrati­ sering och av produktionsapparatens, arbetslivets och bebyggelsestruktu­ rens förändringar. I stort sett äger den också rum under betydande enighet och utan större politiska konflikter. Motsättningarna uppträder i regel först när ställning måste tagas till de skattepolitiska konsekvenserna av det all­ männas åtaganden.

Omfattningen av den offentliga verksamheten är numera vida större och mer ingripande än när grunddragen för vårt skattesystem utformades. Där­ för har detta system också utsatts för påfrestningar och frågan om en re­ form av skattesystemet har fått en växande aktualitet. En fortgående in­ komststegring innebär automatiskt en förskjutning mot relativt sett ökad direkt beskattning. Till den del inkomsstegringen inte är reell utan endast nominell medför den också en skärpning av progressiviteten. Delvis har dock dessa tendenser motverkats. Under en följd av år har sålunda erfor­ derliga inkomstförstärkningar erhållits genom indirekta skatter, samtidigt som sänkningar genomförts av inkomstskatten.

Det här antydda växande behovet av en samlad översyn av skattesyste­ met föranledde i fjol tillsättandet av den utredning som under namnet all­ männa skatteberedningen för närvarande bedrives i syfte alt hl. a. ompröva den nuvarande avvägningen mellan olika skatteformer. Detta utred­

ningsarbete är av synnerligen vittsyftande art och torde — trots att det be- drives med all tänkbar skyndsamhet — komma att pågå under förhållande­ vis lång tid. Några konkreta reformförslag synes därför inte vara att vänta från beredningens sida inom den närmaste tiden. Som jag förutsatte vid framläggandet av proposition om komplettering av riksstatsförslaget för in­ nevarande budgetår bör justeringar av skatteavvägningen därför kunna äga rum även innan skatteberedningen slutfört sitt arbete. Detta ter sig desto mera angeläget som stegringen i den allmänna inkomstnivån såväl i år som i fjol varit avsevärt större än man tidigare hade anledning att räkna med och följaktligen förskjutningen mot ökad direkt beskattning därmed för­ stärkts. För att inte föregripa skatteberedningens resultat är det å andra si­ dan naturligt att endast sådana åtgärder på beskattningens område bör ifråga- komma om vilka redan i stort sett allmän enighet föreligger. Jag anförde i våras att en höjning av ortsavdragen framstod som en av de mest ange­ lägna skattereformerna. Riksdagen instämde häri.

Utformningen av en skatteomläggning påverkas även av utrymmet för en ändring av det totala skatteuttaget. I kompletteringspropositionen fram­ höll jag att eventuella skattereformer måste lämna den totala beskattningens höjd oförändrad. Den redovisning av budgetperspektivet som jag därvid läm­ nade pekade nämligen på nödvändigheten att bevara restriktiviteten i fi­ nanspolitiken. Skälen härför utgjordes dels av de aktuella konjunkturten­ denserna, dels av den förutsedda och jämfört med innevarande budgetår snabbare uppgången i statsutgifterna under budgetåret 1962/63. Sedan dess har ingenting inträffat som rubbar huvuddragen av denna bedömning. Den högt uppdrivna konjunkturen består alltjämt såväl i Sverige som i Väst­ europa i övrigt. Stabiliteten i den västeuropeiska konjunkturen förstärkes av den pågående aktivitetsstegringen i Förenta staterna. Konjunkturbilden är dock nu något mera splittrad än tidigare genom att en del branscher visar tecken på uppbromsning i efterfrågan. Dessa tendenser utspelas emellertid inom ramen för en allmänt mycket stark konjunktur och innebär därför tillsvidare endast att övertrycket i ekonomin kanske kommer att mildras.

Den trots en stark finanspolitik och restriktiv penningpolitik bestående överkonjunkturen har varit särskilt märkbar på arbetsmarknaden. De från tidigare högkonjunkturer välkända desorganisationsfenomenen har visser­ ligen i stort sett uteblivit, vilket åtminstone till en del torde få tillskrivas en intensifierad arbetsmarknadspolitik. Inkomsthöjningarna har dock otvivel­ aktigt varit större än den samtidiga ökningen i produktiviteten även om den­ na torde ha uppvisat en avsevärd, ännu icke i sin helhet statistiskt belagd uppgång. Stegringen i den allmänna inkomstnivån kan nu beräknas ha varit inte mindre än 11 procent i fjol och förefaller bli av ungefär samma omfatt­ ning även i år. För statens del har detta medfört en mera tillfredsställande ökning av statsinkomsterna än man hade anledning att räkna med i våras. Denna inkomstökning avspeglar sig i budgetutfallet för det nu tilländalupna budgetåret, för vilket nu redovisas ett överskott på totalbudgeten av ca 380 miljoner kronor mot ett beräknat underskott av 230 miljoner kronor. Fn

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1961

stämmas av konjunkturpolitiska överväganden. De omständigheter som jag tidigare anfört har givit vid handen att utrymme kan beredas för en viss skattesänkning. 1 enlighet härmed föreslår jag att den allmänna varuskatten endast höjes med 2 procent och att eu skattehöjning motsvarande omsätt­ ningsskatten samtidigt företages på bensin och motorbrännolja. Det kan erinras om att bensin- och motorbrännoljeheskattningen varit oförändrad sedan 1958 samtidigt som praktiskt taget alla andra varuslag belagts med omsättningsskatt från och med 1 januari 1960. Det bör icke ifrågakomma att bensin och motorbrännolja vid den föreslagna varuskattehöjningen för­ billigas relativt sett ännu mera i förhållande till den varubeskattade kon­ sumtionen. Med här föreslagen justering av omsättningsskatten behöver skatten på bensin och motorbrännolja höjas med 5 öre resp. 4 öre för liter för att likställighet skall uppnås. Jag föreslår således att denna justering av bensin- och brännoljebeskattningen äger rum. Skatteomläggningen skulle härmed innebära en lotal skattesänkning av ca 300 miljoner kronor. Genom att förslagen framlägges vid innevarade års höstriksdag, kan skattesänkning­ arna liksom höjningen av den indirekta beskattningen träda i kraft från in­ gången av 1962.

Jag är medveten om att vissa invändningar av samhällsekonomisk art kan och säkert kommer att anföras mot valet av denna tidpunkt. Även om det kan göras sannolikt att vi framöver kommer närmare ett balanserat läge i vår ekonomi, föreligger en stark press mot gränserna för det möjliga kapa- citetsutnyttjandet. Detta skulle i och för sig tala för ett uppskov med skatte­ sänkningen. Häremot vill jag peka på att rent uppbördstekniska förhållan­ den medför — även vid snabbast möjliga färdigställande av nya källskatte- tabeller — en viss fördröjning av en inkomstskattesänknings fulla genom­ slag. Detta minskar de samhällsekonomiska betänkligheterna mot den 1 ja­ nuari 1962 som tidpunkt för skattereformernas ikraftträdande och utgör samtidigt ett skäl att undvika uppskov med förslagets framläggande till näs­ ta års riksdag, eftersom i sådant fall effekten av skattesänkningen skulle skjutas alltför långt fram i tiden. Det torde också föranleda vissa icke önsk­ värda konsekvenser med allt för lång tidsperiod mellan offentliggörandet och ikraftträdandet av förändringar i varubeskatlningen av bär föreslagen art. Jag har vid valet av tidpunkt inte heller varit främmande för att ett defini­ tivt ställningstagande till skatternas utformning före årsskiftet bör vara en fördel ur lönerörelsens synpunkt. Härmed uppnås nämligen den inte ovä­ sentliga fördelen att de avtalsslutande parterna kan förhandla med vetskap om skattepolitikens uppläggning. I den mån slutligen som en förbättring av den enskildes levnadsstandard kan ske genom en sänkning av den direkta skatten har det för den fortsatta kostnadsutvecklingen sin betydelse.

Jag övergår härefter till de olika punkterna i reformprogrammet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 1S8 år 1961

Ortsavdragen

Kungl. Maj.ts proposition nr 188 år 1961

19

Frågan om en höjning av ortsavdragen var aktuell vid 1961 års vårriks­ dag i samband med behandlingen av motioner i frågan. Bevillningsutskottet instämde därvid (bet. nr 62) i önskemålen om att en höjning snarast borde vidtagas av såväl de statliga som de kommunala ortsavdragen. En sådan reform framstod för utskottet som en av de mest angelägna inom den di­ rekta beskattningens område, inte minst med hänsyn till att densamma är ägnad att i särskilt hög grad lätta skattetrycket för de mindre inkomstta­ garna. Utskottet framhöll att, om budgetsituationen därigenom skulle bli otillfredsställande, kompenserande åtgärder i skattesystemet måste vidta­ gas. Det tillädes, att konsekvenserna för kommunerna av en ortsavdrags- höjning måste uppmärksammas. Framkomna förslag till kompensation till kommunerna för skattebortfall borde sålunda prövas.

Rörande ortsavdragens konstruktion m. m. må följande nämnas. Vid beskattningen skiljer man mellan taxerad och beskattningsbar in­ komst. Med taxerad inkomst menas den nettoinkomst som framräknas i de­ klarationsblanketten, d. v. s. bruttoinkomsten minskad med dels omkost­ nader för intäkternas förvärvande och dels de s. k. allmänna avdragen för försäkringspremier, periodiska understöd m. m.

Den taxerade inkomsten ligger till grund för beräkning av folkpensions­ avgift och har också i viss mån betydelse för sjukförsäkringsavgiftens stor­ lek. De egentliga inkomstskatterna beräknas däremot på grundval av den beskattningsbara inkomsten.

Beskattningsbar inkomst erhålles om från taxerad inkomst frånräknas ortsavdrag och eventuellt extra avdrag för nedsatt skatteförmåga, varefter återstoden avrundas nedåt till fullt hundratal kronor. Ortsavdragen varie­ rar med hänsyn till den skattskyldiges civilstånd och till den dyrortsgrupp hemortskommunen tillhör.

Aktiebolag och andra juridiska personer får ej ortsavdrag utom såvitt avser dödsbo. För det år den skattskyldige avlidit och ibland även för se­ nare år erhåller nämligen dödsbo ortsavdrag. Vid den kommunala taxeringen gäller den ytterligare inskränkningen, att ortsavdrag i princip blott medges i hemortskommunen. I de fall ortsavdrag inte skall beräknas utgör den taxe­ rade inkomsten, avrundad nedåt till helt hundratal kronor, tillika beskatt­ ningsbar inkomst.

Ortsavdragen uppgår vid såväl den statliga som den kommunala taxe­ ringen till följande belopp.

För gift och För enför ogift med samståhemmava- ende rande barn

Ortsgrupp III ....................................................... 3 680

1 840

. IV ....................................................... 3 840

1920

» V ....................................................... 4 000

2 000

Ortsavdragens belopp fastställdes senast vid 1957 års riksdag, då beslut fattades om att de kommunala ortsavdragen, som tidigare legat betydligt under de statliga, skulle utgå med samma belopp som vid den statliga taxe-

2f

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 188

ringen. De höjda kommunala ortsavdragen tillämpades första gången i frå­ ga om inkomståret 1958.

De statliga ortsavdragens belopp fastställdes av 1952 års riksdag och har gällt sedan inkomståret 1953.

När nuvarande kommunala ortsavdrag fastställdes år 1957 skedde en om­ sorgsfull avvägning av avdragens storlek. Under den tid som förflutit har inkomst- och prisutvecklingen lett till en relativ minskning av ortsavdragen. Ett återställande av ortsavdragens realvärde framstår som angeläget, sär­ skilt för att lindra beskattningen i de lägsta inkomstskikten.

Om ortsavdragen nu höjes med 500 kronor för makar och 250 kronor för ensamstående skulle ortsavdragen indexmässigt bibehålla sitt värde från senare höjningen den 1 januari 1958 och dessutom höjas något därutöver. I och för sig kan skäl åberopas för ytterligare höjning av ortsavdragen. Frå­ gan därom synes emellertid böra anstå i avbidan på resultatet av det utred­ ningsarbete som allmänna skatteberedningen bedriver.

Jag förordar därför, att ortsavdragen nu höjes med 500 kronor för makar och 250 kronor för ensamstående. Såsom framhållits i diskussionen bör en höjning av ortsavdragen leda till en justering även av barnbidragen, i syfte att tillgodose barnfamiljerna i samma mån som andra grupper i samhället. Jag återkommer till denna fråga i det följande.

Den föreslagna höjningen av ortsavdragen kan beräknas leda till ett be­ tydande skattebortfall för det allmänna. Denna fråga kommer att närmare beröras i följande avsnitt.

Kiingl. Maj:ts proposition nr 188 år 1961

Dyrortsgrupperingen

Såsom jag nyss nämnde är ortsavdragen differentierade med hänsyn till tre olika dyrortsgrupper. Ursprungligen omfattade skattegrupperingen fem olika grupper, men de båda lägsta ortsgrupperna har slopats.

Beslut om minskning av antalet ortsgrupper från fem till fyra fattades av 1953 års riksdag (proposition nr 133, bevillningsutskottets betänkande nr 47). Det nuvarande antalet ortsgrupper fastställdes av innevarande års riks­ dag under vårsessionen (proposition nr 44, bevillningsutskottets betänkande nr 37).

Fördelningen på de olika ortsgrupperna framgår av denna uppställning.

Ortsgrupp Antal kommuner 1 jan. 1961 Folkmängd (i 1 000-tal) 1 jan. 1961

Samtliga därav städer

Samtliga

därav städer

antal

procent

antal

procent

antal procent

antal procent

II och III ___ 847 82,3 108 81,2

4 922 65,6 2 210 57,2

IV ..................

106 10,3 13 9,8 1 102 14,7 606 15,7

V...................... 76 7,4 12 9,0 1475 19,7 1049 27,1

Summa 1029 100 133 100 7 499 100 3 865 100

Kungl. Maj.ts proposition nr 188 år 1961

bör få full ersättning för det skattebortfall som uppstår vid ett genomförande av de förordade enhetliga, högre ortsavdragen. Beslut rörande ersättning be­ höver emellertid inte fattas i detta sammanhang. Jag avser därför att åter­ komma till denna fråga och senare framlägga förslag om provisorisk ersätt­ ning till kommunerna för tiden fram till dess en mera definitiv reglering av hithörande frågor kan ske i belysning av den utredning som verkställes av 1958 års skatteutjämningskommitté.

Jag vill också erinra om att 1958 års skatteutjämningskommitté nyligen föreslagit en höjning av bidraget till skattetyngda kommuner från nuva­ rande 16,5 miljoner kronor till omkring 45 miljoner kronor per år. Förslaget är för närvarande föremål för remissbehandling. Det är min avsikt att, om intet oförutsett inträffar, oberoende av nämnda ersättningsfråga, fram­ lägga förslag i saken till 1962 års vårriksdag. Enligt vad som redan nu kan bedömas, bör kommittéförslaget kunna beloppsmässigt accepteras.

Skatteskalorna

En översyn av skalorna för den statliga inkomstskatten har alltmer fram­ stått som önskvärd. Som riktlinjer vid en omarbetning för dessa skalor har särskilt nämnts ett vidgande av det proportionella bottenskiktet och en lind­ ring i de s. k. marginalskatterna. Härtill kommer frågan om avvägningen av beskattningen mellan gifta och ogifta.

Enligt nuvarande skalor är skatten för makar med en årsinkomst upp till omkring 16 500 kronor lika stor som för två ensamstående med vardera hälften så stor inkomst. Såsom jag framhöll förra året i samband med lös­ ningen av vissa frågor på sambeskattningens område, ter sig en reform mot höjd gräns för sådan s. k. tudelning önskvärd. Det skattebortfall, som en så­ dan reform skulle medföra, har dock hittills utgjort ett hinder för dess ge­ nomförande. Om förhållandena skulle utveckla sig därhän, att en sänkning av den direkta inkomstskatten blev möjlig, kunde — framhöll jag förra året — frågan om skattebördans avvägning mellan gifta och ogifta tagas upp till förnyat övervägande.

Nu gällande skatteskalor fastställdes av 1959 års riksdag och har tilläm­ pats sedan inkomståret 1960. Skalorna framgår av en tablå, som skall åter­ ges i det följande.

Det kan förtjäna framhållas, att bl. a. kommunalskatt avdrages innan den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten beräknas. En beskattningsbar inkomst av 8 000 kronor motsvarar med hänsyn till normala avdrag och de nu föreslagna ortsavdragen en ungefärlig årsinkomst av 14 900 kronor för gift och 12 400 kronor för ogift. På samma sätt innebär en beskattningsbar inkomst av 16 000 kronor att årsinkomsten är ca 24 400 kronor för gift och 22 000 kronor för ogift. Är den beskattningsbara inkomsten 40 000 kronor, är den ungefärliga årsinkomsten 52 600 kronor för gift och 50 200 kronor för ogift.

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 188 år 1961

Rörande skatteskalornas nuvarande konstruktion torde få anmärkas föl­ jande. Även om den statliga inkomstskatten i princip är en progressiv skatt, omfattar den dock ett brett skikt, där skatten är proportionell. Den vars in­ komster understiger omkring 14 000 kronor för gift och 7 000 kronor för ogift har således ingen känning av progressionen.

Riktpunkten vid en omarbetning av skatteskalorna synes mig böra vara en väsentlig breddning av det proportionella bottenskiktet. En lämplig gräns för insättandet av den progressiva beskattningen synes ligga vid omkring 20 000 kronor familjeinkomst och 10 000 kronor för ensamstående. Med den­ na utgångspunkt har inom finansdepartementet konstruerats en skatteskala, som framgår av denna uppställning. Denna skala synes innefatta såväl ett dylikt tillgodoseende av framförda önskemål som en skälig avvägning mel­ lan olika intressen. Jag förordar därför att den lägges till grund för beslut av statsmakterna.

Inkomstskikt

Skatteskala

Beskattningsbar inkomst, 1 000-tal kr

Motsvarande ungefärlig års­ inkomst, 1 000- tal kr1

Skatt inom skiktet, %

Skillnad

Nuvarande skala

Föreslagen skala

Gifta

0_ 8.......................................... — 14,9 14,9— 17,3 17,3— 19,7 19,7— 24,4 24 4— 29 1

10

10

8 lö..........................................

15

10

— 5

1Ö 12..........................................

20

10

—10

12 16..........................................

27

20

— 7

16 20..........................................

32

30

— 2

20— 30.......................................... 29J— 40,8 40,8— 52,6 52,6— 76,1 76,1—123,2 123,2—182,0 182,0—

- 7,5 7,5— 9,9 9,9— 12,4 12 4— 13 6

38

38

30— 40..........................................

43

43

_

40— 60..........................................

48

48

6Ö 1ÖÖ..........................................

54

54

_

1Ö0 150..........................................

59

59

_

150— ..........................................

65

65

___

Ogifta

4..........................................

10

10

4 6..........................................

15

10

— 5

6— 8..........................................

21

20

— 1

§ 9..........................................

25

20

— 5

9 10..........................................

13.6— 14,8 14,8— 17,2 17.2— 22,0 22,0— 26,7 26.7— 38,4 38,4— 50,2 50.2— 73,7 73.7— 120,8 120,8—179,6 179,6—

25

25

lö— 12..........................................

29

25

— 4

12 16..........................................

33

30

— 3

16 2Ö..........................................

37

36

— 1

20— 3Ö..........................................

41

41

3Ö— 40..........................................

45

45

=

40— 60..........................................

49

49

—

(JO—100..........................................

54

54

=

100 150..........................................

59

59

=

15Ö ..........................................

65

65

—-

I fråga om skatteskalans detaljer vill jag särskilt fästa uppmärksamheten vid följande.

Genom utvidgningen av det proportionella skiktet kommer även den nyss nämnda s. k. tudelningsgränsen att höjas från hittillsvarande 10 000 kronor

1 Årsinkomsten är uträknad med de föreslagna högre ortsavdragcn. Med nuvarande ortsavdrag i ortsgrupp III ligger årsinkomst ca 800 kronor lägre för gifta och ca 400 kronor lägre för ogifta.

25

taxerad inkomst blir 48 kronor. Några avtrappningsregler som mildrar denna tröskel finnes icke.

1 200-kronorsgränsen infördes vid 1951 års riksdag (proposition nr 180, andra lagutskottets betänkande nr 29) samtidigt som gränsen för deklara- tionspliktens inträde höjdes från 600 kronor till 1 200 kronor. Som motiv framhölls bl. a. att det syntes föga rationellt att blott för pensionsavgifternas skull bibehålla proceduren med avlämnande av självdeklaration, taxering, debitering och uppbörd även beträffande personer med inkomster under den gräns vid vilken skyldighet att erlägga direkta skatter inträder. 1 200-kro­ norsgränsen fastställdes därför under hänvisning till då gällande lägsta kom­ munala ortsavdrag, nämligen 1 180 kronor för ogift i lägsta ortsgrupp.

Avgifterna till den allmänna sjukförsäkringen är av tre slag, nämligen avgift för sjukvårdsförsäkring, avgift för försäkring för grundsjukpenning och avgift för försäkring för tilläggssjukpenning.

Avgift för sjukvårdsförsäkring erlägges av sjukkassemedlemmar med en till statlig inkomstskatt taxerad inkomst (eller för makar med en samman­ lagd taxerad inkomst) av 1 200 kronor. De som åtnjuter folkpension i form av ålderspension, invalidpension eller sjukbidrag är dock befriade från av- giftsskyldighet.

Avgift för försäkring för grundsjukpenning erlägges av den som är för­ säkrad för grundsjukpenning. Försäkrad för grundsjukpenning är den som har en årsinkomst av förvärvsarbete av 1 200 kronor samt vidare kvinna — oberoende av inkomst — som är gift och sammanlever med sin man eller som sammanlever med barn under 16 år. Befrielse från avgift föreligger dock när den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten icke uppgår till 1 200 kronor. Beträffande makar avses här deras sammanlagda taxerade inkomst.

Avgift för försäkring för tilläggssjukpenning erlägges av medlem, som är försäkrad för sådan sjukpenning. Försäkrade är medlemmar, vilkas års­ inkomst av tjänst uppgår till minst 1 800 kronor.

Avgifternas storlek bestämmes i princip icke av inkomstens storlek utan de är avvägda efter försäkringsmässiga principer. Avgifterna varierar där­ för mellan olika sjukkassor. I ett hänseende är avgifterna dock beroende av inkomstens storlek. Avgifterna för sjukvårdsför säkringen och för försäk­ ring för grundsjukpenning är nämligen maximerade till 2 procent av den taxerade inkomsten, och staten ersätter sjukkassorna för det avgiftsbort- fall som uppkommer genom denna 2-procentregel.

1958 års socialförsäkringskommitté har i sitt betänkande om förtidspen­ sionering och sjukpenningförsäkring m. m. (SOU 1961: 29) ingått på finan­ sierings- och kostnadsfrågorna inom sjukförsäkringen. Kommittén föreslår vissa reformer inom sjukförsäkringen, bl. a. att den nedre inkomstgränsen för obligatorisk försäkring för grundsjukpenning höjes från 1 200 till 1 800 kronors årsinkomst av förvärvsarbete och att motsvarande gräns vid den obligatoriska tilläggssjukpenningförsäkringen ändras från nuvarande 1 800 kronor inkomst av anställning till 2 400 kronor inkomst av förvärvsarbete.

Kungl. Maj.ts proposition nr 188 år 1961

Kungl. Maj.ts proposition nr 188 år 1961

Kommittén diskuterar även frågan om en höjning av den nedre gränsen för avgiftsuttaget inom sjukvårdsförsäkringen, 1 200 kronors taxerad in­ komst. Kommittén, som anser att denna fråga bör prövas i sammanhang med avgiftsskyldigheten till folkpensioneringen, framhåller dock, att den nuvarande avgiftsgränsen bör kunna höjas. Höjningen bör dock enligt kom­ mittén begränsas till 1 800 eller möjligen 2 000 kronor taxerad inkomst.

Beträffande försäkringen för grundsjukpenning föreslås av 1958 års so- cialförsäkringskommitté bl. a. att inkomstgränsen för sådan försäkring hö- jes till 1 800 kronor inkomst av förvärvsarbete. Kommittén föreslår vidare, att avgiftsskyldigheten till grundsjukpenningförsäkringen inte längre skall vara anknuten till den taxerade inkomsten. Enligt förslaget skall avgift till denna försäkring erläggas av envar som är försäkrad för grundsjuk­ penning.

Såsom nyss nämnts talar bl. a. taxeringstekniska skäl för en höjning av den gräns vid vilken folkpensionsavgift börjar påföras. Med tillämpning av de principer som ligger till grund för den nuvarande 1 200-kronorsgränsen bor­ de detta belopp ungefärligen fördubblas. Med hänsyn till de här förordade ortsavdragen och reglerna om avrundning nedåt av beskattningsbar inkomst till fullt 100-tal kronor motsvaras lägsta beskattningsbara inkomst, 100 kro­ nor, av 2 350 — 2 449 kronor taxerad inkomst.

Jag förordar därför att gränsen för påföring av folkpensionsavgift be­ stämmes till 2 400 kronor, taxerad inkomst.

De skäl som här åberopats för en höjning av den gräns vid vilken folk­ pensionsavgift börjar påföras kan med samma styrka framföras för en höj­ ning av motsvarande gräns för den i sjukförsäkringsavgiften ingående av­ giften för sjukvårdsförsäkring. Denna avgift synes därför böra börja utgå först vid taxerade inkomster av 2 400 kronor.

Det bör måhända framhållas, att en sådan ändring av reglerna om avgifts- påföringen inte berör rätten till sjukvårdsförsäkring. Reglerna om vem som är sjukvårdsförsäkrad är nämligen fristående från reglerna om avgifts­ befrielse för dem, vilkas inkomster är låga. Genom den förordade reformen blir givetvis fallen av avgiftsbefrielse flera. Härigenom uppkommer ett mind­ re avgiftsbortfall för sjukkassorna. Denna fråga bör beaktas vid prövning av de förslag som 1958 års socialförsäkringskommitté framlagt i sitt förut omnämnda betänkande om förtidspensionering och sjukpenningförsäkring in. in.

Vad nu sagts innebär att förutsättningar skapas för fritagande av in­ komster under 2 400 kronor från deklarationsplikt. Jag återkommer närma­ re till denna fråga i det följande.

En höjning av nedre gränsen för påföring av folkpensionsavgift aktualise­ rar det tröskelproblem som här föreligger och som omnämnts i det före­ gående.

När gränsen för avgiftspåföringen höjs till 2 400 kronor blir lägsta avgift 96 kronor och vägande skäl kan då anföras för att avgifterna trappas av

27

närmast inkomstgränsen. En sådan avtrappning erhålles om vid 2 400 kro­ nors taxerad inkomst avgiften bestämmes till 10 kronor och vid högre in­ komst ökas med en femtedel av inkomsten i vad den överstiger 2 400 kronor till dess att hela 4 procent av den taxerade inkomsten kan tas ut, d. v. s. vid 2 940 kronors taxerad inkomst.

De reformer jag här förordat skulle alltså innebära att folkpensionsavgift samt avgifter för sjukvårdsförsäkring erlägges blott av skattskyldiga med minst 2 400 kronors taxerad inkomst och att folkpensionsavgift upp till en taxerad inkomst av 2 940 kronor utgår efter en särskild avtrappningsskala. Kostnaderna för dessa åtgärder kan beräknas till omkring 15 miljoner kro­ nor för år.

Kungl. Maj.ts proposition nr t88 år 1961

Omsättningsskatten, folkpensionerna, barnbidragen

De lättnader på den direkta beskattningens område som jag i det föregå­ ende redovisat innefattar följande.

1. Införandet av enhetliga, högre ortsavdrag, där höjningarna varierar mellan 500 och 820 kronor för gift skattskyldig och mellan 250 och 410 kro­ nor för ogift skattskyldig.

2. Nya skalor för den statliga inkomstskatten med betydande lindringar i marginalskattehänseende.

3. Befrielse från eller nedsättning av socialförsäkringsavgifter i de lägsta inkomstskikten, där inkomstskatt ej utgår. Kostnaderna för dessa åtgärder blir, såsom framgar av det föregående, betydande. Höjningen av ortsavdragen, inberäknat slopandet av ortsgruppe- ringen och kompensation till kommunerna, kostar sålunda för helt år 560 miljoner kronor. Det ökade bidx-aget till skattetyngda kommuner kostar 30 miljoner kronor. De förordade skatteskalorna leder till en minskning av statens inkomster med 520 miljoner kronor. Ändringarna i fråga om uttagan­ det av socialförsäkringsavgifter slutligen medför ett inkomstbortfall på 15 miljoner kronor. Sammanlagt skulle alltså minskningen av fysiska per­ soners direkta skatter bli 1 125 miljoner kronor för år eller ungefär 20 pro­ cent av deras nuvarande statliga inkomstskatt. Dessa beräkningar avser för­ hållanden under år 1962. Utrymmet för en skattesänkning är självfallet icke så stort som 1 100 miljoner kronor. En höjning av den indirekta beskattningen är därför en nödvändig förutsättning för förslagets genomförande. Såsom förut antytts bör denna förutsättning skapas genom en höjning av den allmänna varu­ skatten, den s. k. omsättningsskatten. Denna utgår för närvarande efter 4 procent. Om detta procenttal höjes med två enheter till 6 procent kan, vid en samtidigt genomförd lättnad i den direkta beskattningen av den stor­ leksordning, som jag här förordat, en årlig inkomstökning av 940 miljoner kronor beräknas med utgångspunkt från 1962 års förhållanden. — Anmär­ kas inå att en skattesats av 6 procent motsvarar ca 6,38 procent vid s. k. öppen debitering (d. v. s. debitering på priset före tillägg av skatt).

Beloppet 940 miljoner kronor är ett bruttobelopp. Vissa utgifter kommer emellertid in i bilden. Omsättningsskatten på statens egna inköp kan sålunda uppskattas till 40 miljoner kronor för år. Nettot blir 900 miljoner kronor.

Även folkpensionerna och barnbidragen bör beaktas i detta sammanhang. Folkpensionerna följer som bekant levnadskostnaderna genom en automatisk indexreglering. Omsättningsskattehöjningen medverkar till att utlösa ett nytt indextillägg till pensionerna. Varje sådant tillägg kostar för närvarande staten 40 miljoner kronor för år.

Barnbidragen är visserligen inte indexreglerade men bör likväl på­ verkas av förändringar i omsättningsskattens storlek. Så t. ex. höjdes de all­ männa barnbidragen från 400 till nuvarande 450 kronor, när den 4-procen- tiga omsättningsskatten infördes. En naturlig följd av en höjning av pro­ centtalet för omsättningsskatten är då att barnbidragen ånyo uppräknas.

Utöver det kompensatoriska föreligger som jag tidigare framhållit tillräck­ ligt starka motiv för ett ökat stöd till barnfamiljerna. Jag vill därför förorda att, såsom ett led i de föreslagna skattereformerna, barnbidragen ökas med 100 kronor för år till 550 kronor. Kostnaderna härför beräknas till 175 mil­ joner kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr i88 år i961

Motorbränslena

För bensin och motorbrännolja utgår dels särskild skatt (bensinskatt respektive brännoljeskatt) och dels allmän energiskatt. Däremot är dessa varor — liksom andra drivmedel och bränslen — undantagna från allmän varuskatt.

Bensinskatten utgår för närvarande med 33 öre per liter och brännolje- skatten med 30 öre per liter. Genom proposition nr 114 till innevarande års riksdag har framlagts förslag till ny förordning om brännoljeskatt. Enligt denna blir skatten i vissa fall 27 öre per liter och är i övrigt oförändrad, 30 öre per liter. Propositionen har ännu icke slutbehandlats av riksdagen. — Energiskatten utgör på bensin 9 öre och på motorbrännolja 2,5 öre per liter.

Bensin och motorbrännolja är sålunda undantagna från allmän varu­ skatt. Därest inga särskilda åtgärder vidtages, kommer de alltså icke att, såsom andra konsumtionsvaror, bli föremål för den skärpta indirekta be­ skattning, som mitt förslag att höja den allmänna varuskatten innebär. Praktiska skäl talar för att beskattningen av bensin och motorbrännolja fortfarande i sin helhet sker i särskild ordning vid sidan av den allmänna varuskatten. Emellertid bör det, såsom jag inledningsvis framhållit, icke ifrågakomma att dessa motorbränslen vid den föreslagna varuskatteliöj- ningen förbilligas relativt sett ännu mera i förhållande till den varube- skattade konsumtionen. Jag vill i detta sammanhang även erinra om att, se­ dan varuskatten infördes, prisutvecklingen på bensin- och oljeområdet varit nedåtriktad.

En lämplig avvägning synes mig vara, att de särskilda skatterna på ben­

29

sin och motorbrännolja höjes så, att priserna på dessa varor kommer npp i den nivå, som skulle ha gällt om allmän varuskatt utgått. Detta innebär för bensin en skattehöjning med fem öre per liter och för motorbrännolja fyra öre per liter, vilket med nuvarande förbrukning kan beräknas medföra en inkomstökning av (120 + 20) 140 miljoner kronor per år. Hur dessa skatte­ höjningar bör inverka på gällande restitutionsbestämmelser på området torde få avgöras i annat sammanhang.

I likhet med vad som gällt vid tidigare höjningar i drivmedelsbeskattning- en bör skyldighet att erlägga en mot skattesatshöjningen svarande lager­ skatt åvila dem, som icke är registrerade som skattskyldiga. Av praktiska skäl bör denna särskilda skattskyldighet icke gälla lager understigande 2 500 liter bensin och 400 liter motorbrännolja.

Vad jag nu föreslagit innebär i fråga om bensin en ändring av 2 § förord­ ningen om bensinskatt; härjämte erfordras bestämmelser om lagerskatt. Beträffande brännoljeskatten har som tidigare nämnts riksdagen till be­ handling förslag till ny brännoljeskatteförordning. Med hänsyn till att frå­ gan om brännoljeskattens utformning sålunda är föremål för riksdagens prövning, torde Kungl. Maj :t få hemställa, att riksdagen — vid bifall till förslaget om höjning av skatten på motorbrännolja — måtte vidtaga här­ med sammanhängande ändringar i brännoljeskatteförordningen med avse­ ende på skattesatser och lagerskatt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1961

Skattelättnadernas storlek

En sammanfattning av vad jag här sagt visar följande:

Lättnader i den direkta beskattningen................... 1 125 Ökade barnbidrag .......................................................... 175 Indextillägg till folkpensionärerna ............................ 40 Avgår: Ökning i den indirekta beskattningen Effektiv skattesänkning....................................

1 340 1 040

300

milj. kr.

« »

» »

» »

milj. kr.

Hur lättnaderna i den direkta beskattningen kommer att fördela sig på olika personer blir givetvis beroende på ett flertal olika faktorer, framför allt inkomstens storlek, civilstånd, antalet barn, hemortskommunens ortsgrupp. Några exempel kan anges.

En familj med 2 barn och bosatt i ortsgrupp III får skatteminskning och ökade barnbidrag med sammanlagt omkring 390 kronor, när inkomsten ligger mellan 6 000 och 14 000 kronor. Är familjen bosatt i ortsgrupp V vin­ ner familjen i stället omkring 315 kronor. Är det i stället fråga om en familj utan barn blir skattesänkningen ca 190 resp. 115 kronor.

I förhållande till nuvarande skatt innebär de föreslagna lättnaderna för familj med två barn som har mellan 14 000 och 25 000 kronors inkomst unge­ fär 18—21 procent av nuvarande skatt minskad med barnbidrag om fråga är om ortsgrupp III. I ortsgrupp V rör det sig i stället om 15—18 procent.

8 fl i haag till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 1S8

Med stigande inkomst sjunker sedan procenttalen. Skattelättnaden är såle­ des blott 12 procent resp. 11 procent om familjen i stället har 35 000 kronors inkomst. I de högsta inkomstlägena rör det sig om ca en procent.

För makar utan minderåriga barn ligger de största skattelättnaderna, räk­ nade i procent, dels i inkomstläget 6 000—8 000 kronor och dels i 20 000— 30 000 kronorsklassen. Denna senare grupp vinner förhållandevis mycket på utvidgningen av det proportionella skiktet i skalan för den statliga in­ komstskatten.

I övrigt torde få hänvisas till tre sammanställningar, som fogas till stats­ rådsprotokollet i detta ärende såsom Bihang A, B och C.

Lättnaden i den direkta beskattningen reduceras i viss mån av höjningen av den indirekta beskattningen. Denna höjning motsvarar dock i allmänhet icke minskningen i den direkta skatten. Som exempel kan nämnas, att för en tvåbarnsfamilj i ortsgrupp III höjningen av omsättningsskatten kan be­ räknas föranleda en ökad utgift av ca 150 kronor vid 10 000 kronors årsin­ komst, ca 250 kronor vid 20 000 kronors årsinkomst och ca 350 kronor vid 30 000 kronors årsinkomst. Den kvarstående skattelättnaden blir alltså i des­ sa fall likväl icke mindre än ca 250, 575 resp. 900 kronor.

Förslag till erforderliga författningsändringar för lagstiftning enligt de riktlinjer jag här angivit har upprättats inom finansdepartementet. Beträf­ fande utformningen av författningsbestämmelserna kan i huvudsak hänvi­ sas till det förut sagda. Några speciella frågor skall jag dock beröra i det följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1961

Speciella frågor

Taxeringsförordningen (deklarationsgränsen). I 22 § 1 mom. taxeringsför- ordningen finnes reglerna om skyldighet att avlämna självdeklaration. Be­ stämmelserna innebär i princip att deklarationsskyldighet inträder så snart bruttoinkomsterna är så stora att beskattningsbar inkomst kan uppkomma eller när bruttoförmögenheten uppnår den beloppsgräns där taxering till förmögenhetsskatt blir aktuell.

Beträffande enskild person som varit bosatt i riket hela året stadgas så­ lunda bl. a. att deklarationsskyldighet föreligger, när hans bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor uppgått till sammanlagt minst 1 200 kronor. Denna beloppsgräns tillkom år 1951 (proposition nr 180, bevillningsutskot­ tets betänkande nr 46) och bör ses mot bakgrunden av då gällande ortsav- drag. Enligt beslut av 1950 års riksdag liade nämligen lägsta ortsavdraget (ogift i dyrortsgrupp I) fastställts till 1 180 kronor. Lägsta belopp för be­ skattningsbar inkomst fastställdes samtidigt till 20 kronor.

Vid tillkomsten av 1951 års bestämmelser om deklarationsplikt uttalades i propositionen bland annat, att skyldighet att deklarera i princip bör före­ skrivas endast, då så är påkallat med hänsyn till skatteförfattningarna, och att det torde vara tillräckligt att denna skyldighet inträder vid uppnåendet

Kungl. Maj. ts proposition nr 188 år 1961

31

av den inkomst som lägst kan föranleda åsättande av beskattningsbar in­ komst.

Samtidigt som deklarationspliktsgränsen höjdes till 1 200 kronors brutto­ inkomst fastställdes, såsom förut nämnts, den gräns vid vilken folkpen­ sionsavgift börjar påföras till samma belopp.

Vid tillkomsten av 1951 års bestämmelser kunde bruttoinkomsten samti­ digt utgöra den taxerade inkomsten. Så blev nämligen fallet, om den skatt­ skyldige inte hade några avdrag att göra. I detta hänseende har numera en ändring skett i det att vissa schablonavdrag införts. Av schablonavdragen är närmast det allmänna avdraget för sjukförsäkringsavgift samt för liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkringspremier av intresse i detta sammanhang. Envar enskild (fysisk) person, som varit bosatt i Sverige hela beskattnings­ året, är sålunda berättigad till avdrag för avgifter och premier av nämnda slag med ett belopp av 150 kronor om han är ogift samt med 300 kronor för den som är gift.

Det sagda innebär att en taxerad inkomst som svarar mot lägsta ortsav- drag i enlighet med vad jag i detta sammanhang förordat, d. v. s. 2 250 kro­ nor, inte kan uppkomma för den som är bosatt i riket förrän hans brutto­ inkomster uppgår till minst 2 400 kronor. För att beskattningsbar inkomst skall påföras honom måste vidare den taxerade inkomsten med minst 100 kronor överstiga ortsavdraget, eftersom beskattningsbar inkomst numera av­ rundas nedåt till fullt hundratal kronor.

Härav skulle i och för sig följa att gränsen för deklarationsplikt skulle kunna höjas till 2 500 kronors bruttoinkomst. Ett belopp av 2 400 kronor torde emellertid såsom svarande emot en månadsinkomst av jämnt 200 kro­ nor (för närvarande jämnt 100 kronor) lättare komma att ingå i det all­ männa medvetandet. Jag får därför förorda, att nämnda gräns bestämmes till 2 400 kronor. Härav föranledes ändring i 22 § 1 mom. första stycket punkt 3) taxeringsförordningen.

I taxeringsförordningen torde såsom en följd av den föreslagna ändringen av gränsen för påföring av socialförsäkringsavgifter ändring jämväl böra ske av 68 § i fråga om införing i taxeringslängd av taxerad inkomst, när beskattningsbar inkomst icke uppkommer.

Höjningen av deklarationsgränsen medför, att en väsentlig grupp befrias från deklarationsskyldighet.

Uppbördsförordningen (källskattetabellerna). Slopandet av orlsgruppsin- delningen och höjningen av den nedre gränsen för påföring av folkpen­ sions- och sjukförsäkringsavgifter påverkar uppbördsförordningens bestäm­ melser om källskattetabellernas konstruktion. Ändringar torde sålunda be­ höva vidtagas i 4 § 1 och 3 mom. samt 5, 8 och 15 §§ uppbördsförordningen.

I vissa fall kommer en person med lägre taxerad inkomst än 2 400 kronor att bli påförd sjukförsäkringsavgifter. Avgift för försäkring för grundsjuk­ penning och för t ill äggssjukpenning avses nämligen kunna ifrågakomma oberoende av den taxerade inkomstens storlek. Har den försäkrades månads-

inkomst varit så lag, att den inte föranlett källskatteavdrag, kommer avgif­ terna likväl att påföras och får erläggas i form av kvarstående skatt.

Slopandet av ortsgrupperingen kommer att i uppbördshänseende leda till en betydande förenkling. Källskattetabellerna är nämligen upprättade olika för varje ortsgrupp och olika för förekommande utdebiteringar (i hela kron­ tal). För inkomståret 1961 användes sålunda 9 olika tabeller i ortsgrupp II, 9 i ortsgrupp III, 10 i ortsgrupp IV och 12 i ortsgrupp V, sammanlagt 40. Om skillnaden i ortsgrupper ej funnits hade blott 15 olika tabeller erford­ rats. Reformen kan därför i detta hänseende väntas leda till avsevärda lätt­ nader inte minst för arbetsgivarna vid verkställandet av källskatteavdrag för de anställda.

I detta sammanhang synes även en mindre ändring av redaktionell art böra vidtagas i 15 § uppbördsförordningen för att anpassa författningsrum- met till motsvarande bestämmelser i kommunalskattelagen. Likaså synes punkt 6 av anvisningarna till förordningens 39 § kunna upphävas såsom inaktuell efter tillkomsten av förordningen om sjömansskatt.

Lagen om folkpensionering. Förslaget om höjning av nedre gränsen för påföring av folkpensionsavgift föranleder ändring i 19 § 1 och 2 mom. la­ gen om folkpensionering. Dessa lagrum synes i förtydligande syfte böra ändras jämväl i ett annat avseende.

Folkpensionsavgift för makar beräknas så att makarnas sammanlagda avgifter icke överstiger 600 kronor. Samma övre gräns gäller för ensam­ stående. Från och med 1961 års taxering kan förekomma att även ogifta personer samtaxeras. Om samtaxering sker skall beträffande de samtaxe­ rade de för gift skattskyldig gällande bestämmelserna tillämpas såväl vid taxering som vid debitering, däri inräknat påföring av folkpensionsavgifter. Eftersom ordalagen i 19 § 1 och 2 mom. lagen om folkpensionering möjligen kan ge anledning till tvekan på denna punkt vill jag förorda en omformu­ lering i förtydligande syfte.

Lagen om sjukförsäkring. De av mig förordade ändringarna i fråga om på­ föringen av sjukförsäkringsavgifter föranleder i och för sig ändringar av vissa bestämmelser i sjukförsäkringslagstiftningen. Dessa torde böra vid­ tagas i samband med pågående omarbetning av socialförsäkringslagstift- ningen, varom förslag kan väntas till 1962 års vårriksdag och alltså innan de nya avgifterna första gången skall slutligt debiteras. — De för utarbe­ tande av källskattetabeller erforderliga författningsändringarna berör blott uppbördsförordningen och har beaktats i det författningsförslag, som upp­ rättats inom finansdepartementet.

Sjömansskatten. Sedan år 1959 erlägger sjömän en särskild sjömansskatt, som ersätter statlig och kommunal inkomstskatt samt folkpensionsavgift och sjukförsäkringsavgift för löneinkomsten ombord på svenskt fartyg. Sjö­ mansskatt utgår för sjömän som är bosatta i Sverige, Danmark, Finland eller Norge efter särskilda tabeller, en för närfart och en för fjärrfart. Öv­ riga sjömän erlägger sjömansskatt med 15 procent av kontantlönen.

Kungl. Maj. ts proposition nr 188 år 1961

35

beskattad för tid såväl före som efter årsskiftet 1961/62. Därvid bör skat­ ten beräknas efter fyra procent för tid före år 1962 och efter sex procent för tid därefter.

Undantag från denna regel synes böra ske beträffande jordbrukare. Dessa avger i allmänhet självdeklaration för kalenderår. I begränsad omfattning förekommer emellertid räkenskapsenlig redovisning av jordbruksrörelse och i sådana fall kan även på jordbrukets område förekomma s. k. brutna rä­ kenskapsår. 1962 års taxering till allmän varuskatt kan därför i något un­ dantagsfall avse räkenskapsår som utlöper under tiden 1 januari—28 febru­ ari 1962. Praktiska skäl talar för att skattehöjningen icke skall tillämpas i sådana fall, utan debiteringen av allmän varuskatt på grundval av 1962 års taxering bör beträffande jordbrukare alltid kunna ske efter fyra procent för hela den taxerade skattepliktiga omsättningen. Vid 1963 och följande års taxeringar bör däremot jordbrukare följa de vanliga reglerna på området.

De undantagsbestämmelser som i nu angivna hänseenden erfordras tor­ de inrymmas i särskilda övergångsbestämmelser till ändringarna i varu- skatteförordningen.

Emellertid vill jag i detta sammanhang även ta upp frågan om vissa när­ mast tekniska ändringar i nämnda förordning.

Preliminär allmän varuskatt inbetalas i regel varannan månad. Efter be­ skattningsårets utgång sker därefter i samband med den vanliga inkomst­ taxeringen taxering till allmän varuskatt. Om det vid taxeringen visar sig att för litet varuskatt inbetalts preliminärt, utfärdas debetsedel å kvar­ stående allmän varuskatt. Blir taxeringen sedermera höjd utfärdas debet­ sedel å tillkommande allmän varuskatt.

Om däremot den preliminärt inbetalade varuskatten överensstämmer med eller överstiger vad den skattskyldige har att erlägga enligt taxeringen, be­ höver författningsenligt ingen debetsedel utfärdas. Eventuellt överskjutande belopp restitueras av länsstyrelsen.

I de skattskyldigas intresse bör debetsedel utfärdas, även om kvarstående skatt icke uppkommit. Genom sådan debetsedel får den skattskyldige un­ derrättelse om hur taxeringen fastställts. Ett rutinmässigt utfärdande av debetsedlar till alla dem som blivit taxerade till varuskatt synes därjämte ur administrativ synpunkt vara att föredra framför nuvarande ordning.

Med hänsyn härtill får jag förorda, att 53 § förordningen om varuskatt ändras i enlighet med det sagda.

Enligt beslut av 1960 års riksdag utgår alltsedan halvårsskiftet 1960 kostnadsersättning till skattskyldiga, som har att inbetala preli­ minär allmän varuskatt. Ersättningen avdrages av den skattskyldige för varje redovisningsperiod vid inbetalning av skatten. Ersättningen beräknas efter en fallande skala på det skattebelopp som förfallit till betalning. För­ utsättning för kostnadsersättning är att den skattepliktiga omsättningen för den redovisningsperiod, som inbetalningen avser, överstiger 4 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1961

Kungl. Maj.ts proposition nr 188 år 1961

I sådant fall utgår ersättning med ett fast grundbelopp av 15 kronor jämte ett rörligt tilläggsbelopp, motsvarande 3 procent av den uträknade skatten för den del av omsättningen, som överstiger 4 000 men ej 30 000 kronor, 0,5 procent av den uträknade skatten å den del av omsättningen, som över­ stiger 30 000 men ej 150 000 kronor, och 0,25 procent av den uträknade skat­ ten å den del av omsättningen, som överstiger 150 000 kronor.

Erfarenheterna från bestämmelsernas tillämpning aktualiserar en änd­ ring av metoden för beräkning och lämnande av kostnadsersättning. Efter­ som varuskatt i regel inbetalas sex gånger om året, varje gång för en redo­ visningsperiod om två månader, innebär ersättningsbestämmelserna, att eu årsomsättning på upp till 24 000 kronor (skatt 960 kronor) för närvarande i regel inte berättigar till någon ersättning. Om den skattskyldige däremot har att redovisa skatt blott en gång årligen, kommer ersättning att utgå redan vid en årsomsättning av 4 001 kronor. Ersättningarnas storlek blir genomgående olika beroende på om redovisningsperioden är två eller tolv månader. Helt allmänt kan vidare sägas att ersättningsbeloppen för mindre rörelser är förhållandevis små. Å andra sidan uppgår ersättningarna i vissa fall till tiotusentals kronor.

Det har även visat sig att de skattskyldiga i stor utsträckning beräknar dem tillkommande ersättning felaktigt, ehuru riksskattenämnden utfärdat särskilda tabeller för ersättningens beräknande. Härav har föranletts åtskil­ lig skriftväxling och efterkrav eller restitutioner av småbelopp.

De nämnda förhållandena torde böra föranleda en omläggning av ersätt­ ningsbestämmelserna. Å ena sidan bör ersättningen beräknas i efterhand på grundval av deklarerad skattepliktig årsomsättning och i samband med de­ bitering av slutlig allmän varuskatt. Å andra sidan synes ersättningsgrun- derna böra justeras så att ersättningsbeloppen ökar något för smärre rö­ relser och att ersättning utgår även vid skattepliktig omsättning under nu­ varande minimibelopp. För att statens kostnader för ersättningarna skall bibehållas vid oförändrad nivå synes böra införas ett maximibelopp för er­ sättningarna, förslagsvis 3 000 kronor. Med detta förfarande vid beräkning av ersättningarna vinner man även den fördelen att kostnadsersättningens storlek endast anknyter till omsättningens storlek och blir oberoende av skatteuttaget.

Inom finansdepartementet har utarbetats förslag till ersättningsbestäm­ melser i enlighet med de riktlinjer jag här angivit. Enligt dessa bestämmel­ ser kommer ersättning att utgå till alla rörelseidkare, som taxeras till allmän varuskatt, hur liten omsättningen än är. Vidare kommer något högre ersätt­ ningar än för närvarande att utgå vid omsättning upp till ca 170 000 kronor. I stort sett oförändrad ersättning erhålles för större omsättningar intill 26,7 miljoner kronor, där ersättningsmaximum 3 000 kronor uppnås. Statens kostnader för ersättningarna torde bli ungefär oförändrade.

Jag får förorda att detta förslag godtages. Det bör dock icke gälla beträf­ fande 1962 års taxering till allmän varuskatt och genom särskilda över­ gångsbestämmelser bör tillses att, vid beräkning av ersättning vid 1963 el­

37

ler 1964 års taxering för den som då redovisar omsättning från tid före år 1962, ersättningsbeloppet icke fastställes så lågt att skattskyldig blir tvungen att återbetala ersättning, som han enligt före årsskiftet 1961/62 gällande reg­ ler avdragit vid skattens inbetalande.

Ikraftträdandet. De nu föreslagna reformerna bör sättas i kraft snarast möjligt och således redan från och med den 1 januari 1962.

Även i fråga om källskatten under år 1962 bör de nya reglerna beaktas. Härför erfordras emellertid särskilda åtgärder.

Löntagare och andra, för vilka källskatten beräknas och avdrages av ar­ betsgivarna (preliminär A-skatt), erhåller senast under andra hälften av januari månad debetsedel jämte ett exemplar av den skattetabell som skall användas vid beräkningen av skatteavdraget. Debetsedeln och skattetabel­ len överlämnas av löntagaren till arbetsgivaren. Under januari och, då sär­ skilda förhållanden därtill föranleder, jämväl under februari får dock skat­ teavdrag i stället beräknas efter den debetsedel och den skattetabell, som användes under nästföregående år.

Skattetabellerna fastställes av riksskattenämnden. Arbetet med iordning­ ställande, tryckning och distribution av tabellerna pågår under höstmåna­ derna. I början av november månad igångsättes själva tryckningen. Distri­ butionen sker successivt och avslutas omkring årsskiftet.

För att de nya skatteskalorna skall kunna användas vid källskatten måste nya skattetabeller distribueras. Förberedelserna för detta arbete kan igång­ sättas så att de nya tabellerna förmodligen kan vara i användning fr. o. m. den avlöningsutbetalning som sker närmast efter februari månads utgång, d. v. s. från den tidpunkt efter vilken avdrag inte längre får ske enligt före­ gående års tabell. — Det bör understrykas, att den skatt, som för mycket av­ dragits vid avlöningsutbetalningar innan den nya skattetabellen användes, kommer den skattskyldige tillgodo vid slutavräkningen i form av överskju­ tande preliminär skatt eller minskning av kvarstående skatt.

Samma problem förelåg i samband med införande av nya källskattetabel- ler i anledning av beslutet under hösten 1959 om sänkning av den statliga inkomstskatten. De nya tabellerna kunde då planenligt distribueras så att de kom till användning i mars 1960.

Liksom då skedde, synes utbytet av skattetabeller kunna ordnas i admi­ nistrativ väg utan särskilda författningsbestämmelser. På riksskattenämn­ den ankommer sålunda att ombesörja fastställandet av de nya tabellerna. Givetvis behöver blott de delar av tabellerna, som beröres av de nya skatte­ skalorna, omtryckas.

På sätt skedde förra gången bör de nya skattetabellerna kunna lämnas direkt till arbetsgivarna. Med hjälp av postverkets förteckning över arbets­ givare kan direkt kontakt tas med flertalet arbetsgivare för tabellbytet. Vi­ dare bör de nya tabellerna hållas tillgängliga på postanstalterna.

Med hänsyn till föreliggande omständigheter torde det vara lämpligt att inte nu fastställa exakt datum för de nya tabellernas ikraftträdande. Det bör i stället få ankomma på Kungl. Maj:t att förordna härom. Författnings- förslagen har utformats i enlighet härmed.

I fråga om preliminär B-skatt kommer de nya skatteskalorna att automa­

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1961

tiskt gälla fr. o. in. årsskiftet i den mån särskild beräkning av sådan skatt skall äga rum, t. ex. om den skattskyldige avgivit preliminär självdeklara­ tion. Vad andra fall angår synes det inte vara anledning att göra avsteg från huvudregeln i 13 § 1 mom. uppbördsförordningen, som innebär att den pre­ liminära B-skatten skall utgå med belopp, motsvarande den slutliga skatt som påförts den skattskyldige under nästföregående år.

Även i fråga om ikraftträdandet av nya sjömansskattetabeller torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att förordna därom. Givetvis bör ikraftträdan­ det äga rum så snart de nya tabellerna hunnit utsändas till fartygen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 188 år 1961

Kungl. Maj.ts proposition nr 188 är 1961

41

Bihang B

Sammanlagd inkomstskatt enligt nuvarande ordning och enligt

propositionen.

Ortsgrupp III

Kommunal utdebitering 15 kr. per skattekrona.

Årsinkomst Gift utan barn

Ogift utan barn

Nuvarande

Skatt Skatte

_

Nuvarande Skatt

Skatte

skatt enligt

minskning skatt

enligt

minskning

prop.

prop.

kr.

kr.

kr. a

kr.

%

kr.

kr.

kr.

%

2

3

4 5 6

7

8

9

4 000 ....

227

227

626

532

94 15,0

6 000 ....

736

550

186 25,3

1169

1074

95

8,1

8 000 ....

1303 1115

188 14,4

1736

1606 130

7^5

10 000 ....

1839 1651

188 10,2 2 377

2143

234

9,8

12 000 .... 2 383

2194 189

7,9 3103

2 851

252 8,1

14 000 .... 2 916

2 726 190

6,5 3 882

3 566

316 8,1

16 000 ....

3 516

3 247 269 7,7

4 702

4 333 369

7,8

18 000 ....

4185 3 766

419 10,0

5 572

5128 444

8,0

20 000 ....

4 896 4 264

632 12,9

6 441 5 944

497

7,7

25 000 ....

6 855 5 917 938

13,7 8 710

8123

587 6,7

30 000 ....

9 053 8 004

1049 11,6 11160

10 544

616 5,5

35 000 .... 11418

10 369 1049

9,2 13 652

13 037

öl5 4,5

40 000 ....

13 783

12 734 1049

7,6 16 211

15 582

629 3,9

50 000 ....

18 937

17 853

1084

5,7

21543

20 907 636

3,0

60000 ....

24 441

23 322 1119 4,6

27 208 26 565

643

2,4

80000 ....

35 840 34 679

1161 3,2

38822

38161 661 1,7

100 000 ....

48 020 46 859

1161 2,4 51002

50 341

661

1,3

150 000 ....

79 644 78 448 1196 1,5

82 710

82 032

678 0,8

200000 ....

113 178 111 940

1238

1,1

116 345

115 646

699 0,6

Anm.

Med sammanlagd skatt avses statlig inkomstskatt, kommunal in­

komstskatt, folkpensionsavgift och sjukförsäkringsavgift.