2

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 är 1961

Vid Hallands flygflottilj inträffade den 20 februari 1953 en olyckshän­

delse med pistol. I det s. k. instruktörsrummet vid fjärde divisionen uppe­

höll sig ett antal underbefäl, däribland överfurirerna J.O.E. Wickström

och O. Olsson. I samband med en diskussion om säkerhetsspärren på

pistoler kom Olsson att avlossa ett skott som träffade Wickström. Denne

skadades så svårt att han senare samma dag avled.

Genom lagakraftvunnen dom den 12 juni 1953 dömdes Olsson av rådhus­

rätten i Halmstad för vållande till annans död. Omständigheterna ansågs

emellertid mildrande. Framställt yrkande om ansvar för tjänstefel eller

åsidosättande av tjänsteplikt ogillades av domstolen.

Riksförsäkringsanstalten har i anledning av olycksfallet enligt hl. a. 1916

års olycksfallsförsäkringslag utgett ersättning av statsmedel till Wick-

ströms efterlämnade maka och barn. De t. o. m. den 20 september 1960 ut­

betalade beloppen uppgick till sammanlagt 9 301 kronor 90 öre, sedan veder­

börlig reduktion gjorts med hänsyn till utgående familjepension. Kapital­

värdet den 21 september 1960 av de framtida från riksförsäkringsanstalten

utgående livräntorna till barnen har beräknats till 4 469 kronor. Enär änkan

ingått nytt äktenskap har livräntan till henne upphört fr.o.m. den 21 augusti

1956.

Sedan riksförsäkringsanstalten med stöd av 12 § andra stycket 1916 års

olycksfallsförsäkringslag framställt ersättningsanspråk mot Olsson, har

denne till anstalten inbetalat sammanlagt 450 kronor. Anstaltens fordrings-

anspråk mot Olsson har beräknats till (9 301:90 + 4 469:00 — 450:00)

13 320 kronor 90 öre.

Olsson har i en den 30 april 1960 dagtecknad skrift anhållit att bli be­

friad från skyldighet att ersätta återstående belopp eller att ersättnings­

beloppen måtte nedsättas. Olsson har därvid anfört, att han är gift och att

hans löneförmåner inte kan ge mera än skäligt existensminimum åt honom

och hans familj. Det hade även varit omöjligt för honom att inbetala mera

än vad han gjort eller 450 kronor jämte böter samt rättegångs- och be­

gravningskostnader.

Riksförsäkringsanstalten har med hänsyn till dels de omständigheter var­

under olycksfallet inträffat, dels Olssons ekonomiska förhållanden, dels

ock hans genom de gjorda avbetalningarna visade vilja att efter förmåga

gottgöra riksförsäkringsanstalten dess kostnader i ärendet ansett sig inte

böra göra någon erinran mot att Olsson åtminstone till det väsentliga be­

frias från vidare ersättningsskyldighet.

Statskontoret har i likhet med riksförsäkringsanstalten inte haft något

att erinra mot att Olsson, i vart fall till det väsentliga, befrias från vidare

ersättningsskyldighet. Ämbetsverket har erinrat om att riksdagen i ett med

förevarande likartat ärende, då det gällde försummelse i fullgörande av

tjänsteplikt och vållande till annans död, nedsatt ersättningsskyldigheten

till 1 000 kronor (prop. 1955:41 p. 7, SU 40, rskr 122). Med hänsyn till

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1961

3

bl. a. att det mot Olsson väckta åtalet för tjänstefel ogillats av domstol samt

att kronans fordran gentemot honom inte blivit fastställd i judiciell ord­

ning, vill statskontoret inte motsätta sig att Olsson helt befrias från åter­

stående ersättningsskyldighet.

Departementschefen

Genom dom år 1953 har O. Olsson dömts för vållande till annans död

den 20 februari 1953. För livränta, som riksförsäkringsanstalten utgett till

den avlidnes maka och barn, har statsverket fordringsanspråk på Olsson

uppgående till drygt 13 000 kronor. Med hänsyn till de omständigheter var­

under olycksfallet inträffat samt då Olsson inte befunnits ansvarig för

åsidosättande av tjänsteplikt och ersatt viss del av statsverkets fordran på

honom, anser jag det skäligt, att han befrias från återstående ersättnings­

skyldighet gentemot statsverket.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva

att O. Olsson befrias från återstående ersättningsskyl­

dighet till statsverket för utbetalad livränta på grund av

förenämnda händelse den 20 februari 1953.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den ly­

delse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

lan Lagergren