3

miskt framåtskridande framstår såsom önskvärt. Detta kunde konkret tän­

kas få den formen att en del av den vinst staten åtnjuter från malmbryt­

ningen avdelas för att stärka det svenska näringslivets forsknings- och ut­

vecklingsarbete. Mot bakgrunden av att konsekvenserna för Norrlandsbe-

folkningens del blir mest påtagliga då malmtillgången sinar, bör enligt di­

rektiven viss prioritet ges till sådana avsnitt av näringslivets utveckling som

kan påräknas få sin speciella betydelse för befrämjandet av näringslivets

utbyggnad och framtida industrialisering i Nordsverige.

Kungl. Maj:t uppdrog sedermera den 30 oktober 1958 åt utredningsmän­

nen att framlägga förslag till framtida disposition av fonden för vissa stöd­

åtgärder inom malmkommunerna (tremiljonersfonden). Därjämte har ut­

redningsmännen haft att taga i övervägande en till finansdepartementet den

13 april 1957 inkommen skrivelse, vari föreslagits att viss del av de genom

energibeskattningen inflytande medlen skulle användas till bildande av en

fond för bevarande och utbyggnad av näringslivet i de fyra nordligaste länen.

Utredningsmännen har den 23 augusti 1960 avlämnat ett betänkande an­

gående inrättande av en fond av malmvinstmedel till främjande av natur­

vetenskapligt och tekniskt forsknings- och utvecklingsarbete (SOU 1960: 31).

Över utredningsmännens betänkande har efter remiss yttranden avgivits

av försvarets forskningsanstalt, statskontoret, riksräkenskapsverket, kans­

lern för rikets universitet, överstyrelsen för de tekniska högskolorna, sta­

tens naturvetenskapliga forskningsråd, statens råd för samhällsforskning,

statens råd för atomforskning, skogshögskolan och statens skogsforsknings-

institut, lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, kommerskolle­

gium, Sveriges geologiska undersökning, flygtekniska försöksanstalten, sta­

tens tekniska forskningsråd, länsstyrelserna i Malmöhus, Göteborgs och Bo­

hus, Västmanlands, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbot­

tens län, fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret, kommit­

tén för näringslivets lokalisering, 1955 års universitetsutredning, Svenska

träforskningsinstitutet, Metallografiska institutet, Svenska institutet för kon-

serveringsforskning, Cement- och betonginstitutet, Institutet för optisk forsk­

ning, Kooperativa förbundet, Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks-

och industriorganisation, Landsorganisationen i Sverige (LO), Jernkonto-

ret, Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag (LKAB), Aktiebolaget Atomenergi,

Vetenskapsakademien, Skogs- och lantbruksakademien, Ingeniörsvetenskaps-

akademien, Samarbetsdelegationen för de fyra nordligaste länen samt Svens­

ka uppfinnareföreningen.

Vid kanslerns för rikets universitet yttrande har fogats utlåtanden från

matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna vid Uppsala, Lunds och Stock­

holms universitet samt historisk-filosofiska sektionen vid Göteborgs univer­

sitet. Vid överstyrelsens för de tekniska högskolorna yttrande har fogats ut­

låtanden från kollegienämnderna vid tekniska högskolan i Stockholm och

Chalmers tekniska högskola. Till kommerskollegiets yttrande har fogats ut­

låtanden från Skånes handelskammare, handelskammaren i Göteborg, han­

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1961

Kungl. Maj:ts proposition nr ⁷⁷ år 1961

5

dustriföretag. Inom vissa industribranscher har tillskapats forskningsinsti­

tutioner utan direkt samverkan med staten. Här kan särskilt nämnas Jern-

kontorets forskningsverksamhet.

En väsentlig uppgift inom det naturvetenskapliga och tekniska forsknings­

arbetet har statens naturvetenskapliga forskningsråd och statens tekniska

forskningsråd i egenskap av anslagsfördelande organ. Till de båda forsk­

ningsråden har budgetåret 1960/61 anvisats 5,8 respektive 5,1 miljoner kro­

nor. Bland anslagsfördelande organ må bär också nämnas Ingeniörsveten-

skapsakademien och Svenska uppfinnarkontoret, vilka båda åtnjuter visst

bidrag från staten.

Frågan om en speciellt finansierad och organiserad stöd- och risktagar-

verksamhet för att stimulera industriellt utvecklingsarbete får enligt utred­

ningsmännen ses mot bakgrunden av de problem som sammanhänger med

den svenska företagsstrukturen. Inom den svenska industrien saknas prak­

tiskt taget vad som enligt internationell måttstock kan betecknas som myc­

ket stora företag och endast ett fåtal svenska företag kan efter samma mått­

stock föras till stora företag. Därav följer sämre förutsättningar för företa­

gen att avdela tillräckliga resurser för forsknings- och utvecklingsarbete.

Det förefaller obestridligt, framhåller utredningsmännen, att detta skapar

ett handikapp i förhållande till de större länderna.

Utredningsmännen betonar vidare att intet företag som regel är benäget

att satsa alla sina för nytt risktagande tillgängliga resurser på ett enda pro­

jekt. Försiktigheten bjuder att riskerna fördelas på flera objekt. Det är fram­

för allt på grund av sina större möjligheter att sprida och därmed utjämna

sitt risktagande som det större företaget med skäl kan sägas vara överlägset

det mindre. Detta förhållande framstår som så mycket allvarligare som

kostnaderna för utvecklingsarbetet inom industrin synes bli allt större med

teknikens utveckling. Utredningsmännen pekar också på att redan doku-

menteringsbehovet, d. v. s. behovet att hålla reda på vad som händer inom

den vetenskapliga forskningen, blir allt mer arbetskrävande. Detta har i

flera länder nödvändiggjort kostsamma ansträngningar för att bygga upp

s. k. dokumenteringscentraler. I vissa fall har vidare, uttalar utrednings­

männen, den tekniska utvecklingen resulterat i en teknik som överhuvud­

taget inte kan utnyttjas annat än i mycket stora företagsenheter. Detta gäl­

ler i hög grad om kemisk industri liksom om olika slag av elektrisk och

elektronikutnyttjande industri. Det säger sig självt, att fortsatt forskning

samt vidareutveckling av hittills tillämpade metoder inom här berörda om­

råden ställer sig mycket dyrbara. Även i fråga om utvecklingsarbetets for­

mer synes en förändring ha skett. Den enskilde forskarens och uppfinna­

rens roll har minskat. Tekniska framsteg och nya uppfinningar är nu ofta

resultatet av kollektiva ansträngningar av fackmän från olika håll. Utred­

ningsmännen understryker, att dessa omständigheter pekar mot en utveck­

ling, där de stora och största företagens ställning stärkes när det gäller ut­

vecklingsarbete i förhållande till de mindre företagen.

projekt. Varje ledning för avgörande av hur stor del som skulle komma i

fråga saknas.

Utredningsmännen betonar att det inte råder någon hrist på lovande områ­

den för forsknings- och utvecklingsarbete på grundval av norrländska råva­

rutillgångar. I en till utredningsmännens betänkande såsom bilaga fogad

promemoria från statens tekniska forskningsråd nämnes bl. a. en serie

forskningsuppgifter, knutna till skog, trä, cellulosa och till de norrländska

malmtillgångarna. Vidare erinrar utredningsmännen om förslagen om en

snabbare malminventering i Norrbottens län. Denna skulle avse såväl järn­

malm som andra mineraltillgångar.

Förslag till projekt avses i regel initieras från intresserade företag, forsk­

ningsinstitutioner, forskningsråd o. s. v. I fråga om forsknings- och utveck­

lingsuppgifter som har särskilt samband med Norrlands näringsliv, bör där­

emot ledningen för den föreslagna stödverksamheten enligt utredningsmän­

nens mening arbeta aktivt för att inventera tänkbara projekt. Den bör ock­

så uppdra åt särskilda institutioner att systematiskt inventera och granska

projekt av intresse för Norrlands ekonomiska utveckling, liksom regel­

bunden kontakt bör hållas med de norrländska länsstyrelserna och industri­

företagen.

Enligt utredningsmännens uppfattning skulle en stödverksamhet av det

här avsedda slaget, även utan något som helst särskilt hänsynstagande till

projektens norrlandskaraktär, ändå i hög grad få en inriktning som både

direkt och indirekt skulle få betydelse för Norrlands ekonomiska framåt­

skridande. Den stora roll som de norrländska råvarutillgångarna spelat

och spelar inom vår industriella produktion och i vår export, gör det en­

ligt utredningsmännens mening ofrånkomligt, att den fortsatta industriella

expansionen och anpassningen till nya förhållanden inom världsekonomin

kommer att innebära en ytterligare förädling av de norrländska råvarorna

och en differentiering som är byggd på dessa.

Stöd till grundforskningen skall enligt utredningsmännen regelmässigt få

formen av bidrag utan återbetalningsskyldighet. Det skall i princip avse en-

gångsinsatser, även om långsiktiga engagemang inte behöver uteslutas. Stö­

det bör hänföra sig till ett bestämt och avgränsat forskningsprogram. För

ett visst pågående eller beslutat forskningsprojekt skall forskare kunna en­

gageras för ett angivet antal år, anför utredningsmännen. Bidrag bör där­

emot inte lämnas till inrättande av speciella professurer eller andra perma­

nenta forskarbefattningar, liksom inte heller åtaganden bör göras att upp­

rätta och underhålla permanenta forskningsinstitutioner.

Beträffande de praktiskt orienterade insatserna för det industriella ut­

vecklingsarbetet, främst målforskningsarbetet, uppehåller sig utrednings­

männen inledningsvis vid frågan om riskerna för bristande realism i stöd­

verksamheten. Stora svårigheter anmäler sig vid varje försök att organisera

och bedriva en stödverksamhet som avser den inom existerande företag be­

drivna måltorskningsverksamheten. Utredningsmännen lägger största vikt

vid nödvändigheten av att skapa god kontakt mellan stödverksamheten och

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1961

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1961

forskningsråd och statens tekniska forskningsråd, har en verksamhet som

nära kan komma att överensstämma med den föreslagna. Utredningsmän­

nen anser det inte vara någon avgörande olägenhet att på detta område

ibland mer än en beslutande instans ägnar sig åt verksamhet av samma

slag och sålunda en viss organisatorisk dubblering kan uppkomma. De

framhåller, att för uppgifter av det speciella slag som det här gäller, kan

det vara en fördel att flera organ engageras och får tillfälle att pröva upp­

komna behov. Verksamheten skall dessutom endast till viss del komma att

bestå i att understödja sådan forskning som de båda forskningsråden nu

bidrar till. Utöver stöd till grundforskningsbetonade projekt, skall också

sådana uppgifter tillgodoses som faller utanför någotdera av forsknings­

rådens uppgifter. Resurserna skall kunna utnyttjas för större projekt än

som ligger inom räckhåll för forskningsråden. Redan insatser på några

miljoner kronor eller något tiotal miljoner kronor faller ofta utanför vad

forskningsråden normalt kan tänka sig engageras i. Det tillskott av nya re­

surser för forskningsändamål som kan ställas till förfogande av malm­

vinstmedlen bör hållas ihop inom en organisatorisk enhet och inte splittras

upp på flera organ och specialanvändningar.

3. Verksamhetens organisation och utformning

Utredningsmännen har i sitt förslag utgått ifrån att en fond skall bildas.

Grundläggande vid deras överväganden beträffande ledningen och admini­

strationen av fonden har varit att denna inte annat än i undantagsfall själv

skall organisera och genomföra de understödda projekten. Den direkta led­

ningen och förstahandsansvaret för de projekt fonden engagerar sig i skall

åvila de institutioner eller företag som mottar stödet. Enligt utrednings­

männens uppfattning får det inte tillmätas någon betydelse vem som är

företagets ägare. Såväl statliga som privata institutioner och företag liksom

även kommunala och kooperativa företag skall kunna komma i fråga. En­

dast undantagsvis torde däremot stöd böra lämnas åt enskilda uppfinnare

eller forskare som arbetar utan anknytning till existerande företag eller

forskningsinstitutioner.

Det årliga bidraget till fonden av vinstmedel från LKAB skall bestridas

ur de vinstmedel från bolaget, som årligen tillföres staten som utdelning i

dess egenskap av aktieägare i bolaget. Utredningsmännen anför, att den an­

del av statens årliga utdelningsinkomst, som skall disponeras av fonden,

inte bör vara större än att statens återstående, behållna utdelningsinkomst

från bolaget räcker till för att bestrida normal förräntning och amorte­

ring av statens egen investering i bolaget.

De årliga medelstillskott som fonden skall arbeta med bör bli någorlunda

stora. Utredningsmännen anser det också önskvärt att fondens ledning kan

räkna med ett, i varje fall i början, fast årligt medelstillskott. Även om

statens intäkter av utdelningen från malmbolaget kan komma att under­

kastas konjunkturbetingade variationer, bör ett årligt belopp fastställas att

11

utgå till fonden under i varje fall en viss period. Utredningsmännen före­

slår sålunda ett årligt bidrag om 25 miljoner kronor under en första period

av fem år. Därefter får frågan om bidragets storlek upptagas till ny pröv­

ning.

De till fonden inflytande medlen kommer, utöver det årliga tillskottet av

vinstmedel från LKAB, att utgöras av återbetalning på lån som utlämnats

av fonden samt avkastning på fondkapitalet. Storleken av återbetalningar

och räntor på lån blir beroende av i vilken omfattning denna stödform be­

gagnas samt av hur ofta projekten visar sig vinstgivande. Utredningsmän­

nen framhåller, att posten under de första åren av naturliga skäl blir obetyd­

lig. De från fonden utbetalade beloppen torde komma att växla relativt

kraftigt från år till år. Utredningsmännen föreslår därför en fondering för

vilken riktmärket bör vara 75—100 miljoner kronor. Fondens ledning skall

dock ha frihet att låta beloppet fluktuera inom vidare gränser. Fondens

kapital bör göras räntebärande. Med hänsyn till att dess ledning inte bör

belastas med kapitalförvaltning i snävare mening samt riksbanken före­

slås bli fondens bankförbindelse förordar utredningsmännen, att medlen

innestår i riksbanken och där gottgöres ränta efter en räntesats, som före­

slås ligga en halv procent över affärsbankernas högst förräntade inlånings-

räkning.

Fondens ledning bör enligt utredningsmännens förslag anförtros åt en

särskild styrelse. Antalet ledamöter i styrelsen bör vara litet. Utrednings­

männen föreslår, att antalet begränsas till fem. Två ledamöter bör ha varit

praktiskt verksamma inom industri eller finansväsen och två ledamöter

ha erfarenhet av naturvetenskaplig eller teknisk forskning. Styrelseledamö­

terna utses av Kungl. Maj:t efter förslag av fyra s. k. förslagsgrupper. Var­

je sådan förslagsgrupp har att föreslå tre kandidater, av vilka Kungl. Maj :t

sedan utser en. En första förslagsgrupp föreslås bildad av chefen för kom­

merskollegium och cheferna för statens tekniska verk, varmed avses sta­

tens järnvägar, vattenfallsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt

televerket. Två grupper bildas av verkställande direktörerna från några stör­

re industriföretag •— en grupp från företag med särskild anknytning till

Norrland och en grupp från andra företag med erfarenheter av industriellt

framstegsarbete. Medlemmarna i dessa båda grupper, som vardera bör om­

fatta fyra till fem personer, skall vid varje särskilt tillfälle utses av Kungl.

Maj:t. Den fjärde gruppen skall bestå av direktörerna i Ingeniörsveten-

skapsakademien och Jernkontoret, rektorerna vid de tekniska högskolorna

och ordförandena i statens naturvetenskapliga och tekniska forskningsråd.

Utöver fyra nämnda styrelseledamöter skall Kungl. Maj:t utse en femte

ledamot som tillika skall vara ordförande.

Fondens räkenskaper skall granskas av två av Kungl. Maj:t utsedda revi­

sorer, varav en auktoriserad revisor. Revisionen skall, framhåller utrednings­

männen, liksom Kungl. Maj:ts beslut om ansvarsfrihet för styrelsens leda­

möter endast avse förvaltningen i inskränkt mening och icke innebära någon

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 19G1

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1961

15

vida inte all utvecklingsverksamhet inom näringslivet borde komma i åtan­

ke, till vilket verksamhetsområde den än hör.

Vad utredningsmännen föreslagit beträffande det speciella hänsyns­

tagandet till Norrlands näringsliv betecknas såsom otill­

räckligt av en rad remissinstanser. Länsstyrelsen i Norrbottens län hävdar

sålunda — med instämmande i allt väsentligt av de av länsstyrelsen hörda

instanserna — att fondens verksamhetsområde huvudsakligen bör avse

Nordsverige med koncentration till Norrbotten. Såsom en bakgrund till

sitt ställningstagande lämnar länsstyrelsen följande sammanfattande redo­

görelse för det norrbottniska näringslivets nuvarande situation.

Gentemot riket i övrigt intar Norrbotten en markerad särställning med

hänsyn till de förhållanden under vilka näringslivet arbetar. De faktorer

som konstituerar denna särställning är sammanfattningsvis följande

1. Länets naturtillgångar är ännu i stor utsträckning outnyttjade. Rå-

varubasen medger i och för sig en långtgående industriell expansion. Bl. a.

av brist på investeringsvilligt kapital har dock denna expansion hittills va­

rit otillräcklig.

2. Inväxningen i de arbetsföra åldrarna har hittills — trots utflyttnings-

överskottet — skett i snabbare takt än inom landet i övrigt.

3. Kombinationen av otillräcklig expansion, fortsatt befolkningstillväxt

och ett ensidigt utbyggt näringsliv har resulterat i en permanent sysselsätt­

ningskris. Denna kännetecknas av omfattande och starkt säsongbunden

arbetslöshet även under högkonjunktur.

Enligt länsstyrelsens uppfattning bör fondens primära uppgift ligga i

att genom olika företagsbefrämjande åtgärder stimulera till fortsatt expan­

sion och differentiering av näringslivet i Nordsverige för att därigenom

skapa ett första led i förberedelsearbetet mot vikande malmkonjunkturer

och sinande gruvor. Länsstyrelsen anför därefter exempel på lämpliga

forskningsuppgifter inom skogs- och jordbruket, malmutvinningen och

byggnadstekniken. Enbart forskning är dock enligt länsstyrelsens mening

inte nog för att skapa åsyftad stimulans till en starkare industriell dif­

ferentiering. Härför erfordras också direkta utvecklingsinsatser i form av

tekniska och ekonomiska utredningar rörande förutsättningarna för grun­

dande av ny och utvidgning av existerande företagsamhet, projektering,

marknadsundersökningar, rådgivnings- och konsultationsverksamhet samt

uppföljande av nystartad eller utvidgad företagsamhet. Det föreslagna stöd­

programmet för Nordsveriges näringsliv kräver emellertid enligt länsstyrel­

sens mening ofrånkomligen att fonden även ges frihet att genom direkt­

finansiering i form av lån och lånegarantier m. in. på affärsmässig basis

medverka till grundande av nya eller utvidgning av existerande företag.

Fonden bör också få möjlighet att genom aktieteckning eller på annat sätt

ingå såsom delägare i nybildade eller expanderande företag. Eu förstärk­

ning av stödet till enskilda skogsägare bör enligt länsstyrelsen även kunna

utgå från fonden.

Liknande synpunkter anföres av länsstyrelserna i Jämtlands, Västernorr-

lands och Västerbottens län, jämte av de båda sistnämnda hörda instanser,

17

att det kan bli ofrånkomligt, alt malmfonden medverkar i byggnadsfrågor.

Beträffande industriellt utvecklingsarbete framhåller akademien att det

finns exempel på att goda projekt blivit liggande outnyttjade därför att de

industriföretag som skulle kunna utnyttja dem, saknat medel för exploate­

ringen. Enligt Sveriges industriförbund bör fondens engagemang vid stöd

till industriellt utvecklingsarbete i princip avse det ekonomiska risktagan­

det fram till gränsen för den kommersiella exploateringen av det bearbetade

projektet. Kooperativa förbundet upphåller sig vid risken för uppkomsten

av monopolvinster i samband med ett eventuellt delägarskap mellan fonden

och företag vid den industriella exploateringen av forskningsresultat och

betonar betydelsen av att delägarskapet kringgärdas av garantier häremot.

Västernorrlands läns företagareförening föreslår att en del av fondmedlen

ställes till kommerskollegiets förfogande för fördelning mellan de norrländ­

ska länens företagareföreningar.

Många remissinstanser är kritiska mot bildandet av en särskild

fond. Riksräkenskapsverket och fullmäktige i riksgäldskontoret ifrågasät­

ter lämpligheten av att tillskapa ett nytt organ. Stödverksamheten bör hellre

omhänderhas av ett redan existerande organ, förslagsvis statens tekniska

forskningsråd. Liknande synpunkter framföres av kollegienämnden vid

Chalmers tekniska högskola, Vetenskapsakademien och Västernorrlands läns

företagareförening. Statskontoret framhåller att statens insatser för stöd åt

grundforskning kommer att ytterligare splittras. Statens naturvetenskapliga

forskningsråd och statens råd för atomforskning finner det inte rationellt att

göra en sådan avgränsning mellan två slags statsorgan att det ena skall syss­

la med anslag över en viss storleksordning och det andra med småanslagen.

Fondens verksamhet bör därför begränsas till tekniskt utvecklingsarbete, un­

der det att malmvinstmedlen fem miljoner kronor per år avsätts till var­

dera naturvetenskapliga och tekniska forskningsråden. Detta förslag fram­

föres även av matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid Lunds universi­

tet. Åtskilliga remissinstanser har tillstyrkt eller lämnat utan erinran vad

utredningsmännen anfört om bildandet av en särskild fond. Enligt LO:s

mening bör invändningarna mot en dubblering få vika med hänsyn till de

betydande resurser fonden avses få disponera och till de delvis nya upp­

gifter som fonden genom samarbetet med näringslivet ställs inför beträf­

fande målforskning och utvecklingsarbetele.

Frågan om gränsdragningen mellan fonden och forsk­

ningsråden har föranlett åtskilliga uttalanden. Försvarets forsknings­

anstalt. kommerskollegium och ingeniörsvetenskapsakademien betonar alt

fonden bör koncentrera sig till stora och till antalet begränsade insatser. En­

ligt kommerskollegium bör det sålunda göras en skillnad mellan forsknings­

rådens huvudsakligen sovrande och anslagsfördelande verksamhet och den

mera initiativtagande och på den industriella utvecklingen inriktade verk­

samhet, som bör vara huvudsyftet för malmfonden. Denna hör sålunda icke

engagera sig i uppgifter, som ligger inom forskningsrådens räckvidd annat

än i den mån det gäller problem, för vilka fonden har särskild anledning att

2

Ilihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 77

Kungl. Maj:ts proposition nr

77

år 1961

18

intressera sig. Även i sådana fall synes den närmare handläggningen nor­

malt böra ske hos forskningsrådet och malmfondens ekonomiska stöd läm­

nas genom rådet. Om en mycket stor sak växer fram bör fonden, anför kom­

merskollegium, icke dröja kvar vid denna utan efter att ha gjort sin väg-

röjande insats överlåta den slutliga utvecklingen till ett för ändamålet bildat

organ i analogi med vad som sker i fråga om atomenergien. Även 1955 års

universitetsutredning förordar att samarbetet mellan fonden och forsknings­

råden organiseras så, att forskningsråden skall kunna söka och erhålla an­

slag till grundforskningsarbete från malmfonden. Den forskning som härvid

skall ifrågakomma, skall avse konkreta forskningsprojekt av sådan stor­

leksordning, att de bedömes icke rimligen kunna inrymmas inom ramen för

ifrågavarande råds egna resurser. Kanslern för rikets universitet och mate-

matisk-naturvetenskapliga fakulteten vid Stockholms universitet föreslår att

samverkan mellan fonden och forskningsråden sker genom att till fonden

ställda ansökningar obligatoriskt remitteras till forskningsråden. Svenska

institutet för konserveringsforskning understryker vikten av att fonden vid

medelsfördelningen samverkar med forskningsråden medan Svenska trä­

forskningsinstitutet och Sveriges industriförbund å andra sidan betonar, att

någon mer fast organiserad samverkan inte bör komma till stånd mellan

fond och forskningsråd. Skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut

och Fonden för skoglig forskning föreslår bildandet av ett skogligt forsk­

ningsråd. Detta, som skall erhålla medel genom beslut av styrelsen för den

blivande malmfonden, avses skola stödja långfristiga och kapitalkrävande

skogliga forskningsuppgifter, för vilka medel icke kan anskaffas på annat

sätt.

Reservanterna herrar Svärd i fullmäktige i riksbanken och Hagberg i full­

mäktige i riksgäldskontoret, vilka finner att avsättningen har karaktär av

specialdestination av statens inkomster, avstyrker med hänvis­

ning härtill helt bifall till utredningsmännens förslag. Statskontoret, riksrä-

kenskapsverket samt fullmäktige i riksgäldskontoret ställer sig kritiska till

konstruktionen med specialdestination. Kommerskollegium anser att det fö­

reslagna förfarandet har ett visst symboliskt värde som kan verka stimule­

rande.

Frågan om storleken av det årliga medelstillskottet till fonden har

tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. Enligt

LKAB.s uppfattning är de kalkyler rörande utdelningens storlek under de

närmaste åren, som ligger till grund för utredningsmännens ställningstagan­

de, icke för optimistiska.

Den föreslagna fonder ingen har som regel tillstyrkts eller lämnats utan

erinran från remissinstanserna. Försvarets forskningsanstalt anser dock att

en större fondering bör övervägas. Riksräkenskapsverket ifrågasätter där­

emot om en utbyggnad behöver ske till ett så stort belopp som det av utred­

ningsmännen föreslagna.

Forslaget att riksbanken i främsta rummet bör ifrågakomma såsom p 1 a-

ce ringsinstitut tillstyrkes av fullmäktige i riksbanken, medan stats­

Kungl. Maj:ts proposition nr ⁷⁷ år 1961

19

kontoret och fullmäktige i riksgäldskontoret förordar atl medlen placeras i

riksgäldskontoret. Riksräkenskapsverket ifrågasätter om inte medlen bör in-

nestå på statsverkets checkräkning i riksbanken med hänsyn till att del är

fråga om statsmedel. LO ställer sig tveksam inför tanken att fondens medel

helt ställes under riksbankens förvaltning och anser att en mera aktiv för­

valtning av medlen torde vara att föredra. Detta synes enligt LO:s mening

bäst ske genom en särskild fondförvaltning. Eftersom medlen utgör vinst­

medel från ett statligt företag bör de till viss del få placeras i andra statliga

företag genom lån och aktiebildning men även i mån av lämplighet och behov

genom lån och aktieteckning i de privata företag fonden samarbetar med.

Statskontoret och fullmäktige i riksbanken tillstyrker att fondens kapital

göres räntebärande efter en räntesats, liggande en halv procent över affärs­

bankernas högst förräntade inlåningsräkning. Riksräkenskapsverket och

fullmäktige i riksgäldskontoret ifrågasätter däremot om ränta överhuvud­

taget skall utgå å medlen. Därest så skall ske bör enligt fullmäktiges mening

räntevillkoren utformas och fastställas utifrån rent marknadsmässiga syn­

punkter.

Förslaget beträffande styrelsens sammansättning har som re­

gel tillstyrkts eller lämnats utan erinran. I några yttranden har föreslagits

ett större antal ledamöter i styrelsen. LO och TCO anser att en ytterligare

ledamot utöver de fem föreslagna bör utses, vilken skall kunna lägga sam­

hällsekonomiska och arbetsmarknadspolitiska aspekter på fondens projekt.

Även 1955 års universitetsutredning föreslår en utökning av styrelsen med

en ledamot. Länsstyrelsen i Norrbottens län, kommittén för näringslivets

lokalisering och Norrbottens läns landsting föreslår sju ledamöter. Av de

ytterligare ledamöterna skall en ha sakkunskap på det företagsekonomiska

området och en representera Norrbotten. Sju till nio ledamöter föreslås av

länsstyrelserna i Jämtlands och Västerbottens län, Våsternorrlands låns

landsting och samarbetskommittén för de fyra nordligaste länen. Minst två

av ledamöterna bör ha anknytning till norrländskt näringsliv och norrländs­

ka förhållanden. Alt styrelsen bör tillföras ledamöter med ingående kännedom

om förhållandena i Norrbottens län har också understrukits av länsstyrel­

serna i Våsternorrlands och Norrbottens län, Svenska Uppfinnareföreningen

anser att en ledamot bör ha erfarenhet av uppfinningsområdet. Handelskam­

maren i Gefle och Våsternorrlands och Jämtlands handelskammare ifråga­

sätter om inte suppleanter bör utses.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid Stockholms universitet,

Kooperativa förbundet och Ingeniörsvetenskapsakademicn finner systemet

med förslagsgrupper ändamålsenligt, medan kommerskollcgium, länsstyrel­

serna i Göteborgs och Bohus, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län,

landstingen i Våsternorrlands och Norrbottens län, samarbetsdelegatio-

nen för de fyra nordligaste länen och Sveriges hantverks- och industriorgani­

sation avstyrker det föreslagna systemet. Många remissinstanser har fram­

fört förslag om annorlunda sammansättning av förslagsgrupperna eller yt­

terligare förslagsgrupper.

2f

Bihang till riksdagens protokoll 1061. 1 samt. Nr 77

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1961

20

Kungl. Maj:ts proposition nr

77

år 1961

Vad utredningsmännen anfört om organisationen av fondstyrelsens kans-

1 i har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet av remissinstanser­

na. Statens tekniska forskningsråd anser att kansliet förefaller att vara di­

mensionerat i underkant. Enligt rådets mening bör fondstyrelsen, om den

så finner lämpligt, kunna förstärka det. Samarbetsdelegationen för de fyra

nordligaste länen, Norrlands förbundet, Västernorrlands läns landsting och

Västerbottens företagareförening föreslår att kansliet förlägges till Norr­

land. Statskontoret framhåller att den slutliga prövningen av frågan om

fondens kansli och administration hör ske under beaktande av vad riksda­

gens revisorer anfört i sin 1960 avlämnade berättelse om forskningsrådens

administration.

Utredningsmännens förslag rörande användningen av fonden för

vissa stödåtgärder inom malm kommuner na (tremil-

j onersfonden) har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av det över­

vägande antalet remissinstanser.

Om en malmfond enligt utredningens intentioner tillskapas biträder stats­

kontoret förslaget att av återstående del av tremiljonersfonden bildas en

statlig lånefond. Om syftet med malmfonden i högre grad än enligt utred­

ningsmännens förslag inriktas på att främja utvecklingen av näringslivet i

Norrland bör dock enligt statskontoret återstående medel i tremiljoners­

fonden antingen återföras till budgeten eller direkt tillföras malmfonden och

gå i avräkning vid beräkning av den första avsättningen till denna fond.

Riksräkenskapsverket finner det lämpligast att tremiljonersfonden uppgår i

statens hantverks- och industrilånefond. De för denna utlåningsfond gäl­

lande bestämmelserna torde härvid vid behov få kompletteras med vissa sär­

bestämmelser rörande den utvidgade utlåningen.

Kommerskollegium ifrågasätter om inte länsstyrelsen för att särskilt främ­

ja industrialiseringen i malmkommunerna bör ha möjlighet att vid utläm­

nande av lån till företag i dessa kommuner gå utöver den ram i fråga om fö­

retagens arbetsfält, som gäller för företagareföreningarna. Kollegiet anser det

också angeläget att länsstyrelsen samråder med företagareföreningarna och

vid behov med kollegiet. Västerbottens företagareförening anser att tremiljo-

nersfondens verksamhetsområde inte bara skall avse Kiruna och Gällivare

utan samtliga malmkommuner i Norrland. Förvaltningen av fonden bör upp-

dras åt företagareföreningarna i Norrbottens och Västerbottens län. Länssty­

relsen i Norrbottens län instämmer i ett av Kiruna stad och Gällivare kommun

framfört förslag att fonden bör tillföras ytterligare medel. Detta kan lämpligen

ske genom att tillräkna fonden ränta för den tid fondmedlen varit avsatta.

Länsstyrelsen erinrar om att, vad gäller utbetalning av pensionsutfyllnad,

fondens användningsområde utvidgats till att även avse Luleå. Prioritet bör

ges åt malmfältskommunerna, men det synes länsstyrelsen befogat att, utan

en alltför snäv begränsning till rena undantagsfall, lämna lån även till’ före­

tag i Luleå stad.

Kungl. Maj:ts proposition nr ⁷⁷ år 1961

21

IV. Departementschefen

Den lappländska järnmalmen utgör en av våra rikaste naturtillgångar.

Utvinningen lämnar betydande bidrag till hela samhällets ekonomi. I mot­

sats till andra viktiga råvaror, skogen och vattenkraften, har malmen dock

en icke-beständig karaktär. Den fortgående tömning som sker av malmfyn-

digheterna utgör en förtäring av en betydelsefull nationell tillgång. Ända

sedan brytningen i någon större utsträckning togs upp omkring sekelskif­

tet har statsmakterna haft sin uppmärksamhet riktad på detta förhållande.

För att undvika icke önskvärda verkningar föreskrev staten sålunda länge

särskilda maximigränser för den tillåtna årliga brytningen. De synpunkter

som resulterade i dessa åtgärder har dock förskjutits med den ekonomiska

och industriella utvecklingen. Brytningen har också efter hand utökats. Även

om utvägen att tillgripa en hårdare, direkt begränsning av malmutvinningen

i dag knappast är aktuell, bör dock det allmänna på annat sätt tillgodose de

syften, som den tidigare politiken hade för ögonen. Angelägenheten härav

framträder med särskild styrka efter det beslut statsmakterna fattade 1955

att inlösa de privatägda stamaktierna i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag

(LKAB). Staten har därmed övertagit inte bara det huvudsakliga handhavan-

det av gruvdriften utan också det långsiktigare ansvaret för malmfyndighe-

ternas nyttiggörande. Efter inlösningsbeslutet hemställde jag därför om

bemyndigande att tillkalla särskilda utredningsmän för att närmare pröva

under vilka former den åsyftade målsättningen lämpligen skulle kunna

förverkligas. I direktiven för utredningsmännen utgick jag ifrån att staten

borde bidraga till att åt framtiden trygga något av de värden som de lapp­

ländska gruvfälten representerar, genom att avdela en del av sin vinst från

malmbrytningen i syfte att stärka det svenska näringslivets forsknings- och

utvecklingsarbete.

De tillkallade utredningsmännen har den 23 augusti 1960 framlagt sitt

betänkande. Som framgått av den tidigare lämnade redogörelsen har de an­

slutit sig till huvudtanken i direktiven. De framhåller, att även om samhället

och industrien avdelar avsevärda resurser på detta område, behov föreligger

av ytterligare insatser. Främst sammanhänger delta med den svenska före­

tagsamhetens struktur. Endast ett ringa antal företag kan enligt utrednings­

männen vid en internationell jämförelse betecknas som stora. Få svenska

företag har sålunda möjligheter till det risktagande som ligger i att avdela

tillräckligt omfattande resurser för ett effektivt utvecklingsarbete. Kostna­

derna för detta slag av arbete har också ökat starkt med teknikens utveck-

ling.

Utredningsmännen, som föreslår att stöd bör utgå till naturvetenskapligt

och tekniskt forsknings- och utvecklingsarbete, diskuterar ingående hur ett

sådant stöd bör utformas för att bli mest effektivt och inom vilka områden

behoven är störst. De skiljer på grundforskning, tillämpad forskning eller

målforskning samt praktiskt industriellt utvecklingsarbete. Medan målforsk­

22

Kungl. Maj:ts proposition nr ⁷⁷ är 1961

ningens uppgift är att uppnå ett på förhand uppställt praktiskt mål, strävar

grundforskningen efter att vidga kunskapen om de mera grundläggande ve­

tenskapliga förutsättningarna och sammanhangen. Utredningsmännen har

vid sina överväganden funnit, att alla dessa former av utvecklingsinsatser är

lika nödvändiga och viktiga. De måste alla ses som omistliga inslag i ett ar­

bete mot samma mål. En väl tillgodosedd grundforskning är sålunda en för­

utsättning för fruktbringande målforskning och för utveckling av den tilläm­

pade tekniken.

Vad formerna för stödverksamheten beträffar, anser utredningsmän­

nen, att stöd till grundforskningsbetonade uppgifter bör utgå i form av bi­

drag. För sådan praktiskt inriktad och målforskningsbetonad verksamhet,

som oftast förutsättes genomförd under direkt medverkan från företag, bör

däremot bidrag förekomma endast i undantagsfall. I stället bör stödverk­

samheten utformas på ett sätt som engagerar företagen ekonomiskt. Utred­

ningsmännen föreslår, att stödformerna i dylika fall huvudsakligen utgöres

av lån med villkorlig återbetalningsskyldighet samt villkorliga garantier för

täckande av viss del av kostnaderna för ett projekt. Vad gäller lånen skall

återbetalningsskyldighet, innefattande full räntebetalning, inträda om re­

sultatet av ett utvecklingsarbete blir vinstgivande. Vid lämnad garanti skall

eventuella förluster kunna ersättas upp till ett bestämt belopp, om ett projekt

leder till negativa resultat. Syftet med verksamheten skall vara att främja

utvecklingsarbete, inte att understödja företag.

Utredningsmännen har förordat, att det särskilda hänsynstagande till för­

mån för det norrländska näringslivet som förutsatts i direktiven, väsentli­

gen skall ske på så sätt att vid val mellan två likvärdiga projekt, av vilka

ett hänför sig till Norrland, företräde skall ges åt norrlandsprojektet.

Vad beträffar organisationen av verksamheten, föreslås att en fond bil­

das. Till denna skall överföras viss del av statens vinst från LKAB. Enligt

utredningsmännens förslag skall ett belopp om 25 miljoner kronor årligen

utgå under en femårsperiod. Därefter bör frågan om bidragets storlek ånyo

prövas. Fonden bör bli ett fristående organ, utformat som en stiftelse, med

av Kungl. Maj :t fastställd organisation och stadga. Enligt utredningsmännen

skall nominering av ledamöter i styrelsen ske genom ett system med s. k.

förslagsgrupper. Kungl. Maj :t skall därefter utse ledamöterna.

Utredningsmännen redovisar slutligen också vissa förslag rörande fonden

för vissa stödåtgärder inom malmkommunerna (tremiljonersfonden). Den­

na fond, vars syfte ursprungligen var att skydda malmkommunerna mot

följderna av växlande konjunkturer för malmproduktionen, har hittills

kommit till användning endast i begränsad omfattning. Utredningsmännen

föreslår, att den ombildas till en lånefond, med uppgift att stödja differen­

tiering och utbyggnad av näringslivet i malmkommunerna.

Förslaget att avdela viss del av LKAB-vinsten för stöd till forsknings- och

utvecklingsarbete har allmänt tillstyrkts av remissinstanserna. Däremot fö­

religger betydande meningsskiljaktigheter om verksamhetens inriktning.

Framför allt betonas i många yttranden behovet av ett ökat hänsynstagande

till Norrland och främst Norrbotten.

23

Ett väl utbyggt forsknings- och utvecklingsarbete är en förutsättning för

att vi skall kunna bevara och vidareutveckla vårt välstånd. Såväl staten

som industrien satsar också avsevärda belopp i dessa hänseenden. Det all­

männa har därvid främst påtagit sig ansvaret för grundforskningen och

den utvecklingsforskning som närmast gränsar till grundforskning. Härut-

innan har ansträngningarna intensifierats under senare år, dels genom ut­

byggnad av våra universitet och högskolor, och dels genom ökade anslag till

forskningsråden. Breddningen av forskarrekryteringen och de ökade mate­

riella resurserna för forskningen torde på ett helt annat sätt än tidigare hä

skapat förutsättningar för vetenskapliga landvinningar som kan komma

hela vårt samhälle tillgodo. Vid bedömandet av de fortsatta insatserna på

detta område måste kostnadssidan tilldra sig stor uppmärksamhet. Det tor­

de vara ovedersägligt, att utvecklingen inom naturvetenskap och teknik går

mot att den vetenskapliga verksamheten blir mer kostnadskrävande. Allt

mer komplicerade metoder och apparater erfordras och allt fler forskare

måste sättas in på varje forskningsprojekt. Detta gäller — med hänsyn till

bl. a. kraven på information om den ständigt ökande mängden av grund­

läggande vetenskapliga framsteg — inte minst målforskningen och det in­

dustriella utvecklingsarbetet. Mot bakgrunden av den svenska industrins

struktur med relativt små enheter synes det, såsom också utredningsmännen

framhållit, föreligga risk för att svenska företag inte kan sätta in tillräckliga

resurser på kvantitativt omfattande och krävande projekt som på sikt skulle

kunna ge utdelning i nya produktionsmetoder och nya produkter.

Med det anförda har jag velat dels understryka forskningens och utveck­

lingsarbetets betydelse för vårt fortsatta välstånd, och dels peka på ett svårbe­

mästrat inslag som kan skönjas i den kommande utvecklingen. Mot bak­

grunden härav finner jag det helt följdriktigt, att en del av avkastningen

från en av våra rikaste naturtillgångar, de lappländska malmfyndigheter-

na, användes för att bygga upp nya ekonomiska värden. Som jag också gi­

vit uttryck för i direktiven, bör härvid särskild hänsyn tas till det norr­

ländska näringslivet. Utredningsmännen har emellertid inte förordat att nå­

gon del av medlen avdelas för detta ändamål och har ej heller i övrigt före­

slagit någon klart uttalad prioritet för norrlandsprojekt. Som framgått av

vad jag nyss anfört har detta väckt stark kritik från många remissinstan­

sers sida. Även jag ställer mig i denna del kritisk till utredningsmännens

förslag.

Insatser för att utveckla det norrländska näringslivet framstår som sär­

skilt starkt motiverade. Norrland har avsevärda men till stor del ännu out­

nyttjade naturtillgångar. Ett betydande överskott av arbetskraft föreligger,

som med hänsyn till befolkningsutvecklingen kan väntas bestå under avse­

värd framtid. Samhällets utgifter för beredskapsarbeten och arbetslöshets­

understöd är höga för Nordsverige och speciellt för Norrbotten. Detta är

förhållandet även under tider då konjunkturerna är goda och sysselsätt­

ningen är hög inom landet i övrigt. Orsakerna härtill är att finna bl. a. däri,

att näringslivet i Norrbotten liksom i övrigt i Nordsverige är alltför outveck­

lat och odifferentierat. Mot bakgrunden av de faktorer jag framhållit, före­

Kungl. Maj:ts proposition nr ⁷⁷ år 1961

24

faller det troligt att ett främjande av det norrländska näringslivet kan få en

högre samhällsekonomisk räntabilitet än en rent företagsekonomisk bedöm­

ning låter förmoda.

Behovet av stödåtgärder framträder sålunda med särskild styrka för Norr­

lands del. Jag anser, att detta bör komma till klart uttryck genom att en viss

del av malmvinstmedlen avskiljes till en särskild fond för industriellt forsk­

nings- och utvecklingsarbete samt främjande av företagsamhet, förslags­

vis benämnd Norrlandsfonden. Därjämte förordar jag, att en all­

män forsknings- och utvecklingsfond bildas i huvudsaklig överensstämmel­

se med utredningsmännens förslag. Jag föreslår, att denna benämnes

Malm fonden för forsknings- och utvecklingsarbete.

Den förstnämnda av de båda av mig föreslagna fonderna bör ha till upp­

gift att främja näringslivets framtida utbyggnad i Norrland. Tonvikten bör

läggas på Norrbotten. Jag vill i detta sammanhang erinra om att Tornedals-

utredningen i sitt betänkande med förslag till åtgärder för näringslivets ut­

veckling (SOU 1960: 37) föreslagit inrättandet av en fond med liknande syf­

te. Denna fond föreslogs dock komma enbart Norrbotten till godo. Den skul­

le handha finansieringsfrågor och frågor i övrigt rörande stöd till invente­

rings-, forsknings- och utvecklingsarbete.

De norrländska råvarutillgångarna erbjuder såsom utredningsmännen

framhåller många lovande områden för forsknings- och utvecklingsarbete.

Frågor rörande skogen och malmen och dess utnyttjande kommer härvid i

förgrunden. Utöver de av utredningsmännen anförda exemplen har många

remissinstanser angivit lämpliga forsknings- och utvecklingsuppgifter. Läns­

styrelsen i Norrbottens län framhåller, att stora nu outnyttjade virkestill-

gångar i Norrbotten skulle kunna tillgodogöras om transport- och föryng-

ringsproblemen löstes. Inom jordbruksområdet uppmärksammas särskilt den

jordbruksekonomiska forskningen. Andra projekt är försök som avser ut­

nyttjandet av grafitfyndigheter för tackjärnsframställning samt metallur­

giska processer av ny typ för stålframställning ur högvärdig slig. Vidare

nämns undersökningar rörande industriellt utnyttjande av kalkstens-,

kvarts-, fältspats-, tälj stens- med flera mineralförekomster. Inom byggnads­

forskningen omnämner länsstyrelsen bl. a. forskning rörande framställning

av fasadtegel och täckdikningsrör ur norrbottnisk lera.

Dessa exempel illustrerar, att det inte föreligger någon brist på angeläg­

na uppgifter, som torde lämpa sig väl för stöd ur Norrlandsfonden. Främst

torde alltså målforskning och utvecklingsarbete komma i fråga. Stöd bör

emellertid även kunna utgå till sådan mera grundforskningsbetonad verk­

samhet, som kan tänkas komma att skapa grundval för senare praktisk till-

lämpning. Jag vill understryka, att det forsknings- och utvecklingsarbete

det här kan bli fråga om, bör ha anknytning till norrländska råvaror. I

likhet med vad utredningsmännen och vissa remissinstanser framhållit bör

ett aktivt arbete, innefattande särskilda utredningar etc., komma till stånd

för att inventera tänkbara projekt som har särskild anknytning till det norr­

ländska näringslivet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 77 år 1961

Kungl. Maj:ts proposition nr ⁷⁷ år 1961

25

Eu huvuduppgift för Norrlandsfonden bör, som jag nu framhållit, vara att

stödja sådant forsknings- och utvecklingsarbete, som syftar till vidareför­

ädling av de norrländska råvarutillgångarna. En annan uppgift för fonden,

sammanhängande med den förstnämnda, bör vara att medverka till främ­

jande av den norrländska företagsamhetens utveckling och differentiering.

Denna del av fondens verksamhet bör syfta till att stimulera uppkomsten

och utbyggnaden av manufaktureringsindustrier, grundade på de norrländs­

ka råvarorna. Vad jag här föreslagit innebär en utvidgning av fondens verk­

samhet i förhållande till utredningsmännens förslag.

Jag övergår nu till att närmare för Norrlandsfondens del ange formerna för

stödverksamheten. I fråga om stödet till forskning och industriellt utveck­

lingsarbete ansluter jag mig i huvudsak till utredningsmännens förslag. Det­

ta innebär sålunda, att i de fall mera grundforskningsbetonade uppgifter fö­

rekommer, liksom i fråga om målforskningsbetonad verksamhet som kom­

mer en hel bransch tillgodo, stödet skall utgå i form av bidrag. Vidare bör

bidragsformen också användas för utredningar och inventeringar av olika

slag. Vad åter angår sådana forskningsprojekt och sådant utvecklingsarbete

som sker i samarbete med visst företag, skall bidraget vara förknippat med

villkorlig återbetalningsskyldighet, inkluderande marknadsmässig ränta. En

annan stödform som i sådana fall kan ifrågakomma är förlustgarantier. Jag

är medveten om att praktiska svårigheter kan uppkomma vid tillämpningen

av de båda sistnämnda stödformerna, särskilt då det gäller att bedöma, när

villkoren för återbetalningsskyldighet inträder eller när garantien skall tas i

anspråk. Jag vill dock inte binda verksamheten med några generella regler i

dessa avseenden, utan det torde få ankomma på fondens ledning att med hän­

syn till omständigheterna i det enskilda fallet utforma närmare bestämmel­

ser. Jag anser det inte heller lämpligt att ange hur fördelningen skall ske

mellan olika stödformer.

Stödet till industriell utbyggnad bör naturligen få formen av medellånga

eller långfristiga lån och avse finansieringen av anläggningar, inventariean-

skaffning o. d. till bestämda projekt. Dessa projekt skall baseras huvudsakli­

gen på förädling och vidarebearbetning av norrländska råvaror. Lånen bör

under en tid av högst tio år kunna vara räntefria och även amorteringsfria.

Amortering bör, såvitt inte särskilda skäl föreligger, fullgöras inom tjugo år,

räknat från dagen för lånets utbetalning.

I detta sammanhang vill jag erinra om det statliga kreditstöd med uppgift

att främja hemslöjd, hantverk och småindustri som utgår i form av hant­

verks- och industrilån samt statlig lånegaranti. I viss utsträckning torde

företag kunna komma i åtnjutande av såväl detta kreditstöd som lån ur Norr­

landsfonden. Behovet av finansieringsstöd i Norrland vid sidan av redan

existerande former betingas av att ett speciellt risktagande här framstår som

samhällsekonomiskt motiverat. Villkoren för denna speciella lånegivning fö­

reslås därför något gynnsammare utformade än vad som gäller för övriga

kreditstöd. Med den föreslagna konstruktionen blir det därför angeläget att

vid bedömningen av förekommande projekt fästa särskilt avseende vid deras

26

lönsamhet på lång sikt. Jag vill i detta sammanhang framhålla, att ett nära

samarbete bör etableras mellan å ena sidan ledningen för Norrlandsfonden

och å andra sidan de organ som handhar det ordinära statliga kreditstödet.

Med den uppläggning som jag nu föreslagit för Norrlandsfonden, torde

den s. k. tremiljonersfonden kunna inkluderas i dess verksamhet. Någon

särskild lånefond torde därför inte erfordras.

Som jag tidigare nämnt bör en viss del av statens vinstmedel från LKAB

anslås till en fond, benämnd Malmfonden för forsknings- och utvecklingsar­

bete. I huvudsak ansluter jag mig beträffande denna fond till utrednings­

männens förslag. Malmfonden bör enligt min uppfattning få karaktären av

en strategisk reserv på forskningens och utvecklingsarbetets område. En

koncentration bör ske till stora experimentella, främst naturvetenskapliga

och tekniska projekt. Fondens resurser bör sålunda utnyttjas, förutom för

utvecklingsprojekt med direkt industriell anknytning, till sådant forsknings-

och utvecklingsarbete som med hänsyn till sin omfattning eller långsiktska-

raktär ligger utanför vad som normalt faller inom forskningsrådens verksam­

het.

Stödformerna bör här vara bidrag, bidrag med återbetalningsskyldighet

och förlustgarantier. Vad jag tidigare anfört beträffande dessa stödformer

i samband med Norrlandsfonden gäller även här.

Bland remissinstanserna har delade meningar rått huruvida ett särskilt

organ fordras för den nu föreslagna stödverksamheten. Statens naturveten­

skapliga forskningsråd in. fl. remissinstanser har förordat, att en del av

malmvinstmedlen i stället avsättes till de naturvetenskapliga och tekniska

forskningsråden. Andra remissinstanser åter har tillstyrkt utredningsmän­

nens förslag. För egen del anser jag det bäst överensstämma med fondens

syfte och inriktning att den står under särskild förvaltning. Jag vill dock

samtidigt i likhet med remissinstanserna understryka, att det är nödvändigt

att ett intimt samarbete kommer till stånd mellan Malmfonden och de be­

rörda forskningsråden. I det följande kommer jag att beakta detta i vad

gäller fondstyrelsens sammansättning. Som kanslern för rikets universitet

föreslagit, finner jag det vidare lämpligt att till fonden ställda ansökningar

om bidrag till forskning regelmässigt remitteras till vederbörande forsk­

ningsråd. Forskningsråden bör också kunna väcka förslag hos fonden om

stöd till vissa större forskningsprojekt.

Jag övergår härefter till frågorna om avsättningen av medel, fondernas

organisation samt härmed sammanhängande problem.

Utredningsmännen har betonat, att de årliga tillskotten måste vara någor­

lunda stora samt vidare föreslagit ett i varje fall under en första femårs­

period fast årligt medelstillskott om 25 miljoner kronor. Vad utredningsmän­

nen anfört finner jag välgrundat, och tillstyrker att avsättningen fastställes

till högst 25 miljoner kronor per år under en femårsperiod. Härefter torde

frågan om avsättning få upptagas till ny prövning. Av det föreslagna be­

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1961

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1961

27

loppet bör högst 15 miljoner kronor avsättas till Norrlandsfonden och högst

10 miljoner kronor till Malmfonden för forsknings- och utvecklingsarbete.

Vad beträffar formerna för avsättningen till ifrågavarande fonder av statens

andel i vinstmedlen från LKAB, torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att

meddela erforderliga föreskrifter.

Mot utredningsmännens förslag rörande fonderingen av medel har jag

ingen erinran. Fonderingen bör syfta till att underlätta koncentrerade insat­

ser. Det bör åvila ledningen för vederbörande fond att bestämma i vilken

takt en fondering bör komma till stånd. Jag föreslår vidare, att fondernas

kapital göras räntebärande. Det torde här få ankomma på Kungl. Maj :t att

meddela erforderliga föreskrifter om fondernas placering och förvaltning

samt därmed sammanhängande frågor.

Till frågan om de skatterättsliga problem som uppkommer i samband med

fondernas tillkomst torde jag få återkomma i annat sammanhang.

Fonderna bör vara fristående organ, utformade som stiftelser, med av

Kungl. Maj :t utfärdade stadgor. Ledningen för fonderna bör handhas av

särskilda styrelser. Ledamöterna i dessa bör utses av Kungl. Maj :t. Enligt

utredningsmännen borde till grund för Kungl. Maj:ts ställningstagande ligga

förslag från särskilda s. k. förslagsgrupper. I likhet med många remiss­

instanser finner jag detta system komplicerat. Av de högst sex ledamöter

som styrelsen för Norrlandsfonden enligt min mening bör omfatta, torde två

böra ha anknytning till det norrländska näringslivet, två till naturvetenskap­

lig och teknisk forskning samt av övriga två åtminstone en ledamot vara bo­

satt i Norrbottens län och vara väl förtrogen med förhållandena därstädes.

Antalet ledamöter i styrelsen för Malmfonden för forsknings- och utvecklings­

arbete torde kunna begränsas till fem. Av dessa bör två ha anknytning till

näringslivet. Av de övriga bör en utses bland ledamöterna i statens naturve­

tenskapliga forskningsråd och en bland ledamöterna i statens tekniska

forskningsråd.

Till fonderna bör knytas särskilda kanslier. I likhet med utredningsmän­

nen anser jag det lämpligt, att erforderligt utredningsarbete i möjligaste mån

utföres av redan befintliga organ och inom dessa verksamma kvalificerade

specialister, varför personalen vid fondernas kanslier endast behöver om­

fatta ett fåtal anställda. Norrlandsfondens kansli torde lämpligen böra för­

läggas till Luleå.

Fondernas verksamhet bör granskas av särskilda, av Kungl. Maj:t utsedda

revisorer. Enligt utredningsmännens mening skulle revisionen endast avse

förvaltningen i inskränkt mening. Jag delar inte denna uppfattning, ulan

förordar att revisorerna inte minst med hänsyn till den av mig förordade in­

riktningen av verksamheten även skall äga granska det materiella innehållet

i fondstyrelsernas beslut om stöd till olika projekt.

Slutligen vill jag nämna att verksamheten med hänsyn till det omfattande

förberedelsearbete som är erforderligt inte torde kunna börja före den 1 ja­

nuari 1962.

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1961

V. Hemställan

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj :t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna de av mig i det föregående förordade rikt­

linjerna för avsättning av viss del av den staten tillfallande

vinsten från Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag till två

fonder för forsknings- och utvecklingsarbete m. m., den ena

benämnd Norrlandsfonden och den andra benämnd Malm­

fonden för forsknings- och utvecklingsarbete,

dels ock besluta att fonden för vissa stödåtgärder inom

malmkommunerna (tremiljonersfonden) skall uppgå i den

föreslagna Norrlandsfonden.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll ut­

visar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Bo Jonas Sjönander

610325

Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag