Prop. 1961:84

('angående riksnämndens för ekonomisk försvarsberedskap framtida organisa\xad tion och verksamhet, m. m.',)

Kungl. Maj.ts proposition nr år 1961

1

Nr 84

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående riksnämndens

för ekonomisk försvarsberedskap framtida organisa­ tion och verksamhet, m. m.; given Stockholms slott den 10 mars 1961.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departe­ mentschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksnämnden för ekonomisk försvarsbered­ skap från och med den 1 januari 1962 omorganiseras till en överstyrelse för ekonomisk försvarsberedskap med kollegial beslutsform. I styrelsen skall

ingå ett antal lekmannarepresentanter företrädande näringsliv och andra

berörda samhällsintressen. Enligt förslaget ersättes riksnämndens nuvarande avdelningssystem med en byråorganisation. — I propositionen begäres an­ slag för riksnämnden för tiden 1 juli—31 december 1961 och för överstyrel­ sen för återstoden av nästa budgetår. Kostnadsmässigt innebär omorgani­ sationen, att myndighetens verksamhet kommer att bedrivas inom en i huvudsak oförändrad medelsram.

Det förordas, att överstyrelsen — liksom hittills riksnämnden — intar ställning som centralorgan inom det ekonomiska försvaret. Samtidigt bör de- centraliseringslinjen vidhållas innebärande att beredskapsuppgifter, där så lämpligen kan ske, pålägges myndigheter med motsvarande fredsmässiga uppgifter. I enlighet härmed föreslås, att vissa riksnämnden nu åvilande beredskapsuppgifter — närmast på transportområdet — överflyttas till andra myndigheter och organ.

I fråga om ansvarsfördelningen i förhållandet mellan centralorganet och övriga bercdskapsplanerande myndigheter inom det ekonomiska försvaret uttalas önskvärdheten av en klarare bestämning av planeringsansvaret i resp. fall. Ur denna synpunkt avses en översyn av vederbörande myndig­ heters instruktioner komma till stånd.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1961

.

1 samt

.

Nr 84

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 8i år 1961

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj. t Konungen å Stockholms slott den 10 mars 1961.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

ministern för utrikes ärendena

U^ndén,

statsråden

N^ilsson, S^träng, A^ndersson, L^indström, L^ange, L^indholm, K^ling, S^koglund, E^denman, N^etzén, J^ohansson, ^af G^eijerstam, H^ermansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, fråga om riksnämndens för ekonomisk försvarsberedskap framtida organisation och verksamhet, m. m., och anför därvid följande.

I årets statsverksproposition (X ht p. 97) har Kungl. Maj :t föreslagit riks­ dagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1961/62 beräkna

a) till Riksnåmnden för ekonomisk försvarsberedskap: Avlöningar ett för­ slagsanslag av 1 352 000 kronor;

b) till Riksnåmnden för ekonomisk försvarsberedskap: Omkostnader ett förslagsanslag av 204 000 kronor.

Hithörande frågor torde nu få upptagas till fortsatt behandling.

I. Inledning

Utredningsuppdraget m. m.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 20 december 1957 tillkalla­ de chefen för handelsdepartementet samma dag regeringsrådet G. T. Hed­ borg som utredningsman med uppdrag att företaga en översyn rörande riks­ nämndens för ekonomisk försvarsberedskap verksamhet och organisation. Utredningsmannen avgav den 21 juni 1960 betänkande (stencilerat) med förslag i ämnet.

Över betänkandet har, efter remiss, yttranden avgivits av överbefälhava­ ren, arméintendenturförvaltningen, armétygförvaltningen, marinförvaltning­ en, flygförvaltningen, försvarets förvaltningsdirektion, försvarets fabrikssty- relse, arbetsmarknadsstyrelsen, medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskaps- nämnd, civilförsvarsstyrelsen, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, generalpoststyrelsen, telestyrelsen, järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbygg­ nadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, luftfartsstyrelsen, statens biltrafiknämnd, statskontoret, bank- och fondinspektionen, riksräkenskapsverket, statens or- ganisationsnämnd, statens jordbruksnämnd, kommerskollegium, sjöfartssty-

3

relsen, försäkringsinspektionen, riksnäninden för ekonomisk förs\arsbei ed­ skap, statens lönenämnd, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus, Jönköpings, Kronobergs, Malmöhus, Norrbottens, Västernorr- lands, Värmlands och Västmanlands län, civilbefälhavarna i andra och fjär­ de civilområdena, 1953 års trafikutredning, fullmäktige i riksbanken, Sve­ riges industriförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges lantbruksförbund, Kooperativa förbundet, Sveriges redareförening, Landsorganisationen i Sverige, Sveriges akademikers centralorganisation samt Tjänstemännens centralorganisation. — överbefälhavaren har i sitt yttrande åberopat utlåtanden från cheferna för armén, marinen och flygvapnet. Vi­ dare har fogats till yttrandet från kommerskollegium utlåtanden från Stock­ holms handelskammare, Skånes handelskammare, handelskammaren i Gö­ teborg och handelskammaren i Gävle, till yttrandet från sjöfartsstyrelsen utlåtande från Svenska sjöfolksförbundet samt till yttrandet från Tjänste­ männens centralorganisation utlåtande från Statstjänstemannaförbundet.

I anslutning till betänkandet behandlas riksnämndens för ekonomisk försvarsberedskap framställning den 24 augusti 1960 med anslagsäskanden för budgetåret 1961/62.

Riksnämndens för ekonomisk försvarsberedskap nuvarande arbetsuppgifter och organisation

I betänkandet har på s. 7—66 lämnats en historik samt en redogörelse för riksnämndens nuvarande arbetsuppgifter och organisation. Här torde föl­ jande böra återges.

Samordningen av den ekonomiska försvarsberedska- p e n. Riksnämnden trädde i verksamhet den 1 januari 1947. Efter en kor­ tare försöksperiod fastställdes dess uppgifter, befogenheter och organisation mera definitivt fr. o. m. den 1 juli 1948. Enligt gällande instruktion av den 26 juni 1948 (nr 552) är riksnämnden under Kungl. Maj :t centralorgan för landets ekonomiska försvarsberedskap och har i denna sin egenskap att leda, övervaka och samordna landets försvarsförberedelser på det ekonomis­ ka området i syfte att vid krig, vari riket kan komma att befinna sig, eller eljest under utomordentliga, av krig eller krigsfara föranledda förhållanden försvarets behov av förnödenheter må kunna tillgodoses och folkförsörjning­ en tryggas. Behovet av ett centralorgan sammanhänger med förhållandet alt de ekonomiska beredskapsuppgifterna är fördelade på ett flertal myndig­ heter och organ — såsom arbetsmarknadsstyrelsen, statens jordbruksnämnd, kommunikationsverken, försvarets förvaltningsmyndigheter etc. — och att en samordning därför måste ske av det arbete som bedrives av dessa. Vad angår den närmare innebörden av riksnämndens samordningsuppgift har denna allmänt angetts vara att bedöma i vad mån viss arbetsuppgift tillhör det ekonomiska försvarsberedskapsområdet och att svara för att försvars- förberedelserna på delta område är samordnade sinsemellan och med för­ beredelserna inom andra delar av totalförsvaret, då närmast det militära försvaret och civilförsvaret. I samordningsuppgiften ingår även atl tillse att

Kungl. Maj.ts proposition nr 8i år 1961

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 84 år 1961

erforderliga försvarsförberedelser inom det ekonomiska området vidtages på alla delområden av betydelse.

Enligt instruktionen skall vidare riksnämnden, i den mån detta icke enligt Kungl. Maj :ts bestämmande ankommer på annan myndighet, inom ramen för tillgängliga medel själv ombesörja, att erforderliga förberedelser i nyss angivet syfte blir vidtagna. Riksnämnden har därjämte att fullgöra de upp­ gifter i avseende å försvarsberedskapen i övrigt, som Kungl. Maj :t i särskild ordning bestämmer.

För att fullfölja sin uppgift skall riksnämnden med civila och militära myndigheter, vilka handhar uppgifter på den ekonomiska försvarsberedska- pens område, samråda om den närmare fördelningen av arbetsuppgifterna mellan riksnämnden och sådan myndighet. För uppnående av planmässig­ het i beredskapsarbetet äger riksnämnden meddela myndighet anvisningar rörande arbetets bedrivande. Därest myndigheten icke anser sig böra följa anvisningarna, har den att utan dröjsmål bringa frågan under Kungl. Maj:ts prövning samt lämna riksnämnden besked därom.

Det samarbete med andra myndigheter och organ, som riksnämndens samordnande och planerande verksamhet kräver, har man sökt säkra genom att i olika civila och militära myndigheters instruktioner intaga föreskrifter om samråd med nämnden. Vad angår riksnämndens egen instruktion, har i denna betonats angelägenheten av nära samarbete med »andra civila och militära myndigheter samt med allmänna och enskilda institutioner, sammanslutningar och företag». Samrådssynpunkten har också beaktats ge­ nom riksnämndens sammansättning och genom möjligheten för vissa verks­ chefer in. fl. att närvara vid nämndens sammanträden.

Riksnämndens planläggningsarbete på det ekono­ miska försvarsberedskapsområdet. Enligt instruktionen ålig­ ger det riksnämnden att med uppmärksamhet följa den allmänna utveck­ lingen inom och utom landet på de områden som är föremål för nämndens verksamhet samt skaffa sig fullständigast möjliga kännedom om landets näringsliv samt om tillgångar på bränslen och kraft, råvaror och andra för­ nödenheter, arbetskraft och trafikmedel. En sådan överblick över det eko­ nomiska fältet är nödvändig såväl med hänsyn till den samordnande verk­ samhet som riksnämnden har att utöva beträffande det ekonomiska be­ redskapsarbetet i stort som med hänsyn till det planläggningsarbete som riksnämnden själv utför.

Vad angår det förberedelse- och planläggningsarbete, som riksnämnden själv bedriver på centrala delar av det ekonomiska beredskapsoinrådet — framför allt i fråga om produktion och handel, lagring, bränsleförsörjning och transportverksamhet — har i betänkandet lämnats en närmare redo­ görelse. Här må följande nämnas.

Beträffande nämndens produktionsplanering — som i likhet med dess varuförsörjningsplanering överhuvud icke omfattar livsmedels- och foder- medelsområdena — gäller enligt instruktionen, att där beträffande sär­ skilt viktiga varor försörjningen icke anses böra tryggas genom lagerhåll­

5

ning nämnden har att vidtaga åtgärder för alt så långt möjligt säkerställa erforderlig produktion i ett krisläge. I sådant syfte har inom nämnden upp­ rättats ett register över företag, vilkas verksamhet befunnits vara av sär­ skild betydelse. I anslutning till registret har för särskilda kategorier av företag — genom ett system med produktionsbesked och industritablåer — detaljerade planer uppgjorts för verksamheten i krig. — Även i fråga om handeln pågår planläggningsarbete. Detta omfattar vissa större handels­ företag, vilka ur olika synpunkter anses lämpliga att utgöra en stomme för distributionen vid krig eller krigsfara. Annan icke-industriell verksam­ het, som gjorts till föremål för planering, är bank- och försäkringsrörelse.

I fråga om beredskapslagringen har riksnämnden ålagts — i den mån det ej ankommer på annan myndighet — att, där tillgång inom landet av vissa varor i händelse av krig eller avspärrning i varutillförseln är av vikt för försvaret eller för landets försörjning i övrigt, upprätta planer för lagring av varorna ävensom i samband därmed handha frågor rörande statens in­ köp och lagerhållning. Till grund för nämndens beredskapslagring, som i första hand avser råvaror och halvfabrikat, ligger planer uppgjorda i sam­ råd med olika berörda myndigheter och näringslivet. Beträffande lagrings- verksamheten, som har en betydande omfattning, ges närmare bestämmel­ ser i instruktionen.

På bränsleförsörjningens område är lagringen av särskild betydelse i be- redskapshänseende. Detta gäller såväl fasta som flytande bränslen. Vad de senare angår är riksnämnden tillsynsmyndighet i fråga om det oljelagrings- program, som antogs vid 1957 års riksdag och som avser att genom ökad lagringsskyldighet för enskilda få till stånd en bättre lagringsberedskap. Fort­ löpande uppmärksamhet ägnas distributionsproblemen i samband med fly­ tande bränslen. Beträffande planeringen i övrigt på bränsleområdet inriktas förberedelsearbetet på att stärka beredskapen i fråga om inhemska bräns­ len. Detta sker genom produktions- och avverkningsplanering, genom initia­ tiv till forsknings- och försöksverksamhet etc.

I fråga om transportplaneringen skall enligt beslut av Kungl. Maj:t ut­ gångspunkten för planläggningen av det civila transportväsendet under krig eller krigsfara vara, att riksnämnden blir central trafikregleringsmyndighet i krig. Vad angår det fredstida förberedelsearbetet handhas detta på lands­ vägstransporternas och sjöfartens område i central instans av riksnämnden själv, som regionalt biträdes av länsstyrelserna.

Nämnas må slutligen det förberedelsearbete av juridisk och organisatorisk art, som enligt instruktionen åvilar riksnämnden och som bl. a. innebär skyldighet att utarbeta förslag till olika beredskaps- och regleringsförfatt- ningar, uppgöra organisationsplaner för krismyndigheter etc.

Riks nämndens organisation. Riksnämnden utgöres av en ge­ neraldirektör och chef, tillika ordförande i nämnden, samt fyra ledamöter, vilka enligt instruktionen skall med generaldirektören dela ansvaret för nämndens förvaltning. Vilka som skall utses till ledamöter anges icke när­ mare i instruktionen. I den proposition, som låg till grund för myndighe­

Kungl. Maj.ts proposition nr år 1961

6

tens inrättande, uttalades endast att det borde vara personer, vilkas me­ riter låg däri att de på olika samhälleliga områden och särskilt inom nä­ ringslivet visat sig allmänt kunniga, omdömesgilla och initiativrika. För att vid behandlingen av förekommande ärenden säkra erforderligt samråd med andra myndigheter har i instruktionen intagits föreskrift om rätt för vissa verkschefer m. fl. att deltaga i nämndens sammanträden. Sålunda skall che­ fen för försvarsstaben, chefen för civilförsvarsstyrelsen, chefen för arbets­ marknadsstyrelsen och ordföranden i statens livsmedelskommission (nume­ ra chefen för statens jordbruksnämnd) vid handläggningen av ärenden av större vikt eller mera allmän betydelse eller som berör vederbörandes verk­ samhetsområde äga närvara och yttra sig, dock utan rätt att deltaga i be­ slutet. Även i övrigt må representant för centralt ämbetsverk närvara vid och deltaga i överläggningar rörande ärende, som berör verkets område.

Beträffande organisationen i övrigt skall enligt instruktionen inom riks- nämnden finnas tre avdelningar, benämnda allmänna avdelningen, särskilda planeringsavdelningen och affärsavdelningen. Avdelningarna skall förestås av resp. en kanslichef, en överingenjör och en direktör.

Allmänna avdelningen skall handlägga följande frågor och ärenden, näm­ ligen anslagsfrågor, ärenden angående riksnämndens organisation och per­ sonal, frågor rörande organisationen i övrigt av den ekonomiska försvars- beredskapen, frågor rörande tillsynen av olika myndigheters försvarsför- beredelser på det ekonomiska området, frågor rörande utfärdande, upphä­ vande och ändring av allmän lag eller författning ävensom juridiska och administrativa frågor i allmänhet. Avdelningen skall också utarbeta organi­ sationsplaner för särskilda förvaltningsmyndigheter, som erfordras i hän­ delse av krig eller avspärrning.

Särskilda planeringsavdelningen skall enligt instruktionen handlägga frå­ gor rörande den beredskapsplanläggning, som det åligger riksnämnden att själv ombesörja. Denna omfattar som förut nämnts främst planering av krigsproduktion — jämte viss annan krigstida verksamhet — samt allmän varuplanering, bränsleplanering och transportplanering. — Det bör fram­ hållas, att den faktiska organisationen här icke motsvarar vad som förut- sättes i instruktionen. Avdelningen torde sålunda — såsom närmare utveck­ las i det följande -— aldrig fullt ut ha fungerat i sin ursprungligen tänkta form och kan i allt fall nu icke längre anses existera som organisatorisk enhet.

På affärsavdelningen slutligen ankommer enligt instruktionen att hand­ lägga frågor rörande uppköp, lagring och försäljning av varor samt anskaf­ fande av lagringsutrymmen ävensom andra med nämndens affärsverksam­ het sammanhängande spörsmål.

Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 196t

Knngl. Maj.ts proposition nr 8i år 1961

7

II. Samordningen och ansvarsfördelningen inom den ekonomiska

försvarsberedskapens område

Utredningen

Decentraliseringslinjen i beredskapsarbetet vidhål- 1 e s. Utredningen förordar, att man fasthåller vid den s. k. decentraliserings­ linjen. Det direkta ansvaret för de ekonomiska försvarsförberedelserna bör således så långt möjligt åvila myndigheter, som har motsvarande fredstida uppgifter eller eljest besitter särskilda insikter på området i fråga. Där­ igenom skapas de bästa garantierna för att den sakkunskap, som förvärvats av de på området i fråga fredsmässigt sysselsatta myndigheterna, kommer beredskapsplanläggningen till godo. Därtill kommer att vid en krigsorgani­ sation den från fredsarbetet sakkunniga personalen i betydande utsträck­ ning måste tagas i anspråk för uppgifterna i fråga, och omställningen till en sådan organisation underlättas, därest vederbörande personal redan un­ der fredstid blivit nära förtrogen med planläggningen.

I den mån lämplig fredstida myndighet icke finnes att tillgå för en be- redskapsuppgift bör det liksom hittills ankomma på riksnämnden att om­ besörja densamma. Det är emellertid angeläget tillse, att omfånget av egna planeringsuppgifter får den begränsning, som en följdriktig tillämpning av decentraliseringsprincipen medför. Med hänsyn härtill bör gälla, att riks­ nämnden utifrån under hand vunna erfarenheter fortlöpande uppmärksam­ mar möjligheterna till och framför förslag om överförande av särskilda ar­ betsuppgifter till härför lämpade myndigheter. Utredningen har vid sin ge­ nomgång av riksnämndens arbetsfält funnit skäl föreligga att redan nu fö­ reslå en överflyttning till andra myndigheter av visst planeringsansvar, närmast då på transportområdet. Med hänsyn till denna frågas vikt och omfattning behandlas densamma i ett särskilt avsnitt.

Riksnämndens anvisningsrätt föreslås upphöra. Ut­ redningen konstaterar, att med den angivna uppdelningen av det ekono­ miska beredskapsarbetet på olika myndigheter särskilda garantier ansetts böra skapas för att detta arbete blir effektivt samordnat och bedrivet med utgångspunkt från gemensamma målsättningar. Riksnämnden har sålunda fått ställning av centralorgan för landets ekonomiska försvarsberedskap med uppgift att »leda, övervaka och samordna landets försvarsförberedelser på det ekonomiska området». Det samarbete med andra myndigheter och organ, som riksnämndens verksamhet kräver, har man sökt säkra genom att i nämndens egen och andra myndigheters instruktioner intaga föreskrif­ ter om samråd. Riksnämndens samordnande ställning har också ansetts kräva, att nämnden har befogenhet att lämna i det ekonomiska försvarsbe- redskapsarbetet deltagande myndigheter anvisningar rörande arbetets bedri­ vande.

Utredningen har ställt frågan om man genom de vidtagna anordningarna verkligen tillskapat de erforderliga förutsättningarna för en faktisk och ef­

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 84 år VJ61

fektiv samordning av den ekonomiska försvarsberedskapen. Uppenbart är enligt utredningen, att meddelade föreskrifter möjliggör för riksnämnden att såsom centralorgan hålla sig underrättad om hur beredskapsplaneringen på olika områden fullföljes samt att taga initiativ till samråd och överlägg­ ningar i syfte att åstadkomma samordning. Man kan dock icke bortse från det läge som uppstår, då av något skäl de berörda myndigheterna icke åstad­ kommer den erforderliga samordningen av planeringsarbetet. Orsakerna till en sådan situation kan vara skiftande. De kan bottna i olika uppfattning om målsättningen i stort, om väsentliga detaljer däri, om hur utförandet skall ske, om på vem en viss uppgift skall falla o. s. v. Det är i sådana fall, som riks- nämndens anvisningsrätt tänkts fylla en uppgift. Mot denna lösning av sam­ ordningsproblemet har utredningen särskilt vänt sig. Den har uppenbara svagheter, som utredningen funnit icke sakna sina praktiska verkningar.

Rent principiellt ter det sig mindre tilltalande med en ordning, som byg­ ger på att en myndighet skall lämna en sidoordnad sådan föreskrifter om vad på den ankommer eller hur den skall lösa sina uppgifter. Ett sådant förfarande synes i själva verket mindre väl förenligt med den hävdvunna uppfattningen om de centrala verkens och myndigheternas ställning såsom självständigt verksamma och för sina åtgöranden ansvariga organ. Man kommer enligt utredningen icke förbi denna invändning med en hänvisning till möjligheten för den anvisningsmottagande att i förekommande fall bringa frågan under Kungl. Maj:ts prövning. Föreskriften härom utgör närmast ett belägg för att systemet med anvisningar redan från början bedömts såsom icke invändningsfritt.

Den avgörande svagheten i detta system ligger emellertid däri att i ett läge, då samstämmighet i uppfattning och samordning av planering icke utan vidare kommer till stånd, möjligheten att tillgripa formliga anvisningar faktiskt ej utnyttjas. Skälet är därvid enligt utredningen helt enkelt det, att en sådan metod — förutom att den strider mot vedertagna former för en myndighets sätt att agera gentemot en annan myndighet — ter sig till sin innebörd brysk och kanske bedömes såsom för framtiden ägnad att ytterli­ gare försvåra möjligheterna till samförstånd.

Som resultat av sina överväganden föreslår utredningen, att riksnämn- dens anvisningsrätt avskaffas.

En ökad reell ansvarsfördelning i förhållandet mel­ lan de beredska psplanerande myndigheterna. Utred­ ningens förslag om borttagande av anvisningsrätten följer av dess uppfatt­ ning, att riksnämnden bör befrias från sitt — åtminstone formellt vittgåen­ de —- ansvar för genomförandet av en samordning inom det ekonomiska beredskapsfältet.

Vid sina överväganden av detta spörsmål har utredningen bl. a. beaktat det förhållandet, att de faktiska förutsättningarna för en över hela det eko­ nomiska försvarsområdet samordnad planering icke synes vara i allo helt tillfredsställande. Det bör även bemärkas, att läget numera är delvis annor­

9

lunda än på den tid, då folkhushållningsdepartementet fanns och inom Kungl. Maj :ts kansli svarade för samordningen i ekonomiska beredskapsfrå­ gor. Den omständigheten att ett särskilt departement, varunder åtskilliga beredskapsvårdande myndigheter sorterade, framstod som den naturlige huvudmannen på ifrågavarande område torde ha inneburit gynnsammare förutsättningar än de nu föreliggande för beredskapsplaneringens samord­ ning även på verksplanet. Bilden är numera betydligt mer splittrad med de viktigare beredskapsplanerande verken lydande under en rad olika departe­ ment, såsom handels-, social-, jordbruks-, inrikes- och kommunikationsde­ partementen.

Vad angår riksnämndens nuvarande ansvarsställning som centralorgan påtalar utredningen den oklarhet, som f. n. råder i fråga om fördelningen av det både formella och reella ansvaret för beredskapsplaneringen. Enligt utredningen borde det rimligen förhalla sig sa att om en viss beredskaps- uppgift instruktionsmässigt eller eljest ankommer på en myndighet och om denna uppgift kan lösas separat, endast denna myndighet bör ha ansva­ ret för vad som göres eller låtes. Jämlikt sin instruktion åligger det emel­ lertid riksnämnden »att leda, övervaka och samordna» försvarsförberedel- serna på det ekonomiska området, och något avkall från denna uppgift göres ej för det fall, där själva utförandet av sådana förberedelser ålagts annan myndighet. På i huvudsak samma sätt ter sig läget, där planeringen av för- svarsberedskapen i något särskilt hänseende gemensamt ankommer på flera myndigheter och av dessa måste lösas i intimt samarbete. Riksnämndens medverkan kan därvid betingas av att planeringen även berör områden, för vilka nämnden är omedelbart ansvarig. Vad instruktionen ålägger riksnämn­ den för ansvar i sådana fall är oklart. Skyldigheten att »leda, ö\er\aka och samordna» kan enligt utredningen ge rum för en mycket vidsträckt tolk­ ning.

Utredningen har mot bakgrund av sina överväganden i ämnet framlagt vissa synpunkter och förslag på hur samarbetet inom det ekonomiska be- redskapsområdet bör ordnas. Förslagen syftar till en ökad reell ansvarsför­ delning mellan de i beredskapsarbetet deltagande myndigheterna samtidigt som samordningsaspekten beaktas genom att förbättrade former skapas för ett kontinuerligt samråd mellan berörda myndigheter. Utredningens förslag i sistnämnda hänseende — som avser inrättandet av en särskild samord- ningsdelegation för civila beredskapsfrågor -— redovisas i närmast följande avsnitt.

Beträffande ansvarsfördelningen innebär den föreslagna ordningen, att den decentralisering av beredskapsuppgifter, som utredningen i det föregående förordat, åtföljes av en motsvarande decentralisering av ansvaret för att be­ rörda uppgifter blir tillfredsställande genomförda och samordnade med an­ nan beredskapsplanering. Vad angår riksnämnden själv skall den — vid sidan om sin egen beredskapsplanerande verksamhet — bibehålla sin ställ­ ning som centralorgan inom det ekonomiska försvaret. Nämnden skall vis­

Kungl. Maj.ts proposition nr år 1961

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 84 år 1961

serligen icke längre vara direktivgivande och i sista hand ansvarig för att en samordning av beredskapsplaneringen verkligen kommer till stånd. Den skall emellertid ha skyldighet att följa upp beredskapsverksamheten på hela det ekonomiska fältet, taga initiativ där så är påkallat, vid behov stå till de beredskapsplanerande myndigheternas förfogande för samråd samt all­ mänt verka för samordning såväl inom det ekonomiska försvaret som i det­ tas förhållande till andra totalförsvarsgrenar. Utredningen föreslår — som strax skall närmare utvecklas — en särskild delegation för samordningsfrå­ gor och anser, att ett sådant organ bör kunna ge verksamt stöd åt riksnämn- den i dess arbetsuppgifter som centralorgan.

Med en ökad reell ansvarsfördelning är det angeläget, att en klarare gräns­ dragning sker i vederbörande instruktioner av de beredskapsuppgifter, som åvilar riksnämnden resp. andra myndigheter. Utredningen åsyftar härvid­ lag främst beredskapsuppgifter, vilka uppenbarligen bör ankomma på andra myndigheter än riksnämnden men beträffande vilka uppgifter det saknas instruktionsmässig föreskrift om att ansvaret för dem verkligen också åvilar dessa andra myndigheter. Klarare riktlinjer bör i sådana fall ges genom att det i vederbörliga instruktioner i möjligaste mån angives vad som i föreva­ rande hänseenden ankommer på de olika verken och myndigheterna. Ut­ redningen vill alltså förorda en översyn av instruktionerna från denna ut­ gångspunkt.

Utredningen uppehåller sig i sammanhanget vid vissa mindre beredskaps­ uppgifter, där nuvarande regler synes ägnade att skapa oklarhet om vem som har det direkta ansvaret för beredskapsplanläggningen. Det gäller för­ säkrings-, bank- och penningväsendet. I avsaknad av uttryckliga bestäm­ melser i vederbörliga instruktioner torde emellertid det direkta ansvaret nu få anses åvila riksnämnden. Mot bakgrund av vad utredningen förut mera allmänt framhållit beträffande decentraliseringen, framstår det som naturligt, att ansvaret anknytes till de myndigheter (försäkringsinspektio- nen, bank- och fondinspektionen etc.), som genom sin fredsmässiga verk­ samhet besitter den särskilda sakkunskapen.

Delegationen för civila försvarsberedskapsfrågor. För att skapa bättre betingelser för en kontinuerligt verkande effektiv sam­ ordning har utredningen efter ingående överväganden ansett sig böra för­ orda inrättandet av en »chefsnämnd», innefattande en representation för de beredskapsplanerande myndigheterna och med uppgift att till gemen­ samma överläggningar upptaga beredskapsfrågor, som är av kontroversiell karaktär eller som med hänsyn till sin särskilda vikt eller omfattning bör avhandlas inom delegationen.

Utredningen förklarar sig medveten om att de samordningsproblem den haft att överväga närmast avser den ekonomiska försvarsberedskapen. Den har emellertid icke kunnat bortse från det förhållandet, att samordnings­ frågorna i vidsträckta hänseenden är ett odelbart helt och att det icke skulle innebära en rationell lösning att för samrådsförfarande tillsätta en chefsnämnd, vars uppgift begränsades till det ekonomiska beredskapsfältet.

11

Sådana väsentliga frågor som t. ex. de vilka avser transportväsendet, arbets- kraftsfördelningen, industriproduktionen och livsmedelsförsörjningen måste sålunda dryftas och lösas under beaktande jämväl av anspråk som ställts från företrädare för andra grenar av totalförsvaret. Särskilt gör sig då en­ ligt utredningen behovet av en samordning av den civila försvarsberedska- pen gällande. Med hänsyn härtill bör nämndens uppgift avse hela detta be- redskapsfält.

Benämningen föreslås bli delegationen för civila beredskapsfrågor. I fråga

Delegationens uppgift är att verka för samordning, överläggningarna inom densamma bör sålunda syfta till att skapa förutsättningar för en gemensam grundsyn och ett samordnat handlingsprogram. Den bör emellertid icke till­ läggas någon beslutanderätt, vilket för övrigt skulle vara oförenligt med de olika verkens självständiga ställning. Utredningen understryker i samman­ hanget, alt delegationens tillskapande icke innebär någon minskning i de beredskapsvårdande myndigheternas skyldighet att själva i görlig mån sam­ ordna sina resp. beredskapsuppgifter och icke heller någon principiell för­ ändring för riksnämnden i dess ställning som centralorgan på det ekono­ miska beredskapsfältet.

Vad angår ordförandeskapet har utredningen angivit de alternativa möj­ ligheterna att till ordförande utse antingen någon av de berörda verksche­ ferna eller ett statsråd, närmast då det konsultativa statsråd som på rege­ ringsplanet har till uppgift att svara för samordningen av de civila bered­ skapsfrågorna. De skäl som kan anföras för resp. mot ett vart av alternati­ ven har närmare utvecklats i betänkandet.

Utredningen erinrar om alt chefen för försvarsdepartementet numera till­ kallat särskilda sakkunniga för utredning rörande totalförsvarets lednings- och samordningsproblem och förutsätter, att dessa frågor härigenom kan bringas till en mera definitiv lösning. Från beredskapssynpunkt kan det emellertid enligt utredningen icke vara tillrådligt att i avbidan härpå låta samordningsproblemen inom det civila försvarsberedskapsområdet förbli i det för dagen rådande läget. Utredningen anser det tvärtom angeläget, att den föreslagna delegationen för civila beredskapsfrågor snarast inrättas.

Kungl. Maj. ts proposition nr 84 år 1961

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 8i år 1961

Yttranden

Vad utredningen anfört om önskvärdheten av decentralisering s- principens fortsatta tillämpning inom det ekonomiska be­ redskapsarbetet har av remissinstanserna allmänt tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Från ett par remissinstansers sida frainhålles dock de olägen­ heter, som en alltför långt driven decentralisering kan innebära med hän­ syn till samordningsaspekten och riksnämndens ställning som centralorgan.

Civilförsvarssiyrelsen framhåller, att man genom en horisontell decentra­ lisering till sådana myndigheter, som genom sina fredsuppgifter äger sär­ skild sakkunskap på respektive områden, lättast åstadkommer den önsk­ värda smidigheten i beredskapsarbetet. Styrelsen vill dock starkt under­ stryka behovet av samordning vid genomförd decentralisering.

Överbefälhavaren — liksom statens jordbruksnämnd — anser, att en ut­ gångspunkt vid decentralisering av beredskapsuppgifter bör vara, att de tredstida myndigheter vilka tilläggas sådana även får ansvaret för den pla­ nerade verksamhetens bedrivande under krig. All verksamhet på det eko­ nomiska försvarets område bör enligt överbefälhavaren författningsmässigt regleras efter denna grundprincip.

Enligt överståthållarämbetet medför de ekonomiska beredskapsuppgif- ternas svårighetsgrad och deras utsträckning till väsentliga delar av sam­ hällslivet, att man säkerligen icke enbart genom organisationsförändringar löser riksnämndens nuvarande svårigheter. En ytterligare decentralisering av beredskapsuppgifter torde ur denna synpunkt vara nödvändig. — En ökad decentralisering förordas även av generalposlstijrelsen, som anser att en sådan skulle innebära en väsentlig rationalisering av planläggningsarbetet och möjliggöra för riksnämnden att i större utsträckning ägna sig åt de särskilda för landets försvar synnerligen betydelsefulla funktioner, som alltjämt avses skola åvila nämnden.

Försvarets fabriksstgrelse säger sig i princip ansluta sig till decentrali- seringslinjen men vill dock understryka, att frågan om anknytning av en planläggningsuppgift till viss myndighet noga måste prövas med beaktande av huruvida myndigheten med hänsyn till arten av sina fredsmässiga ar­ betsuppgifter verkligen kan anses äga de bästa förutsättningarna för att även sörja för krigsplanläggning.

Marinförvaltningen anser, att en viss restriktivitet bör iakttagas vid till-

Jämpningen av decentraliseringsprincipen. Ytterligare decentralisering sy­ nes sålunda kunna medföra, att riksnämndens ställning som samordnande organ kommer att försvagas.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap slutligen uppehåller sig särskilt vid samordningsaspekten i samband med decentraliseringen. Ett ställningstagande för eller mot en viss decentralisering är enligt nämnden i första hand en avvägning mellan å ena sidan fördelarna att lägga uppgif­ terna hos ett fackorgan och å andra sidan de nackdelar detta medför ur samordningssynpunkt. Endast då fördelarna klart överväger, bör decentra­ lisering ifrågakomma.

13

Behovet av ett särskilt centralorgan med samordnande funktioner inom det ekonomiska försvaret har icke ifrågasatts av någon remissinstans och icke heller riksnämndens ställning som sådant centralor­ gan.

överbefälhavaren framhåller, att det ur militär synpunkt är fördelaktigt om samarbetet med civila myndigheter på det ekonomiska försvarets om­ råde i frågor, som kräver samordning mellan flera civila myndigheters 'verksamhet, kan ske med ett enda civilt centralorgan. Värdet av ett sådant har bestyrkts under de gångna åren, och riksnämnden bör därför bibehål­ las vid sina hittillsvarande samordnande funktioner.

Kommerskollegium understryker vikten av att planeringen inom det eko­ nomiska området hålles samman under en stark enhetlig ledning och att för uppgiften finnes ett särskilt gemensamt organ. Endast härigenom ska­ pas förutsättning för erforderlig samordning av olika berörda myndig­ heters verksamhet samt lämnas möjlighet att i olika lägen med erforderlig kraft hävda de materiella behov, som föreligger på sektorer av samhällsli­ vet, vilka ligger utanför det militära försvaret och civilförsvaret. Av vikt är även att ett sådant centralt organ med sin ingående kännedom om nä­ ringslivet kan medverka till en utformning av planeringen, som tager ve­ derbörlig hänsyn till den ekonomiska verksamhetens arbetssätt och övriga förutsättningar.

Liknande synpunkter framföres av olika remissinstanser inom närings­ livet. Nämnas må i sammanhanget, att Sveriges grossistförbund och Sveri­ ges köpmannaförbund i sina yttranden bl. a. uppehåller sig vid den bety­ delse som ett centralorgan får vid övergången från fredsförhållanden till ett krisläge. I en dylik situation krävs sålunda ett handlingskraftigt organ, som är berett att omedelbart taga hand om de regleringar, vilka är påkal­ lade inom näringslivet, och därefter medverka vid upprättandet av sär­ skilda krisorgan.

I fråga om riksnämndens befogenheter som central­ organ är det främst utredningens förslag om anvisningsrättens slopande, som föranlett kritiska erinringar. De remissinstanser, som avstyrkt eller ställt sig tveksamma till utredningens förslag i denna del, är närmast överbefälhavaren, marinförvaltningen, försvarets fabriksstgrelse, statskontoret, statens organisationsnämnd, statens jordbruksnämnd, kom­ merskollegium, riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, lähsstyrel-0 sen i Malmöhus län, Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbnnd, Sve­ riges köpmannaförbund, Sveriges lantbruksförbund, Kooperativa förbundet,

Landsorganisationen, Sveriges akademikers centralorganisation samt vissa handelskammare. Övriga remissinstanser har — utan att närmare utveckla sin ståndpunkt — lämnat utredningens förslag utan erinran.

överbefälhavaren, försvarets förvaltningsdirektion och marinförvaltningen anser, att riksnämnden för att kunna genomföra den erforderliga samord­ ningen bör ha befogenhet att ge sidoordnade myndigheter bindande anvis­ ningar. Nämnda remissinstanser anser också, att riksnämndens ställning

Kungl. Maj.ts proposition nr 84 år 1961

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 8A år 1961

som anvisningsgivande myndighet lämpligen borde stärkas genom att de myndigheter, som f. n. äger rätt att vara representerade vid nämndens sam­ manträden, i fortsättningen ålägges skyldighet att vara företrädda. — Ma­ rinförvaltningen erinrar i sammanhanget, att utredningen för att ge riks- nämnden ett stöd i dess samordningssträvanden förordat inrättandet av en särskild samrådsdelegation. Det med delegationen avsedda ändamålet kan enligt marinförvaltningen uppnås på ett enklare sätt, nämligen genom att de verkschefer (ställföreträdare), som ifrågasatts ha skyldighet att efter kallelse närvara vid sammanträden i delegationen, i stället får ingå i riks- nämndens ledning vid avgörandet av ärenden, där anvisningar ifrågakom- mer. Med en dylik ordning synes man undvika olägenheterna med anvis- ningsrätten, då de anvisningsmottagande myndigheterna då har möjlighet att genom sina chefer deltaga i anvisningsärendenas behandling. — Vad angår försvarets förvaltningsdirektion bör framhållas, att kanslidirektören i di­ rektionen anfört reservation mot dennas yttrande. I reservationen anföres, att formen med direktivrätt gentemot sidoordnade myndigheter inom de­ ras förvaltningsområden är främmande för den civila statsförvaltningen. Direktivrätten innefattar vidare icke några klara regler för ansvarsfördel­ ningen myndigheterna emellan och blir verkningslös, därest direktiven icke är förknippade med skyldighet att vidtaga åtgärd inom viss tid.

Enligt försvarets fabriksstyrelse förefaller ej de skäl fullt bärande, som utredningen anfört för att en viss myndighet icke skall kunna ha direktiv- rätt gentemot andra jämställda myndigheter. Enligt styrelsen torde behovet av anvisningsrätt inom här ifrågavarande område böra bedömas ur prak­ tiska synpunkter och med hänsyn till vad effektiviteten i den allmänna försvarsplanläggningen kräver.

Kommerskollegium anför liknande synpunkter och framhåller, att möj­ ligheten för centralorganet att ge bindande anvisningar säkrar de formella förutsättningarna för en fast samordning inom beredskapsområdet. En så­ dan ordning synes kollegium vara att föredraga framför det av utredning­ en föreslagna samrådsförfarande!, där de olika berörda myndigheternas representanter skulle på ett mera oklart sätt »känna sig bundna» av vad som överenskommits vid överläggningarna inom den särskilda samrådsde- legationen. Enligt kollegium har systemet med bindande anvisningar, som vid behov kan bringas under Kungl. Maj :ts prövning, bestämda fördelar även ur de anvisningsmottagande myndigheternas synpunkt med tanke på frågan om ansvarsfördelningen.

Sveriges industriförbund framhåller, att de av utredningsmannen an­ förda skälen mot ett bibehållande av riksnämndens anvisningsrätt synes taga sikte på utnyttjandet av anvisningar som ett medel att lösa kontro­ versiella frågor. Utredningen har däremot förbigått, att i nämndens sam­ ordnande verksamhet behov kan finnas av exempelvis allmänna, till ett flertal myndigheter riktade anvisningar om beredskapsplaneringens ut­ formning ulan att några som helst kontroversiella uppfattningar mellan myndigheterna föreligger. Föreskriften om anvisningsrätten i nämndens

15

instruktion synes därför böra kvarstå. Industriförbundet — liksom för öv­ rigt Sveriges köpmannaförbund ■— ställer sig dock tveksamt till lämplighe­ ten av att riksnämnden under normala fredliga förhållanden utnyttjar sin befogenhet att meddela formliga anvisningar för alt lösa verkligt kontro­ versiella samordningsfrågor. Den bästa lösningen synes de båda förbunden i sådana fall vara att underställa frågorna Kungl. Maj :ts prövning.

Riksnämnden själv anför i sammanhanget såsom sin uppfattning, att hänsynen till andra myndigheters självbestämmanderätt icke bör få hindra en rationell ordning för samordning på detta synnerligen viktiga bered- skapsområde. Nämnden kan icke heller ansluta sig till den uppfattningen, att anvisningsrätten i själva verket skulle sakna effekt. Tvärtom utgör denna rätt en förutsättning för att nämnden skall kunna utöva central led­ ning och samordning. Enbart den omständigheten att anvisningsrätten finns verkar befrämjande för att nå samförståndslösningar. Nämnden är således av den uppfattningen, att den anvisningsrätt som tillagts nämnden är naturlig och nödvändig för att nämnden skall kunna fungera som cen­ tral myndighet. De skäl för dess borttagande som utredningen anfört kan icke anses bärande.

Utredningens uppfattning att o k 1 a r h e t för närvarande råder i fråga om fördelningen av ansvaret för beredskapsplane­ ringen delas av åtskilliga remissinstanser, och angelägenheten under- strykes av att ansvarsfördelningen får en i både formellt och praktiskt hän­ seende tillfredsställande lösning. Uttalanden i sådan riktning göres av bl. a. överbefälhavaren, försvarets förvaltningsdirektion, telestyrelsen, general­ poststyrelsen, statens jordbruksnämnd, länsstyrelserna i Kronobergs samt

Göteborgs och Bohus län, vidare av Sveriges industriförbund, Sveriges gros­ sistförbund och Stockholms handelskammare. Nyssnämnda länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län påtalar i sammanhanget, att oklarheten i an­ svarsfördelningen på det centrala planet icke har kunnat undgå att i sin tur menligt inverka på verksamheten på det regionala planet.

Vissa remissinstanser har behandlat de ansvarsfördelningsproblem, som möter på särskilda beredskapsområden.

Telestyrelsen framhåller, att telekommunikationerna är av utslagsgivan­ de betydelse för näringslivet och att de med hänsyn härtill i skilda sam­ manhang bedömes tillhöra det ekonomiska beredskapsområdet. I enlighet härmed skulle sålunda telekommunikationsväsendet stå under riksnämn- dens ledning, övervakning och samordning. Telestyrelsens egen instruktion ger dock icke stöd för en sådan uppfattning. I instruktionen nämns sålun­ da som likaberättigade samrådsmyndigheter riksnämnden, försvarsstaben, civilförsvarsstyrelsen och beredskapsnämnden för psykologiskt försvar. Ifrå­ gavarande samrådsföreskrift torde ha tillkommit bl. a. som ett uttryck för att telekommunikationerna är av betydelse i lika hög grad för totalförsva­ rets alla grenar.

Vattenfallsstyrelsen erinrar om att enligt uttalande i proposition till 1948 års riksdag ansvaret för beredskapsarbetet på kraftförsörjningens område

Knngl. Maj.ts proposition nr 84 år 1961

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 8i år 1961

i sista hand förutsattes åvila riksnämnden. I fråga om detaljplaneringen på kraftområdet verkar emellertid Centrala driftledningen (CDL), vilket är ett samarbetsorgan mellan den statliga och enskilda kraftindustrin. Med hänsyn till beredskapsuppgiftens nära anknytning till vattenfallsstyrelsens ämbetsområde — ordförande i CDL är styrelsens generaldirektör och CDL:s arbetande och utredande organ, riksdriftbyrån, består av personal från styrelsen — ligger det nära till hands att låta denna myndighet påtaga sig huvudansvaret för nämnda uppgift.

Vad angår utredningens förslag, att ansvaret för beredskapsplaneringen på försäkrings-, bank- och penningväsendets område närmare klarlägges och därvid ålägges de myndigheter (försäkringsinspektionen, bank- och fondinspektionen etc.), som genom sin fredsmässiga verksamhet besitter den särskilda sakkunskapen, har detta tillstyrkts eller lämnats utan erin­ ran av statens organisationsnämnd, kommerskollegium, försäkringsinspeklionen, överståthållarämbetet, länsstyrelsen i Kronobergs län samt vissa handelskammare. För ett bibehållet huvudansvar hos riksnämnden uttalar sig däremot bank- och fondinspektionen, fullmäktige i riksbanken samt vis­ sa andra handelskammare. — Av de av utredningens förslag berörda myn­ digheterna framhåller försäkringsinspektionen, att dess kontakter med riksnämnden såvitt rör beredskapsplaneringen på försäkringsområdet för­ löpt friktionsfritt och icke ställt frågan om det reella eller formella an­ svaret på sin spets. Inspektionen tillstyrker emellertid, att i klarhetens in­ tresse berörda planeringsansvar instruktionsmässigt ålägges densamma. —

Bank- och fondinspeklionen ifrågasätter emellertid, om ansvaret på för­ säkrings- och bankområdet bör decentraliseras till vederbörande fredsmyn- digheter, detta främst med hänsyn till behovet av samordning mellan dessa myndigheters planering. Huvudansvaret synes böra kvarligga hos riks­ nämnden, som givetvis skall utföra planeringen i intimt samråd med fack­ myndigheterna. En liknande uppfattning framföres av fullmäktige i riks­ banken.

I anslutning till vad utredningen anfört om oklarheten i ansvarsfördel­ ningen säger sig riksnämnden icke vilja bestrida, att fall föreligger där sådan oklarhet råder. Några praktiska problem av betydenhet synes dock icke förekomma i detta avseende. Själv bedömer riksnämnden sitt ansvar — emanerande från skyldigheten att »leda, övervaka och samordna försvars- förberedelserna på det ekonomiska området» — såsom relativt vidsträckt, vilket emellertid icke fritager andra planläggande myndigheter från det an­ svar, som rimligen kan åläggas dem i deras egenskap av sakkunniga myn­ digheter. I viss mån torde här föreligga ett delat ansvar, vilket i och för sig är förklarligt, då man till varje pris måste undvika, att område finnes, där ingen känner ansvar. — Riksnämnden bedömer i princip ansvarsfördelning­ en så, att de olika planerande myndigheterna var och en på sitt område bör bära ansvaret dels för att planläggningen sker på ett sakförståndigt sätt, dels för att den sker i enlighet med riksnämndens anvisningar där så­

17

dana ansetts erforderliga. Härutöver bör riksnämnden verka dels för att planläggning kommer till stånd på olika områden, dels för en gemensam grundsyn, efter vilken de planläggande myndigheterna skall arbeta. — Vad särskilt angår försäkrings-, bank- och penningväsendet framhåller nämn­ den, att den tagit vissa initiativ samt verkat såsom allmänt samordnande organ, medan planläggningsarbetet i detalj utförts eller avses utfört av resp. fackmyndigheter. Enligt nämndens uppfattning är arbetsfördelningen så­ lunda redan ordnad på det sätt som utredningen föreslår.

Utredningens förslag om inrättande av en delegation för civila beredskapsfrågor har tillstyrkts eller lämnats i huvudsak utan erinran av följande remissinstanser, nämligen arbetsmarknadsstyrel­ sen, civilförsvarsstyrelsen, generalpoststyrelsen, telestyrelsen, väg- och vat­ tenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, statens jordbruksnämnd, sjöfartsstyrelsen, försäkringsinspektionen, överståthållarämbetet, samtliga åtta hörda länsstyrelser och civilbefälhavaren i andra civilområdet. Av nämnda remissinstanser har vissa anslutit sig till den alternativt föreslagna anord­ ningen med ett statsråd som ordförande, andra till anordningen med en verkschef som ordförande. — Flertalet övriga remissinstanser har föror­ dat, att innan ställning tages till förevarande spörsmål resultatet av den på­ gående utredningen om samordnings- och ledningsproblemen inom total­ försvaret — 1960 års försvarsledningsutredning — avvaktas. Vissa remiss­ instanser har gjort det utan att ange någon egentlig ståndpunkt till utred­ ningens förslag, såsom överbefälhavaren, försvarets förvaltningsdirektion, statens organisationsnämnd, luftfartsstyrelsen och Sveriges akademikers centralorganisation. Andra remissinstanser har förklarat sig positivt in­ ställda i princip. Till dessa torde närmast få räknas medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, järnvägsstyrelsen och statskontoret. Ett antal remissinstanser har emeller­ tid ställt sig kritiska till den av utredningen förordade ordningen eller åt­ minstone förordat alternativa interimistiska lösningar av samordningspro­ blemen. Till denna grupp hör arméintendentur-, marin- och flygförvaltning­ arna, kommerskollegium, riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, civilbefälhavaren i fjärde civilområdet, Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Kooperativa förbundet och

Tjänstemännens centralorganisation.

Civilförsvarsstyrelsen erinrar om att totalförsvarets ledning f. n. är före­ mål för särskild utredning. I avbidan på resultatet härav ansluter sig styrelsen till den av riksnämndsutredningen förordade lösningen med en delegation för civila försvarsberedskapsfrågor. Delegationens verksamhet bör dock avse icke enbart överläggningar i ärenden, som ankommer på de för den civila försvarsberedskapen ansvariga myndigheterna, utan jämväl inbördes information i större hithörande frågor. För att delegationen skall fylla sin uppgift är det påkallat med en föreskrift, att den skall samman­ träda minst ett visst antal gånger om året. Vad angår posten som ordföran-

2 Bihang till riksdagens protokoll 1961

.

1 samt

.

Nr 84

Kungl. Maj.ts proposition nr 8b år 1961

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 8i år 1961

de bör enligt styrelsen en verkschef utses till denna. Mot lösningen med ett statsråd som ordförande talar förutom invändningar av politisk karak­ tär den omständigheten, att verksamheten är begränsad till överläggningar på verksplanet.

Statens jordbruksnämnd ansluter sig i sak till det föreslagna arrange­ manget med en särskild chefsnämnd. En sådan nämnd, vars avgöranden i realiteten torde få karaktären av direktiv till de berörda myndigheterna, bör kunna bli av stor betydelse som ett gemensamt organ för överväganden angående skilda områden av ekonomisk försvarsberedskap. I fråga om ord­ förandeposten förefaller det naturligt, att verkschefsalternativet väljes, därvid chefen för riksnämnden närmast synes böra ifrågakomma. — Andra tillstyrkande myndigheter, vilka i likhet med jordbruksnämnden och civil- försvarsstyrelsen anser, att ordföranden bör vara en verkschef, är väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och riksräkenskapsverket.

Telestyrelsen och generalpoststyrelsen är likaledes införstådda med att ett samverkansorgan sådant som den av utredningen föreslagna chefs­ nämnden bör ha en viktig uppgift att fylla och anser sig därför böra till­ styrka dess snara inrättande. Vad angår nämndens närmare organisation har generalpoststyrelsen i princip icke något att erinra, medan telestyrel­ sen anmäler tvekan i vissa hänseenden dock utan att närmare utveckla sin ståndpunkt. Till ordförande vill de båda myndigheterna ha ett statsråd.

Civilbefälhavaren i andra civilområdet anser, att tillkomsten av delega­ tionen icke minst skulle bidraga till att klarlägga såväl den reella som den formella ansvarsfördelningen mellan de berörda beredskapsvårdande myn­ digheterna. Han ifrågasätter dock, om icke den föreslagna delegationen borde ingå såsom en särskild beredning inom Kungl. Maj :ts kansli. Här­ igenom skulle bl. a. nära kontakt etableras med det samordnings- och pla­ neringsarbete, som bedrivs inom statsrådsberedningen och statsdeparte- menten. Ordförandeposten synes i konsekvens härmed böra anförtros ett statsråd. — Andra tillstyrkande myndigheter, vilka i likhet med tele- och generalpoststyrelserna samt nämnde civilbefälhavare anser, att ett statsråd bör vara ordförande, är vattenfallsstyrelsen, sjöfartsstyrelsen, överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus län samt Västman­ lands län.

Överbefälhavaren anser visserligen liksom utredningen att en fastare samordning är nödvändig men förordar att med ett ställningstagande till utredningens förslag i denna del skall anstå i avvaktan på resultatet av 1960 års försvarsledningskommittés arbete. Han begränsar sig i övrigt till att erinra om sitt eget tidigare framlagda förslag till förbättrad samordning dels inom Kungl. Maj:ts kansli dels på verksplanet. I detta förslag ifråga­ sattes lämpligheten av att ha i förra fallet ett försvarsberedskapsutskott och i senare fallet någon form av chefsnämnd med ett samordnande kansli.

Utgångspunkten skulle emellertid vara, att ämbetsverkens nuvarande ställ­ ning i förhållande till Kungl. Maj:t icke borde ändras. Helt allmänt vill överbefälhavaren understryka angelägenheten av att lednings- och sam-

Kungl. Maj. ts proposition nr 8A år 1981

19

ordningsfrågorna inom den civila delen av totalförsvaret får en lösning utäii onödig tidsutdräkt.

Medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar och järnvägsstyrelsen finner den av utredningen föror­ dade lösningen vara principiellt lämplig men anser trots detta, ätt man bör avvakta pågående försvarsledningsutredning.

Kommerskollegium avstyrker inrättandet av delegationen. Det erinras i sammanhanget om att denna till verksamhetsområde tänkes ha dels olika grenar av den ekonomiska försvarsberedskapen, dels annan »civil» bered- skapsverksamhet och därvid främst civilförsvaret. Enligt kollegiums upp­ fattning bör emellertid den ekonomiska beredskapen ses som ett från t. ex. militärförsvaret och civilförsvaret skilt område med sitt särskilda behov av samlad överblick, ledning och samordning. Erforderlig samverkan och samordning måste givetvis säkras med beredskapen på civilförsvarets oin- råde. Detsamma gäller emellertid i lika mån i förhållande till det militära försvaret. Att enligt utredningens förslag i ett särskilt system nu organisera samordningen mellan civilförsvaret och det ekonomiska beredskapsområ- det skulle enligt kollegiets uppfattning också föregripa pågående utredning om totalförsvarets ledningsproblem. Man bör därför i förevarande samman­ hang begränsa sig till samordningsuppgiften på det ekonomiska fältet.

Kollegium ställer sig därvid tveksamt till möjligheterna för en enligt utred­ ningens förslag utformad delegation — som saknar besluts- och anvisnings- rätt — att med erforderlig styrka leda och samordna det ekonomiska be­ redskapsarbetet.

Arméintendentiirförvaltningen ifrågasätter, om man icke i första hand bör undersöka förutsättningarna att genom erforderliga organisationsför­ ändringar inom riksnämnden och eventuellt vidgade befogenheter för den­ na åstadkomma önskad effektivisering av samordningen. Först om det konstateras, att en sådan lösning ej är möjlig, bör frågan upptagas om in­ rättandet av ett särskilt organ.

Sveriges industriförbund och Kooperativa förbundet, som likaledes erin­ rar om pågående totalförsvarsutredning, anser det böra övervägas att till riksnämnden knyta de tänkta ledamöterna i delegationen. En liknande lös­ ning förordas av Sveriges köpmannaförbund, marinförvaltningen och flyg­ förvaltningen, vilken sistnämnda myndighet dock endast uttalar sig om en interimistisk lösning.

Enligt riksnämnden gäller det nu i första hand att lösa samordnings­ problemen på det ekonomiska området. Hur därefter samordningen skall ske mellan ekonomiskt försvar, civilförsvar och militärt försvar och om det är lämpligt att t. ex. ställa civilförsvar och ekonomiskt försvar under ge­ mensam ledning är frågor, som får övervägas i ett större sammanhang. — Såvitt riksnämnden förstår, har utredningen eftersträvat alt få till stånd en ordning, enligt vilken kontroversiella frågor inom det ekonomiska försvaret, skall kunna hänskjutas till ett forum, där flera myndigheter än de direkt berörda är representerade. Med denna utgångspunkt synes nämnden den

20

närmast till hands liggande lösningen vara att föreskriva, att sådana frågor skall kunna hänskjutas till riksnämnden i plenum samt att nämnden därvid skall ha viss sammansättning, i huvudsak densamma som utredningen tänkt sig i fråga om delegationen. Förutsättning för en sådan sammansättning av riksnämnden finns i stort sett redan enligt gällande instruktion. Genom några smärre jämkningar i instruktionen skulle ökade möjligheter kunna ernås till smidig samordning på det ekonomiska området, varvid tillika skulle undvikas de komplicerade ledningsförhållanden, som ett vid sidan av de planerande myndigheterna stående rådgivande organ skulle innebära.

Departementschefen

Ett framgångsrikt försvar förutsätter bl. a., att de materiella behov av olika slag, som uppkommer i ett krigs- eller avspärrningsläge, blir tillgodosedda i rimlig utsträckning. För att så skall kunna ske måste redan i fredstid omfat­ tande förberedelser vidtagas och en planering av berörda verksamhetsområ­ den komina till stånd. Arbetet härmed blir en uppgift för den ekonomiska för- svarsberedskapen, som bör sikta icke endast på att tillgodose de krav som från försvarets sida ställes på landets produktionsförmåga i ett krisläge ulan även på att trygga folkförsörjningen överhuvud i en sådan situation.

Förberedelsearbetet inom det ekonomiska försvaret berör vitt skilda om­ råden av samhällslivet. Som exempel på ifrågakommande beredskapsuppgif- ter kan nämnas planläggning av produktion och handel (jämte viss annan icke-industriell verksamhet), planläggning av bränsle- och energibered­ skapen, lagring av försörjningsviktiga varor, planläggning för undanför- sel och förstöring, disposition av arbetskraft för olika ekonomiska ändamål, planläggning för tillgodoseende av försörjningsviktiga transportbehov etc. Beredskapsområdets omfattning och skiftande karaktär har skapat särskil­ da organisatoriska problem, som icke har sin motsvarighet inom övriga to­ talförsvarsgrenar. Det må i sammanhanget erinras om förhållandena inom det militära försvaret och civilförsvaret, där beredskapsuppgifterna är gan­ ska väl avgränsade och till sin natur sådana att de möjliggör en relativt hög grad av administrativ koncentration. — Det är mot bakgrund av angivna förhållande man har att se den organisatoriska uppläggning av det ekono­ miska beredskapsarbetet, som för närvarande gäller och som antogs av 1947 och 1948 års riksdagar. I korthet innebär den, att samtidigt som beredskaps- uppgifter i betydande omfattning decentraliserats till olika fredstida myn­ digheter särskilda garantier skapats för samordningen av dessas verksam­ het genom förekomsten av ett centralorgan för det ekonomiska försvaret, nämligen riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap.

Det är nu snart femton år sedan riksnämnden inrättades. Under der tid som förflutit har förutsättningarna för dess verksamhet undergått väsent­ liga ändringar. Den allmänna ekonomiska och tekniska utvecklingen har så­ lunda icke kunnat undgå att påverka de ekonomiska beredskapsuppgifterna. Behovet av insatser på vissa sektorer har ökat, medan i andra fall uppgif­

Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1961

21

terna arbetsmässigt minskat eller ändrat karaktär. Förutsättningarna för beredskapsarbetet har också påverkats av det utrednings- och organisations­ arbete, som under de gångna åren bedrivits inom det militära försvaret och civilförsvaret. Bl. a. de angivna förhållandena har föranlett en översyn av riksnämndens verksamhet och organisation genom en särskilt tillkallad ut­ redningsman. En sådan översyn har också tett sig motiverad redan av det skälet, att riksnämndens inrättande på sin tid innebar en i vissa hänseen­ den ny organisatorisk lösning av samordningsproblemen inom det ekono­ miska försvaret och att en bedömning av nämndens verksamhet därför bör ske mot bakgrund av de gångna årens erfarenheter, överhuvud gäller i fråga om allt beredskapsarbete — civilt som militärt — att förutsättningarna snabbt förändras och att med hänsyn härtill en omprövning av beredskaps- organisationen måste ske tid efter annan.

I det följande kommer jag att redovisa mina överväganden och ställnings­ taganden i anslutning till utredningens olika förslag och skall därvid inled­ ningsvis uppehålla mig vid vissa mera allmänna, av utredningen behandla­ de samordnings- och ansvarsfördelningsspörsmål.

Utredningen förordar, att riksnämnden även framgent skall vara centralorgan inom det ekonomiska försvaret sam­ tidigt som decentraliseringslinjen vidhålles i beredskaps­ arbetet. I likhet med remissinstanserna ansluter jag mig härvidlag helt till utredningens uppfattning. En förhållandevis långt driven decentralisering till fackmyndigheter av ansvaret för det tekniska genomförandet av olika planläggningsuppgifter torde sålunda vara en förutsättning för att förbere­ delsearbetet skall kunna bedrivas på ett effektivt och tillräckligt sakkunnigt sätt. Jag vill dock i sammanhanget framhålla, att enbart den omständighe­ ten att det finns en myndighet med lämpliga fredstida uppgifter icke bör vara avgörande för om decentralisering av en beredskapsuppgift bör kom­ ma till stånd. Även andra förhållanden torde få beaktas, exempelvis om myn­ digheten har förutsättningar för att handha den planerade verksamheten i ett krigsläge, vidare om fördelarna att lägga uppgiften på ett fackorgan över­ väger de nackdelar en sådan ordning kan innebära ur samordningssynpunkt.

Vad angår riksnämndens ställning förefaller det utan vidare klart, att med en uppdelning av beredskapsarbetet på ett antal verk och myndigheter be­ hovet av en samordnande instans gör sig starkt gällande. Genom ett central­ organ måste sålunda de olika myndigheter, som deltager i det ekonomiska förberedelsearbetet, tillhandahållas de allmänna förutsättningarna och ut­ gångspunkterna för planläggningen så att denna blir samordnad inbördes och i förhållande till annan totalförsvarsplanering. Icke minst relevant sy­ nes den synpunkt vara som anförts av kommerskollegium i dess remissytt­ rande, nämligen att genom ett centralorgan med ingående kännedom om näringslivet få en viss garanti för att beredskapsplaneringen ges en utform­ ning, som tager vederbörlig hänsyn till den ekonomiska verksamhetens ar­ betssätt och övriga förutsättningar. — Utöver vad sålunda angivits får det ankomma på centralorganet att handha de direkta planeringsuppgiftcr, som

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1961

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 8i år 1961

av olika skäl icke ansetts böra decentraliseras. Det gäller härvidlag i första hand de ur försörjningssynpunkt centrala beredskapsuppgifterna på den allmänna varuplaneringens, krigsproduktions- och bränsleplaneringens om­ råden, vidare de beredskapsuppgifter i övrigt, för vilka lämpliga fredstida myndigheter icke finns att tillgå.

Om sålunda utredningen i stort velat anknyta till den nuvarande upplägg­ ningen av beredskapsarbetet, vill den likväl få till stånd en ökad reell an­ svarsfördelning mellan de myndigheter, som deltager i planläggningen. I be­ tänkandet påtalas den oklarhet, som för närvarande råder i fråga om för­ delningen av både det reella och formella ansvaret för denna. Det erinras om att riksnämnden enligt sin instruktion har att »leda, övervaka och sam­ ordna» de ekonomiska försvarsförberedelserna och att något avkall icke gö-

res härpå för det fall där själva utförandet av sådana förberedelser ålagts annan myndighet. Den ordning som utredningen vill se genomförd innebär, att nämnden skall verka för samordning och enhetlig planläggning men icke — som dess egen och även vissa andra myndigheters instruktioner kan tyda på — ha något slutligt ansvar för att en decentraliserad planerings- nppgift verkligen också blir genomförd på ett riktigt sätt. Detta ansvar skall åvila vederbörande myndighet, som i sin instruktion eller eljest fått sig be­ redskapsarbetet pålagt. Med en sådan ansvarsfördelning — som instruktions- mässigt klart bör komma till uttryck — finns det icke längre något utrym­ me för att bibehålla den riksnämnden tillkommande rätten att utfärda bin­ dande anvisningar till vederbörande myndigheter, vilken anvisningsrätt en­ ligt utredningen icke fyllt någon funktion.

Enligt min uppfattning torde icke kunna bestridas, att en formell oklar­ het för närvarande karakteriserar ansvarsfördelningen mellan de beredskapsplanerande myndigheterna. I princip synes det riktigt, att en viss myndighet som fått en beredskapsuppgift sig ålagd, sjkall ha ett självständigt ansvar för att densamma blir genomförd på ett rik­ ligt sätt. Det gäller exempelvis här sådana myndigheter som arbetsmarknads­ styrelsen, statens jordbruksnämnd och vissa kommunikationsverk. Den om­ ständigheten att uppgiften blivit decentraliserad till myndigheten är ju just ett uttryck för att denna ansetts ha de största förutsättningarna att tekniskt lösa frågan. Å andra sidan är det för mig lika klart, att säkerhet måste skapas för att myndigheten vid det tekniska genomförandet av uppgiften i tillbörlig utsträckning beaktar det underlag för planeringen som erhållits från riks­ nämnden eller de synpunkter i samordnings- och liknande hänseenden som apförts av denna. Det utrymme, som i ett antal remissyttranden ägnats frågan om riksnämndens anvisningsrätt, synes mig ge vid handen den bety­ delse man på olika håll tillmäter den angivna aspekten. Sainordningsin- tresset torde bli tillgodosett, om man i vederbörande instruktioner -— sam­ tidigt som i. dessa fastslås myndigheternas ansvar för ifrågavarande upp­ gifter — har en föreskrift om samråd med riksnämnden. I allmänhet torde tillämpningen av en sådan föreskrift ej erbjuda några problem. Av intres- Sje är emellertid vad den kan anses innebära i fall då i någon mera väsent­

23

lig fråga riksnämndens ståndpunkt är oförenlig med de berörda myndig­ heternas tekniska uppläggning av planeringen eller med de underlag och ställningstaganden som i ämnet redovisats av andra totalförsvarsmyndig- heter, med vilka de planerande myndigheterna även har att samråda. I så­ dana fall förutsätter jag, att frågan i lämplig form — genom riksnämn­ dens egen eller annan berörd myndighets försorg — underställes Kungl. Maj:ts prövning. — I enlighet med det anförda är jag beredd medverka till att en översyn sker av vederbörande myndigheters instruktioner i syfte att få till stånd en klarare bestämning av ansvarsfördelningen.

För riksnämndens egen del kommer ställningen som centralorgan — med den nyss angivna ansvarsfördelningen -— att innebära, att nämnden skall vid sidan om sina egna planeringsuppgifter ha en instruktionsmässigt fastlagd skyldighet att följa upp beredskapsarbetet på olika delar av det ekonomiska fältet och att på olika sätt verka för samordning. Den senare uppgiften, som främst siktar till att ge berörda myndigheter de allmänna förutsättningarna och utgångspunkterna för planläggningen, tar sig ut­ tryck i att riksnämnden dels i förekommande fall tar initiativ där så är påkallat, dels står till de planerande myndigheternas förfogande för sam­ råd. En förutsättning för att nämnden skall kunna fullgöra dessa funk­ tioner är att de olika berörda myndigheterna håller nämnden fortlöpande underrättad om sin planläggning. En skyldighet i detta hänseende bör ock­ så komma till uttryck i deras instruktioner. — Ett viktigt led i samord­ ningsarbetet är givetvis, att riksnämnden följer utvecklingen inom övriga totalförsvarsgrenar och härvidlag verkar för en ömsesidig anpassning till gemensamma målsättningar. I denna del av sin verksamhet förutsätter jag, alt nämnden kommer att få ett stöd i de organisatoriska lösningar, som kan bli ett resultat av den pågående utredningen om totalförsvarets samord­ nings- och ledningsproblem.

Utöver vad utredningen mera allmänt anfört om decentraliseringsprin- cipen och dess innebörd i ansvarshänseende har den även förordat decen­ tralisering av vissa riksnämnden nu åvilande bered­ skaps uppgifter. I ett par fall är det fråga om en reell decentralisering, d. v. s. överflyttning av beredskapsuppgifter för vilka riksnämnden arbets- mässigt har ett primäransvar. I ett par andra fall gäller det en mera formell decentralisering, d. v. s. inskrivning i andra myndigheters instruktioner att viss beredskapsuppgift ankommer på dem, där uppgiften i praktiken re­ dan åvilar dem men där i avsaknad av varje instruktionsmässig föreskrift det formella ansvaret kvarstår för riksnämnden. — Vad angår de förslag som gjorts i förstnämnda hänseende avser dessa närmast riksnämndens upp­ gifter på transportplaneringsområdet. Till ifrågavarande spörsmål återkom­ mer jag i ett senare sammanhang. — Beträffande den förordade formella decentraliseringen är det närmast fråga om riksnämndens uppgifter på för­ säkrings- samt bank- och betalningsväsendets områden. Härvidlag har jag icke något att erinra mot att planeringsansvaret på försäkringsområdet in­ struktionsmässigt pålägges försäkringsinspektionen, som själv tillstyrkt att

Kungl. Maj.ts proposition nr 84 år 1961

24

så sker. Såvitt gäller beredskapsplaneringen av bank- och betalningsväsendet kommer enligt vad jag inhämtat chefen för finansdepartementet inom kort att begära bemyndigande att igångsätta en särskild utredning i fråga om bank- och betalningsväsendet i krig. I avvaktan på resultatet av denna utred­ ning torde någon ändring i nuvarande ordning tills vidare icke böra genom­ föras.

Vid remissbehandlingen av utredningens betänkande har vattenfallssty­ relsen tagit upp frågan om ansvaret för beredskapsplaneringen på kraft­ försörjningsområdet. Det konstateras i sammanhanget, att enligt uttalande i proposition till 1948 års riksdag ansvaret för beredskapsarbetet på kraft­ området i sista hand förutsättes åvila riksnämnden men att planeringsarbe­ tet organisatoriskt och arbetsmässigt mycket nära kommit att anknytas till vattenfallsstyrelsen. Med hänsyn härtill borde rimligen huvudansvaret kunna överföras på denna myndighet. Vid mina överväganden av frågan har jag icke funnit några egentliga skäl, som talar häremot. Att så sker skulle i stort sett endast innebära en formalisering av vad som i praktiken redan gäller. Det skulle icke heller påverka riksnämndens möjligheter att göra sina synpunkter gällande i fråga om det försörjningsmässiga under­ laget för planeringsarbetet. Jag vill här erinra om vad jag tidigare anfört om innebörden av de beredskapsplanerande myndigheternas samrådsskyl- dighet i förhållande till nämnden. Jag förordar sålunda, att huvudansvaret för planeringen på kraftområdet överflyttas på vattenfallsstyrelsen.

Slutligen vill jag erinra om de förslag, som utredningen framlagt angå­ ende en förstärkning av samordningen mellan de beredskapsplanerande myndigheterna och då icke enbart inom det ekonomiska försvaret utan in­ om det civila försvaret överhuvud. Förslagen går närmast ut på att inrätta en chefsnämnd — delegationen för civila försvarsberedskapsfrågor — som skulle ha till uppgift att behandla beredskapsspörsmål av gemensamt in­ tresse för de i nämnden representerade myndigheterna och som skulle stå under ordförandeskap av någon av de ingående verkscheferna eller alter­ nativt av ett statsråd. — I anledning härav vill jag hänvisa till att chefen för försvarsdepartementet i fjol jämlikt bemyndigande av Kungl. Maj:t tillkallade särskilda sakkunniga — 1960 års försvarsledningsutredning — för att närmare överväga bl. a. frågan om totalförsvarets högsta ledning. De större samordningsproblem, som riksnäinndsutredningen behandlat, kommer därvid att tagas upp i ett vidare sammanhang. Med hänsyn härtill och då nämnda sakkunnigas arbete förväntas bli slutfört inom något år, bör några ställningstaganden icke nu göras som kan föregripa den fortsatta be­ handlingen av totalförsvarets samordnings- och ledningsproblem. De lös­ ningar man därvid kommer fram till kan i sin tur påverka betingelserna för samordningen inom det ekonomiska beredskapsområdet. I sådant fall kan det givetvis bli anledning att upptaga härmed sammanhängande spörsmål till förnyade överväganden.

Kungi. Maj:ts proposition nr 81 år 1961

Kungl. Maj.ts proposition nr år 1961

25

III. Beredskapsplanläggningen på transportområdet

Utredningen

Transportplaneringsuppgiften. För att i möjlig mån säker­ ställa ett rationellt utnyttjande av landets transportresurser i krig fordras ett omfattande fredstida planeringsarbete såväl i central som i regional instans. I utredningens direktiv pekas också på att den växande trafiken och beroendet av denna i olika lägen ökat uppgifterna för de transportplan­ läggande organen. Utredningen har för sin del blivit övertygad om att nuva­ rande organisation icke ger tillräckliga garantier för en ändamålsenlig pla­ nering på detta område. Särskilt har en omprövning av riksnämndens ställ­ ning i sammanhanget befunnits angelägen. En sådan omprövning har delvis betingats av önskvärdheten att uppnå fördelarna med en mera konsekvent tillämpning av decentraliseringsprincipen.

Vid sin genomgång av beredskapsuppgifterna inom transportområdet har utredningen funnit, att dessa lämpligen bör indelas i två grupper. Å ena sidan måste de totala transportresurserna fördelas på olika transportbe­ hov. Den planläggning, som erfordras härför, benämner utredningen trans­ portreglering. Å andra sidan måste — särskilt för olika transportmedel — det rent tekniska genomförandet av transporterna förberedas. Ifrågavaran­ de planläggning benämner utredningen transportledning.

För närvarande gäller, att enligt ett år 1951 av Kungl. Maj :t fattat beslut utgångspunkten för planläggningen av det civila transportväsendet under krig eller krigsfara skall vara, att riksnämnden blir central trafikregle­ ringsmyndighet i krig. Beträffande det fredstida förberedelsearbetet på trans- portledningsområdet handhas detta f. n. i central instans av riksnämnden själv på landsvägstransporternas och sjöfartens område, av järnvägssty­ relsen på järnvägstrafikens område och av luftfartsstyrelsen på luftfartens område.

Planläggning för transportreglering; inrättandet av en central civil transportkommitté. Under krisförhållan­ den och i krig måste landets transportresurser kunna utnyttjas på ett ra­ tionellt sätt så att väsentliga transportbehov blir tillgodosedda i riktig ange- lägenhetsordning. Förutsättningar måste finnas att genom transportregle- rande åtgärder omdisponera transportresurser mellan olika delar av landet eller mellan olika transportuppgifter, allteftersom läget gör det erforder­ ligt. Beroende på omfattningen och den principiella vikten av dessa trans- portreglerande åtgärder fattas beslut härom i central eller regional instans. Självfallet måste — framhåller utredningen — förutsättningarna för ifrå­ gavarande transportreglering i krig planläggas redan i fredstid.

Utan att gå närmare in på orsakerna härtill konstaterar utredningen, att planläggningen i central instans för den transportreglerande verksamheten endast i obetydlig omfattning kommit till stånd. Förberedelsearbetet har i

26

huvudsak begränsat sig till vissa överväganden inom riksnämnden såvitt gäller dennas krigstida organisation som central civil trafikregleringsmyn­ dighet. Enligt utredningens mening föreligger här en allvarlig brist, som snarast bör tillrättas. Om så skall kunna ske, måste emellertid problemen angripas från andra organisatoriska förutsättningar än som nu förelig­ ger. Det är nämligen väsentligt, att i denna planläggning hänsyn tages till de olika anspråk på transportresurserna, som kommer att ställas i krig — härvid är riksnämnden att betrakta som en beställande myndighet vid sidan av andra, såsom civilförsvarsstyrelsen, jordbruksnämnden m. fl. — och att en avvägning mellan anspråken kommer till stånd. Vidare måste i plan­ läggningen beaktas alla tillgängliga transportresurser, d. v. s. vad som fin­ nes att tillgå inom landsvägs-, järnvägs-, sjö- och lufttrafikens områden, och en ändamålsenlig fördelning dem emellan eftersträvas.

Med hänsyn till de krav, som ifrågavarande planering ställer på sam­ ordning och enhetlig bedömning, har utredningen funnit" det ofrånkomligt att inrätta ett särskilt organ, som får till uppgift att i central instans draga upp riktlinjerna för den transportreglerande verksamheten i krig. I en­ lighet med det sagda bör härvid behovsintressena närmast representeras av civilförsvarsstyrelsen, jordbruksnämnden och riksnämnden samt trans­ portsidan av järnvägsstyrelsen, biltrafiknämnden (jfr det följande), luft- fartsstyrelsen och sjöfartsstyrelsen. Med hänsyn till det civila transport­ väsendets uppgift att även stödja den militära transportverksamheten samt med hänsyn till nödvändigheten av en samordning mellan civila och mili­ tära transporter bör jämväl försvarsstaben vara representerad i organet. Ut­ redningen utgår från att sakkunskap från andra områden skall kunna till­ kallas vid behov.

Enligt utredningens mening bör ett sådant fredstida planläggningsorgan naturligt kunna bilda grunden för den centrala civila transportreglerings­ myndigheten i krig. Genom verksamheten i fred får det nämligen den kän­ nedom om och insikt i hithörande problem, som erfordras för en smidig övergång till krigsorganisation. Utredningen anser, att härigenom en be­ tydande tördel står att vinna i förhållande till nuvarande läge, där över­ gången till krigsorganisation föranleder sådana ändringar i den fredstida organisationen, som ur beredskapssynpunkt framstår som mindre lämpliga.

Självfallet måste — anför utredningen vidare — ett planläggningsorgan som det nu avsedda förses med ett arbetande sekretariat. Det kan synas ligga nära till hands att anknyta organets ledning och sekretariat till någon befintlig myndighet. Redan det förhållandet, att så många olika intressen och synpunkter vid planläggningen måste brytas mot varandra och samordnas i gemensamma lösningar, talar emellertid emot att så sker. Skulle man likväl tänka sig en anknytning till en existerande myndighet, torde man främst ha anledning överväga riksnämnden eller järnvägssty­ relsen.

För en anknytning till riksnämnden skulle enligt utredningen kunna an­ föras den omständigheten, att ifrågavarande arbetsuppgifter f. n. formellt

Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1961

27

åvilar nämnden. Utredningen vill emellertid framhålla, att planläggning för vad utredningen kallar transportreglering hittills endast förekommit i så obetydlig omfattning, att skälet knappast kan anses bärande. Däremot kan ett flertal omständigheter anföras mot en sådan lösning. Riksnämndens upp­ gift i planläggningsarbetet blir att företräda de behovsintressen, som nämn­ den med hänsyn till sin verksamhet i övrigt har att bevaka. Nämndens hand- havande av här ifrågavarande planeringsuppgift skulle under sådana för­ hållanden strida mot önskemålet, att uppgiften ombesörjes av en i förhål­ lande till olika behovsintressen fullt fristående myndighet. Den avgörande synpunkten är emellertid, att planläggningsarbetet beträffande transport- regleringen måste bedömas som omfattande och därjämte måste bedrivas skyndsamt. Det torde därför, åtminstone i ett inledningsskede, kräva bety­ dande arbetsinsatser något som — om uppgiften förlädes till riksnämnden — skulle innebära, att nämndens ledning och även annan dess personal på ett mindre lyckligt sätt skulle tagas i anspåk till förfång för andra nämnden åvilande uppgifter. — Vad angår järnvägsstyrelsen anför utredningen i lika mån skäl, som talar mot att ifrågavarande planläggning anknytes dit.

Som resultat av sina sålunda gjorda överväganden förordar utredningen att planeringen, åtminstone till en början, förlägges till ett särskilt för ända­ målet inrättat organ, som icke ges permanent karaktär och som arbetar un­ der ungefär samma förutsättningar som en kommitté. Härför talar framför allt den nyss nämnda omständigheten att arbetet inledningsvis blir särskilt omfattande, då problemställningarna skall klarläggas, principerna för prio­ riteringen fastläggas och den grundläggande planläggningen utformas. Näi arbetet kommit så långt, att det mera blir fråga om en uppföljning av pla­ nerna och en anpassning av desamma till ändrade förhållanden, torde enligt utredningen andra möjligheter än nu erbjuda sig att bedöma om huvudan­ svaret för den fortsatta planeringen kan påläggas viss myndighet och i så fall vilken. Det bör ingå i uppgiften för det tillfälligt inrättade organet, för­ slagsvis benämnt centrala civila transportkommittén (CCT), att jämväl över­ väga denna fråga och framlägga sin uppfattning härom. — Utredningen pe­ kar även på andra fördelar med »kommittélinjen». Det nya organet kan an­ knytas till kommunikationsdepartementet och ställas under ledning av en av Kungl. Maj:t särskilt förordnad ordförande med allmän insikt i hithöran­ de frågor. Det bör på så sätt också bli möjligt att smidigt tillgodose behovet av sekreterare och annan arbetshjälp. Det behöver dock ej bli tal om att uppbygga något större självständigt kansli, då de olika i organet represen­ terade myndigheterna bör kunna ställa personal till förfogande för bildan­ de av arbetsgrupper, sammanställning av uppgifter från de olika verken etc. Det synes lämpligt, alt en för uppgiften lämpad person förordnas till hu­ vudsekreterare och att samtidigt var och en av de i CCT representerade myndigheterna ålägges utse eu av sina tjänstemän att stå till CCrl :s sekre­ tariats förfogande för det biträde som erfordras. — Vad angår de berörda myndigheternas representation i CCT, så synes det utredningen icke böra på förhand fastläggas huruvida de bör vara företrädda av verkschef eller

Kungl. Maj.ts proposition nr 8b år 1961

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 8'r år 1961

annan högre befattningshavare. Denna fråga får i stället bli beroende av vad som i olika skeden av arbetet finnes lämpligt.

Planläggning för transportledning. Utredningen framhål­ ler, att den krigstida transportledningen — som sålunda siktar till det tek­ niska genomförandet av transporterna — måste ske särskilt för järnvägs-, landsvägs-, sjö- och flygtransporter. Det är då — säger utredningen — na­ turligt, att den centrala planeringen bedrives av olika myndigheter, var och en svarande för sitt transportmedel. För närvarande är detta fallet beträf­ fande järnvägs- och flygtransporterna, där järnvägsstyrelsen resp. luftfarts- styrelsen svarar för den centrala planeringen. I fråga om landsvägs- och sjötransporterna handhas planeringen nu av riksnämnden.

Det riksnämnden åvilande planläggningsarbetet på landsvägstransporter­ nas område kan sägas i huvudsak avse dels sammanställning av anmälda transportbehov under krig eller krigsfara ävensom av tillgången på trans­ portmedel och personal för behovens tillgodoseende, dels uppdragande av riktlinjer för den trafikledande verksamheten i ett krigsläge, dels ock be­ räkning av behoven av drivmedel, smörjmedel o. dyl. Länsstyrelserna är verkställande organ i regional instans, och riksnämndens verksamhet är därför i betydande utsträckning inriktad på att utfärda anvisningar o. dyl. för länsstyrelsernas verksamhet samt att följa upp denna. — På sjöfartens område består det fredstida planläggningsarbetet inom riksnämnden främst i inventeringar av transportbehov och tonnagetillgång samt i förberedelser för krigslossningsplatser och fraktlicensförfarande.

Beträffande nyss angivna planläggningar har sålunda decentraliserings- linjen delvis följts, nämligen såtillvida att järnvägs- och luftfartsstyrelser- na själva svarar för sina resp. transportområden. I och för sig är det enligt utredningens mening naturligt, att arbete som avser att förbereda transport­ ledningen i krig lägges i händerna på sådana myndigheter, som genom sin fredstida verksamhet har goda insikter i den problematik som samman­ hänger med trafiken. Den splittrade bild, som planläggningsarbetet nu visar i organisatoriskt hänseende, då riksnämnden som centralorgan anförtrotts detaljplanläggningen i fråga om landsvägs- och sjötransporterna, medan andra myndigheter svarar för övriga delar av transportområdet, torde delvis sammanhänga med att en klar gräns mellan transportreglering och trans­ portledning tidigare icke dragits. Vid ett genomförande av utredningens för­ slag att för den transportreglerande planläggningen skapa ett särskilt or­ gan, blir situationen en annan och bättre möjligheter erbjuder sig att för ledningsplanläggningen mera konsekvent utnyttja sakkunniga kommunika- tionsmyndigheter. Det blir en naturlig uppgift för dessa att efter de all­ männa riktlinjer, som i olika hänseenden uppdrages av det av utredningen föreslagna transportregleringsorganet, i detalj förbereda det tekniska genom­ förandet av transporterna.

Vad landsvägstransporterna angår, har utredningen närmare undersökt möjligheterna att överföra ifrågavarande planläggningsuppgifter till statens biltrafiknämnd. Efter en genomgång av nämndens fredstida uppgifter och

29

organisation uttalar utredningen, att det finns starka skäl som talar för att man i beredskapsplaneringen söker nyttiggöra de erfarenheter nämnden har om transportväsendet i allmänhet och om billranspor.tfrågor i syn­ nerhet. Det samarbete som nämnden redan i sin normala verksamhet har med de övriga myndigheter vilka deltager i beredskapsarbetet på transport­ området — närmast då länsstyrelserna och statens järnvägar — liksom sam­ arbetet med yrkessammanslutningarna på motorfordonstrafikens område synes även vara en värdefull grund att bygga på i detta sammanhang. — Om sålunda inom biltrafiknämnden den sakkunskap finnes, som är av sär­ skilt värde ur här ifrågavarande synpunkter, kan enligt utredningen det­ samma icke sägas beträffande riksnämnden. Väl kan — som f. n. är fallet — dit knytas enskilda befattningshavare med i och för sig goda kunskaper på området. Valet av verkschef liksom rekryteringen av de högre befatt­ ningshavarna i övrigt inom riksnämnden torde dock även framdeles ske från andra synpunkter än de kommunikationstekniska.

Biltrafiknämnden har under hand förklarat sig beredd för egen del till­ styrka ett överförande till nämnden av detaljplaneringen, något som anses kunna ske utan större organisatoriska svårigheter. Nämnden har också förklarat sig dela utredningens uppfattning, att en sådan åtgärd är motive­ rad även av det särskilda skälet, att enligt gällande bestämmelser nämndens kansli i händelse av krig avses skola bilda kansli åt den högsta trafikregle- rande myndigheten. Det synes då naturligt, att nämnden i fredstid deltar i planeringsarbetet och vinner förtrogenhet med den tilltänkta uppgiften.

Utredningen redovisar jämväl kontakter i frågan med 1953 års trafikut­ redning. Denna har i en särskild promemoria bl. a. förklarat, att erinran icke möter från trafikutredningens sida mot att de ifrågavarande plane- ringsuppgifterna föreslås överförda till biltrafiknämnden samt att ett dy­ likt förslag icke torde föregripa eller försvåra trafikutredningens övervä­ ganden i fråga om riktlinjerna för den statliga trafikpolitiken.

Som ett skäl mot den ifrågasatta överflyttningen har riksnämnden un­ der utredningsarbetet bl. a. åberopat sambandet mellan landsvägstransport­ planeringen, försörjningen med flytande bränslen och ransoneringsbered- skapen i sistnämnda hänseende. Vad angår planeringen för bränsleförsörj­ ningen hör denna enligt utredningen uppenbarligen till de uppgifter, som även framdeles bör ankomma på riksnämnden. Att riksnämnden då under­ rättar biltrafiknämnden om gällande bedömningar på bränsleområdet kan inte anses märkligare än att — som f. n. är fallet — motsvarande uppgifter lämnas från den ena till den andra sektionen inom riksnämnden. Utred­ ningen erinrar även om förhållandena under andra världskriget, då bränsle­ kommissionen hade ansvaret för bränsleförsörjningen i stort, medan det ankom på trafikkommissionen att mera i detalj reglera den kvottilldelning, som gjordes för transportapparaten. Nu gällande plan för en krigsorganise- ring av vissa myndigheter på det ekonomiska försvarets område synes in­ nebära, att man har att räkna med en liknande organisation i händelse av ett nytt krig. — Vad åter angår det arbete för en ransonering som nu utföres

Kungl. Maj.ts proposition nr 8i år 1961

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 8b år 1961

inom riksnämnden parallellt med transportplaneringen, synes detta när­ mast vara av tekniskt organisatoriskt slag. Det gäller sålunda att bygga upp ett administrativt system för en ransonering, som snabbt skall kunna tagas i bruk i ett kritiskt läge. Denna planläggning hänger intimt sam­ man med ifrågavarande transportplanering. Biltrafiknämnden är inför­ stådd med att övertaga även denna arbetsuppgift. Enligt utredningen kan några olägenheter icke följa med en sådan åtgärd.

Vad angår sjötransporterna har utredningen övervägt en överflyttning till sjöfartsstyrelsen. Denna myndighet har redan nu betydelsefulla be- redskapsuppgifter, bl. a. frågor rörande militär- och krigsleder, omlägg­ ning av allmänna sjövägar vid beredskapstillstånd och krig, viss planlägg­ ning inom civilförsvarets och den ekonomiska försvarsberedskapens om­ råde, planläggning av sjöfartsverkets verksamhet samt disposition av dess personal vid beredskapstillstånd och krig. Även i övrigt synes styrelsen ha särskilda förutsättningar att handha de uppgifter på förevarande område, som f. n. åvilar riksnämnden. I sammanhanget nämnes styrelsens fort­ löpande överblick över utvecklingen på sjöfartsområdet -— ekonomiskt och tonnagemässigt — och dess nära samarbete med representanter för sjö­ fartsnäringen och de marina myndigheterna.

Som resultat av sina sålunda gjorda överväganden föreslår utredningen, att det riksnämnden nu åvilande planeringsarbetet avseende ledningen av landsvägs- och sjötransporterna i krig överflyttas till resp. statens biltrafik­ nämnd och sjöfartsstyrelsen. Utredningen förutsätter, att de befattningar som inom riksnämnden finnes för berörda uppgifter i samband därmed jämväl överföres till nämnda myndigheter.

Yttranden

Vad angår utredningens förslag beträffande planläggningen för transportreglering och om inrättande av en central civil transportkommitté tillstyrkes dessa eller lämnas utan er­ inran av överbefälhavaren, cheferna för armén, marinen och flygvapnet, ar­ betsmarknadsstyrelsen, medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd, civilförsvarsstyrelsen, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, general­ poststyrelsen, järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, luftfartsstyrelsen, statens biltrafiknämnd, statens organisationsnämnd, statens jord­ bruksnämnd, sjöfartsstyrelsen, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Gö­ teborgs och Bohus, Jönköpings, Kronobergs, Malmöhus, Norrbottens, Värm­ lands, Västernorrlands och Västmanlands län samt civilbefälhavaren i and­ ra civilområdet. De remissinstanser, som avstyrkt utredningens förslag el­ ler ställt sig tveksamma, är arméintendenturförvaltningen, armétygförvaltningen, marinförvaltningen, flygförvaltningen, försvarets förvaltningsdirektion, kommerskollegium, riksnämnden, Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges lantbruksförbund, Ko­ operativa förbundet, vissa handelskammare, Tjänstemännens centralorgani­ sation och Sveriges akademikers centralorganisation.

Kungl. Maj.ts proposition nr 8 ⁴ år 1961

31

Enligt överbefälhavaren är en starkt bidragande orsak till de av utred­ ningen påvisade bristerna i den nuvarande planläggningen, att det hittills icke funnits något allsidigt sammansatt organ med erforderliga resurser för att planera för ett rationellt utnyttjande i krig av de totala transport­ tillgångarna. Behovet av ett sådant organ har blivit alltmer framträdande efter hand som de civila transportbehoven i krig klarlagts. Det kommer sålunda med säkerhet att uppstå avvägningsproblem i förhållandet mellan de olika militära och civila intressena redan vid planeringen i fred av trans­ porter, som skall utföras i samband med totalförsvarets omställning för verksamhet i krig. Det är också uppenbart, att transportbehoven i krig är så stora, att deras tillgodoseende kräver att varje transportmedel används på lämpligaste sätt och att de olika behoven angelägenhetsgraderas inbör­ des. I sammanhanget betonar överbefälhavaren nödvändigheten av att de myndigheter vilka omfattas av planläggningen har en gemensam grund­ syn på hur transportapparaten i krig bör utformas och utnyttjas med hän­ syn till fiendens möjligheter till bekämpning, de olika behoven och de olika transportmedlens möjligheter. En av de första och viktigaste uppgifterna för ett transportreglerande organ blir att skapa en sådan grundsyn. — Det synes överbefälhavaren riktigt att -— som utredningen föreslår — nu koncentrera planläggningsarbetet på den civila sidan genom att inrätta ett centralt civilt transportregleringsorgan. Med hänsyn till att svåra av­ vägningsfrågor med operativ räckvidd kan uppstå och då transportregle­ ringen icke bör betraktas som en enbart ekonomisk beredskapsfråga är det angeläget att organet förläggs utanför myndigheter, som själva är transportbehövande. Den föreslagna kommittén (CCT) synes därför vara en lämplig form för att övergångsvis svara för samordningsverksamheten i stort. En tillstyrkan till dess inrättande sker dock under den förutsätt­ ningen, att den erhåller erforderliga befogenheter och att dess ställning i krig närmare överväges.

Civilförsvarsstyrelsen finner i likhet med utredningen det vara en all­ varlig brist, att planläggningen i central instans för den transportregleran­ de verksamheten i krig hittills endast i begränsad utsträckning kommit till stånd. Vad angår den lämpliga formen för en sådan planläggning an­ ser styrelsen, att den bör ske centralt. Härigenom ernås en samlad över­ blick av behov och tillgångar. Det synes dock ej riktigt, att riksnämnden handhar densamma, då nämnden själv är en transportbehövande myndig­ het. Genom inrättandet av ett särskilt organ skapas emellertid förutsätt­ ningar för en så vitt möjligt objektiv och riktig fördelning av de tillgäng­ liga transportresurserna.

Statens jordbruksnämnd framhåller, att skäl kan anföras både för och mot inrättandet av en central civil transportkommitté. Nämnden har emellertid stannat för att förorda utredningens förslag. I samband med till­ skapandet av kommittén bör det emellertid göras klart, var samordnings­ ansvaret skall ligga. Lämpligt synes vara att det kommer att åvila kom­ mittén.

32

Enligt medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd är transportvä­ sendet för medicinalväsendets krigsorganisation liksom för totalförsvaret i övrigt en faktor av allra största betydelse, låt vara att sjukvårdens behov rent kvantitativt sett är förhållandevis små i jämförelse med försvarsorganisatio­ nens i övrigt. — Vad angår det nuvarande läget i planeringshänseende kan det enligt nämnden icke bestridas, att en eftersläpning föreligger. Nämnden håller också för sannolikt, att med hänsyn dels till ifrågavarande planläggningsupp- gifts omfattning dels till riksnämndens betydande arbetsprogram under de närmaste åren — bl. a. genom övertagandet av undanförselplaneringen — det blir erforderligt att för transportuppgiften tillskapa ett organ av ungefär den typ, som utredningen förordat. Nämnden vill alltså biträda detta för­ slag.

De myndigheter som enligt utredningens förslag tänkes representera den trafikmedelstillhandahållande sidan i planläggningen ■—- järnvägsstyrelsen, statens biltrafiknämnd, luf tf artsstyrelsen och sjöf artsstyrelsen — biträder förslaget om inrättandet av en central civil transportkommitté. — Järn­ vägsstyrelsen framhåller i sammanhanget bl. a., att planläggningen för krigsmaktens järnvägstransporter i samband med krigsutbrott är genom­ förd så långt detta torde vara möjligt. Inom den civila sektorn av total­ försvaret är däremot i huvudsak endast planläggningen för snabbutrym­ ning genomförd. Styrelsen konstaterar, att järnvägarnas försvarsplanlägg- ning i hög grad är beroende av de transportkrav, som kommer att ställas på dem i krig. Att härvidlag ge styrelsen underlag för dess förberedelsearbete blir en uppgift för den föreslagna kommittén. — Luftfartsstyrelsen anser det möjligt, att tillkomsten av kommittén kan underlätta ansträngningar­ na att redan i fredstid avväga de olika transportintressena, så att en priori- tetsreglerad planläggning av transporterna på luftfartens område kan åstad­ kommas åtminstone för ett mobiliseringsskede. Sin största betydelse kom­ mer emellertid kommittén att få för landsvägs- och järnvägstransporterna.

Den föreslagna kommitténs värde för den regionala planläggningen har betonats av länsstyrelsen i Malmöhus län och civilbefälhavaren i andra civilområdet. Nämnda länsstyrelse framhåller, att den bristande planlägg­ ningen i central instans på transportregleringens område och avsaknaden av erforderliga direktiv och anvisningar för planläggningsarbetet på civilbe­ fälhavare- och länsstyrelseplanet har varit och är särskilt kännbar för Malmöhus län med dess stora utrymnings- och undanförselproblem. Be­ hovet av ett effektivt organ i central instans är därför utan tvekan stort, och länsstyrelsen finner de anförda skälen för kommitténs inrättande bä­ rande.

I flera av de tillstyrkande remissyttrandena understrykes behovet av att kommitténs sekretariat kvantitativt och kvalitativt blir försett med er­ forderlig personal. — I några fall ifrågasättes, om icke sekretariatet bör anknytas till en befintlig myndighet. Överståthållarämbetet anger alterna­ tivt riksnämnden eller järnvägsstyrelsen. Luftfartsstyrelsen och länssty­ relsen i Göteborgs och Bohus län anser, att i sådant fall närmast riksnämn-

Kungl. Mnj:ts proposition nr 8å år 1961

33

den bör övervägas. — Medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd, ge­ ner alposistyr elsen samt väg- och vattenbyggnadstyrelsen anser, att i kom­ mittén bör ingå representanter jämväl för sjukvården, postverket och väg- väsendet.

Avstyrkande yttranden föreligger från de fyra försvarsgrensförvaltningar- na, d. v. s. arméintendentur-, armétyg-, marin- och flygförvaltningarna. Arméintendenturförvaltningen, vars utlåtande kan anses representativt föi de anförda synpunkterna, framhåller att det föreligger ett starkt behov av planläggning för krig såväl i fråga om transportreglering som transportled­ ning. Det är av stor vikt att vid transportplanläggningen beakta den sam­ ordning, som i krig krävs för att pa mest ändamålsenliga sätt kunna ut- nvttja de samlade — både civila och militära —- transportresurserna. Där­ est det förhåller sig så att med den nuvarande organisationen kravet på en fullständigt genomförd civil transportplanläggning icke kunnat tillgodoses, är det erforderligt att en effektivisering kommer till stånd. Härvidlag an­ ser dock förvaltningen, att i första hand bör undersökas möjligheterna att åstadkomma förbättringar genom organisationsförändringar inom riks- nämnden. Det synes den nödvändigt att inom nämnden skapa ett organ, som är i stånd att planlägga såväl transportreglering som transportledning. __ [ anledning härav har överbefälhavaren i sitt yttrande särskilt anfört, att det är naturligt, att de militära förvaltningarna önskar en fast ledning i krig vad avser transporter som berör vederbörandes verksamhetsområ­ den, d. v. s. krigsmaterielproduktionen. Däremot kan förvaltningarna icke ha sådan överblick över samtliga transportfrågor inom totalförsvaret, att de har underlag för en bedömning av hur en fast ledningsorganisation bör utformas. Överbefälhavaren anser, att förvaltningarnas önskemål kan till­ godoses på det sätt som utredningen föreslagit och som överbefälhavaren i princip tillstyrkt.

Försvarets förvaltningsdirektion har i sitt utlåtande framfört en liknan­ de uppfattning som de miltära förvaltningarna, överbefälhavaren, som vid utlåtandets avgivande fungerade som ordförande, har emellertid för sin de! åberopat del uttalande av honom, som nyss redovisats. Direktionens ordi­ narie ordförande har framhållit, att han biträtt direktionens ståndpunkt endast under förutsättning, att riksnämndens ställning och resurser för- stärkes så att garantier erhålles för en tillfredsställande beredskap. Direk­ tionens kanslidirektör har reserverat sig mot direktionens utlåtande och i särskilt yttrande tillstyrkt utredningens förslag.

Kommerskollegium, som likaledes ställer sig avvisande till utredningens förslag, anser att transportregleringsverksamheten såsom en av de vikti­ gaste samordnande funktionerna inom den ekonomiska försvarsberedskapen bör åvila riksnämndcn. Enligt kollegiets uppfattning är betydande olägen­ heter förenade med den av utredningen förordade lösningen. Behovet av stad­ ga vid övergången från freds- till krigsorganisation och därigenom möjlig­ heten att snabbt ingripa i reglerande syfte, som ligger bakom tanken på atl samma organ är både planläggande i fred och reglerande i krig, skulle så-

Kungl. Maj.ts proposition nr 81 år W61

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 8i år 1!)61

lunda knappast tillgodoses, om fredsorganet får den tillfälliga karaktär som utredningen tänkt sig. Kollegium medger, att tillfälliga organisatoriska an­ ordningar kan behöva träffas för att snarast genomföra erforderlig plan­ läggning på transportregleringsområdet. Utredningens förslag i frågan sy­ nes emellertid icke vara utformat så att riksnämndens ställning som prin­ cipiellt ansvarig myndighet bevaras och torde även i övrigt möta invändning­ ar. Med hänsyn härtill avstyrkes detsamma.

Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund och Sveriges köpman­ naförbund anser, att planläggningen för transportreglering bör kvarligga hos riksnämnden, därvid främst hänvisas till denna planläggnings nära samband med nämndens övriga beredskapsuppgifter. — Sveriges industriförbund fram­ håller, att ett fastare organiserat och mera kontinuerligt samarbete mellan de beredskapsplanerande myndigheterna i förevarande hänseende torde vara av värde. Det är också möjligt, att en kommitté med företrädare för de be­ rörda myndigheterna skulle underlätta ett sådant samarbete. Förbundet fin­ ner emellertid de av utredningen anförda skälen för att organisera kommit­ tén som ett självständigt organ föga övertygande. I första hand synes böra övervägas, om icke det önskade resultatet skulle kunna uppnås inom riks­ nämnden genom att nämnden vid behandling av dessa frågor erhöll en sär­ skild med den föreslagna kommittén jämförbar sammansättning.

Riksnämnden själv anför slutligen i denna fråga, att den är medveten om att många uppgifter återstår att lösa på transportplaneringsområdet. Den har emellertid kommit till den uppfattningen, att utrymmet för planering be­ träffande transportreglering i den mening utredningen synes åsyfta är täm­ ligen begränsat och att transportreglering i allmänhet sker i direkt samband med övrig planering på det ekonomiska, militära eller civilförsvarsområdet.

Vid sådant förhållande är nämnden icke övertygad om nödvändigheten av att inrätta ett nytt organ för trafikregleringsplanläggning. Utan en fast organi­ sation och ett eget permanent sekretariat synes för övrigt ett sådant organ icke bli funktionsdugligt. — I övrigt säger sig riksnämnden i första hand se trafiken såsom en serviceverksamhet, och i den män ändamålsenlig pla­ nering för transportreglering kan ske, bör den bedrivas i samband med den övriga försörjningsplanläggningen. Motsvarande torde gälla beträffande planeringen inom civilförsvaret och på det militära området. Enligt nämn­ dens uppfattning synes det därför mindre lämpligt att i fredstid söka sam­ manföra de verksamheter, som kan betecknas som planering för trafikregle­ ring i krig, till ett centralt organ. Däremot bör åtgärder vidtagas för att öka möjligheterna till smidig samordning av ifrågavarande planläggning. Här­ vidlag synes det böra ankomma på riksnämnden att svara för samordningen på det ekonomiska området. För det ändamålet krävs emellertid en utbygg­ nad av riksnämndens organisation. Vilka organisatoriska åtgärder som even­ tuellt kan fordras för en samordnad transportregleringsplanläggning över hela lotalförsvarsområdet torde det få ankomma på försvarsledningsutred- ningen att överväga. Med hänsyn till det anförda kan riksnämnden icke till­ styrka utredningens förslag.

38

Kuiujl. Maj.ts proposition nr 8 i år 1961

den myndighet som planerar på bränsleförsörjningsområdet. — I fråga om sjötransporterna må ytterligare framhållas, att sjöfartsstyrelsen icke äger de speciella insikter i transportproblemen, som skulle motivera en över­ flyttning. — För det fall transportplaneringen — som riksnämnden föror­ dat — skulle kvarligga hos nämnden är det emellertid ofrånkomligt med en utbyggnad av nämndens fasta organisation för uppgiften. Det synes även böra övervägas att utöka antalet ledamöter i nämnden med representant för transportväsendet, närmast då landsvägstrafiken.

Departementschefen

En effektiv transportorganisation är ett oeftergivligt villkor för vårt lands uthållighet i ett krigsläge. Sålunda måste krigsmakten för genomförandet av sina uppgifter kunna räkna med ett effektivt stöd av den allmänna transportapparaten. Detta gäller såväl i ett inledande mobiliseringsskede som under de följande krigsoperationerna. Synnerligen angeläget är emellertid också alt tillräckliga transportinsatser göres med hänsyn till den civila samhällsverksamheten. Härvidlag kan aktualiseras bl. a. omfattande utrym­ nings- och undanförselåtgärder. Fortlöpande transportbehov följer med an­ strängningarna att trygga den allmänna folkförsörjningen och att i rimlig utsträckning säkra näringslivets fortgång. De anspråk av olika slag, som antytts i det föregående, kommer att innebära kraftiga påfrestningar för den allmänna transportapparaten, vilken framför allt genom eu begränsad till­ gång på bränslen och drivmedel och genom fiendens kommunikationsbe- kämpning kan förväntas få en starkt reducerad kapacitet. Det torde mot denna bakgrund icke behöva närmare utvecklas, vilken betydelse det har att man redan i fredstid verkställer planering och överhuvud vidtager för­ beredelser, som möjliggör att vid ett inträdande krisläge vårt lands transport­ resurser kan utnyttjas på ett så effektivt och samordnat sätt som möjligt.

Då jag i det följande skall behandla transportplaneringen och redovisa mina överväganden angående möjligheterna att skapa bättre betingelser för densamma, har jag ansett det praktiskt lämpligt att utgå från den bestäm­ ning av planeringsuppgiften som utredningen gjort i sitt betänkande. Ut­ redningen skiljer sålunda på dels planering för transportreglering, dels pla­ nering för transportledning. Den förra innefattar förberedelser, som av­ ses säkerställa att i ett krisläge landets transportresurser utnyttjas på så­ dant sätt att väsentliga transportbehov blir tillgodosedda i riktig angelä- genhetsordning. Ifrågavarande planering berör i princip alla transportme­ del och alla transportbehov och får inriktas på att dels skapa de organisa­ toriska förutsättningarna för den transportreglerande verksamheten i ett krigsskede, dels skapa underlag för erforderlig prioritering. — Vad åter an­ går planeringen för transportledning innefattar denna förberedelser, som skall underlätta det tekniska genomförandet av transporter. I arbetet här­ med ingår att — särskilt för varje trafikslag — kartlägga föreliggande behov av och tillgångar på resp. transportmedel och att genom tillskapandet av en effektiv ledningsorganisation säkra trafikrörelsernas fortgång.

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 8i år 1961

torde resultatet få underställas Kungl. Maj :t. De planer, som i anslutning härtill fastställes, bör därefter ligga till grund för beredskapsarbetet, därvid de givetvis successivt får anpassas med hänsyn till efter hand ändrade för­ utsättningar i olika hänseenden. — Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att närmare bestämma om formerna och betingelserna för kommitténs ar­ bete. — Utgångspunkten bör även i detta fall vara, att riksnämnden befrias från sitt planeringsansvar från och med årsskiftet 1961/62.

IV. Riksnämndens för ekonomisk försvarsberedskap organisation

Utredningen

Valet av organisationsform. Utredningen anför inlednings­ vis vissa principiella synpunkter på riksnämndens grundstruktur. Den framhåller därvid, att den finner frågan huruvida centralorganet lämpligen bör vara konstruerat som en nämnd i någon mån tveksam. Ur vissa syn­ punkter skulle sålunda kunna göras gällande, att ordningen med en ensamt beslutande verkschef vore att föredraga. Även ordningen med en styrelse, där beslutanderätten i viktigare frågor är tillagd verkschefen och vissa högre befattningshavare inom verket, skulle kunna anges som ett bättre alternativ. Sådana lösningar skulle icke behöva utesluta, att former ska­ pades för lämplig anknytning av olika näringslivs- och samhällsintressen. Utredningen hänvisar i sammanhanget bl. a. till den inom civilförsvars- styrelsen gällande ordningen med lekmannarepresentanter, som ingår som ledamöter i styrelsen vid behandlingen av viktigare frågor. — Om utred­ ningen sålunda icke funnit nuvarande nämndskonstruktion invändnings- fri, så har den å andra sidan ej heller funnit, att det i praktiken förmärkts några mer betydande olägenheter. Möjligheten för vissa verkschefer m. fl. att närvara och yttra sig vid nämndssammanträdena kan även antagas ha i sin mån medverkat till en ökad enhetlighet i målsättning och ståndpunkts- taganden i olika hänseenden, låt vara att kontakter av detta slag lika väl kunnat etableras i annan ordning. Utredningen har därför funnit sig kun­ na avstå från att framföra förslag till ändrad grundstruktur men har lik­ väl velat anmäla frågan för statsmakternas uppmärksamhet.

Vad därefter angår riksnämndens inre organisation, erinrar utredningen om alt nämnden enligt sin instruktion f. n. är organiserad på tre avdelning­ ar, nämligen allmänna avdelningen, särskilda planeringsavdelningen och affärsavdelningen. Genom indelningen i avdelningar ansågs vid nämndens till­ komst, att man bäst skulle kunna tillgodose kraven på rörlighet och effek­ tivitet i arbetet. Kraven härpå betingades bl. a. av uppfattningen att de upp­ gifter, som sammanhängde med nämndens allmänt samordnande funktio­ ner, skulle få en skiftande karaktär och att den detaljplanering, som kom att åvila nämnden själv, i betydande utsträckning skulle utföras med till­ fälligt anställd personal och sakkunniga.

Vid sina överväganden i organisationsfrågan har utredningen bl. a. rest