Prop. 1962:101

('med förslag angående grunder för avlöning och andra ersättningar åt civil\xad försvars pliktiga m. m.',)

Kungl. Maj.ts proposition nr lOt år 1962

1

Nr 101

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag angående

grunder för avlöning och andra ersättningar åt civil­

försvars pliktiga m. m.; given Stockholms slott den 19

januari 1962.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

1. bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse med av chefen för inrikesdepartementet förordade grunder utfärda bestämmelser angående avlöning och andra ersättningar åt civilförsvarspliktiga m. m.; och

2. antaga härvid fogade förslag till förordning om ändring i förordningen den 29 mars 1946 (nr 99) om familjebidrag åt värnpliktiga m. m. (familje- bidragsförordningen).

GUSTAF ADOLF

Rune B. Johansson

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1962

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

att vad som stadgas om värnplik­ tigs första tjänstgöring (tjänstgöring i en följd) skall, beträffande civilförsvarspliktig som icke är i civil­ försvaret inskriven värnpliktig, avse civilförsvarstjånstgöring som fullgöres tidigare ån under det kalenderår, under vilket han uppnår tjugutre års ålder,

samt att tjänstgöring jämlikt 21 § 1 mom. värnpliktslagen skall mot­ svaras av tjänstgöring jämlikt 12 § 2 mom. och 3 mom. första stycket civilförsvarslagen.

27 §.

Skyldigheten att utgiva familjebi­ drag och hemortslön åligger kom­ mun, varest den värnpliktige å in- ryckningsdagen var bosatt under så­ dana förhållanden, att han, om man­ talsskrivning då skolat förrättas, ägt där mantalsskrivas. Var den värnpliktige nämnda dag bosatt utom riket, ankommer betalningsskyldig­ heten på Stockholms stad.

Om den

Skyldighetatt pröva ansökan om familjebidrag samt att, utom såvitt rör familjebidrag till verkskyddspersonal, utgiva familjebidrag och hem­ ortslön åligger den kommun, varest den värnpliktige å inryckningsdagen var bosatt under sådana förhållan­ den, att han, om mantalsskrivning då skolat förrättas, ägt där man­ talsskrivas. Var den värnpliktige nämnda dag bosatt utom riket, an­ kommer betalningsskyldigheten på

Stockholms stad.

------ åtnjuter familjebidrag.

Familjebidrag till verkskyddspersonal skall utgivas av den civilför­ svars pliktiges arbetsgivare.

29 §.

Kommun, som--------------------- av staten. Då särskilda------------------------stycket sägs. Har familjebidrag på grund av Har familjebidrag på grund av felaktigt förfarande från militär felaktigt förfarande från militär myndighet rörande åtgärd, som jäm- myndighet eller civilförsvarsmyndig-likt meddelade föreskrifter ålegat het rörande åtgärd, som jämlikt med-

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1962

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

militärmyndigheten, utgått med för högt belopp eller för längre tid än som rätteligen skolat ske och hade familjebidragsnämnden icke skäligen bort inse att sådan felaktighet före­ kommit, äger kommun, som utgivit ersättningen, på villkor som Ko­ nungen äger fastställa efter ansökan hos tillsynsmyndigheten av stats­ medel erhålla åter det för mycket utgivna beloppet.

35

Talan mot beslut i ärende, som avses i denna förordning, må full­ följas av värnpliktig, vars rätt be­ slutet rörer, samt ifråga om familje­ bidrag jämväl av den, för vilken familjebidrag kan utgå. För barn må harnavårdsman fullfölja talan.

Talan mot länsstyrelses

delade föreskrifter ålegat militäreller civilförsvarsmyndigheten, ut­ gått med för högt belopp eller för längre tid än som rätteligen skolat ske och hade familjebidragsnämnden icke skäligen bort inse att sådan felaktighet förekommit, äger kom­ mun, som utgivit ersättningen, på villkor som Konungen äger fastställa efter ansökan hos tillsynsmyndig­ heten av statsmedel erhålla åter det för mycket utgivna beloppet.

§•

Talan mot beslut i ärende, som avses i denna förordning, må full­ följas av värnpliktig, vars rätt beslu­ tet rörer, samt i fråga om familje­ bidrag jämväl av den, för vilken familjebidrag kan utgå, ävensom av arbetsgivare, som enligt27 § tredje stycket år skyldig utgiva bidraget. För barn må barnavårdsman full­ följa talan. ------beslutet rörer.

40

1 m o m. Därest mera omfattande inkallelser till krigstjänstgöring kun­ na förväntas, äger Konungen förord­ na om vidtagande av erforderliga åtgärder till undvikande av tidsut- dräkt med familjebidragens utbe­ talande.

2 m o m. Om vid mera omfattande inkallelser till krigstjänstgöring fara uppstår för dröjsmål med utbetalan­ de av familjebidrag, må tillsynsmyn­ digheten meddela familj ebidrags- nämnd tillstånd att i enlighet med de närmare föreskrifter, tillsynsmyn-

1 m o m. Därest mera omfattande inkallelser till krigstjänstgöring eller civilförsvarstjänstgöring kunna för­ väntas, äger Konungen förordna om vidtagande av erforderliga åtgärder till undvikande av tidsutdräkt med familjebidragens utbetalande.

2 in o in. Om vid mera omfattan­ de inkallelser till krigstjänstgöring eller civilförsvarst jänstgöring fara uppstår för dröjsmål med utbetalan­ de av familjebidrag, må tillsynsmyn­ digheten meddela familjebidrags- nämnd tillstånd att i enlighet med de

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1962

(Nuvarande lydelse)

digheten må lämna, för familjemed­ lem, som i 3 § a) sägs, utbetala pro­ visoriskt bestämd familj epenning. Tillståndet må avse en tid av högst en månad. Sålunda utbetalat belopp skall avräknas å slutligt fastställt familjebidrag, i den mån detta se­ nare belöper å tid, för vilken provi­ soriskt bestämd familj epenning ut­ gått.

(Föreslagen lydelse)

närmare föreskrifter, tillsynsmyn­ digheten må lämna, för familjemed­ lem, som i 3 § a) sägs, utbetala pro­ visoriskt bestämd familj epenning. Tillståndet må avse en tid av högst en månad. Sålunda utbetalat belopp skall avräknas å slutligt fastställt familjebidrag, i den mån detta sena­ re belöper å tid, för vilken proviso­ riskt bestämd familjepenning utgått.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1963.

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1962

7

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj:i

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 ja­

nuari 1962.

Närvarande: Statsministern

E

rlander^, ministern för utrikes ärendena

U

ndén^, statsråden

N

ilsson

, S

träng

, A

ndersson

, L

indström

, L

ange

, L

indholm

, S

koglund

,

E

denman

, J

ohansson

,

af

G

eijerstam

, H

ermansson

, H

olmqvist

.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, social-, kommu­ nikations-, finans- och civildepartementen anmäler chefen for inrikesdepar­ tementet, statsrådet Johansson, fråga om avlöningsförmåner för cimlfor-

svarspliktiga m. m. och anför därvid följande.

Inledning

I skrivelse den 14 november 1959 upptog civilförsvarsstyrelsen frågan om översyn av gällande bestämmelser angående ersättning till civilforsvars- pliktiga vid tjänstgöring i civilförsvaret m. m. Styrelsen erinrade, att enligt beslut av statsmakterna under senare år civilförsvarets organisation i vik­ tiga hänseenden skall ändras. Bl. a. blir civilförsvarsområdena färre till antalet och således vart för sig större. Huvuddelen av det lokala allmänna civilförsvaret grupperas i orternas ytterområden eller ännu längre bort och personalen kaserneras för att snabbt kunna rycka ut. Som förstärk­ ning eller strategisk reserv till det lokala civilförsvaret upprättas regionala enheter. De viktigaste regionala enheterna, undsättningskårerna, kommer att rekryteras med huvudsakligen värnpliktig personal och under beredskap hållas mobiliserade allt efter de krav, som beredskapen ställer. Såväl det lokala som det regionala civilförsvaret tillföres från krigsmakten reservof­ ficerare och värnpliktiga underofficerare. Slutligen har den maximala ut­

bildningstiden under fred ökats.

Styrelsen framhöll, att de angivna förutsättningarna för den nya civil- försvarsorganisationens verksamhet vore helt andra an de som gällde vid tiden för antagandet av huvuddelen av nuvarande ersättningsbestämmelser,

och anförde härom bl. a.

Avlöningsreglementet för personal i det allmänna civilförsvaret innehåller gemensamma bestämmelser för såväl fred som beredskap. Redan han hgger en svaghet, enär freds- och krigsverksamheten uppvisar avsevarda olikhe- ter. Men reglementet är därjämte starkt föråldrat. Avlöning skall bl. a. utgå dels för vissa administrativa uppgifter och dels i samband med utbildnings-

verksamhet. De administrativa sysslorna skall emellertid ej längre full­ göras av inskriven personal. Utbildningsverksamheten, som tidigare i hu­ vudsak avsåg lokal timundervisning, blir i ökad grad central eller regional dagundervisning. Avlöningsbestämmelserna för tjänstgöring i övrigt bygger i princip på den förutsättningen, att civilförsvarets personal icke skall vara kasernerad. Så måste emellertid i stor utsträckning bli fallet. Genom ka- sernering uppkommer helt andra krav på bidrag av skilda slag såsom familje­ bidrag, hyresbidrag och ersättning för förslitning av egna persedlar. Regle- mentet saknar helt regler för avlöning, pension m. m. åt det befäl, som skall overtoras från krigsmakten till civilförsvaret.

Gällande bestämmelser om resekostnads- och traktamentsersättning samt ersättning i vissa fall för mistad arbetsinkomst kan i huvudsak godtagas för darmed avsedd utbildning utom i vad avser ersättning för mistad arbets­ inkomst. I sistnämnda hänseende har styrelsen gjort särskild framställ­ ning. Bestämmelserna är emellertid ej avpassade för den centrala utbild­ ningen av värnpliktig personal i undsättningskårerna. Nya regler erfordras harfor.

Slutligen har penningvärdesförsämringen skapat en förändrad situation.

Av det anförda ansåg styrelsen framgå, att en översyn av gällande eko­ nomiska bestämmelser vore nödvändig.

I anledning av civilförsvarsstyrelsens framställning uppdrog Kungl. Maj:t genom beslut den 30 december 1959 åt 1954 års värnpliktsavlöningsutred­ ning att verkställa dels översyn av gällande bestämmelser om avlöning och andra ersättningar till civilförsvarspliktiga vid tjänstgöring i civilförsvaret, dels ock utredning beträffande de ekonomiska förmåner, som skall utgå till reservofficerare och värnpliktiga vid tjänstgöring i civilförsvaret.

1954 års värnpliktsavlöningsutredningi har med skrivelse den 29 decem­ ber 1960 överlämnat ett betänkande med förslag rörande avlöningsförmå­ ner m. m. för civilförsvarspliktiga (stencilerat).

Förslagen bygger på principerna, att reservofficerare, som tillföres civil­ försvaret, skall beredas enahanda förmåner som skulle ha tillkommit dem vid fortsatt anställning inom krigsmakten, att värnpliktiga, som tillföres civilförsvaret, vid civilförsvarstjänstgöring, som fullgöres i stället för värn­ pliktstjänstgöring och i motsvarande omfattning, skall ha samma förmåner som vid värnpliktstjänstgöring, samt att för övriga civilförsvarspliktiga för­ månerna skall anslutas till de värnpliktigas. Vidare anses kvinnor och män bora vara likställda i fråga om ersättning. De förordade bestämmelserna avser närmast fredsförhållanden.

Över betänkandet har efter remiss yttranden avgivits av civilförsvars- styrelsen, chefen för försvarsstaben, försvarets civilförvaltning, socialsty­ relsen, statskontoret, statens lönenämnd, överståthållarämbetet och läns­ styrelsen i Stockholms län — de två sistnämnda gemensamt —, länsstyrel­ serna i Uppsala, Östergötlands, Gotlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus,

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1962

stabln ^U?tlehiT ditioasdiefen (civildepartementet G. Söderberg, byråchefen vid försvars­

taben U. S. Rosenblad, talmannen G. V. Sundelin och riksdagsmannen M. G. Gustafsson.

9

Västernorrlands, Jämtlands och Norrbottens län, svenska arbetsgivareför­ eningen och Sveriges industriförbund — de två sistnämnda gemensamt —, landsorganisationen i Sverige, svenska stadsförbundet, svenska landskom­ munernas förbund, tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akademi­ kers centralorganisation, statstjänstemännens riksförbund, svenska arméns och flygvapnets reservofficersförbund, Sveriges socialdemokratiska ung­ domsförbund, högerns ungdomsförbund och svenska landsbygdens ung­ domsförbund.

Remissinstanserna tillstyrker i det väsentliga utredningens förslag. I ett stort antal yttranden förordas dock jämkningar i vad avser förmåner för sådana civilförsvarspliktiga, som icke är till civilförsvaret överförda reserv- officerare eller värnpliktiga.

Efter det att betänkandet avgavs har Kungl. Maj :t — med stöd av riks­ dagens beslut i anledning av Kungl. Maj :ts proposition den 13 mars 1959 (nr 114) angående ny organisation för civilförsvaret m. m. — utfärdat kungörelse om befälsanställning i civilförsvarets krigsorganisation (SFS 1961:491). Enligt kungörelsen må den som antagits till reservofficer vid armén efter ansökan anställas i civilförsvaret för tjänstgöring i befälsbe- fattning inom det allmänna civilförsvarets krigsorganisation. Den som an­ tagits såsom befälsanställd är under anställningstiden befriad från fullgö­ rande av civilförsvarsplikt. I kungörelsen meddelas bestämmelser om av­ löningsförmåner till ifrågavarande befälsanställda, vilka bestämmelser skall tillämpas i den mån icke särskilda för beredskapstillstånd eller krig av­ sedda föreskrifter äger tillämpning.

Samtidigt med avgivande av förevarande betänkande överlämnade 1954 års värnpliktsavlöningsutredning till chefen för försvarsdepartementet ett betänkande med förslag rörande förmåner för värnpliktiga m. fl. under fri­ villig tjänstgöring, in. in.

Förslagen, som är av intresse även för civilförsvaret, innebär bl. a., att manlig och kvinnlig personal, som tjänstgör frivilligt, skall jämställas ifråga om rätt till avlöning och andra förmåner. Ersättningsreglerna skall härvid i större utsträckning än nu anknytas till de för värnpliktiga gällan­ de grunderna. Vidare förordas utvidgad skattefrihet för förmånerna till värnpliktiga och annan personal. Slutligen föreslås omläggning av familje­ bidraget till rörelseidkare.

Jag anhåller nu att få upptaga frågan om förmånerna till den inom civil­ försvaret tjänstgörande personalen till närmare behandling. Då de befäls- anställdas förhållanden redan reglerats, förbigår jag vad utredningen före­ slagit härom.

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1962

Gällande bestämmelser

Ifrågavarande bestämmelser återfinnes huvudsakligen i avlöningsregle- inentct för personal i del allmänna civilförsvaret den 15 juli 1944 (nr 546;

10

ändr. 1948: 44) och kungörelsen den 14 september 1944 (nr 658) om grun­ der för ersättning för civilförsvarstjänstgöring i verkskydd. Vidare har Kungl. Maj:t vid skilda tillfällen meddelat kompletterande föreskrifter. Efter det att 1954 års värnpliktsavlöningsutredning avgav nu förevarande betänkande har Kungl. Maj :t utfärdat provisoriska bestämmelser angående avlöning ni. m. åt värnpliktiga i civilförsvarets undsättningskårer. Rörande ersättning i anledning av kroppsskada ådragen under tjänstgöring i civil­ försvaret gäller en förordning den 14 maj 1954 (nr 249).

Avlön ingsreglementet för personal i det allmänna civilförsvaret innehåller i stort sett följande.

Civilförsvarspliktig, som under minst tre dagar i följd fullgör tjänstgö­ ring i det allmänna civilförsvaret, omfattande i genomsnitt minst åtta tim­ mar varje söckendag, äger uppbära daglön. Om tjänstgöringen är särskilt ansträngande eller förlagd mer än tio kilometer från bostaden, kan daglön utgå även om det genomsnittliga antalet arbetstimmar för dag icke upp­ går till åtta. Daglönen utgår med hänsyn till den indelning i ortsgrupper, som enligt lagen den 28 juni 1935 (nr 434) om folkpensionering var gäl­ lande vid utgången av år 1947, och utgör i ortsgrupp I sex kronor, i orts- grupp II sju kronor och i ortsgrupp III åtta kronor med tillägg av en krona 65 öre för familjemedlem, som fyllt 16 år, och en krona 20 öre för annan familjemedlem. Tillhör den kommun, inom vilken tjänstgöringen sker, an­ nan ortsgrupp än den kommun, där den tjänstgörande har sitt hemvist, skall den högre ortsgruppen tillämpas. För person, som innehar befanställ­ ning eller särskild kompetens för viss civilförsvarstjänst, kan daglönen höjas med högst fyrtio procent. Har tjänstgöringen viss avlöningsperiod varit förlagd å sådan tid och varit av den beskaffenhet, att den tjänstgö­ rande under minst halva antalet tjänstgöringsdagar skäligen bör ha kun­ nat fullgöra sitt ordinarie arbete, skall daglönen för nämnda dagar redu­ ceras till halva beloppet. Full daglön uppbäres för begynnelse- och slut­ dagar, därest tjänstgöringen dessa dagar uppgått till minst hälften av den eljest brukliga tjänstgöringstiden för dag; eljest utgår halv daglön.

Som familjemedlemmar till den, som fullgör civilförsvarstjänstgöring, räknas -— under vissa i reglementet särskilt angivna förutsättningar — dels make, barn, adoptivbarn samt frånskild make, dels föräldrar, adoptant, makes barn och makes adoptivbarn, dels ock husföreståndarinna.

Därest person till följd av civilförsvarstjänstgöring, som berättigar till daglön, under en avlöningsperiod gått miste om inkomst till belopp över­ stigande daglönen, utgår ersättning för inkomstminskning med belopp, var­ till civilförsvarschefen finner minskningen ha uppgått, dock med högst hälften av daglönen.

I vissa fall kan även bostadsbidrag utgå. Skäligt bostadsbidrag kan så­ lunda av länsstyrelsen efter ansökan tillerkännas den som på grund av längre tids civilförsvarstjänstgöring lider sådan minskning i sina inkomster, att han icke förmår bestrida utgifterna för sin hostad. Bidraget må icke överstiga bostadens hyresvärde, däri inbegripet kostnad för bostadens upp­ värmning.

Vid tjänstgöring, som omfattar kortare tid än tre dagar i följd eller eljest icke berättigar till daglön, utgår timlön. Denna utgör en tiondel av dag­ lönen i motsvarande befattning för icke familjeförsörjare. Timlön utgår

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1962

Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1962

11

dock för högst tolv timmars tjänstgöringstid under samma dygn och blott för tjänstgöring, som omfattar minst två timmar av ett dygn. För tjänst­ göring, som avser egen utbildning eller övning, utgår timlön allenast i den mån sådan tjänstgöring under ett kalenderår uppgår till mer än sextio timmar eller vederbörande på grund av sådan tjänstgöring går miste om arbetsinkomst till motsvarande belopp.

I tjänstgöringstid inräknas tid för färd till eller från tjänstgöringsplatsen. Här avsedd civilförsvarspliktig är berättigad till fria resor och, då på grund av tjänstgöringens beskaffenhet egen bostad icke kan begagnas, fri inkvartering. För dagavlönad, som in natura erhåller full förplägnad, mins­ kas daglönen med två kronor.

För person under aderton år äger civilförsvarschefen bestämma lägre dag- eller timlön samt lägre avdrag för förplägnad in natura.

För sådan personal i befälsställning, vars tjänstgöring icke kan hänföras till vissa dagar eller timmar, äger Kungl. Maj:t eller den myndighet Kungl. Maj :t förordnar fastställa arvoden, beräknade för år eller månad.

Lön, ersättning för mistad inkomst och bostadsbidrag utbetalas i efter­ skott för avlönings perioder, vilka, där ej civilförsvarsstyrelsen annorlunda förordnar, skall omfatta den 1—15 och den 16—den sista i varje månad.

Den, som tagits i anspråk för civilförsvarstjänstgöring tills vidare, äger vid tjänstledighet på grund av olycksfall i tjänsten så ock för i tjänsten ådragen yrkessjukdom eller svårare smittsam sjukdom under två månader åtnjuta full lön samt i förekommande fall ersättning för mistad inkomst och bostadsbidrag. Under tjänstledighet för annan sjukdom må under sam­ ma tid utgå belopp motsvarande tre fjärdedelar av nyssnämnda förmåner. Nu ifrågavarande personal må av civilförsvarschefen beviljas permission med bibehållna avlöningsförmåner högst en dag för varje månads fullgjord tjänstgöring.

över civilförsvarschefens beslut i ärende, som avses i reglementet, kan besvär anföras hos länsstyrelsen. Beslut, som meddelats av länsstyrelse, må överklagas hos kammarrätten. Kammarrättens beslut får icke överklagas.

Reglementet gäller oberoende av om civilförsvarsberedskap anbefallts eller ej. Det är icke tillämpligt bl. a. i det fall att civilförsvarspliktig skall anses fullgöra civilförsvarstjänstgöringen i kommunal anställning. För av­ löning och annan ersättning vid dylik tjänstgöring åligger det kommunen att svara.

Enligt 1944 års civilförsvarslag var arbetsgivare skyldig att till de i hans tjänst anställda utgiva ersättning vid tjänstgöring i verk­ skydd enligt grunder, som fastställdes av Konungen. Föreskrift av mot­ svarande innehåll har upptagits även i 1960 års civilförsvarslag. Den förut nämnda kungörelsen den 14 september 1944 anger i huvudsak följande grunder för ersättningen.

För tjänstgöring under tid, då vederbörande eljest skulle varit sysselsatt med annat arbete åt arbetsgivaren, utgår ersättning med belopp motsva­ rande den inkomst den tjänstgörande skulle åtnjutit i nämnda arbete. Sam­ ma regel skall gälla, om den tjänstgörande måste inskränka sin arbetstid på grund av behov av vila eller av annan anledning, som sammanhänger med tjänstgöringen.

12

För annan tjänstgöring än nu sagts utgives — på grundval av den tidi­ gare nämnda indelningen i ortsgrupper — timlön med 60 öre i ortsgrupp I, 70 öre i ortsgrupp II och 80 öre i ortsgrupp III. Ersättning utgår ej, om tjänstgöringen icke omfattar minst två timmar per dygn. Därest tjänstgö­ ringen avser egen utbildning eller övning, utbetalas ersättning blott i den mån sådan tjänstgöring under ett kalenderår uppgår till mer än 60 timmar.

Genom beslut den 26 maj 1950 (med däri senare vidtagna ändringar) har Kungl. Maj :t meddelat föreskrifter om bl. a. ersättning för in istad arbetsinkomst vid deltagande i centralt an­ ordnad kurs inom civilförsvaret. Med centralt anordnad kurs förstås härvid kurs, som anordnas av civilförsvarsstyrelsen eller läns­ styrelse eller på dessa myndigheters föranstaltande. Deltagare i sådan kurs är berättigad till ersättning för mistad arbetsinkomst. I de fall, då kurs­ deltagare äger uppbära lön enligt det för personal i det allmänna civilför­ svaret gällande avlöningsreglementet, må ersättning utgå allenast om och i den mån inkomstminskningen överstiger den lön, som tillkommer honom för ifrågavarande tid. Ersättning må i intet fall utgå med högre belopp än efter 40 000 kronor för år. Från ersättning enligt dessa regler uteslutes civil- försvarschef och ställföreträdare för dylik samt statsavlönad befattnings­ havare vid polisväsendet, som är befattningshavare inom allmänna civil­ försvarets ordningstjänst eller distriktschef, civilförsvarsfogde (numera civilförsvarsombud) eller ersättare för dem. Ej heller utgives ersättning i fall där deltagande jämlikt civilförsvarslagen skall anses ske i kommunal anställning.

I vad avser resekostnads- och trakta men t s ersättning gäller enligt samma beslut bl. a. följande.

Civilförsvarschef och ställföreträdare för civilförsvarschef, som icke är landsfiskal eller landsfiskalsassistent, skall vid resa för på honom såsom civilförsvarschef eller ställföreträdare för civilförsvarschef ankommande åtgärd eller för deltagande i central kurs åtnjuta resekostnads- och trakta- mentsersättning enligt allmänna resereglementet, varvid han — där ej an­ norlunda stadgas — skall hänföras till rese- och traktamentsklassen B.

Annan befattningshavare vid allmänna civilförsvaret än civilförsvarschef eller ställföreträdare för civilförsvarschef skall, såframt han icke är lands­ fiskal eller landsfiskalsassistent, vid resa för deltagande i utbildningskurs vid statens civilförsvarsskola åtnjuta resekostnads- och traktamentsersätt- ning enligt allmänna resereglementet, varvid han skall hänföras till rese- och traktamentsklassen B. Därest kost tillhandahålles genom kursledning­ ens försorg, skall i stället för sistberörda dagtraktamente, utöver vad veder­ börande har att erlägga för kosten, utgå ett särskilt traktamente med fem kronor för dag.

Jämväl vid resa för deltagande i annan central kurs skall sådan inne­ havare av eller ersättare å befattning i det allmänna civilförsvaret, som i föregående stycke avses, åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning enligt allmänna resereglementet, varvid han skall hänföras till rese- och traktamentsklassen C. Därest kost tillhandahålles genom kursledningens

Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1962

13

försorg, skall i stället för sedvanligt dagtraktamente, utöver vad vederbö­ rande har att erlägga för kosten, utgå ett särskilt traktamente med fyra kronor 50 öre för dag.

Slutligen äger civilförsvarspliktig kvinna, som avses i 3 § 1948 års ut- bildningskungörelse (numera 5 § 1960 års utbildningskungörelse), vid del­ tagande i lokal kurs, därest vederbörande har att från bostaden till utbild­ ningsplatsen färdas mer än en kilometer, åtnjuta ersättning för av resan föranledd kostnad, beräknad efter billigaste lämpliga färdsätt.

För landsfiskaler och landsfiskalsassistenter tillämpas bestämmelser i ett Kungl. Maj :ts brev den 17 juni 1943, enligt vilket deltagande i kurser och övningar, krigsspel och studiebesök skall betraktas såsom tjänstgöring samt resor för sådant ändamål såsom resor för tjänsteförrättning.

Föreskrifter om traktamente i fall då kost tillhandahålles vid utbildnings­ kurs har meddelats även för vissa andra fall än de förut nämnda.

Enligt beslut den 21 maj 1954 (med däri senare vidtagen ändring) gäller, att hushållsarbetande kvinna vid deltagande i cen­ tral utbildningskurs må, därest hon icke erhåller ersättning för mistad arbetsinkomst, åtnjuta ersättning för kostnader i anledning av deltagandet med tjugo kronor för dag. Om kurs­ deltagaren uppbär lön enligt det för personal i det allmänna civilförsvaret gällande avlöningsreglementet, skall ersättningen minskas med lönebe­

loppet.

I brev den 3 juni 1960 har Kungl. Maj:t meddelat följande bestämmelser beträffande arvode m. m. till civilförsvarschefer.

Arvode till civilförsvarschef må fr. o. m. den 1 juli 1960 tills vidare utgå med beloppet för den arvodesgrupp civilförsvarsområdet tillhör enligt föl­ jande indelning, nämligen för arvodesgrupp 1 1 320 kronor, arvodesgrupp 2

1 875 kronor och arvodesgrupp 3 2 700 kronor för år.

Till civilförsvarschefen i Malmö civilförsvarsområde skall tills vidare utgå ett årligt arvode av 3 450 kronor.

Det ankommer på civilförsvarsstyrelsen att bestämma till vilken arvodes­ grupp civilförsvarsområde skall hänföras. Därest civilförsvarsstyrelsen med hänsyn till ändrade förhållanden beslutar överflyttning av visst civilför­ svarsområde från en arvodesgrupp till annan sådan grupp, är civilförsvars­ chefen skyldig vidkännas den minskning av arvodet, som kan föranledas härav.

Vid tjänstledighet för civilförsvarschef äger länsstyrelse bestamma, att till honom utgående arvode skall avstås och att det i stället skall tillfalla den, som uppehåller befattningen. Vid semester för civilförsvarschef skall vikarie icke förordnas.

Till civilförsvarsdirektör, som förordnas att vara civilförsvarschef, skall arvode icke utgå.

Genom beslut den 16 juni 1961 har Kungl. Maj :t föreskrivit, att värnplik­ tiga, vilka på grund av civilförsvarsplikt tjänstgör i civilförsvarets undsättningskåre r, skall tills vidare under tjänstgöring för utbild­ ning och övning i civilförsvaret erhålla avlöning och övriga förmåner enligt

Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1902

för värnpliktiga gällande grunder. Under sådan tjänstgöring skall även gäl­ la vad i familjebidragsförordningen och familjebidragskungörelsen stadgas om familjebidrag åt värnpliktiga m. in. Vidare har föreskrivits, att vid tillämpning av bestämmelserna i 28 § I, punkt 3 a) statens allmänna av- loningsreglemente och motsvarande stadganden i andra statliga avlönings- föreskrifter angående löneförmåner vid tjänstledighet skall med värnplikts­ tjänstgöring jämställas tjänstgöring som värnpliktig, vilken beviljats krigs- uppskov för tjänstgöring i civilförsvarets undsättningskårer, fullgör i civilförsvaret.

Slutligen må nämnas, att enligt den förut angivna förordningen om e r- sättning i anledning av kroppsskada, ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret, ersättning av statsmedel utgår till den, som vid tjänstgöring i civilförsvaret å tid då riket icke befinner sig i krig drabbas av skada till följd av olycksfall eller inverkan, som avses i 6 § yr­ kesskadeförsäkringslagen. I regel är ersättningsbeloppet detsamma som skulle ha utgivits jämlikt yrkesskadeförsäkringslagen, såframt skadan om­ fattats av den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen. Ersättning utgår dock ej i anledning av skada, för vilken den skadade är obligatoriskt försäkrad enligt nämnda lag. Under begreppet tjänstgöring inbegripes enligt förord­ ningen utbildning och övning samt inställelse för inskrivning i civilförsva­ ret. Till olycksfall hänföres jämväl olycksfall vid färd till eller från plat­ sen för tjänstgöringen, såframt färden föranledes av och står i nära sam­ band med tjänstgöringen.

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 101 eu

1962

1954 års vämpliktsavlöningsutrednings förslag

Principuttalanden

Utredningen framhåller, att de nu framlagda förslagen närmast avser tredsförhållanden. För bedömning av frågan om de civilförsvars- pliktigas och deras anhörigas försörjning under vissa krigs- och beredskaps- förhållanden erfordras kännedom om de hjälpåtgärder, som kommer att vidtagas genom den allmänna socialtjänstens försorg. Spörsmålet härom utredes för närvarande av särskilda sakkunniga. Enligt utredningens upp­ fattning bör dock de för fred avsedda bestämmelserna kunna tillämpas även under vissa krigs- och beredskapsförhållanden. Utredningen har för avsikt att återkomma med förslag till särskilda föreskrifter för förhållanden un­ der krig och beredskap som kräver dylika, så snart nödvändiga uppgifter erhållits rörande den allmänna socialtjänsten.

Beträffande värnpliktiga, som skall tjänstgöra inom civilförsvaret, erinrar utredningen om att 1959 års riksdag fattat beslut angående ny organisation för civilförsvaret. Utredningen anför härom i huvudsak.

15

Enligt beslutet skall värnpliktiga i viss omfattning inskrivas i civilför­ svaret och med uppskov från värnpliktstjänstgöringen tjänstgöra i civil­ försvaret i samma utsträckning som enligt värnpliktslagen skolat åligga dem vid krigsmakten. Bestämmelser om tjänstgöringsskyldighet i angiven omfattning har intagits i civilförsvarslagen. För inskrivning i det lokala allmänna civilförsvaret skall omkring 20 000 värnpliktiga i olika åldrar erhålla uppskov. Undsättningskårerna skall tillföras 9 500 värnpliktiga, överföringen har ansetts om möjligt böra ske vid sådan tidpunkt, att två repetitionsövningar kvarstår, och senast vid 35 års ålder. För tillgodo­ seende av befälsbehovet skall till civilförsvaret överföras 700 å 800 värnplik­ tiga i 35-årsåldern, vilka genomgått underofficersutbildning. De skall tjänst­ göra till ungefär lika antal inom undsättningskårerna och det lokala civil­ försvaret. överföringen av underofficersutbildade värnpliktiga avses skola ske successivt för att efter en 10-årsperiod ha uppnått nyssnämnda om­ fattning.

Utredningen uttalar, att det förefaller ställt utom all diskussion att så­ lunda överförda värnpliktiga vid civilförsvarstjänstgöring som de enligt det sagda fullgör i stället för värnpliktstjänstgöring och i motsvarande omfattning — i princip skall ha samma förmåner som vid sistnämnda slag av tjänstgöring. Vissa avvikelser från krigsmaktens bestämmelser blir dock erforderliga med hänsyn till civilförsvarstjänstgöringens särskilda förhål­

landen.

Vad beträffar övrig civilförsvarspliktig personal fram­ håller utredningen, att huvuddelen av de omkring 210 000 personer, som är avsedda att inskrivas i det lokala allmänna civilförsvaret, utgöres av kvinnor och av män, som utträtt ur värnpliktsåldern. Även män, som ännu icke uppnått värnpliktsåldern, kan ifrågakomina för inskrivning. De in­ skrivna civilförsvarspliktiga är enligt civilförsvarslagen skyldiga att under tid, då civilförsvarsberedskap icke råder, tjänstgöra för utbildning högst 30 dagar; för den som krigsplacerats i högre befälsbefattning eller i annan befattning, vilken kräver särskilda insikter eller färdigheter, kan tiden ut­ sträckas till högst 60 dagar. Vidare föreligger skyldighet att deltaga i övning högst 60 timmar under varje följd av tre kalenderår. Civilförsvarspliktig, vilken icke är inskriven, är skyldig att deltaga i övning i samma omfattning

som inskriven.

Utredningen instämmer i civilförsvarsstyrelsens uttalanden om att av- löningsbestämmelserna för här berörd personal icke är ändamålsenliga. Den yttrar härom bl. a.

Den nya organisationen av civilförsvaret med dess i ökad grad på civil- försvarsplikt grundade utbildning kräver otvetydiga och rättvist avvägda avlöningsbestämmelser. Det nuvarande systemet med olika bestämmelser för olika sorters tjänstgöring samt med skönsmässigt bestämmande av dag­ lönens och andra ersättningars storlek fyller på intet sätt dessa krav.

Den möjlighet, som nu förefinnes, att under vissa former av tjänstgöring erhålla ersättning för rnistad arbetsinkomst, synes utredningen icke vara förenlig med civilförsvarspliktens idé. Såsom motiv för denna förmån har

Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1062

16

anförts, att den är nödvändig för att tillförsäkra civilförsvaret lämplig per­ sonal för betydelsefulla befattningar. Självfallet bör inom totalförsvaret i dess helhet eftersträvas lämpligast möjliga besättning av alla befattningar. Någon särskild anledning att just för civilförsvarets del avlöningsvägen söka åstadkomma den önskvärda rekryteringen föreligger enligt utredningens uppfattning icke. Enligt uttalanden i samband med civilförsvarspliktens införande år 1944 är denna plikt att uppfatta som ett komplement till den allmänna värnplikten. En lämpligt avvägd civilförsvarsplikt borde — jäm­ sides med en under hänsynstagande till psykologiska faktorer arbetande uPPlysningsverksamhet — kunna få tjänstgöringen i civilförsvaret att i det allmänna föreställningssättet framstå såsom en med värnplikten jämför­ bar allmän medborgarplikt. De positiva värden, som därigenom skulle kunna vinnas åt civilförsvaret, ansågs ligga i öppen dag.

Utredningen säger sig — med beaktande av bl. a. det anförda — ha kom­ mit till den bestämda uppfattningen, att förmånerna till de civil för svars- pliktiga, om vilka nu är fråga, så nära som möjligt bör anslutas till de värn­ pliktigas förmåner. I denna uppfattning styrkes utredningen även av det förhållandet, att såväl inom det lokala allmänna civilförsvaret som inom undsättningskårerna dessa civilförsvarspliktiga och värnpliktiga kommer att tjänstgöra sida vid sida i likvärdiga befattningar, där ersättning efter olika grunder icke är försvarbar och där ersättningen åt de värnpliktiga enligt vad förut anförts icke kan tänkas utgå enligt andra bestämmelser än vid vanlig värnpliktstjänstgöring. Såvitt utredningen kunnat finna, före- ligger allmänt sett icke någon sådan skillnad mellan värnpliktstjänstgöring och tjänstgöring i civilförsvaret, varken i fråga om ansvar, kunnighet eller risker, som kan motivera en olika avvägning av utgående förmåner. Icke heller utgör enligt utredningens mening de omständigheterna, att civilför- svarstj änstgöringen utkräves endast av en mindre del av de civilförsvars­ pliktiga medan huvuddelen av de värnpliktiga uttages till tjänstgöring eller att de ianspråktagna civilförsvarspliktiga ofta tillhör äldre årgångar än de värnpliktiga, tillräckliga skäl för att tillämpa olika ersättningsgrunder. Ut­ redningen erinrar, att ett icke obetydligt antal män i värnpliktsåldern be­ frias från värnpliktstjänstgöringens fullgörande, att värnpliktiga vid full­ görande av repetitionsövning ofta befinner sig i omständigheter, som är fullt jämförbara med civilförsvarspliktigas i ofta obetydligt högre ålder, samt att de civilförsvarspliktiga kvinnorna till övervägande del befinner sig i de åldrar, där männen är värnpliktiga.

Vad de civilförsvarspliktiga kvinnorna beträffar har ut­ redningen icke funnit anledning att för dem föreslå andra grunder för eko­ nomisk ersättning än för männen. Då båda könen tas i anspråk på grund av samma lagbestämmelser och för samma slag av tjänstgöring, bör de en­ ligt utredningens mening också vara likställda i avlöningshänseende.

Från principen, att nu berörda civilförsvarspliktiga bör erhålla avlöning och övriga förmåner i lildiet med värnpliktiga, bör dock enligt utredningens mening vissa avsteg göras. Ett sådant avsteg följer redan av bestämmelsen

Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1962

17

i 20 § civilförsvarslagen, att civilförsvarstjänstgöring, som kommunalt anställd i civilförsvaret inskriven personal fullgör under civilförsvarsberedskap, skall anses fullgjord i den kommunala anställ­ ningen, om arbetsuppgifterna är av samma eller liknande slag. Denna be­ stämmelse skall, därest Konungen så förordnar, gälla även vid tjänstgöring för utbildning eller övning under tid, då civilförsvarsberedskap ej råder. Enligt 40 § 1 mom. g) civilförsvarslagen åligger det kommun att svara för avlöning och annan ersättning till personal, vars tjänstgöring i civilförsva­ ret enligt 20 § skall anses fullgjord i kommunal anställning. Personal, som här avses, skall följaktligen vara undantagen från de för civilförsvarsplik- liga i allmänhet gällande avlöningsbestämmelserna. För kommunalanställ­ da i övrigt torde enligt utredningens mening sistnämnda bestämmelser utan inskränkning böra tillämpas.

Utredningen upptager i detta sammanhang frågan om statstjänste­ mans förmåner under tjänstgöring i civilförsvaret. Ut­ redningen uttalar, att, såvitt den kan finna, torde det särskilt under tid då civilförsvarsberedskap råder i viss utsträckning kunna förekomma, att stat­ liga anställningshavare, som inskrivits i civilförsvaret, ålägges civilför­ svarstjänstgöring, där arbetsuppgifterna är av samma eller liknande slag som de, vilka åvilar vederbörande i den statliga anställningen. Detta torde 1 första hand kunna bli fallet för personal inom civilförsvarsorganisationen samt polisväsendet. I den mån därvid fråga är om att inom civilförsvarets ram fullgöra uppgifter, som åligger vederbörande i den statliga anställ­ ningen, torde — även om vederbörande är inskriven i civilförsvaret — något ianspråktagande med åberopande av civilförsvarsplikt icke böra äga rum utan tjänstgöringen böra betecknas som ett utövande av innehavd tjänst. Några särskilda bestämmelser härom synes icke erforderliga. Vad angår statsanställdas tjänstgöring i övrigt inom civilförsvaret anser utredningen, att gällande avlöningsbestämmelser bör ändras. I 28 § statens allmänna avlöningsreglemente (Saar) och motsvarande stadganden i andra statliga avlöningsförfattningar föreskrives bl. a., att tjänsteman tillhörande avdrags- grupp 3 vid värnpliktstjänstgöring, som fullgöres det år den värnpliktige fyller 23 år eller därefter och då krigsavlöningsbestämmelser icke är till­ lämpliga på tjänstemannen, skall erhålla lön med B-avdrag.1 2 Med hänsyn till vad tidigare sagts om civilförsvarstjänstgöringens jämställdhet med värnpliktstjänstgöring samt likställighet mellan manlig och kvinnlig civil- försvarspliktig anser utredningen att i berörda avlöningsförfattningar bör införas en föreskrift, att tjänsteman tillhörande avdragsgrupp 3 även vid civilförsvarstjänstgöring, som fullgöres det år den civilförsvarspliktige fyller 23 år eller därefter och då särskilda för krig eller beredskap utfär­ dade bestämmelser icke gäller, skall erhålla lön med B-avdrag.

Utredningen behandlar vidare förmånerna för verkskyddsperso-

1 Stadgandet sedermera ändrat (SFS 1961: 218).

2 — B ihan g till riksdagens protokoll 1062. 1 sand. Nr 101

Kungl. Maj:ts proposition nr t Öl år 1062

18

nal. Utredningen erinrar om att enligt 47 § civilförsvarslagen ägare av anläggning eller byggnad, för vilken verkskydd skall vara organiserat, är pliktig att enligt bestämmelser, som Konungen utfärdar, bestrida kostnader för utbildning av verkskyddspersonal. Ytterligare stadgas, att den som driver verksamhet inom anläggning eller byggnad, för vilken verkskydd finnes, är pliktig att utgiva ersättning för tjänstgöring i verkskyddet till de i hans tjänst anställda enligt de grunder Konungen bestämmer. Utredningen bringar vidare i erinran vissa uttalanden av föredragande departements­ chefen i propositionen 1959: 114. Sålunda anförde denne, att verkskyddet alltjämt hade en betydelsefull uppgift att fylla. I förhållande till vad tidi­ gare gällt skulle emellertid organisationen skäras ned. Departementsche­ fen framhöll härjämte, att flertalet verkskyddsuppgifter —- åtminstone vid de större industrierna och anläggningarna — hade sin motsvarighet under fullt fredsmässiga förhållanden. Viss utbildning av verkskyddets personal ansågs dock behövlig. Denna skulle i stort sett följa samma principer som utbildningen inom det allmänna civilförsvaret, d. v. s. all befälspersonal ävensom sådant manskap, som måste besitta speciella kunskaper och fär­ digheter, skulle erhålla utbildning. Civilförsvarets utbildningsorganisation borde med hänsyn till likformigheten i verkskyddets och det allmänna ci­ vilförsvarets utbildning påtaga sig utbildningen av verkskyddens personal. Då kostnaderna skulle bäras av de enskilda företagen, borde likväl hinder ej föreligga för företagen att själva ordna utbildningen med anlitande av de enskilda organisationer, som kunde vara beredda åtaga sig uppgiften. Det förutsattes härvid, att kontroll i förening med rådgivning i verkskydds­ frågor skulle verkställas från civilförsvarsmyndigheternas sida. Slutligen erinras, att för verkskyddsutbildning genom ägarens försorg erfordras till­ stånd av länsstyrelse.

Utredningen framhåller, att verkskyddets organisation ännu icke slut­ giltigt utformats. Enligt vad utredningen inhämtat arbetar man emellertid inom civilförsvarsstyrelsen på ett förslag, enligt vilket organisationen skall göras så lika det allmänna civilförsvaret med dess skilda enheter som möj­ ligt. Bl. a. på grund av att de industrier, där verkskydd upprättas, är av så olika storlek och inriktning, har man dock ej för avsikt att fastlåsa någon bestämd organisation utan tänker nöja sig med att framlägga vissa normer härför. Beträffande utbildningen av personalen väntas verkskyddscheferna ■— industriledare, större företagare etc. — endast behöva en kortare utbild­ ning under en två dagars konferens vart tredje år på befälsskolan i Rosers- berg. De s. k. verkskyddsledarna skulle däremot få utbildning under längre tid, tjugu å trettio dagar, vid de regionala skolorna (fältskolorna). För rädd- ningsledare, brandledare m. fl. räknar man med utbildning ett tiotal dagar vid sistnämnda skolor. Gruppchefer väntas bli utbildade vid kurser under omkring tretton dagar på fältskola. Manskapet skulle troligen komma att följa bl. a. det allmänna civilförsvarets lokala utbildning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1962

19

Av det anförda anser utredningen framgå, att utbildningen av verk- skyddspersonal efter omorganisationen av civilförsvaret mer än tidigare kommer att anpassas efter den utbildning, som avses för de i det allmänna civilförsvaret tjänstgöringsskyldiga. Vidare framhålles, att tjänstgöringen i såväl det allmänna civilförsvaret som verkskyddet fullgöres på grund av civilförsvarsplikt. Att meddela olika ersättningsbestämmelser i dessa fall kan utredningen ej finna motiverat. Utredningen föreslår därför, att under angivna förhållanden för verkskvddspersonalen skall gälla samma avlö- ningsbestämmelser som för civilförsvarspliktiga i det allmänna civilför­ svaret.

I de fall åter, där företagen själva eller av företag anlitat enskilt service­ organ anordnar civilförsvarsutbildning, kommer tjänstgöringen enligt ut­ redningens uppfattning icke att ske under liknande förhållanden som i det allmänna civilförsvaret. Det enda praktiskt genomförbara förfarandet torde då vara, att de civilförsvarspliktiga, i viss anslutning till vad för närvaran­ de gäller, av arbetsgivaren hålles skadeslösa och alltså får behålla sin av­ löning samt ersättes för extra kostnader för resor och dylikt. Detsamma bör gälla vid tjänstgöring för övning, då civil försvarsberedskap icke råder, ävensom vid sådan tjänstgöring under civilförsvarsberedskap då icke sär­ skilda för krig eller beredskap avsedda bestämmelser skall tillämpas. An­ givna slag av tjänstgöring torde nämligen, framhåller utredningen, regel­ mässigt komma att fullgöras i direkt anslutning till vederbörandes arbete och på eller i omedelbar närhet av arbetsplatsen.

Utredningen berör ytterligare spörsmålet huruvida ersätt­ ningsbestämmelserna bör utformas annorlunda vid kortare tjänstgöringsperioder än vad i det föregående förordats. Härvid erinras, alt vid krigsmakten inkallelse av värnpliktiga till kortare tid än en dag icke förekommer och inkallelse för en enstaka dag endast sker undantagsvis. På grund av i förväg icke beräknad hemförlovning uppkom­ mer dock då och då mycket korta tjänstgöringsperioder. De civilförsvars­ pliktiga, som icke är värnpliktiga, torde däremot under tid då civilförsvars­ beredskap icke råder i stor utsträckning komma att inkallas för endast ett fåtal dagar och även för enstaka dag eller del av dag. I fråga om övning torde tjänstgöring under del av dag bli det vanligaste. För deldagstjänstgöring går de för värnpliktiga gällande bestämmelserna icke att utan vidare till- lämpa. Då sålunda särskilda föreskrifter för denna form av civilförsvars- tjänstgöring är nödvändiga, har utredningen övervägt huruvida icke scha­ blonmässiga ersättningsbestämmelser borde tillämpas även vid civilför­ svar stjänstgöring av en eller ett fåtal dagars varaktighet. Med beaktande bl. a. av de goda erfarenheter som vunnits vid tillämpningen av värnplikts- avlönings- och familjebidragsbestämmelserna på korta perioder av värn­ pliktstjänstgöring har dock utredningen kommit till den slutsatsen, att för värnpliktiga gällande ersättningsbestämmelser bör i sin helhet tillämpas

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1962

20

för varje dag, varav minst 7 timmar i följd tagits i anspråk för civilförsvars- tjänstgöring. För dag, varunder tjänstgöringen icke pågått 7 timmar i följd, torde penningbidrag, premie eller familjebidrag icke böra utgå men för värnpliktiga i övrigt fastställda ersättningsbestämmelser i tillämpliga delar böra gälla.

Slutligen framhåller utredningen, att en övergång för civilförsvarsplik- tiga i allmänhet från nuvarande avlöningssystem till förmåner i likhet med de värnpliktigas medför icke obetydliga k'o stnadsbesparingar. Med utgångspunkt i uppgifter, som lämnats av civilförsvarsstyrelsen i dess an- slagsäskanden för budgetåret 1961/62, har utredningen verkställt vissa kal­ kyler, som utvisar, att kostnaderna under nämnda budgetår enbart för er­ sättningar till civilförsvarspersonal vid utbildning vid civilförsvarets centra­ la och regionala skolor skulle nedgå med omkring 1,5 milj. kronor.

Knngl. Maj.ts proposition nr 101 år 1962

Avvikelser från bestämmelserna om ersättning till värnpliktiga m. m.

Utredningen lämnar i detta avsnitt en översikt av föreskrifterna be­ träffande de värnpliktigas förmåner och framlägger i anslutning därtill vissa förslag i fråga om de civilförsvarspliktigas ersättningar.

De grundläggande bestämmelserna rörande de värnpliktigas ekonomiska förmåner återfinnes i värnpliktsavlöningskungörelsen den 12 september 1958 (nr 485; ändr. 1959: 145 och 1960: 356), i det följande betecknad VAK, samt i familjebidragsförordningen den 29 mars 1946 (nr 99; omtryckt 1960: 152), i det följande betecknad FF. Föreskrifter om tillämpningen av FF har meddelats i familjebidragskungörelsen den 29 mars 1946 (nr 101; omtryckt 1960: 153).

I 3—11 §§ VAK har bestämmelser meddelats om fria r e s or m. m. Värnpliktig erhåller fria resor vid inskrivning, in- och utryckning och tjänstledighet, om kortaste färdvägen överstiger 20 kilometer. Antalet fria resor vid tjänstledighet är begränsat, varvid olika regler gäller för första tjänstgöring, fortsatt tjänstgöring och annan tjänstgöring. Utredningen anser, att i allt väsentligt samma regler bör gälla för civilförsvarspliktiga.

Förmåner vid tjänstledighet bör dock knappast tillkomma civilförsvars­ pliktiga under tid då civilförsvarsberedskap ej råder (med hänsyn till tjänstgöringsomgångarnas kortvarighet) och bör under civilförsvarsbered­ skap — under sådana förhållanden att särskilda krigsavlöningsföreskrifter icke skall träda i tillämpning — avse endast en resa för varje hel tjänst­ göringsperiod om tre månader.

För värnpliktiga är stadgat, att den, som innehar officers eller under­ officers tjänstegrad, får begagna 1 klass å tåg och fartyg. Detsamma bör enligt utredningen gälla motsvarande kategorier civilförsvarspliktiga.

Enligt VAK må flygplan anlitas när särskilda förhållanden föranleder därtill. Bestämmelser härom utfärdas av försvarets civilförvaltning efter

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1962

samråd med överbefälhavaren. Utredningen föreslår för civilförsvarets del, att utfärdande av bestämmelser om rätt att, då särskilda förhållanden föranleder därtill, anlita flygplan skall ankomma på civilförsvarsstyrelsen.

Utredningen anför slutligen, att frågan, huruvida någon motsvarighet till de värnpliktigas militärbiljetter eller order gällande såsom färdhandlingar skall finnas för civilförsvarspliktiga, icke synes ha varit föremål för över­

vägande.

Enligt 12 § 1 inom. VAK erhåller värnpliktig under tjänstgöring pen­ ningbidrag med följande belopp för dag

Menig, som icke tillgodoräknats tjänstgöringstid om

sammanlagt 304 dagar ............................................... Annan menig, vicekorpral, 2. klass sjöman Korpral ................................................................................... Furir ................................................................................... överfurir, rustmästare .................................................... Sergeant ............................................................................... Fänrik, fanjunkare ........................................................ Löjtnant, förvaltare ........................................................ Kapten och högre .............................................................

Kronor

2: 75 3: 75 4: 75 5: 50 6

: —

6: 75 8: 25 10

: —

12

: —

Utredningen anför om penningbidragen bl. a. följande. Penningbidrag utgår till värnpliktiga med 9 olika belopp, beroende på vederbörandes tjänstegrad. Enligt utredningens mening bör de civilförsvars­ pliktiga erhålla penningbidrag med motsvarande belopp, varvid de befatt- ningar inom civilförsvaret, som kan innehas av civilförsvarspliktiga, bor indelas i 8 grupper efter arbetsuppgifternas betydenhet samt så att varje grupp får sin motsvarighet i en av de 8 högsta grupper, i vilka de värn- pliktigas tjänstegrader indelats. Primärmaterial, som ställts till utred­ ningens förfogande, ger vid handen, att en dylik gruppering bör kunna ske Enligt utredningens uppfattning bör de civilförsvarspliktiga, vilka uppnatt den för män gällande åldern för värnpliktens inträde (det kalenderår under vilket vederbörande fyller 18 år) och som icke är värnpliktiga, i förmåns- hänseende skäligen jämställas med sådana värnpliktiga, som fullgör tjänst­ göring under längre tid än värnpliktiga i allmänhet. Huvuddelen av de värn­ pliktiga fullgör en första tjänstgöring om 304 dagar, varefter de kommer upp i den näst lägsta bidragsgruppen. Med hänsyn härtill bör de här av­ sedda civilförsvarspliktiga hänföras lägst till civilförsvarets näst lagsta penningbidragsgrupp. Till den lägsta gruppen bör höra endast med meniga jämställda civilförsvarspliktiga, som erhållit uppskov med värnpliktstjänst­ göring för tjänstgöring i civilförsvaret och som icke fullgjort varnphkts- och civilförsvarstjänstgöring under sammanlagt 304 dagar, samt civilfor- svarspliktiga, som icke uppnått eller under kalenderåret uppnår 18 års ålder.

Enligt 12 § 2 mom. VAK må förhöjning av penningbidraget utöver 2 kro­ nor 75 öre för dag beträffande vapenfri värnpliktig icke ske förrän han tillgodoräknats tjänstgöringstid om sammanlagt 404 dagar. Någon motsva­ rande bestämmelse bör enligt utredningens mening icke gälla civilförsvars-

22

pliktig, som på grund av samvetsbetänkligheter befriats från skyldighet att tjänstgöra inom ordnings- och bevakningstjänsten, enär sådan civilför- svarspliktig ju likväl fullgör sin civilförsvarsplikt på samma sätt som andra civilförsvarspliktiga, vilka tilldelats annan tjänst än ordnings- eller bevak­ ningstjänst.

I 12 § 3 mom. VAK meddelade bestämmelser om penningbidrag under in- och utryckningsdagar m. m. anser utredningen böra tillämpas även beträffande civilförsvaret.

Enligt 13 § VAK må värnpliktig, som undergår arreststraff eller frihets- stiaff, är anhållen eller häktad eller hållit sig undan, icke uppbära pen­ ningbidrag för sådan tid. Utredningen anser bestämmelserna i tillämpliga delar böra gälla även penningbidrag åt civilförsvarspliktig.

Utredningen föreslår, att civilförsvarspliktigs penningbidrag skall få tas i anspråk för kvittning mot fordran, som kronan må äga på grund av för­ hållande i samband med tjänstgöringen, i samma utsträckning som värn­ pliktigs penningbidrag enligt 15 § VAK.

Jämlikt 16 § VAK åtnjuter värnpliktig för vissa slag av tjänstgöring särskilda tillägg och ersättningar. Av dessa synes, enligt vad utredningen anför, för de civilförsvarspliktigas del endast kunna ifråga- komma ersättning vid flygtjänstgöring. Sådan ersättning bör utgå enligt samma grunder som för värnpliktiga.

Enligt avlöningsreglementet för personal i det allmänna civilförsvaret äger Kungl. Maj :t eller den myndighet Kungl. Maj :t förordnar att för så­ dan personal i befälsställning, vars tjänstgöring icke kan hänföras till vissa dagar eller timmar, fastställa arvoden, beräknade för år eller månad. Utredningen uttalar, att det torde vara med stöd av nämn­ da stadgande, som bestämmelserna den 3 juni 1960 beträffande arvode m. m. till civilförsvarschefer utfärdats. Ett motsvarande stadgande synes erforderligt även framgent. Den som i sådan ordning tillerkänts arvode bör icke för tjänstgöring, för vilken arvodet är avsett att utgöra gottgörelse, härutöver erhålla ersättning enligt för civilförsvarspliktiga eljest gällande bestämmelser.

I 17 § VAK meddelas bestämmelser rörande förplägnad, inkvar­ tering och sjukvård i vissa fall (i samband med inskrivning, inställelse till tjänstgöring för tidigt eller på fel plats och kvarstannande efter tjänstgöringens slut). Utredningen yttrar, att motsvarande bestäm­ melser bör utfärdas för civilförsvarspliktiga om och i den mån så är er­ forderligt, något som utredningen funnit sig svårligen kunna bedöma.

Värnpliktiga äger enligt 18 och 19 §§ VAK under tjänstgöring åtnjuta fri förplägnad och inkvartering eller i vissa fall kontant ersättning härför. Om reglerna för de civilförsvars­ pliktiga i dessa hänseenden anför utredningen i huvudsak.

Civilförsvarspliktiga äger enligt gällande bestämmelser erhålla fri inkvar­

Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1962

23

tering, då vederbörande på grund av tjänstgöringens beskaffenhet icke kan begagna egen bostad. Fri förplägnad tillhandahålles de civilförsvarspliktiga under vissa förhållanden men föranleder då minskning av daglönen eller av eljest utgående traktamenten. Såsom civilförsvarsstyrelsen framhållit, kommer med den nya civilförsvarsorganisationens genomförande kaserne- ring av civilförsvarspliktiga att ske i stor utsträckning. Detta förhållande och den omständigheten att penningbidraget icke är avsett att tacka nagra kostnader för mat eller husrum bör enligt utredningens uppfattning med­ föra, att de civilförsvarspliktiga i likhet med de värnpliktiga under tjänst­ göring i princip skall erhålla fri inkvartering och förplägnad. För att und­ vika svårtillämpade regler om kontant ersättning i stället för nämnda för­ måner bör, i de fall inkvartering eller förplägnad icke kan ordnas av civilförsvarets myndigheter, dessa själva ombesörja att mat och husrum tillhandahålles vederbörande på annat sätt samt betala härför direkt till leverantören. Den, som kan begagna sin egen bostad som nattkvarter, bör icke erhålla ersättning härför och den, som medges själv ombesörja sm förplägnad, bör endast ersättas om och i den mån en besparing därvid upp­ kommit för civilförsvaret eller medgivandet erhållits på grund av sjuk­ dom.

Jämlikt 20 § VAK äger värnpliktig under tjänstgöring erhålla samtliga i den värnpliktiges personliga utrustning ingående persedlar såsom lån samt må enligt bestämmelser, som fastställes av försvarets civilförvaltning, erhålla ersättning för begagnan­ de av egna beklädnadspersedlar. Utredningen erinrar, att de civilförsvarspliktiga endast i begränsad omfattning avses skola erhålla per­ sonlig utrustning genom civilförsvarets försorg. I den mån så sker, bör ut­ rustningen tillhandahållas såsom lån. Härutöver bör de civilförsvarsplik­ tiga erhålla ersättning för begagnande av egna persedlar. Ersättningsbelop­ pen bör fastställas av civilförsvarsstyrelsen i överensstämmelse med inom försvaret tillämpade ersättningsgrunder.

Om värnpliktigs rätt till sjukvård under tjänstgöring stad­ gas i 21__24 §§ VAK. I princip innebär bestämmelserna, att den värnplik­ tige har rätt till fri sjukvård, som i första hand beredes honom inom det militära sjukvårdsväsendet. Utredningen framhåller, att civilförsvaret sak­ nar en organisation, motsvarande detta sjukvårdsväsende, men att vissa sjukvårdande organ och viss sjukvårdskunnig personal dock ingår i den nya civilförsvarsorganisationen. Enligt utredningens mening bör de civil­ försvarspliktiga fritt tillhandahållas den sjukvård som kan ges dem inom civilförsvaret men i övrigt vara hänvisade till de förmåner som tillkommer medborgarna i gemen.

Utredningen förutsätter, att nuvarande regler om ersättning i an­ ledning av kroppsskada, ådragen under tjänstgöring i civil­ försvaret, fortfarande skall gälla.

Beträffande begravningshjälp m. in. finner utredningen, att för civilförsvarspliktiga bör gälla motsvarande bestämmelser som för värn­

pliktiga enligt 25 § VAK.

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1962

24

Till värnpliktig kan enligt 27—30 a §§ VAK utgå utbildningpre- m i e och tjänstgöringspremie. Utbildningspremie tillkommer en­ dast värnpliktig, som med godkännande vitsord genomgått vissa slag av utbildning. Tjänstgöringspremie utgives i princip till alla värnpliktiga med längre tjänstgöringstid än värnpliktiga i allmänhet. Tjänstgöringspremie utgår icke när den värnpliktige berättigats till utbildningspremie för ut­ bildning under samma tjänstgöring.

Utredningen anser det befogat, att de civilförsvarspliktiga, som under kalenderåret uppnår minst 18 års ålder och icke är värnpliktiga, för tjänst­ göring under tid, då civilförsvarsberedskap icke råder, erhåller tjänstgö- ringspremier även om sådan tjänstgöring icke är direkt jämförbar med en värnpliktigs förlängda första tjänstgöring. Tjänstgöringspremie till värn­ pliktig utgår i allmänhet med 100 kronor för varje hel premieberättigande tjänstgöringsperiod om 20 dagar. Med hänsyn till den varierande längden av de civilforsvarspliktigas tjänstgöringsperioder bör premien för de civil- försvarspliktigas del fastställas till 5 kronor för tjänstgöringsdag. Någon anledning att härutöver tillerkänna de civilförsvarspliktiga ersättning mot­ svarande de värnpliktigas utbildningspremier anser utredningen icke före­ ligga- I enlighet med vad utredningen i det föregående föreslagit bör premie icke utgå för dag, varav icke minst 7 timmar i följd tagits i anspråk för tjänstgöring.

Enligt 1 § 1 mom. FF skall familj ebidragsförordningen tillämpas beträffande värnpliktiga, som inkallas till tjänstgöring enligt värnpliktslagen. Med värnpliktig avses härvid den som avlönas jämlikt för värnpliktiga stadgade grunder. Utredningen förordar, att motsvarande bestämmelser för civilförsvarspliktiga skall gälla sådana civilförsvarsplik­ tiga, som inkallas till tjänstgöring enligt civilförsvarslagen och som av­ lönas enligt för värnpliktiga gällande grunder.

I 1 § 2 mom. FF regleras under vilka förhållanden förordningens be­ stämmelser om hemortslön skall tillämpas. I kungörelse den 29 mars 1946 (nr 100) om ikraftträdande av FF stadgas, att dess bestämmelser om hein- ortslon trader i kraft å tidpunkt, varom framdeles förordnas. Något sådant förordnande har inte meddelats. Utredningen anser, att bestämmelser om hemortslon för civilförsvarspliktiga icke bör utfärdas i anslutning till nu föreslagna föreskrifter om avlöning och familjebidrag. Utredningen avser att framdeles, vid avgivande av förslag rörande förmåner till civilförsvars­ pliktiga under vissa av beredskap eller krig föranledda förhållanden, åter­ komma till frågan om hemortslön åt civilförsvarspliktiga.

Kungl. Maj :t äger enligt 1 § 3 mom. FF föreskriva, att bestämmelserna i förordningen helt eller delvis skall äga tillämpning på värnpliktiga även i andra fall än förut nämnts ävensom på krigsfrivilliga och annan personal, som tjänstgör vid krigsmakten. Kungl. Maj:t äger jämväl förordna, att med­

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1962

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1962

av nämndernas arbetsbörda anses icke föranledas härav. Det sammanlagda antalet familjebidragsärenden för år beräknas för de civilförsvarspliktigas del till omkring 5 000 mot ungefär 75 000 för de värnpliktiga. Tillsynsmyn­ dighet även över tillämpningen av civilförsvarets familj ebidragsbestäm- melser bör i enhetlighetens intresse vara försvarets civilförvaltning.

Utredningen föreslår, att vad i 5—19 §§ FF stadgas rörande de olika formerna av familjebidrag skall äga motsvarande tillämpning då det gäller civilförsvarspliktiga. Härvid bör dock beaktas, att manliga och kvinnliga civilförsvarspliktiga skall vara jämställda.

Enligt FF fordras i vissa fall tillsynsmyndighetens medgivande för att bidrag eller bidrag av viss storlek skall få utgå i fråga om värnpliktig, som fullgör första tjänstgöring. Utredningen förordar, att vad som sålunda stad­ gas om värnpliktig, som fullgör första tjänstgöring, inom civilförsvaret skall gälla dels värnpliktig, som inslcrivits i civilförsvaret men icke full­ gjort tjänstgöring motsvarande nämnda första tjänstgöring, och dels civil- försvarspliktig, som icke uppnått eller under kalenderåret uppnår 18 års ålder.

FF medger, att familj epenning i vissa fall kan utbetalas för längre tid än tjänstgöringen. Detta skall dock i regel icke gälla när tjänstgöring full- göres jämlikt 27 § 1 mom. värnpliktslagen. Utredningen anför, att med tjänstgöring jämlikt 27 § 1 mom. värnpliktslagen bör likställas tjänstgö­ ring jämlikt 12 § 2 mom. och 3 mom. första stycket civilförsvarslagen.

I fråga om 14 och 15 §§ FF — angående näringsbidrag — har utredningen i förut nämnda, till chefen för försvarsdepartementet avlämnade betänkande föreslagit genomgripande förändringar. De sålunda föreslagna nya reglerna bör gälla även de civilförsvarspliktiga.

De i 21 och 22 §§ FF intagna bestämmelserna om skyldighet att taga arbete in. m. bör enligt utredningens uppfattning gälla också civilförsvarspliktigs familjemedlemmar.

I 27—31 §§ FF meddelas föreskrifter om familjebidragens be­ stridande m. in. Skyldighet att utgiva familjebidrag åvilar vederböran­ de kommun. Till kostnaderna utgår statsbidrag och förskott härå kan utbe­ talas av statsverket. Utredningen föreslår, att ifrågavarande bestämmelser erhåller motsvarande tillämpning på civilförsvarets område.

Kostnaderna för familjebidrag till verkskyddspersonal skall enligt 47 § civilförsvarslagen slutligt stanna på arbetsgivaren. Utredningen anser bi­ dragen även i detta fall böra utgivas av vederbörande kommun och för­ skotteras av statsverket.

De i FF intagna bestämmelserna om besvär m. m. (32—35 §§) och de särskilda bestämmelserna (36—41 §§) föreslås likaledes bli tillämpade inom civilförsvaret. I

I familjebidragskungörelsen har såsom nämnts intagits be-

27

stämmelser angående tillämpningen av FF. Utredningen framhåller, att motsvarande bestämmelser erfordras inom civilförsvaret. Sålunda behövs bl. a. föreskrifter om rapportering från civilförsvarsmyndigheterna till fa­ milj ebidragsnämnderna av uppgifter av betydelse för nämndernas verk­ samhet. Vid utformandet av regler om ansökning rörande familjebidrag och angående s. k. normerad behovsprövning av familjebidragen bör den av utredningen förordade jämställdheten mellan manliga och kvinnliga civilförsvarspliktiga genomföras. Vidare bör beaktas de förslag till änd­ ringar i familjebidragskungörelsens bestämmelser, som utredningen fram­ lagt i sitt till chefen för försvarsdepartementet avgivna betänkande.

Utredningen erinrar, att den i nyssnämnda betänkande även föreslagit, att familj ebidrag (med undantag av näringsbidrag) för värnplik­ tiga — i likhet med bl. a. penningbidrag och premier —- skall vara skattefria. Samma regler bör på detta område gälla för värnpliktiga och civilförsvarspliktiga.

Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1962

Remissyttrandena

Principuttalanden

Utredningens begränsning av de nu framlagda förslagen till att närmast gälla endast fredsförhållanden har icke föranlett erinran.

Förslagens utgångspunkt, att de ekonomiska förmånerna för de civilförsvarspliktiga i största möjliga utsträckning bör överensstämma med de värnpliktigas förmåner vid tjänstgöring i krigsmakten, har godtagits eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser såvitt avser värnpliktiga, vilka överförs till civilförsvaret.

Ifråga om övriga civilförsvarspliktiga har utredningens ståndpunkt accepterats av en del av remissinstanserna. Ett betydande antal förordar emellertid, att förmånerna görs gynnsammare än för värnpliktiga. Uppfattningen, att inom denna kategori kvinnor och män bör vara likställda i ekonomiskt avseende, har icke framkallat någon gensaga.

Yttranden, som tillstyrker jämställdhet mellan värnpliktiga och övriga civilförsvarspliktiga, har avgivits av chefen för försvarsstaben, försvarets civilförvaltning, överståtliållarämbetet, länsstyrelsen i Stockholms län och svenska landsbygdens ungdomsförbund.

Härvid ifrågasätter försvarets civilförvaltning, huruvida icke överens­ stämmelsen i vissa avseenden bör kunna göras ännu mer långtgående än vad utredningen föreslagit. Civilförvaltningen har härutinnan i åtanke penningbidragets storlek, rätten till fria resor vid tjänstledighet, fri sjuk­ vård, premier samt ersättningar för inkvartering och förplägnad. Å andra sidan hyser ämbetsverket viss tvekan att tillerkänna de civilförsvarspliktiga

28

fullt ut samma rätt till familjebidrag som värnpliktiga, tjänstgörande en­ ligt värnpliktslagen.

Överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län pekar på vissa svårigheter vid förslagets genomförande. Dessa myndigheter anför sålunda, att civilförsvarsplikten icke tillnärmelsevis kunnat så förankras i folk­ medvetandet som värnpliktstanken. Vad som återstår av tänkesättet, att civilförsvaret är en kvarleva från »kristiden», måste bringas att försvinna; eljest torde psykologiska skadeverkningar av besvärande slag uppstå sär­ skilt ifråga om de viktiga grupper civilförsvarspliktiga, som på grund av längre utbildningstid skulle få vidkännas de största ekonomiska uppoff­ ringarna, d. v. s. högre befäl och specialister av olika slag. Därest ersätt­ ning för förlorad arbetsinkomst icke längre skall förekomma, fordras en omfattande och ingående upplysningsverksamhet för att hos allmänheten befästa tanken, att civilförsvarstjänst i alla hänseenden måste såsom en allmän medborgarplikt jämställas med värnplikten.

Även yttrandet av svenska landsbygdens ungdomsförbund röjer en viss tvekan. Förbundet framhåller, att ett genomförande av utredningens för­ slag i många fall skulle kunna medföra ett avsevärt sämre ekonomiskt utbyte för den berörda personalen. Man torde därför kunna ifrågasätta, om det blir möjligt att till civilförsvaret knyta personer med för arbetsupp­ gifterna erforderliga kvalifikationer. Värnpliktstjänstgöring och civilför- svarstjänstgöring kan enligt förbundets mening icke helt jämföras. För­ bundet anser skäligt, att de frivilligt tjänstgörande ersättes efter samma normer som övrig personal.

Socialstyrelsen, statskontoret och statens lönenämnd har icke framfört någon erinran mot de av utredningen angivna principerna.

Jämkningar förordas däremot av civilförsvarsstyrelsen, länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands, Gotlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Västernorrlands, Jämtlands och Norrbottens län, landsorganisationen, tjänstemän­ nens centralorganisation, Sveriges akademikers centralorganisation, stats­ tjänstemannens riksförbund och högerns ungdomsförbund. En del av dessa remissinstanser accepterar, att ersättningssystemet formellt uppbygges en­ ligt reglerna för de värnpliktigas avlöning, ehuru de anser förmånernas storlek böra avvägas på annat sätt. Länsstyrelserna i Uppsala, Gotlands, Göteborgs och Bohus samt Norrbottens län finner sig kunna biträda utred­ ningens uppfattning såvitt avser beredskaps- och krigsförhållanden.

Vad angår de synpunkter, som anföres av de kritiskt inställda remiss­ instanserna, har bl. a. civilförsvarsstyrelsen utförligt motiverat sin stånd­ punkt. Styrelsen erinrar, att de utbildningsskyldiga inom det lokala all­ männa civilförsvaret och verkskyddet uppdelats i sex utbildningskatego- rier, betecknade A—F. Grupp A omfattar högre befäl med särskilda led­ ningsuppgifter vid civilförsvarets krigsorganisering (underofficersutbildade värnpliktiga som överförts till civilförsvaret). Utbildningstiden för denna

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1962

29

kategori är liögst 80 dagar. Utbildningstiderna för kategorierna B F är högst 60 dagar, 30 dagar, 15 dagar, 60 timmar respektive 35 timmar. Inom kategorierna B—F kommer årligen att utbildas 110, 650, 4 290, 8 900 respektive 4 600 civilförsvarspliktiga. Personal tillhörande kategorierna E och F skall företrädesvis utbildas vid deltidskurs. Av olika skäl, såsom när de som skall utbildas bor långt ifrån utbildningsplatsen, kan det dock bli nödvändigt att ordna sådan utbildning i form av heltidskurs (internatkurs).

Styrelsen framför vidare bl. a. följande synpunkter. Övergången till det av utredningen föreslagna avlöningssystemet kommer för civilförsvarspersonal, som icke utgöres av reservofficerare och värn­ pliktiga, att medföra avsevärt försämrade avlöningsförmåner. Det är emel­ lertid angeläget, alt de civilförsvarspliktiga i avlöningshänseende känner sig rättvist behandlade. Härigenom skapas — och detta är av utomordent­ lig betydelse för civilförsvaret — en positiv attityd hos de civilförsvars­ pliktiga till den utbildning, de inkallas att genomgå. En minskning av per­ sonalens avlöningsförmåner på sätt utredningen föreslagit måste härvidlag medföra vissa vådor. Skall styrelsen kunna godta utredningens förslag, måste därför inom ramen för värnpliktsavlöningssystemet skapas möjlig­ het att åt ifrågavarande civilförsvarspliktiga utge sådana i förhållande till de värnpliktiga — rättvist avvägda ersättningar att den positiva atti­ tyden kan bibehållas.

De av utredningen föreslagna ersättningsbestämmelserna synes otillräck­ liga främst i fråga om befälet. Värnpliktiga, som fullgjort 304 dagars första tjänstgöring, erhåller inom krigsmakten vid utbildning till bciäl premier, som utgör vid underbefälsutbildning (20 dagar) 200 kronor (= 10 kronoi per dag), vid underofficersutbildning (146 dagar) 1 200 kronor (— 8 kronor 21 öre per dag) och vid frivillig officersutbildning (180 dagar) 2 400 kro­ nor (= 13 kronor 33 öre per dagj. Om man jämställer de civilförsvarspliktiga med värnpliktiga, som fullgjort 304 dagars första tjänstgöring, bör den utbildning, som de civilförsvarspliktiga undergår, icke avlönas sämre än utbildning under sådan förlängd värnpliktstjänstgöring. Skäligheten härav understryks av att huvuddelen av de civilförsvarspliktiga, som åläggs tjänst­ göring för utbildning inom civilförsvaret, är män i 47-årsåldern. Dessa har i allmänhet redan fullgjort sin tjänstgöringsskyldighet enligt värnplikts­ lagen.

Styrelsen anser det sålunda rimligt, att de, som underkastar sig utbild­ ning'inom civilförsvaret, kommer i åtnjutande av utbildningspremier. Med hänsyn till alt civilförsvarspliktiga, som utbildas till underbefäl (kategori D), är avsevärt äldre än motsvarande personal vid krigsmakten bör utbild- ningspremien för dem vara större än vid krigsmakten. Vad angår det civilförsvarspliktiga befälet inom kategorierna B och C rör det sig om kvalificerade befattningshavare i samhällets tjänst, vilka under den re­ lativt långa utbildningstiden rycks ur sin civila gärning för alt utbildas till innehavare av chefsbefattningarna inom civilförsvarsorganisationen. Civilförsvaret ställer stora krav på denna personal och anser därför skä­ ligt, att den erhåller en mot kraven svarande avlöning. Skall en positiv atti­ tyd kunna skapas hos detta fåtal befattningshavare, är det nödvändigt att deras sammanräknade avlöningsförmåner under utbildningstiden blir så stora, alt de i någon mån kompenserar under denna tid uppkommande inkomstbortfall. De bör därför erhålla eu ytterligare förhöjd utbildnings- preinic.

Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1962

31

svarspliktige att helt eller delvis undgå den förlust av arbetsinkomst, som eljest skulle bliva en följd av inkallelsen till tjänstgöring.

Landsorganisationen påpekar bl. a., att inkallelser enligt värnpliktslagen i fredstid icke förekommer för män över 35 års ålder, då den tredje repe- titionstjänstgöringen fullgjorts. Landsorganisationen kan icke ansluta sig till uppfattningen, att kvinnors tjänstgöring i civilförsvaret är att anse som en form av kvinnlig värnpliktstjänstgöring.

Synpunkter liknande de nu anförda framföres även i andra yttranden.

Länsstyrelsen i Gotlands län erinrar därjämte, att 1953 ars civilförsvars- utredning i sitt huvudbetänkande vid beräkningar rörande civilförsva­ rets kostnader utgått från att ersättning för inkomstbortfall under utbild­ ning alltjämt skulle utgå, och att utbildningsutredningen beträffande ut­ bildningskostnaderna hänvisat till nämnda betänkande.

De ifrågavarande remissinstansernas överväganden utmynnar i stort sett i följande förslag. Civilförsvarsstyrelsen förordar, att till civilförsvars- pliktiga inom utbildningskategorierna B—D skall — förutom förmåner enligt värnpliktsavlöningskungörelsen — utgå tjänstgöringspremie med 5 kronor för dag samt utbildningspremier med 30 kronor per dag för kategorierna B och C och 15 kronor per dag för kategori D. Länsstyrelsen i Göteborgs och

Bohus län anser, att för värnpliktsavgångna män med fullgjord värnplikt penningbidraget bör ökas eller ersättning i viss utsträckning medges för förlorad arbetsinkomst. Detsamma bör enligt länsstyrelsen gälla värnplik­ tiga med uppskov under beredskap och krig för tjänstgöring i bevaknings­ tjänsten så länge utbildningen icke sker inom tidsramen för värnplikts­ tjänstgöringen. Enligt länsstyrelsen i Malmöhus län bör civilförsvarspliktiga, som icke är reservofficerare eller värnpliktiga, uppbära penningbidrag och premier av sådan storlek, att avsevärda ekonomiska förluster icke asamkas dem genom civilförsvarstjänstgöringen och så att viss kompensation erhålles för de uppoffringar i övrigt som tjänstgöringen innebär. Landsorganisatio­ nen har uppfattningen, att för män i åldern 45 år och högre bör utgå ut­ bildningspremier så avpassade, att den sammanlagda ersättningen i stort sett kompenserar inkomstbortfallet. Detta bör gälla också kvinnor. För hus- hållsarbetande kvinnor bör även de nu gällande bestämmelserna om er­ sättning för kostnader i anledning av deltagande i utbildningskurs tilläm­ pas. För befäl bör likaledes utbildningspremier utgå.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har funnit det vara av största vikt, att personer, som i fred utbildas vid statens civilförsvarsskolas A-avdelning eller dess fältskolor och som icke är reservofficerare, alltjämt kan beredas ersättning för mistad arbetsinkomst. Enligt länsstyrelsen i Gotlands län bör ersättning för inkomstbortfall utgå till personal, som icke är stats- eller kommunalanställd.

Tjänstemännens centralorganisation och statstjänstemännens riksförbund förordar bibehållande av nuvarande bestämmelser om ersättning för mistad

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år W62

32

arbetsinkomst för civilförsvarspliktiga män och kvinnor över värnplikts- åldern (resp. över 46 år).

Fortsatt tillämpning å den civila delen av civilförsvarets personal (män över värnpliktsåldern och kvinnor) av väsentligen samma föreskrifter som nu gäller (daglön, ersättning för mistad arbetsinkomst) tillstyrkes av länsstyrelserna i Uppsala, Västernorrlands, Jämtlands och Norrbottens län samt Sveriges akademikers centralorganisation. Den sistnämnda organisa­ tionen uttalar därjämte, att maximeringsbestämmelserna för inkomstbort­ fall bör ändras för att skälig ersättning skall kunna utgå. Även högerns ungdomsförbund föreslår ett liknande system. Företagare bör i likhet med anställda erhalla ersättning för förlorad inkomst. Ifråga om kvinnor för­ ordas fredslön enligt samma grunder som för krigsmaktens A-personal; yrkesverksam kvinna skulle dock få ersättning för förlorad arbetsinkomst och husmoder med hemmavarande barn under 16 år kunna erhålla ett be- lopp per dag för hemhjälpskostnad. Bestämmelserna för underåriga anses böra anknytas till dem som tillämpas för underåriga krigsfrivilliga.

Utredningens förslag i vad avser principerna för avlöning av kom­ munalanställd personal vid civilförsvarstjänstgöring har god­ tagits av svenska stadsförbundet. Förbundet konstaterar emellertid, att kommunerna får ökade kostnader genom att kommunalanställd personal i särskilt stor utsträckning skall tagas i anspråk för civilförsvarsändamål. Vidare stiger den kommunala andelen av familjebidragskostnaderna, enär kretsen av familj ebidragsberättigade föreslås utvidgad. Förbundet förut­ sätter, att kommunerna beredes ersättning i varje fall för ökade lönekostnader när kommunalanställda inkallas till tjänstgöring utan­ för hemorten. Svenska landskommunernas förbund framställer ingen er­ inran mot utredningens förslag.

I anledning av vad utredningen anfört angående löneförhållanden m. m. för statstjänstemän vid civilförsvarstjänstgö- r i n g framhåller överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län, att för personal vid ämbetets och länsstyrelsernas civilförsvarssektioner arbetsuppgifterna under beredskap och krig alltid innebär utövande av innehavd statlig tjänst.

Utredningens förslag rörande verkskyddspersonalen har läm­ nats utan erinran av de flesta remissinstanserna. Från åtskilliga håll göres dock invändningar.

Sålunda framhåller statskontoret, att det varit svårt att inom de stat­ liga ämbetsverken finna lämplig personal, som varit villig att ställa sig till förfogande för tjänstgöring inom verkskyddet. Rekryteringssvårigheterna torde komma att göra sig än starkare gällande, därest den uttagna per­ sonalen skulle ha att räkna med minskad avlöning från sin arbetsgivare under utbildningen. I varje fall synes det sätt, varpå utbildningen ordnas, ej böra medföra olika ersättningsgrunder.

Kungl. I\Iaj:ts proposition nr 101 år 1962

33

Länsstyrelserna i Uppsala, Malmöhus och Jämtlands län har också åsik­ ten, att olika normer ej bör gälla med hänsyn till sättet för utbildningens ordnande. Yttrandena ger vidare vid handen, att man anser det olämpligt, att civilförsvarsplilctiga tillhörande verkskyddet ges en särställning i för­ hållande till dem i det allmänna civilförsvaret.

Att ersättningsreglerna bör vara lika för verkskyddspersonal och övriga civilförsvarspliktiga hävdas jämväl av överståthållarämbetet, länsstyrelser­ na i Stockholms, Göteborgs och Bohus, Västernorrlands och Norrbottens län samt landsorganisationen. Härvid framhåller överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län bl. a., att med den föreslagna ordningen den ekonomiska faktorn skulle få stor betydelse i fråga om valet av plats och tid för utbildningen. Denna bör dock planeras främst med hänsyn till vad som ur effektivitetssynpunkt är lämpligast. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför, att beträffande det civilförsvarspliktiga manskapet någon väsentlig kvalitativ skillnad icke föreligger mellan utbildning anord­ nad av civilförsvarsmyndighet och utbildning genom enskilt företag, vars utbildningsverksamhet granskas av länsstyrelse. Länsstyrelsen i Västernorr­ lands län uttalar, att det bör vara vederbörande företags ensak om det vill utgiva gottgörelse utöver lagstadgad minimiersättning.

Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund har ingen erinran mot förslaget, att arbetsgivare skall svara för avlöning och extra kostnader för resor och dylikt när anställd deltager i utbildning, som an­ ordnas av företaget, eller i övning eller ock fullgör tjänstgöring under civilförsvarsberedskap. I fråga om utbildning av verkskyddspersonal inom civilförsvarets utbildningsorganisation säger sig föreningen och förbun­ det vara tveksamma om lämpligheten av att offentlig myndighet (familje- bidragsnämnd) fastställer kostnader, som slutligt skall stanna på annan än statsverket. I varje fall måste arbetsgivare ha rätt att överklaga sådant beslut. Vidare framhålles, att utredningens förslag synes innebära, att verkskyddspliktig arbetsgivare själv skall tillämpa värnpliktsavlönings- kungörelsen och eventuellt andra för värnpliktiga gällande bestämmelser.

Delta skulle medföra svårigheter och administrativa olägenheter. Föreningen och förbundet anser uteslutet, att arbetsgivarna skulle åläggas utföra sådana uppgifter. Svårigheter skulle för övrigt också uppstå, om civilförsvarsmyn- digheterna av arbetsgivarna skall utkräva ersättning för t. ex. förplägnad, logi och sjukvård för verkskyddspersonal. En omprövning av hithörande frågor kan därför vara motiverad. Såsom alternativa lösningar nämnes, att arbetsgivares skyldighet att stå för verkskyddets kostnader i nu aktuellt avseende avskaffas, eller att all ersättning vid utbildning av verkskydds- pcrsonal inom det allmänna civilförsvaret beräknas och utbetalas av civil- försvarsmyndigheterna, vilka därefter skulle avkräva arbetsgivarna en schematiskt beräknad avgift för kostnaderna, eller ock alt man tillskapar enklare ersättningsprinciper. 3 — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 sand. Nr 101

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1962

34

Vad angår d e ekonomiska förmånernas samband med tjänstgöringstidens längd är högerns ungdomsförbund ense med utredningen om att ersättning bör utgå endast vid utbildning, som, jämte eventuella resor, omfattar minst 7 timmar per dag.

Krav på uppmjukning av den angivna regeln har framförts av civilförsvarsstyrelsen, statens lönenämnd och länsstyrelsen i Malmöhus län. En skärpning av regeln för vissa fall förordas av försvarets civilförvaltning.

Civilförsvarsstyrelsen framhåller, att det emellanåt är behövligt, att ut- bildningskurser börjas och avslutas med halva tjänstgöringsdagar. Sty­ relsen föreslår därför, att vid sammanhängande kurser full ersättning skall utgå för första och sista dagen även om tjänstgöringen icke uppgår till 7 timmar.

Statens lönenämnd synes anse, att penningbidrag, premie och familje­ bidrag bör utgå även för dag, då tjänstgöring icke pågått 7 timmar i följd.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför följande.

Enligt 6 § i gällande utbildningskungörelse kan det ifrågakomma, att viss utbildning genomföres både som heldags- och deltidsutbildning. Ersätt­ ningsfrågan blir sålunda beroende av hur de särskilda kurserna utformas. Även deltagande i en deltidskurs kan exempelvis för en skiftarbetande innebära, att vederbörande lider ekonomisk förlust. Det icke oväsentliga antal skiftarbetande, som i utpräglade industriorter är inskrivna i civil­ försvaret, kommer att till förfång för bl. a. utbildningsmottagligheten anse sig utsatta för orättvisa i förhållande till dem, som har normal arbetstid eller genom särskilda bestämmelser hålles skadeslösa enligt utredningens förslag, exempelvis kommunala befattningshavare samt deltagare i av verk­ skydden själva anordnad utbildning. Det synes därför rimligt, att penning­ bidrag och tjänstgöringspremie får utgå för all civilförsvarstjänstgöring, alltså även sådan som innefattar mindre än 7 timmar i följd.

Försvarets civilförvaltning ifrågasätter, huruvida vid kortare tjänst­ göring än 7 timmar i följd bör — såsom utredningen föreslagit — utgå er­ sättning för begagnande av egna klädespersedlar, för sjukvård eller för förplägnad i det fall vederbörande medges att själv sörja för densamma.

Ämbetsverket vill även till närmare övervägande framställa frågan, huru­ vida civilförsvarspliktig, som icke är inskriven i civilförsvaret, bör under övning (utbildning) jämlikt 12 § 2 mom. sista stycket civilförsvarslagen komma i åtnjutande av andra förmåner än fri förplägnad samt, i förekom­ mande fall, fri förläggning och fria resor, även därest övningen (motsva­ rande) i fråga tager i anspråk hel dag eller flera dagar i följd. Slutligen finner ämbetsverket, att för rätt till familjebidrag — som anses böra till­ komma endast inskrivna — bör krävas en minimitjänstgöring å 8 dagar. Äm­ betsverkets motivering för sistnämnda förslag skall redovisas i samband med redogörelsen över myndigheternas yttranden om detaljbestämmelserna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1962

Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1962

35

Uttalanden om detaljbestämmelser

Av högerns ungdomsförbund har gjorts ett allmänt uttalande, att bestäm­ melserna om avlöning till värnpliktiga inom civilförsvaret såväl vapenföra som vapenfria — helt bör ansluta sig till de för krigsmakten

gällande.

I övrigt har skiftande åsikter framkommit rörande de olika ersättnings-

förmånerna.

Med avseende å rätten till fria resor erinrar länsstgrelsen i Malmöhus län, att enligt värnpliktsavlöningskungörelsen sådan rätt förekommer en­ dast då kortaste färdvägen överstiger 20 kilometer. Länsstyrelsen vill ut­ vidga motsvarande rätt för de civilförsvarspliktiga och anför bl. a.

Den angivna normen torde ha avvägts med tanke på kasernerad personal, d. v. s. heldagsutbildning. Resefrekvensen för civilförsvarspliktiga är betyd­ ligt högre vid deltidsutbildning än vid heldagsutbildning. Huvuddelen av dem, som skall undergå utbildning, kommer även i fortsättningen att undergå deltidsutbildning. Resor vid deltidsutbildning kan med den an­ givna avståndsbegränsningen väntas åsamka den civilförsvarspliktige re­ lativt stora kostnader. (Exempel: resväg 2 mil; jvg 2 kl. T. o. R. kr. 3: 80; civilförsvarspolis 60 timmars utbildning vid deltidskurs med i genomsnitt 3 timmar per utbildningspass; resekostnader totalt 76: — kronor). Det synes icke böra ifrågakomma, att den civilförsvarspliktige själv skall bestrida sådana resekostnader. Ersättning för resor bör utgå inom avsevärt mindre räjong till elever vid deltidsutbildning. För att underlätta gransknings- arbetet inom den till länsstyrelserna centraliserade administrationen för ut­ bildningen måste bestämmelserna göras schablonartade.

Försvarets civilförvaltning kan icke dela utredningens uppfattning, att rätten till fria resor ej skall gälla vid tjänstledighet under tid, då civilför- svarsberedskap icke råder. Civilförvaltningen anser det skäligt, att civil­ försvarspliktiga, som fullgör längre sammanhängande tjänstgöring, erhåller fria resor och traktamenten i lika mån som de värnpliktiga, vilka tjänstgör enligt värnpliktslagen. Det förhållandet, att de civilförsvarspliktiga genom en mer genomförd lokal rekrytering endast i mindre omfattning kan beräk­ nas komma i åtnjutande av sagda förmåner, bör icke föranleda, att de be­

tages den principiella rätten härtill.

Länsstgrelsen i Gotlands län önskar, att civilförsvarspliktiga på Gotland, vilka deltager i utbildning på fastlandet, alltid skall vara berättigade att an­ lita flygplan. Om sådan generell rätt ej medgives, bör länsstyrelsen få pröva

frågan från fall till fall.

Enligt statskontoret bör bestämmelser om förutsättningarna för flyg- plansresor meddelas av Kungl. Maj :t.

Länsstgrelscrna i Göteborgs och Bohus samt Jämtlands län ifrågasätter, om icke civilförsvarspliktiga bör kunna erhålla färdbiljett på samma sätt som värnpliktiga och utnyttja order som färdhandling.

37

Angående inkvartering och Ro r p 1 ä g n a d yttrar försvarets ci­ vilförvaltning bl. a.

Civilförvaltningen delar utredningens uppfattning angående lämpligheten av att de civilförsvarspliktiga om möjligt skall åtnjuta inkvartering och förplägnad in natura. Däremot ifrågasätter ämbetsverket skäligheten av att civilförsvarspliktiga, som begagnar sin egen bostad såsom nattkvarter, icke skall erhålla någon ersättning härför. Ämbetsverket föreslår, att härvidlag bestämmelser, motsvarande dem i Kungl. Maj :ts brev 30 september 1960 angående inkvarterings- och reseersättning m. in. åt värnpliktiga, utfärdas för ifrågavarande personal.

Utredningen har i förenklingssyfte föreslagit, att civilförsvarspliktig, som medgivits själv ombesörja sin förplägnad, skall ha rätt att erhålla ersätt­ ning endast därest och i den mån en besparing därvid uppkommit för civil­ försvaret eller medgivandet erhållits på grund av sjukdom. Ämbetsverket ifrågasätter, huruvida en sådan anordning kan anses bidraga till en förenk­ ling av handläggningen av hithörande ärenden. Enligt civilförvaltningens me­ ning bör övervägas, huruvida icke även i detta hänseende en tillämpning av de för värnpliktiga gällande bestämmelserna skulle vara att föredraga i förenklande syfte och med hänsyn till önskvärdheten av såvitt möjligt en­ hetliga bestämmelser.

Enligt statskontoret bör föreskrifter utfärdas, som anger under vilka förut­ sättningar utspisning och logi må ordnas på annat sätt än genom civilför- svarsmyndighets försorg.

Frågan om ersättning till de civilförsvarspliktiga för begagnande av egna klädespersedlar beröres av statskontoret, som finner tvek­ samt om sådan ersättning över huvud bör utgå vid civilförsvarstjänstgöring med dess relativt korta tjänstgöringsperioder. I vart fall bör såsom förut­ sättning gälla, att tjänstgöringen icke omfattar blott ett fåtal dagar.

Rörande sjukvårdsförmånerna yttrar länsstyrelsen i Malmöhus län, att bestämmelserna bör utformas så, att rätt till fri sjukvård förefinns vid all heldagsutbildning, oavsett om civilförsvaret har egna sjukvårds- organ eller ej. Enligt överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län bör civilförsvarspliktiga i detta hänseende vara likställda med värn­ pliktiga.

Samma principiella uppfattning företrädes av försvarets civilförvaltning. Denna myndighet framhåller, att med utredningens system rättvisligen borde följa, att den civilförsvarspliktige bleve berättigad till dels kompen­ sation för den på tiden för tjänstgöringen belöpande delen av den obligato­ riska sjukförsäkringsavgiften, dels ersättning för mellanskillnaden mellan havda kostnader för sjukvård och den av sjukkassan betalade andelen av dylika kostnader. Såsom en enklare metod föreslår emellertid civilförvalt­ ningen, att de civilförsvarspliktiga — i den mån fri sjukvård icke kan be­ redas dem inom civilförsvaret — medgives att på civilförsvarets bekost­ nad åtnjuta vård inom den allmänna sjukvården. Ämbetsverket uttalar vi­ dare, att de civilförsvarspliktiga måhända även i viss utsträckning skulle

Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1962

bildningskategorierna B—F och bestämmas till ett belopp av 5 kronor per

dag-

Försvarets civilförvaltning anför, att det synes skäligt, att alla kvinnliga och vissa manliga civilförsvarspliktiga skall komma i åtnjutande av tjänst- göringspremier. Därvid bör beträffande sistnämnda kategori i likhet med vad som gäller enligt värnpliktsavlöningskungörelsen föreskrivas, att för­ utsättning för rätt till premie skall vara, att vederbörande såsom värnplik­ tig och civilförsvarspliktig fullgjort tjänstgöring om sammanlagt 394 dagar.

För varje dags tjänstgöring därutöver bör den manlige civilförsvarspliktige gottslcrivas premie med samma belopp som kvinnlig personal, d. v. s. fem

kronor.

Statens lönenämnd avstyrker, att civilförsvarspliktig, som under kalen­ deråret uppnår minst 18 års ålder och icke är värnpliktig, erhåller tjänst-

göringspremie.

Statskontoret finner tveksamt, om systemet med tjänstgöringspremier bör införas inom civilförsvaret. Ämbetsverket åberopar som skäl att så­ som utredningen framhållit — tjänstgöringen inom civilförsvaret i nu aktuella hänseenden icke torde vara direkt jämförbar med tjänstgöring inom det militära försvaret. Därest sådana premier likväl skulle anses böra utgå, synes kunna övervägas att bestämma ersättningen till lägre belopp än det föreslagna. Tjänstgöringspremier till värnpliktiga utgår nämligen un­ der den förutsättningen, att vederbörande fullgjort tjänstgöring minst 20 dagar i följd. Vid avbrott i militärtjänstgöringen kommer således premierna

att helt bortfalla.

De av utredningen föreslagna materiella bestämmelserna rörande famil­ jebidrag till civilförsvarspliktiga har väsentligen godtagits av försva­ rets civilförvaltning. Ämbetsverket anser sig dock böra uppställa två förut­

sättningar för godtagandet.

Den första förutsättningen är, att det skapas ett smidigt och säkert rap­ porteringssystem mellan civilförsvarsmyndigheterna och familj ebidrags- nämnderna. Ämbetsverket erinrar, att enligt 42 § civilförsvarskungörelsen länsstyrelserna skall föra register över inskriven personal, och att föi var och en av de inskrivna skall präglas registreringsplåtar upptagande erfor­ derliga uppgifter. Det synes därför ändamålsenligt, att länsstyrelserna fun­ gerar såsom rapporteringsmyndigheter och ålägges att fullgöra motsvaran­ de uppgifter som de militära truppregistreringsmyndigheterna.

Av det anförda följer, att enligt civilförvaltningens mening rätt till familje­ bidrag endast skall gälla personal, som är inskriven i civilförsvaret. I fråga om all övrig civilförsvarspliktig personal avstyrker civilförvaltningen be­ stämt utredningens förslag.

Den andra förutsättningen för ett godtagande avser den tjänstgöringstid, som bör berättiga till familjebidrag. Enligt civilförvaltningens uppfattning bör den av utredningen föreslagna minimitiden om en dags tjänstgöiing

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1962

39

40

avsevärt höjas. Civilförvaltningen förordar, att tiden fastställes till 8 dagar inklusive nödvändiga in- och utryckningsdagar.

Om motiven för detta ställningstagande anföres bl. a.

Med den speciella behovsprövning, som karakteriserar familj ebidrags- systemet, kan man icke belasta detta system med korttidstjänstgörande civilförsvarspliktiga. Man torde kunna påstå, att denna behovsprövning, i vart fall när densamma icke är s. k. normerad, generellt sett leder till att det icke uppkommer nagot utrymme för familjebidrag vid tjänstgöringar om en längd av endast en eller ett par dagar. Om möjlighet skapas till familjebidrag vid korttidstjänstgöringar inom civilförsvaret, uppkommer svårigheter att administrativt bemästra med bidragens fastställande och ut­ givande sammanhörande problem. De familjebidrag, som till äventyrs skulle kunna utgivas, kommer icke att stå i rimlig proportion till totalkostnaderna för det administrativa arbetet. I detta arbete ingår den tidigare omnämnda rapporteringen mellan länsstyrelserna och familjebidragsnämnderna, kon­ trollen av de uppgifter av skilda slag, som den civilförsvarspliktige familje- bidragssökanden lämnar i sin ansökan, m. m. Vidare torde man på goda grunder få antaga, att många ansökningar med hänsyn till behovsprövnings- reglerna kommer att av familjebidragsnämnderna lämnas utan bifall. Detta medför, att besvär över beslut angående vägrat familjebidrag i åtskilliga fall kommer att anföras, vilket i sin tur föranleder ytterligare kontroller, ytt­ randen o. d. Civilförvaltningen delar därför icke utredningens uppfattning, att ett genomförande av dess förslag icke kommer att medföra någon större ökning av familjebidragsnämndernas arbetsbörda. Såväl familjebidrags­ nämnderna som länsstyrelserna torde få icke oväsentligt ökat arbete med ty åtföljande kostnader.

Inom civilförsvaret synes huvudsakligen korta tjänstgöringsperioder med e.n..vara?i^^^le^ av n^Son eller några dagar skola ifrågkomma. Inom det mi­ litära försvaret förekommer egentligen icke inkallelser för endast någon dags tjänstgöring. Endast pa grund av i förväg icke beräknad hemförlov­ ning nppkommer — som utredningen också framhåller — ibland korta tjänstgöringstider för en och annan värnpliktig. Härvid blir dock som regel fråga om familjebidrag enligt s. k. normerad behovsprövning. De inom det militära försvaret förekommande korta tjänstgöringsperioderna är vidare rena undantagsfall och av mycket ringa omfattning i förhållande till det totala antalet tjänstgörande värnpliktiga. Inom civilförsvaret torde förhål­ landet bliva omvänt.

När det gäller de till civilförsvaret överförda värnpliktiga kan emellertid enligt civilförvaltningen en annan uppfattning göras gällande. Dessa civil- föi svarspliktiga bör, såsom utredningen framhållit, ha samma förmåner, som om tjänstgöringen vore vanlig värnpliktstjänstgöring. Då det icke kan anses uteslutet, att de värnpliktiga kan komma att tjänstgöra kortare perio­ der än 8 dagar, kan för dem undantag från kravet på minimitid måhända böra göras.

Civilförvaltningen ansluter sig helt till utredningens principiella upp­ fattning, att kvinnlig civilförsvarspliktig i allt bör likställas med manlig sådan. En tillämpning av familjebidragsbestäinmelserna jämväl på kvinn­ lig personal kan, enligt vad ämbetsverket anför, komma att medföra viss

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1962

42

skottering av statsverket, slutlig utbetalning av arbetsgivaren — alltför om­ ständlig. Ett enklare system bör eftersträvas, varvid särskilt bör undersö­ kas om statlig förskottering är behövlig.

Såsom framgår av redogörelsen under föregående avsnitt har svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund ifrågasatt lämplig­ heten av att familjebidragsnämnd fastställer ersättningar, som arbetsgivare skall betala, samt föreslagit besvärsrätt för arbetsgivare.

Chefen för försvarsstaben tillstyrker, att försvarets civilförvaltning blir tillsynsmyndighet ifråga om civilförsvarets familjebidragsbestäm- melser. Han anser även ändamålsenligt, att avlöningsfrågor inom civilförsvaret handlägges av nämnda ämbetsverk.

Jämväl försvarets civilförvaltning förordar — i enhetlighetens intresse — att uppdraget såsom tillsynsmyndighet lämnas åt civilförvaltningen. Det framhålles dock, att härav kan komma att påkallas viss personalförstärk­ ning. Ämbetsverket föreslår, att civilförsvarsstyrelsen vid ut­ färdande av tillämpningsföreskrifter rörande avlöningsförmåner till civil- försvarspliktiga skall samråda med civilförvaltningen.

Chefen för försvarsstaben anser, att administrationskostna­ derna för avlöning och familjebidrag till civilförsvarspersonalen bör be­ stridas av medel från elfte huvudtiteln. Enligt försvarets civilförvaltning bör medel under nämnda huvudtitel anlitas för bestridande av kostna­ derna för familjebidrag åt civilförsvarspliktiga. För att familje- bidragskostnader för värnpliktiga och civilförsvarspliktiga skall kunna för­ delas mellan fjärde och elfte huvudtitlarna måste familjebidragsnämnderna åläggas att föra vissa anteckningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1962

Departementschefen

Gällande bestämmelser om avlöning och andra ersättningar till civilför- svarspersonal återfinns väsentligen i 1944 års avlöningsreglemente för per­ sonal i det allmänna civilförsvaret och 1944 års kungörelse om grunder för ersättning för civilförsvarstjänstgöring i verkskydd. Kungl. Maj :t har sedermera i annan ordning vid skilda tillfällen meddelat ytterligare föreskrifter. Enligt avlöningsreglementet utgår bl. a. daglön och timlön. Beloppen av dessa förmåner har icke ändrats efter reglementets tillkomst. Bostadsbidrag kan enligt reglementet beviljas efter skälighetsprövning. Gottgörelse utgår vidare för inkomstminskning, som överstiger daglönen, dock med högst hälften av daglönens belopp. I senare utfärdade föreskrif­ ter har beträffande deltagare i central utbildningskurs införts en annan regel om gottgörelse för mistad inkomst. Enligt denna är gottgörelsen en­ dast såtillvida maximerad, att den icke må utgå med högre belopp än efter 40 000 kronor om året. I sin helhet kännetecknas ersättningssystemet, med efter hand tillkommet innehåll, av en viss oenhetlighet. Bestämmelserna

43

lämnar även ett betydande utrymme åt skönsmässiga bedömanden, vilket åstadkommer osäkerhet vid tillämpningen. Till vissa delar passar syste­ met icke väl tillsammans med den organisation av civilförsvaret och de tjänstgöringsförhållanden för civilförsvarspersonalen, som statsmakterna

beslutat under senare år.

I den nya organisationen för det lokala allmänna civilförsvaret skall i huvudsak icke inskrivas annan personal än sådan, vars utbildning måste ske i fredstid. Organisationen skall bl. a. tillföras ett ökat antal värnpliktiga med uppskov. Totalt beräknas den i det lokala allmänna civilförsvaret inskrivna personalen skola uppgå till cirka 210 000 personer, varav unge­ fär 20 000 värnpliktiga med uppskov, 150 000 andra män och 40 000 kvin­ nor. Till förstärkning av det lokala allmänna civilförsvaret skall regionala undsättningskårer inrättas. Dessa avses skola omfatta omkring 10 000 man, så gott som uteslutande värnpliktiga med uppskov. Som befäl skall placeras bl. a. underofficersutbildade värnpliktiga.

Civilförsvarspliktigs tjänstgöring under tid då civilförsvarsberedskap ej råder skall liksom tidigare endast avse utbildning och övning. Tiden härför bestämmes emellertid på annat sätt än förut. Enligt 1944 års civil­ försvarslag var inskriven civilförsvarspliktig skyldig att tjänstgöra högst 60 och annan civilförsvarspliktig högst 30 timmar per kalenderår. Nu gäl­ ler, att inskriven civilförsvarspliktig må tagas i anspråk för utbildning under högst 30 eller, om han krigsplacerats i högre befälsbefattning eller i annan befattning, vilken kräver särskilda insikter eller färdigheter, högst 60 dagar, räknat för hela den tid civilförsvarsplikten varar. Envar civil­ försvarspliktig är skyldig att under varje följd av 3 kalenderår deltaga högst 60 timmar i övning; en del av denna tid må enligt Kungl. Maj:ts be­ stämmande användas för utbildning. I civilförsvaret inskriven ■värnplik­ tig må åläggas att deltaga i utbildning och övning under den längre tid, som han efter inskrivningen kunnat åläggas att för motsvarande ändamål tjänstgöra vid krigsmakten. 1960 års utbildningskungörelse upptager sex utbildningskategorier med en utbildningstid inom den högsta kategorien å högst 80 dagar och inom den lägsta kategorien högst 35 timmar.

De nu antydda ändringarna i civilförsvarets organisation och verksam­ het innebär bl. a., att utbildningen i ökad utsträckning kommer att försig­ gå vid kurser med heldagsundervisning under en längre sammanhängande följd av dagar. Sådan utbildning — vid vilken förläggning å civilförsvars- skolorna i stor omfattning måste ske — kommer företrädesvis att avse befäl spersonalen. Kraven på ett tillfredsställande ekonomiskt stöd åt de tjänstgörande och deras familjer kommer härvid att göra sig gällande med större styrka än tidigare. Vidare framstår som önsk\äit, att ersättnings systemet, för att kunna tillgodose mera skiftande behov, ytterligare diffe­ rentieras. De nuvarande reglerna om ersättning åt civilförsvarspersonal lämpar sig icke för värnpliktiga, som överföres till civilförsvaret. Förmå­

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1962

44

nerna för dem måste rimligen avvägas med hänsyn till vad som skolat utgå vid fortsatt tjänstgöring inom krigsmakten. En omarbetning av ersätt­ ningsbestämmelserna för civilförsvaret är följaktligen nödvändig.

Utredningens nu framlagda förslag är på det sätt begränsat, att det när­ mast åsyftar fredsförhållanden. I överensstämmelse härmed utgår de förslag, som i det följande överväges, från att de nya reglerna icke skall gälla i den mån särskilda för beredskapstillstånd eller krig avsedda be­ stämmelser skall tillämpas.

Beträffande de nya reglernas utformning är jag helt ense med utredningen — vars förslag härutinnan godtagits av alla remissin­ stanser — att till värnpliktiga med uppskov, vilka tillförts civilförsvaret och där tjänstgör i stället för och regelmässigt i samma om­ fattning som skulle ha skett vid krigsmakten, i princip bör utgå samma ekonomiska förmåner, som skulle ha tillkommit dem vid värnpliktstjänst­ göring. Särskilda förhållanden inom civilförsvaret kan dock böra föranleda jämkningar i förhållande till de militära ersättningsreglerna.

Jag delar vidare utredningens och remissinstansernas uppfattning, att män och kvinnor vid tjänstgöring inom civilförsvaret bör likställas i ekonomiskt hänseende.

Vad angår de ekonomiska förmåner, vilka skall gälla för civil för- svarspliktiga som icke är värnpliktiga med uppskov, synes det naturligt att också för deras del anknyta till de militära bestäm­ melserna. Man får därigenom ett enhetligt och redan utprövat ersättnings­ system för samtliga kategorier civilförsvarspliktiga. Den praktiska nyttan härav vid ersättningsbestämmelsernas tillämpning är påtaglig. Även ur allmän rättvisesynpunkt är det starkt motiverat, att, i den mån förhållan­ dena i övrigt är jämförbara, likvärdig tjänstgöring berättigar till lika lön. Jag vill därför såsom huvudprincip också beträffande ifrågavaran­ de civilförsvarspliktiga föreslå, att förmånerna bestämmes på samma sätt som för de civilförsvaret tillförda värnpliktiga.

Emellertid föreligger skäl för vissa jämkningar i förmånerna för den civilförsvarspersonal, som icke är överförda värnpliktiga. I det militära ersättningssystemet ingår icke förmånen av gottgörelse för mistad inkomst. Vad som nu är stadgat om sådan gottgörelse till deltagare i central utbild­ ningskurs vid civilförsvaret skulle alltså upphöra att gälla, om de militära bestämmelserna tillämpades i oförändrat skick. Då de inskrivna civilför­ svarspliktiga, särskilt sådana i befälsbefattningar, i stor utsträckning full­ gör sin tjänstgöring vid en ålder då de nått ett relativt högt inkomstläge, skulle i åtskilliga fall uppkomma en avsevärd försämring av förmånerna i jämförelse med nu rådande förhållanden, samtidigt som tjänstgörings­ tiden blivit längre. Det kan befaras, att man under sådana omständigheter

Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1962

47

hela krontal. Förvärvsarbetande, som inte är ansluten till den allmänna sjukförsäkringen, bör på annat godtagbart sätt styrka sin årsinkomst av förvärvsarbete. I övrigt bör ersättningen i sådant fall beräknas efter samma grunder som för sjukförsäkrade.

I det följande kommer jag att förorda, att de civilförsvarspliktiga skall äga uppbära bl. a. penningbidrag, utbildningspremie, tjänstgöringspremie och familjebidrag. Den som åtnjuter förmånen av civilförsvarspenning bör enligt min mening vara berättigad till utbildningspremie men ej till pen­ ningbidrag, tjänstgöringspremie och familjebidrag.

Det nu framlagda förslaget innebär, att civilförsvarspliktig, som förlorar hela sin normala inkomst av förvärvsarbete — inkomst av tjänst eller annat förvärvsarbete —- genom civilförsvarspenningen i allmänhet erhaller full kompensation om inkomstbortfallet icke överstiger ett belopp motsvarande ca 23 000 kronor om året. För den som utöver civilförsvarspenning åtnjuter utbildningspremie blir motsvarande inkomstläge ca 35 000 kronor.

Civilförsvarspenning bör icke understiga vad som sammanlagt utgår i penningbidrag och tjänstgöringspremie till personal under 48 år med mot­ svarande tjänsteställning och tjänstgöringstid.

Med hänsyn till bestämmelserna i 20 § civilförsvarslagen bör k o m m u- nalanställd, vilkens civilförsvarstjänstgöring skall anses fullgjord i den kommunala anställningen, icke uppbära civilförsvarspenning, pen­ ningbidrag eller tjänstgöringspremie och ej heller kunna erhålla familje­

bidrag.

I 47 § civilförsvarslagen stadgas, att den som driver verksamhet, för vilken verkskydd finnes, är pliktig att utgiva ersättning för tjänst­ göring i verkskyddet till de i hans tjänst anställda enligt grunder, som Kungl. Maj:t bestämmer. Utredningen har föreslagit, att de anställda vid utbildning, som anordnas av företaget eller av detta anlitat serviceorgan, skall få behålla sin lön samt erhålla ersättning för resor och andra kost­ nader. Personalen skulle alltså i detta fall undantagas från de allmänna ersättningsreglerna för civilförsvarspliktiga. Motsvarande anses böra gälla när personalen deltager i övning under tid, då civilförsvarsberedskap ej råder, och i tjänstgöring under beredskap då icke särskilda för krig eller beredskap avsedda bestämmelser skall tillämpas. Vid utbildning anordnad av civilförsvarsmyndighet bör däremot enligt utredningens mening de all­ männa ersättningsreglerna följas. I åtskilliga remissyttranden har gjorts gällande, att ersättningsgrunderna bör vara desamma för all verkskydds- personal samt för verkskyddspersonal och personal inom det allmänna civilförsvaret. För egen del förordar jag, att vid utbildning, som anordnas av arbetsgivare, denne skall vara skyldig att utgiva ersättning, som i prin­ cip icke må understiga vad som inom det allmänna civilförsvaret utgår till motsvarande personal vid motsvarande tjänstgöring.

I anledning av vad svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industri­

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1962

49

komma de civilförsvarspliktiga enligt de för värnpliktiga utfärdade bestäm­ melserna i tillämpliga delar. I den mån under de förhållanden, för vilka de nya bestämmelserna är avsedda, tjänstledighet från civilförsvarstjänstgö- ring förekommer, torde de tjänstlediga böra ha rätt till fria resor i anledning av ledighet under samma förutsättningar som värnpliktiga vid tjänstgöring inom krigsmakten. Bestämmelserna torde härvid böra anknytas till vad i värnpliktsavlöningskungörelsen föreskrives rörande tjänstledighet under an­ nan tid än första tjänstgöring och fortsatt tjänstgöring. Enligt civilför­ svarets nuvarande bestämmelser utgår ersättning för resekostnad obe­ roende av om färdvägen är kortare eller längre. Någon försämring av denna förmån genom införande av fordran på viss minsta färdlängd synes icke böra ske vid övergång till nytt avlöningssystem. Det må framhållas, att resefrekvensen vid civilförsvarsutbildningen är ganska stor. Detta gäller särskilt den lokala utbildningen, vilken ofta fullgöres i ett flertal pass och därigenom kan åsamka deltagare en ej obetydlig total resekostnad, vilken icke rimligen bör bäras av den civilförsvarspliktige. Den nuvarande regeln torde även i fortsättningen böra ha generell giltighet och alltså tillämpas jämväl vid resor till kurser om en eller flera heldagar. Den militära ersätt­ ningsregeln skulle alltså i detta hänseende frångås. Värnpliktsavlönings­ kungörelsen innehåller, att flygplan må användas då särskilda förhållanden föranleder detta och enligt bestämmelser, som försvarets civilförvaltning efter samråd med överbefälhavaren äger utfärda. För civilförsvarets vid­ kommande torde motsvarande bestämmelser böra utfärdas av Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer. Slutligen må i fråga om rese- förmånerna övervägas att ge värnpliktsavlöningskungörelsens föreskrifter om inställelse- och tjänstgöringsorders användning såsom färdhand­ lingar motsvarande tillämpning inom civilförsvaret. Det hör även prövas, huruvida en mot systemet med militär tjänstebiljett svarande ordning lämpligen kan införas inom civilförsvaret.

Enligt värnpliktsavlöningskungörelsen äger de värnpliktiga under tjänst­ göring erhålla penningbidrag. De indelas därvid allt efter tjänste­ ställning och tjänstgöringstid i nio grupper, den lägsta avsedd för meniga som icke tillgodoräknats tjänstgöringstid om 304 dagar samt den högsta för kaptener och högre. Detta penningbidragssystem bör göras tillämp­ ligt även inom civilförsvaret. Anledning att, såsom av en remissmyn­ dighet föreslagits, bygga ut systemet med en tionde högsta bidragsgrupp föreligger icke enligt min mening. Jag anser vidare att, i enlighet med grun­ derna för det militära systemet, den lägsta bidragsgruppen vid civilförsva­ ret i princip bör omfatta alla meniga civilförsvarspliktiga — män och kvin­ nor — vilka icke kan tillgodoräkna sig värnplikts- och civilförsvarstjänst- göring överstigande 304 dagar. Vapenfri värnpliktig, som placerats för tjänstgöring inom civilförsvaret, bör vid sådan tjänstgöring icke bli bättre ställd i tillgodoräkningshänseende än om han fortsatt sin utbildning inom

4 — Bihnng till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 101

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1962

51

vissa andra tillfällen. Civilförsvarsmyndighet torde böra äga befogenhet att i den mån så erfordras bereda civilförsvarspliktiga dylika förmåner i mot­ svarande situationer.

Under tjänstgöring äger värnpliktig erhålla fri förplägnad och inkvarte­ ring. Utredningen har föreslagit samma regel för de civilförsvarspliktiga med vissa modifikationer. Jag anser, att i enhetlighetens intresse de militära bestämmelserna bör efterföljas i sin helhet i den mån icke särskilda förhål­ landen inom civilförsvaret motiverar avvikelse.

Värnpliktig erhåller under tjänstgöring såsom lån samtliga i den värn­ pliktiges personliga utrustning ingående persedlar. Om värnpliktig medgives begagna egna persedlar, erhåller han ersättning härför. Inom civilförsvaret tillhandahålles de tjänstgörande överdragskläder och andra persedlar i den mån så bedömes erforderligt. Detsamma torde böra ske även i fortsättningen. Författningsbestämmelser, som tillförsäkrar de civil­ försvarspliktiga preciserade rättigheter härutinnan, synes kunna undvaras. Civilförsvarspliktig, som icke vill använda tillhandahållna persedlar, torde icke böra få ersättning för begagnandet av egna.

Ej heller i andra fall torde — med hänsyn till utbildningsperiodernas rela­ tiva kortvarighet och övriga förhållanden — någon ersättning böra tillerkän­ nas civilförsvarspliktiga för bruk av egna kläder m. m.

Vad angår de tjänstgörandes sjukvårdsförmåner är, såsom ut­ redningen framhållit, förutsättningarna härutinnan olika vid krigsmakten och vid civilförsvaret, i det att civilförsvaret i stor sett saknar en egen sjuk­ vårdsorganisation. Även tjänstgöringsförhållandena skiljer sig från var­ andra. Genom den allmänna sjukförsäkringen är alla medborgare garanterade fri sjukhusvård jämte ersättning för större delen av förekommande läkar- vårdskostnader m. m. Jag har icke kunnat finna tillräckliga skäl för att sjukdom, som yppar sig under civilförsvarstjänstgöring, generellt bör be­ rättiga till bättre ersättning än då vårdbehov eljest uppkommer. Å andra sidan torde beträffande de värnpliktiga, som överföres till civilförsvaret, förmånerna vid sjukdom böra väsentligen behållas vid den militära nivån. Med de värnpliktiga torde böra jämställas övriga civilförsvarspliktiga - män och kvinnor — som befinner sig under den ålder då värnplikt upphör. I den mån vård å sjukvårdsinrättningar inom civilförsvaret eller krigsmakten icke kan beredas, torde den enklaste lösningen av ersättningsfrågan för dessa fall vara, att civilförsvaret lämnar de civilförsvarspliktiga gottgörelse för skäliga sjukvårdskostnader i den mån dessa icke täcks av den allmänna sjukförsäkringen. Med hänsyn till de förmåner, som jag föreslagit för de äldre civilförsvarspliktiga, torde dessa icke böra erhålla särskild gottgö­ relse för sjukvårdskostnader.

Vad för värnpliktiga är stadgat om begravningshjälp m. in. torde böra få motsvarande tillämpning inom civilförsvaret.

Utredningen har icke ingått på någon närmare prövning av bestämmel- 4*—Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 sand. Nr 101

Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1962

53

Utbildningspremierna vid krigsmakten är bestämda till vissa engångs­ belopp, olika för olika slag av utbildning. Med beaktande av storleken av dessa belopp och den avsedda utbildningens längd föreslår jag, att för de civilförsvarspliktiga utbildningspremien, vilken för dem bör anges såsom ett enhetligt dagsbelopp, fastställes till 10 kronor om dagen.

Vad angår familjebidragen anser jag, att kretsen av de p e r s o- ner till vilka familjebidrag bör utgå — i överensstämmelse med familjebidragsförordningens föreskrifter — bör bestämmas så, att bidrag i princip skall tillkomma den som inkallas till tjänstgöring med stöd av 12 § civilförsvarslagen och som avlönas enligt de allmänna bestämmel­ serna för civilförsvarspliktiga. Av den föreslagna jämställdheten mellan kvinnor och män följer, att även kvinnlig personal härigenom blir berätti­ gad till familjebidrag. De nya bestämmelserna bör därför såvitt här är ifråga såsom familjemedlemmar ange make, makes barn och adoptivbarn samt frånskild make. I övrigt bör den i familjebidragsförordningen gjorda upp­ räkningen av familjemedlemmar tillämpas. Enär den av mig i det föregående föreslagna civilförsvarspenningen för civilförsvarspliktiga över vämplikts- åldern är anpassad efter inkomstläget, uppkommer icke behov av familje­ bidrag för dessa civilförsvarspliktiga. Familjebidrag bör kunna utgivas vare sig vederbörande är inskriven i civilförsvaret eller icke.

Försvarets civilförvaltning har föreslagit, att för beviljande av familjebidrag skall förutsättas tjänstgöring visst antal dagar. Jag delar uppfattningen, att man icke bör belasta familje- bidragssystemet med ansökningar från korttidstjänstgörande civilförsvars­ pliktiga. Familjebidragsgivningen skiljer sig från övrig bidragsgivning, som här varit ifråga, därigenom att den är behovsprövad. Den föranleder där­ för ett omfattande arbete. I vanliga fall torde ej heller verkligt behov av familjebidrag uppkomma under en tjänstgöring om endast ett fåtal dagar. Den av försvarets civilförvaltning föreslagna väntetiden av åtta dagar före­ faller mig dock väl lång. Inom civilförsvaret torde utbildningskurser om en vecka (6 vardagar) komma att anordnas i viss utsträckning. Samman­ hängande heldagskurser av kortare tidslängd än 6 dagar torde bli mera sällsynta. Jag anser, att deltagare i veckokurser icke bör avskäras från möjlighet att erhålla familjebidrag. På grund härav föreslår jag, att såsom förutsättning för att familjebidrag skall utgå föreskrives, att tjänstgöring fullgjorts minst 6 dagar i följd, inklusive nödiga in- och utryckningsdagar. Detta villkor bör gälla för samtliga civilförsvarspliktiga, sålunda även för överförda värnpliktiga med uppskov, vilka tillförts civilförsvaret.

För värnpliktiga stadgade grunder rörande beräkning av famil­ jebidragens belopp bör i princip gälla även familjebidragen till civilförsvarspliktiga.

De värnpliktigas familjebidragsförmåner är i vissa fall beroende av om

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1962

55

ningen avsedda ärenden handlägges å kommunens vägnar av en f a m i 1 j e- bidragsnämnd.

Enligt utredningens förslag skall kommun bestrida kostnaderna jämväl för familjebidrag till civilförsvarspliktig och skall kommunal myndighet avgöra ärendena. Dessa förslag har godtagits eller lämnats utan erinran vid remissbehandlingen. Även jag tillstyrker deras genomförande. Jag vill erin­ ra, att de väsentliga skälen för att kommunerna ålagts ekonomiskt ansvar för familjebidragen till värnpliktiga varit, att kommunerna genom familje­ bidragen befrias från vissa sociala utgifter och att bestämmanderätten ifråga om familjebidragen och deras belopp lagts hos kommunerna. Någon annan ordning för prövning av familjebidrag till civilförsvarspliktig än genom kommunal myndighet torde icke kunna ifrågakomma. Även i övrigt äger vad som anförts för kommunernas ansvar beträffande värnpliktigas familje­ bidrag i lika mån giltighet när det gäller motsvarande förmåner för civil- försvarspliktiga.

Prövningen rörande familjebidrag till civilförsvarspliktiga bör ankomma på samma kommunala myndighet som prövar bidragen till de värnpliktiga, d. v. s. familjebidragsnämnden.

Jag godtager vidare utredningens förslag, att statsbidrag skall utgå till kommunernas utgifter för familjebidrag till civilförsvarspliktiga enligt samma grunder som stadgas för familjebidrag till värnpliktiga.

Kostnaden för familjebidrag till verkskyddspersonal skall slutgiltigt stanna på arbetsgivaren. Utbetalning av bidrag till de bi- dragsberättigade torde utan olägenhet kunna ske direkt från arbetsgivaren efter erhållet besked från familj ebidragsnämnden angående storleken av vad som skall utgivas. Härigenom inbesparas arbete för kommunerna med utbetalning och räkenskapsföring, och förskottsförfarande undgås.

Vad i familjebidragsförordningen är stadgat om att Konungen förord­ nar tillsynsmyndighet bör gälla också beträffande familjebidra­ gen till civilförsvarspliktiga.

De kommunala myndigheter, som skall handha familjebidragsgivningen, behöver vissa uppgifter från civilförsvarsmyndigheterna. Ett remiss- eller rapporteringssystem måste därför ordnas beträffande såväl de inskrivna som i förekommande fall de icke inskrivna civilförsvars­ pliktiga jämte annan personal, soin må vara berättigad till familjebidrag.

Förslag har framförts, att sådana administrationskostnader för familjebidragsgivningen, vilka hänför sig till civilförsvarspliktiga, skulle bestridas av medel under elfte huvudtiteln. Jag förordar emellertid, att ifrågavarande kostnader i sin helhet bestrides från vederbörliga anslag under fjärde huvudtiteln.

Utredningen har upptagit frågan om vilka förutsättningar med avseende å tjänstgöringstidens längd, som bör gälla för

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1962

57

ningskurs eller övning. I Kungl. brev den 3 juni 1960 om viss frivillig tjänstgöring och utbildning vid försvaret m. m. har meddelats bestäm­ melser om ersättning till sådana personalkategorier. 1954 års värnplikts- avlöningsutredning har i sitt betänkande den 29 december 1960 rörande förmåner för värnpliktiga m. fl. under frivillig tjänstgöring m. m. föresla­ git vissa ändringar i bestämmelser, som meddelats rörande frivilliga m. fl. vid krigsmakten. Förslag i ämnet har framlagts för riksdagen i årets stats- verksproposition (bil. 6 p. 62). I den mån behov uppstår av regler rörande ersättning vid frivillig tjänstgöring m. m. vid civilförsvaret bör de bestäm­ melser, som gäller inom krigsmakten, bli vägledande.

Av svenska stadsförbundet framfört förslag om statsbidrag till kommuns kostnad för avlönande av kommunalan­ ställd vid civilförsvarstjänstgöring i vissa fall finner jag mig icke böra biträda.

Någon exakt beräkning av kostnaderna för de av mig fram­ lagda förslagen torde icke nu kunna utföras, bl. a. därför att inpla­ cering i penningbidragsklasser icke skett. I sin helhet torde kostnaderna för det nya lönesystemet, såvitt nu kan bedömas, komma att bli av samma storleksordning eller lägre än kostnaderna vid en fortsatt tillämpning av gällande bestämmelser.

De grundläggande föreskrifterna om familjebidrag till civilförsvarsplik- tiga torde böra inarbetas i familjebidragsförordningen. I enlighet med vad nu angivits har inom inrikesdepartementet utarbetats förslag till förord­ ning om ändring i familjebidragsförordningen.

Beträffande övriga ersättningar åt civilförsvarspliktiga torde av riks­ dagen böra inhämtas bemyndigande för Kungl. Maj :t att utfärda bestäm­ melser i huvudsaklig överensstämmelse med av mig förordade grunder.

Med hänsyn till att vissa av de förordade förmånerna för civilförsvars­ pliktiga skulle anknyta till den föreslagna lagen om allmän försäkring, vilken är avsedd att träda i kraft den 1 januari 1963, torde även här ifrå­ gavarande bestämmelser i sin helhet böra bli gällande först fr. o. m. nämnda dag.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t ville genom proposition föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att i huvudsaklig överens­ stämmelse med förut angivna grunder utfärda bestämmel­ ser angående avlöning och andra ersättningar åt civilför­ svarspliktiga m. m.,

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1962