2

vid lantbruksskolorna förordas tjänster som undervisningsassistent, för vilka

skall krävas lantmästarexamen. Vidare framläggs förslag till ordnad peda­

gogisk grundutbildning för lärarpersonalen vid lantbrukets yrkesskolor.

I anslutning till omläggningen av yrkesutbildningen på jordbrukets om­

råde föreslås i propositionen lönegradsuppflyttningar m. m. för vissa tjäns­

ter vid lantbruksstyrelsens undervisningsbyrå samt lantbrukets yrkesskolor.

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1962

7

liska undervisningen ge eleverna elementära insikter främst i jordbrukslära,

husdj urslära, arbetslära, maskin- och redskapslära, skogshushållning och

trädgårdsskötsel.

Vid maskinsköt arkurs skall förekomma såväl teoretisk som

minst 60 arbetsdagars praktisk undervisning.

Vid ettårig ladugårdsförmanskurs skall meddelas såväl teo­

retisk som praktisk undervisning. Vid den praktiska undervisningen skall

eleverna turvis utföra eller delta i alla i en ladugård förekommande arbeten.

Antalet elever och kurser under perioden 1954/55—1960/61 framgår av ta­

bell 1 på föregående sida.

För att vinna inträde som elev vid lantmannaskola, fordras som regel föl­

jande.

Inträdessökande skall ha genomgått folkskola eller förvärvat motsvarande

kunskapsmått, under minst ett år ha varit sysselsatt med lantbruksarbete

och ha fyllt 18 år. Skolans styrelse äger dock att i särskilda fall medge inträ­

de åt den, som fyllt 17 år, och lantbruksstyrelsen kan medge inträde även åt

yngre sökande.

Inträde vid fortsättningskurs förutsätter, att vinterkurs genomgatts eller

att vederbörande på annat sätt förvärvat motsvarande kunskaper. Beträffan-

de inträdesåldern gäller vidare för praktisk-teoretisk sommarkurs att so-

kande som regel skall ha fyllt 16 men ej 18 år och att sökande till ettårig

ladugårdsförmanskurs skall ha fyllt 19 år.

Medelåldern vid vinterkurserna är f. n. omkring 21 år. Antalet elever i 18

års ålder och även i 17 års ålder är dock relativt stort, särskilt i mellersta och

norra Sverige. Antalet elever i de lägre åldrarna har under senare år ökat be­

tydligt i vinterkurserna.

Under 1950-talet har ett flertal lantmannaskolor vid sidan av nämnda kur­

ser anordnat fortsättningsskolekurser i jordbruk för elever från skoldistrikt

med sjuårig folkskola. Kurserna har i regel pågått sex till åtta veckor och

omfattat 30 veckotimmar. Antalet kurser uppgick under denna tioårspe­

riod till ca 200 med ett sammanlagt elevantal av ca 3 000.

Lantbruksskolor. Antalet lantbruksskolor är f. n. fem. Av dessa är två

statsägda, medan två har hushållningssällskap och en enskild stiftelse som

huvudman.

Vid lantbruksskola kan följande slag av huvudkurser anordnas, nämligen

tvåårig kurs för utbildning av jordbruksförmän, ettårig kurs för allmän

praktisk-teoretisk jordbruksutbildning, ettårig kurs för utbildning av ladu-

gårdsförmän, maskinskötarkurs (omfattande minst 60 arbetsdagar) samt

ettårig arbetsledarkurs. De tre förstnämnda kursformerna förekommer vid

samtliga skolor, maskinskötarkurser vid Ulvhäll och Bollerup. Ettårig ar­

betsledarkurs — eu kursform, som tillkom genom beslut vid 1949 års riksdag

— har inte anordnats vid någon skola.

Såväl den tvååriga kursen för utbildning av jordbruksförmän som den ett­

åriga kursen för allmän praktisk-teoretisk jordbruksutbildning avser att ge

eu teoretisk utbildning, som i huvudsak omfattar vad som är föreskrivet för

lantmannaskolas vinterkurs, ehuru med särskild inriktning på förhållande­

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1962

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1962

Tabell 2. Antal elever vid lanthushållsskoloma perioden 1954/55—1960/61 samt antal

kurser och antal elever per kurs 1960/61

Antal elever

1960/61

1954

1955

1956

1957

1958

1959

1960 Antal

Antal

/55

/ 56

/ 57

/58

/59

/60

/61

kurser elever

per kurs

Halvårskurs (vinter- eller vårkurs)

858

912

909

994

1050 1122 1171

35

33

Halvårskurs (sommar- eller höst-

kurs).............................................

821

875

935

991

1083 1070 1160

37

31

Årskurs ........................................

162

157

162

166

152

160

194

8

24

Summa elever 1841

1944

2 006

2151

2 285 2 352 2 525

—

—

Index, 1954/55 = 100...................

100

106

109

117

124

128

137

Antalet elever och kurser under perioden 1954/55—1960/61 framgår av

tabell 2.

Antalet sökande till lanthushållsskoloma är avsevärt större än antalet till­

gängliga platser.

För inträde vid lanthushållsskola fordras att ha genomgått folkskola samt

att ha fyllt 17 (i undantagsfall 16) år. Medelåldern bland eleverna är som

regel något över 19 år.

Rådgivnings- och upplysningsverksamheten bland jordbrukare. Vid vissa

skolor anordnas utöver här redovisade kurser även kortare kurser i olika

ämnen. Dessutom medverkar skolornas lärare i viss omfattning i hushåll­

ningssällskapens rådgivningsverksamhet. Omvänt medverkar sällskapens

tjänstemän genom föredrag och demonstrationer i skolornas undervisning.

Tabell 3. Lantmannaskolornas kursverksamhet

År

Antal

Antal

kurser

deltagare

1954/55 .....................................................

65

1244

1955/56 .....................................................

65

969

1956/57 .....................................................

58

955

1957/58 .....................................................

71

1020

1958/59 .....................................................

72

1 270

1959/60 .....................................................

83

1204

I tabell 3 redovisas endast de kurser, som betraktats som skolornas egna

och för vilka redovisning lämnats av skolorna direkt till lantbruksstyrelsen.

I betydande utsträckning bär, vid sidan av nu angivna kurser, till skolorna

förlagis även sådana kortare kurser, för vilka hushållningssällskapen svarat

för redovisningen men för vilka skolornas lärare och materiella resurser ut­

nyttjats.

Skoljordbruk. Lantbruksskolorna är försedda med skoljordbruk av be­

tydande storlek (300—500 ha). Av de 48 lantmannaskolorna är 46 försedda

med skoljordbruk. Flertalet av dessa jordbruk är av storleksordningen 20 -

tf Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 103

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1002

11

ma att påverka skolornas rekryteringsunderlag i negativ riktning. Än vikti­

gare torde vara, att behovet av yrkeskunskap för yrkesutövarna vid de be­

stående brukningsenheterna måste oavsett enheternas storlek bli allt större.

Dessa krav på yrkeskunnande kommer med all sannolikhet att i framtiden

medföra, att en väsentligt större del av blivande företagare och anställda i

jordbruket skaffar sig grundläggande yrkesutbildning än vad hittills varit

fallet. En utbildning, som i regel begränsas till eu vinterkurs om fem måna­

der, kan enligt kommitténs uppfattning inte anses tillfyllest för flertalet fö­

retagare och anställda. Ungdomen bör därför ges möjlighet att anslå längre

tid för yrkesutbildning än vad som f. n. är fallet. Detta medför i sin tur öka­

de anspråk på skolornas utbildningskapacitet.

Eu mycket omfattande utbyggnad av yrkesutbildningen sker inom andra

arbetsområden. 1 en tid, då allt större krav i lönsamhetshänseende ställs på

det svenska jordbruket, finner kommittén det synnerligen angeläget, att re­

surser skapas för en gedigen yrkesutbildning i jordbruk, något som i hög

grad är ägnat att medverka till att jordbruket även i fortsättningen kan häv­

da sin ställning jämsides med andra näringsgrenar.

Kommittén erinrar också om att både i Sverige och våra grannländer Dan­

mark och Norge framlagts resultat av undersökningar, som visar, att ett

klart positivt samband föreligger mellan yrkesutbildningen och det ekono­

miska utbytet vid det egna jordbruket. Likaså framhålls att ännu större sti­

mulans till yrkesutbildning skulle ges, om myndigheterna i högre grad än

hittills varit fallet betraktade yrkesutbildning som merit, exempelvis i sam­

band med vissa statliga åtgärder för jordbrukets rationalisering.

Så kunde vara fallet vid beviljande av statliga lån och bidrag för förvärv

av jordbruksfastighet. Kommittén avser inte härmed föreslå, att genomgång­

en yrkesutbildning skall utgöra villkor för statens stöd, men anser att så­

dan utbildning bör betraktas som en värdefull merit för den, som söker lån

eller bidrag, och att detta bör klart uttalas i bestämmelserna om statligt stöd

i denna form.

Vad gäller behovet av utbildningen av lantarbetare anför kommittén i hu­

vudsak följande.

För den anställde är värdet av yrkesutbildning mest uppenbart, i den män

den leder till att han får en högre lön än han eljest skulle erhållit. En diffe­

rentiering av timlönen för yrkesutbildad och icke yrkesutbildad arbetare

tillämpas redan enligt lantarbetaravtalet. Denna lönedifferentiering är av

betydelse såsom stimulans till yrkesutbildning. Det är vidare av vikt, att det

mera klart definieras, vilka slag av yrkesutbildning som ger rätt till benäm­

ningen yrkesutbildad i avtalet. Förekomsten av mindre kvalificerade arbe­

ten avtar efterhand i jordbruket, samtidigt som arbetarstammen reduceras

numerärt. De arbetsuppgifter, som utförs av den kvarvarande arbetarstam­

men, är av den art, att en gedigen grundutbildning erfordras. Alla möjlighe­

ter att stimulera blivande lantarbetare av olika kategorier att skaffa sig så­

dan utbildning vid lantbrukets skolor bör därför tillvaratas.

I detta sammanhang framhåller kommittén, att det är viktigt, att jordbru­

kets egna organisationer — både företagarnas och de anställdas — utnyttjar

sin opinionsbildande förmåga för att främja yrkesutbildningen på lantbru­

kets område. Upplysningar om de utbildningsmöjligheter och utbildningsvä-

15

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1962

Schema över kommitténs förslag till utbildningsgång i lantbruksundervisningen

Ålder

22

21

20

19

18

17

16

Lantmästarkurs

Arbets- och

driftsledarkurs

Ladugårdsför-

manskurs

Praktik och specialiserad vidareut­

bildning

Grundläggande yrkeskurs

Praktik eller någon form av skolmäs­

sig förberedande yrkesutbildning

Den obligatoriska skolan

Vidareut­

bildning

Grundläg­

gande yrkes­

utbildning

Förberedan­

de yrkesut­

bildning

An/n. Flertalet av eleverna i arbets- och driftsledarkursen, ladugårdsförmanskursen och lantmäs-

tarkursen kommer att vara äldre än som framgår av schemat, då värnpliktstjänstgöringen i allmän­

het kommer att fullgöras före inträdet i dessa kurser.

dels en huvudsakligen teoretisk kurs, i regel omfattande minst fem må­

nader, vilken föreslås benämnd grundläggande yrkeskurs,

dels en tio veckors kurs, avsedd för redan yrkesverksamma jordbrukare

och lantarbetare, benämnd kortare grundläggande yrkeskurs,

dels en praktisk-teoretisk helårskurs, utformad i huvudsak såsom de nu­

varande lantbruksskolornas ettårskurs. Denna kurs benämns i fortsättning­

en grundläggande praktisk-teoretisk yrkeskurs.

De jordbrukare och anställda i jordbruket, vilka inte genomgår arbets-

och driftsledarkurs, bör ha möjlighet att komplettera sin utbildning inom

vissa specialområden. Sådan kompletterande undervisning föreslås komma

att ske vid specialkurser i bl. a. växtodling, allmän djurskötsel, ma­

skinskötsel och företagsekonomi.

Under senare år har tendenser förmärkts att söka få till stånd särskilda

skolor för olika former av specialundervisning såsom t. ex. fjäderfäskolan

vid Lida (numera nedlagd) och fruktodlingsskolan i Urshult. Erfarenheten

har enligt kommittén visat, att det är svårt att på förhand bedöma elevunder­

laget i sådana specialskolor och att de på grund av sin ringa storlek lätt får

ekonomiska svårigheter. Olika former av specialutbildning inom lantbruket

bör därför enligt kommitténs mening knytas till redan befintliga skolor på

samma sätt som skett med fjäderfäundervisningen vid Hörby lantmannasko­

la.

17

re, varför varken lärarpersonalen eller förläggningsmöjligheterna kan helt

utnyttjas. Det är enligt kommittén angeläget, att resurserna vid såväl skolor

som hushållningssällskap tillfullo utnyttjas för rådgivnings- och upplys­

ningsverksamheten och att en rätt avvägning av möjligheterna på dessa verk­

samhetsområden görs. Liksom i fråga om samarbetet mellan skolorna är det

för samverkan mellan skolor och sällskap av vikt, att vissa organiserade

former kommer till stånd.

Undervisningsanstalternas benämning. F. n. finns olika benämningar för

de skolor, som ombesörjer yrkesundervisningen på jordbrukets område,

nämligen lantbruksskolor, lantmannaskolor och jordbruksskolor. En ge­

mensam beteckning skulle enligt kommittén ha den fördelen, att hela

skolsystemet för allmänheten framstår som en enhet. Detta skulle även un­

derlätta de olika skolornas utnyttjande för de kurser och andra utbildnings-

former, som vid en viss tid är mest behövliga och lämpliga. Kommittén fö­

reslår därför, att samtliga tre nu befintliga skoltyper i framtiden kallas

lantbruksskolor. Kommittén föreslår vidare att i stället för det nuva­

rande sammanfattande begreppet lantbruksundervisningsanstalter i framti­

den används benämningen lantbrukets yrkesskolor som ge­

mensam beteckning på lantbruksskolor, trädgårdsskolor och lanthushålls­

skolor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 är 1962

B. Yttranden

Remissinstanserna uttrycker sig överlag erkännsamt över att kommittén

lyckats få till stånd en sammanhängande utbildningsgång, som direkt an­

knyter till den obligatoriska skolan och som ger möjlighet till etappvis ge­

nomförda studier fram till lantmästarexamen. Vidare har åtskilliga re­

missinstanser med tillfredsställelse noterat, att även lantarbetarnas utbild­

ningsbehov beaktats. Kommitténs förslag att ombilda nuvarande lantman­

naskolor, lantbruksskolor och jordbruksskolor till en enhetlig skoltyp be­

nämnd lantbruksskola liksom förslaget att benämna lantbruksskolor, träd­

gårdsskolor och lanthushållsskolor lantbrukets yrkesskolor tillstyrks så gott

som utan undantag av remissinstanserna. Av vad som anförts av remiss­

instanserna torde följande få återges.

Sålunda understryker statskontoret, att kravet på genomgången grund­

läggande yrkesutbildning för tillträde till specialiserad vidareutbildning inte

synes vara påkallad för alla slags specialkurser samt att — särskilt med

tanke på äldre sökande — dispens från sådant inträdesvillkor bör kunna

meddelas efter liberala grunder.

Lantbruksstyrelsen tillstyrker i princip de av kommittén framlagda för­

slagen angående en förbättrad undervisning vid lantbrukets yrkesskolor.

I likhet med åtskilliga övriga remissinstanser, såsom Svenska landstingsför­

bundet, Hushållningssällskapens förbund, Sveriges lantbrnksförbund, Aln-

arps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut samt Svenska lantarbetareför­

bundet, anser lantbruksstyrelsen det vara särskilt värdefullt, att kommittén

för såväl jordbrukare som vid jordbruket anställda utstakat en klar utbild­

ningsgång, som direkt anknyter till den obligatoriska skolan.

18

Skogsstyrelsen, som i ärendet hört samtliga skogsvårdsstyrelser i landet,

anför att flera skogsvårdsstyrelser ansett, att kommitténs förslag i jäm­

förelse med nuvarande förhållanden innebär förbättringar i form av klarare

utbildningsgång och en förstärkning av resurserna för utbildningen. De

föreslagna åtgärderna anses visserligen vara ett steg i rätt riktning men

otillräckliga för att fylla kravet på en för lantbruket fullgod och med andra

näringar jämförlig utbildning. Det hävdas även, att antalet alternativ på

olika utbildningsstadier samt antalet möjliga kombinationer alltjämt är för

stort för att erforderlig stadga skall kunna uppnås i utbildningsgången.

Skogsstyrelsen ansluter sig för egen del till dessa synpunkter.

Arbetsmarknadsstyrelsen anser, att yrkesutbildningen inom jordbruket

bör rikta sig i lika mån till företagare och anställda. Lantarbetarnas antal

kommer under 1960-talet enligt gjorda beräkningar att ytterligare starkt

decimeras, vilket kommer att medföra ökade krav på mångsidigt yrkes­

kunnande hos de kvarvarande. Yrkesutbildning åt lantarbetare enligt kom­

mitténs riktlinjer torde bli nödvändig för att näringen skall få tillgång till

kvalificerad arbetskraft och styrelsen hälsar därför med tillfredsställelse,

att denna fråga beaktats. Jordbrukets upplysningsnämnd uttrycker sin be­

låtenhet över att kommittén sökt bringa reda i benämningarna på jordbru­

kets olika undervisningsanstalter. Att kommittén stannat för att föreslå,

att de tre nu befintliga skoltyperna i framtiden skall benämnas lantbruks­

skolor, förefaller enligt nämnden lyckligt inte minst med hänsyn till att

även lantarbetarna bör intresseras för yrkesutbildning.

Hushållningssällskapens förbund har funnit en särskild fördel med kom­

mitténs utbildningsförslag vara, att det omfattar och inbegriper alla, soin

avser att ägna sig åt jordbruk, d. v. s. både egna företagare och anställda.

Invändningar kan enligt förbundet måhända göras mot att grundutbildning­

en enligt det föreslagna systemet kommer att äga rum vid en lägre ålder än

f. n. Detta kan emellertid inte förringa fördelarna av att yrkesutbildnings-

organen inom jordbruket i likhet med vad fallet är inom andra näringar får

möjlighet att på ett tidigt stadium och i direkt anknytning till den obliga­

toriska skolan ta band om ungdomarna. Sveriges lantbruksförbund anser

den föreslagna utbildningsgången med en anknytning till den obligatoriska

skolan nödvändig för att lantbruket med framgång skall kunna konkurrera

med andra näringar vid ungdomens yrkesval.

Riksförbundet Landsbygdens folk finner det angeläget, att de olika sko­

lorna ges möjligheter att variera kurstyperna med hänsyn till lokala önske­

mål. Jordbruksnäringen bedrivs under så skiftande betingelser och med så

varierande inriktning i olika delar av landet, att det är nödvändigt, att un­

dervisningen och utbildningen anpassas därefter. Det är också nödvän­

digt, att de enskilda skolorna ges möjligheter att pröva nya former för ut­

bildningen, såväl beträffande kursernas längd som innehåll.

Svenska lantarbetsgivareföreningen framhåller, att utredningens förslag

i sin allmänna uppläggning är ett steg i rätt riktning för att främja yrkes­

utbildningen och att det torde komma att omfattas med ett positivt intresse

av såväl blivande företagare som arbetstagare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1962

19

Svenska lantarbetareförbundet anser den av kommittén föreslagna ut­

bildningsgången vara lämpligt avvägd, dels därför att den ger möjlighet till

en obruten studiegång från grundutbildningen t. o. in. lantmästarkursen,

dels därför att eleverna inte behöver bestämma hela utbildningsgången re­

dan från början. De kan avbryta efter vissa kurser och ändå anses färdig-

utbildade på det stadium de då befinner sig.

Beträffande yttrandena från landstingens förvaltningsutskott kan näm­

nas, att förvaltningsutskottet i Skaraborgs län framhållit vikten av att ut­

bildningsgången inte fastlåses så starkt, att en person, som önskar komma

in i den vid mera mogen ålder, utestängs.

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1062

IV. Förberedande yrkesutbildning

A. Kommittén

Med förberedande praktisk-teoretisk utbildning avser lantbruksundervis-

ningskommittén utbildning i jordbruk inom enhetsskolans ram, praktisk­

teoretiska sommarkurser vid lantmannaskolorna, första årskursen i tvååriga

praktisk-teoretiska kurser vid jordbruksskolor samt den yrkesutbildning i

jordbruk, som meddelas i de fortsättningsskolekurser, vilka f. n. anordnas

vid en del lantmannaskolor.

Allmänna synpunkter. Kommittén är övertygad om att ett ökat behov av

förberedande praktisk-teoretisk jordbruksutbildning i skolmässig form kom­

mer att uppstå och anför härom följande.

Detta framgår bl. a. av den ständigt stegrade efterfrågan på elevplatser i

lantmannaskolornas praktisk-teoretiska sommarkurser. Antalet ansökningar

till jordbruksskolorna har också under senare år varit vida större än antalet

elevplatser. En utveckling i denna riktning kan av flera skäl väntas fortgå i

samma eller t. o. m. i ökad takt. Samtidigt som jordbruksbefolkningens an­

del procentuellt minskar, kommer inslaget av jordbruksintresserade ungdo­

mar från icke jordbrukarhem att öka. Möjligheterna för dessa ungdomar att

direkt erhålla anställning i ett mekaniserat jordbruk blir allt mindre. Eu

förberedande jordbruksutbildning i skolform är därför många gånger nöd­

vändig för att bereda dem möjlighet att erhålla fortsatt praktisk utbildning

genom anställning hos jordbrukare. En efter hand förbättrad utbildning i

arbetsteknik även för undomar, som växer upp i jordbrukarhem torde kom­

ma att aktualiseras i framtiden. Denna utbildning bör med fördel kunna

meddelas i förberedande yrkeskurser i direkt eller nära anslutning till den

obligatoriska skolan.

Med hänsyn till att ovisshet ännu rådde, huruvida det i grundskolans hög­

stadium skulle ingå en yrkeslinje i jordbruk eller ej, ansåg sig kommittén

böra inte endast redovisa förslag rörande uppläggningen av den enligt

nu gällande riktlinjer avsedda jordbruksundervisningen i enhetsskolan utan

även klarlägga de alternativa möjligheter till förberedande yrkesutbildning

i jordbruk, som blir nödvändiga, därest — som skolberedningen tänkt sig

— jordbruksgrenen i enhetsskolan skulle komma alt slopas. De olika former

20

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1062

av skolmässig förberedande jordbruksutbildning, som tillskapas, bör sa långt

möjligt överensstämma, eftersom de kommer att utgöra facklig förutbildning

till en relativt ensartad grundläggande yrkesutbildning i jordbruk.

Kommittén räknar med att ett stort antal av eleverna i de grundläggande

vrkeskurserna genomgått en teoretisk linje i den obligatoriska skolan och

därefter skaffat sig yrkespraktik vid föräldrarnas jordbruk. Även dessa ele­

ver bör enligt kommittén ges möjlighet att genomgå förberedande praktisk-

teoretisk utbildning i skolform. I detta syfte bör de nuvarande praktisk­

teoretiska sommarkurserna bibehållas och ytterligare utbyggas i takt med

efterfrågan på dylika kurser.

Elever i enhetsskolan bör enligt kommittén också ha möjlighet att full­

göra det nionde årets skolplikt genom att delta i förberedande yrkesutbild­

ning i jordbruk vid yrkesskola.

Vissa av de lantbruksskolor, som anordnar förberedande yrkeskurs, bör

som en omedelbar fortsättning på denna anordna en grundläggande prak-

tisk-teoretisk yrkeskurs. På så sätt får eleverna möjlighet att genomgå en

tvåårig praktisk-teoretisk utbildning vid samma skola, motsvarande den ut­

bildning, som f. n. meddelas vid skolor av Gålö-typ, vilket ur pedagogisk

synpunkt innebär betydande fördelar. Denna utbildningsväg bör i första hand

stå öppen för klart yrkesbestämda elever i den obligatoriska skolan och bör

vara av särskild betydelse för elever från städer och tätorter. Den bör dock

även stå öppen för elever, som gått en teoretisk utbildningslinje i enhets-

skolans sista klass.

Om jordbruksutbildning inte kommer att ingå i den framtida obligatoris­

ka skolan, blir de ungdomar, som avser att ägna sig åt jordbruk och som

'ill gå en yrkeslinje, i första hand hänvisade till den mekaniska grenen.

Denna gren kan dock inte, framhåller kommittén, ersätta enhetsskolans

jordbruksgren, eftersom den endast ger förberedande yrkesutbildning på

det mekaniska området och inte ger utbildning i samtliga arbeten, som före­

kommer inom jordbruket. De elever, som sedan skall fortsätta sin grund-

läggande yrkesutbildning, måste skaffa sig fortsatt yrkespraktik inom jord­

bruket eller någon form av skolmässig förberedande jordbruksutbildning.

Som ett alternativ för dem, som är klart yrkesinriktade på jordbruk, bör

därför enligt kommittén möjligheter finnas att liksom hittills fullgöra det

nionde skolåret i en lantbrukets yrkesskola. Om de av skolberedningen fram­

förda tankegångarna skulle komma att förverkligas, anser kommittén det

synnerligen angeläget, att denna möjlighet bibehålls.

Lantbruksskolorna behöver således, vid en utveckling som den antydda,

få ökade resurser att tillgodose behovet av förberedande yrkesutbildning för

elever, som fullgör sitt obligatoriska nionde skolår. Även för ungdomar, som

i den obligatoriska skolan väljer teoretiska utbildningslinjer och uppskjuter

yrkesutbildningen, bör enligt kommitténs mening ökade möjligheter finnas

att vid sidan om yrkespraktik på föräldrarnas jordbruk eller hos andra jord­

brukare genomgå förberedande yrkesutbildning vid lantbruksskola. Resur­

serna behöver successivt utökas i förhållande till den efterfrågan, som kom­

mer att uppstå i takt med enhetsskolans fortsatta utbyggnad.

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1062

Andra former av förberedande yrkesutbildning. Under 1950-talet har vid

24 lantmannaskolor anordnats fortsättningsskolekurser i jordbruk för ele­

ver från skoldistrikt med sjuårig folkskola. Antalet kurser uppgick under

nämnda tioårsperiod till ca 200 med ett sammanlagt elevantal av 3 000. Kur­

serna har i regel omfattat sex till åtta veckor och undervisningen har hand­

hafts av lantmannaskolornas lärarpersonal och förmännen vid skoljord-

bruken.

Andra former av praktisk-teoretisk utbildning, som kan anses motsvara

förberedande yrkesutbildning, meddelas dels i praktisk-teoretiska sommar­

kurser vid lantmannaskolorna, dels i första årskursen av praktisk-teoretis­

ka tvåårskurser vid jordbruksskolorna.

De praktisk-teoretiska sommarkurserna har omfattats med stort intresse

och under senare år anordnats i alltmera ökad omfattning. Under somma­

ren 1959 anordnades sålunda dylika kurser vid inte mindre än 28 lantman­

naskolor med sammanlagt över 300 elever. Det är enligt kommitténs uppfatt­

ning angeläget, att de praktisk-teoretiska sommarkurserna bibehålls. Det tor­

de också komma att bli behov av att sådana kurser anordnas vid flera skolor

än vad som f. n. är fallet. Särskilt gäller detta om enhetsskolans högstadium

kommer att sakna förberedande yrkesutbildning i jordbruk. Kommittén bar

inte funnit anledning föreslå någon ändring av den nu tillämpade kurstiden

om 21 veckor. Kursen bör dock, för det fall utvidgad undervisning i något

ämne, exempelvis skogsbruk, skall ingå i densamma, förlängas med några

veckor. Kommitténs förslag till undervisningsplan för den praktisk-teoretis­

ka sommarkursen framgår av betänkandet s. 40.

Elevtillströmningen till jordbruksskolorna bar under senare år varit myc­

ket stor. Sålunda uppgår antalet ansökningar till den i närheten av Stock­

holm förlagda Gålö jordbruksskola årligen till tre å fyra gånger antalet till-

gängliga platser. Vid skolan antas i de tvååriga kurserna så gott som ute­

slutande elever från icke jordbrukarhem, vilka, i avsaknad av praktiskt yr­

keskunnande, skulle haft stora svårigheter att finna lämpliga praktikplatser

på annat sätt.

Kommittén anser det angeläget, att utbildning av det slag, som erbjuds i

de tvååriga kurserna bibehålls och utbyggs i takt med efterfrågan. Detta

bör ske, genom att till en och samma lantbruksskola förläggs såväl för­

beredande som grundläggande praktisk-teoretisk yrkesutbildning, varige-

nom möjligheter erhålls att under två på varandra följande läsår genomgå

såväl förberedande som grundläggande yrkesutbildning vid sannna skola.

Sådan utbildning bör anordnas även vid andra skolor än de nuvarande jord­

bruksskolorna och ingå som ett led i lantbruksskolornas ordinarie kursverk­

samhet. De nuvarande jordbrukets yrkesskolor bör helt inordnas under

samma bestämmelser, som gäller för Övriga skolor, och även de benämnas

lantbruksskolor.

Praktik vid enskilda jordbruk. Den övervägande delen av den praktiska

utbildningen i jordbruk sker genom praktik på föräldragården eller hos and­

ra jordbrukare. Även vid en utökning av antalet elevplatser i praktisk-teo-

23

retiska kurser vid lantbruksskolorna, kommer det alltid att finnas behov

av praktikplatser vid enskilda jordbruk. Med ökad mekanisering inom jord­

bruket minskas behovet av arbetskraft. Det har bl. a. på grund härav blivit

allt svårare att finna lämpliga praktikantplatser hos enskilda jordbrukare,

samtidigt som praktiken tenderat att bli mindre allsidig och inriktad en­

dast på vissa av de arbeten, som förekommer inom jordbruket. Jordbrukar­

nas obenägenhet att anställa ungdomar är förklarlig, då de med nuvarande

arbetslöner inte är betjänta av yrkesovan arbetskraft, som kan befaras vålla

ökade kostnader för bl. a. maskinunderhåll.

Lantbruksundervisningskommittén anser det inte vara erforderligt att vid

sidan av den utbildningsgång, som förordats i det föregående, uppbygga en

helt sidoordnad i huvudsak praktisk inriktad utbildning för lantarbetare.

Kommittén hyser den uppfattningen, att utbildningsvägarna för blivande

jordbrukare och i jordbruket anställda i huvudsak bör vara gemensamma.

Utbildningen bör så långt möjligt förläggas till särskilt utvalda gårdar, i

det följande benämnda praktikgårdar. För ungdomar, som genomgår prak­

tisk utbildning vid enskilda jordbruk, har kommittén använt den gemensam­

ma benämningen lantbrukselever, oavsett om denna utbildning i tiden är

förlagd före eller efter genomgången grundläggande yrkeskurs. Kommittén

anför vidare.

Möjligheterna att intressera jordbrukare att åta sig praktisk utbildning

av ungdomar skulle kunna ökas genom att bevilja statsbidrag för verksam­

heten med ett visst belopp per lantbrukselev och månad. Kommittén erin­

rar i detta sammanhang om att statsbidrag (bl. a. grundbidrag om 2 000 kr.

per lärling) utgår till de hantverksmästare, som åtar sig att svara för lär­

lingsutbildning.

En ersättning till de jordbrukare, som åtar sig att svara för praktisk ut­

bildning, kan enligt kommittén betraktas som en viss kompensation från det

allmännas sida för de besvär och olägenheter, som är förenade med utbild­

ningen. Både företagare och anställda får i viss mån eftersätta produktivt

arbete för bandledning av ungdomarna. Jordbrukarna får dessutom tillhan­

dahålla kost och logi, vilket i våra dagar utgör en betydande belastning på

de hushåll, som skall svara härför.

Kommittén föreslår, att statsbidrag till ersättning åt de jordbrukare, som

åtar sig att svara för den praktiska utbildningen, utgår med 100 kr. per

lantbrukselev och månad. Statsbidrag skall kunna utgå om vederbörande

lantbrukselev fyllt 16 men ej 18 år. Den statsunderstödda utbildningen bör

för varje lantbrukselev omfatta minst sex och högst tolv månader. Beträf­

fande den statsunderstödda praktikutbildningens utformning anför kom­

mittén bl. a. följande.

Den praktiska utbildningen bör stå under ledning och överinseende av

lantbruksslyrelsen. Den lokala ledningen och administrationen av densam­

ma bör under styrelsens överinseende omhänderhas av de regionala skolsty­

relserna. Åt lärare vid lantbrukets yrkesskolor bör uppdras att handha den

omedelbara ledningen och tillsynen av den praktiska utbildningen. Upplägg­

ningen och utformningen av utbildningen bör såväl centralt som lokalt ske i

samråd med arbetsmarknadens organisationer.

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1062

25

Landstingets förvaltningsutskott i Kalmar norra framhåller emellertid, att

förberedande praktisk-teoretiska kurser i husdjursskötsel bör kunna anord­

nas även på vintern, och landstingets förvaltningsutskott i Jämtlands län

anser, att de praktisk-teoretiska sommarkurserna bör kunna begränsas till

fyra månader.

Till belysning av remissinstansernas inställning till den mera allmänna

utformningen av den förberedande jordbruksutbildningen ma följande an­

föras.

Skolöverstyrelsen framhåller bl. a. följande.

De resultat, som erhållits från försöksverksamheten med en jordbruks-

gren av årskurs 9 y förlagd till försöksskolan eller till lantmannaskola, ger

förhoppning om kvalitativt tillfredsställande resultat vid utformning i större

skala och under vederbörligt hänsynstagande till varierande geografiska be­

tingelser. Ett påtagligt villkor för ett gott resultat, när undervisning i yrkes­

ämnen meddelas i den obligatoriska skolans regi, synes dock vara, att skolan

kan erbjuda de fullgoda utbildningsmässiga förutsättningar, som ett väl ut­

rustat skoljordbruk innebär. För de elever, som inte erhållit förberedande

yrkesutbildning inom jordbruksområdet i den obligatoriska skolans regi, bör

möjlighet finnas till direkt anknytning till lantbruksskolorna via praktisk-

teoretisk sommarkurs.

Arbetsmarknadsstyrelsen anser det synnerligen viktigt, att utbildnings-

intresset hos ungdom, som vill ägna sig åt jordbruk, tas till vara och att olika

praktikmöjligheter öppnas i direkt anslutning till avgången från den all­

mänbildande skolan.

Riksförbundet Landsbygdens folk anför bl. a. följande.

Den ökade rörligheten inom yrkeslivet torde komma att medföra, att jord-

brukaryrket i allt större utsträckning kommer att väljas av ungdomar från

icke jordbrukarhem. Detta medför ett ökat behov av förberedande praktisk-

teoretisk yrkesutbildning. Med hänsyn till de svårigheter, som enskilda jord­

brukare har att bereda anställning åt helt orutinerade ungdomar, är det

nödvändigt att i långt större utsträckning än hittills ordna den förberedande

jordbruksutbildningen i skolform.

Skogs- och lantbruksakademien delar utredningens uppfattning, att den

jordbruksintresseradc ungdomen på ett tidigt åldersstadium bör erhålla

praktisk-teoretisk jordbruksutbildning i direkt anslutning till nionde skol­

året. Denna förberedande utbildning sker enligt akademiens mening bäst

vid skolor med så pass stora och allsidiga skoljordbruk, att eleverna vid si­

dan av den teoretiska undervisningen kan få en tillräckligt omfattande och

mångsidig praktisk utbildning.

Jordbrukets upplysningsnämnd anser, att en blivande jordbrukare inte

nödvändigtvis skall välja jordbruks- eller skogsutbildning i den obligatoris­

ka skolan. Det kan mycket väl finnas fullt godtagbara motiv för att veder­

börande väljer någon av de andra linjerna.

Beträffande frågan om i vad mån den förberedande jordbruks­

utbildningen bör förläggas till lantbruksskolor eller

den obligatoriska skolan anförs av de remissinstanser, som ta­

git ställning i denna fråga, bl. a. följande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962

26

Svenska landstingsförbundet instämmer i lantbruksundervisningskommit-

téns uppfattning, att den förberedande yrkesutbildningen inom enhetssko-

lans ram i betydande omfattning bör kunna förläggas till lantbrukets skolor,

men framhåller, att kostnaderna för denna förberedande yrkesutbildning

bör belasta den obligatoriska skolan och inte överföras på huvudmännen för

lantbrukets skolor.

Jordbrukets upplgsningsnämnd anser, att den förberedande yrkesutbild­

ningen bäst skulle kunna tillgodoses i lantbruksskolorna efter den obligato­

riska skolgångens slut. Dessa skolor bör därför rustas upp och byggas ut

efter behov.

Skogs- och lantbruksakademien förordar, att den förberedande yrkesut­

bildningen sker först efter fullbordad genomgång av den obligatoriska sko­

lan, eftersom undervisningen då bättre kan inriktas på de tillämpade äm­

nena. Härvid förutsätts en viss utökning av de praktisk-teoretiska kurserna.

Svenska lantarbetsgivareföreningen betonar, att praktisk-teoretiska kur­

ser efter genomgången enhetsskola torde ha större förutsättningar att ge en

effektiv förberedande utbildning än en jordbrukslinje i enhetsskolan.

Sveriges lantmästareförbund hävdar, att jordbruksundervisningen i en­

hetsskolan bör överföras till jordbrukets yrkesskolor. För utbildning av lant­

arbetare är en sådan undervisning av större värde än en eventuell utbild­

ning i mekaniska linjen inom den obligatoriska skolan. Lantarbetaren syss­

lar visserligen till stor del med maskiner men av minst lika stor betydelse är,

att han har viss kännedom om de kemiska, fysikaliska, biologiska och eko­

nomiska grundfaktorer, som ingår i jordbruksdriften. Vidare framhålls, att

jordbrukets maskinproblem är synnerligen speciella och inte kan täckas av

den allmänna mekaniska linjen.

Svenska facklärarförbundet finner det i likhet med Riksförbundet Sveri­

ges £ H ändamålsenligt, att den förberedande jordbruksutbildningen förläggs

till enhetsskolan utom i de distrikt eller kommuner där lantbruksskola finns

inrättad. Betydelsen av att eleverna under nionde skolåret får tillhöra enhets-

skolans gemenskap bör inte underskattas och vidare finns enligt förbundets

uppfattning anledning räkna med att en förberedande utbildning i lantbruk

inom enhetsskolans ram kan komma att väcka ungdomarnas intresse för

lantbruksutbildning. Beträffande praktikutbildningen anser förbundet, att

den förberedande yrkesutbildningen bör meddelas i skolmässiga former.

Praktik vid enskilda jordbruk bör sålunda endast förekomma i rena undan­

tagsfall. De kommunalägda jordbruken torde med fördel kunna utnyttjas

för praktik.

Beträffande frågan om yrkesorientering i jordbruk fram­

håller skolöverstyrelsen, alt denna orientering i årskurs 8 bör förstärkas,

oavsett om en särskild jordbruksgren blir representerad i den obligatoriska

skolan eller inte. Alt så få elever hittills haft praktisk yrkesorientering inom

dessa yrkesområden beror framför allt på bristen på praktikplatser med till­

räckligt instruktiv verksamhet.

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1962

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1962

29

V. Grundläggande yrkesutbildning

A. Kommittén

Lantbruksundervisningskommittén föreslår tre olika former av grundläg­

gande yrkeskurser, nämligen

1) grundläggande yrkeskurs, omfattande minst 21 veckor och utformad i

huvudsak såsom den nuvarande vinterkursen vid lantmannaskolorna,

2) kortare grundläggande yrkeskurs, omfattande ca tio veckor och avsedd

för redan yrkesverksamma jordbrukare och lantarbetare,

3) grundläggande praktisk-teoretisk yrkeskurs, omfattande 42 veckor och

utformad i huvudsak såsom den nuvarande ettårskursen vid lantbruks­

skolorna.

Vid de två förstnämnda kurserna skall huvudsakligen teoretisk undervis­

ning meddelas, medan i sistnämnda kurs — såsom benämningen på kursen

anger — även skall ingå praktisk undervisning.

Allmänna synpunkter. Minimiåldern för inträde i de nuvarande lantman­

naskolornas vinterkurser är 18 år, med rätt för skolans styrelse att anta

elev, som fyllt 17 år. Därutöver har lantbruksstyrelsen möjlighet att medge

skolans styrelse att, då särskilda skäl föreligger, anta även elev, som ej fyllt

17 år. Dessa möjligheter att anta yngre elever har under senare år av vissa

skolor utnyttjats i relativt stor omfattning.

Trots att det har vissa fördelar att få arbeta med ett något äldre ele\ma­

terial, har lantbruksundervisningskommittén kommit till den slutsatsen, att

minimiåldern för inträde i lantbruksskolornas grundläggande yrkeskurs bor

sänkas till 16 år och att undervisningen bör avpassas för elever i 16

18 års

åldern. Till stöd härför framhåller kommittén följande.

Elever i denna ålder kan lättare avvaras i arbetet på hemgården, vilket på

lång sikt bör kunna medverka till att ett större antal blivande jordbrukare an

hittills varit fallet kommer att skaffa sig grundläggande yrkesutbddnmg. Ge­

nom sänkningen av inträdesåldern blir det möjligt att undvika längre uppe­

håll i utbildningen mellan den obligatoriska skolan och den grundläggande

yrkesutbildningen. Ett sådant uppehåll leder lätt till att många jordbrukar­

ungdomar antingen inte skaffar sig någon yrkesutbildning eller i stallet tor

yrkesutbildning i jordbruk väljer annan yrkesutbildning, som ges i omede -

bär anslutning till den obligatoriska skolan, och som följd harav overgar till

andra näringsgrenar.

För inträde i grundläggande yrkeskurs i jordbruk bör enligt kommitténs

förslag utom uppnådd minimiålder fordras, att inträdessökande avslutat sin

obligatoriska skolgång samt att han antingen har minst ett års jordbruks­

politik eller har genomgått praktisk-teoretisk sommarkurs eller därest

sådana utbildningsmöjligheter kommer att finnas i framtiden förberedan­

de yrkesutbildning i den obligatoriska skolans jordbruksgren. For intrade

i grundläggande yrkeskurs med utvidgad undervisning i skogshushållning

skall fordringarna på jordbrukspraktik kunna begränsas till ett halvt år el­

30

ler lärlingskurs vid skogsbruksskola eller under en övergångstid ett halvt

års allsidig skogspraktik.

På längre sikt är det enligt kommitténs uppfattning angeläget, att den

grundläggande yrkeskursen utvidgas till att omfatta ett läsår om ca 35 vec­

kor. Kommittén har i föreliggande sammanhang dock stannat för att före­

slå en minimitid om 21 veckor, men förutsätter, att skolorna och tillsyns­

myndigheten, efter hand som praktiska möjligheter härför föreligger, vidtar

åtgärder för en successiv förlängning av kurstiden.

Grundläggande yrkeskurs. Lantbruksundervisningskommittén har inte

funnit anledning framlägga förslag om en generell linjedifferentiering efter

elevernas förkunskaper i den grundläggande yrkeskursen. För det fall elev­

grupper med sinsemellan relativt olikartade förkunskaper i vissa allmänna

läroämnen eller fackämnen skulle bli företrädda i yrkeskursen, bör efter an­

visningar från tillsynsmyndigheten parallellundervisning i dessa ämnen kun­

na anordnas.

För de något äldre ungdomarna, som i allmänhet kan förutsättas vara me­

ra mogna och ha grundligare praktisk erfarenhet av jordbruk än sina yngre

kamrater, kan studierna med fördel bedrivas i något hårdare takt i de tilläm­

pade fackämnena. Speciellt i Iantbruksekonomi kan studierna bli något me­

ra omfattande. Det synes i sådana fall vara motiverat att genomföra en upp­

delning av elevmaterialet genom parallellundervisning. Detta förutsätter

dock, att antalet yngre resp. äldre elever vid de enskilda skolorna är så stort,

att uppdelningen med hänsyn till antalet elever i varje avdelning kan försva­

ras ur främst ekonomiska synpunkter.

Med tanke på de skiftande jordbruksförhållanden, som råder i olika delar

av vai t land, är det nödvändigt, att möjligheter till lokal anpassning av läro­

stoffet finns. Undervisningen i yrkeskursen i såväl de naturvetenskapliga äm­

nena som de grundläggande delarna av fackämnena bör dock vara av i stort

sett samma omfattning i samtliga yrkeskurser i landet. Undervisningen skall

vidare vara allsidig och egentlig specialisering i studierna ske först i den vi­

dareutbildning, som följer efter den grundläggande yrkeskursen. Till ledning

för skolorna i deras planering av undervisningen i yrkeskurserna bör ge­

nom tillsynsmyndighetens försorg utarbetas en normalplan.

För det fall väsentlig utvidgning av lärostoffet i något eller några ämnen

anses önskvärd, bör detta ske genom förlängning av kursen. En sådan för­

längning är exempelvis aktuell i de delar av landet, där skogsbruket är av7

stor betydelse och där man sålunda eftersträvar att ge eleverna yrkesutbild­

ning i både jordbruk och skog. Vid skolor med utvidgad undervisning i

skogshushållning omfattar vinterkursen redan nu i allmänhet 25 veckor. I

betänkandet redovisas på s. 177—180 undervisningsplaner för 21 resp. 25

veckors grundläggande yrkeskurser.

Kommittén är, som nyss anförts, av den uppfattningen, att de nuvarande

21 veckors kurserna är för korta och att en successiv förlängning av kursti­

den bör eftersträvas. Ett par exempel på försök att utöka kurstiden och att

ytterligare effektivisera studierna utgör tvåvinterskurser och fortsättnings­

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962

31

kurser med hemkontakt. Kommittén har funnit anledning att något närmare

beröra dessa kursformer.

Försök med tvåvinterskurser har gjorts vid vissa lantmannaskolor i södra

Sverige. Kursformen är närmast att betrakta som en längre kurs, vilken om­

fattar fyra till fem månader under vardera två på varandra följande vintrar.

Genom uppdelningen på två vintrar har man möjliggjort för eleverna att få

den utbildning, som en längre kurs ger, utan att de för den skull behöver va­

ra borta från förvärvsarbetet under den för jordbruket mest arbetsbråda pe­

rioden. En ur administrativ synpunkt betydande nackdel är, att kursformen

medför ett ökat lärarbehov under endast en kort period av läsåret, eftersom

undervisningen i hög grad koncentreras till en del av vinterhalvåret.

Tvåvinterskursen utgör ett betydelsefullt led i här nämnda strävan att för­

länga den grundläggande utbildningen och ytterligare effektivisera studier­

na. Ett ännu bättre resultat i detta avseende bör emellertid enligt kommittén

kunna uppnås genom att inrätta en grundläggande yrkeskurs, som pågår

från januari till december med ett längre uppehåll under sommarhalvåret

enligt det förslag, som framlades redan av 1936 års lantbruksundervisnings-

kommitté. En sådan kurs har jämförd med tvåvinterskursen den fördelen,

att vegetationsperioden kan utnyttjas för studier, t. ex. i form av hemkon­

takt under kursuppehållet, samtidigt som den inte ökar toppbelastningen un­

der vissa perioder av läsåret. Även om avbrott i studierna sker under den för

jordbruket mest arbetsbråda perioden, bör en effektiv studietid om sex till

sju månader kunna erhållas.

Kommittén förordar, att försöksverksamhet med en kurs, som pågår från

januari till december, igångsätts på föranstaltande av tillsynsmyndigheten.

Den nuvarande tvåvinterskursen bör antingen inordnas i denna kursform el­

ler helt slopas och ersättas med grundläggande yrkeskurs, kombinerad med

därpå följande specialiserad yrkesutbildning.

Ett ökat antal skolor i södra och mellersta delarna av landet har under se­

nare år tagit upp en ny kursform benämnd fortsättningskurs med hemkon­

takt. Sådana kurser anordnas av ett tiotal skolor. Härom anför kommittén

i huvudsak följande.

Hemkontakten utgör en fortsättning på den ordinarie vinterkursen och

sker i form av fyra till fem besök av skolans lärare i elevens hem eller på

hans arbetsplats. På eleven ankommer att under lärares överinseende i

praktiken omsätta så mycket som möjligt av de i lantmannaskolan förvärva­

de kunskaperna och att genom studier, som löper vid sidan av arbetet, och

genom diskussioner med de besökande lärarna ytterligare fördjupa sill kun­

nande. De i hemkonlakten deltagande eleverna samlas någon eller några

gånger under sommaren till skolan för demonstrationer, varjämte avslutning

sker genom en en till två veckors kurs, förlagd till skolan, varvid utförda

sommararbeten redovisas. Lantbruksstyrelsen har fastställt närmare anvis­

ningar och föreskrifter rörande uppläggningen av hemkontaktkurserna.

Mot dessa anvisningar och föreskrifter har kommittén inte funnit anled­

ning till erinringar. Erfarenheterna av kursformen är goda och kommittén

vill för sin del förorda en fortsatt utbyggnad av grundläggande yrkeskurs

med hemkontakt. Lärarnas insatser under hemkontakten begränsas i stort

sett till ett antal besök på elevernas hemgårdar eller arbetsplatser. Kostnaden

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1062

33

Kortare grundläggande yrkeskurs. Lantbruksundervisningskommittén

framhåller, att många uppmärksammar behovet av yrkesutbildning först,

när de varit verksamma i yrket ett antal år. Dessa jordbrukare och lantarbe­

tare kan i regel inte hänvisas till förenämnda grundläggande yrkeskurs. Dels

är de betydligt äldre än de övriga eleverna, dels har de i allmänhet inte möj­

lighet att anslå någon längre sammanhängande tid till yrkesutbildning.

I syfte att bereda nämnda kategorier möjlighet att erhålla en grundläg­

gande yrkesutbildning, vars främsta målsättning skall vara att ge eleverna

tillräckliga teoretiska kunskaper i jordbrukets fackämnen för att de skall

kunna tillägna sig undervisningen i specialkurser inom olika ämnesområden,

bör enligt kommittén vid sidan av övriga yrkeskurser anordnas kortare

grundläggande yrkeskurser.

Med hänsyn till att flertalet av deltagarna kommer att utgöras av famil­

jeförsörjare med fast anställning, bör enligt kommitténs mening kursen en­

dast omfatta omkring tio veckor samt förläggas till de för jordbruket minst

arbetsbråda perioderna.

Beträffande uppläggningen av undervisningen i denna kortare grundläg­

gande kurs, m. m. anför kommittén i huvudsak följande.

Undervisningen i kursen skall avse att ge en orientering om jordbruksnä­

ringen och en bild av jordbruksföretaget som en enhet. Den skall omfatta hu­

vuddragen av jordbruksläran, husdjursläran och lantbruksekonomin. Den

teoretiska undervisningen bör i så stor utsträckning som möjligt anknytas

till praktiska förhållanden och belysas med exempel, hämtade från elevernas

egen arbetsmiljö.

Undervisningens omfattning i de olika ämnena framgår av betänkandet s.

18t.

En viss minimiålder, förslagsvis 25 år, bör enligt kommittén uppställas

som fordran för inträde i den kortare yrkeskursen för att ungdomar inte

skall lockas att välja denna kortare utbildningsväg. Undantag från detta

krav bör dock av tillsynsmyndigheten kunna beviljas i speciella fall.

För att göra det möjligt även för lantarbetare, som har försörjningsplikt

mot familj och som under kurstiden måste avstå från sin arbetsförtjänst, att

genomgå den kortare grundläggande yrkeskursen föreslår kommittén, att sti­

pendier till deltagare i ifrågavarande kurs skall utgå enligt de bestämmelser,

som gäller för kurs, anordnad med medel ur anslaget Kursverksamhet för

jordbrukets rationalisering m. m.

Praktisk-teoretisk yrkeskurs. Vid lantbrukets skolor finns f. n. ytterligare

några kursformer, som ger ungefär samma teoretiska utbildning som lant­

mannaskolornas vinterkurser. Så är fallet med de ett- och tvååriga kurserna

vid de nuvarande lantbruksskolorna samt den tvååriga kursen vid jord­

bruksskolorna.

Ettårskursen vid lantbruksskolorna har i viss utsträckning utnyttjats av

ungdomar, som efter teoretiska studier i realskolor, folkhögskolor eller gym­

nasier önskat få både praktisk utbildning i skolmässig form och teoretisk

fackutbildning. Lantbruksundervisningskommittén anser, att behov av mot­

svarande kursform kommer att finnas även framdeles och föreslår, att vid

Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 103

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1902

35

Detta arrangemang förutsätter dock enligt föreningen, att blivande jord­

brukare skaffar sig specialiserad yrkesutbildning. Vid sa unga år, som det

här blir fråga om, är det nämligen svårt att intressera eleverna för de bio­

logiska sammanhangen och helt omöjligt att vinna förståelse för de drifts­

ekonomiska och företagsekonomiska sambanden.

Svenska lanthushållslärarinnornas förening ansluter sig till kommitténs

förslag om sänkt inträdesålder vid lanthushållsskolorna från 17 till 16 år

med hänsyn till att risk annars föreligger, att många ungdomar på grund av

inträde i förvärvsarbetet inte får tillfälle att genomgå lanthushållsskola.

Skolöverstyrelsen har under försöken inom den obligatoriska skolan ofta

kunnat konstatera olägenheter av att elever efter avslutad skolgång i 16-

årsåldern nödgats vänta ett eller två år på möjligheten att få tillgodogöra

sig den yrkesutbildning, som de avsett att genomgå.

För jordbrukarungdomar innebär kommitténs förslag om inträdesålder

en uppenbar fördel, då dessa bättre kan avvaras i arbetet på hemgården i

16-årsåldern än i 18-årsåldern, vilket hittills måst ske i stor utsträckning

för genomgång av kurs vid lantmannaskola. Dessa ungdomar kan under så­

dana omständigheter väntas i större utsträckning än hittills verkligen

skaffa sig yrkesutbildning inom ett område, där yrkesutövningen blir allt­

mera komplicerad och krävande.

Sänkningen av inträdesåldern förordas av landstingens förvaltningsut­

skott i alla län utom i Blekinge, Hallands och Värmlands län, där man be­

tecknar sänkningen som tveksam. Av hushållningssällskapen tillstyrker fler­

talet en sänkning av inträdesåldern. Hushållningssällskapen i Uppsala, Ble­

kinge och Älvsborgs läns norra del samt Kalmar läns norra del tillstyrker

dock med tvekan, medan sällskapen i Hallands och Norrbottens län av­

styrker.

Den av lantbruksundervisningskommittén föreslagna upplägg­

ningen av undervisningen inom den grundläggande

yrkesutbildningen har i allmänhet lämnats utan erinran av remiss­

instanserna. Lärarkollegiet vid Alnarpsinstitutets lantbruksavdelning an­

ser dock, att den grundläggande yrkeskursen om 21 veckor med hänsyn till

elevernas lägre ålder och mindre mognad bör innehålla mera övningar och

demonstrationer än vad som framgår av timplanen. Kollegiet framhåller vi­

dare, att elever med studentexamen eller med avbrutna gymnasiestudier bör

beredas tillfälle att genomgå grundläggande yrkesutbildning i kurser an­

passade till deras ålder och kunskaper. Svenska lantarbetsgivareföreningen

är av den uppfattningen, att arbetsteknik och arbetsplanering bör ges en

framskjuten plats även i den grundläggande yrkesutbildningen. Hushåll­

ningssällskapens förbund förordar, att undervisning i fårskötsel skall ingå

i bl. a. den grundläggande yrkeskursen. Landstingets förvaltningsutskott i

Kalmar läns norra del framhåller, att svenska inte bör vara obligatoriskt

ämne i den grundläggande yrkeskursen och att de naturvetenskapliga äm­

nena bör infogas i näraliggande fackämnen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1062

37

pel vis åtta veckor medhinna erforderlig undervisning. Med hänsyn till att

deltagarna i den kortare grundläggande yrkeskursen kommer att beträffan­

de vissa personliga förhållanden, såsom ålder, försörjningsplikt o. d., över­

ensstämma med deltagare i arbetsmarknadsstyrelsens omskolningskurser,

bör enligt förbundets uppfattning stipendierna vara desamma som arbets­

marknadsstyrelsens omskolningsbidrag. Härigenom åstadkoms dels följsam­

het med löneutvecklingen, dels överensstämmelse med närmast motsvarande

slag av utbildning för andra yrkesgrupper.

Skogs- och lantbruksakademien finner förslaget om en tio veckors grund­

läggande kurs för personer över 25 år vara ett gott uppslag men tillråder en

uppdelning av kurstiden på två eller tre perioder, vilket skulle underlätta en

större anslutning till dessa kurser. Lantbruksstyrelsen förordar att den fö­

reslagna tio veckors kortare grundläggande yrkeskursen tillkommer. Svens­

ka lantarbetsgivareföreningen påpekar, att en särskild förkortad grundläg­

gande yrkeskurs om tio veckor bör ge goda möjligheter att snabbt höja yr-

keskunnigheten. Riksförbundet Landsbygdens folk ifrågasätter, om inte den­

na typ av utbildning skulle kunna kombineras med någon form av förbere­

dande självstudier. Speciell uppmärksamhet bör här också ägnas möjlighe­

terna att erhålla studiehjälp, eftersom eleverna i regel torde vara familjeför­

sörjare. I övrigt må i denna fråga nämnas, att landstingets förvaltningsut­

skott i Norrbottens län och hushållningssällskapet i Kalmar läns norra del

vill ha möjlighet till uppdelning av tioveckorskursen.

Skogsutbildningens omfattning vid lantbruksskolorna och

denna utbildnings avgränsning gentemot skogsbruksskolorna diskute­

ras förhållandevis utförligt av remissinstanserna. Lantbruksundervisnings-

kommitténs förslag att en relativt omfattande undervisning i skogshushåll­

ning även framgent bör meddelas vid lantbruksskolorna inom områden, där

skogsbruket är av stor betydelse, godtas av flertalet remissinstanser, som

yttrat sig i denna fråga. Hit hör lantbruksstyrelsen, skogs- och lantbruksaka­

demien, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk, Hus­

hållningssällskapens förbund, Svenska lantarbetsgivareföreningen och Svens­

ka lantmannaskolornas lärareförening. En avvikande uppfattning i denna

fråga har skogs- och domänstyrelserna, vilka motsätter sig, att lantbrukssko­

lor i skogrika områden inför utvidgad skogsundervisning. Till belysning av-

vad remissinstanserna anfört i denna fråga må följande återges.

Lantbruksstyrelsen understryker vikten av att eleverna får tillräcklig un­

dervisning i skogshushållning i den grundläggande yrkeskursen inom de om­

råden, där skogsbruket har stor betydelse. Ämnet skogshushållning har vid

de flesta skolor eu i hög grad arbetsteknisk inriktning. Styrelsen anser, att

ämnet i större utsträckning än hittills bör ges en företagsekonomisk prägel.

Skogs- och lantbruksakademien anser det lämpligast, att eleverna inom de

områden av landet, där skogsbruket är eu viktig driftsgren vid sidan av växt­

odling och husdjursskötsel erhåller undervisning i skogshushållning i direkt

samband med undervisningen i jordbruksämnena. Akademien påpekar dock

all utbildningen i skogshushållning bör läggas upp så, att den inte konkurre­

Knngl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962

39

skogshushållning bör läggas upp så, att den väcker elevens intresse för att

tillgodose behovet av skoglig utbildning i därför lämpliga kurser. Det ar vi­

dare angeläget att frågorna om skogsundervisning prövas i samråd med

skogsvårdsstyrelserna.

Svenska lantmannaskolornas lärareförening ifrågasätter, om man måste

räkna med antingen 70 eller 340 timmars skogsundervisning. Föreningen me­

nar, att också ett mellanting av exempelvis 100—200 timmar bör kunna kom­

ma i fråga.

Skogsstyrelsen och domänstyrelsen framhåller, att det bör finnas särskilda

skolor för jordbruks- resp. skogsyrkesutbildning. Skogsbruket kräver för den

egentliga skogsarbetarutbildningen och för utbildningen av rena skogsbru-

kare tillgång till en väl utbyggd i alla avseenden effektiv organisation. Enligt

skogsstyrelsen bör lantbruksskolorna lägga huvudvikten vid jordbruksunder-

visning^ i erforderlig utsträckning kompletterad med koncentrerad eller

orienterande skogsutbildning, under det att skogsbruksskolorna såsom hit­

tills bör ägna sig helt åt skoglig yrkesutbildning. En konsekvens av denna

uppläggning torde, framhåller skogsstyrelsen, vara att utvidgad skogsundei-

visning vid lantbruksskolorna inte i första hand bör ifrågakomma inom geo­

grafiska områden, där skogsbruket dominerar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1962

VI. Specialiserad yrkesutbildning

A. Kommittén

Lantbruksundervisningskommittén erinrar om att jordbruket f. n. karak­

teriseras av en alltmer ökad specialisering och av att arbetet pa större gårdar

mer än tidigare utförs av specialarbetare. Dessa specialiseringssträvanden

medför behov av särskilda kurser, som ger blivande jordbrukare och an­

ställda möjlighet att inom bestämda ämnesområden utvidga och fördjupa

de kunskaper, som de inhämtat i den grundläggande yrkeskursen. Sådan ut­

bildning förekommer redan nu i viss utsträckning i anslutning till vinterkur­

serna. På husdjurs- och maskinområdena anordnas f. n. specialiserad vidare­

utbildning i form av kontrollassistentkurser resp. maskinskötarkurser. Till

sistnämnda kurser har efterfrågan på elevplatser varit stor och en successiv

utbyggnad av antalet kurser har skett under de senaste åren.

Vidareutbildning bör enligt kommittén sättas in, sedan eleverna efter

grundläggande yrkeskurs förvärvat ytterligare praktisk erfarenhet och ge­

nom denna kommit till klarare insikt om inom vilket område av jordbruket

som de i framtiden särskilt vill ägna sig åt. Denna utbildning bör enligt kom­

mitténs mening utformas och anknytas till de grundläggande yrkeskurserna

på ett sådant sätt, att det för de flesta av eleverna i dessa kurser framstår

som naturligt att senare fortsätta studierna inom något för dem aktuellt äm­

nesområde. I fråga om behovet av specialiserad yrkesutbildning anför kom­

mittén vidare.

40

Den blivande jordbrukaren behöver främst skaffa sig ökade kunskaper i

företagsekonomi och redovisningslära. Anställda i specialbefattningar, såsom

maskin- och traktorskötare eller djurskötare, behöver utvidgade och fördju­

pade kunskaper i maskinlära resp. djurskötsel. Vid sidan härav torde finnas

ett mte obetydligt behov av speciell yrkesutbildning för jordbrukare, vilka in­

riktar sig på specialodlingar av olika slag, t. ex. fältmässig odling av olika

grönsaker, eller som bedriver fjäderfäskötsel e. d.

Behovet av specialiserad vidareutbildning bör enligt kommitténs mening

fyllas genom kortare specialkurser, för vilkas uppläggning de nuvarande ma-

skinskötarkurserna bör utgöra förebild. Genomgången grundläggande Yrkes­

utbildning bör efter en övergångstid utgöra formellt kompetenskrav för till­

träde till dylik utbildning. Undantag från denna regel bör dock göras, då det

gäller starkt specialiserade kurser, t. ex. fjäderfäkurser. Kommittén anför,

att den är medveten om att vissa svårigheter kan uppstå att uppehålla nämn­

da krav även för mera jordbruksbetonade kurser, såsom maskinskötarkur-

ser och djurskötarkurser. Om undervisningen i specialkurserna skall kun­

na hållas på en hög nivå och ge en verklig vidareutbildning, måste eleverna

i dessa kurser emellertid ha samma grundläggande kunskaper. Under en

övergångstid torde det dock bli nödvändigt att ge dispens för nämnda inträ-

desvillkor. Det bör ankomma på tillsynsmyndigheten att meddela anvisning­

ar härför.

I fråga om organisationen av vidareutbildningen anför kommittén bl. a.

följande.

Varje enskild specialkurs bör omfatta en tid av ca tio veckor. Eu kurs av

denna längd synes i allmänhet tillräcklig för ett begränsat ämnesområde.

Hänsyn måste också tas till att kurserna kommer att genomgås i eu ålder,

då eleverna i regel inte kan avvaras i arbetet på hemgården någon längre

tid. Möjlighet bör finnas att genomgå flera specialkurser i följd under sam­

ma läsår. Detta bör underlättas genom att skolorna, när så befinns lämpligt,

kombinerar flera specialkurser till en sammanhängande kurs.

De nuvarande fem månaders fortsättningskurserna bör slopas, när special­

kurser inrättats i tillräcklig omfattning.

Det är uppenbart, framhåller kommittén, att inte alla skolor kan ordna

specialkurser inom alla tänkbara ämnesområden. Enligt kommitténs bedö­

mande torde specialkurser i företagsekonomi och maskinskötsel komma att

fånga det största intresset. Kurser i dessa ämnen bör därför anordnas vid

flertalet lantbruksskolor. I fråga om övriga specialkurser måste ett samarbe­

te etableras, i första hand mellan skolor inom ett och samma län men i

många fall också över länsgränserna. Planeringen bör syfta till dels att ett

tillräckligt antal specialkurser i olika ämnen kommer till stånd, dels att inte

ett alltför stort antal kurser anordnas i vissa ämnen, så att antalet elever i

varje enskild kurs blir för litet. En riktig planering på detta område förutsät­

ter ett intimt samarbete mellan skolstyrelserna och tillsynsmyndigheten.

Kommittén föreslår, att specialkurser anordnas i växtodling, djurskötsel,

maskinskötsel och företagsekonomi.

Kursen i växtodling är i första hand avsedd för blivande eller redan verk­

samma jordbrukare. Kurstiden bör omfatta åtta till tio veckor och förläggas

till de för jordbruket minst arbetsbråda perioderna.

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1002

41

Djurskötsel. Den nuvarande specialiserade kursverksamheten på detta om­

råde omfattar i huvudsak kurser för utbildning av ladugårdsskötare och

svinskötare. Ladugårdsskötarkurserna omfattar tre månader och svinskötar-

kurserna sex månader. Dessa kurser har endast i ringa omfattning genom-

gåtts av blivande djurskötare. Orsaken härtill torde enligt kommittén främst

vara dels den relativt långa utbildningstiden, dels att möjligheter saknas att

med stöd av gällande avtal erhålla högre lön efter genomgången sådan ut­

bildning.

De nuvarande kurserna i djurskötsel bör enligt kommittén ersättas av

specialkurser i nötkreatursskötsel och svinskötsel, omfattande ca tio veckor

med övervägande teoretisk undervisning. Kurserna bör avpassas för såväl

jordbrukare som anställda djurskötare och bör, med tanke på de sistnämn­

da, ge lämplig utbildning för framtida anställning som yrkesutbildad djur­

skötare (ladugårdsskötare, svinskötare).

För inträde i djurskötarkurs bör, utöver grundläggande yrkesutbildning i

form av 21 veckors yrkeskurs eller tio veckors förkortad yrkeskurs, fordras

minst ett års praktik i ladugård eller svinstall.

I fjäderfäskötsel har under senare år specialkurser anordnats vid lant­

mannaskolan i Hörby. Kommittén förordar, att kurser med samma upplägg­

ning som de förut föreslagna kurserna i djurskötsel om ca tio veckor, anord­

nas med specialinriktning på fjäderfäskötsel.

Andra områden inom djurskötseln, där specialutbildning torde komma i

fråga, är fårskötsel och pälsdjursuppfödning. Behovet av utbildning på dessa

områden är emellertid enligt kommittén mera begränsat än inom övriga här

nämnda ämnesområden, varför kurser torde kunna ordnas i mån av behov

och utformas i samråd med tillsynsmyndigheten. Kravet på genomgången

yrkeskurs anses här inte böra uppställas som fordran för inträde.

Maskinskötsel. Särskilda kurser i maskinskötsel anordnas f. n. som huvud­

kurser vid de nuvarande lantmanna- och lantbruksskolorna. De har omfat­

tats av betydande intresse och synes fylla ett stort behov. Kommittén anser,

att dessa kurser bör bibehållas och anordnas i ungefär samma former som

hittills. Specialkurserna i maskinskötsel bör omfatta ca tolv veckor. Kurser­

na bör avpassas för såväl blivande jordbrukare som anställda inom jordbru­

ket. De bör med tanke på de sistnämnda ge kompetens för anställning såsom

yrkesutbildad maskinskötare.

Företagsekonomi. De företagsekonomiska problemen har, särskilt under

de sistförflutna åren, blivit alltmer aktuella inom jordbruket. Det är därför

enligt kommittén angeläget, att såväl egna jordbrukare som arbetsledare får

möjlighet att skaffa sig utvidgade kunskaper i lantbruksekonomi och redo-

visningslära. Den egentliga utbildningen i lantbruksekonomi bör ges i en

specialkurs, avpassad för något äldre elever med erfarenheter av driftseko­

nomiska spörsmål inom jordbruket. Kommittén föreslår, att denna kurs om­

fattar ca tio veckor och att den inriktas på att ge eleverna fördjupade kun­

skaper i lantbruksekonomi, såväl allmän lantbruksekonomi som driftseko­

nomi med driftskalkylering.

2| intrång till riksdagens protokoll 1002. 1 saml. Nr 103

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1962

43

Svenska lantarbetareförbundet framhåller, att möjligheter till dispens från

grundläggande yrkesutbildning bör finnas särskilt under övergångstiden,

som bör vara ganska lång. Dispens bör även kunna erhållas från det av kom­

mittén föreslagna kravet på minst ett års praktik i djurstall för inträde till

djurskötarkurs. Antalet nu yrkesverksamma inom jordbruket, som kan an­

tas ha behov av specialkurser men inte kan förväntas genomgå grundläggan­

de kurs, är enligt förbundet stort. Det kommer säkerligen även att under

överskådlig tid finnas jordbrukare och lantarbetare, som först vid mera mo­

gen ålder kommit till insikt om behovet av att fördjupa sitt kunnande inom

ett speciellt område utan att kunna genomgå eller ha behov av en grund­

läggande kurs.

I fråga om specialkursernas längd framför åtskilliga remiss­

instanser önskemål om att även kortare kurser skall kunna anordnas. Lant-

bruksstyrelsen ifrågasätter sålunda, om inte en avkortning eller eventuellt

en uppdelning av kurserna bör ske med hänsyn till att något äldre redan

yrkesverksamma jordbrukare och jordbruksanställda kan ha svårigheter

att vara hemifrån under längre tid. Skogs- och lantbruksakademien anser,

att skolorna, där så lämpligen kan ske, bör söka kombinera flera specialkur­

ser till ett sammanhängande helt, så att intresserade elever kan genomgå

flera dylika specialkurser i ett sammanhang. Akademien tillråder vidare, att

specialkurserna delas upp i perioder om två å tre veckor för att därigenom

stimulera till ökad elevtillslutning. Riksförbundet Landsbygdens folk fram­

håller, att möjligheter till förkortning av kurstiden genom förberedande

självstudier bör finnas.

Svensk husdjursskötsel anför, att det för såväl egna jordbrukare som an­

ställda djurskötare i flertalet fall torde vara praktiskt och ekonomiskt oge­

nomförbart att lämna gården eller anställningen för en kurs om hela tio

sammanhängande veckors teoretisk undervisning, även om statsbidrag utgår

för bevistande av sådan kurs. Föreningen anser, att man här borde pröva

undervisning i s. k. kombinerade kurser. Vistelsen vid skolan skulle vid så­

dana kurser kunna inskränkas till tre veckor.

Svenska svinavelsföreningen framhåller, att en förlängning av specialkur­

serna i bl. a. svinskötsel till tio veckor skulle vara synnerligen olämpligt och

liktydigt med att möjligheterna för yrkesverksamma personer att delta, ef­

tersom dessa inte kan undvaras i skötseln av det egna jordbruket. Den teo­

retiska utbildningen vid de nuvarande svinskötarkurserna omfattar en må­

nad. Föreningens erfarenhet av denna kursverksamhet är, att stora svårig­

heter alltid föreligger att anskaffa elever på grund av att jordbrukarna och

deras söner inte kan undvaras i skötseln av det egna jordbruket.

Svenska lantarbetsgivareföreningen finner de för skilda ämnesområden

föreslagna specialkurserna vara en utomordentligt värdefull form av kom­

plettering efter genomgången grundläggande yrkeskurs och därpå följande

praktik. För att specialkurserna skall passa för så många som möjligt bör

de emellertid vara relativt korta och inte längre än att de kan förläggas till

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1962

44

fältarbetenas vinteruppehåll. Den föreslagna tolv veckors maskinskursen tor­

de vara alltför lång för sydsvenska förhållanden.

Svenska lantmannaskolornas lärareförening befarar, att en tid om tio vec­

kor kommer att vara alltför lång, då det gäller redan yrkesverksamma fö­

retagare. Föreningen föreslår därför, att specialkurserna i växtodling och

företagsekonomi delas upp på två vintrar.

Även landstingens förvaltningsutskott i Östergötlands, Hallands, Älvs­

borgs, Värmlands, Västmanlands och Norrbottens län samt Kalmar läns nor­

ra del förordar, att specialkurserna görs kortare. Av hushållningssällskapen

har önskemål om kortare specialkurser framförts från Kristianstads, Malmö­

hus, Hallands, Jämtlands och Västerbottens län.

Sveriges f jäderfäavelsförening ställer sig å andra sidan frågande till kom­

mitténs förslag att minska kurstiden till tio veckor. De hittills hållna s. k.

huvudkurserna i fjäderfäskötsel vid fjäderfäskolan i Hörby har, framhåller

föreningen, omfattat tre månader och utbildningsresultatet har varit gott.

Kursen har varit väl efterfrågad och elevanskaffningen har inte medfört

några svårigheter.

Beträffande frågan om inom vilka ämnesområden specialkurser

skall få anordnas framhåller lantbruksstyrelsen, att, även om viss begräns­

ning av antalet kurstyper kan vara önskvärd, styrelsen dock bör vara oför­

hindrad att, när så påkallas, anordna specialkurser i olika ämnen. Som

exempel nämner styrelsen fyraveckorskurser i byggnadsvård, som nyligen

anordnats. Ämnet byggnadslära synes genomgående enligt styrelsen vara

underdimensionerat i de förslag kommittén framlägger. Enligt den jord-

bruksekonomiska undersökningen ökar varje år den arbetstid, som jordbru­

karna själva använder till byggnadsreparationer. Det är därför motiverat

att byggnadslära och speciellt praktisk byggnadsvård får tillräckligt utrym­

me i de undervisningsplaner, som kan komma att fastställas.

Sveriges lantmästareförbund anser, att specialkurser snarast bör anordnas

i alla berörda fackämnen. Särskilt framhålls att kurser bör ordnas i djur­

skötsel, om inte bristen på kvalificerade djurskötare skall bli en allvarligt

begränsande faktor i produktionen.

Svenska lantarbetareförbundet framhåller, att pälsdjursuppfödningen nu­

mera är en viktig gren i vårt näringsliv och att behovet av utbildning även

föreligger inom detta område. Förbundet tillstyrker därför vad kommittén

föreslagit i detta hänseende och tillägger att, när specialkurs av detta slag

anordnas, samarbete bör sökas med organisationerna för företagare och an­

ställda inom branschen.

Svenska fåravelsföreningen hemställer, att fårskötselns behov av speciali­

serad vidareutbildning beaktas särskilt inom områden, där naturliga förut­

sättningar föreligger, t. ex. där betydande arealer bör lämna traditionell jord­

bruksdrift. Till stöd härför anför föreningen bl. a. följande.

Fårskötseln är en av de få animaliegrenar, där överproduktion inte hotar.

Det finns gott om utrymme på den svenska marknaden för fårkött, pälsskinn

och ull. Genom minskning av antalet mjölkkor och genom jordbrukets ratio­

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1962

45

nalisering, som medför att ca 500 000 ha jordbruksjord kommer att få annan

användning än jordbruk i traditionell mening, har förutsättningarna för en

rationell fårskötsel radikalt förändrats under senare år. Fårbeståndet beräk­

nas ha ökat med ca 30 procent från år 1958 till år 1961. I vad mån det skall

lyckas att tillvarata den gynnsamma konjunkturen för fårskötseln och astad-

komma en ännu mera konkurrenskraftig produktion inom detta område be­

ror i sista hand på de enskilda jordbrukarna men också på jordbrukets råd­

givare. Bristande erfarenheter och kunskaper om fårskötsel försvårar i hog

grad hushållningssällskapens rådgivningsverksamhet. Om fårskötselns ny­

orientering skall få en förnuftig utveckling, är sålunda behovet av special­

kurser relativt sett betydligt större inom fårskötseln än inom övrig husdjurs-

skötsel.

Hushållningssällskapens förbund framhåller, att nu förefintligt intresse

för ökad fårskötsel många gånger inte kunnat omsättas i praktiska åtgärder

på grund av otillräckliga yrkeskunskaper.

Sveriges fjäderfäavelsförening framhåller bl. a. följande synpunkter och

önskemål.

Utvecklingen går mot större och mera specialiserade enheter också inom

fjäderfäområdet. För att rationellt kunna sköta dessa större enheter kravs

emellertid ökade kunskaper. Det undervisningsbehov, som härigenom upp­

kommer, har inte kunnat tillgodoses enbart genom de specialkurser, som

ordnas vid fjäderfäskolan i Hörby, eller genom den kursverksamhet, som

ordnas genom föreningen i samarbete med hushållningssällskapen. Inom

de områden av landet, där fjäderfäskötseln har stor betydelse, bör under­

visning i fjäderfäskötsel ingå i den grundläggande yrkeskursen. Föreningen

har intet att erinra emot att ämnena kemi och anatomi strukits i under-

visningsplanen. Däremot finner föreningen minskningen av ämnet avels-,

ras- och exteriörlära betänklig. Enligt föreningens mening krävs en kurstid

i detta ämne om minst 30 timmar. Skulle kurstiden av någon anledning

fastställas till endast tio veckor bör avelsläran omfatta minst 25 timmar.

Lantbruksstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen framhåller, att u t-

bildningshj älpen till elever, som genomgår specialkurser, bör utgå

enligt samma grunder som gäller för elever i kortare grundläggande yrkes-

kurser, eftersom även dessa kurser kommer att genomgås i en ålder, då

eleverna redan länge varit yrkesverksamma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1962

VII, Utbildning av arbets- och driftsledare samt ladugårdsförmän

A. Kommittén

Vid sidan av specialkurserna föreligger enligt lantbruksundervisnings-

kommittén behov av mera omfattande vidareutbildning såväl inom jord­

bruksdriften i sin helhet som inom djurskötseln. Redan nu anser många bli­

vande jordbrukare, att de behöver mera ingående kunskaper i ett jordbruks

skötsel, än vad som ges i lantmannaskolornas vinterluirser. Vissa av dem ge­

nomgår därför längre kursen eller fortsättningskurs. Andra går till de nu­

46

varande lantbruksskolornas ettårskurser eller tvåårskurser. Vidare blir åt­

skilliga av dem, som genomgått den nuvarande driftsledarkursen vid Alnarp,

jordbrukare.

Kommittén räknar med att många jordbrukare inte kommer att nöja sig

med den ytterligare påbyggnad på den grundläggande yrkesutbildningen,

som eu eller två specialkurser ger, utan att de i stället föredrar en längre och

mer omfattande vidareutbildning. Vid större företagsenheter inom jordbru­

ket sysselsätts vidare ett antal arbetsledare och driftsledare, såsom rättare,

■bokhållare, befallningsmän, ladufogdar, inspektörer och förvaltare. Alla

dessa befattningshavare behöver en mera omfattande teoretisk yrkesutbild-

bildning i jordbruk än vad som motsvaras av grundläggande yrkeskurs, åt­

följd av en eller ett par specialkurser.

Kommittén föreslår därför, att ettåriga arbets- och driftsledarkurser an­

ordnas vid sidan av specialkurserna. För utbildning av ladugårdsförmän och

ladugårdsföreståndare bör vidare enligt kommittén anordnas ladugårdsför-

manskurser.

Arbets- och driftsledarkurs. Utbildning av arbetsledare för jordbruket sker

f. n. vid lantbruksskolornas tvåårskurser.

Kungl. Maj:is proposition nr 103 år 1962

f°r 1 wr?de ar 18 ar’ varJamte krävs genomgången folkskola

ch minst ett års praktik inom jordbruk. Eleverna är i regel över 20 år och

dimerang etfwnl,let av.jordbruksarbete redan vid inträdet i kursen. Sam-

tidigt som antalet e ever i sadana kurser under senare år minskat, rekryte-

s en okande andel av arbetsledarna bland personer, som genomgått lant-

biuksskolas ettarskurs eller bland elever i lantmannaskolornas kurser.

Kommittén framhåller, att en avgörande orsak till den minskade elevtill-

s römningen till lantbruksskolornas tvååriga kurser torde vara, att omfatt­

ningen av de meddelade praktiska och teoretiska kunskaperna inte motive­

rar en så lång utbildningstid som två år. Mot dessa kurser riktas sålunda

den invändningen, att alltför lång tid ägnas åt praktisk utbildning och att

den teoretiska undervisningen är av alltför ringa omfattning. Kommittén

föreslår, att de nuvarande tvååriga kurserna för utbildning av jordbruksför-

man skall upphöra och ersättas med ettåriga arbets- och driftsledarkurser

med högre inträdesfordringar.

Minimiåldern för inträde i arbets- och driftsledarkurs bör vara 19 år. Sö-

..an£? skall vidare ha genomgått grundläggande yrkeskurs eller därmed

jamforbar utbildning samt ha minst två års yrkespraktik i jordbruk eller

därmed jämförbar annan praktik. Praktiken bör vara fullgjord efter Ge­

nomgången grundläggande yrkesutbildning. För det fall den sökande har fle­

ra ars praktik före inträdet i grundläggande yrkeskurs, bör det ankomma på

tillsynsmyndigheten att avgöra, i vilken utsträckning denna praktik skall få

tillgodoräknas for inträde i arbets- och driftsledarkurs.

Den närmare utformningen av arbets- och driftsledarkursen framgår av

betänkandet s. 65—66 samt av kommitténs förslag till undervisningsplan s.

195. Enligt denna plan skall kursen omfatta en tid av 42 veckor. Rutinmäs­

47

sigt praktiskt arbete skall inte ingå i kursen. Den teoretiska undervisningen

skall i stället kompletteras med demonstrationer och övningar.

I fråga om den utbildningsstandard, som arbets- och driftsledarkursen bör

ge, samt om skogsutbildningens roll i denna kurs anför kommittén bl. a.

följande.

Elevernas teoretiska kunskaper bör efter genomgången arbets- och drifts­

ledarkurs komma att ligga över den nivå, som uppnås i nuvarande längre kur­

ser vid lantbruks- och lantmannaskolor, men torde inte nå upp till den nu­

varande driftsledarkursens nivå. En sådan utbildning, sedermera komplet­

terad med kontinuerlig fortbildning, har bedömts som tillfredsställande för

flertalet arbets- och driftsledare inom jordbruket.

Från representanter för lantbrukstjänstemannakåren har framhållits vik­

ten av att en driftsledare vid det kombinerade jord- och skogsbruket också

har tillfredsställande kunskaper i ämnet skogshushållning. Av arbetsgivarna

uppställs ofta krav i detta hänseende, som inte kan fyllas av den, som en­

dast har jordbruksutbildning. Kommittén är klar över betydelsen av att

eleverna i arbets- och driftsledarkurs får möjligheter att erhålla undervis­

ning i skogshushållning, men har inte ansett sig böra föreslå, att ämnet skall

ingå i arbets- och driftsledarkursen.

Enligt kommitténs mening bör lantbruksstyrelsen och skogsstyrelsen i

stället i samarbete utforma en kurs i skogshushållning, vilken bör kunna

förläggas till någon skogsbruksskola och i vilken de elever, som så önskar,

kan fortsätta sin utbildning omedelbart efter arbets- och driftsledarkursens

slut.

Kommittén framhåller, att det är svårt att med säkerhet beräkna det er­

forderliga antalet elevplatser i de föreslagna arbets- och driftsledarkurser­

na, samt nämner bl. a. följande.

Antalet anställda arbets- och driftsledare (befallningsmän, ladugårdsfog-

dar, inspektörer, bokhållare, förvaltare och rättare, kan för år 1960 upp­

skattas till ca 2 400. Det årliga rekryteringsbehovet för befattningshavare av

denna typ uppskattas till ca 60. Antalet blivande lantmästare, som kommer

att genomgå arbets- och driftsledarkursen, har beräknats till ca 25 per år.

Utöver dessa kategorier kommer kursen att genomgås av ett antal blivande

jordbrukare. Hur många sådana som kommer att bevista kursen är dock

mycket svårt att förutse.

Med hänsyn till det nu anförda har kommittén funnit anledning till en

viss försiktighet och föreslår, att till en början endast tre å fyra arbets- och

driftsledarkurser anordnas, var och en beräknad för 20—30 elever. Utbild­

ningen bör i första hand förläggas till lantbruksskolorna i Alnarp, Bollerup

och Ulvhäll. Dessa skolor är försedda med jordbruk av lämplig storlek och

med allsidig driftsinriktning.

Om behov i framtiden skulle uppstå av flera elevplatser i arbets- och

driftsledarkurs än vad som kan åstadkommas vid de här föreslagna skolor­

na, bör enligt kommitténs uppfattning utan större svårigheter ytterligare en

eller flera sådana kurser kunna anordnas vid någon av de lantbruksskolor,

som bar skoljordbruk av tillräcklig storlek och som i övrigt lämpar sig här­

för.

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962

48

Ladugårdsförmanskurs. Beträffande de nuvarande förhållandena anför

lantbruksundervisningskommittén bl. a. följande.

Utbildningen av ladugårdsförmän sker f. n. i ettåriga praktisk-teoretiska

kurser för ladugårdsförmän, som anordnas vid såväl lantbruksskolor som

lantmannaskolor. Undervisningen består till största delen av rutinmässigt

praktiskt arbete i djurstallarna. Den teoretiska undervisningen uppeår en­

dast till ca 400 timmar.

Antalet elever i kurserna bar varit lågt, både totalt och per kurs. Mot de

ettåriga ladugårdsförmanskurserna har från elevernas sida framhållits, att

alltför lång tid ägnas åt praktiskt arbete. Från arbetsgivarnas sida framhål­

ls å andra sidan ofta den gedigna praktiska utbildningen och att den där­

igenom förvärvade arbetsrutinen utgör ett värdefullt resultat av den i kur­

serna meddelade undervisningen.

Liksom i fråga om den övriga arbetsledarutbildningen har kommittén även

här funnit anledning rikta uppmärksamheten på den otillräckliga omfatt­

ningen av den teoretiska undervisningen. Några inträdeskrav på teoretisk

förutbildning i jordbruk finns inte. Detta medför, att en avsevärd del av

den för teoretisk undervisning anslagna tiden måste ägnas åt undervisning i

grundläggande ämnen, vilket i sin tur inkräktar på studiet i fackämnena, i

första hand liusdjurslära.

Det är enligt kommittén uppenbart, att de ettåriga ladugårdsförmans­

kurserna inte kan behållas i sin nuvarande form vid sidan av djurskötar-

kurserna, som bör ge tillräcklig utbildning för skötare av besättningar, som

endast sysselsätter en anställd. Mer utbildning än vad djurskötarkurserna

ger behövs dock för förmän i de större kreatursbesättningar, som sysselsät­

ter två eller flera anställda. Kommittén föreslår därför, att sexmånaders-

kurser för utbildning av ladugårdsförmän skall anordnas. För inträde i kur­

serna bör fordras, att sökande genomgått grundläggande yrkeskurs om

minst 21 veckor samt att han har minst två års praktik i djurskötsel, full­

gjord efter yrkeskursen. Den teoretiska undervisningen i ladugårdsförmans-

kursen bör enligt kommittén kompletteras med övningar och demonstra­

tioner samt arbetsövningar under lärares ledning. Praktiskt arbete i den

form, som hittills förekommit, bör däremot inte ingå i kursen.

Med hänsyn till den vikt, som bl. a. arbetsgivarna tillmätt den i de nuva­

rande ladugårdsförmanskurserna ingående skolmässiga praktiska utbild-

ningen, föreslår kommittén, att de praktikplatser, som genom den föreslagna

omläggningen av ladugårdsförmansutbildningen kommer att friställas vid

berörda lantbruks- och lantmannaskolor, i stället utnyttjas för en på utbild­

ning av ladugårdsförmän inriktad praktisk utbildning i djurskötsel. Enligt

kommitténs förslag bör årligen två kurser med vardera 15 elever anordnas

för ladugårdsförmän. Med hänsyn till det stora behovet av åskådnings-

materiel och övningsobjekt i undervisningen får inte antalet elever i varje

kurs vara alltför stort. Då stora fördelar synes vara förenade med att olika

former av arbetsledarutbildning förläggs till samma skolor, föreslår kom­

mittén, att kurserna förläggs till Bollerups och Ulvhälls lantbruksskolor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962

4&

B. Yttranden

De remissinstanser, som yttrat sig i ämnet, anser överlag, att den före­

slagna utformningen av driftsledarutbildningen är någorlunda väl lämpad

för arbets- och driftsledare vid större jordbruk. Däremot ifrågasätter åt­

skilliga remissinstanser kursens lämplighet för blivande egna jordbrukare

bl. a. med hänsyn till att dessa normalt inte har möjlighet att ägna sig åt

studier under sommarhalvåret. Inte heller ämnesvalet med en stor del av

tiden anslagen till psykologi och arbetsledning anses vara det mest ända­

målsenliga för blivande egna jordbrukare, som i stället anses behöva bättre

utbildning i bl. a. driftsekonomi. Jordbrukarna har nämligen numera an­

ställd arbetskraft endast i begränsad omfattning. Flertalet av de remissin­

stanser, som yttrat sig beträffande arbets- och driftsledarutbildningen, har

framfört synpunkter av i huvudsak denna innebörd. Hit hör lantbrukssty-

relsen, lärarkollegiet vid Alnarpsinstitutets lantbruksavdelning, Riksförbun­

det Sveriges 4 H, landstingets förvaltningsutskott i Kalmar läns södra del,

hushållningssällskapen i Malmöhus län och Kalmar läns södra del samt lant­

mannaskolorna i Vilan, Hörby, Skurup och Svalöv. Dessa har i sina yttran­

den framfört olika förslag för att tillgodose de egna jordbrukarnas utbild­

ningsbehov på denna nivå. I stort går dessa förslag ut på att den s. k. andra

vinterkursen, som f. n. finns vid några skolor, skall bibehållas och utformas

som en 21 veckors jordbrukarkurs, lantbrukskurs eller förkortad driftsle­

darkurs. Till belysning av remissinstansernas uppfattningar om den före­

slagna arbets- och driftsledarutbildningen må följande anföras.

Lantbruksstijrelsen framhåller sålunda bl. a. följande.

Den föreslagna arbets- och driftsledarkursen synes med den utformning

lantbruksundervisningskommittén gett den vara bäst lämpad för blivande

arbetsledare vid större jordbruk och inte för blivande egna jordbrukare. En

mycket stor del av tiden är nämligen anslagen till ren arbetslära och psyko­

logi. Detta kan i och för sig vara bra, men särskilt i södra och mellersta Sve­

rige kommer säkert ett behov av utvidgad undervisning i de rena fackämne­

na att vara av större betydelse för blivande egna jordbrukare. Dessa har sä­

kert inte tid att ägna ett helt läsår åt ytterligare skolutbildning och kan

inte heller väntas vara intresserade av en så omfattande kurs i arbetsled­

ning och psykologi. Styrelsen vill därför föreslå, alt vid vissa skolor anord­

nas" en 21-veckors kurs, förslagsvis kallad »övre yrkeskurs» eller »jordbru­

karkurs». För inträde till denna kurs bör fordras genomgången grundläg­

gande yrkeskurs. I en »jordbrukarkurs» borde eu allmän breddning och

fördjupning av kunskapsstoffet åstadkommas främst i de tillämpade äm­

nena, varvid tyngdpunkten skulle läggas på företagsekonomiska frågor.

God plats bör finnas för övningar och självständigt arbete. En annan möj­

lighet, som framförts till lantbruksstyrelsen från vissa skolor, är att diffe­

rentiera arbets- och driftsledarkursen i två kurstyper, en för blivande ar­

betsledare och en för blivande jordbrukare. Båda kursformerna bör dock

enligt lantbruksstyrelsen kunna godtas som grund för lantmästarkursen.

Lärarkollegiet vid Alnarpsinstitutets lantbruksavdelning föreslår, att de

naturvetenskapliga ämnena får större plats på schemat och att undervis­

ningen i de tillämpade ämnena som regel skall ta sikte på familjejordbru­

50

kens problem. Detta motsvarar i stort sett den av kommittén föreslagna

möjligheten att kombinera specialkurserna till en sammanhängande kurs.

En sådan kurs kan lämpligen benämnas lantbrukskurs. Kollegiet framhål­

ler vidare, att ett stort antal lantmästare i framtiden kommer att erhålla

anställning som instruktörer, yrkeslärare, tjänstemän i ekonomiska för­

eningar in. in. För blivande sådana befattningshavare är en mindre spe­

cialiserad undervisning bättre lämpad än den på det större jordbrukets pro­

blem mera inriktad arbets- och driftsledarutbildningen.

Även Stockholms läns och stads hushållningssällskap samt styrelsen för

lantmannaskolan i Sånga-Säbg anser, att arbetsorganisation och arbetsled­

ning fått alldeles för stort utrymme i förhållande till de tekniska och före­

tagsekonomiska ämnena. Jordbrukets nuvarande struktur och arbetsför­

hållanden är, framhålls det, sådana alt antalet anställda är få. Företagsle­

daren måste därför snarare vara god företagsekonom än arbetsledare.

Riksförbundet Sveriges 4 H föreslår, att man som alternativ till arbets-

och driftsledarkurs vid ett antal lantbruksskolor anordnar en andra års­

kurs, anpassad främst för blivande jordbrukare. Även Kalmar läns södra

landstings förvaltningsutskott vill bibehålla den nuvarande tvåvinterskur-

sen eller övre vinterkursen. Förvaltningsutskottet anser, att en sådan andra

vinterkurs behövs för något äldre elever.

Malmöhus läns hushållningssällskap framhåller, att vid sidan av arbets-

och driftsledarkurserna bör för blivande jordbrukare anordnas kurser av

fem till sju månaders längd, benämnda lantbrukarkurser. Enligt Kalmar

läns södra hushållningssällskap bör den nuvarande andra vinterkursen bi­

behållas med hänsyn till att man under överskådlig tid måste räkna med

att vinterhalvåret förblir den viktigaste studietiden för ifrågavarande elever.

Styrelserna för lantmannaskolorna vid Vilan, Hörby, Skurup och Svalöv

anser, att lantbruksskolorna även i fortsättningen bör få möjlighet att an­

ordna 21 veckors kurs som påbyggnad på grundläggande yrkeskurs. Denna

lantbrukarkurs (= nuvarande fortsättningskurs) bör jämte två specialkur­

ser ge kompetens för inträde i lantmästarkursen.

I övrigt kan beträffande arbets- och driftsledarkursens utformning anfö­

ras, att lantbruksstyrelsen i princip godtar, att praktiskt rutinarbete inte

skall ingå i arbets- och driftsledarkursen. Styrelsen anser dock, att det skul­

le vara till fördel för utbildningen, om mer plats kunde ges för rent prak­

tiska arbetsövningar, vissa arbeten i djurstallar samt träning i praktisk ar­

betsledning. Även i övrigt anser styrelsen, att undervisningsplanen för denna

kurs är i behov av ytterligare överarbetning.

Även skogs- och lantbruksakademien samt Sveriges lantmästareförbund

vill, att den teoretiska undervisningen i arbets- och driftsledarkursen kom­

pletteras med praktiska övningar och exkursioner för att kompensera bort­

fallet av det nuvarande praktiska arbetet.

Svenska lantarbetareförbundet anser, att inträdesåldern till arbets- och

driftsledarkursen, 19 år, är väl låg. Förbundet föreslår, att minimiåldern

för inträde i stället fastställs till 21 år.

De som önskar skoglig utbildning på arbetsledarnivå kan,

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1962

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962

51

framhåller skogsstyrelsen, erhålla denna vid någon av de förmanskurser om

tolv veckor, som f. n. anordnas av vissa skogsvårdsstyrelser. Det synes inte

osannolikt, att även andra kurser på samma nivå inom kort tillkommer

vid skogsbruksskolorna, varigenom större valmöjlighet kan erbjudas jord­

brukets arbetsledarpersonal i fråga om skoglig undervisning.

Svenska lantbrukstjänstemannaförbundet understryker skogsutbildning-

ens stora betydelse för många lantbruksbefäl. Förbundet vill visserligen

inte föreslå som villkor, att elever vid arbets- och driftsledarkurser skall ha

genomgått särskild skogskurs, men betonar vikten av att eleverna även

skaffar sig skogsutbildning.

I fråga om arbets- och driftsledarkursens förläggning

framhåller Svenska lantmannaskolornas lärareförening, att arbets- och

driftsledarkursen, förutom till skolorna vid Alnarp, Bollerup och Ulvhäll,

även bör kunna förläggas till övriga väl utbyggda skolor. Föreningen me­

nar, att helt vanliga jordbruk av någorlunda storlek torde kunna lämpa sig

minst lika bra om inte bättre som demonstrationsjordbruk.

Sveriges lantmästareförbund är av den uppfattningen, att rekryterings­

underlaget för lantmästarkursen från arbets- och driftsledarkurserna är all­

deles för litet. Förbundet anser det därför önskvärt, att flera arbets- och

driftsledarkurser inrättas, företrädesvis i något differentierad form, bl. a.

för dem som avlagt studentexamen eller bedrivit gymnasiestudier m. m. och

som med hänsyn till den större studievanan inte torde behöva genomgå hela

utbildningsgången.

Även Södermanlands läns hushållningssällskap ifrågasätter, om arbets-

och driftsledarkurser vid enbart tre skolor kommer att räcka för rekryte­

ring av elever till lantmästarkursen.

Beträffande den föreslagna ladugårdsförmansutbildning-

en kan nämnas, att föreningen Svensk husdjursskötsel ifrågasätter, om in­

te efterfrågan på ladugårdsförmän blir större än de 30 ladugårdsförmän per

år som kommittén räknat med. Föreningen föreslår därför, att ytterligare

någon utöver de två av kommittén föreslagna skolorna planeras som reserv­

plats för en utökad utbildning av ladugårdsförmän.

Lantbruksstyrelsen anser, att i ladugårdsförmanskursen bör inläggas en

del praktiska arbetsövningar, bl. a. med hänsyn till de goda erfarenheter

av den praktiska träning, som erhålls i den nuvarande ladugårdsförmans­

kursen.

VIII. Utbildning av lantmästare

A. Kommittén

Utbildningens nuvarande utformning. Den nuvarande ettåriga driftsledar­

kursen för utbildning av lantmästare vid Alnarp inrättades år 1933 enligt

beslut av 1931 års riksdag. Beträffande de nuvarande förhållandena må föl­

jande anföras.

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962

För inträde fordras bl. a. att ha fyllt 22 år, att ha genomgått lantbruks­

skola eller lantmannaskolas längre kurs, att äga insikter i modersmålet och

matematik, motsvarande minst betyget godkänd i realexamen samt att ha

med goda vitsord deltagit i praktiskt jordbruksarbete under minst tre år,

vari dock må inräknas den tid, då vederbörande genomgått lantbruksskola.

F. n. får intas 60 elever per år. Antalet sökande har under åren 1955—

1959 varit sammanlagt 620 eller i medeltal 124 per år. De antagna elevernas

praktiktid har i medeltal under de senaste tio åren uppgått till nära sex år.

Elevernas medelålder bär under samma tid varit 26,4 år. Av eleverna bär 15

procent avlagt studentexamen och 42 procent realexamen eller gått någon

ring i gymnasiet. Återstoden har genomgått folkhögskola, tenterat eller på

annat sätt styrkt sig äga erforderliga allmänteoretiska kunskaper. Alla elever

har dessutom genomgått lantmannaskola eller lantbruksskola.

Kursen pågår från den 1 november till senast den 24 oktober påföljande

år och omfattar ca 45 effektiva undervisningsveckor. Undervisningen om­

fattar ca 1 400 timmar.

Kommitténs förslag till utformning av lanlmästarulbildningen. Lant-

bruksundervisningskommittén anser, att det alltjämt behövs en kvalificerad

jordbruksutbildning på ungefär samma nivå som den nuvarande driftsledar­

kursen, d. v. s. mellan den utbildning, som meddelas i lantbruksskolorna,

däri inberäknad arbets- och driftsledarkursen, och agronomutbildningen.

Ifrågavarande utbildning bör liksom hittills vara förlagd till Alnarp.

De från driftsledarkursen utexaminerade benämns lantmästare. För att

undvika förväxlingar med de tidigare föreslagna arbets- och driftsledarkur­

serna föreslår kommittén för berörda utbildning benämningen lantmästar-

utbildning. Den hittillsvarande driftsledarkursen bör av samma skäl i fort­

sättningen benämnas lantmästarkurs.

Lantmästarnas sysselsättningsområde har vidgats under senare år. Härom

anför kommittén följande.

En undersökning, som gjordes år 1950 visade, att över 70 procent av de

dittills utexaminerade lantmästarna var sysselsatta i jordbruket som egna

företagare eller som anställda arbets- eller driftsledare. Under perioden 1949

—1959 har motsvarande tal minskat till 58 procent. Samtidigt har ett ökat

antal lantmästare sökt sig till befattningar som instruktörer m. m. vid hus­

hållningssällskap, lantbruksnämnder, lantbruksundervisningsanstalter och

vid förberedande yrkesutbildning i jordbruk inom enhetsskolan. Ett bety­

dande antal har också anställning i jordbrukets föreningsrörelse eller vid

företag, som driver handel med jordbruksprodukter och -förnödenheter.

Enligt kommitténs uppfattning kommer antalet platser för lantmästare

i andra befattningar än som arbets- och driftsledare vid jordbruk att ytter­

ligare öka. Flera än f. n. torde sålunda exempelvis komma att sysselsättas

inom särskilt den förberedande yrkesutbildningen vid lantbruksskolorna

och inom rådgivnings- och upplysningsverksamheten. Inom föreningsrörel-

sen liksom inom jordbrukets övriga organisationer har även under senare år

anställts ett ökat antal lantmästare. De företag, som köper och säljer jord­

brukets produkter och förnödenheter, anställer också allt flera personer med

lantmästarutbildning. Å andra sidan bör den av kommittén föreslagna ar­

53

bets- och driftsledarkursen i många fall i stället för lantmästarkursen kun­

na utgöra lämplig utbildning för driftsledare vid medelstora och större jord­

bruk. I anslutning härtill anför kommittén bl. a. följande.

Även i framtiden torde det dock komma att finnas ett betydande antal bli­

vande egna företagare och anställda driftsledare, vilka vill ha en grundliga­

re och mera omfattande teoretisk utbildning i jordbruk än vad som kommer

att ges i en grundläggande yrkeskurs och en därpå följande arbets- och drifts­

ledarkurs. Det har från en del håll ifrågasatts, om inte de båda utbildnings­

behoven skulle bäst tillgodoses, om lantmästarutbildningen differentierades

genom en ganska långt gående linjeuppdelning. Kommittén anser emellertid,

att en sådan differentiering skulle medföra en inte önskvärd begränsning

av kompetensområdet och försvåra en övergång mellan olika framtida verk­

samhetsområden. Många av eleverna torde vidare vid kursens början inte ha

bestämt sig för om de skall bli egna företagare eller söka anställning som

driftsledare, instruktörer, yrkeslärare etc.

Kommittén har i föreliggande sammanhang också diskuterat ett förslag

från lantbruksavdelningskollegiet vid Alnarpsinstitutet om att efter en för

alla elever gemensam grundkurs införa en specialisering under kursens två

sista månader. En sådan uppläggning av undervisningen skulle ge elever­

na möjlighet att erhålla fördjupade kunskaper inom det ämnesområde,

som intresserar vederbörande mest med hänsyn till de förväntade framtida

arbetsuppgifterna. Möjligheter härtill bör emellertid enligt kommitténs me­

ning i viss utsträckning kunna erhållas, utan att en specialisering av utbild­

ningen under sista delen av kursen genomförs. Detta bör kunna ske genom

att de, som så önskar, genom självstudier och enskilt arbete tränger djupare

in i något av de ämnesområden, som ingår i kursen. Kommittén förordar- så­

lunda, att lantmästarutbildningen även i fortsättningen meddelas i en för

alla elever gemensam kurs, som ger en utbildning lämpad för såväl olika

tjänstemannagrupper som innehavare av och driftsledare vid större egen­

domar.

Särskilt med tanke på de olika tjänstemannagrupperna är det av vikt, att

vid undervisningen i lantbruksekonomi mer än hittills uppmärksammas de

driftsekonomiska problemen vid familjejordbruken. Detta kan ske genom

att de speciella driftsekonomiska förhållandena vid dessa jordbruk tas upp

till behandling och får exemplifiera undervisningen i driftsekonomi och

drift skalkylering.

Kommittén framhåller, att lantmästarkursen skall ge grundliga kunska­

per i de naturvetenskapliga ämnen, som är av särskild betydelse för jord­

bruket.

Kunskaper i dessa ämnen är av vikt både för undervisningen i och för för­

ståelsen av fackämnena på såväl det biologiska och tekniska som det eko­

nomiska området. Undervisningen i lantmästarkursen bör vidare i väsent­

ligt större omfattning än i arbets- och driftsledarkurserna ägnas åt inte en­

dast alt fördjupa de rent praktiskt tillämpbara delarna av fackäinnena ulan

även att belysa de naturvetenskapliga orsakssammanhangen. På lantmäs-

tarna kommer i framtiden att i högre grad än f. n. ställas stora krav på

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962

54

kunnande såväl i fackämnena som i de naturvetenskapliga ämnena. Uetta

gäller, oavsett om de ägnar sig åt undervisning och rådgivning eller anställs

i olika befattningar vid organisationer eller företag med anknytning till

jordbruket. I samtliga fall blir det i stor utsträckning fråga om att fungera

som förbindelselänk mellan jordbruksforskningen och det praktiska i ord­

bruket.

J

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1962

De ökade kraven på lantmästarnas teoretiska utbildning får enligt kom­

mittén inte medföra, att kraven på praktiska erfarenheter och kunnande

eftersättes. En bidragande orsak till att lantmästarna kunnat förstärka sina

positioner inom jordbruket och kommit att bli synnerligen användbara på

olika områden, är deras gedigna praktiska kunnande.

I detta sammanhang anmäler kommittén, att den inte ansett sig ha an­

ledning att gå närmare in på ett av Svenska lantbrukstjänstemannaförbun-

det framlagt förslag att inrätta ett lantbrukets gymnasium. En utbildning

av detta slag torde enligt kommitténs mening knappast kunna utgöra er­

sättning för den nuvarande lantmästarkursen utan får betraktas som ett

ytterligare alternativ vid sidan av denna kurs. Kommittén erinrar om att

hela frågan om gymnasieorganisationen är föremål för utredning av en

nyligen tillsatt särskild kommitté.

Med tanke på det mål, som uppställts för lantmästarutbildningen, är det

uppenbart, framhåller kommittén, att för inträde i lantmästarkurs bör i

fråga om allmänleoretiska förkunskaper krävas kunskaper i ämnena sven­

ska, matematik, fysik, kemi, biologi samt engelska av samma omfattning

som i den nuvarande realexamen. De, som genomgått någon av enhetssko-

ans yrkeslmjer, måste därför komplettera sina kunskaper i dessa ämnen

Av facklig förutbildning bör enligt kommittén krävas genomgången arbets-

och driftsledarkurs.

Inom kommittén har såsom ett alternativ diskuterats att anordna lant-

mastarutbildning såsom en tvåårig sammanhängande kurs vid sidan av ar­

bets- och driftsledarkursen.

Därvid skulle samma inträdeskrav med avseende på facklig förutbildning

uppställas som for arbets- och driftsledarkursen, d. v. s. genomgången grund-

kurse“„'VnläS vldning T* mi“' «* ärs jordbrukfpraktii efter yrkes-

. E" tväår g, sammanhangande utbildning skulle ur pedagogisk syn-

äZe,rid,r^lk,IhSalf6rdelart.Unde"is"i''8e" i de na&rvefeSepllga

,

k ^ kunna laggas i början av kursen, varefter undervisningen

fackamnena skulle kunna ges i ett sammanhang. Detta skulle medge ett

Fn*1?"

\ UtnyttjaIld® av studietiden och en god disposition av lärostoffet1

S,lfl0rde/ni°nS 3V andervisningen på två läsår med endast en sluttentamen

skansstoffS<r ge ®n

e. stadietakt än vad som blir fallet när samma kun-

kurser sonTv^r^8-1 tIa..påJaraiJdra med vissa års mellanrum följande

kurser, som vai för sig utgor ett avslutat helt.

J

,,Ska.en f°r att> Ilksom hittills, låta den egentliga lantmästarutbildningen

bil ettårig har emellertid kommittén funnit överväga och den förordar där­

or denna lösning. De erfarenheter, som vunnits av den hittillsvarande upp­

läggningen av lantmästarkursen, är goda. Eleverna behöver inte ta definitiv

55

ställning till frågan om de skall välja den mera omfattande lanlmästarutbild-

ningen, förrän de genomgått arbets- och driftsledarkursen. Många kommer

dessutom att efter arbets- och driftsledarkursen skaffa sig mer omfattande

praktiska erfarenheter som arbets- och driftsledare m. m. vid jordbruks­

företag eller från anställningar vid skolor, hushållningssällskap etc.

I fråga om inträdeskraven anför kommittén följande.

Även personer, som inte genomgått arbets- och driftsledarkurs, men som

skaffat sig motsvarande kunskaper genom att de genomgått ett antal av de

av kommittén i kapitel VII föreslagna specialkurserna eller på annat sätt

inhämtat kunskaper, som kan anses motsvara de i arbets- och driftsledar­

kursen meddelade, bör kunna vinna inträde i lantmästarkursen. Något av­

kall i fråga om kravet på allmänteoretiska kunskaper bör inte göras. Sökan­

de, som inte genomgått arbets- och driftsledarkurs, bör för att styrka, att

de har kunskaper i fackämnena, som svarar mot de i arbets- och driftsledar­

kursen meddelade, genomgå muntliga och skriftliga inträdesprov. Beträf­

fande övriga sökande bör inträdesfrågan avgöras med utgångspunkt från

betygen i dels de allmänna teoretiska ämnena, dels arbets- och driftsledar­

kursens ämnen. Goda vitsord om praktisk duglighet och ledaregenskaper

bör också tillgodoräknas. Den lägsta tänkbara åldern för inträde med hän­

syn till här uppställda inträdeskrav är 20 år. Kommittén föreslår därför,

att minimiåldern för inträde i lantmästarkursen fastställs till 20 år. Då

värnplikten bör vara avslutad före inträdet i lantmästarkursen, kommer

eleverna i allmänhet inte att kunna påbörja sin utbildning förrän de upp­

nått minst 21 års ålder.

Då arbets- och driftsledarkursen skall utgöra kompetenskrav för inträde

i lantmästarkursen, kommer eleverna att ha betydligt mera omfattande teo­

retiska förkunskaper i jordbrukets fackämnen än som erhålls i någon av

de lantmanna- resp. lantbruksskolekurser, som fordras för inträde i den nu­

varande lantmästarkursen. Avslutad lantmästarutbildning kommer därför

att ge betydligt större fackkunskaper än den nuvarande utbildningen, även

om lantmästarkursen görs något kortare än nu. Kommittén föreslår därför,

att lantmästarkursen skall omfatta 42 veckor. För ytterligare redogörelse

om utformningen av undervisningen i lantmästarkursen hänvisas till betän­

kandet s. 77—79.

För alt undervisningen i lantmästarkursen skall kunna hållas på en hög

nivå, är det, framhåller kommittén, av vikt att kvalificerade lärare kan kny­

tas till densamma. Med hänsyn till undervisningens nivå bör för lärarna

i huvudämnena jordbrukslära, husdjurslära, lantbruksekonomi, maskinlära

och lantbrukskemi med lantbruksbiologi inrättas lektor stjänster.

Antalet elcvplatser i lantmästarkursen bör enligt kommittén tills vidare

begränsas till högst 60. Det torde liksom hittills böra ankomma på Kungl.

Maj:t att för varje år bestämma det antal elever, som får antas i lantmäs­

tarkursen. Om behovet av lantmästarutbildning för framliden skulle bli så

stort, att det inte kan tillgodoses med här föreslagna kurser i Alnarp, hör

ytterligare en lantmästarkurs anordnas i mellersta Sverige, exempelvis

i Ultuna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1962

Ledamoten av kommittén herr Edblom har i särskilt yttrande förordat

en utökning av antalet lantmästarkurser samt sammanhängande utbild­

ningsgång för dem, som redan vid inträdet i arbets- och driftsledarkursen

är inriktade på lantmästarexamen. Till stöd för sin uppfattning har herr

Edblom anfört bl. a. följande.

Den av kommittén förordade uppläggningen av lantmästarutbildningen

synes emellertid vara mest lämpad för dem, som söker sig till denna ut-

bildningsväg i avsikt att bli tjänstemän på olika områden, men mindre

lämpad för blivande egna företagare. I detta avseende synes kommitténs

förslag lida av samma svagheter som den nuvarande ordningen, som även

sammanhänger med den alltför begränsade intagningen av studerande. Ge­

nom den starka begränsningen av antalet intagna elever har detta antal

inte kommit att stå i rimlig proportion till antalet sökande och därmed ef­

terfrågan på en utbildning av detta slag. Detta har dels medfört en strävan

efter högre betyg och andra kvalifikationer än vad som normalt skulle mot­

svara de formella kraven, dels att många ansökt om inträde under flera år.

I den sålunda skapade onormalt hårda konkurrensen är det sannolikt att

många sökande, som avsett att bli egna företagare, varken haft möjligheter

eller velat oftra tid och arbete på att öka sina intagningskvalifikationer i

samma utsträckning som övriga sökande. I realiteten har de därmed av­

stängts från en utbildning, som de med hänsyn till de växande kraven i olika

avseenden i övrigt bedömt vara erforderlig* som grund för sin yrkesutöv­

ning. Sannolikt utgör dessa förhållanden en del av förklaringen till den

minskning av andelen utexaminerade lantmästare, som varit sysselsatta i

jordbruket som egna företagare eller som anställda arbets- eller driftsle­

dare. Det är önskvärt, att uppläggningen av utbildningen för framtiden un­

danröjer dessa verkningar och ger fritt tillfälle för kvalificerade sökande

att skaffa sig den utbildning de anser erforderlig.

Med hänsyn till dessa förhållanden är det sannolikt att behovet av en ut­

bildning av detta slag är större än som kan tillgodoses med det av kommit­

tén föieslagna högsta antalet elevplatser. Av denna anledning bör omfatt­

ningen redan från början beräknas efter ett större antal elever.

Beträffande lantmästarkursens uppläggning i övrigt har kommittén dis-

kuterat alternativet, att kursen anordnas som en tvåårig sammanhängande

kurs lid sidan av arbets- och driftsledarkursen. Man har även pekat på de

pedagogiska fördelarna av en sådan uppläggning och att denna skulle med­

ge ett rationellt utnyttjande av studietiden. I sitt ställningstagande har emel­

lertid kommittén frångått detta alternativ, då man ansett skälen för att göra

den egentliga lantmästarutbildningen som en ettårig påbyggnad på arbets-

och driftsledarkursen överväga. Bl. a. har man pekat på att eleverna med en

sadan uppläggning inte från början behöver ta ställning till frågan om den

mer omfattande lantmästarutbildningen. Det är sannolikt, att detta kom­

mer att passa bra för dem, som av olika anledningar önskar gå fram etappvis

och söka sig fram på olika vägar och utnyttja olika möjligheter. Det är emel­

lertid lika sannolikt att denna ordning är klart otillfredsställande för dem,

som från början har en klar inriktning och som så snabbt och effektivt som

möjligt vill fullfölja den önskade utbildningen. Detta kan t. ex. ofta vara

fallet med dem, som avser att bli egna företagare, men i stor utsträckning

ayen sadana, som har en annan inriktning. En sammanhängande utbild­

ningsgång bör även på sitt sätt kunna bidra till att göra både utbildningen

och inriktningen på yrket mer attraktiv, främst för de unga blivande egna

företagarna.

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962

57

Av denna anledning bör lantmästarkursen anordnas som en samman­

hängande tvåårig kurs vid sidan om arbets- och driftsledarkursen. För in­

träde i lantmästarkursen bör kvalifikationer av ungefär samma slag och

omfattning krävas som vid inträde i arbets- och driftsledarkurs vad avser

praktik och grundläggande yrkesutbildning samt i fråga om teoretisk grund­

utbildning realexamen, enhetsskola 9 g eller motsvarande kunskaper. För

att få genomgå lantmästarkursens andra år bör fordras minst betyget god­

känd i första årskursen i samtliga ämnen. Möjligheter att tentera in i andra

årskursen bör finnas t. ex. för sådana som önskar komplettera med denna

utbildning efter genomgången arbets- och driftsledarkurs eller på grundval

av motsvarande kunskaper som inhämtats på annat sätt.

B. Yttranden

Den fråga, som främst dominerat remissinstansernas diskussion beträf­

fande lantmästarutbildningens utformning, är anknytningen till arbets- och

driftsledarkursen. Åtskilliga remissinstanser menar, att utbildningen fram

till lantmästarexamen kan göras effektivare, om den utformas som en sam­

manhängande tvåårig kurs med arbets- och driftsledarkursen inbyggd i stäl­

let för som enligt förslaget två särskilda, var för sig avslutade kurser. För att

inte utestänga de elever, som först på ett senare stadium bestämt sig för

lantmästarutbildning och därför redan genomgått arbets- och driftsledar­

kurs, bör samtidigt anordnas en ettårig lantmästarkurs. Förslag med i hu­

vudsak denna innebörd har framlagts av styrelsen för och lantbruksavdel-

ningskollegiet vid Alnarpsinstitutet, styrelsen för och lärarkollegiet vid lant-

brukshögskolan och statens lantbruksförsök, arbetsmarknadsstyrelsen,

skogs- och lantbruksakademien, Riksförbundet Landsbygdens folk, Svenska

lantmannaskolornas lärareförening, Tjänstemännens Centralorganisation,

landstingets förvaltningsutskott i Kalmar läns södra del, hushållningssäll­

skapen i Stockholms, Uppsala, Södermanlands och Malmöhus län samt Kal­

mar läns södra del ävensom av styrelsen för lantmannaskolan i Sånga-Säby.

Ur nämnda yttranden må följande anföras.

Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut vill med

instämmande i herr Edbloms särskilda yttrande framhålla, att lantmästar-

utbildningen kan göras effektivare inom tvåårig sammanhängande undervis­

ning i stället för inom två särskilda var för sig avslutade kurser. Med hänvis­

ning härtill förordar styrelsen att den föreslagna arbets- och driftsledarkur­

sen vid Alnarp inordnas i en tvåårig lantmästarkurs. Därjämte bör möjlig­

heter beredas dugande elever från andra skolor att i eu speciell avdelning er­

hålla ettårig lantmästarutbildning vid Alnarp. Lantmästarutbildningen bör

avslutas med examen. För att inte studietiden skall bli onödigt lång bör man

liksom för agronomerna något minska kraven på praktik.

Lärarkollegiet vid Alnarpsinstitutets lantbruksavdelning framhåller, att

det medför betydande pedagogiska olägenheter och dåligt utnyttjande av stu­

dietiden, om två avslutade kurser på olika stadier (arbets- och driftsledar­

kurs resp. lantmästarkurs) skulle komma att finnas vid Alnarp.

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1062

Kollegiet föreslår därför, att vid Alnarp förläggs såväl ettårig lantmästar-

kurs enligt kommitténs förslag som tvåårig, sammanhängande lantmäs-

tarkurs enligt herr Edbloms förslag. En sådan uppläggning ger möjlighet

för de elever, som redan från början har en klar inriktning på lantmästarut­

bildning och som så effektivt som möjligt vill fullfölja den önskade utbild­

ningen, att välja den sammanhängande tvååriga kursen. De elever däremot,

som först på ett senare stadium bestämt sig för lantmästarutbildning, kan

välja den ettåriga kursen. Till vardera av dessa kurser kan enligt kollegiet

utan nybyggnader och utan ökade kostnader för lärarlöner årligen antas .80

elever, vilket innebär 90 studerande elever och 60 utexaminerade lantmäs-

tare per år, d. v. s. samma antal som enligt kommitténs förslag.

Styrelsen för och lärarkollegiet vid lantbrukshögskolan och statens lani-

bruksförsök betonar, att det måste innebära betydande olägenheter för bli­

vande lantmästare att få sin utbildning uppdelad på två olika och i förhål­

lande till varandra fristående ettåriga kurser, och anser därför, att lantmäs-

tarutbildningen i stället bör göras tvåårig.

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller, att ett tänkbart alternativ till kom­

mitténs förslag kan vara en tvåårig lantinästarkurs enligt reservanten Ed­

bloms förslag, varvid genomgången första årskurs skulle kunna medföra

samma kompetens som de fristående ettåriga arbets- ovh driftsledarkurser­

na. En sådan lösning torde medföra stora fördelar från såväl organisatoriska

som ekonomiska synpunkter.

Riksförbundet Landsbygdens folk förordar, att lantmästarutbildningen

läggs upp i enlighet med herr Edbloms förslag, vilket innebär att lantmästar-

kursen anordnas som en sammanhängande tvåårig kurs vid sidan av den ett­

åriga arbets- och driftsledarkursen. Möjligheter bör dock finnas att tentera

in i andra årskursen efter genomgången arbets- och driftsledarkurs eller på

grundval av motsvarande kunskaper, som inhämtas på annat sätt.

Tjänstemännens centralorganisation (TCO) är av den meningen att eu

tvåårig sammanhängande lantmästarkurs ger en betydligt större stadga och

effektivitet åt lantmästarutbildningen än det av kommittén förordade för­

slaget. TCO förordar därför i likhet med herr Edblom en vid sidan av arbets-

och driftsledarkursen utformad tvåårig lantmästarutbildning. Vidare förut­

sätts att lantmästare, som avser att bli instruktör vid hushållningssällskap

resp. lantbruksnämnd eller yrkeslärare, skall genomgå speciella påbyggnads-

kurser av minst den omfattning som utredningen skisserat.

En från lantbruksundervisningskommittén och övriga remissinstanser

helt avvikande utformning av lantmästarutbildningen förordas av Riksför­

bundet Sveriges 4 H och Svenska lantbrukstjänstemannaförbundet, vilka

anser, alt ett lantbruksgymnasium bör inrättas.

Riksförbundet Sveriges 4 H anser det inte ändamålsenligt att låta blivande

lantmästare först genomgå lantbruksskolans grundkurs, därefter praktisera

okontrollerat och undervisas vid driftsledarkurser tillsammans med sådana

elever, som inte skall fortsätta samt slutligen genomgå själva lantmästar­

utbildningen vid en avskild kurs och undervisningsanstalt. Riksförbundet

förordar i stället, att blivande lantmästare efter genomgången grundkurs

förs över till ett treårigt lantbruksgymnasium och får sin utbildning slut­

59

förd genom kurser omfattande både den praktiska och teoretiska delen av

utbildningen. Med hänsyn till att lantmästarnas uppgifLer varierar starkt

bör man "tillåta eu mycket vittgående linjedelning vid lantbruksgymnasiet.

Eu speciell linje bör vara i huvudsak teoretisk och kunna leda vidare till

högskolestudier. Denna linje skall kunna ersätta Vilans specialgymnasium.

Svenska lantbrukstjänstemannaförbundet understryker, att tanken på ett

lantbrukets gymnasium inte bör begravas, utan förordar, att densamma på

lämpligt sätt överlämnas till de sakkunniga på fackgymnasieområdet. För­

bundet anser det vidare vara olämpligt, att en odifferentierad kurs får ut­

göra slututbildningen för yrkeskategorier med skilda inriktningar. I linje

därmed ter sig därför kommitténs syn på lantmästarutbildningen såsom eu

grund för ett vidsträckt yrkesfält som motsägande och orealistisk. En viss

specialisering av lantmästarkursen får därför enligt förbundet anses behöv­

lig. Lantmästarkursen bör enligt förbundet ges en mera snäv inriktning för

utbildning av i första hand instruktörer och yrkeslärare.

Synpunkter på inträde sfordringarna för lantmästarkursen har

framförts av bl. a. lärarkollegiet vid Alnarpsinstitutets lantbruksavdelning,

som anser, att av allmänteoretiska ämnen bör krävas vissa minimibetyg från

enhetsskolans årskurs 9 g i stället för som kommittén föreslagit real-

examenskunskaper i vissa ämnen. Av facklig förutbildning bör för in­

träde vid ettårig lantmästarkurs krävas endera arbets- och driftsledarkurs

eller »lantbrukskurs» eller på annat sätt inhämtade motsvarande kunska­

per. För inträde vid tvåårig lantmästarkurs bör enligt avdelningskollegiet

krävas grundläggande yrkeskurs samt minst tre års Iantbrukspraktik. Av

praktiken bör minst två år ha fullgjorts utanför hemjordbruk och ett år

om möjligt vara kvalificerad praktik, alltså anställning som rättare, bok­

hållare, försöksassistent e. d. Praktikutbildning utöver minimitiden bör

enligt kollegiet tillgodoräknas sökande som merit. Kollegiet föreslår vidare,

att minimiåldern för inträde till den ettåriga lantmästarkursen bör vara

22 år och till den tvååriga kursen 21 år.

Lantbruksstyrelsen framhåller, att det är av vikt att eleverna i lantmäs-

tarkursen inte är alltför unga. De bör därför helst ha skaffat sig någol års

praktik mellan arbets- och driftsledarkursen och lantmästarkursen.

Sveriges lantmästareförbund förordar, att inträdesprov ordnas för samt­

liga sökande till lantmästarutbildning med hänsyn till att betygen från ar­

bets- och driftsledarkurserna vid ansökan om inträde i lantmästarkursen är

flera år gamla. Förbundet anser vidare, att minimiåldern för inträde i lant­

mästarkursen bör sättas till 23 år. Minimiåldern är f. n. 22 år och medel­

åldern hos de inträdessökande i lantmästarkursen 20,4 år. Förbundet fram­

håller slutligen, att det flerfaldiga gånger understrukit, att undervisningen

bör bedrivas genom föreläsningar, självstudier och övningar. Den nuvarande

ordningen med lektioner i stora avdelningar är i högsta grad otillfreds­

ställande på det stadium det här är fråga om. När erfarenheter vunnits av

undervisning enligt kommitténs uppläggning bör undervisningsplan fast­

ställas av tillsynsmyndigheten.

I övrigt kan nämnas att avdelningskollegiet vid Alnarpsinstitutet föreslår,

att lantmästarexamen får officiell ställning. För lantmästarexamen skall

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962

60

fordras godkända prov i samtliga betygsämnen, avdelningskollegiel dook

obetaget att lämna dispens för ett ämne.

Synpunkter på antalet elever vid lan tmästark ursen har

framförts av styrelsen för och lärarkollegiet vid lantbrukshögskolan och

statens lantbruksförsök, vilka anser det önskvärt, att blivande jordbrukare

vid särskilt större jordbruk erhåller lantmästarutbildning. Den erforderliga

ökningen av utbildningskapaciteten anses i första hand böra ske vid Alnarp.

Om detta inte skulle vara tillräckligt, bör lantmästarutbildning jämväl kun­

na anordnas på lämplig plats i Mellansverige. Vid Ultuna är dock mark- och

lokalresurserna helt tagna i anspråk för lantbrukshögskolans forsknings-

och försöksverksamhet.

Sveriges lantbruksförbund framhåller, att antalet sökande till driftsle­

darkursen vid Alnarp under flera år varit mer än dubbelt så stort som anta­

let antagna elever. Förbundet anser i likhet med herr Edblom, att denna

konkurrens om inträde till lantmästarkursen främst går ut över de sökande,

som avser att bli egna företagare. Förbundet finner det därför angeläget, att

åtgärder vidtas för att snarast avhjälpa det nuvarande missförhållandet.

Riksförbundet Landsbygdens folk framhåller, att den nuvarande situatio­

nen med betydligt större antal sökande än antagna vid lantmästarkursen

medför, att många blivande jordbrukare inte har kunnat skaffa sig den yr­

kesutbildning, som de önskat sig. Enligt riksförbundets mening är det otill­

fredsställande, att platsbrist hindrar fullt kompetenta sökande med avsikt

att bli praktiska jordbrukare från att skaffa sig denna form av jordbruks­

utbildning. Åtgärder bör därför vidtas för att underlätta för blivande prak­

tiska jordbrukare att genomgå lantmästarkurs.

Svenska lantarbetsgivareföreningen är av den uppfattningen, att lantmäs-

tarutbildningen bör ges sådana resurser, att kvalificerade sökande inte på

grund av platsbrist förhindras att erhålla denna grundläggande och i olika

hänseenden användbara utbildning. Det synes föreningen vara av synnerlig

vikt, att detta utbildningsled väl tillgodoses, då detsamma liksom nuvarande

driftsledarkurs torde vara av stort värde för jordbruket.

Å andra sidan varnar Svenska lantbrukstjänstemannaförbundet för över­

utbildning av lantbruksbefäl. IX.

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962

IX. Lanthushållsskolorna

A. Kommittén

Lantbruksundervisningskommittén framhåller inledningsvis, att yrkes­

skickligheten på det husliga området är av den största betydelse främst för

de enskilda hemmen men även ur samhällsekonomisk synpunkt. De ekono­

miska värden, som husmödrarna förvaltar, representerar stora belopp. Här­

till kommer den känsla av trivsel i arbetet, som yrkesskickligheten ger. Lant-

hushållsskolans stora betydelse för utbildning på det husliga området har

Öl

allmänt erkänts. De olika kurserna har varit mycket eftersökta och antalet

sökande är betydligt större än antalet tillgängliga elevplatser.

Lanthushållsskolan torde enligt kommitténs mening redan fylla högt

ställda anspråk på nutida lanthushållsutbildning. Kommittén har därför inte

ansett sig böra föreslå några mera genomgripande förändringar beträffande

denna skolform men anför vissa synpunkter på lanthushållsskolans fram­

tida arbetsuppgifter liksom på undervisningens anknytning till den obliga­

toriska skolans husliga utbildning.

Uppgifter. Enligt förslag av 1957 års skolberedning skall den förberedande

yrkesutbildningen i den framtida obligatoriska skolan omfatta bl. a. en hus-

hållsteknisk linje. Den hittillsvarande uppdelningen av den husliga utbild­

ningen på olika alternativ föreslås bli slopad. Lantbruksundervisningslcom-

mittén förutsätter emellertid, att vissa variationsmöjligheter i fråga om un­

dervisningens inriktning fortfarande skall förefinnas. Sålunda bör enligt

kommittén, då så befinns önskvärt, undervisningen inom den hushållstek-

niska linjen kunna ges en mera lanthushållsbetonad i riktning. Så långt till­

gängliga resurser medger, bör lanthushållsskolorna medverka i denna för­

beredande husliga utbildning. Kommittén anför vidare bl. a. följande.

Detta samarbete skulle underlättas, om den obligatoriska skolans under­

visning i vissa speciellt lantliushållsbetonade ämnen kunde koncentreras

till eu kortare kurstid om exempelvis sex till åtta veckor och förläggas till

lanthushållsskola. Ett annat tänkbart alternativ skulle vara att överflytta

eleverna till en lanthushållsskola, exempelvis ett par veckor under vardera

höstterminen och vårterminen, för undervisning i sådana ämnen, som spe­

ciellt sammanhänger med husmoderns arbetsuppgifter i ett lanthem. Detta

senare alternativ torde vara att föredra med hänsyn till att undervisningen

i trädgårdsskötsel är säsongbetonad. Förutsättningen för att en lösning av

problemet skall ernås är emellertid, att eleverna kan inkvarteras på skolan

eller att skolskjutsar kan ordnas. Möjligheterna att utnyttja lanthushålls­

skolans resurser för nu ifrågavarande ändamål bör noga prövas av de regio­

nala och lokala skolmyndigheterna.

Lanthushållsskolans främsta uppgift bör emellertid, framhåller kommit­

tén, även i fortsättningen vara att ge den för husmodern på landsbygden

nödvändiga husliga grundutbildningen.

I detta syfte bör den framdeles ge dels en grundutbildning för de elever,

vilka inte i den obligatoriska skolan erhållit huslig utbildning, dels en fort­

satt utbildning åt dem, som genomgått liushållsteknisk linje, men som öns­

kar fördjupade kunskaper i lantliushållsbetonade ämnen. Vid planering av

lanthushållsskolans kurser måste därför hänsyn tas till elevernas förkunska­

per, så att kurserna inte blir en upprepning utan bygger vidare på det kun­

skapsstoff och de färdigheter, som tidigare inhämtats. Vissa kurser torde

därför böra utformas som direkt påbyggnad till utbildningen vid den obliga­

toriska skolans hushållslinje. Även andra typer av kurser än de nu före­

kommande kan dock komma att visa sig erforderliga. Det bör därför ankom­

ma på de lokala och regionala myndigheterna att följa behovet av kurser.

Lanthushållssskolan bör enligt kommitténs mening även liksom hittills

medverka vid den grundläggande utbildningen i vårdyrken o. d. Det synes

Kangl. Maj:ts proposition nr 103 år 1962

G2

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1962

lämpligt, att ungdomar, som avser att bli yrkesverksamma på landsbygden,

även i fortsättningen söker sig till lanthushållsskolan. Särskilt för blivande

hemvårdarinnor på landsbygden torde denna skolform vara en lämplig ut-

bildningsväg.

Då lanthushållsskolorna i stor utsträckning vänder sig till kvinnlig jord­

brukarungdom, kan skolorna vid sin undervisning givetvis inte helt bortse

från förhållanden, som är rådande inom jordbruket. Enligt kommitténs me­

ning ligger det doek inte inom ramen för lanthushållsskolans uppgift att

meddela yrkeskunskaper i rena jordbruks- och skogsämnen. Kurser i dessa

ämnen anordnas av lantbruksskolor och hushållningssällskap och de kvin­

nor, som önskar utbilda sig på dessa områden, bör hänvisas dit.

Även om lanthushållsskolan sålunda inte bör engageras i den direkta yr­

kesutbildningen i jordbruksämnen, är det enligt kommittén viktigt, att

lanthushållsskolan ger sina elever en orientering om själva jordbrukspro­

duktionen för att klargöra sambandet mellan jordbrukets olika driftsgrenar.

En sådan inblick i jordbruksdriften är en nödvändig del av utbildningen för

den, som kommer att som lantbrukarhustru bli delägare i ett jordbruks­

företag. Grundläggande kunskaper i driftsekonomi är av värde för jord­

brukets husmödrar, enär dessa bör kunna förstå planeringen av jordbruks­

driften. Härtill kommer att husmodern ofta är nödsakad att direkt delta i

jordbruksarbete och husdjursskötsel. Som exempel på arbetsuppgifter, som

kvinnorna i större utsträckning än nu kommer att delta i, nämner kommit­

tén traktorkörning och andra maskinarbeten samt lantbruksbokföring. Ge­

nom fortgående rationalisering av lanthushållet minskas husmoderns arbete,

varigenom hon får tillfälle till ökad fritid eller till att göra insatser antingen

i det egna jordbruksföretaget —- i synnerhet under tidsperioder av ökad

arbetsbelastning — eller i annan förvärvsverksamhet. Då möjligheterna att

erhålla förvärvsarbete utanför jordbruket är betydligt mera begränsade på

den egentliga landsbygden än i tätorterna, torde det ofta bli så, att hus­

modern i stället deltar i jordbruksarbetet, vilket också är av ekonomisk be­

tydelse för familjen.

Utbildningens innehåll och uppläggning. F. n. anordnas vid lanthushålls­

skolorna två slag av huvudkurser, nämligen dels årskurser om 44 veckor,

dels halvårskurser om 22 veckor. Även i fortsättningen bör enligt lantbruks-

undervisningskommitténs mening lanthushållsskolornas centrala arbetsupp­

gift, husmodersutbildningen, tillgodoses genom kurstyper av detta slag. San­

nolikt beroende på den kortare kurstiden har halvårskursen blivit synner-

ligen populär. Med hänsyn till den stora efterfrågan på utbildning i lant­

hushåll och angelägenheten av att bereda så många som möjligt plats vid

skolorna är det, framhåller kommittén, önskvärt, att nuvarande system med

halvårskurser bibehålls.

Den längre kursen (årskursen) kan enligt kommittén utan väsentlig olä­

genhet förkortas till förslagsvis 39 veckor. Med en något mera koncen­

trerad undervisning synes nämligen, enligt vad som uttalats från ett fler­

tal skolor, lika gott resultat kunna erhållas som med nuvarande kurstid.

63

Genom en dylik förkortning skulle personal och lokaler kunna frigöras för

bl. a. fortbildningskurser, varigenom skolornas sammanlagda utbildningsin­

satser skulle ökas. Med hänsyn till att läsåret vid lantbruks- och lanthus-

hållsskolorna föreslagits skola omfatta 42 veckor måste halvårskursen av­

kortas med en vecka till 21 veckor. Båda de här nämnda kurserna föreslås

skola benämnas yrkeskurser. Undervisningen vid lanthushållsskolornas yr-

keskurser skall enligt kommittén omfatta 45 veckotimmar, varav 15—16

timmar teoretisk undervisning. För närmare redogörelse beträffande under­

visningens utformning hänvisas till betänkandet s. 85 och 201—203.

Hem vårda rinn or utbildas f. n. vid vissa skolor dels i årskursen,

dels i en speciell yrkeskurs om 22 veckor.

För inträde i den senare fordras att ha genomgått lanthushållsskolans

halvårskurs eller annan likvärdig utbildning. Vid några lanthushållsskolor

anordnas därjämte tre månaders prov- och kompletteringskurser, som av­

ser att ge äldre praktiskt erfarna kvinnor möjlighet till en kortare och me­

ra koncentrerad utbildning för hemvårdarinneyrket.

Enligt kommitténs mening bör hemvårdarinneutbildning vid lanthushålls­

skola i fortsättningen omfatta antingen yrkeskurs om 39 veckor eller 21

veckor med en på sistnämnda kurs följande särskild yrkeskurs om 18 vec­

kor. Annan likvärdig utbildning, inhämtad inom andra skolformer, bör även

kvalificera för inträde till den sistnämnda kursen. Vidare bör, i likhet med

vad som nu gäller för att erhålla hemvårdarinnekompetens, utbildningen vid

såväl 39 veckors yrkeskursen som 18 veckors yrkeskursen kompletteras med

fem månaders praktik inom sjukvård, barnavård och åldringsvård. Efter

denna praktiktid bör eleverna vid skolan genomgå en avslutande specialkurs

om tre veckor. Genom att koncentrera undervisningen och överföra vissa

ämnesavsnitt till den avslutande treveckorskursen bör enligt kommitténs

mening trots den avkortning av yrkeskursen, som sålunda föreslås, en till­

fredsställande hemvårdarinneutbildning kunna ernås. Det synes skäligt, att

praktik t. ex. på barnavårds- eller sjukvårdsinstitutioner, som kan ha full­

gjorts mellan lanthushållsskolans 21 veckors kurs och yrkeskursen för hem-

vårdarinnor, få tillgodoräknas för inträde vid den avslutande kursen.

Den av kommittén föreslagna utbildningsgången skiljer sig från den nu

tillämpade främst genom tillkomsten av treveckorskursen. Det har, uppger

kommittén, sedan länge varit ett önskemål, inte minst från socialstyrelsens

sida, att genom en dylik kurs ge eleverna tillfälle att under kompetent led­

ning sammanfoga de olika utbildningsmomenten till en helhet.

Inträdesåldern vid lanthushållsskola är f. n. 17 år. Kommittén föreslår,

att inträdesåldern sänks till 16 år, så att lanthushållsskolans kurser kan

genomgås i direkt anslutning till den obligatoriska skolan.

Specialkurser m. m. Lantbruksundervisningskommittén har ansett sig bö­

ra överväga en särskild fortbildningskurs för dem, som tidigare genomgått

lanthushållsskola eller erhållit motsvarande utbildning inom hushåll och

har mera bestämda planer på att ägna sig åt jordbrukarhushållet. Denna

kurs föreslås omfatta en tid av sex veckor med omkring 200 undervisnings-

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 är 19(12

64

timmar. Med hänsyn till att eleverna vid dessa kurser i många fall kommer

att utgöras av husmödrar, har härvid förutsatts, att undervisningen endast

skulle pågå fem dagar per vecka, varigenom deltagarna skulle kunna åter­

vända till sina hem över lördag och söndag.

Kommittén nämner vidare, att vid lanthushållsskolorna redan nu an­

ordnas specialkurser för blivande hushållslärare, som har för avsikt att ge­

nomgå lanthushållsinriktade grenar vid seminarium. Behov av sådana kur­

ser föreligger enligt kommitténs mening alltjämt.

Kommittén framhåller slutligen, att det är av vikt, att lanthushållssko­

lorna i samråd med hushållningssällskapen tillgodoser önskemålet om spe­

cialkurser inom olika områden med anknytning till landsbygdens förhål­

landen. Skolornas resurser i fråga om både lärare, undervisningslokaler och

förläggningsutrymmen bör ställas till förfogande för rådgivnings- och upp­

lysningsverksamhet i den utsträckning detta kan ske, utan att undervis­

ningen eftersätts.

Genom den föreslagna förkortningen av årskursen blir lanthushållssko-

lornas möjligheter att motta kortare kurser betydligt utökade. Även kortare

kurser om exempelvis en å två veckor bör då kunna anordnas och kan för­

slagsvis behandla ämnen som ekonomilära med hushållsbokföring, maskin-

och elkunskap, konsumentupplysning med inköps- och distributionskun-

skap, rationellt hemarbete, omfattande bl. a. matlagning och hemvård samt

heminredning, trädgårds- och smådjursskötsel. Även kortare kurser i barn­

uppfostran och samhällslära med familjekunskap bör kunna förläggas till

lanthushållsskola.

Kungi. Maj. ts proposition nr 103 år 1962

B. Yttranden

De av kommittén förordade, förhållandevis begränsade förändringarna i

lanthushållsskolornas verksamhet har i allmänhet lämnats utan erinran av

remissinstanserna. Man godtar sålunda förslagen om avkortning av kurser­

na vid lanthushållsskolorna liksom förslagen om att införa vissa special­

kurser och en särskild avslutningskurs (treveckorskurs) för hemvårdarin-

neutbildningen. I vissa yttranden har man uttryckt sin uppskattning över

bl. a. förslaget att lanthushållsskolans elever skall erhålla undervisning i

lantbruksekonomi. Med hänsyn till att kvinnornas redan betydande insats

i själva jordbruksproduktionen tenderar att öka, allt eftersom hushållsarbe­

tet förenklas, bör, framhåller man vidare, flickorna beredas ökade möjlig­

heter till utbildning i vissa jordbruksämnen samt i att utföra olika förekom­

mande arbeten såsom traktorkörning m. m. För den rent jordbruksbetonade

utbildningen bör emellertid eleverna hänvisas till kurser vid lantbruksskola.

Ur yttrandena må följande särskilt anföras.

Lantbruks styrelsen, som helt tillstyrker vad kommittén föreslagit beträf­

fande lanthushållsskolorna, framhåller den stora betydelse som lanthus­

hållsskolorna har för utbildning av för lanthushåll intresserad kvinnlig ung­

dom. Med tanke på det omfattande och viktiga arbete, som jordbrukarkvin-

norna utför även i själva jordbruksproduktionen, är det enligt styrelsen sär-

65

skilt tillfredsställande, att kommittén framfört förslag om att även flickor­

na skall få god inblick i jordbruksämnena.

Arbetsmarknadsstyrelsen understryker beträffande lanthushållsutbildning-

en särskilt, att kvinnornas arbetsuppgifter inom jordbruket inte längre är för­

lagda enbart till hushåll och djurskötsel utan omfattar i allt större utsträck­

ning jämväl utearbeten, t. ex. traktorkörning. Utbildning vid lantbruksskola

torde därför komma att bli allt vanligare även för flickorna. Styrelsen fram­

håller vidare, att skillnaden mellan stadshushåll och lanthushåll har utjäm­

nats och att det därför inte längre är lika angeläget att anordna skilda ut­

bildningslinjer för dem, som skall ägna sig åt arbete inom ena eller andra

slaget av hushåll. Styrelsen ifrågasätter därför, om inte den husliga grund­

utbildningen borde ges en enhetlig utformning. Detta förutsätter emellertid,

att vid lantliusliållsskolorna inrättas specialkurser för undervisning i de ar­

betsuppgifter, som förekommer endast inom lanthushållet.

Sveriges lantbruks förbund understryker kommitténs uttalande, att lant-

hushållsskolan bör ge eleverna även en orientering om själva jordbrukspro­

duktionen, avsedd att klarlägga sambandet mellan jordbrukets olika drifts­

grenar. Förbundet anser vidare, att ämnet ekonomilära även bör omfatta

information om den varuforskning och konsumentupplysning, som bedrivs

på hushållsområdet, samt att varukännedom förutom i kostläran även bör

ingå i ämnena bostadslära och sömnadslära.

Riksförbundet Landsbygdens folk framhåller, att den övervägande delen

av jordbruksproduktionen i vårt land sker inom familjeföretag, där såväl

brukaren och hans hustru som familjen i övrigt är engagerade. Lanthusmöd­

rarna har därför behov av yrkesutbildning inte blott på det husliga området

utan även inom exempelvis djurskötsel. Ekonomin är beroende av att hust­

run kan delta i yrkesarbetet, särskilt under arbetstoppar och då mannen av

någon anledning — sjukdom, militärinkallelse etc. — inte kan sköta jord­

bruket. Den härför erforderliga yrkesutbildningen torde emellertid, som

också kommittén förutsatt, i huvudsak böra förläggas till lantbruksskolorna,

som självfallet skall ta emot såväl manliga som kvinnliga elever. Riksför­

bundet finner det starkt motiverat med en särskild yrkesutbildning på

lantliushållsområdet. Förbundet tillstyrker kommitténs förslag om en viss

avkortning av kurserna vid lanthushållsskolorna samt att fortbildningskur­

ser skall kunna anordnas för sådana elever, som avser att ägna sig åt jord-

brukarliushållet. Dessa kurser kommer enligt förbundet att fylla en viktig

funktion.

Svenska lanthushållslärarinnornas förening understryker vikten av att

lanthushållsskolorna i sina grundkurser ger eleverna en sådan inblick i de

lantbruksekonomiska frågorna, att de får möjlighet att förstå och ta del

i skötseln av jordbruksföretaget. I anslutning därtill anför föreningen bl. a.

följande.

Enligt den jordbruksekonoiniska undersökningen har de kvinnliga fa­

miljemedlemmarna under senare år svarat för inte mindre än 12 procent av

den totala arbetsinsatsen i jordbruket, medan den lejda arbetskraften i jord-

it Bihang till riksdagens protokoll li)G2. 1 samt. Nr 103

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962

66

bruket svarat för 17 procent. Detta visar, att husmödrarnas arbetsinsats i

jordbruket är av betydande omfattning och av stor ekonomisk betydelse.

Föreningen anser det angeläget, att hänsyn tas härtill vid kursernas utform­

ning.

För en mera specialiserad utbildning i rena jordbruksämnen finner för­

eningen det riktigt, att eleverna hänvisas till kurser anordnade av lant­

bruksskola eller hushållningssällskap. Föreningen biträder vidare kom­

mitténs förslag om förkortning av den längre kursen till 39 veckor och av

den kortare kursen till 21 veckor. Det synes föreningen möjligt att trots

en sådan avkortning av kurserna kunna nå ett gott resultat av undervis­

ningen under förutsättning av skolorna utrustas med personal för sådana

arbeten, som inte är direkt försvarbara ur undervisningssynpunkt. Beträf­

fande hemvårdarinneutbildningen understryker föreningen värdet av en

avslutande kurs av den karaktär, som kommittén föreslagit. Det framhålls

också som angeläget, att specialkurser kan anordnas vid lanthushållssko-

iorna. Föreningen ifrågasätter dock, om det inte såväl ur skolornas som ele­

vernas synpunkt kunde vara lämpligt att fördela kursinnehållet i exempel­

vis den föreslagna specialkursen i lanthushållets och företagets ekonomi på

två treveckorskurser än på en sexveckorskurs.

Svenska facklor ar förbundet betonar vikten av att den förberedande hus­

liga utbildningen i största! möjliga utsträckning kommer att meddelas

inom enlietsskolan. Förbundet hälsar med tillfredsställelse, att ämnet barna­

vård fått ökat utrymme i lanthushållsskolans kurser. Förbundet framför

vidare önskemål om koncentrationsundervisning i vissa ämnen, såsom bar­

navård och hemsjukvård, där lanthushållsskolorna är beroende av timlärare.

Landstingens förvaltningsutskott har i huvudsak godtagit kommitténs

förslag beträffande lanthushållsskolorna. Sålunda framhåller förvaltnings­

utskottet i Östergötlands län, att den föreslagna avkortningen av kurstider­

na bl. a. möjliggör, att fortbildningskurser kan anordnas, vilket framhålls

vara av värde. Förvaltningsutskottet i Malmöhus län anser, att den obliga­

toriska skolans förberedande husliga utbildning är en ren primärkommunal

uppgift och därför bör anordnas av vederbörande kommuner. Utskottet

vänder sig sålunda mot förslaget, att lanthushållsskolorna skulle kunna ut­

nyttjas för denna utbildning. Förvaltningsutskottet i Örebro län ifrågasätter,

om det finns anledning att bibehålla lanthushållsskolorna såsom en från

den övriga husliga utbildningen skild skolform.

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1962

X.

Lantbruksundervisningens organisation

A. Nuvarande organisation

Huvudmän för skolorna är i övervägande antalet fall (80 procent) lands­

ting. Övriga huvudmän är staten, hushållningssällskap, stiftelser, förening­

ar och i enstaka fall aktiebolag.

67

Enligt gällande stadga för lantbruksundervisningsanstalter skall vid varje

skola finnas en skolstyrelse, utsedd på det sätt och för den tid Kungl. Maj :t

för varje skola bestämmer. Antalet styrelseledamöter skall vara lägst fem.

Minst två av ledamöterna i lanthushållsskolas styrelse skall vara kvinnor. Då

lantmanna- och lanthushållsskola är förlagda till samma plats, kan gemen­

sam styrelse utses för båda skolorna.

Det tillkommer styrelsen bl. a. att tillsätta och entlediga rektor och lära­

re. Vidare skall styrelsen uppgöra förslag till undervisningsplaner och un­

derställa lillsyningsmyndigheten dessa förslag för godkännande, uppgöra

utgifts- och inkomststat för skolan samt till skolans huvudman och tillsyns­

myndigheten avge berättelse över skolans verksamhet under sistförflutna

läsår. Rektor är självskriven ledamot av styrelsen och skall närmast under

denna handha skolans ledning samt delta i och ansvara för undervisningen

vid skolan.

Skolorna står under överinseende av lantbruksstyrelsen, som äger utfär­

da närmare föreskrifter för undervisningens ordnande. Det åligger lant­

bruksstyrelsen bl. a., att efter Kungl. Maj :ts bemyndigande årligen fast­

ställa det antal huvudkurser, som må anordnas vid varje skola, samt fast­

ställa undervisningsplaner för sådana kurser. Lantbruksstyrelsen äger vi­

dare att med hänsyn till verksamhetens omfattning bestämma det antal or­

dinarie, extra ordinarie och extra ämneslärartjänster, som skall finnas vid

varje skola, samt meddela beslut om inrättande av ordinarie tjänster. Vid

tillsättandet av ordinarie tjänst skall lantbruksstyrelsen pröva de sökandes

behörighet och på förslag uppföra de tre mest meriterade. I disciplinmål

skall skolstyrelses beslut om lärares skiljande från skolan underställas lant­

bruksstyrelsen för godkännande.

B. Kommittén

För att lantbrukets yrkesskolor skall kunna fylla sin uppgift i den pro-

duktivitetsbefrämjande verksamheten på jordbrukets område, krävs enligt

lantbruksundervisningskommittén ett nära och intimt samarbete dels mel­

lan skolorna inbördes, dels mellan skolorna å ena sidan och olika organ på

jordbrukets och skolväsendets områden å den andra sidan. Det framhålls

därvid vara av vikt, att den lokala, regionala och centrala organisationen är

sådan, att den främjar en önskvärd samverkan. Kommittén har vid sina

överväganden av dessa frågor utgått från följande synpunkter.

Lantbruksundervisningens allmänna uppläggning samt det begränsade

rekryteringsunderlaget gör, att undervisningen enligt kommitténs mening

knappast kan bli en primärkommunal angelägenhet.

En aktuell och effektiv lantbruksundervisning fordrar, att skolorna är

mångsidiga och välutrustade och därför relativt stora. Liksom hittills måste

därför lantbruksundervisning anses som regel vara en uppgift för lands­

tingskommun eller annan länsomfattande institution. Detta har också fått

sitt uttryck bl. a. däri att landstingen i allt större omfattning inträtt som

huvudmän för lantbrukets yrkesskolor. I de fall skolorna har andra huvud­

män åtnjuter de i regel landstingsbidrag av betydande storlek.

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1962

68

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1962

Även mellan skolor i större områden, exempelvis län är ett organiserat

samarbete motiverat. En skolas normala rekryteringsområde är ofta otill­

räckligt i fråga om flertalet specialiserade yrkeskurser. Kommitténs förslag

rörande lantbruksundervisningen medför bl. a., att antalet sådana kurser

kommer att öka. För att rationellt utnyttja möjligheterna krävs därvid en

för flera skolor gemensam planläggning av kurserna. Vidare är att förutse

att under i vart fall en övergångstid verksamheten vid skolorna kommer att

liksom hittills vara väsentligt större under vinterhalvåret än under sommar­

halvåret. Det kan under sådana förhållanden i många fall vara lämpligt att

begränsa verksamheten under sommaren till en eller två skolor i området

för att i stället helt frigöra lärarna vid övriga skolor för annan tjänstgöring.

En samverkan mellan olika skolor inom ett större område kan också visa

sig ändamålsenlig i det hänseendet, att lärare med viss specialutbildning

anställs för två eller flera skolor gemensamt.

Problem, som bör vara föremål för skolornas inbördes samverkan, skulle,

framhåller kommittén, lättare kunna lösas, om för alla lantbrukets yrkes­

skolor inom ett visst område, förslagsvis landstingskommun, funnes en ge­

mensam eller regional skolstyrelse. Hur denna styrelse bör vara samman­

satt, påverkas i sin tur även av det samarbete, som erfordras med andra

organ inom lantbruksförvaltningen. Kommittén anför härom bl. a. följande.

Rådgivningsverksamheten samt informationen om forskningens och för­

söksverksamhetens rön inom jordbruksområdet omhänderhas i vårt land

främst av hushållningssällskapen men även av lantbruksnämnderna. Denna

verksamhet bedrivs i stor utsträckning i form av kortare kurser, demonstra­

tioner, fältvandringar och andra sammankomster m. m. Eftersom skolorna

har resurser, som kan utnyttjas i sällskapens och nämndernas verksamhet

är det av vikt, att dessa resurser används på sådant sätt, att hela verksam­

heten gagnas därav. Detta förutsätter ett intimt samarbete mellan skolorna

och nämnda organ.

Ett gott samarbete mellan skolor och hushållningssällskap resp. lant­

bruksnämnder ger garantier för en undervisning, som är aktuell med av­

seende på rationaliseringssträvandena och den tekniska och ekonomiska ut­

vecklingen i jordbruket inom länet. Samarbetet kan bestå i att lärarna, där

så befinns lämpligt medverkar i sällskapens och nämndernas verksamhet,

att personalen hos sällskap och nämnder medverkar i undervisningen vid

vid skolorna i vissa speciella avsnitt samt att även representanter för sko­

lorna deltar i sådana konferenser på länsplanet, då rationaliseringsarbetet

planläggs, ävensom i gemensamma fortbildningskurser. Alla dessa formei

av samverkan kräver en gemensam planering.

Lantbruksskolorna skall även meddela skogsundervisning.

Planläggningen av skogsundervisningens omfattning och uppläggning

inåste ske i samråd med skogsvårdsstyrelserna. Även i fråga om de per­

sonella resurserna måste ett samarbete äga rum, eftersom lantbruksskolorna,

såsom hittills varit fallet, i stor utsträckning blir hänvisade till skogsvårds-

styrelsernas personal för sin skogsundervisning. Ett dylikt samarbete skulle

enligt kommitténs mening i hög grad främjas om lantbruks- och skogsbruks-

skolor, där möjligheter härtill finns, förläggs i anslutning till varandra.

Vad beträffar lanthushållsskolorna bör planering av nya utbildningsre­

surser på det husliga området ske genom samråd mellan företrädare för både

lanthushållsskolor och husmodersskolor.

69

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1962

Ett utökat samarbete mellan lantbruksundervisningen och ovng yrkesut­

bildning är främst angeläget, när det gäller pedagogiska och undervismngs-

metodiska spörsmål. Detta kan ske i form av gemensamma pedagogiska da­

gar eller på annat sätt planerad gemensam fortbildning av lärarpersonalen.

Vid den förberedande yrkesutbildningen i jordbruk måste samarbete ske

med de ansvariga lokala (kommunala) skolstyrelserna och regionala myn­

digheterna inom den obligatoriska skolan.

Kurserna i yrkesskolan bör anpassas efter de kunskaper, som getts i den

obligatoriska skolan. Yrkesvalslärare och andra i yrkesvägledningen verk­

samma måste ha fortlöpande informationer om vilka utbildningsvagar och

utbildningsmöjlikheter som finns för den jordbruksintresserade. I detta sam-

manhang är också eu ständig kontakt med arbetsmarknadsmyndigheterna

påkallad med tanke på arbetsmarknadsfrågorna inom jordbruket.

Kommittén erinrar vidare om att frågan om en organisatoriskt utbyggd

samverkan inom lantbruksundervisningen har uppmärksammats även i tidi­

gare utredningar på området.

Sålunda föreslog 1945 års sakkunniga för yrkesutbildning inom jordbruk

och skogshantering, att särskilda yrkesundervisningsnamnder skulle tillsat­

tas inom varje landstingsområde. Dessa skulle bestå av representanter tor

landsting, hushållningssällskap och skogsvårdsstyrelser och ha till huvud-

uppgift att trygga samarbetet mellan skolor, hushållningssällskap och skogs-

vårdsstyrelser. Nämnda förslag behandlades i prop. 1949: 124 angående ut­

bildning inom jordbruk och skogshantering. I propositionen anförde de­

partementschefen, att en regional samordning torde vara erforderlig tor

att trygga, att verksamheten bedrivs planmässigt och utvecklas pa önsk­

värt sätt och att de föreslagna yrkesundervisningsnämnderna bör vara val

ägnade att medverka till en lämplig samordning och planering av verksam­

heten. Han ansåg sig emellertid — med hänsyn till uttalanden av ett fler­

tal remissinstanser — inte kunna ansluta sig till förslaget att inrättandet av

dylika nämnder skulle göras obligatoriskt. I stället borde det ankomma på

varje landsting att avgöra, hur en samordning och enhetlig ledning av yrkes­

undervisningen inom området borde åstadkommas.

Under den tidsperiod, som förflutit sedan nämnda förslag godkändes av

riksdagen, har den förutsatta samordningen inte kommit till stånd i den

utsträckning, som kan anses nödvändig och önskvärd. Detta beror enligt

kommitténs uppfattning till väsentlig del på att den nuvarande organisatio­

nen inte underlättat ett sådant samarbete. Huvudmännen för skolorna i

vissa län har emellerid övervägt möjligheterna att samordna verksamheten

inom länet. Landstinget i Norrbottens län har sålunda verkställt en utred­

ning om att inrätta en central styrelse för samtliga skolor med landstinget

som huvudman. Landstinget i Malmöhus län har föreslagit inrättande av

ett samarbetsorgan för icke landstingsägda skolor inom länet sasom villkor

för erhållande av landstingsbidrag. Vissa bestämmelser i gällande stadga och

avsaknaden av föreskrifter om regional samordning av skolornas verksam­

het har emellertid bidragit till att en tillfredsställande lösning av organisa­

tionsfrågan inte kommit till stånd.

Regionala skolstyrelser.

Lanlbruksundervisningskommittén fiamhållei, att

70

vad här anförts visar, att behov föreligger av ökad samverkan dels mellan

lantbrukets yrkesskolor inbördes i resp. lön, dels mellan skolorna och and­

ra organ inom lantbruksadministrationen och skolväsendet. Detta synes en-

ligt kommittén bäst kunna astadkommas genom en gemensam styrelse för

samtliga lantbrukets yrkesskolor inom ett visst område. Med hänsyn till att

landstingen på det lokala planet har det huvudsakliga ansvaret för lant­

bruks- och lanthushållsundervisningen, bör en sådan styrelse lämpligen om­

fatta ett landstingsområde.

Kommittén har i första hand undersökt, om något redan befintligt organ

kan fylla funktionen som regional styrelse för lantbrukets yrkesskolor. Kom­

mittén anför i anslutning härtill bl. a. följande.

Bland de institutioner, som skolorna har att närmare samarbeta med, är

hushållningssällskapen de viktigaste. För sällskapen är det i hög grad be­

tydelsefullt att god kontakt hålls med den grundläggande utbildningen inom

jordbruket med därav följande möjligheter till gemensam planläggning av

verksamheten. Sällskapen har i många fall aktivt medverkat vid tillkomsten

av nya lantbruksundervisningsanstalter och de har under årens lopp lämnat

betydande ekonomiska bidrag till skolornas drift. Vidare är sällskapen allt­

jämt huvudmän för några skolor (fyra lantmannaskolor, två lantbrukssko­

lor, eu jordbruksskola och en lanthushållsskola). Väsentliga fördelar i fråga

om planläggningen och ledningen av såväl rådgivningsverksamheten som

lantbruksundervisningen skulle enligt kommittén uppnås, om det uppdrogs

åt sällskapets förvaltningsutskott att jämväl fungera som gemensam skol­

styrelse för samtliga lantbrukets yrkesskolor i området. Någon ändring i hu­

vudmannaskapet skulle inte erfordras härför. En sådan lösning skulle hel­

ler inte vara oförenlig med rådande förhållanden i fråga om huvudmanna­

skapet för skolorna, eftersom sällskapens förvaltningsutskott består av —

förutom den av Kungl. Maj :t utsedde ordföranden, fvra av sällskapets valda

ombud, sällskapets sekreterare och lantbruksdirektören __ fyra av lands­

tinget utsedda ledamöter. Om förvaltningsutskottet på angivet sätt skulle

fungera som skolstyrelse, skulle landstinget sålunda automatiskt få ett be­

tydande inflytande inom styrelsen.

Även om en lösning av skolstyrelsefrågan på nu antytt sätt skulle inne­

bära uppenbara fördelar, har kommittén dock ansett, att landstingen, som

är huvudmän för 80 procent av skolorna, bör äga ett större inflytande i en

sådan skolstyrelse. Kommittén föreslår därför, att styrelsen för lantbrukets

yrkesskolor skall bestå av sju ledamöter, varav fyra utses av landstingets

förvaltningsutskott, två av hushållningssällskapets förvaltningsutskott och

en av skogsvårdsstyrelsen i länet.

Suppleanter för styrelseledamöterna bör utses på enahanda sätt. Styrelsen

skall inom sig utse ordförande och vice ordförande. Vid utseende av ledamö-

ter i styrelsen skall tillses, att styrelsen erhåller en sådan sammansättning,

att jämväl lanthushållsundervisningens intressen blir beaktade. Arvoden,

reseersättningar o. d. till styrelsens ledamöter torde få utgå från det organ,’

som utser resp. ledamöter. Administrativ organisation, expensmedel m. m.

förutsätts skola ställas till förfogande av landstingen på det sätt som inom

varje område befinns lämpligast.

Kommittén framhåller att den föreslagna lösningen av styrelsefrågan inte

torde medföra några svårigheter i de landstingsområden, där endast lands-

Kungi. Maj:ts proposition nr 103 år 1962

71

tingsägda lantbruks- och lanthushållsskolor finns. I vissa län, t. ex. i Mal­

möhus samt i Göteborgs och Bohus län, där samtliga skolor har annan hu­

vudman än landsting, kan emellertid en annan lösning av samordnings- och

stvrelsefrågan vara erforderlig. Vidare kan i enstaka fall starka skäl före­

ligga att enskild skola med annan huvudman än landsting skall ha egen sty­

relse. Ehuru kommittén i princip anser, att samtliga skolor, oberoende av

vem som är huvudman, bör inordnas under den gemensamma styrelsen,

torde dock möjlighet böra finnas att med Kungl. Maj:ts medgivande skolas

styrelse utses på annat sätt, då särskilda skäl härför föreligger.

De nuvarande skolstyrelsernas befogenheter bör i huvudsak överföras till

den gemensamma skolstyrelsen men bör i viss utsträckning t. ex. i mera ru­

tinmässiga frågor kunna anförtros åt rektor. Styrelses och rektors skyldig­

heter och befogenheter bör enligt kommittén i huvudsak kunna regleras på

följande sätt.

Styrelsen skall ha ledningen för lantbruksundervisningen i landstingskom­

munen och tillse, att erforderligt samarbete sker med dels^ de kommunala

skolmyndigheterna, dels med andra organ såsom hushållningssällskap,

skocsvårdsstyrelse, länsskolnämnd m. fl. Till styrelsens uppgifter ska vi­

dare bl. a. höra att tillsätta och entlediga lärare, att besluta om disciplinära

åtgärder mot befattningshavare och om skiljande av elev från skola, da sa

prövas nödvändigt, att uppgöra förslag till undervisningsplaner och att upp­

göra inkomst- och utgiftsstat för skolorna inom området samt att i övrigt

ansvara för skolornas medelsförvaltning.

I fråga om lantbruksundervisningens ställning gentemot länsskolnämn-

derna erinrar kommittén om att dessa nämnder är statliga organ, som dels

övertagit de uppgifter, vilka tidigare ålegat folkskoleinspektörerna, dels till­

delats vissa av de befogenheter, som tidigare utövats av de centrala tillsyns­

myndigheterna. Kommittén har inte funnit anledning föreslå, att styrelsen

för lantbrukets yrkesskolor, som i sig själv utgör ett länsomfattande organ,

skall underordnas länsskolnämnden men förutsätter givetvis att samråd skei

hl. a. i planeringsfrågor. I detta syfte bör länsskolinspcktören eller den,

nämnden i hans ställe förordnar, äga närvara vid regional styrelses sam­

manträden.

Lantbruksundervisningens centrala ledning. Under lantbruksstyrelsen,

som nu utövar den centrala ledningen av lantbruksundervisningen, sorterar

ett system av regionala organ — hushållningssällskap och lantbruksnämnder

__på jordbruksrationaliseringens områden. Kommittén framhåller, att de

kontakter med näringen och utvecklingen inom densamma, som erhålls via

dessa regionala organ, måste vara av mycket stor betydelse för lantbruksun­

dervisningen. Lantbruksstyrelsen har därjämte tillsyn över eller nära kon­

takt med institutioner i övrigt inom jordbruket.

De ärenden, som berör verksamheten vid lantbrukets yrkesskolor, hand­

läggs inom lantbrnksstyrelsens undervisningsbyrå. Denna byrå svarar vida­

re för ärenden, som berör hushållningssällskapens rådgivningsverksamhet

och för de fortbildningskurser, som anordnas för personal vid skolor, hus­

hållningssällskap och lantbruksnämnder. Detta skapar möjligheter att sam­

manföra olika personalkategorier till gemensamma överläggningar om ak-

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962

72

tuella problem, samtidigt som härigenom samordningen på förevarande

verksamhetsområde främjas.

Kommittén betonar, att en överflyttning av lantbruks- och lanthushålls-

undervisningen till ett särskilt ämbetsverk för yrkesundervisning, som inte

har den sakkunskap och de kontaktmöjligheter på förevarande område,

som lantbruksstyrelsen äger, i hög grad måste försvåra lantbruksundervis-

mngens samarbete med lantbrukets övriga organ. Kommittén fortsätter.

En oavbruten kontakt med jordbruksnäringen är en oavvislig förutsätt­

ning för att denna undervisning skall kunna fylla sin uppgift. Vid en över­

flyttning från lantbruksstyrelsen torde dessutom kunna befaras, att lant-

brV,. undervisningen, som är tämligen särpräglad och utgör en relativt obe­

tydlig del av yrkesundervisningen, inte vinner det beaktande, som med hän­

syn till dess betydelse för jordbruksnäringen är påkallat. Härtill kommer

att vissa av undervisningsbyråns nuvarande arbetsuppgifter, exempelvis led-

nmgen av hushållningssällskapens rådgivningsverksamhet, fortbildningen

av sällskapens och lantbruksnämndernas tjänstemän m. in., svårligen skulle

kunna överflyttas, varför personal inom lantbruksstyrelsen även efter en

överflyttning måste syssla med lantbrukspedagogiska problem. Om lant­

brukets yrkesskolor överförs till ett annat ämbetsverk, måste vidare inom

detta verk finnas särskild personal för handläggning av de med dessa sko­

lor förenade undervisningsfrågorna i minst samma omfattning som f. n„

vf“or „nå»on besparing ur administrativ eller ekonomisk synpunkt av en

sadan åtgärd inte är att förvänta.

Kommittén finner sålunda övervägande skäl tala för, att den nuvarande

organisationen med lantbruksstyrelsen som central tillsynsmyndighet för

lantbruksundervisningen bör bibehållas. Detta gäller enligt kommittén även

lanthushållsundervisningen.

I lanthushållsundervisningen kommer även framdeles att i viss omfatt-

nmg ingå ämnen med direkt anknytning till jordbruksdriften, såsom lant-

bruksekonomi, husdjursskötsel och trädgårdsskötsel. Härav följer behov

a\ samarbete med lantbruksskolorna, bl. a. genom att lärare vid de senare

anlitas för undervisningen i vissa ämnen. Att lanthushållsskolorna samar­

betar med hushållningssällskapen och den rådgivningsverksamhet, som be­

drivs av deras hemkonsulenter, är lika angeläget som att lantbruksskolorna

samordnar sin kursverksamhet med den av hushållningssällskapen bedriv­

na verksamheten på jordbrukets område. Frågor, som rör hemkonsulenter­

nas kursverksamhet, handläggs också f. n. på lantbruksstvrelsens undervis-

ningsbyrå.

Kommittén har därför funnit, att starka skäl talar för att även lanthus­

hållsundervisningen alltjämt skall stå under lantbruksstyrelsens överinse­

ende. Ett samarbete med överstyrelsen för yrkesutbildning framstår dock

som angeläget och detta förekommer redan nu, exempelvis i fråga om kurs­

planer, fortbildningskurser för lärarpersonalen m. m. Den nuvarande organi­

sationen utgör enligt kommittén intet hinder för att detta samarbete ytter­

ligare utbyggs.

Lantbruksstyrelsens undervisningsbyrå. På denna byrå, vilken f. n. om-

händerhar den centrala tillsynen av lantbruks- och lanthushållsundervis­

ningen, ankommer att svara för inspektion av skolornas verksamhet, att

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1962

73

granska och fastställa från skolorna inkomna förslag till undervisningspla-

ner samt att pröva skolornas ansökningar om statsbidrag till olika ända­

mål, såsom avlöningar, driftskostnader, byggnadsarbeten, studiehjälp m. in.

Inom byrån handläggs också ärenden angående lönegrads- och löneklass-

placering av lärare vid skolorna samt behörighetsförklaring av sökande till

ordinarie rektors- och ämneslärartjänster. Byrån behandlar vidare motsva­

rande ärenden rörande hushållningssällskapens kursverksamhet, samt sva­

rar för fortbildningen av skolornas, sällskapens och lantbruksnämndernas

personal. Med denna verksamhet följer givetvis därjämte, att byråns perso­

nal i betydande omfattning är engagerad i frågor, som rör metoderna i lant-

bruksundervisningen. Detta är av särskild betydelse med hänsyn till denna

undervisnings speciella karaktär.

På undervisningsbyrån är f. n. anställda en byråchef och en förste byrå-

inspektör på ordinarie stat, två förste byråsekreterare, varav en på extra or­

dinarie och en på extra stat samt en extra ordinarie byråagronom, vartill

kommer erforderlig kontorspersonal. Kommittén erinrar om att i tidigare

utredningar liksom också under ett flertal år i av lantbruksstyrelsen avgiv­

na petita framlagts förslag om att inrätta en särskild byråinspektörstjänst

på ordinarie stat för lanthushållsundervisningen. För erforderlig inspektion

m. m. av skolor på detta område har tidigare endast disponerats ett arvode

på 3 000 kr. för att avlöna deltidsanställd inspektris.

Till följd av ökad omfattning av lanthushållsundervisningen samt sti­

gande krav på effektiv central ledning av utvecklingsarbetet inom skolornas

undervisning och hushållningssällskapens kursverksamhet inom hushålls-

området har lantbruksstyrelsen överfört de arbetsuppgifter, som åvilat in-

spektrisen, på en extra förste byråsekreterare i lönegrad A 21. Kommittén

anser, att denna befattning bör ändras till en tjänst som ordinarie förste

byråinspektör, med uppgift att inom undervisningsbyrån handlägga ären­

den, som rör lanthushållsskolornas arbetsområde samt hemkonsulentverk­

samheten. Tjänsten föreslås bli placerad lägst i lönegrad A 23.

För handläggning av ärenden, som sammanhänger med lantbruksskolor­

nas verksamhet, finns redan nu en ordinarie förste byråinpektörsbefattning

i lönegrad A 23 eller samma lönegrad, som gäller för vissa av de ordinarie

lärartjänsterna vid lantbruksskolorna. Med hänsyn till de stora krav, som

måste ställas på denne befattningshavare, anser kommittén, att tjänsten bör

besättas med en person med flerårig lärarerfarenhet. Kommittén förordar

därför, att tjänsten omändras till en ordinarie byrådirektörstjänst i löne­

grad A 24.

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1962

Kommitténs förslag om lantbruksundervisningens organisation har för­

anlett särskilda yttranden av kommittéledamöterna herrar Söderqvist och

Hjorth.

Som organ för lantbruksundervisningens centrala led­

ning har herr Söderqvist för sin del förordat överstyrelsen för yrkesutbild­

ning. Till stöd härför har han anfört bl. a. följande.

Sf Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 103

74

Lanlhushållsskolornas uppgift är att meddela huslig yrkesutbildning. Att

denna utbildning i vissa avsnitt får en speciell inriktning på förhållandena i

jordbrukarhushållen ändrar i och för sig inte karaktären härvidlag. Vikten

av samverkan med överstyrelsen för yrkesutbildning, när det gäller bety­

delsefulla frågor om utbildningen vid lanthushållsskolorna, bar också kom-

mittemajoriteten understrukit. Inom överstyrelsen finns en särskild bvrå

ior den husliga yrkesutbildningen. Det utan tvekan effektivaste för att upp­

nå den erforderliga samordningen på detta fält är, att lanthushållskolorna

ai överstyrelsen såsom tillsynsmyndighet och inordnas under nämnda byrå.

Kommittémajoriteten bär framhållit betydelsen av kontakter med näring­

en och ansett att bättre möjligheter till sådan kontakt föreligger, om led­

ningen av lantbrukets yrkesskolor kvarligger hos lantbruksstyrelsen. Angå­

ende behovet av samråd i rent fackliga frågor har jag ingen från kommitté-

majoriteten avvikande uppfattning. Det är emellertid ingenting som är

speciellt för jordbrukets område i delta. Jag anser, att all erforderlig kon­

takt av betydelse for skolornas verksamhet kan upprätthållas även av

överstyrelsen för yrkesutbildning.

Behovet av fackkunskap inom överstyrelsen för yrkesutbildning bör, när

dct S.a

^ lantbruksundervisningen, tillgodoses genom att där inrättas en

särskild fackbyra under en fackbyråchef. På nämnda byrå skulle sålunda

handlaggas bl. a. ärenden rörande organisationen och undervisningens an­

ordnande vid lantbruksskolorna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962

Som organ för lantbruksundervisningens regionala led-

n i n g har herr Södcrqvist förordat länsskolnämnderna och har till stöd

härför anfört bl. a. följande.

Sn naturlig foljd av att lanthushållsskolor och lantbruksskolor får överstv-

relsen för yrkesutbildning såsom tillsynsmyndighet bör vara, att skolorna

också inordnas under de regionala organ, som numera finns på skolväsendets

område, länsskolnämnderna. Framförallt bör det bil planerings- och samord­

ningsfrågor, som nämnderna i fråga om dessa skolor kommer att behöva

taga befattning med.

... Dct är naturligtvis viktigt, att de samordningsproblem, som kan föreligga

loses pa basta satt. Någon lösning av dessa problem, som inte lika väl kan

vinnas pa annat satt, anser jag emellertid inte att kommittémajoritetens för­

slag om den gemensamma skolstyrelsen inom landstingskommunerna anvi-

sar Kontakter i samordningssyfte bör kunna åstadkommas, även om man

behåher mojhgheten att ha särskilda styrelser för de olika skolorna.

hlertalet skolor har landstingskommun som huvudman. Jag anser att

landstingen sjalva i dessa fall bör få utse styrelse. Bestämmelserna bör utfor-

mas sa, att mojligheter föreligger att, om så befinnes lämpligt, utse gemensam

styrelse för tja eller flera skolor. F. n. ar rektor självskriven ledamot av

skolstyrelse. Jag föreslår ingen annan ändring i det hänseendet än att om

gemensam styrelse väljs lör flera skolor, en av rektorerna bör ingå i stv-

relsen Hur denne skall utses, bör få fastställas av tillsynsmyndigheten De

valda ledamöternas antal synes böra vara minst fyra. För de valda ledamö­

terna bor finnas suppleanter. Styrelsen bör inom sig få utse ordförande och

vice ordförande. Om gemensam styrelse utses för flera skolor bör de rekto­

rer som inte ar ledamöter, vara föredragande var och en för ärenden, som

beror enbart den egna skolan.

I fråga om val av styrelse för landstingskommuns yrkesskola gäller en be-

lrmte Sr SOmi,Saf§e-’ att de,t böj; välJas lämpliga personer, däribland repre­

sentanter for arbetsgivare och arbetare till lika antal. Ledamöterna bör, sägs

75

det, äga god kännnedom om skolområdets arbetsliv i allmänhet och om de

yrken, som undervisningen avser. Jag anser, att liknande bestämmelser

bör kunna gälla för val av styrelse för lantbruksskola eller lanthushållsskola,

som bär landstingskommun såsom huvudman.

För skolor, som bär annan huvudman än landstingskommun, synes i hu­

vudsak nu gällande regler i fråga om styrelses sammansättning in. in. kun­

na utan olägenhet alltjämt få gälla.

Vad kommittémajoriteten framhåller angående behov av större rekryte­

ringsområden för lantbrukets yrkesskolor torde väl i huvudsak vara riktigt.

Jag anser emellertid, att man inte får utestänga kommunerna — enskilda

eller i samverkan — från möjligheterna att ordna yrkesutbildning också

inom lantbrukets områden.

Om det i något fall befinns lämpligt att vid kommunal yrkesskola anord­

na heltidskurser av de slag, som kommittén i detta betänkande förordar, an­

ser jag att det bör få ske. Statsbidraget bör få utmätas efter de grunder,

som kommittén föreslår för lantbrukets yrkesskolor. Därest rekryterings­

området emellertid blir mindre än en landstingskommun, bör statsbidraget

till lärarlöner utgå med, i stället för av kommittén för skolorna i övrigt fö­

reslagna 100 procent av på visst sätt beräknade kostnader, 78 procent. Till

stadigvarande undervisningsmateriel bör i så fall få utgå statsbidrag med

hälften eller, i undantagsfall, högst två tredjedelar av kostnaderna. Denna

regel gäller nu i fråga om statsbidrag till yrkesskola med kommun som hu­

vudman.

Herr Iljorth har för sin del som organ för lantbruksundervisningens re­

gionala ledning förordat hushållningssällskapens förvaltningsutskott. Till

stöd härför har han anfört bl. a. följande.

Genom den föreslagna regionala skolstyrelsen skulle visserligen samord­

ningen av undervisningen de olika skolorna emellan kunna förbättras, men

anknytningen till näringen och informationsverksamheten synes ej bli så ef­

fektiv som önskvärt vore. Under utredningsarbetet har tydligt framkommit

ett behov av att bättre samordna de personella resurserna hos lantbrukets

skolor och hushållningssällskapen till fromma för den samlade undervis­

nings- och informationsverksamheten.

Redan nu griper skolornas och hushållningssällskapens undervisnings­

verksamhet i viss mån över varandra. Eftersom skolmässig utbildning, fort­

bildningskurser och andra former av upplysning enligt mitt sätt att se en­

dast är olika sidor av undervisningsverksamheten sedd såsom en större en­

het, borde det vara mest ändamålsenligt att ledningen för hela detta verk­

samhetsområde ordnades så enhetligt som möjligt. Stöd för värdet av en

sådan organisationsform kan man få på det skogliga området, där skogs-

vårdsstyrelserna svarar för både skolmässig utbildning, fortbildning och

upplysningsverksamhet av olika slag när det gäller skogsägare, skogsarbe­

tare och lägre skogsbefäl. Det synes vara allmänt omvittnat att detta varit

en lycklig anordning med avseende på både verksamhetens resultat och det

effektiva utnyttjandet av personalresurserna.

Jag anser därför att man bör allvarligt överväga om ej hushållningssäll­

skapens förvaltningsutskott lämpligen skulle kunna fungera som regionala

skolstyrelser för lantbrukets skolor. Inom dessa förvaltningsutskott, bär

landstingen — huvudmän för flertalet skolor — ett mycket stort om ej do­

minerande inflytande genom att hälften av de ej självskrivna ledamöterna

utses av dem. Då det kan tänkas att de av landstingen utsedda ledamöterna

i hushållningssällskapens förvaltningsutskott ej i tillräcklig grad represen­

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1962

76

terar lantbruksskoleintressena bör tingen beredas tillfälle att ompröva va­

let av sina ledamöter i nämnda utskott.

Någon ändring av huvudmannaskapet för de olika skolorna behövs ej hel­

ler vid denna lösning av organisationsfrågan. Den regionala skolstyrelsens

befogenheter såsom de utformats i betänkandet och vilka jag i princip god­

tar innebär ju icke att huvudmannen frånhänder sig avgörandet i några

väsentliga avseenden. Gentemot huvudmannen fungerar skolstyrelsen främst

dels som ett planläggande och anslagsberäknande organ, dels inom den av

huvudmannen uppdragna ekonomiska ramen som ett verkställande och för­

valtande organ. I alla frågor, som mera väsentligt berör huvudmannens eko­

nomiska intressen t. ex. utvidgning av verksamheten, byggnationer, anskaff­

ning av dyrare utrustning m. m. kvarstår ju huvudmannens beslutanderätt

ograverad. Detsamma gäller i allt väsentligt även undervisningsverksamhe­

tens allmänna uppläggning och inriktning." Det synes mig därför icke behö­

va från landstingens synpunkt sett innebära något uppgivande av väsent­

liga befogenheter att godta hushållningssällskapens förvaltningsutskott

som regionala skolstyrelser även om landstinget ej utser majoriteten av le­

damöterna i detta utskott. Mycket talar för att en enhetlig ledning på sätt

här antytts skulle bli till fördel för den samlade undervisnings- och upplys­

ningsverksamheten på jordbrukets och lanthushållningens område sett ur

synpunkten att tillgängliga resurser utnyttjas på effektivast möjliga sätt.

Enligt kommittémajoritetens förslag skulle skogsvårdsstyrelsen utse en

ledamot i den fristående regionala skolstyrelsen. Med den av mig förorda­

de organisationen kan detta ej ske. Emellertid anser jag att samordningen

av den skogliga utbildningen inom lantbrukets skolor med den av skogs-

vårdsstyrelserna bedrivna verksamheten bör kunna tillfredsställande lösas

dels genom den föreslagna regeln att även timlärare skall äga delta i lärar­

rådets sammanträden, dels genom införande av en regel att länsjägmäs-

taren eller den han sätter i sitt ställe skall äga rätt att närvara när hus­

hållningssällskapets förvaltningsutskott diskuterar frågor rörande skoglig

undervisning i lantbrukets skolor samt att därvid vid behov få sin mening

antecknad till protokollet. Reellt sett torde de synpunkter skogsvårdsstyrel­

sen har att företräda bli lika väl tillgodosedda på detta sätt som genom en

formlig representation i en fristående styrelse. När det gäller sällskapens

upplysnings- och kursverksamhet fungerar ju f. n. ett liknande system där

länsjägmästaren deltar i sällskapets undervisningsnämnd.

Den regionala ledningen av lantbrukets skolor kan i avvaktan på en even­

tuell omorganisation av de offentliga organen till jordbrukets stöd i anled­

ning av förslag från 1960 års jordbruksutredning möjligen behöva få pro­

visorisk karaktär. Därvid bör en även provisorisk förläggning till hushåll­

ningssällskapens förvaltningsutskott föredras framför tillskapande av fri­

stående regionala skolstyrelser av provisorisk karaktär. Betydelsen av en re­

gional samordning är så stor att pågående utredning på organisationsområ­

det ej bör få hindra frågans lösning även om denna inte skulle kunna bli

definitiv.

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1962

C. Yttranden

1. Regionala skolstyrelser

Lantbruksundervisningskommitténs förslag om regionala skolstyrelser har

föranlett en rätt ingående diskussion i åtskilliga remissyttranden. Flera för­

slag till annan lösning av skolstyrelsefrågan har därvid framförts. Det över­

77

vägande antalet remissinstanser anser emellertid, att samverkan dels mellan

lantbruksskolorna inbördes, dels mellan skolorna och bl. a. hushållnings­

sällskapen är nödvändig för att förefintliga resurser skall kunna utnyttjas

så rationellt som möjligt.

Av de på dylik samverkan inställda remissinstanserna förordar de flesta

kommitténs förslag om regionala skolstyrelser. Några biträder emellertid

det av herr Hjorth i särskilt yttrande framförda förslaget att hushållnings­

sällskapens förvaltningsutskott skall fungera som regionala styrelser för

lantbrukets yrkesskolor, medan vissa framlägger andra förslag till lösning

av styrelsefrågan. I dessa förslag har en ökad regional samverkan eftersträ­

vats, samtidigt som man sökt bevara de fördelar, som det nuvarande syste­

met med lokala skolstyrelser ansetts ha. I sistnämnda syfte har bl. a. före­

slagits, att den regionala skolstyrelsen skall utse ett arbetsutskott för varje

skola. Vidare förordar några remissinstanser, att länsskolnämnden skall sva­

ra för den regionala samordningen.

Statskontoret anser, att det svävande läge, i vilket frågan om den centrala

organisationen av yrkesutbildningen befinner sig, föranleder ovisshet ä\en

beträffande den regionala organisationen av yrkesutbildningen på lantbrukets

område. Med hänsyn härtill bör enligt ämbetsverkets mening tills vidare

ställning inte tas till förslaget att inrätta en för varje landstingsområde ge­

mensam skolstyrelse. Övriga remissinstanser, som yttrat sig i denna fråga,

yrkar på att nuvarande system med lokala skolstyrelser skall bibehållas oför­

ändrat.

Beträffande innehållet i yttrandena torde följande få anföras.

Lantbruksundervisningskommitténs förslag om en för varje landstings­

område gemensam skolstyrelse förordas utan några väsentliga erinringar

av Svenska landstingsförbundet, åtta av landstingens förvaltningsutskott,

Sveriges lantbruksförbund, Svenska ^^arbetsgivareföreningen, Svenska

lantarbetareförbundet, lantbrukshögskolans lärarkollegium och Tjänstemän­

nens centralorganisation.

Svenska landstingsförbundet anför bl. a. följande.

Förbundet finner det naturligt, att landstingen tillerkänns ett avgörande

inflytande på lantbruksundervisningens utformning med hänsyn till att ca

80 procent av lantbruksskolorna sorterar under landsting. Förbundet biträ­

der kommitténs förslag om för hela länet gemensamma skolstyrelser. Även

när det gäller sammansättningen av dessa styrelser, kan förbundet i prin­

cip ansluta sig till majoritetens förslag. Ifrågasättas kan dock om inte det

tilltänkta antalet ledamöter i styrelserna åtminstone i vissa områden kan

minskas från föreslagna sju till fem, varav landstingen skulle utse tre samt

hushållningssällskapet och skogsvårdsstyrelsen vardera en. Med hänsyn till

att ett nära samarbete med länsskolnämnden är erforderligt, synes fog före­

ligga, att länsskolinspektören eller den nämnden i hans ställe förordnar

skall äga närvara vid skolstyrelsens sammanträden. Enligt förbundets me­

ning bör dock möjlighet föreligga att bibehålla en mindre, lokal styrelse med

förslagsvis tre ledamöter vid vissa skolor. Vidare bör möjligheter till modi­

fikationer finnas med hänsyn till att inte alla skolor är landstingsdrivna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962

78

Landstingens förvaltningsutskott har i flertalet fall ansett, att någon form

av regional samverkan bör komma till stånd. Förvaltningsutskotten i Söder­

manlands, Kronobergs, Kalmar norra, Gotlands, Hallands, Värmlands, Kop­

parbergs och Norrbottens län har förordat kommitténs förslag om regional

skolstyrelse. Förvaltningsutskotten i Stockholms, Östergötlands, Jönköpings,

Blekinge, Malmöhus, Jämtlands och Västerbottens län har ansett, att behov

av regional samverkan föreligger, men har förordat, att denna samverkan

åstadkoms på annat sätt än enligt kommitténs förslag, bl. a. genom en ge­

mensam nämnd. Övriga förvaltningsutskott, som yttrat sig i denna fråga,

nämligen de i Uppsala, Kalmar södra, Kristianstads, Älvsborgs, Skaraborgs,

Västmanlands, Örebro och Gävleborgs län, har avstyrkt förslaget om regional

styrelse. Man har därvid oftast anfört, att huvudmannen själv bör få avgöra,

om han vill ha regional styrelse eller ej.

Sveriges lantbruks förbund framhåller bl. a. följande.

Enligt förbundets mening finns ett starkt behov av samordning utav ut­

bildningen på jordbruks- och skogsbruksområdet. Lika starkt behov av sam­

ordning föreligger mellan hushållningssällskapens kursverksamhet och lant­

brukets yrkesskolor samt mellan dessa skolor inbördes. Detta förhållande

är enligt förbundet ett bärande skäl för att de av kommittén föreslagna re­

gionala styrelserna inrättas. Emellertid anser förbundet samtidigt, att de

nuvarande lokala skolstyrelserna har ett betydande värde, främst genom den

anknytning till bygden, som därigenom vinns. En sådan lokal anknytning

är önskvärd även framgent och av denna anledning bör i regionalstyrelserna

— eventuellt utöver de av kommittén föreslagna sju ledamöterna — ingå

någon ledamot som representant för den bygd, där skolan är belägen. I lik­

het med kommittén anser förbundet, att skolor med annan huvudman än

landsting bör beredas möjlighet att ha helt egen styrelse.

Svenska lantarbelsgivareföreningen ansluter sig till kommitténs uppfatt­

ning, att ledningen av lantbrukets yrkesskolor i normalfallet bör handhas av

regionala styrelser för att åvägabringa erforderlig samordning. De regio­

nala styrelserna bör emellertid enligt föreningens uppfattning ha en sådan

sammansättning att den betydelsefulla anknytningen till bygden inte även­

tyras.

Svenska lantarbetareförbundet anser, att landstingen bör överta huvud­

mannaskapet för samtliga lantbruksskolor. En gemensam styrelse för samt­

liga skolor inom landstingsområdet, vilket synes förbundet välbetänkt, kan

därmed lättare åstadkommas. Förbundet förordar vidare, att landstingen i

egenskap av huvudmän för skolorna får ett stort inflytande vid tillsättning­

en av styrelse. God kontakt bör enligt förbundet hållas med hushållnings­

sällskapen, lantbruksnämnderna och skogsvårdsstyrelserna. Även jordbru­

karnas organisationer bör, liksom arbetstagarnas inom områden, där detta

med hänsyn till omständigheterna lämpligen kan ske, vara representerade i

styrelserna. Denna representation bör ordnas antingen inom ramen för de

av landstingen utsedda ledamöterna eller på annat sätt.

Lantbrukshögskolans lärarkollegium delar kommitténs uppfattning, att de

föreslagna regionala skolstyrelserna bör kunna främja samordningen samt

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1962

79

en praktisk tillämpning av utfärdade bestämmelser och direktiv. Då försla­

get avser en ganska väsentlig förändring, synes omorganisationen emeller­

tid böra ske successivt, d. v. s. till en början på prov på några håll i landet.

Därigenom borde värdefulla erfarenheter till stöd för den fortsatta utveck­

lingen kunna vinnas.

Tjänstemännens Centralorganisation anför bl. a. följande.

Vi vill särskilt poängtera betydelsen av ett intensivare samarbete mellan

lantbrukets skolor å ena sidan och hushållningssällskap, lantbruksnämnder

och skogsvårdsstyrelser å den andra. Den förbistring, som råder i fråga om

huvudmannaskap för skolorna och deras anknytning till olika regionala or­

gan, är en svaghet, som tydligen efter ett eventuellt genomförande av kom­

mitténs förslag alltjämt skulle existera. En organisatoriskt sammanhäng­

ande kedja från lantbrukshögskolan, forskning och försök till yrkesunder­

visning i slutna kurser och undervisning och rådgivning ute på fältet, skulle

ha varit ägnad att effektivisera och rationalisera utbildningen.

På skogens område tillämpas redan en viss regional samverkan, därige­

nom att skogsvårdsstyrelserna även har hand om den skolmässiga yrkes­

utbildning i skogsbruk, som bedrivs vid skogsbruksskolorna. De remissin­

stanser, som är verksamma inom detta område, är genomgående mycket po­

sitiva till denna samverkan. Man anser emellertid, att samordningen i fråga

om lantbrukets yrkesskolor bör ordnas på analogt sätt som inom skogsom­

rådet, varvid den regionala ledningen bör anförtros åt hushållningssällska­

pen. Synpunkter av detta slag har framförts av domänstyrelsen, skogssty­

relsen och skogsvårdsstyrelserna i landet.

Domänstyrelsen anser, att den regionala ledningen bör ligga på länspla-

net men vara knuten till hushållningssällskapen i enlighet med förslaget i

herr Hjorths särskilda yttrande. Styrelsen anför bl. a. följande.

Erfarenheterna inom den skogliga yrkesutbildningen ger vid handen, att

det är lämpligt att ha den regionala ledningen länsbunden. En dylik anord­

ning bör även för lantbruksundervisningen i väsentlig grad underlätta och

förenkla arbetet för tillsynsmyndigheten. Länsledningen synes därvid böra

anförtros åt hushållningssällskapen.

Skogsstyrelsen, som i ärendet hört samtliga skogvardsstyrelser, framhål­

ler att ungefär hälften av styrelserna ansluter sig till det i herr Hjorths sär­

skilda yttrande framlagda förslaget att hushållningssällskapens förvaltnings­

utskott skall fungera som regionala styrelser. Motiveringen härför är i re­

gel att det synes önskvärt att samordna rådgivningen på jordbrukets områ­

de med verksamheten vid lantbruksskolorna. Några skogsvårdsstyrelser an­

sluter sig till kommittémajoritetens förslag med i huvudsak den motivering,

som anförts i följande yttrande av skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län.

Skogsvårdsstyrelsen vill understryka behovet av samordning av verksam­

heten skolorna emellan. Erfarenheterna torde ha visat, att detta med hän­

syn till kurstyper och undervisningens uppläggning är synnerligen ange­

läget. Behovet av en regional samordning kan dessutom väntas öka ytterli­

gare. Beträffande den regionala skolstyrelsen finns det enligt skogsvårds-

styrelsens uppfattning otvivelaktigt goda skäl för den lösning, som herr

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962

80

Hjorth förordat. Med hänsyn till vad som i betänkandet uttalats om lands­

tingens direkta inflytande på skolverksamheten anser sig dock styrelsen

vilja ansluta sig till utredningsmajoritetens förslag. Styrelsen vill under

alla förhållanden bestämt avstyrka det förslag angående skolornas närmaste

ledning, som framlagts av herr Söderqvist i särskilt yttrande och som inne­

bär, att de lokala skolstyrelserna bibehålls och inordnas under länsskol-

nämnderna.

Vissa skogsvårds styrelser anser, att organisationsfrågan bör ytterligare

övervägas.

Skogsstyrelsen framhåller för egen del bl. a., att styrelsens erfarenheter

av direkt samordnad utbildning, rådgivning och biträdesverksamhet på

skogsbrukets område under skogsvårdsstyrelsernas ledning visar, att en så­

dan sammankoppling varit synnerligen gynnsam för utbildningsarbetet. Det­

ta synes tala för att lantbruksskolorna borde ha stor nytta av att stärka

kontakterna med bl. a. hushållningssällskapen. Skogsstyrelsen anför vidare

följande.

I likhet med kommittén anser styrelsen, att lantbruksundervisningen

knappast kan vara en primärkommunal uppgift. Med den spridda rekrvte-

ring, som är karakteristisk för både jordbrukets och skogsbrukets yrkes­

skolor, krävs i de allra flesta fall ett vida större upptagningsområde för en

rationellt utbyggd skola än en enskild kommun eller ett par tre i skolfrå­

gor samverkande kommuner. Lantbruksskolornas tilltänkta inriktning och

samverkan i olika avseenden kommer att ytterligare framhäva deras prägel

av regionala utbildningsanstalter.

önskvärdheten av nära samordning mellan yrkesskola samt upplysnings-

och rådgivningsverksamhet synes styrelsen närmast tala för att hushåll­

ningssällskapens förvaltningsutskott ur utbildningssynpunkt skulle vara

särskilt lämpade som regionala organ för skolorna. Därigenom skulle ut­

bildningsresurserna lättare kunna fördelas mellan undervisning på olika

stadier, samtidigt som personalen rationellt kunde disponeras för olika ar­

betsuppgifter.

Kommitténs förslag om att inrätta särskilda regionala styrelser för lant­

bruksskolorna innebär emellertid enligt skogsstyrelsens uppfattning en klar

förbättring i jämförelse med nuvarande förhållanden. Styrelsen anser sig

därför inte böra avstyrka en lösning i anslutning till majoritetsförslaget.

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund, Hushållningssällskapens

förbund samt Riksförbundet Landsbygdens folk för fram tanken på att

komplettera kommitténs förslag om regionala skolstyrelser på så sätt att

varje skola förses med ett särskilt arbetsutskott för att tillgodose den önsk­

värda kontakten med den bygd, där skolan är belägen.

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund vill i första hand bibehålla

de nuvarande lokala styrelserna. Om emellertid förslaget om regionala skol­

styrelser skulle komma att genomföras, bör enligt förbundet följande till-

lägg till detsamma göras. 1

1. Vid varje lokalt belägen skola (eller skolor) inrättas ett arbetsutskott

bestående av två ledamöter från den regionala styrelsen samt rektor (eller

Kungi. Maj:ts proposition nr 103 år 1962

81

rektorerna) som ordinarie ledamöter. Om så befinns lämpligt eller nödvän­

digt med hänsyn till skolornas antal inom landstingsområdet, kan en och

samma styrelseledamot delta i mer än ett arbetsutskott. Arbetsutskottens

uppgift skall vara att fatta beslut i frågor av mindre vikt samt att förbereda

frågor, som skall avgöras av den regionala styrelsen.

2. I den regionala styrelsen skall resp. skolas rektor vara föredragande i

frågor, som berör dennes skola.

3. För att samordningen mellan all lantbruksundervisning inom området

skall bli fullständig bör lantbruksdirektören eller den, som han i sitt ställe

förordnar, vara adjungerad ledamot i den regionala skolstyrelsen. Likale­

des bör länsskolinspektören inte endast äga närvara vid styrelsens sam­

manträden utan i likhet med lantbruksdirektören vara adjungerad ledamot

av styrelsen.

4. I län med splittrat huvudmannaskap för de olika skolorna bör dessa

ha rätt till egen lokal styrelse utan särskilt medgivande av Kungl. Maj:t. I

de fall, där huvudmännen eventuellt önskar träffa överenskommelse om ge­

mensam styrelse, bör rätt föreligga att utöka styrelsen på sådant sätt, att de

olika huvudmännen erhåller tillfredsställande representation i styrelsen.

Hushållningssällskapens förbund är närmast av den uppfattningen, att

det särskilt med hänsyn till skolornas förankring i bygden erfordras en lo­

kal styrelse för varje skola. Om det likväl av samordningsskäl anses be­

hövligt med regionala skolstyrelser, föreslår förbundet, att särskilda arbets­

utskott utses för varje skola.

Riksförbundet Landsbygdens folk, anför bl. a. följande.

Förbundet delar utredningens uppfattning, att ett intimt samarbete be­

hövs mellan de olika yrkesskolorna på lantbrukets område inom ett län,

men anser, att ett sådant samarbete kan upprätthållas, även om särskilda

skolstyrelser bibehålls för varje enskild skola. Det erforderliga samarbetet

skulle kunna åstadkommas genom en samarbetsnämnd med representanter

från de enskilda skolornas styrelser och berörda organ. Eventuellt skulle

organisationen kunna byggas upp så att man i enlighet med kommitténs för­

slag tillsätter en regional styrelse men att varje skola förses med ett särskilt

arbetsutskott.

Skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning samt 1955 års sak­

kunniga för yrkesutbildningens centrala ledning och viss lärarutbildning an­

ser, att länsskolnämnden bör bli det organ, som på det regionala planet

anförtros den nödvändiga samordningen mellan de olika inom ett lands­

tingsområde förefintliga lantbruksskolorna.

Överstyrelsen för yrkesutbildning anför bl. a. följande.

Härigenom uppnår man, att lantbruksskolornas nuvarande jämförelsevis

isolerade ställning bryts och att man får till stånd en samordning även med

övriga yrkesskolor. Som överstyrelsen ser saken skulle denna ordning en­

dast underlätta rekryteringen till lantbruksskolorna och därmed befrämja

utbildningen av arbetskraft för jordbrukets behov. Den avgjort största de­

len av den vid lantbrukets yrkesskolor bedrivna undervisningen är av teo­

retisk natur. Det är uppenbart, att avsevärda förenklingar i själva skolor­

ganisationen skulle kunna uppnås, om denna form av utbildning samord­

nades med den vid de kommunala och centrala yrkesskolorna bedrivna yr­

kesutbildningen. Man skulle på denna väg komma till rätta med nuvaran­

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962

82

de orationella anordning, att en kommunal yrkesskola i en typisk iord-

bruksbygd i praktiken knappast har möjlighet att ordna yrkesutbildning

för jordbrukets behov men väl kan ordna utbildning för vilken annan nä­

ring som helst, överstyrelsen anser sig sakna anledning att ta ställning till

fragan om sättet för utformningen av de lokala skolstyrelserna för lant­

bruksskolorna.

195o års sakkunniga för yrkesutbildningens centrala ledning och viss lä­

rarutbildning anför bl. a. följande.

De sakkunniga anser, att den regionala ledningen bör utövas av ett för

yrkesutbildningen i dess helhet gemensamt organ. Eftersom det redan finns

ett regionalt organ på undervisningens område, nämligen länsskolnämnder-

lua’ fl".ner de sakkunniga det önskvärt, att nämnderna blir regionala organ

aven för yrkesutbildningen. Blir länsskolnämnden regional myndighet även

för yrkesutbildningen, får den goda möjligheter att samordna den obligato­

riska skolans förberedande jordbruksutbildning med lantbruksskolornas yr­

kesutbildning. Länsskolnämndens främsta uppgift i fråga om yrkesutbild­

ningen bör enligt de sakkunnigas mening bli att leda planeringen av denna

inom länet och samordna de utbildningsåtgärder, som vidtas av olika hu­

vudman. I övrigt bör lokala styrelser för skolorna i huvudsak ansvara för

dessas ledning.

Lantbruksstyrelsen, styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lant-

bruksförsök, skogs- och lantbruksakademien, Svenska lantmannaskolornas

lärareförening samt Svenska lanthushållslärarinnornas förening avstyrker

kommitténs förslag om regionala skolstyrelser och förordar i första hand,

att anordningen med lokala skolstyrelser bibehålies. Även dessa remissin­

stanser anser emellertid, att en viss samverkan inom landstingsområdena

bör uhecklas men att denna närmast bör ske genom någon form av sam-

arbetsnämnd, som emellertid inte skall vara beslutande utan endast ha råd­

givande uppgifter.

Lantbruksstyrelsen, som avstyrker kommitténs förslag om regionala skol­

styrelser, anför härom bl. a. följande.

För det länsvisa samarbetet i fråga om planeringen av kursverksamheten

och kursernas fördelning på de olika skolorna behövs endast ett samord­

nande organ. Att av denna anledning bilda regionala styrelser och avskaffa

de enskilda skolstyrelserna kan lantbruksstyrelsen inte finna vara riktigt.

De lokala styrelserna har en bättre förankring i bygden och kan förutsättas

intressera sig mer för de egna skolorna än regionala styrelser. Behovet av

samarbete kan väl tillgodoses med hjälp av hushållningssällskapens eller

landstingens undervisningsnämnder. Om kommitténs förslag följs, skulle

lantbrukets yrkesskolor bli de enda skolor av denna typ, som inte har egna

styrelser. För de icke Iandstingsägda skolorna måste inordnandet under en

regional styrelse med beslutanderätt betyda, att dessa skolor skulle få över­

lämna förvaltningen av skoljordbruk och övriga tillgångar, så att huvud­

mannen knappast kunde öva tillräckligt inflytande härpå. Därest emellertid

regional skolstyrelse anses böra komma till stånd, bör möjlighet finnas att

efter medgivande av Kungl. Maj :t vid sådan skola utse särskild skolstyrelse.

Om frågan beträffande skolornas styrelse på grund av sin komplicerade na­

tur anses böra bli föremål för förnyat övervägande efter det att »1955 års

sakkunniga för yrkesutbildningens centrala ledning» företett sin utredning,

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1962

83

är det dock angeläget, att övriga av lantbruksundervisningskommittén be­

handlade frågor löses utan dröjsmål.

Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök anser, att

nuvarande system med skilda styrelser för lantbrukets yrkesskolor bor bi-

behållas

Skogs- och lantbruksakademien, som avstyrker kommitténs förslag om

regionala skolstyrelser, anser att nu verksamma lokala styrelser har en bätt­

re kontakt med skolornas verksamhetsområden och även måste förutsattas

äga ett större intresse för den enskilda skolans verksamhet än en regional

styrelse. Den önskvärda samordningen bör enligt akademiens uppfattning

ske — förutom genom den centrala tillsynsmyndigheten — genom hushåll­

ningssällskapens eller landstingens undervisningsnämnder.

Svenska lantmannaskolornas lärareförening betraktar det som ett oefter­

givligt krav, att vederbörande skolas huvudman liksom hittills tillförsäkras

ett avgörande inflytande på skolans ledning, och anför i anslutning härtill

bl. a. följande.

Kommittémajoritetens förslag tillgodoser möjligen detta villkor beträf­

fande de landstingsägda skolorna men däremot inte beträffande de skolor,

som drivs av annan huvudman, exempelvis hushållningssällskap eller stittel-

se. Med största säkerhet torde det vara mest ändamålsenligt att behalla de

nuvarande lokala styrelserna. Den önskvärda samordningen mellan skolorna

inbördes samt mellan skolorna och hushållningssällkapen, lantbruksnämn­

derna och skogsvårdsstyrelserna borde kunna åstadkommas genom att lägga

samordningsuppgifterna på redan befintliga organ, t. ex. de nya program-

nämnderna eller också hos landstingens undervisningsnämnder. En sadan

nämnd kan självfallet inte bli något beslutande organ utan får endast karak­

tären av rådgivande, informerande och orienterande instans.

Det måste i detta sammanhang framhållas, att all den verksamhet, som

organen för undervisning och rådgivning på jordbrukets och skogsbrukets

områden utövar, är avsedd till båtnad för jord- och skogsbruksföretagaren

och hans anställda. Det måste vara felaktigt att splittra denna verksamhet i

så hög grad som nu sker. Att i tämligen omedelbart grannskap av en reuan

befintlig lantmannaskola, där skogsundervisning bedrivs och som inte ar

till fullo belagd, uppföra en helt ny skogsbruksskola, som också kanske kom­

mer att gå för halv maskin, synes vara att i hög grad misshushålla med all­

männa medel. Sett ur den synpunkten skulle det måhända vara riktigt att

helt radikalt göra en enda regional institution, som hade hand om all denna

verksamhet inom jordbruk med tillhörande skogsbruk.

Svenska lanthushållslärarinnornas förening, som är tveksam till kommit­

téns förslag om regional skolstyrelse, anför bl. a. följande.

Ledamöterna inom en sådan regional styrelse kan knappast tänkas in­

tressera sig lika mycket för varje enskild skola som ledamöterna i en .lo­

kal styrelse för endast en eller högst tva skolor. Enligt föreningens mening

har de lokala skolstyrelserna betytt mycket för skolornas utveckling. För­

eningen vill därför förorda, att de lokala skolstyrelserna bibehålls. I de fall

lanthushållsskola och lantbruksskola har gemensam skolstyrelse vill för­

eningen påpeka nödvändigheten av att styrelsen sammansätts, så alt do

båda skolornas undervisningsområden blir likvärdigt beaktade.

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1962

deu stan?1?de lantbruksundervisningen är det dock av en utomordent-

MoS 0.r betydelse med ett gott samarbete mellan de organ, som bedriver

undervisning och upplysning på jordbrukets område. I framtiden torde man

hushån^na TeC , ,Vaf n,UiSt u,tökat utbyte av lärarkrafter mellan lant­

hushållsskolor, lantbruksskolor och hushållningssällskap. Dessutom synes

lmV1uataV “o® °TaSe?tll§ betydelse för elevernas utbildning med utökat

dä^rbeH

lantb,ushalls- och lantbruksskolor. Föreningen föreslår

darfor, att vid sidan av de lokala skolstyrelserna inrättas något slag av sam-

arbetsorgan med förslagsvis en ledamot från varje skolstyrelse§samt le-

ttSetdd f3V bushalIningssällskap och lantbruksnämnd, såvida inte

arbetsorganet f°r dCSSa °r§an SåS°m ledamot av skolstyrelsen ingår i sam-

Stalens lönenämnd ifrågasätterj om inte arvoden, reseersättningar o. d.

i 1 ledamöterna i de regionala skolstyrelserna bör regleras centralt för att

undvika olikheter de skilda skolstyrelserna emellan.

2

. Lantbruksundervisningens centrala ledning

Det overvagande antalet remissinstanser har anslutit sig till lantbruks-

undervisningskommitténs uppfattning, att lantbruksstyrelsen även i fort­

sättningen bor vara central tillsynsmyndighet för lantbrukets yrkesskolor.

Av de centrala remissinstanserna delas denna uppfattning sålunda av lant-

ru 'sstyrelsen, domänstyrelsen, skogsstyrelsen, jordbrukets upplysnings-

namnd Sveriges lantbruksförbund, Hushållningssällskapens förbund, Riks­

förbundet Landsbygdens folk, Svenska ^arbetsgivareföreningen, Sveriges

agronom- och lantbrukslärareförbund, Svenska lantmannaskolornas lärare-

oremng samt Svenska lanthushållslärarinnornas förening. Statskontoret och

Svenska landstingsförbundet har emellertid ansett, att den nuvarande orga­

nisationen med lantbruksstyrelsen som central tillsynsmyndighet för lant­

bruksundervisningen bör bibehållas tills vidare i avvaktan på resultatet av

pågående utredning avseende den centrala ledningen av hela yrkesutbild­

ningen. Överstyrelsen för yrkesutbildning, 1955 års sakkunniga för yrkes­

utbildningens centrala ledning, Svenska lantarbetareförbundet och Svenska

facklärarförbundet har i anslutning till det av herr Söderqvist i särskilt ytt­

rande framförda förslaget förordat överstyrelsen för yrkesutbildning som

central tillsynsmyndighet även för lantbruksundervisningen. Samma förord

ges aven av landstingens förvaltningsutskott i Södermanlands, Jönköpings,

Värmlands, Västmanlands, Örebro, Jämtlands och Västernorrlands län.

Bortsett från förvaltningsutskotten i Västerbottens och Hallands län, vilka

inte tagit ställning i denna fråga, har förvaltningsutskotten i de övriga sex­

ton landstingen eljest uttalat sig för lantbruksstyrelsen som central till­

synsmyndighet för lantbruksundervisningen. Av samma mening är även

praktiskt taget samtliga hushållningssällskap och skogsvårdsstyrelser.

Ur de remissyttranden, i vilka lantbruksstyrelsen förordats som central

tillsynsmyndighet för lantbruksundervisningen torde följande få återges.

85

Sveriges lantbruksförbund anför sålunda bl. a. följande.

Förbundet finner, att de skäl kommittén förebragt för att lantbrukssty-

relsen skall vara tillsynsmyndighet är synnerligen tungt vägande. Speciellt

vill förbundet understryka det nära samband, som råder mellan lantbruks-

undervisningen samt hushållningssällskapens och även lantbruksnämnder­

nas verksamhet, vilket motiverar, att dessa organ ligger under samma cen­

trala tillsynsmyndighet. Starka skäl finns även för att lanthushållsunder-

visningen skall stå under lantbruksstyrelsens överinseende. Framtidens

lanthushållsskola föreslås ju inrikta sin utbildning mer på de för en hus­

mor i ett jordbruksföretag väsentliga ämnena, vilket är ett skäl till att den

centrala ledningen av lanthushållsundervisningen handhas av lantbruks-

styrelsen.

Hushållningssällskapens förbund och Riksförbundet Landsbygdens folk

anser, att den nuvarande ordningen med lantbruksstyrelsen som tillsyns­

myndighet innebär mycket påtagliga fördelar, inte minst med hänsyn till

den nära och ständiga kontakt, som måste förefinnas mellan lantbruksun-

dervisningen och rationaliseringsåtgärderna inom näringen. Under alla om­

ständigheter bör enligt Hushållningssällskapens förbund en eventuell för­

ändring i fråga om central tillsynsmyndighet behandlas i ett större sam­

manhang än det förevarande.

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund anför till stöd för sin an­

slutning till kommitténs förslag om lantbruksstyrelsen som central tillsyns­

myndighet bl. a. följande.

Framförallt inom jordbruket är det viktigt, att undervisning och rådgiv­

ning sker i nära anknytning till försöks- och forskningsverksamheten på

området samt snabbt anpassas efter nya rön och efter ändringar i jord­

brukspolitiken. För att samarbetet mellan dessa olika grenar av verksam­

heten på jordbrukets område skall bli så effektiv och snabbt verkande som

möjligt är det ytterst angeläget, att de hålles samman under ett och samma

fackdepartement. Trots detta bör givetvis samråd i olika yrkesutbildnings-

frågor ske mellan lantbruksstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning.

När det gäller lanthushållsskolorna finner förbundet herr Södcrqvists för­

slag om att skilja dem från lantbruksundervisningen i övrigt som mycket

olyckligt. Av undersökningar inom lantbruksstyrelsens jordbruksekonomis-

ka byrå framgår att det stora flertalet husmödrar inom jordbruket gör en

betydande arbetsinsats inom företaget. Om man utgår från att en lantarbe­

tare för full tjänst arbetar drygt 2 000 timmar per år, finner man, att inom

storleksgrupperna II, III, IV och V resp. 58, 52, 42 och 24 procent av hus­

mödrarna gör minst en fjärdedel av full arbetstid i jordbruket. Minst halv­

tid i jordbruket gör inom dessa storleksgrupper resp. 24, 23, 16 och 7 pro­

cent av husmödrarna. Förbundet finner det angeläget, att lanthushållssko­

lorna i sill undervisning tar hänsyn till dessa förhållanden och att ett nära

samarbete etableras med övrig undervisning och rådgivning på lantbrukets

område. Detta kan ske på många olika sätt, bl. a. genom utbyte av lärar-

krafter, anordnande av gemensamma diskussioner för lantbruks- och lant-

hushållsskolornas elever och ett nära samarbete med hushållningssällska­

pens olika konsulenter samt lantbruksnämndernas tjänstemän.

Av vad nu framhållits torde framgå, alt förbundet finner det mycket an­

geläget, att lantbruksskolor, lanthushållsskolor, hushållningssällskap och

lantbruksnämnder hålls samman under eu gemensam central tillsynsmyn­

dighet. Detta är enligt förbundets mening eu första förutsättning för eu

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962

86

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962

samordning och utformning av undervisningen och rådgivningen, som blir

till hela jordbruksföretagets och jordbrukarfamiljens bästa.

Svenska lantmannaskolornas lärareförening påpekar, att jordbruket som

näring intar en särställning.

Inga andra näringsgrenar representeras av ett särskilt fackämbetsverk.

I jordbrukets fall är detta dock synnerligen välmotiverat, enär det arbetar

under synnerligen skiftande geografiska och därav betingade olikartade för­

hållanden. Med lantbruksstyrelsens nuvarande uppbyggnad som central

myndighet för hushållningssällskap och lantbruksnämnder har den själv­

fallet de allra bästa förutsättningar att även liksom hittills administrera

lantbrukets yrkesskolor. Som bekant är det så, att undervisning och råd­

givning griper in i varandra och är svåra för att inte säga omöjliga att skil­

ja åt, vilket man sannolikt inte heller bör försöka.

Liknande synpunkter anförs av Svenska lanthushållslärarinnomas för­

ening.

Ur remissyttrandena från dem, som förordat överstyrelsen för yrkesut­

bildning som central tillsynsmyndighet för lantbruksundervisningen, må

följande anföras.

Överstyrelsen för yrkesutbildning framhåller, att en samordning av lant­

brukets yrkesutbildning med andra grenar av utbildningsverksamheten skul­

le bli till lantbrukets fromma. Till stöd härför framhåller överstyrelsen bl. a.

följande.

Genom att föra in lantbruksundervisningen under överstyrelsen skulle

dennas omfattande erfarenheter rörande yrkesutbildningen och dess proble­

matik komma att ställas till lantbruksundervisningens förfogande. Inom

överstyrelsen finns redan särskilda byråer inrättade för de olika näringsgre­

narnas speciella behov. Införs lantbruksundervisningen under överstyrel­

sen, bör naturligen en särskild byrå inrättas för denna gren av yrkesutbild­

ningen. Några speciella svårigheter att förse verket med erforderlig sakkun­

skap inom olika näringsområden har hittills inte förekommit. Det har tvärt­

om visat sig att, även om betydande olikheter föreligger mellan skilda nä­

ringsområden, det ändock föreligger många likartade problem. Erfarenhe­

terna från arbetsfälten har vidare kunnat nyttiggöras på ett helt annat sätt

än om den nuvarande organisatoriska samordningen inte funnits.

Lantbruksundervisningens behov av samarbete med jordbrukets övriga

organ är inte något för lantbruket specifikt drag. Ett dylikt samarbete måste

förefinnas inom alla områden. Enligt överstyrelsens erfarenheter har ett dy­

likt samarbete och ömsesidigt utbyte av erfarenheter inte försvårats genom

att olika former av yrkesutbildning sammanförts under ett enda ämbets­

verk. Att lantbruksundervisningens speciella problem inte skulle vinna till­

räckligt beaktande, om denna gren av yrkesutbildning ges en analog ställ­

ning med annan yrkesutbildning, måste innebära en felbedömning från

kommittémajoritetens sida. överstyrelsen ansluter sig sålunda till det för­

slag, som framlagts av herr Söderqvist i dennes särskilda yttrande.

1955 års sakkunniga för yrkesutbildningens centrala ledning och viss lä­

rarutbildning upplyser, att de avser att i ett kommande betänkande fram­

lägga förslag även beträffande ledningen av lantbrukets yrkesutbildning. Med

hänsyn härtill finner de sakkunniga det naturligt, att den speciella frågan

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 dr 1962

87

om den centrala ledningen av lantbrukets yrkesutbildning avgörs i samband

med den större frågan om utformningen av den centrala ledningen av yr­

kesutbildningen i dess helhet. Beträffande sin syn på frågan för lantbru­

kets del anför de sakkunniga i huvudsak följande.

De sakkunniga har ännu inte tagit definitiv ställning till spörsmålet om

den centrala ledningen för lantbrukets yrkesutbildning men lägger i huvud­

sak samma synpunkter på denna fråga, som herr Söderqvist gjort i sitt sär­

skilda yttrande. De sakkunniga anser det sålunda önskvärt, att all yrkesut­

bildning — för jordbruket lika väl som för andra näringar — får arbeta un­

der likvärdiga betingelser och att det ekonomiska stödet till yrkesutbild­

ningen från det allmännas sida utformas på ett likvärdigt sätt. Dessa önske­

mål kan enligt de sakkunniga lättare uppfyllas, om yrkesutbildningens vik­

tigaste grenar centralt leds av ett enda ämbetsverk än om ledningen såsom

hittills skall vara fördelad mellan flera olika ämbetsverk. Om en gemensam

central ledning för yrkesutbildningen kan åstadkommas, kommer detta en­

ligt de sakkunnigas mening att bli till gagn även för lantbrukets yrkesut­

bildning.

Svenska lantarbetareförbundet anför bl. a. följande.

Vid den utbyggnad av hela yrkesundervisningen, som pågår, bör lant-

bruksundervisningen inte isoleras från annan yrkesundervisning. Speciellt

i fråga om lanthushållsskolorna torde en samordning med övrig huslig yr­

kesutbildning vara påkallad. Lanthushållen skiljer sig numera inte vare sig

i fråga om storlek eller arbetsuppgifter nämnvärt från andra hushåll. De

rena jordbruksämnena bör saklöst kunna strykas. Ett ytterligare skäl till

att man begränsar sig till hushållsgöromålen är att eleverna i allt större ut­

sträckning rekryteras även från icke jordbrukarhem.

Svenska facklärarförbundet anser, att den centrala ledningen av yrkes­

utbildningen inom lantbruket i avvaktan på kommande beslut om en för all

utbildning gemensam ledning bör ankomma på överstyrelsen för yrkesut­

bildning. Förbundet finner även en närmare anknytning till länsskolnämn-

derna påkallad och delar i detta avseende helt de synpunkter, som framförts

av herr Söderqvist i det särskilda yttrandet.

Landstingets förvaltningsutskott i Södermanlands län anser det enda rik­

tiga vara, att en central skolmyndighet för all undervisning inrättas och att

samtidigt en betydande decentralisering av arbetsuppgifter och beslutande­

rätt till t. ex. länsskolnämnderna och skolornas huvudmän genomförs.

3. Lantbruksstgrelsens undervisningsbgrå

Statens lönenämnd har ingen erinran mot den föreslagna löneställningen

för de två vid lantbruksstyrelsens undervisningsbyrå placerade tjänster, som

kommittén anser böra omregleras.

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund samt Svenska lanthushålls-

lärarinnornas förening yrkar på att den av kommittén föreslagna tjänsten

som förste byråinspektör i lönegrad A 23 omändras till tjänst som byrådi­

rektör i lönegrad A 24, eftersom stora krav måste ställas på innehavaren

som ensam specialist på lanthushållsskolor och hemkonsulentverksamhet.

Sveriges lantbruksförbund tillstyrker, att den av kommittén föreslagna

88

tjänsten som förste byråinspektör inrättas, så att den centrala ledningen av

lanthushållsundervisningen tillfredsställande kan handhas.

Statskontoret anser, att i rådande ovisshet beträffande organisationsfrågan

tjänsteförändringar inte bör vidtas vid lantbruksstyrelsens undervisnings-

byrå.

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962

XI. Vissa skolorganisatoriska problem

A. Kommittén.

Läsår och undervisningstid. Om nuvarande förhållanden anför lantbruks-

undervisningskommittén följ ande.

Den årliga undervisningstiden vid lantbrukets yrkesskolor varierar f. n.

från 21 veckor och upp till 50 veckor. Lärarna är i princip tjänstgöringsskyl­

diga hela året och åtnjuter författningsenlig semester. Omfattningen av de

enskilda lärarnas årliga undervisning, mätt i antal veckor, kommer därför

att variera, beroende på den egna semesterns längd.

Vid andra skolformer pågår undervisning i regel 39 veckor under ett läs­

år. Variationer förekommer både uppåt och nedåt. Att undervisning pågår

mer än 42 veckor under ett och samma läsår är dock sällsynt. Under tid, då

ingen undervisning pågår, åtnjuter såväl elever som lärare ferier. Förekom­

sten av ferier betingas främst av elevernas behov av uppehåll i studierna

men även av skolorganisatoriska skäl, såsom kursernas längd, nödvändig­

heten av att ur schematekniska synpunkter samtliga lärare bör vara i tjänst

samtidigt m. m.

Det förhållandet, att undervisningen vid lantbrukets yrkesskolor i många

fall är utsträckt över hela året, har, enligt vad kommittén inhämtat, lett till

att semester i ökad omfattning måste uttas under pågående kurs. Detta med­

för, antingen att undervisningen under vissa perioder måste upprätthållas

med mindre antal lärare än normalt eller att semestervikarier måste anstäl­

las. Det har också visat sig, att svårigheter kan uppstå att sysselsätta lärare

under de uppehåll, som av hänsyn till eleverna måste förläggas i anslutning

till större helger. I princip är lärarna tjänstgöringsskyldiga under dessa ti­

der.

Med hänsyn till anförda olägenheter har kommittén ansett sig böra för­

orda, att undervisningen vid lantbrukets yrkesskolor i regel skall pågå 42

veckor per läsår och att lärarnas tjänstgöringsskyldighet skall omfatta un­

dervisning med visst antal timmar per vecka under 42 veckor, övrig del av

året bör helårsanställd lärare åtnjuta ferier. Kommittén anför i anslutning

härtill bl. a. följande.

Ferier kommer alltid mera regelmässigt att uttas i samband med de stör­

re helgerna jul och påsk. Ferier i övrigt bör inte ovillkorligen förläggas till

sommarhalvåret. Hur stor del av ferierna, som kan förläggas till sommaren,

måste bli beroende av skolans kursprogram. Det torde i åtskilliga fall, åt­

minstone vad lantbruksskolorna beträffar, bli lämpligt att förlägga en del av

ferierna till oktober månad. Kursuppehåll vid lantbruksskolorna kan som­

martid med fördel förläggas till för jordbruket arbetsbråda perioder, varige­

89

nom eleverna får möjlighet delta i arbetet på hemgården. De elever, som har

långt till sina hem eller kommer från icke jordbrukarhem, bör, om de så

önskar, kunna beredas möjlighet att praktisera på skol jordbruket eller av

skolan placeras på lämpliga praktikgårdar.

Rektor bör enligt kommittén liksom hittills vara tjänstgöringsskyldig hela

året samt åtnjuta författningsenlig semester. Under rektors semester bör lä­

rare kunna förordnas som vikarie. I den man detta sker under kursfri tid,

bör särskild ersättning härför utgå efter i huvudsak samma regler, som gäl­

ler för motsvarande förhållande inom det obligatoriska skolväsendet.

Tiden för början och slutet av läsåret kan, framhåller kommittén, behöva

variera från skola till skola. Vid flertalet skolor löper läsaret från 1 novem­

ber till 31 oktober påföljande år. Enligt gällande stadga må lantbruksstyrel-

sen på framställning av skolans styrelse medge jämkning härutinnan Kom­

mittén anser, att gällande bestämmelser därmed ger den smidighet, som er­

fordras, och har inte funnit anledning att i detta avseende föreslå ändringar.

Undervisning savdelningarnas storlek. I fråga om nuvarande förhållan­

den anför lantbruksundervisningskommittén bl. a. följande.

Antalet lärare vid lantbrukets yrkesskolor bestäms f. n. av lantbrukssty-

relsen på förslag av resp. skolstyrelse. Lantbruksstyrelsen följer härvid vis­

sa riktlinjer, enligt vilka antalet lärare ställs i relation till det genomsnitt­

liga elevantalet vid resp. skola. En lantmannaskola med 15—30 elever i

vinterkurs, längre kurs eller helårskurs får sålunda anställa rektor och en

ämneslärare, medan en skola med 31—45 elever får anställa rektor och två

ämneslärare o. s. v. Antalet elever per lärare uppgår alltså i genomsnitt till

10—15.

J .

.

Vid lanthushållsskolorna meddelas övervägande praktisk undervisning.

Genomgående görs en uppdelning av eleverna på smärre grupper än vid öv­

riga skolor. Detta har ökat behovet av lärartimmar, vilket i sin tur inne­

burit, att andra regler måst tillämpas vid fastställandet av antalet lärare.

Kommittén framhåller, att de speciella förhallanden, som råder vid lant­

brukets yrkesskolor medför, att några helt allmängiltiga regler för under-

visningsavdelningarnas storlek inte kan uppställas. Antalet ordinarie samt

extra ordinarie och extra lärare vid lantbrukets yrkesskolor bör, liksom hit­

tills, fastställas av tillsynsmyndigheten efter förslag av skolstyrelsen. En

avvägning torde böra göras med hänsyn till lärarnas tjänstgöring fördelad

på hela året, så att inte en alltför långt driven gruppindelning under topp-

belastningsperioderna skapar ytterligare disproportion i behovet av lärare

under vinter- resp. sommarhalvåret.

Vid yrkesskolor inom industri och hantverk, handel samt husligt arbete

gäller att minimiantalet elever per läraravdelning skall uppgå till minst

åtta. överstyrelsen för yrkesutbildning har dock möjlighet alt medge, att

bidrag må utgå till kurs, som vid igångsättandet har minst fem elever, vil­

ka på grund av läroämnenas fackliga natur inte lämpligen kan samman­

föras med elever i annan kurs. Förutsättningen härför är, att den undervis­

ning, som skall meddelas i kursen, anses vara av särskild betydelse under

redovisningsåret. Maximiantalet elever skall i regel utgöra vid kurs för hus­

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1962

ligt arbete 16 och vid kurs för handel samt kurs för industri och hantverk

av övervägande teoretisk karaktär 30.

Kommittén föreslår att i princip samma regler rörande minimiantal till-

lämpas även för kurserna vid lantbrukets yrkesskolor.

Ersättning åt lärare för extra undervisningstimmar (övertimmar). Kom­

mittén framhåller, att lärare, som åtar sig flera undervisningstimmar per

vecka än som svarar mot deras undervisningsskyldighet, vid flertalet andra

skolformer har rätt att uppbära särskild ersättning för övertimmar enligt

bestämmelserna i timlärarkungörelsen. Någon motsvarande möjlighet finns

inte vid lantbrukets yrkesskolor. Kommittén finner det skäligt, att ersätt­

ning för övertimmar kan utgå även till lärarna vid här ifrågavarande skolor.

Kommittén anför fortsättningsvis, att svårigheter ibland kan uppstå att

finna timlärare för de resttimmar, som återstår, sedan varje lärare tillde­

lats ett timantal svarande mot hans undervisningsskyldighet. Om i sådant

fall ersättning får utgå till skolans egna lärare, i den mån de åtar sig fler

undervisningstimmar än som motsvarar deras undervisningsskyldighet,

skulle enligt kommittén en önskvärd elasticitet skapas i fråga om utnytt­

jandet av lärarpersonalen. I vissa fall torde härigenom kunna undvikas, att

skolan måste anställa en ny heltidsanställd lärare under en toppbelastnings-

period.

Med hänvisning till vad som sålunda anförts föreslår kommittén, att lä­

rare vid lantbrukets yrkesskolor skall äga åta sig tjänstgöring utöver den

fastställda undervisningsskyldigheten, då detta av skolan och tillsynsmyn­

digheten bedöms ändamålsenligt. Beslut om i vilken utsträckning detta skall

få ske bör av tillsynsmyndigheten fattas i samband med att antalet tim-

lärartimmar fastställs för visst läsår. För sådan extra undervisning föreslås

lärarna få uppbära extra ersättning med samma belopp, som utgår till tim­

lärare. Statsbidrag härför bör enligt kommittén utgå efter samma bestäm­

melser, som föreslagits för timlärare.

Till rektor bör enligt kommittén inte utgå någon ersättning för övertim­

mar. Däremot bör rektor vid lantbruksskola i egenskap av förvaltare vid

skoljordbruket liksom hittills äga rätt uppbära förvaltararvode enligt Kungl.

Maj:ts bestämmande i varje särskilt fall.

Kurser och kurstyper. Enligt nuvarande stadga för lantbruksundervis-

ningsanstalterna skall vid skola under varje läsår anordnas en eller flera

huvudkurser. Enligt lantbruksundervisningskommittén synes det knappast

längre motiverat att definiera vissa av kurserna vid lantbrukets yrkessko­

lor som huvudkurser och att använda sig av häremot svarande indelning

eller terminologi. Kommittén föreslår därför, att begreppet huvudkurs inte

längre används i berörda sammanhang.

B. Yttranden

Det spörsmål i detta avsnitt, som tilldragit sig det största intresset bland

remissinstanserna, har varit frågan om lärarna vid lantbrukets skolor skall

ha ferier eller semester. I stor utsträckning har man ställt sig tvek­

91

sam till lantbruksundervisningskommitténs förslag att införa ferier i stället

för semester. Lantbruksstyrelsen, Svenska landstingsförbundet, Svenska

lantmannaskolornas lärareförening samt Sveriges agronom- och lantbruks-

lärareförbund anser det olämpligt att helt inställa undervisningen på som­

maren för att ferier skall kunna uttas. Förslaget om ferier avvisas av lands­

tingens förvaltningsutskott i Stockholms, Södermanlands, Gotlands, Ble­

kinge, Värmlands, Kopparbergs, Göteborgs och Bohus samt Norrbottens län.

Av landstingens förvaltningsutskott har endast det i Kristianstads län till­

styrkt förslaget. Även Svenska facklärarförbundet ansluter sig till förordet

för ferier. Statskontoret framhåller, att frågan om ferier eller semester bör

prövas vid förhandlingar med tjänstemannaorganisationerna.

Förslaget om 42 veckors läsår har tillstyrkts eller lämnats utan erinran

av samtliga remissinstanser utom Svenska facklärarförbundet och Svenska

landstingsförbundet.

Ur yttrandena må följande anföras.

Statskontoret framför principiella betänkligheter mot förslaget, att lärar­

na vid lantbrukets yrkesskolor skall åtnjuta ferier under tio veckor av året,

främst med hänsyn till att en önskvärd samverkan mellan skolorna och hus­

hållningssällskapen härigenom försvåras.

Lantbruksstyrelsen, som har vissa betänkligheter mot förslaget om ferier,

anför bl. a. följande.

Arbetet vid ett jordbruk är inte bundet till vissa terminer utan pågår året

runt, om än med vissa mindre arbetsbråda perioder. Det torde därför vara

mindre lämpligt att avbryta undervisningen någon längre tid under somma­

ren i den praktisk-teoretiska kursen, där eleverna har skölj ordbruket som

studieobjekt. Styrelsen anför vidare, att det är av stort värde för undervis­

ningen och av betydelse inte minst för lärarna själva, om dessa får delta i

skol jordbrukets skötsel genom att ta ansvar för olika delar av driften. Ge­

nom sådan praktisk verksamhet skaffar sig lärarna större erfarenhet och

får även större möjligheter att meritera sig för såväl konsulenttjänster som

rektorsbefattningar.

Svenska landstingsförbundet framhåller, att starka skäl talar för att nu­

varande anordning med semester för lärarna bibehålls, bl. a. med hänsyn till

att en lantbrukets yrkesskola om möjligt bör vara i verksamhet året runt.

Styrelsen är vidare tveksam, om man nu bör fastställa en undervisningstid

om 42 veckor per år och anpassa lärarnas tjänstgöringsskyldighet därtill.

F. n. pågår utredning angående vissa lönespörsmål beträffande yrkeslärare

och därmed likartade kategorier av lärare. Under sådana förhållanden synes

skäl föreligga att inte nu göra några ändringar beträffande hithörande för­

hållanden vid lantbrukets yrkesskolor.

Sveriges agronom- och lanlbrukslärareförbund anser, att kommitténs för­

slag beträffande läsårets längd är ett mycket viktigt steg åt rätt håll. I läng­

den torde det vara ohållbart att kräva betydligt större arbetsinsatser av lä­

rare vid lantbrukets yrkesskolor än inom andra skolformer, t. ex. folkhög­

skolor och läroverk. Förbundet har emellertid också vissa erinringar att gö­

ra mot kommitténs förslag och anför i anslutning härtill hl. a. följande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962

92

Kommitténs förslag att dela upp ferierna på ett flertal perioder är från

lärarsynpunkt knappast tillfredsställande. För lärarna är sammanhängande

sommarferier av den typ, som nu tillämpas vid andra skolor, att föredra.

Med hänsyn till skolornas art skulle å andra sidan avsevärda svårigheter upp­

stå, om man under sommaren under så lång tid skulle avbryta skolornas

verksamhet. Särskilt gäller detta skolor med skölj ordbruk, eftersom lärarna

normalt skall delta i ledningen och övervakningen av detta. Då det emeller­

tid är av största betydelse, att man kan finna ett system, som medför att lä­

rarna vid lantbrukets yrkesskolor får en arbetsbörda, som inte alltför myc­

ket avviker från vad som är normalt för andra lärarkategorier, får förbundet

framföra följande alternativ till kommitténs förslag.

1. Ferierna utformas så att alla lärare vid en skola inte nödvändigtvis får

ferier samtidigt utan med en viss förskjutning, som anpassas efter varje lä­

rares arbetsuppgifter. På så sätt bör lärarna kunna erhålla längre ledighet

under sommaren utan att förorsaka avbräck i skolornas verksamhet.

2. Det nuvarande systemet med semester bibehålls men med tillägget att

lärarna dessutom har rätt till ledighet under kursuppehåll vid jul med minst

tre veckor och vid påsk med minst en vecka.

Om något av de här angivna alternativen genomförs, skulle lärarna få en

tjänstgöringstid av ungefär den längd, som kommittén föreslagit, men med

möjlighet till smidigare anpassning till skolverksamheten.

Svenska lantmannaskolornas lärareförening tillstyrker förslaget att be­

gränsa läsåret till 42 veckor men framhåller, att ferier bör kunna uttas i sam­

band med jul och påsk. Däremot torde det enligt föreningen vara svårt ocjh

i vissa fall helt olämpligt att ställa in undervisningen tre veckor vid mid­

sommar. Särskilt för Norrlands vidkommande med dess korta och hopträng­

da vegetationsperiod anses ett så långt uppehåll på sommaren vara svårt att

förena med den praktiska undervisningen. Ledighetens förläggning under

sommarhalvåret torde bäst kunna bestämmas av varje skolas lokala styrelse.

Svenska facklär ar förbundet anser det riktigt, att läsårets längd vid lant­

brukets yrkesskolor anpassas till övriga skolformers. Därvid bör man emel­

lertid fastställa läsåret till 39 veckor i stället för som utredningen föreslagit

42 veckor. Förbundet föreslår vidare, att i princip samma regler som gäller

för undervisningsavdelningarnas storlek vid yrkesskolor inom industri och

hantverk, handel samt husligt arbete skall tillämpas vid jordbrukets yrkes­

skolor. Förbundet framhåller, att antalet elever vid praktisk undervisning

inte bör överstiga tio med hänsyn till de stora svårigheter, som är förenade

med undervisning inom detta område.

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962

93

XII. Lärarpersonalen vid lantbrukets yrkesskolor

A. Kommittén

Lantbruksskolor

De av kommittén föreslagna förändringarna av lantbruksundervisningens

uppläggning medför, att arbetsövningar kommer att ingå i utbildningen i

ökad omfattning. Detta sammanhänger i första hand med den föreslagna ut­

byggnaden av den förberedande yrkesutbildningen. Även vid den grundläg­

gande utbildningen och vidareutbildningen sker emellertid en utökning av

den på praktiska göromål inriktade utbildningen, exempelvis i maskinlära,

jordbrukslära och husdjurslära. Samtidigt härmed kommer — därest kom­

mitténs förslag genomförs — kurserna att i ökad omfattning bevistas av

yngre elever med mindre omfattande erfarenhet av jordbruk än de nuvaran­

de eleverna. Detta medför i sin tur ett ökat behov av handledning och in­

struktion i undervisningen. Kommittén föreslår därför, att särskilda yrkeslä-

rartjänster inrättas vid lantbruksskolorna. Beträffande kompetens, arbets­

uppgifter m. m. för innehavare av dessa tjänster anför kommittén bl. a. föl­

jande.

För att erhålla anställning som yrkeslärare bör krävas lantmästarutbild-

ning eller i vissa fall motsvarande utbildning inom skogs- eller trädgårds-

området. Yrkeslärarna vid lantbruksskolorna skall leda de praktiska ar-

betsövningarna samt med biträde av förmännen vid skol jordbruket handha

instruktionen i praktiskt arbete. De bör vidare kunna meddela teoretisk un­

dervisning i vissa avsnitt av de tillämpade fackämnena, i första hand i ma-

skinlära, men även i viss utsträckning i jordbrukslära, husdjurslära m. fl.

Yrkeslärartjänsterna bör inrättas successivt i samband med att skolor

nyinrättas eller ämneslärartjänster blir vakanta. Det bör ankomma pa till­

synsmyndigheten att med hänsyn till undervisningens inriktning och ut­

formning vid den aktuella skolan avgöra, om lärartjänst bör besattas med

ämneslärare eller yrkeslärare.

Under förutsättning att kommitténs förslag om att inrätta yrkeslärar-

tjänster genomförs, kommer undervisningen vid lantbruksskolorna att i

framtiden handhas av rektor, ämneslärare, yrkeslärare, förmän vid skol-

jordbruk samt timlärare. Om dessa olika lärarkategorier anför kommittén

bl. a. följande.

Rektor vid lantbruksskola är f. n. skyldig att undervisa 10

12 tim­

mar per vecka och rektor vid lantmannaskola 14—20 timmar per vecka.

Kommittén föreslår, att undervisningsskyldigheten för rektor vid lantbruks­

skola i framtiden skall omfatta 12—20 timmar per vecka. För behörighet

som rektor vid lantbruksskola bör enligt kommittén gälla samma villkor

som för ordinarie ämneslärar- eller yrkeslärarbefattning. Vidare skall kra­

vas minst fyra års väl vitsordad lärartjänstgöring, av vilken minst två åi

med minst 21 veckors undervisning per år skall ha fullgjorts vid lantbruks­

94

skola. Med lärartjänstgöring bör, vad återstående tid beträffar, jämställas

för agronomer, hortonomer och lantmästare väl vitsordad tjänstgöring hos

hushållningssällskap och för skogsutbildad personal väl vitsordad tjänstgö­

ring vid skogsvårdsstyrelse. Det är nämligen enligt kommitténs uppfattning-

angeläget, att behörighetsvillkoren erhåller sådan utformning, att de under­

lättar för blivande rektorer och ämneslärare att skaffa sig erfarenheter från

andra verksamhetsområden inom lantbruket.

Skillnaden mellan nu gällande och föreslagna behörighetsvillkor är bl. a.,

att yrkeslärare bereds möjlighet att erhålla rektorsbefattning vid lantbruks­

skola.

Ämne slärarna är f. n. skyldiga att undervisa 16—20 timmar per

vecka vid lantbruksskola och 20—24 timmar per vecka vid lantmannaskola.

Kommittén föreslår, att undervisningsskyldigheten för ämneslärare vid lant­

bruksskola skall omfatta 20—24 timmar per vecka vid teoretisk undervis­

ning. Då praktisk undervisning meddelas, bör en och en halv timmes sådan

undervisning anses motsvara en timmes teoretisk undervisning. Såsom teo­

retisk undervisning skall räknas teorilektioner och demonstrationer, medan

övningar skall hänföras till praktisk undervisning.

Undervisningsskyldigheten för ämneslärarna vid de enskilda skolorna bör

— inom ramen för angivna gränser samt även med beaktande av att ämnes­

lärarna har vissa arbetsuppgifter vid sidan av den schemabundna undervis­

ningen — fastställas till ett visst antal undervisningstimmar per vecka för

viss tidsperiod, exempelvis vinterhalvåret resp. sommarhalvåret.

Undervisningsskyldigheten bör vara lägre för lärare i ämnen eller ämnes-

avsnitt, som fordrar omfattande förberedelsearbeten, t. ex. i form av an­

skaffning och iordningsställande av övnings- och undervisningsmateriel

(bokföring, kemi, vissa delar av växtodlings- och maskinlära in. fl. ämnen)

än för lärare med mindre krävande undervisning. Medverkan i sådan kurs­

verksamhet på lantbrukets område, som anordnas av hushållningssällskap,

bör, oavsett om den är förlagd till skolan eller ej, få inräknas i undervis­

ningsskyldigheten. Detta bör också vara fallet i fråga om undervisning, som

fullgörs vid lanthushållsskola. Tid som åtgår för lärarnas besök på elever­

nas hemgårdar vid kurser med hemkontakt bör i skälig omfattning få jäm­

ställas med undervisning vid skolan. Förslagsvis bör hel tjänstgöringsdag

anses motsvara fyra teoretiska undervisningstimmar.

Beträffande kompetensvillkoren för ämneslärare anför kommittén hl. a.

följande.

För anställning som ämneslärare vid lantbruksskola bör fordras, att sö­

kande avlagt agronom-, civiljägmästar- eller hortonomexamen. För behörig­

het som ordinarie ämneslärare bör vidare fordras, att sökande har minst

fyra års väl vitsordad lärartjänstgöring. Av denna tjänstgöring bör minst

två år med minst 21 veckors undervisning per år ha fullgjorts vid lantbruks­

skola. Med lärartjänstgöring bör vad återstående tid beträffar kunna jäm­

ställas för agronomer och hortonomer väl vitsordad tjänstgöring hos hus­

hållningssällskap och för jägmästare väl vitsordad tjänstgöring hos skogs­

vårdsstyrelse.

Jämfört med nu gällande bestämmelser innebär kommitténs förslag, att

även personer med hortonomexamen skall kunna förklaras behöriga för äm-

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1962

95

neslärarbefattning vid lantbruksskola samt att tjänstgöring vid hushållnings­

sällskap resp. skogsvårdsstyrelse i viss omfattning skall jämställas med lä­

rart jänstgöring. Om pedogogisk utbildning för lärarna vid lantbiuksskoloi-

na kommer till stånd, bör enligt kommittén efter en övergångstid krav upp­

ställas på genomgången sådan utbildning för att erhålla ordinarie tjänst.

Yrkes lärare vid lantbruksskola bör enligt kommittén erhålla en un-

dervisningsskyldighet av motsvarande längd som gäller för yrkeslärare inom

yrkesskolväsendet.

Yrkeslärare vid central verkstadsskola anses ha full tjänstgöring, om han

under 39 veckor av läsåret undervisar 34—37 veckotimmar i yrkesarbete och

fyra veckotimmar i teoretiska ämnen samt under återstoden av läsaret un­

dervisar 42—45 veckotimmar i yrkesarbete. Undervisningsskyldigheten för

yrkeslärare, som innehar lärartjänst vid kurser i industri och hantverk av

verkstadsskolekaraktär vid kommunal yrkesskola, uppgår f. n. tilll 40 prak­

tiska undervisningstimmar per vecka under ett läsår, omfattande 42 veckor.

Kommittén framhåller, att yrkeslärarna liksom ämneslärarna kommer att

åläggas vissa uppgifter vid sidan av den schemabundna undervisningen, och

föreslår därför, att undervisningsskyldigheten för yrkeslärarna fastställs till

34__40 praktiska undervisningstimmar per vecka. Då yrkeslärare fullgör teo­

retisk undervisning, bör en timmes sådan undervisning anses motsvara en

och eu halv timmes praktisk undervisning.

Beträffande kompetensfordringar och anställningsförhållanden för yrkes­

lärare anför kommittén bl. a. följande.

För anställning som yrkeslärare vid lantbruksskola bör fordras, att sö­

kande avlagt lantmästarexamen. För behörighet som ordinarie yrkeslärare

bör därutöver fordras, att sökande har minst fyra ars väl vitsoidad lärar-

tjänstgöring. Minst två år av denna tjänstgöring med minst 21 veckors un-

dervisning per år skall ha fullgjorts vid lantbruksskola. Tjänstgöring såsom

yrkeslärare vid jordbrukslinje inom enhetsskolans högstadium bör tillgodo­

räknas enligt samma grunder som tjänstgöring vid lantbruksskola. Med lä­

rartjänst bör vad återstående tid beträffar kunna jämställas väl vitsordad

tjänstgöring som instruktör hos hushållningssällskap eller i aktuella fall

— motsvarande tjänstgöring hos skogsvårdsstyrelse. I fråga om pedagogisk

utbildning bör vidare gälla samma krav som för ämneslärare.

Lön åt yrkeslärare vid lantbruksskola bör enligt kommitténs mening utgå

i huvudsak enligt de grunder, som gäller för yrkeslärare vid de nuvarande

jordbruksskolorna och vid de centrala verkstadsskolorna. För att möjliggöra

eu tillämpning av i stort sett samma avlöningsbestämmelser för både anines-

lärare och yrkeslärare vid lantbruksskolorna förordar kommittén, att yrkes­

lärarna inordnas i den statliga löneplanen och alt de i likhet med ämneslä­

rarna placeras i vissa bestämda lönegrader. Da yrkeslärarna vid nuvarande

jordbrukets yrkesskolor är placerade i lönegrad A 15, torde även yrkeslärarna

vid lantbruksskolorna böra tills vidare placeras i samma lönegrad. Sedan frå­

gan om lärarnas pedagogiska utbildning lösts, bör ordinarie yrkeslärare, som

genomgått sådan utbildning, kunna placeras i lönegrad A 16. De ordinarie

yrkeslärarna kommer härigenom att erhålla samma löneförmåner som yr­

keslärare med pedagogisk utbildning vid centrala verkstadsskolor. Detta är,

enligt kommitténs uppfattning, rimligt med hänsyn dels till att lantmästar-

utbildning inklusive arbets- och driftsledarkurs kommer att omfatta minst

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år W62

96

tem års praktisk och teoretisk jordbruksutbildning, dels till att för anställ­

ning som ordinarie yrkeslärare, förutom lantmästarexamen och pedagogisk

utbildning, skall fordras minst fyra års lärartjänstgöring. Yrkeslärarnas an­

ställningsförhållanden bör i övrigt överensstämma med dem, som gäller för

ämneslärarna vid lantbruksskolorna.

Förmän vid skoljordbruk bör enligt kommittén även i fortsätt­

ningen medverka vid elevernas praktiska utbildning. Kommittén framhåller,

att det är i hög grad angeläget, att de förmän, som anställs vid skoljordbru-

ken, har genomgått arbets- och driftsledarkurs eller ladugårdsförmanskurs.

De bör dessutom ha praktisk erfarenhet som arbetsledare eller som ladugårds-

törman samt vissa pedagogiska kunskaper. Frågan om förmännens pedago­

giska utbildning bör lösas i samband med spörsmålet om motsvarande ut­

bildning för lärarna.

Förmännen förutsätts, liksom hittills, vara anställda vid skölj ordbruket

och uppbära lön enligt gällande kollektivavtal. I den mån de i mera betydan­

de omfattning medverkar vid den praktiska undervisningen, bör de av sko­

lans huvudman kunna uppbära särskild ersättning härför.

Timlärare anlitas f. n. främst i ämnena maskinlära och skogshushåll-

ning. Undervisningen i maskinlära kommer enligt kommitténs förslag — i

samma mån som yrkeslärare anställs vid skolorna — att i stor utsträckning

övertas av yrkeslärare. Däremot torde för undervisningen i skogshushållning

behövas ett ökat antal timlärare. I ämnena samhällslära, sjukvårds- och liov-

beslagslära, vissa delar av kontrollassistentutbildningen, byggnadslära in. fl.

synes enligt kommittén för framtiden timlärare behöva anlitas i stort sett

i samma utsträckning som hittills. För att kunna anställas som timlärare

bör liksom nu fordras, att vederbörande äger grundlig insikt i sitt ämne

och har erforderlig undervisningsvana.

Lanthushållslcolor

Undervisningen vid lanthushållsskolorna beräknas även för framtiden

komma att handhas av rektor, ämneslärare samt timlärare.

Rektor vid lanthushållsskola skall enligt gällande stadga handha sko­

lans ledning och därmed förenade administrativa uppgifter samt delta i och

ansvara för undervisningen vid skolan. Bestämmelser om undervisningsskyl-

dighet för rektor vid lanthushållsskola är emellertid inte intagna i gällande

stadga. Lantbruksundervisningskommittén anser, att undervisningsskyldig-

het för framtiden bör stadgas också för rektor vid lanthushållsskola och att

den bör ha samma omfattning som för rektor vid lantbruksskola, d. v. s. 12

—20 undervisningstimmar per vecka.

För anställning som rektor vid lanthushållskola fordras f. n. bl. a., att sö­

kande genomgått statsunderstött lanthusliållningsseminarium. I framtiden

skall lärarutbildningen på det husliga området (prop. 1960: 95) ske vid stat-

liga seminarier och omfatta utbildning av dels hushållslärare, dels textil­

lärare. Med hänsyn till dessa ändringar förordar kommittén, att för behörig­

het som rektor vid lanthushållsskola bör fordras följande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962

97

Sökande bör antingen ha avlagt examen vid statsunderstött lanthushåll-

ningsseminarium eller ha avlagt hushållslärar- eller textillärarexamen vid

statligt seminarium. Därutöver bör fordras, att sökande har minst fyra års

väl vitsordad lärartjänstgöring. Av denna tjänstgöring bör minst två år med

21 veckors undervisning per år fullgöras vid lanthushållskola. Med lärar-

tjänstgöring bör vad återstående tid beträffar jämställas väl vitsordad tjänst­

göring hos hushållningssällskap.

Ä in n e s 1 ä r a r e. Vid lanthushållsskolorna meddelas i regel av samme

lärare både teoretisk och praktisk undervisning inom ett visst ämne eller

ämnesavsnitt. Några bestämmelser om undervisningsskyldighet för ämnes-

lärare vid lanthushållskola finns f. n. inte.

Kommittén har undersökt omfattningen av lärarnas arbetsuppgifter läs­

året 1957/58 och därvid funnit, att undervisningen för flertalet lärare vid

lanthushållsskolorna omfattar 35—40 timmar i veckan, varav en sjättedel

till en femtedel avser teoretiska lektioner och demonstrationer och resten

praktiska arbetsövningar. Lärarna ansvarar därjämte för till undervisningen

hörande arbetsuppgifter inom trädgårds- och smådjursskötsel, tillsyn av elev-

internat och skolans bibliotek, expeditionsarbete och andra administrativa

göromål.

Kommittén föreslår, att följande bestämmelser rörande lärarnas undervis­

ningsskyldighet fastställs bl. a för att underlätta bedömningen av lärarbe-

hovet.

Undervisningsskyldigheten för berörda ämneslärare bör enligt kommittén

vara densamma som tidigare föreslagits för motsvarande lärare vid lant­

bruksskolorna, d. v. s. 20—24 teoretiska undervisningstimmar per vecka. I

den teoretiska undervisningen skall ingå demonstrationer men däremot inte

övningar, vilka bör hänföras till praktisk undervisning. En och en halv tim­

mes praktisk undervisning skall anses motsvara en timmes teoretisk under­

visning. Den föreslagna undervisningsskyldigheten är av ungefär samma

omfattning som nu förekommer vid lanthushållsskolorna. När undervis­

ningsskyldigheten fastställs, bör liksom vid lantbruksskolorna hänsyn tas

till såväl undervisningens art som omfattningen av de arbetsuppgifter, vilka

lärarna har att fullgöra vid sidan av undervisningen.

För behörighet som ämneslärare vid lanthushållskola bör enligt kommit­

téns förslag för framtiden fordras att sökande antingen avlagt examen vid

statsunderstött lanthushållningsseminarium eller avlagt hushållslärar- eller

textil lärarexamen vid statligt seminarium. I fråga om kraven på lärartjänst-

göring har kommittén inte funnit anledning föreslå några ändringar.

För behörighet som ordinarie eller extra ordinarie ämneslärare bör sålun­

da fordras, att sökande har minst två års väl vitsordad lär ar t jänstgöring.

Av denna tjänstgöring skall minst ett år med minst 21 veckors undervisning

ha fullgjorts vid lanthusliållsskola. Med lärartjänstgöring bör vad återstå­

ende tid beträffar jämställas väl vitsordad tjänstgöring hos hushållnings­

sällskap.

Timlärare. Lanthushållsskolorna har hittills anlitat timlärare i för­

hållandevis begränsad omfattning. Kommittén anser någon mera väsentlig

ändring i detta avseende inte vara påkallad och anför därvid följande.

4 Bilwng till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 103

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1962

98

Timlärare bör liksom f. n. är fallet i första hand anlitas för undervisning i

hemsjukvård, barnavård samt i vissa allmänna läroämnen, såsom samhällslära

med familjekunskap, psykologi m. m. Hittills har också i viss omfattning

anlitats timlärare för undervisning i husdjurslära och mjölkhushållning. För

undervisning i sistnämnda ämnen bör i första hand anlitas lärare från när­

belägna lantbruksskolor. Detta bör också vara fallet i fråga om den oriente­

ring i lantbruksekonomi, som kommittén föreslagit skola ingå i undervis-

ningen vid lanthushållsskolorna. För att kunna anställas som timlärare bör

liksom hittills fordras grundlig insikt i det ämne, vari undervisning skall

meddelas, samt erforderlig undervisningsvana.

Övrig personal. Kommittén anser, att vid lanthushållsskolorna —

allteftersom dessa utbyggs till större enheter — bör anställas en husmor och

anför härom följande.

Husmor skall bl. a. närmast under rektor svara för den direkta tillsvnen

av elevinternatet, leda och övervaka biträdenas arbete samt övervaka den all­

männa ordningen i skollokaler och elevhem. Vidare bör husmor svara för in-

ventarieunderhållet och skolans förråd m. m. samt i samråd med lärare för

resp. ämnesområde svara för inköp av matvaror och andra förnödenheter.

Lärarna kan på så sätt avlastas från en stor del tidskrävande arbetsuppgif­

ter av rutinmässig karaktär och mera odelat ägna sig åt undervisning och

sådana uppgifter, som har direkt anknytning till denna. Husmor bör avlö­

nas av skolans huvudman.

Tillsättning av rektors- och lärartjänster

F. n. tillsätts såväl rektor som samtliga lärare av skolans styrelse. I fråga

om rektors- och ordinarie ämneslärartjänster skall de sökandes behörighet

prövas av lantbruksstyrelsen, som därvid har att upprätta ett förslag, som

upptar de tre enligt lantbruksstyrelsens mening mest meriterade av de sö­

kande.

Enligt lantbruksundervisningskommitténs mening bör tillsynsmyndighe­

ten ha det slutliga avgörandet vid tillsättning av rektor. Kommittén föreslår

därför, att befattning som rektor vid lantbruksskola och lanthushållsskola__

i likhet med vad som tillämpas för motsvarande befattningar inom andra

skolformer — skall tillsättas av tillsynsmyndigheten. Vakant rektorsbefatt­

ning bör liksom hittills ledigförklaras av skolans styrelse, som har att efter

ansökningstidens utgång insända inkomna ansökningshandlingar till tillsyns­

myndigheten. Till ansökningshandlingarna skall fogas förord för den eller

de av de sökande, som skolstyrelsen funnit i första band böra ifrågakomma

för befattningen.

Med hänsyn till att de tidigare föreslagna behörighetsvillkoren för ämnes-

lärare och yrkeslärare är enkla och entydiga synes det kommittén vara möj­

ligt att förenkla det nu tillämpade förfaringssättet vid tillsättning av ordi­

narie lärartjänster. Detta bör enligt kommitténs menig kunna ske genom

att dessa tjänster — liksom nu är fallet beträffande extra ordinarie och extra

larartjanster — tillsätts av skolstyrelsen utan föregående behörighetsförkla­

ring av tillsynsmyndigheten. Mot skolstyrelsens beslut bör besvär kunna an­

föras hos tillsynsmyndigheten.

Kommittén påpekar att bifall till här framlagda förslag bör föranleda änd­

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962

Knngl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962

99

ring även av bestämmelserna om tillsättning av föreståndare och ämneslärare

vid Alnarpsinstitutets lantbruksavdelning.

Befordringsgrunderna för sökande till rektors- eller lärarbefattning bör

enligt kommittén i nämnd ordning vara följande.

1) Vederbörandes lämplighet för befattningen i fråga och förutsättningar

att kunna fullgöra med denna förenade arbetsuppgifter,

2) kunskaper och färdigheter, vitsordade genom betyg eller på annat sätt

samt

3) längden av väl vitsordad lärartjänstgöring eller därmed i behörighets-

hänseende jämställd tjänstgöring.

Hänsyn bör även tas till arbetsuppgifter, som sammanhänger med skötseln

av skoljordbruket.

Fyllnadstjänstgöring

Lantbruksundervisningskommittén framhåller, att den föreslagna utform­

ningen av undervisningen torde medverka till en jämnare sysselsättning för

lärarpersonalen bl. a. genom att skolorna under sommarhalvåret i ökad ut­

sträckning anordnar förberedande praktisk-teoretisk undervisning. Trots

detta torde det emellertid även i fortsättningen komma att visa sig behövligt

att bereda vissa lärare fyllnadstjänstgöring utanför skolan. Kommittén an­

för i anslutning härtill bl. a. följande.

Fyllnadstjänstgöring i viss omfattning är också av värde för lantbruks-

undervisningen. Särskilt yngre lärare — för vilka fyllnadstjänstgöring i förs­

ta hand blir aktuell — bereds genom denna tillfälle att samla erfarenheter

från områden inom rationaliseringsverksamlieten och jordbruksadministra­

tionen, som de eljest inte skulle komma i kontakt med. I den mån tjänst­

göringen består i fältarbeten, ger den därtill goda möjligheter att lära känna

jordbruksbefolkningen och dess förhållanden inom det område, från vilket

skolan rekryterar sina elever.

Om fyllnadstjänstgöringen skall ge ett tillfredsställande utbyte för såväl

läraren som för den institution, vid vilken tjänstgöringen fullgörs, måste den

på ett rationellt och ändamålsenligt sätt kunna inordnas i verksamheten vid

institutionen. En del brister i detta avseende har hittills förekommit. Ofta har

det blivit alltför sent bestämt, att fyllnadstjänstgöring skall förekomma, och

tillräcklig tid har därför inte stått till buds för planläggning av arbetsupp­

gifterna.

För att fyllnadstjänstgöringen skall bli kvalitativt tillfredsställande är

det enligt kommitténs uppfattning nödvändigt, att den planläggs i god tid

före tjänstgöringens början och att den omfattar en inte allför kort sam­

manhängande period. Den bör därför i regel omfatta minst åtta veckor. Lä­

rare, som fullgör fyllnadstjänstgöring, bör vidare under tiden för tjänstgö­

ringen stå helt till den institutions eller myndighets disposition, vid vilken

tjänstgöringen fullgörs.

Vissa lärartjänster vid Alnarpsinstitutets lantbruksavdelning

Kommittén erinrar om att den föreslagit, att utbildningen av Iantmästare

skall ligga på en nivå mellan å ena sidan den undervisning, som meddelas i

arbets- och driftsledarkursen, och å andra sidan agronomutbildningen. För

100

Kuntjl. Maj:ts proposition nr 103 år 1962

att denna kunskapsnivå skall kunna uppnås framhålls del vara av avgö­

rande betydelse, att kvalificerade lärare handhar lantmästarutbildningen.

Kommittén förordar därför, att lektorstjänster inrättas i ämnena jordbruks-

lära, husdjurslära, lantbruksekonomi, maskinlära och lantbrukskemi med

lantbruksbiologi. De nuvarande ämneslärartjänsterna i dessa ämnen bör,

framhåller kommittén, allteftersom de blir vakanta, ombildas till ordinarie

lektorstjänster. Beträffande kompetenskraven på dessa tjänster anför kom­

mittén följande.

För behörighet som lektor bör i fråga om teoretiska fackkunskaper ford­

ras, att sökande avlagt agronomi licentiatexamen och därvid erhållit minst

betyget Med beröm godkänd i det examensämne, som motsvarar läroämnet,

eller, då tjänsten omfattar flera läroämnen, ett av dessa. Dessutom bör ford­

ras, att lektorerna genomgått pedagogisk utbildning av samma omfattning,

som kommittén tidigare föreslagit i fråga om ordinarie ämneslärare.

Särskilda föreskrifter rörande undervisningsskyldighetens omfattning finns

inte utfärdade för ämneslärare vid lantbruksavdelningen. Enligt vad kom­

mittén inhämtat uppgår antalet undervisningstimmar per ämneslärare i me­

deltal till ca 600 per år.

Undervisningsskyldiglieten för lektorerna vid institutet bör enligt kommit­

téns uppfattning motsvara den undervisningsskyldighet, som gäller för lek­

torer vid högre allmänt läroverk. Undervisningsskyldiglieten på det högsta

stadiet (ringarna I3—III3 och II4—IV4) omfattar för heltidsanställd lektor i

medeltal 21 veckotimmar under 39 veckor eller sammanlagt ca 820 under­

visningstimmar per läsår.

Undervisningen vid lantmästarkursen kan anses ligga på en nivå, som

närmast svarar mot det högsta stadiet vid högre allmänt läroverk. Kommit­

tén anser därför, att undervisningsskyldigheten för lektorerna vid institu­

tet bör fastställas med ledning av den undervisningsskyldighet, som gäller

för de lektorer, vilka vid läroverken meddelar undervisning på ifrågavaran­

de stadium. Då 820 undervisningstimmar per läsår vid 42 veckors läsår mot­

svarar ca 20 timmar per vecka, föreslår kommittén, att lektorernas undervis­

ningsskyldighet fastställs till 16—24 undervisningstimmar per vecka.

Undervisningstiden bör inom denna ram för varje enskild befattningsha­

vare fastställas med hänsyn dels till i vilken omfattning undervisning sker

jämväl i den arbets- och driftsledarkurs, som avses bli förlagd till institu­

tet, dels^ till tjänstgöringens beskaffenhet och omfattningen av den tid,

som åtgår för att fullgöra vissa särskilda åligganden i samband med un­

dervisningen, såsom uppgifter i samband med skoljordbrukets drift samt i

till institutet förlagd försöksverksamhet in. m. Av den totala undervisnings­

skyldigheten bör åtminstone tre fjärdedelar fullgöras i lantmästarkursen.

Ledamöterna av kommittén herrar Arnegren, Ekerot och Zachrison bar i

särskilt yttrande framhållit, att de inte kan ansluta sig till kommitténs för­

slag om ändrat tillsättningsförfarande för rektor och ordinarie lärare, utan

anser, att hittillsvarande förfaringssätt alltjämt bör tillämpas. I det sär­

skilda yttrandet anförs bl. a. följande.

101

Erfarenheterna av nuvarande system, vilket tillämpats sedan år 1940,

är mycket goda och de skäl, som åberopats för en ändring, synes oss inte

vara tillräckligt bärande för en övergång till ett nytt förfaringssätt, vil­

ket dessutom sannolikt skulle medföra en väsentlig utökning av antalet

besvärsärenden i hithörande frågor. 1 fråga om rektorerna hör vidare upp­

märksammas, att dessa — vid sidan av sin uppgift att vara skolledare -

även har ansvaret för skölj ordbrukets skötsel och ekonomi. Det är här ofta

fråga om mycket betydande värden. Med hänsyn härtill synes det moti­

verat, att huvudmannen äger ett avgörande medinflytande vid utseendet av

den, som skall vara ledare för såväl skolan som jordbruket. Vi vill även

framhålla, att skolstyrelsen torde bättre än en central myndighet kunna av­

göra, vilken av de på förslaget uppförda sökandena som med hänsyn till

'skolan och de lokala förhållandena är den mest lämplige. Det må även er­

inras om att vid folkhögskolorna, med vilka lantbruksundervisningsanstal-

terna sedan gammalt haft mycket gemensamt, tillkommer det skolstyrelsen

att bland de av skolöverstyrelsen behörighetsförklarade sökandena utse så­

väl rektor som ordinarie lärare.

__

Beträffande lärarna har kommittémajoriteten gått åt rakt motsatt hall

och ansett, att tillsynsmyndigheten inte skulle ha någon som helst befatt­

ning med frågor, som sammanhänger med ordinarie ämnes- och yrkeslä-

rares tillsättande. Det är enligt vår mening att gå för långt, eftersom det

skulle få till följd, att prövningen av behörighet som lärare skulle uppdelas

på minst 24 olika skolstyrelser. Även om skolstyrelserna torde vara väl

skickade att bedöma de sökandes lämplighet är därmed inte sagt, att samt­

liga skolstyrelser kommer att följa enhetliga regler vid behörighetsprövning­

en. För att garantera en objektiv och rättvis behörighetsprövning synes

denna böra göras av en myndighet, nämligen lantbruksstyrelsen. När det

gäller tillsättandet av ordinarie lärare bör således lantbruksstyrelsen även

fortsättningsvis medverka på sätt som nu sker genom att pröva de sökan­

des behörighet och upprätta förslag, upptagande de tre mest meriterade.

Det bör sedan tillkomma skolstyrelsen att bland de på förslaget uppförda

utse innehavaren av den ledigförklarade befattningen.

Slutligen vill vi framhålla, att i nuvarande stadga för lantbruksunder-

visningsanstalter är bl. a. föreskrivet, att vid antagande av rektor eller äm-

neslärare må särskilt avseende fästas vid väl vitsordad praktisk verksam­

het inom ämnesområdet för den sökta befattningen. Vidare stadgas, att vid

besättandet av rektors- eller lärarbefattning, med vilken är förenad skyl­

dighet att handha skötsel av skoljordbruk, bör särskilt uppmärksammas

vikten av att sökanden äger de insikter och egenskaper, som har betydelse

för en god skötsel av skolegendomen. Enligt vår mening är nu angivna be­

stämmelser av sådan aktualitet och betydelse, att de alltjämt bör ingå och

anges bland behörighetsvillkoren.

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 10(12

B. Yttranden

Lantbruksundervisningskommitténs förslag om yrkeslärartjäns-

t c r vid lantbruksskolorna har tillstyrkts av alla remissinstanser, som ytt­

rat sig i frågan. Sålunda framhåller lantbruksstyrelsen, att behovet av yrkes-

lärart jänster vid lantbruksskolorna blivit alltmera påtagligt och kommer att

bli del än mer i den mån yngre elever, som skall meddelas en större del prak­

tisk undervisning, kommer till skolorna. Skogsstyrelsen framhåller att, såvitt

den kan finna och erfarenhetsmässigt bedöma, yrkeslärare bör ha en given

102

funktion att fylla på ifrågavarande utbildningsnivå. Inte heller statskontoret

har nagot att erinra mot förslaget att utbyta vissa äinneslärare mot yrkeslä-

rare och alt inplacera de sistnämnda i den statliga löneplanen. Lantbruks-

högskolans lärarkollegium finner väl motiverat att lantmästare, som genom­

gått pedagogisk utbildning, placeras i något högre lönegrad än sådan som

icke genomgått dylik utbildning. Kommitténs uppfattning om önskvärdheten

av att yrkeslärartjänster inrättas vid lantbruksskolorna tillstyrks vidare av

Svenska facklärarförbundet, Svenska lantmannaskolornas lärareförening,

Sveriges agronom- och lantbrukslärares förening samt alla förvaltningsut­

skotten vid landstingen.

Till kommitténs förslag att öppna möjlighet för yrkeslärare

att bli rektor ställer sig åtskilliga remissinstanser ganska tveksamma.

Lantbruksstyrelsen anser, att för rektorsbefattning bör fordras ämneslä-

rarkompetens. Skulle i något fall yrkeslärare på grund av stor allmän dug­

lighet anses böra ifrågakomma som rektor, bör en utnämning enligt styrel­

sens mening kunna möjliggöras genom dispens.

Lantbruks högskolans lärarkollegium kan inte godta, att yrkeslärare skall

kunna erhålla behörighet att inneha rektorstjänst vid lantbruksskola.

Med hänsyn till de uppgifter, som åvilar rektor i egenskap av skolans chef,

anser kollegiet det vara ett oavvisligt krav, att denne har högskoleutbildning.

Som jämförelse kan nämnas, att rektor för folkhögskola som regel har en

akademisk examen, ofta en högre sådan. Kollegiet vill framhålla, att vid i

övrigt lika kompetens avlagd agronomie licentiatexamen bör utgöra en sär­

skilt vägande merit vid tillsättning av rektorstjänst.

Riksförbundet Landsbygdens folk, som hör till de tveksamma i fråga om

det lämpliga i alt ge yrkeslärare möjlighet att inneha rektorstjänst, anför

bl. a. följande.

Om detta förslag genomförs, skulle yrkesläraren som rektor bli ansvarig

för planering och ledning av en utbildning, där han inte skulle äga behörig­

het att undervisa. De förhållandevis elementära grundläggande yrkeskurser-

na kommer i framtiden att få mindre betydelse än de nuvarande huvudkur­

serna vid lantmannaskolorna, varvid den specialiserade yrkesutbildningen

blir den viktigaste formen av yrkesutbildning inom jordbruket. Den speciali­

serade yrkesutbildningen måste därför enligt riksförbundet hållas på en jäm­

förelsevis hög nivå och till alldeles övervägande del avse teoretisk utbildning.

Som en konsekvens härav måste undervisningen vid dessa kurser företrädes­

vis bestridas av ämneslärare och timlärare, medan däremot yrkeslärarna i

första hand kommer att utnyttjas för den grundläggande utbildningen. Riks­

förbundet förordar därför, att för behörighet som rektor vid lantbruksskola

i första hand skall gälla samma villkor som för ordinarie ämneslärarbefatt-

ning.

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund betraktar det som angelä­

get, att i spetsen för skolornas undervisning och försöksverksamhet står en

person med grundlig och djupgående utbildning på området. Även om en

person med lantmästarutbildning kan bli en god administratör och i det av­

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1962

103

seendet lämpad som rektor, måste det starkt betvivlas, att denna utbildning

ger tillräckliga kunskaper för att leda, utveckla och forma verksamheten vid

en ordinär lantbruksskola. Däremot torde man kunna tänka sig, att yrkeslä-

rare efter dispens i varje särskilt fall förklaras behörig till rektorstjänst vid

lantbruksskola, t. ex. med enbart förberedande yrkesutbildning.

Svenska lantmannaskolornas lärareförening — som motsätter sig försla­

get att yrkeslärare skall kunna befordras till rektor — framhåller, att en yr-

keslärare inte kan förutsättas besitta den överblick över olika ämnen, som

krävs av en rektor.

Svenska lantarbetsgivareföreningen anser, att högskoleutbildning bör ut­

göra behörighetskrav för rektorstjänst vid lantbruksskola.

Några av landstingens förvaltningsutskott och flertalet hushållningssäll­

skap framhåller att yrkeslärare inte bör erhålla rektorsbefattning.

Beträffande lärarnas undervisningsskyldighet ansluter sig

lantbruksstyrelsen till kommitténs förslag. Med hänsyn till rektors omfat­

tande administrativa uppgifter bör dock enligt styrelsen möjlighet finnas

för rektor vid större skola med stort skölj ordbruk att få en viss nedsättning

av undervisningsskyldigheten. Likaså bör lärare, som är engagerad i skol-

jordbrukets skötsel eller i andra kvalificerade arbetsuppgifter, kunna åläg­

gas ett något mindre antal undervisningstimmar per vecka. Denna fråga

bör dock underställas tillsynsmyndigheten.

Svenska lantmannaskolornas lärareförening framhåller, att ämneslärare

och rektor förutom den egentliga schemabundna undervisningen har många­

handa uppgifter i samband med skoljordbruk, försök, elevinternat, biblio­

tek, studiebesökande, expeditionst jänst, vård av undervisningsmateriel

in. m., vilka upppgifter kan variera inom rätt vida gränser. Med hänsyn här­

till föreslår förbundet, att gränserna för undervisningsskyldigheten fastställs

till 10—20 timmar per vecka för rektor och 18—24 timmar per vecka för

ämneslärare. Även Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund finner

starka skäl tala för en sänkning av den lägre gränsen för undervisnings­

skyldigheten. Förbundet föreslår därför, att undervisningsskyldigheten för

ämneslärare fastställs till 18—24 teoretiska undervisningstimmar per vecka

och för rektor till 8—20 undervisningstimmar per vecka. 1

1 fråga om behörighetsvillkoren tillstyrker Sveriges agronom-

och lantbrukslärareförbund kommitténs förslag om viss minimitjänstgö-

ring vid lantbruksskola resp. lanthushållsskola för behörighet att söka rek­

tors- och ordinarie ämneslärartjänster men finner förslaget om att med

återstående lärartjänstgöring skall jämställas endast tjänstgöring hos hus­

hållningssällskap alltför snävt. Förbundet anför i anslutning härtill bl. a.

följande.

Skulle detta förslag genomföras, kan följden bli, att duktiga personer, som

varit anställda t. ex." vid lantbruksnämnder, inom forsknings- och försöks­

verksamhet, inom förvaltningen, inom de ekonomiska och fackliga orga­

nisationerna eller inom annan privat verksamhet och som kanske skulle

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år W62

104

Knngl. Maj.ls proposition nr 103 år 1962

komma att bli mycket duktiga lärare eller rektorer, hindras från att söka

sig till skolorna. Ur skolornas synpunkt synes det vara en uppenbar nack­

del alt genom alltför snäva behörighetsvillkor minska skolornas möjlighe­

ter att konkurrera om de bästa krafterna även inom dessa områden. Dess­

utom torde det vara av betydelse för skolornas utveckling att till lärarkåren

kunna knyta personer med erfarenhet från olika verksamhetsområden.

Förbundet föreslår, att förutom av kommittén föreslagen examen skall

för rektor och ordinarie ämneslärare vid lantbruksskola fordras minst två

års väl vitsordad lärartjänstgöring vid lantbruksskola med minst 21 veckors

undervisning per år samt minst två års väl vitsordad tjänstgöring inom

yrkesområdet. I fråga om rektor vid lanthushållsskola bör enligt förbundet

fordras minst två års väl vitsordad tjänstgöring vid lanthushållsskola med

minst 21 veckors tjänstgöring per år samt minst två års väl vitsordad tjänst­

göring inom yrkesområdet och i fråga om ordinarie ämneslärare vid lant­

hushållsskola minst ett års väl vitsordad tjänstgöring vid lanthushållsskola

med minst 21 veckors undervisning samt minst ett års väl vitsordad tjänst­

göring inom yrkesområdet.

Den för icke ordinarie ämneslärare gällande befordringsgången, som f. n.

är lyia ar vid lantmanna- och lantbruksskolor, föreslås av Sveriges agro­

nom- och lanlbrukslärareförbund avkortad till tre och ett halvt år, eftersom

denna kortare befordringsgång tillämpas för flertalet övriga verksamhets­

områden för akademiker. Vid inplacering i befordringsgången bör befatt­

ningshavaren få tillgodoräkna tidigare tjänstgöring. Detta är enligt förbun­

dets mening en absolut förutsättning för att skolorna skall kunna konkur­

rera om den bästa arbetskraften. I annat fall kommer skolorna inte att kun­

na locka till sig arbetskraft från andra verksamhetsområden. Behörighets­

villkor för extra ordinarie ämneslärare vid lantbrukets yrkesskolor synes

enligt förbundet sakna aktualitet, eftersom anställning som extra ordinarie

lärare bör avgöras enligt bestämmelserna om reglerad befordringsgång.

Lantbrukshögskolans lärarkollegium fäster uppmärksamheten på att ut­

redningen inte omnämnt tjänstgöring vid lantbrukshögskolan såsom meri-

tering för tjänst som rektor och ordinarie ämneslärare. Kollegiet framhål­

ler, att assistent- och forskarassistenttjänst vid lantbrukshögskolan, vari i

regel ingår att biträda vid undervisningen, måste vara meriterande i minst

samma utsträckning som den av utredningen omnämnda tjänstgöringen hos

hushållningssällskapen.

Svenska lanthushållslärarinnornas förening anser det angeläget, att vid

tillsättning av rektorstjänst vid lanthushållsskola stor hänsyn tas till vcder-

borandes kännedom och intresse för jordbrukarhushållet och landsbygds­

befolkningens levnads- och miljöförhållanden.

Beträffande timlärarna finner skogsstyrelsen det ändamålsenligt,

att i enlighet med kommitténs förslag skogsvårdsstyrelserna i möjligaste

män ställer såväl ämnes- som yrkeslärare till förfogande för lantbrukssko­

lornas undervisning i skogliga ämnen. En sådan supplementerande verk­

samhet anser styrelsen bli till nytta även för lärarna själva. För att en dylik

105

medverkan från skogsvårdsstyrelserna skall kunna organiseras effektivt

bör dock skogsutbildningen vid lantbruksskolorna såvitt möjligt koncentre­

ras tidsmässigt. Därjämte är det önskvärt, att medverkan avtalas och plan­

läggs för längre tidsperioder. Skogsstyrelsen förutsätter vidare, att de eko­

nomiska frågor, som är förenade med att lärarpersonal tillhandahålls, kan

tillfredsställande lösas.

Vad angår övrig personal vid lantbrukets yrkesskolor anser Sven­

ska lanthushållslärarinnornas förening det vara av mycket stor vikt, att en

tjänst som husmor inrättas vid varje lanthushållsskola. Föreningen anför

bl. a. följande.

Det är enligt föreningen inte försvarbart att utnyttja rektor och lärare för

uppgifter, för vilka de är överkvalificerade. Endast skolor av sådan storlek

bör i framtiden få inrättas, att anställning av husmor är motiverat. Skolor­

na bör vidare beredas möjlighet att anställa även annan erforderlig ekono­

mipersonal samt expeditionshjälp. Under senare år har rektors arbetsupp­

gifter ökat betydligt. Bl. a. har den ökade elevtillströmningen, kontakten och

rådgivningen med hemmen och frågor rörande studiehjälp m. m. väsentligt

ökat rektors arbete. Föreningen anser det därför angeläget, att rektor fri­

kopplas från det rena rutinarbetet i fråga om skrivarbete och enklare bok­

föring, så att tillräcklig tid erhålls för viktigare arbetsuppgifter. Föreningen

anser det därför nödvändigt, att det klart utsägs att erforderlig skrivhjälp

skall anställas.

Svenska lantmannaskolornas lärareförening samt Sveriges agronom- och

lantbrukslärareförbund understryker nödvändigheten av att anslag kommer

att utgå för anställning av erforderlig skriv- och expeditionshjälp, och fram­

håller, att det inte kan vara rationellt, att akademiskt utbildad och sålunda

tämligen dyrbar personal skall syssla med maskinskrivning och telefonpass­

ning, samtidigt som andra och betydelsefulla arbetsuppgifter får ställas på

framtiden eller bli helt försummade.

Även Sveriges lantbruksförbund, Svenska facklärarförbundet och Sveriges

\ H tillstyrker det av kommittén framlagda förslaget, att husmor skall an­

ställas vid de större lanthushållsskolorna.

Kommitténs förslag om ändrat tillsättningsförfarande lör

rektor och ämneslärare — att rektor skall utses av tillsynsmyndigheten och

ordinarie lärare av den regionala skolstyrelsen utan föregående behörighets­

bedömning av tillsynsmyndigheten — tillstyrks av statskontoret, Riksför­

bundet Landsbygdens folk samt landstingens förvaltningsutskott i Hallands,

Örebro och Västerbottens län. De remissinstanser i övrigt, som yttrat sig i

denna fråga, anser, att nuvarande tillvägagångssätt — vid vilket tillsynsmyn­

digheten utför behörighetsbedömning av såväl rektor som ämneslärare och

skolstyrelsen utser dem — bör bibehållas. Ur yttrandena må följande åter-

ges.

Statskontoret ansluter sig till det av kommittémajoriteten förordade för­

farandet vid tillsättning av rektor och lärare, vilket nära överensstämmer

med det vid landstingskommuns yrkesskolor redan tillämpade tillvägagångs-

4f liihanq till riksdagens protokoll

I samt. Vr 101

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1062

106

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1962

sättet. Även Riksförbundet Landsbygdens folk anser, att övervägande skäl

talar för förslaget, att rektor skall tillsättas av tillsynsmyndigheten.

Lantbruksstyrelsen, som avstyrker kommitténs förslag om ändrat tillsätt­

ningsförfarande, anför till stöd för sin uppfattning bl. a. följande.

Styrelsen anser, att det är en väsentlig skillnad mellan att vara rektor för

en lantbruksskola och t. ex. för en central verkstadsskola. Med den förra rek-

torstjänsten följer en omfattande ekonomisk förvaltning (skoljordbruket).

Det kan knappast anses rimligt, att tillsynsmyndigheten tillsätter rektor, till­

lika förvaltare för skoljordbruket, medan skolans styrelse och huvudman har

det ekonomiska ansvaret. Styrelsen ansluter sig i stället till det av herrar

Arnegren, Ekerot och Zachrison avgivna särskilda yttrandet. Samma mening

framförs i yttranden från samtliga skolor och hushållningssällskap.

Lantbrukshögskolans lärarkollegium anser, att det nuvarande systemet

medför en större trygghet för att en likartad bedömning skall komma till

stånd och förordar därför, att det bibehålls tills vidare. Även skogs- och

lantbruksakademien anser att tillsynsmyndigheten bör utföra behörighets­

prövning av ordinarie ämneslärare samt framhåller därutöver, att huvud­

männen bör äga ett avgörande medinflytande vid valet av den, som skall va­

ra ledare av såväl skolan som jordbruket.

Sveriges lantbruksförbund framhåller, att de hittillsvarande erfarenheter­

na av det nuvarande systemet för tillsättning av rektors- och lärartjänster

vid lantbruksskolorna är goda. Förbundet anser, att förfaringssättet utgör

en lämplig avvägning av tillsynsmyndighetens och skolstyrelsernas befogen­

heter, och menar, att tillräckligt vägande skäl inte förebragts av kommitté­

majoriteten för ändring av nuvarande förhållanden. Svenska lantarbetsgiva­

reföreningen finner, att kommitténs förslag om tillsättning av rektors- och

ämneslärartjänster innebär en onödig ändring av en redan förut väl funge­

rande ordning.

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund framhåller, att nuvarande

tillsättningssystem är bättre än det av kommittén föreslagna. Förbundet för­

ordar emellertid, att det nuvarande systemet kompletteras med en för sko­

lorna gemensam personalförteckning, som ger tillsynsmyndigheten möjlig­

het att omplacera överblivna befattningshavare vid nedläggning av skolor. I

huvudsak samma synpunkter framförs av Svenska lantmannaskolornas lä­

rareförening.

De av kommittén föreslagna lektorstjänsterna vid lantmäs-

t ar kur sen har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga re­

missinstanser utom statskontoret.

Statens lönenämnd har intet att erinra mot förslaget att lektorstjänster

inrättas vid Alnarpsinstitutet, om som behörighet för sådan tjänst uppställs

krav på agronomi licentiatexamen. Däremot kan nämnden inte tillstyrka,

att undervisningsskyldigheten per vecka för dessa tjänster fastställs till

lägre antal undcrvisningstimmar än för lektorstjänsterna vid de högre all­

männa läroverken.

107

Lanibrukshögskolans lärarkollegium anser förslaget om lektor stjänster

vid Alnarpsinstitutet välmotiverat. Styrelsen för Alnarps lantbruks-, me­

jeri- och trädgårdsinstitut hälsar förslaget med tillfredsställelse. Befattning­

ar av detta slag skulle underlätta styrelsens strävan att förvärva dugliga

lärarkrafter och att hålla undervisningen på en hög nivå. Styrelsen anser

vidare, att nuvarande ämneslärare efter särskild prövning hör kunna ut­

nämnas till lektorer.

Lärarkollegiet vid Alnarpsinstitutets lantbruksavdelning understryker

starkt önskvärdheten av att den av kommittén föreslagna lektorstjänsten i

lantbruksekonomi inrättas. Kollegiet utgår från att nämnda lektorstjänst

skall avse den undervisning, som nu handhas av en speciallärare. Denne,

som undervisar i lantbruksekonomi, marknadslära, redovisningslära och

nationalekonomi, handhar ca 70 procent av lantmästarkursens ekonomiun­

dervisning och har flera undervisningstimmar i denna kurs än någon av de

övriga lärarna. Kollegiet framhåller vidare bl. a. följande.

Då lantmästarkursen inrättades, tänkte man sig, att lärarna vid lant-

bruksavdelningen skulle rekryteras hland konsulenter och lärare vid lant­

manna- och lantbruksskolor. Lönerna sattes därför så högt, att de skulle

verka lockande för dessa. Vid lönejusteringar och löneplansförändringar

har emellertid lönerna för ämneslärarna vid Alnarp flera gånger försäm­

rats i förhållande till konsulenternas och lantmannaskolelärarnas. I nu gäl­

lande löneplan och tjänsteförteckning bär vissa konsulenter placerats i löne­

grad A 24, medan ämneslärarna vid Alnarp är placerade i lönegrad A 23.

Detta innebär, att tjänsterna vid Alnarp är mindre lockande och att rekry­

teringen försvårats. Kollegiet vill därför starkt understödja kommitténs för­

slag, att lärartjänsterna vid Alnarp ombildas till lektorat. Kollegiet biträ­

der också förslaget att för behörighet till sådan tjänst skall krävas agro-

nomie licentiatexamen. Vid bedömning av sökandes kompetens bör enligt

kollegiet gälla att erfarenhet vunnen genom verksamhet inom befattningens

område och vetenskaplig meritering skall tillmätas lika vikt. Med hänsyn till

de nuvarande lärarnas långa erfarenhet och väl vitsordade verksamhet inom

sina resp. ämnesområden vill kollegiet föreslå, att de nuvarande ämnes­

lärarna i jordbrukslära, husdjurslära, maskinlära, lantbrukskemi med lant-

bruksbiologi samt nuvarande speciallärare i lantbrukssekonomi in. fl. äm­

nen skall förklaras behöriga att inneha ovannämnda lektorat.

Lärarkollegiet framhåller vidare, att den av kommittén föreslagna un-

dervisningsskyldigheten för lektorerna vid Alnarp (16—24 undervisnings-

limmar per vecka) är för hög. Den av kommittén gjorda jämförelsen med

gymnasielektorerna, vilka har denna undervisningsskyldighet, är enligt kol­

legiet inte rättvisande beroende på den särpräglade undervisningen på

lantmästarkursen. Kollegiet anför härom bl. a. följande.

Lantmästarkursens elever är äldre (medelålder 27 år) än gymnasieele­

verna och har lång praktisk erfarenhet och omfattande fackutbildning. De

har dessutom ofta studentexamen, reservofficersexamen m. in. Vidare är

tentamensskyldigheten större på lantmästarkursen beroende på ett stort an­

tal muntliga tentamina. Eleverna utför enskilda arbeten, vilket medför

extra arbete i form av personlig handledning från lärarnas sida. Därtill

Kungl. Maj.ls proposition nr 103 år 1062

108

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1902

kommer att lärarna måste ges möjlighet att följa utvecklingen i sina äm­

nen, om undervisningen skall kunna hållas på en hög nivå.

Kollegiet anser därför, att nu gällande undervisningsskyldighet — ca 600

limmar per år — bör bibehållas oförändrad. Dessutom bör — bl. a. för att

möjliggöra koncentrationsläsning — undervisningsskyldigheten anges i års-

tinnnar i stället för veckotimmar.

Riksförbundet Landsbygdens folk finner det angeläget, att lärarna vid

lantmästarkursen äger en hög teoretisk utbildning, och tillstyrker därför,

att de föreslagna lektorstjänsterna inrättas.

Sveriges lantmästareförbund understryker kraftigt, att den föreslagna upp­

rustningen av lantmästarutbildningen med lektorstjänster med krav på av­

lagd agronomie licentiatexamen snarast genomförs.

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund anser, att vissa av de nu­

varande ämneslärartjänsterna vid lantmästarkursen bör omändras till lek­

torstjänster, allteftersom tjänsterna blir vakanta. Ifrågavarande ämneslä-

rare vid Alnarp har sedan lång tid tillbaka varit uppenbart för lågt place­

rade i lönehänseende. Förbundet förutsätter, att den av kommittén före­

slagna lektorstjänsten i ekonomi avser en ny ordinarie tjänst för den nu­

varande specialläraren i nationalekonomi, handelslära, redovisningslära och

drittsplanering. Förbundet anser, att en undervisningsskyldighet av samma

omfattning som gymnasielektorernas skulle vara alltför betungande för

Alnarpsinstitutets lektorer av i huvudsak samma skäl som lärarkollegiet vid

institutets lantbruksavdelning anfört. Förbundet anser sålunda mycket

starka skäl tala för att en högre undervisningsskyldighet än nu gällande

600 undervisningstimmar per år inte bör fastställas för institutets lektorer.

XIII. Pedagogisk grundutbildning och fortbildning för lärare vid

lantbrukets yrkesskolor m. fl.

A. Kommittén

Pedagogisk utbildning. Lantbruksundervisningskommittén framhåller, att

den pedagogiska grundutbildning, som lärarna vid lantbruks- och lantman­

naskolorna erhåller, i jämförelse med motsvarande utbildning för lärare vid

lanthushållsskolorna och inom det allmänna skolväsendet och vrkesskolvä-

sendet är av mycket begränsad och otillfredsställande omfattning. Vid be­

handlingen av denna fråga har kommittén samrått med 1955 års sakkunniga

för yrkesutbildningens centrala ledning och viss lärarutbildning, vilka fått

i uppdrag att utreda frågor, som sammanhänger med rekryteringen och ut­

bildningen av lärare och instruktörer i yrkesämnen vid den utbildning i jord­

bruk, som planeras inom enhetsskolans ram. Samråd har även förekommit

med jordbruksupplysningskommittén, som behandlat den pedagogiska ut­

bildning, som erfordras för inom rådgivningen på jordbrukets område verk­

samma konsulenter m. fl. (SOU 1960: 39).

109

Laiitbruksundervisningskommittén anser i likhet med jordbruksupplys-

ningskommittén, att undervisningen vid skolorna och den av hushållnings­

sällskapen bedrivna upplysnings- och rådgivningsverksamheten i många

hänseenden omfattar så likartade arbetsuppgifter, att i stort sett samma

krav bör ställas på befattningshavarna i fråga om pedagogiskt kunnande

och att därför gemensam pedagogisk grundutbildning för dessa personalka­

tegorier bör kunna anordnas. Den pedagogiska grundutbildningen av här

avsedda kategorier av lärare m. fl. bör meddelas i särskilda kurser, som

bör genomgås, sedan fackutbildningen avslutats. Lantbruksundervisnings-

kommittén erinrar om att jordbrukshögskoleutredningen (SOU 1960:2)

också framhållit, att den pedagogiska utbildningen inte borde ingå i agro­

nomutbildningen utan ges i särskild ordning efter agronom- och hortonom-

examen. Även lantmästarutbildningen bör enligt kommittén utformas på

ett analogt sätt, vilket innebär, att lärarutbildning inte bör ingå i lantmäs-

tarkursen utan meddelas blivande lärare efter genomgången av densamma.

Lantbruksundervisningskommittén har efter närmare undersökningar

kommit till den uppfattningen, att Jälla lantmannaskola och Alnarpsinsti-

lutet är särskilt lämpade som förläggningsplatser för pedagogisk utbildning.

Jälla ligger i närheten av såväl Uppsala universitet som lantbrukshögsko-

lan. Uppsala läns landsting, som är huvudman för Jälla lantmannaskola,

har erbjudit sig att medverka till att en utbildning av antytt slag skall kunna

förläggas till Jälla. Å andra sidan ligger Alnarpsinstitutet i närheten av

Lunds universitet, varjämte tillgången på närbelägna lantbruksskolor ar

större.

Lantbruksundervisningskommittén anser — i likhet med jordbruksupp-

lysningskommittén — att behovet av platser i pedagogiska kurser för per­

sonal vid lantbruksskolor och hushållningssällskap kommer att uppgå till

25 ä 30 per år. Beträffande utformningen av den pedagogiska utbildningen

anför lantbruksundervisningskommittén bl. a. följande.

Med hänsyn till föreliggande stora utbildningsbehov för såväl ämneslärare

(konsulenter) som yrkeslärare (lokalrådgivare) bör utbildningen i vart fält

under de första åren förläggas till två skilda skolor. För att undvika onodiga

investeringar torde det dock vara lämpligt att anordna utbildning av perma­

nent karaktär vid endast en skola, nämligen Jälla lantmannaskola, medan

Alnarpsinstitutet bör handha den mera tillfälliga undervisningen. Sedan det

ackumulerade utbildningsbehov, som nu är för handen, blivit tillgodosett,

torde utbildningen av såväl ämneslärare som yrkeslärare kunna forlaggas

till Jälla.

,

,

.

,

. ,

Intet hinder föreligger för att ämneslärare och konsulenter a ena sidan

samt yrkeslärare och lokalrådgivare å andra sidan sammanförs i samma

kurser. Med hänsyn till att elevunderlaget kan bedömas bli tillräckligt stort

för minst två kurser årligen, har kommittén dock funnit det ändamålsenligt,

att lärare och konsulenter utbildas i en kurs, förslagsvis den som förläggs

till Jälla, medan yrkeslärare och instruktörer utbildas i den andra kursen

som förläggs till Alnarp.

Enligt lantbruksundervisningskommittén hör eu grundläggande kurs tor

pedagogisk utbildning av lärare vid lantbruksskolor in. fl. omfatta omkring

15 veckor med ca 30 elevtimmar per vecka. Utbildningen hör omfatta psy­

Kiincjl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962

no

kologi, pedagogik och sociologi, allmän och speciell undervisningsmetodik,

åskådningsmedel, röst- och talvård samt muntlig och skriftlig framställ­

ning, bok- och bibliotekskunskap, skolhygien, yrkesvals- och arbetsmark­

nadsfrågor, viss orientering om svensk lantbruksadministration samt spe­

cialstudier. Den praktiska utbildningen skall till huvudsaklig del utgöras av

auskultationer och demonstrationslektioner samt undervisnings- och råd-

givningsövningar.

kör en mera fullständig redogörelse över utformningen av den pedago­

giska utbildningen hänvisas till betänkandet s. 121—122.

Kommittén framhåller fortsättningsvis, att även förmännen vid lantbruks­

skolornas skoljordbruk bör erhålla en viss pedagogisk utbildning. Förmännen

medverkar nämligen i viss utsträckning i undervisningen, bl. a. som instruk­

törer i praktiskt arbete. Då deras arbetsuppgifter i undervisningen är mindre

omfattande än lärarnas och uteslutande begränsade till praktiska kursmo­

ment, bör utbildningen enligt kommitténs mening kunna göras betydligt

kortare än utbildningen av ämneslärare och yrkeslärare och förslagsvis om­

fatta fem veckor. Denna utbildning bör kunna inpassas vid sidan av övrig

pedogogisk utbildning vid Jälla.

För att den pedagogiska utbildningen skall kunna infogas i berörda skolors

ordinarie program, är det enligt kommittén nödvändigt, att rektorn vid Jälla

resp. föreståndaren för lantbruksavdelningen vid Alnarp är kursledare och

svarar för tidsplanering, schema m. in. Den pedagogiska utbildningen bör

vid Jälla handhas av en helårsanställd lärare, som avlagt filosofie licentiat­

examen i pedagogik eller psykologi. Utöver sin undervisning i lärarutbild-

ningskursen bör ifrågavarande lärare även svara för huvuddelen av under­

visningen i femveckorskursen för skoljordbrukens förmän m. fl. samt

medverka i pedagogiska fortbildningskurser, som anordnas för personal

från lantbrukets skolor, hushållningssällskap och lantbruksnämnder. Vid

Alnarp bör enligt kommitténs uppfattning anställas en extra lärare i psy­

kologi och pedagogik med motsvarande uppgifter. För handledning i speciell

undervisningsmetodik och undervisning i olika specialämnen bör vid sidan

av rektor och ämneslärare anlitas speciallärare.

Kommittén föreslår, att ersättning skall utgå till deltagare i här nämnda

lararutbildningskurser efter i huvudsak samma regler, som gäller för del­

tagare i lärarntbildningskurser anordnade med medel från anslaget Ut­

bildning av lärare vid yrkesundervisningen (1960/61, VIII ht. J 22; Kungl.

brev 28/7 1960 och 1/9 1960). Kursdeltagare bör sålunda åtnjuta ersättning

med ett belopp av 1 020 kr. per månad under kurstiden samt ersättning för

resa från hemorten till kursorten och åter. Kursdeltagare, som åtnjuter lön

med B-avdrag under tjänstledighet för kursens bevistande, bör inte äga upp­

bara någon av här nämnda ersättningar. Till deltagare i kurs för pedagogisk

utbildning av förmän in. fl. bör utgå ersättning för resa från hemorten till

kursorten och åter efter samma bestämmelser som i lärarutbildningskurs

samt traktamentsersättning med 14 kr. för dag under kursen.

Fortbildning. Fortbildningsverksamheten inom lantbrukets område har

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962

in

hittills i stor utsträckning organiserats centralt av lantbruksstyrelsen. I viss

omfattning har i samråd med denna anordnats regionala fortbildningskur­

ser exempelvis i hushållningssällskapens regi. Det framstår för lantbruks-

undervisningskommittén som angeläget, att en samordning och enhetlig

planering sker av all fortbildning för personalen vid de organ, som star un­

der lantbruksstyrelsens tillsyn. Detta har hittills varit fallet, i och med att an­

svaret härför åvilat undervisningsbyrån inom lantbruksstyrelsen. Härigenom

har skapats möjligheter för ett rationellt utnyttjande av de för fortbildning

tillgängliga medlen.

_

.

Kommittén finner för sin del, att fortbildningsverksamheten aven i fram­

tiden bör organiseras som centrala fortbildningskurser med deltagare från

hela landet. Vid sidan härav synes dock i viss omfattning regionala fort­

bildningskurser av olika slag böra anordnas. Även sådana kurser bör ledas

av lantbruksstyrelsen.

På styrelsen bör därför liksom hittills ankomma att planlägga och leda

fortbildningsarbetet i stort samt upprätthålla kontakten med de institutio­

ner, företag och organisationer, som på olika sätt kan medverka i fortbild­

ningsverksamheten. Det bör också ankomma på styrelsen att hos Kungl.

Mai :t göra framställningar om erforderliga medel och svara för dessas för­

delning med beaktande av de behov, som hushållningssällskap, skolstyrel­

ser, personalföreningar och andra regionala organ redovisar för styrelsen.

Deltagare i fortbildningskurs bör liksom hittills erhalla oavkortad lön

under kurstiden jämte resekostnadsersättning och traktamente enligt be­

stämmelserna i allmänna resereglementet. Kostnaderna för deltagarnas re­

sor bör såsom nu är fallet täckas genom bidrag från staten, medan trakta­

mentena bör betalas av resp. skola eller institution.

Om fortbildningsverksamheten skall kunna utbyggas och effektiviseras i

enlighet med de riktlinjer, som kommittén föreslagit, erfordras en uppräk­

ning av anslaget till ifrågavarande verksamhet.

Knngl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962

B. Yttranden

Den av lantbruksundervisningskommittén föreslagna pedagogiska grund­

utbildningen om 15 veckor för lärare, konsulenter och instruktörer samt

om fem Veckor för skoljordbrukens förmän har tillstyrkts eller lämnats

utan erinran av remissinstanserna. Även den föreslagna förläggningen till

Jälla lantmannaskola resp. Alnarpsinstitutet har i allmänhet godtagits. I

fråga om vissa i yttrandena anförda synpunkter må följande anföras.

Statens lönenämnd ifrågasätter om inte en arvodesbefattning tills vidare

är eu lämpligare form än den av kommittén föreslagna extra läraren i psy­

kologi och pedagogik vid Alnarp. Vad kommittén i övrigt föreslagit i fråga

om pedagogisk grundutbildning och fortbildning för lärare vid lantbrukets

yrkesskolor m. fl. har inte givit nämnden anledning till erinran.

Lantbruksstyrelsen tillstyrker kommitténs förslag om pedagogisk utbild­

ning och framhåller därvid särskilt de yngre lärarnas behov av undervis­

ning i metodik. Styrelsen understryker även behovet av en central infor­

mationstjänst, som genom sammandrag och systematisering av vetenskap­

112

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1902

liga avhandlingar, försöksberättelser m. m. väsentligt kunde underlätta för

lärarna att följa med i utvecklingen.

Skogsstyrelsen ifrågasätter, om inte en viss för de kommande uppgifterna

aktuell specialutbildning även på det fackmässiga området borde meddelas

i anslutning till de pedagogiska kurserna. Erfarenheterna från den skogliga

lärarutbildningen visar, att de blivande lärarna behöver trimmas i vissa av­

seenden — framför allt i arbetstekniska och maskinella discipliner — för

att kunna rätt skota den praktiska undervisningen. Frågan om att vidmakt­

hålla lärarnas teoretiska kunskaper och praktiska färdigheter bör också

uppmärksammas.

Skolöverstyrelsen finner timantalet för speciell metodik vara väl lågt i

jämförelse med timantalet för allmän undervisningsmetodik. Styrelsen an­

ser aven, att underlaget för lärartjänsterna i pedagogik och psvkologi be­

höver vidare klarläggas.

Jordbrukets upplysningsnämnd rekommenderar, att den föreslagna peda­

gogiska utbildningen förläggs till lantbrukshögskolan och ingår som ett

ämne i agronomexamen.

Lärarkollegiet vid Alnarpsinstitntets lantbruksavdelning, som instämmer

i behovet av pedagogisk utbildning, förordar, att den pedagogiska under­

visningen for agronomer och lantmästare förläggs till Alnarp. Kollegiet an­

för i anslutning härtill följande.

„.Ur,?.t1atenf synpunkt torde det vara lämpligare att förlägga dylik utbild-

b r uk ss k rd o i-1 vi^a m,shtutio.n-..Nara Alnarp finns inte mindre än tre lant-

n h m ’ vika,.b?r kunna tJana som övningsskolor för den pedagogiska

nrh n nii?8ien'- löjligheten atl få g°da special- och timlärare för pedagogisk

och psykologisk undervisning torde även vara särskilt gynnsam vid Alnarp

sUet KnlwS® '.T*,1 •IalmÖ,°ch Peda80gisk institution vid Lunds univer-

ser nnir nt understrylter vadare nödvändigheten av att fortbildningskur-

Tm.in

™w- F°r, al,’?rC °ch konsulenter bör fortbildningen förläggas till

U tuna och för yrkeslarare och instruktörer till Alnarp. Kollegiet framhål-

arb^te och 6 beh,0V.et av “ntral information, som skulle underlätta lärarnas

tillgång tnraltÄ SS;" pa >'ndervisni„Ben, då lära™a därigenom får

7.955 drs sakkunniga för yrkesutbildningens centrala ledning och viss

lärarutbildning framhåller bl. a. följande.

utMdn,yni!pntS?S"nderV!fniingSk0mmittén framIagda förslagen om lärar-

itbildnmgcn utgor i huvudsak en sammanfattning av de resultat, som upp­

träd ledning Samverkan med de sakkunniga för yrkesutbildningens cen-

nin. hclr rf ^kkunn,Sa fnsluter sig i stort till kommitténs uppfatt-

nTr” betraffande lararnas pedagogiska grundutbildning och fortbildning

Därest lansskolnamnderna blir regionala tillsynsmyndigheter för yrkesut-

ldnmgen i dess helhet, bör nämnderna erhålla vissa uppgifter i fråga om

regionalt anordnad fortbildning av lärare och instruktören

8

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund tillstyrker kommitténs för-

s ag om ersättning till deltagare i den pedagogiska grundutbildningskursen

men anser det nödvändigt, att ersättning för resa mellan hemort och kurs­

113

ort utgår även till dem som uppbär B-avdrag. I annat fall kommer deltagare

med långt avstånd till hemorten att bli ogynnsamt behandlad i förhållande

till den, som bor nära kursorten.

Svenska lantmannaskolornas lärareförening tillstyrker förslaget till pe­

dagogisk grundutbildning och understryker kraftigt behovet av förbättrad

central informationstjänst.

Svenska facklärarförbundet finner det angeläget med en förbättrad peda­

gogisk utbildning och förutsätter, att man till denna utbildning knyter väl

kvalificerade lärare.

Enligt förbundet skulle det vara synnerligen värdefullt, om lektorstjäns-

ter i yrkespedagogik kunde inrättas. Förbundet finner vidare förslaget om

en fortlöpande central information om försöksberättelse, fackartiklar m. m.

vara mycket lovvärt. Därigenom kan lärarna utan tidsödande studier er­

hålla kunskap om den aktuella utvecklingen på jordbruksområdet. Tillsy­

nen över den pedagogiska utbildningen bör enligt förbundets mening hand­

has av de myndigheter, som är ansvariga för övrig lärarutbildning inom

yrkesundervisningens område och inte, som kommittén föreslagit, av lant-

bruksstyrelsen.

Kungl. Maj:is proposition nr 103 år 1962

XIV. Statsbidrag till lantbrukets yrkesskolor

A. Nuvarande bestämmelser

F. n. utgår statsbidrag till lantbruksundervisningsanstalt under förutsätt­

ning bl. a. att Kungl. Maj:t förklarat skolan berättigad till sådant understöd

samt att skolans verksamhet bedrivs i överensstämmelse med gällande stad­

ga för lantbruksundervisningsanstalter och av lantbruksstyrelsen utfärdade

föreskrifter. Skolan är också skyldig underkasta sig den kontroll, lantbruks­

styrelsen i varje särskilt fall finner skäl föreskriva.

Undervisningsmateriel för maskinundervisning. I mån av tillgång på me­

del utbetalas statsbidrag för anskaffning av maskiner m. m. till lantbruks-,

lantmanna-, lanthushålls-, trädgårds- och fruktodlingsskola eller jordbrukets

yrkesskola med 75 procent av skolornas totala kostnader för anskaffning

och montering av maskiner, redskap o. d., som erfordras för undervisningen.

Bidrag till materiel, avsedd att användas både för undervisningsändamål och

jordbruksdriften vid skolan, utgår endast med 75 procent av den del av an­

skaffningskostnaden, som beräknas motsvara materielens användning vid

undervisningen.

Skol jordbruk. Lån kan beviljas för inköp av jordbruksfastighet eller till

utvidgning av befintligt skoljordbruk vid lantmanna- och lanthushållsskola

med högst 90 procent av fastighetens uppskattade värde, dock högst 200 000

kr. för lantmannaskola och 75 000 kr. för lanthushållsskola.

Avlöningar m. m. åt lärarpersonalen. Statsbidrag utgår till lantbruks-,

lantmanna- och lanthushållsskolor dels med 90 procent för avlöningar m. in.

åt ordinarie, extra ordinarie och extra befattningshavare, dels till arvoden

114

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962

åt timlärare med belopp, som lantbruksstyrelsen i varje särskilt fall bestäm­

mer, dock högst med 14 kr. för undervisningstimme.

Driftkostnader. Statsbidrag till lantbruks-, lantmanna-, lanthushålls-,

trädgårds- och fruktodlingsskolor utgår för deras driftkostnader med dels

ett grundbidrag av vid lantbruks-, lantmanna- och lanthushållsskola 26 kr.

för varje dag, då undervisning pågår, samt vid trädgårds- och fruktodlings-

skola av 12 900 resp. 6 450 kr. för läsår, dels ett tilläggsbidrag av 2 kr. 80 öre

om dagen för varje elev, som deltar i maskinskötarkurs och 1 kr. 40 öre om

dagen för elev, som deltar i annan undervisning, dock att statsbidraget till

driftkostnader inte får överstiga tre fjärdedelar av skolans av lantbrukssty­

relsen godkända driftkostnader, sedan avdrag gjorts för influtna hyror av

elevbostäder.

Ur driftkostnadsanslaget utbetalas också arvode åt skolläkare med 4 kr.

50 öre för varje elev, som deltar i undervisningen, dock högst med belopp,

som motsvarar skolläkarens verkliga arvode.

För att statsbidrag till driftkostnader skall utgå gäller bl. a., att anta­

let elever i huvudkurs uppgår eller i medeltal för de fem sista åren eller det

mindre antal läsår, som skolan varit i verksamhet, uppgått till minst 15

samt att det inte överstiger vid lantmannaskola 60 och vid lanthushållssko­

la 30. Då fråga är om praktisk-teoretisk sommarkurs eller ladugårdsför-

manskurs eller då särskilda skäl föreligger, kan statsbidrag dock beviljas,

oaktat de nämnda villkoren i fråga om elevantalet inte är uppfyllda.

Till jordbrukets yrkesskolor utgår statsbidrag till skolornas driftkostna­

der med ett grundbidrag av 7 020 kr. per skola och läsår samt ett tilläggs­

bidrag av 42 kr. per elev och månad.

Särskilda iitbildningskurser. Statsbidrag utgår till ett flertal olika special­

kurser, såsom kontrollassistentkurser, ladugårdsskötarkurser, mejerikurser,

svinskötarkurser m. fl. med dels grundbidrag, avsedda att täcka skolornas

kostnader för lärare och instruktörer, dels tilläggsbidrag till kostnaderna i

övrigt, dels i vissa fall bidrag till eleverna för resekostnader, traktamentser-

sättningar och stipendier för förlorad arbetstid.

I övrigt utgår statsbidrag till byggnadsarbeten, till studiehjälp åt elever

och till kursverksamhet för jordbrukets rationalisering.

B. Kommittén

För att skapa garantier för att statsbidragen används på föreskrivet sätt

har i de härom utfärdade kungörelserna införts detaljerade föreskrifter om

kontroll av statsbidragens användning. Detta har medfört en stor arbetsbör­

da både för skolorna och för den centrala tillsynsmyndigheten, lantbruks­

styrelsen. Den mest arbetstyngande delen av lantbruksstyrelsens arbete med

den ekonomiska avräkningen staten och skolorna emellan hänför sig till

granskningen av lönekostnaderna. Enbart detta arbete sysselsätter f. n. en

tjänsteman hos lantbruksstyrelsen mer än halva året. Lantbruksundervis-

ningskommittén har därför funnit det angeläget att i samband med över­

115

syn av statsbidragssystemet även undersöka möjligheterna att förenkla det­

samma.

Kommittén tar inledningsvis upp vissa allmänna villkor för statsbidrags-

givningen, såsom skolornas storlek m. m., och anför följande.

Flera av de nuvarande lantmanna- och lanthushållsskolorna är dimensio­

nerade för ett elevantal på 20—30 elever. Kommittén anser, att en skola nor­

malt bör kunna ta emot ett större antal elever samtidigt. Vid lantbrukssko­

lorna bör sålunda ca 60 elever kunna undervisas samtidigt åtminstone under

vissa tider av året och vid lanthushållsskolorna ett 45-tal elever. En lämp­

lig riktpunkt för den lägsta gränsen vid en lantbrukets yrkesskola synes en­

ligt kommittén vara 32 elever i samtliga under vinterhalvåret pågående kur­

ser. Svårigheterna att snabbt bygga ut vissa av skolorna gör, att kommittén

dock ansett sig inte nu kunna föreslå ett statsbidragsvillkor av denna inne­

börd utan att samtidigt förutsätta en omfattande dispensgivning. Från till­

synsmyndighetens sida bör i samverkan med resp. huvudmän eftersträvas

en successiV ökning av de mindre skolornas kapacitet, i den mån tillgången

på elever motiverar detta. Efter en övergångstid, som bl. a. blir beroende på

i vilken takt statsbidrag kan ställas till förfogande för en önskad utbyggnad

vid vissa av yrkesskolorna, torde ett sådant villkor för att erhålla statsbi­

drag böra uppställas.

Då skola nyinrättas bör dock, såsom allmänt villkor för att den skall för­

klaras statsbidragsberättigad, redan nu införas bestämmelsen, att skolan

skall ha sådana dimensioner, att den på en gång kan motta minst 32 elever.

Liksom hittills bör vissa villkor om minimiantal elever i olika kurser upp­

ställas. Sålunda bör antalet elever vid början av varje kurs uppgå till i kurs

med övervägande teoretisk undervisning minst 16 och i kurs med övervägan­

de praktisk undervisning minst åtta. Till kurser med övervägande praktisk

undervisning hör därvid räknas både olika former av praktisk-teoretiska yr-

keskurser och vissa slag av specialkurser, såsom maskinskötarkurser, kon-

trollassistentkurser m. fl. Tillsynsmyndigheten bör få befogenhet att, när så

anses påkallat med hänsyn till kursernas art, uppläggning och angelägen­

heten av att viss utbildning kommer till stånd, medge undantag från angivna

villkor. Statsbidrag bör dock i intet fall få medges, om elevantalet i en kurs

understiger fem.

Det är f. n. relativt vanligt, att elever i en lantbrukets yrkesskola kommer

från andra orter i landet än dem, som ligger inom skolans naturliga upp­

tagningsområde, exempelvis från annat län. Kommittén betonar att i den

mån platser finns tillgängliga, bör dessa elever tas emot vid skolan på sam­

ma villkor, som gäller för elever från det egna länet.

Undervisningsmateriel. Lantbruksundervisningskommittén föreslår, att

statsbidrag till anskaffning av undervisningsmateriel vid lantbrukets yr­

kesskolor liksom vid de centrala verkstadsskolorna bör utgå med 90 procent

av kostnaderna för förvärv och montering av densamma. För förvärv av

materiel, som avses att begagnas både i jordbruksdriften och i undervisning­

ens tjänst, föreslås, att statsbidrag liksom nu skall kunna utgå med 90 pro­

cent av halva anskaffningskostnaden. Med hänsyn till att medelsbehovet un­

dergår växlingar, som svårligen låter sig förutsägas, anser kommittén, att

anslag för ändamålet bör uppföras såsom förslagsanslag i stället för som f. n.

reservationsanslag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962

116

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962

Skoljordbruk. Med hänsyn till önskvärdheten av att i vissa fall utöka skol-

jordbrukens storlek och med tanke på att eventuellt ytterligare skolor kan

komma att inrättas, bör, framhåller lantbruksundervisningskommittén, möj­

ligheter till lån för anskaffande av skoljordbruk finnas även fortsättnings­

vis enligt de villkor, som nu gäller.

Avlöningar m. m. åt lärarpersonalen. Statsbidragsreglerna för lantbrukets

yrkesskolor bör enligt lantbruksundervisningskommitténs uppfattning i gör­

ligaste mån anpassas efter vad som gäller för övriga yrkesskolor.

Då lantbrukets yrkesskolor liksom de centrala verkstadsskolorna hämtar

sina elever från en större region, i regel ett landstingsområde, anser kom­

mittén, att statsbidrag bör utgå med i princip 100 procent av avlöningskost-

naderna.

Till timlärarna utgår ersättning i form av timarvoden. Kommittén före­

slår, att en anknytning sker till timlärarkungörelsen även för lantbrukets

yrkesskolor men anser, att timtaxan i dess nuvarande utformning blir onö­

digt tungarbetad. Kommittén förordar i stället en ordning med statsbidrag

till enhetliga timlärararvoden. Med timlärartimmar jämställs då även över-

tidstimmar av vid skolorna anställda lärare.

Driftkostnader. Enligt kommitténs mening bör staten liksom hittills i

form av statsbidrag delvis svara för de kostnader utöver lärarlönerna, som

är förknippade med skolornas drift. Statsbidraget bör enligt kommitténs

mening täcka i genomsnitt 50 procent av de verkliga driftkostnaderna, sedan

avdrag gjorts för influtna hyror. Någon begränsning uppåt, i likhet med den

nu gällande att statsbidraget får uppgå till högst viss del (f. n. 3/4) av de

verkliga kostnaderna, kan enligt kommittén inte vara erforderlig. Den skul­

le dessutom kräva en mer omfattande detaljkontroll än kommittén anser

nödvändig i detta sammanhang.

Då det är önskvärt, att skolornas kontakt med det praktiska jordbruket

underlättas, har kommittén funnit skäligt, att statsbidrag även utgår till en

del av skolornas kostnader för reseersättningar och traktamenten åt lärare.

Kommittén har därför i det bidragsunderlag, som legat till grund för kom­

mitténs beräkningar av nya bidragsbelopp, inräknat rese- och traktaments-

kostnader med ett belopp av 600 kr. för läsår för varje helårsanställd äm­

nes- och yrkeslärare vid ifrågavarande skolor.

Kommittén förordar, att statsbidragsgivningen till skolornas driftkostna­

der liksom nu skall ske på grundval av sär skilda grund- och tilläggsbidrag,

varvid den nuvarande relationen mellan bidragen bör bibehållas.

Kommittén understryker vikten av att ett driftkostnadsbidrag, konstrue­

rat på föreslaget sätt, justeras i takt med dels den allmänna kostnadssteg-

ringen, dels de mera betydande ändringar i driftkostnaderna vid lantbru­

kets yrkesskolor, som kan bli en följd av att kursverksamheten i sin hel­

het omläggs.

Pedagogisk utbildning och fortbildning för lärare m. fl. I det föregående

bär kommittén föreslagit, att vissa av de specialkurser, till vilka bidrag nu

utgår från reservationsanslaget Särskilda utbildniugskurser, skall inordnas

117

i skolornas ordinarie kursverksamhet. Härav följer, att statsbidrag till

ifrågavarande specialkurser i framtiden kommer att utgå från avlönings- och

driftkostnadsanslagen.

Statsbidrag från nämnda anslag utgår även till Svenska svinavelsför-

eningen och Svenska fåravelsföreningen för specialutbildning i svinskötsel

resp. fårskötsel. Kommittén anser, att särskilt statsbidrag till nämnda ända­

mål bör utgå även i fortsättningen. Bidragen synes dock lämpligen kunna

utgå från annat anslag, förslagsvis nionde huvudtitelns anslag Befrämjande

av husdjursaveln.

Under förutsättning att här föreslagna ändringar genomförs, bör statsbi-

dragsgivningen från anslaget sålunda kunna begränsas att avse fortbildnings­

kurser för lärarpersonalen vid lantbrukets yrkesskolor samt för konsulen­

ter, assistenter och instruktörer hos hushållningssällskap och lantbruks­

nämnder. Statsbidrag vid dessa kurser bör enligt kommittén utgå dels till

arvoden, resekostnadsersättningar och traktamenten åt föreläsare, dels till

undervisningsmateriel och övriga expenser, dels till resekostnadsersättning­

ar och i förekommande fall traktamenten åt kursdeltagare.

Under anslaget bör också anvisas medel till den i föregående kapitel be­

handlade pedagogiska grundutbildningen för lärare vid lantbrukets yrkes­

skolor m. fl., vilken föreslagits skola helt bekostas av staten.

Studiehjälp åt elever vid lantbrukets yrkesskolor. Lantbruksundervis-

ningskommittén förordar, att elever vid lantbrukets yrkesskolor — med un­

dantag av eleverna vid de kortare grundläggande yrkeskurserna — fortsätt­

ningsvis erhåller studiehjälp enligt nu gällande bestämmelser. Med tanke

på att eleverna i de kortare grundläggande yrkeskurserna utgörs av redan

yrkesverksamma jordbrukare och lantarbetare, som oftast har försörjnings­

plikt, förordar kommittén, att dessa erhåller stipendier enligt samma be­

stämmelser som gäller för elever i de kurser, vilka anordnas med statsbi­

drag från anslaget Kursverksamhet för jordbrukets rationalisering m. m.

Detta innebär, att kursdeltagarna får ersättning, beräknad efter billigaste

klass för erforderliga järnvägs-, ångbåts- eller bussresor mellan hemmet och

kursplatsen, samt, om de inte under kursen vistas i hemmet, tillika trakta-

mentsstipendium med 5 kr. om dagen. Härutöver utgår stipendium för för­

lorad arbetstid efter behovsprövning med högst 17 kr. om dagen till familje­

försörjare och med högst 10 kr. om dagen till icke familjeförsörjare.

Kommittén ifrågasätter vidare lämpligheten av att vid beviljandet av stu­

diehjälp hänsyn tas till föräldrarnas bundna tillgångar i den utsträckning,

som nu sker. Vid stipendiegivningen jämställs nu taxeringsvärdet på för­

äldrarnas gårdar och värdet av inventarier med likvida tillgångar, trots att

de förra värdena inte kan lösgöras. På grund härav torde eleverna vid lant-

brukets yrkesskolor i stipendiehänseende tillhöra eu av de mera missgyn­

nade elevkategorierna. Kommittén förordar därför sådan ändring i de nu­

varande studiehjälpsbestämmelserna, alt bundna tillgångar inte i den ut­

sträckning, som nu är fallet, kommer att inverka på stipendiegivningen i

framtiden.

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1962

118

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962

C. Yttranden

I fråga om de mera allmänna synpunkter som remissinstanser­

na haft beträffande statsbidragsbestämmelserna för lantbrukets yrkessko­

lor må anföras följande.

Statskontoret delar lantbruksundervisningskommitténs uppfattning, att

statsbidragsgivningen bör förenklas. Bidragsreglerna för lantbrukets skolor

bor dock enligt statskontoret i större utsträckning än kommittén tänkt sig

anpassas till motsvarande bestämmelser, som gäller för andra yrkesskolor,

främst de centrala verkstadsskolorna.

Lantbruksstyretsen anser, att kommitténs förslag innebär vissa förbätt­

ringar och betydande förenklingar både för tillsynsmyndigheten och för sko­

lorna själva. Styrelsen framhåller dock, att skolor, som inte är landstings-

ägda eller som tar emot elever från hela landet, kan ha svårigheter att få

bidiag av erforderlig storlek av det landsting, inom vars område skolan är

belägen. Styrelsen föreslår därför, att en sådan skola skall kunna få ytterli­

gare statsbidrag eller att det skall föreskrivas skyldighet för landsting, inom

vars område elever vid skolan är hemmahörande, att lämna skäligt bidrag

till skolan i proportion till antalet sådana elever.

Kommitténs förslag beträffande statsbidrag till undervisnings­

materiel har lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. Stats­

kontoret framhåller emellertid att ämbetsverket inte motsätter sig, att stats-

bidiag får utgå med 90 procent av kostnaderna för anskaffning av första

uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel. Därigenom kommer

samma begränsning att gälla för lantbrukets yrkesskolor som för övriga yr­

kesskolor. Enligt riksräkenskapsverket bör anslaget till bidrag till undervis­

ningsmateriel uppföras såsom reservationsanslag.

Beträffande statsbidraget till avlöningar in. m. säger sig statskon­

toret inte vilja rikta någon erinran mot förslaget att i likhet med vad som

gäller för vid de centrala verkstadsskolorna lämna bidrag med 100 procent

av avlöningskostnaderna.

Beträffande ersättningen till timlärare framhåller stats­

kontoret, att en närmare anknytning av bidragsnormerna för timlärare vid

lantbrukets yrkesskolor till motsvarande bestämmelser vid de centrala verk­

stadsskolorna (SFS 1958: 419) synes starkt påkallad.

Kommitténs förslag att lämna lärarna vid lantbruksskolorna ett årligt

belopp om 600 kr. som trakta ments- och reseersätt­

ning för resor i samband med undervisningen har statskontoret inte an­

sett sig böra tillstyrka. Svenska lantmannaskolornas lärareförening har

däremot ingen erinran mot detta förslag men påpekar, att behovet av rese-

och traktamentsersättningar till lärare i de s. k. fortsättningskurserna med

hemkontakt inte tillräckligt uppmärksammats.

Förslaget att minska betydelsen av föräldrarna bundna tillgångar vid

stipendiegivningen har vunnit anslutning från Sveriges lantbruks-

119

förbund, Riksförbundet Landsbygdens folk, lantbruksstyrelsen, Svenska

lantmannaskolornas lärareförening och Svenska lanthushållsläraiinnornas

förening men avstyrkts av statskontoret. I övrigt understryker åtskilliga

remissinstanser studiehjälpens betydelse för elevernas möjligheter att skaf­

fa sig yrkesutbildning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962

XV. Kostnadsberäkningar

A. Kommittén

Lantbruksundervisningskommittén bär vid sina beräkningar av de mer­

kostnader, som de framlagda förslagen kommer att medföra, i huvudsak ut­

gått från den bedömning av undervisningsverksamhetens omfattning, som

lantbruksstyrelsen framlagt i sina anslagsäskanden för budgetåret 1961/62.

Dessa har grundats på från skolorna infordrade uppgifter om den plane­

rade verksamheten under detta budgetår. I fråga om den specialiserade vi­

dareutbildningen föreslår kommittén en råd nya kurstyper, övergången till

dessa kommer emellertid att åtföljas av en samtidig minskning av vissa

nuvarande kurser. Kommittén har ansett sig kunna förutsätta, att dessa

förändringar under en övergångstid balanserar varandra. Särskild hänsyn

har i beräkningarna dock tagits till kommitténs förslag om att anordna kor­

tare grundläggande yrkeskurser samt till att vissa av de utbildningskurser,

till vilka hittills medel anvisats från anslaget Särskilda utbildningskurser, i

fortsättningen kommer att ingå som specialkurser i lantbruksskolornas ordi­

narie kursprogram. Lantbruksskolorna vid Ultuna och Alnarp är inte med­

tagna i lantbruksstyrelsens anslagsäskanden utan medel till dessa skolor an­

visas över särskilda anslag resp. Alnarpsinstitutets stater. De föreslagna änd­

ringarna torde vid dessa skolor medföra relativt små kostnadsjusteringar.

Detta är också fallet med kommitténs förslag om ombildning av vissa äm-

neslärartjänster vid Alnarpsinstitutet till lektorstjänster. Kommittén har

därför i kostnadsberäkningarna inte ansett sig behöva räkna med några för­

ändringar för lantbruksskolorna vid Ultuna och Alnarp.

Kommitténs förslag är avsedda att genomföras successivt. Vid de följande

beräkningarna har emellertid kommittén funnit lämpligt, att med utgångs­

punkt i uppgifterna i lantbruksstyrelsens anslagsäskanden för budgetåret

1961/62 framräkna de kostnadsändringar, som — jämförda med de i 1961

års statsverkspropositionen föreslagna anslagsbeloppen — skulle uppkom­

ma under budgetåret 1961/62, därest kommitténs förslag hade genomförts

under detta budgetår.

De av kommittén framlagda förslagen skulle sålunda, om de genomförts

under budgetåret 1961/62, ha medfört en kostnadsökning för staten under

detta budgetår med sammanlagt 2 665 000 kr. I detta belopp ingår ett en-

gångsanslag på 45 000 kr. till inventarier in. m. vid Jälla lantbruksskola un­

der punkt IV. 2. f), varför den årliga kostnadsökningen skulle stanna vid

2 620 000 kr.

Som motivering till de föreslagna anslagsförändringarna anför kommittén

bl. a. följande.

120

I. Anslaget, som hittills har benämnts Bidrag till undervisningsmateriel

för maskinundervisning, bör i fortsättningen benämnas Bidrag till undervis­

ningsmateriel. Till följd av denna utvidgning och med hänsyn till att ett

ackumulerat behov av statsbidrag till undervisningsmateriel föreligger, bör

anslaget uppräknas med 165 000 kr. till 330 000 kr. Samtidigt bör anslagets

karaktär ändras från reservationsanslag till förslagsanslag.

II. A. 1. a). Statsbidraget föreslås utgå med 100 procent av lönekostna­

derna.

II A. 1. b). Statsbidrag beräknas utgå med 100 procent av ett på grundval

av timlärararvode enligt BT 17 (ortsgrupp 3) vid lantbruksskolorna och

BT 15 (ortsgrupp 3) vid lanthushållsskolorna beräknat bidragsunderlag i

enlighet med kommitténs förslag. Med hänsyn till att kommittén föreslagit,

att särskilt statsbidrag inte vidare skall utgå för extra ersättning till skol-

jordbrukens förmän för deras medverkan med handledning i praktiskt ar­

bete, har antalet timlärararvoden för övningstimmar minskats i motsvarande

grad.

II. A. 2 a). I samband med att nuvarande jordbrukets yrkesskolor omor­

ganiseras till lantbruksskolor ändras rektorslönerna till lönegrad A 26. Vi­

dare har räknats med en ämneslärare i Gålö. I stället har det statsbidrag med

oO procent, som hittills utgått till förmanspersonalen, indragits. Vid beräk­

ningarna har förutsatts, att undervisning i lanthushåll för flickor liksom

hittills kommer att anordnas i Sorselegården och Pålkem.

III. Kommittén har tidigare föreslagit, att statsbidrag under vissa förut­

sättningar skall utgå till jordbrukare, som åtar sig att ta emot Iantbruks-

elever. För detta ändamål bör ett nytt reservationsanslag uppföras i riks-

staten, förslagsvis benämnt Bidrag till praktikgårdar. Antalet praktikgårdar

har beräknats till 300 och statsbidraget till varje praktikgård till 1 200 kr.

IV. Anslaget bär hittills benämnts Särskilda utbildningskurser. Då vissa

av utbildningskurserna föreslås skola inordnas i lantbruksskolornas ordi­

narie kursprogram och andra utgå, bör medelsanvisningen från anslaget

kunna begränsas till att avse pedagogisk utbildning och fortbildning för lä­

rare in. fl. Kommittén föreslår därför ändrad benämning av anslaget.

IV. 1. Under denna punkt ingår utbildningskurser för ladugårdsskötare.

kontrollassistenter in. fl. De anslag, som nu utgår till Svenska svinavels-

föreningen och till Svenska fåravelsföreningen, bör i fortsättningen utgå

Irån anslaget Befrämjande av husdjursaveln.

I\. 2. a). För den pedagogiska utbildningen i Jälla har beräknats en hel-

arsanställd lektor i lönegrad A 24. I Alnarp har räknats med eu halvårsan-

ställd ämneslärare i lönegrad A 23. Övriga lärarkostnader utgörs av arvoden

åt timlärare. Lärarkostnaderna har med denna utgångspunkt beräknats

uPPgå

till ca 60 000 kr. i Jälla och till ca 40 000 kr. i Alnarp. I dessa belopp

ingår också arvoden åt kursledare vid övningsskolorna.

IV. 2. b). Ersättning till kursdeltagarna i 15-veckorskursen i Jälla och Al­

narp har beräknats utgå med 1 020 kr. per deltagare och månad. Till delta­

garna i femveckoiskvrsen har ersättning beräknats utgå i form av trakta-

menten med 14 kr. per deltagare och dag. Därutöver har räknats med er­

sättning åt kursdeltagarna för resa från hemorten till kursorten och åter.

I\. 2. c). Beräknad kostnad för lärarnas och kursdeltagarnas resor på

grund av undervisningens förläggning till övningsskolor.

IV. 3. Den föreslagna höjningen av anslaget till fortbildningsverksamhe-

len är erforderlig, för att den utbyggnad och effektivisering av ifrågavaran­

de verksamhet, som kommittén förordat, skall kunna genomföras.

\ II. Till detta anslag föreslås skola överföras de tidigare under punkt

IV- .omnämnda bidragen till Svenska svinavelsförcningen och Svenska får-

avelsioreningen, vilka f. n. utgår från anslaget Särskilda utbildningskurser.

Kungl. Maj. ts proposition nr 10it är 1002

121

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1962

I 1961 års ökning,

statsverks- kr.

proposition

föreslaget

belopp, kr.

Minskning,

kr.

I.

Bidrag till undervisningsmateriel ................................

II.

Bidrag till driften av lantbrukets yrkesskolor

A. Bidrag till avlöningar.................................................

1. Förändringar till följd av nya bidragsnormer

a) avlöning m. m. åt rektorer och lärare ....

b) arvoden åt timlärare.........................................

2. Förändringar till följd av kommitténs övriga

förslag

Lantbruksskolor:

a) höjda avlöningskostnader vid nuvarande

jordbrukets yrkesskolor....................................

b) nedläggning av Urshults fruktodlingsskola

c) minskning med 30 ämneslärartjänster ....

d) ökning med 45 yrkeslärartjänster ...............

e) ökat antal undervisningstimmar för timlä­

rare (inkl. övertimmar)....................................

Lanthushållsskolor:

f) minskning med fem ämneslärarartjänster..

B. Bidrag till driftskostnader........................................

1. Förändringar till följd av nya bidragsnormer

2.

Förändringar till följd av kommitténs övriga

förslag

Lantbruksskolor:

a) nedläggning av Urshults fruktodlingsskola

b) förändring av tvååriga kurser för utbild­

ning av jordbruksförmän till arbets- och

driftsledarkurser.................................................

c) två ladugårdsförmanskurser om 24 veckor

i st. f. 13 ettåriga d:o....................................

d) bidrag till kursverksamhet, till vilken an­

slag tidigare utgått från anslaget Särskilda

utbildningskurser .............................................

e) två kortare grundläggande yrkeskurser-----

III. Bidrag till praktikgårdar.................................................

IV. Bidrag till pedagogisk utbildning och fortbildning av

lärare m. fl............................................................................

1. Utbildningskurser..........................................................

2. Pedagogisk utbildning

a) avlöning åt lärare (inkl. timlärare och handle­

dare) ...........................................................................

b) ersättning till kursdeltagare (inkl. reseersätt­

ning) ......................................................................

c) resor i samband med den pedagogiska grund­

utbildningen .................................................

d) lokalhyra vid Jälla.................................................

e) årliga kostnader för materiel och bokinköp ..

f) utrustning av lokaler vid Jälla (engångsanslag)

3. Fortbildningskurser .....................................................

V.

Lantbruksstyrelsens undervisningsbyrå

1. En byrådirektör i st. f. en förste byråinspektör

2. En förste byråinspektör (nyinrättad tjänst) ....

3. Arvode åt inspektris.....................................................

VI. Studiehjälp åt elever vid lantbrukets yrkesskolor . .

VII. Befrämjande av husdjursaveln

Anslag till Svenska svinavelsföreningen och Svenska

fåravelsföreningen ..............................................................

165 000

165 000

10 940 000

866 000

145 000

19000

'70 000

705 000

845 000

86000

2 291 000

706000

94 000

'14 000

18000

26 000

16 000

4 000

360 000

113 000

48 000

100 000

135 000

5 000

10 000

4 000

45 000

60 000

2 000

31000

2 700 000

3 000

3 000

Summa

3 625 000

960 000

1 Förslag om nedläggning av Urshults fruktodlingsskola har framlagts i statsverkspropositio­

nen 1962, IX ht, p. 64 och 65.