2

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1962

Förslag

till

Lag

om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den 30 juni 1944 (nr 461)

Härigenom förordnas, att hembiträdeslagen den 30 juni 19441, vilken

enligt lag den 13 mars 1959 (nr 55) gäller till och med den 31 oktober 1962,

skall äga fortsatt giltighet till och med den 31 oktober 1965.

1 Senaste lydelse av 10 § se SFS 1947:264, av 15 och 16 §§ se SFS 1953:151.

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1962

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 decem­

ber 1961.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

ministern för utrikes ärendena

U^ndén,

statsråden

N^ilsson, S^träng, A^ndersson, L^änge, L^indholm, K^ling, S^koglund,

E^denman, J^ohansson, ^af G^eijerstam, H^ermansson, H^olmqvist.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Nilsson, fråga om fortsatt hem-

biträdeslagstiftning samt anför.

Hembiträdeslagen den 30 juni 1944 (nr 461) erhöll ursprungligen en

till tre år begränsad giltighetstid, vilken sedermera vid fem tillfällen för­

längts med tre år i sänder. Efter den senaste förlängningen, som skedde

genom lag den 13 mars 1959 (nr 55), gäller hembiträdeslagen t. o. m. den

31 oktober 1962.

Med anledning av att statsmakterna således före sistnämnda tidpunkt

bör taga ställning till frågan om fortsatt lagstiftning på området, har ar­

betsmarknadsstyrelsen verkställt utredning rörande hittills vunna erfa­

renheter av hembiträdeslagen ävensom rörande erfarenheterna av mot­

svarande lagstiftning i de nordiska grannländerna. I skrivelse den 14 no­

vember 1961 har arbetsmarknadsstyrelsen förordat, att hembiträdeslagen

erhåller fortsatt giltighet t. o. m. den 31 oktober 1963 samt att en utredning

företages av frågan huruvida hembiträdeslagen för tiden därefter bör få

karaktär av arbetstidslag i stället för fritidslag som nu.

Jag anhåller att få till behandling upptaga frågan om förlängd giltighets­

tid för hembiträdeslagen.

Hembiträdeslagens huvudsakliga innehåll

Hembiträdeslagen äger tillämpning på avtal, varigenom arbetstagare åta­

ger sig att utföra huvudsakligen husligt arbete i arbetsgivarens hushåll

(1 § 1 st.). Från lagens tillämpningsområde undantages dock dels avtal,

som ingås för viss sammanhängande tid understigande en månad, dels

avtal, som avser mindre antal dagar i veckan än sex, och dels avtal, som

icke innefattar heltidssysselsättning (1 § 2 st.). Vidare avser lagen ej

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1962

arbete, som utföres av medlem av arbetsgivarens familj eller av husföre­

ståndarinna eller därmed jämförlig arbetsledare i hushåll, där hembiträde

är anställt, eller av hushållerska eller annan, som självständigt sköter hem­

met i husmors ställe (2 §).

I motsats till allmänna arbetstidslagen och övriga lagar, som reglerar de

anställdas arbetstid, innehåller hembiträdeslagen inga bestämmelser om

arbetstidens längd för dag, vecka eller annan tidrymd. Hembiträdeslagen

ger i stället föreskrifter angående den minsta fritid, som ett hembiträde skall

äga åtnjuta. Härom stadgas, att den ordinarie arbetstiden skall sluta senast

kl. 19 utom för hembiträde, som uteslutande har till uppgift att sköta barn

(9 §), ävensom att hembiträdet skall äga åtnjuta fridagar i minst följande

omfattning, nämligen dels varannan söndag eller annan allmän helgdag

av kyrklig karaktär, dels en bestämd vardag varje vecka efter kl. 14 och

dels den 1 maj efter kl. 13 (10 §).

Lagens bestämmelser om fritid, vilka är av tvingande karaktär, komplet­

teras av föreskrifter om övertidsarbete (12 §). Endast vid vissa sjukdoms­

fall har hembiträde ålagts skyldighet att utföra arbete å övertid. I övriga

fall förutsätter övertidsarbete att överenskommelse därom träffats mellan

parterna. Avtalsfriheten är dock begränsad såtillvida, att hembiträde under

18 år ej får användas till övertidsarbete mer än sju timmar i veckan (18 §).

För allt övertidsarbete är hembiträdet berättigat till gottgörelse, som skall

utgå kontant eller — om övertidsarbetet endast innefattar vakttjänst eller

är föranlett av sjukdomsfall — i form av ledighet på ordinarie arbetstid.

I samtliga de fall, där gottgörelsen enligt lagen skall utgå kontant, kan den

dock efter överenskommelse mellan parterna utbytas mot ledighet (13 §

1 st.). Lagen saknar bestämmelser om storleken av den kontanta övertids­

ersättningen. Däremot föreskrives, att ledighet såsom gottgörelse för över­

tidsarbete skall motsvara vad som kan anses skäligt med hänsyn till över­

tidsarbetets art. Ledigheten får ej förläggas till tid före kl. 9 och ej utgå

under kortare tid än två timmar åt gången (13 § 2 st.). Avtal, varigenom

hembiträde helt eller delvis undandragits lagstadgad förmån för övertids­

arbete, är utan verkan (13 § 3 st.).

I lagen regleras även vissa andra frågor än de hittills berörda, såsom

angående avtalets ingående och upphörande, anställnings- och uppsägnings­

tid, hembiträdets rätt till bostad och vård vid sjukdom, lönens utbetalande,

betyg samt skadeståndsskyldighet. Lagen saknar bestämmelser om tillsyn

å dess efterlevnad.

Tidigare överväganden

Vid de tidigare tillfällen, då spörsmålet om hembiträdeslagstiftning disku­

terats, har framkommit olika uppfattningar om hur en lagstiftning av detta

5

slag lämpligen bör vara konstruerad. Frågan liar särskilt gällt huruvida

lagen bör ha karaktär av fritidslag eller av verklig arbetstidslag.

Redan vid hembiträdeslagens tillkomst övervägdes dessa båda alterna­

tiv. På sätt närmare framgår av propositionen 1944: 217 och andra lagut­

skottets i anledning av propositionen avgivna utlåtande nr 50 stod valet då

mellan att direkt i lagen fastställa arbetstidens längd och att i lagen angiva

den minimifritid som ett hembiträde alltid skall äga åtnjuta. I förra hänse­

endet diskuterades två olika sätt för arbetstidens bestämmande: antingen en

arbetstid av 8 timmar om dagen eller en till 192 timmar maximerad arbetstid

under en period av fyra veckor. I båda fallen förutsattes att i arbetstiden ej

skulle inräknas måltids- och andra raster samt ej heller tid, som hänförde

sig till arbete som hembiträdet utförde för egen räkning. Man stannade

för att ge hembiträdeslagen karaktär av fritidslag.

Innan frågan om förlängning av hembiträdeslagens giltighetstid behand­

lades vid 1947 års riksdag verkställde statens arbetsmarknadskommission

utredning i ärendet. Kommissionen förordade härvid, att hembiträdeslagen

skulle utformas såsom en arbetstidslag. Raster, måltider och arbete, som

hembiträdet utförde för egen räkning, ansågs ej böra inräknas i arbetstiden.

I propositionen 1947: 206 med förslag om förlängning av lagens giltighets­

tid med tre år uttalade föredragande statsrådet bl. a., att det var synner­

ligen tveksamt om en förbättrad arbetslagstiftning för hembiträdeskåren

kunde tänkas ha någon nämnvärd effekt på tillströmningen av arbets­

kraft till yrket, och vidare att en nettoarbetstidsreglering skulle vara svår

att praktiskt tillämpa på grund av det husliga arbetets natur. Andra lag­

utskottet hemställde i sitt utlåtande nr 38, att riksdagen måtte bifalla pro­

positionen men i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att möjligheterna att

komplettera hembiträdeslagen med bestämmelser om arbetstid måtte efter

utredning övervägas. Utskottets utlåtande godkändes av riksdagen (skri­

velse nr 314).

När frågan om hembiträdeslagens fortsatta giltighet ånyo blev aktuell

gjorde arbetsmarknadsstyrelsen på uppdrag av Kungl. Maj :t en utredning

om de då vunna erfarenheterna av lagen. Utredningen resulterade i ett

förslag att lagen skulle i oförändrat skick förlängas för en tid av två år.

Såsom sin principiella uppfattning uttalade emellertid arbetsmarknads­

styrelsen att hembiträdena, i likhet med de flesta övriga anställda, borde

få en i lag reglerad arbetstid. Anledningen till att styrelsen likväl förordade

fortsatt giltighet av den såsom fritidslag utformade hembiträdeslagen

var främst följande. Enligt en norsk lag av år 1948 hade regleringen skett

så, att hembiträdes ordinarie arbetstid, vari inräknades måltidsraster, ej

fick överstiga 10 timmar om dagen och skulle förläggas mellan kl. 7 och

19.30. Även jämlikt den finska hembiträdeslagen av år 1949 var den ordi­

narie arbetstiden maximerad till 10 timmar om dagen, måltidsraster däri

inräknade. Arbetstiden fick enligt den finska lagen börja tidigast kl. 6

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1962

6

och sluta senast kl. 19 med möjlighet för landsbygdens del att under den

varma årstiden utsträcka arbetstiden till kl. 20. Enligt arbetsmarknads­

styrelsens mening innebar det norska och det därmed nära besläktade finska

systemet ett nytt alternativ till frågans lösning utöver dem som tidigare

diskuterats i Sverige och för vår del borde slutlig ståndpunkt icke tagas

till spörsmålet om hembiträdenas arbetstid förrän man vunnit vetskap

om hur lagstiftningen i de båda grannländerna verkat i praktiken. I pro­

positionen 1950:05 anslöt sig Kungl. Maj:t till denna uppfattning. Enligt

Kungl. Maj :ts förslag skulle lagen förlängas t. o. m. den 31 oktober 1953.

Andra lagutskottet tillstyrkte i sitt utlåtande nr 22 förslaget. Utskottsut-

låtandet godkändes av riksdagen (skrivelse nr 87).

Innan frågan om fortsatt hembiträdeslagstiftning nästa gång prövades av

statsmakterna verkställde arbetsmarknadsstyrelsen ånyo en utredning i

ärendet. Vid denna utredning framkom, att erfarenheterna ännu ej medgav

några mera bestämda omdömen om den norska och den finska hembiträdes-

lagstifiningens verkningar i olika avseenden. Arbetsmarknadsstyrelsen fann

emellertid utvecklingen inom den husliga arbetsmarknaden i vårt land

samt erfarenheterna av vår lagstiftning på detta område ge vid handen, att

tiden var inne för att även i Sverige införa en arbetstidsregleidng för det

husliga arbetet. Härvid förordade styrelsen ett bruttoarbetstidssystem, som

dock i vissa avseenden avvek från de norska och finska systemen. I pro­

positionen 1953:81 föreslogs under hänvisning bl. a. till arbetstidsutred-

ningens då pågående arbete, att hembiträdeslagen skulle erhålla förlängd

giltighet t. o. m. den 31 oktober 1956. Andra lagutskottet hemställde i sitt

utlåtande nr 12 om bifall till propositionen. Utlåtandet godkändes av riks­

dagen (skrivelse nr 100).

Arbetstidsutredningen avgav sedermera ett betänkande med förslag till

ny arbetstidslagstiftning och partiell arbetstidsförkortning (SOU 1954:22).

Betänkandet utmynnade bl. a. i ett förslag till allmän arbetstidslag, som

i princip skulle omfatta alla arbetstagare och således även hembiträden. I

fråga om metoderna för den ordinarie arbetstidens begränsning uppställdes

i förslaget dels vissa huvudregler och dels en rad undantag för skilda verk­

samhetsområden. Beträffande det husliga arbetet innebar förslaget, att

den ordinarie arbetstiden skulle regleras under en tid av två veckor i

följd och härvid uppgå till högst 96 timmar samt att dygnsmaximum skulle

utgöra 10 timmar utom ett dygn i A^eckan, då det skulle vara 11 timmar.

Beträffande frågan huruvida hembiträdeslagen skulle bibehållas sedan den

föreslagna allmänna arbetstidslagen trätt i kraft anförde utredningen, att

hembiträdeslagen innehöll Aussa bestämmelser, som närmast motsA-arades av

kollektivavtalsregler inom andra delar av näringsliAret. Utredningen före­

slog, att hembiträdeslagen efter Anssa ändringar gjordes permanent. Ar-

betstidsutredningens förslag ledde inte till lagstiftning.

Frågan om hembiträdeslagens fortsatta giltighet prövades åter av stats­

Kungl. Maj:ts proposition nr ii år 1962

7

makterna år 1956. Departementschefen förordade därvid i propositionen

1956: 10, att hembiträdeslagen tills vidare bibehölls vid sin karaktär av

fritidslag och att dess giltighetstid förlängdes t. o. m. den 31 oktober 1959.

Andra lagutskottet tillstyrkte i utlåtande nr 4 Kungl. Maj :ts förslag. Ut-

skottsutlåtandet godkändes av riksdagen (skrivelse nr 86).

År 1958 gjorde arbetsmarknadsstyrelsen på Kungl. Maj:ts uppdrag en ny

utredning rörande erfarenheterna av hembiträdeslagen och av motsvarande

lagstiftning i de nordiska grannländerna. Av 38 tillfrågade myndigheter och

organisationer, däribland samtliga länsarbetsnämnder, uttalade sig 20 för

att, åtminstone tills vidare, låta hembiträdeslagen bibehålla sin karaktär

av fritidslag, medan återstoden föreslog genomförande av en arbetstidsregle-

ring för hembiträden. Beträffande förhållandena i de nordiska grannländerna

inhämtade styrelsen i korthet följande. Den norska lagens bestämmelser

om arbetstidens längd och förläggning hade i stort sett ej medfört några

tolknings- eller tillämpningssvårigheter, vilket däremot bestämmelserna om

övertidsersättning gjort. Sedan 1954 var en kommitté sysselsatt med att

utreda den norska hembiträdeslagstiftningen. I Finland hade vissa tolk-

ningssvårigheter förekommit angående vilka arbetstagare som var att be­

trakta som hembiträden och vilket arbete som var husligt. I Danmark hade

man ingen direkt motsvarighet till de övriga nordiska ländernas hembi-

trädeslagstiftning, men en lag om »retsforholdet mellem husbond og med-

hjselpere» reglerade vissa anställningsfrågor som även berörde hembiträden.

Arbeta pågick för omarbetning av denna lag, som var synnerligen föråldrad.

I sitt på utredningen grundade förslag uttalade arbetsmarknadsstyrel­

sen som sin principiella uppfattning att hembiträdesyrket borde erhålla en

sådan arbetstidsreglering, att yrket i detta avseende blev i möjligaste mån

likställt med andra yrken. Styrelsen ansåg en bruttoarbetstidsreglering vara

att föredraga med hänsyn till de speciella förhållandena på det husliga ar­

betsområdet. Emellertid fann sig styrelsen inte kunna förorda genomföran­

det av en lagstadgad arbetstid för hembiträden vid den dåvarande tidpunk­

ten. Styrelsen erinrade om att intresset på arbetstidsregleringens område

var inriktat på den allmänna arbetstidsförkortning, som successivt höll på

att verkställas och som i realiteten skulle komma att påverka även hem­

biträdenas arbetstid.

I propositionen 1959: 20 underströk departementschefen till en början

att arbetsmarknadsläget för hembiträden alltsedan lagens tillkomst varit

sådant, att de ofta kunnat tillförsäkra sig bättre anställningsförmåner än

lagen föreskrev. Under sådana omständigheter kunde det måhända falla

sig naturligt att ställa frågan om någon fortsatt lagreglering på detta fält

vore behövlig. Det kunde dock antagas att lagstiftningen var av stor bety­

delse för ett friktionsfritt förhållande mellan arbetsgivare och arbetstagare.

Vid arbetsmarknadsstyrelsens utredning hade heller inte framkommit någ­

ra önskemål om att avskaffa hembiträdeslagen. Beträffande frågan huru­

Kung}. Maj:ts proposition nr tl år 1962

8

vida lagen borde omarbetas till en arbetstidslag uttalade departements­

chefen bl. a., att den övervägande uppfattningen, även bland dem som prin­

cipiellt anslöt sig till tanken på en arbetstidslagstiftning på det husliga om­

rådet, syntes vara att tidpunkten inte var lämplig för ett ställningstagande

i denna fråga. Departementschefen förordade därför, att hembiträdeslagen

i oförändrad lydelse förlängdes t. o. m. den 31 oktober 1962.

Propositionen tillstyrktes av andra lagutskottet i dess utlåtande nr 1. Ut­

skottet erinrade om att utskottet redan år 1947 uttalade sig för en arbets-

tidsreglering för hembiträden och anförde, att förslag i ämnet kunde an­

tagas komma att föreläggas riksdagen så snart omständigheterna medgav.

Med hänsyn härtill avvisades ett motionsvis framställt yrkande om att

riksdagen borde hos Kungl. Maj :t begära att förslag till arbetstidslag för

hembiträden snarast framlades. Utskottsutlåtandet godkändes av riks­

dagen (skrivelse nr 73).

Kungl. Maj.ts proposition nr il år 1962

Arbetsmarknadsstyrelsens utredning

Yttranden till arbetsmarknadsstyrelsen

Arbetsmarknadsstyrelsen har ■— i likhet med vad som skedde förra

gången frågan om hembiträdeslagens förlängning var aktuell — inhämtat

yttranden från ett antal myndigheter och organisationer. Yttranden har

inkommit från socialstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, arbetsnämnden i

Stockholm, länsarbetsnämnderna i Stockholms, Östergötlands, Jönköpings,

Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, Stadskollegiets i Stockholm

kommitté för kvinnofrågor, Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska lant-

arbetsgivareföreningen, Riksförbundet landsbygdens folk, Landsorganisa­

tionen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akademikers

centralorganisation, Sveriges husmodersföreningars riksförbund, Hembi-

trädesföreningen i Stockholm, Fredrika-Bremer-förbundet, Folkpartiets

kvinnoförbund, Högerns kvinnoförbund, Svenska landsbygdens kvinnoför­

bund samt Yrkeskvinnors samarbetsförbund.

Beträffande frågan huruvida hembiträdeslagen bör ha karaktären av fri­

tidslag eller arbetstidslag förordar denna gång övervägande antalet av de

tillfrågade myndigheterna och organisationerna en arbetstidsregle-

ring för husligt arbete. Till förmån härför uttalar sig socialstyrelsen, ar­

betsnämnden i Stockholm, länsarbetsnämnderna i Stockholms, Östergöt­

lands och Malmöhus län, Stadskollegiets i Stockholm kommitté för kvinno­

frågor, Riksförbundet landsbygdens folk, Landsorganisationen, Sveriges

husmodersföreningars riksförbund, Hembiträdesföreningen i Stockholm,

Fredrika-Bremer-förbundet, Folkpartiets kvinnoförbund, Högerns kvinno­

förbund, Svenska landsbygdens kvinnoförbund och Yrkeskvinnors sam­

arbetsförbund.

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1062

9

Som skäl för införande av en arbetstidslagstiftning framhålles önskvärd­

heten av att bereda hembiträdena så långt möjligt samma villkor i arbets-

tidshänseende som andra arbetstagargrupper. Det framhålles som rim­

ligt att även hembiträdena kommer i åtnjutande av den fortgående arbets­

tidsförkortningen, vilken i sin tur anses underlätta genomförandet av en

arbetstidslag för denna kategori. Större likställdhet med andra yrken be­

räknas komma att leda till en ökad rekrytering av hembiträden. Den

största gruppen av arbetsgivare för hembiträden torde, anföres det, nu­

mera utgöras av familjer med minderåriga barn, där båda makarna har

förvärvsarbete. Det är ett allmänt såväl som enskilt intresse att kvinnor

med yrkesutbildning inte på grund av brist på hemhjälp hålles borta från

arbetsmarknaden. En annan grupp, vars behov av hjälp i hemmet särskilt

framhålles, utgöres av det växande antalet åldringar. Bättre rekryterings-

möjligheter i fråga om hembiträden skulle göra det möjligt för åldringarna

att i större utsträckning än hittills stanna kvar i sina hem, något som

skulle bidra till att minska belastningen på de samhälleliga vårdinstitutio­

nerna. Ett annat skäl som åberopas för en arbetstidslagstiftning är att

yrket huvudsakligen blivit ett genomgångsyrke för unga flickor, som avser

att senare söka annan anställning. Vidare framhålles, att hembiträdeslagens

fritidsbestämmelser ej ger någon tillfredsställande lösning av uppkommande

arbetstidsfrågor och att lagen i sin nuvarande form således ej i erforderlig

utsträckning undanröjer anledningar till misshälligheter mellan parterna.

För ett bibehållande av hembiträdeslagens karaktär av fritidslag

uttalar sig arbetarskyddsstgrelsen, som förordar att lagen med vissa mo­

difikationer göres permanent. Som stöd för sin uppfattning anför sty­

relsen, att läget på arbetsmarknaden inom det husliga området medfört

att hembiträdena uppnått anställningsvillkor, särskilt beträffande arbets­

tidens längd och antalet ledighetsdagar, som i många fall väsentligt över­

stiger hembiträdeslagens minimibestämmelser. En ändring av hembiträ­

deslagen till arbetstidslag skulle därför i stort sett endast innebära fast­

ställande av redan tillämpad praxis. Vidare anför styrelsen bl. a., att en ar-

betstidsreglering förutsätter kontroll och övervakning, som torde vara svåra

att genomföra utan att göra intrång på hemlivets integritet. Liknande syn­

punkter anföres av Svenska lantarbetsgivareföreningen. Länsarbetsnämn­

den i Jönköpings län är av den uppfattningen att lagen bör ha samma

principiella karaktär som hittills. Även Svenska arbetsgivareföreningen

anser, att hembiträdeslagen bör vara en fritidslag av permanent natur.

Föreningen anför bl. a., att hembiträdenas arbete utföres under så skif­

tande betingelser att det inte lämpligen bör göras till föremål för arbets-

tidsreglering. Både hembiträdenas yrkesskicklighet och deras arbetsupp­

gifter är, framhåller föreningen, högst varierande och de arbetar dessutom

i stor utsträckning utan övervakning. Enligt Sveriges akademikers central­

organisation bör med det arbetsmarknadsläge som nu råder för hembiträden

10

anställningsförhållandena regleras genom överenskommelser mellan arbets­

tagare och arbetsgivare utan hinder av lagstadganden. I vart fall bör någon

arbetstidslagstiftning inte ifrågakomma. Tjänstemännens centralorganisa­

tion yttrar, att utvecklingen på ifrågavarande arbetsområde ännu ej stabili­

serats. Organisationen föreslår därför, att den nuvarande hembiträdeslagen

förlänges på viss tid.

Bland förespråkarna för arbetstidslagstiftning råder delade meningar

huruvida nettoarbetstid eller bruttoarbetstid bör tilläm­

pas. Med bruttoarbetstid skulle då avses att i den fastställda arbetstiden

inräknas tid för matraster och andra raster samt för uträttande av egna

göromål. Att frågan vållat svårigheter anges samstämmigt bero på hushålls­

arbetets speciella natur. Vidare pekas på behovet av barntillsyn under tid,

som en förvärvsarbetande husmor tillbringar på resa till och från arbets­

platsen. Allmänt framhålles behovet av elasticitet i bestämmelserna. Så­

lunda vill de, som förordar nettoarbetstidsreglering, i många fall se arbets­

tiden fördelad över en längre tidsperiod än en vecka.

Hembiträdeslagstiftningen i grannländerna

Rörande förhållandena på hembiträdeslagstiftningens område i de nor­

diska grannländerna har arbetsmarknadsstyrelsen inhämtat upplysningar

från Kommunal- og' Arbeidsdepartementet i Norge, finska socialministe­

riet samt Arbeidsdirektoratet i Danmark.

I Norge gäller alltjämt 1948 års hembiträdeslag, som stadgar 10 tim­

mars bruttoarbetstid per dag. Lagen har senast förlängts t. o. m. den 31

december 1962. Den kommitté, som sedan 1954 sysslat med en översyn av

hembiträdeslagstiftningen, har numera avlämnat sitt betänkande. Betän­

kandet, som bl. a. innehåller ett omfångsrikt statistiskt material, utmjmnar

i ett förslag om bibehållande av hembiträdeslagen, dock med en nedskär­

ning av arbetstiden till 9 timmar per dag och med vissa andra ändringar.

Från Finland upplyses, att hembiträdeslagen av år 1949 med be­

stämmelser om 10 timmars bruttoarbetstid per dag alltjämt gäller samt att

denna arbetstidsbegränsning i allmänhet ansetts skälig och lätt genom­

förbar.

I Danmark har den ovan angivna lagen om »retsforholdet mellem

husbond og medhjselpere» från den 1 november 1961 ersatts med en ny

lag i samma ämne. Den avser även hembiträden men är icke helt jämför­

bar med den övriga hembiträdeslagstiftningen i Norden, då den i huvud­

sak är utformad som en skyddslagstiftning för arbetstagare under 18 år.

Arbetsmarknadsstyrelsens förslag

Som bakgrund till sina överväganden lämnar arbetsmarknadsstyrelsen

vissa uppgifter rörande arbetsmarknadsförhållandenas utveckling på ifråga­

varande område. Styrelsen anför bl. a., att antalet anställda i husligt arbete

Kungl. Maj. ts proposition nr 11 år 1962

Kung!. Maj:ts proposition nr ti år 1962

11

enligt folkräkningarna minskat under en följd av år. År 1930 uppgick an­

talet till 205 000, år 1940 till 158 000 och år 1950 till 95 000. Bearbetningen

av 1960 års folkräkning har inte fortskridit så långt, att resultatet rörande

anställda i husligt arbete föreligger, men med hjälp av uppgifter från 1958

års levnadskostnadsundersökning kan man, enligt vad socialstyrelsen upp­

ger, beräkna hela antalet hembiträden till i runt tal 50 000. Flera orsaker

ligger enligt arbetsmarknadsstyrelsens uppfattning bakom denna utveckling.

Väsentligast torde vara att det husliga arbetsområdet under efterkrigs­

tidens högkonjunktur ej kunnat konkurrera med industrin och övriga

näringar om den kvinnliga arbetskraften. Arbetstiden är inte reglerad,

och den som söker sig till yrket vet inte vilket mått av fritid som kan på­

räknas, varjämte lönevillkoren för de arbetssökande kan förefalla mindre

förmånliga än inom andra yrken. Arbetstidens förläggning har också betrak­

tats såsom obekväm. Sammankopplingen av arbetsplats och bostad har varit

en annan negativ faktor.

Utvecklingen torde enligt arbetsmarknadsstyrelsen också ha påskyndats

genom hemarbetets rationalisering. Tillskottet av moderna, lättskötta lägen­

heter har varit större under den senaste tioårsperioden än under någon

motsvarande period tidigare. Konsumtionsvanorna har förändrats med en

markerad övergång till fabriksberedda livsmedel och halvfabrikat. Kon-

fektionsindustrin har övertagit hemsömnadens roll och utvecklingen på

tvättområdet har begränsat behovet av hemhjälp.

Alla rationaliseringar och förenklingar till trots erfordras emellertid,

framhåller arbetsmarknadsstyrelsen, alltjämt i många hem fast anställd

arbetskraft för hel tidst jänstgöring. Huvudsakligen gäller det sådana hem,

där husmodern har förvärvsarbete och minderåriga barn finns, samt vissa

j ordbrukshushåll. Åldringar, vilkas antal starkt ökar, efterfrågar vidare

huslig arbetskraft i en ej obetydlig omfattning. I konkurrensen om arbets­

kraften synes arbetsgivarna, även om en viss ojämnhet härvidlag är märk­

bar, i betydande utsträckning ha anpassat anställningsvillkoren för hem­

biträdena till vad som gäller på arbetsmarknaden i övrigt. Bristen på hus­

lig arbetskraft torde i hög grad ha bidragit till denna utveckling. Känne­

domen om hembiträdeslagen förefaller enligt styrelsens uppfattning i stort

sett vara allmänt spridd. Erfarenheterna från arbetsförmedlingarna visar

dock att såväl arbetsgivare som arbetstagare synes osäkra rörande fram­

för allt fritidsbestämmelsernas innebörd.

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller i fortsättningen, att den primära

frågan för närvarande är om arbetstiden för hembiträden skall regleras i

lag eller som hittills genom avtal i varje särskilt fall. Styrelsen anför, att de

yttranden som inkommit från berörda myndigheter och organisationer

denna gång ger ett klart utslag till förmån för en arbetstidslagstiftning.

Utredningsmaterialet utgör emellertid enligt styrelsen knappast tillräck­

ligt underlag för ett omedelbart ställningstagande till frågan om lagstift­

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1962

ningens karaktär. Detsamma torde i än högre grad gälla den närmare ut­

formningen av en arbetstidslagstiftning. Arbetsmarknadsstyrelsen anser

därför att en mer ingående undersökning bör verkställas än som kan åstad­

kommas genom styrelsens försorg. Om så sker, fortsätter styrelsen, torde

det bli nödvändigt att låta den nuvarande hembiträdeslagen gälla ytterligare

ett år. En dylik förlängning av lagens giltighetstid skulle ej heller, såvitt

styrelsen kan finna, medföra några allvarligare olägenheter för de arbets­

sökande inom det husliga området.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer arbetsmarknadssty­

relsen, att hembiträdeslagen måtte ges förlängd giltighet t. o. m. den 31

oktober 1963 samt att en särskild kommitté måtte tillsättas för utredning

av frågan huruvida hembiträdeslagen för tiden därefter bör ges karaktär av

arbetstidslag i stället för fritidslag.

Departementschefen

Arbetsförhållandena för hembiträden i vårt land har sedan mitten av

1940-talet varit reglerade genom en i viss omfattning tvingande lagstift­

ning, den alltjämt gällande hembiträdeslagen av år 1944. Denna lag, som

i stort sett är oförändrad, gällde från början för en tid av tre år och har

därefter vid upprepade tillfällen erhållit förlängd giltighet för tre år i sän­

der. Den är inte någon arbetstidslag i egentlig mening utan snarast en fri­

tidslag med bestämmelser bl. a. om att arbetsdagen regelmässigt skall

sluta kl. 19 samt att ett hembiträde skall ha rätt till ledighet varannan

söndag eller annan allmän kyrklig helgdag och en bestämd vardag varje

vecka efter kl. 14. Dessutom innehåller lagen vissa bestämmelser om över­

tidsersättning, avtals ingående och upphörande, hembiträdes rätt till vård

vid sjukdom m. m.

Enligt den senaste förlängningen gäller hembiträdeslagen t. o. m. den 31

oktober 1962 och frågan om fortsatt lagstiftning på området påkallar såle­

des åter statsmakternas uppmärksamhet.

Såsom framgått av den tidigare redogörelsen är arbetsmarknadsläget

sådant i fråga om arbetskraften på det husliga området, att hembiträdena

ofta är tillförsäkrade bättre anställningsvillkor än lagen föreskriver. Icke

desto mindre är rekryteringen till hembiträdesyrket alltjämt i avtagande.

Det visar sig, att det inte är konkurrenskraftigt gentemot industrin och

andra näringar. Som anledningar härtill har arbetsmarknadsstyrelsen pekat

på bl. a. att arbetstiden inte är reglerad, att det är osäkert vilket mått av

fritid som kan påräknas och att arbetstidens förläggning betraktas som

obekväm.

Redan i samband med hembiträdeslagens tillkomst och varje gång frågan

om dess förlängning därefter varit aktuell har röster höjts för att lagen

bör få karaktär av egentlig arbetstidslag i stället för fritidslag. Förra

13

gången lagen förlängdes uttalade sig nära hälften av de tillfrågade myn­

digheterna och organisationerna till förmån för en sådan omläggning, och

denna inställning omfattas nu av omkring tre fjärdedelar av de tillfrågade.

Av svaren framgår emellertid att frågan om hur arbetstiden för hembiträden

bör regleras är svårlöst. Arbetsmarknadsstyrelsen har också i sitt förslag

förklarat sig anse att det krävs en mer ingående undersökning än som kan

åstadkommas genom styrelsens försorg, innan man tar ställning såväl till

frågan om lagstiftningens karaktär som dess närmare utformning.

För egen del anser jag det önskvärt att rekryteringen till hembiträdes-

yrket stimuleras. Att fastare normer för arbetstidens reglering härvidlag

skulle vara till god hjälp synes vara uppfattningen bland flertalet av de

myndigheter och organisationer som arbetsmarknadsstyrelsen tillfrågat.

Både de norska och finska hembiträdeslagarna innehåller också bestäm­

melser om arbetstidsreglering. Det är därför min avsikt att föranstalta om

en utredning av hela frågan om hembiträdeslagstiftningen.

I avbidan på resultatet av utredningens arbete bör giltighetstiden för

den nuvarande hembiträdeslagen förlängas. Arbetsmarknadsstyrelsen före­

slår en förlängning på ett år. Jag vill dock förorda, att giltighetstiden —

i likhet med vad som tidigare skett — förlänges med ytterligare tre år

eller t. o. m. den 31 oktober 1965. Hinder möter inte att låta en ny lagstift­

ning träda i kraft före treårsperiodens utgång om resultatet av utredningens

arbete skulle ge anledning därtill. Någon ändring av lagens innehåll anser

jag inte böra göras under förhandenvarande omständigheter.

Departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över ett

inom socialdepartementet upprättat förslag till lag om fortsatt giltighet av

hembiträdeslagen den 30 juni 1944 (nr 461), av den lydelse bilaga1 till detta

protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ända­

målet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av stats­

rådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t Ko­

nungen.

Ur protokollet:

Bengt Wilhelmsson

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1962

1 Bilagan, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här ute­

slutits.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr li år 1962

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 28 de­

cember 1961.

Närvarande:

justitierådet

R^egner,

regeringsrådet

J^arnerup,

justitieråden ^af T^rolle,

B^omgren.

Enligt lagrådet den 20 december 1961 tillhandakommet utdrag av proto­

koll över socialärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den

8 december 1961, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upp­

rättat förslag till lag om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den 30 juni

19U.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

chefen för rättsavdelningen i socialdepartementet Bengt Hamdahl.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Birgitta Liljefors

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1962

15

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29 de­

cember 1961.

N ärvarande:

Statsministern

E^rlander,

ministern för utrikes ärendena

U^ndén,

statsråden

N^ilsson, S^träng, A^ndersson, L^indström, L^änge, L^indholm, K^ling, S^kog­

^lund, E^denman, J^ohansson, ^af G^eijerstam, H^olmqvist.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Nilsson, lagrådets den 28 decem­

ber 1961 avgivna utlåtande över det den 8 december 1961 till lagrådet re­

mitterade förslaget till lag om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den 30

juni 1944 (nr 461) och hemställer, att förslaget, som av lagrådet lämnats

utan erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition före­

läggas riksdagen till antagande.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instäm­

mande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas propo­

sition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bengt Wilhelmsson