2

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1962

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

16 mars 1962.

Närvarande:

Statsministern

E^{rlander ,} statsråden

N^ilsson, S^träng, A^ndersson, L^indström,

L^indholm, K^ling, S^koglund, E^denman, J^ohansson, ^af G^eijerstam, H^ermansson,

H^olmqvist.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för jordbruksdepartementet, .statsrådet Holmqvist, fråga om att

avsätta området Padjelanta i Norrbottens län till nationalpark, m. m. samt

anför därvid.

I. Inledning

I skrivelse den 28 februari 1957 har vetenskapsakademiens naturskydds­

kommitté, Svenska naturskyddsföreningen, Svenska turistföreningen och

Svenska fjållklubben hemställt om att området Padjelanta

måtte avsättas till nationalpark och om att viss ut­

vidgning måtte ske av Sar eks nationalpark, över

denna hemställan har, efter remiss, yttranden avgetts av kammarkollegiet,

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, domänstyrelsen ef­

ter hörande av överjägmästaren i nedre Norrbottens distrikt samt jägmäs­

tarna i Pärlälvens och Gällivare revir, kommerskollegium efter hörande

av Sveriges geologiska undersökning samt bergmästarämbetet i norra

distriktet och Bolidens Gruv Aktiebolag, länsstyrelsen i Norrbottens län

och Svenska samernas riksförbund. Länsstyrelsen har vid sitt yttrande fo-

gat ytti anden av länets naturskyddsrad, länsarkitekten, överlantmätaren,

lappfogden i Norrbottens södra distrikt, Jokkmokks och Gällivare kom­

muner, Jokkmokks sameförening samt landsfiskalen i Jokkmokks distrikt.

Sedan Kungl. Maj:t uppdragit åt länsstyrelsen i Norrbottens län att på

grundval av nyssnämnda skrivelse och de däröver avgivna remissyttran­

dena verkställa närmare utredning, har länsstyrelsen i skrivelse den 6

maj 1961 framlagt förslag i ämnet. I anledning av dessa förslag har ytt­

randen inkommit från kammarkollegiet, vattenfallsstyrelsen, domänsty­

relsen, kommerskollegium, vetenskapsakademiens naturskyddskommitté,

Svenska naturskyddsföreningen, Svenska turistföreningen, Svenska fjäll­

klubben, kommunalnämnden i Jokkmokks kommun, representanter för

Jokkmokks sameförening och Tuorpons, Jåkkokaska och Sirkas lappbyar

samt Bolidens Gruv Aktiebolag.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1962

ende Tjaktjajaures m. fl. sjöars reglering, samt beträffande tredje suorva-

regleringen även av telestyrelsen.

Dessutom har vattenfallsstyrelsen i skrivelse den 28 september 1961 gjort

framställning rörande förvaltningen av vissa vattenområden inom Stora

Sjöfallets nationalpark, m. m. över skrivelsen har domänstyrelsen avgett

yttrande.

I fråga om erforderliga åtgärder för utbrytning av mark från national­

parken har naturvårdsdelegationen utlåtit sig genom en den 17 januari

1962 dagtecknad skrivelse.

I en den 9 december 1961 gjord framställning har Svenska turistförening­

en anhallit om tillstand att inom Abisko nationalpark anlägga

en linbana samt utföra vissa mindre röjningar. Yttranden häröver har,

efter remiss, avgetts av kammarkollegiet, domänstyrelsen, länsstyrelsen i

Norrbottens län, vetenskapsakademiens naturskyddskommitté och Svenska

naturskyddsföreningen.

I årets statsverksproposition (Bil. 8, s. 252) har chefen för kommu­

nikationsdepartementet omnämnt en överenskommelse mellan

naturskyddet och vattenfallstyrelsen samt förutskic­

kat, att överenskommelsen skulle komma att efter föredragning av chefen

för jordbruksdepartementet anmälas för riksdagen. Överenskommelsen

har den 9 november 1961 överlämnats till Kungl. Maj:t av förutvarande

landshövdingen Bo Hammarskjöld. Vattenfallsstyrelsen har därjämte ut­

talat sig om överenskommelsen genom skrivelse den 13 november 1961.

Bestämmelserna om nationalparker återfinns huvudsakligen i natur­

skyddslagen. Enligt 2 § denna lag kan kronan tillhörig mark avsättas till

nationalpark i syfte att bevara större sammanhängande område av viss

landskapstyp i dess naturliga tillstånd eller i väsentligen oförändrat skick.

I 3 och 4 §§ samma lag berörs föreskrifter, som erfordras för att trygga

ändamålet med parken.

II. Förslagen att avsätta området Padjelanta till nationalpark och att

utvidga Sareks nationalpark samt remissyttranden däröver

Padjelanta kallas området kring de båda sjöarna Virihaure och Vasten-

jaure, belägna mellan Sarekfjällen och norska gränsen. Områdets belägen­

het framgår av en karta som torde fogas till statsrådsprotokollet i detta

ärende. Berggrunden består av kalkrika, lättvittrade lågfjäll. Området har

särskilt intresse på grund av dess karaktär av vildmark. Floran där anses

vara den art- och individrikaste inom norra delen av vårt fjällområde.

Flera såsom sällsyntheter betraktade växter ingår i floran. I faunan åter­

finns bl. a. åtskilliga arktiska djurarter. Padjelanta är jokkmokksamernas

sommarland.

Sareks nationalpark öster om Padjelanta avsattes genom riksdagsbeslut

år 1909. Den omfattar ca 1 900 km2 och inrymmer bl. a. landets mest

omfattande högfjällsområde och enda karakteristiska alpland. Tillsam­

mans med Stora Sjöfallets nationalpark omedelbart norr därom utgör det

ett stort djurreservat. Endast en ringa del av nationalparken ligger nedan­

för björkskogsgränsen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1962

5

1957

års framställning samt remissyttrandena däröver

Vetenskapsakademiens naturskyddskommitté, Svenska naturskyddsför­

eningen, Svenska turistföreningen och Svenska fjällklubben erinrade i sin

gemensamma skrivelse år 1957 inledningsvis om att sakkunniga år 1907

ansett, att ett vildmarksreservat borde skapas som omfattade all mark

väster om en linje från sjön Laitaures östra ände till Torne träsks östligaste

del. Organisationerna framhöll, att de sakkunnigas tanke endast realise­

rats ofullständigt och att dessutom flera fridlysta områden utsatts för

betydande ingrepp. En ny nationalpark, som omfattade Padjelanta och

vissa närliggande områden, samt en särskilt angiven utvidgning av Sareks

nationalpark skulle utgöra en viss ersättning för bl. a. de i samband med

kraftverksutbyggnad gjorda ingreppen i Stora sjöfallets nationalpark (se

kartan).

Härefter anförde organisationerna sammanfattningsvis följande.

Padjelanta utgör ett ur alla synpunkter synnerligen värdefullt komple­

ment till Sareks nationalpark och bör snarast fridlysas. Områdets vild-

markskaraktär bör bevaras, kommersiell turistexploatering undvikas och

anläggningarna i huvudsak begränsas till den glesa kedja av enkla anlägg­

ningar för övernattning som redan nu underlättar färder i området.

Det är nödvändigt för renskötselns fortsatta bestånd i Jokkmokks soc­

ken, att Padjelanta även i framtiden förblir i möjligaste mån fredat.

Samer, som tillhör lappbyar vilkas områden delvis faller inom det före­

slagna reservatet, bör ej orsakas inskränkning i sina rättigheter till bete,

vedfång, jakt och fiske. Beträffande jakten bör dock gängse national-

parksbestämmelser gälla beträffande björn, lo, älg och örn.

Hela sjön Sitojaure med kringliggande fjällområde samt Parekslatten

bör härjämte införlivas med Sareks nationalpark. Sitojaure är en mycket

vacker sjö, vars västra del är omgiven av branta ijäll och ligger inom

nationalparken. Stränderna är bevuxna med björkskog. Samer inom Sirkas’

lappby har vår-, sommar- och höstvisten vid sjön. Strandskogarna används

som renbete, särskilt vår och höst. Eu reglering skulle förstöra sjöns

stränder, dränka värdefull renbetesmark och försämra samernas^ fiske.

Pårekslätten utgör ett av dessa ljälllrakters allra förnämligaste fageltill-

håll. 1 de grunda sjöarna och kanalerna och bäckarna mellan dessa uppe­

håller sig en för fjällen ovanligt rik koncentration av änder och vadare.

6

Organisationerna hemställde slutligen att statsmakterna måtte vidta

åtgärder i enlighet med vad nyss sagts.

Endast några remissinstanser tillstyrkte att ett område med den utsträck­

ning som organisationerna förordat skulle avsättas till Padjelanta national­

park. Däribland var domänstyrelsen, Gällivare kommun och lappfogden i

Norrbottens södra distrikt. Våg- och vattenbyggnadsstyrelsen hade ur de

synpunkter styrelsen hade att företräda intet att anföra i ärendet.

Såsom huvudmotiv för sina avstyrkanden angav vattenfallsstyrelsen och

kammarkollegiet, att beslut om att avsätta området i fråga till nationalpark

mte borde fattas förrän spörsmålet om exploateringen av Lilla och Stora

Lule älvs källflöden klarlagts. Kommerskollegiet ansåg, att ett bifall till

förslaget skulle äventyra framtida malmprospektering. Svenska samernas

riksförbund befarade ökad rovdjurstillgång inom området.

Länsstyrelsen i Norrbottens län förklarade sig inte kunna ta ställning till

frågan förrän denna utretts närmare.

Beträffande förslaget att hänföra Sitojaure till Sareks nationalpark

anförde flertalet remissorgan liknande synpunkter som i fråga om Padje­

lanta. Emellertid tillstyrkte vattenfallsstyrelsen och kammarkollegiet att

Pårekslätten infogades, förstnämnda ämbetsverk dock med viss modifika­

tion.

Länsstyrelsens utredning

På grundval av det utredningsmaterial och de synpunkter i anledning

därav, som länsstyrelsen i Norrbottens län återgett i sin skrivelse i maj

1961, har länsstyrelsen föreslagit dels att en till Padjelantaområdet hänför-

lig nationalpark snarast avsätts, varvid dennas gränser fastställs med

den annorlunda sträckning i förhållande till tidigare förslag, som framgår

av den förut nämnda kartan, dels att reglemente och ordningsföreskrifter

för nationalparken utformas på sådant sätt att gruvnäringens, samernas,

ortsbefolkningens och turismens nuvarande rättigheter och utvecklings-

möjligheter inte inskränks genom beslutet att bilda parken samt dels att

Pårekslätten och västspetsen av sjön Sitojaure införlivas med Sareks natio­

nalpark.

De naturvår dssynpunkter, som länsstyrelsen anlagt på

spörsmålet att avsätta den nya nationalparken, har sammanfattningsvis

redovisats sålunda i skrivelsen.

I en på länsstyrelsens uppdrag särskilt gjord naturvetenskaplig beskriv­

ning av den föreslagna Padjelanta nationalpark — här tagen i vidsträckt

bemärkelse och inkluderande även de partier som omger egentliga Padje-

lanta har de botaniska synpunkterna fått dominera. Detta samman­

hänger med att Sareks nationalpark inte kan anses representativ för växt­

världen inom den norrbottniska fjällkedjan. Det är därför främst från

botaniskt håll, som önskemål framställts om att till den floristiskt fattiga

Sarekregionen foga den rika växtvärlden i och kring egentliga Padjelanta.

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1962

8

nedlagt stora kostnader på malmletning inom området, har därför före­

slagit att sådana bestämmelser intas i reglementet för Padjelanta national­

park, att prospekteringsmöjligheter med rätt för stat, bolag och enskilda

till inmutning och tillgodogörande av påträffade malmer och mineral inom

hela nationalparken säkerställs i samma omfattning som hittills. Områdets

belägenhet, bristen på vägar och storleken av de kostnader, som allmänt

sett ar förknippade med prospektering och malmundersökning, utgör en­

ligt länsstyrelsens mening i och för sig viss garanti mot missbruk av rät­

ten till fri malmletning inom parkens gränser. Länsstyrelsen har dock

även förordat att reglementet utformas så att onödig skadegörelse på natu­

ren förhindras.

Om Padjelanta avsätts såsom nationalpark skulle detta, har länssty­

relsen framhållit, bli till stor fördel för rennäringen.

Beträffande jakt och fiske inom nationalparken har länsstyrelsen

hl. a. anfört följande.

Lansstyrelsen har förståelse för de farhågor Svenska samernas riks­

förbund hyser for okad rovdjurstillgång, men anser att tillfredsställande

garantier mot okontrollerad ökning av rovdjursstammen kan erhållas ge­

nom att domänstyrelsen lämnas möjlighet att medge licens jakt på björn

och lo samt — till andra personer än samer — även på varg och iärv.

Domanstyrelsen bor likaledes få möjlighet att, i den utsträckning styrelsen

provar skäligt efter att ha hört lappväsendet, till ortsbefolkningen — lik-

som givetvis även till samerna — meddela mera permanenta eller vrkes-

^{Jakt‘ °ch fiskeuPPlåtelser} samt till allmänheten tillhandahålla

keii ^ sport^is^e^ort *°r sJÖarna och vattendragen inom nationalpar-

I fråga om turismen inom Padjelanta nationalpark hade i 1957

års framställning gjorts uttalande av innebörd att i stort sett inga andra

turistanläggningar borde få förekomma än den mycket glesa kedja av

primitiva övernattningsplatser, som redan nu finns inom området. Läns­

styrelsen har däremot följande principiella uppfattning i ämnet.

Ur aUmän synpunkt bör huvuduppgiften för ett nationalparkskomplex

av har föreslagen omfattning vara att möjliggöra upplevelsen av orörd

odemark för sa många härav intresserade människor som möjligt. Denna

huvuduppgift, som rätteligen borde gälla även Sareks och Stora Sjöfallets

nationalparker, kan endast lösas, om besökandeströmmen kanaliseras till

or gemene man särskilt intressanta, vackra och monumentala områden

genom att någorlunda »bekväma» leder utbyggs och markeras samt väl

utbyggda övernattningsplatser anordnas.

Länsstyrelsen har förutsatt, att utbyggnaden av turistanläggningar i

Padjelanta i framtiden, liksom hittills, huvudsakligen sker i Svenska

turistföreningens regi och efter domänstyrelsens godkännande i varje

särskilt fall, varvid lappväsendets yttrande först inhämtats. Härigenom

bör enligt länsstyrelsens mening fullt betryggande garantier kunna skapas

mot att Padjelanta förlorar sin vildmarkskaraktär genom kommersiell

turistexploatering.

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1962

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1962

parksbildningen. Om den sker bör enligt landsmötet inga andra bestäm­

melser än sådana som avser skydd mot vattenregleringar meddelas. Samerna

bör erhålla medbestämmanderätt vid utformningen och handhavandet av

föreskrifter för nationalparken, därest den skulle komma till stånd. Jokk­

mokks kommun ävensom representanter för Tuorpons, Jåkkokaska och

Sirkas lappbyar samt Jokkmokks sameförening avstyrker bestämt att den

föreslagna nationalparken bildas.

Domänstyrelsen framhåller, att de många spörsmål som hänför sig till

nationalparkens utnyttjande för skilda syften bör upptas till behandling

i samband med det förslag till reglemente, som styrelsen har att underställa

Kungl. Maj:t om Padjelantaområdet avsätts till nationalpark.

Sitt avstyrkande av att området kring Råvejaure skall ingå i national­

parken motiverar vattenfallsstyrelsen med hänsynen till vattenkraften.

Ämbetsverket anför härvid i huvudsak följande.

Vattenfallsstyrelsen bär i sin utbyggnadsplanering för Stora Lule älv sökt

beakta intresset av ett stort sammanhängande vildmarksreservat från Sarek

in mot norska gränsen och av detta skäl inte i denna planering medtagit

Virihaurebäckenet. En ytterligare utvidgning av reservatet till att omfatta

även Vastenjaure-Vuojatområdet har det däremot för vattenfallsstyrelsen

ställt sig svårare att medge. Därmed skulle en årsproduktion på 900 miljoner

kWh gå förlorad och därtill värdefulla möjligheter till flerårsreglering. Det

planerade regleringsmagasinets energilagringsförmåga är mer än sex gånger

så stor som Vänernmagasinets och motsvarar mer än en sjättedel av landets

nuvarande årliga elkraftproduktion. Magasin av sådan betydelse lär inte

kunna anordnas på annat håll i landet. Enhetskostnaden för energiproduk­

tionen blir också mycket låg.

Emellertid bar vattenfallsstyrelsen under förhandlingar med naturvårds-

delegationen funnit sig med hänsyn till härigenom i andra avseenden vunna

fördelar böra revidera sitt ställningstagande. Vattenfallsstyrelsen vill nu ej

motsätta sig, att också Vastenjaure-Vuojatområdet får ingå i en blivande

Padjelanta nationalpark. En sådan justering av föreslagna gränser bör emel­

lertid enligt vattenfallsstyrelsens mening ske, att Råvejaure-Kartejåkks vat­

tensystem utgår ur förslaget.

Länsstyrelsens förslag i vad det rör gruvnäringen och frågan om

hur nationalparkens gränser bör dras med hänsyn härtill, godtas i allt väsent­

ligt av kommerskollegium och Bolidens Gruv Aktiebolag.

De övriga remissinstanser, som berört gruvnäringens intressen, gör invänd­

ningar mot länsstyrelsens förslag i detta hänseende. Domänstyrelsen uttalar

sig bl. a. sålunda i ämnet.

Gruvdrift — även i mindre skala — medför ett så allvarligt intrång i en

nationalpark av vildmarkskaraktär, att en sådan rörelse ej kan förenas med

fridlysningen. Å andra sidan kan så omfattande malmförekomster upptäckas

efter bearbetning av befintliga inmutningar eller efter nya sådana att frid­

lysningen bör få vika för exploateringen. Detta bör emellertid enligt styrel­

sens mening ej i och för sig föranleda att områden undantas från national­

parken. Det har i debatten om vattenregleringarna gjorts gällande, att in­

12

Kungi. Maj:ts proposition nr 126 år 1962

de Tjuoltadalen anförs av Svenska fjällklubben. Fjällklubben anser därtill,

att sjön Vaimok, som bland alla sjöar i Sverige torde ha det klaraste vattnet,

om möjligt bör få ingå i Padjelanta nationalpark.

Kammarkollegiet framhåller, att även de södra delarna av det ursprung­

ligen föreslagna området för nationalparken bör bedömas som i hög grad

skyddsvärda. Kollegiet vill emellertid inte motsätta sig att dessa utesluts,

om det med viss sannolikhet kan antas att gruvbrytning inom områdena

kommer att upptas.

Länsstyrelsens förslag rörande jakt och fiske inom den föreslagna

Padjelanta nationalpark lämnas i allmänhet utan erinran.

Svenska samernas riksförbund och representanterna för samerna i Jokk­

mokks kommun anser, att samernas rättigheter att hålla alla slags rovdjur

inom nationalparken under sträng kontroll bör garanteras för all framtid.

De anser vidare, att rätt bör återinföras för rensamerna att fälla älg inom

nationalparkerna. Kammarkollegiet förutsätter å andra sidan, att licensjakt

efter björn och lo tillåts komma i fråga endast om beståndet av dessa djur

företer onormal eller besvärande ökning. Beträffande samernas rättigheter

till fiske och jakt inom området anförs i huvudsak följande av Svenska natur­

skyddsföreningen.

I fråga om samernas rättigheter att fiska för eget behov kan national-

parksbildningen lagligen ej medföra någon inskränkning. Föreningen har

inte heller något att erinra mot att samerna även framdeles får fiska inom

Padjelantaområdet för avsalu och sända fångsten med flyg. Om Kungl.

Maj:t medger detta kan alltså fastslås, att tillkomsten av nationalparken

inte har några negativa följder för samerna vad gäller fisket.

Älgstammen inom Padjelantaområdet torde vara utomordentligt svag.

Ur köttjaktsynpunkt torde älgen alltså knappast spela någon nämnvärd

roll för samerna.

Förvandlas Padjelantaområdet till nationalpark sätts den allmänna jakt­

tiden för björn och lo ur kraft. Föreningen finner inte skäl till erinran mot

licensförfarande i enlighet med länsstyrelsens förslag eller mot rätt att vid

behov nyttja lejda jägare. Detta torde vara motiverat av områdets betydelse

för rennäringen. Padjelantaområdet kan inte heller rubriceras som något

typiskt björnland. Lodjuret torde ej finnas annat än sporadiskt inom om­

rådet. Den i 17 § 1 mom. tredje stycket jaktstadgan reglerade speciella nöd-

värnsjakten efter björn och lo gäller inte inom nationalpark. Denna nöd-

värnsrätt torde av samerna tillmätas stort värde. Enligt allmänna rättsregler

har man dock städse rätt till nödvärn. Med hänsyn till Padjelantaområdets

stora värde för renskötseln och då de vetenskapliga skyddsvärdena i om­

rådet i främsta rummet är av botanisk och landskaplig art är föreningen

av den uppfattningen att nödvärnsrätten bör kunna gälla inom Padjelanta

nationalparksområde. Någon ändring av bestämmelserna för övriga national­

parker är föreningen däremot ej beredd att biträda.

Den av länsstyrelsen angivna ortsbefolkning, till vilken domänstyrelsen

skall kunna meddela mera permanenta eller yrkesmässiga jakt- och fiske­

upplåtelser, bör enligt Svenska fjällklubben definieras som sådana personer,

13

som redan nu har jakt- eller fiskerätt inom området eller kan styrka, att

jakten eller fisket för dem utgör en betydelsefull näring. Liknande uppfatt­

ningar framförs av kammarkollegiet samt, beträffande jakten, av Svenska

naturskyddsföreningen. Kammarkollegiet förutsätter att upplåtelser av nämnt

slag ävensom upplåtelser av sportfiske skall ske i samråd med företrädare

för lappväsendet.

Till den uppfattning om turismen inom den nya nationalparken,

som länsstyrelsen anfört, ansluter sig domänstyrelsen och Svenska natur­

skyddsföreningen i allt väsentligt.

Kammarkollegiet erinrar i förevarande hänseende om att nationalparkerna

har ett dubbelt syfte. Samtidigt som de tjänar till att i en samlad landskaps­

bild bevara svensk natur av vetenskapligt och estetiskt värde, utgör de vid­

sträckta strövområden, dit folk från alla delar av landet söker sig för vila

och rekreation. Den dubbla karaktären är enligt kollegiet särskilt markant

beträffande Padjelanta med hänsyn till områdets allmänna beskaffenhet.

Åtgärder för att göra området mera tillgängligt för fjällvandrare får enligt

kollegiets mening i detta fall anses ligga i linje med ändamålet med national­

parken. Å andra sidan är det lika viktigt att områdets karaktär av ostörd

vildmark bevaras. Campingläger av numera vanlig typ bör självfallet inte

få förekomma. Det synes kollegiet att en »kanaliserad» turisttrafik bör efter­

strävas i huvudsaklig överensstämmelse med de av länsstyrelsen uppdragna

riktlinjerna.

Svenska turistföreningen delar länsstyrelsens uppfattning, att national­

parkens turistiska huvudsyfte bör vara »att förmedla upplevelsen av orörd

natur til! så många därav intresserade som möjligt». Det främsta värdet

för besökarna i detta område ligger enligt turistföreningens mening i den

utpräglade karaktären av vidsträckt vildmark. Därav följer, att särskilda

anordningar för turismen måste göras på sådant sätt att natur och landskap

skyddas så långt det är möjligt.

Turistföreningen erinrar om att i de inre delarna av Sarek rader den största

restriktivilet i fråga om turistfrämjande åtgärder. Inom Padjelantaområdet

däremot kan det visa sig behövligt med ett visst — om också relativt glest

— nät av anläggningar. Föreningen anser det önskvärt att möjligheterna

ökas för turisterna att snabbt komma till Sarek-Padjelanta-områdets gräns­

zoner. Turistföreningen är för sin del beredd att i samråd med berörda

myndigheter planera och genomföra behövliga åtgärder liksom också att

med det praktiska och ekonomiska stöd, som kan erhållas från olika håll,

uppföra de turistanläggningar, som kan befinnas nödvändiga.

Svenska f fäll klubben framhåller, att den helst skulle se, att inga mera

omfattande turistanläggningar utfördes utöver den led, som redan finns

från Kvikkjokk genom Tarradalen och förbi sjöarna Virihaure och Vasten-

jaure till Vaisaluokta. Väsentligt för att bibehålla Padjelantas vildmarks-

karaktär är enligt klubben, att inga landsvägar far dras fram inom natio­

Kungl. Maj ds proposition nr 126 dr 1962

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1962

nalparken och att turistföreningen inte genom olämpliga direktiv känner

sig tvingad att forcera utbyggnaden av turistanläggningar.

Vad gäller flygning inom den föreslagna nationalparken framhålls

i ett par remissyttranden, att något förbud mot överflygning av national­

parker f. n. inte gäller. Beträffande landning av flygplan i Padjelanta anför

kammarkollegiet följande.

Anledning att ge militären generellt landningstillstånd i Padjelanta under

fredstid torde inte föreligga. Generellt landningstillstånd för samerna skulle

vidare kunna få inte önskvärda följder, exempelvis att samerna etablerade

turistflyg inom området. Å andra sidan synes även viss annan flygning än

sådan som direkt sammanhänger med samernas flyttningar böra tillåtas,

exempelvis flyg för avsättning av fisk och produkter från renskötseln.

Reguljär flygtrafik regleras genom 7 kap. luftfartslagen, som förutsätter

särskilt tillstånd av Kungl. Maj:t. Frågan torde sålunda inte kunna lösas

genom en generell föreskrift i reglementet för nationalparken. Kollegiet an­

ser emellertid att stadgandet i 7 kap. 2 § luftfartslagen ej bör utgöra hinder

för Kungl. Majt att lämna tillstånd till reguljär flygtrafik till plats inom

nationalparken. Mer än en landningsplats för detta flyg synes dock knappast

böra komma i fråga.

För att kunna hålla nödig uppsikt över flygverksamheten, bortsett från

den reguljära flygtrafiken, synes det kollegiet lämpligast att i reglementet

stadgas generellt landningsförbud utom då det gäller polis-, sjukvårds- eller

räddningsärenden, varvid förutsätts att undantag från förbudet skall kunna

meddelas av domänstyrelsen för samernas flyg och flygning i övrigt i den

mån det låter sig förenas med det syfte för vilket nationalparken avsatts.

Inkomster från nationalparken bör enligt kammarkollegiet särredo-

visas för statens lappfonds räkning.

Domänstyrelsen erinrar om att intäkter från nationalpark enligt be­

stämmelserna i § 5 tillämpningskungörelsen till naturskyddslagen bör till­

föras nationalparkens kassa och användas till att bestrida kostnader för

parken. Så har hittills alltid skett vid avsättandet av nationalpark utan att

lappfonden beretts ersättning för därigenom förlorade inkomster. Om lapp­

fondens ekonomiska ställning nu inte medger den reducering som en till-

lämpning av hittillsvarande praxis skulle medföra, är styrelsen beredd att

tillstyrka länsstyrelsens förslag om att föra inkomsterna från nationalpar­

ken till lappfonden under den uttryckliga förutsättningen att domänfonden

erhåller full kompensation över riksstaten.

Mot länsstyrelsens förslag om viss utvidgning av Sareks nationalpark

framförs erinringar å ena sidan av vattenfallsstyrelsen i inskränkande syfte

samt å andra sidan av Svenska naturskyddsföreningen och Svenska fjäll-

ldubben med anspråk på ytterligare utvidgning.

Vattenfallsstyrelsen anför för sin del bl. a.

Södra gränsen för Pårekområdet bör justeras på sådant sätt, att en tilltänkt

överledning av Kamajåkk till Blackälven ej kommer att medföra intrång i

Sareks nationalpark. I sammanhanget bör lämpligen också en sådan juste­

15

Kungl Maj:ts proposition nr 126 år 1962

ring ske av befintliga gränser för denna nationalpark, som betingas av Kama-

jåkks överledning till Blackälven. Gränsen bör vid Njatsosjakk vid inloppet

av den från väster kommande Matirjåkk ligga på en nivå, som är 100 m

högre än vattenytenivån vid Njåtsosjåkk. Det område, som härigenom skulle

brytas ut ur Sareks nationalpark, omfattar 2 km2.

Föreslagen utvidgning av Sareks nationalpark inom Sitojaureområdet

måste vattenfallsstyrelsen motsätta sig med hänsyn till föreliggande möjlighet

till utbyggnader inom området för en kraftproduktion av ca 2o0 miljoner

kWh/år. Nationalparksgränsen vid Sitojaures norra ände borde i stället

flyttas från vattenområdet upp på land till en nivå på 15 m höjd över sjöns

medelvattenyta, vilket innebär, att Sareks landområde minskas med 3 km2.

Vattenfallsstyrelsen vill betona, att förslagen om justering i vissa^ hän­

seenden av gränserna för Sareks nationalpark inte framförts i syfte att åstad­

komma något som helst ställningstagande från statsmakternas sida till

nämnda utbyggnads- eller regleringsprojekt. Intet av dessa är f. n. aktuellt

och — efter vad nu överenskommits med naturvårdsdelegationen — i fråga

om bl. a. Kamajåkk och Tarraälven kommer en aktualisering inte att ske

inom en tioårsperiod. Det kan dock vara välbetänkt alt inför de betydande

nationalparksutvidgningar, varom nu är fråga, också beakta möjligheten av

vissa måttliga begränsningar av Sarekområdet, vilket skulle underlätta den

formella behandlingen av i framtiden eventuellt ifrågakommande projekt

som berör Sarekområdet.

Svenska naturskyddsföreningen och Svenska fjällklubben betonar önsk­

värdheten av att Sitojaure bereds skydd mot reglering för vattenkraftända­

mål.

III. Framställning angående visst intrång i Sareks nationalpark samt

remissyttranden däröver

Vid östra sidan av Sareks nationalpark och delvis inom denna ligger sjöar­

na Sitojaure, Rittak och Keddek. De två sistnämnda är genom Taurejuätno

förbundna med sjön Sjabtjakjaure högre upp samt sjöarna Snjärak och

Tjaktjajaure längre ned i vattendraget. Alla sjöarna tillhör Blackälvens och

därmed Lilla Lule älvs vattensystem.

Vattenfallsstyrelsens ansökning i september 1960 om tillstånd att reglera

Tjaktjajaure, Snjärak, Keddek och Rittak har behandlats av övre Norrbyg­

dens vattendomstol. På grund av beslut, som Kungl. Maj:t meddelat med

stöd av 4 kap. 13 § vattenlagen, har vattendomstolen överlämnat målet till

Kungl. Maj:ts prövning. Av domstolens utlåtande framgår, att regleringsföre-

taget kommer att överdämma omkring 420 ha av nationalparken. Domstolen

förordar att Kungl. Maj:t måtte dels förklara, att hinder i de hänseenden

som anges i 4 kap. 13 § vattenlagen inte möter mot företaget, dels föranstalta

om sådan ändring av gränsen för Sareks nationalpark, att det dämningspå-

verkade området utesluts från parken, eller av föreskrifterna angående

parkens vård, att de med hänsyn till företaget erforderliga naturvårdande

åtgärderna får ske inom nämnda område.

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1962

Regleringsföretaget avser rätt att med hjälp av en vid berget Seitevare

atta km uppströms Blackälvens sammanflöde med Lilla Lule älv uppförd

damm dämma upp vattenståndet på regleringssträckan samt verkställa av­

sänkning vid dammen. För sjöarnas del innebär detta tidvis avsänkning till

de naturliga trösklarna. Vid högsta dämning höjs vattenståndet vid dammen

omkring 90 m, i Ijaktjajaure omkring 34 in och i Rittak omkring 2 m över

medelvattenytan. Regleringsrätten, som är avsedd att utnyttjas såsom års-

och flerårsreglering, innebär ett bruttoregleringsmagasin av omkring 1 650

Mm3.

Vattendomstolen har funnit att hinder mot regleringsföretaget inte möter

enligt bestämmelserna i 2 kap. 3 § första stycket vattenlagen. Vad angår

företagets tillåtlighet jämlikt 2 kap. 3 § andra stycket, 11 § och 12 § första

stycket vattenlagen har vattendomstolen tagit upp till bedömning vissa ska­

deverkningar, som omfattas av dessa lagrum. Domstolen har uttalat, att man

har att räkna med avsevärd skada på fisket på regleringssträckan och på älv­

sträckan nedströms. Det kan emellertid inte anses, att fiskerinäring av större

betydenhet lider väsentligt förfång genom företaget. Beträffande renskötsel

har domstolen utgått från att långtgående skadeförebyggande åtgärder kom­

mer att vidtas till denna närings skydd. Enligt domstolens mening kan ska­

dan därigenom begränsas till sådan omfattning, att den inte kommer att

föranleda företagets otillåtlighet. Angående företagets verkningar ur natur­

skyddssynpunkt har domstolen anfört bl. a. följande.

Vattendomstolen kan inte finna den omständigheten, att företaget genom

dämningen inkräktar på nationalparken, redan i och för sig utgöra ett hinder

mot detsamma. Spörsmålet, huruvida företaget bör få komma till stånd

med hänsyn till dess inverkan på det med nationalparken avsedda syftet

skall enligt domstolens mening lösas enligt vattenlagens bestämmelser varvid

förnärmandet av detta syfte särskilt beaktas.

Främst med hänsyn till företagets verkningar inom nationalparken har

vattendomstolen vid syn medelst överflygning sökt skaffa sig ett helhetsin­

tryck av företagets inverkan från naturskyddssynpunkt. På grund av vad

vid synen iakttagits och av utredningen i övrigt i målet är vattendomstolen

av den meningen, att denna inverkan — bedömd utan avseende på den sär­

skilda betydelse som kan vara förenad med den genom sambandet med

nationalparken — inte kan innebära hinder mot företaget.

Huruvida värderingen kan bli en annan då avseende fästs vid att skadan

delvis träffar också nationalparken bör avgöras utifrån det med national­

parken förbundna syftet. Vattendomstolen vill då uttala, att den inte finner

den direkta skadan inom nationalparken, som drabbar dess barrskogsom-

råde, så avsevärd, att den kan anses föranleda hinder mot företaget jämlikt

2 kap. 12 § vattenlagen. Ej heller finner domstolen hänsyn till nationalpar­

ken föranleda hinder mot företaget i annat av vattenlagen omfattat hän­

seende.

Vad åter gäller det inom nationalparken erforderliga arbetet för markstäd­

ning synes detta komma i strid med bestämmelserna i naturskyddslagen med

därtill hörande övergångsbestämmelser. För ett lagligt genomförande av

företaget torde därför fordras antingen sådan ändring av gränserna för natio­

17

nalparken, att det dämningspåverkade området utesluts från parken, eller

också sådan ändring av föreskrifterna för parkens vård, att de erforderliga

landskapsvårdande åtgärderna möjliggörs. Då vattendomstolen är av den

meningen, att företaget bör få genomföras, vill domstolen föreslå att den

nyss berörda ändringen av gränserna för parken eller av föreskrifterna an­

gående parkens vård beslutas.

I remissyttrandena med anledning av vattendomstolens hem­

ställan bestrids inte, att reglering av Tjaktjajaure ur kraftsynpunkt är en

angelägen uppgift. Enligt kammarkollegiet torde ingen tvekan råda därom,

att huvuddelen av det sjöregleringsmagasin, som är önskvärt för Letsi kraft­

station, kan med större fördel skapas inom Blackälvens vattensystem än

annorstädes. Kollegiet framhåller, att det regleringsföretag, vartill tillstånd

nu begärts, är ett ur ekonomisk synpunkt mycket fördelaktigt projekt.

Svenska naturskyddsföreningen anser, att företaget strider mot 2 kap.

3 § andra stycket vattenlagen, alt tillstånd sålunda fordras av Kungl. Maj:t

samt att dessutom reglering som ingriper i nationalparken ej lagligen kan

ske utan att beslutet om avsättandet till parken ändras under riksdagens

medverkan.

Liknande mening uttalas av domänstyrelsen, kammarkollegiet och veten­

skapsakademiens naturskyddskommitté.

I fråga om dämningshöjden vidhåller åtskilliga myndigheter och orga­

nisationer förut i målet hävdad uppfattning att en begränsning bör ske. I

samband härmed betonas angelägenheten av skydd för sjöarna Sitojaure

och Sjabtjakjaure.

Vetenskapsakademiens naturskyddskommitté erinrar om tidigare uttalan­

de av kommittén. Den anförde i detta, att den nedre zon av nationalparkens

fjällbarrskogsregion, som skulle komma att överdämmas, är ett urskogsom­

råde med tall-, gran- och björkskog, hedar, myrar och tjärnar. Förlusten

av detta urskogsområde kunde enligt kommittén inte ersättas av den helt

annorlunda utbildade övre zon av fjällbarrskogsregionen med helt annan

topografi, mark och vegetation som finns på den brantare sluttningen ovan­

för dämningszonen mellan Keddek och Rittak och som på grund av den

starka lutningen blott omfattar en tämligen smal remsa. I fråga om sjön

Rittak anförde kommittén, att den begärda dämningen till strax över hög­

vattengränsen enligt all hittills vunnen erfarenhet i allt väsentligt skulle för­

inta sjöns rika och märkliga vegetation såväl av plankton som på bottnen

och stranden. Om den begärda regleringen genomförs i full utsträckning,

synes detta, uttalar nu kommittén, vara ett starkt skäl för att genomföra

den av länsstyrelsen aktualiserade utvidgningen av Sareks nationalpark med

bl. a. Pårekslätten. Denna utvidgning skulle innebära att i nationalparken

inneslutes även eu del av Sjabtjakjaure, vilken visat sig erinra om Rittak

i vissa av de drag som gör denna sjö så värdefull ur naturskyddssynpunkt.

Även vissa barrurskogar nära Sjabtjakjaure skulle därigenom komma att

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 dr 1962

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1962

ge nationalparken en värdefull kompensation för de genom regleringen

förstörda barrurskogarna.

Svenska naturskyddsföreningen framhåller i förevarande hänseende bl. a.

följande.

Rittakdalen har flacka stränder och en serpentinbildande dalgång och

denna är vackert synlig från höjderna däromkring, varför en måttlig sänk­

ning av magasinets övre gräns räddar betydande arealer och värden. Före­

ningen kan därför ej frånfalla önskemålet om sådan modifikation av det

stora magasinet att sjön Rittak räddas. Genom en dylik modifikation skulle

mycket vara vunnet ur vetenskaplig och allmän naturvårdssynpunkt liksom

för samerna. Magasinet och kraftstationen innebär ändock utomordentligt

beklagliga förluster av första rangens naturvärden.

Föreningen erinrar även om att frågan om Tjaktjajauremagasinets stor­

lek sammanhänger med sjön Sitojaures eventuella utnyttjande för kraft­

produktion. Föreningen hävdar, att Sitojaure måste få ett ovillkorligt skydd

med hänsyn till samer, turism och dess naturvärden i övrigt, samt anser,

att man ej kan undgå att redan nu sätta de olika frågorna inom nederbörds­

området i samband med varandra.

Enligt kammarkollegiets mening talar starka skäl, hänförliga till natur­

skyddets, fiskets och renskötselns förhållanden, för att dämningen begränsas

till + 473 m i stället för av vattenfallsstyrelsen angivna + 477 in. Tillstånd

till dämning till sistnämnda höjd kan enligt kollegiets förmenande likväl

komma i fråga om detta hårda ingrepp balanseras med att statsmakterna

nu beslutar att sjön Sitojaure inte vidare skall behandlas såsom tänkbart

exploateringsobjekt. Då kollegiet förordar sistnämnda avvägning mellan

vattenkraftintresset och motstående intressen, fäster kollegiet stor vikt vid

det förhållandet att även reglering av Sitojaure skulle medföra intrång på

Sareks nationalpark. Skulle statsmakterna inte anse sig böra genom ett så­

som slutligt avsett avgörande bereda dylikt skydd åt Sitojaure — vilket själv­

fallet ej behöver ske i den formen att sjön införlivas med Sareks national­

park — hemställer kollegiet, att tillståndet till reglering av Tjaktjajaure

begränsas till höjden + 473 m.

Vattenfallsstyrelsen finner inte tillräckliga skäl för en sänkning av den av

domstolen förordade dämningen. I vart fall är dessa skäl enligt styrelsen

inte av den styrka, att de påkallar ett vidare ställningstagande i fråga om

Sitojaure än det som kommit till uttryck i naturvårdsöverenskommelsen,

nämligen ett uppskov till efter år 1970.

IV. Framställningar angående vissa intrång i Stora Sjöfallets national­

park samt remissyttranden däröver

Stora Sjöfallets nationalpark avsattes samtidigt med Sareks nationalpark

genom riksdagsbeslut år 1909 i syfte att bevara ett högnordiskt fjällandskap

i dess naturliga tillstånd. Den är belägen kring Stora Lule älvs översta lopp.

I norr omfattar den delar av sjöarna Satisjaure, Kakerjaure, Pätsatj, Teusa-

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1962

läggning av väg och kraftledningar. Styrelsen anför om dessa åtgärder i

huvudsak följande.

I slutet av år 1960 framlade vattenfallsstyrelsen regionplan för vattenkraft­

utbyggnader i Stora Lule älv uppströms Porjus. Planen omfattar tre kraft­

stationer, tre sjöregleringar och en utökad reglering av Suorvasjöarna. De

planerade nya anläggningarna är Vietas kraftstation med Satisjaures regle­

ring, Ritsem kraftstation med Sitasjaures reglering samt längre fram even­

tuellt Vuojat kraftstation med Vastenjaures reglering. Den omnämnda ut­

ökade regleringen av Suorvasjöarna har föreslagits ske genom en om- och

tillbyggnad av Suorvadammen. Den befintliga dammen i Suorva är i sådant

skick, att en ombyggnad under alla förhållanden är nödvändig inom de

närmaste åren.

1) Vattenfallsstyrelsens avsikt är att under våren 1961 till vattendom­

stolen inge ansökan om reglering av Satisjaure jämte intilliggande sjöar

samt att under senare delen av 1961 fullfölja utbyggnadsplanerna med att

inge ansökningar om \ ietas kraftstation och ombyggnad av Suorvadammen.

\ attenfallsstyrelsen räknar med att regleringen av Satisjaure skall vara

genomförd till 1966. Vietas kraftstation beräknas kunna tas i drift hösten

1970 och ungefär samtidigt skulle ombyggnaden av Suorvadammen vara

genomförd. Samtliga projekt berör Stora Sjöfallets nationalpark.

2) För arbeten och för den framtida driften av anläggningarna enligt 1)

erfordras väg till byggnadsplatserna, vilken väg är planerad sträcka sig på

vattendragets norra sida.

3) För anläggningsarbetena enligt 1) och 2) erfordras elektrisk kraft

och vattenfallsstyrelsen maste för den skull dra ledning från Porjus kraft­

station till anläggningarna. Denna ledning bör i stort sett följa vägen på

vattendragets norra strand. Vidare erfordras ledningar för att leda kraften

från anläggningarna till riksnätet vid Harsprånget. Även dessa ledningar är

avsedda att följa norra stranden.

För Satisjaures reglering och anläggandet av Vietas kraftstation samt

härtill hörande väg och kraftledningar beräknar styrelsen att —- förutom

vatten — 31,75 km2 land av nationalparken kommer att tas i anspråk. För

den fjärde suorvaregleringen bedöms intrång å högst 40 km2 av parken

komma att ske.

I remissyttrandena över vattenfallsstyrelsens skrivelse anförs betänklig­

heter mot tillstånd till angivna företag. Exempelvis anför fiskeristyrelsen,

att endast en utpräglad nödsituation för landets kraftförsörjning skulle

kunna utgöra skäl för proposition till riksdagen i frågan.

Jämlikt beslut, som Kungl. Maj:t meddelat med stöd av 4 kap. 13 § vatten­

lagen, har övre Norrbygdens vattendomstol genom beslut i februari 1962

underställt Kungl. Maj:t frågan om hinder möter mot Satisjaures reglering

eller om särskilda villkor bör föreskrivas för dess utförande. Domstolen fin­

ner inte hinder möta enligt vattenlagens bestämmelser mot företaget, varvid

domstolen utgår från att spörsmålet om inverkan på nationalparken löses.

Det begärda regleringstillståndet avser enligt vattendomstolen rätt att

medelst en regleringsdamm över Vietasjåkk belägen ca 500 m nedströms

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1962

kraftstation samt ombyggnad av Suorvadammen, inte redan från början

behövde brytas ut ur nationalparken. Man borde enligt delegationen i

stället försöka finna någon lösning, som tillät att nödvändiga områden —

med riksdagens medgivande — ställdes till disposition utan formell ut­

brytning.

V. Framställning om vissa mindre ingrepp i Abisko nationalpark

samt remissyttranden däröver

Abisko nationalpark omfattar omkring 75 km2 och är belägen vid södra

sidan av Torneträsk. Den avsattes genom riksdagens beslut 1909. Parken

inrymmer ett vidsträckt, av fjällbjörk glest bevuxet skogsområde men

även kalfjäll, varav främst delar av Nuolja, samt holmen Abiskosuolo.

Genom parken rinner den som märklig betraktade Abiskojåkk.

Svenska turistföreningen har hemställt, att tillstånd måtte

lämnas föreningen att på Nuoljas östra sluttning inom Abisko national­

park anlägga en linbana samt utföra vissa mindre röjningar. Föreningen

erinrar till en början om att den inom nationalparken har en turiststation

med omkring 200 bäddplatser, dit turister i stigande grad sökt sig även

vintertid. I fråga om behovet av linbana anför föreningen huvudsakligen

följande.

De främsta skälen för att Abisko liksom övriga större turistorter borde

ha tillgång till en linbana är att en sådan skulle dels avsevärt underlätta

utförsåkning vintertid, dels göra det möjligt att förlänga vintersäsongen,

då man genom linbanan snabbt och lätt skulle nå utmärkt skidterräng

med tillräcklig snötillgång även under maj månad. Vidare skulle den

underlätta skidfärder och fjällvandringar för de många äldre turisterna och

för dem, som besöker Abisko under kortare uppehåll. Sommartid skulle

de många besökarna — inte minst de utländska turisterna och skolrese-

grupperna — få en möjlighet att snabbt nå en särskilt vacker och intres­

sant högfjällsterräng. Den tidsperiod, under vilken man kan se midnatts­

solen, skulle avsevärt förlängas genom de möjligheter att nå Nuoljas topp,

som linbanan skulle ge.

En linbana på Nuolja skulle kunna väsentligt underlätta uppfärden till

kalfjället för de forskare, som bedriver vetenskapliga undersökningar vid

Abisko naturvetenskapliga station, och transporten av deras utrustning.

Härigenom skulle den bli till nytta även för den vetenskapliga forskningen.

Turistföreningens framställning avser även medgivande att något utvidga

en slalombana, som tidigare med tillstyrkan från vetenskapsakademiens

naturskyddskommitté färdigställts genom öppna områden i vegetations­

täcket på Nuoljas östra sluttning. Utvecklingen av vinterturismen med det

allt större intresset för utförsåkning har enligt föreningen starkt ökat

behovet av en sådan större slalombana, en smalare led för de mindre

24

kunde binda myndigheterna eller organisationerna, har dessas uttalanden

inhamtats vid sammanträde den 21 oktober 1961. Därvid har allmän an­

slutning vunnits till grundlinjerna för planeringen, sådana de preciserats

i överenskommelsen även om det från sina håll beklagats att framställda

önskemal inte föranlett skydd i större utsträckning än som skett eller

beaktats allenast i form av uppskov med avgörandet.

Vattenfallsstyrelsen har om överenskommelsen uttalat i huvudsak föl­

jande.

Sammanlagt omfattar överenskommelsen 70 objekt (sjöar, forsar, älv-

stiäckor), som naturvårdsdelegationen ansett vara av särskilt värde ur

naturskyddssynpunkt. Av dessa 70 objekt bär genom överenskommelsen

28 *r!stallts for utbyggnad och 28 undantagits från utbyggnad, medan

stalimngstagandet uppskjutits beträffande 14 objekt, därav för 7 sådana

till ar 1966 och för 7 sådana till år 1971.

Till belysning av överenskommelsens ekonomiska innebörd för det stat­

liga vattenkraftintresset må anföras, att de statliga outbyggda vattenkraft-

tdlgangarna inom det avhandlade området utgör ungefär 12 TWh/år

(miljarder kWh per år). Härav har genom överenskommelsen ca 2 TWh

undantagits från utbyggnad, beträffande ytterligare ca 2 TWh har ställ­

ningstagandet uppskjutits, medan resterande ca 8 TWh har friställts för

utbyggnad såvitt avser naturskyddsintresset.

Bland de från utbyggnad undantagna objekten utgör Vuojatätno i Stora

.A®.

, v °et V1ktigaste med hänsyn till produktionsförmåga, reglerings-

mojligheter och utbyggnadskostnader.

Även en del av Övriga undantagna objekt är gynnsamma från kraft-

ekonomisk synpunkt, men det finns också åtskilliga, vars betydelse för

kralttorsorjmngen mera kan sägas vara att de utgjort en reserv på längre

Vad gäller uppskovsobjekten, har styrelsen i stort sett funnit det möi-

un<?er en begränsad tid insätta alternativa produktionsobjekt, utan

att detta skulle innebära alltför kännbara olägenheter. Innan uppskovsti-

den ar till anda, får en ny bedömning göras med utgångspunkt från den

kännedom, som man då har om olika kraftkällors produktionsförmåga

och med de värderingar, som då befinns aktuella i fråga om naturskydd

och andra allmänna intressen.

Ehuru den träffade överenskommelsen för vattenfallsstyrelsens del

mnebar ekonomiska uppoffringar av högst betydande storleksordning, har

vattenfallsstyrelsen med hänsyn till angelägenheten och vikten av de

intressen, som naturvårdsintressenterna företrätt, ansett uppoffringarna

hora goras. Det föreliggande resultatet utgör enligt vattenfallsstyrelsens

mening en med hansyn till alla föreliggande omständigheter rimlig avväg-

ning mellan de motstående intressena.

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1962

VII. Departementschefen

I det föregående har redovisats ett flertal framställningar, som rör myc­

ket väsentliga naturvårdsintressen. En avvägning mellan dessa intressen

och andra berörda — främst de som hör samman med den tekniska och

26

skyddslagen kunna bedriva inte blott nödvärnsjakt på björn och lo utan,

efter domanstyrelsens medgivande, även annan jakt på dessa rovdjur De

bör likaså kunna medges jaga älg. Även andra personer än renskötare och

därvid framför allt sådana som tillhör ortsbefolkningen i övrigt bör efter

ansökan kunna beviljas jakttillstånd. Jag förutsätter dock att domänsty­

relsen vid tillståndsgivningen och beviljandet av förlängda tillstånd väl

bevakar att Padjelantaparken i största utsträckning bibehåller sin karaktär

av vildmark samtidigt som renskötarnas intressen uppmärksammas.

Tillkomsten av den nya nationalparken bör inte få leda till att renskö­

tarnas eller den Övriga ortsbefolkningens nuvarande möjligheter till fiske

i vattendragen inskränks. Rätt till fiske inom parkens gränser bör av do­

mänstyrelsen i begränsad mån kunna lämnas även andra personer, varvid

dock permanenta eller yrkesmässiga fiskeupplåtelser inte bör komma i

fråga.

Ansökan om tillstånd att flyga till nationalparken bör normalt prövas

av domänstyrelsen. Härvid bör generellt landningstillstånd lämnas polis,

ambulans och militär — dock ej för skjut- eller bombfällningsövningar —

liksom också rennäringens utövare, vattenfallsverket och lappväsendet.

Huruvida reguljär flygtrafik för befordran av turister skall tillåtas är ett

spörsmål som det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att avgöra efter even­

tuell ansökan.

Den bevakning, som erfordras inom Padjelanta nationalpark, torde kräva

att minst tva tillsynsmän anställs av domänverket.

De förhållandevis ringa inkomster, som inflyter från nationalparken bör

enligt min mening tillföras en särskild parkkassa. Ur denna bör medel

tas för att tillgodose utgifter inom parken som särskilt gagnar renskötseln

I den mån inkomsterna i övrigt ej förslår till att bestrida domänverkets

kostnader for förvaltningen av parken bör ämbetsverket härför tills vidare

anlita domänfonden.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t dels att i detalj fastställa grän­

serna for Padjelanta nationalpark, dels att i enlighet med bestämmelserna

i naturskyddslagen och med vad jag här anfört meddela de reglementariska

föreskrifter för området, som är erforderliga.

Det pa kartan med rött angivna område, som innefattar huvuddelen

av Parekslatten söder om Sareks nationalpark, bör infogas i denna. Främ­

sta motivet härför är områdets speciella karaktär av tillhåll för änder,

vadare och andra fåglar. Rennäringens intressen bör iakttas i samband

med nationalparkens utvidgning. Gränserna för tillskottsområdet torde

böra närmare fastställas av Kungl. Maj:t, varvid det av vattenfallssty­

relsen framförda förslaget om viss begränsning av detsamma bör beak-

tas med hansyn till de skäl härför som styrelsen anfört. Frågan om att

hanfora den del av Pårekslätten, som ligger närmast Sjabtjakjaure, till

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1962

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1962

utnyttjande av Satisjaures reglering att kraftstationen kommer till stånd,

föreligger likväl ett sådant samband mellan åtgärderna att det syns mig

önskvärt att Kungl. Maj:t inhämtar riksdagens bemyndigande att — därest

så senare kan anses motiverat — få medge intrång i Stora Sjöfallets natio­

nalpark genom anläggande av kraftstationen och därmed sammanhäng­

ande till- och avloppsleder samt tillfartsvägar och kraftledningar. Någon

ställning till vattenfallsstyrelsens framställningar om andra intrång i denna

nationalpark, bland annat i samband med en fjärde suorvareglering, be­

höver för närvarande inte tas med hänsyn till att ärendena i fråga ännu ej

börjat behandlas av vattendomstolen. Först i anslutning till den slutliga

prövningen av dessa ärenden bör avgöras vilka ändringar av gränserna för

Stora Sjöfallets och Sareks nationalparker som befinns motiverade som följd

av intrången i parkerna.

Mot de förslag till mindre ingrepp i Abisko nationalpark, som återgetts

i det föregående, har jag inte något att erinra. Riksdagens medgivande till

dessa ingrepp torde böra inhämtas. Det bör sedermera ankomma på Kungl.

Maj:t att meddela närmare bestämmelser i ämnet, däribland föreskrifter

om dispositionen av de medel Svenska turistföreningen skall erlägga för

upplåtelsen av mark till föreningen.

Slutligen vill jag uttrycka min tillfredsställelse över att den i det före­

gående omnämnda överenskommelsen mellan vattenfallsstyrelsen och natur­

skyddet kunnat komma till stånd. Det är min förhoppning att därigenom

lagts en grund som gör det möjligt för berörda parter att senare uppnå

enighet i enahanda spörsmål beträffande andra av våra vattendrag.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

1) att medge att en ny nationalpark, benämnd Padje-

lanta nationalpark, får avsättas på huvudsakligen de grun­

der, som jag angett i det föregående, och med i huvudsak

de gränser, som inlagts med röda, streckade linjer på den

vid statsrådsprotokollet fogade kartan

2) att medge att Sareks nationalpark utvidgas med den

del av Pårekslätten, vars huvudsakliga gränser inlagts med

röda, streckade linjer på sagda karta

3) att, på de grunder jag angett, medge de av mig i det

föregående åsyftade intrången i Sareks, Stora Sjöfallets

och Abisko nationalparker.

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1962

29

Med bifall till vad föredraganden sålunda

med instämmande av statsrådets övriga le­

damöter hemställt förordnar Hans Maj:t

Konungen att till riksdagen skall avlåtas pro­

position av den lydelse bilaga till detta pro­

tokoll utvisar.

Ur protokollet:

Stig Johansson

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 dr 1962

31

Bilaga A

överenskommelse

mellan de ledamöter i naturvårdsdelegationen, vilka har sitt mandat från

en krets av särskilt naturskyddsintresserade organisationer och myndig­

heter (naturskyddet) (se app. 1), å ena, samt vattenfallsstyrelsen såsom

företrädare för den statliga vattenkraften, å andra sidan, rörande vatten

(objekt) i vissa norrländska vattensystem.

1. Syftet med denna överenskommelse är väsentligen att bidraga till en

översiktlig, i princip hela landet omfattande planering, som innebär sådan

avvägning mellan naturvårds- och vattenkraftintressena, att den allmänt

kan godtagas såsom skälig.

2. Vattenfallsstyrelsen utfäster sig att medverka i den med denna över­

enskommelse avsedda planeringen genom att icke — beträffande andra

objekt än de, som enligt denna överenskommelse angives erforderliga för

vattenfallsstyrelsens aktuella utbyggnadsplaner — för utbyggnad aktuali­

sera objekt, som kan antagas vara av större betydelse för naturskyddet,

utan att objektet diskuterats vid sammanträde med delegationen eller med

organ, som trätt i dess ställe. Naturskyddet lämnar motsvarande utfästelse

beträffande aktualisering för fridlysning av objekt, som kan antagas vara

av större betydelse för vattenfallsstyrelsen.

Såväl vattenfallsstyrelsen som naturskyddet äger anmäla objekt för

diskussion vid sammanträde, som nyss sagts.

3. Naturskyddet och vattenfallsstyrelsen enas om det ställningstagande

till de i bifogade tablå upptagna objekten, som framgår av tablån (app. 2).

4. Beträffande Torne, Kalix och Pite älvar fortsättes diskussionen, sedan

dels Nordiska vattenkraftkommittén framlagt rapport angående vattenkraf­

tens utnyttjande i förstnämnda två älvar, dels preliminär utredning rörande

Pite älv av vattenfallsstyrelsen färdigställts, vilket beräknas kunna ske

hösten 1962.

5. Ställningstagandena i tablån har följande innebörd:

a) »Undantaget från utbyggnad» betyder, att vattenfallsstyrelsen dels helt

avstår från exploatering av angivet objekt samt från överlåtelse eller upp­

låtelse, som kan antagas leda till exploatering av annan, dels icke framställer

erinran mot fridlysning i lämplig form av objektet.

b) »Uppskov till 1/1 1971» respektive »Uppskov till 1/1 1966» betyder,

att vattenfallsstyrelsen avstår från att under uppskovstiden beträffande

angivet objckl vidtaga till exploatering syftande åtgärd, vilken medför

aktualisering på ett sätt, som ur ekonomiska eller andra synpunkter på­

kallar ett fullföljande. Naturskyddet avstår å sin sida för samma tid från

32

Kung], Maj.ts proposition nr 126 år 1962

att aktualisera sådant objekt genom till fridlysning syftande åtgärd av lik­

nande slag. I god tid före uppskovstidens utgång bör diskussion rörande

vad som därefter skall ske med dylikt objekt upptagas i delegationen eller

organ, som trätt i dess ställe.

c) »Erfordras för vattenfallsstyrelsens aktuella planer» betyder, att na­

turskyddet icke framställer erinran mot exploatering för kraftändamål av

angivna objekt. Det förutsättes, att naturskyddsorganen fortfarande skall

fungera som remissinstanser för granskning av detaljutformningen av bli­

vande exploateringsförslag.

Vattenfallsstyrelsen och naturskyddet är ense om att liksom hittills sam­

arbete i arbetsgrupper rörande detaljutformningen, inklusive landskaps­

vårdande åtgärder, skall äga rum. Dylikt samarbete bör inledas i god tid,

innan utbyggnad aktualiseras.

6. Vattenfallsstyrelsen och naturskyddet reserverar sig beträffande ver­

kan av denna överenskommelse för helt oförutsedda omständigheter, som

väsentligen förändrar den allmänna avvägning, som varit syftet med över­

enskommelsen. — Inträffar fall, som i denna punkt avses, skall förnyade

överläggningar äga rum.

7. Parterna är ense om att på ömse sidor verka för att vidmakthålla

den allmänna avvägning, som varit syftet med överenskommelsen.

8. Kostnaderna för medverkan i arbetsgrupp av deltagare, som natur-

skyddsorganisation utsett, gäldas av vattenfallsstyrelsen. Detsamma gäller

kostnader för naturvetenskapliga och andra erforderliga undersökningar

för det fortsatta arbetet beträffande aktuella utbyggnadsobjekt och upp-

skovsobjekt.

9. överenskommelsen skall ingivas till Kungl. Maj:t. För dess giltighet

förutsättes att erinran mot densamma icke göres av Kungl. Maj:t.

10. Av överenskommelsen upprättas tre originalexemplar, av vilka ett

skall ingivas till Kungl. Maj:t samt ett förvaras av naturvårdsdelegationen

och ett av vattenfallsstyrelsen.

Stockholm den 5 oktober 1961.

Erik Grafström

Gösta Walin

Tore Nilsson

Carl Malmström

J. V. Norrby

John Nihlén

Bo Hammarskjöld

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1962

App. 2

A

n

g

el

ä

g

en

h

et

s-

k

la

ss

en

li

g

t

B

es

k

o

w

*

Ställningstagande

Anteckningar

E

rf

o

rd

ra

s

fö

r

v

fs

tn

s

a

k

tu

el

la

u

tb

y

g

g

n

.p

la

n

er

U

p

p

sk

o

v

ti

ll

1

/1

1

9

6

6

U

p

p

sk

o

v

ti

ll

1

/1

1

9

7

1

U

n

d

a

n

ta

g

et

fr

å

n

u

tb

y

g

g

­

n

a

d

STORA LULE ÄLV

Virijaure

1

X

Stalojokk

1—2

X

Vastenjaure

1

X

Petsaure

1

X

Salojaure

1—2

X

Kut jaure-Vuojatätno

1—2

X

Vietasjokks nederbörds-

område

1—2

X

Stora Sjöfallet

1—2

X

LILLA LULE ÄLV

Sitojaure

1

X

Rapaälven-Laidaure

1

X

Tjaktjajaure-Blackälven

1

X

Kama jokk

1

X1

1 Ställningstagandet av-

Tarraätno

1

X

ser även planerna på

Saggat

1

X

överledning.

Randijaure

1—2

X

Purkijaure

1—2

X

Vaikijaure

1—2

X

Akkatsfallet

1—2

X

Tjåmotisjaure

2

X

Skalka

2

X

Parkijaure

3

X

Pärlälven

1 (2)

X

Peuraure

2

X

Karats

1—2

X

SKELLEFTE ÄLV

Ikisjaure

1

X

Godejaure

1

X

Vuoggatjålmejaure

1

X

Gardejaure

1

X

Hornavan

(1)

X

Tjaktjaure

1—2

X

Partaure

1—2

X

Gallejaure

1—2

X

Rebnesjaure

2

X

Ö. och N. Luoitaure

2

X

VINDELÄLVEN

Laisälven uppströms Yraf:

i

a) uppströms fr. o. m.

selet vid Plassavare

X

b) mellan Yraf och nyss-

nämnda sel

X

Yraf

i

X

Mittis jön-Gautojaure

2

X

Älven Storlaisan-Stor-

vindeln

2

X

Badasjokk

1

X

* Prof. G. Beskow, Göteborg, har anlitats som expert av naturvårdsdelegationen.