2

Kungl. Maj:ts proposition nr 194 år 1962

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 31 maj 1957 (nr 343)

om oljelagring m. in.

Härigenom förordnas, att 1, 2 och 4 §§, 7 § 2 mom., 8, 9 och 14 §§ för­

ordningen den 31 maj 1957 om oljelagring m. m. skola erhålla ändrad ly­

delse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

1

§•

För att trygga tillgång inom riket

på mineralolja skola säljare och för­

brukare av sådan olja här hålla la­

ger därav enligt vad i denna förord­

ning stadgas. Om skyldighet för stat­

lig myndighet att hålla lager av mi­

neralolja skall dock, i stället för be­

stämmelserna i förordningen, gälla

vad Kungl. Maj :t därom förordnar.

Enligt vad

För att trygga tillgång inom ri­

ket på mineralolja för energiförsörj­

ning skola säljare och förbrukare

av sådan olja här hålla lager därav

enligt vad i denna förordning stad­

gas. Om skyldighet för statlig myn­

dighet att hålla lager av mineralolja

skall dock, i stället för bestämmelser­

na i förordningen, gälla vad Kungl.

Maj :t därom förordnar,

utvunnen olja.

2

§•

Lagrings- och inköpsskyldigheten

avser mineralolja som tillhör någon

av följande grupper, nämligen:

bensin, dock icke flygbensin;

fotogen, dock icke flygfotogen;

motorbrännolja;

eldningsolja 1; samt

övriga slag av eldningsolja.

Sådana slag-------------------------- annan gruppindelning.

Där ej---------------------------denna paragraf.

Vad i-------------------------- inhemsk skiffer.

Lagrings- och inköpsskyldigheten

avser mineralolja som tillhör någon

av följande grupper, nämligen:

motorbensin, dock icke flygbensin;

fotogen, dock icke flygfotogen;

motorbrännolja;

eldningsolja 1 och 2; samt

övriga slag av eldningsolja.

4

§.

Kungl. Maj :t------- ------------ - —-i lager.

Tillsynsmyndigheten skall------------------— -— nästkommande kalenderår.

Har lagringsskyldig genom att ef­

tersätta sin uppgifts skyldighet enligt

denna förordning föranlett att lag-

ringsmängden icke kunnat bestäm­

mas före sagda tidpunkt, må till­

synsmyndigheten senare, dock sist

före utgången av det år varunder lag-

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 194 år 1962

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Oljeavgift skall — -------- -------------en månad.

Sker ej-------------------------- samma tidpunkt.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1963. Under år 1963 skall

dock med avseende på oljeavgiftens storlek äldre bestämmelser gälla.

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 5 december 1958 (nr 575)

om avskrivning å vissa oljelagringsanläggningar, m. m.

Härigenom förordnas, att 1 § och 7 § 3 mom. förordningen den 5 decem­

ber 1958 om avskrivning å vissa oljelagringsanläggningar, m. m. skola er­

hålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

1 §■

1 mom. Skattskyldig, som under

de beskattningsår för vilka taxering

i första instans verkställes åren 1959

—1966 för stadigvarande bruk i rö­

relse färdigställer anläggning i berg­

rum för lagring av mineralolja eller

annan anläggning för lagring av mi­

neralolja, som innefattar skäligt

skydd mot förstöring genom bomb­

anfall eller beskjutning, äger att vid

inkomsttaxeringen åtnjuta avdrag för

avskrivning å anskaffningskostnaden

för anläggningen på sätt nedan i 2 §

stadgas. Avdrag för avskrivning som

nu sagts medgives endast om anlägg­

ningen har en volym av minst 1 000

m3 och anläggningen godkänts av

riksnämnden för ekonomisk försvars­

beredskap.

Skattskyldig, som —--------------------

1 anskaffningskostnaden-------------

2 mom. Det åligger riksnämnden

för ekonomisk försvarsberedskap att

på ansökan av skattskyldig pröva,

huruvida anläggning, som i 1 mom.

avses, kan godkännas som skyddad

anläggning samt att — om så är för­

hållandet — utfärda intyg härom. I

intyget skall jämväl angivas anlägg-

(Föreslagen lydelse)

1 §■

1 mom. Skattskyldig, som under

de beskattningsår för vilka taxering

i första instans verkställes åren 1959

—1973 för stadigvarande bruk i rö­

relse färdigställer anläggning i berg­

rum för lagring av mineralolja eller

annan anläggning för lagring av mi­

neralolja, som innefattar skäligt

skydd mot förstöring genom bomb­

anfall eller beskjutning, äger att vid

inkomsttaxeringen åtnjuta avdrag för

avskrivning å anskaffningskostnaden

för anläggningen på sätt nedan i 2 §

stadgas. Avdrag för avskrivning som

nu sagts medgives endast om an­

läggningen har en volym av minst

1 000 m3 och anläggningen godkänts

av överstyrelsen för ekonomisk för­

svarsberedskap.

- kan företes.

----------- körplaner o. dyl.

2 mom. Det åligger överstyrelsen

för ekonomisk försvarsberedskap att

på ansökan av skattskyldig pröva,

huruvida anläggning, som i 1 mom.

avses, kan godkännas som skyddad

anläggning samt att — om så är för­

hållandet — utfärda intyg härom. I

intyget skall jämväl angivas anlägg-

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 19b år 1962

totala investeringskostnaden. Enligt förut angivna uppdelning av kostnader­

na mellan de båda kategorierna lagringsskyldiga skulle på oljehandeln falla

200 milj. kronor eller 40 milj. kronor om året. En sådan kostnad syntes

rimlig särskilt med hänsyn till att huvuddelen av denna eller omkring 25

milj. kronor för år representerade ett mer eller mindre automatiskt kapital­

utlägg, som handeln skulle fått vidkännas redan vid en fortsatt tillämpning

av 1938 års lagringsbestämmelser. Av de 20 milj. kronor, som beräknades

årligen falla på storkonsumenterna, borde dessa i analogi härmed själva bi­

draga med 8 milj. kronor. Härvid beaktades att storkonsumenterna genom

det lägre inköpspris på olja, som de förväntades komma i åtnjutande av ge­

nom att själva svara för lagringen, erhöll ett visst finansieringsunderlag.

De statliga medlen utbetalas i form av ränte- och amorteringsfria lån som

successivt skrives av under en tid av tjugo år. Låneformen har valts för att

staten skall kunna kräva återbetalning om lagringsskyldigheten skulle gå

ned eller av olika skäl upphöra.

Vid riksdagsbehandlingen av finansieringsfrågan uttalade andra lagut­

skottet, att därest de kostnadskalkyler, vilka bildade underlag för de i propo­

sitionen redovisade beräkningarna av de belopp som avsågs skola anvisas av

skattemedel för utbyggnad av lagringsanläggningar, till följd av prissteg­

ringar eller andra oförutsedda omständigheter skulle visa sig i väsentlig mån

understiga de verkliga uppkommande kostnaderna, en anslagsmässig ökning

av lånebeloppen borde ske så att den avsedda proportionella fördelningen

av lagringskostnaderna mellan staten och de lagringsskyldiga bibehölls. Nå­

gon ändring i det avseende, som andra lagutskottet antydde, har icke blivit

aktuell under lagringsperioden.

I samband med att staten åtog sig en viss del av finansieringen av lag-

ringsprogrammet beslöts om införande av den allmänna energiskatten, som

tillkom mot bakgrunden av bl. a. de stora investeringsbehoven inom energi­

området, däribland utbyggnaden av ifrågavarande oljelagring.

Bestämmelser rörande den nuvarande oljelagringsskyldigheten återfinnes

i förordningen den 31 maj 1957 (nr 343) om oljelagring m. m. Förordningen

är icke tillämplig på statliga myndigheter, beträffande vilkas lagring gäller

vad Kungl. Maj :t förordnar. Lagringsskyldigheten omfattar bensin, fotogen,

motorbrännolja och eldningsolja, dock med undantag av flygdrivmedel samt

olja, som utvunnits ur inhemsk skiffer.

Jämlikt 4 § oljelagringsförordningen fastställer Kungl. Maj :t, enligt grun­

der som riksdagen godkänt, den mängd olja som skall hållas i lager. Sedan

Kungl. Maj :t fastställt lagringsmål för visst år, ankommer det enligt samma

paragraf på tillsynsmyndigheten, som är numera överstyrelsen för ekono­

misk försvarsberedskap, att före den 1 juli året dessförinnan bestämma hur

mycket olja varje lagringsskyldig skall hålla i lager under lagringsåret. Upp­

komsten av lagringsplikt grundar sig på förhållandena under året närmast

före det då lagringsskyldigheten bestäms, det s. k. basåret. För förbrukare av

olja skall dock lagringsskyldigheten bedömas med hänsyn till förbrukning­

ens storlek under såväl basåret som de två kalenderåren närmast dessför­

innan.

14

ringsplanen godkändes av Kungl. Maj :t och lades till grund för långivningen.

De lagringsskyldiga har vid genomförandet av lagringsprogrammet strä­

vat efter att uppfylla de krav, som från statsmakternas sida ställts på dem

att beredskapslagra olja. Till det gynnsamma resultatet torde de goda kon­

junkturerna under perioden liksom den ständigt stigande oljekonsumtionen

ha medverkat. Vidare har det varit möjligt att i betydande omfattning för­

ena den kommersiella lagringen med beredskapslagringen på ett förmånligt

sätt.

Antalet lagringsskyldiga uppgick 1958 till drygt 100, av vilka 85 var stor­

förbrukare. Under 1963 kommer lagringsskyldighet att gälla för något över

30 oljehandelsföretag och ett 100-tal storförbrukare. Bland de sistnämnda in­

går förutom industriföretag även några kommunala verk och sjukhus samt

bostadsföretag. Vidare har Kungl. Maj :t föreskrivit lagringsskyldighet un­

der 1963 för vissa statliga verk och inrättningar.

Näringslivets representanter i kommittén har erinrat om de svårigheter

och problem, som lagringsprogrammet kom att medföra särskilt för de in­

dustriella storkonsumenterna, som på kort tid nödgades bygga upp ett

beredskapslager. I full förståelse för dessa övergångssvårigheter lämnade

tillsynsmyndigheten under periodens början, i den utsträckning som olje-

lagringsförordningen medger, på olika sätt sin medverkan för att underlätta

för de nytillkommande lagringsskyldiga att fullgöra sina åligganden. Dis­

pens att lagra fast bränsle i stället för eldningsolja medgavs sålunda i be­

tydande utsträckning. För att underlätta lagringsskyldighetens fullgörande

vid lagringsperiodens början infördes också särskilda bestämmelser om lag­

ringen av eldningsolja.

I fråga om finansieringen av nuvarande lagringsprogram har näringsli­

vets representanter i kommittén framhållit svårigheterna för de lagrings­

skyldiga att skaffa kapital till programmets genomförande. Sålunda har

företrädarna för oljehandeln framhållit, att man icke kunnat påräkna, att

utländska intressenter i branschen skulle tillskjuta erforderliga medel för

finansiering av en beredskap, som vore att betrakta som en svensk angelä­

genhet. I stället har åtgärder måst vidtagas för att skaffa nödigt kapital på

den inhemska lanemarknaden. Sedan lagstiftningen om förlagsinteckning i

oljelager infördes i februari 1958, har stora ansträngningar gjorts för att hos

svenska kreditgivare placera sådana inteckningar. Till följd av den starka

belastningen på kapitalmarknaden har det emellertid enligt oljebranschen

icke varit möjligt att mot enbart förlagsinteckning erhålla lån. Bestämmel­

serna i fråga om säkerhet för lån enligt 274 § lagen om försäkringsrörelse

har vidare, framhålls det, omöjliggjort upptagande av långa lån med denna

nya form av förlagsinteckning som säkerhet. Tanken på att emittera ett för

oljebranschen gemensamt obligationslån uppges ha måst skrinläggas på

grund av riksbankens negativa inställning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 194 år 1962

Kungl. Maj. ts proposition nr 19b år 1962

15

Behovet av fortsatt lagring

Sedan 1951 års bränsleutredning lade fram sitt huvudbetänkande i de­

cember 1956 (SOU 1956:46) har den framtida energiförbrukningen i Sve­

rige varit föremål för bedömning i en 1960 inom vattenfallsstyrelsen verk­

ställd utredning, den s. k. optimalutredningen. Enligt denna uppskattas lan­

dets totala energiförbrukning under 20-årsperioden 1960—1980 komma att

öka med 85 procent. Utgående från att atomkraft och atomvärme icke kom­

mer att lämna några nämnvärda bidrag till energiförsörjningen före 1980 har

optimalutredningen kommit fram till att något mer än hälften av energi­

behovet vid periodens slut bör kunna tillgodoses från inhemska energi­

källor, till övervägande delen vattenkraft. Det återstående behovet måste

täckas genom importbränslen. Av dessa beräknas endast en mindre del ut­

göras av fasta fossila bränslen. Den hittillsvarande utvecklingen på import-

bränsleområdet, som har karakteriserats av en utomordentligt stark upp­

gång i konsumtionen av petroleumprodukter, synes sålunda komma att bli

bestående under överskådlig framtid och ytterligare framhäva de flytande

bränslenas betydelse för landets energiförsörjning.

Kommittén har sökt klarlägga orsakerna till de senare årens ökning inom

olika förbrukningsområden och mot bakgrunden därav undersökt de för­

hållanden som kan påverka den framtida stegringstakten. Kommitténs prog­

nos avser utvecklingen av oljekonsumtionen under 1960-talet och är baserad

på förutsättningen av ett fortsatt samhällsekonomiskt framåtskridande. En­

ligt kommittén kan den sammanlagda konsumtionen inom landet av de

petroleumprodukter, för vilka lagringsskyldighet föreligger, beräknas kom­

ma att 1970 uppgå till inemot 19 milj. in3. Därvid har kommittén bedömt

utvecklingen med en viss försiktighet. Den oregelbundenhet, som präglat ut­

vecklingen på oljeområdet under senare år ökar risken för en felbedömning.

Även om kommittén för sin del vill betrakta den gjorda bedömningen —

vilken i stort sett överensstämmer med ett inom oljebranschen framlagt

prognosresultat — som mest sannolik, finner den en snabbare ökning icke

otänkbar.

Konsumtionen, fördelad på varugrupper, under åren 1950 och 1960 samt

prognosen för 1970 framgår av följande sammanställning. I denna har icke

medräknats flygdrivmedel och bunkerolja för utrikes sjöfart.

Varuslag

Konsumtion

Prognos

1950

milj. ms

1960

milj. m3

1970

milj. m3

Motorbensin..................................................................

0,84

2,13

3,0

Fotogen ...........................................................................

0,24

0,30

0,4

Motorbrännolja ..........................................................

0,37

1,12

1,8

Tunna eldningsoljor .............................................. > .

0,93

3,62

5,0

Tjocka

»

..................................................

1,80

5,45

8,5

Totalt

4,18

12,62

18,7

16

Kungl. Maj ris proposition nr Wi år 1962

Förbrukningen av olja kan alltså bedömas fortsätta att öka under hela

1960-talet. Det stigande beroendet av olja kommer att ytterligare skärpa

sårbarheten hos vår energiförsörjning. Även tillfälliga rubbningar i tillför­

seln kan få ofördelaktiga konsekvenser för näringslivet och befolkningens

livsföring liksom för vår försvarsberedskap. Redan med hänsyn till stör­

ningar, som vår oljeimport kan utsättas för under fredstid med för oss nor­

mala utrikespolitiska förhållanden är det sålunda i hög grad påkallat, att

beredskapslager finns tillgängliga för att överbrygga importinskränkningar

eller helt bortfall av import till dess ransonerings- och handelsreglerande

åtgärder samt omställning i möjlig utsträckning till inhemska ersättnings­

produkter hunnit genomföras.

Samtidigt som utvecklingen i fredstid inom produktion, kommunikations­

väsende, bostads- och andra områden gör oss alltmera beroende av oljepro­

dukter i olika former, har också vårt beroende av dessa förnödenheter i hän­

delse av krig eller krigsfara blivit starkare. Det är icke realistiskt att bortse

från att import av drivmedel och bränslen i dylika lägen kan vara ytterligt

försvårad och inskränkt, måhända helt omöjlig. För att befolkningens ele­

mentära behov skall kunna tillgodoses samt en tillfredsställande beredskap

och uthållighet hos vårt försvar i alla dess former skall kunna upprätthållas,

erfordras därför en betryggande beredskapslagring. Därjämte har kommit­

tén framhållit att den alliansfria utrikespolitiken innebär, att Sverige i en

avspärrningssituation måste kunna förlita sig till resurser, som finns inom

landet. Om tillgångarna på det vitala område som det här är fråga om snabbt

blir tömda, löper vi risk att icke kunna hävda neutraliteten.

För att möta behoven under den starttid, som uppbyggnaden av inhemsk

ersättningsproduktion kräver och som även vid intensifierade fredsförbere-

delser ofrånkomligen måste bli lång, är även framgent beredskapslagring

av importdrivmedel och -bränslen den enda till buds stående lösningen. Även

för att säkerställa de oundgängliga behov, som av tekniska orsaker över­

huvudtaget icke kan tillgodoses genom inhemska substitut för importerade

drivmedel och bränslen, måste en betryggande lagerreserv av sådana varor

finnas. Därvid bör med hänsyn till den vidgade fredsanvändningen av olje­

produkter tyngdpunkten hos beredskapslagringen självfallet förläggas till

dylika produkter.

Nuvarande lagringsprogram motsvarar ingalunda vad som ens vid tiden

för dess antagande kunde anses vara från samhällelig synpunkt önskvärt

utan programmet inskränktes till att omfatta vad som med hänsyn till in-

vesteringsutrymme och ekonomiska resurser bedömdes vara genomförbart.

Denna begränsning innebär, att gällande lagringsmål endast uppfyller vissa

minimikrav ur beredskapssynpunkt. Vid beräkningen av dessa lagringsmål

utgick man från en till drygt 12 milj. m3 uppskattad oljekonsumtion 1962.

Under senare år har emellertid den verkliga förbrukningen överskridit den

beräknade. Vidare har de behov, som skall tillgodoses genom den i lagrings-

målet ingående krigsreserven, ökat till följd av den fortsatta motoriseringen

och mekaniseringen inom det militära försvaret, jordbruket, den civila tra­

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 194 år 1962

lagringen kan därigenom byggas ut i en jämn takt fram till slutmålet. På

grund av angelägenheten från beredskapssynpunkt att utbyggnaden av de

skyddade lagerutrymmena icke uppskjutes till slutet av perioden bör enligt

kommittén ett etappmål fastställas för denna utbyggnad. I stort sett hälften

av den totala utbyggnaden bör vara färdigställd senast vid utgången av 1966.

Vid bestämmandet av lagringsvolymen hos anläggningsenheterna har kom­

mittén beaktat att dessa bör ges en från byggnadsekonomisk synpunkt lämp­

lig storlek. De nytillkommande skyddade cisternvolymerna bör vidare enligt

kommitténs uppfattning på ett beredskapsmässigt lämpligt sätt fördelas

inom de olika zoner, i vilka landet är indelat med hänsyn till oljedistribu-

tionen. Beträffande denna fördelning ävensom uppdelningen av dessa total­

volymer på anläggningsenheter och den från beredskapssynpunkt önsk­

värda ungefärliga lokaliseringen av dessa enheter inom zonerna har kom­

mittén under hand inhämtat försvarsstabens synpunkter. Vid valet av för-

läggningsplatser inom de olika zonerna har kommittén vidare sökt ta hän­

syn till att anläggningarna skall kunna utnyttjas för kommersiella syften

inom ramen för beredskapslagringssystemet.

Kommittén vill däremot icke påfordra att bindande regler införs för loka­

liseringen av de för det kommande oljelagringsprogrammet behövliga nya

oskyddade lagringsutrymmena. Kommittén förutsätter dock att de lagrings-

skyldiga —- såväl oljeföretag som andra — vid utbyggnaden av sådana lager­

utrymmen inom ramen för en rationell kommersiell distribution beaktar

beredskapsönskemålen i förläggningshänseende. De lagringsskyldiga bör där­

för fortlöpande samråda med tillsynsmyndigheten beträffande sina utbygg-

nadsplaner.

Den skyddade lagringen berör uteslutande oljehandelsföretag. Med hän­

syn till den nya lagringsperiodens längd är det enligt kommittén icke till­

fredsställande med en fast fördelning vid periodens början av lagringen.

Denna bör i stället anpassas till mer betydande ändringar i marknadsför­

delningen mellan företagen. Likaså bör nyetablerade lagringspliktiga företag

kunna åläggas den andel av den skyddade lagringen, som belöper på dem.

Med hänsyn till de långa byggnadstiderna för skyddade oljelagringsan-

läggningar torde det vara en förutsättning för att fördelningen skall kunna

regleras på nämnda sätt, att utbyggnaden ordnas gemensamt av samtliga be­

rörda företag, exempelvis på liknande sätt som en del av olj ef öretagen under

den nu löpande lagringsperioden ombesörjer utbyggnaden av erforderliga

skyddade anläggningar genom ett av dem gemensamt bildat företag. En yt­

terligare förutsättning är också att eventuellt under perioden nytillkom­

mande företag med skyldighet att hålla lager i skyddade utrymmen medges

ingå som intressenter i det gemensamma organet på lika villkor som de äldre

företagen. Om denna lösning av frågan väljs, konstaterar kommittén att den

nuvarande undre gränsen för skyldighet att hålla lager i skyddade utrym­

men, 1 000 in,3 kan slopas och målet för den skyddade lagringen för respek­

tive drivmedelsslag följaktligen fördelas mellan de lagringsskyldiga på sam­

ma sätt som målen för den oskyddade lagringen.

Kungl. Maj:ts proposition, nr 194 år 1962

21

ökningen endast 85 procent medräknas i kalkylen över investeringskostna­

derna.

Med tillämpning av angivna enhetspriser för olja och cisterner blir in­

vesteringskostnaden för den s. k. automatiska lagerökningen -— d. v. s. en

i förhållande till konsumtionen oförändrad beredskap — under perioden

1963—1969 331,2 milj. kronor och den genomsnittliga årskostnaden 47,3

milj. kronor. Investeringskostnaderna för den förstärkning av lagringsbe-

redskapen, som ett genomförande av de av kommittén beräknade alternativa

lagringsmålen innebär, uppgår till totalt 557,0 milj. kronor för alternativ I,

694,0 milj. kronor för alternativ II och 811,9 milj. kronor för alternativ III.

I dessa belopp ingår lagerökning av kol och koks med respektive 12,2, 21,1

och 28,8 milj. kronor. Den genomsnittliga årskostnaden under sjuårsperio­

den blir för de tre alternativen respektive 79,6, 99,1 och 116,0 milj. kronor.

För att finansiera den tillkommande lagerökningen skulle sålunda fordras

ytterligare respektive 32,3, 51,8 och 68,7 milj. kronor utöver den genom­

snittliga årskostnaden om 47,3 milj. kronor, som den automatiska lagerök­

ningen innebär.

Utöver nu behandlade investeringskostnader tillkommer kostnader för

beredskapslagringen av löpande natur, varmed i detta sammanhang avses

exempelvis kostnader för lagrens underhåll och omsättning. Alltsedan be­

redskapslagringen infördes 1938 har kompensation för dessa kostnader ta­

gits ut genom prissättningen. Kommittén förutsätter, att även de löpande

kostnader, som åsamkas oljehandeln genom nya lagringsålägganden, får

komma till uttryck i prisbildningen. Detta gäller givetvis icke leveranser till

lagringspliktiga konsumenter som bör kunna förväntas erhålla ett lägre in­

köpspris på olja.

När det gäller att ta ställning till frågan hur investeringskostnaderna skall

finansieras anföres i betänkandet att oljehandeln för genomförande av det

nu löpande lagringsprogrammet åtog sig att utan statens medverkan svara

för en direkt kapitalanskaffning av sammanlagt 40 milj. kronor för år. I

analogi med oljebranschens åtagande beräknades storkonsumenterna kom­

ma att svara för 8 milj. kronor för år. Det sammanlagda beloppet om 48

milj. kronor för år bör enligt kommittén ses i relation till den då uppskat­

tade oljekonsumtionen, som beräknades stiga från 9 miljoner m3 1956 till

drygt 12 miljoner m3 1962. Detta innebär att investeringskostnader för be­

redskapslagring var inräknade i företagens finansieringsplaner med ett be­

lopp, vilket genomsnittligt för petroleumprodukter av de slag som omfattas

av lagringsskyldigheten, uppgick till drygt 0,5 öre per konsumerad liter vid

periodens början för att vid dess slut sjunka till 0,4 öre.

Med hänsyn till att de lagringsskyldigas bidrag under innevarande period

motsvarar 0,4 öre för liter anser kommittén det naturligt förutsätta sam­

ma insats under den kommande perioden.

En kostnad om 4 kronor/m3 finner kommittén icke kunna spela någon av­

görande roll för oljeprisnivån. Av en inom statens pris- och kartellnämnd

upprättad sammanställning över de ändringar som skett av noterade listpri­

22

ser på eldningsoljor av kvaliteterna 1, 3 och 4 under åren 1959—1961 fram­

går nämligen att skillnaden mellan maximi- och minimipriserna utgjort för

kvaliteterna 1 59 kronor/m3, för 3 46 kronor/m3 och för 4 45 kronor/m3.

Härtill kommer att betydande rabatter lämnas på de noterade listpriserna.

Med ledning av konsumtionsprognosen har kommittén beräknat att ett

fortsatt uttag med 4 kronor/m3 kommer att inbringa i genomsnitt omkring

60 milj. kronor för år under den nya lagringsperioden. Härutöver skulle i

genomsnitt för år återstå att finansiera enligt alternativ I omkring 18 milj.

kronor, enligt alternativ II omkring 36 milj. kronor och enligt alternativ III

omkring 52 milj. kronor. Denna andel bör enligt kommittén finansieras ge­

nom ett statligt bidrag i form av ränte- och amorteringsfria lån.

Enär näringslivets representanter i kommittén icke ansett sig kunna bi­

träda kommittéförslaget rörande finansieringen har kommittén, med hän-

syn till önskvärdheten av enighet i denna fråga, ägnat en betydande del av

sitt arbete åt att söka finna en kompromiss. Någon möjlighet att nå enighet

om ett skäligt belopp för de lagringsskyldigas andel, liggande mellan förut­

nämnda 60 milj. kronor och de 47 milj. kronor till vilka årskostnaden för

den automatiska lagerökningen beräknats, har emellertid icke funnits. Re­

servanterna har nämligen icke ansett sig kunna frångå sin principiella upp­

fattning att staten bör bära det ekonomiska huvudansvaret.

Kostnaderna för den i de tre alternativen ingående ökade lagringen av kol

och koks torde enligt kommittén, i likhet med vad som hittills gällt för lag­

ring av fasta bränslen, böra bestridas av staten inom ramen för den rörliga

kredit som riksdagen ställt till Kungl. Maj :ts förfogande för beredskapslag­

ring.

Kommittén har vidare funnit det skäligt att bidrag från statens sida läm­

nas för byggande av skyddade utrymmen i vad avser merkostnaden i för­

hållande till oskyddade cisterner. Dessa merkostnader har kommittén be­

räknat till 51,1 milj. kronor. Härigenom skulle berörda lagringspliktiga, i

motsats till vad fallet varit under den nuvarande perioden, erhålla full er­

sättning för de beräknade merkostnaderna för skyddade lagringsutrymmen

jämfört med byggnadskostnaderna för oskyddade sådana. Detta anses skä­

ligt med hänsyn till de skärpta lokaliseringskrav som föreslås. Ifrågavaran­

de merkostnad inryms väl inom de statliga lån, som enligt de redovisade al­

ternativen kan förutsättas komma att utgå till de lagringsskyldiga.

Det statliga lånebelopp, som under perioden 1963—1969 erfordras såsom

bidrag till finansieringen av investeringskostnaderna för kommitténs alter­

nativ till förstärkning av lagringsberedskapen, uppgår alltså till i avrunda­

de belopp

Kungl. Maj.ts proposition nr 194 år 1962

enligt alternativ I

125 milj. kronor,

»

II

253

»

och

»

III 363

»>

Dessa totala lånebelopp bör liksom vad gäller statslånen under den inne­

varande lagringsperioden fördelas på dels lån för oskyddad lagring, dels lån

23

för skyddad lagring. Lånebeloppet för oskyddad lagring bör vidare fördelas

mellan de olika oljegrupperna i förhållande till dessas andel i totalkostna­

den med avdrag för merkostnaden för de skyddade lagringsanläggning-

arna.

För erhållande av lån för såväl oskyddad som skyddad lagring under den

kommande lagringsperioden föreslås gälla samma villkor som de, vilka för

perioden 1958—1962 fastställts genom Kungl. Maj :ts beslut den 25 april

1958 respektive den 22 maj 1959. Som villkor för erhållande av lån för skyd­

dad lagring bör emellertid därutöver stipuleras att skyddad anläggning, var­

till lån må beviljas, skall dels vara lokaliserad till plats, som godkänts av

tillsynsmyndigheten, dels i fråga om det tekniska skyddet mot bombanfall

och beskjutning vara utförd enligt aktuella krav härutinnan och på sätt som

är godkänt av tillsynsmyndigheten.

Den kommande lagringsperiodens längd och svårigheten att med utgångs­

punkt från nu rådande prisläge bedöma den framtida prisutvecklingen mo­

tiverar enligt kommittén att den statliga långivningen indexregleras. För att

lånen skall så nära som möjligt kunna anpassas till det aktuella prisläget

för olja och cisterner har kommittén utarbetat ett förslag till indexreglering

av lånen, vilken innebär en justering av varje års lånebelopp så att det kom­

mer att motsvara det genomsnittliga prisläget under året före dess utläm­

nande.

Med hänsyn till angelägenheten av en ökad beredskapslagring av olja för­

utsätter kommittén slutligen, att särskild uppmärksamhet ägnas möjlighe­

ten att underlätta de lagringsskyldigas anskaffning av lånekapital innan ka­

pitalbehovet kunnat tillgodoses prisvägen.

Övriga frågor

I fråga om värmekraftverkens lagring föreslår kommittén, att basmängds-

beräkningen för kondens- och gasturbinkraftverk bör korrigeras med en

taktor syftande till att utjämna de betydande variationer i bränsleförbruk­

ningen mellan olika år, som sammanhänger med den på grund av de hydro-

logiska förhållandena växlande vattenkraftproduktionen.

Kommittén föreslår vidare, att lagringsskyldighet införes för stadsgas-

verken och att lagringsplikten skall avse alla sådana importerade bränslen,

som förbrukas vid framställning av stadsgas till avsalu. Skyldigheten bör

avvägas så att försörjningen med stadsgas blir säkerställd för samma tids­

längd som bränsleförsörjningen i övrigt. Med hänsyn till att någon krigsre-

serv icke erfordras och då de för stadsgasverkens beredskapslagring före­

slagna alternativa målsättningarna endast torde medföra en ganska ringa

lagerökning i förhållande till deras nuvarande lagerhållning förutsätter kom­

mittén, att gasverkens beredskapslagring fullgöres utan statsbidrag.

Beträffande beredskapslagring av traktordrivmedel för jordbruket anser

kommittén, att denna bör ske efter samma linje som beredskapslagringen i

övrigt, d. v. s. i oljehandelns regi och i anläggningar som disponeras av

Kungl. Maj:ts proposition nr 19b år 1962

25

räkna med ett kalkylmässigt överslagspris på lägst 230 kronor/m3 skyddat

lagringsutrymme.

Beträffande finansieringen hyser reservanterna den bestämda uppfatt­

ningen att det väsentligen är en statens angelägenhet att tillgodose vår be­

redskap på olika områden. Staten har också tagit initiativ till lagring av åt­

skilliga, strategiskt betydelsefulla varor och i samtliga fall står det allmänna

helt för kostnaderna. Endast i den mån lagerhållarna i ett eller annat av­

seende har kommersiell nytta av beredskap slagren, kan det vara rimligt att

de får bära häremot svarande andel av det ekonomiska ansvaret.

Jämväl i fråga om oljelagringen har staten under nuvarande utbyggnads-

period påtagit sig huvudansvaret, även om detta begränsats på så sätt att

staten svarar för 60 procent och de lagringsskyldiga för 40 procent av finan­

sieringen. En förutsättning för denna kostnadsfördelning har emellertid va­

rit att tvångslagringen kunnat anknytas till företagens kommersiella verk­

samhet. Det finns enligt reservanternas mening icke några bärande motiv för

att under den kommande perioden frångå principen om statens ekonomiska

huvudansvar. Tvärtom talar — förutom de principiella skälen — en rad

omständigheter för att denna princip bibehålies.

Sålunda framhåller reservanterna att möjligheterna för de lagringsskyl­

diga att på konsumenterna övervältra lagringskostnaderna är begränsade

och kan framgent förväntas bli än mer begränsade. Särskilda svårigheter

föreligger därvid för industrin, vars prissättning både vid export och på

hemmamarknaden är starkt beroende av marknadsläget. Under nuvarande

förhållanden på världsmarknaden har svenska tillverkare av t. ex. järn och

cellulosa allt mindre möjligheter att av sina kunder ta ut kostnaderna för

energiskatten. Detta kommer i än högre grad att gälla i fråga om de ytter­

ligare kostnader, som företagen kommer att åsamkas för oljelagringen. 1 den

mån oljehandeln kan övervältra kostnaderna på konsumenterna betyder det­

ta en ökning av den allmänna varukostnadsnivån vilket återverkar på lant­

bruk, hyror, transporter o. s. v.

Vidare erinrar reservanterna om att statens kostnader för oljelagringen

varit ett av huvudmotiven för energiskatten. Något slopande av denna har

icke aviserats. Att under sådana förhållanden belasta den lagringsskyldiga

industrin och övriga konsumentgrupper med både energiskatt och huvud­

delen av kostnaden för oljelagring är enligt reservanternas uppfattning icke

rimligt.

Reservanterna anför också, att de lagerökningar som är aktuella för den

kommande perioden är av sådan omfattning att de — i den mån de får ut­

nyttjas — överskrider det kommersiella behovet. Möjligheten att i vissa fall

utnyttja en begränsad del av tvångslagren kan ha motiverat ett visst med­

ansvar för de lagringspliktiga i fråga om finansieringen under nuvarande

utbyggnadsperiod. Detta motiv kan emellertid icke annat än i undantagsfall

åberopas beträffande den kommande utbyggnadsperioden.

Långtidsutredningen har i sitt nyligen avgivna betänkande framhållit att

det jämsides med fortsatt investeringsökning på den offentliga sidan är

Kungl. Maj:ts proposition nr 19k år 1962

26

Kungl. Maj ds proposition nr 194 år 1962

nödvändigt med en kraftigt stegrad investeringstakt inom industrin om de

av utredningen uppställda målsättningarna för den ekonomiska utvecklingen

skall kunna förverkligas. Utrymmet på kapitalmarknaden kommer därför

sannolikt även i fortsättningen att bli knappt. Det sagda gör det enligt re­

servanterna än angelägnare att staten icke begränsar sin andel av ansvaret

för oljelagringens finansiering.

Mot bakgrund härav har reservanterna icke ansett sig kunna godtaga

förslaget att de lagringspliktiga under alla förhållanden skulle svara för 60

milj. kronor av de årliga finansieringskostnaderna. De finner det vidare

otillfredsställande att de lagringsskyldigas ekonomiska förpliktelser fixeras

till ett bestämt belopp innan lagringsmålet och därmed totalkostnaderna bli­

vit kända.

Utan att ingå på någon detalj diskussion av utredningens argumentering

att en merkostnad av 0,4 öre för liter icke skulle spela någon avgörande roll

för prisnivån, framhåller emellertid reservanterna att pris- och kartellnämn­

dens sammanställning över ändringar av noterade listpriser på vissa eld­

ningsoljor icke ger en rättvis bild, bl. a. därför att i tabellen medtagits priser

för första halvåret 1959, då Suezkrisens återverkningar ännu icke hade upp­

hört. Vidare upptar tabellen listpriser i stället för de verkliga nettopriserna.

Reservanterna föreslår i stället att kapitalanskaffningen skall liksom un­

der nuvarande utbyggnadsperiod till 60 procent ombesörjas av staten och

till 40 procent av de lagringspliktiga. I fråga om den skyddade lagringen

skall dock staten enligt reservanterna stå för hela finansieringen av lager­

utrymme och vara jämte kostnaderna för varans hantering. Förutsättning

för förslaget är dels att den oskyddade lagringen — såsom utredningen

föreslagit — fritt får lokaliseras, dels att staten garanterar anskaffningen

på den svenska kapitalmarknaden av långfristigt lånekapital för den finan­

siering som kommer att åvila de lagringsskyldiga. I den mån legala och

kapitalmarknadsmässiga hinder föreligger måste de alltså undanröjas.

Som motiv för finansieringsförslaget rörande den skyddade lagringen an­

för reservanterna att fråga är om en ren krigsberedskap. I motsats till den

under nuvarande period i princip fria lokaliseringen föreslår nämligen kom­

mittén att den skyddade lagringen i fortsättningen skall förläggas till vissa,

av militära hänsyn bestämda områden. Detta medför att lagren till helt över­

vägande del icke kan direkt anknytas till de lagringsskyldigas nuvarande

oljedepåer och distributionssystem och sålunda helt faller utanför den kom­

mersiella verksamheten.

I sin fortsatta argumentering anför reservanterna att oklarhet råder om

innebörden av begreppet automatisk lagerökning. I den av riksnämnden

gjorda utredningen, som legat till grund för kommitténs arbete, har begrep­

pet givits en annan innebörd än som redovisas i betänkandet. I detta har

nämligen även medräknats de varukvantiteter som ingår i den skyddade

lagerhållningen vilket enligt reservanternas mening är felaktigt. Omfatt­

ningen av dessa kvantiteter bestämmes av rent militära behov och står alltså

icke i någon »automatisk» relation till konsumtionsutvecklingen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 19i år 1962

27

Reservanterna anför vidare, att oberoende av vilken av dessa båda inne­

börder man ger den automatiska lagerökningen, så medför denna mycket

betydande kostnader. Skall de lagerskyldiga under alla förhållanden bära de

kostnader, som hänför sig till bibehållandet av en i förhållande till konsum­

tionen oförändrad beredskap, leder detta till en fullständig omfördelning

av det ekonomiska ansvaret för beredskapslagringen av olja. Ålägges de

lagringspliktiga jämväl att bekosta viss del av en förstärkt beredskap stiger

deras kostnadsandel ytterligare. Därest de lagringspliktigas ansvar i enlighet

med kommittéförslaget fastställes till ett årligt belopp av 60 milj. kronor

medför detta en ansvarsfördelning för ifrågavarande beredskapsåtgärd, som

enligt reservanterna helt avviker från vad som för närvarande gäller på

området. Bärande skäl saknas enligt dessa för en sådan avvikelse som för

övrigt skulle öppna betänkliga perspektiv med avseende på beredskapslag­

ringen av andra för försvaret eller folkförsörjningen nödvändiga varor.

Remissyttrandena

Över oljelagringskommitténs betänkande har, efter remiss, yttranden av­

givits av överbefälhavaren, vattenfallsstyrelsen, statskontoret, statens jord­

bruksnämnd, kommerskollegium, statens pris- och kartellnämnd, överstyrel­

sen för ekonomisk försvarsberedskap, oljelagringsrådet, centrala driftled­

ningen, fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret, Hushållningssäll­

skapens förbund, Kooperativa förbundet, Riksförbundet landsbygdens folk,

Svenska gasverksföreningen, Svenska lantmännens riksförbund, Svenska

petroleum institutet, Svenska stadsförbundet, Svenska stenkolsimportörers

förening, Svenska vattenkraftföreningen, Sveriges industriförbund — som

bifogat yttrande från Sveriges kemiska industrikontor — och Sveriges lant-

bruksförbund. Kommerskollegium har vid sitt utlåtande fogat yttranden

från Stockholms handelskammare, Sveriges grossistförbund och Sveriges

köpmannaförbund.

Kommitténs uppfattning om behovet av ökad beredskaps­

lagring av olja vinner anslutning hos remissinstanserna.

Överbefälhavaren framhåller att möjligheterna att genomföra militära

operationer till stor del beror på om drivmedelsförsörjningen fungerar på

ett tillfredsställande sätt.

Överstgrelsen för ekonomisk försvarsberedskap erinrar om att i under­

dånig skrivelse den 22 november 1960 — vilken skrivelse tjänat som under­

lag för kommitténs överväganden — dåvarande riksnämnden för ekonomisk

försvarsberedskap påvisat hurusom det även framgent blir nödvändigt med

cn omfattande beredskapslagring av importdrivmedel och bränslen. De i

skrivelsen framförda synpunkterna på behovet av en sådan lagring har en­

ligt överstyrelsen beaktats av kommittén. Vid överväganden rörande den

framtida beredskapslagringen bör man särskilt beakta att konsumtions-

prognosens siffror är att betrakta som minimisiffror.

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 19b år 1962

Från sina utgångspunkter betonar statens jordbruksnämnd likaså ange­

lägenheten av att en ökad beredskapslagring av drivmedel kommer till

stånd.

Statskontoret anför att av betänkandet framgår den allt större roll för lan­

dets energiförsörjning som oljan kommit att spela såväl vad beträffar kon­

sumtionen i absoluta tal som vad angår den relativa andelen i den totala

energiförbrukningen. Med hänsyn till den väntade konsumtionsutveckling-

en och omställningssvårigheterna från importerade till inhemska drivmedel

och bränslen kan störningar i oljetillförseln antagas få snabbt verkande och

oförmånliga konsekvenser för samhällslivet i alla dess förgreningar. Mot

bakgrunden härav framstår det såsom angeläget att vår oljeberedskap icke

blott uppehälles i nuvarande omfattning utan även såvitt möjligt relativt

förstärkes.

Riksförbundet landsbygdens folk erinrar om att vårt land genom den tek­

niska utvecklingen blivit alltmer beroende av fortlöpande import av flytan­

de drivmedel och bränslen, varför en omfattande beredskapslagring av des­

sa är nödvändig om vi med framgång skall kunna vidhålla vår neutralitets­

politik.

Sveriges industriförbund, till vars yttrande Svenska vattenkraftföreningen

ansluter sig, delar kommitténs uppfattning, att en tillfredsställande bered­

skapslagring av petroleumprodukter är en oeftergivlig förutsättning för folk­

hushållets förmåga att i fall av avspärrning tillfredsställa vårt lands för­

sörjnings- och försvarsbehov. I sammanhanget understryker förbundet, att

konsumtionsprognosen naturligen innehåller felmöjligheter och att utveck­

lingen kan bli en annan än den av kommittén förutsatta. Kooperativa för­

bundet ansluter sig helt till såväl majoritetsbetänkandets som reservatio­

nens uttalanden beträffande den för vår beredskap såväl under eventuella

avspärrnings- som krigsförhållanden så utomordentligt betydelsefulla lag­

ringen av oljor.

Utan att för egen del taga ståndpunkt till storleken av lagringsbehovet,

vilket ståndpunktstagande uppenbarligen bör ske med beaktande av alla

kända civila och militära faktorer, framhåller Svenska petroleum institutet

till ledning för statsmakternas bedömande av behovet av ökad lagring, att

det ur svensk försörjningssynpunkt självfallet är av värde att kunna lita på

en hög beredskapslagring av petroleumprodukter. Avgörande för tidigare

uppställda lagringsmål torde bl. a. ha varit de långa transportvägarna och

importens sårbarhet. Under femårsperioden 1958—1962 har emellertid raf­

finaderikapaciteten i Västeuropa ökat och beräknas stiga ytterligare. Detta

innebär, att Sverige numera får en betydande del av sina petroleumproduk­

ter från raffinaderier i Västeuropa. Transportvägarna till Västeuropa har

förkortats avsevärt genom bl. a. de nytillkommande produktionsområdena i

Libyen, Sahara och Nigeria och de utbygges för närvarande med råoljeled-

ningar, vilket kommer att minska sårbarheten av transporterna dit. Över­

skottet av tankfartyg beräknas fortvara under ett antal år. Vidare demon­

strerade Suez-krisens lösning på kortare tid än ett halvår värdet av våra

goda kontakter med de stora internationella oljeföretagen.

Kungl. Maj.ts proposition, nr 19i år 1962

29

Kommerskollegium framhåller, att vid bestämmande av 1 a g r i n g s in å 1

bör beaktas i vad mån risken för avspärrning kan bedömas bli större eller

mindre under nästa lagringsperiod än under den nu löpande, då lagringsmå-

let torde ha bestämts under intryck av Suez-krisen 1956. Sedermera har

emellertid de svenska raffinaderiernas kapacitet ökat liksom möjligheten

att få olja från olika leverantörer. Nuvarande leverantörer kan vidare, ex­

empelvis då ishinder hotar, snabbt öka sina leveranser på grund av att de

under senare år kraftigt byggt ut både tanktonnage och raffinaderier. Kolle­

giet understryker vidare angelägenheten av att, så långt det är görligt, be­

gränsa lagringskostnaderna, vilka fördyrar varan och under alla förhållan­

den i sista hand drabbar konsumenterna och därmed måhända också delar

av vår exportindustri, där varje kostnadsökning kan menligt påverka kon­

kurrenskraften. Det »döda kapitalet» bör vara så litet som möjligt.

Beredskapslagren bör icke vara större än att under krig och avspärrning

de från allmän synpunkt angelägna behoven kan tillgodoses under en på

förhand bestämd, lämpligt avpassad tidrymd. Uppenbart är nämligen att, om

oljetillförseln till vårt land kan förutses bli avskuren under längre tid, kon­

sumtionen måste kraftigt beskäras och då i första hand den mera umbär­

liga och lyxbetonade förbrukningen. I sammanhanget bör beaktas att —

frånsett de direkta kostnaderna — en alltför omfattande beredskapslagring

måste vara förknippad med betydande nackdelar. Svårigheten att på ett

ändamålsenligt sätt kunna omsätta lagren blir påtaglig, och hela systemet

kommer att bli tungrott och krångligt. Det bör då uppmärksammas att

branschen vid sidan av beredskapslagren måste upplägga ej obetydliga kom­

mersiella lager för den växande löpande konsumtionen.

Frågan om lagringsmål under den kommande perioden har behandlats

även av andra remissinstanser. Sålunda förordar överbefälhavaren under

hänvisning till de nuvarande lagrens placering ett genomförande av alterna­

tiv III och enligt överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap bör lag-

ringsmålet icke sättas lägre än detta alternativ. Kooperativa förbandet för­

ordar likaså det högsta alternativet. Sveriges industriförbund har med till­

fredsställelse noterat den föreslagna förstärkningen av beredskapen.

Såvitt statens jordbruksnämnd kan finna synes det högsta lagringsalter-

nativet icke tillgodose den målsättning för jordbrukets drivmedelsförsörj-

ning som nämnden anser principiellt riktig. Av finansiella skäl torde en mer

omfattande lagring icke kunna förverkligas redan under den kommande pe­

rioden. Alternativ III tillgodoser dock en rimlig beredskap även för jordbru­

ket. Skulle ett lägre alternativ väljas måste det emellertid enligt nämnden

kompletteras med en särskild lagring för jordbrukets traktorer upp till det

högsta alternativet.

Sveriges lantbruksförbnnd och Svenska lantmännens riksförbund noterar

i sill gemensamma yttrande med tillfredsställelse kommitténs uttalande,

att vid utformningen av de framlagda alternativa lagringsmålen jordbru­

kets behov beaktats i full utsträckning enligt jordbruksnämndens bedöm­

ningar avseende månadsbelioven vid olika krisfall.

Svenska stenkolsimportörers förening ifrågasätter, under framhållande av

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 19b år 1962

vissa fördelar med kol- och kokslagring, om icke den föreslagna beredskaps-

lagringen av koks bör utökas avsevärt.

Beträffande lokalisering, skyddad lagring och inlag­

ring finner överbefälhavaren det väsentligt att lagren genom lämpliga

1'ortifikatoriska anordningar eller spridning ges erforderligt skydd och lo­

kaliseras på ett sätt som tillgodoser totalförsvarets behov, överbefälhavaren

understryker också betydelsen av att lagringsbestämmelserna utformas så att

tillsynsmyndigheten får möjlighet verka för att spridning av oskyddade an­

läggningar till inlandet och mindre kustorter kommer till stånd, liksom att

de enskilda objekten ges en mot kravet på skydd mot vapenverkan lämplig

storlek.

Av beredskapsskäl och med beaktande av hittills vunna erfarenheter av

oljelagringen anser statskontoret i likhet med kommittén det nödvändigt

att bindande regler införes beträffande lokaliseringen av de för krigsreser-

ven av drivmedel avsedda skyddade utrymmena samt att inlagringen av olja

hos annan lagerhållare begränsas. Kommerskollegium biträder uppfattning­

en, att de ansvariga myndigheterna och icke branschen bör bestämma plat­

sen för den i skyddade lagerrum inrymda krigsreserven.

Överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap ansluter sig till kommitté­

förslaget rörande lokaliseringen av den skyddade lagringen och att myn­

digheterna skall uppmuntra och underlätta genomförandet av lagringsplik-

tigas eventuella planer att fullgöra lagringsskyldigheten av eldningsoljor i

skyddade utrymmen. Beträffande lokaliseringen av den oskyddade lagringen

finner överstyrelsen det otillfredsställande att frågan icke kunnat lösas efter

de av dåvarande riksnämnden i den tidigare omnämnda utredningen an­

givna riktlinjerna, d. v. s. genom föreskrifter, som meddelats i administra­

tiv väg, om en fördelning av denna lagring mellan vissa större geografiska

områden. En viss ökad spridning bör visserligen kunna påräknas genom den

av kommittén förordade begränsningen i inlagringsrätten men detta kan

icke anses tillräckligt.

Centrala driftledningen anser att dispens från skyldigheten att lagra i

egna eller förhyrda cisternutrymmen bör kunna beviljas kraftföretagen med

hänsyn till deras möjlighet att genom det hopmaskade kraftledningsnätet

producera kraft för varandras räkning. Denna möjlighet kommer att ut­

nyttjas på så sätt, att landets värmekraftanläggningar i största möjliga ut­

sträckning köres i turordning efter produktionsekonomin oberoende av vil­

ket kraftföretag, som har behovet. Det kan under vissa förhållanden vara

lämpligt att låta lagringsskyldigheten i princip falla på det kraftköpande

företaget i stället för på det som producerat kraften. Därigenom erhålles

en ökad spridning av beredskapslagren samtidigt som en komplicerad av­

räkning av lagringskostnader undvikes. Förhållandet kan enkelt regleras

genom att ifrågavarande kraftköpare åtager sig inlagring.

Sveriges industriförbund framhåller att den lagringsskyldige — om än

efter att ha tagit del av tillsynsmyndighetens eventuella synpunkter — själv

skall bestämma platsen för de oskyddade lagrens placering. Industriför­

31

bundet påpekar också att förslaget att beredskapslagren skall förvaras i egna

eller förhyrda utrymmen givits en alltför kategorisk utformning. Det synes

angeläget, att de föreslagna bestämmelserna icke gives en vidsträcktare till-

lämpning än som betingas av motivet att främja en från beredskapssyn-

punkt önskvärd spridning av lagren. Även framgent bör två eller flera lag-

ringsskyldiga ha möjlighet inrätta ett gemensamt lager, något som väl i och

för sig är förenligt med paragrafens lydelse. I förekommande fall bör också

inlagring kunna ske hos annan lagringsskyldig konsument.

Svenska petroleum institutet anför att samtliga oljeföretag är beredda att

framlägga sina utbyggnadsplaner för tillsynsmyndigheten och taga del av

dennas synpunkter. Institutet betonar dock, att beslut om lokalisering av

oskyddade lagringsutrymmen måste fattas av den lagringsskyldige. Dess­

utom har institutet beträffande den skyddade lagringen förordat att etapp­

målet framskjutes ett år till 1967. Som skäl härför anföres organisatoriska

förhållanden samt önskemål att avvakta resultatet av vissa tekniska under­

sökningar ävensom möjligheten att beakta driftserfarenheter från tidigare

färdigställda anläggningar.

Kooperativa förbundet förordar, att lokaliseringen av oskyddade lagrings­

utrymmen såvitt möjligt bibehålies fri och att i motsatt fall hänsyn tages till

de lagerhållande företagens därigenom åsamkade särskilda kostnader. För­

bundet påpekar vidare att därest rätten att inlagra olja hos annan lager -

hållare begränsas, så synes de oljeförbrukande industriföretagen därigenom

kunna komma att påläggas extra investerings- eller hyreskostnader. För stör­

re företag eller företagskoncerner kan dessa bli av betydande storleksord­

ning.

Kommitténs förslag till beräkning av investeringskostna­

derna för att genomföra de tre alternativa lagringsmålen har rönt vissa

erinringar medan förslaget om indexreglering av de statliga lånen

lämnats utan erinran.

Statskontoret finner det sistnämnda förslaget välgrundat med hänsyn till

lagringsperiodens längd och ovissheten om den framtida prisutvecklingen.

I sammanhanget anför ämbetsverket även att särskild uppmärksamhet bör

ägnas frågan om storleken av merkostnaderna för skyddade anläggningar

i förhållande till oskyddade. I den mån kostnaderna mer väsentligt skulle

komma att överstiga normvärdet torde skäl tala för att efter prövning i varje

särskilt fall låta lån utgå helt eller delvis även för överskjutande kostnad.

Med hänsyn till den bundna lokaliseringen torde vidare driftskostnaderna

olika skyddade anläggningar emellan komma att visa större variationer än

tidigare. Statskontoret förutsätter att skälig hänsyn tages härtill vid fördel­

ning av de nya projekten.

Även överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap uttalar sin anslut­

ning till förslaget om indexreglering. Överstyrelsen finner mot bakgrunden

av sina erfarenheter i fråga om kostnaderna för uppförande av bcrgrums-

anläggningar för beredskapslagring heller icke skäl till erinran mot kom­

mitténs kostnadsberäkningar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 194- år 1962

32

Kungl. Maj:ts proposition nr Idb år 1962

Ehuru de föreslagna enhetspriserna för oljeprodukterna icke framstår

som idealiska för sitt ändamål, understryker statens pris- och kartellnämnd,

att den för närvarande icke ser sig i stånd att förorda någon annan mer

exakt beräkningsmetod.

Kommitténs kostnadsberäkningar förutsätter enligt Svenska petroleum in­

stitutet, att de skyddade lagringsutrymmena skall utföras som oinklädda

cisterner. Kostnader för automatiska pumpar och hissar har emellertid icke

medtagits i beräkningarna. Institutet anser sistnämnda anordningar erfor­

derliga, om lagren skall kunna placeras och skötas betryggande under

grundvattennivån samt produktvandring och gasbildning skall kunna und­

vikas.

Sveriges industriförbund erinrar om att kommittén vid sina beräkningar

av lagringskostnaderna för eldningsoljor med hänsyn till möjligheten att

utnyttja vinterdispensen reducerat anskaffningskostnaden för olja med

15 procent. Denna beräkningsgrund är, som kommittén redovisat, resultatet

av en kompromiss. Det är emellertid enligt industriförbundets bestämda

uppfattning oriktigt att vid beräkningarna av de totala kostnaderna för pro­

grammets genomförande göra en dylik kostnadsreduktion. Rätten att ut­

nyttja vinterdispensen bör naturligen beaktas vid fördelningen mellan staten

och de enskilda av det ekonomiska ansvaret för lagerutbyggnaden, men den

reducerar på intet sätt totalkostnaden för utbyggnaden av lagren till »topp­

kvantitet». De angivna totalbeloppen blir genom kommitténs beräknings­

grund vilseledande, eftersom kostnaderna i verkligheten kommer att ligga

högre än som angivits. Beräkningsgrunden medför i själva verket en »dold»,

extra övervältring av ekonomiskt ansvar på de för eldningsolja lagrings-

skyldiga. Förbundet förutsätter att vid den fortsatta behandlingen av ären­

det kostnaderna räknas om så att de verkliga totalbeloppen kommer fram.

Vad beträffar finansieringen av investeringskostnaderna har kom­

mitténs förslag till kostnadsfördelning icke berörts av flertalet statliga re­

missinstanser. Företrädarna för näringslivet har allmänt uttalat sin anslut­

ning till reservanternas uppfattning i frågan.

Vattenfallsstyrelsen, som ansluter sig till kommittéförslaget, efterlyser

möjlighet för styrelsen att liksom de icke statliga kraftföretagen erhålla

bidrag till finansieringen.

Överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap anser sig icke ha anled­

ning att närmare ingå på finansieringsfrågan men understryker angelägen­

heten av att finansieringssynpunkter icke får verka hindrande för genom­

förande av en ökad lagring upp till det av kommittén som alternativ III

föreslagna målet. Överstyrelsen framhåller vidare, att om den av kommit­

tén föreslagna utökade lagringen av fasta bränslen kommer till stånd, kan

en utökning av den hos riksgäldskontoret upplagda rörliga krediten för över­

styrelsens inköpsverksamhet komma att erfordras, eftersom finansieringen

av denna lagring avses skola bestridas av statsmedel.

Statskontoret, som erinrar om att meningsmotsättningarna inom kommit­

tén rörande kostnadsfördelningen är av principiell art, är väl medvetet om

Kungl. Maj:ts proposition nr 194 år 1962

33

alt olika uppfattningar i denna ytterligt intrikata avvägningsfråga kan göra

sig gällande. Vid en förstärkning av beredskapen synes rimligt att de lag-

ringsskyldiga deltar i finansieringen av denna i viss omfattning. Ett belopp

av 0,4 öre för liter konsumerad olja torde härvidlag få anses skäligt. För

egen del kan ämbetsverket sålunda ansluta sig till kommittéförslaget.

Av de stora ansträngningar, som i kommittén lagts ned för att nå fram

till en kompromisslösning, drar fullmäktige i riksgäldskontoret den slut­

satsen att även de statliga representanterna i kommittén i själva verket

ansett rimligt att staten påtager sig ett något vidare engagemang i fråga

om finansieringen än vad kommittén slutligen föreslagit. För egen del har

fullmäktige vid sin bedömning av föreliggande spörsmål funnit skäl tala

härför, detta främst med hänsyn till att uppehållandet av en hög beredskap

på förevarande område måste i rådande läge anses vara en statlig angelägen­

het av utomordentlig vikt. De under senare år väsentligt ökade intäkterna av

energiskattemedel liksom de föreslagna skärpningarna i fråga om lokalise­

rings- och inlagringsbestämmelserna synes fullmäktige jämväl böra leda till

en från oljehandelns synpunkt något generösare bedömning av finansierings­

frågan. Fullmäktige finner det dock vanskligt att utan en ingående pene­

trering av hela det hithörande problemkomplexet ange efter vilka linjer

en lösning bör sökas, som bättre än det av kommittén framlagda förslaget

tillgodoser föreliggande skilda synpunkter och uppfattningar.

Kommer skollegium hyser beträffande kostnadsansvaret för lagring av olje­

produkter den principiella inställningen, att staten i allt väsentligt bör stå

för sådan lagring vilken sträcker sig över den för normala förhållanden

avpassade, av näringslivet ombesörjda lagerhållningen, d. v. s. den kom­

mersiellt betingade. I fråga om krigsreserven framhåller kollegiet att sta­

ten ensam bör betala de med lagringen av denna förknippade utgifterna.

I de fall skyddade lagringsutrymmen är så belägna, att de på vanligt sätt

kan utnyttjas av de lagringspliktiga, skall dock staten betala merkostnaden

och de lagringsskyldiga grundkostnaden, i den mån denna rymmes inom

den totala kostnadsram som bestämmes för dem. Kollegium delar kommit­

téminoritetens uppfattning att ersättning för kostnad för skyddad lagring

skall utgå med belopp motsvarande den lagringsskyldiges faktiska kostnad

och icke som majoriteten föreslagit med ett standardbelopp för kubikmeter

lagerutrymme.

När det gäller avspärrningsreserven menar kollegium att kostnaderna för

sådan lagring, som har ren beredskapskaraktär, bör bestridas av statsme­

del. I detta fall är det emellertid betydligt svårare att bestämma gränsen

mellan lagring av huvudsakligen kommersiella skäl och statliga bered-

skapsskäl. Kommitténs ståndpunkt, att det skulle vara skäligt om de lag­

ringspliktiga för den blivande tvångslagringen finge betala ett belopp, mot­

svarande 0,4 öre per liter förbrukad olja, kan icke godtagas av kollegium

under annan förutsättning än att beloppet motsvarar kostnaden för den del

av lagringen som rimligen bör åläggas dem. I annat fall kan med fog hävdas

att fråga är om eu — utöver den utgående energiskatten — mer eller mindre

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 19b år 1962

långt gående förtäckt beskattning. Frågan måste bedömas med hänsyn till

vad som ter sig rimligt och riktigt med hänsyn till de lagringspliktigas för­

hållanden. Såtillvida torde det allmännas och de lagringspliktigas intressen

sammanfalla som det kan antagas att en om sina kunder mån företagare

rimligen måste hålla ett lager, vilket icke endast är tillräckligt för den lö­

pande förbrukningen utan också kan tillgripas för att under någon tid till­

godose kunderna, om oljetillförseln till Sverige av någon oförutsedd anled­

ning skulle skäras av. Vidare bör uppmärksammas att vårt land i åtskilliga

för hela samhället ytterst viktiga hänseenden blivit alltmer beroende av olje­

produkter, samt att staten — ehuru detta kan vara ägnat att väcka be­

tänkligheter från beredskapssynpunkt — låtit importen och användningen

av dessa produkter utvecklas fullt fritt och sålunda icke genom reglerande

åtgärder sökt minska nämnda beroende. Det ligger dock i sakens natur,

att åtgärder av detta slag icke är önskvärda, allraminst från oljehandelns

och storkonsumenternas synpunkt, och att uppläggande av beredskapslager

därför är att föredraga. Med hänsyn härtill kan med visst fog hävdas att

både importörerna och de större förbrukarna bör taga på sig ett visst an­

svar för att oljeprodukter under någon tid finnes att tillgå också under av­

spärrning. Enligt kollegiets åsikt kan icke skäligen krävas mer av de lag-

ringsskyldiga än att de skall hålla ett reservlager som är tillfyllest för att i

händelse av avspärrning täcka en normal förbrukning under ett kvartal.

Detta innebär, att ett avspärrningslager bör uppgå till omkring 25 procent

av årsförbrukningen.

Kollegium framlägger ett förslag till kostnadsfördelning där kollegiet

tar konsumtionsökningen under perioden 1963—1969 till utgångspunkt.

Med bortseende från hittillsvarande utbyggnad av reservlagren och kost­

nadsfördelningen beträffande denna har kollegiet beräknat att de lagrings­

pliktigas kostnadsansvar för nämnda sjuårsperiod skall omfatta drygt 1

milj. m3 eller ett belopp av omkring 240 milj. kronor, d. v. s. i genomsnitt

cirka 34 milj. kronor årligen.

Instämmanden i den av reservanterna uttalade uppfattningen att bered-

skapslagringen av olja väsentligen är en statens angelägenhet och att motiv

saknas för att under den kommande perioden frångå principen om statens

ekonomiska huvudansvar har gjorts av Hushållningssällskapens förbund,

Kooperativa förbundet, Riksförbundet landsbygdens folk, Svenska gasverks-

föreningen, Svenska lantmännens riksförbund, Svenska petroleum institutet,

Svenska stadsförbundet, Svenska stenkolsimportörers förening, Sveriges in­

dustriförbund och Sveriges lantbruksförbund.

Svenska petroleum institutet anser det vara en självklar konsekvens av den

av kommittén uttalade uppfattningen om totalförsvarets beroende av olje­

lagringen, att staten och alltså samtliga medborgare får bära en sådan ty­

pisk försvarskostnad. Begreppet »den automatiska lagerökningen» finner

institutet missvisande och betonar att den av den automatiska lagerökning­

en föranledda investeringskostnaden praktiskt taget helt faller utanför in­

vesteringsbehovet för den kommersiella verksamheten. Detta har beaktats av

35

1955 års oljelagringskommitté och bestyrkes av att staten lämnar stora bi­

drag till den nuvarande utbyggnaden. Det finns därför inga skäl att lägga

kostnaden för den automatiska ökningen på de lagringsskyldiga.

Institutet understryker, att det icke kan vara riktigt att uttaga ett lika

belopp per kubikmeter konsumerad vara för att täcka investeringskostna­

den. Visserligen har de lagringsskyldigas representanter i 1955 års oljelag­

ringskommitté om än med stor tvekan gått med på att de lagringsskyldiga

under innevarande period skall svara för ett belopp motsvarande 4 å 5 kro­

nor/m3. Deras andel i en fortsatt ökning av lagerhållningen bör emellertid

icke göras beroende endast av den beräknade konsumtionsökningen, efter­

som även andra faktorer påverkar behovet av lagerhållning i landet.

Uppfattningen att en kostnad av 4 kronor/m3 icke kan spela någon avgö­

rande roll med hänsyn till skillnaden mellan maximi- och minimipriser un­

der senare år är missvisande, då prisvariationen framförallt beror på änd­

ringar i priset på importvaran och på ändringar i frakten för den försålda

varan. Vidare måste frånräknas de rabatter, som regelmässigt lämnats i

tider av varuöverskott. Institutet vitsordar, att en kostnad av 4 kronor/m3

utgör en mycket väsentlig del av oljeföretagens nuvarande marginal vid för­

säljning av eldningsoljor.

Sveriges industriförbund anför sammanfattningsvis att lagringsskyldiga

konsumenter under inga omständigheter bör åläggas större andel av kapi­

talfinansieringen än den av reservanterna föreslagna eller 40 procent av to­

talkostnaderna och att, om industrin ålägges deltaga i finansieringen, dess

möjligheter härtill bör underlättas. Redan de löpande kostnaderna — vilka

icke gjorts till föremål för utredning och otvivelaktigt kan uppgå till avse­

värda belopp — innebär en belastning som dock alltfort synes kunna bäras

av industrin.

I sina motiveringar framhåller industriförbundet att om man betraktar

enbart den del av lagringen som berör storkonsumenterna, nämligen den

oskyddade, så blir kostnadsfördelningen ännu ogynnsammare för de lag-

ringspliktiga än enligt lagringsprogrammet i dess helhet.

Liksom reservanterna finner industriförbundet det anmärkningsvärt att

den enskilda delen av kapitalanskaffningen fixerats till ett bestämt belopp

innan lagringsmålet för perioden bestämts. Hyser man — såsom även kom­

mittémajoriteten — den uppfattningen, att det allmänna skall deltaga i fi­

nansieringen, bör det allmännas ansvar bestämmas till viss procent av kost­

naderna och icke enbart bli beroende av det lagringsmål som må komma

att fastställas och, om detta sättes tillräckligt lågt, t. o. m. kunna bestäm­

mas till 0. Härtill kommer, att om konsumtionstillväxten blir mindre än be­

räknat så ökar exempelvis kostnadsbelastningen per kubikmeter försåld va­

ra i motsvarande mån.

Industriförbundet anser vidare alt kommitténs utgångspunkt beträffande

de lagringspliktiga storkonsumenternas fortsatta bidrag till finansieringen

är felaktig. Det understryker att huvudförutsättningen för konsumenternas

hittillsvarande deltagande i kapitalfinansieringen icke uppfyllts. Konkur­

Kungl. Maj:ts proposition nr 19i år 1962

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 19b år 1962

rensförhållandena inom oljebranschen har nämligen enligt förbundet varit

sådana att storkonsumenterna icke torde ha erhållit någon prisreduktion,

svarande mot den kostnadsbesparing som oljedistributörerna förväntades

göra genom att lagringsskyldigheten för viss kvantitet överflyttades på dem.

Någon ändring i detta förhållande väntar sig icke förbundet och heller icke

att konsumenterna kommer att få någon nämnvärd kommersiell nytta av

den föreslagna lagerökningen. Möjligheterna att övervältra kostnaderna på

konsumenterna bedömer förbundet som synnerligen begränsade, särskilt då

för exportindustrin.

Vidare framhåller industriförbundet det oriktiga i att lagringspliktiga

konsumenter tvingas bidraga till lageruppbyggnaden med såväl energi­

skatt som direkta utgifter för sin andel i lagringsplikten. Samma eller

liknande uppfattning redovisas också av Kooperativa förbundet, Riksför­

bundet landsbygdens folk, Svenska stenkolsimportörers förening, Svenska

petroleum institutet och Sveriges tantbruksförbund. Institutet påpekar att

skatten vid dess införande beräknades komma att ge årliga intäkter på om­

kring 375 milj. kronor varav omkring en femtedel skulle disponeras för olje-

lagring. Enär energiskatten för budgetåret 1962/63 beräknas till 620 milj.

kronor skulle en femtedel av densamma täcka kostnaderna även för det dy­

raste lagringsmålet i kommittébetänkandet.

Kommerskollegium erinrar om att i samband med genomförandet av 1957

års lagstiftning beslöts såsom stöd för beredskapslagring av olja viss befri­

else från beskattning avseende den vid denna tid utgående investeringsav-

giften. Skäl av liknande slag och styrka kan nu anföras för eu befrielse från

allmän varuskatt för materiel som förvärvas för att fullgöra bered-

skapslagringen. Sådan befrielse förordas jämväl av Svenska petroleum in­

stitutet och Sveriges industriförbund.

Reservanternas förslag, att staten bör garantera anskaffningen av

kapital biträdes av Kooperativa förbundet, Svenska petroleum institutet

och Sveriges industriförbund under hänvisning till befarad kapitalknapphet.

Fullmäktige i riksbanken anser sig icke kunna göra några utfästelser be­

träffande möjliga emissionstillstånd i framtiden. Sådana tillstånd måste bli

beroende på hur läget på kapitalmarknaden kan utveckla sig från tid till

annan under inflytande av såväl utbud som efterfrågan. Även om utbudet

av långfristigt kapital för närvarande synes vara i stigande, kan man icke

bortse från att även efterfrågan från såväl statens och bostadsbyggandets

som näringslivets sida sannolikt kommer att växa. Om det relativt balan­

serade läge som i dag råder på marknaden skulle komma att bestå, torde

man emellertid kunna förutse, att utrymme kommer alt finnas för den

långfristiga finansiering som kan visa sig erforderlig för lagringsprogram-

mets genomförande.

Kommittéförslaget om beredskapslagringen för värmek raftve r k

biträdes av vattenfallsstyrelsen, överstyrelsen för ekonomisk försvarsbered­

skap, centrala driftledningen och Svenska vattenkraftföreningen. De två

sistnämnda instanserna föreslår dessutom att tillsynsmyndigheten får rätt

att på särskild begäran medgiva kraftindustrin att under torrår tillfälligt

Kungl. Maj:ts proposition nr 194 år 1902

37

utnyttja beredskapslagren utöver vad den 30-procentiga vinterdispensen

medger. Medgivande härtill kan nu lämnas av Kungl. Maj:t exempelvis vid

onormalt lång isavspärrning som följd av ogynnsamma väderleksförhållan­

den. Sådana förhållanden i form av onormal torka eller kyla kan innebära

att värmekraftverken måste utnyttjas mer än normalt. Detta mindre sanno­

lika behov bör då få täckas genom att beredskapslagren tillfälligt utnyttjas.

Överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap har icke något att erinra

mot kommitténs förslag i fråga om beredskapslagring för stadsgas-

v e r k, medan kommerskollegium anser att tillräckliga skäl saknas för att

utsträcka regleringen till stadsgasverken.

Svenska gasverksföreningen och Svenska stadsförbundet hemställer att

lagförslaget beträffande lagringsregler och lagringsmål för stadsgasindu-

strin icke genomföres, utan att beredskapen på området upprätthålles genom

ett intimt samarbete mellan berörda myndigheter, stadsgasindustrin och gas-

verksföreningen. Som stöd för denna uppfattning hänvisar de båda remiss­

instanserna till dels att industrin under sin mer än 100-åriga existens varit

skyldig upprätthålla en så god beredskap att konsumenterna icke utsätts för

avbrott i leveranserna, dels att de enskilda stadsgasverken är offentliga verk

och därigenom intar en särställning i förhållande till andra lagringsskyl-

diga. Lagren av råvaror för framställning av stadsgas har därför regelmäs­

sigt överstigit vad som är kommersiellt motiverat. Gasverksföreningen pe­

kar i sin argumentering vidare på likheten mellan ett stadsgasverk som le­

vererar energi för uppvärmning och varmvattenberedning samt ett ävenle­

des kommunalägt kraftvärmeverk som för samma ändamål levererar varm­

vatten eller ånga. Endast för stadsgasverket föreslår kommittén andra lag­

ringsregler och -mål än för övriga lagringsskyldiga.

Därest den föreslagna lagringsskyldigheten för stadsgasindustrin införes,

hemställer Svenska petroleum institutet, Svenska gasverksföreningen och

Svenska stadsförbundet att samma ekonomiska principer tillämpas för den­

na som för övriga lagringsskyldiga. Enligt stadsförbundet föreligger inget

sakligt motiv att i finansieringshänseende placera stadsgasindustrin i sär­

ställning i förhållande till näringslivet i övrigt. Man bör icke vidtaga åtgär­

der som försämrar konkurrenskraften för stadsgasen gentemot övriga bräns­

leslag. Gasverksföreningen framhåller, att även om skillnaden mellan vad

stadsgasverken hittills haft i lager och de av kommittén föreslagna lag-

ringsmålen är relativt begränsad, kan detta förhållande icke i och för sig

utgöra ett motiv till att lagringsskyldighet skall åläggas stadsgasindustrin

utan statsbidrag.

I fråga om de råvaror för stadsgasframställning, som enligt kommitténs

förslag skall omfattas av lagringsskyldighet, erinrar Svenska gasverksför­

eningen om den strukturförändring stadsgasindustrin för närvarande genom­

går genom övergång från kol till petroleumprodukter. Även om de av kom­

mittén föreslagna speciella reglerna för denna industris beredskapslagring

- vilka accepterats av föreningens styrelse under vissa förutsättningar —

kan tillämpas för såväl kol som petroleumprodukter, så har det efter ytter-

Dihang till riksdagens protokoll 1i)62. I samt. Nr 1!)4

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 194 år 1962

ligare överväganden inom föreningen visat sig olämpligt att i övrigt jäm­

ställa de två råvarutyperna.

För oljegasverk, som helt eller delvis använder olja, varvid med olja av­

ses samtliga för framställning av stadsgas till avsalu använda petroleum­

produkter, föreslår gasverksföreningen att samma regler och lagringsmål

tillämpas som för andra lagringsskyldiga. I fråga om kolgasverken anser

föreningen att kommittén icke beaktat, att en viss del av stadsgasförbruk-

ningen vid ett skärpt beredskapsläge kan ersättas med koks som dessa verk

själva producerar och har i lager. Den apparatur för värme- och varmvatten-

beredning, som finns hos abonnenterna, kan vidare enligt föreningen i stor

utsträckning relativt lätt och med begränsade kostnader ställas om från gas­

till kokseldning. Det för en sådan omställning erforderliga materialet, de

personella resurserna och transportorganisationen finns tillgängliga inom

stadsgasindustrin.

Vid bestämmandet av lagringsmålen för stadsgasindustrin är det enligt

gasverksföreningen nödvändigt att erforderlig hänsyn tages till att kom­

mittén dels utgått från att kol och koks utom för stadsgasindustrin helt

kommer att beredskapslagras av staten, dels vid bestämmandet av den to­

tala energibalansen medräknat de lager av koks, som finns vid stadsgas-

verken. Om vidare kolgasverken icke behöver upprätthålla koksproduk­

tion i full omfattning vid ett skärpt beredskapsläge, är dessa ej längre hän­

visade till de av kommittén som specialbränslen betecknade gas- och koks­

kolen. Möjligheter föreligger då för dessa verk att producera den ökade

kvantitet stadsgas, som kommittén föreslår, ur de av staten utan direkt kost­

nad för enskilda företag lagrade kolen. Även om det skulle anses önskvärt

att stadsgasverken kan upprätthålla viss koksproduktion i en försörjnings­

kris kan det dock enligt gasverksföreningen icke anses skäligt, att stads­

gasindustrin belastas med de ökade lagringskostnaderna härför.

Gasverksföreningen hävdar att de av kommittén föreslagna procentsat­

serna i fråga om beredskapslagringens omfattning kan sänkas utan att

stadsgasindustrins uthållighet minskas i förhållande till vad som beräknats

för andra bränslen. Därvid hänvisar föreningen till den ransoneringsnivå

som bedömts möjlig genomföra beträffande bränslen för uppvärmnings-

ändamål och till att en ransonering av stadsgas kan införas relativt lätt

och på kortare tid än kommittén förutsatt.

Kommittéförslaget att lagringen av drivmedel för jordbrukets

traktorer inordnas i den allmänna beredskapslagringen biträdes av

överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap och Svenska petroleum in­

stitutet liksom av statens jordbruksnämnd, Riksförbundet landsbygdens folk,

Sveriges lantbruksförbund och Svenska lantmännens riksförbund. Sistnämn­

da instanser understryker nödvändigheten av en god spridning av lagren

till viktigare jordbruksbygder.

Mot bakgrunden av den fortgående koncentreringen av den oskyddade

drivmedelslagringen anser sålunda statens jordbruksnämnd att betydelsen

av en till smärre enheter spridd lagring av drivmedel är uppenbar. En ökad

39

lagring i farmaggregat är därför i hög grad önskvärd från bcredskapssyn-

punkt. Enär antalet sådana cisterner ökat kraftigt utan statliga stödåtgär­

der och skäl saknas att antaga en försämring i detta hänseende finns det

enligt nämndens mening ingen anledning att yrka på återinförande av så­

dana åtgärder. Nämnden betonar emellertid önskvärdheten av att sådana

beredskapsåtgärder vidtages som i ett krisläge underlättar en snabb och

fullständig uppfyllning av disponibelt utrymme i aggregaten.

Nämnden är vidare av den meningen att fotogentraktorerna under den

tidsperiod som lagringsprogrammet avser kommer att vara av väsentlig be­

tydelse för jordbruksdriften i händelse av avspärrning och krig. Det är där­

för särskilt angeläget att beredskapsbehovet av motorfotogen blir betryg­

gande säkerställt.

Kommittéförslaget ger dock enligt nämndens uppfattning icke en till­

fredsställande försörjningssäkerhet i detta avseende. Som tidigare fram­

hållits anser nämnden att redan lagringsalternativ III innebär en begräns­

ning av önskvärd lagring för jordbruksdriften och mot bakgrund härav kan

nämnden icke biträda den ytterligare försvagning som utredningsförslaget i

denna del innebär. Nämnden finner det nödvändigt att hela den för lag-

ringsmålet beräknade kvantiteten motorfotogen täckes genom beredskaps­

lagring av detta drivmedelsslag och icke till någon del ersätts med annat

drivmedel vars användbarhet för drift av fotogentraktorer är ovisst eller

förenat med betydande omställning av motorerna. Skulle en sådan fullstän­

dig lagring av motorfotogen i enlighet med det lagringsmål, som kan kom­

ma att fastställas för lagringsperioden 1963—1969, icke lämpligen kunna

åläggas de lagringsskyldiga så förordar nämnden att återstående del täckes

genom särskild statlig beredskapslagring.

Riksförbundet landsbygdens folk anför att i betänkandet icke angivits

den tidsperiod som man avser att täcka. Tidigare har man räknat med att

jordbrukets traktorer skall kunna omställas till gengasdrift inom aderton

månader. Numera torde krävas en längre tidrymd med hänsyn till den ut­

ökade traktorparken. Vid bedömande av lagringsbehovet måste man också

beakta att tekniska lösningar ännu icke finnes för en omställning till gengas­

drift av vissa typer av dieselmotorer och att för övriga en kombination

måste ske av gengas och oljegas.

Hushållningssällskapens förbund anser att lagring i farmaggregat från

beredskapssynpunkt är så överlägsen lagring i större enheter att den väl

uppväger den något högre kostnaden. Härför talar icke bara säkerhets-

och trygghetsskäl utan också svårigheterna att i ett krisläge hålla i gång

distributionen av traktorbränsle till jordbruket. Förbundet vidhåller därför

sin tidigare uttalade uppfattning om lämpligheten för livsmedelsproduk­

tionens del av en beredskapslagring av traktorbränsle i särskilda farm­

aggregat och i huvudsak ordnad efter tidigare tillämpade riktlinjer. Sty­

relsen menar vidare, att om denna lagring finge samma stöd som oljelag­

ringen i övrigt så skulle den få en sådan omfattning, att vår beredskap på

detta område blev väsentligt förbättrad. Med hänsyn till frågans betydelse

Kungl. Maj:ts proposition nr 19k år 1962

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 19b år 1962

och till att den löses på bästa sätt torde jordbrukarna i mycket stor ut­

sträckning vara villiga att påtaga sig den merkostnad, som följer med elt

sådant något dyrare system. Vidare torde hushållningssällskapen alltjämt

vara villiga att medverka i administrationen av detta.

överbefälhavaren och överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap be­

tonar i sina remissvar vikten av att lagringsberedskapen vad gäller flyg­

drivmedel för civilt bruk kommer i paritet med beredskapen i övrigt

på drivmedelsområdet.

Uppbyggnaden av lagren av eldningsolja sker enligt Svenska petroleum

institutet under hela sista halvåret och torde vara avslutad i början av de­

cember. Med anledning härav föreslår institutet att vinterdispens

lämnas redan från och med den 1 januari. Sveriges industriförbund fram­

håller att för företag, som till följd av sin geografiska belägenhet har långa

isvintrar, skulle det innebära en avsevärd ekonomisk lättnad därest dispens

— om hinder av utrikespolitisk natur ej möter — att taga i anspråk be-

redskapslagren kunde lämnas så snart isavspärrningen överskred den nor­

mala tiden, sådan den kan beräknas exempelvis i anslutning till sjöfarts-

styrelsens statistik över isförhållandena. Förbundet understryker också vik­

ten av att de lagringspliktiga kan erhålla dispens att på i övrigt lika

villkor i stället för olja lagra kol och koks.

Svenska petroleum institutet och Svenska stenkolsimportörers förening fö­

reslår att överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap bemyndigas att i

fall av force majeure lämna befrielse från olj eavgift.

Motiv för en omorganisation av oljelagringsrådet föreligger icke

enligt kommerskollegium, Svenska petroleum institutet och Sveriges indu­

striförbund. Denna uppfattning delas också av oljelagringsrådet som finner

det uppenbart, att även det nu föreslagna lagringsprogrammet särskilt i

början av lagringsperioden för sitt genomförande kräver ingående och re­

gelbunden kontakt mellan tillsynsmyndigheten och de lagringsskyldiga. Det­

ta torde liksom för närvarande lämpligen ske genom överläggningar i ett

råd. Att oljelagringsrådet under de senaste åren haft tämligen få ärenden

utgör därför icke i och för sig något skäl att ändra rådets organisation. Här­

till kommer att de lagringsskyldigas representanter i rådet hävdat, att detta

också i fortsättningen bör ha en från tillsynsmyndigheten fristående ställning

och ledas av en opartisk ordförande. Denna uppfattning har de statliga repre­

sentanterna i rådet funnit befogad. Rådet anför även att från kostnads­

synpunkt torde frågan vara skäligen betydelselös.

Av det från Sveriges kemiska industrikontor överlämnade yttrandet fram­

går att tvekan kan råda om viss olja, förbrukad som råvara i den

petrokemiska industrin omfattas av lagringsplikten. Eftersom

syftet med oljelagringsförordningen är att säkra energiförsörjningen under­

stryker Sveriges industriförbund att anledning saknas att föreskriva tvångs-

lagring när olja används som råvara. För undvikande av tvekan är ett

uttryckligt undantag i oljelagringsförordningens 2 § motiverat.

Överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap framhåller att administre-

41

ring av beredskapslagringen i den omfattning varom nu är fråga, icke torde

kunna ske utan personalförstärkning inom överstyrelsen från

och med den 1 januari 1963. Enligt överstyrelsen erfordras dels på bränsle­

byrån 1 förste byråsekreterare i lönegraden A 21 och 1 kontorist i A 9

samt 1 amanuens i reglerad befordringsgång i stället för en assistent i A 15,

dels på cisternsektionen 1 förste byråingenjör i A 23 därvid delposten Av­

löningar till icke-ordinarie personal m. in. kan minskas med 15 000 kro­

nor, vilka är avsedda som arvode till teknisk personal. Årskostnaden av

förstärkningen beräknar överstyrelsen till 65 000 kronor.

Kungl. Maj:Is proposition nr 19b år 1962

Departementschefen

Bränsle- och energiförbrukningen i Sverige har under den nu pågående

lagringsperioden fortlöpande stigit. Från 1955 till 1960 steg den med icke

mindre än 20 procent. Genom en omfattande utbyggnad av vattenfallen har

vattenkraftens relativa betydelse därvid kunnat upprätthållas. Konsumtio­

nen av inhemska bränslen har däremot successivt minskat. Ökningen av

den totala bränsle- och energiförbrukningen har i förening med förskjut­

ningen från fasta till flytande bränslen medfört en utomordentligt stark

uppgång i oljekonsumtionen. Denna steg mellan 1956 och 1961 från om­

kring 9 milj. m3 till drygt 12 milj. m3. Denna utveckling kan förväntas fort­

sätta. Enligt utförda prognoser beräknas konsumtionen av flytande bräns­

len vid innevarande årtiondes slut ha stigit till åtminstone omkring 19 milj.

in3. Genom den ökade intensiteten i oljeförbrukningen och de flytande

bränslenas allt flera användningsområden kan allt större sektorer av sam­

hället förväntas bli beroende av en jämn tillförsel av dessa bränslen.

Importens stora betydelse för vår bränsleförsörjning har framtvingat om­

fattande beredskapsåtgärder. Under snart tjugofem år har sålunda enligt

särskilda bestämmelser olja beredskapslagrats hos näringslivet. Den ökade

konsumtionen av importbränslen har därvid ansetts kräva allt större lager­

hållning. En omställning till inhemskt bränsle i den mån den är möjlig vid

en avspärrningssituation har härigenom blivit allt svårare att genomföra

och kommer att kräva allt längre tid. Denna utveckling ökar i bränsle- och

energiförsörjningshänseende det moderna svenska samhällets sårbarhet.

En god beredskapslagring av importerade bränslen framstår därför som yt­

terst angelägen.

Det nuvarande lagringsprogrammet, som antogs år 1957, syftade till att

under en femårsperiod öka lagringen av mineraloljor. De i programmet upp­

ställda, till kvantiteten bestämda lagringsmålen för olika oljeslag kommer

i stort sett att ha uppnåtts vid periodens slut i och med utgången av detta

kalenderår. För den fortsatta lagringen under återstoden av 1960-talet har

1961 års oljelagringskommitté lagt fram alternativa förslag. Kommittén har

därvid dels beräknat den lageruppbyggnad som en enbart i förhållande till

konsumtionen oförändrad beredskap skulle kräva, dels utarbetat tre aller-

42

Kiingl. Maj:ts proposition nr 19b år 1962

nativa lagringsmål för att förstärka beredskapen. I samtliga tre alternativ

ingår en lika stor ökning av krigsreserven. Alternativ I ger därjämte en be­

gränsad ökning av avspärrningsreserven medan alternativ II och III innebär

ytterligare påbyggnader av denna reserv. De alternativa målen återspeglar

en strävan att få till stånd en större uthållighet när det gäller försörjningen

på bränsleområdet. Beredskapen på detta område skulle på så sätt närmas

till vad som gäller på andra beredskapsområden. Vidare utjämnas inom

respektive alternativ uthållighetsgraden för de olika oljeslagen. En sådan

utjämning uppnås icke genom enbart en automatisk lagerökning. Närmare

uppgifter om de oljekvantiteter, som ingår i de olika alternativa lagrings-

målen, och deras fördelning på oljeslag torde få lämnas vederbörande ut­

skott.

Då det gäller att taga ställning till lagringens omfattning under en kom­

mande period, som bör avse åren 1963—1969, vill jag erinra om att det nu­

varande lagringsmålet fastställdes jämväl under hänsynstagande till att

tillgängliga resurser icke gjorde det möjligt att sikta till en kraftigare ök­

ning av lagrens omfattning. Den lageruppbyggnad, som inleddes 1958, av­

sågs sålunda medföra en successiv förstärkning av beredskapen utan att

denna ändå nådde en helt tillfredsställande omfattning. Mot denna bak­

grund och med hänsyn till vårt lands alltmer ökade beroende av import­

bränslen bör lageruppbyggnaden därför enligt min mening fortsätta.

Vid remissbehandlingen har framhållits att bedömningen av lagringsbeho-

vet bör påverkas av de förbättrade leveransmöjligheterna av olja från Väst­

europa till Sverige. Denna omständighet synes mig främst ha betydelse för

oljehandeln under normala försörjningsförhållanden. Vid sådana förbättra­

de leveransmöjligheter är det naturligt att de kommersiella lagren kan hål­

las vid en lägre nivå. Detta skärper givetvis å andra sidan kraven på bered­

skapslagring. Med hänsyn till vad jag sålunda anfört och med hänvisning

till den ståndpunkt remissinstanserna intagit finner jag mig böra förorda

kommitténs alternativ III. Då lagringsperioden avses skola omfatta en så

lång tidrymd som sju år kan emellertid lagringsprogrammet komma att be­

höva revideras.

Beträffande riktlinjerna för den fortsatta beredskapslagringen av olja är

jag beredd förorda kommitténs förslag i den mån ej annat framgår av det

följ ande.

Vad gäller jordbrukets traktorer finner jag det ändamålsenligt att driv-

medelslagringen för dessa inordnas i den allmänna beredskapslagringen.

Jordbruksnämnden har ifrågasatt att viss del av bensinlagringen för jord­

brukets behov skall ersättas med motorfotogen. Detta skulle emellertid

kunna medföra vissa omsättningssvårigheter. För närvarande är jag därför

icke beredd förorda en sådan lösning. Jag förutsätter emellertid att över­

styrelsen för ekonomisk försvarsberedskap följer utvecklingen av lagrings-

situationen.

Ett område där den erforderliga beredskapslagringen hittills helt ankom

mit på staten är flygdrivmedlen. Enligt gällande bestämmelser är dessa

43

drivmedel undantagna från lagringsskyldighet. För militära behov bered-

skapslagras flygdrivmedel inom krigsmakten. Någon motsvarande lagring

för den civila luftfartens behov under avspärrning och krig förekommer där­

emot icke utan man är hänvisad till de kommersiella lagren inom oljehan-

deln. Andra lagutskottet har i sitt utlåtande (1957: 34 s. 37) över oljelag-

ringsprogrammet 1958—1962 understrukit vikten av att utvecklingen på

flygdrivmedelsområdet noga följes och att behörig hänsyn tas till de ökade

krav på beredskapslagring, som kan komma att ställas till följd av den

sannolika kraftiga utvidgningen av den civila inrikes luftfarten. Under

hänvisning härtill har dåvarande riksnämnden för ekonomisk försvars­

beredskap med skrivelse den 8 februari 1960 lagt fram en plan för bered­

skapslagring av flygdrivmedel för civil luftfart. Då jag finner det rimligt att

en beredskapslagring av sådana drivmedel kommer till stånd genom statens

försorg, avser jag att anmäla denna fråga i annan ordning.

I fråga om lagringsskyldigheten vid värmekraftverk anser jag att lag-

ringsskyldighetens omfattning bör bestämmas efter speciella regler. Bräns­

leförbrukningen vid dessa verk kan nämligen i betydande grad växla från

år till år beroende på vattentillgången vid vattenkraftverken. Jag återkom­

mer till denna fråga vid behandlingen av erforderliga författningsändringar.

Lagringen vid stadsgasverken av de speciella bränslekvaliteter som utnytt­

jas för produktionen av stadsgas har hittills i allmänhet varit större än som

påkallats av rent kommersiella hänsyn. Stadsgasens betydelse för energi­

försörjningen inom berörda samhällen bör enligt min mening leda till att

gasverkens försörjning med förgasningsbränslen säkerställes för motsva­

rande tidrymd som bränsleförsörjningen i övrigt under en avspärrningssi-

tuation. Från stadsgasverkens sida har vid remissbehandlingen vitsordats vil­

ligheten att frivilligt sörja för en betryggande lagring av råvaror för stadsgas.

Med hänsyn härtill föreslår jag icke nu någon särskild lagringsskyldighet

för stadsgasindustrin. Jag förutsätter därvid, att överenskommelse träffas

mellan denna och tillsynsmyndigheten om en frivillig lagring av förgas­

ningsbränslen utöver den lagring som enligt oljelagringsförordningen kan

komma att åläggas stadsgasverken upp till det av kommittén framlagda al­

ternativet III. Tillsynsmyndigheten bör därvid tillförsäkras rätt att kontrol­

lera stadsgasverkens uppgifter om såväl lagerhållning som försäljning. Skul­

le den av mig förordade lagerhållningen icke uppnås eller skulle den nedgå

under vad som åsyftats torde frågan om lagringsplikt beträffande råvara för

stadsgas få omprövas.

Avsikten med den nuvarande beredskapslagringen av olja har varit att

tillgodose vår beredskap på bränsleförsörjningens område. Så bör alltjämt

vara fallet. Jag är därför enig med Sveriges industriförbund och Sveriges

kemiska industrikontor i deras uppfattning att olja, som förbrukas såsom

råvara vid industriella processer, icke bör omfattas av den nu ifrågavarande

lagringsplikten. Hänsyn härtill har tagits i förslaget till ändrad lydelse av

oljelagringsförordningen. Jag förutsätter att överstyrelsen i annat samman­

hang beaktar behovet av beredskapslagring för förevarande ändamål.

Kungl. Maj:ts proposition nr 19h år 1962

44

För att underlätta genomförandet av nu löpande lagringsprogram har

möjlighet funnits för de lagringsskyldiga att i olika avseenden erhålla dis­

pens från gällande bestämmelser. Jag anser att samma möjligheter bör stå

till buds under den kommande perioden. Det av Sveriges industriförbund

framförda önskemålet att lagringsskyldig får möjlighet att vid onormalt lång

isavspärrning tillgripa beredskapslagren utöver vad den s. k. vinterdispen­

sen medger bör sålunda kunna tillgodoses genom tillämpning av 11 § i olje-

lagringsförordningen. Detsamma gäller centrala driftledningens och Svenska

vattenkraftföreningens förslag beträffande kraftindustrins rätt att utnyttja

beredskapslagren vid ogynnsamma väderleksförhållanden för vattenkraft­

produktionen.

Inom kommittén har enighet icke kunnat uppnås i två avseenden, näm-

ligen dels beträffande beräkningen av kostnaderna för Iagringsprogrammets

genomförande i vad dessa avser enhetspriset på skyddade anläggningar,

dels i fråga om finaniseringen av de alternativa lagringsprogrammen.

För egen del ansluter jag mig till kommittémajoritetens förslag om ett i

förhållande till det nuvarande programmet oförändrat genomsnittspris vid

beräkningen av kostnaderna för skyddade utrymmen inom det kommande

programmet. Härvid har hänsyn tagits till utvecklingen beträffande de

nytillkommande cisternernas byggnadstekniska utförande. Anordningar

som icke erfordras för den avsedda beredskapslagringen bör enligt min me­

ning icke beaktas i detta sammanhang. Vid mitt ställningstagande har jag

även tagit hänsyn till det förslag om indexreglering av enhetspriset, som

framlägges i det följande.

När det gäller finansieringen har majoriteten inom kommittén föreslagit

att de lagringsskyldiga under alla förhållanden skall deltaga i denna med

ett belopp av 60 milj. kronor. I denna fråga har meningarna varit delade

bland remissinstanserna. Näringslivets organisationer har därvid anslutit

sig till kommittéreservanternas uppfattning att staten borde svara för dels

hela kostnaden för den skyddade lagringen, dels 60 procent av kostnaderna

för den oskyddade lagringen.

Reservanterna har motiverat sitt ställningstagande med bl. a. den nu­

varande fördelningen av de totala kostnaderna mellan staten och de lag­

ringsskyldiga. I anslutning härtill vill jag erinra om att oljehandeln vid

den nu löpande lagringsperiodens början åtog sig att svara för dels den

automatiska kostnadsökning som en fortsatt tillämpning av 1938 års lag-

ringsbestämmelser skulle innebära, uppgående till 25 milj. kronor per år,

dels ytterligare 15 milj. kronor per år till en förstärkning av beredskapen,

eller tillsammans 40 milj. kronor per år. Detta belopp skulle uttagas ge­

nom prissättningen på olja. Det genomsnittliga pristillägg, som ett belopp

av 40 milj. kronor för år skulle föranleda beräknades av 1955 års olje-

lagringskommittc bli obetydligt, 0,5 å 0,6 öre per liter vid periodens början

och 0,4 å 0,5 öre vid dess slut.

Oljehandelns av beredskapslagringen föranledda pristillägg avsågs ej be­

lasta leveranser till de lagringsskyldiga storkonsumenterna. Dessa förvän­

Kungl. Maj:ts proposition nr 191 år 1962

Kungi. Maj. ts proposition nr 194 år 1962

45

tades sålunda genom ett lägre inköpspris på olja få finansieringsunderlag

för sin beredskapslagring. Den lagringspliktiga industrins prissättning på

sina produkter skulle sålunda ej vare sig på export- eller hemmamarknaden

påverkas av kostnaderna för den beredskapslagring, som denna har att själv

ombesörja. Såvitt kan bedömas har i allmänhet så ej heller skett.

Mot denna bakgrund finner jag det liksom kommittémajoriteten väl moti­

verat att utgå från en finansiering via priserna på 0,4 öre per liter. Det ge­

nomsnittliga årliga belopp på 60 milj. kronor, som skulle bli resultatet här­

av, skulle innefatta dels kostnaderna för en i förhållande till konsumtionen

oförändrad beredskap, den automatiska lagerökningen, som beräknats till

47,3 milj. kronor per år, dels ett mindre bidrag till kostnaderna för viss ök­

ning av beredskapen. Enligt kostnadsberäkningarna för alternativ III skulle

på staten falla 52 milj. kronor per år.

I och för sig är det, såsom redan 1955 års oljelagringskommitté hävdade,

rimligt förutsätta att oljehandeln svarar för hela finansieringen av olje­

lagringen eftersom fullgörandet av lagringsskyldighet är en av de förut­

sättningar som ansetts böra uppställas för handeln med olja i riket. Fram

till och med 1957 låg också — bortsett från vissa bidrag till byggandet av

ett antal lagerutrymmen, främst skyddade sådana, — hela det ekonomiska

ansvaret för beredskapslagringen på de lagringsskyldiga. Att staten i ökad

omlattning bidragit till finansieringen av det nu löpande lagringsprogram-

met får ses mot bakgrund av att detta innebar en snabb uppbyggnad och för­

stärkning under ett begränsat antal år. Jag anser det i och för sig motiverat

att sedan denna uppbyggnad slutförts det ekonomiska huvudansvaret för

en oförändrad eller måttligt ökad beredskap liksom tidigare bärs av de lag­

ringsskyldiga. En prisbclastning på i genomsnitt 0,4 öre per liter förefaller

ej heller orimlig för den kommande lagringsperioden eftersom redan under

den löpande perioden investeringskostnader för beredskapslagringen varit

inberäknade i företagens finansieringsplaner med lägst detta belopp.

Jag finner det angeläget att under den kommande lagringsperioden större

hänsyn än tidigare tas till att de skyddade utrymmena erhåller en från be-

redskapssynpunkt lämplig lokalisering. Genom kommitténs förslag att för­

dela den skyddade lagringen på de olika zoner i vilka landet från oljedi-

stributionssynpunkt indelats, finner jag att såväl beredskapssynpunkter som

anläggningarnas lämpliga belägenhet i kommersiellt hänseende i rimlig grad

bör kunna beaktas. Helt idealisk blir givetvis inte anläggningarnas belägen­

het vare sig från kommersiell eller beredskapssynpunkt. Jag finner det lik­

som kommittémajoriteten skäligt att de eventuella extrakostnader för varu-

inlagring och omsättning av lagren, som kan uppstå om vissa av de skyd­

dade lagerutrymmena icke erhåller en från kommersiell synpunkt helt lämp­

lig belägenhet, tas ut prisvägen.

Med hänsyn till de skärpta lokaliseringskraven för de skyddade utrym­

mena anser jag att bidrag av statsmedel bör lämnas till merkostnaden för

dessa. Denna merkostnad har beräknats till 51,1 milj. kronor eller 7,3 milj.

kronor per år. 1 motsats till vad kommittéinajoriteten föreslagit finner jag

46

det emellertid rimligt att detta statens bidrag utgår till de lagringsskyldiga

utöver de statliga lån som majoriteten föreslagit.

Mot denna bakgrund är jag beredd förorda att av den totala genomsnitt­

liga årskostnaden på 112 milj. kronor för den föreslagna beredskapslag-

ringen under perioden 1963—1969 bidrag från staten i form av ränte- och

amorteringsfria lån utgår till de lagringsskyldiga med 59 milj. kronor per

år. Finansieringen prisvägen skulle sålunda uppgå till 53 milj. kronor per år.

Vissa remissinstanser, bl. a. Sveriges industriförbund, har gjort gällande,

att de lagringspliktiga konsumenterna med hänsyn till utgående energiskatt

icke borde belastas med direkta utgifter för sin andel i lagringsplikten.

Bortsett från att denna ståndpunkt strider mot de principer, som redan

tillämpats, vill jag understryka, att en specialdestination av energiskatte­

medlen i den mening, som förordas av en del remissinstanser, aldrig åsyf­

tats av statsmakterna. Detta framgår av de uttalanden som gjordes när

energiskatten infördes 1957. Sålunda framhöll chefen för finansdepar­

tementet bl. a. att energibeskattningen utgjorde ett led i strävandena att bry­

ta de inflationistiska tendenserna i samhällsekonomien. Ett syfte var med

andra ord att öka förutsättningarna för samhället att utan inflations-

störningar fullgöra de uppgifter, som för sin lösning kräver kollektiva

insatser. Till dessa hör de för energiförsörjningen nödvändiga och på

lång sikt växande basinvesteringarna. Efter införandet av den allmänna

varuskatten framstår energiskatten ännu klarare än tidigare som en in­

tegrerad del av systemet av indirekta skatter.

Den ökade sårbarhet under krig och avspärrning, som den starkt stigan­

de oljeförbrukningen medför, är baksidan av de betydande produktivitets­

vinster, som denna energikälla möjliggör. Kostnaden för beredskapslagring

bör därför ses som en del av kostnaderna för denna produktivitetsvinst. Nå­

gon principiellt hållbar invändning mot att låta denna kostnad även belasta

oljeförbrlikarna har icke framförts.

På förslag från de lagringsskyldigas sida har kommittén förordat att

de lånebelopp som kan komma att fastställas för genomförandet av 1963—

1969 års lagringsprogram fortlöpande räknas om under hänsynstagande till

pris- och kostnadsutvecklingen för olja och cisterner. Med hänsyn till den

kommande lagringsperiodens längd och svårigheten att med utgångspunkt

från nu rådande prisläge bedöma den framtida prisutvecklingen vill jag

inte motsätta mig att de lagringsskyldigas önskemål tillmötesgås och den

statliga långivningen indexregleras på sätt kommittén föreslagit.

Kommitténs förslag att oljelagringsrådet omorganiseras och knytes till

tillsynsmyndigheten skulle enligt min mening medföra ett förenklat förfa­

rande och även innebära att viss likformighet vinnes i förhållande till andra

rådgivande organ, som tillskapats på senare tid. Förslaget anknyter till den

av 1955 års oljelagringskommitté förordade organisationen. Vid remissbe­

handlingen har emellertid från näringslivets sida uttalats tillfredsställelse

med rådets nuvarande organisation. Med hänsyn härtill är jag icke nu be­

redd föreslå någon ändring på denna punkt.

Kungl. Maj. ts proposition nr 19b år 1962

Överstyrelsens för ekonomisk försvarsberedskap förslag om utökning av

personalen fr. o. m. den 1 januari 1963 är jag icke beredd att nu taga ställ­

ning till, utan frågan om inrättande av nya tjänster bör tas upp först i

samband med anmälan av överstyrelsens anslagsäskanden för budgetåret

1963/64. I den män personalförstärkningar skulle visa sig erforderliga un­

der tiden 1 januari—30 juni 1963 synes det ökade personalbehovet kunna

tillgodoses genom anställande av extra arbetskraft med anlitande av den i

styrelsens avlöningsstat förslagsvis upptagna anslagsposten Avlöningar till

icke-ordinarie personal in. m.

De föreslagna riktlinjerna för lagringsskyldigheten — innefattande lag-

ringsprogrammet och finansieringsformen — torde böra underställas riks­

dagen. Därest riksdagen godkänner nämnda förslag, torde erforderliga me­

del i sedvanlig ordning få äskas på riksstaten för nästa budgetår.

Kungl. Maj.ts proposition nr 19i år 1962

47

F örfattningsförslagen

Kommittén har som nämnts utarbetat förslag till ändringar i gällande

författningar rörande oljelagringen. De föreslagna bestämmelserna har över­

arbetats inom departementet och därvid underkastats vissa jämkningar av

huvudsakligen redaktionell art. Vid upprättandet av förslagen har utgångs­

punkten varit att den nuvarande uppbyggnaden av reglerna för oljelagring

i stort sett kan bibehållas för den kommande lagringsperioden. Erfarenheter

från den senaste oljelagringsperioden har emellertid motiverat vissa änd­

ringar och tillägg till förordningen om oljelagring m. m. och förordningen

om oljeavgift m. m. Förordningen om avskrivning å vissa oljelagringsan-

läggningar, m. m. bör vidare ändras så att den blir tillämplig även under

den föreslagna lagringsperioden.

Förslaget till ändringar i förordningen om oljelagring m. m.

1

§•

Syftet med oljelagringen har varit att säkra vår energiförsörjning. Un­

der innevarande lagringsperiod har inom den petrokemiska industrin fram­

kommit projekt, som innebär att oljan utnyttjas såsom råvara. Vid remiss­

behandlingen har hemställts att det skall klarläggas att olja använd såsom

råvara icke omfattas av lagringsplikten. Då målsättningen för vår oljelag­

ring alltjämt är att trygga landets energibehov, har genom en jämkning i

författningens inledande bestämmelse utmärkts att lagringsskyldigheten av­

ser mineralolja för energiförsörjning och sålunda icke omfattar olja, som

förbrukas såsom råvara.

2

§•

I denna paragraf anges i första stycket de olika slag av petroleumproduk­

ter, som omfattas av lagringsskyldigheten. Föreliggande förslag innebär, alt

den gällande gruppindelningen bibehålls utom i ett avseende. Redan under

48

perioden 1958—1962 har det med hänsyn till användningsområdet befun­

nits lämpligt att i en grupp sammanföra eldningsoljorna 1 och 2. Författ­

ningstexten har ändrats i överensstämmelse härmed. Gruppen övriga slag

av eldningsolja omfattar därför enligt förslaget alla övriga kvaliteter av så­

dan olja. Beträffande bensingruppen föreslås i sak ingen ändring. Liksom

hittills skall bensin för tekniskt bruk såsom industri-, extraktions- eller la-

boratoriebensin icke inrymmas under denna grupp. Detta framgår emel­

lertid tydligare om uttrycket motorbensin införes i författningstexten. Detta

uttryck ansluter också till varuslagsbenämningen i gällande tulltaxa.

Enligt bestämmelserna i denna paragraf skall oljor, tillhörande en och

samma grupp, anses likvärdiga. Inom gruppen fotogen ingår motorfotogen

samt eldnings- och lysfotogen. Förbrukningen av motorfotogen minskar

år från år under det att tendensen beträffande eldningsfotogen är den mot­

satta. Det är önskvärt att kunna få särskilt lagringen av olika fotogenkva­

liteter i görligaste mån anpassad till beredskapsbehoven. Kommittén har i

sådant syfte föreslagit att Kungl. Maj:t skulle ges möjlighet föreskriva en

procentuell fördelning av lagren på olika kvaliteter inom grupperna. Det av

kommittén åsyftade resultatet kan emellertid uppnås genom det i paragra­

fen upptagna bemyndigandet för Kungl. Maj :t att förordna om annan grupp­

indelning, då så finnes erforderligt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 19b år 1962

⁴

§•

Tillsynsmyndigheten bestämmer årligen före den 1 juli lagringsmäng-

den för envar lagringsskyldig. För närvarande kan, om den lagringsskyl-

dige ett år ej alls eller ej i tid lämnat vederbörliga uppgifter till tillsynsmyn­

digheten för lagringsskyldighetens bestämmande, icke efter den 1 juli be­

slutas att han skall hålla lager under det nästkommande året. Då någon la­

gerkvantitet ej blivit bestämd för den lagringsskyldige, kan ej heller olje-

avgift uttas av honom. Enda påföljd, som kan drabba den försumlige, är

böter. Såsom kommittén funnit är de nuvarande reglerna otillfredsställan­

de. Till paragrafen torde därför böra fogas ett nytt stycke av innebörd,

att tillsynsmyndigheten även efter den 1 juli skall kunna bestämma lager­

hållningen för den, som försummat sin uppgiftsplikt. Det torde vara tillfyl­

lest, därest tillsynsmyndighetens befogenhet i detta hänseende får utövas

intill utgången av det år, varunder lagringsskyldigheten skall fullgöras. Be­

räkningen av lagringsmängden bör ske jämlikt den allmänna regeln i 7 §

och tillämpade fördelningsgrunder. En konsekvens av regeln blir emellertid

att det av Kungl. Maj :t enligt paragrafens första stycke uppställda lagrings-

målet kommer att överskridas. Av praktiska skäl låter det sig nämligen

knappast göra att i efterhand ändra övriga lagringsskyldigas åligganden.

Det kan med utgångspunkt från hittillsvarande erfarenheter dock antas,

att de beslut tillsynsmyndigheten får att fatta efter den 1 juli varje år,

icke kommer att avse några större bränslekvantiteter. För den lagrings-

skyldiges vidkommande blir följden att han icke kan komma i åtnjutande

av eventuellt statligt lån för det kalenderår tillsynsmyndighetens beslut

avser samt att han blir skyldig erlägga oljeavgift.

49

Kungl. Maj.ts proposition nr 19k år 1962

7 § 2 mom.

Genom ett tillägg till paragrafens andra moment ges Kungl. Maj :t rätt

att föreskriva andra grunder för beräkning av basmängd för kraftindu­

striens värmekraftverk (kondens- och gasturbinverk). Härigenom erhålles

möjlighet att dämpa inverkan på lagringsskyldigheten av årssvängningarna i

förbrukningen. Dessa kraftverk är lagringsskyldiga i den mån de är stor­

förbrukare av olja. Anläggningarnas karaktär av reservkraftverk för mö­

tande av främst tillfälliga toppbelastningar samt vattenbrist vid vatten­

kraftverken, gör det önskvärt att medelsförbrukningen av bränsle under

basperioden korrigeras med hänsyn till värmekraftverkens andel i landets

totala kraftproduktion under en 1 O-årsperiod.

8—9 §§.

Olja, för vilken lagringsplikt föreligger, bör lämpligen förvaras av den

lagringsskyldige i utrymmen, som han förfogar över, på sätt som är god­

tagbart ur kontrollsynpunkt. Förslaget innebär en skärpning av nuvarande

bestämmelser, som ger den enskilde lagerhållaren möjlighet att uppdra åt

annan att för hans räkning fullgöra lagringsskyldigheten. Jag har emeller­

tid funnit det vara ur beredskapssynpunkt angeläget att den rådande frihe­

ten att inlagra olja hos annan begränsas. Avsikten är således att under kom­

mande lagringsperiod den lagringsskyldige skall begagna sig av egna eller

av honom eljest disponerade lagerutrymmen. Tillsynsmyndigheten skal!

dock, när särskilda skäl föreligger, på ansökan kunna medge en lagrings-

skyldig rätt till inlagring. Detta framgår av föreslagen ändring i 9 § första

stycket. Sådana skäl torde exempelvis föreligga, när en nytillkommen lag-

ringsskyldig icke har möjlighet att inom rimlig tid färdigställa egna lager­

utrymmen. Vidare synes kraftproducent böra få möjlighet att inlagra hos

annan sådan producent i enlighet med centrala driftledningens förslag. Jag

förutsätter även, att i vissa fall generell dispens skall kunna meddelas. Sådan

dispens synes närmast böra ifrågakomma för oljehandelsföretag, som samti­

digt är reguljär importör av olja. I de fall dispens meddelas från inlag-

ringsförbudet skall dock oljeavgift icke utgå. Detta kan utläsas av 9 § andra

stycket oljelagringsförordningen jämfört med 2 § förordningen om oljeavgift

m. m.

Förläggningen av nytillkommande skyddade lagerutrymmen bör ske på

sätt tillsynsmyndigheten under beaktande av beredskapskraven föreskriver.

En regel av detta innehåll har därför upptagits i 8 §.

14 §.

Enligt denna paragraf äger tillsynsmyndigheten för kontroll inhämta er­

forderliga uppgifter om försäljning, förbrukning och införsel av olja; där­

emot ej i fråga om lager. Delta har av kommittén ansetts vara en brist i

den nuvarande förordningen, eftersom möjlighet ej föreligger att i förekom­

mande fall erhålla lageruppgift vid andra tidpunkter än i 18 § sägs. Jag

delar kommitténs uppfattning och föreslår därför att författningstexten

ändras så att lageruppgift kan infordras, när så anses erforderligt.

50

Övergångsbestämmelser

Den nya lagringsperioden avser tiden 1963—1969. Författningsändring­

arna bör därför träda i kraft den 1 januari 1963. De som redan nu är lag-

ringsskyldiga får sin lagringskvantitet för år 1963 bestämd under inneva­

rande år. I 4 § föreslagen ändring torde därför icke böra äga tillämpning

på lagringen under år 1963. Under sistnämnda år skall lagringsmål och

lagringsmängder för år 1964 fastställas. De nya reglerna i 8 §, som begrän­

sar möjligheterna för lagringsskyldig att genom inlagring hos annan låta

denne fullgöra lagringsskyldigheten, torde icke böra tillämpas under år 1963.

Förslaget till ändringar i förordningen om oljeavgift m. m.

2

§•

Enligt gällande bestämmelser skall oljeavgift erläggas av den som erhållit

dispens från lagringsskyldigheten liksom av den som utan dispens försum­

mar att hålla lager. I båda dessa fäll har tillsynsmyndigheten bestämt den

kvantitet vederbörande skall lagra. Såsom framgått av motiveringen till 4 §

förordningen om oljelagring m. m. anser jag, att oljeavgift skall uttas även

av den, som genom underlåtenhet att lämna föreskrivna uppgifter icke fått

lagringsskyldighet bestämd i vanlig ordning. För sådan lagringsskyldig

skall tillsynsmyndigheten även under lagringsåret kunna fastställa vad han

skall hålla i lager. Dessa fall inrymmes under paragrafens första stycke b).

Till samma stycke har fogats en bestämmelse, som möjliggör uttagande av

oljeavgift av den, som inlagrar olja hos annan utan att ha erhållit vederbör­

lig dispens härför. Av första stycket a) kan motsättningsvis utläsas, att olje­

avgift ej skall utgå, därest den lagringsskyldige fått dispens från inlagrings-

förbudet.

Kiingl. Maj.ts proposition nr 19b år 1962

3 §•

Oljeavgifterna har i förslaget reviderats med hänsyn till rådande oljepri­

ser och kostnader för byggande av lagringsutrymmen.

Oljeavgift torde böra utgå med 35 kronor för motorbensin, 31 kronor för

fotogen, 26 kronor för motorbrännolja, 24 kronor för eldningsolja 1 och 2

samt 25 kronor för övriga slag av eldningsolja, allt beräknat efter kubik­

meter och år. Då fråga är om skyddad lagring, skall enligt förslaget avgiften

liksom för närvarande förhöjas med sex kronor.

5

§■

Enligt gällande förordning beräknas oljeavgift för brist i oljelager efter

en schematisk metod. Har brist yppats vid granskning av den lagringsskyl-

diges uppgift om lagerställning en viss dag, skall bristen anses ha uppkom­

mit vid ingången av den kalendermånad, då uppgiften enligt förordningen

om oljelagring m. m. skulle ha inkommit. Upptäcks däremot brist vid in­

spektion av oljelager eller vid granskning av den lagringsskyldiges handels-

böcker eller affärshandlingar, anses bristen ha inträtt med den kalender­

51

månad då kontrollen skett. Bristen anses vidare bestå i oförändrad omfatt­

ning från nämnda tidpunkter till dess efter meddelat föreläggande rättelse

skall ha skett.

Granskningen av att den lagringsskyldige håller föreskriven mängd olja i

lager sker med ledning av de uppgifter över lagren, som han varje månad

skall tillställa tillsynsmyndigheten. Tillsynsmyndigheten företar vidare ge­

nom särskild revisor fortlöpande stickprovskontroll av lageruppgifterna ge­

nom avstämning av desamma mot den lagringsskyldiges bokföring. Härut­

över må erinras om att tillsynsmyndigheten enligt förordningen har möjlig­

het att vid sidan om den rutinmässiga kontrollen föranstalta om särskild

undersökning av lagerhållningen genom inventering och besiktning. I det

fall kontroll av lager uppgifterna sker jämväl genom särskild avstämning

mot den lagringsskyldiges bokföring, kan det hinna förflyta en månad innan

brist blivit konstaterad. Det kan också tänkas att en i uppgiften konstate­

rad brist vid avstämningen visar sig vara större. Enligt gällande bestäm­

melser är det tveksamt, om oljeavgift i sådana fall kan tas ut redan från den

månad, då uppgiften skolat lämnas. Kommittén, som hyst den uppfattning­

en att i dylika fall oljeavgift bör utgå för sagda månad, enär kontrollen

skett i direkt samband med uppgiftsgranskningen, har föreslagit sådan

ändring av paragrafen att den nuvarande oklarheten i förordningen undan­

röjs. .lag tillstyrker vad kommittén i detta hänseende föreslagit.

Övergångsbestämmelser

Förordningen torde böra träda i kraft samtidigt med förordningen om änd­

ring i förordningen om oljelagring m. m. För år 1963 bör dock oljeavgift

uttas med nu gällande belopp. Stadgande härom har intagits i övergångsbe­

stämmelserna.

Förslaget till ändringar i förordningen om avskrivning å vissa oljelagrings-

anläggningar, m. m.

I syfte att underlätta genomförandet av nuvarande lagringsprogram har i

förordningen den 5 december 1958 (nr 575) om avskrivning å vissa olje-

lagringsanläggningar, m. m. föreskrivits vissa förmånligare avskrivnings-

och värderingsregler i beskattningshänseende beträffande skyddade lag-

ringsanläggningar och beredskapslager. Dessa bestämmelser föreslås skola

gälla även för den nu föreslagna lagringsperioden och avse skyddade anlägg­

ningar, som färdigställes till och med det beskattningsår för vilket taxering

sker år 1973.

Kungl. Maj.ts proposition, nr 194 år 1962

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

genom proposition föreslå riksdagen att

dels godkänna de riktlinjer rörande beredskapslagring av

olja, som jag förordat i det föregående;

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 19A år 1962

dels ock antaga förslag till

1) förordning om ändring i förordningen den 31 maj 1957

(nr 343) om oljelagring m. in.;

2) förordning om ändring i förordningen den 31 maj 1957

(nr 344) om oljeavgift m. m.; samt

3) förordning om ändring i förordningen den 5 december

1958 (nr 575) om avskrivning å vissa oljelagringsanlägg-

ningar, m. m.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Re-

genten, att till riksdagen skall avlåtas proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Christina Gartz

Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 621145