2

Kungl. Maj:ts proposition nr 196 år 1962

Utdrog av protokollet över jorclbruksörenden, hållet inför Höns

Kungl. Höghet Rcgenten, Hertigen av Halland, i stats­

rådet å Stockholms slott den 2 november 1962.

Närvarande:

Statsministern ERLANDER, ministern för utrikes ärendena NILSSON, stats­

råden S^träng, A^ndersson, L^indström, L^ange, L^indholm, K^ling,

S^koglund, E^denman, J^ohansson, ^af G^eijerstam, H^ermansson, H^olmqvist,

A^spling.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, anmäler efter

gemensam beredning med chefen för finansdepartementet fråga om statligt

stöd till förbättrad torrläggning av Iivismaredalen m. fl. områden i Örebro

län samt anför följande.

Genom beslut den 30 juni 1949 uppdrog Kungl. Maj:t åt lantbruksstyrelsen

att låta verkställa de utredningar, som kunde befinnas lämpliga, rörande

åtgärder för torrläggning av vattenskadade marker invid Hjälmaren och i

Kvismaredalen i Örebro län. I skrivelse den 30 november 1960 lämnade sty­

relsen redovisning för dittills verkställda undersökningar och fogade därtill

bl.a. teknisk utredning av lantbruksingenjören i Örebro län. Över skrivelsen

avgav styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök yttrande.

Den 15 mars 1961 anmodades lantbruksstyrelsen att utföra vissa ytterligare

undersökningar i syfte att belysa ämnet.

I skrivelse den 23 januari 1962 inkom lantbruksstyrelsen med redogörelse

för nämnda ytterligare undersökningar samt med förslag rörande de ifråga­

satta torrläggningsåtgärderna. Till skrivelsen hade fogats ekonomisk utred­

ning upprättad inom lantbruksstyrelsen, utredning angående åtgärdernas be­

tydelse för samhällsutvecklingen upprättad genom länsstyrelsens i Örebro

län försorg samt yttranden av länsstyrelsen och lantbruksnämnden i Örebro

län ävensom av Hjälmarens och Kvismarens sjösänkningsbolag.

På uppdrag av Kungl. Maj:t den 27 april 1962 har lantbruksstgrelsen i

skrivelse den 13 september 1962 redovisat resultatet av vissa kompletterande

utredningar samt lämnat förslag till statens medverkan till finansieringen

av avdikningsåtgärder och övriga rationaliseringsåtgärder i Kvismaredalen,

Mosjöbotten och Västra Mosjön. Styrelsen har därvid dels i samråd med

sjöfartsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, kommerskollegium, statskontoret samt

länsstyrelserna i Södermanlands och Örebro län verkställt utredning rörande

återverkningarna i Hjälmaren och dess utlopp av torrläggningsåtgärder i

nyssnämnda områden, dels i samråd med lantmåteristyrelsen och länssty­

relsen i Örebro län och i kontakt med berörda kommuner och markägare

verkställt utredning rörande omfattningen av erforderliga rationaliserings­

åtgärder i Kvismaredalen, Mosjöbotten och Västra Mosjön.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 196 år 1962

rande översvämningar. Detta beror på att de torrlagda markerna överst

bestod av ett mer eller mindre djupt lager kärrtorvjord, som genom bruk-

ningen komprimerades och bortodlades, varigenom markytan sänkts med

en å två centimeter per år. Vidare har vattenföringen vid flöden ökat i

Täljeån till följd av dikningar uppströms. På grund härav har torrläggningen

måst förbättras en gång i Västra Mosjön och två gånger i Mosjöbotten.

I Kvismare kanal har däremot endast rensningar utförts.

Sedan 1945 har undersökningar pågått rörande möjligheterna att för­

bättra torrläggningen i Kvismaredalen. De förberedande undersökning­

arna, som utfördes av lantbruksingenjören i länet, visade, att snabba

åtgärder var nödvändiga om Kvismaredalen skulle kunna behållas för jord­

bruksproduktion. Så småningom vidgades undersökningarna till att avse

även Mosjöbotten och Västra Mosjön, där förbättrad torrläggning ånyo blivit

aktuell. Under de första utredningsåren undersöktes bl. a. möjligheterna att

genom en ny sänkning av Hjälmaren komma till rätta med översvämnings-

problemen. Då detta visade sig vara en mindre lämplig väg, övergick man

till att pröva förutsättningarna för att göra invallningar. Bl. a. färdigställdes

1957 en provinvallning omfattande en areal av omkring 450 ha. Till kostna­

derna för de utredningar, som gjorts sedan 1949, har anvisats omkring

270 000 kr. av statsmedel.

Nuvarande förhållanden. Bygden omkring Täljeån och Kvismare kanal

utgör ett tättbebyggt område av såväl jordbruks- som industrikaraktär. Inom

jordbruket i bygden har under senare tid återhållsamhet med investeringar

i bl. a. byggnader kunnat förmärkas, sannolikt i avvaktan på beslut i frågan

om att förbättra torrläggningen. Viss planläggning och även investeringar

i tätorter i och intill de vattenskadade områdena är likaledes beroende av

frågans lösning.

Den utveckling mot allt sämre avdikningsförhållanden, som nämnts i det

föregående, har nu medfört att omkring 12 300 ha åker är vattenskadade.

Därav hänför sig 5 300 ha till invid Hjälmaren belägna marker, 5 200 ha

till Kvismaredalen, 1 000 ha till Mosjöbotten och 800 ha till Västra Mosjön.

Ytan på markerna utmed Hjälmaren har sänkts betydligt. Området lider

nu av såväl hög- som medelvattenskador. Större delen av de bättre jordarna

eller nära 1 000 ha har invallats. Andra delar av de vid sänkningen av Hjäl­

maren torrlagda arealerna brukas inte längre som åker, beroende på att

torvjorden underlagrats av stenig morän, som inte lämpar sig för odling.

Ytsänkningen i Kvismaredalen uppgår hittills till genomsnittligt 70 centi­

meter. Såväl hög- som medelvattenskador förekommer. Omkring en tredjedel

av området har ett torvjordslager som är mindre än 30 centimeter djupt.

Torvjorden är i genomsnitt 55 centimeter djup och är i regel lagrad på

gyttjig lera. Sammanlagt 680 ha har invallats. Syneförrättning för invall-

ning av ytterligare ett område har sökts, men vilar f. n.

Även i Mosjöbotten och Västra Mosjön har ytsänkningen varit kraftig. Nu­

mera är dock det ytliga torvjordslagret i stort sett bortodlat och man har

Kungl. Maj:ts proposition nr 196 dr 1962

5

nått ner till den underliggande gyttjiga leran. Därmed upphör ytsänkningen.

Områdena besväras av översvämningar vid flöden. Syneförrättningar avse­

ende förbättrad torrläggning har sökts för de båda områdena.

När det gäller de nuvarande fastighets förhållandena i Kvismaredalen, Mo-

sjöbotten och Västra Mosjön framgår bl. a. följande av utredningarna.

Antalet brukningsenheter, till vilka hör mark inom områdena, utgör 636.

De har en totalareal av ca 24 000 ha, varav 16 000 ha utgör åker. Av åker­

arealen ligger 44 procent eller 7 000 ha inom de vattenskadade områdena.

Av brukningsenheterna har 65 procent 2—20 ha åker, 38 procent 20—50 ha

åker och 7 procent mer än 50 ha åker. Genomsnittligt har antalet ägoskiften

per brukningsenhet beräknats överstiga 3,5. Storleksfördelningen och ägo­

splittringen varierar betydligt mellan olika delområden. Vissa områden domi­

neras således av storjordbruk, medan andra områden är uppdelade på små,

ofta illa arronderade brukningsenheter.

Bebyggelsen ligger på brukningsenheternas fastmarksdelar, vilket gör att

avståndet från brukningscentrum till de nu vattenskadade åkrarna ofta upp­

går till tre å fyra kilometer. Bebyggelsen ligger i rad längs en byväg eller

ibland utspridd inom hemmanet, över 90 procent av bostäderna är i tillfreds­

ställande skick. Ekonomibyggnaderna är inte av samma goda standard

som bostäderna, men har dock som regel underhållits väl. Av ladugår­

darna redovisas 33 procent som otillfredsställande. Vid 37 procent av

brukningsenheterna har mjölkproduktionen upphört. Inom området är jord­

bruksproduktionen i stället i stor utsträckning inriktad på spannmål.

Av lantbruksstyrelsen redovisade utredningar oeh förslag. I de utred­

ningar, som verkställts i fråga om ytterligare torrläggningsåtgärder i Kvis­

maredalen, Mosjöbotten och Västra Mosjön, redovisas vissa överväganden

rörande torrläggningsåtgärdernas betgdelse för bggden. Såsom utgångspunkt

för dessa överväganden diskuteras de alternativ, som kan föreligga för den

framtida markanvändningen inom de vattenskadade områdena. De alterna­

tiv, som därvid är möjliga, anges vara å ena sidan bibehållet jordbruk genom

torrläggning och å andra sidan försumpning med övergång till impediment.

Till stöd för denna slutsats uttalas bl. a. följande.

Möjligheterna att undvara torrläggningsåtgärderna genom skogsplantering

av åkern eller genom förändrad driftsform har övervägts. Det har därvid

konstaterats att det med hänsyn till de återkommande, långvariga översväm­

ningarna inte torde vara möjligt att överföra annat än mindre områden till

skogsmark. Risk föreligger nämligen att plantorna kvävs. Vid bibehållet jord­

bruk har driftsform inriktad på animalieproduktion och med åkern utnytt­

jad för vallodling ansetts vara den lämpligaste, om torrläggning ej kommer

till stånd. Ytsänkningen elimineras dock inte helt genom övergång till sådan

driftsform. En sådan driftsomläggning skulle därför endast i någon mån för­

dröja försumpningen, men inte göra det möjligt att på längre sikt bibehålla

jordbruket i området. Några andra godtagbara alternativ att utnyttja mar­

ken vid utebliven torrläggning har inte framkommit.

Rörande de konsekvenser eu försumpning kan väntas medföra anförs föl­

jande i länsstyrelsens i Örebro län utredning angående torrläggningsåtgär­

dernas betydelse för samhällsutvecklingen i bygden.

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 196 år 1962

Om den nu vattenskadade åkerarealen 1975 är helt obrukbar, beräknas

jordbruksbefolkningen i området då ha minskat med 900—1 000 personer

utöver den minskning, som vid bibehållen åkerareal väntas till följd av den

pågående strukturrationaliseringen. Inräknas även servicenäringarna beräk­

nas försumpningen förorsaka en folkminskning av 1 200—1 300 personer.

Åtskilliga sociala problem väntas uppkomma inom den befolkning, som

under allt större svårigheter dröjer sig kvar inom det av försumpningen be­

rörda området. Att uppge en bygd kan vidare inverka menligt på hela trak­

tens attraktivitet och därmed få ytterligare konsekvenser på befolknings­

utvecklingen.

Av utredningarna framgår vidare, att försumpning av området beräknas

medföra förlust av eller inskränkt nytta av investeringar i bl. a. byggnader

och anläggningar till betydande värden. För de berörda tätorterna beräknas

en sammanlagd sådan förlust av omkring 11 400 000 kr. För glesbygden —

jordbruken ej inräknade — uppges motsvarande belopp till ca 3 600 000 kr.

Den bebyggelse vid jordbruken, som väntas bli överflödig, värderas till

10 000 000 kr. Skillnaden mellan markvärdet utan byggnader i torrlagt skick

och i försumpat skick beräknas slutligen till 14 000 000 kr. för hela det

vattenskadade området.

Ur jordbrukssynpunkt anses områdena vara bland de bästa inom Örebro

län. Åkrarna ger, när de inte besväras av översvämningar, mycket goda

skördar. Vidare är byggnaderna väl underhållna och av övervägande god

beskaffenhet. Även om fastighetsstrukturen merendels är otillfredsställande

i vissa delar av områdena, så är förutsättningarna ur bl. a. topografisk syn­

punkt gynnsamma för att tillskapa ändamålsenliga brukningsenheter.

Länsstyrelsen i Örebro län anser, att det samhälleliga intresset av att torr-

läggningsåtgärder genomförs i Kvismaredalen, Mosjöbotten och Västra Mo-

sjön är så betydande, att samhällets stöd är motiverat även ur andra syn­

punkter än de jordbruksekonomiska. Såväl lantbruksstyrelsen som övriga

myndigheter, som har uttalat sig i ärendet, finner att det ur både jordbrukets

och det allmännas synpunkt är angeläget att torrläggning kommer till stånd.

Det förslag till torrläggningsåtgårder, som förordats i utredningarna, syf­

tar till fullständig torrläggning av Kvismaredalen, Mosjöbotten och Västra

Mosjön genom reglering av Täljeån över en sträcka av ca 40 kilometer. Det

anses vara lämpligt att genomföra torrläggningen i de tre områdena sam­

tidigt, eftersom en åtgärd i något av de övre områdena medför krav på kom­

penserande åtgärder nedströms.

Torrläggningsåtgärderna i Kvismaredalen föreslås utförda dels genom

vidgning av Kvismare kanal, dels genom ett antal lokalinvallningar. Dessa

kan utföras oberoende av varandra. Genom pumpar kan sedan vattenståndet

inom varje område hållas vid lämplig nivå. Denna nivå kan varieras om det

behövs, t. ex. på grund av ytsänkning. De f. d. sjöarna Östra och Västra Kvis-

maren skall lämnas i det närmaste orörda. Härigenom erhålls möjlighet att

tillgodose naturvårdsintresset. Inom en del av östra Kvismaren har för övrigt

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 196 år 1962

nell drift lämpade fält, bör enligt ämbetsverken goda vinster kunna erhållas

genom yttre rationalisering. Rörande riktlinjerna för den yttre rationalise­

ringen uttalas bl. a. följande.

För bedömningen av behovet av och förutsättningarna för yttre rationali­

sering har de brukningsenheter, som har ägor inom eller i anslutning till

torrläggningsområdena, hänförts till ett antal behandlingsområden. De om­

råden, för vilka genomgripande fastighetsreglering ansetts erforderlig, om­

fattar sammanlagt ca 12 000 ha, varav ca 8 000 ha åker. Härav bör i första

hand vissa delar omfattande ca 5 000 ha, varav 4 000 ha åker, komma i fråga

för åtgärder. För en areal av ca 9 000 ha, varav ca 5 000 ha åker, förordas

successiv rationalisering.

För att kunna genomföra den yttre rationaliseringen krävs intresse härför

från markägarnas sida samt tillgång till erforderlig kompletteringsmark,

s. k. rationaliseringsreserv. Den första förutsättningen uppges vara uppfylld.

I varje fall föreligger ett stort intresse för kompletteringsförvärv. För att öka

befintliga brukningsenheter med 5—20 ha åker till en storlek av 25 ha åker

beräknas behovet av rationaliseringsreserv till ca 2 000 ha åker. F. n. äger

lantbruksnämnden 150 ha. Inom flera områden är en snar förbättring av

fastighetsförhållandena så angelägen, att fastighetsregleringar kan behöva

komma till stånd, innan den beräknade rationaliseringsreserven hunnit an-

skaffas. Det förutsätts, att i sådana fall regleringarna fullföljs genom succes­

siva åtgärder för att förstora brukningsenheterna.

Beträffande tidsplan och turordning för torrläggningens och rationalise-

ringsåtgärdernas utförande uttalar lantbruksstyrelsen och lantmäteristyrel-

sen, att det är angeläget att åtgärderna beträffande huvudkanalen med hän­

syn bl. a. till de betydande allmänna intressen de berör kommer till utförande

snabbt. Samtidigt med arbetena i huvudkanalen torde även invallningarna i

Mosjöbotten komma att utföras. Invallningarna i Kvismaredalen samt övriga

fullföljdsåtgärder avseende yttre och inre rationalisering väntas sedan ske

efter hand under en relativt lång tidsperiod.

Vidare anför ämbetsverken, att en samlad insats från samtliga rationali-

seringsorgan bör eftersträvas i samband med de olika åtgärdernas genom­

förande. Strukturrationalisering, invallning och övriga markförbättringar

bör så vitt möjligt genomföras i ett sammanhang med ledning av de över­

siktliga planerna. För att ett gott resultat skall erhållas bör rationaliserings-

åtgärderna kombineras med driftsrådgivning.

Frågan om finansieringen av de föreslagna åtgärderna har ingående be­

handlats av lantbruksstyrelsen. Till kostnaderna för arbetena i huvudkana­

len föreslår styrelsen i likhet med lantbruksnämnden i Örebro län, att stats­

bidrag beviljas med 50 procent vad gäller Kvismaredalen och med 40 procent

i fråga om Mosjöbotten och Västra Mosjön. Till utgifterna för huvudkanalen

har därvid hänförts även invallningskostnaderna i Mosjöbotten. Storleken

av statsbidragen motiveras bl. a. av det allmännas intresse att torrläggningen

kommer till stånd. Vid överläggningar med representanter för de berörda

kommunerna har det bedömts möjligt att från kommunerna erhålla bidrag

Kungl. Maj.ts proposition nr 196 år 1962

9

motsvarande halva statsbidraget till nämnda åtgärder. Några bindande ut­

fästelser härom har dock inte lämnats. Lantbruksstyrelsen föreslår, att utfäs­

telserna om statsbidrag skall gälla under villkor att berörda kommuner

gemensamt tillskjuter ett belopp, som uppgår till minst hälften av stats­

bidraget.

Med hänsyn bl. a. till att fullföljdsåtgärderna i vissa delområden sannolikt

inte kommer att utföras förrän om åtskilliga år, bör enligt lantbruksstyrel-

sens mening nu endast anges de grunder enligt vilka statligt stöd bör utgå

till sådana åtgärder. Beslut om statligt stöd enligt dessa grunder bör fattas

av vederbörande rationaliseringsorgan från fall till fall, när anläggningarna

blir aktuella. Härvid bör de allmänna villkor om investeringarnas räntabili­

tet, som anges i kungörelsen den 11 juni 1948, nr 342, angående statligt stöd

till jordbrukets yttre och inre rationalisering m. m. (rationaliseringskungörel-

sen), givetvis iakttas. I fråga om grunder för stödet till fullföljdsåtgärderna

uttalar styrelsen bl. a. följande.

För att få igång önskvärd yttre rationalisering i anslutning till fullföljds­

åtgärderna i övrigt är det av särskild betydelse bl. a. att markägarnas med­

verkan till fastighetsregleringsåtgärderna kan vinnas i största möjliga ut­

sträckning. Med hänsyn härtill bör markägarnas intresse för sådana åtgär­

der stimuleras i enlighet med de principer, som återspeglas i bestämmelserna

1 14 § rationaliseringskungörelsen. I de fall lokalinvallningar och andra inre

rationaliseringsåtgärder berör områden, som är i behov av genomgripande

fastighetsrationalisering, bör sammankoppling ske mellan investeringarna

och erforderlig fastighetsreglering enligt 14 § tredje stycket rationaliserings­

kungörelsen. Om statsbidrag med 50 procent skall kunna utgå till dylika

åtgärder, bör sålunda krävas att sannolika skäl talar för att fastighetsregle­

ring kan sättas igång och på lämpligt sätt genomföras. Formerna för sam­

mankopplingen bör emellertid inte nu fastlåsas. Det bör ankomma på lant­

bruksnämnden och överlantmätaren att i varje särskilt fall bedöma om dessa

villkor är uppfyllda. Om överlantmätarens mening avviker mot lantbruks­

nämndens i sådan fråga, gäller enligt anvisningar till rationaliseringskun­

görelsen, att beslutet skall underställas lantbruksstyrelsens prövning. Lant­

bruksstyrelsen samråder i sådana ärenden med lantmäteristyrelsen.

I sådana fall då omfattande fastighetsreglering inte krävs bör statsbidrag

utgå enligt bestämmelserna i 14 § andra stycket rationaliseringskungörelsen.

Detta innebär att, då åtgärd sker i anslutning till yttre rationalisering av

mera väsentlig omfattning, statsbidrag kan beviljas med 40 procent av kost­

naderna och i övriga fall med 25 procent. Del torde även kunna uppstå fall,

då det kan erfordras statsbidrag utöver vad som kan beviljas enligt bestäm­

melserna i kungörelsens 14 §. Kungl. Maj:t har i sådana fall möjlighet att

jämlikt bestämmelserna i 15 § samma kungörelse bevilja förhöjt bidrag.

Även särbestämmelsen i 12 § tredje stycket torde kunna bli tillämplig i vissa

fall.

Till kostnaderna för åtgärderna i huvudkanalen och för invallningarna i

Mosjöbotten beräknar lantbruksstyrelsen medelsbehovet för statsbidrag till

2 470 000 kr. Utbetalning av detta belopp beräknas komma att ske med ca

500 000 kr. årligen under fem år från budgetåret 1965/66. Då det inte är

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 196 år 1962

möjligt att bedöma i vilken takt fullföljdsåtgärdema i form av yttre och inre

rationalisering kommer att utföras, kan motsvarande beräkning av det årliga

medelsbehovet för dessa åtgärder inte göras. Det kan dock antas att åtgär­

derna kommer att spridas ut över en relativt lång tidsperiod. Det årliga

behovet av bidragsmedel bör därför tillgodoses inom gängse bidragsramar

under anslaget för bidrag till jordbrukets rationalisering.

För finansiering av åtgärderna antas markägarna komma att efterfråga

även statlig kreditgaranti för lån. Styrelsen anser dock att behovet av kredit­

garanti bör tillgodoses inom de normala lånegarantiramarna.

Vid utredningsarbetet har även behandlats frågor rörande torrlåggnings-

åtgärdernas inverkan på Hjälmaren. Sålunda har lantbruksstyrelsen i sam­

råd med sjöfartsstyrelsen. vattenfallsstyrelsen, kommerskollegium, statskon­

toret samt länsstyrelserna i Södermanlands och Örebro län samt med anlitan­

de av särskild expertis verkställt utredning rörande i första hand återverk­

ningarna på vattenståndet och avrinningsförhållandena i Hjälmaren av åt­

gärder för torrläggning av Kvismaredalen, Mosjöbotten och Västra Mosjön.

Därefter har kostnaderna för eventuellt erforderliga åtgärder i Hjälmaren

beräknats samt fördelningen av dessa kostnader mellan olika intressenter

övervägts. Av det resultat som framkommit vid detta arbete framgår att

inverkningarna på Hjälmaren blir ringa och att kostnaden för eventuella åt­

gärder för att kompensera sådana inverkningar ej torde överstiga 240 000 kr.

Som motiv härför anförs i huvudsak följande.

Sänknings- och invallningsåtgärderna inverkar mycket litet — normala år

endast med en tillfällig höjning av 0,5 centimeter under några dagar vid vår­

flodens början — på vattenståndet i Hjälmaren och dess utlopp. Därjämte

förekommer denna inverkan sällan. Beräkningar för ett par år med kraftiga

vårflöden — då övre dämningsgränsen för Hjälmaren överskreds under

80 resp. 60 dagar — visar, att om torrläggningsåtgärderna vid dessa tillfällen

varit genomförda, skulle dämningsgränsen ha passerats ett å två dygn tidi­

gare än som ändock skedde. Detta skulle ha inneburit att vattennivån under

några dagar tillfälligt höjts med fyra resp. sju centimeter. Högsta vattenstån­

det skulle dock inte ha blivit högre och vattenytan skulle ha återgått till

normalt läge något tidigare. Det kan ifrågasättas om inte denna ringa inver­

kan bör kunna tillåtas utan kompensationsåtgärder beträffande vattenstån­

den och därmed förenade intressen.

Bedöms det vid rättslig prövning — med hänsyn till jordbruken kring

Hjälmaren — att åtgärder ändå skäligen bör vidtas för att kompensera den

obetydliga inverkan på Hjälmarens vattenstånd, som kan förekomma, visar

utredningen, att det är tillräckligt att en mindre rensning vidtas vid Biby

broläge i Hjälmarens utlopp. Kostnaderna för denna rensning beräknas

inte överstiga 240 000 kr. Kraftverksintresset påverkas knappast av bortfallet

av flödesmagasin i Kvismaredalen. Den eventuella åtgärden i Biby kan må­

hända medföra någon kraftförlust. Det kapitaliserade värdet av denna för­

lust kan emellertid knappast vara större än 20 000 kr. Ingreppen bedöms ej

medföra risk för skada av någon betydenhet för övriga intressen i Hjälmaren

eller dess ullopp. För den eventuella kostnaden för kompensationsåtgärd är

det blivande torrläggningsföretaget betalningsansvarigt.

föregående, har lantbruksstyrelsen med instämmande av samrådsmyn-

dighetema nu framlagt förslag i ämnet. Däri förordas i första hand vidg­

ning av Täljeån och dess kanaliserade del — Kvismare kanal — samt

såsom fullföljdsåtgärder invallningar och viss annan inre rationalise­

ring. I anslutning därtill framförs synpunkter på behovet att främja

den yttre rationaliseringen. Myndigheterna har vidare föreslagit, att

statligt stöd i förhållandevis stor omfattning skall utgå till kostnaderna

för torrläggningsåtgärderna och därmed direkt sammanhängande full­

följdsåtgärder. Dessa kostnader har beräknats till omkring 15 000 000 kr.

Beträffande den närmare innebörden av förslagen torde få hänvisas till

redogörelsen i det föregående.

1959 års riksdag (prop. 148; JoU 30; rskr. 284) har uttalat, att vid

prövning av frågor om statligt stöd till åtgärder för inre rationalisering,

till vilka hänförs bland annat torrläggning, bör beaktas att åtgärderna ur

såväl företagsekonomisk som samhällsekonomisk synpunkt bör bidra till

en sund investeringsverksamhet inom jordbruket. Mot bakgrunden härav

samt rådande avsättningsläge för jordbruksprodukter bör enligt min

uppfattning stor försiktighet iakttas då fråga är om förhållandevis kost­

samma och mera omfattande torrläggningsåtgärder.

Det framgår av det utförda utredningsarbetet, att Kvismaredalen och

de båda andra nu aktuella områdena innefattar några av de bästa jord-

bruksjordama inom Närkes slättbygd. Brukningsenheterna har till över­

vägande de! byggnader av god beskaffenhet. Topografiska och andra för­

utsättningar synes föreligga att genom yttre rationalisering i betydande

utsträckning öka storleken och förbättra arronderingen av bruknings­

enheterna. Om torrläggningen förbättras torde rationell och lönsam jord­

bruksproduktion framgent kunna bedrivas inom områdena. Redan ur

allmän jordbruksekonomisk synpunkt är det enligt min mening moti­

verat att ytterligare investeringar sker inom jordbruksföretagen i trakten.

Härtill kommer dock att fortsatt försumpning av områdena, vilken

medför att de ej kommer att kunna utnyttjas för produktiva ändamål,

torde föranleda ekonomiska och sociala konsekvenser av stor räck­

vidd inte endast för direkt berörda jordbrukare utan även för befolk­

ningen i övrigt inom bygden. Utebliven torrläggning har sålunda upp­

skattats medföra värdeförluster för jordbruksföretag på omkring 24 000 000

kr. Enligt av länsstyrelsen i Örebro län gjord uppskattning uppkommer

härjämte förlust av eller inskränkt nytta av investeringar på 15 000 000 kr.

i anläggningar och byggnader utanför jordbruket. Folkmängden uppges

av länsstyrelsen komma att minska med omkring 1 300 personer utöver

vad som följer av den mera normala befolkningsrörelsen. Från skilda

håll har betonats att det råder stor osäkerhet hos befolkningen i bygden

beträffande framtidsutsikterna om försumpningen får fortsätta. Kravet

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 196 år 1962

Kungl. Maj.ts proposition nr 196 dr 1962

13

på att förbättra torrläggningen i de aktuella områdena måste sålunda

bedömas jämväl ur samhällsekonomisk synpunkt.

Mot bakgrunden av det anförda anser jag, att det är ett betydande

allmänt intresse att torrläggningen i Kvismaredalen, Mosjöbotten och

Västra Mosjön förbättras så att jordbruksjorden ej längre besväras av

vattenskador. De av lantbruksstyrelsen beräknade kostnaderna härför,

i runt tal 15 000 000 kr., måste bedömas mer än väl komma att uppvägas

av de direkta och indirekta vinsterna. Givet är dock att utgifterna ej helt

kan bäras av de berörda jordbrukarna. Med hänsyn härtill och till i det

föregående angivna allmänna skäl förordar jag, att statligt ekonomiskt

stöd och annan medverkan lämnas till torrläggningsåtgärdernas genom­

förande. I anslutning härtill vill jag erinra om att berörda kommuner

enligt vad lantbruksstyrelsen redovisat ställt i utsikt att de kommer att

lämna bidrag till kostnaderna i viss angiven utsträckning. Jag finner att

det med hänsyn till nyttan för bygden av torrläggningen är väl motiverat

att kommunerna lämnar bidrag.

Innan jag övergår till de regler, som bör gälla för statens medverkan,

vill jag något behandla målsättningen för torrläggningen och rationali-

seringsåtgärderna i övrigt. Den primära åtgärden för att fullständig torr­

läggning skall kunna ernås är enligt lantbruksstyrelsens utredningar att

Täljeån och Kvismare kanal vidgas i enlighet med i ärendet redovisade

översiktliga planer. I så nära anslutning härtill som möjligt bör i den

utsträckning lantbruksstyrelsen angivit utföras fullföljdsåtgärder i form

av invallningar, täckdikning m. m. Det är också angeläget att yttre ratio­

nalisering kommer till stånd i sammanhanget. Den av lantbruksstyrelsen

och lantmäteristyrelsen framlagda översiktliga planen för sådan rationa­

lisering synes mig vara väl ägnad att ligga till grund för det fortsatta

arbetet i denna del. Nämnda rationaliseringsåtgärder bör följas upp

genom driftsrationalisering.

Genomförandet av de nyss angivna åtgärderna torde, såsom lantbruks­

styrelsen framhåller, på grund av deras omfattning ta relativt lång tid

i anspråk. Stora arbetsinsatser kommer att krävas av lantbruksnämnden

och lantmäterimyndigheten samt i vissa delar även av hushållnings­

sällskapet och skogsvårdsstyrelsen. En viktig del av statens medverkan

består därför i att rationaliseringsorganen avdelar personal för ändamå­

let och att det tillses att organens insatser nära samordnas. Enligt min

mening bör riktlinjerna för verksamheten lämpligen behandlas vid det

organiserade samråd under landshövdingens ledning, som jämlikt beslut

av 1959 års riksdag (prop. 148; JoU 30; rskr. 284) bör äga rum mellan

de förut nämnda organen inom länsrådets ram. Till överläggningarna

bör även representanter för berörda kommuner och andra intressenter

kunna kallas. Härigenom bör också naturvårdssynpunktema kunna fram­

föras. Vederbörande centrala myndigheter bör — i erforderlig utsträck­

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 196 dr 1962

ning genom att de samlade personalresurserna omdisponeras — avdela

särskild personal för att i första hand ägna sig åt de olika arbetsuppgif­

terna inom Kvismaredalen, Mosjöbotten och Västra Mosjön. Det synes

mig vara lämpligt att, såsom fallet varit i vissa delar av utrednings­

arbetet, den personal inom rationaliseringsorganen som stadigvarande

blir sysselsatt med uppgifterna i fråga, sammanförs till en särskild arbets­

grupp. Formella beslut i förrättningsfrågor och rörande det statliga eko­

nomiska stödet m. m. bör dock i gängse ordning fattas av vederbörande

länsorgan. Kostnaderna för rationaliseringsorganens insatser torde kunna

täckas inom vederbörande myndigheters ordinarie avlönings- och omkost-

nadsanslag. För att bestrida eventuella kostnader för särskilda under­

sökningar genom utomstående expertis bör dock Kungl. Maj:t kunna

ställa medel till förfogande ur anslaget Bidrag till jordbrukets rationa­

lisering, in. m.

För vissa av de arbetsuppgifter, främst förrättningsåtgärder, som an­

kommer på lantbruksnämnden och lantmäterimyndigheten, skall enligt

lantbruksnämndstaxan och lantmäteritaxan uttas ersättning av mark­

ägarna. I förut nämnda beslut den 27 april 1962 har Kungl. Maj:t bemyn­

digat lantbruksstyrelsen att utan kostnad för fastighetsägarna låta upp­

rätta detaljplan för vissa avdikningsåtgärder inom Mosjöbotten och Västra

Mosjön samt att i samråd med lantmäterimyndigheten utföra viss annan

planläggning. För att stimulera till att förrättningar och andra åtgärder

av olika slag snabbt kommer till stånd och för att underlätta en smidig

handläggning bör enligt min mening inom hela området kostnaderna

för att upprätta erforderliga detaljplaner, för projekteringsarbetet samt

för förrättningar av olika slag i fortsättningen stanna på statsverket.

Kungl. Maj:t torde äga besluta härom.

Regler rörande stödgivningen till investeringskostnader för torrlägg­

ning och fullföljdsåtgärder ges i kungörelsen den 11 juni 1948, nr 342,

angående statligt stöd till jordbrukets yttre och inre rationalisering m. m.

(rationaliseringskungörelsen). Dessa regler innebär i huvudsak, att stats­

bidrag normalt utgår med 25 procent av kostnaderna. Står åtgärderna

i samband med yttre rationalisering av viss i kungörelsen angiven om­

fattning kan dock bidrag utgå med 40 respektive 50 procent. Härutöver

har Kungl. Maj:t möjlighet, att då vissa särskilda skäl föreligger, medge

högre statsbidrag än som eljest skulle kunna utgå. För att underlätta

finansieringen kan, förutom statsbidrag, även statlig lånegaranti beviljas.

I fråga om stödgivningen till de i Kvismaredalen, Mosjöbotten och

Västra Mosjön aktuella åtgärderna har lantbruksstyrelsen och samråds-

myndighetema föreslagit att viss avvikelse skall kunna ske från nyss

nämnda regler. Sålunda förordar styrelsen, att statsbidrag skall utgå

med 50 procent till kostnaderna för arbetena i kanalen i Kvismaredalen

och med 40 procent till utgifterna för arbetena i Täljeån inom Mosjöbotten

Kungl. Maj:ts proposition nr 196 dr 1962

15

och Västra Mosjön, till vilka även hänförts kostnaderna för invallning i

Mosjöbotten. Till övriga åtgärder — bland annat invallningarna i Kvis-

maredalen — föreslås att bidrag utgår enligt reglerna i rationaliserings-

kungörelsen. Med hänsyn till den grundläggande betydelse arbetena i

Kvismare kanal och Täljeån har för hela uppgiften att förbättra torr­

läggningen i områdena delar jag uppfattningen, att särregler bör gälla

för statsbidragen till dessa arbeten. För egen del anser jag dock att bidra­

gen till åtgärderna i huvudavloppet inom alla tre områdena bör utgå med

samma procentsats, nämligen 50. Jag finner också att bidragsgivningen

till kostnaderna för invallningarna bör ske enligt enhetliga normer för

samtliga områden. Med hänsyn till vikten av att yttre rationalisering

äger rum i anslutning till torrläggningen anser jag, att bidrag till kost­

naderna för invallningarna liksom för övriga fullföljdsåtgärder bör utgå

enligt reglerna i rationaliseringskungörelsen. Kungl. Maj:t torde i och för

sig äga utfärda erforderliga närmare bestämmelser av denna art.

Av Iantbruksstyrelsens utredningsarbete framgår, att inverkningarna på

förhållandena i Hjälmaren av åtgärderna i Kvismaredalen och angrän­

sande områden blir ringa och att kostnaden för att eventuellt kompen­

sera sådana inverkningar ej torde överstiga 240 000 kr. I anslutning till

styrelsens förslag i ämnet och under hänvisning till därvid anförda skäl

förordar jag, att staten utfäster sig att intill ett belopp av angiven stor­

leksordning bidra till att bestrida sådana kompensationsåtgärder, som

vattendomstol kan finna erforderliga. Frågan om översyn av bestäm­

melserna för Hjälmarens reglering och skötseln av farleder m. m. i sjön

bör såsom lantbruksstyrelsen och samrådsmyndigheterna funnit tas upp

till slutlig prövning i annat sammanhang.

Rationaliseringsåtgärdema i Kvismaredalen och övriga områden bör

slutligen även stödjas genom att medel ur jordfonden i erforderlig om­

fattning ställs till förfogande för sådana fastighetsförvärv som underlättar

åtgärdernas genomförande. Erfarenheterna visar att ett tillfälligt över­

förande av fastigheter till lantbruksnämnden ofta är nödvändigt för att

åstadkomma de åsyftade rationaliseringarna.

Det sammanlagda medelsbehovet för statsbidrag till här avsedda torr­

läggnings- och fullföljdsåtgärder kan med utgångspunkt från de av lant­

bruksstyrelsen angivna kostnaderna uppskattas till omkring 5 600 000 kr.

Härav kan ungefär 2 900 000 kr. beräknas hänföra sig till åtgärderna i

huvudavloppet och till de invallningar i Mosjöbotten, vilka torde bli aktuella

under en första etapp i arbetena. Härutöver uppkommer anspråk på medel

till sådana bidrag, som kan komma i fråga i samband med den yttre ratio­

naliseringen. Med hänsyn till tidsåtgången för erforderliga syneförrättningar

och planeringar torde medelsbehovet för att utbetala statsbidrag bli ringa

under innevarande och nästkommande budgetår. Därefter kan huvuddelen

av bidragsbeloppet på cirka 2 900 000 kr. behöva utbetalas under ett eller

två budgetår.

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 196 dr 1962

Statsbidragen bör utgå ur anslaget Bidrag till jordbrukets rationali­

sering, m. m. Bidragen till kostnaderna för arbetena med huvudavloppet,

till invallningarna i Mosjöbotten och eventuella kompensationsåtgärder i

Hjälmaren bör för att undvika stora inskränkningar i medelstillgången

för bidrag till rationaliseringsåtgärder inom andra trakter ej avräknas

på den ram som under anslaget fastställs för bidrag till inre rationalisering.

Behovet av bidragsmedel i övrigt för inre rationalisering och för yttre ratio­

nalisering torde komma att fördelas över flera år. Detta medelsbehov bör

därför liksom behovet av statlig kreditgaranti för lån till torrläggnings-

och rationaliseringskostnader kunna rymmas inom gängse bidrags- och

garantiramar.

Med hänsyn till omfattningen av den statliga stödgivningen till nu ifråga­

varande projekt torde riksdagens godkännande av vad jag i det föregående

förordat böra inhämtas innan ytterligare åtgärder i ämnet vidtas. Därest

riksdagen ej har något att erinra mot mina förslag, bör de fortsatta åtgär­

derna igångsättas innevarande år.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

dels att godkänna att statligt stöd till förbättrad torr­

läggning m. m. inom Kvismaredalen m. fl. områden i

Örebro län lämnas på i huvudsak det sätt jag i det före­

gående föreslagit,

dels att medge att staten utfäster sig att intill ett

belopp av cirka 240 000 kr. bidra till kostnaderna för

kompensationsåtgärder i Hjälmaren som vattendomstol

kan komma att föreskriva.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­

stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riks­

dagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Raimond Kolk

17

Kungi. Maj.ts proposition nr 196 dr 1962

. . ^ .

Ofl83/}ÖjL ^

' V , . ,M.S irin

'

i %- >;

t\ fl

Bilaga.

/

«#*

«* f* * ***»»,,

Tf ä*

tfij5*rw». ** *?^a** "* *

U * ■

*

i

t v N

»t %

*

c a

s

i Lr

> «&* <^v^- ",

( 1

•j.

J4

t^-? ^'"^yX*^

■' 4*

V

' tv.

^ysaT'

<

■...»

4&’m- f* f

* J

• t$3 .

\

I

mT os0ucrr ^ä 4

j

t

\ tv%-^

**• * *V

.

v

^{> *}

*W» • **«!'

^fic

OTY8 -

« W

*

W

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 196 år 1962

REBRO

ADOLFS BERG'

.LERST)

IKVARNTORP

KUMLw

IÄLLA BROTTI

'HALLSBERG

^åbytorp O

Karta över

KVISMAREDALENS, MOSJÖBOTTENS

och V. MOSJÖNS torrläggningsområde

inom ÖREBRO LÄN

För spridning godkänd i Rikets Allm. Kartverk d. 31/10 1962.

Kungi. Maj.ts proposition nr 196 år 1962

19

MELLÖS

ORRBYÅ

HJÅL

PDENSSACK

ASKER

LLERSTA

BETECKNINGAR

•mm m m

Gräns för regionaliserlngsområde

CLI**

1 Torrläggningsområde

E 18

: Riks- och länsvägar med nummer

i Järnväg

10

12

14

1

IVINS KA MPKOOUKTtONS Åt 1 Hl