Prop. 1962:70

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1962

1

Nr 70

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen rörande ratifikation av

Internationella arbetsorganisationens konvention (nr

100) angående lika lön för män och kvinnor för arbete av lika värde, m. mgiven Stockholms slott den 16 mars

1962.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över social­ ärenden för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att god­ känna, att Sverige ansluter sig till den vid Internationella arbetsorganisa­ tionens allmänna konferens år 1951 vid dess trettiofjärde sammanträde an­ tagna konventionen (nr 100) angående lika lön för män och kvinnor för arbete av lika värde samt den vid konferensen år 1958 vid fyrtioandra sam­ manträdet antagna konventionen (nr 111) angående diskriminering i fråga om anställning och yrkesutövning.

GUSTAF ADOLF

Torsten Nilsson

Propositionens innehåll

I propositionen föreslås, att riksdagen godkänner att Sverige ansluter sig till de av Internationella arbetsorganisationen antagna konventionerna an­ gående lika lön för män och kvinnor för arbete av lika värde samt angående diskriminering i fråga om anställning och yrkesutövning.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 saml. Nr 70

Kurtgl. Maj:ts proposition nr 70 år 1962

Utdrag au protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 mars 1962. .

När va rande:

Statsministern

E

rlander

,

statsråden

N

ilsson

, S

träng

, A

ndersson

, L

ind

­

ström

, L

indholm

, K

ung

, S

koglund

, E

denman

, J

ohansson

,

af

G

eijer

-

stam

, H

ermansson

, H

olmqvist

.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Nilsson, fråga rörande ratifika­ tion av vissa konventioner antagna av Internationella arbetsorganisationen samt anför.

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens antog vid tret­ tiofjärde sammanträdet år 1951 konventionen (nr 100) angående lika lön för män och kvinnor för arbete av lika värde och den därtill anslutna re­ kommendationen (nr 90) i samma ämne samt vid fyrtioandra samman­ trädet år 1958 konventionen (nr 111) angående diskriminering i fråga om anställning och yrkesutövning och den därtill anslutna rekommendationen (nr 111) i samma ämne.

Dessa konventioner, som tillika med rekommendationerna tidigare före­ lagts riksdagen genom propositionerna 1952:47 och 1959:23, har inte ratificerats av Sverige. Frågan om ratifikation bör nu åter upptagas till prövning.

Texterna till ifrågavarande internationella instrument torde få såsom bi­ lagor (Bilagor A—D) fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende.

Konvention (nr 100) och rekommendation (nr 90) angående lika lön för män

och kvinnor för arbete av lika värde

Konventionen definierar i artikel 1 begreppet lön samt föreskri­ ver, att uttrycket »lika lön för män och kvinnor för arbete av lika värde» skall hänföra sig till lönesatser, som fastställes utan åtskillnad på grund av arbetstagarens kön. Enligt bestämmelserna i artikel 2 förbinder sig vi­ dare medlemsstaterna att med avseende å alla arbetstagare, på sätt som är förenligt med gällande ordning för fastställande av lönesatser, främja och, i den mån sagda ordning så medgiver, trygga tillämpningen av prin­ cipen om lika lön för män och kvinnor för arbete av lika värde. Denna princip må kunna tillämpas genom lagstiftning, genom i lag fastställd eller

3

erkänd ordning för bestämmande av lön, genom kollektivavtal mellan ar­ betsgivare och arbetstagare eller genom angivna utvägar i förening.

Konventionen föreskriver vidare i artikel 3 första punkten att, såframt genomförandet av dess bestämmelser därigenom underlättas, åtgärder skall vidtagas för att främja en objektiv värdering av arbetsuppgiften på grund­ val av den arbetsinsats, som uppgiften förutsätter. Punkt 2 av samma arti­ kel stadgar, att de metoder, som bör anlitas vid sådan värdering av arbets­ uppgiften, må kunna bestämmas av de för fastställande av lönesatser an­ svariga myndigheterna eller, där lönesatserna fastställes genom kollektiv­ avtal, av vederbörande parter. I punkt 3 av artikel 3 stadgas att skillnader i lönesatser, vilka — utan hänsynstagande till kön — motsvarar differen­ ser, som fastställts vid en sådan objektiv värdering av den arbetsuppgift, som skall utföras, icke må anses såsom oförenliga med likalönsprincipen. Slutligen föreskriver konventionen i artikel 4, att medlemsstaterna skall på lämpligt sätt samarbeta med vederbörande arbetsgivar- och arbetar­ organisationer för genomförandet av konventionens bestämmelser.

Rekommendationen behandlar metoderna för likalönsprincipens tillämpning. Den innehåller vidare bestämmelser rörande åtgärder från det allmännas sida för att trygga eller främja principens successiva genom­ förande. Olika åtgärder föreslås för att höja kvinnliga arbetstagares arbets­ produktivitet samt för att i skilda hänseenden likställa dem med manliga arbetstagare. Slutligen framhålles att intet bör underlåtas för att inför den allmänna opinionen klargöra skälen för att principen om lika lön för män och kvinnor för arbete av lika värde bör genomföras.

Likalönskonventionen hade den 1 december 1961 ratificerats av 38 län­ der, nämligen Albanien, Förenade Arabrepubliken, Syriska Arabrepubli­ ken, Argentina, Belgien, Brasilien, Bulgarien, Costa Rica, Cuba, Danmark, Dominikanska Republiken, Ecuador, Elfenbenskusten, Filippinerna, Frank­ rike, Gabon, Guatemala, Haiti, Honduras, Indien, Indonesien, Island, Ita­ lien, Jugoslavien, Kina, Mexico, Norge, Panama, Peru, Polen, Rumänien, Sovjetunionen, Tjeckoslovakien, Förbundsrepubliken Tyskland, Ukraina, Ungern, Vitryssland och Österrike.

Konvention (nr 111) och rekommendation (nr 111) angående diskriminering i

fråga om anställning och yrkesutövning

Varje stat, som ratificerar konventionen, skall förbinda sig att utforma och tillämpa en nationell politik, avsedd att genom metoder, an­ passade efter landets förhållanden och praxis, främja likställdhet med av­ seende å möjligheter och behandling i fråga om anställning och yrkesut­ övning i syfte att avskaffa varje diskriminering i nämnda hänseende (art. 2). Begreppet »diskriminering» definieras i konventionen såsom avseende varje åtskillnad, uteslutning eller företräde på grund av ras, hudfärg, kön,

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1962

4

religion, politisk uppfattning, nationell härstamning eller socialt ursprung, som har till följd, att likställdhet med avseende å möjligheter eller behand­ ling i fråga om anställning eller yrkesutövning omintetgöres eller beskäres. Konventionen äger jämväl tillämpning å tillträde till yrkesutbildning, till an­ ställning och till skilda yrken ävensom å anställningsvillkor (art. 1).

Rekommendationen anger de områden inom vilka staterna bör tillämpa en politik av icke-diskriminerande natur ävensom de principer som bör vara vägledande för de offentliga myndigheterna, arbetsgivarna och arbetarna samt deras respektive organisationer.

Diskrimineringskonventionen hade den 1 december 1961 ratificerats av följande 31 stater, nämligen Förenade Arabrepubliken, Syriska Arabrepub­ liken, Bulgarien, Dahomey, Danmark, Elfenbenskusten, Filippinerna, Ga- bon, Ghana, Guatemala, Guinea, Honduras, Indien, Irak, Israel, Jugosla­ vien, Liberia, Libyen, Madagaskar, Mexico, Norge, Pakistan, Polen, Portu­ gal, Schweiz, Sovjetunionen, Tunisien, Förbundsrepubliken Tyskland, Uk­ raina, Ungern och Vitryssland.

Kungi. Maj.ts proposition nr 70 år 1962

Tidigare riksdagsbehandling

Frågan om Sveriges anslutning till likalönskonventionen har vid flera tillfällen varit under riksdagens prövning. Första gången så var fallet var år 1952 (prop. 47; L2U 21; rskr 93), då i enlighet med vad som åligger Sverige såsom medlem av Internationella arbetsorganisationen kon­ ventionen underställdes riksdagen för yttrande. Härvid ansåg riksdagen — i enlighet med vad som föreslagits i propositionen och i anslutning till de uttalanden som under remissbehandlingen gjorts av bl. a. arbetsmarkna­ dens huvudorganisationer — att Sverige icke borde tillträda konventionen. Såsom skäl härför anförde riksdagen, att en ratificering skulle innebära ett frångående av den dittills allmänt godtagna principen om rätt för arbets­ marknadens parter att utan påverkan från statsmakterna genom fria av­ talsförhandlingar träffa överenskommelser om löneförhållanden. Detta skäl upprepades, då frågan i anledning av väckta motioner återkom vid 1956 års riksdag (L*U 37), 1958 års B-riksdag (DOJ 8) och 1959 års riksdag (L*U 2).

Vid 1960 års riksdag upptogs frågan ånyo motionsvägen. Samma skäl åberopades även denna gång mot ratificering (L^U 58). Emellertid uttalades samtidigt att, ehuru förutsättningar ännu saknades för ratificering, det likväl vore önskvärt att ratificeringsfrågan fördes närmare sin lösning. Härutinnan hade betydande framsteg gjorts under senare år. Främst åsyftades härvid den våren 1960 mellan Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisa­ tionen i Sverige träffade centrala löneuppgörelsen, varvid de båda huvud­ organisationerna enats om att med utgångspunkt från principen lika lön för likvärdig arbetsinsats rekommendera de anslutna förbunden att under en övergångsperiod av fem år ändra avtalen så, att beteckningarna män och

det under en femårsperiod genomföres samma dyrtidstillägg för kvinnor som för män.

För Norges vidkommande registrerades ratifikationsinstrumentet den 24 september 1959, sedan den s. k. likalönskommittén tillstyrkt att så skedde. I den proposition, i vilken ratificering föreslogs, uttalas bl. a. att det fram­ står såsom uppenbart att statens förpliktelser enligt konventionen inte kan anses vara uppfyllda genom en enstaka hänvändelse till organisationer och myndigheter om att söka genomföra lika lön. Myndigheterna måste fort­ sätta att vidtaga lämpliga åtgärder intill dess principen genomförts, men de är härvid ej skyldiga att sträcka sig längre än som är förenligt med gäl­ lande ordning för fastställande av lönesatser.

I syfte att kontinuerligt främja likalönsprincipens tillämpning inrätta­ de man i Norge i samband med beslutet om likalönskonventionens ratifi­ cering ett s. k. likalönsråd. Rådet skall driva allmän upplysningsverksam­ het om likalönsfrågor bl. a. genom att verkställa utredningar om 1) löne­ utvecklingen för kvinnor och män i Norge och i andra länder, 2) svårig­ heter ifråga om sysselsättning av kvinnlig arbetskraft, 3) praktiska meto­ der för ett sådant fastställande av löner, som kan främja principen om lika lön, t. ex. genom arbetsvärdering. Vidare skall rådet undersöka huru lika- lönsprincipen tillämpas inom olika avtalsområden och huru eventuella missförhållanden skall kunna avhjälpas. Slutligen skall rådet verka för åt­ gärder, som underlättar för kvinnor att deltaga i arbetslivet, i den mån de så önskar.

Likalönsrådet består av en ordförande och fyra ledamöter, alla med per­ sonliga suppleanter. De tillsättes av Konungen för en tid av tre år. Ordfö­ randen och dennes suppleant skall icke företräda partsintressen. Två leda­ möter och suppleanter tillsättes efter förslag av norska arbetsgivareför­ eningen och två efter förslag av norska landsorganisationen. Möjlighet fin­ nes för rådets ordförande att besluta om viss utvidgning av rådet i spe­ ciella fall.

8

Kungi. Maj:ts proposition nr 70 år 1962

Likalönsfrågan i olika internationella organ

Efter tillkomsten av ILO:s likalönskonvention har Förenta nationernas ekonomiska och sociala rad pa hemställan av FN:s kommission för kvin­ nans rättsliga ställning riktat en rad uppmaningar till FN:s medlemsstater att påskynda ratificering av konventionen eller i vart fall ställa sig till efter­ rättelse konventionens bestämmelser.

I den av Europarådet år 1961 antagna sociala stadgan (European Social Charter) beröres också likalönsfrågan. Enligt art. 4 i stadgan förpliktar sig nämligen de fördragsslutande parterna bl. a. att erkänna manliga och kvinn­ liga arbetstagares rätt till lika lön för arbete av lika värde.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1962

Departementschefen

Det torde med anspråk på giltighet för ett mycket stort antal länder, både sådana som kommit långt i ekonomisk och social utveckling och så­ dana som befinner sig i ett mindre framskridet utvecklingsskede, kunna sägas att lönesättningen inom de flesta yrken länge utmärkts av en åtskill­ nad mellan manlig och kvinnlig arbetskraft, så att de manliga lönerna i allmänhet överstigit de kvinnliga. I själva verket torde en sådan skillnad ännu vara mycket vanlig. Allteftersom kvinnorna gjort sig mer och mer gällande på arbetsmarknaden har dock tanken att arbetet bör betalas lika, vare sig det utföres av en man eller en kvinna, vunnit allt större utbred­ ning. För att främja en tillämpning i praktiken av denna likalönsprincip har lagstiftningsåtgärder vidtagits i vissa länder. Frågan har också till­ dragit sig intresse hos olika internationella organ, bland dem Internationella arbetsorganisationen. Organisationens allmänna konferens antog år 1951 en konvention (nr 100) angående lika lön för män och kvinnor för arbete av lika värde. Vidare antog konferensen år 1958 en konvention (nr 111) an­ gående diskriminering i fråga om anställning och yrkesutövning, vilket dokument bl. a. föreskriver lika behandling av män och kvinnor i lönehän- seende. Till vardera konventionen är anknuten en rekommendation. Det må vidare nämnas att Romfördraget angående upprättande av den europeiska ekonomiska gemenskapen innehåller en artikel om att medlemsstaterna skall genomföra och upprätthålla principen om lika lön för män och kvinnor för samma arbete.

I Sverige har utvecklingen förlöpt på likartat sätt som i många andra jämförbara länder. Från att tidigare betydande skillnader förelegat mellan den lön som tillkommit en man och den lön som för samma arbete utgått till en kvinna har skillnaderna alltmera minskat och på vissa områden helt utplånats. Ett avgörande steg mot likställdhet mellan män och kvinnor i lönehänseende har tagits genom en mellan Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen i Sverige år 1960 träffad överenskommelse. Enligt denna överenskommelse förklarar sig parterna ense om principen att lika lön bör gälla för likvärdig arbetsinsats. Parterna rekommenderar vidare sina anslutna förbund att under en övergångsperiod på fem år ändra kol­ lektivavtalen så att beteckningarna män och kvinnor ersättes med ensarta- de gruppbeteckningar. Vid uppgörande av nya kollektivavtal skall man un­ danröja sådana bestämmelser, som förhindrar likställighet mellan män och kvinnor när det gäller att utföra vissa arbetsuppgifter. Denna rekommenda­ tion har godtagits av berörda förbund och dess genomförande har påbörjats enligt de uppdragna riktlinjerna.

Sverige tillhör den grupp av länder för vilka det ter sig främmande att staten genom ingripande i form av lagstiftning eller eljest skulle söka på­

11

verka arbetsmarknadsparterna i deras handhavande av lönebildningspro- cessen på den privata arbetsmarknaden. Skälet till att Sverige inte ratifice­ rat likalönskonventionen, trots att kvinnorna i vårt land hunnit längre på vägen mot lönelikställighet med männen än i många andra jämförbara länder, är också att söka i att konventionen ansetts ålägga staten vissa med grundsatsen om arbetsmarknadens frihet oförenliga förpliktelser att in­ gripa till förmån för likalönsprincipens genomförande.

Frågan om ratifikation av likalönskonventionen blir mot bakgrunden av det anförda i hög grad beroende av arbetsmarknadsparternas inställning till likalönsfrågan. Sedan likalönskonventionen och diskrimineringskonventio- nen första gången genom proposition underställdes riksdagens prövning har de närmast berörda av arbetsmarknadens huvudorganisationer träffat den nyssnämnda överenskommelsen om att de särskilda kvinnolönerna skall vara avskaffade efter en femårsperiod. Ett avgörande steg mot den utjämning av lönesatserna för män och kvinnor, som överenskommelsen syftar till, har tagits genom en rad kollektiva överenskommelser under 1962 års avtalsrörelse. Arbetsmarknadens parter har alltså själva antagit en plan, vars fullföljande kommer att leda till att likalönsprincipen på tämligen kort tid blir genomförd i vårt land. Sedan arbetsmarknadsparterna på detta sätt i de för en fri arbetsmarknad övliga formerna utan statlig inblandning iklätt sig garanti för likalönsprincipens genomförande, föreligger de faktiska för­ utsättningarna för Sveriges anslutning till likalönskonventionen. Det hand­ lingsprogram som arbetsmarknadsparterna bundit sig för gör att konven- tionsbestämmelsernas tillämpning i vårt land är säkerställd utan att några statliga ingripanden på arbetsmarknaden behöver ifrågasättas. Under sådana omständigheter föreligger inte längre några invändningar från parternas sida mot en ratifikation av konventionen. Att arbetsmarknadens huvudorga­ nisationer, som i Internationella arbetsorganisationen är direkt företrädda jämte regeringen, tidigare motsatt sig ratifikation, har för statsmakterna varit avgörande.

Med den inställning till likalönsfrågan som sålunda dokumenterats på den svenska arbetsmarknaden bör principen om arbetsmarknadens frihet inte anses oförenlig med en svensk ratifikation av likalönskonventionen.

I det föregående har jag inte berört statens ställning som arbetsgivare i förhållande till sina anställda. Likalönsprincipen är på det statliga områ­ det genomförd sedan flera år tillbaka. Lönerna i de olika tjänsterna är de­ samma, vare sig tjänstens innehavare är en man eller en kvinna. De önske­ mål som kan finnas om uppflyttning av vissa tjänster, vilka företrädesvis innehaves av kvinnor, är att hänföra till förhandlingsfrågor av den art som förekommer även på arbetsmarknaden i övrigt.

Jag förordar alltså att Sverige ratificerar Internationella arbetsorganisa­ tionens konvention angående lika lön för män och kvinnor för arbete av lika värde. Härigenom bortfaller det skäl som hittills förelegat mot svensk

Kungl. Maj.ts proposition nr 70

är

1962

12

ratifikation av organisationens konvention angående diskriminering i fråga om anställning och yrkesutövning. Även denna konvention bör därför rati­ ficeras av Sverige. I fråga om de till konventionerna anslutna rekommen­ dationerna torde något ställningstagande från statsmakternas sida inte nu böra påkallas.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen att

godkänna, att Sverige ansluter sig till den vid Internatio­ nella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1951 vid dess trettiofjärde sammanträde antagna konventionen (nr 100) angående lika lön för män och kvinnor för arbete av lika värde samt den vid konferensen år 1958 vid fyrtioandra sammanträdet antagna konventionen (nr 111) angående diskriminering i fråga om anställning och yrkesutövning.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hem­ ställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till riks­ dagen skall avlåtas proposition av den lydelse bi­ laga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bengt Wilhelmsson

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1962

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1962

Article 2

1. Each Member shall, by means appropriate to the methods in opera­ tion for determining rates of re- muneration, promote and, in so far as is consistent with such methods, ensure the application to all workers of the principle of equal remunera- tion for men and women workers for work of equal value.

2. This principle may be applied by means of— (a) national laws or regulations; (b) legally established or recog- nised machinery for wage deter- mination; (c) collective agreements between employers and workers; or (d) a combination of these various means.

Article 3

1. Where such action will assist in giving effect to the provisions of this Convention measures shall be taken to promote objective appraisal of jobs on the basis of the work to be performed.

2. The methods to be followed in this appraisal may be decided upon by the authorities responsible for the determination of rates of remunera- tion, or, where such rates are deter- mined by collective agreements, by the parties thereto.

3. Differential rates between workers which correspond, without regard to sex, to differences, as de- termined by such objective appraisal, in the work to be performed shall not be considered as being contrary to the principle of equal remuneration for men and women workers for work of equal value.

Article 4

Each Member shall co-operate as appropriate with the employers’ and workers’ organisations concerned for the purpose of giving effect to the provisions of this Convention.

Artikel 2

1. Varje medlem skall med avse­ ende å alla arbetstagare, på sätt som är förenligt med gällande ordning för fastställande av lönesatser, främ­ ja och, i den mån sagda ordning så medgiver, trygga tillämpningen av principen om lika lön för män och kvinnor för arbete av lika värde.

2. Denna princip må kunna till- lämpas genom

a) lagstiftning;

b) i lag fastslagen eller erkänd ordning för bestämmande av lön;

c) kollektivavtal mellan arbetsgi­ vare och arbetstagare; eller

d) under a)—c) angivna utvägar i förening.

Artikel 3

1. Åtgärder skola vidtagas för att främja en objektiv värdering av ar­ betsuppgiften på grundval av den ar­ betsinsats, som uppgiften förutsät­ ter, såframt genomförandet av kon­ ventionens bestämmelser därigenom underlättas.

2. De metoder, som böra anlitas vid sådan värdering, må kunna be­ stämmas av de för fastställande av lönesatser ansvariga myndigheterna eller, där lönesatserna fastställas ge­ nom kollektivavtal, av vederbörande parter.

3. Skillnader i lönesatser, vilka motsvara — utan hänsynstagande till kön -— differenser, fastställda vid en sådan objektiv värdering av den arbetsuppgift, som skall utföras, må icke anses oförenliga med principen om lika lön för män och kvinnor för arbete av lika värde.

Artikel 4

Varje medlem skall på lämpligt sätt samarbeta med vederbörande ar- betsgivar- och arbetstagarorganisa­ tioner för genomförandet av bestäm­ melserna i denna konvention.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1962

subparagraphs (a) and (b) of paragrapli 1 of this Artide shall be deemed to be an integral part of the ratification and shall have the force of ratification.

3. Any Member may åt any time by a subsequent declaration cancel in whole or in part any reservation made in its original declaration in virtue of subparagraphs (b), (c) or (d) of paragraph 1 of this Article.

4. Any Member may, åt any time åt wliich the Convention is subject to denunciation in accordance with the provisions of Article 9, communicate to the Director-General a declaration modifying in any other respect the terms of any former declaration and stating the present position in respect of such territories as it may specify.

Article 8

1. Declarations communicated to the Director-General of the Interna­ tional Labour Office in accordance with paragraphs 4 or 5 of Article 35 of the Constitution of the Interna­ tional Labour Organisation shall indicate whether the provisions of the Convention will be applied in the territory concerned without modifica- tion or subject to modifications; when the declaration indicates that the provisions of the Convention will be applied subject to modifications, it shall give details of the said modifi­ cations. 2. The Member, Members or International authority concerned may åt any time by a subsequent declaration renounce in whole or in part the right to have recourse to any modification indicated in any former declaration. 3. The Member, Members or international authority concerned may, åt any time åt which this Convention is subject lo denuncia­ tion in accordance with the provi­ sions of Article 9, communicate to the Director-General a declaration modifying in any other respect the

artikel omnämnda förbindelserna skola anses såsom en integrerande del av ratifikationen och medföra med densamma identiska verkningar.

3. Medlem må genom förnyad för­ klaring helt eller delvis återkalla för­ behåll, som inrymts i hans ursprung­ liga förklaring enligt mom. 1 b), c) eller d) av denna artikel.

4. Medlem må, under den tidrymd, då förevarande konvention enligt be­ stämmelserna i artikel 9 kan upp­ sägas, tillställa generaldirektören ny förklaring, som i varje annat avse­ ende ändrar lydelsen av tidigare av­ given förklaring och klargör läget med hänsyn till de avsedda om­ rådena.

Artikel 8

1. Förklaringar, som delgivits In­ ternationella arbetsbyråns generaldi­ rektör i enlighet med mom. 4 eller 5 av artikel 35 av Internationella ar­ betsorganisationens stadga, skola an­ giva huruvida konventionens be­ stämmelser skola tillämpas inom ve­ derbörande område utan ändring el­ ler med vissa jämkningar; därest i förklaringen angives, att konventio­ nens bestämmelser skola tillämpas med vissa jämkningar, skall förkla­ ringen innehålla närmare uppgifter rörande dessa.

2. Vederbörande medlem, med­ lemmar eller internationella myndig­ het må genom senare förklaring helt eller delvis avstå från rätten att åbe­ ropa varje i en tidigare förklaring angiven jämkning.

3. Vederbörande medlem, med­ lemmar eller internationella myndig­ het må, under den tidrymd, då den­ na konvention enligt bestämmelser­ na i artikel 9 kan uppsägas, tillställa Internationella arbetsbyråns general­ direktör förklaring, som i varje annat avseende ändrar lydelsen av tidigare

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1962

accordance with Artide 102 of the Charter of the United Nations full particulars of all ratifications, decla- rations and acts of denunciation registered by him in accordance with the provisions of the preceding artides.

Article 12

Åt such times as it may consider necessary the Governing Body of the International Labour Office shall present to the General Conference a report on the working of this Conven- tion and shall examine the desira- bility of placing on the agenda of the Conference the question of its revision in whole or in part.

Artide 13

1. Should the Conference adopt a new Convention revising this Conven- tion in whole or in part, then, unless the new Convention otherwise pro­ vides— (a) the ratification by a Member of the new revising Convention shall ipso jure involve the immediate denunciation of this Convention, notwithstanding the provisions of Article 9 above, if and when the new revising Convention shall have come into force; (b) as from the date when the new revising Convention comes into force this Convention shall cease to be open to ratification by the Members.

2. This Convention shall in any case remain in force in its actual form and content for those Members which have ratified it but have not ratified the revising Convention.

Artide 14

The English and French versions of the text of this Convention are equally authoritative.

tionernas generalsekreterare fullstän­ diga upplysningar om varje ratifika­ tion, förklaring och uppsägning, som av honom registrerats i enlighet med bestämmelserna i föregående ar­ tiklar.

Artikel 12

Närhelst Internationella arbetsby- råns styrelse finner det erforderligt, skall styrelsen förelägga Internatio­ nella arbetsorganisationens allmän­ na konferens en redogörelse för kon­ ventionens tillämpning och taga un­ der övervägande, huruvida anledning föreligger att på konferensens dag­ ordning uppföra frågan om dess revi­ sion, helt eller delvis.

Artikel 13

1. Därest konferensen skulle an­ taga en ny konvention, innebärande revision, helt eller delvis, av föreva­ rande konvention, och den nya kon­ ventionen icke föreskriver annat,

a) skall en medlems ratifikation av den nya, reviderade konventionen, för såvitt denna trätt i kraft, ipso jure medföra omedelbar uppsägning av förevarande konvention, utan hinder av vad i artikel 9 här ovan stadgas;

b) skall från dag, då den nya, re­ viderade konventionen träder i kraft, förevarande konvention icke längre kunna ratificeras av medlemmarna.

2. Förevarande konvention skall likväl förbliva gällande till form och innehåll för de medlemmar, som ra­ tificerat densamma men icke ratifi­ cerat den nya, reviderade konven­ tionen.

Artikel 14

De engelska och franska texterna till denna konvention skola äga lika vitsord.

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1962

Whereas it is desirable to indicate certain procedures for the progres­ sive application of the principles laid down in the Convention;

Whereas it is åt the same time desirable that all Members should, in applying these principles, have regard to methods of application which have been found satisfactory in certain countries;

The Conference recommends that each Member should, subject to the provisions of Article 2 of the Con­ vention, apply the following provi­ sions and report to the International Labour Office as requested by the Governing Body concerning the measures taken to give effect there- to:

1. Appropriate action should be taken, after consultation with the workers’ organisations concerned or, where such organisations do not exist, with the workers concerned— (a) to ensure the application of the principle of equal remuneration for men and women workers for work of equal value to all employees of central Government departments or agencies; and (b) to encourage the application of the principle to employees of State, provincial or local Government departments or agencies, where these have jurisdiction over rates of re­ muneration.

2. Appropriate action should be taken, after consultation with the employers’ and workers’ organisa­ tions concerned, to ensure, as rapidly as practicable, the application of the principle of equal remuneration for men and women workers for work of equal value in all occupations, other than those mentioned in Para- graph 1, in which rates of remunera­ tion are subject to statutory regula- tion or public control, particularly as regards— (a) the establishment of mini­ mum or other wage rates in in-

då det är önskvärt att lämna vissa anvisningar för den successiva till- lämpningen av de i konventionen fastslagna principerna,

då det vidare är önskvärt, att samtliga medlemmar vid tillämp­ ningen av dessa principer beakta den ordning härutinnan, som med fördel tillämpats i vissa länder,

förordar konferensen, att varje medlem bör, med beaktande av kon­ ventionens artikel 2, tillämpa följan­ de bestämmelser samt till Internatio­ nella arbetsbyrån, i enlighet med vad styrelsen därom må komma att be­ stämma, insända redogörelse angå­ ende de åtgärder, som vidtagits för att genomföra desamma.

1. Efter samråd med vederbörande arbetstagarorganisationer eller, där sådana saknas, vederbörande arbets­ tagare, böra lämpliga åtgärder vidta­ gas

a) för att trygga tillämpningen av principen om lika lön för män och kvinnor för arbete av lika värde be­ träffande samtliga anställda inom den centrala statsförvaltningen; och

b) för att främja principens till- läinpning beträffande anställda inom statliga, regionala eller lokala myn­ digheter, där dessa äga bestämman­ derätt över lönesättningen.

2. Efter samråd med vederbörande arbetsgivar- och arbetstagarorganisa­ tioner böra lämpliga åtgärder vidta­ gas för att snarast möjligt trygga tillämpningen av principen om lika lön för män och kvinnor för arbete av lika värde i fråga om alla andra verksamhetsområden än de i punkt 1 nämnda, beträffande vilka lönesätt­ ningen regleras eller kontrolleras av det allmänna, särskilt såvitt avser

a) fastställandet av minimi- eller andra lönesatser inom sådana in-

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1962

of rates of remuneration in accor- dance with the principle of equal re­ muneration for men and women workers for work of equal value, each Member should, in agreement with the employers’ and workers’ organisations concerned, establish or encourage the establishment of methods for objective appraisal of the work to be performed, whether by job analysis or by other proce- dures, with a view to providing a classification of jobs without regard to sex; such methods should be ap- plied in accordance with the provi­ sions of Article 2 of the Convention.

6. In order to facilitate the ap- plication of the principle of equal remuneration för men and women workers for work of equal value, appropriate action should be taken, where necessary, to raise the pro- ductive efficiency of women workers by such measures as— (a) ensuring tliat workers of both sexes have equal or equivalent fa- cilities för vocational guidance or employment counselling, for voca­ tional training and for placement; (b) taking appropriate measures to encourage women to use facilities for vocational guidance or employ­ ment counselling, for vocational training and for placement; (c) providing welfare and social services which meet the needs of women workers, particularly those with family responsibilities, and fi- nancing such services from general public funds or from social security or industrial welfare funds financed by payments made in respect of workers without regard to sex; and

(d) promoting equality of men and women workers as regards ac­ cess to occupations and posts with­ out prejudice to the provisions of international regulations and of na­ tional laws and regulations concern- ing the protection of the health and welfare of women.

med principen om lika lön för män och kvinnor för arbete av lika värde, bör varje medlem i samråd med ve­ derbörande arbetsgivares och arbets­ tagares organisationer införa eller främja införandet av metoder för en objektiv värdering, genom arbets- analys eller på annat sätt, av den ar­ betsuppgift som skall utföras, i syfte att uppnå en klassificering av ar- betsanställningar utan avseende å kön; sådana metoder böra tillämpas i enlighet med bestämmelserna i ar­ tikel 2 av konventionen.

6. För att underlätta tillämpning­ en av principen om lika lön för män och kvinnor för arbete av lika värde böra, där så befinnes erforderligt, lämpliga åtgärder vidtagas för att höja kvinnliga arbetstagares arbets­ produktivitet; i sådant syfte

a) bör tillses, att arbetstagare av båda könen erhålla samma eller lik­ värdig tillgång till yrkesvägledning eller yrkesrådgivning, yrkesutbild­ ning och arbetsförmedling;

b) böra kvinnor uppmuntras att begagna förefintliga möjligheter till yrkesvägledning eller yrkesrådgiv­ ning, yrkesutbildning och arbetsför­ medling;

c) böra välfärds- och sociala åtgär­ der, svarande mot kvinnliga arbets­ tagares behov, särskilt sådana med försörjningsplikt, vidtagas och kost­ naderna bestridas antingen genom anslag å statsbudgeten eller genom fonder för social trygghet eller väl- färdsfonder, upprättade inom företa­ gen genom avsättningar för arbetar­ nas räkning utan avseende å kön; och

d) bör likställighet mellan manliga och kvinnliga arbetstagare i fråga om tillträde till yrken eller befatt­ ningar främjas, med vederbörligt be­ aktande av bestämmelserna i inter­ nationella regleringar och i nationell lagstiftning angående skydd för kvin­ nors hälsa och välfärd.

24

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 1962

Bilaga C

(Översättning)

Convention (No. 111) concerning

Discrimination in Respect of Employment and Occupation

The General Conference of the In­ ternational Labour Organisation,

Having been convened åt Gene- va by the Governing Body of the International Labour Office, and having met in its Forty-second Session on 4 June 1958, and

Having decided upon the adop­ tion of certain proposals with re- gard to discrimination in the field of employment and occupation, which is the fourth item on the agenda of the session, and

Having determined that these proposals shall take the form of an international Convention, and

Considering that the Declaration of Philadelphia affirms that all human beings, irrespective of race, creed or sex, have the right to pursue both their material well- being and their spiritual develop- ment in conditions of freedom and dignity, of economic security and equal opportunity, and

Considering further that dis­ crimination constitutes a violation of rights enunciated by the Uni­ versal Declaration of Human Rights,

adopts this twenty-fifth day of June of the year one thousand nine hund­ red and fifty-eight the following Convention, -which may be cited as the Discrimination (Employment and Occupation) Convention, 1958:

Article 1

1. For the purpose of this Con­ vention the term “discrimination” includes— (a) any distinction, exclusion or preference made on the basis of race,

Konvention (nr 111) angående diskriminering i fråga om anställ­

ning och yrkesutövning

Internationella arbetsorganisatio­ nens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Interna­ tionella arbetsbyrån sammankal­ lats till Geneve och där samlats den 4 juni 1958 till sitt fyrtioandra sammanträde,

och beslutat antaga vissa förslag angående diskriminering i fråga om anställning och yrkesutövning, vilken fråga utgör den fjärde punk­ ten på sammanträdets dagordning,

och beslutat, att dessa förslag skola taga form av en internatio­ nell konvention,

och beaktat att Philadelphiade- klarationen fastslår att alla män­ niskor, oavsett ras, trosbekännelse eller kön, äga rätt att i frihet, eko­ nomisk trygghet och under lika förutsättningar eftersträva mate­ riellt välstånd och kulturell ut­ veckling,

samt vidare beaktat att diskri­ minering utgör en kränkning av de rättigheter, som kungjorts i All­ männa förklaringen om de mänsk­ liga rättigheterna,

antager denna den tjugofemte dagen i juni månad år nittonhundrafemtio­ åtta följande konvention, som må benämnas »konvention angående diskriminering (anställning och yr­ kesutövning), 1958».

Artikel 1

1. I denna konvention förstås med uttrycket »diskriminering»

a) varje åtskillnad, uteslutning eller företräde på grund av ras, hud-

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1962

tions and other appropriate bodies in promoting the acceptance and ob- servance of this policy;

(b) to enact such legislation and to promote such educational pro­ grammes as may be calculated to secure the acceptance and obser- vance of the policy;

(c) to repeal any statutory provi­ sions and modify any administrative instructions or practices which are inconsistent with the policy;

(d) to pursue the policy in re- spect of employment under the di- rect control of a national authority;

(e) to ensure observance of the policy in the activities of vocational guidance, vocational training and placement services under the direc- tion of a national authority;

(f) to indicate in its annual re­ ports on the application of the Con- vention the action taken in pursu- ance of the policy and the results secured by such action.

Article 4

Any measures affecting an indi- vidual who is justifiably suspected °f’.or en8age(i in, activities preju- dicial to the security of the State shall not be deemed to be discrim- ination, provided that the individual concerned shall have the right to appeal to a competent body estab- lished in accordance with national practice.

Artide 5

1. Special measures of protection or assistance provided for in other Conventions or Recommendations adopted by the International Labour Conference shall not be deemed to be discrimination.

2. Any Memher may, after con- sultation with representative em- ployers’ and workers’ organisations, where such exist, determine that

nas organisationer ävensom med andra berörda organ i syfte att främ­ ja godtagande och tillämpning av denna politik;

b) utfärda sådana lagar och stödja sådana undervisningsprogram som må vara ägnade att trygga ifrågava­ rande politiks godtagande och till- lämpning;

c) upphäva alla lagbestämmelser och ändra administrativa föreskrifter och praxis, vilka äro oförenliga med politiken;

d) fullfölja nämnda politik såvitt avser anställning, som är underkas­ tad statlig myndighets omedelbara kontroll;

e) sörja för att nämnda politik tillämpas inom den yrkesvägled­ nings-, yrkesutbildnings- och arbets­ förmedlingsverksamhet, som bedri- ves under ledning av statlig myn­ dighet;

f) i sina årliga redogörelser för konventionens tillämpning angiva de åtgärder, som vidtagits för att full­ följa denna politik, samt därigenom vunna resultat.

Artikel 4

Såsom diskriminering skall icke anses åtgärder riktade mot den som är skäligen misstänkt för eller in­ vecklad i en för rikets säkerhet skad­ lig verksamhet, under förutsättning att han äger anföra besvär hos ett i enlighet med nationell praxis upp­ rättat organ.

Artikel 5

1. Särskilda skydds- eller bistånds- åtgärder, som angivits i andra av In­ ternationella arbetsorganisationen antagna konventioner och rekom­ mendationer skola icke anses såsom diskriminering.

2. Varje medlem må efter samråd med representativa arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer, där såda­ na finnas, besluta, att andra särskil-

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1962

2. Each Member which has ra- tified this Convention and which does not, within the year following the expiration of the period of ten years mentioned in the preceding paragraph, exercise the right of denunciation provided for in this Article, wiil be bound for another period of ten years and, thereafter, may denounce this Convention åt the expiration of each period of ten years under the terms provided for in this Article.

Article 10

1. The Director-General of the In­ ternational Labour Office shall no- tify all Members of the Internatio­ nal Lahour Organisation of the re- gistration of all ratifications and denunciations communieated to him by the Members of the Organisa­ tion.

2. When notifying the Members of the Organisation of the registra- tion of the second ratification com- municated to him, the Director-Gen­ eral shall draw the attention of the Members of the Organisation to the date upon which the Convention will come into force.

Article 11

The Director-General of the In­ ternational Labour Office shall com- municate to the Secretary-General of the United Nations for registra- tion in accordance with Article 102 of the Charter of the United Nations full particulars of all ratifications and acts of denunciation registered by him in accordance with the pro­ visions of the preceding Artides.

Article 12

Åt such times as it may consider necessary the Governing Body of the International Labour Office shall present to the General Conference a report on the working of this Con­ vention and shall examine the de- sirability of placing on the agenda

2. Varje medlem, som ratificerat denna konvention och icke inom ett år efter utgången av den i föregåen­ de moment nämnda tioårsperioden gör bruk av den i denna artikel stad­ gade uppsägningsrätten, skall vara bunden för en ny period av tio år och kan därefter, med iakttagande av de i denna artikel föreskrivna villkoren, uppsäga konventionen vid utgången av varje följande tioårsperiod.

Artikel 10

1. Internationella arbetsbyråns ge­ neraldirektör skall underrätta samt­ liga medlemmar av Internationella arbetsorganisationen om registre­ ringen av alla ratifikationer, förkla­ ringar och uppsägningar, som delgi­ vits honom av organisationens med­ lemmar.

2. Då generaldirektören underrät­ tar organisationens medlemmar om registreringen av den andra ratifika­ tionen i ordningen, som delgivits ho­ nom, har han att fästa medlemmar­ nas uppmärksamhet på den dag, då konventionen träder i kraft.

Artikel 11

Internationella arbetsbyråns gene­ raldirektör skall, för registrering jämlikt artikel 102 av Förenta Natio­ nernas stadga, lämna Förenta Natio­ nernas generalsekreterare fullständi­ ga upplysningar om varje ratifika­ tion, förklaring och uppsägning, som av honom registrerats i enlighet med bestämmelserna i föregående artik­ lar.

Artikel 12

Vid utgången av varje tidrymd av tio år, räknat från denna konven­ tions ikraftträdande, skall Interna­ tionella arbetsbyråns styrelse före­ lägga Internationella arbetsorganisa­ tionens allmänna konferens en redo­ görelse för konventionens tillämp-

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1962

of the Conference the question of its revision in whole or in part.

Article 13

1. Should the Conference adopt a new Convention revising this Con- vention in whole or in part, then, unless the new Convention other- wise provides— (a) the ratification by a Member of the new revising Convention shall ipso jure involve the immediate denunciation of this Convention, notwithstanding the provisions of Article 9 above, if and when the new revising Convention shall have come into force; (b) as from the date when the new revising Convention comes into force this Convention shall cease to be open to ratification by the Mem- bers.

2. This Convention shall in any case remain in force in its actual form and content for those Members which have ratified it but have not ratified the revising Convention.

Artide It

The English and French versions of the text of this Convention are equally authoritative.

ning och taga under övervägande, huruvida anledning föreligger att på konferensens dagordning uppföra frågan om dess revision, helt eller delvis.

Artikel 13

1. Därest konferensen skulle anta­ ga en ny konvention, innebärande re­ vision, helt eller delvis, av förevaran­ de konvention, och den nya konven­ tionen icke föreskriver annat,

a) skall en medlems ratifikation av den nya, reviderade konventionen, för såvitt denna trätt i kraft, ipso jure medföra omedelbar uppsägning av förevarande konvention, utan hin­ der av vad i artikel 9 här ovan stad­ gas;

b) skall från den dag, då den nya, reviderade konventionen träder i kraft, förevarande konvention icke längre kunna ratificeras av medlem­ marna.

2. Förevarande konvention skall likväl förbliva gällande till form och innehåll för de medlemmar, som ra­ tificerat densamma men icke ratifi­ cerat den nya, reviderade konventio­ nen.

Artikel li

De engelska och franska texterna till denna konvention skola äga lika vitsord.

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 är 1962

Bilaga D

(Översättning)

Recommendation (No. 111) conceming Discrimination in Respect of Employment and Occupation

The General Conference of the In­ ternational Labour Organisation,

Having been convened åt Geneva by the Governing Body of the In­ ternational Labour Office, and having met in its Forty-second Session on 4 June 1958, and

Having decided upon the adop­ tion of certain proposals with re- gard to discrimination in the field of employment and occupation, which is the fourth item on the agenda of the session, and

Having determined that these proposals shall take the form of a Recommendation supplementing the Discrimination (Employment and Occupation) Convention, 1958,

adopts this twenty-fifth day of June of the year one thousand nine hun­ dred and fifty-eight the following Recommendation, which may be ci- ted as the Discrimination (Employ­ ment and Occupation) Recommend­ ation, 1958.

The Conference recommends that each Member should apply the fol­ lowing provisions:

I. Definitions

1.(1) For the purpose of this Re­ commendation the term “discrimin­ ation” includes—

(a) any distinction, exclusion or preference made on the basis of race, colour, sex, religion, political opi­ nion, national extraction or social origin, which has the effect of nul- lifying or impairing equality of op-

Rekommendation (nr 111) angå­ ende diskriminering i fråga om

anställning

och

yrkesutövning

Internationella arbetsorganisatio­ nens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Interna­ tionella arbetsbyrån sammankal­ lats till Genéve och där samlats den 4 juni 1958 till sitt fyrtio- andra sammanträde,

och beslutat antaga vissa förslag angående diskriminering i fråga om anställning och yrkesutövning, vilken fråga utgör den fjärde punk­ ten på sammanträdets dagordning,

samt beslutat, att dessa förslag skola taga form av en rekommen­ dation, avsedd att komplettera konventionen angående diskrimi­ nering (anställning och yrkesut­ övning), 1958,

antager denna den tjugofemte dagen i juni månad år nittonhundrafemtio- åtta följande rekommendation, som må benämnas »rekommendation an­ gående diskriminering (anställning och yrkesutövning), 1958».

Konferensen förordar, att varje medlem bör tillämpa följande anvis­ ningar.

I. Definitioner

1.1)1 denna rekommendation för­ stås med uttrycket »diskriminering»

a) varje åtskillnad, uteslutning el­ ler företräde på grund av ras, hud­ färg, kön, religion, politisk uppfatt­ ning, nationell härstamning eller so­ cialt ursprung, som har till följd, att likställdhet med avseende å möjlig-

31

Kungl. Maj ris proposition nr 70 år 1962

portunity or treatment in employ- ment or occupation;

(b) such other distinction, exclu- sion or preference which has the ef- fect of nullifying or impairing equa- lity of opportunity or treatment in employment or occupation as may be determined by the Member con- cerned after consultation with re­ presentative employers’ and wor- kers’ organisations, wherc such exist, and with other appropriate bodies.

(2) Any distinction, exclusion or preference in respect of a particular job based on the inherent require- ments thereof is not deemed to be discrimination.

(3) For the purpose of this Re- commendation the terms “employ- ment” and “occupation” include ac­ cess to vocational training, access to employment and to particular oc- cupations, and terms and conditions of employment.

II. Formnlation and Application

of PoKcy

2. Each Member should formulate a national policy for the prevention of discrimination in employment and occupation. This policy should be applied by means of legislative measures, collective agreements be- tween representative employers’ and workers’ organisations or in any other manner consistent with na­ tional conditions and practice, and should have regard to the following principles: (a) the promotion of equality of opportunity and treatment in em­ ployment and occupation is a matter of public concern;

(b) all persons should, without discrimination, enjoy equality of op-

heter eller behandling i fråga om an­ ställning eller yrkesutövning omin- tetgöres eller beskäres;

b) varje åtskillnad, uteslutning el­ ler företräde i övrigt, som har till följd, att likställdhet med avseende å möjligheter eller behandling i fråga om anställning eller yrkesutövning omintetgöres eller beskäres och som må bestämmas av vederbörande med­ lemsstat efter samråd med represen­ tativa arbetsgivar- och arbetstagar­ organisationer, där sådana finnas, ävensom med andra lämpliga organ.

2) Varje åtskillnad, uteslutning el­ ler företräde, som grundas på för an­ ställningen enligt dennas natur er­ forderliga personliga kvalifikationer, skall icke anses såsom diskrimine­ ring.

3) I denna rekommendation för­ stås med uttrycken »anställning» och »yrkesutövning» jämväl tillträde till yrkesutbildning, till anställning och till skilda yrken ävensom anställ­ ningsvillkor.

II. Politikens utformning och

tillämpning

2. Varje medlem bör utforma en nationell politik till förhindrande av diskriminering i anställning och yr­ kesutövning. Denna politik bör bringas i tillämpning genom lagstift­ ningsåtgärder, kollektivavtal mellan representativa arbetsgivar- och ar­ betstagarorganisationer eller på an­ nat med nationella förhållanden och praxis förenligt sätt, varvid följande principer böra beaktas:

a) åtgärder ägnade att främja lik­ ställdhet med avseende å möjligheter och behandling i fråga om anställ­ ning eller yrkesutövning utgöra en angelägenhet av allmänt intresse;

b) varje individ bör utan diskrimi­ nering åtnjuta likställdhet med avse-

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1962

portunity and treatment in respect of—

(i) access to vocational guidance and placement services;

(ii) access to training and em- ployment of their own choice on the basis of individual suitability for such training or employment;

(iii) advancement in accordance with their individual character, ex- perience, ability and diligence;

(iv) security of tenure of

emplov-

ment;

(v) remuneration for work of equal value;

(vi) conditions of work including hours of work, rest periods, annual holidays with pay, occupational safe- ty and occupational health meas- ures, as well as social security meas- ures and welfare facilities and bene- fits provided in connection with em­ ployment;

(c) government agencies should apply non-discriminatory employ­ ment policies in all their activities;

(d) employers should not practise or countenance discrimination in engaging or training any person for employment, in advancing or retain- ing such person in employment, or in fixing terms and conditions of employment; nor should any person or organisation obstruct or interfere, either directly or indirectly, with employers in pursuing this prin- ciple;

(e) in collective negotiations and industrial relations the parties should respect the principle of equal- ity of opportunity and treatment in employment and occupation, and should ensure that collective agree- ments contain no provisions of a discriminatory character in respect of access to, training for, advance­ ment in or retention of employment or in respect of the terms and con­ ditions of employment;

ende å möjligheter och behandling såvitt angår

i) tillträde till yrkesvägledning och arbetsförmedling;

ii) tillträde till yrkesutbildning och anställning efter eget val enligt per­ sonligt anlag för dylik utbildning eller anställning;

iii) befordran i enlighet med sina personliga egenskaper, erfarenhet, skicklighet och nit;

iv) trygghet i anställningen;

v) lön för arbete av lika värde;

vi) arbetsvillkor, däri inbegripna ar­ betstid, viloperioder, semester, åtgär­ der för säkerhet och hälsa på arbets­ platsen, ävensom åtgärder för social trygghet, välfärdsanordningar samt sociala förmåner, som tillhandahållas i samband med anställningen;

c) statliga organ böra inom hela sitt verksamhetsområde tillämpa en anställningspolitik utan någon som helst diskriminering;

d) arbetsgivarna böra icke utöva eller tolerera diskriminering i fråga om arbetstagares anställning, utbild­ ning, befordran, kvarblivande i tjänst eller vid bestämmandet av an­ ställningsvillkoren; vid tillämpning­ en av denna princip böra arbetsgivar­ na icke utsättas för obstruktioner el­ ler inblandning, vare sig direkt eller indirekt, från enskild persons eller från organisations sida;

e) arbetsmarknadens parter böra i kollektiva förhandlingar och i för­ hållandet sig emellan respektera principen om likställdhet med avse­ ende å möjligheter och behandling i fråga om anställning och yrkesutöv­ ning samt böra tillse att kollektivav­ tal icke innehålla bestämmelser av diskriminerande natur beträffande tillträde till, utbildning för, beford­ ran eller kvarblivande i anställning eller i fråga om anställningsvillkor;