Prop. 1963:114

('angående samordning av underhållet av krigsmaktens telemateriel m. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr i 14 dr 1963

1

Nr 114

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående samordning av

underhållet av krigsmaktens telemateriel m. m.; given Stockholms slott den 15 mars 1963.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departe­ mentschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sven Andersson

Propositionens huvudsakliga innehåll

Med anledning av ett av försvarets arbetsgrupp för teleunderhåll (FATU) avgivet betänkande redovisas i propositionen åtgärder för en strukturratio­ nalisering och samordning av underhåll av krigsmaklens telemateriel. Led­ ningen av den samordnade teleunderhållsverksamheten avses skola uppdra­ gas åt flygförvaltningen, där ett för krigsmakten gemensamt teleunderhålls- kontor inrättas. Driften av för krigsmakten gemensamma teleunderhålls- verkstäder föreslås skola ledas av försvarets fabriksstyrelse. Ett statligt bolag, vars aktier förutsättes skola förvaltas av försvarets fabriksstyrelse, skall organisera och driva en ny gemensam teleunderhållsverkstad i Växjö. För tecknande av aktier i bolaget begäres för budgetåret 1963/64 ett anslag av 15 000 000 kr. som investering i försvarets fabriksfond. Vidare föreslås att staten ikläder sig garanti för ett belopp av högst 16 000 000 kr. för kre­ diter till bolaget.

I propositionen redovisas vidare föreliggande planer att förlägga viss teleunderhållsverksamhet till östersundsområdet.

1—4630 63

Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 114

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1963

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans

Maj. t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15 mars 1963.

Närvarande:

Statsministern

E

rlander

,

statsråden

S

träng

, A

ndersson

, L

indholm

,

K

ling

, S

koglund

, E

denman

, J

ohansson

,

af

G

eijerstam

, H

ermansson

,

H

olmqvist

, A

spling

.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson, fråga om samord­ ning av underhållet av krigsmaktens telemateriel m.m. och anför därvid följande.

I. Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 18 mars 1961 tillkallade jag utredningsmän med uppgift att utarbeta ett underlag för bedömning av de ur ekonomiska och organisatoriska synpunkter lämpligaste formerna för underhåll av krigsmaktens tygmateriel (motsvarande). Utredningsmännen, som antog benämningen försvarets underhållsutredning, ingav till departe­ mentschefen den 23 januari 1962 en promemoria vari bl. a. betonades vik­ ten av snabba organisatoriska åtgärder för att nå en tillfredsställande lös­ ning av problemen med underhåll av krigsmaktens materiel inom tele- och robotområdet.

Med anledning av förslag i förenämnda promemoria tillkallades med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 mars 1962 fem experter1 för att inom försvarsdepartementet verkställa undersökningar rörande organisa­ tions- och driftform för underhåll av krigsmaktens teletekniska materiel m. m. Experterna — försvarets arbetsgrupp för teleunderhåll (FATU) — har den 1 december 1962 överlämnat betänkande med förslag till samord­ ning av underhållet av krigsmaktens telemateriel (Underhåll av telemate­ riel, Försvarsdepartementet, stencilerat betänkande 1962:3).

I sammanhanget torde få erinras om att 1960 års riksdag (prop. 120; SU 127 och 147; rskr. 335) fattat principbeslut om förflyttning av den i Stock­ holms tygstation ingående signalverkstaden i Sundbyberg (SiS) till Borås, Jönköping eller Växjö. De påbörjade undersökningarna rörande formerna för underhållsverksamheten gav emellertid anledning till antagande att det

1 Civilekonomen' B. U. E. Christell, ordförande, avdelningsdirektören vid försvaretsTförvalt- ningsdirektion T. Palm, majoren vid fälttygkåren H. R. A. Edborg, förste byråingenjören vid flygförvaltningen K. S. O. Beijner och civilingenjören B. A:son Elfström.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 11

4

år 1963

Armétygförvaltningens verkstadsavdelning anskaffar viss utrustning för reparationstjänsten i krig och uppgör förslag till anskaffning av reservdelar för reparationstjänsten. Denna senare anskaffning omhänderhas av veder­ börlig sakavdelning. Inom marinförvaltningen råder en motsvarande ar­ betsfördelning mellan verkstadsbyrån och sakavdelningarna. Flygförvalt­ ningens underhållsavdelning har hela ansvaret för anskaffning och organi­ sation av resurserna för reparationstjänsten i krig.

Det åligger alla tre enheterna att ombesörja fackteknisk utbildning av för underhållsverksamheten erforderlig personal.

Förrådshållning av reservdelar för underhållet ankommer inom armé- tygförvaltningen på tyg förråd sbyrån och inom marinförvaltningen på veder­ börlig byrå, dock att verkstadsbyråns förrådssektion handhar viss tele- och motormateriel (sedan 1/11 1962 har denna materiel överflyttats till det för­ söksvis inrättade förrådskontoret). Vid flygförvaltningen åligger det under- hållsavdelningen att sörja för förrådstjänst och materielförsörjning vad av­ ser flygmaterielunderhåll.

Vid sidan av försvarsgrensförvaltningarna bedriver det i försvarets forsk­ ningsanstalt ingående försvarets teletekniska laboratorium arbete med typ­ provning av telekomponenter och utarbetar försvarsstandard för dessa. Ny­ ligen har inom laboratoriet även inrättats en driftsäkerhetssektion, som skall verka för tillförlitlighetsteknikens utveckling och dess tillämpning på militär materiel.

Det föreligger stora skillnader i fråga om uppgifter och ansvar mellan armétygförvaltningens verkstadsavdelning och marinförvaltningens verk- stadsbyrå å ena sidan och flygförvaltningens underhållsavdelning å den andra. Vid armétyg- och marinförvaltningarna är sakavdelningarna (mot­ svarande) ålagda de förberedande leden av underhållsverksamheten för tele- materiel, nämligen att utarbeta tekniska föreskrifter och anvisningar för un­ derhållet samt att beräkna behov av och anskaffa reservdelar och annan er­ sättningsmateriel. Vid flygförvaltningen åvilar detta ansvar underhållsav- delningen.

Fn allvarlig eftersläpning anses råda i fråga om utarbetande av under- hållsinstruktioner. önskemålet att såväl materielbeskrivningar som under- hållsinstruktioner skall kunna tillhandahållas samtidigt som materielen ta- ges i bruk torde icke alltid tillgodoses.

Underhållsarbeten som kräver verkstadsresurser utföres huvudsakligen vid ett 70-tal verkstäder som drivs i någon av de tre centrala förvaltningar­ nas regi. Endast en för krigsmakten gemensam televerkstad finns, den i Gö­ teborgs örlogsvarv ingående försvarets televerkstad i Göteborg (FTG). Här­ till kommer en televerkstad vid det statliga Karlskronavarvet Aktiebolag. Endast i undantagsfall utnyttjas civila verkstadsresurser.

Såväl tillsyner som översyner, reparationer och modifieringar uppdrages åt verkstäder, som är underställda respektive tygförvaltning. Vid armén ut-

Kungl. Maj:ts proposition nr 11U år 1963

5

göres dessa av tygverkstäder av 1. och 2. klass samt serviceverkstäder, vid marinen av verkstäder ingående i örlogsvarv och kustartilleriförsvar och serviceverkstäder samt vid flygvapnet av centrala flygverkstäder, regionala televerkstäder och flottiljverkstäder.

De tre försvarsgrenarnas huvudverkstäder för telemateriel är för armén: SiS och Bodens tygstations tygverkstad marinen: teleteknisk verkstad ingående i örlogsvarvet i Stockholm och

Karlskronavarvet Aktiebolag flygvapnet: centrala flygverkstaden i Arboga (CVA).

III. FATUs 8 förslag och däröver avgivna yttranden m. m.

a) Progno* beträffande teleunderhåUningsvolymen m. m. under 1960-talet

Genom en omfattande genomgång av såväl den nuvarande som den till­ kommande materielens sammansättning — så långt fram i tiden som till­ gängliga planer medger — har FATU beräknat materielvolymens föränd­ ringar under 1960-talet samt därav föranledda ändringar i anspråk på un- derhållsinsatser. Följande tabeller visar utvecklingstendenserna i samman­ drag för krigsmakten i dess helhet.

Tabell 1. Telemateriel

Budgetår

Anskaffn. -f

installation

mkr

Totalt underhåll

mkr

Underhåll/anskaff-

ning + installation

(kol. 3:2) %

1

2

3

4

1960/61

1 168

50,8

4,3

1963/64 1 719

66,6

3,8

1966/67 2 629

89,1

3,3

1969/70 3 318 109,5

3,2

Tabell 2. Robotmateriel

Kostnader, volymer m.m. 1960/61 1963/64 1966/67 1969/70

Materielvolym (mkr)...........

60

530

1 000 1 600

Andel teleunderhåll (%)... Kostnader teleunderhåll (mkr

60

65

70

75

/är)......................................

0,9 8,5 19 30

Underhållsvolym tele (man) 25 240

550 860

Som framgår av tabellerna antas materielvolymen (exklusive robotma- leriel) öka ca 3 gånger medan underhållskostnaderna bedömes öka ca 2 gånger under 10-årsperioden 1960/70. Främst genom tillkomsten av Stril-60- systemet bedömes flygvapnets andel av den totala materielvolymen öka snabbare än de övriga försvarsgrenarnas. Flygvapnets andel beräknas till 53 % 1970 mot 40 % 1960.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 1H år 1963

Av tabell 1 framgår också, att underhållskostnaderna i procent av mate- rielvolymen (kol. 4) under 1960-talet kommer att minska från ca 4,3 % till 3,2 %. Denna minskning härrör dels från den kontinuerliga förbättring­ en av de i materielen ingående komponenternas kvalitet, och dels från upp- byggn^dsmässiga förändringar, införandet av uthytesenheter m. m.

Underhållserfarenheterna inom robotområdet är ännu begränsade. Den prognos beträffande underhållsbehovet som visats i tabell 2 grundas på be­ driven försöksverksamhet och tillgängliga utländska erfarenheter.

På grundval av här nämnda beräkningar av telematerielvolymens till­ växt och underhållsbehovets ökning inom krigsmakten under 1960-talet har FATU gjort vissa prognoser angående behovet av personal med teleteknisk utbildning. Detta beräknas stiga från ca 1 500 man 1960/61 till mellan 4 000 och 5 000 man 1969/70. Då samtidigt en expansion på det civila teletekniska produktionsområdet förutses, kan ett underskott på yrkesutbildad personal befaras under den närmaste 5-årsperioden. FATU understryker nödvän­ digheten av att effektiva åtgärder vidtages för att öka utbildningskapaciteten.

Yttranden

Försvarets forskningsanstalt har speciellt granskat den av FATU använ­ da metodiken för beräkning av underhållsbehoven och de därav erhållna resultaten och framhåller de osäkerhetsmarginaler som föreligger. De totala underhållskostnadernas ökning under perioden verkar dock enligt anstalten realistiska i förhållande till materielvolymens ökning, överbefälhavaren anser, att 1962 års försvarsöverenskommelse innebär att telemateriel och ro­ botar inte kommer att anskaffas i den utsträckning man tidigare antagit. Armétygförvaltningen, marinförvaltningen och flygförvaltningen har vissa allmänna erinringar mot de redovisade beräkningarna. Arbetsmarknadssty­ relsen framhåller, att en expansion på såväl det civila som det militära tele­ tekniska produktionsområdet kan förutses, varför det blir nödvändigt att vidta effektiva och omedelbara åtgärder för att öka utbildningskapaciteten på det teletekniska området. Överstyrelsen för yrkesutbildning anför, att de civila skolorna inom här ifrågavarande område under senare år byggts ut i raskt tempo och finner det svårt att i dagens läge uttala sig om, huruvida brist på arbetskraft kommer att föreligga. Sveriges industriförbund delar

FATU uppfattning att behovet av resurser för underhåll av militär telema- leriel kommer att öka kraftigt. Förbundet instämmer också i farhågorna för underskott på kvalificerad personal såvida ej effektiva utbildningsåt­ gärder vidtas.

b) Gemensamt ledningsorgan för teleunderhållet

FATU understryker, att underhållsproblemen alltmer måste uppmärk­ sammas ju mer komplicerad och »systembunden» materielen blir. Under- hållsaspekter måste beaktas vid anskaffning och modernisering av materiel.

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 År 1963

7

FATU pekar också på vikten av preventivt underhåll, varmed avses regel­ bundna kontroller och av dessa föranledda åtgärder. Angivna synpunkter utvecklas bl. a. sålunda.

Den ökade kompliciteten hos telematerielen och dess sammanbyggnad i omfattande system har medfört att driftsäkerhetsproblemen accentuerats. Betydelsen av ett kvalificerat studium av detta område har blivit alltmer påtaglig, liksom nödvändigheten av att kunna förutsäga sannolikheten för att fel skall uppstå i ett system och vidtaga lämpliga åtgärder för att för­ hindra, att sådana fel sätter hela systemet ur funktion.

Det blir alltmer uppenbart, att frågan om hur materielen skall vårdas och omhändertas för att under dess planerade användningstid bibehålla den av­ sedda funktionsdugligheten icke kan lösas i efterhand utan måste beaktas och behandlas samtidigt med att konstruktionerna utformas.

All strävan går ut på att göra materielen underhållsfri. Detta är sällan möjligt. Materielen kan dock konstrueras så att den är mer eller mindre »underhållsvänlig». Ju mer komplicerad materielen är desto större blir un- derhållskraven — om dock ej i direkt proportion — och desto större blir kraven på att materielen utformas så att den är enkel att underhålla. Tele­ materielen tillhör utan gensägelse den materielgrupp där underhållsproble- men blivit mest framträdande.

Även försvarets underhållsutredning har starkt understrukit betydelsen av att underhållssynpunkterna beaktas redan vid projektering och konstruktion av ny materiel samt av att underhållssynpunkter beak­ tas även vid planering i staberna. Genomtänkta konstruktioner och gott ut­ förande minskar skadefrekvens och reparationsbehov, men om konstruk­ tionen icke är anpassad til! truppens användningsbetingelser och vållar komplikationer i utbildningen, kan underhållsbehovet ökas på ett oförutsett sätt. Ur underhållssynpunkt är det således önskvärt, dels att materielen icke anskaffas förrän den blivit i detta hänseende »tekniskt mogen», dels att för­ hållandet kvalitet/kostnad för viss materiel bedömes med utgångspunkt i den sammanlagda kostnaden för materielens projektering, inköp, drift och underhåll under avsedd livstid och icke i enbart inköpspriset.

Underhållssynpunkterna måste beaktas också i många andra hänseenden, bl. a. vid ändringar och modifieringar av äldre materiel. Ur underhållssyn­ punkt är det väsentligt att materielen får en uppbyggnad som medger utby­ tessystem, att försöks- och utprovningsverksamhet regelmässigt ingår i un­ derhålls- och drifltekniska undersökningar, att en organiserad felrapporte­ ring kommer till stånd, att standardiserings- och typminskningsarbetet in­ tensifieras samt att utarbetandet av materielheskrivningar och tekniska un- derhållsinstruktioner samordnas försvarsgrenarna emellan.

Underhållsverksamhetens yttersta syfte är dock att upprätthålla högsta möjliga tekniska beredskap. Utnyttjandet av teletekniken i vapensystem skapar krav på system och metodik i underhållsåtgärderna. I teleteknisk materiel kan i stor utsträckning sannolikheten för att fel skall uppstå be­ räknas. Härigenom får preventivt underhåll särskild betydelse. Det är möj­ ligt att förkalkylera de underhållsinsatser som behövs för att upprätthålla en på operativa grunder bestämd, teknisk beredskap hos materielen. Det kontinuerliga, preventiva underhållet ger erfarenheler som, systematiskt in­ samlade och bearbetade, dels gör det möjligt att successivt justera den för­ kalkylerade underhållsplaneringcn och dels ger underlag för förkalkyler beträffande behovet av underhållsinsatser för ny materiel.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 11

4

år 1963

FATU konstaterar, att i den nuvarande försvarsgrensvis uppdelade orga­ nisationen är teleunderhållsuppgifterna inom försvarsgrensförvaltningarna fördelade på såväl sakorgan som underhållsorgan samtidigt som underhålls- organens organisation sinsemellan är olika, vilket allt gör det svårt att ut­ veckla metoder för analys av ny materiels underhållsbehov, utveckla stan­ dardiserad underhållsmetodik etc. samt skapa systematik och planering i underhållsverksamheten. Med hänsyn till den kommande expansionen av telematerielvolymen inom krigsmakten och de krav som måste ställas i frå­ ga om systematik och planering när det gäller en rationellt bedriven under- hållsverksamhet bör enligt FATU upprättas ett för de tre försvarsgrenarna gemensamt förvaltningsorgan för teleunderhållsfrågor, försvarets teleunderhållskontor.

Även de verkställande underhållsanstalterna måste ökas, främst verk- stadsresurserna. För att dessa skall kunna utnyttjas rationellt bör de så långt möjligt vara gemensamma för krigsmakten. En gemensam ledning av sådana underhållsanstalter erfordras i de centrala förvaltningarna. Denna bör förläggas till teleunderhållskontoret, vars viktigaste uppgifter blir att planera, leda och kontrollera insatsen av underhållsanstalterna.

Eftersom verksamheten vid underhållsanstalterna begränsas av de eko­ nomiska resurser, som kan ställas till förfogande, blir en kartläggning av underhållskostnaderna av avgörande betydelse för inriktningen av materiel- underhållet. Särskild vikt bör därför enligt FATU läggas vid att åstadkom­ ma ett redovisningssystem, som gör det möjligt att bedöma kostnaderna för olika underhållsarbeten oberoende av organisationsformen och placeringen i den statliga hierarkien av den verkstad där arbetet utföres och oavsett om verkstaden är statlig eller privat.

Teleunderhållskontoret bör omfatta i princip fyra enheter, en för plane­ ring, en för anläggningar och personal, en för drift och en för ekonomi. Härtill kommer en militärassistent.

Planeringsenheten får som uppgift att skapa förutsättningar för och vid­ makthålla ett samlat underlag för underhållsverksamhetens långsiktiga pla­ nering samt att med hjälp av detta underlag medverka vid projektering, konstruktion och anskaffning av ny materiel. Enheten bör även ansvara för att tekniska underhållsinstruktioner utarbetas.

Anläggnings- och personalenheten skall lösa uppgifter som sammanhäng­ er med projektering av verksladsanläggningar och verkstäders utrustning med maskiner, verktyg och provningsutrustningar m. m. samt handlägga personalredovisnings- och personalplaneringsuppgifter.

Driftsenheten skall handlägga frågor som hör samman med driften av de gemensamma verkstäderna, främst grovplaneringen av underhållsarbe­ tet samt metoderna för detta, vidare avvägningen av huruvida underhåll skall utföras vid egna verkstäder eller läggas ut till andra företag.

Ekonomienheten slutligen skall verka för att ett ändamålsenligt redo­ visningssystem kommer till stånd och ansvara för en kontinuerlig uppfölj­ ning av underhållskostnaderna.

Kungl. Maj:t$ proposition nr 114 år 1963

9

Dessutom bör en militärassistent finnas för handläggning av ärenden rö­ rande de gemensamma verkstädernas krigsorganisation och krigsplanlägg­ ning samt säkerhetsfrågor.

Teleunderhållskontoret bör enligt FATU i stort sett redan från början kunna få alla de sålunda angivna arbetsuppgifterna. Kontoret bör sålunda bl. a. studera konstruktions- och tillförlitlighetstekniken ur underhållstek- nisk synpunkt och utarbeta metoder och anvisningar in. m. för att dessa syn­ punkter skall kunna tillgodoses vid framtagning av ny materiel. Kontoret skall kunna medverka vid sakorganens projekterings- och konstruktions­ arbete. Formen för denna medverkan är beroende av projektets komplexitet och omfattning. Vid större projekt bör personal från kontoret utses att del­ taga i arbetet inom den för projektet tillsatta systemgruppen. Ansvaret för materielens konstruktiva utformning och därmed för de tekniska specifika­ tionerna för anskaffningen faller dock alltjämt på vederbörligt sakorgan. Eftersom ansvarsfördelningen mellan sakorgan och underhållsorgan f. n. är olika inom förvaltningarna måste teleunderhållskontorets ansvar för att de underhållstekniska kraven blir specificerade i en beställning tills vidare bli beroende av vederbörande förvaltnings avgörande. FATU understryker dock, att syftemålet med ett gemensamt organ är att den begränsade perso­ naltillgången för underhållstekniska frågor skall rationellt utnyttjas.

FATU anser, att uppbyggnaden av teleunderhållskontoret måste påbörjas snarast. Till en början bör det emellertid ha försökskaraktär. Chef för kon­ toret föreslås bli en överingenjör i B 3. I övrigt föreslås 24 tjänster. Samt­ liga tjänster bör tills vidare inrättas såsom extra.

Arbetsgrupp för planeringsfrågor: En avdelningsdirek­ tör B 1, en byrådirektör A 27, två förste byråingenjörer A 23, en byråingen­ jör A 19 samt två ingenjörer i högst lönegrad A 15.

Arbetsgrupp för anläggnings- och personalfrågor: En förste byråingenjör A 23 samt en byråintendent A 19.

Arbetsgrupp för driftfrågor: En avdelningsdirektör B 1, en förste byråingenjör A 23, en byråintendent A 19, en ingenjör A 17 samt två ingenjörer i högst lönegrad A 15.

Arbetsgrupp för ekonomifrågor: En byrådirektör A 27, en förste byråintendenl A 23 samt en byråassistenl A 19.

Militärassistent : En kapten A 21. Expedition m. m. : En kontorist A 9, föreståndare för expeditionen och chefssekreterare, två kanslibiträden A 7 samt två biträden i reglerad befordringsgång.

Vad angår teleunderhållskontorets inplacering i förvaltningsorganisa­ tionen anser FATU övervägande skäl tala för att kontoret anslutes till flyg­ förvaltningen. Flygvapnet har f. n. och kommer än mer i framtiden att ha den största underhållsvolymen och samtidigt ställas inför de mest kompli­ cerade underhållsproblemen. Flygförvaltningen har också börjat bygga upp ett underhållssystem utformat enligt de principer som FATU angivit. An-

2—4630 63

Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 114

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 114- år 1963

slutning till flygförvaltningen skulle underlätta att flygvapnets angelägna behov tillgodoses och samtidigt ge kontoret de bästa arbetsförutsättningarna. FATU anser även, att driftsäkerhetssektionen vid försvarets teletekniska laboratorium bör överföras till teleunderhållskontoret, då sektionens upp­ gifter har direkt anknytning till uppgifter som enligt FATU bör ankomma på teleunderhållskontoret.

Teleunderhållskontorets ställning i förhållande till andra enheter inom krigsmakten föreslås bli likartad med vad som gäller för den 1962 inrättade för krigsmakten gemensamma robotavdelningen i flygförvaltningen (prop. 1962:64).

Yttranden

Remissinstanserna ansluter sig allmänt till de principer som FATU lagt till grund för sitt förslag och till FATU:s bedömning att ett för försvarsgre­ narna gemensamt förvaltningsorgan för teleunderhållsfrågor behövs. Lika­ så är enigheten påfallande i frågan om till vilken förvaltning det föreslagna teleunderhållskontoret skall knytas. Av de remissinstanser som yttrat sig i sistnämnda hänseende har det övervägande flertalet antingen förordat flyg­ förvaltningen eller icke haft något att erinra mot FATU:s förslag.

överbefälhavaren anser, att teleunderhållskontoret lämpligen bör inord­ nas i flygförvaltningens organisation. Flygförvaltningen förklarar sig beredd att till sin organisation foga ett sådant centralt organ, men anser det inte lämpligt ur arbetssynpunkt att ur den nuvarande underhållsavdelningen bryta ut den del av verksamheten som rör tele- och robotmateriel. Flygför­ valtningen föreslår därför, att det centrala teleunderhållsorganet anknytes till underhållsavdelningen och att chefen för underhållsavdelningen i frå­ gor som rör arméns och marinens tele- och robotunderhåll får motsvarande skyldigheter och befogenheter som tillagts chefen för robotavdelningen. För­ svarets förvaltningsdirektion framhåller, att dess ståndpunkt i allt väsent­ ligt sammanfaller med flygförvaltningens ställningstagande. Denna uppfatt­ ning delas också i stort av 1956 års försvar sförvaltning ssakkunniga. Marin­ förvaltningen anser för sin del, att även alternativen med ett från försvars- grensförvaltningarna fristående organ eller ett ingående i försvarets fabriks- styrelse bör undersökas.

Delade meningar råder biand de remissinstanser som yttrat sig om det centrala teleunderhållsorganets arbetsuppgifter och befogenheter. Det över­ vägande flertalet har dock i stort sett anslutit sig till FATU:s förslag. Så­ lunda anför försvarets förvaltningsdirektion, att för teleunderhållskontoret avsedda, för förvaltningarna gemensamma arbetsuppgifter rörande under- hållsmetodik, planering av underhållsverksamheten, normer för underhålls- instruktioner o. dyl. är av sådan betydelse för samordning och effektivisering av teleunderhållsverksamheten att organet snarast bör inrättas med den storleksordning som föreslagits. Oklarheter beträffande ansvarsfördelning

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 är 1963

11

och arbetsuppgifter bör lösas successivt under förvaltningsdirektionens över­ inseende. Liknande synpunkter framföres av försvarets civilförvaltning, flygförvaltningen, statskontoret och försvarets forskningsanstalt. Såväl forskningsanstalten som flygförvaltningen uttalar dock tveksamhet röran­ de lämpligheten att till flygförvaltningen överföra samtliga arbetsuppgifter vid den nuvarande driftsäkerhetssektionen vid försvarets teletekniska labo­ ratorium. Forskningsanstalten understryker vidare, att det ekonomiska an­ svaret för teleunderhållet ej får fråntagas den myndighet som svarar för an­ skaffning. Telestyrelsen anser, att förslaget är ett steg i rätt riktning, men det synes styrelsen lämpligt att televerket bibehåller de underhållsuppgifter det för närvarande åtagit sig för krigsmaktens räkning, liksom att nya upp­ gifter skall kunna tillkomma för annan materiel, som ur underhållssynpunkt är likartad med inom televerket förekommande. LO, TCO och SACO har inga gentemot arbetsgruppen avvikande uppfattningar. SACO anser dock, att det bör ankomma på vederbörande försvarsgrensförvaltning att besluta om underhåll skall utföras vid egna verkstäder eller vid privata företag. LO och SACO ifrågasätter vidare om den för teleunderhållskontoret föreslagna personalstyrkan är tillräcklig med hänsyn till förutsatta arbetsuppgifter.

överbefälhavaren, armétygförvaltningen, marinförvaltningen och 1956 års försvarsförvaltningssakkunniga hävdar, att det centrala teleunderhålls- organets arbetsuppgifter och befogenheter bör begränsas i förhållande till vad som föreslagits. Sålunda framhålles, att det tekniska och ekonomiska ansvaret för telematerielen helt bör ligga kvar på försvarsgrensförvaltning- arna. överbefälhavaren framhåller i övrigt, att det centrala organet i första hand bör genomföra vissa fortsatta utredningar bl. a. i fråga om den centrala ledningen av de gemensamma verkstäderna och därmed sammanhängande frågor. Uppgifterna bör därutöver till en början begränsas till att omfatta utarbetande av system och metoder för telematerielens underhåll, utarbetan­ de av normer för standardisering och typminskning samt biträde vid kon­ struktion. Ansvarsfördelningen måste enligt överbefälhavaren klarläggas.

En något vidare ram för verksamheten förordas av marinförvaltningen, som, utöver uppgiften i fråga om utvecklande av system och metodik i under­ hållet, även anser att det centrala organet bör handha den centrala ledning­ en av gemensamma verkstadsresurser. 1956 års försvarsförvaltningssakkun­ niga anser däremot, att i avvaktan på slutligt ställningstagande till verkstä­ dernas driftform hör organet inte avses för driftfrågor eller personal- och anläggningsfrågor. De sakkunniga har intet att erinra mot organets föreslag­ na ställning gentemot övriga myndigheter, men förutsätter att det är avsett att vara ett för försvarsgrenarna gemensamt »hjälporgan». Armétygvalt- ningen slutligen anser, att det gemensamma organets arbetsuppgifter bör begränsas till endast hopsamling av erfarenhetsdata samt utarbetande av förslag till enhetlig nomenklatur och gemensamma normer.

FATU:s uppfattning om betydelsen av en kostnadsredovisning, som möj­

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 11b år 1963

liggör en rättvisande jämförelse beträffande utförda underhållsprestatio- ner, delas i stort sett av samtliga remissinstanser som yttrat sig i denna fråga. Sålunda anför statskontoret, att vad arbetsgruppen anfört i princip synes kunna tillämpas även inom andra områden av krigsmaktens under- hållsverksamhet. Ämbetsverket ansluter sig till att mer rättvisande kostnads­ redovisning bör skapas. Även marinfÖrvaltningen tillstyrker åtgärder enligt betänkandets riktlinjer, vilka bör gälla försvarets verkstadsverksamhet över­ huvudtaget. Försvarets förvaltningsdirektion, med instämmande av flygför­ valtningen, har ingenting att invända mot att fortsatta undersökningar i syfte att nå för de olika verkstäderna likartade kostnadsanalyser fullföljes, under förutsättning att arbetet sker i nära kontakt med statskontoret. En­ ligt civilförvaltningens mening kan ifrågasättas, huruvida en så avgörande omläggning av kostnadsredovisningen, som arbetsgruppen syftar till, bör genomföras utan att dessförinnan undersökts behovet av och förutsättning­ arna för att tillämpa liknande principer vid övriga verkstäder.

c) Underhållaamtalter

FATU delar in underhållsanstalterna i tre kategorier A, B och C. Till kategori A hänförs driftpersonal medan verkstäderna hänförs till kategorier­ na B — lokala eller regionala verkstäder — och C — centrala verkstäder. Ar­ betsuppgifter in. m. på olika nivåer beskrives i huvudsak sålunda.

Kategori A skall utföra driftvård och enklare reparationer. Dess ar­ betsuppgifter kommer att vara desamma i krig och fred. Arbetsvolymerna kommer dock att öka i krig genom bl. a. ökat drifttidsuttag.

Kategori B skall kunna utföra mer omfattande driftvårdsuppgifter och tillsyner samt mer kvalificerade reparationer än kategori A. Även för kategori B blir arbetsuppgifterna desamma i krig och i fred och arbetsvoly­ merna kommer att öka i ett krigsläge.

Kategori C skall vara utrustade för att utföra översyner, modifieringar samt kvalificerade reparationer av fredskaraktär. Materielen kommer sanno­ likt i ökad omfattning att byggas upp av utbytbara enheter. Dessa enheter kommer att bli viktiga reparationsobjekt för C-verkstäderna. De resurser i form av personal och utrustning som dessa verkstäder förfogar över är av stor betydelse för bibehållande av materielens initialstridsvärde. Eftersom översyner och modifieringar av materielen är åtgärder av fredskaraktär, torde dessa uppgifter icke komma till utförande under krig, annat än om detta blir långvarigt. C-verkstäderna kan därför, kort efter ett krigs början, användas för att förstärka de mera »framskjutna» underhållsresurserna, främst kategori B. Vid de centrala verkstäderna bör dock behållas vissa re­ surser för oförutsedda behov. Dessa verkstäder föreslås bli för försvarsgre­ narna gemensamma verkstäder.

Eftersom såväl A- som B-anslalterna har samma uppgifter såväl i fred som krig bör enligt FATU dessa ledas, organiseras och lokaliseras på sådant sätt att några förändringar icke behöver göras i ett krigsläge.

De för krigsmakten gemensamma centrala verkstäderna — C-verkstä-

13

derna — bör enligt FATU ledas av det föreslagna teleunderhållskontoret. För underhållsanstalter av kategori A och B anses däremot teleunderhålls- kontorets ledning — i den mån dessa anstalter ej är gemensamma för krigs­ makten — böra inskränkas till en teknisk styrning av verksamheten genom skötselföreskrifter, reparationsnormer nr. fl. tekniskt samordnande instruk­ tioner.

FATU beräknar, att utvecklingen under 1960-talet skall innebära en för­ dubbling av nuvarande behov av kapacitet på C-nivån. Eftersom C-uppgif- terna har fredskaraktär bör ekonomiska och rationella synpunkter vara styrande för verkstadsdriften. Genom att samordna C-verkstäderna bör man kunna skapa förutsättningar för rationaliseringar, som kan minska de kom­ mande anspråken på personalökningar och investeringar i utrustning och byggnader. I detta syfte föreslår FATU, att dessa verkstäder skall få en på tekniska grunder specialiserad inriktning. Varje enhet bör specialiseras på viss materiel från hela krigsmakten.

FATU föreslår, att teleunderhållet på C-nivå koncentreras till fyra cen­ trala verkstäder, nämligen CVA, Karlskronavarvet AB samt en ny verkstad i södra Sverige och — längre fram — en ny verkstad i mellersta Norrland. Motiven för förslagen utvecklas sålunda.

Vid CVA bedrivs en omfattande teleunderhållsverksamhet. Denna verk­ samhet bör byggas ut genom att CVA specialiseras på underhåll av tele- materiel. Det kan därvid bli nödvändigt att överföra vissa av verkstadens nuvarande verksamhetsgrenar till de centrala flygverkstäderna i Malmslätt eller Västerås.

Även om så sker kommer emellertid kapaciteten vid CVA endast i begrän­ sad omfattning att kunna tillgodose det totala framtida behovet av under- hållsresurser på C-nivån. Vid sidan av en utbyggnad av CVA bör därför nya verkstadsresurser byggas upp. För detta talar dessutom det allmänna faktum att verkstäders storlek bör hållas inom rimliga gränser så att de ej blir svåra att administrera. Svårigheterna att rekrytera och utbilda tillräckligt med personal blir mindre då rekryteringsunderlaget kan breddas och tillgången till utbildningsanstalter ökas genom verkstädernas uppdelning.

Dessa synpunkter — varvid möjligheten att rekrytera och utbilda perso­ nal särskilt bör betonas — har föranlett FATU att föreslå att två nya centrala televerkstäder skapas vid sidan av CVA. Dessutom föreslås att vissa marina arbeten för längre tid lägges ut till Karlskronavarvet AB.

Av de två nya verkstäderna, varav en föreslås lokaliserad till mellersta Norrland och en till södra Sverige, bör prioritet ges den södra verkstaden bl. a. med hänsyn till robotmaterielens underhåll. Då härigenom underhålls­ behoven på C-nivån för den närmaste tiden tillgodoses kan slutlig ställning till den norra verkstadens dimensionering och lokalisering anstå tills vidare.

Arbetsfördelningen mellan de centrala verkstäderna föreslås i stort bli följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr lik år 196S

14

Kungl. Maj:ts proposition nr

114

dr 196S

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1963

21

aktiebolagsform genomgående för samtliga verkstäder. Enligt alternativ 2 skall nuvarande verkstäder tills vidare drivas i affärsverksform, medan ny­ byggda verkstäder skall drivas i aktiebolagsform.

I promemorian hävdas att det, inte minst med tanke på den svåra upp­ giften att starta och snabbt utveckla omfattande verkstadsrörelse på nya platser, är angeläget att ge verkstäderna största möjliga ekonomiska och administrativa frihet. Valet av driftform kan också påverkas av en eventuell samverkan med den privata industrin. I detta avseende anföres i promemo­ rian.

Utan att närmare gå in på motiven synes det kunna övervägas om icke det av FATU föreslagna helstatliga bolaget i stället kan ges formen av ett halvstatligt aktiebolag, där en till mindre än hälften uppgående aktiepost skulle ägas av ett enskilt konsortium. Detta konsortium skulle i så fall bildas av de civila leverantörer av telemateriel som kan tänkas vara intresserade av ett samarbete inom underhållsområdet. I avvaktan på närmare övervägan­ den av denna fråga synes det lämpligt att från början välja den driftform som möjliggör smidig anpassning till en samverkan av detta slag.

Yttrande

Försvarets fabriksstyrelse ställer sig positiv till tanken på att driften av de gemensamma verkstäderna ledes av fabriksverket. Beträffande den i pro­ memorian skisserade uppdelningen av arbetsuppgifterna mellan teleunder- hållskontoret och fabriksverket har styrelsen i princip intet att invända.

I fråga om driftform för verkstäderna anför styrelsen, att den driftform som lämnar största rörelsefriheten ur bl. a. finansierings- och personalsyn­ punkt utan tvekan är aktiebolagsformen. Styrelsen understryker dock, att samtliga enheter bör ha samma driftform. Slutmålet bör enligt styrelsens uppfattning vara, att samtliga gemensamma verkstäder sammanföres i en organisation, som drives i aktiebolagsform under försvarets fabriksstyrelse. Starka skäl synes också enligt fabriksstyrelsen tala för att aktiebolaget blir halvstatligt.

Departementschefen

Den kraftigt ökade anskaffningen av telemateriel för krigsmakten, som kan väntas fortsätta i än snabbare takt, accentuerar starkt kraven på ett rationellt underhåll av denna materiel. En effektiv underhållsorganisation är självklart motiverad av ekonomiska skäl men är också angelägen av hän­ syn till beredskapen. Underhållsproblemen har vuxit i takt med den allt snabbare tekniska utvecklingen. Det har också blivit allt mera uppenbart, att frågan om hur materielen skall vårdas och omliänderhas för att bibehålla sin funktionsduglighet inte kan lösas i efterhand utan måste beaktas samti­ digt som konstruktionerna utformas.

Försvarets arbetsgrupp för teleunderhåll (FATU) har klargjort aktuella frågeställningar beträffande underhåll av tele- och robotmaleriel och lagt fram förslag till lösningar.