Prop. 1963:124
('med förslag till lag om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete',)
Kungl. Maj.ts proposition nr 12i år 1963
1
Nr 124
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
igångsättningstillstånd för byggnadsarbete; given Stockholms slott den 22 mars 1963.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll vill Kungl. Maj :t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga härvid fogat förslag till lag om igångsättningstiilstånd för bygg nadsarbete.
GUSTAF ADOLF
Sven Aspling
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att säsongutjämningen för byggnadsindustrins arbetskraft skall övergå till att bli en angelägenhet för frivillig samverkan mellan byggarbetsmarknadens parter under aktiv medverkan från arbets marknadsmyndigheternas sida. En permanent fullmaktslag skall dock fin nas som, därest de frivilliga åtgärderna visat sig inte kunna trygga säsong utjämningen, ger Kungl. Maj :t möjlighet att förordna att igångsättnings tillstånd av arbetsmarknadsmyndighet skall inhämtas innan byggnadsarbe te påbörjas. Det nya, på frivillig planering grundade systemet genomföres successivt under en tvåårig övergångsperiod fr. o. m. den 1 juli 1963, då den nuvarande byggnadsregleringslagen upphör att gälla.
1—Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 saml. Nr 12i
2
Kungl. Maj. ts proposition nr 12b år 1963
Förslag
till
Lag
om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Därest inom visst område visat sig att jämn sysselsättning under olika delar av året icke kan på annat sätt upprätthållas för byggnadsindustriens arbetskraft, äger Konungen förordna, att byggnadsarbete icke må påbörjas inom området utan att igångsättningstillstånd meddelats enligt denna lag. Förordnande skall avse viss tid och må begränsas till byggnadsarbete av visst slag.
2
§•
Med byggnadsarbete förstås i denna lag uppförande av hus av alla slag, rivning av hus samt schaktning för husbyggnad, anläggande av väg, järn väg, spårväg eller annan större fast transportanordning eller av bro, hamn, farled, flottled, kraft-, vatten- eller avloppsledning, gata eller park, utföran de av vattenbyggnads- eller torrläggningsföretag samt annat liknande an läggningsarbete, så ock om- eller tillbyggnad, reparation och underhålls arbete å byggnad eller anläggning, som nu sagts.
3§.
Igångsättningstillstånd meddelas av arbetsmarknadsstyrelsen eller, efter dess bemyndigande, av länsarbetsnämnden.
Igångsättningstillstånd må förenas med villkor om storleken och sam mansättningen av den arbetsstyrka, som vid varje tillfälle skall sysselsättas i arbetet.
4§.
Tarvas till följd av inträffad skada å byggnad eller annan egendom eller till förekommande av sådan skada eller erfordras av annan därmed jämför lig anledning att byggnadsarbete verkställes utan dröjsmål, må arbetet, utan hinder av vad som föreskrivits med stöd av 1 eller 3 §, bedrivas i erfor derlig omfattning under högst åtta dagar.
5§.
Bedrives byggnadsarbete utan igångsättningstillstånd, där sådant erford ras, eller i strid mot villkor som avses i 3 § andra stycket, äger arbetsmark nadsstyrelsen eller efter dess bemyndigande länsarbetsnämnden, i den om fattning som finnes erforderlig för att vinna rättelse, föreskriva förbud vid vite att fortsätta arbetet. Förbud skall hävas, när det icke längre befinnes erforderligt.
Talan om utgivande av vite må ej väckas utan arbetsmarknadsstyrel sens medgivande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 124 år 1963
3
6
§.
Den som bedriver byggnadsarbete, som beröres av förordnande enligt 1 §, så ock hos honom anställd arbetstagare är skyldig att lämna arbetsmark nadsstyrelsen eller länsarbetsnämnd de upplysningar och förete de hand lingar, som äro av betydelse för tillämpningen av denna lag eller med stöd av densamma meddelade föreskrifter.
De som hava att taga befattning med tillsyn över efterlevnaden av denna lag skola äga tillträde till arbetsplats och rätt att där göra sig underrättade om förhållande, som är av betydelse för tillämpningen av lagen eller med stöd av densamma meddelade föreskrifter.
7 §•
Den som underlåter att fullgöra skyldighet, som föreskrives i 6 § första stycket, eller vid skyldighetens fullgörande medvetet eller av grov vårdslös het lämnar oriktig uppgift, dömes till dagsböter.
Brott, som avses i första stycket, må åtalas av åklagare endast om ar betsmarknadsstyrelsen anmäler brottet till åtal.
8
§•
Vad som inhämtats med stöd av bestämmelserna i 6 § må ej yppas i vi dare mån än som erfordras för vinnande av det med bestämmelserna av sedda ändamålet. Bryter någon häremot, dömes till dagsböter eller fängelse i högst sex månader, där ej gärningen är ämbetsbrott.
9 §•
Talan mot beslut av länsarbetsnämnd enligt denna lag föres genom be svär hos arbetsmarknadsstyrelsen. Mot arbetsmarknadsstyrelsens beslut föres talan genom besvär hos Konungen.
Beslut som avses i första stycket skall lända till efterrättelse utan hin der av förd klagan, om ej annorlunda förordnas. 1* —Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 124
10 §.
De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpning av denna lag, meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av arbets marknadsstyrelsen.
I' '
' i : i / : i
l I
i
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1963. För område, inom vilket den 30 juni 1963 arbetsmarknadsstyrelsen eller länsarbetsnämnd äger besluta om tid för byggnadsarbetes igångsättande, skall förordnande enligt 1 § anses meddelat för tiden till och med den 30 juni 1965, i den mån Konungen ej beslutar annorlunda.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 12b år 1963
ibtyA* -ii;
i-ys.Wt
f
vmu
- 'ill-;
Kungl. Maj.ts proposition nr 12b år 1963
5
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15 feb
ruari 1963.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,
Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, fråga angående lagstift
ning om säsongutjämnande åtgärder för byggnadsindustrins arbetskraft
samt anför.
Lagen den 30 juni 1943 (nr 444; ändr. 1948: 18G, 1948: 749 och 1956: 222)
om tillståndstvång för byggnadsarbete begagnas numera endast som ett
medel för främjande av säsongutjämning inom byggnadsbranschen. Lagen
gäller — sedan dess giltighetstid vid olika tillfällen blivit förlängd, senast
genom lag den 23 mars 1961 (nr 58) — till och med den 30 juni 1963. Inom
arbetsmarknadsstyrelsen har på uppdrag av Kungl. Maj :t verkställts en
utredning rörande byggnadsindustrins arbetsmarknad i syfte att klarlägga
vilka åtgärder, som erfordrades för att trygga byggnadsindustrins behov
av arbetskraft och bereda denna jämn sysselsättning. Utredningen har redo
visats i ett betänkande kallat Byggnadsindustrins arbetskraft (SOU 1961: 19).
Frågan om behovet av lagreglering på ifrågavarande område har tagits upp
i en inom socialdepartementet upprättad, den 14 december 1962 dagtecknad
promemoria angående säsongutjämning för byggnadsindustrins arbetskraft
(stencilerad). Betänkandet och promemorian har remissbehandlats i van
lig ordning.
Jag anhåller nu att få upptaga hithörande frågor till närmare behandling.
Gällande bestämmelser
Enligt 1 § lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete äger Kungl. Maj :t,
i den mån det finnes erforderligt för att upprätthålla ett fast penningvärde
och befrämja en ändamålsenlig användning av förnödenheter och arbets
kraft, förordna, att 2—7 §§ i lagen skall äga tillämpning. Har dylikt för
ordnande meddelats, följer därav att byggnadsarbete icke får bedrivas utan
särskilt tillstånd (byggnadstillstånd). Sådant tillstånd meddelas av Kungl.
Maj:t eller, i den mån Kungl. Maj:t förordnar därom, av myndighet, åt vil
6
ken Kungl. Maj:t uppdrager att utöva tillsyn över tillimpningen av lagen, eller myndighet, som är underordnad tillsynsmyndigheten. Genom kun görelse den 29 juli 1943 (nr 640) med tillämpningsföreskrifter till lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete har Kungl. Maj:t förordnat, att 2—7 §§ i lagen skall äga tillämpning.
Med byggnadsarbete förstås enligt 3 § uppförande av hus av alla slag, rivning av hus samt schaktning för husbyggnad, anläggande av väg, järnväg, spårväg eller annan större fast transportanordning eller av bro, hamn, far led, flottled, kraft-, vatten- eller avloppsledning, gata eller park, utförande av vattenbyggnads- eller torrläggningsföretag samt annat liknande anlägg ningsarbete, så ock om- eller tillbyggnad, reparation och underhållsarbete å byggnad eller anläggning, som nu sagts. I byggnadstillstånd kan enligt 4 § stadgas begränsning eller villkor för arbetets bedrivande eller för använd ning av förnödenheter eller arbetskraft.
Genom bestämmelser i tillämpningskungörelsen har i praktiken till- lämpningsområdet för lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete efter hand inskränkts, i det en rad särskilt angivna arbeten undantagits från kravet på byggnadstillstånd. Bland dessa arbeten märks arbete avseende bostadshus med högst två lägenheter, enskilda skogsvägar, ekonomibyggna der för jordbruks- eller skogsbruksfastighets eget behov, beredskapsarbeten samt reparations- och underhållsarbete, det sistnämnda såframt för arbe tets utförande sammanlagt kommer att sysselsättas högst tre personer.
Allteftersom tillgången på arbetskraft och förnödenheter inom bygg nadsmarknaden ökats har regleringen kunnat alltmer uppmjukas. Från och med 1959 gäller tills vidare enligt ett av Kungl. Maj :t den 19 december 1958 meddelat beslut (SFS 1958:648) generellt byggnadstillstånd för varje slag av byggnadsarbete. Kungl. Maj :t har dock samtidigt, med stöd av 4 § lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete, föreskrivit, att såsom villkor för byggnadsarbetes bedrivande skall, där ej Kungl. Maj :t annorlunda för ordnar, gälla dels att vederbörande länsarbetsnämnd skall, i den mån ar betsmarknadsstyrelsen ej finner skäl att själv bestämma därom, besluta om tid för arbetets igångsättande samt, därest så finnes erforderligt, om avbrott i detsamma, dels att nämnden har att bestämma storleken och samman sättningen av den arbetsstyrka, som vid varje tid må sysselsättas i arbetet.
Denna igångsättningsreglering innebär en reglering av byggnadsarbetets påbörjande på så sätt att i tillståndet anges tidigaste och senaste igångsätt- ningsdatum. Om icke byggnadsarbetet påbörjats inom föreskriven tid, upp hör igångsättningstillståndet att gälla. Vidare innebär regleringen ett fast ställande av en tidplan för arbetets bedrivande med uppgift om antalet sysselsatta arbetare månad för månad. Igångsättningen skall om möjligt ske på sådan tid, att största möjliga sysselsättning erhålles under vinter månaderna eller eljest på sådan tid, som länsarbetsnämnden finner ända målsenlig med hänsyn till det väntade sysselsättningsläget. I igångsättnings-
Kungl. Maj.ts proposition nr 12i år 1963
7
tillståndet angives enligt arbetsmarknadsstyrelsens anvisningar den ar betsförmedling, med vilken byggherre eller entreprenör skall taga kontakt, innan arbetare sysselsättes i byggnadsarbetet. Arbetskraft till detta kan an tingen anvisas av arbetsförmedlingen eller av företagaren redovisas på sär skild förteckning, vilken skall ha granskats av arbetsförmedlingen, innan däri upptagna arbetare sysselsättes. Anställning av arbetskraft, som förut icke varit stadigvarande sysselsatt i byggnads- eller anläggningsarbete, får ske endast efter samråd med arbetsförmedlingen. På grund av angelägen heten att bereda äldre arbetare inom byggnadsfacken arbete i sina yrken föreskrives även, att vid varje tidpunkt under arbetets bedrivande en viss del av arbetsstyrkan skall utgöras av arbetare, som fyllt 50 år. Härvid gäl ler som allmän regel, att minst V« av de i arbetet sysselsatta skall ha uppnått nämnda ålder. Länsarbetsnämnd äger dock fastställa annan ålderssamman sättning med hänsyn till arbetsmarknadsläget och till ålderssammansätt ningen av byggnadsarbetarkåren på den ort, där byggnadsarbetet skall bedrivas.
Kungl. Maj. is proposition nr 12b år 1963
Särskilda åtgärder för säsongutjämning
Utöver byggnadsregleringen, vilken som framgår av det föregående för närvarande endast begagnas som ett instrument för att nå en så långt möj ligt jämn fördelning av byggnadsverksamheten under olika delar av året, har vidtagits vissa åtgärder, som också syftar till en önskvärd säsongut jämning inom byggnadsbranschen.
Byggrådet
Sedan år 1959 finnes till socialdepartementet knuten en grupp rådgivare, kallad byggrådet, som står till departementschefens förfogande för behand ling av olika frågor rörande byggnadsverksamheten. Rådet, som består av representanter för intressenterna inom byggnadsbranschen, har behandlat en råd spörsmål av betydelse för sysselsättningen inom byggnadsverksam heten. överläggningarna inom byggrådet är av stort värde då det gäller att utbyta informationer om de inom byggnadsverksamheten föreliggande problemen och finna samlande lösningar av dessa frågor.
Samarbet snämnder
För att utröna möjligheterna att i andra former än via igångsättningstill- ständ främja säsongutjämningen inom byggnadsbranschen tillämpas i vissa försöksorter en ordning enligt vilken igångsättningstillstånd inte fordras. Denna försöksverksamhet, som påbörjades den 1 april 1959, omfat- lar enligt Kungl. Maj :ts beslut den 10 februari 1961 (SFS 1961:17) från och med den 1 april 1961 Östergötlands län, städerna Växjö, Karlskrona, Uddevalla, Västerås, Hudiksvall, Skellefteå och Luleå med vissa kringlig
8
gande landskommuner samt Uppsala och Hälsingborg. Som förutsättning för att igångsättningstillstånd ej skall fordras gäller, att i nämnda områden inrättas samarbetsnämnder. Östergötlands län har därvid enligt överens kommelse mellan berörda parter indelats i fem försöksområden med var sin nämnd. Samarbetsnämnd har till uppgift att verka för att byggnadsverk samheten ordnas på sådant sätt, att säsongutjämningen inte blir sämre än om systemet med igångsättningstillstånd alltjämt hade tillämpats på ifrågavarande orter. Nämnderna består av en representant för arbetsmark nadsverket (ortens arbetsförmedling), två representanter vardera för om rådets byggnadsarbetsgivare och byggnadsarbetare samt två för de i för söksområdet ingående kommunerna. Varje nämnd utser inom sig ordfö rande.
Samarbetsnämnd har att skaffa sig god kännedom om all pågående och planerad byggnadsverksamhet inom orten. Vidare skall nämnden — under beaktande av arbetsmarknadsförhållandena även inom andra, främst an gränsande områden — eftersträva en planering av byggnadsverksamheten i orten så, att bästa möjliga säsongutjämning och i övrigt ett rationellt ian- språktagande av arbetskraften ernås. Nämnden skall på lämpligt sätt delge berörda myndigheter, byggherrar och byggnadsföretagare de resultat nämn den kommit fram till. Hos byggherrar, byggnadsföretagare och arbetsta gare bör nämnden sprida kännedom om och verka för ett fullföljande av nämndens strävanden.
Några regler rörande arbetsformerna eller anvisningar om hur det prak tiska arbetet skall läggas upp har ej lämnats. Syftet bakom detta är att nämnderna fritt skall få finna en enkel arbetsform som passar försöksortens storlek, byggnadsverksamhetens omfattning osv. Därvid har följande arbetsrutiner utvecklats. Som sammankallande ledamot fungerar arbets marknadsverkets representant. Förekommande kansligöromål utföres på länsarbetsnämndens kansli eller på resp. arbetsförmedlingskontor. Nämn derna sammanträder som regel en gång per månad. Antalet ärenden vid varje sammanträde varierar starkt men torde i allmänhet uppgå till mellan tio och femton.
Nämnderna skaffar sig i ett stort antal fall kännedom om planerade bygg- nadsobjekt genom kontakt med kommunala organ såsom drätselkontor och byggnadsnämnd. Kontakt hålles även med länsmyndigheter, större indu strier, byggmästare osv. Så snart man fått kännedom om ett planerat pro jekt tillskrives byggherren för ytterligare uppgifter. Härvid användes ett enkelt formulär, som kan variera mellan nämnderna. På grundval av de insamlade informationerna har prognoser upprättats, varefter nämnden bedömt när igångsättningen av nya byggen borde ske. Nämndens synpunkter på lämpligaste tidpunkten för ett arbetes påbörjande har därefter — i regel skriftligen —- delgivits vederbörande. Nämnderna ger också de olika in tressenterna inom byggnadsverksamheten allmänna informationer om den
Kungl. Maj.ts proposition nr 12i år 1963
9
väntade utvecklingen på den lokala byggnadsmarknaden och medverkar till att undanröja hinder för igångsättning av nybyggnadsföretag vid en lämp lig tidpunkt.
Statlig och annan planeringsverksamhet
I syfte bl. a. att uppnå förbättrad säsongutjämning utfärdade Kungl. Maj :t 1960 och 1961 föreskrifter om begränsning av den statliga byggnads- och anläggningsverksamheten under sommarhalvåret, förskjutning av leve ranser m. in. (SFS 1960:90, 1960:91, 1961:29, 1961:30). Redan tidigare hade generella riktlinjer lämnats till statsmyndigheterna i säsongutjäm- nande syfte i ett cirkulär år 1954 till samtliga statsmyndigheter angående fördelning av entreprenadarbeten under året (SFS 1954: 81). Med ledning av de vunna erfarenheterna utfärdades den 9 mars 1962 nya bestämmelser i ett cirkulär till samtliga statsmyndigheter angående planering av den statliga byggnads- och anläggningsverksamheten i säsongutjämnande syfte, m. m. (SFS 1962: 65). Enligt detta gäller bl. a. följande.
Statlig myndighet, som bedriver byggnads- och anläggningsverksamhet i egen regi eller genom entreprenör, skall planera denna verksamhet på ett sådant sätt att den ger största möjliga bidrag till en säsongutjämning på ar betsmarknaden. I den utsträckning så kan ske utan avsevärda olägenheter skall statens arbeten förläggas till vintermånaderna. Myndighet skall i detta syfte samråda med vederbörande länsarbetsnämnder (i Stockholm arbets- nämnden) eller samarbetsnämnder för byggnadsarbetsmarknaden angående tiden för utförande av planerade byggnads- och anläggningsarbeten. Pro gramhandlingarna för arbetena skall innehålla föreskrift om att anbud skall vara upprättat under iakttagande av vad nyss sagts om förläggning av arbeten till vintermånaderna samt upptaga sysselsättningsplan. Myndig het, som bedriver byggnads- eller anläggningsverksamhet, skall per den 15 i varje månad lämna uppgift om antalet kollektivavtalsanställda arbetstagare i egna arbeten och hos entreprenörer till vederbörande statsdepartement och arbetsmarknadsstyrelsen.
Samtidigt som Kungl. Maj :t år 1961 utfärdade föreskrifter för den statliga byggnads- och anläggningsverksamheten i säsongutjämnande syfte riktade Sveriges industriförbund, Svenska byggnadsindustriförbundet samt de olika kommunförbunden uppmaningar till sina medlemmar att genom föra liknande åtgärder, som avsågs med de statliga föreskrifterna.
Enligt kungörelse den 14 december 1962 (SFS 1962: 655) skall bl. a. varje kommun med mera än 10 000 invånare upprätta plan — bostadsbyggnads- program — till främjande av att bostadsbyggandet inom kommunen för- beredes och genomföres på ett ändamålsenligt sätt. Rostadsbyggnadsprogram skall upprättas varje år och avse de fem närmast följande kalenderåren.
Kungl. Maj.ts proposition nr 12b år 1963
10
Kungl. Maj. ts proposition nr 12k år 1963
Arbetsmarknadsstyrelsens utredning om byggnadsindustrins arbetskraft
jämte yttranden däröver
I utredningen belyses såväl byggnadsarbetarkårens som syssel
sättningens storlek, utveckling och övriga struktur. Därvid har särskilt
sysselsättningens säsongvariationer samt arbetslöshetens omfattning och
fördelning ägnats uppmärksamhet. Det framhålles, att säsongvariationerna
fortfarande är betydande i byggnadsarbetarnas sysselsättning och arbets
löshet. Fortsatta ansträngningar är därför nödvändiga för att bemästra
dessa. Från arbetsmarknadspolitiska synpunkter är det i första hand igång-
sättningsregleringens effektivitet och nödvändighet som är av intresse. Av
gjorda inventeringar framgår, att säsongutjämningen inom den reglerade
delen av byggnadsverksamheten är långt driven. Däremot är variationerna
inom den icke reglerade sektorn fortfarande stora. Detta kan tyda på att
igångsättningsregleringen varit ett betydande säsongutj ämnande medel, men
hänsyn måste därvid tagas till andra faktorer såsom de olika projektens ka
raktär och storlek. Arbetsmarknadsstyrelsen fortsätter:
Oavsett frågan om regleringens effektivitet och behövlighet synes sä
songförhållandena inom vissa slag av byggnadsarbeten såväl inom som utom
regleringen böra uppmärksammas i högre grad än vad som blivit fallet.
Som redan sagts är säsongutjämningen för den reglerade sektorn totalt sett
tillfredsställande. Vid en närmare analys visar det sig emellertid, att det
inom vissa slag av byggnadsarbeten fortfarande finns en icke önskvärd sä
songvariation i sysselsättningen. Under åren 1958—60 var antalet syssel
satta grov- och träarbetare samt murare vid kraft- och belysningsverk ca
2 400 större i augusti än i februari, vid byggen av skolor, kyrkor, samlings
lokaler m. in. 800 större i augusti än i februari. Det ligger i sakens natur,
att speciella förhållanden av institutionellt och klimatiskt slag kan göra, att
en helt säsongutj ämnad sysselsättning vid de nämnda sektorerna ej går att
uppnå. En närmare utredning av orsakerna till säsongsvängningarna bör
emellertid ske. Det gäller här huvudsakligen offentliga byggnader, och det
är troligt, att en bättre säsongutjämning skulle kunna åstadkommas ge
nom en bättre planering från statliga och kommunala organ.
Svårare både till sin omfattning och till sin karaktär är säsongsväng
ningarna vid en- och tvåfamilj shusbyggen, reparations- och ombyggnadsar
beten samt jordbrukets ekonomibyggnader. Dessa områden har under se
nare år haft en variation i sysselsättningsvolymen mellan februari och
augusti med ca 12 000 byggnadsarbetare. Problemet måste angripas från
flera olika håll. Som tidigare anförts har för statsbelånad gruppbebyggelse
av småhus införts sådana villkor i lånebesluten, att en någorlunda god
säsongutjämning kanske kan vinnas vid dessa byggen. Större delen av små
husen byggs emellertid inte i grupp. Möjligen skulle generösare lånevillkor
eller bidrag till egnahemsbyggare, som bygger på vintern, till någon del
utjämna säsongvariationerna. Samma gäller för den del av reparations- och
ombyggnadsarbetet, som sker på småhus. Fortsatt teknisk och ekonomisk
forskning och upplysning om vinterbyggandets olika problem vid såväl små
hus som annan husproduktion behövs. Därvid torde speciellt vintermur-
11
ningens problem böra beaktas. När det gäller reparations- och ombyggnads arbeten på flerfamiljshus och andra hus, bör säsongfrågan diskuteras med representanter för fastighetsägare och företagare. Till viss del torde repara- tionsverksamhetens koncentration till sommaren vara betingad av tradi tion. Därför behövs en saklig, korrekt upplysningsverksamhet, helst i sam verkan med de berörda parterna, om för- resp. nackdelar med en säsong mässigt jämnare byggnads- och reparationsverksamhet.
Avslutningsvis anföres bland annat följande slutsatser och rekommen dationer. En effektivisering av arbetsförmedlingen är erforderlig. Statis tiken rörande sysselsättning och produktion inom byggnadsverksamheten är för närvarande ytterst bristfällig och bör förbättras. Det offentliga och av offentliga myndigheter understödda byggandet är av sådan omfattning att det dominerar byggnadsverksamheten. En förbättrad flerårsplanering av investeringarna inom denna sektor bör komma till stånd som ett medel i konjunkturpolitiken. Samtidigt måste emellertid även aktiva åtgärder vid tagas för att utjämna de privata investeringarnas konjunkturvariationer. Värdet av fortsatt teknisk-ekonomisk forskning rörande vinterbyggandet understrykes. Vidare hemställes att frågan om en förbättring av de eko nomiska villkoren för vinterbygge av småhus överväges. En permanent or ganiserad verksamhet för vidareutbildning och omskolning behövs. Bygg nadsarbetarnas genomsnittsålder är högre än för flertalet andra större ar betargrupper. Detta i förening med de rätt stora fysiska krav, som bygg nadsarbetet ställer, gör att åldersproblemet är allvarligt. Betydande lokala variationer kräver parternas aktiva medverkan. Slutligen föreslås, att det lokala samarbete som påbörjats i olika former utbygges och intensifieras samt att arbetsmarknadsstyrelsen tar initiativ till bildandet av en central delegation med representanter från arbetsmarknadsverket, byggnadsin dustrin och byggnadsindustrins fackliga parter.
Över utredningen bär efter remiss yttranden avgivits av socialsty relsen, bostadsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, byggnadsstyrel sen, delegationen för statistikfrågor, konjunkturinstitutet, överstyrelsen för yrkesutbildning, kommerskollegium, statens råd för byggnadsforskning, ar- betsmarknadsutredningen, Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisa tionen i Sverige (efter hörande av Svenska byggnadsarbetareförbundet), Svenska landskommunernas förbund, Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet, Byggnadsindustrins byrå för arbetarskydd och yrkes utbildning, Hyresgästernas riksförbund, HSB:s riksförbund, Näringslivets byggnadsdelegation, Svenska byggnadsentreprenörföreningen, Svenska riks- byggen, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag och Sveriges fastighetsägare förbund.
Arbetsmarknadsstyrelsens uttalanden har i allt väsentligt godtagits eller lämnats utan erinran av remissorganen. Frågan om säsongvariationer och åtgärder för alt utjämna dessa har särskilt berörts i ett antal utlåtanden. Sålunda anser bostadsstyrelsen, att säsongutjämningen för närvarande 2* — Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 124
Kungl. Maj. ts proposition nr 124 år 1963
12
inte erbjuder några större problem beträffande flerfamiljshusbyggandet.
Det är av vikt att säsongproblemet ej förvärras, när igångsättningsreglering-
en en gång upphör. Via den statliga långivningen och genom de planerade
samarbetsformerna bör dock samma effekt kunna ernås som för närva
rande. Styrelsen anför dock att läget beträffande småhusen är ett annat.
Fråga är om man inte får acceptera att småhusbyggandet till största delen
sker på sommaren och i stället ev. låta flerfamiljshusbyggandet mer än
vad som nu sker koncentreras till vinterhalvåret. En över hela året jämn
sysselsättning inom det totala bostadsbyggandet skulle därmed inte även
tyras. Arbetsmarknadsutredningen vill för sin del framhålla, att en säsong
utjämning i fråga om en- och tvåfamilj shus troligen kommer att efter hand
uppnås utan särskilda åtgärder från samhällets sida, genom att dylika hus
i ökad utsträckning uppföres i grupp av särskilt anlitad entreprenör. Klart
är dock att en betydande del av småhusen även i fortsättningen kommer att
uppföras individuellt. Det kan därför vara välbetänkt att, som föreslås, ge
nom generösare låne- och bidragsvillkor försöka få över en större del av detta
byggande till vinterhalvåret. När det gäller möjligheterna att åstadkomma
utjämning mellan säsongerna inom det totala bostadsbyggandet hänger
mycket på planeringen. Svenska byggnadsarbetareförbundet är av den upp
fattningen, att problemet i fråga om planeringen numera inte är att komma
till rätta med vinterarbetslösheten, utan fastmer att stävja arbetskrafts
bristen på sommaren. Visserligen är »vinterkostnader» fortfarande en reali
tet inom vissa grenar av byggandet — det finns fortfarande byggnation
som inte låter sig utföras vintertid. Emellertid torde farhågorna för ökade
kostnader vid vinterbyggande ofta vara betydligt överdrivna. Fråga är om
man inte i detta sammanhang även kan tala om »sommarkostnader», dvs.
fördyringar till följd av svårigheter att skaffa arbetskraft sommartid. Det
bör också påpekas, att vi, om vi hade en tillräcklig tillgång på byggnadsar
betare för att kunna tillfredsställa efterfrågan under sommarhalvåret, med
all säkerhet skulle få dras med en mycket omfattande vinterarbetslöshet.
Svenska riksbyggen uttalar, att igångsättningsregleringen haft avgörande
betydelse för utjämningen av säsongvariationerna, och understryker ange
lägenheten av att de lokala samarbetsorganen kommer till stånd i god tid,
om igångsättningsregleringen upphävs. Byggnadsstyrelsen uttalar, att de
åtgärder som statsmyndigheter och arbetsmarknadsmyndigheter hittills vid
tagit varit ägnade att befrämja vintersysselsättningen och att mycket mer
ej är att vinna genom reglerande åtgärder. Byggnadsföretagarna har under
de senaste åren anpassat sin produktion i sådan riktning, att vinterbyggen
numera anses som en fullt normal företeelse. Statens råd för byggnads
forskning gör gällande, att det finns tekniska möjligheter att bygga mer på
vintern än vad man nu gör. Härför behövs dock fortsatt forskning.
Arbetsmarknadsstyrelsen har numera till sig knutit den föreslagna cent»
rala delegationen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 12b år 1963
Kungl. Maj. ts proposition nr 12b år 1963
13
Frågans behandling vid 1961 års riksdag
1 proposition nr 32 till 1961 års riksdag föreslogs, att lagen om tillstånds- tvång för byggnadsarbete skulle äga fortsatt giltighet t. o. in. den 30 juni 1963. Till grund för förslaget om förlängning av lagen låg behovet av lag reglering för att trygga en jämn sysselsättning inom byggnadsbranschen.
Tredje lagutskottet anförde i sitt utlåtande (nr 7) med hemställan om bi fall till propositionen bland annat följande.
Utvecklingen mot en ökad planering genom lokala samarbetsnämnder bör givetvis icke ske snabbare än att nämnderna hinner uppbyggas och or ganiseras på ett tillfredsställande sätt. Utskottet förutsätter emellertid, att utbyggandet av denna verksamhet sker med all den skyndsamhet som är möjlig. Utskottet anser det vidare nödvändigt, att Kungl. Maj :t under den närmaste tiden utarbetar och framlägger förslag till åtgärder, avsedda att äga tillämpning på de orter där tillräckliga förutsättningar för inrättande av samarbetsnämnder saknas. Härvid utgår utskottet från att en generell planering i annan form än genom krav på igångsättningstillstånd enligt nu gällande lag bör kunna realiseras i så god tid före den 30 juni 1963 att lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete då icke skall behöva erhålla förlängd giltighet.
Utskottets utlåtande godkändes av riksdagen.
Departementspromemorian
I promemorian framhålles, att byggnadsverksamheten kännetecknas av starkare säsongmässiga variationer än flertalet andra verksamheter. Ar betsmarknadsstyrelsens utredning om byggnadsindustrins arbetskraft vi sar, att arbetslösheten inom byggnadsfacken, vilken under 1940-talet minskade avsevärt, efter 1950—1951 legat på oförändrad eller tidvis högre nivå än nämnda år. Under åren 1956—1959 har en medelarbetslöshet av ca 4,5—6,5 procent registrerats för byggnadsfacken totalt medan endast 1,5— 2,5 procent av samtliga medlemmar i arbetslöshetskassor var arbetslösa.
Arbetsmarknadsmyndigheternas möjlighet att genom igångsättningstill stånd påverka tidpunkten för olika byggnadsföretag har, framhålles i prome morian, varit ett verksamt medel när det gällt att komma till rätta med sä songvariationerna inom byggnadsverksamheten. Arbetsmarknadsstyrelsens undersökning har visat, att medan totalt antalet sysselsatta i byggnadsverk samhet under åren 1955—1960 varit ca 11 500 högre i augusti än i februari har inom småhusbyggande, reparations- och ombyggnadsarbete och arbete avseende jordbrukets ekonomibyggnader, dvs. i stort sett inom den oregle rade sektorn, sysselsatts ca 11 700 fler i augusti. Sysselsättningen inom den reglerade sektorn var något lägre i augusti än i februari.
Vidare påpekas i promemorian, att byggnadsregleringen alltsedan sin tillkomst kunnat utnyttjas som ett instrument i kampen mot säsongarbets
14
lösheten inom byggnadsarbetarkåren. Numera har regleringen över huvud
taget inte någon annan uppgift än att medverka till säsongutjämningen inom
byggnadsfacket. Under senare år har flera åtgärder vidtagits för att vid
sidan av byggnadsregleringen finna vägar ägnade att leda till en utjämning
av säsongvariationerna vid byggnadsarbetena. Som exempel nämnes, att
olika samarbetsorgan upprättats, från det till socialdepartementet knutna
byggrådet till samarbetsnämnderna i de områden, där regleringen på för
sök upphävts, samt att de statliga myndigheterna intensifierat sina ansträng
ningar att förlägga arbeten till vintersäsongen.
Anordningen med samarbetsnämnder har varit i bruk förhållandevis kort
tid och erfarenheterna är, enligt den uppfattning som kommer till uttryck
i promemorian, ännu alltför begränsade för att man skall kunna bilda sig
en fullt säker uppfattning om dess användbarhet och betydelse. Emellertid
torde insikten om värdet av planering på längre sikt och samarbete med
andra intressenter bli allt större bland företagarna inom branschen. Ju
större kapital som nedlägges i företagen desto angelägnare blir det att tillse
att tillgängliga resurser i maskiner och arbetskraft utnyttjas effektivt och
att verksamheten så långt möjligt fortgår i jämn takt utan avbrott. I sam
ma riktning verkar också utökad forskning på det byggnadstelcniska områ
det och tekniska framsteg, som lett till att det i allt högre grad blir möjligt
att med framgång utföra byggnadsarbete under vinterförhållanden, då detta
tidigare inte varit möjligt.
I promemorian konstateras att, trots allt som gjorts och fortfarande gö-
res, alla problem inte är lösta, när det gäller att nå en önskvärd säsongut
jämning inom byggnadsbranschen. Särskilda åtgärder i säsongut-
j ämnande syfte är alltjämt erforderliga. En intensifierad planlägg
ning byggd på ett tillfredsställande prognosunderlag är bl. a. en förutsättning
för en effektiv säsongutjämning.
Planläggningsverksamheten bör enligt promemorian främst ses som en
uppgift för länsarbetsnämnderna. När det gäller den lämpliga avvägningen
av tidpunkten för igångsättning av byggnadsföretag bör målet vara att lösa
hithörande spörsmål på frivillig grund, utan tvångsingripanden från myn
digheternas sida. Därför krävs ytterligare ansträngningar. Främst torde
ifrågakomma att utveckla systemet med samarbetsnämnder och att inrätta
sådana organ i så många områden som möjligt. Övervägandena i promemo
rian utmynnar i att den nuvarande byggnadsregleringen i enlighet med
riksdagens ställningstagande bör avvecklas, så att säsongutjämningen över
går till att bli en angelägenhet för frivillig samverkan mellan
företagare och arbetare under aktiv medverkan från arbetsmarknadsmyn
digheternas sida.
Den frågan uppställes dock, om man kan undvara varje form av författ
ningsenlig möjlighet att påverka utvecklingen. Vid bedömande av beho
vet av fortsatt lagstiftning anses i promemorian stor vikt
Kungl. Maj:ts proposition nr 12i år 1963
15
böra fästas vid den mening som arbetsmarknadens parter hyser. De när mast berörda partsorganisationerna, Svenska byggnadsindustriförbundet och Svenska byggnadsarbetareförbundet, har i en skrivelse till socialminis tern den 22 mars 1962 uttalat, att enligt deras åsikt även i fortsättningen en författningsenlig grund bör finnas av sådan innebörd, att arbetsmarknads- organen kan stödja en byggplanering. Även i de fall, där samarbetsnämn- derna visar sig ändamålsenliga, kan deras möjligheter att påverka bygg herrarna vara beroende av vetskapen, att möjligheten till offentligt in gripande står öppen. Därtill kommer de särskilda problem, som samman hänger med att många byggnadsföretagare står utanför organisationerna på arbetsgivarsidan. Förhållandena torde ännu inte ha nått sådan stabilitet att man på alla orter helt kan lita till frivilligheten. Slutsatsen blir att en reservmöjlighet att ingripa reglerande bör finnas för den händelse de på frivillighet grundade åtgärderna visar sig otillräckliga. Enligt promemo- rieförslaget bör det finnas en fullmaktslag, som ger Kungl. Maj :t möjlig het att, efter bedömande av de föreliggande omständigheterna, förordna om skyldighet för dem som vill påbörja byggnadsarbetet att inhämta igångsätt- ningstillstånd.
Den föreslagna lagens utformning bör vara sådan att Kungl. Maj :ts förordnande om lagens tillämpning får göras, endast om det visat sig att tillfredsställande säsongutjämning inte kunnat åstadkommas genom andra åtgärder och skall gälla endast för sådant geografiskt område, inom vilket dessa åtgärder visat sig ineffektiva. Ett ingripande med stöd av lag stiftningen bör givetvis inte ske utan att arbetsmarknadsstyrelsen och bygg nadsmarknadens organisationer haft tillfälle att ta ställning till frågan. I en lag av angivet slag bör begreppet byggnadsarbete omfatta samma arbe ten som i lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete. Det bör sålunda avse såväl nybyggnader som om- och tillbyggnader samt reparations- och under hållsarbeten. Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att vid förordnande om krav på igångsättningstillstånd ange i vilken utsträckning vissa slags arbe ten fortfarande skall vara fria, t. ex. statliga arbeten, beredskapsarbeten och småhusbyggande. I länsarbetsnämndernas tillståndsgivning ingår för när varande också att bestämma om arbetsstyrkans storlek och sammansätt ning. Starka skäl anses tala för att behålla dessa möjligheter att påverka byggnadsverksamheten, i de fall då man nödgas ingripa med reglerande åt gärder. I fråga om storleken av arbetsstyrkan bedöms en sådan befogenhet vara nödvändig redan för att förebygga missbruk av igångsättningstillstånd genom att låta arbetet bedrivas med en obetydlig arbetsstyrka över vintern för att ta upp det på allvar först följande vår.
Giltighetstiden för lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete utlöper med juni månad 1963. Samtidigt härmed bör enligt promemorian systemet enligt den föreslagna nya lagen omedelbart kunna tillämpas i de orter där igångsättningstillstånd på grund av Kungl. Maj ds beslut nu inte fordras.
Kungl. Maj:ts proposition nr 124 år 1963
16
Igångsättningsplaneringen skall alltså där fortsätta i de dittillsvarande fria
formerna och ingripande enligt den nya lagen kan ske endast om denna
planering inte förmår fylla sitt syfte.
I de orter där det fram till den 1 juli 1963 krävts igångsättningstillstånd
för påbörjande av byggnadsföretag har uppenbarligen förutsättningarna
ännu inte ansetts föreligga för en igångsättningsreglering byggd på frivil
lig grund. Det kan inte antagas att dessa förutsättningar överallt kan bli
uppfyllda med ingången av juli 1963. För dessa orter föreslås att genom
övergångsbestämmelser stadgas, att förordnande enligt den nya
lagen automatiskt gäller vid ikraftträdandet den 1 juli 1963, därest inte
Kungl. Maj :t beslutar annorlunda. Förordnandet bör därefter genom beslut
av Kungl. Maj :t kunna bävas allteftersom förutsättningarna för en fri igång-
sättningsplanering bedöms föreligga i olika områden. För avvecklingen av
det krav på igångsättningstillstånd, som kommer att bibehållas för vissa
orter enligt den föreslagna övergångsbestämmelsen, bör sättas en tidsfrist,
efter vars utgång lagen endast får tjäna som ett instrument, som kan till
gripas då det konstaterats, att den fria planeringen misslyckats på någon
ort. Slutpunkten för denna avvecklingstid föreslås bli den 31 december
1964.
I promemorian uttalas slutligen, att författningsenlig grund bör skapas
för införskaffande av sådant statistiskt pr ognos material, som
enligt vad i promemorian anförts erfordras för en framgångsrik syssel-
sättningsplanering inom byggnadsindustrin. Bestämmelser i angivet hän
seende anses kunna utfärdas i administrativ ordning. De bör innehålla
att den, som bedriver eller avser att bedriva byggnadsarbete, skall vara
skyldig att efter anmaning av arbetsmarknadsstyrelsen eller länsarbets
nämnd lämna de uppgifter rörande arbetet, som är erforderliga för en be
dömning av sysselsättningsförhållandena för byggnadsindustrins arbets
kraft. Arbetsmarknadsstyrelsen bör få utfärda närmare föreskrifter angå
ende omfattningen av uppgiftsskyldigheten och sättet för dess fullgörande.
Kungl. Maj.ts proposition nr 12b år 1963
Yttranden över departementspromemorian
Över departementspromemorian har, efter remiss, yttranden avgivits av
justitiekanslersämbetet, arbetsmarknadsstyrelsen (efter hörande av läns
arbetsnämnderna och arbetsnämnden i Stockholms stad), bostadsstyrel-
sen, Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska byggnadsindustriförbundet,
Svenska väg- och vattenbyggarnas arbetsgivareförbund, Landsorganisationen
i Sverige och Svenska byggnadsarbetareförbundet. Därjämte har inkommit
en skrift från HSB:s riksförbund. Justitiekanslersämbetets yttrande in
skränker sig till författningslekniska synpunkter på det i promemorian
upptagna lagförslaget.
17
Behovet av åtgärder i säsongutj ämnande syfte vitsordas genomgående. Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller, att skiftningar i bygg- nadsbehovet medför att byggandets omfattning och inriktning ständigt för ändras på olika delmarknader. På grund av svårigheterna att helt koordinera olika byggnadsprojekt uppstår luckor i sysselsättningen. Man måste därför räkna med något högre omsättningsarbetslöshet inom byggnadsindustrin än inom andra branscher. En avsevärd del av arbetslösheten inom detta område är dock säsongmässigt betingad, och arbetslösheten inom bygg nadsindustrin ligger avsevärt högre än inom näringslivet i övrigt, anför styrelsen vidare. Tidvis förekommer dock inom begränsade geografiska om råden brist på byggarbetskraft, särskilt under högsäsongen, dvs. under sommarmånaderna. Inom den reglerade sektorn är säsongutjämningen to talt sett långt driven, medan däremot svängningarna är stora inom den oreglerade sektorn. Projekten inom sistnämnda sektor är emellertid till viss del av sådan karaktär och förutsättningarna för arbetenas bedrivande så dana, att man inte kan räkna med att nå samma grad av säsongutjämning som inom den reglerade sektorn. Det bör dock vara möjligt att även här få en bättre utjämning än vad nu är fallet. För att nå en total utjämning kan det dock vara nödvändigt att för en del av byggnadsverksamheten ef tersträva en högre sysselsättning under vintern än under sommaren.
Svenska byggnadsindustriförbundet och Svenska väg- och vattenbyggar nas arbetsgivareförbund anför i ett gemensamt yttrande, att säsongsväng ningarna inom byggnadsindustrin markant dämpats under de senaste de cennierna, så att årsarbetslösheten nu understiger 5 procent, varav säsong arbetslösheten utgör drygt en tredjedel eller till sin storlek ett med flera andra näringar jämförbart tal. Vidare framhålles, att den produktions tekniska utvecklingen pekar mot en fortsatt naturlig säsongutjämning i det att de fasta kostnadernas andel av produktionskostnaderna fortfar att öka till följd av ökat antal maskiner och tekniker. Medan år 1958 antalet större byggnads- och anläggningsmaskiner i landet uppgick till cirka 8 000 ut gjorde motsvarande antal år 1962 cirka 25 000. Av den totala personalkost naden är för närvarande en femtedel hänförlig till arbetsledare och tjänste män. Dessa stora fasta kostnader konstituerar självverkande säsongutjäm- nande faktorer av stor företagsekonomisk styrka.
Den i promemorian framförda tanken att frågan om säsongutjämning bör övergå till att bli en angelägenhet för frivillig samverkan mel lan företagare och arbetare under aktiv medverkan från arbetsmarknads myndigheternas sida har också vunnit anslutning bland remissorganen, även om på eu del håll göres vissa reservationer beträffande förutsättningarna för att det nya systemet skall kunna träda i tillämpning.
Flera länsarbetsnämnder understryker värdet av den hittillsvarande reg leringen som ett medel att ernå säsongutjämning och framhåller att över gången till ctl system byggt på frivillig samverkan kräver avsevärda för stärkningar av arbetsmarknadsorganens resurser.
Kungl. Maj.ts proposition nr 124 år 1963
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 12i år 1963
Arbetsmarknadsstyrelsen anför, att erfarenheterna av den hittillsvarande
försöksverksamheten med samarbetsnämnder är begränsade. Någon syste
matisk insamling och analys av erfarenheter har inte kunnat göras. Samar-
hetsnämndernas ledamöter har emellertid i regel uttalat sig positivt om
försöksverksamheten och i flertalet fall ansett att resultatet inte blivit säm
re än om igångsättningsregleringen bibehållits. Till de klart positiva erfa
renheterna hör, anför styrelsen vidare, den dokumenterade samarbetsvil
jan hos olika kategorier byggherrar, byggföretagare, kommunala och andra
myndigheter i syfte att planera sysselsättningen. Härigenom har de lokala
arbetsmarknadsmyndigheterna fått möjligheter alt bättre än eljest följa
byggnadsverksamheten. Några fria orter hade under vintern 1961/1962 otvi
velaktigt en högre sysselsättning än tidigare. För flertalet fria orter måste
emellertid konstateras att arbetslösheten bland byggnadsarbetarna steg be
tydligt kraftigare än i övriga orter. Den korta tid som försöksverksamheten
med samarbetsnämnder pågått och svårigheterna att direkt härleda orsa
kerna till olikheterna i utvecklingen på skilda orter motiverar dock enligt
styrelsen stor försiktighet i omdömena. Det kan emellertid inte anses ute
slutet, att regleringens upphävande medfört försämrad sysselsättning på
vissa orter och att den fria planeringen där ännu inte fungerat tillfreds
ställande. De hittills prövade samarbetsformerna synes emellertid kunna
tjäna som grund för ett utbyggt system för planering i samverkan mellan
arbetstagare och arbetsgivare, kommuner och arbetsmarknadsorgan. I en
arbetsgrupp inom styrelsen, i vilken också deltagit representanter för par
terna på byggnadsarbetsmarknaden, har uppdragits vissa riktlinjer härför.
Det synes nu vara en allmän uppfattning att gemensamma ansträngningar
är nödvändiga för att få till stånd en rationell användning av arbetskrafts-
och övriga produktionsresurser inom byggnadsbranschen. Enligt styrelsens
mening är det angeläget att bygga vidare på detta gemensamma intresse med
sikte på en ytterligare utjämning av sysselsättningen. Det centrala är här
vid att få till stånd en bättre planering i vidare mening. Ett tillräckligt långt
planeringsperspektiv är nödvändigt för att man skall få tillräcklig tid för
utbildning, omskolning och arbetskraftsöverflyttning. Även om en viss
förbättring skett under senare år, får länsarbetsnämnder och lokala sam
arbetsnämnder ofta information om planerat statligt byggande alltför sent.
Också i fråga om kommunalt och enskilt byggande lämnas i många fall allt
för kort varsel, i synnerhet gäller detta mindre objekt. Styrelsen finner
det därför önskvärt att bestämmelserna i Kungl. Maj :ts cirkulär om sam-
rad mellan statsmyndighet och länsarbetsnämnd eller samarbetsnämnd an
gående tiden för utförande av planerat byggnads- och anläggningsarbete
kompletteras med stadgande om att sådant samråd skall ske i god tid. Vi
dare bör i beslut om statliga lån eller bidrag till såväl kommunala som en
skilda byggherrar ingå en föreskrift om samråd med länsarbetsnämnden
i god tid före arbetenas påbörjande. Kommunernas liksom byggföretagarnas.
19
fastighetsägarnas, industrins och handelns organisationer bör intresseras att påverka sina medlemmar till aktiv medverkan i sysselsättningsplane- ringen. Styrelsen framhåller, att det behov av ytterligare planeringsperso- nal hos arbetsmarknadsmyndigheterna, som en effektiv sysselsättningspla- nering medför, kan beräknas uppgå till ett femtiotal personer. Under förut sättning att beslut fattas om införande av ett nytt planeringssystem kom mer styrelsen att redovisa mera preciserade beräkningar härom.
Bostadsstyrelsen framhåller, att överenskommelser på frivillig grund an gående lämpliga igångsättningstider inom flera sektorer av byggandet, där ibland bostadsbyggandet som finansieras med statliga lån, kan komplette ras med vissa direktiv från olika myndigheter. De vinterbidrag, som i kom bination med bostadslån kan beviljas för att täcka merkostnader vid vinter bygge, kan för närvarande utgå endast till flerfamiljshus och till sådana småhus som är avsedda att uthyras eller försäljas. Bostadsstyrelsen avser emellertid att ta under övervägande att tillämpa bestämmelserna om vin terbidrag även beträffande hus som skall bebos av låntagaren. Styrelsen för utsätter vidare att sysselsättningsplaneringen, såvitt gäller bostadsbyggnads- sektorn, skall bedrivas under fortlöpande samråd mellan länsarbetsnämn derna och länsbostadsnämnderna. Genom sina kontakter med kommuner och byggnadsföretagare har länsbostadsnämnderna tillgång till uppgifter av betydelse för planeringen. Å andra sidan behöver länsbostadsnämnderna för planeringen av sin långivande verksamhet och som underlag för sina överläggningar med kommunerna beträffande upprättande av bostadsbygg- nadsprogram kännedom om sysselsättningsläget och de avsedda igångsätt- ningstiderna.
Svenska byggnadsindustriförbundet och Svenska väg- och vattenbyggar nas arbetsgivareförbund anser, att förutsättningarna för en anpassning av byggnads- och anläggningsindustrins resurser — inte minst dess arbets kraft — till samhällets skiftande behov av byggnader och anläggningar kan väsentligt förbättras, om man inom sammanhängande naturliga regioner kan få en sådan överblick över kommande byggprojekt att erforderliga mark- nadsbalanserande åtgärder kan vidtagas i god tid. För att kunna få denna överblick erfordras en långsiktig ehuru relativt grov bild av totalvolymen av kommande projekt. En sådan långsiktig planering öppnar även vidare möjligheter för företagens interna planering, vilket sannolikt kommer att påverka varaktigheten av arbetarnas anställning så att omsättningsarbets- lösheten sjunker. Därtill utgör den interna planeringen en av de viktigaste förutsättningarna för en dämpning av säsongvariationerna. Med planerings- åtgärderna kan man skaffa underlag för en effektiv rådgivning åt presum tiva byggherrar beträffande arbetsmarknadsutsikterna för kommande pro jekt. Det goda utfallet av försöksverksamheten med frivillig planering på flertalet av de orter där sådan planering prövats kan huvudsakligen till skrivas det självverkande planeringsbehov, som kännetecknar det moderna
Kungl. Maj.ts proposition nr 124 år 1963
20
byggandet. Efter någon förenkling av den administrativa handläggningen
— exempelvis genom en fastare anknytning till länsarbetsnämnderna —
torde den ordning som tillämpats i försöksverksamheten vara väl ägnad
att över hela landet avlösa den nuvarande regleringen.
Landsorganisationen uttalar, att erfarenheterna av samarbetsnämnder-
nas hittillsvarande verksamhet inte är så entydiga, att systemet med sådana
nämnder nu kan anses lämpat att läggas till grund för sysselsättnings-
planering över hela landet i den takt promemorian räknar med. Enligt
Landsorganisationens mening bör en avveckling av igångsättningsregleringen
inte ske förrän det är klart dokumenterat genom försöksverksamhet att ett
system med lokala samarbetsnämnder ej innebär en försämrad säsongmäs
sig sysselsättningsplanering och att berörda parter är ense. Erfarenheterna
från den bedrivna försöksverksamheten bör grundligt bearbetas av arbets
marknadsstyrelsen för att ge underlag för eventuella fastare riktlinjer för
att göra nämndernas arbete mera effektivt. Landsorganisationen anför vi
dare, att de centrala såväl som de lokala arbetsmarknadsorganen bör för
bättra kontakten med statliga och kommunala myndigheter samt privata
fastighetsägare in. fl. för att söka förmå dem att i större utsträckning över
flytta icke reglerade byggnadsarbeten — främst reparationer — till de tider
av året särskilt hög arbetslöshet råder bland byggnadsarbetarna.
Svenska byggnadsarbetareförbundet framhåller, att ersättande av bygg-
nadsregleringen med en genom frivillig samverkan bedriven planering av
byggnadsverksamheten endast kan komma i fråga, om de genom byggnads-
regleringen vunna förbättringarna inte äventyras. En frivillig planering av
byggnadsverksamheten får emellertid inte enbart inrikta sig på de sektorer
och grupper, som i första hand berörts av byggnadsregleringen, utan även
omfatta den nuvarande fria sektorns arbeten. Förbundet anför vidare, att
regleringen endast får hävas i den takt som lokala förutsättningar medger,
dvs. när de lokala parternas samarbete för planering av sysselsättningen
nått sådan effektivitet, att parterna själva är beredda att ta fulla ansvaret
för säsongplaneringen.
Förslaget att organisationen av den frivilliga samver
kan i första hand skall bygga på ett system av samarbetsnämnder av den
art som försöksvis prövats har allmänt vunnit gillande. Från flera håll be
tonas därvid värdet av en nära anknytning till länsarbetsnämnderna.
Arbetsmarknadsstyrelsen föreslår, att samarbetsorganen betecknas bygg-
arbetsnämnder och att i varje nämnd skall ingå två representanter för bygg-
arbetsgivarna, två representanter för arbetstagarna, två representanter för
de inom nämndens verksamhetsområde belägna kommunerna — varav den
ene skall representera huvudorten och den andre övriga kommuner — samt
en representant för arbetsmarknadsmyndigheterna. Den sistnämnde bör
utgöras av arbetsförmedlingsföreståndaren i huvudorten. Styrelsen utta
lar, att de geografiska områden, inom vilka nämnderna skall verka, i möj
Kungl. Maj:ts proposition nr 12i år 1963
21
ligaste mån bör utgöra naturliga arbetsmarknadsområden. Styrelsen anser att indelningen i s. 1c. A-regioner kan tjäna som utgångspunkt och förut sätter att antalet nämnder totalt skall uppgå till ett 80-tal.
Även Svenska byggnadsarbetareförbundet förordar benämningen bygg nadsnämnder. Förbundet framhåller att problemet med att nå effektivitet i samarbetet i första hand hänför sig till svårigheterna att få de överens komna riktlinjerna och rekommendationerna accepterade och tillämpade av de enskilda byggherrarna och av byggföretagarna. Här måste enligt för bundets mening såväl de lokala som de centrala organisationerna vara beredda träda in som aktiva informations- och opinionsförmedlare. För bundet betonar vidare, att ansvaret för sysselsättningsplaneringens effek tivitet i första hand måste ligga hos byggarbetsnämnderna och då främst hos partsrepresentanten där.
I fråga om behovet av fortsatt lagstiftning till stöd för en på frivillig samverkan byggd sysselsättningsplanering har olika mening ar framkommit.
Flertalet remissorgan ansluter sig här till promemorians förslag om en fullmaktslag. Denna ståndpunkt intar bostadsstyrelsen, Landsorganisatio nen, länsarbetsnämnderna och arbetsmarknadsstyrelsen. Sistnämnda myn dighet anser, att det efter en övergångsperiod bör finnas förutsättningar inte blott att bibehålla utan också att förbättra säsongutjämningen utan tillämpning av den föreslagna lagen. Styrelsen vill dock inte utesluta att så dana extraordinära situationer kan uppstå, då man för en säsongutjämning kan behöva stöd av lagstiftning. Svenska byggnadsarbetareförbundet beto nar att det erfordras legala föreskrifter, som ger myndigheterna möjligheter till direkta åtgärder, när den frivilliga planeringen inte fungerar tillfreds ställande.
Motståndare till en lagreglering av den i promemorian föreslagna typen är Svenska arbetsgivareföreningen. Enligt föreningens uppfattning saknas bärande motiv för lagstiftningen, då den helt dominerande andelen av bygg nadsverksamheten bedrives av företag, som anpassat sin produktion i sådan riktning, att vinterbyggande nu anses som en normal företeelse. Föreningen anser det vidare principiellt otillfredsställande att som ett led i en arbets marknadspolitik, som fått allt större resurser till sitt förfogande för att kunna fungera smidigt och effektivt, införa en lagstiftning med syfte att åstadkomma en speciell reglering för en viss del av arbetsmarknaden. Sam ma inställning kommer till uttryck i yttrandet från Svenska byggnadsin dustriförbundet och Svenska väg- och vattenbyggarnas arbetsgivareför bund. Byggnadsindustriförbundet förklarar, att då förbundet i den i pro memorian åberopade skrivelsen den 22 mars 1962 begärt en författningsenlig grund, på vilken arbetsmarknadsmyndigheterna kunde stödja en produk tionsplanering, avsågs från förbundets sida rätt för arbetsmarknadsmyn digheterna alt införskaffa erforderliga planeringsdata. Däremot avsåg för bundet inte någon lag av det i departementspromemorian angivna slaget.
Kungl. Maj.ts proposition nr 12k år 1963
22
I fråga om lagens utformning har departementsförslaget i all
mänhet godtagits. Svenska arbetsgivareföreningen uttalar dock att -— därest
lagen genomföres —- villkoren för ett förordnande om lagens tillämpning
bör skärpas eller preciseras så, att det för ett förordnande kräves att svåra
olägenheter i arbetsmarknadspolitiskt, socialt eller ekonomiskt hänseende
eljest skulle uppkomma. Liknande synpunkter anföres av Svenska bygg-
nadsindustriförbundet och Svenska väg- och vattenbyggarnas arbetsgivare
förbund.
Beträffande behovet av övergångsbestämmelser och deras ut
formning föreligger motstridiga uppfattningar.
Landsorganisationen och Svenska byggnadsarbetareförbundet anser, att
begränsningen av övergångstiden till den 31 december 1964 är alltför snäv.
Byggnadsarbetareförbundet konstaterar för sin del att de lokala förut
sättningarna för en sysselsättningsplanering är mycket olika inom olika or
ter och områden, inte bara beroende på geografiska olikheter utan även på
grund av byggnadsverksamhetens struktur, byggherrarnas och byggföre
tagens organisation samt personella förhållanden inom organisationer och
företag. Det är enligt förbundets mening därför inte möjligt att på förhand
och generellt för hela riket ange en bestämd tidpunkt då lokal planering kan
ersätta byggnadsreglering.
Svenska arbetsgivareföreningen anser däremot, att någon övergångsbe
stämmelse av den i promemorian föreslagna typen inte alls bör finnas. En
ligt föreningens uppfattning finns, med hänsyn till det faktiska sysselsätt
ningsläget, inte någon anledning att låta fullmaktslagen träda i tillämpning
den 1 juli 1963. Svenska byggnadsindustriförbundet och Svenska väg- och
vattenbyggarnas arbetsgivareförbund, som också motsätter sig den före
slagna övergångsbestämmelsen, framhåller att vid igångsättandet av nu
varande försöksverksamhet samarbetsnämnder tillsattes först i samband
med försöksperiodens början eller t. o. m. senare. Erfarenheterna härav
ger enligt förbunden stöd för uppfattningen att någon övergångstid, under
vilken den nya lagen skall tillämpas, inte är erforderlig.
Arbetsnämnden i Stockholms stad såge gärna, att möjligheter skapades
att även efter övergångstidens slut vid behov bibehålla en tillståndsgivning
utan att det, såsom förutsättes i promemorian, först måste konstateras, att
en tillfredsställande säsongutjämning inte kunnat åstadkommas genom
andra åtgärder. Länsarbetsnämnden i Göteborgs och Bohus län anser, att
det för Göteborgsområdets del föreligger behov av förordnande enligt den
nya lagen under en femårsperiod framåt. Länsarbetsnämnden i Jönköpings
län beräknar att för dess vidkommande det nya systemet skall kunna in
föras under slutet av 1963 eller början av 1964. Länsarbetsnämnden i Värm
lands län finner det angeläget att avvecklingstiden göres så kort som möj
ligt. Länsarbetsnämnden i Södermanlands län uttalar som sin mening, att
en övergång till frivillig reglering bör vara lättast att få till stånd när till
Kungl. Maj.ts proposition nr 12b år 1963
23
gången på aktuella objekt är god och då det synes uppenbart för envar att
en reglering har berättigande. Det vore enligt nämndens mening fördelak
tigt, om de fria formerna för igångsättningsplanering kunde tillämpas re
dan fr. o. m. den 1 juli 1963 för så många områden som möjligt och att
undantag endast komme i fråga där speciella arbetsmarknadsskäl påkallar
annan ordning.
önskvärdheten av ett förbättrat statistiskt prognosmaterial
betonas i ett flertal remissutlåtanden. Svenska byggnadsarbetareförbundet
vill gå längre än departementspromemorian och kräva skyldighet för den
som planerar byggnadsarbete att utan anmaning meddela detta till läns
arbetsnämnden. Vidare önskar förbundet att den som bedriver byggnads
arbete skall vara skyldig att — likaledes utan anmaning — senast tre da
gar efter det att ett arbete påbörjats meddela detta till länsarbetsnämnden.
Även Landsorganisationen vill skärpa kraven på uppgiftslämnandet. Arbets
marknadsstyrelsen ansluter sig till promemorians förslag att uppgifter an
gående planerade byggnadsföretag skall lämnas först på anfordran men för
ordar skyldighet att lämna uppgifter angående påbörjade arbeten utan an
modan senast tre dagar efter påbörjandet. Möjlighet bör dock enligt sty
relsen finnas att beträffande vissa byggnadsarbeten göra undantag från
skyldigheten att lämna sådan uppgift.
Kungl. Maj.ts proposition nr 12k år 1963
Departementschefen
Den nuvarande byggnadsregleringen, som vad gäller de grundläggande
lagbestämmelserna går tillbaka till år 1943, tillkom som ett led i strävan
dena att skapa ekonomisk stabilitet i en tid av stor brist på arbetskraft och
byggnadsmaterial. Under större delen av den tid regleringen varit i kraft har
dess huvuduppgift också varit av investeringsbegränsande natur. Den har
använts som ett instrument vid utväljandet av de byggnadsföretag, som med
hänsyn till sin betydelse ansetts böra främst få ta de disponibla investerings-
utrymmena i anspråk. Den har vid sidan därav begagnats som ett medel att
till förmån för näringslivet på andra orter begränsa de största städernas
expansion. Slutligen har en viktig uppgift för regleringen varit att bidra till
en sådan spridning av igångsättningstiderna för olika byggnadsföretag, att
största möjliga vinterbyggande uppnås och säsongarbetslösheten inom
byggnadsbranschen därigenom motverkas. Det är enbart för sistnämnda
ändamål som regleringen numera begagnas.
Sedan början av 1950-talet har en successiv avveckling av byggnadsregle
ringen skett genom att undantag beviljats från regleringen och generellt
byggnadstillstånd meddelats för stora delar av byggnadsverksamheten. Från
och med 1959 gäller generellt byggnadstillstånd för all byggnadsverksamhet,
som omfattas av regleringen. Kvar står endast en reglering i säsongutjäm
nande syfte. Denna innebär att tillstånd för igångsättning fordras för vissa
24
byggnadsarbeten, varvid vederbörande länsarbetsnämnd bestämmer tiden
för arbetenas påbörjande och även kan meddela föreskrifter angående stor
leken och sammansättningen av arbetsstyrkan. På vissa orter har kravet på
sådant igångsättningstillstånd slopats i anslutning till försök med helt fri
planering under medverkan av särskilt inrättade samarbetsnämnder med
representanter för byggnadsarbetsgivare, byggnadsarbetare, kommuner och
arbetsmarknadsmyndigheter. Denna försöksverksamhet har pågått på någ
ra orter sedan den 1 april 1959 och i utökad omfattning sedan den 1 april
1961.
I samband med att giltighetstiden för lagen om tillståndstvång för bygg
nadsarbete år 1961 senast förlängdes till utgången av juni 1963 uttalade
riksdagen, alt den utgick från att en generell planering i annan form än
genom krav på igångsättningstillstånd enligt lagen borde kunna realiseras
i så god tid före giltighetstidens utgång, att lagen icke skulle behöva erhålla
ytterligare förlängd giltighet.
För att bedöma frågan om behovet av fortsatt lagstiftning är det nöd
vändigt att något närmare beröra läget i dag och de motiv som finns för den
nuvarande regleringen. Härvid utgår jag ifrån att behovet av en reglering
skall bedömas enbart med utgångspunkt i strävandena att nå en önskvärd
säsongutjämning när det gäller sysselsättningen av byggnadsindustrins
arbetskraft.
Byggnads- och anläggningsverksamheten är sett till såväl produktionens
omfattning som arbetsstyrkans storlek en storindustri, även om den i jäm
förelse med den fasta industrin har stor geografisk spridning och är upp
delad på många företag. Med en bruttoproduktion av cirka 14 miljarder
kronor per år och cirka 300 000 sysselsatta personer intar byggnads
industrin en nyckelposition i samhällsekonomin.
Problemet att få till stånd en jämn sysselsättning inom byggnads-
branschen är betydligt äldre än den nuvarande byggnadsregleringen. Många
faktorer samverkar att skapa svårigheter. Byggandets omfattning och in
riktning är stadd i ständig förändring till följd av skiftningar i byggnads-
behovet. Av en rad skäl är det ofta svårt att samordna olika byggnads
projekt. Följden blir luckor i sysselsättningen, och man måste inom bygg
nadsindustrin räkna med högre omsältningsarbetslöshet än inom andra
branscher. Vad som framförallt kännetecknar svsselsättningsförhållandena
inom byggnadsbranschen är dock att byggnadsverksamheten är utsatt för
större säsongmässiga växlingar än de flesta andra verksamheter. Dessa väx
lingar har sin grund i flera olika omständigheter. Sålunda kan nämnas kli
matets betydelse och därav betingade traditioner, när det gäller tiden för
bedrivande av byggnadsarbete. Vidare kan framhållas industriers och andra
byggherrars önskemål att utföra reparationer och ombyggnadsarbeten i
samband med semester- och ferieuppehåll. Resultatet har blivit en genom
snittligt sett hög sysselsättning med arbetskraftsbrist under somrarna men
Kungl. Maj. ts proposition nr 12b år 1963
25
med arbetslöshet vintertid. Sammantaget bär olika faktorer medfört att arbetslösheten inom byggnadsindustrin ligger avsevärt högre än inom nä ringslivet i övrigt. Under åren 1960 och 1961 har sålunda medelarbetslös heten inom Byggnadsarbetarnas arbetslöshetskassa legat mellan 4 och 4,5 procent, medan motsvarande siffror för samtliga arbetslöshetskassor varit mellan 1 och 1,5 procent. Säsongarbetsiösheten inom byggnadsfacket har beräknats motsvara 35—40 procent av den totala arbetslösheten inom branschen.
Byggnadsregleringen har utan tvivel varit ett betydelsefullt medel när det gällt att få till stånd en jämn fördelning av byggnadsverksamheten un der olika årstider och motarbeta vinterarbetslöshet. Arbetsmarknadssty relsens undersökningar avseende åren 1955—1960 har visat att säsong utjämningen inom den reglerade sektorn varit långt driven. Utöver bygg nadsregleringen har flera faktorer verkat för en säsongutjämning inom byggnadsbransehen. Nya tekniska rön har gjort vinterbyggande möjligt i större utsträckning än tidigare. Forskningen och utvecklingen på detta om råde fortgår. En pådrivande faktor för ökat vinterbyggande har blivit de ökade investeringarna i maskiner och tekniska hjälpmedel. I samma rikt ning verkar det ökade antalet fast anställda tjänstemän och tekniker hos byggnadsföretagen. I och med att de fasta kostnadernas andel av den totala produktionskostnaden stigit, har det blivit mer angeläget att hålla verksam heten i gång under så stor del av året som möjligt. Nödvändigheten av en god och långsiktig planering av byggnadsföretagen har blivit uppenbar för alla intressenter. Värdet av samverkan mellan myndigheter, företagare och arbetstagare torde inses av de berörda parterna. Som ett led i samhällets planeringsåtgärder har till socialdepartementet knutits ett särskilt bygg- råd, sammansatt av representanter för intressenterna inom byggnads- branschen och med uppgift att överlägga i frågor av betydelse för syssel sättningen inom byggnadsindustrin. För de statliga myndigheterna har utfärdats direktiv att i möjlig mån söka få statliga byggnadsarbeten för lagda till vintersäsongen. Ett nytt inslag i planeringsverksamheten är de förra året utfärdade bestämmelserna om bostadsbyggnadsprogram, som flertalet kommuner med mera omfattande bostadsbyggande skall upprätta. Det rör sig om rullande femårsplaner, som skall hållas aktuella genom att årligen förnyas för de närmast följande fem kalenderåren.
Vid remissbehandlingen av den promemoria om säsongutjämning för byggnadsindustrins arbetskraft som utarbetats inom socialdepartementet har det fortsatta behovet av åtgärder i säsongutj ämnande syfte vitsordats. Förslaget i departementspromemorian att den nuvaran de byggnadsregleringen skall avvecklas och säsongutjämningen övergå till att bli en angelägenhet för frivillig samverkan mellan företagare och arbetstagare under akliv medverkan från arbetsmarknadsmyndigheter nas sida har allmänt godtagits. På eu del håll har dock yppats tveksamhet
Kungl. Maj.ts proposition nr 124 år 1963
26
angående den takt, vari avvecklingen kan genomföras. Betänkligheterna
synes närmast grunda sig på att resultaten av den hittills bedrivna försöks
verksamheten med fri planering inte är helt entydiga eller i varje fall för
bristfälligt redovisade för att några bestämda slutsatser skulle kunna dragas
om systemets användbarhet.
Försöksverksamheten har ännu pågått förhållandevis kort tid och tillåter
väl inte några säkra slutsatser. I ett avseende synes dock erfarenheterna
vara dokumenterade och positiva, nämligen vad gäller den samarbetsvilja
och det intresse, som de berörda parterna har visat. Systemet med sam-
arbetsnämnder synes vara ägnat att bilda underlag för en effektiv frivillig
planering. En sådan ordning står i god samklang med strävandena inom
arbetsmarknadspolitiken att nå förtroendefull samverkan mellan arbets-
marknadsorganen och de närmast berörda intressenterna och grunda myn
digheternas åtgöranden på samförståndslösningar.
Mot bakgrunden av vad nu anförts finner jag att även den kvarvarande
lagreglerade tillståndsgivningen bör successivt avvecklas. I enlighet här
med bör giltighetstiden för 1943 års lag om tillståndstvång för byggnads
arbete inte förlängas. Den upphör då att gälla med utgången av juni månad
i år. Som jag strax skall beröra bör en fullmaktslagstiftning av annat inne
håll samtidigt träda till.
Organisationen av den frivilliga samverkan, som
skall utgöra grunden för den framtida planeringsverksamheten, bör i första
hand bygga på ett system med samarbetsnämnder av den art som försöks
vis prövats. Det bör ankomma på arbetsmarknadsstyrelsen att närmare
planera och leda nämndernas verksamhet och svara för indelning i lämpliga
distrikt. Till utgångspunkt synes i sistnämnda hänseende kunna tagas det
i arbetsmarknadsstyrelsens remissyttrande framförda förslaget om en in
delning, som i huvudsak ansluter sig till indelningen i s. k. A-regioner. Den
av arbetsmarknadsstyrelsen förordade sammansättningen av nämnderna —
två företrädare för byggarbetsgivarna, två för arbetstagarna, två för de i
området ingående kommunerna samt en för arbetsmarknadsmyndigheter
na •— finner jag lämplig. Likaså anser jag den föreslagna benämningen
by§Sarbetsnämnd bättre än den hittills brukade benämningen samarbets-
nämnd.
Det ligger i sakens natur att b
3
^ggarbetsnämndernas verksamhet måste
bedrivas i nära kontakt med arbetsmarknadsmyndigheterna, då främst läns
arbetsnämnderna. Det är dessa som har den samlade överblicken över ar
betsmarknadsläget i olika branscher, och det är också de som måste bära
huvudansvaret för samordningen av planeringsverksamheten inom bygg
nadssektorn. Effektiviteten i verksamheten blir emellertid i hög grad bero
ende på i vilken utsträckning planeringsorganens rekommendationer föl
jes av byggherrar och andra. Här räknar jag med att byggarbetsmarkna-
dens partsorganisationer skall kunna verksamt bidraga till ett gott resultat.
Rörande behovet av fortsatt lagstiftning till stöd för en
Kungl. Maj.ts proposition nr 124 år 1963
27
på frivillig samverkan byggd sysselsättningsplanering har under remiss behandlingen av promemorian framkommit delade meningar. Arbetsmark nadsstyrelsen och bostadsstyrelsen ansluter sig liksom de hörda arbetstagar organisationerna till promemorians förslag att sådan lagstiftning bör finnas. Av motsatt åsikt är arbetsgivarorganisationerna.
Avgörande för bedömningen av denna fråga blir vilken tillit man sätter till de förordade frivilliga åtgärdernas effektivitet och vilken uppfattning man har om den kommande utvecklingen i övrigt. Härvid kan man inte undgå att ta hänsyn till att erfarenheterna av den bedrivna försöksverksam heten hittills är förhållandevis begränsade. Otvivelaktigt kan det också i många fall vara så att byggarbetsnämndernas möjligheter att påverka bygg herrarna är beroende av att viss möjlighet till offentligt ingripande står öppen. Förhållandena har inte på alla orter nått en sådan stabilitet att en fri planering kan undvara ett stöd av sistnämnda art. Det vore därför oklokt att inte skapa en reservmöjlighet att ingripa reglerande, för den händelse de på frivillighet grundade åtgärderna skulle visa sig otillräckliga. Det lämpliga instrumentet härför är en fullmaktslag, som ger Kungl. Maj :t möjlighet att ingripa och sätta regleringen i kraft, när så befinnes påkallat. Såsom framhållits i promemorian bör det förutsättas att arbetsmarknads styrelsen och partsorganisationerna på byggarbetsmarknaden haft tillfälle att yttra sig om behovet av ett ingripande innan Kungl. Maj :t utnyttjar sin befogenhet enligt lagen.
Vad gäller lagens utformning innebär förslaget i departements promemorian att Kungl. Maj :t skall äga förordna om skyldighet för dem som vill påbörja byggnadsarbete alt inhämta särskilt igångsättningstill- stånd, som normalt skall meddelas av länsarbetsnämnd. Kungl. Maj :ts för ordnande skall få göras endast om det visat sig att tillfredsställande säsong utjämning inte kunnat åstadkommas genom andra åtgärder och skall gälla endast för sådant geografiskt område, inom vilket dessa åtgärder visat sig ineffektiva. Begreppet byggnadsarbete skall enligt förslaget omfatta samma slags arbeten som i lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete. Det skall sålunda avse såväl nybyggnader som om- och tillbyggnader samt repara tions- och underhållsarbeten. Det får ankomma på Kungl. Maj :t att i sam band med eventuellt förordnande om lagens tillämpning bestämma i vad mån vissa arbeten skall undantagas. Enligt lagen skall vidare länsarbets nämnderna få befogenhet att — på samma sätt som nu sker —— i samband med tillståndsgivningcn bestämma om arbetsstyrkans storlek och samman sättning.
Den föreslagna lagtexten har i allmänhet godtagits vid remissbehandling en. Arbetsgivarorganisationerna har dock uttalat att, för den händelse lagen kommer till stånd, villkoren för förordnande om lagens tillämpning borde skärpas eller preciseras därhän, att det skall krävas svåra olägenheter i arbetsmarknadspolitiskt, socialt eller ekonomiskt hänseende.
Det är givetvis svårt att i lagtext precisera förutsättningarna för ett ingri
Kungl. Maj.ts proposition nr 12t år 1963
28
pande. Då det i promemorieförslaget utsäges att en förutsättning för ingri
pande skall vara att en tillfredsställande säsongutjämning inte kunnat
åstadkommas genom andra åtgärder avses att det skall vara dokumenterat,
att det inte varit möjligt på andra vägar nå fram till en godtagbar säsong
utjämning. Jag finner ej anledning frångå promemorieförslaget i denna del.
Även i övrigt anser jag att förslaget, med vissa smärre justeringar, bör god
tagas.
Den nya lagen förutsättes skola träda i kraft, när lagen om tillstånds-
tvång för byggnadsarbete med utgången av juni månad i år upphör att gälla.
Systemet med en helt fri planering kan då genast börja tillämpas i orter där
igångsättningstillstånd nu inte fordras, dvs. på de hittillsvarande försöks
orterna. För de områden, där det fram till den 1 juli 1963 krävts igångsätt
ningstillstånd, föreslås i promemorian vissa övergångsbestämmel
ser. Enligt dessa skall förordnande enligt den nya lagen automatiskt gälla
vid ikraftträdandet, därest inte Kungl. Maj :t beslutar annorlunda. Avsikten
är att det automatiska förordnandet skall hävas allteftersom förutsätt
ningarna för eu fri igångsättningsplanering föreligger. En definitiv slut
punkt för denna avvecklingstid skall enligt promemorian vara den 31 decem
ber 1964. Från ingången av 1965 skulle alltså lagen vara ett instrument, som
får tillgripas endast då det konstaterats att den fria planeringen misslyckats.
Mot de föreslagna övergångsbestämmelserna har kritik riktats från skilda
utgångspunkter. Från arbetsgivarhåll har hävdats att någon övergångs
bestämmelse av den angivna typen inte bör finnas. Motsatt mening har
kommit till uttryck i arbetstagarorganisationernas yttranden, där den
angivna tidsfristen ansetts för kort.
För egen del finner jag det ofrånkomligt med övergångsbestämmelser
av förevarande slag. Att redan från och med den 1 juli i år helt lita till den
frivilliga planeringen för landet i dess helhet synes inte försvarligt. Även
om målet bör vara att så fort som möjligt övergå till fri planering, måste
man beakta de skiftande förhållandena på olika orter och ta hänsyn till att
viss förberedelsetid erfordras för att den nya ordningen skall fungera till
fredsställande. Speciellt med tanke på storstadsregionerna finner jag det
motiverat att utsträcka avvecklingstiden till utgången av juni 1965, dvs. till
två år från den nya lagens ikraftträdande. Samtidigt vill jag dock betona
angelägenheten av alt regleringen inte för någon del av landet bibehålies
längre än vad som är nödvändigt. I samband med lagens ikraftträdande får
utfärdas bestämmelser om vilka slag av byggnadsarbeten som skall undan
tagas från kravet på igångsättningstillstånd. Härvid torde det vara lämp
ligt att anknyta till vad nu gäller.
Behovet av ett förbättrat statistiskt prognosmaterial är all
mänt omvittnat. Författningsenlig grund för inhämtande av erforderliga
uPP§ifter måste finnas. Bestämmelser härom torde kunna utfärdas i admi
nistrativ ordning och bör innehålla förpliktelse för den som bedriver eller
Kungl. Maj. ts proposition nr 124 år 1963
29
avser att bedriva byggnadsarbete att på anmodan lämna länsarbetsnämnd
de uppgifter som erfordras för en bedömning av sysselsättningsförhållan-
dena inom byggnadsindustrin. Dessutom torde byggnadsföretagare böra
åläggas att utan anmaning anmäla påbörjade arbeten inom viss lid efter
påbörjandet.
Specialmotivering
I överensstämmelse med de riktlinjer som angivits i det föregående har
på grundval av det i departementspromemorian upptagna författningsför-
slaget inom socialdepartementet utarbetats förslag till lag om igångsätt-
ningstillstånd för byggnadsarbete.
Utöver vad förut anförts torde följande böra nämnas rörande förslaget.
1 §•
Denna paragraf innehåller de grundläggande bestämmelser, som ger
Kungl. Maj :t befogenhet att förordna om att igångsättningstillstånd skall
utgöra villkor för rätt att påbörja byggnadsarbete. Kungl. Maj :ts förord
nande skall omfatta avgränsade geografiska områden och vara begränsat
till viss tid, som anges i förordnandet. Fullmakten får begagnas endast i
syfte att upprätthålla jämn sysselsättning under olika delar av året inom
byggnadsindustrin. Hinder möter inte att begagna regleringen som ett in
strument för att få en säsongutjämning med sikte på mer än ett år. För
ordnande skall kunna ges först sedan försök med fri planering slagit fel
och det blivit klart att godtagbart resultat inte kan nås på annat sätt än
genom en reglering. För tiden närmast efter lagens ikraftträdande skall
dock gälla särskilda regler härvidlag, såsom framgår av övergångsbestäm
melserna.
Vad byggnadsindustrin skall anses omfatta framgår av definitionen på
byggnadsarbete i 2 §. Kungl. Maj :ts förordnande kan begränsas, så att igång
sättningstillstånd inte erfordras för vissa slag av sådant arbete.
2
§.
Denna paragraf överensstämmer med 3 § lagen om tillståndstvång för
byggnadsarbete.
Kungl. Maj. ts proposition nr 12i år 1963
3 §.
Enligt första stycket i denna paragraf skall frågor om igångsättningstill
stånd i första hand prövas av arbetsmarknadsstyrelsen eller, efter dess be
myndigande, av länsarbetsnämnd. Besvärsvägen kan sedan tillståndsfrågor
bringas under Kungl. Maj :ts prövning.
Andra stycket motsvarar 4 § lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete.
Befogenhet att i igångsättningstillstånd stadga särskilda villkor har begrän
sats till att avse storleken och sammansättningen av arbetsstyrkan.
30
Kungl. Maj.ts proposition nr 124 år 1963
4§.
Paragrafen motsvarar 5 § lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete.
5
§•
Denna paragraf motsvarar 10 § första och tredje styckena lagen om till
ståndstvång för byggnadsarbete. Vitesföreläggande enligt paragrafen skall
läktas mot den som bedriver arbetet, dvs. byggherren.
Lagförslaget upptar ingen motsvarighet till straffbestämmelserna i 8 §
lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete beträffande den som bedri
ver byggnadsarbete utan tillstånd, där sådant erfordras, eller i strid mot
särskilt meddelad föreskrift. Den som underlåter att ställa sig bestämmel
serna om igångsättningstillstånd till efterrättelse skall alltså inte kunna
ådömas straff härför. Den enda sanktionsmöjlighet som skall föreligga
för sådana fall blir vitesföreläggande. Skulle ett vitesföreläggande inte ge
önskat resultat, kan förnyat föreläggande komma i fråga. Landsorganisa
tionen har vid remissbehandlingen förordat straffsanktioner vid sidan om
vitesbestämmelserna, medan samtliga övriga remissorgan godtagit prome-
morieförslaget att endast vitessanktion skall finnas. Då kriminalisering
inte kan anses nödvändig för att säkra att syftet med lagbestämmelserna
blir tillgodosett, har promemorieförslaget följts.
Utdömande av vite skall enligt förslaget ankomma på allmän domstol.
Talan om utgivande av vitet föres därvid av allmän åklagare, som dock
först måste ha medgivande till aktionen från arbetsmarknadsstyrelsen.
6
§.
Första stycket i denna paragraf motsvarar 7 § lagen om tillståndstvång
för byggnadsarbete.
Andra stycket överensstämmer med 6 § samma lag.
7§.
Första stycket i denna paragraf har motsvarighet i 9 § lagen om tillstånds
tvång för byggnadsarbete.
Andra stycket motsvarar 12 § första stycket nyssnämnda lag.
8
§.
Paragrafen motsvarar 11 § lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete.
Om någon, som enligt 25 kap. strafflagen är underkastad ämbetsansvar,
bryter mot tystnadsföreskrifterna skall han straffas enligt stadgandena i
strafflagen.
För åtal kräves, i motsats till vad som är fallet enligt nuvarande lagstift
ning, inte angivelse av målsägande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 124 år 1963
31
9§.
Besvärsreglerna i denna paragraf motsvarar bestämmelserna i 15 § lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete.
I fråga om besvärstider skall gälla reglerna i lagen den 4 juni 1954 om be- svärstid vid talan mot förvaltande myndighets beslut. Enligt nämnda lag skall besvär vid äventyr av talans förlust ha inkommit till vederbörande myndighet inom tre veckor från det att klaganden fick del av det beslut, som skall överklagas, dock att för menighet besvärstiden i stället skall vara fem veckor.
Departementschefens hemställan
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer föredragande de partementschefen, att lagrådets utlåtande över ett inom socialdepartemen tet upprättat förslag till lag om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete, vilket har den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Vad föredraganden sålunda med instämmande av stats rådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t Ko nungen.
Ur protokollet:
Ingemar Lindberg
1 Bilagan, som bortsett från formella jämkningar är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här utelämnats.
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1963
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 18 mars
1963.
Närvarande:
justitieråden
Romanus,
Digman,
Nordström,
regeringsrådet Holmgren.
Enligt lagrådet den 7 mars 1963 tillhandakommet utdrag av protokoll över
socialärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 15 februari
1963, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i
§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat för
slag till lag om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
lagbyråchefen Gunnar Danielson.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
Birgitta Liljefors
Kungl. Maj:ts proposition nr 12i år 1963
33
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22 mars
1963.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Skoglund, Edenman, Johans
son, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, lagrådets den 18 mars
1963 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 15 februari 1963 remitte
rade förslaget till lag om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete.
Föredragande departementschefen hemställer, att ifrågavarande lagför
slag, vilket av lagrådet lämnats utan erinran, måtte med vissa formella
ändringar jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riks
dagen till antagande.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instäm
mande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas pro
position av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Ingemar Lindberg