Prop. 1963:14
('angående godkännande av avtal mellan Sverige och Österrike för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å kvarlå- tenskap',)
Kungl. Maj.ts proposition nr 14 år 1963 1
Nr 14
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående godkännande
av avtal mellan Sverige och Österrike för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å kvarlå-
tenskap; given Stockholms slott den 21 december 1962.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollen över finans- och utrikesdepartementsärenden för den 26 oktober 1962 och över finans ärenden för denna dag samt med överlämnande av ett den 21 november 1962 undertecknat avtal mellan Sverige och Österrike för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å kvarlåtenskap vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att godkänna nämnda avtal.
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner ett mellan Sverige och Österrike ingånget avtal för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på kvarlåtenskap.
Avtalet blir, efter ratifikation, tillämpligt på kvarlåtenskaper efter dem som avlidit sedan ratifikationshandlingarna utväxlats.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 saml. Nr 11
2
Kungl. Maj. ts proposition nr l i år 1963
Avtal mellan Konungariket Sverige och Republiken Österrike för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å
kvarlåtenskap
Hans Majestät Sveriges Konung och Republiken Österrikes President ha va, föranledda av önskan att såvitt möjligt undvika dubbelbeskattning beträffande skatter å kvarlåtenskap, överenskommit att ingå ett avtal.
För detta ändamål hava till befull- mäktigade ombud utsett:
Hans Majestät Konungen av Sve rige :
Sin utomordentlige och befullmälc- tigade ambassadör i Wien herr Sven Allard.
Republiken Österrikes President:
Avdelningschefen Dr. Josef Stang- elberger och byråchefen Dr. Otto Watzke i finansministeriet.
De befullmäktigade ombuden ha va, efter att hava utväxlat sina full makter som befunnits i god och be hörig form, överenskommit om föl jande bestämmelser:
Artikel 1
Detta avtal är tillämpligt på egen dom, vilken efterlämnats av avliden person som vid tiden för sin död ägde hemvist i en av staterna eller i båda staterna eller var medborgare i en av de båda staterna eller i båda staterna.
Artikel 2
§ 1. Avtalet är tillämpligt på skat ter å kvarlåtenskap, vilka uppbäras av envar av de båda staterna eller av deras delstater, kommuner eller kom munalförbund, oberoende av sättet för skatternas uttagande.
§ 2. Med skatter å kvarlåtenskap förstås alla skatter, som utgå i an ledning av dödsfall i form av skatt
Abkommen zwiscken «lem Königreich Schweden und der Republik Österreich
zur Vermeidung der Doppelbesteuerung auf dem Gebiete der Erbscliaftssteuern
Seine Majestät der König von Schweden und der Bundespräsident der Republik österreich sind, von dem Wunsche geleitet, auf dem Ge biete der Ei-bschaftssteuern die Dop pelbesteuerung nach Möglichkeit zu vermeiden, iibereingekommen, ein Abkommen abzuschliessen.
Zu diesem Zweck haben zu ihren Bevollmächtigten ernannt:
Seine Majestät, der König von Schweden:
Herrn Sven Allard, Seinen ausser- ordentlichen und bevollmächtigten Botschafter in Wien.
Der Bundespräsident der Republik Österreich:
Herrn Sektionschef Dr. Josef Stangelberger und Herrn Ministerial- rat Dr. Otto Watzke im Bundesmini- sterium fur Finanzen.
Die Bevollmächtigten haben nach Austausch ihrer in guter und gehöri- ger Form befundenen Vollmachten folgendes vereinbart:
Artikel 1
Dieses Abkommen ist auf Nachlass- vermögen von Erblassern anzuwen- den, die zur Zeit ihres Todes in einem der beiden oder in beiden Staaten ih ren Wohnsitz hatten oder Staatsange- hörige eines der beiden oder beider Staaten waren.
Artikel 2
(1) Dieses Abkommen gilt, ohne Rucksicht auf die Art der Erhebung, fur Erbschaftssteuern, die fur Rech- nung eines jeden der beiden Staaten, seiner Länder, Gemeinden oder Ge- meindeverbände erhoben werden.
(2) Als Erbschaftssteuern gelten alle Steuern, die aus Anlass des To des als Steuern vom Nachlass, Erban-
3
Kungl. Maj:ts proposition nr lb år 1963
å lcvarlåtenskap, å arvs- eller testa- mentslott eller å förmögenhetsöver- föring eller ock i form av skatt å gåva för dödsfalls skull.
§ 3. De skatter, å vilka avtalet skall äga tillämpning, äro för närvarande särskilt:
a) I Österrike: arvs- och gåvoskatten, i den mån skatten utgår vid förvärv i anledning av dödsfall eller Add ändamålsbe- stämda förmögenhetsförordnanden med avseende å dödsfall.
b) I Sverige: arvs- och gåvoskatten, i den mån skatten utgår vid förvärv i anledning av dödsfall.
§ 4. Avtalet skall likaledes tilläm pas å skatter av samma eller liknan de slag, vilka framdeles uttagas vid sidan av eller i stället för de för när varande utgående skatterna. De högs ta finansmyndigheterna i de båda sta terna skola vid slutet av varje år meddela varandra vilka ändringar som ägt rum beträffande skattelag stiftningen i respektive stater.
Artikel 3
§ 1. En fysisk person skall anses äga hemvist i den stat, i vilken han har en fast bostad. Om han har en sådan bostad i envar av de båda sta terna, anses han äga hemvist i den stat, med vilken han har de star kare personliga och ekonomiska för bindelserna (centrum för levnadsin- tressena).
§ 2. Om det icke kan avgöras, i vilken stat centrum för hans lev- nadsintressen befinner sig, eller om han icke i någondera staten har en fast bostad, anses han äga hemvist i den stat, där han stadigvarande vistas.
§ 3. Om han stadigvarande vistas i båda staterna eller om han icke vis tas stadigvarande i någon av dem, an ses han äga hemvist i den stat, i vil ken han är medborgare.
fall oder Vermögensiibergang sowie als Steuern von Schenkungen auf den Todesfall erhoben werden.
(3) Zu den Steuern, fur die dieses Abkommen gilt, gehören zur Zeit ins- besondere:
a) In österreich: die Erbschafts- und Schenkungs- steuer, soweit ihr Erwerbe von Todes wegen oder Zweckzuwendungen von Todes wegen unterliegen.
b) In Schweden: die Erbschafts- und Schenkungs- steuer, soweit ihr Erwerbe von Todes wegen unterliegen.
(4) Dieses Abkommen gilt auch fur alle Steuern gleicher oder ähn- licher Art, die kiinftig neben den be- stehenden Steuern oder an deren Stel- le erhoben werden. Die obersten Fi- nanzbehörden der beiden Staaten werden sich am Ende eines jeden Jahres die in ihren Steuergesetzen eingetretenen Änderungen mitteilen.
Artikel 3
(1) Der Wohnsitz einer natiir- lichen Person gilt als in dem Staat gelegen, in dem sie eine ständige Wohnstätte hat. Hat sie in beiden Staaten eine ständige Wohnstätte, so gilt ihr Wohnsitz als in dem Staat gelegen, zu dem sie die engeren per- sönlichen und wirtschaftlichen Beziehungen hat (Mittelpunkt der Lebensinteressen).
(2) Kann nicht bestimmt werden, in welchem Staat die Person den Mittel punkt der Lebensinteressen hat, oder hat sie in keinem der Staaten eine ständige Wohnstätte, so gilt ihr Wohnsitz als in dem Staat gelegen, in dem sie ihren gewöhnlichen Aufent- lialt hat.
(3) Hat die Person ihren gewöhn lichen Aufenthalt in beiden oder in keinem der beiden Staaten, so gilt ihr Wohnsitz als in dem Staat gelegen, dessen Staatsangehörigkeit sie be- sitzt.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 14 år 1963
Artikel 4
§ 1. Egendom som utgöres av fas tighet (fast egendom) — varunder inbegripas tillbehör därtill ävensom levande och döda inventarier i lant bruk eller skogsbruk — och som är belägen i en av de båda staterna, be skattas allenast i denna stat. Rättig heter, å vilka privaträttsliga före skrifter angående fastigheter (fast egendom) äga tillämpning, skola an ses likställda med fastighet (fast egendom).
§ 2. Paragraf 1 tillämpas jämväl då förmögenhetstillgångarna ingå i rö relse (artikel 5).
§ 3. Vad som förstås med fastighet (fast egendom) eller tillbehör därtill eller med rättigheter, likställda med fastighet (fast egendom), avgöres en ligt lagstiftningen i den stat, där den ifrågavarande tillgången — eller den tillgång, till vilken ifrågavarande rät tighet hänför sig — är belägen.
Artikel 5
§ 1. För egendom, som i en av sta terna nyttjas i ett företags rörelse, skall följande gälla:
a) Har företaget fast driftställe en dast i en av staterna, beskattas egen domen blott i denna stat.
b) Har företaget fast driftställe i båda staterna, beskattas egendomen i vardera staten i den mån egendo men nyttjas i rörelse bedriven från det i samma stat belägna fasta drift stället.
§ 2. I fråga om uttrycket »fast driftställe» skall det mellan de båda staterna den 14 maj 1959 slutna av talet för undvikande av dubbelbe skattning beträffande skatter å in komst och förmögenhet här äga mot svarande tillämpning.
§ 3. Paragraf 1 skall även tilläm pas i fråga om delägarskap i handels bolag, kommanditbolag, enkelt bolag, partrederi och gruvbolag (Personen-
Artikel 4
(1) Unbewegliches Nachlassvermö- gen (einschliesslich des Zubehörs so- wie des einem land- oder forstwirt- schaftlichen Betrieb dienenden leben- den und toten Inventars), das in ei nem der beiden Staaten liegt, wird nur in diesem Staat besteuert. Be- rechtigungen, auf welche die privat- rechtlichen Vorschriften iiber Grund- stiicke Anwendung finden, sind dem unbeweglichen Vermögen gleichzu- stellen.
(2) Absatz 1 gilt auch dann, wenn die genannten Vermögensgegenstände zu einem gewerblichen Unternehmen
(Artikel 5) gehören.
(3) Was als unbewegliches Vermö gen oder als Zubehör gilt und was als dem unbeweglichen Vermögen gleich- gestellte Berechtigung anzusehen ist, beurteilt sich nach den Gesetzen des Staates, in dem der betreffende Ge- genstand oder der Gegenstand, auf den sich das in Rede stehende Recht bezieht, liegt.
Artikel 5
(1) Fur Nachlassvermögen, das in einem der beiden Staaten dem Be trieb eines gewerblichen Unterneh- mens dient, gilt folgendes:
a) Hat das Unternehmen eine Be- triebstätte nur in einem der beiden Staaten, so wird dieses Vermögen nur in diesem Staat besteuert.
b) Hat das Unternehmen Betrieb- stätten in beiden Staaten, so wird das Vermögen in jedem der beiden Staa ten insoweit besteuert, als es der in diesem Staate liegenden Betriebstätte dient.
(2) Der Begriff „Betriebstätte“ richtet sich nach den Vorschriften des zwischen den beiden Staaten am 14. Mai 1959 abgeschlossenen Abkom- mens zur Vermeidung der Doppelbe- steuerung auf dem Gebiete der Steuern vom Einkommen und vom Vermögen.
(3) Absatz 1 findet auch Anwen dung auf Beteiligungen an Personen- geseilschaften (handelsbolag, kom manditbolag, enkelt bolag, partrederi,
Kungl. Mctj. ts proposition nr li år 1963
5
gesellschaften) samt andra person- sammanslutningar, vilka enligt för dem i vederbörande stat gällande be stämmelser icke äro juridiska perso ner, dock såvitt avser delägarskap i företag såsom tyst bolagsman alle nast under förutsättning att insatsen är förenad med andelsrätt i företa gets tillgångar.
Artikel 6
Egendom, varå artikel 4 eller 5 icke är tillämplig, beskattas endast i den stat, i vilken den avlidne vid döds fallet ägde hemvist, bestämt i enlig het med artikel 3.
Artikel 7
§ 1. Skulder, vilka häfta vid egen dom som avses i artikel 4 eller 5, el ler för vilka sådan egendom utgör säkerhet, avräknas i första hand från värdet av denna egendom.
§ 2. Andra skulder än dem som av ses i paragraf 1 avräknas i första hand från värdet av egendom, varå artikel 6 äger tillämpning.
§ 3. Uppkommer vid avräkning en ligt paragraf 1 eller 2 skuldöverskott, avräknas detta från värdet av övrig egendom, som är underkastad kvar- låtenskapsbeskattning i samma stat. Finnes i denna stat ingen annan egen dom som är underkastad kvarlåten- skapsbeskattning eller kvarstår även efter denna avräkning ett skuldöver skott, skall detta avräknas från vär det av den egendom, som är under kastad kvarlåtenskapsbeskattning i den andra staten.
§ 4. Oberoende av vad som stadgas ovan avräknas från fideikommiss egendom allenast de skulder, som häfta därvid eller för vilka sådan egendom utgör säkerhet.
gruvbolag) und andere Personenver- einigungen, die nach den fur sie massgebenden innerstaatlichen Ge- setzen keine juristischen Personen sind; auf Beteiligungen an einem Un- ternehmen als stiller Gesellschafter jedoch nur dann, wenn mit der Ein- lage eine Beteiligung am Vermögen des Unternehmens verbunden ist.
Artikel 6
Nachlassvermögen, das nicht nach den Artikeln 4 oder 5 zu behandeln ist, wird nur in dem Staat besteuert, in dem der Erblasser zur Zeit seines Todes seinen Wohnsitz im Sinne des Artikels 3 hatte.
Artikel 7
(1) Schulden, die in wirtschaft- lichem Zusammenhang mit den in den Artikeln 4 oder 5 bezeichneten Vermögensteilen stehen oder durch diese sichergestellt sind, werden vor- erst auf diese Vcrmögensteile ange- rechnet.
(2) Andere Schulden als die im vorhergehenden Absatz bezeichneten werden vorerst auf die nach Artikel 6 zu behandelnden Vermögensteile an- gerechnet.
(3) Wenn bei der in den beiden vorangehenden Absätzen vorgesehe- nen Anrechnung ein ungedeckter Schuldenrest verbleibt, so wird dieser von den anderen Vermögensteilen, w'elche im selben Staat der Erb- schaftsbesteuerung unterliegen, in Abzug gebracht. Sind in diesem Staat keine anderen Vermögensteile mehr vorhanden, die der Erbschaftsbe- steuerung unterliegen, oder verbleibt trotz des Abzuges ein weiterer Schuldenrest, dann wird dieser auf jene Vermögensteile angerechnet, die im anderen Staat der Erbschaftsbe- steuerung unterliegen.
(4) Ungeachtet der vorstehenden Bestimmungen werden auf Fideikom- misse Schulden nur insoweit ange rechnet, als sie darauf lasten oder darauf sichergestellt sind.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr li år 1963
Artikel 8
Detta avtal inskränker icke befo
genheten för vardera staten att be
träffande de delar av kvarlåtenska-
pen, som skola beskattas i den sta
ten, beräkna skatt efter den skatte
sats, som skulle hava gällt om hela
kvarlåtenskapen skulle hava varit fö
remål för beskattning i enlighet med
den statens beskattningsregler.
Artikel 9
Detta avtal påverkar icke rätten
till eventuella, längre gående befriel
ser, vilka enligt folkrättens allmän
na regler eller på grund av särskilda
överenskommelser tillkomma diplo
matiska eller konsulära befattnings
havare. I den mån på grund av så
dana längre gående befrielser kvar-
låtenskap icke beskattas i anställ-
ningsstaten, förbehålles beskattning
en hemlandet.
Artikel 10
§ 1. Anser en skattskyldig, att i en
dera staten eller båda staterna vid
tagna åtgärder för honom medföra el
ler kunna medföra beskattning i strid
mot detta avtal, äger han — utan att
hans rätt att använda sig av i de båda
staternas interna rättsordning givna
rättsmedel därav påverkas —- göra
framställning hos den högsta finans
myndigheten i den stat, i vilken han
äger hemvist, bestämt enligt artikel 3,
eller hos den högsta finansmyndig
heten i den stat, i vilken den avlidne
vid tiden för sin död ägde hemvist.
§ 2. Finner den högsta finansmyn
digheten framställningen grundad
och kan denna myndighet icke själv
uppnå en tillfredsställande lösning,
skall myndigheten försöka att genom
överenskommelse med den högsta fi
nansmyndigheten i den andra staten
lösa frågan i syfte att undvika be
skattning, som står i strid med detta
avtal.
§ 3. De högsta finansmyndigheter
na i de båda staterna skola efter-
Artikel 8
Dieses Abkommen schliesst nicht
aus, dass jeder Staat die Steuer von
den ihm zur Besteuerung iiberlasse-
nen Vermögensteilen nach dem Satz
erheben kann, der anzuwenden wäre,
wenn das gesamte Nachlassvermögen
nach den Gesetzen dieses Staates zu
besteuern wäre.
Artikel 9
Dieses Abkommen beruhrt nicht
den Anspruch auf etwaige weiterge-
hende Befreiungen, die nach den all-
gemeinen Regeln des Völkerrechtes
oder besonderen Vereinbarungen den
Angehörigen der diplomatischen oder
konsularischen Vertretungen zuste-
hen. Soweit auf Grund solcher weiter-
gehenden Befreiungen Nachlassver
mögen im Empfangstaat nicht be-
steucrt wird, bleibt die Besteuerung
dem Entsendestaat vorbehalten.
Artikel 10
(1) Glaubt ein Steuerpflichtiger,
dass die Massnahmen eines der bei-
den oder beider Staaten fur ihn die
Wirkung einer Besteuerung haben
oder haben werden, die diesem Ab
kommen nicht entspricht, so kann er
unbeschadet der nach dem inner-
staatlichen Recht in den beiden Staa
ten vorgesehenen Rechtsmittel sei-
nen Fall der obersten Finanzbehörde
des Staates, in dem sein Wohnsitz im
Sinne des Artikels 3 anzunehmen ist,
oder der obersten Finanzbehörde des
Staates unterbreiten, in dem der Erb-
lasser zur Zeit seines Todes seinen
Wohnsitz hatte.
(2)
Die oberste Finanzbehörde
wird, wenn sie die Einwendung fur
begrundet erachtet und selbst nicht
in der Lage ist, eine befriedigende
Lösung herbeizufiihren, versuchen,
den Fall im Einvernehmen mit der
obersten Finanzbehörde des anderen
Staates so zu regeln, dass eine Be
steuerung, die diesem Abkommen
nicht entspricht, vermieden wird.
(3) Die obersten Finanzbehörden
der beiden Staaten werden bemiiht
7
Kungl. Maj.ts proposition nr i4 år 1963
sträva att genom ömsesidig överens kommelse lösa svårigheter eller fall av tvivelsmål, som uppkomma vid detta avtals tolkning eller tillämp ning. De må även rådgöra med var andra i syfte att undvika dubbelbe skattning i fall, som icke regleras i detta avtal.
§ 4. De högsta finansmyndigheter na i båda staterna må träda i direkt förbindelse med varandra i syfte att träffa överenskommelse som avses i föregående paragrafer. Anses munt liga överläggningar kunna underlätta ingåendet av en överenskommelse, må sådana överläggningar äga rum i en kommission, bestående av repre sentanter för de båda staternas högs ta finansmyndigheter.
Artikel 11
§ 1. De högsta finansmyndigheter na i de båda staterna skola utbyta de upplysningar, vilka äro erforderliga för att genomföra detta avtal eller för att förhindra skatteflykt. De högsta finansmyndigheterna äro dock icke förpliktade att meddela sådana upp lysningar, som icke kunna lämnas på grundval av hos skattemyndigheterna tillgängligt material utan kräva sär skild undersökning. De sålunda ut bytta upplysningarna skola behand las såsom hemliga, dock att desamma må göras tillgängliga för personer och myndigheter (svenska domstolar härunder inbegripna), vilka enligt i lag meddelade föreskrifter handläg ga fastställande eller uppbörd av de skatter, som avses i detta avtal. Sam ma förpliktelse, som åvilar de högsta finansmyndigheterna, åligger jämväl nyssnämnda personer och myndig heter.
§ 2. Paragraf 1 får icke i något fall anses innebära, att någon av staterna är pliktig att
a) tillgripa verkställighetsåtgärder, som icke stå i överensstämmelse med
sein, Schwierigkeiten oder Zweifel, die bei der Auslcgung oder Anwen- dung dieses Abkommens entstehen, im gegenseitigen Einvernehmen zu regeln. Sie können sich auch zum Zweck der Beseitigung von Doppel- besteuerungen, die in diesem Abkom- men nicht geregel t sind, miteinander beraten.
(4) Die obersten Finanzbehörden der beiden Staaten können zweeks Herstellung cines Einvernehmens im Sinne der vorstehenden Absätze un- mittelbar miteinander verkehren. Er- scheint ein mundlicher Meinungs- austausch fur die Herbeifiihrung des Einvernehmens ratsam, so kann ein solcher Meinungsaustausch in einer aus Vertretern der obersten Finanz behörden der beiden Staaten beste- henden Kommission erfolgen.
Artikel 11
(1) Die obersten Finanzbehörden der beiden Staaten werden sich die Mitteilungen machen, die zur Durch- fuhrung dieses Abkommens oder zur Vermeidung von Steuerverkiirzungen notwendig sind. Die obersten Finanz behörden sind jedoch nicht verpflich- tet, Auskiinfte zu erteilen, die nicht auf Grund der bei den Finanzbehör den vorhandenen Unterlagen gegeben werden können, sondern gesonderte Ermittlungen erfordern wiirden. Der Inhalt der auf Grund dieses Artikels zur Kenntnis der obersten Finanzbe hörden gelangten Mitteilungen ist ge- heim zu halten, unbeschadet der Be- fugnis, ihn Personen lind Behörden
(einschliesslich der Gerichte in
Schweden) zugänglich zu machen, die nach den gesetzlichen Vorschriften bei der Festsetzung oder Einhebung der Steuern im Sinne dieses Abkom mens mitwirken. Diese Personen und Behörden haben die gleiche Ver- pflichtung wie die obersten Finanzbe hörden.
(2) Absatz 1 ist in keinem Fälle so auszulegen, dass einem der Staaten die Verpflichtung auferlegt wird,
a) Verwaltungsmassnahmen durch- zufuhren, die seinen gesetzlichen Vor-
8
Kungl. Maj.ts proposition nr lb år 1963
dess lagstiftning eller administrativa schriften oder seiner Verwaltungs- praxis, praxis widersprechen,
b) meddela upplysningar, vilka icke b) Einzelheiten mitzuteilen, deren kunna infordras enligt i lag medde- Angabe nach den gesetzlichen Vor- lade föreskrifter i den ena eller den schriften des einen oder anderen andra avtalsslutande staten. Staates nicht gefordert werden kann.
§ 3. Upplysningar, vilka skulle yppa (3) Mitteilungen, die ein gewerb- en affärs- eller yrkeshemlighet, få liches oder berufliches Geheimnis of- icke utbytas. fenbaren wiirden, durfen nicht gegeben werden.
Artikel 12
§ 1. Då en av staterna tillämpar det ta avtal, skall, såvitt icke samman hanget annorlunda kräver, varje ut tryck, vars innebörd icke angivits i avtalet, anses hava den betydelse, som uttrycket har enligt gällande lagar in om den ifrågavarande staten rörande sådana skatter, som avses i detta av tal.
§ 2. De i detta avtal åsyftade högs ta finansmyndigheterna äro för Re publiken österx-ikes vidkommande fi nansministeriet (das Bundesministe- rium fur Finanzen) och för Konunga riket Sveriges vidkommande finans departementet eller den myndighet, åt vilken uppdragits att i finansde partementets ställe handhava frågor enligt detta avtal.
Artikel 13
§ 1. Detta avtal skall ratificeras, för Österrikes del av Republiken Ös terrikes President och för Sveriges del av Hans Maj :t Konungen av Sve rige med riksdagens samtycke. Rati- fikationshandlingarna skola snarast möjligt utväxlas i Stockholm.
§ 2. Detta avtal träder i kraft i och med ratifikationshandlingarnas ut- växling och skall tillämpas i alla de fall, då dödsfallet inträffat efter den na tidpunkt.
§ 3. Detta avtal förbliver gällande så länge detsamma icke uppsäges av en av staterna. Uppsäges detsamma minst sex månader före utgången av ett kalenderår, upphör avtalets gil-
Artikel 12
(1) Bei der Anwendung dieses Ab- kommens durch einen der beiden Staaten ist, soweit sich aus dem Zu- sammenhang nichts anderes ergibt, jeder in diesem Abkommen nicht um- schriebene Begriff nach den Gesetzen dieses Staates auszulegen, die sich auf die Steuern im Sinne des Abkom- mens beziehen.
(2) Die in diesem Abkommen ge- nannten obersten Finanzbehörden sind auf Seiten der Republik Öster- reich das Bundesministerium fur Finanzen und auf Seiten des König- reiches Schweden das Finanzministe- rium oder die Behörde, der es uber- tragen worden ist, an Stelle des Fi- nanzministeriums Fragen dieses Ab- kommens zu behandeln.
Artikel 13
(1) Dieses Abkommen soll ratifi- ziert werden, und zwar österreich- ischerseits durch den Bundespräsi- denten der Republik österreich, schwedischerseits durch Seine Maje stät den König von Schweden mit Zu- stimmung des Riksdags. Die Ratifi- kationsurkunden sollen so båld wie möglich in Stockholm ausgetauscht werden.
(2) Dieses Abkommen tritt mit dem Austausch der Ratifikationsur- kunden in Kraft und ist auf alle Fäl le anzuwenden, in denen der Erblas- ser nach diesem Zeitpunkt verstorben ist.
(3) Dieses Abkommen soll so länge in Geltung bleiben, als es nicht von einem der beiden Staaten gekundigt wird. Wird es mindestens sechs Mo- nate vor Ablauf eines Kalenderjahres
Kungl. Maj.ts proposition nr år 1963
9
tighet från och med den 1 januari
närmast påföljande år. Avtalet skall
sålunda tillämpas även i de fall, då
dödsfallet inträffat före sistnämnda
tidpunkt.
Till bekräftelse härå hava de båda
avtalsslutande staternas befullmäkti-
gade ombud undertecknat detta av
tal och försett detsamma med sigill.
Som skedde i Wien den 21 novem
ber 1962, i vardera två originalexem
plar å svenska och tyska språken, vil
ka båda texter äga lika vitsord.
gekiindigt, so verliert das Abkommen
mit dem 1. Januar des folgenden Jah-
res seine Wirksamkeit. Es findet da-
her noch auf Fälle Anwendung, in
denen der Erblasser vor diesem Zeit-
punkt verstorben ist.
Zu Urkund dessen haben die Be-
vollmächtigten der beiden Staaten
dieses Abkommen unterzeichnet und
mit Siegeln versehen.
Geschehen zu Wien, am 21. No
vember 1962, in je zweifacher Ausfer-
tigung in schwedischer und deutscher
Sprache, wobei beide Texte authen-
tisch sind.
Sven Altard
Dr. Josef Stangelberger
S ^
Dr. Otto Watzke
(L.S.)
10
Kungl. Maj:ts proposition nr li år 1963
Utdrag au protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i stats rådet å Stockholms slott den 26 oktober 1962.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena
Nilsson,
statsråden
Sträng, Andersson, Länge,
Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.
Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om godkännande av förslag till avtal mellan Sverige och Österrike för undvikande av dubbelbe skattning beträffande skatter å kvarlåtenskap samt anför därvid följande.
Den 14 maj 1959 undertecknades ett avtal mellan Sverige och Österrike för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och för mögenhet, vilket avtal ersatte en år 1951 träffad provisorisk reglering av dit hörande frågor. Avtalet godkändes av 1959 års riksdag (prop. nr 160, rskr nr 318). Kungörelser i ämnet utfärdades den 25 mars 1960 (SFS 1960: 116 och 117).
I det protokoll, som den 9 maj 1958 upprättades angående de då ännu icke avslutade förhandlingarna om nyssnämnda avtal antecknades bl. a. att ombuden å ömse sidor var beredda att vid senare tidpunkt inleda muntliga förhandlingar om avslutandet av ett dubbelbeskattningsavtal även på arvs beskattningens område. Ett på österrikisk sida utarbetat utkast till dylikt avtal erhöll en förberedande behandling av ombuden i samband med de i Wien sommaren 1958 fortsatta överläggningarna om inkomst- och för- mögenhetsskatteavtalet. Sedan frågan om ingående av ett arvsskatteavtal ytterligare förberetts skriftligen, ägde muntliga förhandlingar rum i Wien under tiden den 7—den 10 november 1961 mellan särskilt utsedda förhand lingsdelegationer, på svensk sida under ordförandeskap av chefen för fi nansdepartementets rättsavdelning hovrättsrådet Erik Åqvist. Därvid nåddes enighet om ett på tyska språket avfattat förslag till avtal mellan Sverige och Österrike om undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å kvarlåtenskap. Genom kompletterande skriftväxling har därefter överens kommelse träffats om en svensk text till avtalsförslaget, varjämte i anslut ning därtill vissa jämkningar av formell natur vidtagits i det tyska textut kastet. Det sålunda föreliggande avtalsförslaget torde såsom bilaga1 få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende.
1 Bilagan har här uteslutits. Den vid propositionen fogade avtalstexten är likalydande med avtalsförslaget utom därutinnan att, sedan datering och underskrift verkställts, uppgift härom införts.
11
Avtalsförslaget har remitterats till Svea hovrätt, som i utlåtande den 17 september 1962 förklarat att förslaget ej föranlett någon erinran från de synpunkter hovrätten haft att anlägga vid sitt bedömande.
Österrikiska vederbörande har på diplomatisk väg meddelat att man är beredd att underteckna avtalsförslaget. Jag torde nu få anmäla detsamma för godkännande på svensk sida.
Den österrikiska dödsbobeskattningen är i huvuddragen utformad på samma sätt som den svenska arvsskatten, österrikisk skatt (Erbschafts- und Schenkungssteuer) utgår, såvitt nu är i fråga, på arvs- och testamentslott samt på ändamålsbundna förmögenhetsförordnanden med avseende å döds fall. Skattskyldig är i första hand förvärvaren respektive, i vad gäller ända- målsförordnanden, den som med egendomen har att tillgodose det före skrivna ändamålet. Omfattningen av den subjektiva skattskyldigheten be stämmes emellertid på ett från de svenska arvsskattereglerna avvikande sätt. 1 analogi med de svenska reglerna föreligger oinskränkt skattskyldighet för all efterlämnad egendom i fråga om varje arvlåtare, som vid dödsfallet var bosatt i Österrike. Men den österrikiska skatten utgår vidare på all arv fången egendom också i det fall, att förvärvaren är bosatt i Österrike vid tidpunkten för dödsfallet. Att märka är att såsom bosatt i Österrike i be skattningshänseende räknas jämväl österrikisk medborgare oavsett faktisk bosättning, såvida han ej varaktigt vistats mer än två år utanför hemlandet utan att inneha en bostad i hemlandet. I andra fall än de nu nämnda om fattar skattskyldigheten arvfallen fast egendom samt i lantbruk och skogs bruk ävensom annan rörelse nyttjad egendom, allt i den mån densamma är belägen i Österrike, nyttjanderätt till sådan egendom samt rättigheter, be träffande vilka överlåtelse är underkastad registreringsskyldighet i Öster rike. — Skatten beräknas på nettovärdet av den skattskyldiges skatteplik tiga förvärv och uttages efter den med hänsyn till släktskap tillämpliga skat teskalan. För efterlevande make och barn stiger skattesatsen från 2 % för lott intill ett värde motsvarande cirka 10 000 svenska kronor till 15 % för lott överstigande cirka 6 milj. kronor. I den oprioriterade skatteklassen är motsvarande skattesatser 14 % respektive 60 %. Skattefria bottenavdrag å högst c:a 2 000 kronor är medgivna i de olika skatteklasserna. Inhemska stiftelser m. fl., vilka uteslutande fullföljer fromma eller allmännyttiga ändamål, beskattas efter en fast skattesats av 5 %. Samma förmån tillkom mer även en utländsk motsvarande stiftelse under förutsättning av att ömse sidighet föreligger. Utländsk skatt å egendom som anses belägen utanför Österrike får avdragas såsom skuld i boet. Föreligger ömsesidighet, får så dan skatt i stället avräknas från den österrikiska arvsskatten.
Avtalet föreslås skola äga tillämpning i fråga om kvarlåtenskap efter person som vid sin död hade hemvist eller medborgarskap i Sverige eller i Österrike eller eventuellt i båda staterna (art. 1). Under avtalets tillämp ningsområde inbegripes allenast skatt som utgår i de båda länderna i an ledning av dödsfall (art. 2); sålunda ingår ej skatt på gåvor inter vivos.
Vad angår uppdelningen av beskattningsrätten mellan Sverige och Öster
Kungl. Maj. ts proposition nr ii år 1963
12
Kungl. Maj. ts proposition nr lk år 1963
rike föreslås i artiklarna 4—6 bestämmelser, vilka i sak överensstämmer i allt väsentligt med motsvarande regler i de dubbelbeskattningsavtal i fråga om arvsskatt Sverige tidigare ingått med flertalet länder på den europeiska kon tinenten.
I princip skall beskattningsrätten tillkomma den stat i vilken den avlidne vid dödsfallet ägde hemvist i avtalets mening (art. 6). Vad som därmed skall förstås är reglerat i art. 3 av förslaget. Undantag från huvudregeln om beskattning allenast i hemviststaten avses skola gälla beträffande fastighet i endera staten (art. 4) samt i fråga om lös egendom som nyttjas i rörelse bedriven från ett fast driftställe i en av staterna (art. 5). Beträffande nämnda slag av tillgångar föreslås beskattningsrätten skola förbehållas den av staterna, i vilken fastigheten är belägen respektive det fasta driftstället finnes.
Utöver de grundläggande bestämmelserna om beskattningsrättens fördel ning innehåller avtalsförslaget sedvanligen förekommande regler rörande gäldavdrag (art. 7), progressivitetsberäkning (art. 8), diplomatiska och kon sulära befattningshavare (art. 9), framställningar om avtalets tillämpning (art. 10) samt utbyte av upplysningar mellan de högsta finansmyndigheterna m. m. (art. 11 och 12).
Avtalet är avsett att träda i kraft den dag utväxlingen av ratifikations- handlingarna sker och skall äga tillämpning i de fall, då arvlåtare eller testator avlidit efter nämnda dag (art. 13).
Sammanfattningsvis får jag anföra följande. Såsom inledningsvis angivits har frågan om dubbelbeskattning i förhållandet mellan Sverige och Öster rike sedan länge varit avtalsmässigt reglerad såvitt gäller inkomst- och för mögenhetsskatt. I fråga om arvsskatt har särskilt avtal hittills saknats. Med hänsyn till de intima förbindelser som förefinnes mellan Sverige och Öster rike på såväl det ekonomiska som på andra områden synes det naturligt att en avtalsreglering kommer till stånd även i fråga om beskattning av kvar- låtenskaper. Det avtalsförslag, varom de båda förhandlingsdelegationerna enats, har utformats i nära anslutning till liknande avtal som Sverige tidigare ingått på detta område. De föreslagna bestämmelserna får anses innebära en tillfredsställande lösning av hithörande problem, och jag vill förorda att avtalsförslaget godkännes.
Under erinran att det torde ankomma på ministern för utrikes ärendena att göra framställning rörande avtalets undertecknande hemställer föredra gande departementschefen härefter, att Kungl. Maj :t måtte för sin del god känna det föreliggande förslaget till avtal mellan Sverige och Österrike för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å kvarlåtenskap.
Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Kungl. Höghet Regenten.
Ur protokollet:
Sven-Olof Norberg
Kungl. Maj:ts proposition nr 14 år 1963
13
Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Hal land, i statsrådet å Stockholms slott den 26 oktober 1962.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena
Nilsson,
statsråden
Sträng, Andersson, Länge,
Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.
Gemensamt utrikesdepartements- och finansärende
Kungl. Maj :t har denna dag på föredragning av chefen för finansdeparte mentet godkänt utkast till avtal mellan Sverige och Österrike för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å kvarlåtenskap. Enligt artikel 13 i utkastet skall avtalet ratificeras.
Kungl. Maj :t finner gott bemyndiga beskickningschefen i Wien att under teckna avtalet.
Ur protokollet:
L.-O. Brilioth
14
Kungl. Maj:ts proposition nr It år 1963
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 december 1962.
Närvarande:
Statsministern
Erlander,
ministern för utrikes ärendena
Nilsson,
statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Länge, Lindholm, Kling, Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anför efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena.
Sedan Kungl. Maj :t den 26 oktober 1962 bemyndigat beskickningschefen i Wien att för Sveriges del underteckna avtal mellan Sverige och Österrike för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å kvarlåtenskap av en lydelse svarande mot det avtalsutkast Kungl. Maj :t tidigare samma dag för sin del godkänt, har avtalet den 21 november 1962 blivit vederbörligen undertecknat.
I anledning härav hemställer jag, under åberopande av vad jag den 26 oktober 1962 anfört i ärendet, att Kungl. Maj :t måtte i proposition föreslå riksdagen att godkänna nämnda avtal.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämman de av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Lars Wettergren
Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 621450