2

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 feb­

ruari 1963.

Närvarande:

Statsministern

E

rlander^, statsråden

S

träng

, A

ndersson

, L

indström

, L

ange

,

K^ling, S^koglund, E^denman, ^af G^eijerstam, H^ermansson, A^spling.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler che­

fen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga angående riktlinjer

för organisationen av folkbokförings- och uppbördsväsendet, m. m. samt

anför därvid följande.

I. INLEDNING

På uppdrag av Kungl. Maj:t företog dåvarande statens organisations-

nämnd en översyn av folkbokföringsväsendet i vad avser organisatoriska

frågor. Nämnden undersökte även möjligheterna till förenkling av folkbok-

föringsverksamheten. Med stöd av särskilt bemyndigande bedrev nämnden

organisationsundersökningar vid länsstyrelserna.

Organisationsnämndens undersökningar omfattade bl. a. kyrkobokföring­

en och mantalsskrivningen, länsbyråernas registrering samt förfarandet vid

debitering, uppbörd och redovisning av skatt enligt uppbördsförordningen.

Resultaten av undersökningarna framlades i olika promemorior (samtliga

stencilerade). En promemoria angående kyrkobokföringen och mantalsskriv­

ningen överlämnades till Kungl. Maj :t med skrivelse den 4 oktober 1957 och

blev därefter föremål för remissbehandling. Med skrivelse den 23 juni 1958

överlämnades två promemorior angående hålkortssystem respektive elektro­

niskt databehandlingssystem inom folkbokförings- och uppbördsväsendet

samt en promemoria angående medborgarkort. Om de i promemoriorna re­

dovisade rationaliseringsförslagen genomfördes, komme de att medföra i

vissa hänseenden betydande förändringar av nuvarande arbetsformer och

organisation för berörda verksamhetsområden.

Organisationsnämnden framhöll i den sistnämnda skrivelsen, att stats­

verkets kostnader för folkbokföringsväsendet och den allmänna skatteupp-

börden vid ett genomfört system med användning av elektroniska databe-

handlingsmaskiner kunde beräknas nedgå med omkring 13,5 milj. kr. och

att den inom den statliga organisationen permanent sysselsatta persona­

len då kunde minskas med närmare 1 100 personer. För genomförandet av

10

Vederbörande länsbyrå tillhandahåller ärligen lokal skattemyndighet

adressmaskintryckta stommar till kreditkort och debetsedlar å slutlig skall

med tillhörande skatteanvisningar å kvarstående skatt respektive återbetal-

ningskort för överskjutande preliminär skatt. Till dessa stommar överföres

med särskild additionsmaskin i debiteringslängden förekommande uppgifter

om taxerad och beskattningsbar inkomst, debiterad statlig och kommunal

inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt samt sjukförsäkringsavgift m. m.

På lokal skattemyndighet ankommer att besluta om jämkning m. m. av-

preliminär skatt, bevilja nedsättning i eller befrielse från skatteavdrag samt

avgöra frågor om anstånd med inbetalning av debiterad skatt. Vidare äger

lokal skattemyndighet verkställa sådan omdebitering av slutlig skatt som

betingas av beslut om ändring i skattskyldig åsatt taxering eller av felaktig­

het i debitering.

Lokal skattemyndighet skall utöva kontroll över att arbetsgivare fullgör

sin skyldighet att verkställa skatteavdrag å arbetstagares lön och i före­

skriven ordning redovisa sålunda innehållen skatt.

Bland lokal skattemyndighets allmänt administrativa uppgifter må även

nämnas lämnande av upplysningar åt allmänheten m. fl. i skatte- och taxe-

ringsfrågor. Lokal skattemyndighet är även inordnad i administrationen av

den allmänna försäkringen.

På länsstyrelse ankommer åtskilliga arbetsuppgifter i vad avser debitering,

uppbörd och redovisning av skatt in. m. Länsstyrelse har bl. a. att utöva

kontroll över de lokala skattemyndigheterna. Länsstyrelse skall pröva be­

svär över lokal skattemyndighets beslut rörande debitering, tillämpning av-

bestämmelserna om existensminimum, jämkning och anstånd med erläg­

gande av skatt samt besvär rörande ansvarighet för arbetstagares skatt. Det

åvilar länsstyrelse bl. a. att besluta om restitution, avskrivning och avkort-

ning av skatt samt om befrielse från restavgift och från ränta å kvarstående

skatt ävensom att föra räkenskaper och avge redovisning över länets upp­

börd och länsstyrelsens medelsförvaltning.

Centrala uppbördsnämnden har i huvudsak att meddela bindande för­

klaring beträffande sättet för uttagande av preliminär skatt samt om verk­

ställande av skatteavdrag, att lämna anvisningar i frågor rörande uppbörds-

förfarandet, att avgiva yttranden i ärenden rörande uppbörd av skatt och

att, när anledning därtill föreligger, till Kungl. Maj :t avgiva förslag till före­

skrifter rörande tillämpning av uppbördsförordningen.

Riksskattenämndens arbetsuppgifter hänför sig främst till taxeringsverk-

samheten. En av nämndens viktigaste arbetsuppgifter härvidlag är att med­

dela förhandsbesked i taxeringsfrågor. Ett annat betydelsefullt område för

nämndens verksamhet är att genom rådgivande och vägledande verksamhet

främja en riktig och likformig taxering samt verka för en effektiv och ända­

målsenlig taxeringskontroll. Nämnden fullgör emellertid även vissa funk­

tioner som sammanhänger med skatteuppbörden; bl. a. fastställer nämnden

tabeller för preliminär A-skatt och värden å naturaförmåner för beräkning

av dylik skatt. Nämnden har vidare att fastställa formulär till åtskilliga

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1963

12

på honom ankommer men dessutom för redovisning av skatt. I stället för

postens skatteavdelning äger kronokamrerare upprätta restlängd. Han skall

tillhandahålla länsstyrelsen erforderliga uppgifter om skatt, som skall åter­

betalas till skattskyldiga i staden. Lokal skattemyndighet i stad med egen

uppbördsförvaltning fullgör även i åtskilliga andra hänseenden länsstyrelsen

eljest åvilande arbetsuppgifter. Sålunda skall kronokamrerare granska skat­

teinbetalningar som ägt rum till centrala skattekontot, vid behov tillhanda­

hålla postens skatteavdelningar kreditkort avseende skattskyldiga i staden,

för indrivning av skatt överlämna vederbörliga restlängder till utmätnings­

man, granska utmätningsmans anmälningar till avkortning eller avskrivning

av skatt, m. m. Kronokamrerare skall vidare bl. a. föra kassajournal samt

avgiva månadsräkning och granska redovisning som avgives av utmätnings­

man i staden.

III. RATIONALISERING AV FOLKBOKFÖRINGS- OCH

UPPBÖRDSVERKSAMHETEN

A. Tidigare förslag

Nu gällande folkbokförings- och uppbördssystem har tillämpats sedan in­

gången av år 1947. Redan när reformerna blev beslutade, framstod det klart

att de nya systemen, sedan de varit i praktisk tillämpning under några år,

borde bli föremål för en viss översyn. Denna uppdrogs åt två kommittéer,

1949 års uppbördssakkunniga och 1949 års folkbokföringssakkunniga. En­

ligt de meddelade utredningsdirektiven skulle bl. a. undersökas vilka för­

bättringar av systemen, som kunde vidtagas, varjämte det borde eftersträvas

att åstadkomma förenklingar av förfarande och organisation.

De uppbördssakkunniga redovisade sitt uppdrag i två betänkanden med

förslag till vissa ändringar i uppbördsförfarandet (SOU 1950: 7 och 1952: 1).

Enligt beslut av Kungl. Maj :t den 29 juni 1951 förordnades, att 1949 års

folkbokföringssakkunniga skulle upphöra med sin verksamhet med utgång­

en av samma månad. Samtidigt uppdrogs åt statens organisationsnämnd att

slutföra det av de folkbokföringssakkunniga påbörjade översynsarbetet i

vad detsamma avsåg organisatoriska frågor inom folkbokföringsväsendet

ävensom att inkomma med de förslag i övrigt till förenkling av folkbokfö­

ringsväsendet, nämnden funne lämpliga. Vidare tillkallades eu sakkunnig

för att inom finansdepartementet slutföra de folkbokföringssakkunnigas

arbete i de delar som ej omfattades av det åt nämnden givna uppdraget. Med

stöd av särskilt bemyndigande påbörjade organisationsnämnden sedermera

vid länsstyrelserna vissa organisationsundersökningar. Nämndens i anled­

ning av ifrågavarande uppdrag utförda undersökningar har, som jag inled­

ningsvis berört, överlämnats till Kungl. Maj :t. Samtliga handlingar har där­

efter överlämnats till uppbördsorganisationskommittén för att av kommit­

tén beaktas vid fullgörandet av dess utredningsuppdrag.

Uppbördsorganisationskommittén har i sina hittills avlämnade betänkan-

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

14

maskinanläggning kunde i praktiken visa sig vara mera värdefull än över­

kapaciteten hos de regionala maskinanläggningarna vid ett hålkortssystem.

Vidare krävde ADB-systemet mindre personal.

Åtskilliga av de problem som sammanhänger med genomförandet av ett

nytt system ansåg nämnden vara lättast att lösa i ADB-systemet. Sistnämn­

da system förutsattes skapa ökade möjligheter för en nära samordning i

tekniskt avseende mellan det ifrågavarande verksamhetsområdet och andra

verksamheter, vilka anknyter till eller eljest berör detsamma, exempelvis

folkpensioneringen.

Nämnden förordade lösningen med ADB-system.

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

B. Automatisk databehandling

Under de senaste åren har datamaskiner i allt större omfattning tagits i

anspråk som kontorstekniskt hjälpmedel inom näringsliv och offentlig verk­

samhet. Den automatiska databehandlingen har öppnat möjligheter att ra­

tionalisera kontorsarbetet. Datamaskinerna användes här för en mångfald

uppgifter av typen förrådsredovisning (lagerbokföring) inom industrier och

affärsföretag, registrering av försäkringstagare, låntagare m. fl. inom försäk­

ringsföretag, av räkningsinnehavare hos banker, av pensionstagare hos pen-

sionsanstalter. Ett annat vanligt användningsområde är personalredovisning

av olika slag och i anslutning därtill uträkning och redovisning av löner och

utskrift av utbetalnings- och redovisningshandlingar.

Vad som skiljer datamaskinerna från de konventionella kontorstekniska

hjälpmedlen och gör dem speciellt lämpade för den typ av kontorsarbete som

här exemplifierats, är väsentligen deras förmåga att genomföra långa bear-

betningskedjor, innefattande räkneoperationer, tabellslagningar, sorteringar,

urval av önskade data och registerposter, utskrift av erhållna resultat m. m.

Olika delmoment i en kontorsrutin, vilka med konventionella tekniska hjälp­

medel utföres som separata operationer, kan sålunda av datamaskinerna

utföras i en sammanhängande bearbetningskedja. Datamaskinerna utför

dessutom sådana operationer utomordentligt snabbt. Bearbetningen sker med

stor säkerhet. Riskerna för att felräkningar eller andra felaktigheter skall

uppkomma är obetydliga och i varje fall mindre än vid användning av andra

tekniska hjälpmedel där den manuella arbetsinsatsen är förhållandevis stor.

Insatsen av kontorspersonal för ernåendet av ett visst arbetsresultat blir

vid användning av datamaskiner ovedersägligt mindre än vid användning av

äldre typer av kontorsmaskiner. Det är emellertid för den skull inte alltid

säkert att några mera väsentliga personalbesparingar kan göras, enär det

som ett resultat av rationaliseringen inom ett företag kan eftersträvas att få

flera arbetsuppgifter utförda och detta utan ökad personalinsats.

En automatisk datamaskin definieras som en med minne utrustad ma­

skin, vars arbete styres av ett i minnet lagrat program och som automatiskt,

genom modifiering av programmet, kan anpassa sitt verkningssätt efter re­

sultat erhållna under bearbetningen.

15

I ett datamaskinsystem ingår — oavsett typ och storlek — följande delar:

inorgan, minnesenhet, styrenhet, aritmetisk enhet och utorgan. De tre de­

larna minnesenhet, styrenhet och aritmetisk enhet går oftast under den

samlande benämningen centralenhet.

Centralenheten samt in- och utorganen skiljer sig till sin tekniska upp­

byggnad från varandra såtillvida att centralenheten saknar mekaniskt rörliga

delar. Den arbetar helt med elektriska impulser. In- och utorganen däremot

arbetar i stor utsträckning mekaniskt.

Varje del i datamaskinen har sin speciella uppgift. Minnesenheten är en

lagringsplats för information av olika slag. Här lagras det program enligt

vilket maskinen skall arbeta men också de data som skall bearbetas, respek­

tive resultatet av bearbetningen. Själva bearbetningen av data utföres av den

aritmetiska enheten. Denna utför inte enbart räkneoperationer utan också

omflyttningar av data inom minnet samt andra bearbetningar av data.

De data som skall bearbetas i centralenheten tillföres denna med hjälp av

inorganen. De vanligaste inorganen är hålkortsläsare, hålremsläsare och

magnetbandstation.

Resultaten av utförd bearbetning överföres med hjälp av utorganen till

hålkort, hålremsa, magnetband, skrivna listor, kort eller dylikt. Bland ut­

organen är hålkortsstans, hålremsstans, magnetbandstation och radskrivare

\anligast förekommande.

Såsom samordnande och ordergivande organ fungerar styrenheten. Den

får underlag för allt handlande från det i minnet lagrade programmet och

ger på grundval härav order till övriga enheter.

Det i minnet lagrade programmet bestämmer således maskinens behand­

ling av data. Genom att programmet omedelbart kan utbytas mot ett nytt,

helt annorlunda beskaffat program kan maskinen mycket snabbt tagas i an­

språk för arbete av annat slag än tidigare. En och samma maskin kan såle­

des t. ex. först användas för skatteuträkning och strax efteråt för framställ­

ning av mantalslängd.

Programmet är uppbyggt av ett antal instruktioner enligt en för maski­

nen given instruktionslista. Av instruktioner finns olika typer t. ex. in­

struktioner för in- och utmatningsoperationer, för aritmetiska operationer

och för logiska operationer. De olika instruktionerna i ett program utföres

i en bestämd följd, vanligen i den ordning de lagrats i minnet.

Det program maskinen skall arbeta efter är slutprodukten i ett synnerli­

gen omfattande planerings- och utredningsarbete. Automatisk databehand­

ling kräver en ytterst omsorgsfull planering vilket tillämpningsområde det

än gäller. Framförallt när det är fråga om att använda datamaskiner på det

administrativa området blir det ofta nödvändigt att »tänka om» och inte

slentrianmässigt följa arbetsrutiner, vilka är anpassade för ett rent manu­

ellt förfarande eller en arbetsprocess, där förhållandevis enkla konlorstek-

niska hjälpmedel kominer till användning. Vid planeringsarbetet måste man

söka tillvarataga och verkligen utnyttja datamaskinens förmåga att automa­

tiskt genomföra långa och komplicerade arbetsprocesser.

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1963

16

I den första fasen av planeringsarbetet, systemarbetet, krävs eu ingående

kartläggning och analys av den verksamhet det gäller och de arbetsrutiner,

vilka skall bli föremål för omläggning. Därefter sker vid skapandet av ADB-

systemet en anpassning till detta, varvid särskilt beaktas möjligheterna till

integration i databehandlingen. Arbetet utmynnar i en grov plan för det nya

systemet. I andra fasen, den s. k. programmeringen, brytes det tänkta syste­

met ner i minsta detalj varvid flödesplaner upprättas och instruktioner skri-

ves för att visa respektive reglera maskinarbetets förlopp. Slutligen sker en

översättning av instruktionerna till ett för maskinen begripligt språk. Innan

driften kan sättas i gång måste en testning ske dels av de enskilda program­

men och dels av sambandet mellan olika program i hela systemet.

En viktig detalj i den automatiska databehandlingen är sättet att registre­

ra data utanför maskinen. Som produkter från en maskinbearbetning har

man möjlighet att få data stansade i hålkort eller hålremsa, att få dem re­

gistrerade i form av magnetiseringar på magnetband eller i klartext i läng­

der, på listor och avier. Skall produkten framdeles bilda ingångsmaterial i

senare maskinbearbetning är det en fördel att använda halkort, hålremsa el­

ler magnetband, eftersom maskinen direkt kan avläsa dessa i inorganen.

Härigenom kan databehandlingen integreras inom stora arbetsområden.

Skall produkten användas i t. ex. manuella register, måste i stället materia­

let uttagas i klartext.

Säkerheten i den automatiska databehandlingen är större än vid arbete

med andra tekniska hjälpmedel. Man undgår i mycket stor utsträckning in­

verkan av fel hänförliga till den s. k. mänskliga faktorn. Programmen kan

nämligen testas mycket noggrant och det finns stora möjligheter att i pro­

grammen bygga in långtgående kontroller. Risken för direkta maskinfel är

synnerligen liten.

Användningsområdena för automatisk databehandling har efter hand ut­

ökats betydligt. Från början var den främst inriktad på tekniskt vetenskap­

liga beräkningar med stor beräkningsvolym. Numera användes datamaski­

ner i minst lika stor utsträckning för arbeten av administrativ natur. Fram­

hållas må att vissa typer av nu förekommande datamaskiner tillverkats spe­

ciellt med tanke på att de skall användas för beräkningsarbeten, andra med

tanke på att de främst skall användas för administrativ databehandling. Yt­

terligare andra maskintyper sägas skola vara i stort sett lika lämpade för tek­

niskt vetenskapliga beräkningar som för administrativ databehandling .

En intensiv och synnerligen kostnadskrävande forskningsverksamhet på­

går i syfte att få fram allt billigare och snabbare och allt mera allmänt an­

vändbara datamaskiner och att tillskapa enkla metoder för bl. a. program­

meringsarbetet. Forsknings- och försöksverksamheten är för närvarande in­

riktad bl. a. på möjligheten att konstruera maskinsystem som möjliggör av­

läsning av och översättning till maskinsprak av bokstäver och siffror direkt

från grunddokument.

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1963

Kungl. Maj. ts proposition nr 32 år 1963

17

C. Kommitténs överväganden

1. ADB-systcm eller icke

Kommitténs principbetänkande

Kommittén framhåller i principbetänkandet, att hålkortsmaskiner under

1940- och 1950-talen i allt större omfattning tagits i anspråk som hjälpme­

del i kontorsarbetet i statsförvaltningen. Den successiva övergången till an­

vändning av hålkortsmaskiner inom statsförvaltningen och inom det priva­

ta näringslivet har utgjort ett viktigt led i rationaliseringen av bl. a. regi­

strerings- och redovisningsarbeten av olika slag. Insatsen av personal har

därmed kunnat begränsas.

Erfarenhet av hålkortsmetod för vissa rutiner inom folkbokföring och

uppbörd finns redan nu, anför kommittén, och nämner därvid förutom pos­

tens skatteavdelningars verksamhet även de tidigare omnämnda försök som

statens organisationsnämnd bedrivit inom Jönköpings län från hösten 1955

till utgången av mars 1957. Försöksverksamheten i fråga har givit vid han­

den, att hålkortsmetoden lämpar sig väl för användning inom folkbokfö­

rings- och uppbördsverksamheten och att den erbjuder minst samma till­

förlitlighet som nu tillämpade förfaringssätt. Kommittén erinrar vidare om

att längdföring av taxeringsresultat samt debitering av skatt ägt rum i be­

gränsad omfattning hålkortsmässigt inom uppbördsverket i Stockholm, åren

1954—1956 på prov och från år 1957 i praktisk drift. Denna verksamhet har

omfattat ca 20 procent av stadens skattskyldiga. År 1960 har hålkortsmetod

tillämpats av uppbördsverket även vid utskrift av debetsedlar å slutlig skatt.

Med tillkomsten av datamaskinerna, till vilka hålkort i regel är informa­

tionsbärande medium, har, framhåller kommittén, erhållits ett för kontors­

arbetet värdefullt hjälpmedel, som i jämförelse med konventionella maski­

ner har mycket stor kapacitet. Datamaskinernas förmåga att genomföra

fullständiga och komplicerade arbetsförlopp, den stora hastigheten och sä­

kerheten i databehandlingen är egenskaper som skiljer dessa maskiner från

konventionell hålkortsmaskinutrustning. Vad beträffar metodiken i ett ADB-

system erinrar kommittén bl. a. om att datamaskinens prestation uteslutan­

de dirigeras av uppgjorda program. Maskinen saknar helt möjligheter att

utföra något utöver vad som beordrats i programmen. Som tidigare anförts

överföres datamaskininformationer primärt medelst hålkort eller hålrem­

sa.

Kommittén erinrar om att organisationsnämnden för sin del ansett, att

ADB-metoden är väl lämpad för det registrerings-, beräknings- och redovis­

ningsarbete som utföres inom folkbokförings- och beskattningsområdet. Un­

der den tid som gått sedan nämnden framlade sitt förslag har såväl inom

landet som utomlands vunnits ytterligare erfarenheter, när det gäller an­

vändning av datamaskiner för administrativa uppgifter. Kommittén anför

vidare.

2 Bihanq till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 32

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

Oss veterligt har dessa erfarenheter genomgående varit goda. Man torde ha

funnit ADB-systemet motsvara de förväntningar man ställt på det, och man

har av allt att döma inte någonstädes övervägt att återgå till äldre, mindre

mekaniserade arbetsmetoder. Det förtjänar också framhållas, att man i vårt

land både inom statsförvaltningen och inom det enskilda näringslivet genom

särskilda, i vissa fall omfattande undersökningar kommit fram till att ADB-

systemet skapar stora möjligheter till rationalisering av kontorsverksam-

heten. Dessa undersökningar har lett till ett antal maskinbeställningar. Inom

danska statsförvaltningen har påbörjats förberedelser för att använda ADB-

maskiner för skatteuppbörden.

Vad här sagts innebär i och för sig inte, att ADB-metoden utan vidare

skulle vara lämplig även för folkbokförings- och uppbördsverksamheten i

vårt land. Men det får ändock anses ge belägg för att de slutsatser i fråga

om metodens lämplighet, som organisationsnämnden kom till, bör ha varit

riktiga.

Inte heller har kommittén för sin del funnit metoden vara behäftad med

några svagheter, som kan göra den olämplig för de arbetsuppgifter det här

är fråga om. Kommitténs uppfattning grundar sig härvidlag, uttalar kom­

mittén, på de överväganden som gjorts rörande bl. a. tillförlitligheten av de

resultat, vilka redovisas på olika stadier av databehandlingen.

Kommittén uttalar beträffande arbetsresultatets tillförlitlighet bl. a., att

fel av teknisk art givetvis kan uppstå. Risken för oupptäckta fel är dock yt­

terst liten med hänsyn till de många kontroller, automatiska och program­

merade, som förekommer under bearbetningen. Enligt kommitténs bedö­

mande finns ingen anledning ifrågasätta annat än att de resultat som kan

utvinnas genom maskinell bearbetning med användande av datamaskiner

skall visa sig vara minst lika tillförlitliga som de vilka f. n. åstadkommes

genom ett i stort sett manuellt förfarande.

Frågan om arkivbeständighet m. m. hos det framställda längdmaterialet

har beaktats av kommittén, som bl. a. låtit företaga vissa skriftprov. Till des­

sa har tillhandahållits normalpapper. Proven har enligt kommitténs mening

givit tillfredsställande resultat.

Det har inte synts föreligga någon risk för att ett system med datama­

skiner skall försvåra genomförandet av reformer inom beskattningen eller

på andra områden av samhällslivet.

Ett införande av ADB-system för folkbokförings- och uppbördsverksam­

heten innebär inte någon förändring i förhållande till nuvarande system i

den händelse landet blir indraget i krig.

De lokala skattemyndigheterna och länsstyrelserna har under årens lopp

tillförts nya arbetsuppgifter. Inte minst reformerna på det sociala området

har medfört ökad arbetsbelastning för dessa myndigheter. Ansvällningen av

förvaltningsuppgifter har tid efter annan framtvingat personalökningar. Ma­

skinerna hos länsbyråerna och postens skatteavdelningar har som inled­

ningsvis antytts blivit hårt slitna. Kostnaderna för reparation och underhåll

av den maskinella utrustningen har ökat, och maskinparken måste otvivel­

aktigt snart bytas ut helt och hållet.

Enligt kommitténs mening är det knappast möjligt att med befintlig typ

19

av maskinuppsättning göra några nämnvärda, ur ekonomisk synpunkt bety­

delsefulla rationaliseringar. Förutsättningarna härför blir betydligt större i

ett ADB-system. Ett sådant system innebär att åtskilligt hittills med manu­

ella metoder utfört arbete överföres till automatiserad bearbetning.

Mot bakgrunden av de slutsatser, till vilka kommittén kommit under det

utredningsarbete som föregått principbetänkandet, har kommittén föresla­

git, att datamaskiner införes som hjälpmedel i folkbokförings- och upp-

bördsarbetet. Kommittén har inte ansett det vara ekonomiskt motiverat att

dröja med rationaliseringens genomförande i avvaktan på ytterligare ma­

skintekniska framsteg.

Yttranden

Samtliga remissinstanser, som yttrat sig i den här berörda principfrågan,

har tillstyrkt eller lämnat utan erinran kommitténs förslag att ett för folk­

bokföring och uppbörd lämpat ADB-system skall genomföras. Berörda myn­

digheter har därvid motiverat sitt ställningstagande främst med att de stora

framsteg som gjorts inom det kontorstekniska området bör kunna utnyttjas

för en avsevärd rationalisering av rutinerna inom folkbokförings-, taxerings-

och uppbördsverksamheten samtidigt som åtminstone vissa kostnadsbespa­

ringar bör kunna göras. Bland de synpunkter som anförts kan följande

återges.

Flertalet länsstyrelser understryker vikten av att ADB-systemet genomfö­

res så snart som möjligt, enär länsbyråernas maskinella utrustningar och

personplåtar är kraftigt förslitna och behöver utbytas. Sålunda framhåller

länsstyrelsen i Malmöhus län, att en utveckling mot datamaskiner är beting­

ad av icke blott tidsförhållandena och den anpassningsförmåga till framtida

reformer som systemet innefattar utan även önskemålet att snarast förnya

länsstyrelsernas nedslitna och delvis omoderna adressmaskinpark.

Föreningen Sveriges kronokamrerare uttalar, att vad kommittén anfört

till stöd för införandet av ADB-metoden inom folkbokförings- och uppbörds-

väsendet i allt väsentligt synes vara övertygande. Liknande synpunkter an-

föres av Sveriges häradsskrivarförening som även åberopar de positiva er­

farenheter vilka framförallt i USA synes ha vunnits i fråga om användning­

en av datamaskiner inom den administrativa sektorn.

Vad beträffar hålkortsmaskinerna hos postens skatteavdelningar är dessa

enligt general post styrelsen inte så slitna att övergången till ADB-system

med hänsyn därtill måste forceras.

Åtskilliga remissinstanser erinrar om de fördelar som ADB-metodiken in­

nebär jämfört med nu tillämpade metoder. Länsstyrelsen i Göteborgs och

Bohus län anför sålunda bl. a., att den nuvarande folkbokförings-, taxerings-

och uppbördstekniken är föråldrad och att man snarast bör övergå till ADB-

systemet som innebär att framstegen inom kontorstekniken tillfredsställan­

de utnyttjas. Länsstyrelsen i Hallands län framhåller, att de nuvarande ad-

ressmaskinanläggningarnas kapacitet inte är tillräcklig. Samhällsutveck­

lingen ställer ökade krav på att anläggningarna utnyttjas för nya ändamål.

Kungl. Mnj:ts proposition nr 32 år 1963

20

Överståthållarämbetet anser sig, under erinran om det i stort sett mycket

goda arbetsresultat, som hålkortsdriften medfört i Stockholm, i princip kun­

na biträda det av kommittén framlagda förslaget om övergång till automa­

tisk databehandling inom folkbokförings- och uppbördsväsendet. Statens

organisationsnämnd understryker kommitténs uttalande, att det inte är eko­

nomiskt motiverat att dröja med systemets genomförande i avvaktan på yt­

terligare maskintekniska framsteg.

Riksförsäkringsanstalten motsätter sig inte att man övergår till ADB-sy-

stem men säger sig tvivla på möjligheten att ernå de kostnadsbesparingar

som kommittén räknat med.

ADB-systemets tillförlitlighet understrykes i de yttranden som avgivits av

bl. a. statens organisationsnämnd och statistiska centralbyrån. Centralbyrån

uttalar sålunda på basis av egna erfarenheter av datamaskiner, att maski­

nernas tekniska överlägsenhet inte kan ifrågasättas samt att ADB-metoden

utan all tvekan skall visa sig uppfylla de rigorösa krav på tillförlitlighet som

måste ställas inom folkbokföring och uppbörd.

Delegationen för statistikfrågor påpekar de väsentligt förbättrade teknis­

ka möjligheter att tillgodose statistikproduktionens krav som systemet er­

bjuder. Fördelen ur samhällsplaneringssynpunkt av att lätt kunna bearbeta

på hålkort eller magnetband lagrat primärmaterial anser sig lantmäteristy-

relsen böra understryka. Kommittén för maskinell databehandling framhål­

ler, att väsentliga fördelar kan vinnas genom de möjligheter till samordning

med andra arbetsuppgifter som ett ADB-system på förevarande område er­

bjuder för såväl statsförvaltningen som samhället i dess helhet.

Riksarkivet noterar med tillfredsställelse, att kommittén beaktat de krav

som måste ställas på arkivbeständigheten hos de produkter vilka framstäl-

les i ett ADB-system.

Samtliga remissinstanser, däribland riksskattenämnden och statens orga­

nisationsnämnd, som yttrat sig rörande ADB-systemets eventuella inverkan

på ett framtida lagstiftningsarbete, delar kommitténs uppfattning att ett så­

dant system inte kommer att stå hindrande i vägen för reformer inom be-

skattningsområdet. I likhet med kommittén anser organisationsnämnden även

att ADB-systemet inte kommer att minska möjligheterna att vid ett krigsläge

upprätthålla folkbokförings- och uppbördsverksamheten. Civilförsvarsstyrel-

sen och centrala värnpliktsbyrån understryker vikten av att särskilt registre-

ringsverksamheten hålles intakt även under krigsförhållanden.

Kommitténs andra betänkande

Det i principbetänkandet framlagda förslaget att man skall använda data­

maskiner för folkbokförings-, taxerings- och uppbördsverksamheten har, ut­

talar kommittén, accepterats av samtliga remissinstanser. Kommittén anser

sig sakna anledning att till förnyad diskussion taga upp frågan om ADB-

system eller icke.

Kommittén erinrar om att den i principbetänkandet omnämnt, att man

bl. a. i USA börjat använda datamaskiner för arbetsuppgifter inom taxe­

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1963

21

rings- och uppbördsväsendet. Numera har, framhåller kommittén, i Mai-

tinsburg, West Virginia, inrättats en central datamaskinanläggning, vilken

utnyttjas för skattebokföring m. m. Vidare kommer inom de nio »skattere-

gioner» i vilka USA är indelat datamaskinanläggningar att installeras, vilka

skall samverka med den centrala anläggningen. Huvudregister med skattebe­

talarnas konton skall föras hos den centrala datamaskinanläggningen i Mar-

tinsburg. Allt material skall samlas in till de regionala servicecentralerna,

där erforderliga uppgifter stansas i halkort och sedan överföres till magnet­

band. De sistnämnda skickas kontinuerligt till centralen i Martinsburg för

veckovis uppdatering av huvudregistret. Bearbetningen av de data som finnes

i detta register omfattar bl. a. uträkning av den skatt vederbörande skall

erlägga samt avräkning mot preliminärt erlagd skatt. En mångfald sam­

manställningar avseende skatteförhallandena framtages ävensom förteck­

ningar över skattebetalarna samt olika slag av statistik. Resultatet av be­

arbetningarna registreras i magnetband vilka återsändes till regionkonto­

ren. Vid dessa sker i datamaskiner utskrift av alla för skatteverksamheten

erforderliga handlingar och längder. Man har valt att starta ADB-systemet

inom en region och räknar med att ha alla regioner inordnade i detta år

1967.

Kommittén erinrar även om att man i Sverige fått ytterligare praktisk

erfarenhet av datamaskinerna som hjälpmedel inom beskattningen. Sålunda

har Stockholms stads uppbördsverk i anslutning till 1961 års taxering, så­

vitt avser fyra församlingar inom staden, med hjälp av datamaskiner upp­

rättat inkomstlängdens del A, motsvarande del av debiteringslängden samt

debetsedlar å slutlig skatt. Uppbördsverket har erhållit Kungl. Maj:ts med­

givande att använda datamaskiner på motsvarande sätt även i anslutning

till 1962 års taxerings- och debiteringsarbete och då såvitt avser hela sta­

den. Erfarenheterna av den hittills inom uppbördsverket bedrivna verksam­

heten är goda.

Frågan om att för folkbokföring, taxering och uppbörd utnyttja mera

avancerade tekniska hjälpmedel har, framhåller kommittén, varit föremål

för utredning under mer än tio års tid. Under denna tid har i skilda sam­

manhang och från olika håll gjorts uttalanden av innebörd att den ena eller

andra åtgärden bör anstå til! dess resultatet av pågående utredningsarbete

rörande folkbokförings- och uppbördsväsendets framtida organisation före­

ligger. Inte minst har sådana uttalanden förekommit i samband med arbetet

på socialförsäkringsområdet.

Den omständigheten att man inte kunnat förutse vad översynen inom

folkbokförings- och uppbördsväsendet skulle komma att leda till eller när

en eventuell upprustning av de tekniska hjälpmedlen skulle kunna ske anser

kommittén ha haft till följd, att man inom olika verksamhetsområden fått

vidtaga åtgärder vilka betraktats som provisorier i avvaktan på en refor­

merad organisation på folkbokförings- och uppbördssidan.

Kommittén understryker angelägenheten av att det tillstånd av ovisshet

som nu råder snarast möjligt bringas att upphöra. Det är därvid viktigt att

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1963

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1963

principbeslut kan fattas inte bara om vilka tekniska hjälpmedel som skall

användas utan också om var de skall placeras och av vilket fabrikat och

vilken typ de skall vara. För de olika myndigheternas planeringsarbete är

det vidare betydelsefullt att få klarhet beträffande den tidpunkt, då utbytet

av tekniska hjälpmedel hos folkbokförings- och uppbördsmyndigheterna

skall ske.

Yttranden

Den av kommittén i dess första betänkande upptagna principfrågan om

övergång till automatisk databehandling diskuteras även i remissyttrandena

över kommitténs andra betänkande. Sveriges häradsskrivarförening uttalar

sålunda, att statsverket lika litet som någon annan kan vid förnyelse av

sin organisation bortse från den maskintekniska utvecklingen som otvety­

digt visar hän mot automation. Någon omständighet som talar emot lämp­

ligheten av att för folkbokföring och beskattning tillgodogöra sig fördelarna

av att automatiskt, snabbt och säkert kunna omforma en gång registrerade

data för praktiskt taget vilka kontorsrutiner som helst föreligger inte. Ju

förr dess hellre bör omläggningen ske. Liknande synpunkter framföres även

av vissa länsstyrelser. Sålunda framhåller länsstyrelsen i Östergötlands län,

att de inom folkbokföring och uppbörd nu tillämpade arbetsformerna mot

bakgrund av nutida framsteg inom kontorstekniken framstår som föråld­

rade och tyngande, varför behovet av rationalisering av den mångfald rutin­

arbeten som förekommer inom nämnda områden blir alltmer framträdan­

de. Det synes därför enligt länsstyrelsen naturligt, att de möjligheter till

rationalisering som ADB-systemet kan erbjuda, bör tillvaratagas. Länsstyrel­

sen i Västmanlands län uttalar, att de erfarenheter som vunnits från åt­

skilliga ADB-anläggningar i verksamhet styrker länsstyrelsen i dess upp­

fattning att ADB-systemet är lämpligt. Länsstyrelsen i Värmlands län kon­

staterar, att frågan om automatiska datamaskiner skall komma till använd­

ning eller ej inom folkbokförings-, taxerings- och uppbördsväsendet numera

får anses vara avförd från dagordningen. Allmän enighet torde numera råda

om att dessa maskiner är väl lämpade på ifrågavarande område och att

systemet med datamaskiner bör genomföras så snabbt omständigheterna

tillåter.

Riksförsäkringsverket som använder en ADB-anläggning för uppgifter i

samband med beräkning och uppbörd av arbetsgivaravgifter uttalar, att pla­

nering pågår för att överföra den av verket handhavda utbetalningen av

pensioner, vilken för närvarande utföres med hålkortsmaskiner, till ett ADB-

system. Databehandlingsmaskiner kan vidare enligt verket tänkas komma till

användning bl. a. för utbetalning av yrkesskadelivräntor och pensioner på

grund av frivillig försäkring. Data härrörande från folkbokförings- och upp­

bördsväsendet kommer till användning i betydande omfattning vid utföran­

det av vissa av dessa arbetsuppgifter. Genomförandet av en ADB-lösning för

folkbokförings- och uppbördsväsendet underlättar därför verkets möjlighe­

ter till en rationell lösning av nämnda arbetsuppgifter.

23

Stockholms stadskollegium framhåller bl. a., att den fortsatta ADB-verk-

samheten vid uppbördsverket i Stockholm givit goda resultat och att allt

talar för att vinsterna i tid, arbetskraft och kostnader blir de beräknade.

Föreningen Sveriges kronokamrerare ställer sig i sitt denna gång avgivna

yttrande tveksam till huruvida tiden kan anses mogen att fatta ett defini­

tivt avgörande om övergång till ADB-system. Ett eventuellt uppskov bör

emellertid enligt föreningens mening inte hindra, att de nuvarande adress-

maskinanläggningarna ersättes med hålkortsanläggningar, varigenom en

framtida övergång till ADB-metoden underlättas.

Statskontoret finner det angeläget att en omläggning till automatisk data­

behandling inom folkbokförings- och uppbördsförfarandet kommer till stånd

utan fördröjning.

Kommitténs uttalanden om angelägenheten av alt beslut snarast kom­

mer till stånd i frågan om eventuellt införande av ADB-system inom folk­

bokförings-, taxerings- och uppbördsväsendet understrykes av länsstyrel­

sen i Stockholms län. Även generalpoststyrelsen och Statstjänstemannens

riksförbund betonar vikten härav och erinrar om att rådande ovisshetstill-

stånd vållar oro hos de berörda personalgrupperna samt har en ogynn­

sam inverkan på möjligheterna att behålla personal vid postverkets skatte­

avdelningar. Generalpoststyrelsen tillägger, att ett avgörande om fram­

förallt dessa avdelningars framtida öde skulle möjliggöra en mera ingående

planering av personalens framtida användning och placering.

Angelägenheten av att ersätta den nuvarande maskinutrustningen med nya

maskiner understrykes av länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands, Gotlands,

Älvsborgs, Värmlands, Västmanlands och Norrbottens län samt av Sveriges

häradskrivarförening. Statistiska centralbyrån framhåller, att den nuvaran­

de situationen börjar bli ohållbar med anledning av maskin- och plåtbestån­

dets starka och fortgående förslitning. 2

2. Maskinutrustningens lokalisering

Kommitténs principbetänkande

Kommittén erinrar om att det, när organisationsnämnden framlade resul­

tatet av sina utredningar, i marknaden förekom endast förhållandevis stora

och dyrbara datamaskiner, som kunde lämpa sig för de här ifrågavarande

verksamhetsområdena. En förutsättning för att det överhuvudtaget skulle

vara tänkbart att uppnå rationaliseringsvinster med utnyttjande av ADB-

metoden var därför, att det egentliga databehandlingsarhetet koncentrera­

des till en enda för riket gemensam anläggning.

Numera förekommer även datamaskiner av mindre typ. Detta förhållan­

de gör det praktiskt möjligt att utrusta antingen samtliga län (utom Got­

lands län) eller ett begränsat antal län med datamaskiner. Ett nytt system

kan alltså enligt kommittén byggas upp efter endera av tre alternativa lös­

ningar. En sådan innebär, att man inrättar tjugofyra mindre anläggningar,

länssystem. En andra lösning är, att databehandlingsarbetet koncentreras

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1963

24

till ett begränsat antal datamaskinanläggningar, regionsystem. Den tredje

lösningen slutligen innebär, att de för arbetet erforderliga datamaskinerna,

på sätt organisationsnämnden föreslagit, placeras i en central anläggning,

rikssystem.

Kommittén förutsätter, att i länssystemet den till länsstyrelsen hörande

hålkortsanläggningen och datamaskinanläggningen lokalt skall ligga i an­

slutning till varandra. Några transporter av hålkort mellan olika anlägg­

ningar kommer då knappast att förekomma. Längder av olika slag och avier

kommer att utskrivas inom länsstyrelsens anläggning. Å andra sidan måste

ett visst utbyte av data äga rum mellan länen. I rikssystemet däremot skall

hos länsstyrelserna stansade hålkort transporteras till den centrala data­

maskinanläggningen. Från denna skall till bl. a. samtliga länsstyrelser över­

sändas de centralt framställda längderna m. m. Någon överföring av data

mellan länen kommer däremot inte att äga rum. Såvitt avser regionsyste­

met måste inom respektive regioner förekomma vissa transporter av både

hålkort och längder in. m. Detta material skall sålunda sändas mellan den

länsstyrelse inom regionen som är utrustad med datamaskinanläggning, och

det eller de län som saknar sådan. Viss överföring av data måste vidare före­

komma mellan samtliga med datamaskinanläggningar utrustade länsstyrel­

ser. Regionsystemet utgör alltså enligt kommitténs mening ett mellanting

mellan länssystemet och rikssystemet.

Länens inbördes olika storlek i befolkningshänseende är sådan, framhål­

ler kommittén, att i ett länssystem belastningen på datamaskinanläggning-

aina maste bli mycket olika. I län med litet befolkningsunderlag synes man

få räkna med att anläggningarna blir relativt dåligt utnyttjade.

Frågan om eventuella fördelar och nackdelar hos de olika systemen har

av kommittén ansetts böra främst bedömas med utgångspunkt från två hu-

' udfaktorer nämligen ekonomi och allmän funktionsduglighet.

Vad beträffar den ekonomiska sidan framhåller kommittén, att en för

folkbokförings- och uppbördsverksamheten erforderlig datamaskinpark be-

i äknas få helt olika sammansättning, beroende på vilken organisationsform

man väljer. I rikssystemet samlas hela kapaciteten inom en central anlägg­

ning, som utrustas med eu stor datamaskin jämte erforderliga satellitmaski­

ner. Investeringskostnaderna för maskiner, inklusive erforderlig hålkortsut-

rustning, skulle då uppgå till i runt tal 26 milj. kr.

I ett regionsystem har man möjlighet att på basis av befolkningsunderlag

och kommunikationsförhållanden bilda ett antal regioner, vilka var för sig

har sådan storlek att de kan utrustas med datamaskiner av mindre typ. En­

ligt en av kommittén skisserad indelning skulle i så fall samtliga länsstyrel­

ser och uppbördsverket i Stockholm förses med hålkortsmaskiner samt åtta

länsstyrelser och uppbördsverket i Stockholm därjämte med datamaskinut-

xustning. Investeringskostnaden i ett regionsystem om nio regioner skulle

bli ca 40 milj. kr. Kostnadsberäkningarna är baserade på att sex av re­

gionerna erhåller en datamaskinutrustning, vilkens kapacitet är i stort sett

den dubbla mot kapaciteten hos den inom de tre övriga regionerna placerade

utrustningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1963

25

I ett rikssystem och i ett regionsystem blir maskinparken i det närmaste

fullt utnyttjad. Den eventuella överkapaciteten beräknas i dessa fall knap­

past kunna användas för andra arbetsuppgifter, som fordrar kontinuerlig

tillgång till maskinerna. Den kan däremot behöva tagas i anspråk i händelse

arbetsvolymen inom folkbokförings- och uppbördsverksamheten skulle öka.

Ett länssystem, där varje län utrustas med hålkortsmaskiner och samt­

liga län utom Gotlands län dessutom med egen datamaskinanläggning av

mindre typ, skulle innebära, att investeringskostnaden kommer att uppgå

till ca 55 milj. kr., alltså ungefär en fördubbling i jämförelse med investe­

ringskostnaden i ett rikssystem. Datamaskinerna beräknas i länssystemet

bli fullt utnyttjade endast inom de största länen. Skillnaden i länens ma­

skinbeläggning gör det svårt att taga överkapaciteten i anspråk för nytill­

kommande arbetsuppgifter, om arbetsmängden — såsom ofta är fallet —

blir proportionell mot länens storlek. I de stora länen skulle arbetstillskottet

därvid kunna bli betydande, nnder det att överkapaciteten är ringa eller

ingen. I små län bleve förhållandet det omvända.

En jämförelse ur ekonomisk synpunkt de olika organisationsformerna

emellan ger sålunda enligt kommitténs beräkningar otvetydigt utslag till

förmån för rikssystemet, vad beträffar investeringskostnaderna. Någon när­

mare beräkning av skillnaden mellan alternativen i fråga om årliga kostna­

der har inte gjorts. En grov kalkyl visar dock, att dessa kostnader kan be­

räknas i regionsystemet bli 2,5 milj. kr. högre än i rikssystemet. De år­

liga driftskostnaderna i länssystemet beräknas bli ca 5 milj. kr. högre än i

rikssystemet.

Beträffande den allmänna funktionsdugligheten anför kommittén inled­

ningsvis, att det för såväl de enskilda medborgarna som för samhället är av

betydelse att allt det arbete som sammanhänger med registreringen inom

folkbokföringen och med skattedebitering och skatteuppbörd blir utfört med

största noggrannhet. Det måste förutsättas, att ett nytt system för folkbok­

föring och uppbörd utformas så, att vederbörande myndighet får möjlighet

utföra sitt arbete på sådant sätt att resultatet därav blir minst lika tillfreds-

ställande som i den nuvarande organisationen. Efter att närmare ha berört

de förhållanden som kan ha betydelse för en bedömning av de tre alternativa

systemens allmänna funktionsduglighet uttalar kommittén bl. a., att en för­

utsättning för att rikssystemet skall kunna accepteras är, att det inom stats­

förvaltningen finns ytterligare någon maskinanläggning vilken bl. a. är så

sammansatt och så belägen att den kan utnyttjas som reserv för arbeten

inom folkbokförings- och uppbördsverksamheten. Behovet av reservanlägg­

ning skulle bli tillgodosett i och med att en för statistiska centralbyrån pla­

nerad anskaffning av en datamaskinanläggning realiserades. Rikssystemets

fördelar är bl. a., att kvalificerad teknisk personal torde vara lättare att

erhålla till en central anläggning, att reservtiden är mera lättillgänglig i en

sådan anläggning och att det är lättare att leda och övervaka den rent

maskinella driften, när datamaskinerna finns på ett håll.

Länssystemet å andra sidan, fortsätter kommittén, har bl. a. de fördelarna.

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1963

att kravet på allmän smidighet i systemet blir väl tillgodosett, att de olägen­

heter som är förenade med transport av hålkort och längder till och från

centralorganet bortfaller, att expeditionsarbete och vad därmed samman­

hänger kan fortlöpa smidigare i ett decentraliserat system än i ett centrali­

serat, att förseningar inom ett län inte nämnvärt inverkar på arbetet inom

andra län samt att varje länsanläggning kan anses utgöra reservanlägg­

ning. Regionsystemet åter skulle innebära en mellanform mellan länssystem

och rikssystem, vilken knappast skulle ge de fördelar som är förenade med

sistnämnda båda system.

Kommittén uttalar att, om den föreliggande frågan finge bedömas allenast

med utgångspunkt från den allmänna funktionsdugligheten, länssystemet

enligt kommitténs mening synes böra givas företräde, framför allt med hän­

syn till den större smidigheten hos detta system.

Kommittén kommer emellertid till den slutsatsen, att ADB-metoden kan

tillämpas oavsett om den erforderliga datamaskinutrustningen är placerad på

ett håll (rikssystem) eller den är utplacerad hos regionala myndigheter

(länssystem eller regionsystem). Med hänsyn till att rikssystemet bedömts

vara ur ekonomisk synpunkt väsentligt fördelaktigare än något av de båda

andra, har kommittén ansett sig böra förorda rikssystemet.

Yttranden

Frågan om maskinutrustningens lokalisering behandlas ingående i fler­

talet remissyttranden. Rikssystemet förordas bl. a. av åtskilliga centrala

verk och myndigheter, av överståthållarämbetet och av fem länsstyrelser,

därav två med vissa förbehåll. Det övervägande antalet remissinstanser, där­

ibland åtskilliga länsstyrelser, förordar däremot länssystemet. Några läns­

styrelser återfinnes vidare bland dem som förordar ett regionsystem.

I de yttranden vari rikssystemet förordas tillmätes i första hand

de avsevärt lägre kostnaderna en avgörande betydelse. Även andra omstän­

digheter som talar till förmån för ett rikssystem anföres emellertid. Stats­

kontoret anser, att rikssystemet gör det möjligt att mera ingående planera

verksamheten i dess nya former. Statens organisationsnamnet framhåller

bl. a. fördelarna av att man till en central anläggning har större möjligheter

att rekrytera kvalificerad teknisk personal och att effektivt kunna utnyttja

tillgänglig maskinkapacitet. Statistiska centralbyrån liksom delegationen för

statistikfrågor pekar på de väsentligt förbättrade möjligheterna till statis­

tiska bearbetningar som rikssystemet erbjuder. Liknande synpunkter fram-

föres även av kommittén för maskinell databehandling som dessutom beto­

nar, att samordningsbehoven bäst kan tillgodoses i ett rikssystem. Till för­

mån för ett rikssystem talar även, enligt samma kommitté, att möjligheten

att dra fördel av väntade förbättringar på maskinområdet — t. ex. anord­

ningar för utskrift på xerografisk eller fotografisk väg — torde vara större

i ett rikssystem, där den samlade stora datavolymen och de större möjlig­

heterna att utnyttja förefintlig överkapacitet för andra arbetsuppgifter med­

för ett effektivare utnyttjande av maskinell utrustning.

27

Riksskattenämnden som anser att kostnadsfrågan väger tyngre än hän­

synen till de med rikssystemet förenade transportproblemen erinrar om att

den snabba utvecklingen på ADB-teknikens område torde göra det möjligt

att inom relativt kort tid använda transmissionsanordningar av t. ex. telex-

typ för överföring av data.

Enligt överståthållarämbetets mening blir det vid en eventuell framtida

övergång till definitiv källskatt lättare att i ett rikssystem bemästra de vid

en radikal omläggning av beskattningssystemet uppkommande problemen.

Flera av de remissinstanser som tillstyrkt rikssystemet framhåller emel­

lertid vikten av att en reservanläggning av motsvarande kapacitet finns till­

gänglig, och i några fall påpekas att denna anläggning av säkerhetsskäl bör

vara förlagd till ort utanför Stockholm.

Det övervägande antalet remissinstanser är emellertid kritiskt inställda

till förslaget om rikssystem och förordar i allmänhet länssystemet.

Rikssystemets mest framrädande svagheter är enligt dessa yttranden de

tidsödande, besvärliga och framförallt riskfyllda transporterna av hålkort

och längder till och från centralanläggningen. Även centralanläggningens

stora känslighet för driftsstörningar av olika slag anses vara en stor nack­

del. De remissinstanser vilka förordar ett länssystem såsom det ur folkbok­

förings- och uppbördssynpunkt mest ändamålsenliga framhåller samstäm­

migt och med skärpa att man av sparsamhetsskäl inte får eftersätta kraven

på smidighet och funktionsduglighet i det system som skall användas.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anser, att rikssystemet kommer att inne­

bära en mycket stor påfrestning för centralorganets personal som inom

knappa tidsutrymmen måste behandla stora datamängder. Det kan i sin tur

medföra stockningar i arbetet med katastrofala följder för hela landet.

Länsstyrelsen i Hallands län framhåller, att förslaget strider mot de numera

allt starkare strävandena att åstadkomma såväl en decentralisering inom

statsförvaltningen som utflyttning från Stockholm till landsorten av vissa

ämbetsverk. Liknande synpunkter anföres av länsstyrelsen i Östergötlands

län som anser, att ett beslut i enlighet med förslaget innebär ett avgörande

steg i riktning mot en stark centralisering och byråkratisering inom svensk

statsförvaltning.

Riksräkenskapsverket som ansluter sig till uppfattningen att länssyste­

met bör givas företräde om frågan får bedömas allenast med utgångspunkt

från den allmänna funktionsdugligheten ifrågasätter om valet av maskin­

typ inte kan uppskjutas i avvaktan på att prisbilliga och för länsstyrelser

lämpade maskiner kommer i marknaden, så att en kostnadsjämförelse inte

behöver bli av avgörande betydelse. Samma uppfattning har även länssty­

relsen i Värmlands län som anser det viktigt att kostnadsfrågorna blir före­

mål för ytterligare utredning, allrahelst när man befinner sig i den situatio­

nen alt man av kostnadsskäl eventuellt måste avstå från det fördelaktigaste

systemet. Lokaliseringsutredningen rörande statlig verksamhet anser läns­

systemet uppenbart vara att föredraga ur lokaliseringssynpunkt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

28

Några av remissinstanserna, däribland Föreningen Sveriges kronokamre-

rare, pekar på de inkomstmöjligheter som man kan åstadkomma genom att

kommersiellt utnyttja länsanläggningarna.

Flera länsstyrelser anger exempel på arbetsuppgifter som kan tänkas

lämpade för bearbetning i datamaskinanläggningar placerade hos länssty­

relserna. Sålunda framhåller länsstyrelsen i Hallands län att den större smi­

dighet som kännetecknar datamaskinerna skall öppna utvägar att med en

sådan anläggning företaga ytterligare rationaliseringsåtgärder inom läns­

styrelsernas ämbetsområde, t. ex. i fråga om löneuträkning. Vidare bör det

vara möjligt att t. ex. anordna automobilskatteuppbörden som bedrives efter

föråldrade metoder från början av l&20-talet på ett rationellare och betyd­

ligt mindre arbetskrävande sätt. Måhända kan också, framhåller länssty­

relsen, en sådan maskin utnyttjas i det planeringsarbete rörande länets

framtida utveckling och bebyggelse som ständigt bedrives inom länsstyrel­

sen. Anläggningens överkapacitet kunde eventuellt mot skälig ersättning

under tider då den ej utnyttjades för sitt egentliga ändamål få tagas i an­

språk av andra myndigheter såsom landstinget, hushållningssällskapet eller

enskilda företag.

I andra yttranden anvisas som lämpliga arbetsuppgifter för datamaskin-

anläggningarna bl. a. värnpliktsregistreringen och den sociala bidragsverk-

samheten. Socialförsäkringens administrationsnämnd för fram tanken på eu

decentralisering av pensionsutbetalningarna och anser, att maskinutrust­

ningen inom länens datamaskinanläggningar bör kunna utnyttjas för dessa

utbetalningar. Svenska försäkringsbolags riksförbund anser, att anläggning­

arna skulle kunna utnyttjas för adressändringstjänst, vilket skulle medföra

en icke ringa kostnadsbesparing för försäkringsbolagen.

Svenska landstingsförbundet framhåller, att behovet av datamaskiner bör­

jat göra sig gällande även inom landstingens område och betonar värdet av

en viss samordning med de statliga organisationerna på detta område. Lik­

nande synpunkter framföres av flera länsstyrelser, däribland länsstyrelsen

i Östergötlands lån, som understryker vikten av att man vid planeringen av

länens ADB-utrustning också tar hänsyn till övriga regionala myndigheters

behov av tillgång till en ADB-central.

Några remissinstanser, däribland domkapitlet i Göteborgs stift, framhål­

ler länssystemets fördelar ur servicesynpunkt.

Övervägande antalet remissinstanser anser, att det renodlade region­

systemet inte utgör något godtagbart alternativ till läns- och rikssyste­

men. Regionsystemet förordas dock av några remissinstanser. Bland dessa

återfinnes Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund.

Kommitténs andra betänkande

Kommittén erinrar om alt den, som tidigare berörts, enligt de nya direk­

tiven haft att framlägga förslag till ett i organisatoriskt hänseende så utformat

ADB-system att datamaskinanläggningar placeras inom flertalet län. Kom­

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

29

mittén har följaktligen inte haft anledning att, mot bakgrund av bl. a. de av­

givna remissyttrandena, på nytt bedöma vilket av de tre alternativen riks­

system, regionsystem och länssystem som ur olika synpunkter sett kan vara

att föredraga. Remissinstansernas uttalanden rörande möjligheterna att

använda hos länen placerade datamaskiner även för andra arbetsuppgifter

än dem som äger samband med folkbokförings-, taxerings- och uppbördsverk-

samheten, har emellertid föranlett kommittén att något belysa hur man för

närvarande bedömer dessa möjligheter.

Kommittén erinrar sålunda om att man vid ett länssystem ute i landet får

tillgång till maskinell utrustning som är väl lämpad för databehandling i

allmänhet.

Utvecklingen inte minst under det senast förflutna året anser kommittén

ha givit belägg för att automatisk databehandling undan för undan vinner

insteg i statsförvaltningen. Intresset för att åstadkomma rationalisering ge­

nom att övergå till användning av datamaskiner är uppenbarligen stort. En

bromsande faktor, när det gällt att i handling omsätta intresset för att taga

datamaskiner till hjälp i den administrativa verksamheten, har enligt kom­

mitténs mening varit bristen på sådan personal som är lämplig för utred­

nings- och systemarbete. I någon mån torde också ovissheten om vilken

utformning som ADB-systemet för folkbokföring, taxering och uppbörd skall

få i organisatoriskt avseende ha inverkat hämmande på utredningsarbetet.

Kommittén har inte kunnat finna, att det hittills gjorts några undersökningar

rörande möjligheterna att använda länsanläggningar för andra arbetsupp­

gifter än dem som sammanhänger med folkbokföring, taxering och uppbörd.

Kommittén anser, att det därför i dagens läge inte är möjligt att säga, när

och i vilken omfattning som det kan bli fråga om att utnyttja länsanlägg-

ningarna för arbetsuppgifter inom den statliga förvaltningen.

Även hos kommunerna och inom näringslivet är intresset för automatisk

databehandling stort, framhåller kommittén. Förberedande undersökningar

pågår flerstädes i syfte att klarlägga förutsättningarna för övergång till

ADB-system. Intresset för ett eventuellt samarbete med staten torde på sina

håll vara betydande. Arbetet synes dock, liksom inom den statliga sektorn,

hittills ha kännetecknats av en viss återhållsamhet, vilken till en del kan

tillskrivas bristen på erfaren ADB-personal men också torde bero på oviss­

heten om den kommande folkbokförings- och uppbördsorganisationen. Först

sedan personalläget lättat och klarhet vunnits rörande den nyssnämnda or­

ganisationen, föreligger förutsättningar för mera ingående överväganden

rörande ADB-samverkan mellan staten och kommunerna respektive det en­

skilda näringslivet. Den uppfattning som här kommit till synes, framhåller

kommittén, har bestyrkts av uttalanden som gjorts vid de kontakter kom­

mittén haft med företrädare för kommunförbunden och näringslivet.

Sammanfattningsvis framhåller kommittén, att länsanläggningarna kom­

mer att kunna utnyttjas även för arbetsuppgifter som endast har indirekt

samband med folkbokförings-, taxerings- och uppbördsverksamheten eller

är helt oberoende av sådan verksamhet. Frågan härom måste ses på lång

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

30

sikt. Några möjligheter att göra ens en ungefärlig uppskattning av service­

verksamhetens blivande omfattning och därav motiverad kostnadsfördelning

finns inte. Genom att utbyggbara datamaskiner anskaffas blir kravet på att

maskinanläggningarna i framtiden skall kunna användas för nya arbetsupp­

gifter tillgodosett. Vid lokalplaneringen för länsanläggningarna bör därför

hänsyn tagas till att utvidgningar kan bli aktuella inom en förhållandevis

snar framtid.

Mot bakgrund av det i direktiven gjorda uttalandet, att en samordning

av databehandlingen mellan län med litet befolkningsunderlag borde över­

vägas, har kommittén tagit upp frågan vilka län som bör förses med egen

datamaskin och vilka som för sin databehandling bör vara hänvisade till

annat län. Vid bedömningen härav har kommittén inte tagit hänsyn till

att maskinanläggningarna eventuellt kan komma att utnyttjas för andra

arbetsuppgifter än dem som sammanhänger med folkbokföring, taxering

och uppbörd. Enligt kommitténs beräkningar kommer beläggningen på ma­

skinanläggningarna att variera starkt under olika delar av året men genom­

snittligt att uppgå till omkring ett skift.

För fem län, nämligen Uppsala, Kronobergs, Blekinge, Hallands och Jämt­

lands län beräknar kommittén genomsnittsbeläggningen till endast mellan

1/2 och 2/3 skift, oaktat kommittén räknat med minsta tänkbara grundtyp

av anläggning. Kommittén framhåller, att det enligt dess mening inte är

ur ekonomisk synpunkt försvarbart att med egen datamaskinanläggning

nu utrusta de län, där den genomsnittliga beläggningen håller sig på en så

förhållandevis låg nivå som det här är fråga om. Med hänsyn härtill anser

sig kommittén böra föreslå att, i överensstämmelse med vad som förutsatts

beträffande Gotlands län, inte heller Uppsala, Kronobergs, Blekinge, Hal­

lands eller Jämtlands län förses med någon endast för länets eget behov av­

sedd datamaskin. Dessa läns behov av databehandling bör tillgodoses sålun­

da, att Uppsala län hänvisas till datamaskinanläggningen för Västmanlands

län. Jämtlands län bör anlita datamaskinanläggningen i Västernorrlands län.

Hallands län skulle eventuellt kunna utnyttja datamaskinanläggningen för

Göteborgs och Bohus län, framhåller kommittén. Datavolymen på göteborgs-

anläggningen skulle emellertid vid denna kombination bli sådan, att en ur

ekonomisk synpunkt mindre gynnsam utökning av anläggningen bleve erfor­

derlig. Kommittén rekommenderar i stället att låta Hallands län utnyttja

anläggningen i Jönköpings län. Vad beträffar Kronobergs län och Blekinge

län anser kommittén det ligga nära till hands att låta dessa två län få

sin databehandling utförd på samma anläggning, vilken synes böra knytas

till Kronobergs län. Den för länen sammanlagda datavolymen blir av unge­

fär samma omfattning som i ett medelstort län. Anledning saknas, uttalar

kommittén, att frångå den tidigare intagna ståndpunkten att Gotlands län

bör utnyttja anläggningen för Stockholms län.

Kommittén har räknat med särskilda maskinanläggningar för Stockholms

stad och Stockholms län. Dessa anläggningar kommer nämligen att var

lör sig bli hårt belagda och fullt ekonomiskt utnyttjade. Det har inte an­

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1963

31

setts möjligt att genom en sammanslagning av anläggningarna nedbringa

behovet av maskinutrustning. Kommittén utgår dock från att samarbete skall

äga rum vid överbeläggning på en av anläggningarna.

En fördelning av datamaskinanläggningarna på föreslaget sätt leder till att

man erhåller tjugo med datamaskiner utrustade länsanläggningar. Inom

Uppsala, Gotlands, Blekinge, Hallands och Jämtlands län kommer att fin­

nas endast den utrustning som erfordras för stansning av hålkort samt sor­

tering av dessa. Kommittén understryker emellertid att dessa läns anlägg­

ningar givetvis kan — om så skulle bli aktuellt — utrustas med datamaski­

ner. Till belysande av de ekonomiska konsekvenserna av en sådan utbygg­

nad —• varvid bortses från Gotlands län — framhålles att en utökning av

antalet datamaskinanläggningar till tjugofyra beräknas medföra en ökning

av de årliga driftskostnaderna med totalt ca 1,5 milj. kr.

Yttranden

Kommitténs förslag om datamaskiner i länen hälsas med till­

fredsställelse av det övervägande antalet remissinstanser, däribland de fles­

ta länsstyrelserna.

Överbefälhavaren framhåller, att det föreslagna systemet med länsvis

ADB-redovisning av personalresurserna förbättrar möjligheterna att över­

blicka arbetskraftens lokalisering, åldersfördelning och kvalifikationer. Det­

ta är synnerligen betydelsefullt från totalförsvarets synpunkt. Placeringen

av datamaskinanläggningarna enligt det modifierade länssystemet gör det

enligt civilförsvarsshjrelsen svårare på grund av datamaskinernas utsprid­

ning för en eventuell fiende i händelse av krig att lamslå verksamheten, och

ur denna synpunkt är det modifierade länssystemet att föredraga framför

ett rikssystem.

Generalpoststyrelsen uttalar, att ett länssystem otvivelaktigt har stora

fördelar med hänsyn till distributionen av bl. a. debetsedlar och till övriga

transporter. Även länsstyrelsen i Stockholms län erinrar härom och fram­

håller, att de tidsödande och besvärliga samt riskfyllda transporterna bort­

faller. Lokaliseringsutredningen rörande statlig verksamhet anser, att läns-

systemets genomförande kommer att främja en decentralisering inom den

statliga förvaltningen och uttalar att detta innebär så stora fördelar, att de

val uppväger länssystemets eventuella merkostnader i förhållande till riks­

systemet. Länssystemet bör därför enligt utredningens mening väljas oav­

sett de ekonomiska konsekvenserna. Liknande synpunkter anlägges av Sven­

ska försäkringsbolags riksförbund, som erinrar om att förbundet i tidigare

yttrande över principbetänkandet avrått från rikssystemet främst med hän­

syn till detta systems känslighet i händelse av krig. Svenska stadsförbundet

framhåller, att det även ur andra synpunkter är av värde att ha tillgång till

statliga datamaskinanläggningar i länen. Sålunda torde bl. a. en del kom-

muner vara intresserade av möjligheten att, därest överkapacitet visar sig

föreligga vid datakontorens maskinanläggningar, få på servicebasis anlita

dessa for skilda statistiska och redovisningstekniska arbeten. Med hänsyn

härtill finner förbundet icke anledning att motsätta sig ett genomförande

av länssystemet.

Några remissinstanser vidhåller sina i yttranden över principbetänkandet

gjorda uttalanden till förmån för ett rikssystem eller uttalar tveksamhet

beträffande länssystemet. Statistiska centralbyrån erinrar om att den i sitt

tidigare utlåtande anfört, att frågan om ADB-metodens administrativa lämp­

lighet sammanhänger med frågan om vilken organisationsform, som låter

metodens tekniska överlägsenhet komma till sin rätt. Det är inte utan vidare

givet i vad mån och på vilket sätt rikssystemets fördelar kan vinnas inom

ett länssystem. Länsstyrelsen i Västmanlands län anför, att såvitt framgår

av gjorda utredningar, ett för hela riket centralt system utan tvekan synes

vara överlägset. Förhåller det sig så, bör definitivt beslut om systemet inte

fattas utan att detta alternativ får ingå i övervägandena. Länsstyrelsen anser

emellertid, att den centrala serviceanläggningen inte nödvändigtvis behöver

placeras i Stockholm, varför även andra lokaliseringar bör kunna övervägas.

Svenska arbetsgivareföreningen hävdar liksom tidigare, att en organisation

med ett begränsat antal regionalt placerade anläggningar är lämpligast. Det

kan inte, framhålles det, vara tillfredsställande på längre sikt att, som kom­

mittén gjort, med utgångspunkt från vissa maskinenheter konstruera en läns­

indelning som mera anpassar sig till maskinerna, än där hänsyn tagits till

näringsgeografiska, kommunikationstekniska samt bebyggelse- och befolk­

ningsmässiga synpunkter.

Möjligheterna att använda länsanläggningarna för service av olika

slag beröres av åtskilliga remissinstanser. Sålunda framhåller överbefälha­

varen, att krigsmaktens nuvarande system för personredovisningen inte kan

tillgodose de föreliggande kraven på statistiska uppgifter av olika slag. För­

beredande undersökningar rörande möjligheterna för övergång till hålkorts-

mässig personalredovisning vid armén och flygvapnet (redan genomfört vid

marinen) tyder på lämpligheten av regionala redovisningsinstanser. Frågan

huruvida detta regionala behov av tillgång till ADB-anläggning kan lösas

genom att krigsmakten får disponera ledig tid vid länsanläggningarna kan

icke besvaras utan närmare undersökning och kartläggning av arbetsbeho­

vet. Civilförsvarsstyrelsen uttalar, att ADB-anläggningar vid länsstyrelserna

skulle med stor fördel kunna utnyttjas för civilförsvarets personalregistre­

ring. Tidsbesparingar och förenklingar i registreringen skulle kunna åstad­

kommas, bl. a. genom en integrering med folkbokförings- och uppbördsvä-

sendet.

Riksförsäkringsverket erinrar om att det tidigare ifrågasatts om inte vissa

arbetsuppgifter som ankommer på riksförsäkringsverket skulle kunna de­

centraliseras. Länssystemet öppnar goda möjligheter härtill. Om länssyste­

met genomföres bör vidare undersökas om den registrering av pensionsgrun-

dande inkomst samt den uträkning och registrering av pensionspoäng som

nu åvilar de allmänna försäkringskassorna i stället bör utföras av länsan­

läggningarna.

Arbetsmarknadsstyrelsen finner det viktigt, att möjligheterna utnyttjas

³²

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1963

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1963

33

att använda datamaskinanläggningarna för andra ändamål än för folkbok­

föring och uppbörd.

Svenska landskommunernas förbund håller för troligt, att åtminstone de

större kommunerna skall kunna rationalisera arbetet med vissa uppgifter

genom att anlita länsanläggningen. Handläggning och utbetalning av all­

männa barnbidrag som nu ombesörjes av kommunerna anses kunna förbil­

ligas väsentligt, om arbetet centraliseras till länsstyrelserna. Svenska stads­

förbundet anser, att kommunerna kommer att vara intresserade av möjlig­

heten att få anlita datakontorens maskinanläggningar. Sveriges industriför­

bund framhåller, att det i annat sammanhang angivit såsom sin uppfattning

att maskinerna under tider av låg belastning bör ställas till statens, lands­

tingens, kommunernas och andras förfogande mot avgift.

Överståthållarämbetet understryker vikten av att det redan under över­

gångstiden ingående prövas i vilken omfattning maskinanläggningarna kan

utnyttjas såsom allmänt serviceorgan inom länen.

De betydande investeringskostnader som ett länssystem innebär måste

enligt länsstyrelsen i Skaraborgs län medföra att maskinparken utnyttjas

rationellt och så att betydande rationaliseringsvinster uppnås inom de skil­

da statliga och halvstatliga verksamhetsområden, där ett påtagligt behov

föreligger att beträffande vissa arbetsmoment övergå till användning av au­

tomatiska datamaskiner. Länsstyrelsen anför vidare.

Av kommitténs förslag framgår att en avsevärd kapacitetsreserv förelig­

ger hos de ifrågasatta anläggningarna, vilken reserv kan utnyttjas för ända­

mål utanför folkbokförings-, uppbörds- och taxeringsområdena. Enligt läns­

styrelsens uppfattning måste det betecknas som en allvarlig brist att man

icke närmare sökt kartlägga och analysera de ytterligare arbetsuppgifter,

som med fördel bör kunna överlämnas till dataanläggningarna. I varje fall

gäller det nu anförda arbetsuppgifter inom länsstyrelsens eget verksamhets­

område, såsom beträffande samhälls- och bebyggelseplanering, lokalisering,

utrymnings- och inkvarteringsplanläggning, avlöningsuträkning, automobil-

skatte- och varuskatteuppbörd samt förrådsbokföring. Inom andra länsmyn­

digheters och kommuners verksamhetsområden torde även — som kom­

mittén också anfört — finnas åtskilliga arbetsuppgifter, för vilka ADB-

maskiner är väl lämpade.

Enligt länsstyrelsens mening bör en skyndsam utredning göras angående

datamaskinernas användning inom olika verksamhetsområden av ett län

inom den statliga och halvstatliga sektorn och med utgångspunkt från att

de föreslagna maskinanläggningarnas kapacitet redan från början skall ut­

nyttjas på ett så rationellt och ekonomiskt fördelaktigt sätt som möjligt.

Liknande synpunkter anföres även av länsstyrelsen i Norrbottens län. I

I en del yttranden beröres frågan om län med och utan data­

maskiner. Civilförsvarsstyrelsen anser, att de nackdelar som följer av

sammanslagningen av vissa län för utnyttjande av samma datamaskiner ej

kan anses så stora att de menligt inverkar på det positiva i förslagets genom­

förande.

it llihang till riksdagens protokoll I9G3. 1 samt. Nr 32

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1963

Generalpoststyrelsen och Tjänstemännens centralorganisation är inte

främmande för tanken på en ytterligare begränsning av antalet län med

datamaskiner.

Statistiska centralbyrån, länsstyrelsen i Stockholms län och Föreningen

Sveriges kronokamrerare anser det beklagligt, att den för länssystemet

grundläggande principen, att varje länsstyrelse skall vara utrustad med

maskinanläggning för databehandling, på grund av den otillräckliga belägg­

ningen inom vissa mindre län, icke ansetts kunna helt genomföras. En del

remissinstanser, däribland centrala uppbördsnämnden, anser sig kunna till­

styrka kommitténs förslag i denna del mot bakgrund av uttalandet att också

de nu föreslagna undantagna länen, om så visar sig erforderligt, kan förses

med fullständig datamaskinanläggning.

Av de fem länsstyrelser, nämligen länsstyrelserna i Uppsala, Gotlands,

Blekinge, Hallands och Jämtlands län, vilka enligt kommitténs förslag inte

skola utrustas med fullständiga datamaskinanläggningar, accepterar endast

länsstyrelsen i Gotlands län förslaget. Länsstyrelsen har inte någon erinran

emot förslaget att Gotlands län skall utnyttja datamaskinanläggningen för

Stockholms län. Länsstyrelsen erinrar om att en liknande sammanslagning

av arbetsuppgifter med annat län redan prövats, i det att postens skatte­

avdelning i Stockholm betjänar länsstyrelsen i fråga om källskatteredovis-

ningen m. m. Av detta samarbete har länsstyrelsen endast goda erfaren­

heter.

Övriga fyra länsstyrelser anser, att de bör erhålla egna datamaskinanlägg­

ningar och åberopar som skäl härför bl. a., att den ekonomiska vinsten av den

föreslagna reduceringen av länsanläggningarnas antal är jämförelsevis obe­

tydlig och att den i varje fall inte är tillräcklig för att motivera undantagan­

det av ett fåtal län. Likaså framhålles behovet av att kunna använda anlägg­

ningarna för andra arbetsuppgifter än dem som sammanhänger med folk­

bokförings- och uppbördsverksamheten. Länsstyrelsen i Uppsala län erin­

rar om att befolkningsökningen förutsättes bli förhållandevis stor i Väst­

manlands och Uppsala län och ifrågasätter om inte maskinanläggningens

överkapacitet bör kunna tagas i anspråk av t. ex. Uppsala universitet eller

lantbrukshögskolan. Länsstyrelsen i Blekinge lån anser sig böra uppställa

det kravet att samtliga länsstyrelser, även om befolkningsnumerären inte är

så stor, på så viktiga och omfattande arbetsområden som det här är fråga

om ges samma organisatoriska struktur och härigenom samma förutsätt­

ningar för arbetets bedrivande. Länsstyrelsen framhåller också, att det hos

i Karlskrona förlagda marina myndigheter föreligger intresse av att ha en

datamaskinanläggning inom räckhåll. Länsstyrelsen i Hallands län under­

stryker bl. a. värdet av att i Halmstad ha en anläggning som, förutom att den

kan tjäna som serviceanläggning åt statliga och kommunala organ samt åt

näringslivet, kommer att utgöra en reservanläggning för Göteborgs- och Mai-

möområdena.

Länsstyrelsen i Jämtlands län, som anser att en utökning av arbetsupp­

gifterna för en länsanläggning kan förväntas rätt snart med hänsyn till de

Kungl. Maj. ts proposition nr 32 år 1963

35

allmänna ralionaliseringssträvandena inom förvaltningen, uttrycker farhå­

gor för att ärendena från ett annat län kommer att behandlas i efterhand i

förhållande till det egna länet.

3. Grunddragen av ett ADB-system för folkbokföring och uppbörd

Kommitténs principbetänkande

Lokal skattemyndighet skall även i fortsättningen vara mantalsskriv-

ningsförrättare och föra register över befolkningen in. in. inom sitt verk­

samhetsområde. Från taxeringsnämnderna inkomna deklarationer skall ge­

nom den lokala skattemyndighetens försorg granskas och ställas i ordning

så att de kan ligga till grund för den stansning som avses skola utföras hos

länsstyrelsen. Den lokala skattemyndighetens arbetsuppgifter i övrigt på

uppbördsområdet kommer att kraftigt reduceras. Främsta skälet härtill är,

att de kvantitativt stora arbetena med längdföring av taxeringsdata, uträk­

ning och debitering av slutlig skatt samt utfärdande av debetsedlar å preli­

minär och slutlig skatt skall utföras med hjälp av datamaskiner.

Länsstyrelsen skall såsom regionalt registreringsorgan föra register över

länets befolkning och, med anlitande av datamaskiner hos ett centralorgan,

lullgöra huvudparten av den nuvarande länsbyråns arbetsuppgifter. Länssty­

relsen skall vidare övertaga det arbete med bl. a. arbetsgivares, postanstalters

och bankers redovisning av inbetalda skatter, vilket nu åvilar postens skatte­

avdelningar. De sistnämnda föreslås skola indragas.

Länsstyrelsernas uppbördssektioner föreslås i principbetänkandet skola

organiseras på en uppbördsdetalj och en hålkortsdetalj. Kontrollfunktionerna

på uppbördssektionerna skall ombesörjas av uppbördsdetaljen. På hålkorts-

detaljen, där i huvudsak registrerings- och stansningsfunktioner för folk­

bokföring och uppbörd skall fullgöras, skall till hålkort överföras dels från

pastorsämbeten och lokala skattemyndigheter aviserade ändringar i person-

och fastighetsregistreringen, dels uppgifter om inbetald preliminär, kvarstå­

ende och tillkommande skatt, dels uppgifter om taxeringsresultat dels ock

data avseende tilläggspensioneringen in. m.

Hålkortens uppgifter överföres maskinellt till magnetband för vidare be­

arbetning. Med hjälp av banden skall, i enlighet med särskilt uppgjorda ma­

skinprogram, framställas mantals-, fastighets-, taxerings- och debiterings-

tängder, debetsedlar å preliminär och slutlig skatt, restlängder, överskotts-

förteckningar, förteckningar för arhetsgivarkontrollen ävensom underlag för

upprättande av taxerings- och uppbördsstatistik m. m.

Beträffande de huvudsakliga arbetsuppgifter som i nuvarande system an­

kommer på lokal skattemyndighet och som i ett ADB-system avses skola

utföras av sådan myndighet respektive av annat organ torde få hänvisas till

eu i kommitténs principbetänkande intagen sammanställning över de huvud­

sakliga arbetsuppgifterna för liäradsskrivare före och i ett ADB-system, vil­

ken torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1063

Kommittén erinrar om att detaljutformningen av systemet kommer att

ske under det fortsatta utredningsarbetet och det i anslutning därtill bedriv­

na svstemuppläggningsarbetet. I den mån det under detta arbete framkom­

mer nya synpunkter som gör att i betänkandet redovisade lösningar bör revi­

deras, kommer så givetvis att ske.

Yttranden

De remissinstanser som yttrat sig över grunddragen av ADB-systemet har

i allmänhet lämnat utan erinran förslaget i denna del. Några myndigheter,

däribland länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lön, anser det dock vara

föga rationellt att deklarationsmaterialet skall sändas fram och tillbaka mel­

lan lokal skattemyndighet och länsstyrelse. Länsstyrelsen ifrågasätter, om

inte stansningen av taxeringsresultatet bör utföras av lokal skattemyndighet.

Kommitténs andra betänkande

Grunddragen av ett ADB-system för folkbokföring och uppbörd blir enligt

kommitténs mening i allt väsentligt desamma i ett länssystem och i ett riks­

system. Den huvudsakligaste skillnaden blir att man i länssystemet, som

framgått av vad tidigare sagts, slipper skicka material mellan länsstyrel­

serna och en central anläggning. Uppstansningen av data från grunddoku­

ment skall ske i samma omfattning, oberoende av var datamaskinerna är pla­

cerade. Den maskinella bearbetningen kommer att ske efter i stort sett lik­

artade principer, likaså utskriften av erforderliga handlingar.

Mot bakgrund härav och av kommitténs i principbetänkandet gjorda ut­

talanden, att det kunde bli anledning att revidera redan förordade lösningar,

har kommittén ansett sig inte nu böra gå närmare in på olika detaljer i

systemutformningen. Självfallet, framhålls det, kommer dock kommittén att

under sitt fortsatta axbete beakta sådana synpunkter som framkommit under

remissbehandlingen av principbetänkandet.

Yttranden

Grunddragen av ett ADB-system för folkbokföring och uppbörd behandlas

av några remissinstanser.

Överbefälhavaren framhåller, att under systemuppläggningen hänsyn bör

tagas till möjligheterna och förutsättningar skapas (eventuellt genom reser­

vation av vissa positioner i hålkort m. m. för gemensamma begrepp) för att

ömsesidigt kunna utnyttja data från hålkort och magnetband tillhörande de

civila och militära redovisningsmyndigheterna.

Statskontoret påpekar, att omfattande arbetsuppgifter tillhörande folk­

bokföring och skatteuppbörd förekommer såväl hos skilda myndigheter in­

om allmän förvaltning som hos det enskilda näringslivet. Systemupplägg­

ningen för automatisk databehandling måste bli sådan att en samordning

inom hela detta komplex av mer eller mindre sammanhängande databehand-

lingsrutiner så långt möjligt kan komma till stånd. Frågan om anordningar

för översättning mellan främst olika typer av magnetband måste ägnas upp­

märksamhet.

Bland vissa remissmyndigheter, främst länsstyrelserna, råder delade me­

ningar om förläggningen av stansningsarbetet, d. v. s. om det skall utföras

hos lokal skattemyndighet eller hos länens datakontor.

Några remissinstanser har även uttalat sig beträffande folkbokföringen.

Sveriges industriförbund understryker sålunda angelägenheten av att ställ­

ning snarast tages till principerna för kyrkobokföringen. Enligt förbundet

kan det ifrågasättas, om inte det nuvarande systemet med dubbel registre­

ring redan nu bör omarbetas till en enhetligt uppbyggd folkbokföring. Skall

eu omläggning ske är det självfallet önskvärt att denna genomföres i sam­

band med att ADB-anläggningarna tages i bruk.

Länsstyrelsen i Värmlands län ifrågasätter om inte tiden är inne för eu

reform i fråga om folkbokföringen. Den nuvarande ordningen, som torde

vara historiskt betingad, anser länsstyrelsen inte vara tillfredsställande. En

utredning bör göras rörande möjligheter att överflytta folkbokföringen till de

lokala skattemyndigheterna. Liknande synpunkter anföres av centrala upp-

bördsnämnden, länsstyrelsen i Stockholms län samt kronokamrerarna i Gö­

teborg, Kristinehamn och Västerås.

Knngl. Maj.ts proposition nr 32 år 1963

37

IV. DEPARTEMENTSCHEFEN

Principfrågan

Efter beslut vid 1945 och 1946 års riksdagar genomfördes omfattande re­

former inom folkbokförings- och uppbördsväsendet. I fråga om folkbok­

föringen beslöts en modernisering av registreringssystemet i dess helhet.

Efter dåtida förhållanden moderna tekniska hjälpmedel togs i anspråk för

registreringsarbetet. Varje länsstyrelse försågs sålunda i sin egenskap av

länsbyrå för folkbokföringen med en adressmaskinanläggning. Adressplåtar

lades upp för hela befolkningen, fastigheterna i riket och de juridiska per­

sonerna. Adressmaskinanläggningarna skulle utnyttjas för att förse längder

av olika slag, t. ex. inkomsllängder, fastighetslängder och röstlängder, med

namn- och adresstryck. Utskriften av dessa längder hade tidigare — utom

i vissa städer där man redan förut börjat använda adresseringsmaskiner —

skett med hjälp av skrivmaskin. Statistiska centralbyrån erhöll uppgiften

att i egenskaj) av riksbyrå för folkbokföringen utöva den centrala ledningen

av och tillsynen över folkbokföringen i riket.

På uppbördsområdet infördes den s. k. källskatten. Vid postkontoren i

residensstäderna inrättades särskilda skatteavdelningar. Till dessa skulle

inflytande skatter redovisas. Skatteavdelningarna försågs med hålkortsma-

skiner. Inom gencralpoststyrelsen inrättades ett skattekontor. Debetsedlarna

å preliminär och slutlig skatt försågs med namn- och adressuppgifter med

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1963

hjälp av länsstyrelsernas adressmaskinanläggningar. De lokala skattemyn­

digheterna, d. v. s. liäradsskrivarna och kronokamrerarna, vilka ombesörjer

uträkning och debitering av skatter och avgifter, utrustades däremot inte

med några speciella tekniska hjälpmedel utöver konventionella kontors­

maskiner.

Redan vid beslutet om dessa reformer förutsattes, att en översyn av de

nya systemen skulle företagas, sedan en tids erfarenhet vunnits. Visst ut­

redningsarbete påbörjades år 1949 av särskilda sakkunniga. Arbetet full­

följdes sedermera av dåvarande statens organisationsnämnd, som åren 1957

och 1958 framlade förslag i ämnet. Organisationsnämndens undersökningar

var till eu början inriktade på att klarlägga om hålkortsmetoden var lämp­

lig för de arbeten som förekommer inom folkbokförings- och uppbörds-

verksamheten. Nämnden fann metoden vara ändamålsenlig. De totala års­

kostnaderna för de ifrågavarande verksamhetsområdena skulle bli väsent­

ligt lägre i ett hålkortssystem än med nuvarande hjälpmedel. Ett av nämn­

den utarbetat detaljerat förslag till hålkortssystem lades till grund för

viss försöksverksamhet som under ungefär ett och ett halvt års tid bedrevs

parallellt med den ordinarie folkbokförings- och uppbördsverksamheten.

Försöken utvisade att det skulle vara ur systemteknisk synpunkt lämpligt

och ekonomiskt fördelaktigt att övergå till att använda hålkortsmaskiner

för arbetet inom folkbokföringen och uppbörden.

Medan utredningsarbetet och försöken pågick inom organisationsnämn-

den, började de elektroniska datamaskinerna komma i bruk. Eftersom det

för statsförvaltningens del fanns anledning att följa utvecklingen inom da-

tabehandiingsområdet, tillkallade jag enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande

hösten 1955 särskilda utredningsmän, kommittén för maskinell databehand­

ling, med uppdrag att hl. a. verkställa utredning rörande statens behov av

datamaskiner. I samråd med denna kommitté kompletterade organisations-

nämnden sina tidigare gjorda undersökningar för att få klarlagt, om det

vore fördelaktigt att använda datamaskiner vid folkbokföring och skatte-

uppbörd.

Enligt den av nämnden år 1958 till Kungl. Maj :t lämnade redovisningen

för undersökningarna skulle ett system med automatisk databehandling

(ADB-system) vara ekonomiskt fördelaktigare än ett hålkortssystem. Vad

som väsentligen skilde de båda systemen var datamaskinernas högre grad

av automatik och avsevärt större hastighet vid bearbetningen i förhållande

till liålkortsmaskinerna. Nämnden föreslog en övergång till automatisk data­

behandling. Enligt förslaget skulle en för hela riket gemensam datamaskin­

anläggning inrättas och inordnas i riksskattenämnden.

Ett genomförande av organisationsnämndens förslag förutsatte emeller­

tid, att ytterligare utredningsarbete kom till stånd. Med stöd av Kungl.

Maj.ts bemyndigande tillkallade jag därför hösten 1958 särskilda sakkun­

niga, uppbördsorganisationskominittén, med uppdrag att verkställa utred­

ning och framlägga förslag rörande eventuell omorganisation av folkbok­

förings- och uppbördsväsendet.

Kungl. Maj. ts proposition nr 32 år 1963

39

Kommittén har avgivit två betänkanden i ämnet, här betecknade som kom­

mitténs principbetänkande (SOU 1961:4) respektive kommitténs andra be­

tänkande (SOU 1962: 18). Detaljutformningen av ett ADB-system av den

storleksordning som det här är fråga om är synnerligen arbetskrävande och

fordrar lång tid. Kommittén har därför i betänkandena endast angivit grun­

derna för hur ett ADB-system för folkbokföring och skatteuppbörd bör ut­

formas. Kommitténs förslag bygger här i princip på de av organisations-

nämnden tidigare framlagda förslagen. Särskild uppmärksamhet bar äg­

nats frågan hur möjligheterna att genomföra ändringar på skattelagstift­

ningens område och att upprätthålla folkbokförings- och uppbördsverk-

samheten under krigsförhållanden påverkas vid användningen av ADB-

tekniken. Efter att för sin del ha konstaterat, att ett ADB-system i allt

väsentligt är väl lämpat för folkbokförings- och uppbördsverksamheten,

har kommittén föreslagit att en övergång skall ske till ett sådant system.

Kommittén har härvid haft samråd med kommittén för maskinell databe­

handling.

Det tekniska system med adressmaskinanläggningar som genomfördes

vid folkbokförings- och uppbördsreformen innebar efter dåtida förhållanden

eu avsevärd rationalisering. Systemlösningen kan fortfarande anses som

relativt rationell, om man uteslutande ser den som en metod för att hålla

aktuella register över befolkning och fastigheter m. m. Systemet kräver

emellertid insatser av personal för rutingöromål — arbetsuppgifter som nu­

mera i stor utsträckning kan utföras med hjälp av moderna kontorsmaski­

ner. Vidare har arbetsuppgifterna ökat i omfattning och nya uppgifter till­

kommit. Bland nya arbetsuppgifter kan särskilt nämnas framställning av

längder och avier in. in. för den allmänna försäkringen. Följden har blivit,

att det nuvarande systemets kapacitet helt utnyttjats och att organisatoriska

och personella problem uppkommit. Redan nuvarande arbetssituation inom

folkbokföringsväsendet motiverar sålunda en omprövning av verksamheten

ur organisatoriska och tekniska synpunkter. Detta bekräftas av åtskiliga av

de remissinstanser som yttrat sig över uppbördsorganisationskomitténs nu

framlagda betänkanden.

Kravet på en ökad mekanisering av verksamheten accentueras än mer

om man beaktar den betydelse som folkbokföringen har för andra myn­

digheter och organ inom samhället. Anspråken på att utnyttja folkbokfö­

ringens register för andra samhällsfunktioner har ökat avsevärt under se­

nare år. Inte minst gäller detta på samhällsplaneringens område. Det är så­

lunda vid planering av t. ex. sjukvård, åldringsvård och skolväsende av

synnerlig vikt att man har möjligheter att snabbt erhålla aktuella uppgif­

ter rörande befolkningens fördelning på olika områden och inom olika ål­

dersgrupper. Jag vill i detta sammanhang nämna att man i två län på grund­

val av uppgifter från folkbokföringen låtit upprätta särskilda hålkortsregis-

ter för att därigenom möjliggöra maskinella bearbetningar. Dessa register

innebär i viss mån en dubblering av folkbokföringens registrering: ett förhål­

40

lande som kan sägas ha framtvingats av bristerna i det nuvarande folkbok­

föringssystemet. Det kan enligt min mening inte råda något tvivel om att

en högre mekaniseringsgrad skulle ge möjlighet till en vidgad och mera ra­

tionell användning av folkbokföringens registeruppgifter. Jag syftar härvid

främst på att det växande kravet på utökade informationer till andra myn­

digheter och samhällsorgan skulle kunna tillgodoses i en för fortsatt bear­

betning lämplig form samt att en för många samhällsfunktioner önskvärd

fördjupad analys av registermaterialet skulle möjliggöras.

När det gäller skatte- och uppbördsverksamheten är denna baserad på ma­

nuella metoder i en sådan utsträckning, att pennan kan sägas utgöra det

dominerande tekniska hjälpmedlet. De lokala skattemyndigheterna erhåller

Irån folkbokföringen längder och debetsedlar, tryckta med namn och adress.

Genom ett manuellt förfarande förses sedan dessa handlingar med erfor­

derliga uppgifter om taxering, skattebelopp o. s. v. Bokföringen av inflytan­

de skatter sker genom hålkortsmaskinell bearbetning hos postens skatteav­

delningar, varifrån maskinellt framställda redovisningshandlingar tillstäl­

les de lokala skattemyndigheterna. Den vidare bearbetningen där, t. ex. av­

räkning av preliminärt erlagd skatt mot slutlig skatt, ränteberäkningar och

summering av skattebeloppen sker emellertid med hjälp av enkla kontors­

maskiner.

Den nuvarande organisationen för folkbokföring och skatteuppbörd om­

fattar ca 2 800 fast anställda befattningshavare, vartill kommer extra befatt­

ningshavare motsvarande 3 000 biträdesmånader årligen. Av den fast an­

ställda personalen utgör drygt 2 000 biträdespersonal, varav mer än tre fjär­

dedelar är placerade hos de lokala skattemyndigheterna. Huvudparten av

personalen sysselsättes med redovisningsgöromål inom skatte- och uppbörds-

verksamheten och det är inom detta område som de avancerade kontorstek-

niska hjälpmedlen kan förväntas resultera i särskilt omfattande rationalise­

ringsvinster i form av kostnadsbesparande personalminskningar. Genom ra­

tionaliseringen skulle sålunda personal, som nu sysslar med rutingöromål,

friställas för mera kvalificerade arbetsuppgifter. En sådan rationalisering är

särskilt angelägen i nuvarande arbetsmarknadssituation. Av det anförda

framgår enligt min mening, att det även inom uppbördsområdet finns starka

motiv för en ökad mekanisering.

Nästan alla remissinstanser som yttrat sig över uppbördsorganisations-

kommitténs betänkande]! understryker behovet av ett utbyte av nuvarande

tekniska hjälpmedel inom folkbokförings- och uppbördsväsendet. Härvid har

man åberopat, förutom här tidigare anförda skäl, det förhållandet att nuva­

rande utrustning är starkt försliten.

Det är med tillfredsställelse jag konstaterar, att den allmänna uppslut­

ningen kring det förslag om långt gående mekanisering som framlagts i

dessa betänkanden nu ger statsmakterna underlag att fatta beslut om den

framtida organisationen inom berörda verksamhetsgrenar. Jag vill vidare

tillägga, alt ovissheten rörande denna organisation försvårat och i vissa

fall även förhindrat en långsiktig planering inom andra förvaltningsområ­

Kung!. Maj. ts proposition nr 32 år 1363

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

41

den. Som exempel härpå kan jag nämna, att frågan om en eventuell decen­

tralisering av uträkningen av arbetsgivaravgifter till den allmänna försäk­

ringen samt uträkning och utbetalning av folkpension och tilläggspension

i åtskilliga hänseenden påverkas av den organisatoriska och tekniska lös­

ning som väljes för folkbokföring och skatteuppbörd. Dessutom vill jag

peka på en annan faktor av betydelse i detta sammanhang. Det är naturligt,

att det mångåriga utredningsarbetet fört med sig en viss känsla av osäker­

het och ovisshet inför framtiden bland den personal som är sysselsatt inom

nuvarande organisation. Problem av denna art uppkommer så gott som

alltid vid rationaliseringsprojekt av betydelse. Det slutliga avgörandet i eu

sådan fråga måste alltid fattas utifrån en avvägning mellan kravet på en

effektivt och rationellt verkande förvaltningsapparat och hänsynen till de

anställdas berättigade intresse av säkerhet i anställningsförhållandena. Även

för länsstyrelsernas del har ovissheten om den framtida organisationen med­

fört olägenheter när det gällt att rekrytera och behålla personal inom folk­

bokförings- och uppbördsväsendet. Inte minst från dessa synpunkter anser

jag det angeläget att organisationen av folkbokföringsväsendet och skatte-

uppbörden nu fastlägges.

Av den tidigare redogörelsen har framgått att kommittén på grundval av

ett allsidigt utredningsmaterial och i samråd med kommittén för maskinell

databehandling föreslagit, att datamaskiner införes som hjälpmedel i folk­

bokförings- och uppbördsarbetet. Kommittén har också i sina betänkande!!

angivit grunddragen av ett sådant ADB-system. Huvudsakligen innebär syste­

met, att datamaskinerna skall användas för att löpande aktualisera i folk­

bokförings- och uppbördsväsendet ingående register samt framställa man­

tals-, fastighets-, taxerings- och debiteringslängder, debetsedlar å prelimi­

när och slutlig skatt in. m.

Under de senaste åren har datamaskiner i växande utsträckning kommit

att utnyttjas för administrativa arbetsuppgifter. Därmed har nya vägar öpp­

nats för eu rationalisering och effektivisering av detta arbetsfält. Den me­

kanisering och automatisering, som inom industriproduktionen varit en helt

naturlig företeelse och utgjort en allmänt accepterad grundval för fortgå­

ende produktivitetsvinster, kan genom datamaskinernas tillkomst numera

på motsvarande sätt realiseras inom kontorsområdet. De egenskaper hos

datamaskinerna som medfört en helt ny syn på kontorsarbetets rationali­

sering och effektivisering är maskinernas förmåga att automatiskt genom­

föra långa och komplexa arbetsprocesser. Genom att de däri ingående ope­

rationerna — beräkningar, tabcllslagningar, sorteringar, urval av vissa data

och informationer, ändringar i registreringen, utskrift av erhållna resul­

tat in. m. — utföres på elektronisk väg blir arbetshastigheten utomordent­

ligt hög i förhållande till manuellt arbete. Bearbetningen sker dessutom med

stor säkerhet, och datamaskinerna kan instrueras så alt felaktigheter inte

tillätes passera utan att de i lid uppmärksammas. Vad som förutom arbetshas-

ligheten skiljer dessa maskiner från konventionella kontorshjälpmedel är att

de slyrs av program, som steg för steg instruerar dem om hur eu given ar­

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

betsprocess i alla dess detaljer skall genomföras. Ett sådant program täcker

därvid alla de bearbetningsalternativ som kan uppkomma och har följakt­

ligen en helt likartad funktion som arbetsanvisningarna i en manuell kon­

tor srutin. En mera detaljerad redogörelse för maskinernas tekniska upp­

byggnad och deras arbetssätt har lämnats i det föregående (s. 14—16).

Datamaskinerna är en produkt av en ständigt fortgående teknisk utveck­

ling och bör därför ses som ett naturligt led i framåtskridandet. Mot bak­

grunden av vad som här sagts kan det ändock vara berättigat att påstå, att

dessa maskiner innebär något av en revolution på kontorsarbetets område.

De öppnar helt nya möjligheter till genomgripande rationaliseringsåtgärder

och effektivisering av administrationen. Det är med tillfredsställelse jag kon­

staterar, att olika statliga myndigheter insett detta och att statsförvaltningen

i flera fall varit föregångare inom landet när det gällt att utnyttja den nya

teknik som datamaskinerna erbjuder.

Kommittén för maskinell databehandling har i sitt betänkande (SOU 1962:

32) lämnat en utförlig beskrivning av de områden inom förvaltningen, där

ADB-tekniken användes i dag eller där denna teknik är möjlig och lämplig

i eu nära framtid. Av redogörelsen framgår, att det den 1 januari 1962 fanns

70 anläggningar i landet, varav 20 inom statsförvaltningen. I januari i år

uppskattades antalet anläggningar till 120, varav 26 inom statsförvaltningen

och tre hos kommunala myndigheter. Bland myndigheter inom den centra­

la statsförvaltningen som har datamaskiner installerade vill jag här nämna

järnvägsstyrelsen, statistiska centralbyrån, flygförvaltningen, riksförsäk­

ringsverket, domänstyrelsen och postbanken.

Inom statsförvaltningen har datamaskinerna alltså fått en vid spridning.

De har tagits i anspråk för de mest skiftande arbetsuppgifter, och resultaten

kan i stort sett sägas ha motsvarat de förväntningar man hyst inför över­

gången. ADB-metoden tillämpas sålunda för bl. a. omfattande och kompli­

cerade personal-, anslags- och förrådsredovisningsuppgifter. Bland dessa kan

särskilt nämnas löneuträkning för försvarsväsendets personal, registrering­

en av landets motorfordonsbestånd, anslagsredovisningen för försvarshuvud-

titeln, dispositionsbokföringen för de militära förvaltningarna, flygvapnets

förrädsredovisning samt behovsberäkningar inom armén och civilförsvaret.

Datatekniken har vidare tagits i anspråk inom det medicinska området, bl. a.

för registrering av cancerfall. Även inom det enskilda näringslivet är re­

gistrerings- och redovisningsområdet ett allmänt förekommande arbetsfält

för ADB-maskiner och deras användning är särskilt stor inom försäkrings­

branschen. När det gäller skattesidan finns erfarenheterna hos uppbördsver-

ket i Stockholm. Under två år har uppbördsverket använt ADB-tekniken för

uträkning av den slutliga skatten och för utskrift av slutskattesedlar. Resul­

tatet har betecknats som gott. Inom folkbokföringen har tekniken ännu inte

tillämpats men väl inom ett folkbokföringen närstående område, nämligen

1960 års folk- och bostadsräkning. Denna har genomförts med hjälp av

statistiska centralbyråns datamaskinanläggning. Även här är erfarenheter­

na goda. Förutom att datamaskinerna möjliggjort en mera djupgående sta­

43

tistisk bearbetning och en väsentligt utvidgad service till huvudkonsumen­

terna har publiceringen av resultaten kunnat ske ett k tre år tidigare i

jämförelse med föregående räkning, då konventionella maskiner användes.

Det förtjänar också framhållas, att man i Amerikas förenta stater sedan

lång tid tillbaka använder datamaskiner inom verksamhetsområden som är

likartade dem det nu gäller. Sålunda sker sedan 1957 registrering och ut­

betalning inom socialförsäkringen med hjälp av datamaskiner. Det gäller

där central registrering av en mycket ansenlig datavolym omfattande inte

mindre än ca 135 milj. personer. Vissa delstater har även använt denna tek­

nik i sitt arbete med uträkning och uppbörd av skatter och andra avgifter.

Vad gäller det federala skatteväsendet håller detsamma på att f. n. byggas

ut med en central datamaskinanläggning och nio regionala mindre datama­

skinanläggningar.

De automatiska datamaskinerna torde ha passerat försöksstadiet och är

numera en realitet inom administrationens område. Hittills gjorda erfaren­

heter samt nu skönjbara utvecklingstendenser såväl inom som utom landet

ger stöd för en sådan bedömning. Det är därför naturligt, att man för ra­

tionalisering av folkbokförings- och uppbördsområdet föreslagit ADB-ma-

skiner som mest lämpade tekniska hjälpmedel. De undersökningar och ut­

redningar som i samråd med kommittén för maskinell databehandling före­

tagits av dåvarande statens organisationsnämnd och nu senast av uppbörds-

organisationskommittén visar, att dessa maskiner med fördel skulle kunna

användas inom folkbokförings- och uppbördsväsendet. De erfarenheter av

datamaskindrift som föreligger beträffande dessa båda speciella områden

bestyrker de slutsatser utredningarna kommit till. Så gott som alla remiss­

instanser, däribland matematikmaskinnämnden som representerar den tek­

niska sakkunskapen på detta område, delar uppfattningen om maskinernas

användbarhet och lämplighet för här berörda förvaltningsgrenar.

För egen del vill jag sammanfatta mina synpunkter på frågan om mo­

dernisering av folkbokförings- och uppbördsväsendet sålunda. Genom data­

maskinerna har erhållits ett utomordentligt tekniskt hjälpmedel för de re-

gistreringsuppgifter in. m. som framställcs inom folkbokföringen. Något al­

ternativt hjälpmedel som i dag och för överblickbar framtid kan mäta sig

med dessa maskiner i fråga om effektivitet och mångsidighet i användning­

en finns inte. Maskinerna skapar förutsättningar för eu effektivisering av

själva folkbokföringen. Behovet härav har jag tidigare utförligt motiverat.

Vidare erbjuder de goda möjligheter att inom ramen för den ordinarie folk­

bok föringsverksamheten — och som en biprodukt av denna verksamhet —

taga fram underlag för statistikproduktionen och andra data, som är nödvän­

diga för verksamheten på skilda områden i samhället. Inom uppbördsvä-

sendet befrias de lokala skattemyndigheterna från omfattande rutinuppgif­

ter. Genom att utnyttja datamaskiner kan man erhålla avsevärda rationali­

seringsvinster även i form av personalbesparingar och kostnadsminskning­

ar. Kommittén har uppskattat personalminskningen till 600 å 800 personer

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1!)63

44

Kungl. Maj. ts proposition nr 32 år 1963

hos de lokala skattemyndigheterna och den årliga rationaliseringsvinsten

till 5 å 10 milj. kr. Med hänvisning till vad här anförts förordar jag, att

principbeslut nu fattas om övergång till automatisk databehandling inom

folkbokförings- och uppbördsverksamheten. Kommitténs förslag till ut­

formning av ADB-systemet kan jag ävenledes i huvudsak godtaga. Jag för­

utsätter dock, att de erinringar som framförts vid remissbehandlingen rö­

rande olika detaljer i systemutformningen beaktas i det fortsatta utrednings­

arbetet och att samråd sker med de myndigheter och organ vilkas verksam­

het kan komma att beröras av den föreslagna omläggningen.

Frågan om lokaliseringen av den för ADB-systemet erforderliga maskin­

utrustningen har tilldragit sig särskilt stort intresse. Som jag tidigare fram­

hållit föreslog kommittén i sitt principbetänkande inrättande av eu till

riksskattenämnden anknuten central datamaskinanläggning, där bear­

betning och framställning av längder och debetsedlar in. in. för hela ri­

ket skulle ske. Länsstyrelserna skulle förses med erforderlig utrustning

för framställning av hålkort, vilka för bearbetning skulle sändas till riks­

skattenämnden. Som alternativ till det sålunda föreslagna rikssystemet

redovisades även summariskt två andra lösningar, innebärande den ena

att i princip varje länsstyrelse skulle utrustas med en datamaskinanlägg­

ning (länssystem) och den andra att endast ett begränsat antal länsstyrel­

ser skulle erhålla sådana anläggningar (regionsystem). Kommittén för­

ordade rikssystemet, då detta ur kostnadssynpunkt ställde sig inte oväsent­

ligt förmånligare än de övriga. Mot en årlig driftskostnad av drygt 61 milj.

kr. i nuvarande system svarade enligt kommitténs beräkningar en årskost­

nad av ca Öl milj. kr. i ett rikssystem och ca 56 milj. kr. i ett länssystem.

Förslaget att samla datamaskinulrustningen i en riksanläggning kritise­

rades hårt av åtskilliga remissinstanser, främst länsstyrelserna. De ansåg det

olämpligt och riskabelt att sända material av olika slag mellan länsstyrel­

serna och det centrala maskinorganet liksom att de i sitt löpande arbete

skulle bli beroende av central bearbetning. Vidare framhölls att det allmänt

sett skulle vara en fördel för länsstyrelserna att disponera över en egen da­

tamaskinanläggning. Även om, såsom kommittén gjort gällande, anskaff­

nings- och driftskostnaderna skulle bli högre i länssystemet än i rikssyste­

met, uppvägde enligt remissinstanserna länssystemets fördelar mer än väl

nackdelen av de högre kostnaderna. Också ur totalförsvarets synpunkt an­

sågs en central anläggning mindre lämplig.

Mot bakgrund av den kritik som från remissinstansernas sida riktades

mot kommitténs förslag till rikssystem erhöll kommittén Kungl. Maj :ts upp­

drag att utarbeta förslag till ett i viss mån modifierat länssystem. Det med

anledning härav utarbetade förslaget, vilket redovisats i kommitténs andra

betänkande, innebär att tjugo län, inklusive Stockholms stad, skall förses

med datamaskiner och viss utrustning för stansning av hålkort. Övriga fem

län, nämligen Uppsala, Gotlands, Blekinge, Hallands och Jämtlands län, ut­

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1963

45

rustas med endast den stansutrustning som erfordras för framställning av

hålkort, vilka skall sändas till närbeläget län för bearbetning. Anledningen

härtill är den genomsnittligt låga beläggning som skulle uppkomma på

maskinerna i dessa län. Kommittén understryker dock, att ifrågavarande

län, om arbetsuppgifterna ökar i framtiden, kan utrustas med datamaski­

ner. Nästan alla remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran för­

slaget att datamaskinerna skall placeras ute i länen.

Mot kommitténs i betänkandena redovisade kostnadsberäkningar har från

en del remissinstansers sida riktats den kritiken, att kommittén belastat

folkbokförings- och uppbördsverksamheten med hela kostnaden för anlägg­

ningarnas drift, oaktat man kunde ha anledning räkna med att datama­

skinanläggningarna i ett länssystem skulle komma att utnyttjas även för

andra arbetsuppgifter. Länssystemet skulle därigenom kunna ställa sig ur

ekonomisk synpunkt mera fördelaktigt än vad kommittén räknat med. Här­

emot kan dock, som kommittén också påpekat, invändas att man i dag inte

med säkerhet vet hur mycket tid i maskinanläggningarna som blir tillgäng­

lig för andra arbetsuppgifter än folkbokföring och uppbörd. Inte heller vet

man vilka dessa andra arbetsuppgifter kan bli eller vilka inkomster de

skulle ge. Jag vill här också framhålla, att beläggningen på maskinerna be­

räknas komma att variera starkt under olika tider på året med vissa mar­

kerade toppbelastningsperioder. Detta kan medföra en viss begränsning när

det gäller möjligheten att utnyttja anläggningarna för andra arbetsupp­

gifter. Jag delar alltså kommitténs uppfattning, att det i dagens läge sak­

nas förutsättningar att göra någon uppskattning av storleken av de inkoms­

ter som eventuellt skulle kunna tillföras statsverket genom serviceverksam­

het hos maskinanläggningarna.

Valet mellan ett rikssystem och ett länssystem är en komplicerad fråga.

Båda systemen har sina bestämda fördelar och nackdelar. Betraktar man

problemet från snävt ekonomisk synpunkt råder det ingen tvekan om att

rikssystemet ställer sig fördelaktigare för den närmaste framtiden. Det för­

håller sig vidare så, att rikssystemet ger något större möjligheter att tillvara­

taga framstegen på det maskintekniska området. Mot detta får å andra si­

dan ställas de nackdelar som ligger i att länsstyrelserna i sitt löpande arbete

blir beroende av riksanläggningen och de transporter av material denna or­

ganisation ger upphov till. Remissinstanserna har också, som jag tidigare

berört, överlag förordat länssystemet och därvid åberopat den större smidig­

het länsanläggningarna skulle ge i det dagliga arbetet. Vidare har de betonat

det värde för framtiden som ligger i att erhålla en statlig dataorganisation i

länen. Även beredskapssynpunkter har åberopats. En bidragande orsak till

det negativa mottagandet som förslaget om ett centralsystem mött är oviljan

mot varje form av centralisering av eu nu decentraliserad verksamhet. För

min del kan jag i många avseenden instämma i den kritik som riktats mot

rikssystemet. Redan införandet av eu helt ny teknik för med sig organisa­

toriska och arbetstekniska problem för de berörda myndigheterna. Man bör

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1063

vid övergången därför undvika åtgärder som medför onödiga störningar i

arbetsrutinerna. Den centrala bearbetning och den transport av material

mellan berörda organ som rikssystemet bygger på kan vara ett sådant stör­

ningsmoment. Även nuvarande decentraliseringssträvanden inom förvaltning­

en talar för ett länssystem. Till detta kommer att jag i likhet med remissin­

stanserna bedömer det som framsynt att utrusta länen med egna datama­

skinanläggningar. Det är min övertygelse att dessa i en inte alltför avlägsen

framtid kommer att beläggas med åtskilliga statliga och kommunala upp­

gifter. I detta sammanhang må erinras om den pågående utredningen om

den statliga länsförvaltningens ordnande, vars förslag, oavsett vilken orga­

nisationsform som väljes, kan beräknas medföra en sådan rationalisering

och intensifiering av verksamheten på länsplanet att behov av att anlita

datamaskiner säkerligen uppkommer. Jag vill understryka betydelsen av att

planeringen för anläggningarnas användning för dylika och ytterligare and­

ra uppgifter kommer i gång så snart som möjligt.

Jag anser mig således — oaktat rationaliseringsvinsten åtminstone för

den närmaste framtiden skulle bli större i rikssystemet — böra tillstyrka eu

organisation med datamaskiner i princip enligt länssystemet. Att såsom föror­

dats av några remissinstanser ha ett regionalt system med datamaskiner en­

dast hos ett begränsat antal län anser jag inte böra komma ifråga då nack­

delarna i en sådan organisation blir i stort sett desamma som i ett riks­

system.

Kommittén har, som jag nyss berört, föreslagit en viss, mindre begräns­

ning av antalet maskinanläggningar. Förslaget överensstämmer med vad

som förutsattes i de hösten 1961 meddelade direktiven. I dessa framhölls,

att en samordning av databehandlingen mellan län med litet befolknings­

underlag borde övervägas. De fem län som enligt kommitténs förslag inte

nu skall erhålla någon datamaskinanläggning har en folkmängd av högst om­

kring 170 000 personer. Av de ifrågavarande länen föreslås att Uppsala län

(ca 170 000 invånare) betjänas av datamaskinanläggningen för Västman­

lands län (ca 235 000 invånare), Gotlands län (ca 54 000 invånare) av an­

läggningen för Stockholms län (ca 487 000 invånare), Blekinge län (ca

145 000 invånare) av anläggningen för Kronobergs län (ca 159 000 invåna­

re), Hallands län (ca 171 000 invånare) av anläggningen för Jönköpings län

(ca 286 000 invånare) och Jämtlands län (ca 138 000 invånare) av anlägg­

ningen för Västernorrlands län (ca 283 000 invånare). Detta betyder att av

samtliga de sex län, vilka f. n. har eller vid årsskiftet 1970/71 kan beräknas

uppnå en folkmängd om högst 200 000 personer, fem län utrustas med

endast stansutrustning. Det sjätte länet (Kronobergs län) erhåller en data­

maskinanläggning som skall betjäna även annat län med lågt befolkningstal

(Blekinge län). Om samtliga län utom Gotlands län försågs med egen data­

maskinanläggning, skulle driftskostnaderna öka med totalt ca 1,5 milj. kr.

Enligt kommitténs mening är det inte ekonomiskt motiverat att belasta sy­

stemet med en sådan kostnad, då den genomsnittliga beläggningen på de

minsta anläggningarna skulle bli förhållandevis låg.

Frågan om begränsningen av antalet datamaskiner har närmare behand­

lats endast av de fem berörda länsstyrelserna. Länsstyrelsen i Gotlands län

tillstyrker för sin del förslaget. Övriga fyra länsstyrelser däremot motsätter

sig detsamma. Från dessa länsstyrelsers sida hävdas, att kostnadsfördyring-

en om ca 1,5 milj. kr. per år är så obetydlig att den inte bör spela någon av­

görande roll i förevarande sammanhang.

Enligt min mening skulle det i och för sig medföra vissa fördelar om samt­

liga länsstyrelser kunde få egna datamaskiner. De skulle därigenom erhålla

samma organisatoriska struktur och ges samma möjligheter att tjäna som

serviceanläggningar åt myndigheter och enskilda inom länet. Som jag tidi­

gare berört råder det emellertid f. n. oklarhet rörande omfattningen av den

serviceverksamhet som kan komma att åvila datamaskinanläggningarna. Vi­

dare vill jag erinra om att Kungl. Maj:t i dagarna bemyndigat chefen för in­

rikesdepartementet att tillkalla en sakkunnig för utredning om ändrad läns­

indelning. Utan att på något sätt föregripa denna utrednings överväganden

torde man få förutsätta att den kommer att utmynna i förslag om mindre

antal län än f. n. Genomföres ett dylikt förslag torde underlag komma att

finnas för en anläggning i varje län. Med hänsyn till vad nu anförts synes

det motiverat att icke f. n. taga definitiv ställning till antalet anläggningar.

Då enbart verksamheten för folkbokföring och skatter inte motiverar an­

skaffning av datamaskiner i de minsta länen, saknas enligt min mening nu

underlag för ett beslut som tillmötesgår berörda länsstyrelsers önskemål. Jag

kan för dagen inte förorda principbeslut om anskaffning av datamaskinut­

rustning för samtliga län. Frågan torde automatiskt få sin lösning i sam­

band med en länsindelningsrevision.

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

47

V. KOMMITTÉNS ORGANISATIONS FÖR SLAG M. M.

JÄMTE YTTRANDEN

1. Länsanläggningarnas administration

Kommitténs andra betänkande

Efter att ha erinrat om det organisationsförslag som redovisats i princip­

betänkandet framhåller kommittén i sitt andra betänkande, att de maski­

nella hjälpmedel som användes i nuvarande system — såsom torde framgå

av den tidigare lämnade redogörelsen — är placerade hos olika organ inom

länet, nämligen hos länsstyrelsen, poslens skatteavdelning och de lokala

48

skattemyndigheterna. Hjälpmedlen är av helt olika art och utnyttjas obero­

ende av varandra inom skilda avsnitt av arbetsprocessen. Genom ADB-syste-

met öppnas möjligheter till en vidgad integrering i databehandlingen. De

olika inom systemet förekommande maskinerna samverkar med varandra

på ett sätt, som saknar motsvarighet i nuvarande system.

Kommittén anser, att av praktiska skäl och ur effektivitetssynpunkt den

inom länen placerade maskinutrustningen — datamaskinerna och stansut­

rustningen — bör vara så samlad som möjligt och placerad i nära anslutning'

till de lokaler, där mottagning, registrering och förgranskning sker av in­

kommande material. Kommittén finner det naturligt att, så länge verksam­

heten på länsanläggningarna helt domineras av arbetsuppgifter inom läns­

styrelseorganisationen, anläggningarna organisatoriskt knytes till länssty­

relsen. Att, såsom några remissinstanser ifrågasatt, placera länsanläggning­

arna fristående från länsstyrelseorganisationen anser kommittén inte vara

ändamålsenligt.

Kommittén föreslår därför, att maskinutrustningen placeras hos länssty­

relserna och att den för driften erforderliga personalen inlemmas i läns­

styrelseorganisationen. Kommittén erinrar i anslutning därtill, att den haft

samråd med länsförvaltningsutredningen rörande denna fråga. Länsför-

valtningsutredningen hade därvid hävdat, att det rent allmänt sett syn­

tes angeläget att i största möjliga utsträckning reducera antalet länsorgan

inom olika verksamhetsområden. En splittring av ADB-verksamheten inom

länen skulle verka i motsatt riktning och kunde befaras leda till olägenhe­

ter vid strävandena att sammanföra olika fristående länsorgan med länssty­

relsen eller att i vax-je fall bättre än nu samordna deras verksamhet med

länsstyrelsens. Ur de synpunkter nämnda utredning hade att företräda, hade

den förklarat sig kunna biträda kommitténs förslag.

I den framtida organisationen kommer enligt kommittén länsstyrelsen att

vara utrustad med datamaskiner i stället för adresseringsmaskiner. De sist­

nämnda är placerade inom uppbördssektionens folkbokföringsdetalj. Arbets­

uppgifterna kommer inom den nya organisationen att spänna över ett väsent­

ligt mera vidsträckt fält än i nuvarande organisation. Benämningen folkbok­

föringsdetalj anser kommittén därför inte vara lämplig i fortsättningen.

Kommittén föreslår, att den underavdelning inom länsstyrelsen, där den för

ADB-systemet erforderliga maskinutrustningen placeras, benämnes länssty­

relsens datakontor.

Som tidigare berörts avses länens maskinanläggningar vara av två typer,

dels fullständiga anläggningar med såväl datamaskiner som maskiner för

stansning, dels anläggningar med enbart stansutrustning. Vissa av de först­

nämnda anläggningarna skall utnyttjas för att åt de senare utföra det egent­

liga ADB-arbetet, främst aktualisering av bandregister, beräknings- och ut-

skriftsarbeten. Beredningsarbetet, handhavandet av erforderliga kortregister,

distribution av längder och avier m. m. skall däremot alltid ombesörjas av

vederbörande länsstyrelse.

Efter att ha lämnat en redogörelse för hur arbetsuppgifterna inom ett data­

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

49

kontor kommer att vara fördelade på vissa huvudgrupper framhåller kom­

mittén, att datakontoren i län med datamaskinanläggning kommer att få

kvantitativt mycket omfattande arbetsuppgifter. I ett län av genoinsnitts-

storlek beräknas för datakontoret erfordras ca 25 personer, vilket jämfört

med nuvarande folkbokföringsdetalj innebär en fördubbling.

Till datakontorets arbete kommer även att höra att ge uppgiftslämnarna

— pastorsämbeten, lokala skattemyndigheter, allmänna försäkringskassor,

taxeringsnämnder m. fl. —- de råd och anvisningar som erfordras för att

utväxlingen av uppgiftsmaterial skall ske på föreskrivet sätt. Hur ADB-

verksamheten ifråga skötes inom datakontoret i ett län kan i vissa lägen

ha betydelse för motsvarande verksamhet i annat län till följd av det inom

folkbokföringen och skatteuppbörden förekommande datautbytet länen

emellan.

Kommittén nämner, att säkerheten i systemet och bästa ekonomiska ut­

nyttjande av datamaskinparken kräver omsorgsfull arbetsplanering och god

arbetsdisciplin. Även om en hel del av planeringsarbetet kommer att ske

centralt för hela riket, återstår dock mycket som måste överlåtas på data-

kontoren att själva ombesörja. Här nämnes bl. a. samverkan med andra i

ADB-arbetet engagerade organ inom länet.

Arbetet inom datakontoren kommer, framhåller kommittén, uppenbarli­

gen att ha en annan inriktning än arbetet inom länsstyrelsen i övrigt. Inom

datakontoren kommer sålunda inte att i princip ske någon direkt handlägg­

ning av ärenden. Verksamheten blir huvudsakligen inriktad på servicearbete.

Med den maskinella utrustningen skall utföras beräknings- och skrivarbete,

men beslut skall inte fattas i materiella frågor.

Med hänsyn till arten och omfattningen av de arbetsuppgifter som kom­

mer att åvila datakontor i län med datamaskinanläggning föreslår kommit­

tén, att sådant datakontor skall utgöra en särskild sektion inom landskonto­

ret. Sektionschefen skall närmast under landskamreraren vara ansvarig för

den maskinella driften. Han skall bära ansvaret för att arbetet utföres i en­

lighet med de direktiv som meddelas från centralorganet och att resultatet

av arbetet, d. v. s. de maskinellt framställda produkterna, redovisas på sätt

och inom tider som är föreskrivna. På sektionschefen skall ankomma att

beträffande eventuella nya ADB-projekt verkställa förberedande undersök­

ningar samt därefter vidarebefordra frågan till centralorganet för avgö­

rande. Sektionschefen måste vara väl insatt i ADB-tekniken. Han bör emel­

lertid också ha god kännedom inte bara om folkbokförings-, taxerings- och

uppbördsarbetet utan även om länsstyrelsearbetet i övrigt. I län med data­

maskinanläggning anses chefen för länsstyrelsens datakontor, med för­

slagsvis tjänstetiteln byrådirektör, böra placeras i samma lönegrad som

chefen för uppbördssektionen.

Vad beträffar datakontoren i län utan datamaskinanläggning ifrågasätter

kommittén om de skall utgöra särskilda sektioner. Arbetsuppgifterna är vis­

serligen enligt kommitténs mening även här av kvalificerad art, men de är

inte lika omfattande och av sådan natur att de kräver samma ingående kän-

1 llihang till riksdagens protokoll 1903. t samt. Nr 32

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1963

nedom om ADB-tekniken som när det gäller län med fullständig datamaskin-

utrustning. Kravet på arbetsplanering och arbetsledning är här inte lika stort.

Kommittén anser därför, att åtminstone till en början och till dess man fått

en viss erfarenhet av det nya systemet, datakontoret i dessa län bör utgöra

en särskild detalj inom uppbördssektionen med en förste landskanslist (i Got­

lands län en landskanslist) som arbetsledare.

Kommittén erinrar även om att städerna Stockholm, Göteborg och Malmö

för närvarande intager en viss särställning när det gäller folkbokförings- och

uppbördsverksamheten. Hur frågan om dessa städers inordnande i länssyste-

met skall lösas blir enligt kommittén i mycket beroende av de ställningsta­

ganden som kan komma att ske i frågan om ett eventuellt förstatligande av

uppbördsverken i städer med egen uppbördsförvaltning. Kommittén anser för

sin del att det inte kan vara rationellt att låta vederbörande lokala skatte­

myndighet i dessa städer ombesörja stansningsarbetet och att databehand­

lingsarbetet i övrigt skall utföras på länsstyrelsens (överståthållarämbetets)

datamaskinanläggning.

Yttranden

Kommitténs förslag rörande maskinutrustningens placering

tillstyrkes eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser, däribland

samtliga länsstyrelser, riksskattenämnden och centrala uppbördsnämnden.

Överståthållarämbetet finner det sålunda naturligt, att datamaskinerna

placeras i omedelbar anknytning till länsstyrelseorganisationen, enär den

maskinella verksamheten främst tar sikte på arbetsuppgifter just inom den­

na organisation. Mot denna bakgrund skulle det enligt ämbetet vara mindre

ändamålsenligt att inom varje län tillskapa en fristående datamaskinan­

läggning. Liknande uttalanden göres av länsstyrelserna i Stockholms län

och Södermanlands län. I anslutning härtill understryker sistnämnda läns­

styrelse angelägenheten av att inom länen placerad maskinutrustning blir

så samlad som möjligt. Länsstyrelsen tillägger att, med tanke på det nära

samband, som i flera hänseenden säkerligen kommer att visa sig föreligga

mellan uppbördssektionen i ett länssystem och det föreslagna datakontoret,

det likaledes är angeläget, att dessa sektioners lokaler om möjligt förlägges

i nära anslutning till varandra. Genom datakontorets inlemmande i läns­

styrelsen skapas enligt länsstyrelsen i Östergötlands län förutsättningar för

en god samordning av dess arbetsuppgifter med verksamheten hos de or­

gan som det skall betjäna.

En viss tveksamhet uttalas däremot av Statstjänstemännens riksförbund

och Svenska arbetsgivareföreningen, som ställer sig kritiska till förslaget

om en inordning av datakontoren i länsorganisationen.

1961 års storstadsutredning framhåller, att vissa av de av kommittén fram­

lagda förslagen uppenbarligen kan komma att påverkas av de resultat som

utredningen kommer att redovisa beträffande Stockholms-regionen.

Den av kommittén föreslagna organisationen av datakon­

toren har i huvudsak tillstyrkts eller lämnats utan erinran av de flesta

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1963

51

remissinstanserna, däribland statistiska centralbyrån, flertalet länsstyrelser,

Riksförbundet Landsbygdens folk och domkapitlet i Karlstads stift.

Några länsstyrelser, däribland länsstyrelsen i Malmöhus län, ställer sig

dock tveksamma eller negativa till förslaget i denna del och förordar för sin

del, att datakontoret, liksom nu är fallet beträffande folkbokföringsdetaljen,

ingår i uppbördssektionen.

I flera remissyttranden har berörts vissa personal- och lönefrå­

gor. Angelägenheten av en tillfredsställande lönesättning för befattningar­

na vid datakontoren betonas sålunda bl. a. av överståthållarämbetet samt

av länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Gotlands, Skaraborgs och Värm­

lands län. Statistiska centralbyrån uttalar därjämte, att datakontoren kom­

mer att bli ganska olika med avseende å storlek och därmed även i fråga

om administrationsproblemens omfattning och svårighetsgrad samt i fråga

om den arbetsledande personalens ansvar. En differentiering av lönesätt­

ningen förtjänar därför att komma under övervägande, inte endast i fråga

om sektionschefsbefattningen utan även när det gäller arbetsledarposten.

I några yttranden understrykes angelägenheten av att den av kommittén

i principbetänkandet föreslagna särskilda delegationen för handläggning av

personalfrågor snarast kommer till stånd. Några länsstyrelser, däribland

länsstyrelserna i Stockholms och Västernorrlands län, betonar vikten av att

utbildnings- och informationsverksamheten beaktas. 2

2. Den centrala organisationen

Kommitténs principbetänkande

I principbetänkandet erinrar kommittén om att den nuvarande folkbok­

förings- och uppbördsverksamheten ledes och övervakas av centrala organ,

vilka bl. a. har att utfärda tillämpningsföreskrifter samt att meddela råd och

anvisningar rörande den ifrågavarande verksamheten. Kommittén nämner

sålunda riksbyrån för folkbokföringen, generalpoststyrelsens skattekontor,

riksräkenskapsverket (numera riksrevisionsverket), centrala uppbörds-

nämnden och riksskattenämnden. Vidare framhålles, att det även i ADB-

systemet erfordras central tillsyn och ledning. Den omständigheten att all

bearbetning av data, såsom föreslagits i principbetänkandet, skall ske inom

en central anläggning, förutsätter inte bara att en mycket omsorgsfull plan­

läggning sker av arbetet inom denna, utan också att noggranna planer upp­

rättas till ledning för den samverkan som skall äga rum mellan bl. a. länssty­

relserna och den centrala anläggningen. Liksom i nuvarande organisation

behövs en från centralt håll utövad tillsyn över länens maskinutrustning.

Kommittén framhåller fördelen av att tillsyn och ledning utövas från alle­

nast ett håll. De avsedda centrala funktionerna, som nu är uppdelade på

bl. a. riksbyrån för folkbokföringen, generalpoststyrelsens skattekontor och

centrala uppbördsnämnden, anses därför böra sammanföras till ett för folk­

bokföring och uppbörd gemensamt centralt organ.

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1963

De centrala tillsynsfunktionerna finner kommittén bli av den art och om­

fattning att de i och för sig kan fullgöras inom en självständig administra­

tiv enhet. Med hänsyn till det starka sambandet mellan beskattningsväsende»

samt folkbokföringen och skatteuppbörden förordas dock att det för beskatt-

ningsväsendet centrala organet, riksskattenämnden, skall utgöra central­

organ även för folkbokföring och uppbörd. Nämnden bör därför byggas ut,

speciellt när det gäller nämndens kansli.

Kommittén redovisar i principbetänkandet ett förhållandevis detaljerat

förslag till organisation för riksskattenämnden. Enligt detta skall till riks­

skattenämnden — utbyggd med en tredje avdelning — överföras de arbets­

uppgifter som nu åvilar riksbyrån för folkbokföringen, generalpoststyrel­

sens skattekontor och centrala uppbördsnämnden. Den tredje avdelningen,

vilken skulle övertaga de arbetsuppgifter som nu ankommer på centrala upp­

bördsnämnden, avses skola bestå av riksskattenämndens ordförande och yt­

terligare sex ledamöter. Av dessa skall en förordnas till vice ordförande, en

äga särskild insikt och erfarenhet i folkbokföringsfrågor, en äga särskild

insikt och erfarenhet i uppbördsfrågor samt tre vara i arbetsförhållanden

erfarna och kunniga. Enligt kommitténs mening är det påkallat att en sär­

skilt i kyrkobokföringsfrågor väl förfaren person, t. ex. en kyrkobokförings-

inspektör, blir ledamot i nämnden. Det ifrågasättes, om det inte kan finnas

skäl att i nämnden ha — förutom två ledamöter representerande Svenska

arbetsgivareföreningen respektive Landsorganisationen — även en represen­

tant för tjänstemannasidan på arbetstagarområdet. Hinder anses inte möta

att till ledamot eller suppleant på tredje avdelningen utse någon som är leda­

mot eller suppleant på annan avdelning inom nämnden.

Kommittén behandlar därefter frågan om bl. a. ordförandeskapet i riks­

skattenämnden. Efter att ha framhållit att den nya riksskattenämndens

verksamhet kommer att bli synnerligen omfattande, uttalar kommittén att

nämndens ordförande utan tvekan kommer att få ägna en avsevärd del av

sin arbetstid åt ordförandeskapet på de tre avdelningarna och det därmed

förenade arbetet. Nämndens ordförande bör regelmässigt fungera som ordfö­

rande på samtliga tre avdelningar. Därigenom erhålles garantier för den

fullständiga samordning som utgör ett av de starkaste skälen för att sam­

la alla arbetsuppgifter hos ett organ. De rent administrativa arbetsupp­

gifter som kommer att åvila ordföranden i hans egenskap av chef för ett

centralt verk blir betydande.

En naturlig följd blir, anser kommittén, att nämndens ordförande skali

vara heltidsanställd. Hans tid kommer att till väsentlig del tagas i anspråk

för handläggningen av nämndärendena. Övriga ärenden blir uppenbarligen

till antalet mycket betydande och av starkt skiftande art. Enär det inte

synes finnas någon möjlighet för riksskattenämndens ordförande att själv

leda arbetet inom kansliet och att ansvara för detta -— även om beslutande­

rätten i viss utsträckning kan delegeras till cheferna på respektive byråer

— anser kommittén det vara ofrånkomligt att huvudparten av detta arbete

avlastas honom. Den erforderliga avlastningen anser kommittén böra åstad-

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

53

kominas genom att en särskild befattning som chel' för kansliet inrättas.

Kommittén finner att denne, i likhet med nämndens ordförande, bör vara

lagfaren. Han bör äga särskild insikt i folkbokförings- och uppbördsfrågor.

Chefens för kansliet arbetsuppgifter bör enligt kommitténs mening i första

hand vara inriktade på de ärenden som avser folkbokföring och uppbörd

samt databehandlingen.

Personalen inom kansliet beräknas komina att uppgå till drygt 150 per­

soner, varav 1 överdirektör eller kanslichef samt 5 byråchefer. Kommitténs

förslag härvid bygger dock på förutsättningen att en central datamaskin­

anläggning skulle anknytas till nämnden. Det framhålles dock, att ca en

tredjedel av dessa tjänster har sin motsvarighet i nuvarande organisation

inom riksskattenämnden, statistiska centralbyrån och generalpoststyrelsens

skattekontor, ökningen som så gott som helt faller på den byrå som hand­

har datamaskinutrustningen bör ses mot bakgrund av det avsevärt minskade

personalbehovet hos lokala och regionala organ.

1 betänkandet har också lämnats en översiktlig redogörelse för den tänkta

beslutsfördelningen inom den utbyggda riksskattenämnden.

I anslutning till sina överväganden rörande riksskattenämndens organisa­

tion och verksamhet berör kommittén frågan om att till riksskattenämnden

överföra ytterligare en del arbetsuppgifter, som nu ankommer på andra

organ. Kommittén erinrar sålunda om att frågan om att tillskapa en topp-

organisation för den del av beskattningsväsendet som avser den direkta be­

skattningen under senare år diskuterats mycket ingående. I olika betän-

kanden och till riksdagen avgivna propositioner har lämnats utförliga redo­

görelser för framlagda förslag och i anledning av dessa gjorda ställnings­

taganden. Senast aktualiserades frågan av 1958 års riksdagsrevisorer, vilka

för sin del ansett att ett av 1955 års taxeringssakkunniga på sin tid avgivet

förslag (SOU 1955:51) om tillskapandet av en central myndighet — en

riksskattestyrelse — för nu ifrågavarande ändamål på nytt borde prövas.

Enligt revisorernas mening gick emellertid nämnda förslag om samman­

slagning av riksskattenämnden, centrala uppbördsnämnden och kupong-

skattenämnden knappast tillräckligt långt. Det ifrågasattes, huruvida det

inte i fortsättningen borde ankomma på det nya organet att också utfärda

anvisningar in. in. som rörde uppbördsförfarandet och som det enligt före­

skrifter i särskilda författningar ålåg dåvarande riksräkenskapsverket att

lämna. Skäl kunde anföras för att inordna även sjömansskattenämnden

och sjömansskattekontoret. Enligt revisorernas mening borde uppbörds-

organisationskommittén vid fullgörandet av sitt utredningsuppdrag pröva

de organisatoriska frågorna i beaktande av vad revisorerna anfört rörande

önskvärdheten av eu närmare samordning av de centrala organen för den

direkta beskattningen.

Förklaringar i ämnet avgavs av närmast berörda myndigheter samt stats­

kontoret, statens organisationsnämnd, överståthållarämbetel och ett antal

länsstyrelser.

Kommittén erinrar om att statsutskottet i sitt utlåtande nr 1959: 87 an­

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

förde att, då utskottet förutsatte att uppbördsorganisationskommittén kom-

ine att närmare pröva de av revisorerna i förevarande sammanhang aktuali­

serade organisationsproblemen, utskottet begränsade sig till att för riks­

dagen omförmäla vad i ärendet förevarit.

För sin del anser kommittén, att den på riksrevisionsverket ankomman­

de uppgiften att utfärda anvisningar m. in. som rör uppbördsförfarandet

betydligt mera hänger samman med ämbetsverkets åligganden som revi­

sions- och kontrollorgan än med den verksamhet som utövas av riksskatte­

nämnden. En övergång till ADB-system medför härvidlag ingen ändring..

Vad beträffar de arbetsuppgifter, som åvilar sjömansskattenämnden och

sjömansskattekontoret, är de, framhåller kommittén, huvudsakligen av den

art som i allmänhet tillkommer lokala och regionala organ på beskattnings-

väsendets område. Sjömansskattenämnden motsvarar i mycket en vanlig be-

skattningsnämnd. Arbetsuppgifterna är sådana, att de av praktiska skäl bör

handläggas på ett håll. Därav följer emellertid inte, uttalar kommittén, att

de också lämpligen bör handläggas inom det centrala organ, vars huvudupp­

gift är att genom rådgivande och vägledande verksamhet främja en riktig

och enhetlig tillämpning av vissa skatteförfattningar och att meddela för­

handsbesked i taxeringsfrågor. Sjömansskattenämnden som sådan, med re­

presentanter från sjöfartsnäringen, skulle uppenbarligen behöva bibehållas

i den formen att ytterligare en avdelning med vice ordförande bildades inom

riksskattenämnden. Därtill kommer, att åtskilligt talar för att såväl konto­

ret som nämnden även i fortsättningen bör vara förlagt till Göteborg. Lik­

nande argument anser kommittén kunna anföras mot att med riksskatte­

nämnden införliva kupongskattenämnden och kupongskattekontoret.

Några besparingar för det allmänna skulle enligt kommitténs uppfattning

inte vinnas genom de ifrågasatta sammanslagningarna. Då några bärande

skäl för sammanslagning sålunda inte framförts, men däremot skäl mot en

sådan föreligger, föreslår kommittén att någon ändring inte göres på dessa

punkter.

Reservation

Mot majoritetens förslag i vad avser riksskattenämndens organisation har

en ledamot1 av kommittén reserverat sig. Reservanten anser bl. a. att central­

organet bör organiseras som ett ämbetsverk, benämnt riksskatteverket eller

riksskattestyrelsen, med verkschef och verksstyrelse, under det att nämnd-

ärendena bör samlas hos en nämnd, riksskattenämnden, med verkschefen

som självskriven ordförande.

Yttranden

Kommitténs förslag om ett gemensamt centralorgan på folk­

bokförings- och beskattningsväsendets område har tillstyrkts av bl. a. riks­

skattenämnden, som uttalar, att det är värdefullt om man i fortsättningen

kan låta riksskattenämnden utåt framstå som det centrala organet på be-

1 von Otter.

55

skattningsväsendets, folkbokföringens och uppbördens område. Överståt-

hållarämbetet anser det ställt utom allt tvivel, att det efter övergång till

automatisk databehandling kominer att föreligga ett ökat behov av en från

centralt håll utövad ledning av folkbokförings-, taxerings- och uppbörds-

verksamheten hos regionala samt lokala myndigheter och organ. Även läns­

styrelsen i Kalmar län anser det ofrånkomligt att en topporganisation för

folkbokföring, taxering och uppbörd kommer till stånd i någon form. Beho­

vet av att vid en tillämpning av ADB-metoden ha en nära samordning av-

lednings- och tillsynsverksamheten över folkbokföring och uppbörd talar

enligt statistiska centralbyråns mening för att de därmed sammanhängande

funktionerna samlas hos ett organ. Länsstyrelsen i Skaraborgs län däremot

ifrågasätter, om det inte beträffande lednings- och tillsynsverksamheten —

såsom nu är fallet — bör råda boskillnad mellan å ena sidan taxeringsvä-

sendet och å andra sidan folkbokförings- och uppbördsväsendet.

Länsstyrelsen i Malmöhus län, som avstyrker förslaget i denna del, anser

det över huvud taget inte böra förekomma att man sammanför de nuva­

rande organen riksskattenämnden, centrala uppbördsnämnden, riksbyrån

för folkbokföringen och generalpoststyrelsens skattekontor. Centrala upp­

bördsnämnden uttalar, att skälen för överföring av dess verksamhet till riks­

skattenämnden inte kan anses tillräckligt bärande.

Vad beträffar centralmyndighetens organisation tillstyr­

ker riksskattenämnden, att en omorganisation sker i huvudsaklig överens­

stämmelse med vad kommittén föreslagit. Enligt nämndens mening förelig­

ger dock inte tillräckliga skäl att — såsom kommittén föreslagit — tillföra

nämnden en helt ny avdelning för handläggning av folkbokförings- och

uppbördsärenden. Antalet ledamöter inom nämnden borde i stället utökas

med allenast tre. Dessa kunde lämpligen givas ställning av adjungerade leda­

möter och såsom sådana deltaga på nämndens nuvarande första (allmänna)

avdelning i stället för tre av de ordinarie ledamöterna vid handläggning av

uppbörds- och folkbokföringsfrågor.

Överståthållarämbetet anser däremot, att det för tillsyns- och lednings­

funktionerna erforderliga centrala organet med hänsyn till sina omfattande

administrativa uppgifter bör organiseras som ett ämbetsverk.

Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund anför i ge­

mensamt yttrande, att riksskattenämnden tillvunnit sig både allmänhetens

och skattemyndigheternas förtroende. För att nämnden även i fortsättningen

skall kunna fylla sina funktioner är det nödvändigt, att dess sammansätt­

ning och fria ställning behålles oförändrade. Både dess arbete för enhetlig­

het i taxeringen, vilket för organisationerna framstår som ytterst värdefullt,

och dess funktion som remissinstans förutsätter att nämnden bibehåller sin

expertkaraktär. Även Tjänstemännens centralorganisation ställer sig kritisk

till kommitténs förslag.

Den av kommittén framförda tanken att utöka nämnden med t. ex. eu

kyrkobokföringsinspektör och en representant för tjänstemannasidan på ar-

betstagarområdet har inte föranlett någon erinran.

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1963

56

Frågan om att till riksskattenämnden överföra vissa arbetsuppgifter från

riksrevisionsverket samt de funktioner som ankommer på kupongskatte-

nämnden och kupongskattekontoret samt sjömansskattenämnden och sjö-

mansskattekontoret beröres i de yttranden, som avgivits av förutvarande

riksräkenskapsverket, riksskattenämnden, kupongskattenämnden och sjö­

mansskattenämnden, vilka samtliga remissinstanser delar kommitténs upp­

fattning att någon ändring icke skall göras på dessa punkter. Kupongskatte­

nämnden framhåller, att den starkt ökade bolagsbildningen med därav för­

anledd ökning av kupongskattekontorets arbetsuppgifter gör det än mer an­

geläget att kontoret även i fortsättningen utgör en avdelning inom överståt-

hållarämbetets skatteavdelning.

Kommitténs andra betänkande

Huvudförslag. Behovet av tillsyn, ledning och samordning blir enligt kom­

mitténs mening mera påtagligt ju flera datamaskinanläggningar som ingår

i ADB-systemet. Tillsyn över den maskinella utrustningen måste, i likhet

med vad nu sker i fråga om länsbyråernas och skatteavdelningarnas maskin­

utrustning, utövas från centralt håll. I ett ADB-svstem blir det ofrå»komligt

att en myndighet svarar för denna tillsyn.

Den maskinella bearbetningen skall i ett ADB-svstem ske efter principer

som är enhetliga för hela landet. Systemlösningar skall utarbetas och pro­

grammering skall ske för maskinbearbetningen. Arbetet härmed kräver

specialutbildad personal. Denna personal måste finnas samlad hos den cen­

trala myndighet hos vilken tillsyns- och ledningsfunktionerna ligger. Även

om det inte är teoretiskt omöjligt att hos de olika länsstyrelserna hålla per­

sonal för här avsedda arbetsuppgifter, anses en sådan lösning vara ur prak­

tisk och ekonomisk synpunkt nära nog otänkbar. Den omständigheten att

datamaskinerna placeras på olika håll i landet gör det enligt kommitténs me­

ning nödvändigt att man på centralt håll följer upp verksamheten inte endast

ur teknisk utan också ur ekonomisk synpunkt. Länsstyrelsernas anslags-

äskanden såvitt avser datakontoren, bör upprättas med ledning av centralt

meddelade anvisningar. Kommittén ifrågasätter också, om inte äskandena

i denna del bör insändas till centralorganet för att av detta jämte eget ytt­

rande sedermera tillställas vederbörligt departement.

Den i ett rikssystem gemensamma datamaskinanläggningen blir inte aktu­

ell i ett länssystem, varigenom personalstyrkan hos centralorganet minskas

avsevärt. Enligt kommitténs mening ökas förutsättningarna för att inordna

det nya organet under något nu befintligt organ genom att omfattande ar­

betsuppgifter, som har karaktär av rutin- och expeditionsarbete, bortfaller.

Kommittén föreslår även nu, att riksskattenämnden skall vara centralt till­

syns- och ledningsorgan på folkbokförings-, taxerings- och uppbördsområ-

det.

Kommittén anser, att nämnden i huvudsaklig överensstämmelse med vad

som föreslogs i principbetänkandet, bör byggas ut med en tredje avdelning

för handläggning av uppbörds- och folkbokföringsärenden. Denna avdelning

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

57

kommer då att motsvara centrala uppbördsnämnden med viss förstärkning.

Genom det i principbetänkandet framlagda förslaget skulle antalet leda­

möter i riksskattenämnden utökas med sex, dock att ledamöterna och supp­

leanterna på de olika avdelningarna i viss utsträckning skulle kunna vara

gemensamma.

En begränsning av antalet ledamöter i riksskattenämnden kan emellertid

ske genom att den tredje avdelningen får en sammansättning, som motsva­

rar centrala uppbördsnämndens, nämligen förutom ordföranden, fyra leda­

möter, därav en lagfaren vice ordförande, en med särskild erfarenhet i upp-

bördsfrågor samt en representant för vardera arbetsgivar- och arbetstagar­

sidan på arbetsmarknaden. Den i principbetänkandet framförda tanken att

låta tjänstemannasidan på arbetstagarområdet bli representerad i nämnden

kan realiseras genom en suppleantplats. Riksskattenämndens behov av en

särskild sakkunnig i kyrkobokföringsfrågor kan, uttalar kommittén, till­

godoses genom att nämnden förordnar lämplig sådan person att såsom ex­

pert biträda nämnden och dess kansli.

Kommittén erinrar om att enligt det i principbetänkandet framlagda för­

slaget riksskattenämndens kansli skulle utökas med en folkbokförings- och

uppbördsbyrå samt en teknisk byrå. I ett länssystem blir de folkbokförings-

och uppbördsbyrån åvilande arbetsuppgifterna i stort sett desamma som

i rikssystemet. Verksamheten kognmer dock att få en i viss mån annan in­

riktning till följd av att datamaskinerna blir placerade hos olika länssty­

relser i stället för inom riksskattenämnden. Den utåt riktade rådgivnings­

verksamheten torde således komma att öka i omfattning. Med hänsyn till

bl. a. denna omständighet har kommittén övervägt, huruvida skäl föreligger

att dela folkbokförings- och uppbördsbyrån på två byråer. Kommittén kon­

staterar dock att det på nuvarande stadium av utredningsarbetet är svårt

att överblicka, hur omfattande arbetsuppgifterna kommer att bli på upp-

bördsområdet och av vilken svårighetsgrad de kommer att bli. Med hänsyn

härtill anser sig kommittén för närvarande böra förorda, att det inom riks­

skattenämndens kansli skall finnas en folkbokförings- och uppbördsbyrå,

vilken indelas i två sektioner. Frågan om en eventuell uppdelning på två

byråer anser kommittén få tagas under omprövning, sedan en tids erfaren­

het vunnits av den nu föreslagna organisationen.

Från riksskattenämndens sida skall utövas viss tillsyn över den datama­

skinutrustning som blir placerad hos länsstyrelserna. Vidare skall hos nämn­

den finnas specialutbildad personal för system- och programmeringsarbete.

Arbetet inom de olika datakontoren skall följas upp så att man inom riks­

skattenämnden ständigt har den kännedom om bl. a. maskinbeläggningen

på olika datakontor som erfordras för den allmänna planeringen av den

statliga databehandlingsverksamheten. Nämnden skall härutinnan ha ett

nära samarbete med matematikmaskinnämnden eller dennas framtida mot­

svarighet. Kommittén anser, att berörda planerings- och ledningsfunktioner,

vilka sammanhänger med ADB-systemets tillämpning i länssystemet liksom

i rikssystemet, är av sådan speciell natur alt de inte lämpligen kan fullgöras

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

inom folkbokförings- och uppbördsbyrån. Stora krav i fråga om teknisk

kunskap måste ställas på den person som närmast under riksskattenämn­

dens ledning har att svara för arbetet ifråga. Denne bör emellertid också

vara väl insatt i hur arbetet bedrives inom datakontoren och ute på fältet.

Enligt kommitténs mening bör arbetsuppgifterna ifråga inom riksskatte­

nämnden hänföras till en särskild byrå, benämnd planeringsbyrån. Kom­

mittén anser, att chefen för denna byrå bör vara kontraktsanställd. En sär­

skild kameral- eller kanslisektion anses böra inrättas.

Kommittén, som erinrar om att den i principbetänkandet föreslog, att riks­

skattenämndens ordförande skall vara heltidsanställd och att han vid sin

sida skall ha en kanslichef, håller fast vid detta förslag. Den nytillkomman­

de personalen inom riksskattenämnden beräknas uppgå till ca 45 befatt­

ningshavare, därav 5 gemensam personal, 25 på folkbokförings- och upp­

bördsbyrån samt 15 på planeringsbyrån.

Alternativa lösningar. Mot bakgrund av att vissa remissinstanser ifråga­

satt nödvändigheten av att inordna det för folkbokförings- och uppbörds-

verksamheten erforderliga centralorganet i riksskattenämnden har kom­

mittén lagt fram förslag till alternativa lösningar rörande den centrala orga­

nisationen. Man kan, säger kommittén, ha ett ämbetsverk bestående av

verkschef och ett antal byråer samt vid sidan härav en motsvarighet till nu­

varande centrala uppbördsnämnden. En annan lösning, om man vill hålla

fast vid att organet skall vara uppbyggt som ett ämbetsverk, är att nämn­

den utgör verkets styrelse med verkschefen som ledamot av styrelsen. Yt­

terligare en tänkbar väg är att, med riksskattenämnden som förebild, bygga

ut centrala uppbördsnämnden med ett kansli bestående av två byråer, en

folkbokförings- och uppbördsbyrå samt en planeringsbyrå. Organet skulle

då kunna benämnas centrala uppbörds- och folkbokföringsnämnden. Av

dessa tre alternativ förordar kommittén det sistnämnda.

Vid här angiven lösning, fortsätter kommittén, synes det inte kunna an­

föras några skäl mot att ge nämnden en sammansättning motsvarande den

som i principbetänkandet föreslogs för riksskattenämndens tredje avdel­

ning. Nämnden skulle sålunda komma att bestå av nämndens ordförande

och ytterligare sex ledamöter, av vilka en i likhet med ordföranden skulle

vara lagfaren och erfaren i domarvärv eller i administrativ verksamhet (vice

ordförande), en äga särskild insikt i folkbokförings- (kyrkobokförings-)frå­

gor och en särskild insikt i och erfarenhet av uppbördsfrågor samt tre vara

i arbetsförhållanden erfarna och kunniga. Kommittén kommer därefter in på

frågan vem som skall bära ansvaret för det dagliga arbetet inom nämndens

kansli och för samordningen av arbetet byråerna emellan. Under den period,

då nämnden bygges upp och ADB-systemet genomföres liksom under ti­

den närmast därefter, anser kommittén det vara ofrånkomligt att nämn­

dens ordförande eller vice ordförande på heltid ägnar sig åt arbetet inom

nämnden. Huruvida det kan bli möjligt att sedermera lägga arbetsuppgifterna

ifråga på en av byråcheferna eller att fördela arbetet mellan en deltids­

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1963

59

tjänstgörande ordförande eller vice ordförande och någon av byråcheferna

får enligt kommittén tagas under omprövning, när man vunnit erfarenhet av

den nya organisationen.

Slutligen framhåller kommittén att personalbehovet föga påverkas av den

organisationsform som väljes för centralorganet.

Yttranden

Behovet av ett gemensamt centralorgan inom folkbokförings-

och uppbördsväsendet vitsordas av åtskilliga remissinstanser. Sålunda uttalar

länsstyrelsen i Stockholms län att det i ett ADB-system torde vara nödvän­

digt med en från centralt håll utövad tillsyn och ledning. Detta synes vara så

mycket mera av behovet påkallat som datamaskiner enligt förslaget skall

placeras på olika håll i landet. Liknande synpunkter anlägges av länssty­

relserna i Östergötlands och Norrbottens län. Länsstyrelsen i Värmlands län

ställer sig däremot tveksam till om det föreligger behov av ett sådant cen­

tralorgan som kommittén föreslagit.

Centralorganets organisation och dess anknytning till an­

nat redan befintligt organ beröres av flertalet remissinstanser.

Förslaget att riksskattenämnden skall byggas ut till centralorgan för folk­

bokföring, taxering och uppbörd tillstyrkes eller lämnas utan erinran av

överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Södermanlands, Kronobergs, Kri­

stianstads, Hallands, Älvsborgs och Västernorrlands län samt av Svenska

stadsförbundet och Sveriges häradsskrivarförening. Även två reservanter i

statskontoret och en reservant i kammarrätten förordar, att riksskattenämn­

den bygges ut till centralt organ för folkbokföring, taxering och uppbörd.

Riksrevisionsverket, som inte heller har något att erinra mot att riks­

skattenämnden bygges ut på föreslaget sätt, ifrågasätter dock om inte frågan

om tillsynsorganets placering och närmare utformning borde slutligt lösas

först när erfarenhet från den föreslagna försöksverksamheten vunnits.

Det alternativa förslaget att bygga ut centrala uppbördsnämnden förordas

av statskontoret, riksskattenämnden, länsstyrelserna i Östergötlands, Skara­

borgs och Värmlands län, Sveriges industriförbund, Tjänstemännens central­

organisation, domkapitlen i Västerås och Luleå stift samt kyrkobokförings-

inspektören i Härnösands stift. Av de synpunkter som därvid framförts må

följande återges.

Statskontoret erinrar i sitt yttrande om att Svenska arbetsgivareförening­

en och Sveriges industriförbund vid remissbehandlingen av kommitténs prin­

cipbetänkande framhållit att det, med hänsyn till den roll riksskattenämn­

den fått och det förtroende från bl. a. allmänhetens sida den tillvunnit sig,

vore angeläget, att nämnden bibehölle sin nuvarande expertkaraktär och fria

ställning och inte omskapades till ett ämbetsorgan. Även statskontoret fin­

ner det lämpligt, att de uppgifter varom här är fråga i vart fall under den

första tiden förlägges till centrala uppbördsnämnden, som därvid utbygges

med ett särskilt kansli. Detta förutsätter dock, anför statskontoret, att nära

samarbete etableras mellan den nya uppbördsnämnden och riksskattenämn­

60

den. En tänkbar väg härför är att ordföranden eller vice ordföranden i var­

dera nämnden även ingår som ledamot i den andra nämnden. Längre fram

bör på grundval av vunna erfarenheter frågan om att inom en enda orga­

nisation samla tillsyns-, lednings- och rådgivningsfunktionerna på här

aktuella områden tagas under omprövning. Liknande synpunkter anlägges

av länsstyrelsen i Östergötlands län, som tillägger, att ett inordnande av det

centrala organet inom riksskattenämnden skulle innebära ett sammanfö­

rande av en mångfald — delvis sinsemellan mycket olikartade uppgifter —

inom ett och samma verk. Särskilt under ADB-systemets uppbyggnadstid

torde komma att krävas mycket stora insatser från tillsynsorganet. Riks­

skattenämndens verksamhet ligger och bör fortfarande ligga inom beskatt-

ningsväsendets område. En anhopning av andra arbetsuppgifter på riksskat­

tenämnden kan befaras innebära en försvagning i organisatoriskt hänse­

ende. Denna svaghet kommer enligt länsstyrelsen atl ytterligare accentueras,

då ADB-tekniken, såsom planerats, utsträckes till andra områden än folk­

bokföring och uppbörd.

Riksskattenämnden, som finner den skisserade alternativa lösningen till­

talande, framhåller, att riksskattenämnden vid genomförande härav kom­

mer att bibehållas som ett centralt organ med huvudsaklig inriktning på den

materiella tillämpningen av skattelagstiftningen. Efter att ha erinrat om att

nämnden enligt sin instruktion genom rådgivande och vägledande verksam­

het skall främja en riktig och likformig taxering, verka för en effektiv och

ändamålsenlig taxeringskontroll samt meddela förhandsbesked i taxerings-

frågor anför nämnden.

Nämnden vill givetvis icke bestrida, atl det föreligger ett samband mellan

å ena sidan taxeringsverksamheten och å andra sidan folkbokförings- och

uppbördsverksamheten. Nämndens uppfattning härutinnan kom till uttryck

i nämndens över principbetänkandet avgivna yttrande, vari uttalades att eu

omorganisation borde ske i huvudsaklig överensstämmelse med vad kom­

mittén då föreslog. Sambandet är emellertid icke av den natur eller av den

betydelse, att det skulle medföra några mera påtagliga fördelar att ha ett för

de olika verksamhetsgrenarna gemensamt centralorgan. Det erforderliga

samarbetet kan komma till stånd i form av samråd de två centralorganen

emellan beträffande exempelvis utformning av blanketter och formulär för

taxerings- och debiteringsarbetet. Det synes härvid naturligt att det nya or­

ganet får övertaga bestyret med fastställande av formulär för bl. a. debet­

sedlar och längder. I detta sammanhang må även framhållas att det cen­

trala uppbörds- och folkbokföringsorganet i sin verksamhet uppenbarligen

kommer att ha behov av samråd med ytterligare ett antal myndigheter, vil­

kas verksamhet ligger utanför riksskattenämndens intressesfär, exempelvis

sociala myndigheter och civilförsvarsmyndigheter. Under de elva år riks­

skattenämnden fungerat har samarbetet med centrala uppbördsnämnden

— vilket samarbete varit påkallat i relativt ringa omfattning — fungerat

smidigt.

Enligt Sveriges industriförbunds mening är det föga ändamålsenligt, att

till de hos riksskattenämnden befintliga experterna på skatteområdet knyta

personal med övervägande tekniska uppgifter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1963

61

Tjänstemännens centralorganisation finner det av kommittén framlagda

huvudförslaget vara mindre lämpligt med hänsyn till att det förtroende

som riksskattenämnden tillvunnit sig hos allmänhet och skattemyndighet

kan förverkas, om nämnden blir ett centralt ämbetsverk inom uppbörds-

väsendet. Om huvudförslaget likväl genomföres, uttalas det, är en represen­

tation från tjänstemannasidan med enbart en suppleantplats i riksskatte­

nämnden i dessa ärenden mindre tillfredsställande med hänsyn till upp-

bördsproblemens karaktär och omfattning för tjänstemän.

Några remissinstanser, däribland kammarrätten, statistiska centralbyrån

och centrala uppbördsnämnden förordar att ett självständigt ämbetsverk

inrättas. Även länsstyrelsen i Malmöhus län är inne på samma tanke.

Vikten av att lokaliseringssynpunkterna beaktas vid pröv­

ningen av den centrala organisationen understrykes av arbetsmarknadssty­

relsen och lokaliseringsutredningen rörande statlig verksamhet. Lokalise-

ringsutredningen, som inte tar ställning till någotdera av de framlagda alter­

nativen, framhåller sålunda att från lokaliseringspolitisk synpunkt alterna­

tiven torde ha exakt samma verkningar. Såväl riksskattenämnden som en

eventuell fristående central myndighet för folkbokförings- och uppbörds-

väsendet kommer att bli föremål för närmare undersökningar från lokali-

seringsutredningens sida. Då mycket tyder på att det inte föreligger några

starkare skäl för dessa centrala funktioners lokalisering till Stockholm, an­

ser utredningen det inte tillrådligt att — såsom kommittén antyder — per­

manent söka ordna centralmyndighetens lokalfråga i anknytning till något­

dera av datakontoren i Stockholms stad eller Stockholms län. En sådan an­

knytning kan enligt utredningens mening medverka till en onödig fastlås­

ning av de centrala funktionerna vid Stockholms-området. 3

3. Genomförande

Kommitténs andra betänkande

Enligt kommitténs bedömande är det möjligt att genomföra ett ADB-sy-

stem för folkbokföring, taxering och uppbörd enligt det i betänkandet redo­

visade länssystemet med en förberedelsetid av ca fyra år. Genomförandet

skulle alltså kunna ske vid årsskiftet 1966/67. Detta förutsätter dock att

försöksverksamhet i ett län kan börja hösten 1963 och pågå under i första

hand ca två år, d. v. s. till hösten 1965. Ändamålet med försöksverksamheten

skulle vara att pröva de upplagda rutinerna och göra eventuella justeringar i

dessa, samt att utbilda den personal som sedermera skall ingå i organisa­

tionen.

Uppläggningsarbeten för ett genomförande i riket i övrigt skall enligt kom­

mittén börja hösten 1965. Dessa kommer att pågå till på sensommaren 1966,

då ADB-systemet successivt avlöser det nuvarande systemet. Länsstyrelser­

nas folkbokföringsdetaljer beräknas kunna helt avvecklas under hösten

1966 och postens skatteavdelningar under våren 1967.

02

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

Den skisserade tidsplanen innebär för länsstyrelsernas vidkommande, att

vissa förberedelsearbeten börjar omkring årsskiftet 1964/65 och intensifie­

ras efter hand. Kommittén anser, att datakontoren bör inrättas per den 1

januari 1965 och byggas upp successivt. Den arbetsledande personalen på

datakontoren bör med hänsyn därtill vara utsedd i sådan tid, att den kan

påbörja sin verksamhet vid nämnda tidpunkt.

Även det centrala tillsyns- och ledningsorganet bör enligt kommittén in­

rättas den 1 januari 1965 och då från kommittén övertaga ansvaret för sys­

temets fortsatta genomförande.

Vad lokalfrågorna beträffar framhåller kommittén, att uppbördssektio-

nerna f. n. disponerar ca 12 000 m2. För datakontoren erfordras under ti­

den för genomförandet — d. v. s. i stort sett under åren 1965 och 1966 —

extra lokalutrymmen om ca 10 000 in2. Lokalbehovet för tiden därefter har

för uppbörds- och datasektioner uppskattats av kommittén till ca 17 000 m2.

Totalt sett innebär detta i förhållande till nuvarande lokalutrymmen en ök­

ning med ca 5 000 m2. I samband härmed friställes efter genomförandet —

d. v. s. under första halvåret 1967 — de lokaler om ca 6 000 m2 som nu an­

vändes av postens skatteavdelningar. Hur lokalfrågorna skall lösas för var­

je enskild länsstyrelses del måste, framhåller kommittén, ingående klar­

läggas i samråd mellan byggnadsstyrelsen, länsstyrelserna och kommittén.

Kommittén har under hand haft samråd med byggnadsstyrelsen rörande

dessa problem.

Lokalbehovet för den centrala organisationen blir avsevärt mindre vid

ett länssystem än vid rikssystemet. Om centralorganet, såsom kommittén

föreslagit, skall ingå i riksskattenämnden, kommer för nämndens räkning

att erfordras ett lokaltillskott på ca 600 m2 vanligt kontorsutrymme. Mot­

svarande utrymme kräves för en självständig central myndighet.

Yttranden

Kommitténs förslag i fråga om tidpunkten för genomförandet av ett

ADB-system för folkbokföring, taxering och uppbörd tillstyrkes eller läm­

nas utan erinran av flertalet remissinstanser som uttalat sig i hithörande

frågor, däribland riksförsäkringsverket, kammarrätten, delegationen för

statistikfrågor, statistiska centralbyrån samt länsstyrelserna i Göteborgs och

Bohus län, Skaraborgs län och Västmanlands län. I sitt yttrande understry­

ker statistiska centralbyrån, att kommittén har ett mycket betungande ar­

betsprogram framför sig. Jämte den närmare utformningen av ADB-meto-

den skall utredning ske beträffande kyrkobokföringen och mantalsskriv­

ningen, inom vilka svårlösta problem torde finnas. Då nu en allsidig över­

syn inom folkbokföringsväsendet står inför sin fullbordan, är det enligt cen­

tralbyråns mening angeläget att framhålla, att resultatet bör bli sådant, att

inte en ny översyn snart efteråt skall behöva igångsättas. Ämbetsverket er­

inrar vidare om att det såsom statistikverk har betydande intressen att be­

vaka vid den föreslagna försöksverksamheten, bl. a. med avseende å befolk-

ningsregistrens innehåll samt i fråga om sättet för dataleveranser till stati­

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1963

63

stikproduktionen. Centralbyrån hemställer därför att få medverka i upp­

läggningen och att få inkomma med den medelsframställning, som i anled­

ning härav må finnas erforderlig. Även delegationen för statistikfrågor be­

tonar, att statistiska centralbyrån måste bli representerad jämväl i det före­

slagna förberedelsearbetet till det nya systemets genomförande samt tillstyr­

ker förslaget att kommittén intill inrättande av centralorganet skall svara för

förberedelsearbetet för den nya organisationens genomförande.

Enligt Sveriges häradsskrivarförening synes det lämpligt att den nya or­

ganisationen är så väl utvecklad som möjligt, när den vid en viss tidpunkt

beräknas ha helt övertagit den gamla organisationens arbetsuppgifter. Om

man siktar på tekniskt genomförande av uppbördsreformen vid kalender-

årsskiftet 1966/67, anser föreningen det vara välbetänkt att ett halvår dess­

förinnan eller fr. o. m. den 1 juli 1966 omorganisera de lokala skattemyndig­

heterna för sina nya uppgifter.

Vissa remissinstanser har berört personal- och utbildnings­

frågor. Sålunda betonar bl. a. länsstyrelserna i Stockholms, Gotlands, Kri­

stianstads, Skaraborgs, Jämtlands och Västernorrlands län samt Sveriges

industriförbund vikten av såväl en god utbildning av personalen på datakon­

toren före reformens ikraftträdande som allmän information inom hela

statliga sektorn rörande systemet.

Statstjänstemännens riksförbund erinrar om att kommittén i principbe­

tänkandet föreslagit, att en särskild delegation tillsättes för handläggning

av de personalproblem som kan uppkomma i samband med den nya or­

ganisationen. Förbundet understryker angelägenheten av att en dylik de­

legation snarast kommer till stånd samt anhåller att bli representerad i

denna för att bevaka sina berörda medlemmars intressen. Liknande uttalan­

den göres av Tjänstemännens centralorganisation. 4

4. Val av maskinutrustning

Kommitténs andra betänkande

Inledningsvis erinrar kommittén om att den i sitt principbetänkande fö­

reslog en för hela riket gemensam anläggning av fabrikat IBM. En över­

siktlig redogörelse för maskinvalet lämnas i kommitténs andra betänkande

(SOU 1962: 18). Enligt sedermera meddelade direktiv inriktades det fort­

satta arbetet på att utforma ett länssystem. Inom kommittén har med an­

ledning därav utarbetats en relativt detaljerad systemlösning jämte erfor­

derliga anvisningar in. in. Denna »normallösning», framhåller kommittén,

har avsetts skola ligga till grund för de förslag till utrustning som maskin­

företagen skulle komma att avgiva. Underlaget har sedan tillställts intres­

serade företag, bland vilka nämnes fem, som begagnat sig av möjligheten

att till kommittén ingiva förslag. Dessa är L M Ericssons Driftkontrollaktie-

bolag (LME), International Business Machines Svenska AB (IBM), RCA Swe-

64

den AB (RCA), Svenska Aeroplanaktiebolaget och Facit Electronics AB

(SAAB/Facit) samt Svenska Buli Maskin AB (BULL).

Enligt kommitténs besked till maskinföretagen fick normallösningjen

frångås allenast i mindre väsentliga avseenden och då endast i den mån

så påkallades av sammansättningen m. m. av maskinsystemen. Om likväi

något företag önskade framföra förslag till maskinutrustning, vilket förut­

satte avvikelser från normallösningen, hade företaget frihet att inkomma

med altemativförslag. Eventuella alternativförslag skulle i vad avsåg såväl

systemutformning som maskinutrustning vara så fullständiga, att de kun­

de granskas och bedömas utan komplettering. Datamaskinutrustningen bor­

de så dimensioneras och sammansättas att den, även vid förekommande

toppbelastningsperioder, utnyttjades under högst tio skift per vecka, inne­

bärande i regel två skift per dygn. Det tredje skiftet under dygnet skulle

ograverat utgöra reserv.

I företagens förslag till maskinutrustning borde även beaktas önskvärd­

heten av att kapaciteten hos datamaskinerna — om så påkallades av att

länsanläggningama i framtiden tillfördes nya arbetsuppgifter — kunde

ökas genom utbyggnad av maskinerna. Varje länsanläggning borde i prin­

cip vara »självförsörjande» och tillgodose behovet av tekniska hjälpmedel

inom länet. Maskinarbetet skulle dock utföras efter normer giltiga för hela

landet. Produkterna skulle vidare redovisas på ett för hela landet enhet­

ligt sätt. Ledning av och tillsyn över arbetet inom länsanläggningama

skulle utövas från ett centralt organ i fråga om planering och program­

mering. Med hänsyn till det sist sagda borde — för att inte försvåra det

administrativa arbetet — sådana variationer i de olika anläggningarnas

sammansättning icke förekomma att varje anläggning krävde sina sär­

skilda program. Den avsevärda skillnaden i befolkningsunderlaget inom

små och stora län förutsattes dock kunna medföra två eller högst tre stor-

leksgrupper på anläggningarna.

I betänkandet framhålles, att den 1 januari 1962 från BULL, IBM, LME,

RCA och SAAB inkommit förslag till maskinutrustning, upprättade i enlig­

het med den angivna normallösningen. Jämte förslagen överlämnades så­

dana systembeskrivningar, kostnadsuppgifter och upplysningar som var er­

forderliga för granskning och bedömning av förslagen. Det av SAAB avgivna

förslaget hade utarbetats i samråd med Facit.

Sedermera hade RCA inkommit med ett alternativförslag med hålremsa

som inmatningsmedium till datamaskinerna i stället för hålkort i enlighet

med normallösningen.

Inkomna förslag till systemlösningar och maskinutrustning med därtill

hörande kostnadsförslag har inom kommittén blivit föremål för en synner­

ligen omsorgsfull och detaljerad granskning. Kommittén erinrar om att, i

den mån granskningsarbetet givit anledning till mera betydelsefulla jämk­

ningar i företagens systemförslag eller till ändring av föreslagen maskin­

sammansättning, företagen fått del av dessa ändringsförslag. Självfallet,

säger kommittén, har man vid kostnadsberäkningarna för samtliga företag

följt samma principer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

Kungi. Maj.ts proposition nr 32 år 1963

65

De av företagen upprättade förslagen till systemlösningar och till data­

maskinutrustning har av kommittén i samverkan med respektive företag

anpassats för en organisation omfattande tjugofyra respektive tjugo läns-

anläggningar. En jämförelse har därefter skett med beaktande av främst

följande faktorer och från den förutsättningen att maskinsystemen — även

i de fall de inte är i praktisk drift — fungerar på sätt vederbörande maskin-

leverantör uppgivit:

1. Möjligheten att med hjälp av datamaskinsystemet utföra de arbets­

uppgifter, om vilka det här är fråga.

2. Datamaskinsystemets lämplighet i första hand för arbetsuppgifter

inom folkbokförings-, taxerings- och uppbördsverksamheten, men även för

databehandling i allmänhet och främst då sådan av administrativ natur.

8. Ärlig driftskostnad. Vid beräkningen av denna har tagits hänsyn bl. a.

till kostnaden för datamaskiner jämte kringutrustning, magnetband, tek­

nisk service, visst systemarbete, personal för driften av datamaskinerna

jämte kringutrustning, energiförbrukning och lokaler.

4. Datamaskinsystemets kapacitet. Bedömningen har skett från den för­

utsättningen att kapaciteten skall så nära som möjligt motsvara behovet för

folkbokförings-, taxerings- och uppbördsverksamheten.

5. Möjligheten till framtida utbyggnad av maskinsystemets kapacitet.

6. Maskinföretagets resurser i fråga om teknisk service.

7. Driftsegenskaperna hos maskinsystemet, bl. a. säkerhet för korrekt

bearbetning och säkerhet mot driftsavbrott.

8. För maskinsystemet gällande programmeringsteknik och standard­

program.

9. Maskinföretagets resurser i fråga om systemassistans.

Kommittén framhåller vidare, att den slutliga bedömningen av förslagen

företagits i samråd med kommittén för maskinell databehandling och att

den givit till resultat, att kommittén funnit sig böra föreslå att i länssyste-

met skall användas det av IBM tillhandahållna datamaskinsystemet 1401.

Resultatet av kommitténs granskning redovisas närmare i en särskild pro­

memoria.

Kommitténs promemoria angående utvärdering av ADB-utrustning i

länssystem

I promemorian frainhålles, att från de tidigare nämnda företagen inkom­

mit förslag till datamaskinsystem enligt följande: BULL G 30, IBM 1401,

1CT 1301 (LME), RCA 301 och SAAB D 21-P.

Som tidigare nämnts har bedömningen av förslagen gjorts från det an­

tagandet att maskinsystemen — även i de fall de inte är i praktisk drift —

fungerar på sätt vederbörande maskinlcvcrantör uppgivit. Det är dock

givet, uttalas det, att en sådan utgångspunkt för bedömningen måste gälla

i huvudsak tekniska faktorer och grunda sig på av leverantören uppgivna

5

Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 32

66

specifikationer. Med beaktande av det nyss berörda antagandet och med

utgångspunkt från de nio faktorer som förut beaktats vid utvärderingen kom­

mer kommittén till följande resultat.

1. Enligt kommitténs mening har alla de föreslagna datamaskinerna möj­

ligheter att utföra arbetsuppgifterna inom folkbokförings- och uppbörds-

väsendet.

2. Beträffande lämpligheten har utvärderingen, säger kommittén, begrän­

sats till frågan om de olika systemen är arbetstekniskt lämpade för de ifrå­

gavarande arbetsuppgifterna och för administrativ databehandling i all­

mänhet. I fråga om lämpligheten anser kommittén någon väsentlig skillnad

mellan systemen inte föreligga. Beträffande IBM 1401 och RCA 301 (och

därmed BULL G 30) anser kommittén lämpligheten bekräftad av erfaren­

heter från praktisk drift. Beträffande ICT 1301 har enbart en begränsad

prototypdrift förekommit. Kommittén anser inte att erfarenheten från

sådan försöksdrift är jämförbar med den som vunnits vid praktisk drift. Av

SAAB D 21-P saknas erfarenheter helt.

3. Vid kostnadsjämförelsen har kommittén endast medtagit vissa kost-

nadsskiljande faktorer. Uppdelningen har skett på investerings- och drifts­

kostnader. Jämförelsen har avsett tjugo resp. tjugofyra länsanläggningar.

Som investering har räknats kostnad för datamaskiner, magnetband och

systempersonal för uppläggningen. Kostnaderna för hålkortsutrustning in. m.

har sålunda inte medtagits här. Investeringarna har för tjugo (resp. tjugo­

fyra) länsanläggningar beräknats till ca 37,6 (resp. 43,7) milj. kr. för RCA

301, 39,0 (resp. 45,1) milj. kr för BULL G 30, 43,0 (resp. 48,8) milj. kr.

för IBM 1401, 45,1 (resp. 52,7) milj. kr. för SAAB D 21-P och 45,5 (resp.

52,6) milj. kr. för ICT 1301. Att kostnaden för systempersonal medtagits

särskilt beror på att företagen följer olika principer för tillhandahållande

av den för en omläggning erforderliga personalen. IBM, LME och RCA till­

handahåller erforderlig systempersonal — av kommittén uppskattad till 46

manår — inom ramen för uppgivna maskinpriser. BULL tillhandahåller in­

om ramen för uppgivna maskinpriser personal till ett antal motsvarande 24

manår och betingar sig särskild ersättning för den personalinsats som därut­

över kan påfordras. SAAB åter har inte i maskinpriserna inräknat någon

kostnad för personalassistans utan betingar sig särskild ersättning för insat­

sen av systempersonal.

Som driftskostnad har kommittén bl. a. räknat annuiteter för datamaski­

ner och magnetband samt löpande kostnader för lokaler och personal m. m.

Även kostnaden för den för omläggningsarbetet erforderliga systempersona­

len har, i likhet med vad som skett beträffande kostnaden för inköp av

maskiner m. m., fördelats på en avskrivningsperiod av sju år. De totala år­

liga driftskostnaderna under den till sju år beräknade avskrivningstiden

blir för RCA 301 9,2 (resp. 10,5) milj. kr., för BULL G 30 9,7 (resp. 11,1)

milj. kr., för IBM 1401 10,0 (resp. 11,2) milj. kr., för ICT 1301 11,3 (resp.

13,0) milj. kr. och för SAAB D 21-P 12,2 (resp. 14,3) milj. kr. Efter avskriv­

ningstidens utgång blir årskostnaderna för BULL G 30 2,6 (resp. 3,0) milj.

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

67

kr., för RCA 301 2,7 (resp. 3,0) milj. kr., för IBM 1401 2,8 (resp. 2,9) milj.

kr., för ICT 1301 3,1 (resp. 3,5) milj. kr. och för SAAB D 21-P 4,0 (resp.

4,7) milj. kr.

4. Kommittén kommer därefter in på kapacitetsjämförelser i tekniskt hän­

seende och erinrar om att maskinföretagen förelagts ett antal testproblem.

Med utgångspunkt från lösningarna av dessa problem har granskningen an­

setts ge vid handen, att SAAB D 21-P intar den ledande platsen, följd av

ICT 1301. På något avstånd från dessa följer RCA 301 (BULL G 30) och

därefter IBM 1401. Skillnaden mellan RCA 301 och IBM 1401 är obetydlig

av testresultaten att döma.

Företagens beläggningsschema har efter granskning och justering lagts

till grund för beräkningen av antalet maskintimmar i drift för de olika läns-

anläggningarna. Beläggningskurvorna följer varandra tämligen väl med

BULL G 30, IBM 1401 och RCA 301 på ungefär samma nivå. SAAB D 21-P

visar den lägsta beläggningen, medan ICT 1301 intar ett mellanläge.

5. I fråga om utbyggnadsmöjligheten framhålls det, att kommittén vid

uttormningen av ett länssystem beaktat möjligheterna att länsanläggning-

arna kan komma att tillföras andra arbetsuppgifter än dem som samman­

hänger med folkbokförings- och uppbördsverksamheten. Då en bedömning

beträffande omfattningen av tillkommande uppgifter inte kan göras — av

skäl som tidigare anförts — har målsättningen varit att till en början di­

mensionera anläggningarna för den aktuella uppgiften, men att hålla vägen

öppen för en successiv kapacitetsanpassning genom utbyggnad av dessa i

den takt arbetsuppgitterna växer. Kommittén har bedömt utbyggnadsmöj­

ligheterna vara tillräckliga hos alla maskinsystemen utom hos ICT 1301.

För att tillgodose en ökning av skrivkapaciteten hos detta system krävs

en dubblering av anläggningen.

6. De stora maskintillverkarna har enligt kommittén de största förut­

sättningarna att uppehålla den effektivaste organisationen för teknisk ser­

vice och reservdelshållning. IBM har härvidlag ett avgjort försteg framför

övriga maskinleverantörer. SAAB saknar för närvarande av naturliga skäl

utbyggd organisation i detta avseende och ställes därför efter de övriga.

7. Beträffande driftsegenskaperna framhåller kommittén, att bristande

funktionering hos datamaskinen kan få vittgående konsekvenser för verk­

samheten inom hela systemet. Frågan om datamaskinernas tillförlitlighet i

dnttshänseende blir därför av utomordentlig betydelse och får i länssyste-

met med dess »enmaskinsammansättning» särskild tyngd. IBM 1401, RCA

301 och BULL G 30 sättes av kommittén framför de övriga maskinsystemen,

när hänsyn tages även till tillförlitligheten i bearbetningen. IBM 1401 har be­

dömts inta den ledande platsen i fråga om korrekt bearbetning. I fråga om

tillförlitligheten mot driftsavbrott föreligger ytterst begränsade möjligheter

till jämförelser. Eftersom IBM 1401 uppfyller kommitténs krav i fråga om

tillförlitligheten och erfarenheterna från installationer i Sverige samman­

tagna kan betecknas som goda, sättes detta maskinsystem främst. Med nå­

gon tvekan på grund av otillräcklig driftserfarenhet inom landet medtages

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 32

är

1963

RCA 301 (BULL G 30) i värderingen, men placeras efter IBM 1401 av tek­

niskt kvalitativa skäl. SAAB D 21-P, som ännu inte existerar, och ICT 1301,

som hittills prövats endast i hålkortsversion, har här inte ansetts kunna

komma under bedömning.

8. Programmeringen är alltid ett viktigt led i uppläggningen av ADB-sys-

tem, och den kräver ett omfattande arbete. Olika företag tillämpar i viss ut­

sträckning olika programmeringsteknik. I syfte att nedbringa programme­

ringsarbetet tillhandahåller maskinleverantörerna i regel generella program,

med vilkas hjälp de slutgiltiga maskinprogrammen kan framställas. Efter

en jämförelse företagen emellan i fråga om programmeringsteknik och till­

handahållande av generella program har kommittén placerat IBM först och

sedan RCA, BULL, LME och SAAB i nu nämnd ordning. Kommittén, som

framhåller den stora vikten av tillgång till generella program, finner att

SAAB här uppvisar en anmärkningsvärd eftersläpning.

9. I fråga om systemservice slutligen framhålles, att en fullständig och

effektiv systemlösning förutsätter god tillgång på personal med ingående

kunskap om organisationen, om arbetsuppgifterna och om datamaskinsys­

temets arbetssätt. Enligt kommitténs mening uppvisar IBM med sin sam­

lade erfarenhet från en mångfald tillämpningar av ADB den ojämförligt

största och mest förtroendegivande organisationen på systemassistanssidan.

Även RCA, BULL och LME uppvisar. systemassistansorganisationer av god

kvalitet och omfattning. En jämförelse mellan de nämnda maskinföretagen

ger dock enligt kommittén ett klart utslag till förmån för IBM. SAAB kom­

mer här avsevärt efter de övriga företagen.

Under rubriken sammanfattande utvärdering och förslag erinrar kom­

mittén först i fråga om maskinsystemen att en jämförande värdering ma­

skinsystemen emellan är ytterst komplicerad. I vissa fall har det varit möj­

ligt att basera jämförelser på direkt mätbara faktorer. I andra fall har detta

inte varit möjligt. Det sistnämnda gäller särskilt sådana jämförelser, som

förutsätter att maskinerna är praktiskt utprovade. Kommittén anför vi­

dare.

Det är givet, att svårigheterna delvis varit betingade av att utvärdering

av datamaskiner är en till sin natur komplicerad fråga och att någon praxis

ej hunnit utbilda sig på detta område. Svårigheterna har därutöver blivit

än mer stegrade genom den ambitionsgrad med vilken utvärderingen nöd­

vändigtvis ansetts böra ske, beroende på dels att ifrågavarande maskinan­

skaffning är av betydande storleksordning, dels att maskinerna skall an­

vändas i en samhäll sviktig, vittomfattande och utåt känslig verksamhet.

Detta medför att stora krav måste ställas på säkerhet, inte bara vad beträf­

far maskinernas funktionering, utan även företagets resurser ifråga om

medverkan vid uppläggning och genomförande av ett ADB-system, där en

försening icke blott förorsakar statsverket kostnader, utan kan få åter­

verkningar på andra håll inom den samhälleliga verksamheten. Vi har där­

för utnyttjat varje tillgänglig möjlighet att vinna ökad klarhet i utvärde-

ringsfrågan.

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1963

69

Sammanfattningsvis framhåller kommittén därefter, att det inte råder

någon tvekan om att SAAB D 21-P-systemet i fråga om kapacitet i tekniskt

hänseende är klart överlägset de övriga. Beträffande utbyggbarheten och

beläggningen gäller samma omdöme. Maskinsystemets överlägsenhet i dessa

hänseenden uppväger dock enligt kommitténs mening inte det förhållandet

att i fråga om vissa andra faktorer SAAB har ett klart underläge. Kommit­

tén finner sig inte kunna förorda SAAB-systemet dels på grund av dess hög­

re driftskostnader, dels enär företaget bedömts inte kunna uppfylla de vitt­

gående krav i fråga om systemservice, teknisk service och reservdelshåll-

ning, som i detta fall måste anses vara en grundförutsättning.

Det av LME föreslagna systemet ICT 1301 ligger näst högst i lcostnads-

hänseende. Det är underlägset övriga maskinsystem ur utbyggnadssyn-

punkt. Kommittén anser sig följaktligen inte kunna förorda ICT 1301.

I fråga om BULL G 30 framhåller kommittén, att det är tillverkat av

RCA och helt överensstämmer med RCA 301. BULL kommer emellertid

fram till högre driftskostnad än RCA under avskrivningstiden. Efter ut­

gången av avskrivningstiden ligger företagen mycket nära varandra i kost-

nadshänseende. Vid ett val mellan BULL- och RCA-systemen anser kom­

mittén det med tanke på framtida utvecklingsmöjligheter vara bättre med

en maskinanskaffning direkt från tillverkaren, som har egen försäljnings­

organisation inom landet, än från återförsäljaren. BULL-systemet medför

dessutom högre driftskostnad och BULL har inte en lika utvecklad system­

serviceorganisation. Kommittén finner sig därför inte kunna förorda BULL-

systemet.

Kommitténs slutliga avgörande i maskinvalsfrågan har sålunda gällt ett

val mellan IBM 1401 och RCA 301.

Vid valet mellan dessa förordar kommittén IBM-systemet. De fördelar det­

ta system enligt kommitténs uppfattning anses ha framför RCA-systemet,

som ur driftskostnadssynpunkt ställer sig i runt tal 0,8 milj. kr. billigare,

hänför sig främst till driftssäkerheten, programmeringstekniken samt till

teknisk service och reservdelshållning.

Sedan kommittén fastslagit, att IBM 1401 bör ha företräde framför övriga

bedömda maskinsystem, framlägger kommittén några särskilda synpunkter

på frågan om praktisk driftserfarenhet. Kommittén erinrar om att bedöm­

ningen har gjorts utifrån den förutsättningen att maskinsystemen — även

i de fall de inte är i praktisk drift — fungerar på sätt vederbörande maskin­

leverantör uppgivit. Utvecklingen på datamaskinmarknaden har varit så­

dan att det finns välgrundad anledning att iakttaga den allra största försik­

tighet i valet av det maskinsystem som skall användas inom en organisa­

tion av den art och omfattning, varom här är fråga. Kommittén kan inte

taga på sitt ansvar att föreslå ett maskinsystem, vars samtliga komponenter

-—- vid den tidpunkt då förberedelserna för omorganisationen intensifieras

—- överhuvudtaget inte »samkörts». Ett krav måste vara, att maskinsyste­

mets tillförlitlighet kunnat bedömas vid praktisk drift.

Någon anläggning med den av SAAB föreslagna maskinsainmansältningen

70

kominer, såvitt kommittén kunnat bedöma, inte att finnas i drift under 1962

eller 1963. Med hänsyn till den stora omfattningen av det system som före­

slås, kommer företaget att omkonstruera den nu marknadsförda centralen­

heten D 21 — huvudsakligen innebärande att den förses med paritetskon-

troll. Den första enheten med denna utrustning, D 21-P, beräknas komma i

mitten av år 1964. Den i en försöksanläggning ingående centralenheten

kommer att sakna sådan kontroll. När det gäller SAAB-systemet och dess

utvecklingsmöjligheter kan man heller inte bortse från det förhållandet, att

maskinsystemet är heterogent såtillvida att endast centralenheten jämte

vissa anslutningsenheter är tillverkade av SAAB, under det att övrig utrust­

ning utgöres av enheter från fyra andra tillverkare.

Kravet på att samtliga maskiner skall finnas och att de är prövade i prak­

tisk drift anser kommittén inte alltid behöva framföras med samma styrka

som i detta fall. Det är enligt kommitténs mening en väsentlig skillnad om

man inom ett bank- eller försäkringsföretag skall övergå till automatisk

databehandling — i det fallet kan en successiv övergång äga rum — och

om man inom en starkt begränsad tidsrymd skall genomföra en riksomfat­

tande omläggning av folkbokförings- och skatteuppbördssystemet. Hade

övriga maskinsystem befunnit sig på samma utvecklingsstadium som det av

SAAB offererade, skulle de, anser kommittén, ha bedömts på motsvarande

sätt som SAAB-systemet. Enligt kommitténs bedömande skulle en övergång

till ADB-system av den art och omfattning som det här är fråga om inte

kunnat rekommenderas förrän den avsedda maskinutrustningen bevisligen

fungerade. Kommittén uttalar också att, om man väljer SAAB D 21-P i stäl­

let för det förordade maskinsystemet IBM 1401, konsekvensen blir att ADB-

systemets genomförande måste uppskjutas. Ett definitivt ställningstagande

kan i det fallet göras först sedan D 21-P-systemet blivit provat.

Vidare erinrar kommittén om att den vid sitt ställningstagande till frå­

gan om maskinvalet givetvis inte bortsett från den i vissa yttranden över

principbetänkandet berörda frågan om att söka välja maskiner av svensk

tillverkning. I SAAB-systemet är, framhålles det vidare, vissa maskinenhe­

ter svensktillverkade, andra enheter av utländsk, främst amerikansk, till­

verkning. IBM 1401-systemet består av enheter tillverkade i Europa, därav

en enhet i Sverige. Den sistnämnda är föremål för en omfattande export.

Vad den i systemet ingående stansutrustningen beträffar föreslår kom­

mittén, att även den skall vara av fabrikat IBM.

Kommittén kommer så in på frågan om maskinutrustningen bör köpas

eller förhyras och erinrar om att det i principbetänkandet uttalades, att

köp av datamaskinutrustningen vore ur ekonomisk synpunkt fördelakti­

gast. Enligt kommitténs mening gäller detta även i fråga om den för ett läns-

system erforderliga datamaskinutrustningen. Kommittén har följaktligen

vid sina kostnadsberäkningar utgått från köpalternativet. Kommittén fort­

sätter.

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1963

71

Enligt av IBM tillämpade försäljningsvillkor kan avtalet om maskinbe­

ställning baseras på — förutom köp eller förhyrning — förhyrning med

option till senare köp. Sådant optionsavtal, varmed är förbundet deposition

av 1 % av köpeskillingen, måste dock ingås senast sex månader före den

enligt hyresavtalet planerade maskinleveransen och ger rätt till inköp intill

två år efter det att maskinerna levererats. Därvid avräknas från inköpskost­

naden viss del av erlagt hyresbelopp.

En beställning av maskinerna på förhyrningsbasis men med option till

köp ger enligt kommittén i stort sett köpalternativets ekonomiska förde­

lar. Man har emellertid därvid större möjligheter än om köpeavtal träffas

att under optionstiden företaga sådana ändringar i fråga om maskinsam­

mansättning m. m. som kan bli aktuella, exempelvis till följd av den tek­

niska utvecklingen. Kommittén anser det följaktligen lämpligast att bestäl­

la samtliga maskiner på förhyrningsbasis med optionsrätt till köp. Seder­

mera får, framhåller kommittén, ställning tagas till huruvida optionsrätten

skall utnyttjas eller ej.

Vad slutligen beträffar service och underhåll av de maskinutrustningar

som det är fråga om har kommittén, liksom när det gällde motsvarande

fråga i ett rikssystem, i kostnadsberäkningarna kalkylerat med att maskin­

leverantören skall svara härför.

Yttranden

Vad kommittén i dess andra betänkande anfört rörande in a s k i n vals­

frågan och förslaget till val av maskinfabrikat har av flertalet remissinstan­

ser lämnats utan kommentarer. Riksrevisionsverket uttalar, att maskinvalet

bör göras i huvudsak utifrån maskintekniska synpunkter. Svenska försäk­

ringsbolags riksförbund förutsätter, att kommitténs val skett med all den

objektivitet och noggrannhet som frågan kräver. Liknande synpunkter fram-

föres av Sveriges häradsskrivarförening. Delegationen för statistikfrågor an­

för, att delegationen ur den speciella synpunkten av de tekniska samord­

ningsmöjligheterna med statistikproduktionen inte har något att erinra mot

kommitténs förslag.

Vissa myndigheter, däribland civilförvarsstyrelsen, åberopar att de i sin

egen verksamhet använder maskiner av typ IBM 1401. Styrelsen erinrar om

att en samverkan och samkörning måhända kan åstadkommas om länssty­

relserna får samma maskintyp. Statistiska centralbyrån framhåller, att man

där har god erfarenhet av det föreslagna fabrikatet. Centralbyrån uttalar

vidare, att användningen inom statistikproduktionen av media för dataöver­

föring torde ställa sig enklare och billigare, om dessa framställts i maskiner

av samma typ och fabrikat som de som användes av ämbetsverket, övcr-

ståthållarämbetet erinrar om att Stockholms stads uppbördsverk använder

IBM 1401 och att erfarenheterna från utnyttjandet av denna maskintyp va­

rit enbart goda. övergången till det statliga systemet i Stockholm kan, an­

ser ämbetet, sannolikt bli väsentligt lättare och omläggningskostnaderna

lägre om sagda maskintyp väljes.

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

Bland remissinstanserna är det en del, bl. a. länsstyrelserna i Söderman­

lands, Östergötlands, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Värmlands

och Örebro län, som ger tillkänna sympatier för att man, om så är möjligt,

väljer svensk maskinutrustning i stället för utländsk. Länsstyrelsen i Öster­

götlands län erinrar om att länsstyrelsen redan i sitt yttrande över princip­

betänkandet framhöll, att det fabrikat som valdes på sikt skulle komma att

erhålla prioritetsställning vid leveranser av ADB-utrustning inom landet

och att länsstyrelsen funne det olämpligt att överlämna denna monopol­

ställning till ett utländskt enskilt företag. Länsstyrelsen anför vidare.

Länsstyrelsen vidhåller alltjämt denna uppfattning. Den utveckling som

ägt rum sedan länsstyrelsen avgav sitt tidigare yttrande synes ge vid han­

den att det numera föreligger svenska databehandlingssystem med en syn­

nerligen modern, avancerad teknik och med en, vilket med hänsyn till den

framtida utvecklingen är väsentligt, betydande kapacitet. Vid den fortsatta

prövning, som kommer att ske från statsmakternas sida, innan definitivt

beslut fattas i maskinfrågan, bör enligt länsstyrelsens mening särskilt be­

aktas att en statlig beställning av här aktuell omfattning skulle föra fram

svensk datamaskinindustri till en avsevärd storleksordning. Det föreligger

här ett tillfälle att på ett avgörande sätt påverka vårt lands möjligheter att

framdeles med utnyttjande av svensk arbetskraft och teknik producera i

tekniskt avseende avancerade produkter. En inhemsk datamaskinindustri

av tillräcklig kapacitet är i ett land med vår tekniska och ekonomiska struk­

tur en så viktig förutsättning för framåtskridandet, att bedömandet av här

föreliggande förslag till maskinval icke kan undgå att påverkas härav.

Länsstyrelsen i Värmlands län, som beklagar att inte ett inhemskt före­

tag kan anförtros uppgiften att leverera maskinparken, förklarar sig ha

full förståelse för att man måste — om systemet med datamaskiner skall

kunna genomföras inom rimlig tid — välja maskiner från ett företag, som

nu ligger så långt framme i sitt arbete, att man kan räkna med att dess

maskiner löser alla aktuella problem.

Sveriges industriförbund framhåller att det synes uppenbart, att det sy­

stem som skall väljas måste tillgodose kravet på erforderlig service även i

avspärrnings- och krigssituationer. Även om man vid statlig upphandling

principiellt sett icke brukar beakta, huruvida offererad materiel är av svensk

eller utländsk tillverkning, synes man i detta fall med hänsyn till de lång­

siktiga konsekvenser upphandlingen kan komma att få för en svensk till­

verkning med lovande utvecklingsmöjligheter böra beakta jämväl detta för­

hållande vid det slutliga ställningstagandet. Även länsstyrelsen i Hallands

län anlägger beredskapssynpunkter på denna fråga.

Statskontoret framhåller, att ämbetsverket av uppbördsorganisationskom-

mittén fått en redogörelse för de ekonomiska konsekvenserna av de olika

maskintyperna och förklarar sig med hänsyn härtill och ur de synpunkter

ämbetsverket närmast har att företräda kunna lämna sina anslutning till

kommitténs val av maskintyp.

Frågan om maskinvalet sett ur teknisk synpunkt har

tagits upp av matematikmaskinnämnden, som granskat kommitténs utvär-

deringspromemoria.

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

73

Matematikmaskinnämnden framför inledningsvis vissa synpunkter på

frågan om maskinvalets betydelse och anför bl. a. att uppbördsorganisa-

tionskommittén synes ha sett frågan om maskinvalet enbart från folkbok­

förings- och uppbördsorganisationens synpunkt. Nämnden anser sig emel­

lertid böra framhålla, att maskinvalet torde få verkningar, som sträcker sig

betydligt längre.

Sålunda, framhåller nämnden, kommer länsanläggningarna att användas

för många väsentliga arbetsuppgifter utanför folkbokföring och uppbörd.

Sådana uppgifter kan beräknas komma att växa snabbt och snart kräva ut­

byggnader eller anskaffning av egna anläggningar. Särskilt gäller detta, om

kapaciteten i de ursprungliga länsanläggningarna blir alltför nära anpassad

till enbart arbetsuppgifterna inom folkbokföring och uppbörd. Nämnden ut­

talar vidare, att kommitténs förslag till maskinval kan få stor betydelse för

andra datamaskinköpare. Det är bekant, säger nämnden, att kommittén ned­

lagt stort arbete på objektiva utvärderingar med hjälp av speciella s. k. test­

problem, och den uppfattningen kan lätt sprida sig, att dessa objektiva vär­

deringar har fällt utslaget, vilket emellertid, tillägger nämnden, icke är fal­

let.

Nämnden berör vidare problemet om läsning av magnetband som fram­

ställts med hjälp av datamaskiner av olika fabrikat. Det är att befara, sä­

ger nämnden, att det i och för sig berättigade önskemålet om standardise­

ring av magnetbanden leder till en koncentration till ett visst företags ma­

skiner. Nämnden anser att, om statsförvaltningen som är landets ojämför­

ligt största datamaskinkund i fortsättningen liksom hittills för administra­

tiv databehandling huvudsakligen anskaffar IBM-maskiner, staten då också

kommer att starkt bidraga till en konkurrensbegränsning på databehandlings-

området. Nämnden anför vidare.

Med den inverkan, som maskinvalet i ett så centralt fall som detta sålun­

da kan få på maskinvalet i andra fall, riskerar man, att det vid framtida

maskinanskaffning icke alltid blir möjligt att välja den maskin, som ger de

lägsta kostnaderna. Under alla förhållanden bör staten aktivt försöka un­

danröja sådana konsekvenser. Detta kan framför allt ske genom att staten

skaffar sig möjligheter att själv befordra viss teknisk utveckling inom ADB-

området, exempelvis för översättning mellan olika databärare. Förekomsten

av en inhemsk datamaskinindustri av hög klass är därvid en mycket bety­

delsefull faktor.

En redogörelse lämnas därefter för matematikmaskinnämndens bedöm­

ning av var och en av de faktorer som enligt kommitténs betänkande legat

till grund för kommitténs bedömning. Möjligheten att utföra andra fram­

tida arbetsuppgifter än som förekommer inom folkbokföring och uppbörd,

särskilt sådana av mera komplicerad natur, anser nämnden vara väsentligt

större för SAAB D 21 än för övriga granskade maskinsystem. Enligt nämn­

den är ett av maskinsystemen, SAAB D 21, i högre grad än de övriga kon­

struerat med sikte på en smidig anslutning av ytterligare enheter utöver

de i grundsystemet förekommande. Detta kan förmånligt påverka driftssä­

kerheten vid cn kommande utbyggnad. Vad beträffar tillverkningskvalite-

ten av datamaskiner är det nämndens uppfattning, att svensk industri lig­

ger långt framme.

En utbyggnad av länsanläggningarna måste enligt nämnden förr eller se­

nare bli aktuell. På längre sikt skulle datamaskinsystemet SAAB D 21 med­

föra lägre investeringskostnader för staten än övriga bedömda system.

I fråga om teknisk service framhåller nämnden, att för anläggningar,

som utvecklas och byggs i Sverige, kommer med maskinsystemet väl för­

trogna konstruktionsingenjörer att ständigt finnas tillgängliga inom landet.

Nämnden framhåller, att programmeringsarbetet underlättas genom till­

gång till lättkodningssystem samt stort primärminne och bekväma kommu­

nikationer till och från perifera organ. För SAAB D 21 är lättkodnings­

system under utarbetande. Vad angår storleken av primärminnet och be­

kväma kommunikationer till och från perifera organ är SAAB D 21, utta­

lar nämnden, betydligt överlägsen övriga maskiner.

Under rubriken »Diverse olägenheter med de olika maskinsystemen»

framhåller nämnden, att det synes som om kommittén ansett, att det skulle

innebära en mycket stor olägenhet, om försöksverksamhetens igångsättan­

de hösten 1963 bleve fördröjd. Detta torde, uttalar nämnden, ha varit det

viktigaste skälet för kommitténs förslag av datamaskinsystemet IBM 1401.

Efter att ha konstaterat att nämnden inte kan bedöma den olägenhet som

skulle uppkomma, om annat datamaskinsystem än IBM 1401 väljes fram­

håller nämnden, att denna olägenhet ej bör få vara avgörande för maskin­

valet, utan att den måste bedömas i samband med andra olägenheter, som

speciellt på längre sikt, skulle uppkomma för staten, om datamaskinsyste­

met IBM 1401 väljes. Nämnden anför vidare.

Nämnden har tidigare framhållit, att ett val av IBM 1401 kommer att

resultera i en icke gynnsam konkurrensbegränsning, som på längre sikt

kan komma att medföra olägenheter för statsverket och andra datama­

skinanvändare. Vidare skulle IBM 1401 ge större svårigheter än SAAB D 21

i fråga om framtida arbetsuppgifter, särskilt sådana av mera komplicerad

natur. Den omständigheten, att kapacitetsmarginalen hos IBM 1401 är vä­

sentligt mindre än hos SAAB D 21, skulle dessutom medföra större in­

vesteringskostnader för staten vid den utbyggnad av anläggningarna, som

de framtida arbetsuppgifterna beräknas komma att erfordra.

Efter att ha redovisat nämndens åsikt om vad som för kommittén varit

de reellt avgörande skälen för valet av IBM 1401, uttalar nämnden att —

om ett dröjsmål med igångsättandet av försöksverksamheten respektive

genomförandet av ADB-systemet kan accepteras — SAAB D 21 enligt

nämndens uppfattning ur alla synpunkter är att förorda framför övriga

redovisade maskinsystemalternativ. Avslutningsvis uttalar nämnden.

Nämnden vill till sist framhålla, att ett val av SAAB D 21 skulle inne­

bära ett verksamt stöd åt den svenska datamaskinindustrien. Denna in­

dustri, för vars gynnsamma utveckling goda förutsättningar i övrigt finnes,

skulle härigenom komma i tillfälle att avsevärt öka sin konkurrenskraft.

För de statliga organen skulle det innebära en stor fördel att ifråga om

sådana tekniska projekt, som kan uppkomma i samband med ADB-tekni-

kens framtida utveckling, få ökade möjligheter till samarbete med en

svensk datamaskinindustri av hög klass.

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1963

75

Arbetschefen hos nämnden samt chefen för nämndens avdelning för ad­

ministrativ databehandling har till protokollet anfört bl. a. att nämnden

i sitt yttrande angivit fördelarna med ett val av maskinsystemet SAAB D 21

men avstått från att yttra sig om huruvida ett sådant val skulle ge upphov

till dröjsmål. Nämnden hade enligt deras mening bort precisera sin stånd­

punkt i detta och vissa andra hänseenden. De framhåller också som sin

bestämda uppfattning, att risken för försening är mycket stor vid ett val

av SAAB D 21 och anför vidare.

Denna uppfattning grundar sig på två omständigheter, nämligen dels att

kommittén därvid icke omedelbart kan starta det programmeringsarbete,

som behövs för den planerade försöksverksamheten, dels att förseningar i

förhållande till Saabs planer kan uppkomma både när det gäller det tek­

niska tärdigställandet och utarbetandet av programmeringssystemen.

Efter att ha framhållit att SAAB:s arbete med programmeringssystemen

redan är försenat i förhållande till den plan som anges i systemförslaget

till uppbördsorganisationskommittén uttalas den meningen att det är ute­

slutet att göra maskinvalet definitivt förrän det maskinsystem med tillhö­

rande programmeringssystem, som man avser att välja, har kunnat provas.

I systemet SAAB D 21, framhålles det vidare, är vissa viktiga beståndsde­

lar ännu icke installerade ens i en prototypanläggning, och erfarenheten vi­

sar att svårartade förseningar kan uppkomma, hur hög leverantörsföreta-

gets tekniska standard än är. Vidare anföres.

Om statsmakterna kan godtaga den försening, som sannolikt skulle följa

med ett val av Saab D 21, tillstyrker vi emellertid att man inriktar sig på

denna maskintyp. Sedan maskinsystem och programsystem har kunnat

provas i praktisk drift, kan en definitiv beställning av Saab D 21 förordas,

i varje fall om inte något annat, ännu bättre system under tiden har kon­

struerats och undergått praktiska prov.

Etter att ha erinrat om att kommitténs förslag avser ett omedelbart

maskinval och att det följaktligen är ofrånkomligt att taga ställning även

till det fallet, att ett uppskov icke kan accepteras, uttalas det.

I en sådan situation står valet, såvitt framgår av det förelagda materialet,

mellan Bull Gamma 30, IBM 1401 och RCA 301. Dessa tre maskinsystem är

inbördes ganska lika, och för- och nackdelar väger tämligen jämt dem

emellan. I detta läge finner vi det rimligt att den utslagsgivande bedöm­

ningen får åvila dem som skall ha ansvaret för projektets genomförande,

alltså närmast uppbördsorganisationskommittén. Vi finner fördenskull inte

anledning att motsätta oss kommitténs förslag till val av maskinsystemet

IBM, om frågan måste avgöras nu.

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1963

Frågan huruvida dalamaskinutrustningen och stansmaskinerna skall

vara av samma 1 a b r i k a t beröres av Svenska arbetsgivareföreningen,

som hävdar att det inte är helt nödvändigt att samtliga datamaskinan­

läggningar är av samma fabrikat, även om detta ur system- och program-

meringssynpunkt vore alt föredraga. Länsstyrelsen i Stockholms län finner

det emellertid angeläget framhålla att vid bedömandet av maskinvalsfrå-

gan hänsyn bör tagas till atl statsverket utrustas med enhetlig maskintyp

76

så att de olika myndigheterna lätt kan utbyta arbetsmaterial utan att ny

bearbetning av grundmaterialet erfordras. Länsstyrelsen i Norrbottens län

anser det lämpligt att data- och stansmaskinutrustningen med hänsyn till

det tekniska sambandet blir av samma fabrikat. Samma uppfattning fram-

föres av länsstyrelsen i Värmlands län.

Vad slutligen beträffar frågan om köp eller hyra av den planerade

maskinutrustningen förordar de flesta remissinstanser som yttrat sig i den­

na fråga, att utrustningen förhyres med optionsrätt till köp. Denna anskaff-

ningsforin förordas sålunda bl. a. av statistiska centralbyrån, länsstyrelser­

na i Södermanlands, Gotlands, Skaraborgs och Värmlands län samt av Riks­

förbundet Landsbygdens folk.

Skrifter från maskinföretagen

Några av de berörda maskinföretagen har i särskilda skrifter framfört

synpunkter på maskinvalsfrågan. Sålunda har LME och BULL i en den 18

juli 1962 dagtecknad skrift meddelat, att dessa företag jämte RCA Sweden

AB, som numera ingår i Svenska Bull Maskin AB, överenskommit att ge­

mensamt företräda de maskinförslag som ingivits av BULL och RCA. Över­

enskommelsen innebär, säger företagen, att LME och RCA/BULL, vilka alla

är försäljningsrepresentanter för samma datamaskinsystem — hos LME

kallat ICT 1500, hos RCA 301 och hos BULL Gamma 30 — är beredda att

ställa sina samlade resurser till förfogande för de omfattande uppläggnings-

och förberedelsearbeten som erfordras för systemets genomförande. Det

framhålles vidare i skriften, att det av företagen föreslagna systemet stäl­

ler sig avsevärt billigare än det av kommittén föreslagna systemet.

Samma företag har, sedan de tagit del av remissyttrandena, i en den 31

juli 1962 dagtecknad skrift framhållit de fördelar som är förknippade med

ett accepterande av den av de båda företagen gemensamt föreslagna maskin­

typen RCA 301. De har därvid även åberopat matematikmaskinnämndens

yttrande.

I en den 10 september 1962 dagtecknad skrift har BULL kommenterat

den av kommittén verkställda utvärderingen. Företaget framhåller, att kom­

mittén gjort sig skyldig till en lång rad felbedömningar och att motivering­

arna till maskinrekommendationen därför är ohållbara. Avslutningsvis kon­

staterar företaget, att dess datamaskin existerar i drift, att den kan utföra

begärt arbete, samt att den är bättre än den kommittén rekommenderat och

samtidigt avsevärt billigare.

SAAB har i en den 8 augusti 1962 dagtecknad skrift framfört kritik mot

utvärderingen och hemställt att i den kommande propositionen måtte bort­

ses från det av kommittén lämnade förordet för IBM 1401 och att i stället

avseende måtte fästas vid matematikmaskinnämndens yttrande i vad avser

val av maskinsystem för folkbokföring och skatteuppbörd.

Sedermera har företaget i en den 28 september 1962 dagtecknad skritt

redovisat sina synpunkter på några olika avsnitt i kommitténs promemoria

angående utvärderingen. Företaget hävdar bl. a., att driftskostnaden för

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

78

Kungl. Mcij:ts proposition nr 32 år 1963

5. Kostnadsberäkningar

Kommittén

Inledningsvis framhåller kommittén i sitt principbetänkande, att ett ge­

nomförande av de framlagda förslagen rörande folkbokförings- och upp-

bördsväsendets organisation och arbetsformer kommer att få betydande kon­

sekvenser i fråga om kostnaderna för dessa verksamhetsområden. Antalet

fast anställda statliga befattningshavare inom organisationen utgör f. n. ca

2 780 personer. Statsverkets nettokostnader vid den nuvarande organisatio­

nen uppgår enligt kommitténs beräkningar till ca 61,4 milj. kr. Kostnader­

na fördelar sig enligt följande:

Personalkostnader........................................... 54 000 000

Maskinkostnader (inkl. underhåll) ....

1 450 000

Lokalkostnader ................................................ 1 300 000

Omkostnader m. m.......................................... 9 050 000

Statsverkets bruttokostnad ......................... 65 800 000

avgår ersättningar från städer med egen

uppbördsförvaltning .................................. 4 400 000

Statsverkets nettokostnad.............................. 61 400 000

Redovisningen omfattar kostnaderna för de lokala skattemyndigheterna

(häradsskrivarorganisationen), länsstyrelsernas uppbördssektioner samt den

centrala organisationen för taxerings-, uppbörds- och folkbokföringsväsen-

det. Däremot har inte medtagits kostnaderna för överståthållarämbetets be­

styr med folkbokföring och skatteuppbörd, enär dessa kostnader inte nämn­

värt torde komma att avvika från de nuvarande och för övrigt är relativt

obetydliga. Av samma anledning har även statsverkets kostnader för domka­

pitlens och kyrkobokföringsinspektörernas befattning med folkbokföringen

uteslutits. Såvitt avser lönekostnaderna är dessa avvägda efter 1961 års löne­

nivå.

Vid ett genomfört ADB-system beräknar kommittén antalet fast anställda

statliga befattningshavare inom folkbokförings- och uppbördsväsendet till

ca 1 980 vid ett rikssystem och till ca 2 140 vid ett länssystem. Statsverkets

årliga nettokostnad för folkbokförings- och uppbördsverksamheten beräk­

nas av kommittén i ett rikssystem till ca 51,2 milj. kr. och i ett länssystem

till ca 56,3 milj. kr. Kostnaderna fördelar sig enligt följande:

Rikssystem

Personalkostnader................ 39 970 000

Maskinkostnader

(inkl. underhåll) ........... 5 400 000

Inventariekostnader

(merkostnad) ................... 170 000

Länssystem

42 970 000

10 060 000

140 000

Iiungl. Maj. ts proposition nr 32 år 1963

79

Lokalkostnader .........

Rikssystem

1 150 000

Länssystem

1 250 000

Omkostnader m. m. .

9 350 000

9 350 000

Statsverkets bruttokostnad 56 040 000

63 770 000

avgår ersättningar

städer med egen

bördsförvaltning . .

från

upp-

4 840 000

7 500 000

Statsverkets nettokostnad . 51 200 000

56 270 000

Vad beträffar maskinkostnaderna har kommittén utgått från att maskin­

utrustningen köpes och att anskaffningskostnaden avskrives under en tid

av sju år.

Den beräknade kostnaden för investering i maskinell utrustning anges av

kommittén till ca 24,9 milj. kr. i rikssystemet och till 49,7 milj. kr. i läns-

systemet. Därtill kommer enligt kommitténs redovisning i rikssystemet kost­

nader för inventarier på ca 1 milj. kr. och för lokaler (för centralorganet)

på ca 5,5 milj. kr. samt i länssystemet kostnader för inventarier på ca 0,&

milj. kr. De totala engångsutgifterna beräknas sålunda till ca 31,4 milj. kr.

i rikssystemet och till ca 50,5 milj. kr. i länssystemet.

Kommittén behandlar härefter frågan om kostnaderna för ADB-systemets

genomförande. Det framhålles att dessa i huvudsak kommer att utgöras av

kostnader för utredningsarbete, för försöksverksamhet, för omläggning av

verksamheten från nuvarande system samt för utbildning och omskolning

av personal. De ifrågavarande kostnaderna beräknas av kommittén totalt

uppgå till ca 20 milj. kr. i rikssystemet och till ca 21,5 milj. kr. i länssy­

stemet. Periodiseras dessa belopp erhålles en årskostnad av 3,4 milj. kr. för

rikssystemet och 3,7 milj. kr. för länssystemet. Såvitt avser länssystemet för­

delar sig kostnaderna enligt följande:

Egentliga utredningskostnader..................... 3 500 000

Försöksverksamhet........................................... 1 100 000

Systemomläggningen ....................................... 16 000 000

Utbildning m. ...................................................... 500 000

21 100 000

Kommittén framhåller även att en viss minskning av kostnaderna för den

nuvarande organisationen eventuellt kan bli möjlig under tiden för system­

omläggningen. Denna kostnadsminskning anser kommittén dock kunna be­

dömas först vid detaljplanläggningen av systemets genomförande.

Statens årliga kostnader för folkbokförings- och uppbördsväsendet beräk­

nas sålunda komma att minska med ca 10,2 milj. kr. vid ett rikssystem och

med ca 5,1 milj. kr. vid ett länssystem. Vid framräknandet av dessa kost­

nadsbesparingar har inte beaktats kostnaderna för genomförandet, vilka så­

som nyss nämnts beräknats till 3,4 milj. kr. i rikssystemet och till 3,7 milj.

kr. i länssystemet. Vidare har hänsyn inte tagits till de inkomster som even­

80

tuellt kan tillföras statsverket, om länsanläggningarna utnyttjas för viss

»af för sdrivande» verksamhet. Inte heller har kommittén räknat med de even­

tuella rationaliseringsvinster, som kan uppkomma inom andra grenar av

statsförvaltningen till följd av att dessa kan komma att utnyttja datamaskin-

anläggningarna i länen.

Vad beträffar städer med egen uppbördsförvaltning framhålles i princip­

betänkandet, att kommittén inte funnit anledning att mera ingående be­

handla ADB-systemets kostnadsmässiga innebörd i fråga om dessa städer,

så länge frågan om uppbördsväsendets förstatligande står öppen. Ett genom­

fört ADB-rikssystem medför dock enligt kommitténs beräkningar för samt­

liga städer med egen uppbördsförvaltning en minskning av kostnaderna för

folkbokföring och uppbörd med ca 5,5 milj. kr. per år. Investeringarna i

maskinutrustning för städerna Stockholm, Göteborg och Malmö uppskattas

till ca 2,2 milj. kr. För uppnående av jämförbarhet i kostnadshänseende

mellan nuvarande organisation, rikssystemet och länssystemet har kommit­

tén räknat med samma särställning som nu för städerna Stockholm, Göte­

borg och Malmö, oaktat en sådan särställning inte är lämplig i ett länssy-

stem.

Genom att statsverkets årliga kostnader för ADB-arbetet blir högre i ett

länssystem än i ett rikssystem beräknas ersättningen till statsverket från

städer med egen uppbördsförvaltning komma att totalt uppgå till ca 7,5

milj. kr. i ett länssystem mot ca 4,8 milj. kr. i ett rikssystem. Kommittén

har upprättat följande sammanställning av kostnadsposterna vid ett läns­

system :

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

Ökning

Minskning

Personalkostnader.....................

650 000

6 900 000

Ersättningar till statsverket . 3 100 000

380 000

Ersättning från statsverket .

Diverse övriga kostnader . .. .

650 000

Summa kronor 4 400 000

7 280 000

Nettominskning kronor

2 880 000

För samtliga städer med egen uppbördsförvaltning beräknar kommittén

således, att ett ADB-länssystem skall medföra en minskning av kostnader­

na för folkbokföring och uppbörd med ca 2,9 milj. kr. per år.

Yttranden

Kommitténs kostnadsberäkningar har av remissinstanserna i allmänhet

lämnats utan erinran.

Stockholms stadskollegium, som i och för sig inte haft något att erinra

mot kommitténs kostnadsberäkningar, anser emellertid att, om ett förstat­

ligande av uppbördsverken sker, en självklar konsekvens härav bor bil att

staten påtager sig kostnaderna för den av uppbördsverken bedrivna verk­

81

samheten. Det kan även ifrågasättas om inte Stockholms stad i samband

med ett förstatligande bör äga tillgodoräkna sig en del av kostnaderna för

den pågående ADB-omläggningen vid uppbördsverket, som är av värde även

för omläggning till rikslösningen. Skulle mot förmodan ett förstatligande

inte komma till stånd, ändras förutsättningarna för ett ställningstagande i

detta ärende högst väsentligt. Detta är mer påtagligt, när det gäller läns-

systemet än rikssystemet. Det kan sålunda starkt ifrågasättas, fortsätter stads-

kollegiet, om det för Stockholms vidkommande finns rationell anledning, att

till ett datakontor inom exempelvis överståthållarämbetet överflytta den

databehandling som staden utför på egen anläggning av samma typ. Stadens

anläggning kommer även att anlitas för andra uppgifter och blir därigenom

effektivt utnyttjad. En absolut förutsättning för överförande av databehand-

lingsuppgifterna utan ett förstatligande synes vara att stadens kostnader

för uppbördsverksamheten inte ökar.

Kungl. Maj. ts proposition nr 32 år 1963

VI. DEPARTEMENTSCHEFEN

Organisation och maskinval

Som framgår av vad jag tidigare anfört ansluter jag mig såtillvida till

kommitténs förslag att länsstyrelserna med vissa undantag skall erhålla full­

ständiga datamaskinanläggningar. De län som vid en framtida prövning inte

anses böra utrustas med egen datamaskin skall förses endast med hålkorts-

utrustning. Dessa län skall för datamaskinbearbetningen repliera på annat

län. Samtliga anläggningar är avsedda att i första hand användas för verk­

samheten på folkbokförings-, taxerings- och uppbördsområdet. Det finns

dock anledning utgå från att de i framtiden kommer att utnyttjas även för

andra, främst statliga och kommunala, arbetsuppgifter.

Enligt kommitténs förslag skall administrationen av länsanläggningarna

anförtros åt länsstyrelserna, i varje fall så länge anläggningarna helt domi­

neras av arbetsuppgifter inom länsorganisationen. Samtliga länsstyrelser och

flertalet övriga remissinstanser delar kommitténs uppfattning i denna fråga.

I likhet med vad som gäller beträffande de nuvarande tekniska hjälpmedlen

för folkbokförings- och uppbördsverksamheten bör enligt min mening data­

maskinerna administreras av de myndigheter som på det regionala planet

bär ansvaret för verksamheten, d. v. s. länsstyrelserna. Jag tillstyrker följ­

aktligen kommitténs förslag i denna del.

Organisatoriskt innebär kommitténs förslag för länsstyrelsernas del, att en

ny sektion, ett datakontor, inrättas inom landskontoret vid de länsstyrelser

som erhåller datamaskinutrustning. Flertalet remissinstanser har anslutit

sig till detta förslag. Några anser dock att datakontoret — liksom f. n. folk-

bokföringsdetaljen — bör kunna ingå som en särskild detalj i den nuva­

rande uppbördssektionen.

G llihang till riksdagens protokoll 1963. 1 saml. Nr 32

82

Otvivelaktigt kommer datakontoret i högre grad än den nuvarande folk-

bokföringsdetaljen att få karaktären av en länsstyrelsens serviceanlägg­

ning. Man kan förutse, att den kommer att utnyttjas för arbetsuppgifter åt

länsstyrelsens olika sektioner och även för arbeten åt andra länsorgan. Re­

dan detta synes mig tala för att datakontoret inte inordnas i någon av de nu­

varande sektionerna utan organisatoriskt knytes till landskontoret som en

särskild sektion. Skälen härför framträder med än större styrka, om man

räknar med att länsstyrelsens maskinanläggning i framtiden skall användas

även för arbetsuppgifter, som ligger helt utanför de egentliga länsförvalt-

ningsuppgifterna. Vad beträffar datakontoren hos de länsstyrelser som inte

erhåller datamaskiner anser jag i likhet med kommittén att de bör ingå som

en detalj i uppbördssektionen. Jag kan således tillstyrka, att de av kom­

mittén uppdragna allmänna riktlinjerna för organisationen på länsplanet

lägges till grund för det fortsatta och mera detaljerade utredningsarbetet.

Av det sagda följer att jag ansluter mig till förslaget att chefen för datakon­

toret i län med egen datamaskinanläggning ges samma tjänsteställning som

chefen för uppbördssektionen.

Av vad jag tidigare anfört framgår, att uppbördsverken i Göteborg och

Malmö intager en viss särställning i förhållande till övriga kommunala upp-

bördsverk. Bl. a. handhar dessa uppbördsverk det tryckande registret för

respektive stad och de fungerar som länsbyrå för staden ifråga. Kommitténs

förslag innebär för dessa städers vidkommande, att de arbetsuppgifter som

nu åvilar uppbördsverken i deras egenskap av länsbyrå för folkbokföringen

skall överföras till vederbörande länsstyrelse. Från städernas sida har inte

riktats några invändningar häremot. Man har dock starkt ifrågasatt, om

inte det för databehandlingen erforderliga stansningsarbetet borde ligga kvar

hos uppbördsverken. Jag är inte beredd att nu taga ställning härtill. Under

det fortsatta utredningsarbetet bör denna fråga ytterligare övervägas liksom

också förutsättningarna överhuvudtaget för en vidare decentraliserad för­

läggning av stansutrustningen än kommittén tänkt sig.

Även i Stockholms stad föres det tryckande registret av stadens uppbörds­

verk, som i detta avseende alltså fungerar som länsbyrå. Kommittén synes

ha utgått ifrån att överståthållarämbetet i framtiden skall övertaga dessa

arbetsuppgifter. Fördelningen av uppgifterna mellan överståthållarämbetet

och den lokala skattemyndigheten i Stockholm kan bli beroende av ställ­

ningstagandet till det av 1955 års stadsutredning framlagda förslaget om

förstatligande av de kommunala uppbördsverken. Härtill kommer att organi­

sationen av den länsadministrativa förvaltningen i bl. a. Stockholms-regio-

nen utredes av 1961 års storstadsutredning. Av här anförda skäl anser jag

det inte möjligt att f. n. taga ställning till frågan om den framtida organisa­

tionen för databehandlingsverksamheten inom Stockholm. De problem som

sammanhänger härmed bör beaktas under det fortsatta utredningsarbetet

rörande den närmare utformningen av organisationen inom folkbokförings-

och uppbördsväsendet och helst förberedas så, att de slutgiltigt kan lösas i

samband med ett beslut i anledning av förslagen från de båda nyssnämnda

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

83

utredningarna. Vad här sagts utesluter dock inte enligt min mening, att man

i det fortsatta planeringsarbetet inriktar sig på att förlägga datamaskinan­

läggningarna för staden och Stockholms län i anslutning till varandra. Mot

bakgrunden av de överväganden som göres beträffande den länsadministra-

tiva organisationen inom Stockholms-regionen synes en sådan planering

ändamålsenlig.

I kommitténs förslag ingår ett centralt tillsyns- och ledningsorgan för

folkbokförings- och uppbördsverksamheten. Jag har tidigare erinrat om att

det nu åligger statistiska centralbyrån att i egenskap av riksbyrå för folk­

bokföringen utöva den centrala ledningen av och tillsynen över folkbokfö­

ringen i riket. Generalpoststyrelsens skattekontor utövar den centrala led­

ningen över den postala uppbördsorganisationen. Riksskattenämndens ar­

betsuppgifter hänför sig huvudsakligen till taxeringsverksamheten. Nämn­

den fullgör dock även vissa funktioner som sammanhänger med skatteupp-

börden. Centrala uppbördsnämnden har i huvudsak att meddela bindande

förklaringar beträffande sättet för uttagande av preliminär skatt samt om

verkställande av skatteavdrag ävensom att lämna anvisningar i frågor rö­

rande uppbördsförfarandet. Riksrevisionsverket skall som revisionsorgan

kontrollera bl. a. att skatterna är rätt uträknade. Dessutom utövar ämbets­

verket rådgivningsverksamhet såvitt avser på länsstyrelse och lokal skatte­

myndighet ankommande arbetsuppgifter inom uppbördsverksamheten.

Vid 1960 års riksdag fattades principbeslut om att till statistiska central­

byrån koncentrera sådan statistik som inte av administrativa skäl var bun­

den till annat verk (prop. 1960: 104; SU 84; rskr 210). Vid min anmälan av

denna proposition framhöll jag bl. a., att det med hänsyn till den inriktning

som det nya statistikverket skulle ha kunde visa sig önskvärt att till annan

myndighet överflytta handläggningen av de uppgifter som nu åvilar ämbets­

verkets folkbokföringsbyrå.

Enligt kommitténs uppfattning föreligger det även i ett ADB-system be­

hov av en central ledning av och tillsyn över folkbokförings- och uppbörds-

verksamheten. I själva A^erket är kravet härpå starkare i det nya än i det

gamla systemet. Bl. a. förutsätter eu ekonomisk drift av datamaskinanlägg-

ningarna i länen, att system- och programmeringsarbete samt vissa tekniska

frågor handlägges centralt. Enligt kommittén bör tillsynsorganet vara gemen­

samt för folkbokföring och uppbörd. En av anledningarna härtill är att läns­

styrelserna enligt den skisserade organisationen skall övertaga postverkets

arbete med redovisning av inflytande skatt. Remissinstanserna delar kom­

mitténs synpunkter. De skäl som åberopats för att sammanföra de funktio­

ner som f. n. ankommer på statistiska centralbyråns folkbokföringsbyrå och

generalpostslyrelscns skattekontor till ett för den nya organisationen gemen­

samt lednings- och tillsynsorgan finner jag övertygande.

Kommittén föreslår att tillsynsorganet inordnas i riksskattenämnden. En

sådan lösning förordades även på sin tid av statens organisationsnämnd.

Kommittén motiverar sitt förslag med att det råder ett nära samband mel­

84

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1963

lan å ena sidan folkbokförings- och uppbördsverksamheten och å andra si­

dan taxeringsverksamheten. Sambandet kommer enligt kommittén att bli

starkare i ADB-systemet än i nuvarande system.

Riksskattenämndens kansli, som nu består av tre byråer, skulle enligt för­

slaget byggas ut med en planeringsbyrå, en folkbokförings- och uppbörds-

byrå och en kameralsektion. Planeringsbyrån skulle handha planerings- och

ledningsfunktionerna i fråga om maskinanläggningarna, medan folkbokfö­

rings- och uppbördsbyrån skulle handlägga de övriga arbetsuppgifter som nu

åvilar statistiska centralbyråns folkbokföringsbyrå och generalpoststyrelsens

skattekontor samt vissa uppbördsfrågor. Riksskattenämnden arbetar f. n. på

två avdelningar med förutom ordföranden sex ledamöter på varje avdelning.

Enligt kommitténs förslag skulle nämnden utökas med fyra ledamöter, vilket

motsvarar det antal ledamöter, utom ordföranden, som nu ingår i centrala

uppbördsnämnden. Dessa skulle enligt förslaget bilda en tredje avdelning

inom riksskattenämnden. Nämndens ordförande förutsättes skola vara hel­

tidsanställd. I syfte att avlasta ordföranden det omedelbara ansvaret för den

administrativt betonade delen av arbetet föreslår kommittén, att en befatt­

ning som kanslichef eller överdirektör inrättas.

En enligt kommitténs mening tänkbar alternativ lösning är att centrala

uppbördsnämnden med riksskattenämnden som förebild bygges ut med ett

kansli bestående av de två byråer som enligt det av kommittén förordade

förslaget skulle ingå i riksskattenämnden. Antalet ledamöter i centrala upp­

bördsnämnden utökas med två, varav en skall äga särskild insikt i folkbok­

förings- (kyrkobokförings-) frågor och en representera tjänstemannaorgani­

sationerna på arbetstagarområdet. Den sålunda utbyggda nämnden bör en­

ligt kommittén benämnas centrala uppbörds- och folkbokföringsnämnden.

Flertalet remissmyndigheter biträder kommitténs förslag om utbyggnad

av riksskattenämnden. I vissa remissyttranden riktas emellertid kritik mot

en sådan lösning. Härvid har man hävdat, att riksskattenämndens arbets­

uppgifter i första hand hänför sig till rättstillämpningen och att nämnden

inte bör belastas med uppgifter utanför detta område. I stället borde den al­

ternativa lösningen med centrala uppbördsnämnden väljas.

Jag kan instämma i kommitténs uppfattning, att ett samband föreligger

mellan å ena sidan folkbokförings- och uppbördsverksamheten och å andra

sidan taxeringsverksamheten. Som bl. a. riksskattenämnden framhåller i sitt

yttrande är emellertid detta samband inte så påtagligt, att det i och för sig

utgör något avgörande skäl för att dessa verksamhetsgrenar samordnas inom

en myndighet. Riksskattenämnden har tillvunnit sig ett mycket gott anseen­

de i sin nuvarande egenskap. Jag delar den i vissa remissyttranden fram­

förda uppfattningen, att man inte bör sammanföra nuvarande verksamhet

med uppgifter av mera administrativ och teknisk art. Jag finner sålunda

den av kommittén i andra hand föreslagna och av bl. a. statskontoret och

riksskattenämnden förordade lösningen att bygga ut centrala uppbördsnämn­

den vara att föredraga framför alternativet med riksskattenämnden.

Den organisationsskiss som kommittén lagt fram beträffande centrala

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

85

uppbördsnämndens omändring till centralmyndighet för folkbokföring och

uppbörd anser jag mig i princip kunna godtaga. Jag föreslår att den nya

myndigheten erhåller benämningen centrala folkbokförings- och uppbörds-

nämnden. Det torde få ankomma på kommittén att senare avge ett detalje­

rat förslag angående nämndens organisation. Härvid bör särskilt tillses att

klara gränser dragés mellan nämndens och länsstyrelsernas befogenheter

och skyldigheter, så att någon tvekan om ansvarsfördelningen inte kan upp­

komma.

Jag övergår härefter till frågan om val av maskinsystem för länsanlägg-

ningarna. Maskinvalet är särskilt betydelsefullt med hänsyn till den fram­

trädande roll som datamaskinerna kommer att intaga som tekniskt hjälp­

medel i den nya organisationen och den betydelse som denna organisa­

tion kommer att få även för andra förvaltningsområden. Utvärderingen av

datamaskiner är till sin natur en komplicerad fråga, där en mångfald svår­

bedömbara faktorer får vägas mot varandra. Förutom de tekniska faktorer

som påverkar maskinvalet anmäler sig även andra omständigheter som i

olika avseenden måste beaktas.

Maskinvalet har ägnats en synnerligen omfattande och noggrann utred­

ning av kommittén, som härvidlag haft tillgång till expertis från matema­

tikmaskinnämnden och samrått med kommittén för maskinell databehand­

ling. Den utförda granskningen har redovisats i en särskild promemoria.

Denna promemoria behandlades ursprungligen som icke offentlig, då den

ansågs innehålla uppgifter, som kunde utgöra affärshemligheter för de före­

tag vilkas maskiner kommit under bedömning. Efter framställning av be­

rörda företag beslöts sedermera, att promemorian skulle få utlämnas.

Av den tidigare lämnade redogörelsen framgår att fem företags datamaski­

ner jämförts och bedömts, nämligen L M Ericssons driftkontrollaktiebolags

ICT 1301, IBM Svenska aktiebolags IBM 1401, RCA Sweden aktiebolags RCA

301, Svenska aeroplanaktiebolagets SAAB D 21-P (tillsammans med Facit

Electronics aktiebolag) samt Svenska Bull aktiebolags G 30. Sammanfatt­

ningsvis konstaterar kommittén, att det endast i vissa avseenden varit möj­

ligt att basera jämförelserna på objektivt mätbara faktorer och att utvärde­

ringen därjämte i särskilt hög grad komplicerats i sådana fall då praktisk

driftserfarenhet av maskinerna saknats. Bedömningen har också omfattat

företagens resurser när det gäller att i systemtekniska och maskintekniska

avseenden bistå statsförvaltningen i den utsträckning som regelmässigt före­

kommer inom detta område.

Utifrån ett flertal bedömningsgrunder förordar kommittén IBM 1401, för

vilken den årliga driftskostnaden under avskrivningstiden beräknas till 10

milj. kr. och investeringskostnaden till 43 milj. kr. i ett länssystem med

tjugo anläggningar. Denna maskin anses böra ges företräde framför RCA

301 av vissa tekniska skäl och trots den sistnämnda maskinens lägre kostna­

der, beräknade till 9,2 respektive 37,6 milj. kr. Eftersom RCA Sweden aktie­

bolag numera uppgått i Svenska Bull aktiebolag och sistnämnda bolag skrift­

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

ligen informerat mig om att det även svarar för RCA 301-förslaget, saknas

anledning att här beröra Svenska Bull aktiebolags ursprungliga förslag gäl­

lande maskinen G 30. Beträffande ICT 1301 anser sig kommittén inte kunna

förorda denna, bl. a. till följd av kostnaderna, som beräknas till 11,3 milj.

kr. i årskostnad och 45,5 milj. kr. i investeringskostnad.

I fråga om Svenska aeroplanaktiebolagets maskin D 21-P, vars kostna­

der av kommittén beräknas till 12,2 respektive 45,1 milj. kr., framhåller kom­

mittén att denna maskin visserligen i tekniskt kapacitetshänseende kan be­

dömas vara klart överlägsen de övriga maskinsystemen, men att den å andra

sidan i den nu ifrågavarande versionen ännu inte nått utprovningsstadiet.

Den uppfyller följaktligen inte kravet på praktisk driftserfarenhet. Detta

krav anser kommittén vara en nödvändig förutsättning för att maskinsyste­

met skall kunna komma i fråga. Kravet får en särskild styrka, då det gäller

en så omfattande och för driftsstörningar känslig verksamhet som i detta

fall. Dessutom framhålles att tidigare erfarenheter på datamaskinmarknaden

skapar motiv för ett sådant krav.

Kommitténs utvärderingspromemoria har granskats av matematikmaskin­

nämnden, som i sitt remissvar anför från kommittén avvikande uppfatt­

ning när det gäller maskinvalet ur teknisk synpunkt. Nämnden uttalar så­

lunda att SAAB-systemet är att förorda framför övriga alternativ, dock un­

der förutsättning att ett dröjsmål med igångsättandet av försöksverksamhet

och genomförande kan accepteras.

Jag kan instämma i kommitténs allmänna uttalanden om svårigheterna

att åstadkomma en rättvisande jämförelse och en invändningsfri värdering

av de olika maskinsystemen. Klart belägg för dessa svårigheter ger de i

många fall skiftande omdömen om kommitténs utvärdering, som kommit

till uttryck i den stundom hetsiga debatt denna fråga givit upphov till.

Utifrån de förutsättningar kommittén enligt sina direktiv haft att beakta

vid sitt ställningstagande i maskinvalsfrågan finner jag inte anledning att

ifrågasätta de av kommittén tillämpade utvärderingsgrunderna.

Vid remissbehandlingen har vissa andra synpunkter framkommit utöver

dem som kommittén lagt på maskinvalsfrågan. Sålunda har några remiss­

instanser framhållit önskvärdheten av att man om möjligt väljer datama­

skiner av svensk tillverkning. Matematikmaskinnämnden och länsstyrelsen

i Östergötlands län, vilka understryker betydelsen av en inhemsk datama­

skinindustri, hävdar, att valet av ett svenskt datamaskinsystem för folkbok­

förings- och uppbördsverksamheten skulle få avgörande betydelse för möj­

ligheterna att utveckla en svensk datamaskinindustri av hög klass. Därjäm­

te har från dessa remissinstansers sida framhållits, att kommitténs förslag

till maskinval skulle medföra att staten bidrog till en faktisk begränsning

av konkurrensen genom att det förordade fabrikatet erhölle en alltför domi­

nerande ställning.

Enligt min mening kan principiella skäl anföras mot att näringspolitiska

aspekter av det slag som åberopats av matematikmaskinnämnden och vissa

andra remissinstanser tillmätes en utslagsgivande betydelse i det nu aktu­

ella upphandlingsärendet. Däremot vill jag uttala att staten vid avgörande

88

systemet är väl motiverat. Jag förordar därför att IBM-maskiner skall

ingå i det blandade systemet. Mot bakgrunden av att kommittén, ehuru den

av särskilda skäl inte ansett sig kunna förorda SAAB-systemet, ändock be­

dömt detta vara i tekniskt kapacitetshänseende överlägset övriga system och

att matematikmaskinnämnden för sin del givit SAAB-systemet sitt förord,

anser jag att även SAAB-maskiner bör ingå i det av mig föreslagna maskin­

systemet.

Beträffande fördelningen mellan de båda fabrikaten av de i ett läns-

system ingående datamaskinerna är jag inte beredd att i nu förevarande

sammanhang taga ställning. Försiktigheten bjuder att ytterligare erfarenhe­

ter avvaktas, innan den slutliga fördelningen göres. Av betydelse blir där­

vid de båda företagens resurser i fråga om leverans och deras allmänna för­

utsättningar att motsvara uppställda krav inom databehandlingsområdet.

Likaså bör erfarenheterna från den försöksverksamhet, som jag senare kom­

mer att föreslå, få påverka det slutgiltiga beslutet i anskaffningsfrågan. Det

torde få ankomma på Kungl. Maj :t att bestämma den närmare fördelningen

mellan de två maskinsystemen.

När det slutligen gäller frågan huruvida maskinutrustningen bör köpas

eller förhyras, anser jag, i likhet med kommittén och de remissinstanser

som yttrat sig härom, starka skäl tala för att maskinerna förhyres med

optionsrätt till köp. Jag är emellertid inte beredd att nu taga slutlig ställ­

ning till frågan om formen för anskaffningen. Vilken lösning som kommer

att väljas torde bl. a. få bli beroende av de förhandlingar med maskinföreta­

gen som måste föras innan avtal om maskinanskaffningen kan träffas.

Enligt kommittén bör genomförandet av ADB-systemet kunna ske vid års­

skiftet 1966/67. Detta innebär att under hela år 1966 omläggningen av

samtliga register till det nya systemet kommer att pågå jämsides med den

ordinarie verksamheten enligt nuvarande system. Kommittén föreslår att

dessförinnan viss försöksverksamhet skall utföras med början hösten 1963.

Ändamålet med försöksverksamheten är att under praktiska förhållanden

pröva den nya systemorganisationen och vinna erfarenheter som kan kom­

ma den slutliga systemutformningen till godo. I anslutning till försöken

skall bedrivas den utbildnings- och informationsverksamhet som nödvän­

digtvis måste föregå omorganisationen. Jag delar kommitténs uppfattning

om värdet av en försöksverksamhet och föreslår att en sådan kommer till

stånd i huvudsak enligt de riktlinjer som kommittén angivit. I överens­

stämmelse med mitt förslag till ett blandat maskinsystem anser jag dock,

alt försöksverksamheten bör utvidgas till att avse båda maskinfabrikaten.

Försöken, som enligt kommitténs förslag skall avse Stockholms län och ge­

nomföras med en datamaskin av fabrikat IBM, bör därför enligt min mening

utökas till att omfatta ytterligare ett län, förslagsvis Östergötlands län,

och där genomföras med en datamaskin av SAAB:s fabrikat. Försöksverk­

samheten bör påbörjas snarast.

Jag har tidigare framhållit angelägenheten av att datareformen genom­

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

92

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1963

Bilaga

Käradsskrivares huvudsakliga arbetsuppgifter före och i ett

ADB-system

Nuvarande huvudsakliga ar­

betsuppgifter

Motsvarande arbetsuppgifter utföres i ett ADB-system

A.

1

1

av häradsskrivare

av länsstyrelse och/eller

centralorgan (co)

3

Inom folkbok/öringsområdet

Mantal sskrivning

1. Kvar. Preliminärskatte-

kod anges för skattskyl­

diga (jfr 5 och 6 nedan)

2. Aktualisering av fastighets-

förteckningar efter uppgifter

från överlantmätare, fastig­

hetsregisterförare och in­

skrivningsdomare m. fl.

3. Röstlängder kompletteras

och färdigställes

2. Kvar. Nybildade fastighe­

ter åsättes ordningsnum-

mer m. m.

3. Kvar i princip men be­

räknas bli mindre arbets-

krävande

4. Skötsel av avtryckskortre-

gister över

a) den kyrkobokförda be­

folkningen

b) fastigheter

4. a) Kvar

b) Bortfaller eventuellt

B. Avseende källskcd.earbetet

5. Debetsedlar å preliminär A-

skatt utfärdas och expedie­

ras

6. Debetsedlar å preliminär B-

skatt utfärdas och expedie­

ras

5. Arbetsuppgiften reduceras

till viss kod-sättning i sam­

band med mantalsskriv­

ningen (jfr p. 1)

6. Jfr punkt 5 ovan

5. Debetsedlarna färdigställes

maskinellt och expedieras

från co

6. Jfr punkt 5 ovan

7. Preliminära taxeringar till

B-skatt

8. Debetsedlar å preliminär B-

skatt enligt p. 7 utfärdas

9. Handhavande av debetkort

för preliminär skatt

10. Jämkningar och existensmi­

nimum m. m. avseende pre­

liminär skatt

11. Anstånd med betalning av

debiterad B-skatt

7. Kvar

8. Kvar endast avseende så­

dana debetsedlar som ej

framställes maskinellt vid

årets början

9. Ersättes av anteckningar

i mantalslängd eller sär­

skild debiteringslista om

vidtagna jämkningar m. m.

10. Kvar

11. Kvar

8. Debetsedlarna utfärdas till

största delen centralt

94

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1963

1 1

2

3

26. Åtgärder för spärrning av

26. Bortfaller

26. övertages av länsstyrelse

överskjutande skatt eller

dess innehållande för restan-

tier m. m.

och co

27. Debitering av tillkommande

skatt samt omdebiteringar

för restitution och avkort-

ning

27. Bortfaller

27. övertages av länsstyrelse

28. Anstånd med betalning av

skatt

28. Kvar

29. Statistiska uppgifter och re­

dovisningar över debiterade

skatter m. m.

E. Allmän varuskatt

29. Bortfaller

29. övertages av länsstyrelse

30. Fr. o. in. 1961 års taxering

30. Längdföringen ersättes av

30. Det huvudsakliga arbetet

verkställer häradsskrivare

beredning av deklarations-

övertages av länsstyrelse

viss längdioring. Därjämte

materialet för stansning.

och co

skall debitering ske av all­

män varuskatt för jordbruks­

produkter; skattebeloppet

upptages på debetsedeln å

slutlig skatt

F. Allmän tilläggspensionering

Debiteringen bortfaller

31. Sortering och granskning av

i samband med löneuppgif-

ter m. m. för taxering läm­

nad arbetsgivaruppgift för

beräkning av arbetsgivarav­

gift m. m.

31. Kvar

32. Fastställande av pensions-

32. Kvarstår, men stor del av

32. Resultatet stansas av läns-

grundande inkomst. (Anteck-

det manuella arbetet över-

styrelse. Hålkorten bear-

nas även på vederbörande

slutdebetsedel)

tas av co

betas av co

33. Översändande av inkomst-

avier till centralsjukkassa

33. Bortfaller

33. Övertages av co

34. Arbetsgivarkontroll avseen­

de ATP

34. Kvar

35. Upplysningsverksamhet och

kontakter med RFA

G. Allmänna administrativa upp­

gifter

35. Kvar

36. Utredning och yttranden i

besvärs- och underställnings-

ärenden rörande kyrkobok­

föring och mantalsskrivning,

jämkningar m. m. och ATP-

ärenden. Lämnande av upp­

lysningar åt allmänheten och

andra, särskilt kommunala

myndigheter, åklagare m. fl.

i skatte- och taxeringsfrågor.

Skattereklamationer, utfär­

dande av bevis och längd­

utdrag m. m.

36. Kvar

96

Kommitténs promemoria angående utvärdering av ADB-

utrustning i länssystem.................................................................

Yttranden............................................................................................

Skrifter från maskinföretagen ....................................................

5. Kostnadsberäkningar ......................................................................

Kommittén .......................................................................................

Yttranden............................................................................................

VI. Departementschefen (organisation och maskinval)....................

VII. Hemställan................................................................................................

Bilaga. Häradsskrivares huvudsakliga arbetsuppgifter före och i ett

ADB-system.......................................................................................

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

65

71

76

78

78

80

81

91

92

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 621240