2

Kungl. Maj. ts proposition nr 48 år 1963

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av punkt 2 av anvisningarna till 30 §

kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att punkt 2 av anvisningarna till 30 § kommunal

skattelagen1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Anvisningar

till 30 §.

2. Vid beräkning----------- egen räk­

ning.

Avdrag för------ - — av brandskada.

Med utjämningsfond------------- för­

säkringsaktiebolags reservfond.

Den på------------ livräntor, undan­

taget) .

Nedsättning av försäkringsfond för

egen räkning, av säkerhetsfond samt

av i första stycket omnämnd reserv­

fond för ömsesidig kreatursförsäk-

ringsanstalt och regleringsfond för

trafikförsäkringsanstalt ävensom

minskning av utjämningsfonderna

skall anses som intäkt. Sker ändring

av bolagsordningen, varigenom an­

stalten får rätt att på annat sätt än

ovan sagts disponera vid denna lags

ikraftträdande befintlig utjämnings­

fond, för vilken bestämmelser om in­

skränkt dispositionsrätt funnits, eller

utjämningsfond, som bildats efter la­

gens ikraftträdande, skall fonden an­

ses härigenom undergå minskning

med hela det belopp, vartill den upp­

gick före ändringen.

Utöver vad----------- till försäkrings­

tagare. 1

2. Vid beräkning----------- egen räk­

ning.

Avdrag för---------- av brandskada.

Med utjämningsfond------------- för­

säkringsaktiebolags reservfond.

Den på------------ livräntor, undan­

taget).

Nedsättning av försäkringsfond för

egen räkning, av säkerhetsfond samt

av i första stycket omnämnd reserv­

fond för ömsesidig kreatursförsäk-

ringsanstalt och regleringsfond för

trafikförsäkringsanstalt ävensom

minskning av utjämningsfonderna

skall anses som intäkt. Sker ändring

av bolagsordningen, varigenom an­

stalten får rätt att på annat sätt än

ovan sagts disponera en den 1 janu­

ari 1929 befintlig utjämningsfond,

för vilken bestämmelser om in­

skränkt dispositionsrätt funnits, eller

utjämningsfond, som bildats efter

nämnda dag, skall fonden anses häri­

genom undergå minskning med hela

det belopp, vartill den uppgick före

ändringen, dock att vad nu sagts

icke skall gälla om ändringen verk­

ställts för att anstalt, som driver rö­

relse avseende sjuk- och olycksfalls­

försäkring, för vilken grunder fast­

ställts jämlikt lagen om försäkrings­

rörelse, skall äga taga fonden i an­

språk för återbäring i enlighet med

sagda grunder.

Utöver vad —-------till försäkrings­

tagare.

1 Senaste lydelse av punkt 2 av anvisningarna till 30 § se 1950: 308.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1963

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

15 februari 1963.

Närvarande:

Statsministern

E^{rlander ,} ministern för utrikes ärendena

N^{ilsson ,} statsråden

il S^träng, A^ndersson, L^indström, L^ange, L^indholm, K^ling, S^koglund,

E^denman, J^ohansson, ^af G^eijerstam, H^ermansson, H^olmqvist, A^spling.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler che­

fen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om ändrade regler för

beskattningen av försäkringsanstalt i vissa fall samt anför därvid följande.

Inledning

I anledning av en av försäkringsinspektionen gjord hemställan om över­

syn av gällande beskattningsregler för sjuk-, olycksfalls- och skadeförsäk-

ringsrörelse uppdrog jag med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13

januari 1961 åt kammarrättsrådet Nils G. Lindquist, ordförande, kammar­

rättsrådet Per Eklund samt byrådirektören Gösta D. V. Jonsson att verk­

ställa den av inspektionen förordade utredningen. De sakkunniga har den

28 september 1962 avgivit ett betänkande med förslag till ändrade bestäm­

melser angående beskattning av sjuk-, olycksfalls- och skadeförsäkringsrö-

relse (stencilerat). Betänkandet har varit föremål för remissbehandling i

vanlig ordning och förslaget har i huvudsak godtagits av hörda myndighe­

ter och näringsorganisationer även om erinringar gjorts mot olika detaljer

i detsamma.

Av skäl som jag i det följande närmare skall utveckla anser jag emeller­

tid att genomförandet av de ändringsförslag som de sakkunniga framlagt i

betänkandet tills vidare bör anstå. Endast i ett speciellt hänseende synes

frågan om ändrade beskattningsregler nu böra upptagas till behandling. Det

gäller det fall att försäkringsanstalt, som driver viss s. k. lång sjuk- och

olycksfallsförsäkringsrörelse ändrar sin bolagsordning för att möjliggöra

för anstalten att taga utjämningsfond eller del därav i anspråk för återbä­

ring till försäkringstagarna.

Enligt nuvarande bestämmelser skall anstalten i dylikt fall beskattas för

utjämningsfondens hela belopp och alltså inte blott för den del av fonden

som tagits i anspråk. De sakkunniga har framhållit att speciella bestämmel­

ser för att förhindra uppkomsten av sådana skattekonsekvenser i försäk­

ringsanstalt med lång sjuk- och olycksfallsförsäkringsrörelse snarast bör

införas i komunalskattelagen. Jag delar denna uppfattning och anhåller att

nu få anmäla nämnda fråga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1963

5

Gällande bestämmelser

Enligt reglerna i punkt 2 första stycket av anvisningarna till 30 § kom­

munalskattelagen angående överskottsbeskattning av sjuk-, olycksfalls- eller

skadeförsäkringsrörelse gäller att från bruttointäkten avdrag får göras för­

utom för driftkostnader som avses i 29 § samma lag även för avsättningar

till vissa fonder. Till dessa fonder hör utjämningsfonden. I fråga om avsätt­

ning till utjämningsfonden är avdragsrätten på visst sätt maximerad. Härom

är dock inte nu fråga.

Med utjämningsfond förstås enligt tredje stycket av nyssnämnda anvis­

ningspunkt fond, som enligt bolagsordningen får användas endast till att

helt eller delvis täcka förlust å själva försäkringsrörelsen samt efter sådan

disposition kvarstående förlust å rörelsen i dess helhet, i den mån den inte

kan täckas av andra till framtida förfogande avsatta medel. I fråga om öm­

sesidigt försäkringsbolag räknas som utjämningsfond jämväl fond, som

utöver försäkringsfond, premieåterbäringsreserv och säkerhetsfond — fun­

nits före kommunalskattelagens ikraftträdande och vilkens användning

enligt bolagsordningen inte begränsats till förlusttäckning enligt vad nyss

sagts. Som utjämningsfond skall ej anses i lag föreskriven säkerhetsfond

eller försäkringsaktiebolags reservfond.

Gentemot den nyssnämnda avdragsrätten för avsättning till utjämnings­

fond står å andra sidan den skatteplikt som uppkommer när fondmedlen

tages i anspråk. Därom stadgas i femte stycket av ifrågavarande anvisnings­

punkt. Man skiljer här mellan två olika fall.

Huvudregeln är att som intäkt skall anses utjämningsfondens minskning.

Härvid förutsättes, ehuru det inte uttryckligen utsagts, att utjämningsfon­

den använts för förlusttäckning på sätt nyss angivits. Samma regel gäller i

fråga om en gammal utjämningsfond som ett ömsesidigt försäkringsbolag

haft före kommunalskattelagens ikraftträdande och där sådan inskränkning

i fråga om användningen icke varit föreskriven.

Det andra fallet då beskattning av fondmedlen föreskrives är då sådan

ändring av bolagsordningen sker, att försäkringsanstalten får rätt att på

annat sätt än nyss sagts — d. v. s. för annat ändamål än förlusttäckning -—

disponera utjämningsfond. Det kan då vara fråga om en utjämningsfond,

som fanns redan vid kommunalskattelagens ikraftträdande och för vilken

bestämmelser om inskränkt dispositionsrätt funnits i bolagsordningen, eller

om en utjämningsfond som bildats senare. Om bolagsordningen på detta

sätt ändras skall hela det belopp, vartill fonden uppgått före ändringen, upp­

tagas som skattepliktig intäkt.

Det är denna senare beskattningsregel som de sakkunniga föreslår skola

ändras.

6

Kungl. Ma j. ts proposition nr

4

8 år 1963

De sakkunnigas förslag

De sakkunniga framhåller, att utjämningsfond i företag, som driver lång

sjuk- och olycksfallsförsäkringsrörelse, även kan ha karaktär av återbä-

ringsfond enligt lagen om försäkringsrörelse. Detta följer då av de för ifrå­

gavarande försäkringsformer fastställda grunderna. Ett dylikt företag kan

därför ha behov av att ändra sin bolagsordning i överensstämmelse med

grunderna så att utjämningsfonden kan användas jämväl för återbäring till

försäkringstagarna.

För att närmare belysa detta har de sakkunniga i betänkandet lämnat en

redogörelse för grundbunden barnolycksfallsförsäkring i skadeförsäkrings-

anstalt. De sakkunniga framhåller att detsamma i tillämpliga delar gäller i

fråga om grundbunden reseolycksfallsförsäkring i sådan anstalt. I nämnda

redogörelse anför de sakkunniga följande.

I de för barnolycksfallsförsäkringen stadfästa grunderna av år 1939 stad­

gades, att avsättning till utjämningsfond — då benämnd utjämningsreserv

— skulle ske vid varje års slut med minst 0,1 procent av sammanlagda för­

säkringssumman för försäkringar i kraft för olycksfall till dess fonden

uppnått 3 procent av nyssnämnda försäkringssumma. Denna utjämnings­

fond fick ej användas till annat än att helt eller delvis täcka förlust å död­

lighet, invaliditet eller sjuklighet samt därefter till sådan kvarstående för­

lust på rörelsen i dess helhet, som icke kunde täckas av andra till fram­

tida förfogande avsatta medel.

Först år 1945 stadfästes i grunderna bestämmelser angående vinstfond

och vinstmedel. I vad grunderna berörde återbäring infördes emellertid år

1957 genomgripande förändringar. Enligt övergångsbestämmelserna till de

då ändrade, alltjämt gällande grunderna skulle, förutom uppsamlade vinst­

medel per den 31 december 1949, även den utjämningsfond, som nämnda

dag fanns avsatt för då ikraftvarande försäkringar, betraktas som vinst-

tond och således hänföras till anstaltens beskattade medel. Vidare skulle

det för åren 1950—1956 uppkomna överskottet beräknas enligt de nya grun­

derna. Detta innebar, att de bokföringsmässiga avsättningarna till utjäm­

ningsfond i barnolycksfallsförsäkringsrörelse enligt äldre grunder i fort­

sättningen skulle ingå bland överskottsmedlen enligt de särskilda bokslut,

som ligga till grund för framräkning av skattepliktigt överskott å rörelsen.

Gällande grunder för barnolycksfallsförsäkring föreskriva vidare, att av­

sättning till utjämningsfond från och med den 1 januari 1957 ej vidare skall

ske samt att utjämningsfond icke må användas till annat än täckande av

förlust å rörelsen i dess helhet, i den mån förlusten icke kan täckas av and­

ra till framtida förfogande avsatta medel. I barnolycksfallsförsäkringsrörelse

skola därför samtliga den 1 januari 1957 innestående överskottsmedel —

med undantag av den del av utjämningsfonden som bildats av medel från

försäkringar, vilka upphört före den 1 januari 1950 — från och med den

1 januari 1957 betraktas som tillhörande återbäringskapitalet. Därmed äro

dessa medel i enlighet med grunderna avsedda för fördelning bland försäk­

ringstagarna, oavsett om samma medel tidigare avsatts till vinstfond eller

utjämningsfond. I särskilda bokslut, som förts vid sidan av den formella

bokföringen och som uteslutande haft till uppgift att fördela intäkter och

kostnader (inklusive skatter) eller således överskott och underskott mellan

barnolycksfallsförsäkringsrörelse, å ena sidan, och övrig försäkringsrörelse,

ä den andra, ha avsättningarna till utjämningsfond i barnolycksfallsförsäk-

7

ring ingått i de överskottsmedel, å vilka barnolycksfallsförsäkringsrörelsens

andel av anstaltens totala skatt beräknats. För försäkringstagarna ha av­

sättningarna därför karaktär av vinstmedel på samma sätt som avsättning­

arna till vinstfonden.

_

Ifrågavarande skadeförsäkringsanstalter ha avsatt återbäringskapital en­

ligt de gällande grunderna för barnolycksfallsförsäkring. Därvid har i vissa

anstalter ansetts riktigast att redovisa återbäringskapitalet med återbärings-

fond och utjämningsfond. Detta leder emellertid förr eller senare till att,

när återbäringsfonden genom tilldelning av återbäring till försäkringstagar­

na försvunnit, utjämningsfonden måste tagas i anspråk för återbäring eller

således för annat ändamål än det, för vilket fonden ursprungligen bildats.

Härigenom uppkommer ett motsatsförhållande till tanken bakom KL:s be­

stämmelser om utjämningsfondens användning.

I vissa andra skadeförsäkringsanstalter har därför förfarits på annat sätt.

Sålunda ha till återbäringsfonden överförts överskottsmedel från andra

verksamhetsgrenar än barnolycksfallsförsäkring till belopp, motsvarande ut­

jämningsfondens belopp. Medel motsvarande sistnämnda belopp ha däri­

genom avsatts två gånger. Detta leder till att återbäringsfonden blir tillräck­

lig för all förekommande återbäring utan att utjämningsfonden behöver till­

gripas. I stället blir sistnämnda fond herrelös så snart beståndet av barn-

olycksfallsförsäkringar dött ut.

De sakkunniga anser att särskilda bestämmelser måste införas för den

del av försäkringsanstalts utjämningsfond som belöper å rörelse avseende

lång sjuk- och olycksfallsförsäkring. Dessa bestämmelser bör enligt de sak­

kunniga utformas så, att den ifrågavarande delen av utjämningsfonden un­

dantages från den påföljd, varom i femte stycket punkt 2 av anvisningarna

till 30 § kommunalskattelagen förmäles.

I de remissyttranden som avgivits över betänkandet har några erinringar

inte anförts mot förslaget i denna del.

Departementschefen

Kommunalskattelagens regler för beskattning av försäkringsföretag är

delvis ganska komplicerade och svåra att tillämpa för taxeringsmyndighe­

terna. Detta gäller framför allt beskattningen av skadeförsäkringsrörelse.

Därför har, bl. a. från försäkringsinspektionens sida, framförts tanken att

för försäkringsföretagen övergå till någon form av bruttobeskattning. Det

kan erinras om att man för utländska försäkringsanstalter, som här i riket

driver annan försäkringsrörelse än livförsäkringsrörelse, av praktiska skäl

beräknar den beskattningsbara inkomsten till viss procent av premieinkoms­

ten. Beträffande livförsäkring här i riket har man för såväl in- som utländs­

ka försäkringsanstalter övergått från nettobeskattning till en räntebeskatt-

ningsmetod.

I den skrivelse från försäkringsinspektionen, som föranlett den nu verk­

ställda utredningen, framhöll inspektionen att man kunde tänka sig en över­

gång till en bruttobeskattningsmetod som en alternativ lösning av proble­

men. Emellertid ansågs vid detta tillfälle att det borde ankomma på allmän­

na skatteberedningcn att undersöka möjligheterna för en dylik reform.

De förslag de sakkunniga nu framlagt innebär bl. a. en anpassning av

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1963

8

beskattningsreglerna till de särskilda redovisningsregler, som gäller för för­

säkringsföretagen på grund av lagen om försäkringsrörelse. En sådan an­

passning blir nödvändig om man alltjämt skall tillämpa en nettobeskatt-

ningsmetod. Ett genomförande av de sakkunnigas förslag kräver emellertid

omfattande och delvis komplicerade författningsbestämmelser. Innan försla­

get genomföres synes det därför angeläget att pröva om man inte för försäk­

ringsföretagens del kan övergå till en enklare beskattningsform.

De ändringar de sakkunniga föreslagit kan — frånsett den detaljbestäm­

melse som berörts i det föregående — utan större olägenheter anstå en kor­

tare tid. Detta innebär å andra sidan inte, att en ändrad lagstiftning lämpli­

gen bör anstå i avvaktan på att allmänna skatteberedningens utredningsar­

bete ytterligare fortskridit eller avslutats. Det måste nämligen anses i någon

mån ovisst, huruvida det kan anses ligga i skatteberedningens uppdrag att

ingå på en prövning av den mångfald av specialregler, vilka nu gäller i sär­

skilda hänseenden såsom exempelvis beträffande försäkringsbeskattningen.

Frågan om en reformering av denna beskattning synes utan olägenhet kun­

na hänskjutas till en specialutredning. Hur än beskattningsreglerna för före­

tagen i en framtid kan komma att utformas, torde särskilda regler för för­

säkringsföretagen ändock bli erforderliga.

Jag har därför för avsikt att låta frågan om förenkling av beskattnings­

reglerna för försäkringsföretagen bli föremål för en särskild utredning, som

bör bedrivas skyndsamt. I avvaktan på resultatet av denna utredning bör

någon ändring av nu gällande beskattningsregler i princip inte genomföras.

För att möjliggöra för försäkringsföretag, som driver lång sjuk- och olycks-

fallsförsäkringsrörelse, att utan skattekonsekvenser ändra sin bolagsordning

för att kunna taga utjämningsfonden i anspråk för återbäring till försäk­

ringstagare i enlighet med de för rörelsen stadfästa grunderna bör dock en

ändring göras i punkt 2 av anvisningarna till 30 § kommunalskattelagen.

Bestämmelsen torde kunna göras tillämplig redan vid innevarande års taxe­

ring.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga inom finansde­

partementet upprättat förslag till lag om ändrad lydelse av punkt 2 av an­

visningarna till 30 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämman­

de av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans

Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Per Eskilsson

Kungi. Maj:ts proposition nr

48

år 1963

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630283