Prop. 1963:7
('angående godkännande av en mellan Sverige, Danmark och Förbundsrepubli\xad ken Tijskland träffad överenskommelse rörande skydd för beståndet av lax i Östersjön m. m.',)
Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1963
1
Nr 7
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande
av en mellan Sverige, Danmark och Förbundsrepubli ken Tijskland träffad överenskommelse rörande skydd för beståndet av lax i Östersjön m. m.; given Stock holms slott den 21 december 1962.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagd a utdrag av stats rådsprotokollet över jordbruksärenden och utrikesdepartementsärenden för den 16 november 1962 och över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredra gande departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
Eric Holmquist
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att riksdagen måtte godkänna en överenskommel se mellan Sverige, Danmark och Förbundsrepubliken Tyskland rörande skydd för beståndet av lax i Östersjön, överenskommelsen, som gäller tills vidare, innebär att endast större lax får fångas och att de vid fisket använda redskapen måste vara beskaffade på visst sätt.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 saml. Nr 7
Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1963
Överenskommelse rörande skydd för beståndet av lax i Östersjön
Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland och Konungariket Sverige, vilka önska träffa överenskommelse om åtgärder till skydd för be ståndet av lax (Salmo salar) i Östersjön, ha överenskommit om följande:
Artikel 1
Det område, på vilket denna överenskommelse äger tillämpning, omfattar Östersjön, vari inbegripes Bottniska Viken och Finska Viken. Detta område begränsas mot Öresund samt Stora och Lilla Bålt av följande linjer:
a) Falsterbo fyr—Stevns fyr;
b) Jungshoved—Bpgensessand;
c) Hestehoved fyr—Måddes Klint;
d) Skelby kyrka—Flinthorne Odde;
e) Kappel kyrka—Gulstav;
f) Ristingehale—TErphale;
g) Skjoldnaes—Ppls Huk;
h) Christian X:s bro i Spnderborg.
Artikel 2
Ingen bestämmelse i denna överenskommelse skall anses inkräkta på den uteslutande rätt, som tillkommer fördragsslutande parts fartyg att bedriva fiske på vatten, varöver denna fördragsslutande part har uteslutande juris diktion med avseende å fisket.
Artikel 3
Ingen bestämmelse i denna överenskommelse skall anses inkräkta på nå gon fördragsslutande parts anspråk i fråga om gränserna för territorial vattnet.
Artikel 4
Bestämmelserna i denna överenskommelse äga tillämpning på de fördrags slutande parternas samtliga fartyg, vilka befinna sig på eller utanför vat ten, där den fördragsslutande parten har uteslutande jurisdiktion med av seende å fisket.
Artikel 5
De fördragsslutande parterna skola icke tillåta att vid fiske efter lax med nät eller krok användas redskap med andra mått än som nedan angivas:
Laxdrivnäten skola vara så beskaffade, att en flat mätsticka av 2 milli meters tjocklek lätt kan föras genom maskorna, när dessa äro sträckta dia gonalt i nätets längdriktning och detta är vått. Bredden på detta mätinstru ment skall för drivnät av naturfiber uppgå till 165 millimeter och för driv- nät av syntetiska fiber 157 millimeter.
Drivnät, som redan äro i bruk och vars maskstorlek är mindre än 170 millimeter om näten äro av naturfiber respektive 160 millimeter om näten äro av syntetiska fiber, få användas fortsättningsvis till dess de äro ut
nötta, dock icke längre än fem år efter dagen för denna överenskommelses ikraftträdande.
Gapet på krok (kortaste avståndet mellan krokens spets och skaft) på drivlinor och fasta linor, som användas vid fiske efter lax, skall uppgå till minst 19 millimeter. Krokar, som redan äro i bruk och vars gap är mindre än 19 millimeter, få användas fortsättningsvis, dock icke längre än tre år efter dagen för denna överenskommelses ikraftträdande.
Artikel 6
Inget fartyg må behålla ombord inom det i artikel 1 angivna vattenområ det fångad lax, vilken är mindre än 60 centimeter (mätt från nosspetsen till stjärtfenans yttersta spets). Sådan lax skall omedelbart utsättas i havet.
Artikel 7
Varje fördragsslutande part skall utfärda föreskrifter med förbud att ilandföra, utbjuda, för försäljningsändamål hålla i lager, saluhålla, sälja, på annat sätt föra i handeln eller i återförsäljningssyfte köpa lax, som under stiger det i artikel 6 föreskrivna minimimåttet. Detta förbud gäller endast lax, som fångats i det i artikel 1 av denna överenskommelse angivna vatten området.
Artikel 8
Bestämmelserna i denna överenskommelse skola icke äga tillämpning på fiske, som bedrives för fiskevårdande eller vetenskapliga ändamål, eller på lax, som fångas vid sådant fiske. Sålunda fångad lax må för vetenskapliga ändamål ilandföras; i övrigt äger artikel 7 tillämpning.
Artikel 9
Varje fördragsslutande part skall utfärda för denna överenskommelses efterlevnad erforderliga föreskrifter. Dessa föreskrifter skola även inbegripa fiske efter lax å vatten, varöver den fördragsslutande parten har uteslutande jurisdiktion med avseende å fisket.
De fördragsslutande parterna skola tillställa varandra texterna till de före skrifter, som utfärdas för denna överenskommelses efterlevnad.
Artikel 10
Ett ständigt utskott skall upprättas, i vilket varje fördragsslutande part skall representeras av ett röstberättigat ombud. Varje fördragsslutande part kan härutöver utse sakkunniga och rådgivare. Utskottet fattar sina beslut enhälligt.
Utskottet har till uppgift att för främjandet av beståndet av lax i Öster sjön, reproduktionsmetoderna och det rationella utnyttjandet av laxbestån det utveckla och samordna tekniska kontakter med internationella orga nisationer, forskningsinstitut tillhörande de fördragsslutande parterna och vetenskapsman. Vidare skall utskottet på grundval av till förfogande ståen de material överväga, om det finnes skäl att företaga ändringar eller tillägg “j1 JJestaynmclsema i denna överenskommelse och om så erfordras avgiva förslag härom till de fördragsslutande parterna.
Utskottet skall utarbeta sin egen arbetsordning. Utskottet skall sammanträda på framställning av någon av de fördrags slutande parterna, dock minst en gång inom loppet av tre år.
Konungariket Sveriges regering skall så snart som möjligt efter denna
lf Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 7
Kungl. Maj:ts proposition nr
7
år 1963
3
överenskommelses ikraftträdande kalla utskottet till dess första samman träde.
Varje fördragsslutande part skall svara för kostnaderna för sitt ombud samt sina sakkunniga och rådgivare.
Artikel 11
Denna överenskommelse skall ratificeras. Ratifikationsinstrumenten sko la deponeras hos Konungariket Sveriges regering.
Överenskommelsen träder i kraft två månader efter det att samtliga rati fikationsinstrument deponerats. Konungariket Sveriges regering skall under rätta de övriga fördragsslutande parterna om deponering av ratifikations instrumenten och om överenskommelsens ikraftträdande.
Artikel 12
De fördragsslutande parterna kunna gemensamt besluta att inbjuda andra stater att ansluta sig till denna överenskommelse. Anslutningen av en på detta sätt inbjuden stat sker genom deponering av anslutningsdokument hos Konungariket Sveriges regering.
Konungariket Sveriges regering skall underrätta de stater, som underteck nat eller anslutit sig till denna överenskommelse, om tidpunkten för depo- neringen av anslutningsdokumenten.
Artikel 13
Denna överenskommelse kan, sedan tre år förflutit efter det den trätt i kraft, uppsägas genom skriftligt meddelande till Konungariket Sveriges rege ring. Uppsägningen blir giltig tolv månader efter det den mottagits av Ko nungariket Sveriges regering. Denna skall underrätta de övriga fördragsslu tande parterna om uppsägningen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 7 år 1963
Till bekräftelse härav hava undertecknade befullmäktigade ombud under tecknat denna överenskommelse och därpå anbragt sina sigill.
Som skedde i Stockholm den på danska, tyska och svenska språken, vilka texter äga lika vitsord, i ett exemplar som skall deponeras hos Konungariket Sveriges regering. Denna skall sända bestyrkta avskrifter därav till Konungariket Danmarks och Förbundsrepubliken Tysklands rege ringar.
Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1963
5
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
16 november 1962.
Närvarande:
Statsminister
Erlander,
statsråden
Sträng, Andersson, Lindström,
L
änge
,
Lindholm, Kling, Edenman, Johansson, ae Geijerstam, Hermansson,
Holmqvist, Aspling,
Inledning
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen
för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, följande.
Efter förhandlingar i Stockholm paraferades den 6 november 1962 en
överenskommelse mellan Sverige, Danmark och Förbundsrepubliken Tysk
land rörande skydd för beståndet av lax i Östersjön.
Medan i äldre tider laxbeståndet i landets älvar och i Östersjön i varje fall
periodvis varit mycket gott blev det under förra delen av 1900-talet betydligt
sämre. Kring mitten av 1940-talet sk ed de emellertid en kraftig återhämtning
av beståndet. Detta gav upphov till ett omfattande fiske efter lax, varvid
större båtar och ett nytt fångstredskap, de s. k. drivlinorna, kom till använd
ning. I fisket, som i viss utsträckning kom att koncentreras till södra Öster
sjön, deltog samtliga östersjöstater.
Samtidigt som fisket intensifierades försämrades laxens naturliga repro-
duktionsmöjligheter på grund av den fortskridande utbyggnaden av de lax
förande älvarna i östersjöområdet. För att neutralisera de oförmånliga verk
ningarna av utbyggnaden vidtogs i Sverige liksom i Finland speciella anord
ningar. Sålunda anlades fiskodlingsanstalter, varifrån årligen ett stort antal
utvandringsfärdiga laxungar utsattes.
Fisket utvecklade sig efter hand därhän att laxen alltmer fångades såsom
sinålax. Vid sidan av att beståndet härigenom sattes i fara framstod det som
ekonomiskt mindre välbetänkt att tillåta fiske efter smålax. Detta aktuali
serade frågan om åtgärder till skydd för laxbeståndet i Östersjön. Eftersom
laxfisket gav bärgning åt ett inte obetydligt antal svenska östersjöfiskare och
Sverige dessutom svarade för huvuddelen av vidtagna reproduktionsåtgärder,
var intresset för en reglering för vår del betydande. På svenskt initiativ upp
togs också frågan i Internationella havsforskningsrådet, som i oktober 1953
antog en resolution, i vilken föreslogs att regeringarna i Danmark, Finland,
Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland skulle överväga vissa åtgärder till
skydd för östersj öl axen. Vid fortsatta överläggningar visade det sig, att
Polen och Sovjetunionen i princip var intresserade av att likartade bestäm
melser till skydd för laxbeståndet genomfördes av samtliga strandägare i Östersjön.
Skyddsfrågan väcktes också i Nordiska rådet, som vid möte i Helsingfors i februari 1957 antog en rekommendation till regeringarna av innebörd alt förhandlingarna angående skyddet av laxbeståndet i Östersjön skulle föras vidare, om möjligt i ökat tempo, och att förhandlingarna för de nordiska län dernas vidkommande skulle skötas av Sveriges regering.
I anslutning till rekommendationen ägde i augusti 1957 förhandlingar ruin i Stockholm mellan svenska, danska och finska expertdelegationer och i november samma år mellan svenska, danska och västtyska delegationer. I februari 1958 sammanträdde även experter från Sverige, Polen och Sovjet unionen för överläggningar i samma ämne. Efter dessa olika överläggningar på expertplanet undertecknades tre protokoll innehållande förslag till åt gärder för skydd av laxbeståndel i Östersjön. De föreslagna skyddsbestäm melserna, som i huvudsak överensstämde, avsåg att fastställa minimimått på fangad lax, på nätmaskor och krok samt att införa en viss fredningstid för laxen.
Sedan sålunda i stort sett enighet uppnåtts om själva skyddsbestämmel serna sökte man från svensk sida klarlägga de formella förutsättningarna för att ingå en överenskommelse i ämnet. Det visade sig därvid inte möjligt att finna en form för uppgörelse varigenom samtliga berörda stater blev bundna av bestämmelserna.
Under våren 1961 framfördes från svensk sida tanken att träffa en par tiell överenskommelse mellan de nordiska östersjöstaterna och Förbunds republiken Tyskland. På dansk sida gav man sin anslutning till förslaget men uttalade samtidigt, att man inte längre var beredd att låta en föreskrift om viss fredningstid ingå i en uppgörelse.
Under de fortsatta övervägandena i avtalsfrågan framfördes från dansk sida föi slaget att en ständig rådgivande kommission, som man avsåg upp rätta inom ramen för en överenskommelse om skyddet av laxbeståndet, bl. a. skulle få till uppgift att undersöka behovet av viss fredningstid. På svensk sida vidhöll man till en början ståndpunkten att en klausul om fredningstid borde ingå i avtalet men fann slutligen för gott godta det danska förslaget. Sedan även representanter för Förbundsrepubliken Tysklands regering för klarat sig kunna acceptera den föreslagna uppläggningen, utarbetades på svensk sida ett förslag till avtal. Förhandlingar ägde därefter som nämnts rum i Stockholm i början av november 1962; Finland deltog inte i denna förhandlingsomgång.
Under förhandlingarna framfördes av den danska delegationen starka önskemål om att skyddsåtgärder efter hand skulle vidtas även av de sta ter kring Östersjön, som inte deltagit i utarbetandet av överenskommelsen. I anledning härav förklarade man sig på svensk sida beredd att informera Finlands, Polens och Sovjetunionens regeringar om överenskommelsen och de möjligheter till anslutning, som föreligger enligt artikel 12.
Kungl. Maj.ts proposition nr
7
år 1963
Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1963
7
Överenskommelsens innehåll
Av ingressen till överenskommelsen framgår att densamma avser åtgärder
till skydd för beståndet av lax med det latinska artnamnet Salmo salar. Där
med utesluts alltså havslaxöring av olika typer.
Överenskommelsens geografiska tillämpningsområde framgår av artikel
1. Enligt densamma gäller överenskommelsen hela Östersjön, vari inbegrips
Bottniska viken och Finska viken. Av artikeln framgår vidare områdets av-
gränsning i förhållande till Öresund samt Stora och Lilla Bålt. Avgräns-
ningen gentemot sötvattensområdena har däremot inte berörts. Det torde så
lunda få ankomma på de enskilda staterna att i mån av behov reglera denna
fråga.
Av artiklarna 2—4 framgår att överenskommelsen är tillämplig på de för-
dragsslutande parternas fartyg vare sig de befinner sig på eller utanför vat
ten, som förbehållits det egna landets fiskare. Artiklarna ger också vid han
den, att överenskommelsens bestämmelser inte berör frågan om territorial
vattnets resp. fiskevattnets utsträckning.
De överenskomna skyddsåtgärderna har intagits i artiklarna 5—6. Enligt
artikel 5 får maskorna i laxdrivnät inte understiga en viss storlek. Nät med
mindre maskor, som redan är i bruk, får dock användas tills de är utnötta,
dock inte längre än fem år. I artikeln föreskrivs vidare minimimått för krok
på drivlinor och fasta linor. Liksom i fråga om laxdrivnät får i bruk tagna
redskap, som inte uppfyller kraven, användas under en övergångsperiod.
Denna har i fråga om krok fixerats till tre år. Med den utformning artikeln
erhållit gäller inte några särskilda villkor för fiske efter lax med andra red
skap såsom bottengarn och storryssjor.
Artikel 6 innehåller bestämmelser om minimimått för fångad lax. Enligt
artikeln måste storleken uppgå till 60 centimeter eller därutöver. Om lax
fångas, som inte håller föreskrivet mått, skall den omedelbart utsättas i ha
vet.
Jämlikt artiklarna 7 och 9 skall de fördragsslutande parterna utfärda de
föreskrifter som erfordras för överenskommelsens efterlevnad. Detta gäller
såväl själva fisket som den efterföljande hanteringen av fisken. Sålunda före
skrivs förbud att ilandföra, saluhålla, utbjuda, sälja eller i återförsäljnings-
syfte köpa fisk, som inte håller föreskrivet minimimått. Lax, som fångats i
annat vatten än Östersjön, berörs dock inte av detta förbud. Eftersom annat
inte anges, är avsikten att kontrollen av bestämmelsernas efterlevnad i varje
stat skall ankomma på landets egna myndigheter.
Ett generellt undantag för fiske, som bedrivs i fiskevårdande eller veten
skapligt syfte, har medgetts i artikel 8. Sålunda fångad lax får även iland-
föras men får däremot inte säljas e. d.
I artikel 10 föreskrivs att ett ständigt utskott skall upprättas. Detta, som
utgörs av ombud för de deltagande staterna, skall bl. a. överväga och i mån
av behov föreslå ändringar av eller tillägg till överenskommelsens bestäm
melser. Det ankommer på Sverige att kalla utskottet till dess första sam manträde.
Av artiklarna 11 och 13 framgår att överenskommelsen skall ratificeras och att den träder i kraft två månader efter det att samtliga ratifikations instrument kommit den svenska regeringen till handa. Överenskommelsen gäller tills vidare men kan uppsägas tre år efter det den trätt i kraft. Något särskilt stadgande om rätt för staterna att i händelse av uppsägning från någon av parterna själva uppsäga överenskommelsen med verkan från sam ma tid har inte medtagits. Några större praktiska olägenheter härav torde dock inte vara att förutse.
För att möjliggöra en vidare tillämpning av överenskommelsen har i ar tikel 12 utsagts att de fördragsslutande parterna kan inbjuda andra stater att ansluta sig till överenskommelsen. Ett sådant beslut, som kräver enhäl lighet, kan givetvis inte fattas förrän överenskommelsen trätt i tillämpning.
Enligt överenskommelsens slutbestämmelser skall de svenska, danska och tyska avtalstexterna äga lika vitsord.
Departementschefen
För att undvika en alltför kraftig beskattning av fiskbeståndet i vatten, där flera nationer bedriver fiske, har ett antal internationella överenskom melser ingåtts. Sverige har för sin del biträtt exempelvis 1946 års konvention avseende fisket i Nordsjön. Såsom framgått av den lämnade redogörelsen fö religger även behov av att reglera laxfisket i Östersjön. Med hänsyn till om fattningen av det svenska fisket och de på svensk sida vidtagna reproduk- tionsåtgärderna har det varit naturligt att vårt land tagit en aktiv del i strä vandena att tillgodose detta behov. Strävandena inriktades till en början på att i ett sammanhang åstadkomma en reglering, som omfattades av samt liga stater kring Östersjön. Detta visade sig emellertid inte vara någon fram komlig väg, varför en överenskommelse i stället träffats mellan Sverige, Danmark och Förbundsrepubliken Tyskland. Även om härigenom större de len av det i Östersjön bedrivna laxfisket berörs, är det alltjämt av intresse att även det fiske, som utövas av andra länder kring Östersjön, blir före mål för reglering. Försöken att åstadkomma en mer allmän uppslutning kring åtgärder till skydd för laxbeståndet i Östersjön bör därför fortsätta.
Den nu träffade uppgörelsen motsvarar till sitt innehåll i stort sett de svenska önskemålen. Dock hade det ur svensk synpunkt varit att föredra, om överenskommelsen även innefattat ett uttryckligt stadgande om en sär skild fredningstid för laxen. Som framgått av det föregående har de svenska önskemålen på denna punkt inte kunnat tillgodoses. Avsikten är emellertid att det särskilda utskott, som enligt överenskommelsen skall upprättas, skall ta sig an bl. a. frågan om fredningstid. I Sverige föreligger redan till belys ning av problemet ett betydande material, som kan ställas till utskottets för fogande. Frågan bör därför genom svensk försorg upptas till diskussion in om utskottet snarast efter det avtalet trätt i kraft.
Kungl. Maj.ts proposition nr 7 år 1963
Kungl. Maj.ts proposition nr 7 år 1963
9
För överenskommelsens efterlevnad skall varje land utfärda erforderliga
föreskrifter. Dessa torde för Sveriges del bli av i stort sett enahanda slag som
de, som utfärdats i anledning av Sveriges anslutning till 1946 års konven
tion. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att närmare utforma de svenska
bestämmelserna.
Sedan avtalet undertecknats, torde detsamma böra underställas riksdagens
prövning. Ändringar av och tillägg till överenskommelsen, exempelvis be
träffande viss fredningstid, kan emellertid efter hand visa sig önskvärda.
Det torde ankomma på Kungl. Maj :t att vidta de ändringar, som sålunda
kan aktualiseras.
Kostnaderna för Sveriges medverkan i avtalet kan inte för närvarande pre
ciseras. Det torde emellertid kunna antas, att dessa, som i första hand sam
manhänger med svenskt deltagande i det särskilda utskottets arbete, kom
mer att röra sig om förhållandevis begränsade belopp. Kostnaderna syns
därför tills vidare kunna bestridas från det å riksstaten under nionde huvud
titeln upptagna förslagsanslaget Bidrag till vissa internationella organisatio
ner m. m.
Under åberopande av det anförda hemställer jag •— under erinran att det
torde ankomma på ministern för utrikes ärendena att göra framställning rö
rande undertecknandet — att Kungl. Maj :t måtte godkänna överenskommel
sen mellan Sverige, Danmark och Förbundsrepubliken Tyskland rörande
skydd för beståndet av lax i Östersjön.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hem
ställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall.
Ur protokollet:
Stig Johansson
Kungl. Maj.ts proposition nr 7 år 19C>3
Utdrag av protokollet över ntrikesdepartementsärenden, hållet in
för Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 november 1962.
Närvarande:
Statsministern
Erlander,
statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Länge,
Lindholm, Kling, Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.
Genom beslut förut denna dag har Kungl. Maj :t på föredragning av chefen för jordbruksdepartementet beslutat godkänna förslag till överenskommelse mellan Sverige, Danmark och Förbundsrepubliken Tyskland om skyddet av laxbeståndet i Östersjön. Enligt artikel 11 skall överenskommelsen ratifice ras.
Kungl. Maj :t finner gott bemyndiga chefen för utrikesdepartementet att med förbehåll för riksdagens bifall underteckna överenskommelsen.
Ur protokollet:
L.-O. Brilioth
Kungl. Maj.ts proposition nr 7 år 1963
]]
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 december 1962.
Närvarande:
Statsministern
Erlander,
ministern för utrikes ärendena
Nilsson,
statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Länge, Lindholm, Kling, Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, anför efter ge mensam beredning med statsrådets övriga ledamöter.
Kungl. Maj :t har den 16 november 1962 bemyndigat chefen för utrikes departementet att med förbehåll för riksdagens bifall underteckna en över enskommelse mellan Sverige, Danmark och Förbundsrepubliken Tyskland rörande skydd för beståndet av lax i Östersjön. Med stöd härav har avtalet undertecknats den 20 december 1962.
Jag hemställer nu, under åberopande av vad den 16 november 1962 an förts vid anmälan inför Kungl. Maj :t av ifrågavarande överenskommelse, att Kungl. Maj :t måtte föreslå 1963 års riksdag
att godkänna överenskommelsen mellan Sverige, Dan mark och Förbundsrepubliken Tyskland rörande skydd för beståndet av lax i Östersjön.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med in stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta pro tokoll utvisar.
Ur protokollet:
G. Liizell
Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 621366