2

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963

Utdrag av protokollet över kommanikationsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 1 mars 1963.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

ministern för utrikes ärendena

N^ilsson,

stats­

råden

S^träng, L^indström, L^ange, L^indholm, K^ung, S^koglund, E^den-

^man, J^ohansson, ^ap G^eijerstam, H^olmqvist, A^spling.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Skoglund, anmäler

-— efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter -—- fråga

angående såkerhetsinspektion av motorfordon, m. m. samt anför därvid

följande.

I skrivelse den 31 augusti 1960 föreslog väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

att årlig besiktning måtte föreskrivas beträffande i automobilregister upp­

tagna motorfordon och släpfordon. Styrelsens förslag var emellertid icke ut­

format så att det kunde läggas till grund för en reform.

Jämlikt bemyndigande den 9 december 1960 uppdrog jag åt direktören

S. A. S. Tånneryd, tillika ordförande, överingenjören i väg- och vattenbygg­

nadsstyrelsen K. G. Ekberg och ledamoten av riksdagens andra kammare,

metallarbetaren H. L. Gustafsson att såsom sakkunniga inom kommunika­

tionsdepartementet verkställa utredning angående periodisk kontrollbesikt­

ning av motorfordon och släpfordon. Genom beslut den 10 februari 1961

anbefallde Kungl. Maj :t de sakkunniga att skyndsamt utreda frågan om de

föreskrifter som från trafiksäkerhetssynpunkt borde gälla med avseende å

beskaffenheten och kontrollen av kopplingsanordningar för släpfordon även­

som de bestämmelser i övrigt rörande dylika kopplingsanordningar som

kunde påkallas ur nämnda synpunkt.

De sakkunniga, vilka antagit benämningen 1960 års utredning angående

kontrollbesiktning av bilar m. m., har i juni 1962 avgivit betänkandet

Såkerhetsinspektion av motorfordon och släpvagnar (SOU 1962:29). I be­

tänkandet föreslås, att i princip samtliga i bilregister upptagna motorfordon

och släpvagnar skall undergå årlig teknisk kontroll, av utredningen be­

nämnd såkerhetsinspektion. I anslutning härtill har utredningen lagt fram

erforderliga författningsförslag.

Yttranden över betänkandet har efter remiss inkommit från riksåklagar­

ämbetet, Svea hovrätt, armétygförvaltningen, arbetsmarknadsstyrelsen,

statspolisintendenten, civilförsvarsstyrelsen, generalpoststyrelsen, järnvägs­

4

1 § VTF. Såsom villkor för ett fordons registrering — vilken med vissa

speciella undantag är en förutsättning för att fordonet skall få användas

— gäller, att fordonet inom ett år före ingivandet av registreringsansökan

antingen godkänts vid registreringsbesiktning, varöver besiktningsinstru-

ment utfärdats, eller upptagits i typintyg, samt att fordonet ej därefter un­

derkastats sådan ändring att del ej längre överensstämmer med uppgifterna

i instrumentet eller intyget. Svensk tillverkare av motor- och släpfordon

eller i Sverige bosatt generalagent för utländsk tillverkare av sådana fordon

kan erhålla tillstånd att få olika typer av tillverkningen besiktigade genom

typbesiktning. Om fordon enligt typintvg, som utfärdats av tillverkare eller

generalagent med dylikt tillstånd, överensstämmer med eller företer endast

vissa smärre avvikelser från godkänt typfordon, skall anses som om fordo­

net godkänts vid registreringsbesiktning den dag intyget utfärdats. Registre­

rat fordon, som undergått sådan ändring att det icke längre överensstäm­

mer med uppgifterna i besiktningsinstrumentet eller typintvget, skall in­

ställas för registreringsbesiktning.

Vid registreringsbesiktning sker kontroll av samtliga fordonsdetaljer.

Vidare uppmätes fordonets längd, bredd, hjulbas och eventuellt lastutrym­

me. I de flesta fall förekommer vägning av fordonet i samband med besikt­

ningen. Fordonets tjänstevikt — som är grundläggande bl. a. för fordons­

skattens storlek — uträknas. Beträffande lastbil, buss och släpfordon beräk­

nas också fordonets maximilast, tjänsteviktens och totalviktens fördelning

på fordonets axlar samt den lastmängd som svarar mot vissa axeltryck.

Typbesiktning utföres på i princip samma sätt som registreringsbesiktning.

Vid såväl registrerings- som typbesiktning kontrolleras, att kopplings-

anordning för släpfordon är av tillförlitlig konstruktion.

Mopeder — varom stadgas i förordningen den 5 maj 1960 (nr 134) om

mopeder (mopedförordningen) — är ej underkastade registreringsplikt. En­

ligt förordningen får emellertid moped icke tagas i bruk, förrän den blivit

godkänd efter typbesiktning eller s. k. särskild besiktning. Om godkänd mo­

ped undergått sådan ändring att den ej längre överensstämmer med upp­

gifterna i det över typbesiklningen eller den särskilda besiktningen utfär­

dade instrumentet, får fordonet icke brukas, förrän det undergått särskild

besiktning och därvid blivit godkänt.

Den löpande fordonskontrollcn sker dels genom kontrollbesiktning efter

beslut av länsstyrelse, dels genom undersökning och kontrollbesiktning vid

s. k. flygande inspektion, dels för vissa grupper av fordon genom periodisk

kontrollbesiktning, dels ock beträffande kopplingsanordningar genom s. k.

särskild kopplingsbesiktning. I nämnda hänseenden gäller i huvudsak

följande.

Enligt 22 § VTF äger länsstyrelse förelägga ägare av motordrivet fordon

eller släpfordon att inom viss tid inställa fordonet till kontrollbesiktning.

Kiuigl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 är 1963

kontrollbesiktning av bil eller släpfordon och att meddela förbud mot så­

dant fordons användande, vilka jämlikt VTF tillkommer länsstyrelse, skall

enligt samma stadgande med avseende på fordon, som användes i yrkes­

mässig trafik, tillkomma jämväl annan myndighet, som meddelat trafik­

tillstånd. I 32 § 5 mom. YTF slutligen stadgas, att bil, som användes i ut-

hyrningsrörelse, skall inom sex månader efter närmast föregående besikt­

ning av ägaren inställas för kontrollbesiktning.

Kontrollbesiktning innebär en fullständig kontroll av fordonets beskaf­

fenhet och utrustning. Jämväl undersökning vid flygande inspektion syf­

tar till en allmän kontroll av fordonet. Hinder föreligger emellertid ej mot

att begränsa sådan inspektion till särskilda fordonsdetaljer. Om skyldighet

att vid kontrollbesiktning och flygande inspektion utfärda bevis och över­

sända underrättelse till länsstyrelse m. fl. stadgas i 53 och 55 §§ VTK.

Även mopeder är underkastade löpande kontroll enligt 22—24 §§ VTF

(2 § andra stycket mopedförordningen).

Genom en år 1961 i VTF införd bestämmelse, 24 a §, har Konungen be­

myndigats förordna om särskild kopplingsbesiktning. Har med stöd härav

föreskrivits, att släpvagnar av visst slag skall undergå dylik besiktning, må

efter utgången av i förordnandet angiven tid sådan släpvagn ej dragas av bil,

såvida icke bilen och släpvagnen samtidigt inställts hos besiktningsman och

släpvagnen godkänts för koppling till bilen. I kungörelse den 27 juli 1961

(nr 445) om särskild kopplingsbesiktning har Kungl. Maj :t med stöd av

denna bestämmelse förordnat om sådan besiktning i fråga om släpvagnar

med totalvikt över tre ton. Kungörelsen avser icke påhängsvagnar.

Det bör anmärkas, att emot besiktningsmans beslut rörande besiktning

talan ej kan föras, utom såvitt avser typbesiktning, över länsstyrelses beslut

i frågor som här avses kan besvär anföras i den ordning, som stadgas i 76 §

VTF.

För kontroll av vissa staten tillhöriga fordon, nämligen dels krigsmak­

tens fordon, dels fordon tillhörande statens järnvägar och postverket, gäl­

ler särskilda bestämmelser.

2. Kontrollorgauisation

Med undantag för den flygande inspektion, som utföres genom polisen,

och den kontroll i särskild ordning, vilken sker beträffande vissa statens

fordon, ankommer besiktningsverksamheten helt på statens bilinspektion.

Denna myndighet har vidare att verkställa prov för bl. a. kör- och trafik­

kort. I övrigt har bilinspektionen i huvudsak utbildande och utredande

uppgifter.

Bilinspektionen är organiserad på 15 distrikt, vart och ett under ledning

av en förste bilinspektör på distriktets centralort. Under förste bilinspek­

törerna sorterar sammanlagt 107 bilinspektörer och tolv besiktningsassisten-

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 196S

tanda (trafiksäkerhetstest respektive konditionstest). Avgiften för kondi-

tionstest är i allmänhet ca 50 kr. och för trafiksäkerhetstest ca 25 kr.

Bilprovningsanstalterna har tillkommit helt på privat initiativ. För när­

varande finnes 30 anstalter, av vilka 20 drives kollektivt av bilhandels­

företag på respektive orter i regi av MRF, fem av M, tre av KAK

och två av MHF. M och MHF har därjämte sex respektive tre s. k. test

bussar. Anstalterna förestås i regel av personer med minst verkmästare­

kompetens.

Samtliga bilprovningsanstalters kapacitet med avseende på lokaler och

teknisk utrustning medger enligt uppgift ca 450 000 trafiksäkerhetstester

per år. Under år 1962 utfördes emellertid endast omkring 60 000 sådana

tester vid de fasta anstalterna.

För att säkerställa bl. a. en tillfredsställande standard för den frivilliga

bilprovningsverksamheten bildades år 1959 Sveriges bilprovningsnämnd. I

nämnden, som består av åtta ledamöter, ingår representanter för Stockholms

handelskammare, KAK, M, MHF, MRF och Svenska bilförsäkringsförening-

en. Enligt stadgarna skall nämnden utgöra ett opartiskt organ för behand­

ling av principfrågor om provning av bilar i syfte att åstadkomma ökad tra­

fiksäkerhet och största möjliga enhetlighet i bedömningen.

II. 1960 års utredning angående kontrollbesiktning av bilar m. m.

1. Behovet av allmän periodisk fordonskontroll

Utredningen erinrar om att fordonsheståndet under det senaste decen­

niet ökat kraftigt. Personbilsheståndet steg från omkring 252 000 fordon år

1951 till ca 1,2 milj. fordon vid ingången av år 1961. Prognoserna för utveck­

lingen av bilbeståndet anger ett personbilhestånd år 1975 om ca 2,6 milj.

fordon. Den starka expansionen av landets fordonspark har medfört en

kraftig ökning av antalet trafikolyckor. År 1951 inträffade nära 25 500

polisundersökta vägtrafikolyckor i landet. Enligt preliminära uppgifter var

motsvarande antal år 1961 ca 60 000. Under år 1951 anmäldes till Trafik-

försäkringsföreningen ca 85 000 inträffade skadefall och år 1961 drygt

233 000. Antalet vid vägtrafikolyckor dödade och skadade personer var år

1951 nära 12 000 och år 1961 nära 23 000.

I fråga om fordonets roll som olycksfaktor erinrar utredningen om en

ar 1949 på initiativ av Trafikförsäkringsföreningen verkställd utredning rö­

rande huvudorsakerna till ett antal under år 1947 inträffade trafikolyckor.

I denna utredning konstaterades, att olyckorna till 90,7 % hade sin grund

hos människan samt att vägen och fordonet bidrog med resp. 5,3 och 4 %.

En år 1955 publicerad, ny sådan utredning liksom vissa utländska under­

sökningar visar liknande resultat. Andra utländska bedömningar pekar på

att fordonets betydelse som olycksfaktor är större. Enligt den officiella sta­

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963

40 % av antalet tio år eller äldre bilar underkändes i samband med infö­

randet av obligatorisk fordonsbesiktning.

Utredningen konstaterar, att officiell statistik över arten av de fel som

upptäckes vid nuvarande löpande fordonskontroll saknas. Av bl. a. vissa

undersökningar inom statens trafiksäkerhetsråd framgår dock, att ett bety­

dande antal fordon framföres med fel på så vitala delar som belysning, styr­

inrättning och bromsar. —- I anslutning härtill framhåller utredningen, att

den löpande kontroll som nu utföres genom flygande inspektion icke kan

anses tillfyllest, då blott mindre än en tiondedel av fordonsbeståndet sta­

tistiskt sett kan kontrolleras årligen.

Sammanfattningsvis konstaterar utredningen, att i flertalet av de mest

motoriserade länderna det ansetts nödvändigt att införa någon form av pe­

riodisk fordonskontroll. I den mån man kunnat mäta verkningarna härav

har befunnits, att verksamheten lett till en förbättrad trafiksäkerhet. Pe­

riodisk fordonskontroll anses också göra fordonsförarna uppmärksammade

på betydelsen av en effektiv och fortlöpande fordonsvård. Det har även

gjorts gällande, att kvaliteten på bilverkstädernas arbete förbättras på grund

av den kontroll därav, som den periodiska fordonskontrollen medför. Från

samhällets sida har tidigare utfärdats föreskrifter om periodisk kontroll

av t. ex. fartyg, flygplan och hissar till skydd för allmänheten mot olycks­

fall på grund av tekniska felaktigheter eller brister. Med hänsyn till de allt

större risker, som är förenade med den växande fordonstrafiken, anser ut­

redningen naturligt och också nödvändigt, att samhället tillser att även den

olycksbegränsande faktor som en effektiv periodisk fordonskontroll utan

tvekan innebär snarast möjligt tillskapas. Detta har också understrukits i

de remissyttranden som avgivits över väg- och vattenbyggnadsstyrelsens år

1960 framlagda förslag i frågan.

2. Säkerhetsinspektionens omfattning

Utredningen anser, att i princip samtliga i bilregister upptagna motor-

och släpfordon bör omfattas av bestämmelserna om säkerhetsinspektion

för att denna skall få största möjliga effektivitet. Av olika skäl bör emeller­

tid vissa grupper av fordon kunna undantagas utan att säkerhetsinspektio­

nens syfte eftersättes. Detta gäller i första hand de fordon, som redan är före­

mål för periodisk kontrollbesiktning. Med hänsyn till gällande föreskrifter

rörande periodisk tillsyn av krigsmakten tillhöriga motor- och släpfordon

bör jämväl dessa undantagas. Undantag förordas slutligen för släpslädar.

Utredningen har icke ansett säkerhetsinspektion erforderlig för mopeder.

Inspektion av tyngre lastbilar ävensom av därtill kopplade släpvagnar

kommer att ställa särskilda krav på inspektionsorganens såväl personal som

utrustning och utrymme. Under inspektionens uppbyggnadstid kan därför

uppstå svårigheter att utföra en fullgod inspektion av dessa fordon. Utred­

ningen förordar emellertid, att fordonen redan från början under­

Kungi. Maj:ts proposition nr 91 år 1963

11

kastas bestämmelserna, men att kraven på inspektionens tekniska utförande

anpassas till de under det inledande skedet tillgängliga resurserna.

Vid ingången av år 1961 var enligt utredningen drygt 40 % av bilarna

äldre än fem år och ca 8 % äldre än tio år. Motsvarande procenttal för en­

bart personbilar var resp. 40 % och 7 %. Vid samma tidpunkt uppgick

totala antalet registrerade motorcyklar till nära 168 000, varav 39 % var av

1951 års eller tidigare modell och 82 % äldre än fem år. Den kraftiga ök­

ningen av bilbeståndet under senare år har lett till att antalet nyare bilar

är ovanligt stort, varför beståndets genomsnittsålder uppenbarligen kom­

mer att öka. År 1965 beräknas antalet personbilar, äldre än fem år, utgöra

50 % av det totala antalet samt bilar, äldre än tio år, 15 %.

Utredningen erinrar om att ett fordons kvalitet och därmed även dess tra­

fiksäkerhet försämras med tilltagande ålder på grund av förslitning, korro­

sion m. m. Det är emellertid ogörligt att med ledning enbart av ett fordons

ålder avgöra om det är trafiksäkert eller icke. Förekomsten av tillverknings­

fel, krockskador samt onormalt slitage på vitala delar till följd av fordons­

ägares försumlighet eller okunnighet kan t. ex. medföra, att praktiskt tagel

helt nya fordon icke är i trafiksäkert skick. Utredningen stöder sig härvid

på bl. a. de tidigare nämnda undersökningarna inom statens trafik­

säkerhetsråd. Med hänsyn till att brister och felaktigheter uppenbarligen kan

uppstå på kort tid och på även nya fordon föreslår utredningen efter bl. a.

överläggningar med företrädare för motororganisationerna och bilverkstads-

branschen, att inspektion skall företagas årligen med början i princip redan

då fordonet är ett år gammalt. En sådan fordonskontroll torde inne­

bära garanti för allmänheten att ur trafiksäkerhetssynpunkt ej godtagbara

fordon icke framföres i trafiken någon längre tid. Även för den enskilde

fordonsägaren bör kontrollen innebära fördelar genom att han minst en gång

årligen tvingas avhjälpa felaktigheter, som annars kunnat leda till trafik­

olycka. Ett förbättrat fordonsunderhåll bör på sikt också resultera i lägre

driftkostnader.

Utredningen erinrar i sammanhanget om 1953 års trafiksäkerhetsutred-

nings förslag om skyldighet att i samband med överföring på ny ägare av

vissa äldre fordon förete intyg, att fordonet vid kontrollbesiktning befun­

nits vara i föreskrivet skick. Genom införande av säkerhetsinspektion av den

förordade omfattningen anser utredningen, att det av trafiksäkerhetsutred-

ningen åsyftade målet i huvudsak kan uppnås, eftersom möjligheterna att

sälja ett icke säkerhetsinspekterat fordon då måste bli väsentligen beskurna.

3. Inställelse till säkerhetsinspektion

För att åstadkomma en önskvärd fördelning i tiden av såväl inspektions-

arbetet som den därav föranledda reparationsverksamheten föreslår utred­

ningen, att säkerhetsinspektion bör äga rum under en för fordonet bestämd

månad, inställelsemånad, vilken bestämmes med utgångspunkt från sista

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963

siffran i fordonets registreringsnummer. Med hänsyn till den stora omfatt­

ningen av biltrafiken under sommarmånaderna och de i anledning därav

betingade anspråken på service- och verkstadskapacitet har utredningen

ansett att inställelse till säkerhetsinspektion bör begränsas under månader­

na maj—augusti. Utredningens förslag framgår av följande sammanställ­

ning.

Sista siffran i for­

donets registre­

ringsnummer . . .

0

eller

1

2

3

4

5

6

7

eller

8

9

Inställelsemånad .

Jan.

Febr.

Mars

April

Sept.

Okt.

Nov.

Dec.

Utredningen anser dock skäligt, att en fordonsägare bör ha rätt inställa

sitt fordon för inspektion jämväl under en tid av två månader före in­

ställelsemånaden. Vidare bör fordon, som av någon anledning icke under­

gått inspektion under dessa tre månader, få brukas under en tid av två må­

nader efter inställelsemånaden, utan att detta medför straffansvar för for-

donsägaren. Härigenom torde en ökad arbetsbelastning hos polis- och åkla­

garmyndigheterna samt domstolarna till stor del kunna undvikas. Utred­

ningen anser, att denna tidsperiod om sammanlagt fem månader, inställelse­

termin, under vilken säkerhetsinspektionen skall ske, ger fordonsägarna

möjlighet att få inspektionen fullgjord under bekväma villkor. Inställelse

torde icke komma att ske före inställelsemånaden annat än då särskilda

skäl föreligger därtill. Däremot kan befaras, att fordonsägare i större om­

fattning dröjer med inställelsen. För att motverka detta föreslås en förhöjd

avgift för inspektion efter inställelsemånaden. Förhöjd avgift skall dock

enligt förslaget icke uttagas för det fall att fordonsägare med kvitto från

registreringsmyndigheten eller på annat sätt styrker, att fordonet varit

överfört till bilreservregistret under inställelseterminens tre första månader.

Utredningen föreslår, att systemet för inställelse skall äga tillämpning

på såväl fordon, som är registrerade vid säkerhetsinspektionens införande,

som därefter registrerade fordon. Första inspektionen skall äga rum under

den inställelsetermin som inträder näst efter ett år från första registre­

ringen. Vid omregistrering till annat län skall länsstyrelse för att ett for­

dons inställelsemånad icke skall rubbas tilldela fordonet ett registrerings­

nummer, vars sista siffra överensstämmer med motsvarande siffra i det

tidigare numret.

Utredningen framlägger vidare bl. a. vissa förslag rörande säkerhetsin-

speklionsbestämmelsernas giltighet med avseende å fordon, som under

inställelsetermin undergår annan besiktning.

För att i erforderlig omfattning kunna stå till förfogande vid den tid­

punkt, då bestämmelserna om säkerhetsinspektion träder i kraft, föreslås

att inspektionsorganen dessförinnan bygger upp sin verksamhet successivt

och att den kapacitet, som på så sätt kommer till stånd före bestämmelsernas

ikraftträdande, om möjligt tages i anspråk. Det bör därför stå envar fordons­

6

. Säkerhetsinspektionens organisation

Utredningen framhåller, att statens bilinspektion inrättats för att bl. a.

ombesörja kontrollen över fordonsbeståndet i landet. Det har därför i och

för sig synts utredningen naturligt att anförtro hilinspektionen även upp­

giften att utföra säkerhetsinspektion. En av de viktigaste fördelarna med

en sådan anordning skulle vara att betryggande garantier för opartiska och

enhetliga inspektioner erhålles. En icke oväsentlig nackdel med ett inspek-

tionssystem i helt statlig regi är emellertid, att verksamheten kan komma

att hindras av svårigheter att med erforderlig snabbhet anpassa resurserna

efter uppträdande behov. Detta gäller icke minst i fråga om personalrekry­

teringen. Dessutom föreligger en allmän strävan från statsmakternas sida

att begränsa utbyggnaden av den statliga förvaltningsapparaten.

Utredningens huvuduppgift har emellertid varit att pröva alternativa

organ till statens bilinspektion för omhänderhavandet av säkerhetsinspek-

tionen. Valet har därför enligt utredningen kommit att stå mellan, å ena

sidan, bilverkstäder och liknande och, å andra sidan, särskilda för ända­

målet inrättade inspektionsanstalter.

En av bevekelsegrunderna bakom den i direktiven antydda möjligheten

att anförtro inspektionsverksamheten åt bilverkstäder och serviceanlägg­

ningar är det av samhällsekonomiska hänsyn föranledda önskemålet att

utnyttja den tidvis lediga kapacitet hos dessa organ, som kan uppstå genom

säsongmässiga variationer i sysselsättningen. Utredningen har icke funnit

verkstädernas tidvis lediga kapacitet vara av den omfattningen att det av

angivna skäl kan anses särskilt motiverat att säkerhetsinspektionen an­

förtros bilverkstäder och liknande. Däremot anser utredningen, att säker­

hetsinspektionen om möjligt tidsmässigt bör förläggas så, att de av inspek­

tionen föranledda reparationerna i görligaste mån utföres under den tid,

då verkstäderna erfarenhetsmässigt är minst belastade.

Bilverkstadsalternativet innebär, anser utredningen, vissa fördelar i jäm­

förelse med övriga alternativ bl. a. därför att verkstäder skulle kunna auk­

toriseras att utföra säkerhetsinspektion i så stort antal och på så många

platser att fordonsägarna skulle kunna få inspektionerna utförda utan alt

hehöva resa några längre sträckor och utan större tidsutdräkt. Utredningen

finner emellertid, att alternativet med verkstäder som inspektionsorgan

medför vissa väsentliga nackdelar. Sålunda anses den möjligheten icke

kunna uteslutas, att en verkstad av vinstintresse utnyttjar säkerhetsinspek­

tionen för att söka tvinga fram ur trafiksäkerhetssynpunkt onödiga repara­

tioner. Risk föreligger också, att verkstäder i första hand ser till det reklam­

värde som är förknippat med inspektionsverksamheten och att denna

därför icke ägnas nödig omsorg. Konkurrensen mellan verkstäderna

torde också, anför utredningen, kunna medföra, att en viss överkapacitet

för utförande av säkerhetsinspektion kommer till stånd.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 9i år 1963

inom bilreparationsbranschen med allt längre driven märkesspecialisering

har medfört, att ett antal icke märkesspecialiserade bilverkstäder fått sina

förutsättningar försämrade. Vid flertalet av företagen finnes kunnig och

erfaren arbetskraft. Enligt förbundets uppfattning skulle i viss utsträck­

ning dessa företags lokaler och personal relativt lätt kunna ställas till för­

fogande för säkerhetsinspektionsverksamhet. Likaledes skulle frågan om

att tillfälligt överföra arbetskraft från bilverkstäder till inspektionsanstal-

terna under dessas högsysselsättningsperioder kunna lösas. Härigenom

skulle antalet vid inspektionsanstalterna fast anställda kunna hållas nere.

Motororganisationernas samarbetsdelegation, vari ingår representanter

för KAK, M och MHF, har framhållit, att motororganisationerna var­

ken kan eller vill åtaga sig att ensamma organisera och i egen regi

driva en obligatorisk säkerhetsinspektion, men att man är villig att i en

eller annan form lämna sin medverkan därtill. Delegationen har vidare för­

klarat sig vilja avvakta utredningens slutliga förslag, innan definitiv stånd­

punkt i frågan tages.

MRF:s erbjudande har lämnats under den förutsättningen, att i prin­

cip all säkerhetsinspektion skall utföras av ett av förbundet bildat bolag.

Ett villkor för förbundets engagement har varit, att full kostnadstäckning

för verksamheten erhålles och att förbundet eller dess medlemmar ej åläg-

ges andra ekonomiska förpliktelser än att satsa bolagets aktiekapital. Vidare

har förutsatts, att inspektionsverksamheten organiseras och finansieras en­

ligt av myndigheterna godkända riktlinjer. Tillsynen över verksamheten,

vilken skulle drivas utan vinstsyfte och avskild från förbundets verksam­

het i övrigt, har förutsatts utövad av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som

också funnits böra meddela detaljanvisningar rörande det tekniska utföran­

det av inspektionerna samt kontrollera inspektionsverksamhetens fullgö­

rande på fältet. Med ledning av fordonens antal och fördelning över landet

samt arbetsmarknadsstyrelsens indelning av riket i A- och B-regioner har

beräknats, att inspektionsverksamheten bör lokaliseras till 126 orter, varav

22 s. k. mottagningsorter, där personal från stationära anstalter under vissa

dagar skall utföra säkerhetsinspektion. På ett tjugotal av de orter, där sta­

tionära anstalter ansetts nödvändiga, har redan befintliga och till MRF an­

slutna bilprovningsanläggningar beräknats kunna övertagas av bolaget. På

övriga ca 80 platser har sammanlagt mer än 100 bilverkstadsägare förkla­

rat sig villiga att genom uthyrning eller annorledes ställa lokaler, utrustning

och personal till förfogande för inspektionsverksamheten. Kostnaderna för

anskaffande och iordningställande av erforderliga inspektionslokaler har

beräknats till lägst 2 mkr. Anskaffningskostnaderna för den för säkerhets-

inspektionen erforderliga utrustningen vid anstalterna har uppskattats till

sammanlagt ca 5 mkr. Erforderlig teknisk personal har beräknats till drygt

700 personer, varav ungefär 500 heltidsanställda. Behovet av icke heltids­

anställd personal har bedömts kunna täckas genom avtal med verkstäder

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963

heten med säkerhetsinspektion. Kungl. Maj :t skall äga utse en styrelseleda­

mot och en revisor i bolaget jämte ersättare för dessa. Minst en av bolagets

revisorer skall vara auktoriserad. Vidare skall gälla, att bolagets behållna

tillgångar — utöver vad som motsvarar tillskjutet aktiekapital — vid bola­

gets upplösning skall användas på sätt Kungl. Maj :t bestämmer. Alla in-

spektionsanstalter bör, oberoende av äganderättsförhållandena, ha en ge­

mensam, neutral benämning. Auktoriserat företag bör vidare icke tillåtas

bedriva reklam eller annan upplysningsverksamhet i vidare mån än väg-

och vattenbyggnadsstyrelsen medgiver.

De personer som genom att utfärda bevis om inspektion närmast skall

svara för inspektionens rätta utförande, bör enligt utredningen erhålla

särskilt behörighetsbevis som bilprovare och inneha lägst s. k. a-montörskom-

petens. Dessa bör, anför utredningen, ej inneha några polisiära funktioner

och ej vara skyldiga att till polismyndighet anmäla bristfälligheter hos in­

spekterade fordon.

Möjlighet till överprövning av bilprovares beslut i anledning av säkei

hetsinspektion anser utredningen ej böra föreligga, medan däremot for­

donsägare bör kunna uppsöka annan inspektionsanstalt och därvid få sitt

fordon prövat på nytt. Utredningen har också förutsatt, att mera uppenbara

missgrepp från bilprovares sida skall kunna anmälas till de i det följande

angivna övervakande organen.

Utredningen anser, att övervakningen från det allmännas sida över sä-

kerhetsinspektionens omhänderhavande bör åvila väg- och vattenbyggnads­

styrelsen, därvid styrelsen i frågor som har samband med inspektionsverk­

samhetens mera allmänna utformning och bedrivande bör samråda med ett

särskilt till styrelsen knutet organ, förslagvis kallat bilprovningsrådet. Rå­

det bör enligt utredningen ges en sådan sammansättning att det erhåller

erforderlig förankring hos de av säkerhetsinspektionen berörda intressena.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens uppgifter skall enligt förslaget i hu­

vudsak bestå i följande, nämligen att fastställa kvalifikationer för bil­

provare samt krav på utrustning vid inspektionsanstalt, att utöva kon­

troll över anstalterna bl. a. med hjälp av befattningshavare hos statens bil­

inspektion, att sörja för anskaffning och distribution av kontrollmär­

ken samt att framlägga förslag hos Kungl. Maj:t om inspektionsavgifternas

slorlek.

De fortlöpande arbetsuppgifterna anser utredningen erfordra viss mindre

personalförstärkning på styrelsens trafikbyrå.

Ett alternativ till den i det föregående angivna lösningen rörande huvud­

mannaskapet för inspektionsanstalterna kan enligt utredningen tänkas i den

formen att verksamheten uppdrages åt ett särskilt för ändamålet bildat

statligt aktiebolag. Inspektionsverksamheten skulle även i detta fall i allt

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963

in.

Remissyttrandena

1. Behovet av allmän periodisk fordonskontroll

I så gott som samtliga yttranden ansluter man sig i princip till tanken

på införandet av en periodisk fordonskontroll. Förslaget betecknas på några

håll som ytterst angeläget och synnerligen välmotiverat. Endast Sveriges

motorcykelhandlares riksförbund uttalar sig uttryckligen emot att någon

form av obligatorisk säkerhetsinspektion på grundval av utredningsförslaget

införes.

Hos åtskilliga remissinstanser har det positiva ställningstagandet till re­

formen föregåtts av viss tveksamhet. Således har i många fall ifrågasatts,

om inte den ekonomiska insatsen för en reform som den föreslagna skulle

ge bättre utdelning, om den tillföres andra områden av trafiksäkerhets­

arbetet. Riksåklagarämbetet anför, att en utbyggnad av trafikövervakningen

är av högre angelägenhetsgrad än införandet av en periodisk fordonskon­

troll. Det är dock tydligt, att en dylik kontroll i och för sig måste utgöra

ett betydelsefullt led i strävandena mot ökad trafiksäkerhet. Med nyss

nämnda reservation kan ämbetet därför i princip förorda införandet

i någon form av en allmän efterkontroll av motorfordon och släp­

vagnar. Eftersom fordon med tekniskt undermålig utrustning är en

av de många bidragande orsakerna till trafikolyckor finner LO det

tillfredsställande att problemet uppmärksammats. LO ifrågasätter emeller­

tid om kostnaden för reformen kan anses motiverad med hänsyn till nyttan

av densamma. I yttrandet utgår man från en total årlig kostnad för trafik­

olycksfallen om 1 000 mkr. och att de olyckor som beror på felaktigheter

hos fordonen utgör fem procent av totalsiffran. Då den föreslagna fordons-

kontrollen inte kan förväntas avlägsna ens hälften av de brister som kan

förorsaka olycksfall, framstår det som oproportionerligt att nu sätta in ett

belopp på reformen som i direkta samt indirekta kostnader i form av

arbetstidsförlust m. in. kan beräknas komma att uppgå till sammanlagt om­

kring 100 mkr. Liknande överväganden redovisas i yttrandena från Svenska

teknologföreningen, M och Svenska metallindustriarbetareförbundet.

De betänkligheter från ekonomisk synpunkt som således framkommit,

har lett till att man förordat reformens genomförande i mindre omfattning

än utredningen tänkt sig.

I några yttranden har såsom alternativ eller komplement till ett system

med periodisk säkerhetsbesiktning framförts tanken på särskild besiktning

i samband med överlåtelse av fordon. Uttalanden i sådan riktning förekom­

mer i yttranden från riksåklagarämbetet, riksrevisionsverket, länsstyrelser­

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963

I flera yttranden ifrågasättes, om det av utredningen redovisade materia­

let rörande förekomsten av fel hos fordon är representativt för fordonsbe-

ståndet i landet. Statskontoret har ansett det önskvärt att få detta spörsmål

bättre belyst, innan ståndpunkt tages i frågan, och har i sådant syfte hos

statspolisen hemställt, att de flygande inspektionerna under någon tid skulle

företrädesvis inriktas på personbilar av yngre årsmodell. Statspolisens un­

dersökning har ägt rum under september 1962 och omfattat sammanlagt

5 521 personbilar av årsmodellerna 1959—1962. Bilarna har uttagits

slumpvis. Resultatet av den verkställda undersökningen visar beträf­

fande personalbilar av årsmodellerna 1959—1961, att resp. 80, 82 och

88 % var utan anmärkning eller behäftade med bristfälligheter, som hade

ringa eller ingen betydelse ur trafiksäkerhetssynpunkt. Med hänsyn till det

förhållandevis breda underlag, på vilken denna statistik vilar, anser stats­

kontoret att den är förtjänt av att beaktas vid utformandet av bestämmel­

serna för den kommande inspektionsverksamheten. För egen del anser

statskontoret, att den ger stöd åt uppfattningen att konsekvenserna icke

behövde bli allvarliga, därest man i den bilägande allmänhetens intresse

skulle undantaga vissa av de nyaste årsmodellerna från säkerhetsinspek-

tion. — Även riksåklagarämbetet, statspolisintendenten, länsstyrelsen i

Uppsala län, Automobilbesiktningsmännens förening och M åberopar sig

på denna nya undersökning.

En rad remissorgan betonar kraftigt vikten av att inspektionen från bör­

jan löper smidigt så att köbildning och väntetider med därav följande kost­

nader och irritation för allmänheten undvikes. Möjligheterna att redan

från början skapa resurser — i form av lokaler, utrustning och utbildad

personal — med tillräcklig kapacitet för en verksamhet i full skala ifråga­

sättes. Det framhålles, att vid ett successivt genomförande skulle vinnas

värdefulla erfarenheter för en fortsatt rationell uppbyggnad. Således bör

man, anför bl. a. Automobilbesiktningsmännens förening och Svenska

polisförbundet, innan verksamheten fullt utbygges, vinna klarhet i exempel­

vis sådana frågor som vilka orter allmänheten kommer att frekventera eller

när under inställelseterminerna fordonen kommer att inställas.

Oavsett vilken uppfattning man haft i frågan om vilka fordon som slut­

ligen bör inspekteras enligt det nya systemet har i en rad remissyttranden

avgivits förslag om en lämplig åldersgräns att gälla under systemets upp­

byggnadsskede. Händd har i ett femtontal yttranden förordats tre år från

fordonets första registrering, i nio yttranden nämns en fordonsålder av fem år

som en lämplig avgränsning, varjämte enstaka röster höjts till förmån för

att årsklasser under två, fyra, sju, åtta eller tio år borde undantagas. Stats­

polisintendenten anser, att en smidig anpassning till kontrollapparatens

resurser skulle möjliggöras, om det överlämnades till Kungl. Maj :t att

bestämma vilka årsklasser inspektionsskyldigheten skall omfatta.

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963

25

Utredningens förslag att under en uppbyggnadstid kraven på en fullgod

inspektion skulle efterges beträffande de tyngre fordonen bär mött gensa­

gor bl. a. från länsstyrelserna i Södermanlands och Blekinge län, Automo-

bilbesiktningsmännens förening, KAK, M, Svenska lasttrafikbilägareförbun-

det och Svenska polisförbundet. Några remissinstanser, bl. a. statens trafik­

säkerhetsråd, anser att om undantag göres beträffande yngre fordon detta ej

bör omfatta de tyngre fordonen.

3. Inställelse till säkerhetsinspektion

Svea hovrätt anser, att inställelseterminen bör begränsas till en månad

före och en månad efter inställelsemånaden. Hovrätten finner det därjämte

böra stadgas, att ägare av fordon, som överförts till reservregister må —

därest inställelsetermin för säkerhetsinspektion av fordonet helt infaller

under tiden för avregistreringen -— inställa fordonet för inspektion an­

tingen under den närmast före avregistreringen infallande månaden eller

under de två närmaste månaderna efter det fordonet åter registrerats. Även

generalpoststyrelsen, statskontoret, länsstyrelsen i Gävleborgs län, Förening­

en Sveriges landsfiskaler och MRF finner en förkortning av terminen böra

övervägas. Kommerskollegium anser å andra sidan den föreslagna terminen

under vissa förhållanden vara för kort. KAK jämte de i Näringslivets trafik­

delegation ingående organisationerna har uttalat önskemål om jämväl maj

och juni som ordinarie inställelsemånader, medan generalpoststyrelsen fun­

nit lämpligt att utökning sker med maj och augusti månader. Svenska tekno-

logföreningen anser, att årets samtliga månader bör vara inställelsemånader.

4. Säkerhetsinspektionens utförande m. m.

Utredningens förslag rörande inspektionens tekniska genomförande har

i huvudsak ej mött erinran. Således har bl. a. väg- och vattenbyggnadssty­

relsen samt Automobilbesiktningsmännens förening funnit inspektionspro-

grammet lämpligt avvägt. Dock finner länsstyrelsen i Jämtlands län och

Svenska teknologföreningen, att det tekniska utförandet kan vara mindre

omfattande och inskränkas till provkörning jämte kontroll av slyrning, hjul,

belysning och eventuell draganordning. I några yttranden framhålles, att

förslaget utgör ett absolut minimiprogram. Enligt statens trafiksäkerhets-

rdd och Svenska polisförbundet bör obligatoriska koloxidprov ingå vid sä­

kerhetsinspektion.

MHF påpekar, att bromsprov på väg genom uppmätning av retardationen

med retardationsmätare eller uppmätning av bromssträckans längd icke kan

anses ge tillräckligt objektiva värden. Förbundet kan icke biträda förslaget,

alt ens under en övergångstid uppmätande av bromssträckans längd blir av­

görande för fastställande av bromseffekten. M finner för sin del, att under

viss övergångstid, särskilt på mindre orter, avkall i fråga om kravet på

bromskraftmätare kan göras och hromsprov genomföras enbart vid prov­

körning.

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963

Överståthållarämbetet, Fomo och M anser, att besiktningsinstrument

alltid skall företes vid säkerhetsinspektion.

Svenska bilför säkring sföreningen rekommenderar en statistisk uppfölj­

ning av vid inspektionsverksamheten framkomna fel, fördelade på bilmärke,

årsmodell och körda mil. Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening fram­

för liknande tankegångar.

Utredningens förslag rörande kopplingsanordningar för släpfordon har

icke blivit föremål för några närmare kommentarer av remissorganen. För­

eningen Sveriges landsfiskaler har funnit utredningens ställningstagande

i frågan riktigt och Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening förklarar

sig vilja tillstyrka utredningsförslaget i denna del.

5. Efterlevnaden av bestämmelserna om säkerhetsinspektion

Den av utredningen föreslagna kontrollen över inspektionsskyldighetens

fullgörande genom polisens försorg med hjälp av särskilda märken på for­

donen har i huvudsak icke mött någon erinran. Föreningen Sveriges stads-

fiskaler föreslår emellertid införande av en metod för samtidig kontinuerlig

kontroll av fordonsägares skyldigheter beträffande registrering, skattskyl­

dighet, försäkringsplikt och säkerhetsinspektion.

Statspolisintendenten ifrågasätter, om en kontroll enbart genom polisens

försorg kan anses vara tillfyllest. Kontrollens effektivitet skulle ökas i

mycket hög grad om man vid sidan av den polisiära övervakningen tilläm­

pade en kontroll även genom centrala bilregistret. Detta skulle också inne­

bära möjlighet till värdefull statistik för trafiksäkerhetsforskningen. Läns­

styrelsen i Värmlands län föreslår såsom ett komplement till poliskontrollen

åläggande för länsstyrelserna att i samband med äganderättsanmälningar

bevaka att föreskriven säkerhetsinspektion fullgjorts. Svenska teknologför­

eningen finner också, att kontroll genom bilregister sannolikt blir nödvän­

dig. Registren måste därför omorganiseras för att kunna fylla även denna

kontrolluppgift. Även Svenska polisförbundet framhåller nödvändigheten

av alt man vid sidan om en polisövervakning har någon form av administra-

liv kontroll. Denna kan utformas efter samma linjer som nu tillämpas

i fråga om kontrollen av trafikförsäkringsskyldighetens fullgörande.

Riksåklagarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms och Örebro län samt

Svenska teknologföreningen förordar, att kontrollmärke förses med fordo­

nets registreringsnummer. Länsstyrelsen i Jönköpings län, Fomo, M och

Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening finner, att det föreslagna mär­

ket bör förvaras på samma sätt som skattekvitto och körkort. Statens trafik-

säkerhetsråd hävdar det principiellt felaktiga i att placera märket på vind­

ruta eller annan ruta. I stället bör märket anbringas i anslutning till skatte-

kvittot. Svenska bilf ör säkring sföreningen anför, att med hänsyn till de

många stenskottskadorna kontrollmärket lämpligen bör anbringas på per­

sonbils bakruta.

Kungl. Mcij:ts proposition nr 91 år 1963

27

Emot utredningens förslag om dagsböter såsom påföljd för underlåten

siikerhetsinspektion samt böter omedelbart i penningar för försummelse i

fråga om fordons förseende med kontrollmärke har i allmänhet någon

erinran inte framförts.

6. Säkerhetsinspektionens organisation

Utredningens förslag till organisation av inspektionsverksamheten till-

stvrkes av civilförvarsstyr elsen, MRF, Sveriges bilindustri- och bilgrossist-

förening och Åkeriföretagarnas centralförening. — Svenska arbetsgivare­

föreningen förordar det av utredningen avvisade s. k. verkstadsalternativet.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, länsstyrelserna i Gävleborgs och Jämt­

lands län samt MHF har funnit sig böra godtaga utredningens förslag till

organisation, därvid MHF dock förordar, att inspektion av lastbilar över 3,5

ton samt släpfordon skall ske genom statens bilinspektion. Andra remiss­

organ förklarar sig kunna tillstyrka eller vill ej motsätta sig den av utred­

ningen anvisade lösningen under vissa förutsättningar. Sålunda understry-

kes i flera yttranden kraftigt utredningens uttalanden om offentlig kontroll

och insyn i verksamheten och efterlyses på något håll ytterligare garantier

för objektivitet. Vidare hävdar åtskilliga remissorgan, att basen för verksam­

heten måste breddas till att omfatta jämväl motororganisationerna och even­

tuellt andra intressenter. Uttalanden av denna art förekommer i yttrandena

från statskontoret, statens pris- och kartellnämnd, länsstyrelserna i Söder­

manlands, Kopparbergs och Västerbottens län, Svenska petroleum institutet

och KAK — vilka båda sistnämnda dock finner tunga fordon böra inspek­

teras av statens bilinspektion — Svenska bilförsäkringsföreningen, Förening­

en Sveriges landsfogdar, Föreningen Sveriges stadsfiskaler, Svenska drosk-

bilägareförbundet, Svenska företagares riksförbund, Svenska lokaltrafik-

föreningen och Sveriges oljekonsumenters riksförbund samt de till Närings­

livets trafikdelegation anslutna organisationerna.

I en rad remissyttranden göres kritiska uttalanden i fråga om utredning­

ens förslag, att inspektionsverksamheten skall drivas i enskild regi. I stället

anser man på många håll, att statens bilinspektion bör byggas ut för ända­

målet.

En lösning av inspektionsverksamheten i bilinspektionens regi förordas

av riksåklagarämbetet, stats polisintendenten, järnvägsstyrelsen, statens tra­

fiksäkerhetsråd, kommerskollegium, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala,

Kalmar, Gotlands, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus,

Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Västernorrlands

och Norrbottens län, M, NTF, Aulomobilbcsiktningsmännens förening, För­

eningen Sveriges landsfiskaler, Försvarets motorklubb, Svenska droskbilåga-

rcförbundet, Svenska lasttrafikbilägareförbundet, Svenska motor cykelfabri-

kanters förening, Svenska polisförbundet och Svenska teknologföreningen.

28

Knngl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963

Bland de skäl som främst anses tala för att bilinspektionen bör

anförtros verksamheten är att man härigenom skulle vinna enhetlighet i

bedömningarna och möjlighet till smidigt samarbete på området med

andra berörda myndigheter. Flera remissinstanser anser det olämp­

ligt, att säkerhetsinspektionen handhaves av annat organ än bilinspek­

tionen. Man skulle då komma att få skilda organ för i sak samma

uppgifter, av vilka det ena, bilinspektionen, har att utöva en i och för

sig improduktiv kontroll över det andra. I några yttranden åberopar man

sig på att ansvaret för motsvarande kontrolluppgifter på andra områden

— såsom i fråga om luftfart och sprängämnen — åvilar statlig myndig­

het. Några remissinstanser, bl. a. riksåklagarämbetet, uttalar betänklig­

heter mot att överlåta en lagstadgad obligatorisk säkerhetsinspektion på

privata rättssubjekt. En dylik säkerhetsinspektion måste anses utgöra ett

sådant led i den statliga kontrollen över medborgarna, att inspektionen

icke bör anförtros åt andra än med ämbetsansvar utrustade befattnings­

havare. Inspektionsorganet bör vidare ha möjlighet att utfärda körförbud.

Länsstyrelserna i Östergötlands och Västerbottens län samt Fomo för­

ordar som jämställda alternativ bilinspektionen och ett statsägt aktiebolag.

Länsstyrelsen i Blekinge lån finner, att båda dessa alternativ bör ytterligare

utredas, innan ett ställningstagande i saken sker.

Svea hovrätt och generalpoststyrelsen anser den av utredningen berörda

möjligheten att anförtro verksamheten åt ett statlig bolag böra närmare

övervägas. Riksrevisionsverket, överståthållarämbetet, LO och Svenska me­

tallindustriarbetareförbundet förordar detta alternativ, medan statspolis-

intendenten, statens trafiksäkerhetsråd, länsstyrelserna i Uppsala, Kalmar

och Norrbottens lån, Automobilbesiktningsmånnens förening och Svenska

polisförbundet kan tänka sig denna lösning, därest bilinspektionen ej anses

böra omhänderha kontrollverksamheten.

Riksrevisionsverket, kommerskollegium samt länsstyrelserna i Krono­

bergs och Örebro län har framfört tanken på ett bolag med staten som del­

ägare till minst hälften av aktierna. MRF jämte motororganisationerna även­

som försäkringsgivarna föreslås därvid såsom ineddelägare i bolaget.

Bland de särskilda påpekanden och förslag med anknytning till före­

varande avsnitt som remissyttrandena i övrigt innehåller kan nämnas

följande.

Länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län anser,

att det i betänkandet redovisade förslaget angående inspektionsanstalternas

lokalisering såvitt angår glesbygderna i resp. län icke är tillfredsställande.

I riksrevisionsverkets yttrande föreslås, att större fordonsägare, bl. a.

stat och kommun, ges möjlighet att erhålla auktorisation för säkerhetsin­

spektion.

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963

29

Generalpoststyrelsen, järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrel-

sen, några länsstyrelser, Svenska lokaltrafikföreningen och Svenska omni-

busägareförbundet påpekar, att med utredningsförslaget skulle följa, att

släpvagn och fordon, som är underkastat årlig kontrollbesiktning genom

bilinspektionens försorg, skulle behöva inställas för inspektion i annan ord­

ning än dragfordonet. Oberoende av vilken organisationsform som väljes

bör enligt dessa remissinstanser dragfordon och därtill hörande släpvagn

kunna besiktigas av samma organ.

Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening framhåller, att efterkontroll

av fordon, som underkänts vid säkerhetsinspektion, i stor utsträckning

bör kunna utföras på bilägarens hemort av polisman, bilverkstad eller mot­

svarande, varigenom resor till inspektionsorter undvikes. Ett liknande reso­

nemang föres av Svenska petroleum institutet.

Flera remissinstanser — däribland riksåklagarämbetet, statspolisinten-

denten och några länsstyrelser — framhåller som nödvändigt att, om

verksamheten anförtros annat organ än statens bilinspektion, körförbud

i förekommande fall skall kunna meddelas. Överståthållaråmbetet finner det

påkallat med rapporteringsskyldighet till länsstyrelse eller annan myndig­

het i de fall körförbud bör ifrågakomma.

I yttranden från bl. a. statskontoret, kommerskollegium, KAK, M och

MHF efterlyses möjlighet för bilägare att i någon form erhålla överpröv­

ning av beslut meddelat av bilprovare.

Förslaget om ett särskilt bilprovningsråd har särskilt berörts i ett tiotal

yttranden. I de flesta av dessa förordas i stället, att den redan befintliga

Sveriges bilprovningsnämnd utbygges för ändamålet.

Finansieringsfrågan

Emot det i betänkandet framlagda förslaget till inspektionsavgifter har

i flertalet remissvar någon invändning ej framställts.

Statskontoret, Föreningen Sveriges stadsfiskaler och Sveriges motorcy­

kelhandlares riksförbund finner dock den av MRF kalkylerade avgiften för

säkerhetsinspektion för hög. Till grund för denna uppfattning framhåller

statskontoret, att de av MRF angivna tiderna väsentligen bör kunna reduceras

utan att kvaliteten på inspektionen försämras. Ämbetsverket ifrågasätter i

övrigt, om icke en del av de i kostnadskalkylerna ingående beloppen kan

sänkas.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser önskvärt, därest den föreslagna

besiktningsskyldigheten införes, att man dessförinnan utreder möjligheter­

na att låta besiktningsavgiften ingå i bilskatten eller alternativt låta

besiktningsavgift och bilskatt bli föremål för gemensamt uppbördsförfa-

rande. Liknande resonemang föres av Automobilbesiktningsmännens för­

ening. Svenska företagares riksförbund finner, att viss del av kostnaden för

säkerhetsinspektion bör bestridas av bilskattemedel.

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963

IV. Promemoria angående vissa trafiksäkerhetsåtgärder

I en inom kommunikationsdepartementet upprättad promemoria liar

sammanställts vissa uppgifter angående trafiksäkerhetsarbetet m. m. I

promemorian anföres följande.

Under första hälften av 1950-talet medförde bilismens snabba expansion

en mycket kraftig ökning av antalet olyckor i trafiken. Antalet polisunder-

sökta trafikolyckor ökade sålunda från ca 21 600 år 1950 till närmare 50 000

år 1956. Samtidigt steg det sammanlagda antalet dödade och skadade i

trafiken från 11 200 till 20 100. Efter år 1956 har emellertid en relativ för­

bättring i olycksutvecklingen inträtt, då antalet trafikolyckor ökat i något

lägre takt än trafikvolymen. Antalet polisundersökta olyckor ökade sålunda

från ungefär 52 500 år 1957 till ca 61 700 år 1962. De dödades och skadades

antal steg samtidigt från 20 900 till 22 550. År 1957 dödades i trafiken 946

personer och år 1962 1 096. De svårt skadades antal uppgick samma år

till resp. 3 300 och 3 000. Det bör tilläggas, att uppgifterna för år 1962 grun­

dar sig på preliminär statistik och att de definitiva siffrorna kan komma

att visa sig vara något högre.

De intensifierade insatserna från staten samt kommuner, organisationer

och enskilda torde haft väsentlig betydelse för den relativt sett något för­

bättrade säkerheten i trafiken under senare år. Det absoluta antalet

olyckor är emellertid fortfarande stort och stiger alltjämt. Fortsatta ener­

giska åtgärder måste därför vidtagas i syfte att så långt möjligt pressa ned

olycksfrekvensen. Detta arbete måste även i fortsättningen bedrivas över

en mycket bred front. Trafikundervisningen i skolorna, förarutbildningen

och den allmänna upplysningsverksamheten bör ges ökad effektivitet. Åt­

gärder erfordras för att få en bättre standard hos fordonsparken. Upprust­

ningen av våra vägar och gator måste energiskt fullföljas. Trafiksäkerheten

bör i ökad utsträckning beaktas vid stadsplaneringen och trakfikplanlägg-

ningen. Trafiklagstiftningen måste fortlöpande ses över för att ge bättre

förutsättningar för en säker trafik och kontrollen över att bestämmelserna

efterföljs intensifieras genom skärpt trafikövervakning. Forskning och

statistik bör utvecklas med särskild inriktning på att ge bättre grepp om

olycksförloppen och därmed bättre förutsättningar för verksamma åt­

gärder. Beredskapen för att ta om hand dem som skadas i trafiken måste

stärkas. Självfallet medför den fortlöpande trafikökningen behov av ökade

resurser på många områden men det bör också finnas utrymme för ett mer

effektivt utnyttjande av tillgängliga resurser.

I syfte att få en samlad överblick över olika medel i kampen för ökad

trafiksäkerhet och därmed skapa ett bättre underlag för en mera effektiv

samordning och ett bättre utnyttjande av olika resurser har inom kom­

munikationsdepartementet under år 1962 företagits en inventering av de

Kungl. Maj:ts proposition nr 9t år 1963

31

åtgärder, som i första hand ansetts böra övervägas i samband med plan­

läggningen av det fortsatta trafiksäkerhetsarbetet. Härvid har överlägg­

ningar ägt rum med representanter för ett sjuttiotal myndigheter och orga­

nisationer. Flertalet av dessa har därefter skriftligen redovisat sina syn­

punkter och förslag på särskilda formulär. Vidare har beaktats bl. a. de

förslag till trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder som framlagts i olika motio­

ner vid 1962 års riksdag, diverse framställningar och skrivelser till depar­

tementet samt från utlandet inhämtat material. Det bör kraftigt under-

strykas att inventeringen tagit sikte på att få fram uppslag till åtgärder som

bör tas under övervägande vid det fortsatta trafiksäkerhetsarbetet. Det när­

mare studiet av ändamålsenligheten i de enskilda förslagen tillhör den fort­

satta handläggningen. Bearbetningen av det omfattande material som på

detta sätt ställts till departementets förfogande — det rör sig om drygt

1 000 olika förslag -— pågår inom departementet samt i vissa kommittéer

m. in. En samlad redogörelse för de förslag och synpunkter som framkom­

mit vid inventeringen är under utarbetande.

De förslag som avser trafikanten — trafikundervisningen i skolorna,

utbildningen och kontrollen av förare, körkortssystemet m. m. — har till

största delen redan blivit föremål för åtgärder från departementets sida på så

sätt att de antingen beaktats vid utformningen av direktiven för den under

sommaren 1962 tillsatta bilförarutredningen eller sedermera överlämnats

till denna utredning för vidare överväganden. Vissa av de förslag, vilka

berör arbetarskydd och arbetstidsreglering, torde komma att behandlas

i den proposition med förslag till riktlinjer för trafikpolitiken som är under

utarbetande inom departementet.

Nästan alla åtgärder för att öka säkerheten måste åtföljas av en intensiv

upplysning och propaganda bland trafikanterna, om åtgärderna skall få

önskad effekt. Då NTF, som intager en central plats i detta arbete, står

inför kraftigt ökade medelsbehov har överläggningar ägt rum med trafik-

försäkringsföreningen om den fortsatta finansieringen. Sedan överlägg­

ningarna slutförts, har proposition nyligen lagts fram rörande statsbidraget

till NTF för nästa budgetår (prop. nr 41).

Felaktiga fordon torde utgöra en betydligt större olycksfaktor än man

tidigare räknat med. Från flera myndigheter och organisationer har i sam­

band med inventeringen framhållits, att åtskilliga nya bilar är behäftade

med från trafiksäkerhetssynpunkt allvarliga brister. Ett stort antal förslag

avser skärpta krav i fråga om det tekniska utförandet av belysningsan-

ordningar, bromsutrustning in. m. samt krav på obligatorisk utrustning

med ytterligare säkerhetsanordningar.

För att få till stånd en effektiv kontroll av nya fordon har det ansetts

nödvändigt att vid typbesiktning utföra provkörning under olika väg- och

belastningsförhållanden och att därvid även göra ingående testningar av

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963

exempelvis styrinrättning och bromsar. Inom kommunikationsdepartemen­

tet pågår vissa undersökningar i syfte att åstadkomma en förbättrad typ-

besiktning. Vid detta arbete beaktas även möjligheterna att på grundval

av bl. a. typbesiktningsresultaten meddela konsumentupplysning i viss om­

fattning.

Även frågan om kontrollen över att fordonen hålles i ett med hänsyn till

trafiksäkerheten tillfredsställande skick har behandlats vid inventeringen.

Härvid har nästan genomgående understrukits behovet av årlig kontroll av

bilar.

Vissa frågor rörande handeln med begagnade bilar är föremål för sär­

skild undersökning inom departementet.

Beträffande olycksfaktorn vägen har utöver den fortlöpande kartläggning

av trafikolyckor, som äger rum inom bl. a. väg- och vattenbyggnadsverket,

hösten 1962 undersökts vilka vägsträckor som varit särskilt olycksbelastade.

Undersökningen avsåg alla olyckor med dödlig utgång eller svår person­

skada som följd, vilka under perioden januari 1960—juni 1962 inträffat

på det allmänna vägnätet med undantag för de delar därav som går genom

tättbebyggt område. Vidare infordrades uppgifter om de vägsträckor, där

under perioden ett särskilt stort antal olyckor av lindrigare art inträffat. Vid

undersökningen visade sig att av antalet olyckor med dödlig utgång eller

svår personskada som följd — vilket antal uppgick till ca 4 500 olyckor på

en våglängd av 9 900 mil — har mer än 1 500 eller närmare 35 % inträffat

på en sammanlagd sträcka av ca 200 mil, d. v. s. ca 2 % av den totala våg­

längden. På envar av ett trettiotal sträckor om en mils längd inträffade

under perioden mer än 10 och i vissa fall mer än 20 olyckor med dödlig

utgång eller svår personskada som följd.

Såväl vid upprättandet av flerårsplaner som vid urvalet av beredskaps­

arbeten bör särskilt uppmärksammas de vägföretag, som är angelägna med

hänsyn till trafiksäkerheten. I Kungl. Maj:ts direktiv den 25 januari 1963

till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för flerårsplanearbetet för tiden 1964

—1968 har angivna förhållande särskilt understrukits. Vidare bör inom

ramen för beredskapsarbetena samt det ordinarie vägunderhållet eftersträ­

vas att genom olika förbättringsåtgärder minska de olycksrisker, som är

att hänföra till vägen. Samtidigt bör också övervägas möjligheterna att

genom ytterligare lokala trafikreglerande åtgärder hålla tillbaka olyckorna

på trafikfarliga sträckor. Självfallet måste närmare detaljstudier företagas,

innan viss åtgärd beslutas.

Vid inventeringen har bl. a. framhållits att en översyn av normerna för

vägens geometriska utformning med hänsyn till trafiksäkerhetskraven är

önskvärd. Vidare har framförts ett flertal förslag till trafiksäkerhetsfräm-

jande åtgärder i samband med vägbyggande och vägunderhåll. Bl. a. har

understrukits behovet av anvisningar för anordnande av vägbelysning.

Sistnämnda spörsmål behandlas av 1960 års vägsakkunniga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963

33

Stadsplaneringen måste utföras under beaktande av trafikens krav. Vid

trafiksäkerhetsinventeringen har framkommit ett flertal förslag till rikt­

linjer i detta avseende. Den av 1959 års riksdag beslutade decentralise­

ringen beträffande fastställandet av stadsplaner m. m. anses ha ökat be­

hovet av anvisningar, typexempel etc. Det har därför framförts önskemål

om att byggnadsstyrelsen i samråd med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

skall utfärda anvisningar till myndigheter och enskilda, hur trafiksäker­

hetskravet bör beaktas vid planarbetet.

Behovet av mer enhetlig och samtidigt mer effektiv trafikreglering har

understrukits från flera håll. Det har därvid ifrågasatts, om inte utfärdande

av lokala trafikföreskrifter för de allmänna vägarna borde helt läggas på

väg- och vattenbyggnadsverket. Vidare har föreslagits, att väg- och vatten-

byggnadsstyrelsen borde få resurser att i ökad utsträckning lämna råd och

anvisningar till de lokala myndigheterna i fråga om trafikreglering i

städerna.

Vid trafiksäkerhetsinventeringen har vidare framkommit ett mycket

stort antal förslag till ändringar i vägtrafiklagstiftningen. Förslagen tar

bl. a. sikte på att bereda bättre skydd för fotgängare, cyklister och moped­

förare, vilka tillsammans utgjorde ungefär hälften av dödsoffren i trafiken

under år 1962. Vidare har på flera håll ansetts erforderligt att företaga

en omprövning av gällande regler för förkörsrätt vid korsande möte m. m.

De mera genomgripande ändringarna i trafikreglerna synes i första

hand böra prövas inom ramen för Nordisk vägtrafikkommittés arbete.

Detta gäller även flertalet av de förslag rörande fordonsutrustning m. in.,

som berörts i det föregående. Det är emellertid angeläget att de deltagande

länderna ger sina delegationer den ytterligare förstärkning med expertis

och annan arbetskraft, som delegationerna finner erforderlig, för att kom­

mittén snabbt skall kunna utföra sitt omfattande uppdrag.

Förslag från parkeringskommittén om vissa ändringar i de bestämmelser

som gäller för uppställning av fordon m. m. har nyligen remissbehandlats.

Vidare avser 1961 års trafiksäkerhetskommitté att under våren lägga fram

betänkande rörande resultaten av de tillfälliga fartbegränsningarna under

åren 1961 och 1962.

Vid inventeringen har ifrågasatts om man icke kunde få till stånd en

mer effektiv trafikövervakning genom bl. a. ökade resurser samt nya me­

toder i arbetet.

I samband med förstatligandet av polisväsendet den 1 januari 1965 skall

polisverksamheten undergå en genomgripande omorganisation. Riktlin­

jerna för den nya organisationen har angivits i propositionen 1962: 148.

Planläggningsarbetet inför förstatligandet har uppdragits åt polisbered­

ningen. Fn väsentlig uppgift för beredningen är att sörja för en aktiv och

effektiv trafikövervakning. Polisen skall tilldelas motorfordon i större ut-

3—4464 63

Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 saml. Nr 91

34

sträckning än vad nu är fallet. Inom polisdistrikten skall rörliga komman­

don upprättas med uppgift bl. a. att övervaka trafiken. Därjämte skall

finnas länsvis avdelad personal för trafikarbetet. Rikspolisstyrelsen får

som en av sina huvuduppgifter att samordna trafikövervakningen i landet.

Det har ifrågasatts, om man inte vid mera omfattande trafiksäkerhets-

främjande åtgärder under längre tidsperioder borde i förväg via NTF

sprida allmän kännedom om att åtgärder i fråga planeras. Vidare har

krävts speciella insatser för att åstadkomma ökad respekt för exempelvis

hastighetsbegränsningar inom tätbebyggda samhällen.

Vid trafiksäkerhetsinventeringen har också bl. a. ifrågasatts om inte

trafiksäkerhetsforskningen i ökad utsträckning borde inriktas mera direkt

på målforskning än på grundforskning.

I fråga om trafikolycksstatistiken anses nödvändigt att snabbt få fram

sådana uppgifter som ger bättre upplysning rörande olycksförloppen.

Denna fråga studeras för närvarande inom en särskild arbetsgrupp med

representanter för bl. a. trafiksäkerhetsrådet och statistiska centralbyrån.

I fråga om övriga trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder har bl. a. i flera

sammanhang understrukits betydelsen av en skärpt beredskap för att

snabbt få personer som skadats i trafiken under vård. Vidare har föreslagits

olika organisatoriska åtgärder för att få till stånd en förbättrad samord­

ning av trafiksäkerhetsarbetet. I detta sammanhang må erinras om att den

tidigare berörda utredningen om förarutbildningen m. m. jämlikt sina

direktiv även har att pröva frågan om inrättandet av en speciell trafikmyn­

dighet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963

V. Departementschefen

Som ett led i det under senare år intensifierade trafiksäkerhetsarbetet

har inom kommunikationsdepartementet under år 1962 företagits en in­

ventering av de åtgärder som i första hand bör övervägas vid planlägg­

ningen av det fortsatta reformarbetet och de framtida insatserna i övrigt på

detta område.

1 det föregående har lämnats en summarisk redogörelse för nämnda in­

ventering. Vid denna har ett sjutttiotal myndigheter och organisationer,

som av departementet kopplats in på inventeringsarbetet, framlagt en mång­

fald förslag. Sammanfattningsvis kan dessa sägas vara i huvudsak inriktade

på att komma till rätta med de centrala olycksfallsfaktorerna trafikan­

ten, vägen och fordonet.

En del av förslagen har blivit eller avses bli föremål för särskild bearbet­

ning inom departementet, medan andra tillställts vederbörande myndig­

heter och organisationer för ytterligare undersökning och övervägande.

Helt allmänt kan framhållas, att de vid inventeringen framförda uppslagen

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963

35

utgör ett värdefullt underlag för arbetet inom departementet med uppgöran­

det av ett aktivt handlingsprogram för förbättring av trafiksäkerheten och

att inventeringen bringat fram åtskilliga konstruktiva förslag i vad avser

möjligheterna och sättet att samordna, vidga och fördjupa trafiksäkerhets­

arbetet.

De förslag, som hänför sig till trafikanten, har särskilt beaktats vid ut­

arbetandet av direktiven för den 1962 tillsatta bilförarutredningen.

Vägen såsom olycksfaktor har uppmärksammats av många förslags­

ställare. Som framgår av den förut lämnade redogörelsen har inventeringen

i denna del föranlett vissa åtgärder från min sida.

Vad slutligen gäller fordonet bör framhävas, att vissa på senare tid före­

tagna undersökningar ganska klart pekar på att en omvärdering måste ske

i fråga om den i trafiksäkerhetsdiskussionen länge hävdade uppfattningen

att fordonet som olycksfaktor spelar en relativt begränsad roll. Enligt

vad man numera kommit fram till utgör nämligen bristfällighet hos for­

donet orsak eller bidragande orsak till ett väsentligt antal trafikolyckor.

Nämnda förhållande har föranlett mig att ägna särskild uppmärksam­

het åt frågan om en bättre fordonskontroll. Jag har därvid funnit det

angeläget att närmare undersöka möjligheterna till en effektivare kontroll

såväl av nya fordonstyper, innan dessa släpps ut i marknaden, som av for­

don, vilka använts i trafik under viss tid.

Vad först angår frågan om nya fordonstyper har jag uppdragit åt eu

särskild arbetsgrupp inom departementet att verkställa en omprövning av

nuvarande former för typbesiktning. Arbetet härmed har ännu inte slut­

förts. Redan nu står det dock klart att starka trafiksäkerhetsskäl talar för

att en effektivare typbesiktning bör åstadkommas.

Vad härefter gäller frågan om fordon, som redan tagits i bruk, är det min

övertygelse att en effektiv, periodiskt återkommande kontroll av att sådana

fordon i tekniskt hänseende hålles i föreskrivet skick utgör ett viktigt me­

del i kampen mot trafikolyckorna. Den nuvarande löpande kontrollen kan

i detta hänseende icke anses vara tillräcklig. I huvudsak endast bussar och

personbilar i yrkesmässig trafik, uthyrnings- och körskolebilar samt ut­

ryckningsfordon är f. n. underkastade bestämmelser om återkommande kon­

trollbesiktning. Övriga fordon kontrolleras — förutom i samband med re­

gistrerings- eller typbesiiktning — i allmänhet endast i den mån de blir

föremål för flygande inspektion. I sitt tidigare refererade betänkande har

1960 års utredning angående kontrollbesiktning av bilar in. in. förordat

införande av allmän periodisk fordonskontroll och lagt fram förslag om

hur en sådan kontroll borde praktiskt anordnas och organiseras. Utred­

ningen har under hänvisning till i betänkandet redovisat utredningsmate­

rial starkt understrukit behovet av att en effektiv sådan kontroll — säker-

lietsinspektion — snarast införes.

Bestämmelserna om säkerhetsinspektion bör enligt utredningen i prin­

36

cip avse samtliga i bilregister upptagna motorfordon och släpvagnar. In­

spektionen förutsättes ske årligen med början då fordonet är ett år

gammalt. Den föreslås äga rum under en för fordonet med ledning av sista

siffran i registreringsnumret bestämd månad, inställelsemånad. Kontrollen

över att fordonen inställes till inspektion avses ske genom polisens försorg

och med hjälp av på fordonen anbragta kontrollmärken.

Inspektionen skall enligt förslaget utföras vid särskilda anstalter, vilka

står under offentlig kontroll. Inspektionsverksamheten, som icke får dri­

vas i vinstsyfte, förutsättes finansierad medelst av Kungl. Maj:t fastställda

avgifter, avpassade så att kostnadstäckning ernås.

Den offentliga kontrollen av anstalterna bör enligt utredningen åvila väg-

och vattenbyggnadsstyrelsen och statens bilinspektion. På styrelsen skall

bl. a. ankomma att fastställa kvalifikationer för inspektionspersonalen, att

bestämma utrustning vid anstalterna samt att meddela anvisningar röran­

de inspektionsverksamheten. I viktigare frågor, som rör inspektionsverk­

samheten, skall styrelsen samråda med ett bilprovningsråd, vari ingår re­

presentanter för närmast berörda intressegrupper. Bilinspektionen skall på

fältet kontrollera säkerhetsinspektionens utförande.

Enligt utredningen bör endast företag i aktiebolagsform meddelas auk­

torisation att utföra säkerhetsinspektion. Företaget skall i princip uteslu-

slutande syssla med säkerhetsinspektion men det kan, efter tillstånd av

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, få ägna sig åt även annan därmed lik­

artad verksamhet. Eventuell vinst skall disponeras på sätt väg- och vatten­

byggnadsstyrelsen bestämmer. Kungl. Maj :t skall äga utse en styrelse­

ledamot och en revisor i företaget.

MRF har för utredningen framlagt förslag rörande inspektionsverksam­

hetens praktiska genomförande. Förbundets förslag innebär i stort, att för­

bundet åtager sig att genom ett särskilt aktiebolag utföra all inspektions­

verksamhet i landet. Verksamheten skall bedrivas på 126 platser och efter

de av utredningen förordade riktlinjerna. Med hänsyn till att praktiskt

taget hela motorfordonsbeståndet skall inspekteras årligen räknar förbun­

det med att verksamheten får en sådan omslutning att inspektionsavgifterna

kan hållas relativt låga.

Utredningen förordar, att inspektionsverksamheten anförtros det av

MRF föreslagna bolaget. Härvid förutsätter utredningen, att redan befintliga

bilprovningsanläggningar i landet i någon form anslutes till bolaget i den

mån de nuvarande ägarna anser detta önskvärt. Såsom alternativ till den

av MRF föreslagna organisationsformen anvisar utredningen möjligheten,

att verksamheten i stället uppdrages åt ett särskilt statligt aktiebolag.

Alla remissinstanser utom en delar utredningens uppfattning, att behov

av säkerhetsinspektion föreligger. Den kritik, som i remissvaren rik­

tats mot betänkandet, avser i huvudsak den föreslagna åldersgränsen för

inspektionsskyldighetens inträde och utredningens förslag, att verksam­

heten i första hand skall anförtros ett av MRF bildat bolag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963

Vad beträffar behovet av säkerhetsinspektion vill jag för egen del anföra

följande.

Såsom jag förut antytt bär i trafiksäkerhetsdiskussionen länge hävdats,

att fordonet som olycksfaktor spelar en relativt begränsad roll. Under se­

nare år har man emellertid på experthåll börjat tillmäta fordonets standard

i fråga om konstruktion och underhåll en allt större betydelse för trafik­

säkerheten. De av utredningen åberopade undersökningarna inom trafik­

säkerhetsrådet har syftat till att närmare bestämma fordonsfelens inverkan

på uppkomsten av trafikolyckor. Granskningen har därför omfattat ett an­

tal singleolyckor, vid vilka den tekniska faktorns roll enklast och tydligast

bör kunna fastställas. Undersökningarna avser olyckor inom Uppsala län,

men även ett antal i sammanhanget särskilt intressanta olyckor utanför

detta län har studerats. Enligt senast tillgängliga uppgifter har tekniska fel

helt förorsakat eller i väsentlig grad bidragit till uppkomsten av 28 % av de

undersökta olyckorna.

Vissa utländska bedömningar pekar i samma riktning. På många håll i

utlandet har därför behov ansetts föreligga av en allmän, återkommande

fordonsbesiktning. Sådan fordonskontroll har sålunda införts i bl. a. Fin­

land, Västtyskland, Belgien, Storbritannien och ett stort antal delstater i

USA. I andra länder överväger man motsvarande åtgärd.

Positiva resultat har i regel kunnat konstateras efter det att periodisk

fordonskontroll införts. I USA var sålunda år 1959 antalet trafikdödade per

100 milj. fordonsmiles i stater med periodisk fordonskontroll 15 % lägre

än genomsnittligt för hela landet. I delstater utan sådan kontroll var antalet

trafikdödade 13 % högre än genomsnittligt för samtliga delstater. I sam­

band med införandet av obligatorisk fordonskontroll i staten New Jersey

minskade trafikdödligheten med drygt 32 %. Denna mycket kraftiga sänk­

ning i antalet dödsolyckor uppnåddes trots en stark ökning av antalet for­

don och en ökad trafikintensitet. Vissa utomlands gjorda erfarenheter i

samband med införandet av allmän periodisk fordonskontroll ger också

vid handen, att fordonsunderhållet starkt förbättrats, vilket i sin tur på

längre sikt anses leda till lägre driftkostnader. Då obligatorisk fordonsbe­

siktning i början av år 1952 infördes i Bayern, befanns ungefär 40 % av de

undersökta personbilarna och 50 % av lastbilarna vara behäftade med all­

varligare fel. Redan efter två år hade emellertid dessa siffror sjunkit till

respektive 20 och 35 %.

Remissvaren över betänkandet ger i likhet med den trafiksäkerhetsin-

ventering, för vilken jag tidigare redogjort, ett klart belägg för att behov

föreligger av en intensifierad fordonskontroll.

Någon remissinstans har — utan att i och för sig ifrågasätta behovet av

en periodisk fordonskontroll — ansett det alternativet böra övervägas att

utbvgga polisens kontrollverksamhet. I anledning härav vill jag erinra om

att polisen f. n. per år kan kontrollera maximalt 8 ä 10 % av det totala

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963

37

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963

antalet fordon. Den ökning av fordonsbeståndet, som kan förutses under

det närmaste decenniet, gör det orealistiskt att räkna med att en relativt

sett större andel av beståndet skulle kunna kontrolleras på detta sätt även

om en mycket kraftig förstärkning av polisens trafikövervakande resurser

kom till stånd. Under sådana förhållanden skulle betydande delar av for­

donsbeståndet undgå kontroll genom polisen. Vidare bör framhävas, att po­

lisens kontrollverksamhet, som måste ske med anlitande av mobil utrustning

och äga rum även vid otjänlig väderlek, aldrig kan bedrivas så rationellt och

effektivt som fordonstestning, vilken utföres i för ändamålet särskilt anord­

nade lokaler och med stationär instrumentutrustning. För att polisens kon­

troll i de avseenden, där detta överhuvudtaget är praktiskt möjligt, skall nå

standardmässig paritet med den ifrågasatta säkerhetsinspektionen erfordras

vidare en del helt ny specialutrustning, som kan medföras vid flygande

inspektion. Anskaffning av sådan specialutrustning är utomordentligt

kostnadskrävande. Utövande av fordonskontroll genom flygande besikt­

ning i avsevärt större omfattning än f. n. skulle dessutom kunna bli ytter­

ligt besvärande för bilisterna, eftersom dessa kunde bli uppehållna med

fordonskontroll vid tillfällen, då detta för dem var olägligt. Härtill kommer

att en mera omfattande kontrollverksamhet från polisens sida skulle med­

föra svårigheter i fråga om efterkontrollen av underkända fordon, vilken

då måste ske hos statens bilinspektion. Då bilinspektionen i dag saknar

härför erforderlig kapacitet, skulle följden bli att också dess resurser måste

byggas ut i väsentlig utsträckning. En utbyggnad av polisens trafiköver­

vakande resurser i syfte att ersätta den föreslagna säkerhetsinspektionen

med polisiär trafikövervakning skulle således bl. a. medföra avsevärda kost­

nader utan att innebära garanti för en effektiv fordonskontroll. Med hän­

syn härtill kan jag icke finna, att en utbyggnad av polisens trafiköver­

vakande resurser utgör ett realistiskt alternativ till en allmän periodisk

fordonskontroll.

I några yttranden har vidare ifrågasatts om icke de belopp, som erford­

ras för en obligatorisk säkerhetsinspektion, skulle ge ett bättre resultat om

de användes på andra områden inom trafiksäkerhetsarbetet. Jag vill i detta

sammanhang erinra om att samhället redan nu satsar avsevärda belopp

inom samtliga verksamhetsgrenar på trafdksäkerhetsområdet, såsom väg­

byggande, trafikövervakning, trafiksäkerhetsforskning och trafiksäkerhets-

propaganda. Det är enligt min mening emellertid mycket svårt att göra eko­

nomiska kalkyler inom ett område, där vinsten av insatserna väsentligen är

av humanitär art. Beträffande vissa kalkyler, som åberopats i ett par yttran­

den, bör dessutom sägas, att de bygger på premisser som inte kan godtagas.

Ur ekonomisk synpunkt synes mig varje åtgärd vara försvarlig, som utan

extrema insatser kan antagas bidraga till en minskning av antalet i trafi­

ken dödade och skadade människor. I förevarande fall anser jag insatsen

icke vara orimligt hög i förhållande till det resultat man har anledning att

räkna med.

39

Enligt min mening är de skäl utredningen anfört för införande av all­

män periodisk fordonskontroll övertygande. Erfarenheterna från länder,

i vilka sådan kontroll införts, styrker uppfattningen, att obligatorisk for­

donskontroll är ett så viktigt medel i kampen mot trafikolyckorna att det

icke är försvarligt att avstå från införande av sådan kontroll. Jag föreslår

därför, att beslut nu fattas om införande av allmän periodisk fordonskon­

troll i vårt land. Denna kontroll bör i enlighet med utredningens förslag

benämnas säkerhetsinspektion.

I anslutning härtill vill jag något beröra frågan om införande av kon­

troll vid handeln med begagnade bilar i syfte att förbättra trafiksäkerheten.

Genom en allmän periodisk fordonsinspektion med den närmare utfoim-

ning, som jag avser att föreslå i det följande, erhålles en årlig kontroll av

bl. a. det äldre fordonsbeståndet. Denna kontroll kommer säkerligen att

leda till att bristfälliga, trafikfarliga bilar i betydande omfattning utrange­

ras ur fordonsbeståndet. Ytterligare rätt ingripande åtgärder erfordras

emellertid för att undanröja de speciella trafiksäkerhetsproblem, som kan

ledas tillbaka till den mindre ansvarsmedvetna företagsamhet, som före­

kommer på vissa håll inom handeln med begagnade bilar. Med hänsyn här­

till har jag tillsatt en särskild arbetsgrupp inom kommunikationsdeparte­

mentet ined uppgift att undersöka och överväga här avsedda spörsmål. Så

snart undersökningen hunnit slutföras, kommer jag att ånyo för Kungl.

Maj :t anmäla här berörda fråga.

Beträffande säkerhetsinspektionens omfattning har utredningen ansett,

att huvudregeln bör vara att samtliga registrerade motor- och släpfordon

skall inspekteras. Förslaget berör ej mopeder. Undantag förordas för sådana

fordon, som redan nu är underkastade periodisk kontrollbesiktning, fordon

upptagna i det militära fordonsregistret ävensom släpslädar. Enligt utred­

ningen bör inspektion företagas årligen med början i princip när fordonet

är ett år gammalt.

Endast några remissinstanser har haft avvikande mening i fråga om de

fordonskategorier, som föreslagits undantagna från säkerhetsinspektionen.

För egen del anser jag, att utredningen anfört vägande skäl till stöd för sitt

förslag, vilket jag därför biträder. Till de av generalpoststyrelsen och järn­

vägsstyrelsen upptagna frågorna om undantag för fordon tillhöriga post­

verket och SJ torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att sedermera taga

ställning.

I fråga om den föreslagna åldersgränsen för inspektionsskyldighetens

inträde har i åtskilliga remissyttranden hävdats, att inspektionsskyldig-

heten icke bör omfatta nyare fordon. En klart övervägande majoritet av

remissinstanserna är vidare av den uppfattningen, att kontrollen i allt fall

bör begränsas under verksamhetens uppbyggnadsskede. Huvuddelen av

dessa instanser föreslår, att inspektionen till en början skall omfatta endast

fordon som är tre år gamla eller äldre.

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 dr 1963

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963

Jag finner det ytterst angeläget, att inspektionsskyldigheten utformas

på sådant sätt, att fordonsägarna icke åsamkas större kostnader och besvär

än nödvändigt. Å andra sidan anser jag, att omfattningen av inspektionen

icke får begränsas så att syftet med densamma förfelas. Jag finner mig

därför böra förorda, att skyldighet att inställa fordon till säkerhetsinspek-

tion i princip skall föreligga första gången, när tre år förflutit från första

registreringen. För att inspektionsorganet skall kunna genomföra sin upp­

gift på smidigast möjliga sätt och utan störningar är det emellertid nöd­

vändigt, att verksamheten utvidgas successivt. Jag vill därför förorda föl­

jande tillvägagångssätt för verksamhetens igångsättande. Under första

verksamhetsåret begränsas inspektionen till att omfatta endast fordon, som

är fem år eller äldre. Under det därpå följande verksamhetsåret utsträckes

inspektionsskyldigheten till att omfatta jämväl fordon, som är endast fyra

år gamla. Först under det tredje verksamhetsåret uppnås åldersgränsen tre

år. Kungl. Maj :t bör emellertid äga befogenhet att, om erfarenheterna skulle

ge anledning därtill, begränsa takten i säkerhetsinspektionens successiva ut­

byggnad.

De av utredningen föreslagna bestämmelserna för inställelse till sä-

kerhetsinspektion har i remissbehandlingen icke mött någon gensaga.

Enstaka förslag föreligger emellertid om såväl längre som kortare inställel­

setermin.

Den principiella utformningen av utredningens förslag i förevarande av­

seende finner jag väl underbyggd. Detaljutformningen av desamma torde

böra övervägas ytterligare. Därvid bör de speciella spörsmål få beaktas,

som kan uppstå i fråga om bl. a. inspektion av bil och därtill använd släp­

vagn i de fall fordonen icke enligt huvudregeln skall inställas samtidigt.

I fråga om säkerhetsinspektionens utförande har i remissyttrandena

framförts endast smärre invändningar. För egen del har jag funnit mig

kunna i allt väsentligt biträda utredningens förslag i detta avseende. 1 an­

slutning härtill vill jag understryka angelägenheten av att under uppbygg-

nadstiden avkall på inspektionskraven icke göres i annat fall än då synner­

ligen vägande skäl kan anföras härför. Jag vill vidare påpeka, att besikt-

ningsinstrument regelmässigt bör företes vid inspektionstallfället för att en

säker fordonsidentifiering skall uppnås. Besiktningsprotokoll bör tillhanda­

hållas fordonsägaren vare sig fordonet godkänts eller icke. Den närmare

utformningen av bestämmelserna rörande inspektionens tekniska utföran­

de synes mig böra ankomma på väg- och vatlenbvggnadsstyrelsen. Jag för­

utsätter härvid, att styrelsen kommer att successivt anpassa inspektions-

och utrustningskraven efter den tekniska utvecklingen.

Beträffande Kungl. Maj :ts uppdrag till utredningen att behandla frågan

om kopplingsanordningar för släpfordon — vilket spörsmål icke tagits

upp av remissinstanserna till närmare övervägande — har utredningen

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963

41

hänvisat till att en inom Sveriges mekanförbunds standardcentral utsedd

kommitté har till uppgift att utarbeta normer för kopplingsanordningar.

Vissa resultat har redan uppnåtts, och andra kan väntas inom en nära

framtid. Även inom den svenska bilindustrien undersökes möjligheterna

att framställa bättre kopplingsanordningar. Dragbalkar av bilfabrikernas

egna konstruktioner är under utprovning, varför man kan räkna med att

balkar av bättre kvalitet snart kommer att finnas i marknaden. Enligt vad

jag inhämtat har också den år 1961 av Kungl. Maj:t föreskrivna särskilda

kopplingsbesiktningen lett till en upprustning av kopplingsanordningarna.

Med hänsyn till vad jag bär anfört rörande vidtagna och väntade åtgär­

der för att höja standarden och säkerheten i fråga om släpvagnskopplingar

och den kontroll över dem, som tillkommer genom säkerhetsinspektionen,

finner jag ytterligare åtgärder på hithörande område f. n. ej påkallade.

Utredningens förslag, att kontrollen över inspektionsskyldighetens full­

görande skall ske genom polisens försorg och med hjälp av särskilda på

fordonen anbragta kontrollmärken, har av flertalet remissinstanser till­

styrkts eller lämnats utan erinran. I några fall har dock förslag om kom­

pletterande kontroll genom bilregistren eller centrala bilregistret framförts.

Enligt utredningen skulle även nya fordon förses med kontrollmärke

med uppgift om första inspektionstillfälle. I princip skulle därför, redan

ett år efter det att bestämmelserna om säkerhetsinspektion trätt i kraft,

samtliga fordon vara försedda med märken. Vid införande av säkerhets­

inspektion i den mindre omfattning jag nu föreslagit kommer emellertid,

även om nyregistrerade fordon förses med märken, ett betydande antal

fordon utan märken att finnas i trafiken under ett längre skede än vad

utredningen förutsatt. Trots detta finner jag en kontroll med hjälp av

särskilda märken enligt de principer utredningen förordat tills vidare vara

den enda lösning som bör ifrågakomma. I likhet med utredningen anser

jag, att även fordon, som godkänts vid periodisk kontrollbesiktning, bör

förses med särskilt kontroll märke. Detta märke hör utformas så att det

lätt kan skiljas från märke, som avser säkerhetsinspektion.

I detta sammanhang vill jag framhålla, att direktiv för eu särskild sak­

kunnigutredning rörande fordonsregistreringens organisation in. in. är

under utarbetande inom kommunikationsdepartementet. I samband med

en sådan utredning bör även undersökas, huruvida kontrollen över säker-

lietsinspektionens fullgörande sedermera kan och bör överföras på läns­

styrelsernas bilregister eller centrala bilregistret.

Utredningen har föreslagit dagsböter såsom påföljd för underlåten sä­

kerhetsinspektion samt böter omedelbart i penningar för försummelse i

fråga om fordonens förseende med kontrollmärke. Vid remissbehandlingen

har i huvudsak icke framställts några principiella invändningar mot för­

42

slaget i denna del. Enligt min mening bör utredningens ifrågavarande för­

slag läggas till grund för bestämmelserna i ämnet.

Beträffande säkerhetsinspektionens organisation har i remissyttrandena

stort avseende fästs vid att betryggande garantier skapas för objektiviteten

i inspektionsverksamheten. Detta har icke ansetts bli fallet vid ett realise­

rande av föreliggande huvudalternativ, enligt vilket säkerhetsinspektionen

skall ombesörjas av ett helt privatägt aktiebolag. Vidare har bl. a. anförts,

att ett genomförande av förslaget om särskilda inspektionsanstalter i prak­

tiken skulle innebära, att fordonskontrollen i landet splittrades mellan an­

stalterna och statens bilinspektion, vilket icke ansetts utgöra en rationell

lösning.

Enligt min mening måste uppställas som ett grundläggande krav att

kontrollverksamheten organiseras så, att sakkunskapen och objektiviteten

i säkerhetsinspektionen icke kan ifrågasättas. Då säkerhetsinspektionen

bör byggas upp icke enbart för att kunna utöva föreskriven kontroll från

det allmännas sida utan även för att kunna uppfylla rimliga anspråk på

service från den enskilde fordonsägarens sida, bör vidare organisationen

vara så flexibel, att resurserna snabbt kan anpassas efter verksamhetens

växlande behov.

Kravet på erforderlig objektivitet synes mig icke kunna ifrågasättas om

verksamheten anförtros åt en statlig myndighet eller ett aktiebolag, vari

staten äger hela eller den huvudsakliga bestämmanderätten.

När det gäller valet av organisationsform bör stor vikt fästas vid det

förhållandet, att den verksamhet, som det här är fråga om, måste läggas

upp såsom en industriellt betonad produktion, om en rationell och ekono­

misk drift skall kunna uppnås. Strävandena måste fortlöpande inriktas på

att genom nya och förbättrade hjälpmedel mekanisera och förenkla de olika

provningsmomenten. Härigenom ökas tillförlitligheten och likformigheten

vid provningen och likaså förkortas arbets- och tidsåtgången, vilket är an­

geläget ur kostnadssynpunkt. Från här antydda aspekter företer säker­

hetsinspektionens verksamhet principiellt sett rätt stor likhet med sådan

statlig och kommunal företagsamhet, vars målsättning är att genom en

rationell och effektiv drift tillhandahålla allmänheten olika slag av service

till lägsta möjliga kostnad.

Enligt min mening är det av avgörande betydelse för säkerhetsinspek­

tionens funktion, att en sådan organisationsform väljes som medger goda

förutsättningar för att verksamheten kan läggas upp efter här angivna rikt­

linjer. Organisationsformen bör vidare kunna medge en smidig anpass­

ning av kapaciteten till de växlande behoven. Man får nämligen räkna med

möjligheten av vissa säsongmässiga variationer i sysselsättningsvolymen.

Tillfällig arbetskraft måste därför vid behov snabbt kunna anställas.

Vid remissbehandlingen av utredningens betänkande och även i många

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963

43

andra sammanhang har bilismens olika organisationer uttalat ett starkt

positivt intresse att medverka till lösande av sådana trafiksäkerhetsproblem,

som det här närmast gäller. Vägande skäl talar vidare för att man vid upp­

läggningen och driften av säkerhetsinspektionen utnyttjar den samlade

fackkunskapen och erfarenheten inom den sektor av det enskilda närings­

livet, som sysslar med likartad verksamhet och som kan sammanfattas un­

der benämningen bilverkstadsbranschen.

Från här anförda synpunkter synes mig den lämpligaste organisations­

formen för säkerhetsinspektionens verksamhet vara ett aktiebolag, där sta­

ten äger det avgörande inflytandet och bilismens organisationer och bil­

verkstadsbranschen ingår såsom medintressenter.

Med hänsyn härtill har jag tagit kontakt med KAK, M, MHF, Svenska

droskbilägareförbundet, Svenska lasttrafikbilägareförbundet, Svenska om-

nibusägareförbundet, Näringslivets trafikdelegation, bilförsäkringsföreta­

gen och MRF. Därvid har alla dessa sammanslutningar förklarat sig villiga

att ingå som delägare i det skisserade bolaget.

Ett bibehållande i oförändrad omfattning av statens bilinspektions nu­

varande arbetsuppgifter skulle innebära, att den tekniska fordonskontrollen

i landet uppdelades på två helt skilda organisationer, nämligen dels bilin­

spektionen, dels det nya aktiebolaget för säkerhetsinspektionen. Detta inne­

bär självfallet en föga rationell dubbelorganisation. För att undvika denna

bör till aktiebolaget i största möjliga utsträckning överföras bilinspektio­

nens nuvarande uppgifter inom fordonskontrollen, d. v. s. i huvudsak re­

gistrerings-, kontroll- och kopplingsbesiktningar. Det årliga antalet sådana

besiktningar är avsevärt mindre än det beräknade antalet säkerhetsinspek-

tioner. Bilinspektionens vikigaste uppgifter torde därefter tills vidare kom­

ma att avse typbesiktning, förarprov, prov med körskolepersonal samt kon­

troll över körskolor. Vidare torde bilinspektionen även fortsättningsvis få ut­

göra remissinstans i vissa frågor samt dessutom erhålla en del nya uppgifter

i samband med kontrollen över verksamheten vid bolagets inspektionsan-

stalter.

Med hänvisning till vad här anförts föreslår jag, att ett särskilt aktiebolag

bildas med huvudsaklig uppgift att ombesörja sådana säkerhetsinspektio-

ner samt registrerings-, kontroll- och kopplingsbesiktningar som angivits i

det föregående. I detta bolag bör lämpligen staten äga 52 % av aktiekapitalet

och återstående 48 % lika fördelas på var och en av de fyra enskilda intres­

sentgrupperna, d. v. s. motororganisationerna, yrkesbilismens sammanslut­

ningar (inklusive Näringslivets trafikdelegation), bilförsäkringsföretagen

och MRF. Endast ifrågavarande bolag bör erhålla rätt att utföra här angivna

säkerhetsinspektioner och besiktningar.

Det torde böra ankomma på Kungl. Maj :t att godkänna bolagsordning för

företaget. Bolagets verksamhet bör organiseras på i huvudsak följande sätt.

Antalet inspektionsanstalter och dessas förläggning biir i stora drag mot­

44

Kimgl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963

svara utredningens förslag. Det kan dock visa sig erforderligt att inrätta

ett något större antal anstalter än vad utredningen tänkt sig. Bolaget bör tillse

att anstalterna får en lämplig lokalisering. Vidare bör i glesbygdsområdena

särskilda anordningar vidtagas som underlättar för fordonsägarna att få

säkerhetsinspektion utförd. Bl. a. bör övervägas, att på avlägsna orter an­

ordna mottagning vissa dagar under bestämd tidsperiod, därvid inspektion

förrättas av personal, som tjänstgör på flera platser.

Bolaget bör även kunna utföra annan, med säkerhetsinspektion samt

kontroll- och registreringsbesiktning likartad verksamhet, såsom tekniska

undersökningar för polisens räkning och frivillig fordonskontroll (bl. a. kon-

ditionstester). Kostnader och intäkter i anledning av olika slag av förrätt­

ningar skall särredovisas för att möjliggöra en fortlöpande kontroll av de

skilda förrättningsavgifternas skälighet.

Inom bolaget beräknas ca 550 tekniker bli sysselsatta. Av dessa torde

ca 200 komma att tjänstgöra som anstaltsföreståndare eller biträdande an-

staltsföreståndare. Med hänsyn till de arbetsuppgifter som kommer att åligga

föreståndare och biträdande föreståndare bör de ha kvalifikationer mot­

svarande bilinspektörs eller biträdande bilinspektörs. De förutsättes så­

ledes ha avlagt examen vid teknisk läroanstalt eller genom sysslande med

tillverkning eller reparation av motorfordon eller eljest förvärvat ingående

kännedom om motorfordons konstruktion, skötsel och manövrering. Nämn­

da föreståndarpersonal bör således i stor utsträckning kunna rekryteras med

verkmästare, som kan åberopa väl vitsordad tjänstgöring vid bilverkstad.

Övriga tekniker bör ha flerårig praktisk erfarenhet som bilmekaniker. Ut­

bildningen av föreståndargruppen förutsättes under uppbyggnadsskedet äga

rum inom statens bilinspektion och under ledning av väg- och vattenbygg­

nadsstyrelsen.

Jag räknar med att bolaget i regel skall övertaga bilinspektionens besikt-

ningshallar och de bilprovningsanläggningar, som drives av MRF, KAK och

MHF.

I flera remissvttranden har hävdats, att de personer som skall utföra

säkerhetsinspektion bör omfattas av ämbetsansvar. Vidare har man på

många håll funnit det nödvändigt att omedelbart körförbud skall kunna

meddelas i de fall då vid inspektion konstateras, att fordon ej är i trafik-

säkert skick.

Även enligt min mening är den tilltänkta verksamheten av sådan art, att

den bör kontrolleras och övervakas av befattningshavare med ställning som

offentlig tjänsteman. Jag anser därför, att föreståndare och biträdande före­

ståndare vid inspektionsanstalt bör givas sådan ställning. Detta blir nöd­

vändigt också från den synpunkten, att bl. a. registreringsbesiktningarna

skall överflyttas på det nybildade bolaget. Nämnda befattningshavare bör

också tilläggas befogenhet att meddela körförbud. Behörighetsbevis för

föreståndare och biträdande föreståndare torde böra utfärdas av väg- och

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963

45

vattenbyggnadsstyrelsen. Såsom föreslagits vid remissbehandlingen bör for­

donsägare, som ej åtnöjes med beslut av föreståndare eller biträdande före­

ståndare, äga rätt att överklaga beslutet hos väg- och vattenbyggnadssty­

relsen.

Utredningen har föreslagit, att finansieringen av inspektionsverksamhe­

ten skall ske medelst avgifter, som efter förslag av bolaget fastställes av

Kungl. Maj :t. Vid remissbehandlingen har i allmänhet några invändningar

icke gjorts i detta avseende.

I detta sammanhang vill jag erinra om att andra lagutskottet i sitt utlå­

tande 1959:44 uttalat, att i den mån besiktningsverksamhet i framtiden

kunde komma att överföras till icke-statliga organ, särskilda avgifter torde

bli nödvändiga. Även eljest borde emellertid enligt utskottets uppfattning

tanken på sådana avgifter prövas. Att särskilda avgifter nu inte togs ut hade

nämligen enligt vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uttalat i ett remiss­

yttrande till utskottet, lett till att fordonsägarna i stor utsträckning under­

låtit att ha fordonen i föreskrivet skick före besiktning, något som i sin tur

hade föranlett ett väsentligt merarbete för inspektionen.

Avgifterna för säkerhetsinspektion bör bestämmas på grundval av

bolagets självkostnader. Storleken av avgifterna blir beroende av bl. a.

hur stor del av fordonsbeståndet som skall vara underkastat inspek­

tion. Med den begränsning härutinnan som jag föreslagit främst under

uppbyggnadsskedet men även på längre sikt blir den volym av för­

rättningar, som skall utföras på inspektionsanstalterna, betydligt mindre

än enligt utredningens förslag. Den lägre sysselsättningsvolymen inne­

bär ett reducerat och därmed ett mindre ekonomiskt utnyttjande av

inspektionsanstalternas kapacitet. Detta förhållande och de relativt stora

initialkostnaderna för verksamheten påverkar avgiftsnivån i ogynn­

sam riktning. Föreliggande kalkyler pekar på att inspektionsavgiften

för personbil och lättare lastbil behöver sättas till 35 kr. samt av­

giften för s. k. efterkontroll till 15 kr. För buss och tyngre lastbil beräknas

motsvarande avgifter bli 45 och 20 kr. Avgifterna för motorcykel har beräk­

nats till 15 och 5 kr. Vissa kostnadsposter i de till grund för avgiftsbe-

räkningen föreliggande kalkylerna kan emellertid mera bestämt angivas

först i ett senare skede. Avgifterna bör efter framställning av bolaget fast­

ställas av Kungl. Maj :t.

Med hänsyn till att det föreslagna bolaget skall driva sin verksamhet på

självkostnadsbasis bör även de från statens bilinspektion överförda förrätt­

ningarna avgiftsbeläggas. Avgifterna för dessa förrättningar bör beräknas

på grundval av de kostnader, som bolaget åsamkas genom denna speciella

verksamhet. De bör efter förslag av bolaget bestämmas av Kungl. Maj :t.

Det föreslagna aktiebolagets kapitalbehov i inledningsskedet liar beräk­

nats till högst 25 mkr. Aktiekapitalet har efter överläggningar med de en­

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963

skilda intressentgrupperna ansetts böra bestämmas till 1 mkr., varav —

såsom förut nämnts — staten skulle satsa 52 % och de enskilda intressent­

grupperna tillsammans 48 %. Utdelningen på aktiekapitalet torde i enlig­

het med vad som gäller för vissa statliga bolag böra bestämmas till högst

5,5 %. Återstående kapitalbehov om 24 mkr. avses skola täckas genom lån,

som upptages i kreditinstituten. Staten torde böra ställa garanti för hälften

av lånebeloppet. Härjämte har under hand hänvändelse gjorts till bilför­

säkringsföretagen, att dessa skall göra ett motsvarande borgensåtagande.

Med hänvisning till det anförda förordar jag, att för budgetåret 1963/64 å

kapitalbudgeten upptages ett investeringsanslag av 520 000 kr. för teckning

av aktier i det bolag som skall handha säkerhetsinspektion av motorfordon

och släpvagnar, m. m. Vidare torde böra inhämtas riksdagens medgivande,

att statsgaranti må beviljas för lån till bolaget intill ett belopp av 12 000 000

kr. Kostnaderna för utbildningen hos statens bilinspektion av anstaltsföre-

ståndare har beräknats till ca 2 mkr. Medel härför torde böra förskottsvis

bestridas genom överskridanden av bilinspektionens avlönings- och om-

kostnadsanslag för ifrågavarande budgetår. Kostnaderna bör slutligen be­

lasta bolaget.

Den obligatoriska säkerhetsinspektionen torde böra träda i kraft den 1

januari 1965. Vid samma tidpunkt bör bilinspektionens nuvarande arbets­

uppgifter i fråga om registrerings-, kontroll- och kopplingsbesiktning över­

föras till bolaget från bilinspektionen. Bolaget bör emellertid successivt på­

börja verksamheten redan under senare hälften av år 1964 för att utarbeta

erforderliga rutiner etc. Den kapacitet, som härigenom kommer att finnas

under andra halvåret 1964, bör tagas i anspråk för inspektion på frivillig

grund. Genom sådan frivillig inspektion bör om fordonet godkännes, säker-

hetsinspektion för närmast följande inställesemånad anses fullgjord.

Jag har i det föregående framlagt mina synpunkter på frågan hur for-

donskontrollen i huvudsak bör utformas. En rad spörsmål av i första hand

praktisk natur återstår emellertid att lösa, innan det föreslagna bolaget

kan träda i verksamhet. Det är min avsikt att tillsätta en särskild arbets­

grupp inom kommunikationsdepartementet med uppgift att närmare under­

söka och överväga dessa frågor.

Förslag till de författningsändringar, som erfordras för säkerhetsinspek-

tionens genomförande, m. m., och som kräver riksdagens medverkan, torde

vid senare tidpunkt få framläggas för riksdagen.

Slutligen vill jag framhålla, att den föreslagna överflyttningen av arbets­

uppgifter från statens bilinspektion till bolaget givetvis aktualiserar vissa

personalproblem för bilinspektionens del. Helt allmänt kan emellertid sä­

gas, att det torde föreligga relativt goda möjligheter för övertalig personal

vid bilinspektionen att erhålla anställning hos bolaget. Från personalhåll

har framhållits önskvärdheten av att här avsedda anställningsfrågor sna­

rast överväges. Dessa och hithörande frågor synes mig utan lidsutdräkt

böra tagas upp till behandling vid överläggningar mellan företrädare för

staten och det blivande bolaget samt vederbörande personalorganisationer.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga över-

gångsanordningar beträffande statens bilinspektion.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen

1. att för sin del besluta om införande av säkerhetsinspek-

tion av motorfordon och släpvagnar, m. m. från och med den

1 januari 1965 i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag

föreslagit i det föregående;

2. att bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga åt­

gärder för bildandet av ett aktiebolag för handhavandet av

inspektionsverksamheten, m. m.;

3. att till Aktieteckning i det bolag som skall handhava

säkerhetsinspektion av motorfordon och släpvagnar, m. m.

för budgetåret 1963/64 å kapitalbudgeten under fonden för

statens aktier anvisa ett investeringsanslag av 520 000 kr.;

samt

4. att bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att ikläda

staten garanti intill ett belopp av högst 12 000 000 kr. för

krediter till det bolag som skall handhava säkerhetsinspektion

av motorfordon och släpvagnar, m. m.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­

stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Björn Schumacher

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963

47

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

I. Nuvarande kontrollsystem ............................. ..i................................................... 3

1. Gällande bestämmelser .................................................................................... 3

2. Kontrollorganisation ........................................................................................ 6

3. Frivillig kontroll ................................................................................................. 7

II. 1960 års utredning angående kontrollbesiktning av bilar m. m.................. 8

1. Behovet av allmän periodisk fordonskontroll ............. 8

2. Säkerhetsinspektionens omfattning ................................................................ 10

3. Inställelse till säkerhetsinspektion ............................... 11

4. Säkerhetsinspektionens utförande m.

m................................................. 13

5. Efterlevnaden av bestämmelserna om säkerhetsinspektion ..................... 14

6. Säkerhetsinspektionens organisation ............................................................ 16

7. Finansieringsfrågan .......................................................................................... 21

III. Remissyttrandena ..................................................................................................... 22

1. Behovet av allmän periodisk fordonskontroll ............................................ 22

2. Säkerhetsinspektionens omfattning....................................... 23

3. Inställelse till säkerhetsinspektion ................................................................ 25

4. Säkerhetsinspektionens utförande m.

m..... ........................................... 25

5. Efterlevnaden av bestämmelserna om säkerhetsinspektion ..................... 26

6. Säkerhetsinspektionens organisation ............................................................ 27

7. Finansieringsfrågan ................................ 29

IV. Promemoria angående vissa trafiksäkerhetsåtgärder .................................. 30

V. Departementschefen .................................... 34

«

i- BECKMANS TRYCKERIER A3 - STHLM 1963