Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1964

3

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet in­

för Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 10 april 1964.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

ministern för utrikes ärendena

N^ilsson,

statsråden

S^träng, L^indström, L^ange, L^indholm, K^ling, S^koglund, E^denman,

J^ohansson, H^ermansson, H^olmqvist, A^spling, P^alme.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Skoglund, anmäier

— efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter — fråga om

ändrad organisation av postverket, m. m.

I. Inledning

1. Utredningsuppdraget m. m.

För att verkställa en översyn av postverkets arbetsuppgifter och orga­

nisation tillkallade chefen för kommunikationsdepartementet den 25 april

1957 med stöd av ett av Kungl. Maj:t den 6 samma april lämnat bemyn­

digande särskilda sakkunniga, nämligen f. d. överdirektören K.-G. Ljung­

dahl, tillika ordförande, ledamoten av riksdagens andra kammare, linjear­

betaren G. O. Andreasson, kanslirådet O. A. Berger, dåvarande ledamoten

av riksdagens andra kammare, disponenten N. S. J. Löfgren samt direktö­

ren C. G. Malmström. Ytterligare en sakkunnig utsågs genom beslut den 19

december 1958, nämligen postbankschefen S. E. V. Lönnqvist.

De sakkunniga, som antagit benämningen postutredningen 1956, har ti­

digare med skrivelse den 22 juni 1961 framlagt förslag till ändrad orga­

nisation av postbanken (se prop. 1961: 189, SU 190, rskr 397). — Med skri­

velse den 5 december 1962 har de sakkunniga därefter avlämnat sitt egent­

liga betänkande, benämnt Postverkets organisation (SOU 1962: 52). I detta

har — med utgångspunkt i överväganden av postverkets uppgifter och eko­

nomiska målsättning — föreslagits en ändrad och förstärkt organisation av

generalpoststyrelsen, innefattande utbyggnad av organ och funktioner av

betydelse för postverkets rationella drift, ökad handlingsfrihet för verksled­

ningen, decentralisering av befogenheter såväl inom centralförvaltningen

som i förhållande till distriktsförvaltningarna, införande av effektivare me­

toder för fortlöpande ekonomisk analys och kostnadskontroll av verk­

samheten etc.

Över betänkandet har, efter remiss, yttranden avgivits av överbefälha­

varen, försvarets fabriksstyrelse, arbetsmarknadsstyrelsen, generalpoststy­

relsen, telestyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, luftfartsstyrel-

sen — som inhämtat utlåtanden av Scandinavian Airlines System och Lin-

jeflyg aktiebolag — statens biltrafiknämnd, statskontoret, bankinspektio­

nen, riksrevisionsverket, kontrollstyrelsen, domänstyrelsen, riksarkivet,

kommerskollegium —- som inhämtat utlåtanden från landets samtliga han-

delskamrar — överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser — av vilka vis­

sa inhämtat utlåtanden från kommunala myndigheter, enskilda organisa­

tioner etc. — fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret, af-

färsverksutredningen, kreditinstitututredningen, Svenska landskommuner­

nas förbund, Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet, Svenska

tidningsutgivareföreningen, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks-

och industriorganisation, Sveriges industriförbund, Sveriges lantbruksför-

bund, Kooperativa förbundet, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanks­

föreningen, Sveriges jordbrukskasseförbund, Landsorganisationen i Sverige,

Statstjänstemännens riksförbund, Sveriges akademikers centralorganisation,

Tjänstemännens centralorganisation samt Statstjänarkartellen.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 141 år 1964

2. Postverkets nuvarande organisation och uppgifter m. m.

Generalpoststyrelsen med underlydande organ skall enligt instruktionen

för styrelsen av den 30 juni 1960 (nr 519) handha förvaltningen ar post­

verket. Ifrågavarande underlydande organ är i första hand de sju regionala

distriktsförvaltningarna (postdirektionerna) med postdistrikten som verk­

samhetsområden. Under direktionerna sorterar de lokala postkontoren (ca

200) ävensom järnvägsposten. Postkontorens verksamhetsområden inne­

fattar i sin tur mindre postanstalter såsom postexpeditioner (ca 1 200) och

poststationer (ca 2 200) samt postutdelnings- och postföringslinjer.

I postverkets uppgifter ingår i första band att befordra brevförsändelser,

paket och tidningar. Genom postmonopolet, som regleras av kungörelsen

den 9 maj 1947 (nr 175) angående postverkets ensamrätt till brevbefordran

m. in., förbehålles verket rätten till »regelbunden befordran mot avgift av

slutna brev ävensom öppna försändelser innehållande helt eller delvis

skrivna meddelanden». En central uppgift är även den penningförmedlan-

de verksamheten, som innefattar postsparbanks- och postgirorörelse även­

som förmedling av postanvisningar. Vid sidan av de egentliga postala ålig­

gandena har postverket uppgifter såsom central administrativ myndighet i

fråga om stämpelväsendet. Det svarar för uppbörd av skatt, utbetalning av

folkpensioner och barnbidrag, delgivning i mål och ärenden vid domstol etc.

— Härutöver må nämnas att postverket verkställer upphandling av kontors-

5

materiel för statsverkets behov och har en betydande förrådsverksamhet, vi­

dare att det i anslutning till poströrelsen i norra Sverige bedriver busstrafik

med postdiligenser samt att det utövar industriell verksamhet i form av

tryckeri, mekanisk verkstad och bilverkstäder.

Högsta ledningen av postverket utövas av generalpoststyrelsen, som be­

står av en generaldirektör och chef samt såsom ledamöter en överdirektör

tillika souschef, tre byråchefer, en försvarsavdelningschef, en postbankschef

och en överintendent. Vid behandling av vissa ärenden rörande postspar­

banken och postgirot ingår såsom ledamöter i styrelsen tre postbanksfull-

mäktige. — Generaldirektören är i första hand ansvarig för förvaltningen

av postverket. Han äger ensam beslutanderätt i ärende i vars avgörande han

deltager, dock med undantag av sådana ärenden i vilkas behandling post-

banksfullmäktige medverkar ävensom i disciplinära ärenden. I dessa fall

tillämpas kollegial beslutsform.

Inom styrelsen finnes fem byråer, nämligen driftbyrån, författningsby-

rån, intendentsbyrån, kameralbyrån och personalbyrån. Av dessa förestås

driftbyrån av överdirektören, intendentsbyrån av överintendenten samt de

övriga tre byråerna av byråchefer. — Härtill kommer postbanken — in­

nefattande postsparbanken och postgirot — under ledning av den nyss­

nämnde postbankschefen, vidare försvarsavdelningen med en militärassis­

tent som chef.

En tablå över generalpoststyrelsens nuvarande organisation torde såsom

bilaga få fogas till statsrådsprotokollet.

I fråga om de olika byråernas och postbankens verksamhet och orga­

nisation gäller i huvudsak följande.

Driftbyrån handlägger ärenden rörande de postala anordningarnas orga­

nisation och drift, postbefordran av olika slag, postpersonalens storlek, an­

ställningsvillkor och arbetsuppgifter samt verkets personalstat. Den utför

vidare organisations- och rationaliseringsundersökningar, utövar viss kon­

troll av omkostnadstitlarna etc. — Byrån är indelad i en organisations- och

en trafikavdelning.

Personalbyrån handlägger ärenden rörande tjänstemannapersonalens an­

ställningsförhållanden — löneklassplacering, lönetursberäkning etc. -— per­

sonalregistrering, personalvård samt hälso- och sjukvård. I arbetet ingår

vidare rekryterings- och utbildningsverksamhet samt handläggning av ju­

ridiska ärenden av ombudsmannakaraktär. — Verksamheten är uppdelad

på en personalavdelning, en personalvårdsavdelning, en rekryteringsavdel-

ning, en postskola och en ombudsmannaexpedition.

Intendentsbyrån handlägger investerings-, byggnads-, fastighetsförvalt­

nings- samt upphandlings- och förrådsfrågor. Den svarar vidare för post­

verkets industriella verksamhet ävensom för viss museal verksamhet, var­

till kommer behandling av stämpelärcnden, utgivning och tryckning av fri­

märken etc. — Verksamheten fördelar sig på kansli, upphandlings- och för-

rådsavdelning, byggnadsavdelning, stämpelexpedition och frimärksförråd,

frimärkstryckeri, postmuseum och postverkets industrier.

Kungl. Maj.ts proposition nr 141 år 1964

6

Förf attningsby rån svarar för författningar och allmänna cirkulär för

postverkets behov samt handlägger ärenden rörande postavgifter, taxor och

andra ersättningar. Den ägnar sig vidare åt frågor, som sammanhänger med

ingående och tillämpning av internationella postavtal. I övrigt handlägger

den bl. a. reklamations- och kundtjänstärenden, handhar postverkets sta­

tistik samt svarar för biblioteks- och arkivtjänst. — Inom byrån finns

särskilda avdelningar för allmänna och utrikes ärenden, reglementsären-

den, tjänstebrevs- och korsbandsärenden, press- och informationsärenden

samt kundtjänstärenden. Till byrån hör därjämte reklamationskontor,

statistiskt kontor samt styrelsens arkiv och bibliotek.

Kameralbyrån utför inkomstberäkningar, svarar för driftkostnadssta-

ten, handhar räkenskaper samt utövar kontroll över medelsförvaltning och

kassaväsende inom postverket, handlägger ärenden rörande skatteuppbörd

etc. Den svarar vidare för tillämpning av statens allmänna avlöningsregle-

mente samt för utgivning av särskilda avlöningsbestämmelser för postver­

kets personal. — Byrån är uppdelad på kansli, räkenskapskontor, medels­

revision, huvudkassa, hålkortsavdelning, skattekontor, utrikes rältenskaps-

avdelning, postens filateliavdelning och olika specialrevisionsavdelningar.

Postbanken har såsom en enhet inom postverkets centralförvaltning att

svara för postsparbanks- och postgirorörelserna. Till banken hör vidare

statens intressekontor och postverkets skatteavdelningar för Stockholms

stad och län samt för Gotlands län. — Grundläggande bestämmelser för

postsparbanksrörelsen återfinnes i förordningen av den 21 juni 1922 (nr

277) och för postgirorörelsen i förordningen av den 11 juli 1924 (nr 378).

För medelsplacering och därmed sammanhängande uppgifter gäller reg­

lementet av den 12 december 1958 (nr 600). Verksamheten inom postban­

ken, med vad den innefattar av ekonomiska utrednings- och planerings-

uppgifter, personal- och organisationsspörsmål, medelsförvaltning och där­

med sammanhängande kreditgivning och medelsplacering, utveckling av

service etc., är under postbankschefen fördelad på tre avdelningar, näm­

ligen en allmän avdelning, en driftavdelning och en finansavdelning.

Försvarsavdelningen har det sammanhållande ansvaret för totalförsvars­

frågorna i postverket.

I fråga om finansieringen av den av postverket drivna verksamheten

gäller, att postverket skall med egna inkomster bestrida sina driftutgifter.

På driftbudgeten i riksstaten redovisas endast det beräknade överskottet.

Kungl. Maj:t fastställer årligen efter förslag av generalpoststyrelsen drift-

kostnadsstat för postverket, vilken förutom medel till avlöningar och om­

kostnader etc., innefattar avsättning till värdeminskningskonto på grund­

val av återanskaffningsvärden. Den senast fastställda driftkostnadsstaten

avseende budgetåret 1963/64 balanserar på ett belopp om avrundat

797 mkr.

Postverkets investeringar finansieras över kapitalbudgeten i riksstaten

och avser i huvudsak byggnadsföretag samt inköp av bilar och bussar.

Av verket disponerat statskapital utgjorde den 30 juni 1963 ca 92 mkr.

I fråga om de inkomstmedel, varmed postverket finansierar kostnaderna

för driften, gäller att postavgifterna enligt regeringsformen har karaktären

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1964

7

av bevillning. Det är därför i princip förbehållet riksdagen att besluta om

dem. Riksdagen har dock bemyndigat Kungl Maj:t att bestämma vissa

avgifter. Kungl. Maj :t har i sin tur överlåtit åt generalpoststyrelsen att

besluta om mindre betydelsefulla avgifter samt om rabatter.

3. Postverkets uppgifter i fråga om stämpelväsendet

Som framgår av det föregående handhar postverket uppgifter på stäm­

pelväsendets område. Sålunda svarar det för försäljningen av stämpel­

märken samt för uppbörden och redovisningen till statsverket av stämpel­

medel. Därutöver åligger det generalpoststyrelsen att i vissa fall pröva

stämpelplikt och fastställa stämpelavgift. Med dessa uppgifter kan styrel­

sen sägas fungera som central administrativ stämpelmyndighet.

I en den 28 februari 1964 dagtecknad proposition (nr 75) har Kungl.

Maj :t numera föreslagit riksdagen, att generalpoststyrelsens myndighets­

funktioner inom stämpelväsendet från och med den 1 januari 1965 över­

flyttas till kontrollstyrelsen. Endast försäljningen av stämpelmärken har

av praktiska skäl ansetts böra kvarligga hos postverket.

Ifrågavarande omläggning överensstämmer helt med de förslag, som

postutredningen framlagt i ämnet. Med hänsyn härtill finner jag icke an­

ledning att vid den följande redovisningen av utredningens betänkande

och de däröver avgivna yttrandena uppehålla mig vid vad däri sägs om

slämpelfrågornas handläggning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1964

II. Utredningen

1. Allmänna principer för postverksamheten

Enligt instruktionen för generalpoststyrelsen åligger det denna att vid­

taga och vidmakthålla sådana anordningar, som erfordras för ett tids­

enligt postväsende. Härutöver ges icke några riktlinjer för verksamhetens

bedrivande i stort. Vägledande för verkets handlande har varit dels den

politik, som generalpoststyrelsen själv funnit förenlig med sin uppgift

att föra, dels de uttalanden som i olika sammanhang gjorts från stats­

makternas sida, då frågor om postavgifter etc. varit föremål för behand­

ling. — Som utgångspunkt för sina överväganden av postverkets organisa­

tion och verksamhet har utredningen ansett det nödvändigt att närmare

uppehålla sig vid frågan om de allmänna principerna för verksamheten.

Härvidlag konstaterar utredningen inledningsvis, att postverket är ett

allmännyttigt företag. I detta begrepp inlägges, att verkets tjänster bör

erbjudas till självkostnadspriser och att poströrelsen sålunda icke bör dri­

vas i vinstsyfte. Den allmännyttiga och sociala inriktningen av rörelsen

8

återspeglas i postnätets geografiska utbredning. Sålunda anses det vara

postverkets skyldighet att genom ett över hela landet utbrett nät av post-

anordningar erbjuda en viss minimiservice och då även i områden, där

verksamheten icke är ekonomiskt bärkraftig. Postmonopolet i förening

med den utjämnande enhetstaxan gör en sådan utbredning av postservicen

möjlig. -— I sammanhanget framhåller utredningen, att den förpliktelse

till likvärdig service och lika behandling, som anses följa av poströrelsens

allmännyttiga karaktär, icke rimligen kan tolkas så att den i samma mån

gäller i olika delar av landet och på olika orter. Förpliktelsen får i stället

anses innebära, att likvärdig service skall ges under förutsättning av lik­

artade betingelser i fråga om bebyggelsens art, befolkningsunderlag, kost­

nader för postanordningarna, kundernas insatser för att minska postver­

kets arbete etc. — Det anförda är ett uttryck för att sociala synpunkter

väl kan förenas med företagsekonomiska. Överhuvud vill utredningen un­

derstryka angelägenheten av att ett företagsekonomiskt synsätt i ökad

utsträckning gör sig gällande vid bedömningen av de postala anordning­

arna och den postala servicen överhuvud.

I fråga om postverkets service kan allmänt sägas, att den följsamt bör

ansluta till utvecklingen på samhällslivets olika områden och att den bör

ges en utformning som inom de ekonomiska möjligheternas ram tillgodo­

ser allmänhetens önskemål om bekväm och snabb postal betjäning.

Utredningen påvisar de förbättringar, som under senare tid ägt rum.

Snabbare postförbindelser har sålunda ordnats genom att flyg- och lands­

vägstransporter anlitats i allt större utsträckning. I tätorterna har brev­

bäringen utbyggts och nya postanstalter inrättats i takt med den fortgående

urbaniseringen. Mest påtaglig har förbättringen varit i fråga om lands­

bygdens postförhållanden. Postverket har härvidlag genom motorisering

och utsträckning av lantbrevbäringen gjort utdelningen snabbare och säk­

rare samt givit ett ökat antal hushåll bättre postgång. Som exempel an-

föres att antalet genom lantbrevbäring betjänade hushåll ökat från unge­

fär 400 000 år 1949 till 540 000 år 1961, sålunda en ökning på 140 000

hushåll. Postverket har också i sin bankrörelse utvecklat eu betydande

aktivitet för att bereda allmänheten ökad service.

Samtidigt som förbättringar i olika hänseenden vidtagits, har emellertid

i vissa fall inskränkningar skett av servicen, vilket föranlett kritik. Denna

har riktats mot begränsningen av postverksamheten på söndagar och vid

veckoslut, systemet för postutdelning i villa- och radhusområden, vänte­

tiden vid postanstalterna, indragningen av vissa poststationer etc.

Utredningen har för sin del funnit, att den svenska postservicen väl

hävdar sig vid en jämförelse med den som lämnas i andra västeuropeiska

länder. Utredningen ser emellertid de svårigheter, som det svenska post­

verket står inför, då det gäller att fortsättningsvis möta servicekraven.

Liksom för servicenäringarna överhuvud är postverkets möjligheter att

Kungl. Maj:ts proposition nr lil år 1964

9

kompensera de successivt ökade lönekostnaderna med mekanisering och

rationalisering av driften begränsade. Till problemet med de stigande löne­

kostnaderna kommer, att postarbetet delvis måste utföras på obekväm

arbetstid, vilket försvårar rekryteringen. För att belysa personal- och

löneproblemets storleksordning erinrar utredningen om de prognoser, som

generalpoststyrelsen utarbetat åt 1959 års långtidsutredning. Enligt dessa

skulle antalet anställda i postverket — under förutsättning av oförändrad

servicestandard — vid en beräknad årlig ökning av poströrelsen med 3

procent komma att stiga från ca 35 000 år 1960 till i runt tal 41 000

år 1970.

Med den angivna utvecklingen måste posttaxorna successivt höjas för

att balansera intäkter och kostnader. Erfarenheten visar emellertid, att

därmed kan följa trafikbortfall. Det synes därför ovisst, om ökade kost­

nader i längden kan mötas med taxehöjningar av hittills tillämpat slag.

Som en möjlig utväg i detta läge framstår en mera differentierad ser­

vice med en prissättning, som i högre grad än nu ansluter till utförd

prestation. Det ligger enligt utredningen närmast till hands att överväga

sådana service- och taxeprinciper inom postbefordringens område. De

skulle där kunna komma till uttryck i en prioritetsindelning av posten,

innebärande varierande avgifter med hänsyn till den större eller mindre

snabbhet i befordran som ifrågakom. En differentiering av sådant slag

skulle skapa förutsättningar för en jämnare arbetsbelastning med därav

följande möjligheter till rationalisering och minskad kostnadskrävande

driftberedskap etc. — Utredningen är medveten om att övergång till nya

betjäningsformer, som innebär ändring av befordringsvillkor, taxestruktur

och arbetsorganisation, ställer postverket inför svårlösta praktiska och

tekniska problem. Ställningstaganden måste därför föregås av ingående

undersökningar.

En differentiering av angivet slag skulle vara till fördel icke enbart för

postverket. Den skulle även möjliggöra en snabbare, säkrare och mera

regelbunden befordran av den viktiga posten. — I fråga om snabbheten

som mål för den postala servicen framför utredningen i sammanhanget

som sin uppfattning, att det bör vara av värde att ett klart handlingspro­

gram för den inrikes postbefordran uppställes av innebörd, att inom landet

på eftermiddagen och kvällen inlämnad brevpost — vid differentiering

den post för vilken porto erlagts för snabbaste postbehandling — beford­

ras så att den över hela landet kan utdelas tidigt nästa morgon, senast

i början av den gängse kontorstiden. Detta mål är redan uppnått i stora

delar av landet, men det brister ännu på många håll, särskilt i glesbyg­

derna och i förbindelserna med Norrland. — Även i fråga om säkerheten

och regelbundenheten som postala mål anför utredningen vissa ytterligare

här ej redovisade synpunkter.

Vad i övrigt angår arbetet med att förbättra och rationalisera poströ­

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1964

10

relsen, understryker utredningen angelägenheten av att verket fortsätter

på den inslagna vägen att ersätta fasta postanordningar på landsbygden

med motoriserad lantbrevbäring'. En riktpunkt bör härvidlag vara, att

postutdelningen — i den takt som resurserna medger — utsträckes till

eller i närheten av varje hushåll.

Vad angår tätorterna uppehåller sig utredningen vid de två former för

postutdelning som där tillämpas, nämligen villabrevbäring (avlämning

i utomhus uppsatt postlåda) samt höghusbrevbäring (avlämning inomhus

i postinlägg). Tillämpningen av reglerna för villa- och höghusbrevbäring

har på sina håll väckt missnöje. Detta gäller särskilt villa- och radhus­

ägare, som reagerat mot att de får en sämre brevbäringsservice än den

som ges i de flesta hyresfastigheter. Att slopa villabrevbäringen och gene­

rellt övergå till höghusbrevbäring skulle enligt generalpoststyrelsen i da­

gens läge medföra ett ökat personalbehov om ca 400 man och åsamka

verket ökade utgifter med omkring 4,5 mkr. årligen. Frågan får under

sådana förhållanden bedömas med hänsyn till verkets finansierings- och

rekryteringsmöjligheter etc. Utredningen ifrågasätter — med hänsyn till

den uppmärksamhet som ägnats problemet — om icke statsmakterna i

detta fall bör ange närmare riktlinjer för utformningen av berörda service.

Utredningen anger slutligen olika områden, där postverket bör söka

åstadkomma förbättringar. Det gäller formerna för expressutdelning och

postanstalternas öppethållande, postbankens betalningsförmedling, upplägg­

ningen av den på allmänheten inriktade informationsverksamheten etc.

Kungl. Maj.ts proposition nr til år 196i

2. Ekonomiska principer för postverksamheten

Vad angår de ekonomiska principerna för postverksamheten, erinrar

utredningen om att generalpoststyrelsen enligt sin instruktion har »att

mottaga och redovisa postverkets inkomster samt att därmed och med

medel, som eljest ställts till styrelsens förfogande, bestrida verkets utgif­

ter». Härutöver anges icke något om poströrelsens ekonomiska målsätt­

ning. I praktiken har postverket — liksom statens järnvägar och telever­

ket — handlat efter principen att intäkterna skall täcka kostnaderna och

därutöver lämna ett överskott motsvarande skälig förräntning av det

investerade kapitalet.

Enligt utredningen krävs det en klarare utformning av den ekonomiska

målsättningen för postverket. Detta gäller i särskild grad, om — såsom

utredningen i det följande föreslår — befogenheten att bestämma om post­

avgifterna delegeras till generalpoststyrelsen.

I första hand bör den principen gälla, att intäkterna totalt sett och

för längre perioder skall täcka kostnaderna för verksamheten, i vilka

därvid även ingår avskrivningar grundade på återanskaffningsvärden.

11

Resultatet av rörelsen bör också medge en tillfredsställande förräntning av

det investerade kapitalet. — Frågan vilken förräntning som skall krävas

har hittills icke ägnats något större intresse, då dels det av postverket

disponerade kapitalet är relativt obetydligt i förhållande till rörelsens om­

fattning, dels hela det uppkomna överskottet årligen inlevererats till stats­

kassan. Utredningen finner för sin del —- bl. a. mot bakgrund av sina i det

följande framförda förslag i fråga om dispositionen av överskott — att

avkastningskravet i fortsättningen bör närmare preciseras. Härmed sam­

manhängande problem förutsättes beaktade av de sakkunniga, vilka av

chefen för finansdepartementet tillkallats för att överväga riktlinjerna

för affärsverkens pris- och taxepolitik.

För att kunna fullgöra sina allmännyttiga uppgifter har postverket till­

gång till postmonopolet, som ger ensamrätt till regelbunden brevbefordran

mot avgift. Monopolet möjliggör för verket att över hela landet uppehålla

en viss postal standard och att tillämpa »det utjämnande portots prin­

cip». Visserligen ligger en stor del av postverksamheten — paket- och

tidningsrörelsen, ltorsbandsbefordran och den penningförmedlande verk­

samheten — utanför monopolets giltighetsområde. Genom detsamma kan

dock verket föra en prispolitik, som ger högre kostnadstäckning på brev­

befordran än på andra rörelsegrenar, vilka da kan draga fördel därav. Det­

ta förhållande gör avvägningen av kostnadstäckningen mellan de olika

rörelsegrenarna — icke minst med hänsyn till konkurrensen gentemot

andra företag — till en komplicerad och ömtålig fråga.

De kostnadsberäkningar, vilka varit vägledande för prispolitiken, har

hittills grundats på den s. k. delkostnadsprincipen, enligt vilken varje rö­

relsegren belastas med en av dess omfattning och karaktär betingad an­

del av postverkets totala kostnader. Enligt utredningen är denna metod

för kostnadsfördelning tvivelaktig i ett företag av postverkets natur. Verk­

samheten karaktäriseras nämligen i hög grad av samdrift mellan de skilda

rörelsegrenarna, varmed följer att de gemensamma kostnaderna — som

icke kan fördelas på objektiv grund — blir stora i förhållande till särkost-

naderna.

Det synes utredningen riktigare att skaffa underlag för prissättningen

genom att söka fastställa den ökning av totalkostnaderna, som föranleds

av en viss rörelsegren eller av variationer i denna. I princip bör gälla,

att intäkterna i anslutning till rörelsegrenen skall täcka den sålunda be­

räknade merkostnaden och därjämte lämna bidrag till de gemensamma

kostnaderna. Hur stort detta bidrag bör vara för skilda rörelsegrenar i

olika lägen beror av en rad faktorer, såsom prisets inverkan på efterfrå­

gan, kapacitetsutnyttjande, en försändelses förmåga att bära avgift med

hänsyn till dess egenvärde etc. Även om sålunda icke generellt kan pre­

ciseras, hur mycket som bör krävas av skilda rörelsegrenar utöver täck­

ningen för merkostnad, vill utredningen allmänt framhålla, att rörelsegre­

Kungl. Maj.ts proposition nr Hl år 196b

12

nar som på längre sikt bedömes väsentligen påverka den gemensamma ka­

paciteten måste lämna ett däremot avpassat större bidrag till gemensam­

ma kostnader. I fall där man kan åstadkomma, att kapacitet som post­

verket ändå måste ha blir bättre utnyttjad, kan man å andra sidan avstå

från eller minska kravet på bidrag. — I sammanhanget vill utredningen

framhålla, att man vid avvägningen av bidraget till gemensamma kostna­

der icke med postmonopolets hjälp bör till förmån för rörelsegrenar, i vil­

ka en konkurrenssituation föreligger, belasta brevrörelsen med sådana

kostnader i en utsträckning att därav följer snedvridning av konkurrens-

förhållandena. Om taxan för viss rörelsegren, t. ex. tidningsrörelsen, an­

ses böra sättas lägre än vad som är företagsekonomiskt motiverat, synes

den riktiga vägen i stället vara att låta ett uppkommande underskott täc­

kas av allmänna medel över ett öppet redovisat anslag.

Det erinras fortsättningsvis om att det uppkomna överskottet av post­

rörelsen årligen i sin helhet skall inlevereras till statskassan. Möjlighet

att mom postverket hålla kvar överskottsmedel i resultatutjämnande

syfte finnes sålunda icke. Detta anser utredningen vara till olägenhet. Den

föreslår bildandet av en resultatutjämningsfond, som skall tillföras den

del av uppkomna årsöverskott, som överstiger normal förräntning till sta­

ten. En sådan fond kan förutsättas verka stabiliserande på avgiftsnivån

och dessutom öka förutsättningarna för en jämn avkastning till staten.

Den förra effekten uppnås genom att alltför täta och mera begränsade

avgiftsjusteringar — vilka dessutom verkar sönderbrytande på avgifts­

systemets struktur kan undvikas. I stället kan avgifterna avpassas

efter kostnadsutvecklingen med längre intervaller och mera stegvis. En

fond skapar också förutsättningar att periodisera utgifterna för vissa

större anskaffningar, som sker med anlitande av drivmedel och som f. n.

väsentligen kan påverka resultatet för anskaffningsåret.

Vad angår frågan om formerna för finansiering av erforderliga investe­

ringar gäller liksom för andra affärsdrivande verk, att medel — efter fram­

ställning av generalpoststyrelsen — ställes till förfogande över kapitalbud­

geten å riksstaten. Genom avskrivningar belastas sedan verkets driftkost-

nadsstat för nyttjandet av de med kapitalmedel anskaffade objekten. Av-

skrivningsmedlen disponeras i törsta hand för att finansiera nya investe­

ringar.

Utredningen anser för sin del, att en större rörelsefrihet för postverket i

fråga om investeringar skulle underlätta en affärsmässig drift och möjlig­

göra en smidigare anpassning av den postala apparaten till rörelsens behov.

1 sammanhanget erinras om att postverkets investeringar till stor del avser

postala byggnader. Förutom genom byggande i statlig regi tillgodoses lokal­

behovet i betydande utsträckning även genom förhyrning. Medan postver­

ket i fråga om förhyrning har praktiskt taget obegränsade befogenheter,

ligger det slutliga avgörandet beträffande en investering — hur obetydlig

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1964

13

den än må vara — alltid hos statsmakterna. Enligt utredningen skulle en

ökad handlingsfrihet i detta hänseende utan tvekan skapa bättre förutsätt­

ningar för postverket att i de enskilda fallen göra affärsmässigt och före­

tagsekonomiskt riktiga ställningstaganden i fråga om sättet för ett lokal­

behovs tillgodoseende.

Av intresse för bedömningen av postverkets möjligheter till självfinansie­

ring är vissa prognoser, som gjorts över verkets investeringsbehov fram till

år 1970 och som tyder på att investeringarna också i fortsättningen kom­

mer att till huvudsaklig del kunna finansieras med avskrivningsmedel. För

det fall medel härutöver erfordras, hänvisas till de möjligheter, som post­

verket i förekommande fall skulle ha att genom sin bankverksamhet skaffa

sig erforderligt kapital. Utredningen förutsätter, att ökade möjligheter till

självfinansiering måste bygga på ett system med förnyelsefond. — Det in­

flytande över inriktningen av postverkets investeringsverksamhet, som er­

fordras från samhällets sida med hänsyn till de samhällsekonomiska över­

vägandena i stort, bör enligt utredningen kunna utövas av riksdagen genom

att denna fastställer en investeringsplan för en längre period, förslagsvis en

femårsperiod.

Utredningen uppehåller sig slutligen vid de regler, som bestämmer i vad

mån ett objekt av investeringskaraktär skall finansieras med kapitalbudget­

medel eller med driftmedel. Härvid uttalas att kostnaderna för inköp av

bilar fortsättningsvis bör bestridas med driftmedel på samma sätt som re­

dan nu sker bl. a. i televerket.

3. Postbankens ställning och ekonomiska politik

Utredningen erinrar om sitt tidigare framlagda förslag till omorganisa­

tion av postbanken. Frågan huruvida banken skulle vara en del av post­

verket eller brytas ut och bli ett självständigt företag behandlades icke i det­

ta förslag, då spörsmålet ansågs böra prövas i anslutning till övervägandena

av organisationen för generalpoststyrelsen i dess helhet.

Härvidlag konstateras att med den utveckling som kännetecknat post-

banksverksamheten de administrativa uppgifternas omfattning i dagens läge

i och för sig kan anföras som skäl för en särskild förvaltning. Verksam­

heten har också i fråga om serviceformerna — särskilt under senare år —

anpassats till banksystemet i övrigt, vilket givit särskilt postgirot en mera

bankmässig inriktning än tidigare. Det förhållandet, att likformighet efter­

strävas med andra kreditinstitut i fråga om tillhandahållna tjänster skulle

kunna tas till intäkt för en sådan ändring av bankens organisations- och

företagsform, att största möjliga likställdhet också uppnåddes med andra

bankorgan i fråga om sättet att driva rörelsen. Detta leder tanken till en

organisationsform, som innebär att postbanken brytes ut ur den postala

förvaltningen och ombildas till ett särskilt verk eller bolag.

Kungl. Maj.ts proposition nr Hl år 1964

14

Det finns emellertid också skäl, som talar för en bibehållen förening. Så­

lunda måste postbanken kunna utnyttja postverkets organisation. Härvidlag

gäller att arbetet vid verkets kassaexpeditioner till stor del hänför sig till

postsparbanks- och postgirotransaktioner och att verkets personal- och lo­

kalbehov väsentligen påverkas av härmed sammanhängande uppgifter. Ett

viktigt led i postanstalternas medverkan är deras kundtjänst sådan den tar

sig uttryck i information om och ackvisition för olika serviceformer etc. Den

alltmer differentierade service, som postbanken erbjuder allmänheten i an­

slutning till den allmänna utvecklingen av serviceformerna inom bankvä­

sendet, ställer betydande krav på postpersonalens kunnighet i bankgöromål.

hrån dessa synpunkter synes det utredningen vara till stor fördel för ban­

ken, att den genom att vara en del av postverket kan utöva ett direkt infly­

tande på organisationen av verksamheten vid postanstalterna, personalens

utbildning etc. Även ur synpunkten att samordna arbetsprocesserna vid post­

anstalterna och inom postbankens centrala enheter och att genom mekani­

sering och automatisering rationalisera dem står fördelar att vinna med en

organisatorisk förening. — Utredningen har vid sina sålunda gjorda över­

väganden stannat för att föreslå, att bankens ställning inom postverket i

princip förblir oförändrad.

Vad angår de ekonomiska betingelserna för postbankens verksamhet,

skiljer sig dessa från vad som gäller för poströrelsen i övrigt. För postspar­

banken och postgirot föreligger sålunda icke något monopol vare sig for­

mellt eller reellt. Tvärtom arbetar nämnda båda rörelsegrenar under hård

konkurrens med sparbanker, affärsbanker och andra kreditinstitut. Det

förhållandet att verksamheten har direkta motsvarigheter i det enskilda

näringslivet gör, att postbankens ekonomiska politik i högre grad än post­

verkets i övrigt måste föras från företagsekonomiska utgångspunkter. —

Även i fråga om sättet för finansiering av driften är betingelserna annor­

lunda. I likhet med andra bankföretag har postsparbanken och postgirot

att täcka sina kostnader huvudsakligen genom intäkter från förvaltningen

av omhänderhavda medel. Sålunda har postsparbanken att helt bestrida icke

bara inlåningsräntor utan också driftkostnader med intäkter från medels-

placering. I postgirot täckes kostnaderna till ungefär tre fjärdedelar på det­

ta sätt och i övrigt genom avgifter.

Både för postsparbanken och postgirot är ränteutvecklingen av största

betydelse, då in- och utlåningsräntorna måste anpassas efter denna. Med

den bundenhet i det ekonomiska handlandet, som följer härmed, är det

enligt utredningen angeläget, att postbanken får samma möjlighet som and­

ra bankorgan till konsolidering. Förutom genom avsättning till reservfond

bör sådan ske genom nedskrivning av värdepappersinnehav och andra pla­

ceringar enligt bankmässiga grunder.

Om det ekonomiska resultatet av postsparbanks- och postgirorörelserna i

hög grad påverkas av det allmänna ränteläget, gäller emellertid — på sätt

Kungl. Maj. ts proposition nr

Hl

år 1964

15

närmare utvecklas i betänkandet — att den omedelbara effekten av en rän-

teändring är olika för de båda rörelsegrenarna. — Vid sådant förhållande

föreligger det förutsättningar att åstadkomma resultatutjämning i förhål­

landet mellan postsparbanken och postgirot. Det förhållandet att rörelserna

behandlas som från varandra fristående ekonomiska enheter med var sitt

bokslut utgör f. n. hinder för ett sådant arrangemang. Utredningen påpekar

i anslutning härtill, att den centrala administrationen för de båda rörelse­

grenarna är gemensam och att utvecklingen pekar mot en allt högre grad

av samverkan mellan dem i fråga om serviceformer. Det är därför mindre

anledning nu än tidigare, att de skall vara redovisningstekniskt åtskilda. En­

ligt utredningen bör de betraktas som grenar av en enda bankverksamhet,

och det föreslås, att gemensamt bokslut fortsättningsvis upprättas för dem.

Under hänvisning till utvecklingen på kreditmarknaden framhåller utred­

ningen vidare, att nuvarande regler för postbankens medels förvaltning ger

en alltför snäv ram för bankens utlåning. Den föreslår, att gällande medels-

placeringsreglemente ändras så att banken får rätt att köpa utländska obli­

gationer emitterade av svenskt bankaktiebolag, vidare förlagsbevis som be-

dömes utgöra betryggande säkerhet. Banken bör vidare få ökade möjlighe­

ter att lämna lån mot säkerhet av inteckning i industrifastighet samt få rätt

att lämna s. k. sparlån.

4. Postverkets diligenstrafik

Postverket driver sedan början av 1920-talet i egen regi linjetrafik med

postdiligenser. Trafiken — som innefattar passagerar-, post- och godsbe­

fordran -—- förekommer endast i Norrland, huvudsakligen norr om en linje

Östersund—Sollefteå. I fråga om verksamhetens omfattning nämner utred­

ningen, att den trafikerade våglängden uppgår till ca 8 700 km, den sam­

manlagda vikten av årligen transporterat gods till 120 000 ton, antalet an­

ställda till ca 500 och antalet bussar och lastbilar till ca 300.

Utredningen framhåller, att det postala transportsystemet i princip byg­

ger på att andra trafikföretag anlitas, företrädesvis statens järnvägar men

även enskilda järnvägs- och billinjer. Upptagandet av diligenstrafiken har

också från början skett för att tillgodose behovet av postbefordran i norr­

ländska glesbygder, där andra trafikföretag saknat ekonomiska förutsätt­

ningar att sörja för kommunikationerna. Den sålunda från början till ut­

präglade glesbygder begränsade trafiken har sedan genom förvärv av andra

buss- och billinjer utvidgats även till områden i Norrlands kustland. Ifråga­

varande förvärv har icke främst varit motiverade från synpunkten att tryg­

ga rimlig postal standard utan mera tör alt möjliggöra en rationalisering

av trafik, som inom visst område bedrivits av både postverket och andra

företag.

Sedan en längre tid har övervägts om angivna diligenstrafik fortsättnings­

Kungl. Maj.ts proposition nr 141 år 1964

16

vis bör bedrivas av postverket eller om den eventuellt bör överföras till sta­

tens järnvägar. År 1949 töreslog statens sakrevision i skrivelse till Kungl.

Maj :t, att förvaltningen av rörelsen skulle överföras till järnvägsstyrelsen.

Som motiv angavs att det här var fråga om en för postverket artfrämman­

de verksamhetsgren och att diligenstrafiken i längden bättre skulle kunna

tölja med i den allmänna utvecklingen på trafikväsendets område i dess

töreslagna nya regi. — Järnvägsstyrelsen tillstyrkte sakrevisionens för­

slag, medan generalpoststyrelsen avstyrkte detsamma. Utredningen kon­

staterar, att något Kungl. Maj :ts beslut i frågan ännu icke föreligger.

Allmänt vill utredningen för egen del framhålla, att starka skäl talar för

att den statliga billinjetratiken i Norrland enhetliggöres i största möjliga

utsträckning. Erfarenheten visar sålunda, att bästa driftekonomi uppnås,

om billinjetralik inom ett relativt stort område samlas i ett företags regi.

b rån denna utgångspunkt kan det å ena sidan framstå som naturligt, att

trafiken anförtros åt statens järnvägar, som handhar det statliga transport­

väsendet i övrigt omfattande även busstrafik. Å andra sidan dominerar på

ett stort antal linjer det postala intresset av postbefordran. Då posten under

alla förhållanden skall fram, måste postverket vara berett att ikläda sig

erforderliga kostnader för postföringen i Norrlands glesbygder, oavsett i

vilken form denna sker. Om annat företag än postverket ombesörjer trafi­

ken, blir det sannolikt till väsentlig del beroende av ersättning från verket

för postbefordran. Verket bör därför ha ett direkt inflytande över trafikens

organisation och ekonomi på dessa linjer.

Beträffande möjligheterna att dela upp trafiken så att de s. k. ödemarks-

linjerna kvarblir hos postverket medan övriga linjer överföres till statens

järnvägar framhåller utredningen, att en sådan uppdelning är olämplig.

Den skulle leda till att trafiken inom vissa områden splittras och att resur­

serna för trafikapparatens skötsel dubbleras. Utredningens slutsats blir så­

lunda, att den diligenstrafik, som f. n. bedrives i Norrland i stort sett norr

om linjen Östersund—Sollefteå, även i fortsättningen bör hållas samman

och drivas i postverkets regi.

Utredningen understryker angelägenheten av att i postverkets redovis-

ning en klar åtskillnad göres mellan diligensrörelsen och annan av verket

bedriven verksamhet. Ett särskilt internt bokslut för diligenstrafiken bör

årligen upprättas och trafikens lönsamhet på ett så långt möjligt rättvi­

sande sätt fastställas. — I enlighet med sina tidigare förda resonemang

framhåller utredningen, att för det fall i diligenstrafiken ingående person-

och godsbefordran skulle uppvisa så stor förlust att denna får betydelse för

prissättningen av postverkets tjänster i övrigt, det bör övervägas om icke

stöd bör lämnas åt trafiken genom anslag av medel på riksstatens drift­

budget.

Kungl. Maj. ts proposition nr Hl år 196b

Kungl. Maj.ts proposition nr til är 196'i

17

5. Postverket och vissa andra företag

Postverket och televerket. Utredningen understryker ange­

lägenheten av att det samarbete som redan nu förekommer på olika sätt ut­

vecklas. Den fortgående automatiseringen av telefontrafiken, som leder till

minskat behov av bemannade telefonstationer, bör exempelvis ge anledning

till undersökning av möjligheterna att mera allmänt på postanstalterna till­

handahålla teleservice. Det bör också övervägas i vad mån och under vilka

förutsättningar en samordning kan ske av disktjänsten gentemot allmänhe­

ten (postverkets kassaexpeditioner och televerkets telegramexpeditioner

och samtalsstationer), av distribution av expressförsändelser och telegram

etc.

Postverket och statens järnvägar. Mellan de båda före­

tagen förekommer sedan länge ett nära samarbete. Främst har detta tagit

sig uttryck i att postverket anlitar statens järnvägar för befordran av post.

Frågan om principerna för bestämning av den ersättning postverket skall

erlägga härför —• år 1961 uppgick den till ca 40 mkr — har sedan länge varit

omtvistad. Föreliggande meningsskiljaktigheter föranledde post- och järn­

vägsstyrelserna år 1953 att utse särskilda delegerade med uppdrag att ge­

mensamt utreda frågan om transportersättningen. — Utredningen fram­

håller för sin del allmänt, att en utveckling av ersättningen för postbeford­

ran, som kan leda till att postverket anlitar andra transportmedel på

sträckor där järnvägsbefordran bör vara regel, icke är önskvärd från sam­

hällsekonomisk synpunkt. Den beklagar också, att de nyssnämnda delege­

rade ännu icke kommit till något resultat, och föreslår att Kungl. Maj :t till­

sätter en opartisk ordförande för att i fortsättningen leda undersökningen.

På ett område råder ett klart konkurrensförhållande mellan postverket

och statens järnvägar, nämligen mellan verkets paketrörelse och statens

järnvägars paketgodstrafik. De båda rörelserna, som avser snabb befordran

av mindre godskollin, inbringade år 1960 respektive företag inkomster i stor­

leksordningen 45 mkr. Utredningen har övervägt i vad mån en samman-

föring av de båda paketrörelserna till ettdera av verken lämpligen bör

komma till stånd. Ett studium av verkens trafik- och serviceapparat har

lett till slutsatsen, att en sådan sammanföring icke är lämplig. De båda rö­

relserna bör emellertid ges en sådan utformning, att de på ett för kunderna

fördelaktigt sätt kompletterar varandra. Därvid bör vardera verket inrikta

sin trafik främst på det slag av sändningar, som bäst passar dess organi­

sation, postverket närmast på befordran av det mindre godset och statens

järnvägar på transport av det tyngre och mera skrymmande godset. Enligt

utredningen bör verken söka få till stånd ett samarbete i taxefrågor, som

syftar till en sådan lämplig fördelning av pakettrafiken.

Postverket och flygbolagen. Postverkets ersättning till flyg­

bolagen för befordran av post ökar år från år. Den uppgick under år 1961

2 Jiihang till riksdagens protokoll 196 i. I samt. AV It!

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 141 år 1964

till sammanlagt 13,5 mkr., varav 11 mkr. avsåg befordran till utlandet och

återstoden inrikes befordran. Utredningen säger sig icke ha haft anledning

eller möjlighet att mera ingående pröva skäligheten av den ersättning, som

postverket har att erlägga. Den kan emellertid synas hög i jämförelse med

flygbolagens tariffer för annan befordran än postbefordran. Det får härvid­

lag bli postverkets uppgift att inom världspostföreningen och hos de svenska

flygföretagen verka för väl avvägda postbefordringstariffer.

Postverkets fri märk stryckeri och riksbankens se­

deltryckeri. Utredningen konstaterar att frågan om sammanföring

av postverkets frimärkstryckeri och riksbankens sedeltryckeri övervägts vid

flera tillfällen. För utredningen aktualiserades den av att generalpoststy­

relsen hade planer på att flytta ut frimärkstryckeriet från de nuvarande

lokalerna i centralposthuset i Stockholm till nybyggnad i anslutning till

verkets industrianläggningar i Ulvsunda. Utifrån denna förutsättning lät

utredningen utföra vissa expertundersökningar, som förutom sammanslag­

ning med riksbankens sedeltryckeri även avsåg att belysa en alternativ sam­

manföring med postverkets blankettryckeri i Ulvsunda.

Sedermera fattades beslut av innebörd att frimärkstryckeriet tills vidare

skulle vara kvar i centralposthuset. Vid sådant förhållande bedömdes eu

sammanslagning icke längre aktuell.

För det fall en utflyttning framdeles aktualiseras vill utredningen emel­

lertid framhålla följande. Av utförda expertundersökningar framgår att det

från drifttekniska och driftekonomiska synpunkter är i stort sett likgiltigt,

om frimärkstryckeriet förenas med riksbankens sedeltryckeri eller med

postverkets blankettryckeri. Kontrollen över frimärkstillverkningen, dennas

anpassning efter behoven, det omfattande förberedelsearbetet vid ett fri­

märkes tillkomst, distribution etc. underlättas emellertid, om postverket

ombesörjer tillverkningen av frimärken i egen regi. Fördelarna med att

postverket självt råder över frimärksproduktionen bör därför tillmätas av­

görande betydelse vid en framtida bedömning av sammanslagningsfrågan.

Tjänstebrev srätten. Utredningen konstaterar, att det tillämpade

systemet för tjänstebrcvsersättningen är uppbyggt med sikte på att stats­

verket skall betala samma avgifter till postverket som övriga kunder. Vad

angår systemets utformning har utredningen vid sina överväganden från

principen synpunkt icke funnit skäl till erinran. Särskilt med hänsyn till

att postverket funnit det rationellt att i allt större utsträckning övergå från

frankering av varje försändelse till betalning per sändning och att begagna

statistiska metoder för beräkning av postavgifter synes det utredningen icke

rimligt att överge det summariska betalnings- och beräkningssystemet i frå­

ga om tjänsteposten.

1 sammanhanget framhåller utredningen, att den finner starka skäl för

att tjänstebrevsrätten avskaffas för icke statliga institutioner. För de stat­

19

liga myndigheterna innebär ju ifrågavarande rätt huvudsakligen ett förenk­

lat betalnings- och beräkningssystem. Postavgifterna skall under alla för­

hållanden utgå av statsmedel. För de icke statliga tjänstebrevsberättigade är

tjänstebrevsrätten emellertid en ekonomisk förmån. Det finns enligt utred­

ningen ingen anledning, att ifrågavarande myndigheters eller organisatio­

ners postavgifter skall betraktas annorlunda än deras avgifter för anlitande

av televerkets och statens järnvägars tjänster.

Kungl. Maj.ts proposition nr IM år i it 6 A

6. Postverkets företagsform och ekonomiska befogenheter

De statliga företagsformerna har närmare övervägts av 1953 års företags-

formsutredning. De kritiska synpunkter, som ifrågavarande utredning i sitt

slutbetänkande (SOU 1960:32) anfört på den nuvarande affärsverksfor-

mens tillämpning och verkningar, omfattas även av postutredningen. Beträf­

fande de allmänna motiven för ökad rörelsefrihet åt ett affärsdrivande verk

som postverket anser sig denna därför kunna inskränka sig till en hänvis­

ning till angivna betänkande. Härutöver vill postutredningen framhålla föl­

jande.

Med nuvarande verksamhetsform och kompetensfördelning påverkas re­

sultatet av postverkets rörelse av eu mångfald delbeslut av skilda instanser

om taxor och service, personalpolitik, löner och andra driftkostnader, inves­

teringar m. m. Besluten fattas antingen av riksdagen, Kungl. Maj :t eller

generalpoststyrelsen och vid olika tidpunkter i förhållande till resultatet.

Ofta hinner lång tid förflyta mellan planering, beslut och genomförande.

Härigenom kan det komma att brista i överensstämmelse mellan beslut och

åtgärder, och osäkerhet och oklarhet skapas i ansvarshänseende. — An­

givna förhållanden och den nuvarande begränsningen av generalpoststyrel­

sens handlingsfrihet särskilt på de ekonomiska och personalpolitiska om­

rådena låter sig knappast förenas med de krav på affärsmässighet, som

bör uppställas på ett företag av postverkets natur.

1 och för sig anser utredningen önskvärt, att för postverket skapas eu ny

företagsform. Frågan härom har på utredningens uppdrag övervägts av eu

särskild expertgrupp, som framlagt vissa skissartade förslag. Dessa går ut

på att verket genom lag skulle lösgöras från statsförvaltningen i övrigt och

få ställning av fristående, offentligrättsligt rättssubjekt med vidsträckt rö­

relsefrihet i fråga om personal- och lönepolitik, taxesättning och investe­

ringar etc. Utredningen är införstådd med att en så radikal lösning av post­

verkets företagsform icke är möjlig utan ytterligare undersökningar och

överväganden. I avvaktan på att sådana kommer till stånd föreslår utred­

ningen, att för postverkets del vissa reformer genomföres inom affärsverks-

formens ram.

En av förutsättningarna för att postverket skall kunna ges större själv­

ständighet är, att de allmänna och ekonomiska målen för verksamheten

20

klart definieras. I den mån så skett bör ökade ekonomiska befogenheter

kunna övervägas. Utredningen erinrar i sammanhanget om sina i det före­

gående redovisade förslag angående rätt för verket att avsätta medel till en

resultatutjämningsfond och om rätt för verket att i betydande utsträckning

självt bestämma över investeringarna och finansiera dem med avskrivnings-

och andra driftmedel.

Av intresse i detta sammanhang är frågan om bestämmanderätten

över postavgifterna. Som nämnts har dessa karaktär av bevillning,

varför beslutanderätten i princip är förbehållen riksdagen. Dock har viss

delegering skett till Kungl. Maj :t, som fått tidsbegränsade bemyndiganden

att bestämma avgifterna i den utrikes rörelsen samt vissa avgifter i den

inrikes trafiken. Kungl. Maj :t har i sin tur överlåtit åt generalpoststyrelsen

att besluta om vissa avgifter av mindre betydelse. Inkomstmässigt sett in­

nebär den nuvarande uppdelningen av beslutanderätten, att riksdagens befo­

genhet omfattar 84 procent, Kungl. Maj :ts 13 procent och generalpoststy­

relsens 3 procent av de totala portoinkomsterna. — Utredningen framhål­

ler, att portoavgifterna trots sin formella karaktär av bevillning uppenbar­

ligen icke har något med skatt att göra. Liksom järnvägs- och teleavgifterna

— vilka fastställs utan riksdagens hörande — är de att betrakta som betal­

ning för en statlig prestation, och deras bestämning sker utifrån kostnads-

mässiga överväganden. — Utredningen vill därför föreslå, att postavgifter­

nas egenskap av bevillning bringas att upphöra. I samband därmed bör en

ordning åvägabringas, som innebär att inflytandet över avgifterna fördelas

mellan riksdag, Kungl. Maj :t och generalpoststyrelsen. På riksdagen bör

ankomma att ange de allmänna ekonomiska principerna för avgiftspoliti-

ken, på Kungl. Maj :t att ange riktlinjerna för posttaxans huvudsakliga

struktur och på generalpoststyrelsen att inom ramen för angivna principer

och riktlinjer bestämma avgifterna. Det förefaller utredningen naturligt, att

styrelsen i samband med att den får denna rätt även ges befogenhet att i

anslutning till av Kungl. Maj :t utfärdade riktlinjer bestämma om villkoren

för postbefordran (vikt, mått, innehåll etc.).

Allmänt vill utredningen framhålla angelägenheten av att nyssnämnda

befogenhetsdelegering kommer till stånd. Endast om regleringen av taxor

och villkoren för postbefordran koncentreras hos verksstyrelsen får denna

den rörelsefrihet och de möjligheter till samlad bedömning, som är nödvän­

dig för en smidig och affärsmässig service- och taxeanpassning.

I personal- och lönefrågor anser postutredningen i likhet med företags-

formsutredningen att ett affärsverk bör ha möjlighet att föra en rörlig och

efter de skiftande behoven lätt anpassbar politik. Det erinras om att före-

tagsfonnsutredningen för reformering av personal- och lönepolitiken fram­

förde två alternativa förslag. Det ena — alternativ 1 — innebar, att det

statliga lönesystemet behölls i stort sett oförändrat. Verken fick emeller­

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 4 1 år 1964

21

tid vidgade möjligheter till kontraktsanställning, och de tilläts inrätta tjäns­

ter i högstlönegrader samt fick själva tillskapa ordinarie och extraordinarie

tjänster på löneplan A samt efter förhandlingar med personalorganisatio­

nerna fastställa principerna för lönegradsplaceringen av dessa tjänster. En­

ligt alternativ 2 skulle affärsverkspersonalens anställnings- och avlönings­

förhållanden utformas uteslutande efter regler som tillämpades hos de

statliga bolagen och på den enskilda arbetsmarknaden. Villkoren skulle så­

lunda bestämmas genom ett kollektivavtalssystem.

Postutredningen anser i och för sig, att alternativ 2 erbjuder de största

fördelarna. Med dess genomförande och tillämpning sammanhängande

problem kan emellertid förutsättas kräva ytterligare tidskrävande övervä­

ganden. Som en övergångsform föreslår utredningen därför, att alternativ

1 genomföres.

I fråga om formerna för tillsättande av tjänster föreslår utredningen,

att den i det följande nämnda lekmannastyrelsen skall utse huvudenhets-,

byrå- och distriktschefer ävensom avdelningschefer vid postbanken, var­

efter Ivungl. Maj :t efter anmälan från styrelsen utfärdar förordnande.

Övriga tjänster tillsättes i princip helt av styrelsen.

De förhållandevis vidsträckta ekonomiska samt personal- och lönepo­

litiska befogenheter, som tankes tilldelade generalpoststyrelsen, förutsätter

att denna har tillräckliga resurser för att klarlägga den företagsekonomis­

ka innebörden av olika åtgärder och för att överhuvud få till stånd en

effektiv planering och kontroll. Härför behövs bättre hjälpmedel och

system för kostnadsredovisning. Med hänsyn härtill har utredningen ge­

nom en särskild expert låtit utarbeta ett system för ekonomisk analys —

i första hand avsett för kostnadskontroll och självkostnadsberäkningar —

vilket bör införas i postverket.

Vad slutligen i detta sammanhang angår ledningen för postverket, er­

inras om det av riksdagen år 1962 fattade principbeslutet angående inrät­

tande av s. k. lekmannastyrelser. Ikraftträdandet av beslutet har för post­

verkets del uppskjutits i avvaktan på resultatet av postutredningen. Denna

anser, att en lekmannastyrelse — förutom att den kan tillföra verkets led­

ning värdefulla erfarenheter — kommer att fylla en viktig funktion för

insyn och kontroll från det allmännas sida. Detta bör skapa bättre förut­

sättningar för en ökad delegation av befogenheter till verket.

En sådan styrelse bör få en sammansättning, som svarar mot postver­

kets roll i samhälls- och näringslivet. För att bli effektiv bör den bestå av

en relativt liten krets. Då styrelsens ansvarsområde enligt utredningen

skall innefatta såväl den egentliga poströrelsen som bankrörelsen, bör

bland ledamöterna finnas sakkunskap i fråga om bank- och kreditväsen­

det. Kundsynpunkter bör tillgodoses genom företrädare från näringslivet.

Vidare synes det motiverat, att de särskilda glesbygds- eller landsbygds-

intressena blir företrädda i styrelsen ävensom att national- eller företags­

Kanyl. Maj.ts proposition nr IM år t96b

22

ekonomisk expertis ingår i denna. En sådan sammansättning torde förut­

sätta, att antalet styrelseledamöter — generaldirektören inräknad — be­

stämmes till sju.

Mellan lekmannastyrelsen och generaldirektören bör gälla i stort sett

den ansvarsfördelning, som råder mellan styrelsen och verkställande direk­

tören i ett bolag. Generaldirektören blir sålunda för sin förvaltning närmast

ansvarig inför styrelsen. Bl. a. därför synes det lämpligt, att annan leda­

mot än verkschefen utses till styrelsens ordförande. — I sin ledningsut-

övning inom verket — bedriven i former som närmare utvecklas i det föl­

jande — förutsättes generaldirektören ha vidsträckt handlingsfrihet.

Med den föreslagna sammansättningen av styrelsen — som ju förutsät­

tes innefatta bankexpertis — finns det icke längre anledning att behålla

de särskilda postbanksfullmäktige. Detta gäller så mycket mer, som vissa

av fullmäktiges »jourhavande» uppgifter föreslås övertagna av en särskild

delegation, bestående av generaldirektören (ordförande), de två banksak­

kunniga i styrelsen samt chefen för postbanken. Med delegationen skall

bankledningen mellan styrelsemötena kunna rådgöra i kredit- och medels­

förvaltningsfrågor etc. Delegationen skall även kunna tilldelas beslutande­

rätt i sådana löpande låneärenden, som icke faller inom bankledningens

kompetens.

I fråga om den externa revisionen av postverket bör denna utövas av

statsrevisorerna och riksrevisionsverket. Som framgår av utredningens i

det följande redovisade organisationsförslag bör dock såvitt angår bankrö­

relsen den externa revisionen kompletteras med ett särskilt revisionsinsti-

tllt.

7. Allmänna överväganden om ändrad organisation för postverkets central­

förvaltning

Utredningen framhåller, att vid fördelningen av arbetet mellan general-

poststyrelsens byråer det funktionssamband icke tillräckligt beaktats, som

råder mellan olika ärenden. Sammanföring av likartade uppgifter till spe­

cialfunktioner bör sålunda drivas längre och mer konsekvent än hittills.

Samtidigt bör verkets resurser i olika hänseenden förstärkas för att göra

det möjligt att driva verksamheten på ett mera rationellt och affärsmäs­

sigt sätt. Detta gäller särskilt i fråga om resurser för rationalisering, eko­

nomisk planering, kostnadskontroll etc.

Beträffande ekonomiärendena konstateras att dessa nu liandlägges inom

skilda byråer. Kameralbyrån utför inkomstberäkningar, handhar räken­

skaper och kontroll över medelsförvaltning och kassaväsen etc. Författ-

ningsbvrån handlägger ärenden om postavgifter, taxor och andra ersätt­

ningar. Intendentsbyrån behandlar frågor, som berör kapitalbudgeten, och

driftbyrån svarar exempelvis för ärenden angående diligenstrafikens eko­

Kungl. Maj.ts proposition nr lil år 196i

23

nomi och taxor. Någon egentlig ekonomifunktion, som svarar för eu sam­

ordnad ledning av postverkets totala ekonomi, finnes icke, vilket är en all­

varlig brist. Flertalet här berörda frågor bör enligt utredningen föras sam­

man inom ett särskilt ekonomiorgan.

Handläggning av lönefrågor och förhandlingar om löne- och anställ­

ningsvillkor är likaledes uppdelade på flera enheter, nämligen driftbyrån,

intendentsbyrån, kameralbyrån och personalbyrån. Utredningen under­

stryker härvidlag, att en väsentlig förutsättning för en rationell och kon­

sekvent personal- och lönepolitik från styrelsens sida är, att alla frågor

som har samband med olika personalkategoriers rekrytering, anställning,

befordran och lönevillkor samlas inom en personalfunktion.

Sammanföringen av uppgifter till en ekonomi- och en personalfunktion

avser — som framgått av det föregående — bl. a. ärenden, som behandlas

inom den nuvarande kameralbyrån. Denna har vissa andra uppgifter, som

gäller granskning och kontroll av postanvisnings-, tidnings-, barnbidrags-

och folkpensionsmedel samt postverkets uppbörd av skatt. Enligt utred­

ningen finns det förutsättningar för att ifrågavarande granskningsverk-

samhet skall kunna integreras i postbankens blivande datasystem. I fråga

om postanvisningen konstateras samtidigt dess nära samband med post­

girot. Vid angivna förhållanden föreslår utredningen dels att postanvis-

ningsrörelsen förenas med postgirot, dels att postanvisningsrevisionen, folk­

pensions- och barnbidragsavdelningen samt skattekontoret överföres till

postbanken. Tidningsrevisionen förutsättes upphöra.

Arbetet med författningar och reglementen etc. bedrivs inom törfatt-

ningsbyrån, som även svarar för ärenden angående kundtjänst, reklam

och publicitet. Dessa senare kommersiellt betonade aktiviteter har ett na­

turligt samband med arbetet på författningar etc. avseende de postala rö­

relsegrenarnas utformning och villkoren för postala tjänster. Utredningen

finner, att uppgifterna även inom ramen för en ny organisation bör hål­

las samman och föras till den enhet, som avses handha en förstärkt kom­

mersiell funktion. — Författningsbyråns arbetsuppgifter i övrigt, bl. a. in­

nefattande postverkets statistik, förutsättes hänförda till den tidigare nämn­

da ekonomifunktionen.

Drift- och trafikärendena handlägges f. n. av driftbyrån, inom vilken

de är uppdelade på en organisations- och en trafikavdelning. Arbetsfördel­

ningen mellan dessa är icke funktionellt betingad. Sålunda handlägges pa

den ena avdelningen ärenden, som närmast gäller de postala anordning­

arnas organisation och drift i tätorterna, medan den andra ägnar sig åt

landsbygdens postanordningar samt postbefordran överhuvud. — Utred­

ningen framhåller, att ifrågavarande uppgifter — som tillhopa represente­

rar styrelsens driftfunktion — fortsättningsvis skall hållas ihop inom eu

enda enhet, inom vilken ärendena sedan kan grupperas efter deras funk-

Kungl. Maj.ts proposition nr IM år i(Jti'+

24

Kungl. Maj.ts proposition nr Hl år 196b

tionella samhörighet (exempelvis ärenden om fasta postanstalter av alla

slag i en grupp och ärenden om alla postutdelningsformer i en annan).

Rationaliseringsverksamheten är f. n. i första hand knuten till den

nyssnämnda organisationsavdelningen inom driftbyrån. Den får där be­

drivas parallellt med andra löpande ärenden, varför det långsiktiga rationa-

liseringsarbetet kan få stå tillbaka för mera påträngande dagsaktuella upp­

gifter. Vad som här enligt utredningen behövs är organisatoriska arrange­

mang och resurser, som möjliggör en renodling av rationaliseringsarbetet

med inriktning på större och mera principiella spörsmål.

Intendentsbyrån handhar verkets fastighets- och förrådsfunktioner in­

nefattande även industriell verksamhet. Utredningen har övervägt i vilken

utsträckning postverket fortsättningsvis bör i egen regi driva de aktivite­

ter, som byrån svarar för. Den har därvid ansett sig kunna konstatera föl­

jande. Omfattningen av postverksamheten och därav följande betydande

behov av olika slags förnödenheter motiverar en egen upphandlings- och

förrådsorganisation. Denna bör såsom hittills även ombesörja centralupp­

handling för hela statsverket av främst kontorsartiklar, detta med hänsyn

till att den statliga verksamheten överhuvud därigenom kan utnyttja de

fördelaktiga inköpsvillkor som den postala inköpsvolymen ger. — I fråga

om reparationstjänsten avseende kontorsmaskiner, vilken står öppen även

för andra statliga myndigheter, ger företagna undersökningar stöd för upp­

fattningen, att postverkets priser är fördelaktigare än den privata markna­

dens. Med hänsyn härtill och till den prisreglerande betydelse, som till­

gången till en statlig reparationsverkstad kan ha, föreslås icke någon änd­

ring i denna del. — Postverkets byggnadsverksamhet är icke av sådan art

och omfattning, att verket behöver resurser för att helt i egen regi sköta

densamma. Byggnadsstyrelsen bör i sin egenskap av fackorgan liksom

hittills ombesörja huvuddelen av det postala byggandet. Postverket hör

emellertid ansvara för planeringen samt för dimensionering och disposition

av utrymmen med hänsyn till postala funktionskrav. Det bör också kunna

låta utföra byggnadsarbeten, där kostnaderna håller sig inom en viss kost­

nadsram, föreslagsvis 300 000 kr. (f. n. 100 000 kr.). — Skötseln av 125

postala driftbyggnader motiverar en egen fastighetsförvaltning. __ Den

till Ulvsunda förlagda industriella verksamheten består av tryckeri, meka­

nisk verkstad och bilverkstad. Angivna industrier bör äga bestånd, men

målsättningen bör vara att med beaktande av driftberedskapssynpunkter

uppehålla endast sådan industriell produktion, som avser poströrelsen och

som vid prövning av alternativet att anlita den allmänna marknaden be-

dömes såsom ekonomiskt fördelaktig. Med denna utgångspunkt anses när­

mast eu begränsning av verksamheten vid mekaniska verkstaden kunna

ske.

Slutsatsen blir sålunda, att de nyssnämnda aktiviteterna tills vidare bör

25

äga bestånd och att de inom styrelsen liksom hittills böra hållas samman

inom ramen för en organisatorisk enhet.

Såsom särskilda funktioner kan utöver de tidigare nämnda betiaktas

dels den verksamhet, som avser planeringen av postverkets medverkan

i det totala försvaret, dels den expertuppgift i juridiska frågor, som den

f. n. till personalbyrån hörande ombudsmansexpeditionen fullgör.

Vid sina överväganden av postverkets centrala organisation har utred­

ningen haft som utgångspunkt, att postbankens centrala verksamhet har

en sådan omfattning, att den behöver egna organ för olika funktioner. Så­

dana har också tillskapats vid den nyligen genomförda omorganisationen

av banken.

Den större aktivitet i olika avseenden liksom de befogenhetsöverföringar

och den organisation i övrigt, som förordas av utredningen, kommer att

ställa ökade krav på verksledningen. Denna behöver därför organisatoriskt

förstärkas på sätt framgår av utredningens i det följande redovisade för­

slag. Verkschefen bör dessutom få tillgång till ett personligt sekretariat.

Kungl. Maj.ts proposition nr Ht år W64

8. Förslag till ny organisation för postverkets centralförvaltning

Utredningen föreslår, att förut angivna funktioner inrymmes i följande

byråenheter, nämligen en driftbyrå, en personalbyrå, en fastighets- och

förrådsbyrå, en försvarsbyrå, en ekonomibyrå och en kommersiell byrå.

Därtill kommer utanför byråindelningen en juridisk avdelning och ge­

neraldirektörens sekretariat samt såsom en särskild enhet postbanken.

Byråerna indelas i avdelningar och dessa i sin tur i sektioner. De tie

avdelningarna inom postbanken ligger i organisationen på samma nivå

som byråerna. Likväl anser utredningen för dem benämningen avdel­

ning lämpligare än byrå. Utredningen föreslår även, att benämningen gene­

ralpoststyrelsen på postverkets centralförvaltning ändras till poststyrelsen.

Däri innefattas i en blivande organisation också lekmannastyrelsen.

Beträffande uppgiftsfördelningen i stort mellan de tänkta byråerna gäl­

ler följande.

Driftbijrån skall utöva den centrala ledningen av driften vid postver­

kets driftställen och tillse, att postanordningarna anpassas efter utveck­

lingens krav. Servicefrågorna skall av byrån ägnas uppmärksamhet främst

utifrån organisatoriska synpunkter. I uppgiften ingår vidare att handha

rationaliseringsverksamliet av såväl administrativ som teknisk art. Byrån

organiseras på tre avdelningar, nämligen en allmän avdelning, eu postbe-

fordringsavdelning och en rationaliseringsavdelning. — I sammanhanget

berör utredningen frågan om förutsättningarna för en utflyttning av dili­

genssektionen inom den föreslagna postbefordringsavdelningen till en med

hänsyn till diligensnätets utbredning lämplig ort i Norrland, t. ex. Umeå.

26

Kungl. Maj. ts proposition nr Hl år 1964

Utredningen föreslår, att frågan göres till föremål för särskild undersök­

ning.

Personalbyrån skall handlägga frågor angående personalens rekrytering,

utbildning, vård samt anställnings- och lönevillkor. Den indelas i en aH-

män avdelning, en rekryterings- och utredningsavdelning, ett kansli för

företagsnämndsverksamheten i postverket, en utbildningsavdelning samt

en löne- och avtalsavdelning.

hastighets- och förrådsbyrån skall i den nya organisationen motsvara

nuvarande intendentsbyrån och sålunda handha upphandlings- och förråds-

"s erksamhet, lokalanskaffning genom nybyggnad eller förhyrning, fastig­

hetsförvaltning samt industriell verksamhet, vidare utgivningen av fran-

kotecken. Uppgitterna fördelas på en fastighetsavdelning, en upphand­

lings- och förrådsavdelning, en frankoteckensavdelning och en enhet för

den industriella verksamheten. — Vad angår den sistnämnda organiseras

postverkets industrier under en platschef på tre produktionsavdelningar,

nämligen ett tryckeri, en mekanisk verkstad och en bilverkstad, var och

en med särskild chef. Direkt under platschefen inrättas två stabsenheter

för hela industridriften, varav en för kamerala ärenden och en för drift­

rationalisering.

Försvarsbyråns uppgifter motsvarar dem, som åvilar den nuvarande för-

svarsavdelningen.

Genom att till ekonomibyrån koncentrera den nu på flera byråer upp­

delade handläggningen av ekonomifrågor är avsikten att skapa resurser

åt postverket för ett starkare grepp om verkets totala ekonomi. Byrån får

kaiaktären av ett stabsorgan med allmänt utredande och analyserande upp-

giftei pa det ekonomiska och statistiska området. På samma gång får den

en kontrollfunktion med viss sakrevisionell syftning. Den skall därjämte

svara för postverkets centrala bokföring och den kamerala revisionen. By­

rån indelas i en allmän avdelning, en statistisk avdelning, en räkenskaps-

avdelning, en revisionsavdelning och en datacentral.

Kommersiella byrån har sin närmaste motsvarighet i den nuvarande för-

fattningsbyrån. Den skall handha frågor rörande den författningsmässiga

bakgrunden till postverksamheten och dess olika rörelsegrenar samt frågor

rörande redigering, tillämpning och tolkning av taxor etc. Den skall vidare

svara för den kommersiella aktiviteten sådan den tar sig uttryck i infor­

mation, kundtjänst och försäljning. Byrån organiseras på en allmän av­

delning samt en försäljnings- och PR-avdelning.

Juridiska avdelningen motsvarar den f. n. till personalbyrån knutna

ombudsmannaexpeditionen. Med hänsyn till att ifrågavarande organ funge-

1

ar som juridiskt expertorgan åt verksledningen och att dess verksamhet

omspänner alla byråers områden framstår det som naturligt att i fort­

sättningen lägga det utanför byråorganisationen och ge det ställning av

stabsorgan åt verksledningen. — Generaldirektörens sekretariat skall göra

27

det möjligt för verkschefen att förbereda, utreda eller granska ärenden,

som av olika skäl kan behöva behandlas på nivå över byråerna eller de

i det följande nämnda huvudenheterna. Det kan också förbereda verks­

chefens personliga PR-insatser etc.

Beträffande postbanken har i det föregående förordats, att postanvis-

ningsrörelsen uppgår i postgirot och att vissa specialrevisioner liksom skat-

tekontoret överföres till postbanken. Några andra ändringar av bankens upp­

gifter eller organisation har icke ifrågasatts. — I detta sammanhang må

emellertid nämnas, att utredningen framfört visst förslag, som gäller ban­

kens externa revision. Detta innebär, att den nuvarande aftärsverksrevisio-

nen — riksrevisionsverket och statsrevisorerna — kompletteras med ett

revisionsinstitut speciellt avsett för postbankens medelsförvaltning. Detta

motiveras av omfattningen av bankens medelsförvaltnings- och utlånings-

verksamhet och av att denna helt avviker från den verksamhet, som omfat­

tas av den vanliga affärsverksrevisionen. Angivna institut kan bestå av för­

slagsvis tre revisorer utsedda av Kungl. Maj :t, därav en företräder riksrevi­

sionsverket, en innehar kompetens såsom auktoriserad revisor och en är

utsedd på förslag av bankinspektionen.

Organisation av verksledningen. Den organisation, som

förordats i det föregående, innefattar sex byråer, en fristående juridisk av­

delning samt postbanken. Om generaldirektören och cheferna för nämnda

enheter skulle bilda den närmast under lekmannastyrelsen fungerande di­

rektionen, skulle denna följaktligen bestå av nio personer. Detta anser ut­

redningen vara ett väl stort antal för att ledningen skall kunna arbeta smi­

digt och effektivt. Det torde vidare komma att innebära en för stor belast­

ning för verkschefen att uppehålla direkta kontakter med så många che­

fer. En direktion med ett mindre antal medlemmar skulle kunna utöva en

mera koncentrerad, slagkraftig och rationell ledning.

Som resultat av sina överväganden i denna fråga har utredningen stan­

nat för följande förslag till organisation av verksledningen. Centralförvalt­

ningen uppdelas under generaldirektören på tre huvudenheter, vilkas che­

fer tillsammans med generaldirektören bildar en direktion. Postbanken blir

naturligen en av huvudenheterna. Postbankschefen inträder därmed i direk­

tionen. Beträffande de funktionellt uppbyggda byråerna fördelas dessa —

också efter funktionella principer — på två huvudenheter, vilkas chefer

med överdirektörs ställning får ansvar, den ene för de postala driftfunktio­

nerna och den andre för de ekonomiska och kommersiella frågorna.

Den postala driften är i första hand beroende av de bedömningar, som

görs beträffande postanordningarnas organisation, personalstyrkans stor­

lek, löner och utbildning, lokaler och utrustning samt verksamhetens orga­

nisation i det totala försvaret. Det rör sålunda frågor, som behandlas av

drift-, personal-, fastighets- och förråds- samt försvarsbyråerna. Dessa hy-

Kungl. Maj:ts proposition nr lil år 1964

28

räer bildar lämpligen en huvudenhet. — Vad angår återstående byråer kon­

staterar utredningen, att det ankommer på ekonomibyrån att tillse att drif­

ten uppehälles efter ekonomiskt riktiga linjer. Utredningen påpekar vidare

det nära samband, som råder mellan ekonomibyråns och den kommersiella

byråns uppgifter. Detta är exempelvis förhållandet i taxefrågorna. Även

ärenden om de allmänna principerna för postverksamheten, som faller un­

der den kommersiella byrån, har en utpräglat ekonomisk bakgrund. Detta

gäller t. ex. bedömningen av frågor om rörelsegrenar skall tagas upp eller

läggas ned samt om de allmänna villkoren för postens tjänster. Samord-

ningsbehovet kan bäst tillgodoses genom att de båda byråerna förenas i en

huvudenhet för ekonomiska och kommersiella frågor.

Utredningen konstaterar, att arrangemang liknande det här föreslagna i

lråga om verksledningens organisation har tillämpats vid de nyligen ge­

nomförda omorganisationerna av vattenfallsstyrelsen och byggnadsstyrelsen.

Beslutsorgan och beslutsformer samt befogenliets-

fördelning inom centralförvaltningen. Postverkets högsta

beslutande myndighet blir enligt det föregående en lekmannastyrelse. Denna

bör besluta i kollegial ordning, d. v. s. samstämmigt eller genom omröst­

ning. Närmast under styrelsen fungerar såsom beslutsforum den föreslagna

centrala direktionen med verkschefen samt de båda överdirektörerna och

postbanksdirektören såsom medlemmar. I direktionen skall generaldirek­

tören vara ensam beslutande med reservationsrätt tör övriga medlemmar.

Enligt utredningen bör icke disciplinära ärenden föras upp till styrelsen och

icke heller till direktionen. De bör i stället avgöras av ett särskilt kolle­

gium med kollegial beslutsform — bestående av generaldirektören så­

som ordförande, cheferna för personal- och driftbyråerna samt chefen för

juridiska avdelningen.

För bankärendena har i det föregående föreslagits, att under styrelsen

skapas en särskild delegation med konsultativa och beslutande uppgifter,

i vilken verkschefen samt de båda banksakkunniga i styrelsen ävensom

postbanksdirektören ingår. Utredningen finner, att besluten inom delega­

tionen i medelsplaceringsfrågor — i likhet med vad som redan gäller i post­

bankens interna direktion — bör fattas kollegialt. Detta är den beslutsord­

ning, som allmänt tillämpas inom bankväsendet i dylika fall.

f betänkandet understrykes angelägenheten av att befogenhetsdelegering

i tillräcklig utsträckning kommer till stånd inom centralförvaltningen. Sty­

relsen bör förbehållas principfrågor och ärenden av vidsträckt ekonomisk

eller allmän betydelse. Ärenden som inte är av sådan art bör — med undan­

tag för ärenden om postbankens medelsförvaltning och disciplinära ären­

den — avgöras av verkschefen i den centrala direktionen. Från verkschefen

törutsättes dock delegering i så stor utsträckning som möjligt ske till chef

tör huvudenhet, byråchef och motsvarande samt till lägre nivåer i organisa­

tionen.

Kungl. Maj:is proposition nr 141 år 1964

29

Återverkningarna för distrikts förvaltningarna av

eu omorganisation inom centralförvaltningen, m. in. Ut­

redningen konstaterar, att organisationen av distriktsförvaltningarna (post­

direktionerna) f. n. nära överensstämmer med centralförvaltningens upp­

byggnad. För det fall förslaget till omorganisation av centralförvaltningen

antages, kommer denna överensstämmelse att rubbas. Utredningen anläg­

ger vissa synpunkter på hur en anpassning av distriktsförvaltningarnas or­

ganisation bör ske, dock utan att framlägga något formligt förslag. Det an­

ses böra ankomma på generalpoststyrelsen att vidtaga de åtgärder, som här­

vidlag aktualiseras.

Utredningen överväger i sammanhanget möjligheterna till ytterligare de­

centralisering av befogenheter och uppgifter från centralförvaltningen till

distriktsförvaltningarna och finner, att sådana föreligger. Clieterna för di­

striktsförvaltningarna bör sålunda få ökade befogenheter att inrätta tjäns­

ter och bestämma deras antal samt att besluta om utnämningar. De bör vi­

dare exempelvis ges det fulla ansvaret för organisationen av de postala an­

ordningarna på landsbygden. Utredningen framhåller emellertid också an­

gelägenheten av att föra decentraliseringen vidare till postkontoren. Härmed

sammanhängande problem bör närmare övervägas av generalpoststyrelsen,

som även får ta ställning till de organisatoriska förändringar, som följer

med en utvidgad decentralisering.

9. Personalförslag

Utredningen har i det föregående understrukit angelägenheten av att post­

verket beredes möjlighet att föra en personal- och lönepolitik, som är rör­

lig och lätt kan anpassas efter skiftande organisatoriska, marknadsmässiga

och individuella behov. Postverkets ledning bör sålunda i princip ges befo­

genhet att bestämma antalet tjänster i verket och lönegradsplaceringen av

dessa. Om så blir fallet, får det ankomma på verksstyrelsen att vidta de

ändringar beträffande olika tjänster, som blir en följd av utredningens or-

ganisationsförslag. Endast i fråga om de högre tjänsterna — d. v. s. de på

huvudenhets-, byråchefs- och avdelningschefsnivåerna i centralförvaltning­

en samt på distriktschefs- och postinspektörsnivåerna i den regionala för­

valtningen — har utredningen framlagt egna förslag till lönegradsplacering.

Härvidlag konstateras först i fråga om cheferna för huvudenheterna, att

de tillsammans med generaldirektören förutsättes utöva den verkställande

ledningen av verket och att de var och en för sig har att leda och samordna

betydelsefulla delar av postverksamheten. Chefen för den huvudenhet, som

innefattar de postala driftfunktionerna, kommer sålunda att svara för frå­

gor om organisation, personal, löner, lokaler och utrustning vid landets

alla postanordningar. Vederbörande bör enligt utredningen få sin tjänst pla­

cerad i lönegraden B 7 med tjänstebenämningen överdirektör. — Uppgiften

att vara chef för postbanken — ett av landets största penningförmedlande

Kungl. Maj. ts proposition nr 111 år 1064

30

och kreditgivande institut — ar även av så kvalificerad natur, att tjänsten

bör placeras i B 7 och då med tjänstebenämningen postbanksdirektör. __

På chefen för den tredje huvudenheten — som icke har någon motsvarighet

i nuvarande organisation — lägges huvudansvaret för planering och sam­

ordning av postverkets ekonomi och kommersiella verksamhet. Skäl kan an­

föras för att denna tjänst, som föreslås få benämningen överdirektör, pla­

ceras i samma lönegrad som de två övriga huvudenhetscheferna. Utred­

ningen anser emellertid, att den tills vidare — i avvaktan på erfarenhet av

den nya organisationen — bör placeras i B 5.

Cheferna för byråerna skall svara för viktiga funktioner i den centrala

ledningen. Var och en av dem avses på sitt område få vidsträckt handlings­

frihet. — Vad angår driftbyrån gäller enligt utredningens förslag, att den

nuvarande överdirektören friställes från ledarskapet av densamma. En sär­

skild tjänst som chef för byrån måste därför inrättas. Med hänsyn till den­

na enhets ställning i organisationen är en placering av tjänsten i B 4 mo­

tiverad. — Enligt utredningens förslag skall den nuvarande intendentsbyrån

omorganiseras till en fastighets- och förrådsbyrå. Tjänsten som chef för

denna bör bibehållas i B 4, och tjänstebenämningen överintendent bör vara

kvar för den nuvarande innehavaren. — I gällande organisation är tjänsten

som chef för personalbyrån sedan den 1 juli 1962 placerad i B 3 och har

därmed samma löneställning som bl. a. chefen för telestyrelsens personai-

och kanslibyrå. Denne svarar sedan länge för sådana ärendegrupper, som

utredningen nu föreslår överförda till poststyrelsens personalbyrå. Utred­

ningen förordar samma löneställning för personalcheferna i post- och tele­

styrelserna. — Cheferna för ekonomi- och kommersiella byråerna föreslås

placerade i B 3, d. v. s. i samma lönegrad som deras närmaste motsvarighe­

ter i den nuvarande organisationen, nämligen cheferna för kameral- och för-

fattningsbyråerna. I avvaktan på resultatet av den översyn, som pågår av

militärassistentorganisationen, bör någon ändring av löneförhållandena för

chefen för försvarsorganet icke vidtas.

Ansvaret för handläggningen av ärendena och för arbetets effektiva be­

drivande inom byråerna kommer att i hög grad åvila de byråcheferna när­

mast underställda avdelningscheferna. Arbetsuppgifternas art motiverar, afl

dessa hänföres till lönegraderna B 1 och A 27 med tjänstebenämningarna

avdelningsdirektör och byrådirektör. Chefen för postverkets industrier bör

dock alltjämt benämnas överingenjör. Avdelningschefernas lönegradsplace-

ring och fördelning på olika byråer framgår av följande sammanställning.

Driftbyrån

Allmänna avdelningen

Avdelningsdirektör

B 1

Postbefordringsavdelningen

Avdelningsdirektör

B 1

Rationaliseringsa vdelningen

Avdelningsdirektör

B 1

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1964

Kungl. Maj.ts proposition nr 141 år 1964

Personalbyrån

Allmänna avdelningen

Rekryterings- och utredningsavdel­

ningen

Utbildningsavdelningen

Löne- och avtalsavdelningen

Fastighets- och förrådsbyrån

Fastighetsavdelningen

Upphandlings- och förrådsavdel-

ningen

Frankoteckensavdelningen

Industrierna

Ekonomibyrån

Allmänna avdelningen

Statistiska avdelningen

Räkenskapsavdielningen

Revisionsavdelningen

Kommersiella byrån

Allmänna avdelningen

Försäljnings- och PR-avdelningen

Avdelningsdirektör

B

1

Byrådirektör

A 27

Avdelningsdirektör

B

1

Avdelningsdirektör

B

1

Avdelningsdirektör

B

1

Avdelningsdirektör

B

1

Byrådirektör

A 27

Överingenjör

B

1

Avdelningsdirektör

B

1

Byrådirektör

A 27

Byrådirektör

A 27

Byrådirektör

A 27

Avdelningsdirektör

B

1

Avdelningsdirektör

B

1

Vad angår övriga tjänster inom centralförvaltningen, anser utredningen,

att den direkt under generaldirektören sorterande chefen för den före­

slagna juridiska avdelningen bör placeras i B 1 och benämnas avdel­

ningsdirektör. Tjänsterna inom generaldirektörens sekretariat bör placeras

på icke-ordinarie stat i förste byråsekreterare- och byrådirektörsgraderna

efter vederbörandes kvalifikationer.

Ledningen av distriktsförvaltningarna med dess stora antal underlydan­

de postkontor och postanordningar överhuvud lägger ett stort ansvar på

distriktscheferna. Med hänsyn härtill och till den ytterligare befogenhets-

delegering, som utredningen förutsätter, bör deras lönegradsplacering änd­

ras från nuvarande B 3 till B 5. Därmed skulle likställighet även uppnås

med distriktscheferna i statens järnvägar, televerket och statens vatten-

fallsverk. Skäl anföres även för en uppflyttning av de distriktscheferna

närmast underställda postinspektörerna från nuvarande A 25 till A 2¹.

Ett genomförande av utredningens förslag beräknas i första hand inne­

bära en ökning av personalen med åtta kvalificerade tjänstemän. Denna

ökning i förening med förordade lönegradsplaceringar i olika hänseenden

torde medföra stegring av de årliga lönekostnaderna med i runt tal 500 000

kr. Med hänsyn till den vikt, som tillmätes bl. a. rationaliserings- och för­

säljningsaktiviteterna samt den ekonomiska planeringen, anses visst yt­

terligare tillskott av personal bli erforderligt. Detta i förening med vissa

lönegradsliöjningar inom sektionerna kan väntas föranleda kostnader ut­

över de nyss nämnda.

32

Kungl. Maj. ts proposition nr 141 år 1964

III. Yttranden

Remissinstanserna har allmänt anslutit sig till eller lämnat utan er­

inran vad utredningen uttalat om postverkets karaktär av all­

männyttigt företag och de skyldigheter, som därmed anses följa

att erbjuda verkets tjänster till självkostnadspriser, att genom ett över hela

landet utbrett nät av postanordningar erbjuda en viss minimiservice och

att uppehålla denna service även i områden i vilka rörelsen icke är bär­

kraftig. Remissinstanserna har i stort sett icke heller haft något att in­

vända mot vad utredningen anfört om att en sålunda inriktad servicepoli­

tik väl går att förena med företagsekonomiska bedömanden.

I vissa fall varierar remissinstansernas uppfattning om vad som skall in-

tolkas i begreppet minimiservice och vilket utrymme som skall ges åt före­

tagsekonomiska överväganden.

Statskontoret framhåller, att postverkets organisation, ekonomi och verk­

samhet överhuvud måste utgå från omfattningen av serviceplikten och

monopolrättigheten, medan de företagsekonomiska bedömningarna utgör

ett betydelsefullt medel för verket att på ett rationellt och ekonomiskt god­

tagbart sätt fullgöra sina uppgifter. I fråga om de anspråk som kan stäl­

las på postverket anser statskontoret, att monopolrättigheten konstituerar

en gräns, under vilken verkets service gentemot allmänheten icke kan

sänkas. Denna gräns bör i stora drag anges av statsmakterna.

Enligt Sveriges industriförbund bör de företagsekonomiska bedöman­

dena vara de dominerande vid besluten om utformningen av verkets drift.

De åtaganden av social natur, som postverket har att fullgöra, bör särre-

dovisas och i möjlig mån ersättas genom särskilda anslag. — Statstjänar-

kartellen påvisar den konflikt, som alltid uppstår då avvägning skall göras

mellan de sociala synpunkterna och de ekonomiska konsekvenserna. Kar­

tellen anser, att det med utredningens ekonomiskt betingade tolkning av

likabehandlingsprincipen finns risk för att utvecklingen kan leda till en

för allmänheten icke önskvärd serviceförsämring. Denna konflikt mel­

lan de sociala och ekonomiska synpunkterna torde emellertid kunna

mildras och eventuellt biläggas, då den av utredningen föreslagna kost­

nadsredovisningen genomförts. Därefter bör kunna klargöras i vad mån

underskott är att hänföra till sociala uppgifter och underlag sålunda ska­

pas för en bedömning av frågan om särskild anslagstilldelning för ända­

målet.

Sveriges lantbruksförbund anser, att i utredningens uttalande om post­

verkets förpliktelse att tillhandahålla en viss minimiservice över hela lan­

det kan intolkas en begränsning av postverkets sociala åtaganden. Målsätt­

ningen synes förbundet även framdeles böra vara, att verket skall lämna

en allmän och i princip likvärdig service över hela landet även i sådana

33

fall, då servicen innebär eu viss förlust för verket. Dettas tjänster till

landsbygdens befolkning bör sålunda vara så långt möjligt i nivå med

de tjänster, som erbjudes befolkningen i övrigt. — Länsstyrelserna i Stock­

holms, Kalmar, Kopparbergs och Norrbottens län redovisar de servicebe­

hov, som landets glesbygds- och skärgårdsområden representerar.

Vad angår utformningen och omfattningen av p o s t-

verkets service har ett flertal remissinstanser påtalat de inskränk­

ningar, som under senare år skett av servicen. Man har riktat sig mot be­

gränsningen av postverksamheten vid veckosluten, den försämrade post­

utdelningen i tätorternas radhus- och villaområden, köbildningen vid post­

anstalterna etc. Allmänt har understrukits angelägenheten av en förbättrad

service i olika hänseenden.

Generalpoststyrelsen konstaterar, att det ekonomiska utrymme som via

taxehöjningar slår till förfogande för serviceförbättringar har sina givna

gränser. Bristen på arbetskraft är en annan viktig faktor, som begränsar

möjligheterna till förbättringar. Då styrelsen har att anpassa postverkets

tjänster efter samhällets och allmänhetens behov, blir det under sådana

förhållanden alltid fråga om en avvägning mellan olika servicealternativ.

Detta innebär, att graderingen av servicebehoven inom olika områden är en

mycket viktig fråga. För att få fram aktuella och översiktliga uppgifter, som

kan ligga till grund för styrelsens ställningstaganden till policy- och prio-

ritetsfrågor, har styrelsen nyligen tillsatt en särskild kommitté med upp­

gift att kartlägga serviceläget, att inventera vilka ytterligare servicebehov

som finns samt att utreda de posttekniska, personella, ekonomiska och so­

ciala förutsättningarna för olika alternativs genomförande.

Postutredningen har vid sina överväganden av frågan hur serviceproble­

met skall kunna lösas på längre sikt med bibehållande av ekonomisk ba­

lans funnit en tänkbar lösning vara en mera differentierad ser­

vice inom postbe fordringens område, innebärande varie­

rande avgifter med hänsyn till den större eller mindre snabbhet i befordran

som ifrågakommer. Till förslaget har ett antal remissinstanser intagit en

positiv hållning och ansett, att frågan närmare kan övervägas. Det gäller

kommerskollegium, länsstyrelserna i Malmöhus, Älvsborgs, Skaraborgs,

Gävleborgs, Värmlands och Jämtlands län, Tjänstemännens centralorganisa­

tion, Svenska stadsförbundet och Kooperativa förbundet. Bland remissin­

stanser, som ställer sig avvisande eller tveksamma, återfinnes länsstyrelser­

na i Uppsala och Västernorrlands län, Svenska tidningsutgivareföreningen

och vissa handelskamrar samt —- såvitt angår brevposten -— statskonto­

ret och Sveriges grossistförbund. Enligt de båda sistnämnda remissinstan­

serna kommer en åtskillnad mellan brev, som skall befordras med snabbaste

turen och brev som är mindre brådskande, sannolikt att medföra sådana

olägenheter för kunderna, att det stora flertalet brev kommer att åsätlas

porto för snabbaste tur. Effekten blir då i själva verket eu portohöjning.

3 liihang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Nr 141

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 ⁵1 cir ⁷.

96*5

34

Svenska tidnings utgivare föreningen tror, att tidningarnas benägenhet att ut­

nyttja verkets tjänster minskar i den mån postutdelningen normalt skulle

ske med tidsutdräkt och i dagens läge som reguljär betraktad utdelning

skulle utföras i enlighet med specialtaxor.

Vad utredningen anför om de krav, som bör uppställas på snabb­

het, regelbundenhet och säkerhet i postbefordran, har

remissinstanserna allmänt anslutit sig till eller lämnat utan erinran. Detta

gäller bl. a. det handlingsprogram för den inrikes post-

befordra n, som utredningen från synpunkten av snabbhet i postförbin­

delserna anser böra uppställas. Generalpoststyrelsen understryker i sam­

manhanget bl. a. att frågan i vad mån nämnda handlingsprogram kan om­

sättas i praktiken nära sammanhänger med utvecklingen av det inrikes tra­

fiknätet och själva trafikmedlen.

I fråga om landsbygdens post för hållanden hälsar bl. a.

Sveriges lantbruksförbund med tillfredsställelse de planer, som framlagts

på en vidareutveckling av den motoriserade lantbrevbäringen. Målsättningen

bör härvidlag vara, att flertalet hushåll erhåller postutdelning i närheten

av bostaden. Länsstyrelsen i Värmlands län understryker vikten av att post­

verket före omläggningar av postutdelningen på landsbygden verkställer ut­

redning om återverkningarna därav på andra områden och då bl. a. för linje-

trafikföretagen, som bör få erforderlig tid att möta inträdande förändringar.

Utredningens uppfattning att statsmakterna bör fastställa riktlinjer för

tillämpning av höghus- resp. villabrevbäring i tätorterna de­

las eller lämnas utan erinran av länsstyrelserna i Uppsala, Gotlands, Mal­

möhus och Älvsborgs län, Sveriges grossistförbund, Svenska tidningsutgiva-

reföreningen och vissa handelskamrar. Ett par av de angivna remissinstan­

serna jämte vissa andra uttalar sig positivt för tillämpning av höghusbrevbä-

ring även i radhus- och villaområden, nämligen länsstyrelsen i Kronobergs

län, Svenska tidningsutgivareföreningen, Svenska stadsförbundet, Koopera­

tiva förbundet och Skånes handelskammare. Flera av dem hänvisar till den

förhållandevis begränsade kostnad en sådan ordning skulle innebära. Två re­

missinstanser — generalpoststyrelsen och Statstjänstemannens riksförbund

— avstyrker, att riktlinjer fastställs av statsmakterna. Enligt deras uppfatt­

ning finns det icke anledning att ur det stora komplexet av med varandra

sammanhängande servicefrågor bryta ut en fråga för avgörande på annat

sätt än det normala.

Flertalet remissinstanser påtalar de olägenheter, som följt med in­

skränkningarna av postverksamheten vid veckoslu-

t e n, och motsätter sig ytterligare försämringar av servicen. Behovet av en

säkrare och snabbare expressutdelning, understrykes också allmänt.

Såvitt angår den ekonomiska målsättningen för post­

verksamheten ansluter sig remissinstanserna allmänt till att taxesätt-

Knngl. Maj.ts proposition nr lbl år 196b

35

ningen bör grundas på verkets självkostnader och att intäkterna av post­

verksamheten i princip bör ge kostnadstäckning såväl för rörelsen totalt

som för varje rörelsegren tagen för sig. Därvid förutsättes avskrivningar på

återanskaffningsvärden och förräntning av disponerat kapital.

Beträffande kostnadstäckning för särskilda rörelse­

grenar kan statskontoret och generalpoststyrelsen sägas ge uttryck åt en

för remissinstanserna representativ uppfattning. Innebörden av deras ytt­

rande på denna punkt är, att de finner det riktigt, att verkets rörelsegrenar

redovisas skilda från varandra och att målsättningen för verkets taxepoli­

tik appliceras på varje rörelsegren för sig. Det kan i vissa lägen innebära,

att för en rörelsegren underskott redovisas, som måste täckas i särskild

ordning. Statskontoret finner det däremot icke riktigt, att med postmono­

polets hjälp brevrörelsen belastas med underskott på annan rörelsegren.

Generalpoststyrelsen intar principiellt samma ståndpunkt, låt vara att den

med hänsyn till postverkets allmännyttiga förpliktelser anser, att det må­

hända kan vara befogat att åtminstone för en kortare period driva en rö­

relsegren med ofullständig kostnadstäckning. — Riksrevisionsverket finner

för sin del icke motiverat, att ett allmännyttigt företag med så utpräglad

monopolställning tillerkännes anslagsmedel i särskild ordning för speciella

av samhällsnyttan eller sociala skäl föranledda kostnader. I stället får i den

mån företagets inkomster icke förslår till täckande av samtliga kostnader

ersättning utgå för täckande av underskottet å företagets verksamhet i dess

helhet.

Remissinstanserna anser i likhet med utredningen, att resultatet av rörel­

sen bör medge en tillfredsställande avkastning på det investe­

rade kapitalet. Hur avkastningsbegreppet närmare skall preciseras

har det allmänt ansetts ankomma på den år 1961 tillsatta affärsverksutred-

ningcn att överväga. Bland de anförda synpunkterna må följande nämnas.

Svenska tidningsutgivareföreningen anser att riktpunkten för förräntningen

— med hänsyn till verkets ställning som monopolföretag utan vinstsyfte —

bör sökas i statens normalränta. Sveriges industriförbund intar den prin­

cipiella ståndpunkten, att statlig affärsverksamhet — även sådan med mo­

nopolställning — så långt möjligt bör bygga på samma förutsättningar, som

gäller för jämförbar enskild verksamhet. Däri ligger att företaget i kalkyl­

sammanhang skall behandlas som skattskyldig i motsvarande utsträckning.

Kommerskollegium, Svenska bankföreningen och Sveriges grossistförbund

delar icke uppfattningen, att postverket vid bestämningen av avkastningen

skall avkrävas någon slags motsvarighet till enskilda företags inkomst­

skatt. Enligt bankföreningen följer detta av att företag som icke lämnar

någon vinst icke heller behöver erlägga någon inkomstskatt. Bankförening­

en och grossistförbundet anser icke heller, att i avkastningen skall inbyg­

gas kompensation för företagsekonomiskt risktagande, då fråga är om ett

allmännyttigt företag.

Bihang till riksdagens protokoll 196t. 1 samt. Sr 141

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 196i

36

Vad angår utredningens förslag om bildandet av en r e s u 11 a t u t j ä m-

ningsfond, vilken skulle tillföras den del av uppkomna årsöverskott

som översteg normal förräntning till staten, har åtskilliga remissinstanser

— med eller utan angivande av den egna uppfattningen i sakfrågan —

hänvisat till pågående överväganden inom affärsverksutredningen. Bland de

remissinstanser, som ställt sig positiva till utredningens förslag, återfinnes

generalpoststyrelsen, telestyrelsen, försvarets fabriksstyrelse, Svenska tid-

ningsutgivareföreningen, Statstjänarkartellen och Statstjänstemannens riks­

förbund. Generalpoststyrelsen understryker bl. a. den stabiliserande verkan

en sådan fond skulle få på avgifterna. Domänstyrelsen konstaterar, att re­

sultatutjämningen medger en över åren jämnare förräntningsprocent och

skapar förutsättningar för en mera långsiktig ekonomisk planering inom

postverket. Försvarets fabriksstyrelse betonar de fördelar, som en sådan

fond kan erbjuda, då det gäller att tillgodose investeringsbehov, vilka är av

den karaktär att de bör tillgodoses med driftmedel. En avvisande hållning till

förslaget intages av statskontoret, riksrevisionsverket, kommerskollegium,

Sveriges industriförbund och Svenska bankföreningen. Riksrevisionsverket

avstyrker, att en särskild ordning på detta område tillskapas för postverkets

del. I sammanhanget hänvisas till den ringa roll, som den egentliga poströ­

relsen i dagens läge spelar på riksstatens inkomstsida. De variationer i stor­

leken på postverkets överskott, som utredningen åberopar, saknar därför

från statsfinansiell synpunkt betydelse. Sveriges industriförbund och Svens­

ka bankföreningen konstaterar att postutredningens förslag avviker från

vad 1953 års företagsformsutredning fann lämpligt. Sistnämnda utredning

—som avsåg de affärsdrivande verken överhuvud — ställde sig sålunda av-

flera skäl avvisande till tanken på fonderingar i resultatutjämningssyfte.

Sådana ansågs också obehövliga, eftersom det saknades anledning att ställa

upp något oeftergivligt krav på en år från år jämn avkastning av affärs­

verkens rörelse. I stället borde principen om skälig förräntning ges den

innebörden, att denna skulle uppnås i genomsnitt för längre tidsperioder.

Bortsett härifrån finner bankföreningen det principiellt riktigast, att frå­

gan om dispositionen av de från statens verksamhet härflytande intäkterna

ärligen får prövas av de instanser, som är ansvariga för budgetens utform­

ning och innehåll.

Vad utredningen anfört om ökad rörelsefrihet i fråga om

investeringar har av vissa remissinstanser tillstyrkts eller lämnats

utan erinran. Detta gäller närmast generalpoststyrelsen, försvarets fabriks­

styrelse, Tjänstemännens centralorganisation och Statstjänstemannens

riksförbund. Andra remissinstanser ställer sig emellertid avvisande, näm­

ligen statskontoret, riksrevisionsverket, fullmäktige i riksbanken, Sveriges

industriförbund, Sveriges grossistförbund, Svenska bankföreningen och

Svenska tidningsutgivareföreningen. Statskontoret finner, att förslagen

rimmar mindre väl med postverkets karaktär av monopolföretag med all­

Kungl. Maj.ts proposition nr Ht år 196b

37

männyttiga syften. I den män liknande system infördes även hos andra

affärsdrivande verk — vilket i och för sig vore mera befogat — skulle vi­

dare budgettekniska och konjunkturpolitiska konsekvenser kunna aktuali­

seras, vilkas räckvidd icke går att bedöma på grundval av det av utred­

ningen redovisade materialet. Riksrevisionsverket — som erinrar om att

bifall till utredningens förslag om bildandet av en förnyelsefond skulle

innebära återgång för postverkets del till den ordning för kapitalbudgeten

som gällde före år 1945 — finner icke de av utredningen åberopade för­

hållandena motivera avvikelse från den numera tillämpade enhetliga for­

men för redovisning och finansiering av affärsverkens investeringar. Sve­

riges industriförbund och Svenska bankföreningen ansluter sig till den

syn, som 1953 års företagsformsutredning givit uttryck åt och som inne­

bär att statsmakterna även i fortsättningen bör göra de avvägningar som

måste ligga till grund för bedömningen av vilken utvecklingstakt, som är

lämplig för olika delar av statens ekonomiska verksamhet.

Frågan om postbankens ställning inom postverket har endast

berörts av ett par remissinstanser. Generalpoststyrelsen framhåller, att post­

verket anpassat sin organisation och verksamhet till den gradvis ökande

penningrörelsen och att postsparbanks- och postgiroverksamheten, som

numera utgör det dominerande inslaget i postanstalternas kassarörelse,

på mycket goda grunder kan sägas vara integrerade delar av poströrelsen.

Med hänsyn härtill och till de fördelar, som ligger i att kunna samverka

inom ramen för samma företag, finner styrelsen det riktigt att — som ut­

redningen föreslagit — bibehålla postbanken inom postverket. För att så

sker uttalar sig även länsstyrelsen i Kronobergs län, Statstjänstemannens

riksförbund och Svenska bankföreningen. Sistnämnda remissinstans utgår

då närmast ifrån att verksamheten bedrives med i huvudsak oförändrad

inriktning.

Utredningens förslag om tillämpning av nya former för service

— handel med utländska valutor, system med postgirocheckar — och

för medels placering har allmänt tillstyrkts av generalpoststyrel­

sen, liksom av länsstyrelserna i Kronobergs och Norrbottens län, handels­

kammaren i Göteborg samt Statstjänarkarteilen.

Åtskilliga remissanstanser har — oavsett sin positiva eller negativa in­

ställning till nyssnämnda förslag — hänvisat till den år 1962 tillsatta kre­

ditinstitututredningen, som enligt sina direktiv bl. a. skall söka fastställa

målsättningen för postbanken i stort och i detta syfte klarlägga dess ställ­

ning och uppgifter i relation till övriga kreditinstitut. De har ansett, att

ett genomförande av utredningens förslag — åtminstone i vissa delar —

innebär ett föregripande av detta utredningsarbete. Det gäller statskonto­

ret, bankinspektionen, riksrevisionsverket, kommerskollegium, länsstyrel­

serna i Skaraborgs och Västernorrlands län, fullmäktige i riksgäldskonto-

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 196i

38

ret, Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund, Kooperativa för­

bundet, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges

jordbrukskasseförbund, Tjänstemännens centralorganisation, ett flertal

handelskammare samt kreditinstitututredningen själv.

Av angivna remissinstanser har flera, samtidigt som de anser att med

en slutlig prövning av förslagen bör anstå, ställt sig i princip kritiska till

dem. Sålunda framhåller Svenska bankföreningen och Svenska sparbanks­

föreningen, att en utvidgad verksamhet på sätt utredningen tänkt sig inne­

bär, att postbanken får affärsbankskaraktär och sålunda delvis ändrad

inriktning. Bankföreningen konstaterar i anslutning härtill, att det i vårt

land med dess utvecklade affärsbankssystem inte behövs någon ytterligare

affärsbank. Även sparbanksföreningen ställer sig tveksam till behovet där­

av. Den kritiska inställningen hos de båda föreningarna betingas även av

att postbanken i vissa hänseenden icke arbetar under samma konkurrens­

förutsättningar som den enskilda bankverksamheten. I sammanhanget på­

pekas exempelvis de lokal- och personalmässiga fördelar, som ligger i att

ha tillgång till postverkets vittförgrenade kontorsnät och som med det

nu tillämpade systemet för kostnadsfördelning inom postverket även torde

representera kostnadsmässiga fördelar. Liknande kritiska synpunkter har

även anförts av länsstyrelsen i Malmöhus län och flera handelskammare.

Flera remissinstanser har — i vissa fall trots att de anser att med pröv­

ningen i stort av postbankens verksamhetsformer bör anstå och i visst

fall trots kritisk inställning i övrigt till utredningens förslag i fråga om

postbanken — funnit, att några av de förordade ändringarna i medels-

placeringsreglementet mera omgående bör kunna komma till stånd. Såda­

na ändringar har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av fullmäktige i

riksbanken, bankinspektionen, kreditinstitututredningen, Sveriges jord­

brukskasseförbund och Kooperativa förbundet. Nämnda remissinstanser

tillstyrker, att i reglementet ges rätt åt postbanken att förvärva utländska

obligationer emitterade av svenskt bankaktiebolag. Fullmäktige i riksban­

ken tillstyrker, att tillstånd lämnas att förvärva förlagsbevis, vilket emel­

lertid bankinspektionen motsätter sig. Möjlighet att lämna lån mot in­

teckning i industrifastighet förordas av Kooperativa förbundet men av-

styrkes av bankinspektionen och fullmäktige i riksbanken. Rätt att lämna

sparlån anser dessa senare och Kooperativa förbundet böra föreligga, me­

dan bankinspektionen anser att kreditinstitututredningens resultat bör av­

vaktas. Anknytningen av kassareservens storlek till den aktuella konto­

behållningen tillstyrkes eller lämnas utan erinran av fullmäktige i riksban­

ken, bankinspektionen, kreditinstitututredningen, Sveriges jordbrukskasse­

förbund och Kooperativa förbundet.

Generalpoststyrelsen och fullmäktige i riksbanken har anslutit sig till vad

utredningen uttalat om postbankens behov av konsolidering

genom nedskrivning av dess värdepappersportfölj och avsättning till reserv­

Kungl. Maj.ts proposition nr Hl år 1964

39

fonder. Nämnda båda remissinstanser liksom Landsorganisationen biträder

även utredningens förslag att postsparbanken och postgirorörelsen redovis-

ningsmässigt sammanföres och får ett gemensamt bokslut. Svenska spar­

banksföreningen anser däremot, att kreditinstitututredningen bör ges till­

fälle att överväga även detta spörsmål.

I fråga om postverkets diligenstrafik har de remissinstan­

ser som yttrat sig i ärendet tillstyrkt eller lämnat utan erinran utredning­

ens förslag om att postverket även fortsättningsvis bör bedriva sådan tra­

fik norr om linjen Östersunds—Sollefteå. Det gäller närmast — förutom

generalpoststyrelsen själv — järnvägsstyrelsen, statens biltrafiknämnd, do­

mänstyrelsen, länsstyrelserna i Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län, vidare Svenska landskommunernas förbund, Stats-

tjänstemännens riksförbund och Statstjänarkartellen.

Generalpoststyrelsen framhåller, att den gamla tvistefrågan om postver­

ket skall ha kvar huvudmannaskapet för berörda billinjetrafik eller om

statens järnvägar skall övertaga det icke längre torde ha någon större

aktualitet, sedan Kungl. Maj :t under senare år i ett par fall fattat beslut

om överföring till postverkets förvaltning av vissa av statens järnvägar ti­

digare handhavda linjer inom ifrågavarande område.

Järnvägsstyrelsen framhåller, att den frångått sina tidigare anspråk på

huvudmannaskapet och att den även i skrivelse till Kungl. Maj :t givit ut­

tryck åt detta. Styrelsen framhåller, att statens järnvägar inom ifrågava­

rande område numera endast har kvar linjen övertorneå—Paj ala, och före­

slår, att även denna överföres till postverket. — I sistnämnda hänseende

har dock länsstyrelsen i Norrbottens län en avvikande uppfattning. Den

menar, att linjen övertorneå—Paj ala är att betrakta som en del av järn­

vägsnätet och bör drivas av statens järnvägar åtminstone tills frågan om

genomgående taxa för järnvägs- och postbefordran lösts.

Vad utredningen förordat i fråga om riktlinjer för den ekonomiska re­

dovisningen av diligenstrafiken har generalpoststyrelsen och statens bilin­

spektion icke något att erinra mot. Styrelsen ansluter sig helt till utred­

ningens uppfattning, att poströrelsen icke på ett sätt som kan påverka pris­

sättningen av de postala tjänsterna bör belastas med subvention till för-

lustbringande person- och godstrafik på postdiligenslinjer. Svenska lands­

kommunernas förbund och Statstjänstemännens riksförbund finner det

också riktigt, att ett särskilt driftbidrag av allmänna medel lämnas åt post­

verket för det underskott, som uppstår i angivna person- och godsbeford­

ran.

Vad angår postverkets relationer med andra företag

erinrar generalpoststyrelsen om att eu kommunikationsverkens arbetsstu-

diekommitté finnes inrättad för att främja samarbetet mellan verken. Bland

Kungl. Maj.ts proposition nr lil år 1964

40

dessa har utredningen nämnt televerket som exempel på ett företag,

med vilket ett utvidgat samarbete bör kunna äga rum. Generalpoststyrelsen

och telestyrelsen finner dock icke de i sammanhanget ifrågasatta samar-

betsprojekten särskilt lämpliga. Sålunda framhåller de, att förutsättningar­

na för den förordade samordningen av postverkets kassaexpeditioner och

televerkets telegram- och samtalsexpeditioner med hänsyn till resultatet av

en år 1953 gjord undersökning framstår som mycket begränsade. Med den

tänkta samordningen av distributionen av expressförsändelser och telegram

finnes enligt telestyrelsen icke något att vinna.

I förhållandet till statens järnvägar har utredningen ägnat upp­

märksamhet åt fördelningen av pakettrafiken mellan postverket och sta­

tens järnvägar samt åt den av postverket utgivna ersättningen för beford­

ran av post. — Vad paketrörelsen angår förklarar sig generalpoststyrelsen

positivt inställd till ett samarbete i taxefrågor, som siktar till en ur trans­

port- och servicesynpunkt lämplig fördelning av paketgodstrafiken mellan

de båda verken. Järnvägsstyrelsen ifrågasätter emellertid för sin del, om

det går att via taxesättningen genomföra en fördelning av det slag, som

utredningen tänkt sig, d. v. s. med postverket främst inriktat på det mindre

och lättare godset och statens järnvägar på det tyngre och mera skrym­

mande. Vid allmänhetens val av transportform — post- eller järnvägsbe-

fordran — inverkar sålunda icke enbart taxenivån utan även kraven på

transporthastighet, hänsynen till emballage- och terminalkostnader etc. —

Vad angår den av postverket utgivna ersättningen för järnvägsbefordran

av post, hävdar generalpoststyrelsen, att nuvarande ersättning är för hög

med hänsyn till statens järnvägars befattning med godset och att den vid

taxeuppräkningar höjts mer än övriga likvärdiga järnvägstaxor. Från den­

na synpunkt finner styrelsen beklagligt, att den av de båda verken år 1953

tillsatta arbetsgruppen för översyn av transportersättningen icke nått fram

till något resultat. Generalpoststyrelsen — för övrigt liksom Statstjänste­

mannens riksförbund — delar utredningens uppfattning att Kungl. Maj :t

bör tillsätta en opartisk ordförande, som kan leda gruppens fortsatta ar­

bete. Detta avstyrkes av järnvägsstyrelsen, som hänvisar till ett av stats­

makterna år 1958 gjort ställningstagande av innebörd att statliga myndig­

heter icke skall behandlas annorlunda än andra trafikanter. Avgifterna bör

sålunda även i detta fall fastställas efter offertgivning och förhandlingar

mellan parterna. Sedan man inom arbetsgruppen numera nått enighet om

konstruktionen av taxan, avser järnvägsstyrelsen att taga kontakt med ge­

neralpoststyrelsen för att söka slutföra förhandlingarna i ersättningsfrågan.

I anslutning till avsnittet i betänkandet avseende postverket och flyg­

bolagen anför luftfartsstyrelsen och Scandinavian Airlines System vissa

synpunkter på utredningens sätt att anställa jämförelser mellan avgifterna

för flygpostbefordran och för annan flygbefordran.

Generalpoststyrelsen anser, att postverkets framtidsplanering bör

Kungl. Maj.ts proposition nr lbl år 196b

41

kunna bygga på att dess frimärkstryckeri skall drivas i verkets egen

regi. Fullmäktige i riksbanken finner, att en sammanslagning av nämnda

frimärkstryckeri med riksbankens sedeltryckeri saknar aktualitet så länge

de båda tryckerierna kvarligger i sina nuvarande lokaler. Skulle en förflytt­

ning av sedeltryckeriet framdeles aktualiseras, bör emellertid en samman­

slagning övervägas på nytt.

Utredningens förslag, att tjänstebrevsrätten för icke statliga

institutioner avskaffas har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av försva­

rets fabriksstgrelse, domänstyrelsen, telestyrelsen, riksrevisionsverket, läns­

styrelserna i Stockholms, Skaraborgs och Västemorrlands län samt Stats-

tjänstemännens riksförbund. Vissa remissinstanser — överbefälhavaren, ge­

neralpoststyrelsen, länsstyrelsen i Kronobergs län och Svenska landstings­

förbundet — har emellertid avstyrkt förslaget. Generalpoststyrelsen fram­

håller, att frågan senast år 1957 var föremål för prövning av statsmakterna

som då icke fann anledning att ändra nuvarande ordning. Med hänsyn här­

till och till att undersökning pågår av hur de icke statliga institutionerna

utnyttjar sin tjänstebrevsrätt finner styrelsen att med en omprövning av

ärendet bör anstå, överbefälhavaren ser tjänstebrevsrätten från synpunkten

av vissa frivilliga försvarsorganisationer, som har denna förmån. Han un­

derstryker, att ifrågavarande organisationer — som ingår som en viktig del

i vårt totalförsvar — har begränsade medel till sitt förfogande och att

tjänstebrevsrätten därför är av stor ekonomisk betydelse för dem. Svenska

landstingsförbundet, som konstaterar att bland de tjäntebrevsberättigade

icke statliga institutionerna befinner sig landstingens lasarett och sanato­

rier, anför skäl för bibehållande av tjänstebrevsrätten. För det fall likväl

ett slopande av denna blir aktuell, framstår det enligt förbundet som skä­

ligt, att kompensation beredes landstingen för därav föranledd kostnads­

ökning. __ Vad angår systemet för beräkning av tjänstebrevsersättning

ansluter sig generalpoststyrelsen —• i likhet med länsstyrelsen i Västerbot­

tens län __ till utredningens uppfattning, att den f. n. tillämpade summa­

riska beräknings- och betalningsformen bör bibehållas, låt vara att vissa

förenklingar bör eftersträvas. Försvarets fabriksstgrelse och domänstyrelsen

anser, att andra debiteringsformer bör övervägas. Fabriksstyrelsen antör,

att åtminstone för de affärsdrivande verken systemet bör utformas så att

avgiften bättre följer det faktiska utnyttjandet, vilket torde förutsätta tä­

tare posträkningar.

Utredningens uppfattning att postavgifternas karaktär av

bevillning skall bringas att upphöra delas eller lämnas utan erinran

av generalpoststyrelsen, statskontoret med reservation av ledamoten Ståhl

riksrevisionsverket, domänstyrelsen, kommer skollegium, länsstyrelserna i

Stockholms, Kronobergs, Malmöhus, Värmlands, Västerbottens och Norr­

bottens län, fullmäktige i riksgäldskontoret, Sveriges industriförbund, Sve­

Kungl. Maj. ts proposition nr lkl år 1961

42

riges lantbruksförbund, Kooperativa förbundet, vissa handelskamrar, Lands­

organisationen, Statstjänstemännens riksförbund och Statstjänarkartellen.

De skäl, som ifrågavarande remissinstanser i förekommande fall anfört

för sin ståndpunkt, ansluter nära till utredningens motivering. Svenska

bankföreningen säger sig icke kunna biträda utredningens uppfattning i

denna del, och Svenska tidningsutgivareföreningen har — utan att direkt

taga ställning till frågan om avgifternas bevillningskaraktär — ställt sig

allmänt kritisk till en ordning, som kan innebära att riksdagen undan­

drages det avgörande inflytandet över taxesättningen.

Utredningens förslag att inflytandet över postavgifterna fördelas mellan

riksdagen, Kungl. Maj :t och generalpoststyrelsen på närmare angivet sätt

har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av generalpoststyrelsen, telesty­

relsen, domänstyrelsen, länsstyrelserna i Värmlands och Norrbottens län,

Landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisation och Statstjänste­

männens riksförbund. —- I sammanhanget framhåller generalpoststyrelsen,

att de allmänna riktlinjer för avgiftssättningen, som riksdagen och Kungl.

Maj :t förutsättes draga upp, lämpligen bör tagas in i styrelsens instruk­

tion. Inom ramen för dessa riktlinjer bör styrelsen sedan få bestämma de

konkreta taxorna. Det betonas, att utan en sådan bestämmanderätt får ver­

ket icke den rörelsefrihet, som erfordras för en affärsmässig inriktning av

postverksamheten.

Bland de remissinstanser, som tillstyrkt eller lämnat utan erinran att

postavgifternas karaktär av bevillning slopas finnes emellertid flera, vilka

vänder sig mot att den slutliga bestämmanderätten över taxorna delegeras

till postverket. Sålunda har statskontoret, fullmäktige i riksgäldskontoret,

länsstyrelsen i Kronobergs län, Sveriges industriförbund och vissa handels­

kamrar givit uttryck åt uppfattningen, att bestämmanderätten över av­

gifterna bör förbehållas statsmakterna, d. v. s. riksdagen och Kungl. Maj :t,

och fördelas mellan dem. Som skäl härför anföres postverkets monopol­

ställning och allmännyttiga karaktär, som medför att taxesättningen —

även om den bygger på självkostnadsprinciper — måste avvägas även

med beaktande av sociala och andra samhälleliga synpunkter. Även riks­

revisionsverket, kommerskollegium, länsstyrelsen i Malmöhus län och

Sveriges grossistförbund har gjort uttalanden i sådan riktning.

Den skiss till ny företagsform för postverket — i form av ett

fristående offentligrättsligt rättssubjekt — som utredningen låtit utföra

har ett antal remissinstanser ansett lämplig att läggas till grund för fort­

satta överväganden. Det gäller närmast försvarets fabriksstyrelse, general­

poststyrelsen, telestyrelsen, vattenfallsstyrelsen, domänstyrelsen, arbets­

marknadsstyrelsen, affårsverksutredningen, länsstyrelserna i Uppsala, Kal­

mar och Norrbottens län, vidare Landsorganisationen, Sveriges akade­

mikers centralorganisation, Kooperativa förbundet och vissa handelskam-

Kungl. Maj:ts proposition nr til år 196i

43

rar. I sammanhanget konstaterar generalpoststyrelsen, att förslaget av­

ser att förena affärsverkets och bolagets fördelar och att det utgör ett

värdefullt bidrag till den allmänna debatten kring formerna för den stat­

liga affärsverksamheten. Domänstyrelsen anser, att en företagsform av det

behandlade slaget förmodligen skulle innebära en god lösning av domän­

verkets egen organisationsfråga. Enligt vattenfallsstyrelsen och affärsverks-

utredningen bör utredningens skiss endast utgöra en av utgångspunkterna

för de fortsatta övervägandena. Dessa måste beakta de olika verkens skif­

tande förutsättningar, vilka gör att olika företagsformer kan ifrågakomma.

Följande remissinstanser har ställt sig avvisande eller tveksamma till

fortsatta överväganden av en ny företagsform, nämligen statskontoret, riks­

revisionsverket, länsstyrelserna i Västernorrlands och Västerbottens län,

fullmäktige i riksgäldskontoret, Sveriges industriförbund, vissa handels-

kamrar, Tjänstemännens centralorganisation och Statstjänarkartellen. Av

dessa hänvisar statskontoret, riksrevisionsverket och fullmäktige i riks­

gäldskontoret till att statsmakterna genom sin behandling av företags-

formsutredningens betänkande får anses ha tagit ställning för ett bibehål­

lande tills vidare av den nuvarande statliga affärsverksformen. Statstjänar­

kartellen och länsstyrelsen i Västerbottens län anser, att den erforderliga

rörelsefriheten i ekonomiskt, löne- och personalpolitiskt hänseende bör

kunna uppnås inom ramen för affärsverksformen. Länsstyrelsen i Väster-

norrlands län liksom Stockholms och Skånes handelskamrar finner, att

postverkets speciella ställning som allmännyttigt företag med monopol­

karaktär talar mot att det får den självständiga ställning i förhållande till

statsförvaltningen i övrigt, som utredningens skiss siktar till.

Oavsett sina positiva, negativa eller avvaktande inställningar till frågan

om en ny företagsform har remissinstanserna i stort sett icke haft något

att erinra mot att vissa reformer genomföres inom ramen för

den nuvarande affärsverksformen med sikte på att ge

postverket en ökad handlingsfrihet i fråga om personal- och löne­

politik. Den av postutredningen förordade, av företagsformsutredning-

en på sin tid som alt. 1 betecknade ordningen för reformering av personal-

och lönepolitiken har sålunda — med ett par undantag — tillstyrkts eller

lämnats utan erinran. Bland de tillstyrkande remissinstanserna återfin­

nes Landsorganisationen, Statstjänstemännens riksförbund, Statstjänarkar­

tellen och Sveriges akademikers centralorganisation. Den i alt. 1 ingående

rätten till tjänsteförteckningsrevision innefattas dock icke av Statstjänar-

kartellens tillstyrkan. Vattenfallsstyrelsen anser för sin del icke, att alt. 1

är tillräckligt långtgående, utan hänvisar till de möjligheter, som företags-

formsulredningens alt. 2 erbjuder. En avstyrkande hållning intar Tjänste­

männens centralorganisation och riksrevisionsverket, som båda åberopar

tidigare avgivna yttranden över företagsformsutredningens betänkande, i

vilka framhållits att med en prövning av mera genomgripande förslag be­

Kungl. Maj.ts proposition nr 141 år 1964

44

träffande affärsverkens anställnings- och avlöningsförhållanden borde an­

stå i avvaktan på en allmän lösning av statstjänstemännens förhandlings-

rättsfråga.

Med hänsyn till en ifrågasatt utvidgad befogenhet att tillsätta tjänster an­

för generalpoststyrelsen, att så länge postverket bibehålies i nuvarande

företagsform synes skäl tala för att endast tillsättning av tjänster på lö-

neplan A samt i lönegrad B 1 helt förbehålles verket, medan högre tjänster

på löneplan B bör tillsättas av Kungl. Maj :t.

Den lekmannastyrelse, som jämlikt av riksdagen tidigare fattat

principbeslut skall inrättas vid postverket, har föranlett synpunkter av

remissinstanserna närmast i vad avser sammansättningen. Generalpost­

styrelsen understryker allmänt angelägenheten av att styrelseledamöterna

tillsättes endast på grundval av sin erfarenhet och duglighet. De bör så­

lunda icke utses som representanter för vissa intressegrupper. Med hänsyn

till personal- och lönefrågornas betydelse anser Landsorganisationen,

Tjänstemännens centralorganisation och Statstjänarkartellen, att styrelsen

bör tillföras sakkunskap rörande personal- och arbetsmarknadsförhållan-

den. Enligt Kooperativa förbundet bör en konsumentrepresentant ingå i

styrelsen. Överbefälhavaren finner — med hänsyn till postverkets betydel­

sefulla beredskapsuppgifter — att en representant för någon av totalför­

svarets huvudmyndigheter bör ingå i styrelsen. — I fråga om ordförande­

posten finner generalpoststyrelsen, att starka skäl kan anföras såväl mot

som för att generaldirektören innehar densamma. Statskontoret och kom­

merskollegium anser för sin del, att verkschefen bör vara ordförande.

Avskaffandet av postbanksfullmäktige och inrättandet av en särskild de­

legation för bankärenden har allmänt tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Vad utredningen föreslagit i fråga om sammanföring av likar­

tade uppgifter till specialfunktioner samt om förstärk­

ning av dessa senare i vissa fall har allmänt tillstyrkts eller lämnats

utan erinran. Detsamma gäller den byråindelning, som utredningen

utifrån sina funktionella överväganden föreslagit. Statstjänstemännens riks­

förbund anser dock, att tillskapandet av ytterligare en byrå bör övervägas.

Sålunda synes den föreslagna postbefordringsavdelningen inom driftbyrån

tå en sådan betydelse att den —• särskilt om dit föres även ärenden rörande

lokala transporter och postutdelning i alla former — med skäl kan omvand­

las till en trafikbyrå. — De avvikande synpunkter som i övrigt anförts i

fråga om ärendenas fördelning på byråer etc. avser i stort sett endast detal­

jer, vilka redovisas i det följande. Flera remissinstanser har även anfört

synpunkter på indelningen av byråerna i avdelningar. Dessa redovisas dock

icke i detta sammanhang.

Vad angår driftbyrån delar generalpoststyrelsen och Statstjänste­

männens riksförbund icke utredningens uppfattning, att centrala företags­

Kungl. Maj.ts proposition nr ibi år 196b

45

nämndens kansli bör överflyttas till personalbyrån från driftbyrån. Före­

tagsnämndens inriktning på frågor, som rör driftens ekonomi, teknik, or­

ganisation och utveckling talar för att verksamheten blir kvar hos sist­

nämnda byrå. — Beträffande diligenssektionen inom driftbyrån anser gene­

ralpoststyrelsen och Statstjänstemannens riksförbund, att frågan om sektio­

nens utflyttning till lämplig ort i övre Norrland — där diligensverksamhe-

tens bedrives — icke längre kan anses vara aktuell. Efter den delegering av

befogenheter och uppgifter, som skett under senare år till diligenspostmästare

och lokala trafikledare, är sålunda sektionens verksamhet numera i huvud­

sak koncentrerad till centrala ledningsuppgitter. Statstjänarkarteilen anser,

att med utredning om sektionens utflyttning bör anstå i avvaktan på ytter­

ligare erfarenheter. Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller önskvärdheten av

att ifrågavarande enhet utflyttas till lämplig ort i övre Norrland. Som lämp­

lig förläggningsort anges Lycksele, där postverket redan driver reparations-

verksamhet.

Avgränsningen av personalbyråns uppgifter har endast föran­

lett mera begränsade synpunkter. Utöver vad i det föregående anförts om

placeringen av centrala företagsnämndens kansli kan nämnas, att Statstjä-

narkartellen — samtidigt som den anser riktigt att löne- och avtalsfrågor-

na sammanföres till en enhet — likväl finner, att sådana frågor i den mån

de berör diligensområdet alltjämt bör ligga hos diligenssektionen inom drift-

byrån. Enligt generalpoststyrelsen bör ärenden rörande personalredovisning

och avlöningsbokföring hänföras till personalbyrån och icke till ekonomi­

byrån.

Den föreslagna fastighets - och förrådsbyrån anser general-

postslyrelsen böra liksom sin motsvarighet i den nuvarande organisationen

benämnas intendentsbyrån.

Vad angår ekonomibyrån understryker riksrevisionsverket vikten

av att i anslutning till byrån uppbygges en stark intern revision. Riksrevi­

sionsverket förutsätter, att det beredes tillfälle att medverka vid utform­

ningen av eu sådan. — Avvägningen av kommersiella byråns upp­

gifter har icke föranlett några närmare synpunkter. — Försvar sbyrån

anses av överbefälhavaren ha fått en lämplig organisation.

Beträffande juridiska avdelningen har generalpoststyrelsen

icke något att invända mot att den som ett stabsorgan sorterar direkt under

generaldirektören. Av praktiska skäl bör den dock administrativt hänföras

till personalbyrån. Statstjänstemännens riksförbund ifrågasätter om icke

samtliga juridiska ärenden i verket — alltså även de som häntör sig till

postbanken — bör sammanföras till en enhet, som då kan få ställning som

byrå. Förbundet anser dock, att vidare erfarenhet först bör avvaktas.

Det föreslagna sekretariatet för generaldirektören anser

general poststyrelsen fylla ett angeläget behov. Det bör kunna betjäna —

förutom verkschefen — även den kollegiala styrelsen och direktionen. Tjäns­

Kungl. Maj.ts proposition nr lbl år 196b

46

temännens centralorganisation ifrågasätter om icke med hänsyn till verks­

chefens kontrollerande funktioner ett särskilt internt sakrevisionsorgan bör

inrättas med anknytning till detta sekretariat.

Vad angår postbanken tillstyrker generalpoststyrelsen, Statstjänste­

mannens riksförbund och Kooperativa förbundet, att postanvisningsrevisio-

nen samt tolkpensions- och barnbidragsavdelningen med sina gransknings-

och revisionsuppgifter överföres från den nuvarande kameralbyrån till post­

banken. Generalpoststyrelsen avstyrker emellertid, att den egentliga admi­

nistrationen av postanvisningsrörelsen — som f. n. kan anses åvila författ-

ningsbyrån — övertages av postbanken. Administrationen bör även i fort­

sättningen ankomma på styrelsens kansliorgan. I ett särskilt yttrande har

förste postbanksfullmäktigen Apelqvist och tf posbankschefen Kjellin an­

fört, att styrelsen bort tillstyrka utredningens förslag i sin helhet i denna

fråga. — Utredningens förslag att den externa revisionen — utövad av riks­

revisionsverket och riksdagens revisorer — bör kompletteras med ett sär­

skilt revisionsinstitut, avsett för postbankens medelsförvalt-

ning, har Svenska bankföreningen icke något att invända mot. Riksrevisions­

verket, generalpoststyrelsen, länsstyrelsen i Kronobergs län och fullmäktige

i riksgäldskontoret anser sig emellertid icke kunna biträda förslaget och

hänvisar i sammanhanget till att statsmakterna så sent som år 1962 beslu­

tat om avveckling av det överrevisorsinstitut, som förekom vid olika affärs-

drivande verk. I stället bör revisionsansvaret ankomma på riksrevisions­

verket som har att skaffa erforderlig expertis. Bankinspektionen ifrågasät­

ter — för det fall postbankens verksamhet utvecklas i den av utredningen

föreslagna riktningen — om icke banken bör underkastas tillsyn av inspek­

tionen på samma sätt som andra banker.

Utredningens förslag till central förvaltning ens uppdel­

ning under generaldirektören på tre huvudenheter har i allmän­

het tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. Endast kom-

merskollegium ifrågasätter, om byråernas sammanföring i huvudenheter är

ett lämpligt arrangemang. Risk föreligger enligt kollegium för att chefsan­

svaret splittras och att verksledningens kontakt med själva verksamheten

försvagas. — I ett par fall har från utredningen avvikande uppfattning

framförts i fråga om hyråernas fördelning på de olika huvudenheterna. Ge­

neralpoststyrelsen finner icke skäl, varför just den kommersiella byrån

skall sammanföras med ekonomibyrån till en huvudenhet, eftersom ekono­

mifunktionen i minst lika hög grad har samband med den verksamhet, som

bedrivs inom de till annan huvudenhet hänförda drift-, personal- samt fas­

tighets- och förrådsbyråerna. Styrelsen föreslår därför, att kommersiella

byrån sammanföres med dessa senare, medan det ekonomiska organet —

ekonomibyrån — kvarstår som självständig huvudenhet under en ekono­

midirektör. Ekonomidirektören får därmed en stark ställning, vilket styrel­

sen anser vara riktigt. — Enligt Tjänstemännens centralorganisation bör

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 196b

47

personalbyrån med hänsyn till personalfrågornas betydelse inom verket ges

ställning som egen huvudenhet, varigenom dess chef blir medlem av ver­

kets direktion. Samma uppfattning hävdas i reservation till generalpost­

styrelsens yttrande av personalbyråchefen inom styrelsen, överbefälhavaren

konstaterar, att försvarsbyråns uppgifter bl. a. avser samordning av samt­

liga övriga byråers liksom postbankens krigsplanläggning och att detta för­

hållande talar för att byrån icke bör ingå i någon särskild huvudenhet

utan direkt underställas generaldirektören.

Vad av utredningen anförts i fråga om beslutsorgan och b e-

sluts former samt befogenhetsfördelning inom central-

tör valt ningen har i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran

av remissinstanserna. Detsamma gäller vad utredningen anfört om åter­

verkningarna för distriktsförvaltningarna av en omorganisation inom cen­

tralförvaltningen och om behovet av en ökad decentralisering av

uppgifter till distriktsförvaltningarna.

Utredningens personalförslag har behandlats främst av general­

poststyrelsen och Statstjänstemännens riksförbund. Däremot har Sveriges

akademikers centralorganisation icke tagit ställning till förslagen utan för­

utsatt, att desamma göres till föremål för förhandlingar i sedvanlig ordning.

1 fråga om befattningarna som chef för huvudenhet ansluter sig general-

poststyrelsen till utredningens förslag, att cheferna för drifthuvudenheten

samt chefen för postbanken placeras i lönegrad B 7. Tjänstebenämningarna

bör vara överdirektör resp. postbankschef. Den tredje huvudenhetschefen

— som enligt utredningen bör svara för såväl den kommersiella som den

ekonomiska funktionen men enligt generalpoststyrelsen endast för den se­

nare — föreslås av styrelsen bli placerad i lönegrad B 5 med tjänstebenäm-

ningen ekonomidirektör. — Enligt Statstjänstemännens riksförbund bör alla

tre cheferna för huvudenheterna placeras i lönegrad B 7.

Av byråchefstjänsterna i utredningens förslag föreligger enligt general-

poststyrelsen icke något behov av den som är knuten till ekonomibyrån.

Chefskapet bör i stället kunna utövas av den nyssnämnde ekonomidirek­

tören — huvudenhetschefen. Vad i övrigt angår cheferna för byråerna an­

ser styrelsen liksom Statstjänstemännens riksförbund, att de med hänsyn

till sina uppgifter och sitt ansvar genomgående bör placeras i lönegrad B 4.

Av praktiska skäl bör lämpligen användas särskiljande tjänstebenämningar,

såsom driftdirektör, personaldirektör, kommersiell direktör etc. -— I ett sär­

skilt yttrande, fogat till generalpoststyrelsens remissvar, har förste post-

banksfullmäktigen Apelqvist och tf postbankschefen Kjellin framhållit, att

eftersom postbankens huvudavdelningar i utredningens förslag placerats i

nivå med byråerna i den övriga styrelsen, hade generalpoststyrelsen bort

föreslå, att även avdelningscheferna inom banken placerades i B 4. — över­

befälhavaren konstaterar, att enligt utredningens organisationstablåer mi­

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1964

48

litärassistenten avsetts tungera som chef för för svar sbyrån. Han konstate­

rar, att detta ligger i linje med vad som föreslagits i den nyligen avgivna

militärassistentutredningen.

Avdelningschefernas lönegradsplacering har närmare behandlats av gene­

ralpoststyrelsen och Statstjänstemannens riksförbund, vilka förordat vissa

ändringar i förhållande till utredningens förslag.

Samma remissinstanser tillstyrker utredningens förslag, att cheferna för

distriktsförvaltningarna i likhet med bl. a. distriktscheferna i televerket pla­

ceras i lönegraden B 5.

Kungl. Maj.ts proposition nr 141 år 1964

IV. Departementschefen

I sitt i december 1962 avgivna betänkande har postutredningen lagt

fram förslag om en ändrad och förstärkt organisation för generalpoststy­

relsen. Förslaget syftar i första hand till en utbyggnad av sådana organ

och funktioner, som har betydelse för rationalisering och effektivisering

av postverkets verksamhet. Vidare avser förslaget att ge ökad handlings­

frihet åt verksledningen samt att möjliggöra delegering av beslutanderätt

inom centralförvaltningen och decentralisering av befogenheter från denna

till distriktsförvaltningarna. I anslutning till sina överväganden av organi­

sationen har utredningen även tagit upp vissa andra betydelsefulla frågor,

som sammanhänger med och kan sägas bilda grundvalen för både verksam­

hetens inriktning och organisationens utformning. Det gäller då exempel­

vis postverkets uppgifter och allmänna målsättning, dess förhållande till

andra myndigheter och företag samt dess företagsform.

Vad först angår postverkets uppgifter och allmänna mål­

sättning konstaterar utredningen, att postverket är ett allmännyttigt

företag. Därmed anses följa en skyldighet i princip att tillhandahålla ver­

kets tjänster till självkostnadspriser samt att genom ett över hela landet ut­

brett nät av postanordningar erbjuda erforderlig postal service och att up­

pehålla denna service även i områden, i vilka rörelsen icke är bärkraftig.

Detta senare möjliggöres genom postmonopolet i förening med systemet

med enhetstaxan. Utredningen betonar, att postverkets allmännyttiga ka­

raktär och delvis sociala inriktning givetvis icke får utesluta företagseko­

nomiska bedömanden. Tvärtom bör ökat utrymme ges för sådana i fortsätt­

ningen. — Vad utredningen sålunda uttalat i fråga om de mera generella

riktlinjerna för postverkets verksamhet kan jag i likhet med det stora fler­

talet remissinstanser allmänt ansluta mig till. I sammanhanget anser jag

mig dock böra särskilt understryka vikten av att verksledningen strävar

efter att grunda sina dispositioner på företagsekonomiska analyser och

Kungl. Maj.ts proposition nr Hl år 19(H

49

bedömningar, så att den ekonomiska innebörden av ett genomförande av

en aktuell servicepolitisk åtgärd eller anordning föreligger helt klar.

Enligt instruktionen för generalpoststyrelsen åligger det denna att vid­

taga och vidmakthålla sådana anordningar, som erfordras för ett tidsen­

ligt postväsende. Styrelsen har sålunda ansvaret för att postverket succes­

sivt anpassas efter utvecklingen i samhället. Genom denna utveckling för­

ändras fortlöpande såväl kundernas behov av postala tjänster som post­

verkets möjligheter att tillgodose dessa behov. Det är här tillräckligt att

erinra om hur servicebehoven påverkas av de strukturella och sociala för­

ändringarna i samhället, såsom avflyttningen från landsbygden och folk­

ökningen i tätorterna, den successiva övergången till femdagasvecka etc.

I fråga om postverkets möjligheter att tillgodose de postala behoven kan

exempelvis hänvisas till hur å ena sidan genom transportväsendets utveck­

ling och införandet av tekniska hjälpmedel i poströrelsen förutsättningar

skapas för att öka snabbheten i postbefordran men hur å andra sidan bris­

ten på arbetskraft begränsar postverkets möjligheter att utvidga servicen

inom mera personalkrävande områden. I sista hand blir givetvis utform­

ningen av servicepolitiken beroende på de ekonomiska resurser i form av

främst postavgiftsmedel som står till förfogande. Då det ekonomiska ut­

rymme som via taxehöjningar står till förfogande för serviceförbättringar

har sin givna gräns, blir det — som generalpoststyrelsen framhåller i sitt

yttrande — alltid en fråga om avvägning mellan olika servicealternativ.

Det innebär enligt styrelsen, att en förbättring av servicen inom ett område

minskar verkets möjligheter att tillfredsställa andra i och för sig angelägna

behov.

Det är mot den angivna bakgrunden man har alt se den bild av service­

läget, som tecknas i betänkandet och remissyttrandena. Å ena sidan påvisas

förbättringar i form av kraftigt utbyggda postala anordningar i tätorterna,

fortsatt motorisering och utsträckning av lantbrevbäringen och snabbare

postförbindelser över huvud genom ökat utnyttjande av flyg- och lands­

vägstransporter. Ä andra sidan påvisas försämringar. Det gäller exempelvis

servicebegränsningarna vid veckosluten, systemet för postutdelning i villa-

och radhusområden och brister i expressutdelningen.

I likhet med utredningen är jag införstådd med de svårigheter, som post­

verket står inför, då det i fortsättningen gäller att ta ställning till angeläg­

na servicekrav. Man får sålunda här inte bortse från bl. a. sådana förhållan­

den som postverksamhetens personalkrävande karaktär i förening med suc­

cessivt stigande lönekostnader och ökade rekryteringssvårigheter samt det

begränsade utrymmet för tekniska rationaliseringsåtgärder. Med dessa för­

utsättningar aktualiserar praktiskt taget varje mera betydelsefullt övervä­

gande i fråga om servicepolitiken också eu diskussion om taxenivån. Vi­

dare får i dylika sammanhang hänsyn givetvis även tagas till elasticitets-

50

förhållandena på kundsidan, som kan medföra att avgiftshöjningar föran­

leder trafikbortfall.

Med hänsyn till anförda förhållanden synes det mig angeläget, att post­

verket — samtidigt som en allmänt godtagbar standard upprätthålles —

söker utveckla, anpassa och differentiera servicen på ett sådant sätt och i

sådana former, att den på en gång både tillgodoser näringslivets och all­

mänhetens speciella önskemål och dessutom på ett naturligt sätt kan in­

passas i verkets organisations- och arbetsmönster. Åtskilligt synes sålunda

kunna vinnas genom ett effektivare utnyttjande av den postala apparaten,

som f. n. kännetecknas av kostnadskrävande driftberedskap föranledd av

de kraftiga belastningsvariationerna i postarbetet. Ett lämpligt organ för

överväganden avseende en sålunda inriktad serviceutveckling utgör den

kommitté, som nyligen tillsatts inom generalpoststyrelsen och som har till

uppgift att kartlägga serviceläget på postbehandlingens område, att inven­

tera vilka ytterligare servicebehov som finnes samt att utreda de posttek­

niska, personella, ekonomiska och sociala förutsättningarna för olika ser­

vicealternativs genomförande. Jag vill i anslutning härtill också hänvisa

till den kommersiella byrå, som i det följande föreslås inrättad inom sty­

relsen för att bl. a. syssla med serviceutveckling av det slag jag nyss

nämnde.

Som ett exempel på vad jag i det föregående åsyftat, kan framhållas den

av utredningen antydda möjligheten att genom en servicedifferentiering på

postbefordringens område kunna minska de nuvarande belastningsvaria­

tionerna vid postanstalterna och därmed skapa förutsättningar för en mera

ekonomisk drift. Man tänker sig då närmast en differentiering av brevför­

sändelserna i klasser med olika postbehandlingsvillkor och med motsva­

rande olika avgiftssatser. Enligt min mening ter det sig naturligt att i

nämnda sammanhang även överväga vilka alternativa möjligheter som kan

finnas när det gäller att minska eller eliminera de drifttekniska och ekono­

miska olägenheterna av belastningsvariationerna, exempelvis genom änd­

rad arbetsorganisation, användning av rabatter i större omfattning än hit­

tills för att stimulera kunder, som har stora inlämningskvantiteter, att leve­

rera försändelserna sorterade och vid lämpliga tider på dagen. Dessa pro­

blemställningar synes mig lämpligen böra närmare behandlas av general­

poststyrelsens nyssnämnda servicekommitté.

Vad postutredningen uttalat i sitt betänkande om de krav på snabbhet,

säkerhet och regelbundenhet i postbefordran som bör uppställas, föranle­

der ingen erinran från min sida. Detta gäller också det handlingsprogram

för den inrikes postbefordran, som utredningen uppställt när det gäller

snabbheten i postförbindelserna. I vad mån och i vilken takt detta program

sedan kan omsättas i praktiken kommer — som generalpoststyrelsen fram­

håller — nära att sammanhänga med utvecklingen av det inrikes trafik­

nätet och av själva trafikmedlen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 141 år 1964

15

1 likhet med utredningen vill jag i fråga om poströrelsen på landsbyg­

den understryka vikten av att verket fortsätter sina rationaliseringssträ-

vanden och förbättrar snabbheten i postföringen genom bl. a. motorisering

av lantbrevbäringen. — Vad angår tätorterna har i betänkandet och i re­

missyttrandena särskild uppmärksamhet ägnats frågan om tillämpningen

av de där förekommande två formerna för postutdelning, nämligen höghus-

och villabrevbäring. Med hänsyn till att postverkets sätt att tillämpa reg­

lerna för ifrågavarande postutdelning varit omtvistat, har utredningen lik­

som vissa remissinstanser ifrågasatt om icke statsmakterna bör ange när­

mare riktlinjer i frågan. — För egen del har jag den uppfattningen, att

det liksom hittills principiellt bör ankomma på postverket att handlägga

servicefrågor i överensstämmelse med statsmakternas allmänna direktiv

för postverksamheten. En sådan ordning synes mig så mycket mera böra

gälla i fortsättningen, som den tidigare i princip beslutade lekmannastyrel-

sen för verket avses skola inrättas i samband med omorganisationen. I

denna styrelse skall ingå företrädare för olika områden av svenskt sam­

hällsliv, varför den bör vara särskilt väl skickad att ta ställning till post­

verkets framtida servicepolitik. Avsikten med den nyligen tillsatta service­

kommittén inom generalpoststyrelsen har också varit att få fram ett aktu­

ellt och tillförlitligt grundmaterial angående servicebehov och servicealter-

naliv, som kan bilda utgångspunkt för överväganden och ställningstagan­

den inom lekmannastyrelsen. Att statsmakterna under sådana förhållan­

den föregriper styrelsens prövning av serviceområdet genom bindande ställ­

ningstaganden till enstaka serviceformer anser jag icke vara lämpligt.

I anslutning till vad jag här anfört vill jag emellertid kraftigt under­

stryka, att enligt min uppfattning den fortsatta undersökningen av de ser­

vicepolitiska frågor, som tagits upp i utredningens betänkande, bör ske i

en positiv anda, såtillvida att möjligheterna att från organisatoriska och

ekonomiska synpunkter genomföra olika serviceförbättringar ingående

överväges i konstruktivt syfte.

De ekonomiska principerna f ii r postverks a m liete n

har närmare övervägts av utredningen, som betonar att en klarare utform­

ning av den ekonomiska målsättningen för postverket bör eftersträvas. I

första hand bör enligt utredningen den principen gälla, att intäkterna to­

talt och för längre perioder skall täcka kostnaderna för verksamheten, vilka

därvid innefattar avskrivningar på återanskaffningsvärden. Resultatet av

rörelsen bör också medge en tillfredsställande förräntning av det investe­

rade kapitalet. Härvidlag är det enligt utredningen angeläget att ett preci­

serat avkastningskrav uppställes, delta även med hänsyn till det framförda

förslaget att överskottsmedel i resultatsutjämnande syfte bör hållas kvar

inom verket.

Vad utredningen anfört om önskvärdheten av eu någorlunda preciserad

Kungl. Maj.ts proposition nr Hl ur 196'r

52

målsättning för postverket kan jag helt ansluta mig till. En sådan bör finnas

som underlag för inriktningen och planeringen av verksamheten över hu­

vud och för utformningen av verkets pris- och taxepolitik. Jag anser mig

emellertid i nuvarande läge icke böra gå närmare in på spörsmålet, då som

framgår av det föregående en särskild sakkunnigutredning — affärsverks-

utredningen — f. n. är sysselsatt med att utreda och överväga den ekono­

miska målsättningen för de olika affärsverken och med utgångspunkt här­

ifrån utarbeta riktlinjer för dessas pris- och taxepolitik.

Vad utredningen allmänt uttalat om kostnadstäckning för varje särskild

rörelsegren, kan jag i princip ansluta mig till. Som framgår av utredning­

ens uttalanden representerar tidningsrörelsen från denna synpunkt sär­

skilda problem. Jag är för dagen icke beredd att här göra några uttalanden.

Bl. a. bör den nyligen tillsatta utredningen angående tidningspressens eko­

nomiska förutsättningar först redovisa sitt resultat.

Utredningen anser, att en större rörelsefrihet för postverket i fråga om in­

vesteringar skulle underlätta en affärsmässig drift och möjliggöra en smidi­

gare anpassning av resurserna till rörelsens behov. Enligt utredningen bör

därför möjligheter till självfinansiering tillskapas genom inrättandet av nå­

gon slags förnyelsefond. I anledning härav vill jag framhålla, att jag icke

finner några skäl att för postverkets del frångå det system för finansiering

av investeringar, som tillämpas för de affärsdrivande verken överlag och

som innebär bruttoredovisning av investeringsutgifter över kapitalbudgeten.

I detta sammanhang vill jag vidare erinra om att enligt statsmakternas be­

slut vid 1962 års riksdag de olika anslagen under varje affärsverksfond nu­

mera sammanförts till i huvudsak ett enda kollektivanslag. Härigenom bör

delvis ha tillgodosetts de krav på ökad handlings- och valfrihet i investe-

ringsplaneringen, som utredningen föreslagit i fråga om postverket.

Vad angår postbankens ställning inom postverket har utredning­

en övervägt, huruvida banken alltjämt bör vara en del av detta eller

brytas ut och bli ett självständigt företag. Utredningen har vid sina över­

väganden funnit, att avgörande skäl talar för att postbankens nuvarande

ställning inom verket bibehålies. Härför kan bl. a. anföras, att bankverk­

samheten helt bygger på förutsättningen att den kan utnyttja postverkets

över hela landet utspridda nät av postanstalter. Kassatjänsten vid dessa do­

mineras också av postsparbanks- och postgirotransaktioner, och allmänt gäl­

ler att verkets personal- och lokalbehov, utbildningsprogram etc. väsentligt

påverkas av de anspråk, som bankverksamheten ställer. Under sådana för­

hållanden och med hänsyn tagen till att det även ur postbankens synpunkt

bör vara till fördel att som en integrerande del av verket direkt kunna på­

verka organisationen av verksamheten vid anstalterna, personalutbildning­

en etc. anser jag mig böra biträda utredningens ståndpunkt och således

förorda, att postbanken alltjämt utgör en de! av postverket.

Kungl. Maj.ts proposition nr Hl år 1964

53

Vad angår de ekonomiska betingelserna för postbankens verksamhet kan

jag instämma i de allmänna synpunkter, som utredningen anfört i samman­

hanget. Bankens ekonomiska politik torde sålunda — bl. a. genom lämplig

konsolidering av verksamheten — böra inriktas på att medge en sådan ut­

veckling av banken, som betingas av utvecklingen inom banksystemet i öv­

rigt. En aktiv servicepolitik erfordras även i fortsättningen, om banken skall

kunna hävda sig i konkurrensen om insättarnas medel.

För att underlätta och effektivisera postbankens medelsplacerande verk­

samhet föreslår utredningen olika ändringar i bankens medelsplacerings-

reglemente. Vissa av dessa är av den karaktär, att med deras genomförande

bör anstå i avvaktan på ställningstagande till kreditinstitututredningens

kommande förslag. I sitt över postutredningens betänkande avgivna yttran­

de har emellertid kreditinstitututredningen tillstyrkt, att vissa av de före­

slagna ändringarna i medelsplaceringsreglementet vidtages utan att dess

eget betänkande avvaktas. Frågan om vilka ändringar som i detta samman­

hang bör göras i nämnda reglemente torde få anmälas senare för Kungl.

Maj :t.

Postutredningens förslag att gemensamt bokslut fortsättningsvis skall

upprättas för postsparbanks- och postgirorörelserna tillstyrker jag. Att så

sker får anses naturligt med hänsyn till att de båda rörelsegrenarna admini­

streras gemensamt och att utvecklingen går mot en allt högre grad av sam­

verkan mellan dem i fråga om serviceformer. Givetvis bör redovisningssyste­

met utformas så att rörelseresultatet fortfarande kan internt fastställas för

vardera rörelsegrenen för sig.

Avslutningsvis vill jag erinra om att den nyssnämnda kreditinstitututred­

ningen bl. a. bär till uppgift att klarlägga postbankens ställning och uppgif­

ter i relation till övriga kreditinstitut och att i sammanhanget även pröva

behovet av ändringar i postbankens verksamhetsformer. I * * 4

I betänkandet behandlas även den linjetrafik med postdili­

genser, som postverket bedriver i Norrland huvudsakligen norr om en

linje Östersund—Sollefteå och som omfattar, förutom postbefordran, även

person- och godstrafik. Utredningen redovisar i detta sammanhang de se­

dan länge pågående övervägandena av frågan, om huvudmannaskapet i fort­

sättningen bör kvarligga hos postverket eller om det bör överföras till sta­

tens järnvägar. För sin del har utredningen funnit avgörande skäl tala för

att den nuvarande ordningen bibehålies. Den har därvid bl. a. tagit fasta på

alt diligenstrafiken på många linjer främst betingas av postverkets strävan

att trygga rimlig postal standard samt att trafiken numera har en omfatt­

ning, som medger en rationell och ekonomisk drift av trafik- och under-

hållsorganisationen.

För egen del kan jag ansluta mig till de av utredningen anförda synpunk­

terna. Jag vill här erinra om vissa av Kungl. Maj :t under åren 1958 och 1962

4 llihang till riksdagens protokoll 1964. 1 samt. Nr 141

Kungl. Maj.ts proposition nr 141 är 1964

54

fattade beslut, som innebar att en del av statens järnvägars tidigare billinje.

grupper i övre Norrland överfördes till postverkets förvaltning. Härigenom

kom denna att omspänna all statlig linjetrafik norr om sträckan Östersund

—Sollefteå med ett enda undantag, nämligen den av statens järnvägar allt­

jämt drivna linjen övertorneå—Paj ala. Med hänsyn jämväl till angivna be­

slut med vad dessa faktiskt innebär i fråga om geografisk uppdelning av

linjetrafiken mellan de båda verken anser jag, att man i detta sammanhang

— som en utgångspunkt för verkens fortsatta trafikpolitiska handlande i be­

rörda delar av landet —- nu bör kunna fastslå, att huvudmannaskapet för

diligenstrafiken även i fortsättningen skall tillkomma postverket. En sådan

ordning har också ansetts vara den riktiga av de remissinstanser, som ytt­

rat sig i ämnet.

I betänkandet har utredningen betonat vikten av att diligensrörelsens lön­

samhet fortlöpande ägnas uppmärksamhet, bl. a. för att klarlägga i vad

mån den egentliga poströrelsen belastas med kostnader i en utsträckning,

som innebär subventionering av person- och godstrafiken. Mot att så sker

kan nämligen enligt utredningen resas principiella invändningar, och utred­

ningen anser, att trafiken i dylikt fall bör stödjas genom särskild medelsan­

visning över riksstaten. I anledning härav vill jag erinra om att i årets stats-

verksproposition under det på sjätte huvudtiteln uppförda anslaget Ersätt­

ning till trafikföretag för drift av icke lönsamma busslinjer medel beräknats

för bidrag till postverket till täckning av underskott i diligensrörelsen. Det­

ta ekonomiska stöd till diligenstrafiken får ses mot bakgrund av de princi­

piella ställningstaganden i ämnet, som gjorts i den av riksdagen bifallna

propositionen 1963: 191 (SL3U 1, rskr 424) angående riktlinjer för den stat­

liga trafikpolitiken. I * *

I betänkandet har utredningen vidare behandlat postverkets rela­

tioner med vissa andra företag. Det gäller här närmast före­

tag, vilkas tjänster postverket tar i anspråk eller vilka i vissa avseenden full­

gör uppgifter liknande postverkets. Främst är då fråga om sådana företag

som televerket, statens järnvägar och flygföretagen. Vad utredningen i sam­

manhanget uttalat om angelägenheten av att en effektiv samordning och ett

smidigt samarbete kommer till stånd kan jag ansluta mig till.

Särskild uppmärksamhet ägnar utredningen förhållandet till statens

järnvägar. I det föregående har berörts de problem, som aktualiserats

i anslutning till postverkets diligensrörelse i övre Norrland och som gällt

arbetsfördelningen mellan postverket och statens järnvägar i fråga om den

statliga billinjetrafiken i dessa delar av landet. I övrigt har utredningen be­

handlat de samarbets- och samordningsproblem, som följer med att både

postverket och statens järnvägar ägnar sig åt befordran av paketgods, och

vidare frågan om den ersättning som postverket har att erlägga till statens

järnvägar för postbefordran.

Kungl. Maj. ts proposition nr lil år 196k

55

Beträffande de båda verkens paketrörelser framhåller utredningen, att

dessa bör ges en sådan utformning att de på ett för kunderna fördelaktigt

sätt kompletterar varandra. Därvid bör vardera verket inrikta sin trafik på

det slag av sändningar, som bäst passar dess organisation, postverket när­

mast på befordran av det mindre godset och statens järnvägar på transpor­

ter av det tyngre och mera skrymmande godset. Enligt utredningen bör ver­

ken söka få till stånd ett samarbete i taxefrågor, som syftar till en sådan

lämplig fördelning av pakettrafiken. Generalpoststyrelsen har ställt sig posi­

tiv till ett sådant samarbete, medan järnvägsstyrelsen ifrågasätter värdet av

detsamma.

I fråga om den av postverket utgivna ersättningen för statens järnvägars

postbefordran har de grunder som gäller för bestämningen av angivna er­

sättning sedan länge varit omtvistade mellan verken. För drygt tio år sedan

utsåg dessa särskilda delegerade med uppdrag att gemensamt utreda frågan

om posttransportersättningen. Några resultat av detta arbete har ännu icke

redovisats, vilket utredningen beklagar. För egen del finner jag det anmärk­

ningsvärt, att angivna utredningsarbete icke kunnat drivas fram fortare,

och det är min avsikt att påskynda detsamma. Inom kommunikationsdepar­

tementet kommer vidare att närmare undersökas de förut berörda, av utred­

ningen aktualiserade samordningsproblemen i fråga om de båda verkens

paketrörelser.

I anslutning till behandlingen av postverkets förhållande till andra myn­

digheter går utredningen också in på frågan om en sam m ant öring

av postverkets frimärkstryc k eri och riksbankens se­

deltryckeri. Den erinrar därvid om generalpoststyrelsens tidigare pla­

ner på att flytta ut sitt frimärkstryckeri från de nuvarande lokalerna i cen­

tralposthuset i Stockholm till en nybyggnad i anslutning till verkets indu­

strianläggningar i Ulvsunda. Det var i anledning av bl. a. dessa planer,

som T957 års riksdag uttalade, att förutsättningarna för en samordning av

de båda tryckerierna borde klarläggas, innan de aktuella byggnadsplanerna

sattes i verket. Utredningen har också låtit utföra en i betänkandet redo­

visad expertundersökning. Med hänsyn till resultatet av denna och då gene­

ralpoststyrelsen numera anser, att frimärkstryckeriet tills vidare bör vara

kvar i nuvarande lokaler, finner jag i likhet med utredningen, att frågan

om en sammanföring av tryckerierna icke nu är aktuell.

1 fråga om tjänstebrevsrätten för statliga mydigheter anser jag

i likhet med postutredningen, att den bör bibehållas med i huvudsak hit­

tillsvarande utformning. Detsamma gäller det system, som tillämpas med

summarisk beräkning och betalning av ersättningen till postverket för dess

hantering av den statliga tjänstebrevsposten. En sådan ordning synes ligga

väl i linje med aktuella strävanden inom postverket att förenkla debite-

ringsformerna i förhållande till stora kunder eller med avseende å mera

betydande sändningar. Jag kan dock ansluta mig till vad utredningen och

Kungl. Maj:ts proposition nr lbl år 196b

56

vissa remissinstanser uttalat om önskvärdheten av förbättringar av nu till-

lämpade metoder för beräkning av postverkets ersättning. Förbättringar är

härvidlag angelägna från synpunkten att dels åstadkomma förenklade för­

faranden, dels möjliggöra en smidigare anpassning av ersättningsnormerna

till successivt ändrade förhållanden. Enligt vad jag inhämtat undersöker

generalpoststyrelsen f. n. ifrågavarande problem. Sålunda pågår inom sty­

relsen en utredning, som avser att få fram en förenklad statistisk metod för

bestämningen av ersättningen. Resultatet beräknas kunna redovisas mot

slutet av detta år.

Vad angår den tjänstebrevsrätt, som tillerkänts vissa icke statliga insti­

tutioner, har utredningen föreslagit dess slopande. För egen del kan jag i

likhet med generalpoststyrelsen icke finna skäl att nu ompröva denna

fråga, till vilken statsmakterna tog ställning så sent som 1957. Däremot

anser jag, att generalpoststyrelsen bör genomföra en tidigare anbefalld

men av olika skäl länge uppskjuten undersökning av icke-statliga myndig­

heters tillämpning av tjänstebrevsrätten. En sådan undersökning kan tän­

kas leda till att tjänstebrevsrätten i särskilda fall omprövas. Den kan

också ge underlag för utarbetande av mera vägledande anvisningar i fråga

om bur denna får utnyttjas.

1 postutredningens betänkande ägnas ett ganska betydande utrymme åt

frågan om den lämpliga företagsformen för postverket och

om de ekonomiska befogenheter som bör tillkomma detta. I och

lör sig anser utredningen önskvärt, att en ny företagsform skapas för post­

verket. Härvid tänker den sig ett slags fristående offentligrättsligt rättssub­

jekt med betydande ekonomisk rörelsefrihet. Förslaget har emellertid en­

dast en skissartad karaktär, och utredningen förutsätter, att denna från

olika synpunkter komplicerade fråga får i särskild ordning närmare un­

dersökas och övervägas. I avvaktan härpå förordas för postverkets del vis­

sa reformer inom affärsverksformens ram. Dessa refor­

mer siktar — som framgått av det föregående — dels till ökad rörelsefrihet

i fråga om avgiftssättning, resultatutjämning och investeringar, dels till

ökade befogenheter i fråga om personal- och lönepolitiken. I senare hän­

seendet föreslås vidgade möjligheter att inrätta tjänster, rätt till tjänsteför-

teckningsrevision etc.

I anslutning till utredningens synpunkter på en ny företagsform vill

jag erinra, att frågan härom behandlades av 1953 års företagsformsut-

redning i dess år 1960 avgivna slutbetänkande. Däri uttalades att något

behov icke förelåg av att genom särskild lagstiftning tillskapa en ny fö­

retagsform och att valet därför alltjämt borde stå mellan affärsverks-

och bolagsformen, då det gällde att skapa en lämplig driftorganisation för

statlig affärsverksamhet. Vid riksdagsbehandlingen år 1962 av vissa av fö-

retagsformsutredningens förslag gjordes från statsmakternas sida inga ut­

Kungl. Maj. ts proposition nr Hi år 196k

talanden i denna fråga, som gav uttryck åt en från nämnda utredning av­

vikande bedömning.

Vad angår den skiss till ny företagsform för postverket, som postutred-

ningen framlagt, anser jag i likhet med flera remissinstanser den vara ett

värdefullt bidrag till den allmänna debatten kring formerna för den stat­

liga affärsverksamheten. Fortsatta överväganden i ämnet — som knappast

skulle kunna begränsas till enbart postverket — synes dock tills vidare böra

anstå. Närmast till hands ligger sålunda enligt min mening att söka klar­

lägga, i vad mån inom ramen för den nuvarande affärsverksformen åtgär­

der kan vidtagas, som ger verksledningarna möjlighet till ökad ekonomisk

rörlighet och affärsmässighet i deras handlande. Såsom förut nämnts har

postutredningen själv -— i avvaktan på tillskapandet av en ny företagsform

för postverket — föreslagit, att inom ramen för nuvarande affärsverksform

vissa partiella reformer omedelbart genomföres, som ger verksledningen

ökad handlingsfrihet. I anledning av detta förslag vill jag framhålla, att

frågan om förutsättningarna och utrymmet för sådana åtgärder får bedömas

i ett större sammanhang och då med beaktande av resultaten av olika på­

gående utredningar och överväganden. Jag syftar härvidlag bl. a. på den

förenämnda affärsverksutredningen, vilken har att lägga fram förslag till

ekonomisk målsättning för affärsverken och riktlinjer för dessas pris- och

taxepolitik. På det personal- och lönepolitiska området knytes intresset sär­

skilt till lösningen av tjänstemännens förhandlingsrätt och till utrednings­

arbetet kring de fortsatta formerna för det lönepolitiska förhandlingsar­

betet.

Vad jag nu sagt innebär i stort sett, att jag för postverkets del icke fin­

ner anledning att nu föreslå någon ändring i gällande fördelning av befogen­

heterna på de ekonomiska och lönepolitiska områdena mellan riksdagen,

Kungl. Maj :t och ifrågavarande affärsverk.

1 samband med frågan om ökade befogenheter för verksledningen inom

ramen för en tills vidare bibehållen affärsverksform har utredningen redo­

visat sina synpunkter på utformningen av styrelsen för postverket och på

uppbyggnaden av den externa revsionen. Till den förra frågan skall jag

återkomma i det följande vid behandlingen av utredningens organisations-

förslag. Vad angår spörsmålet om den externa revisionen vill jag samman­

fattningsvis framhålla, att denna enligt utredningen även i fortsättningen

bör utövas av statsrevisorerna och riksrevisionsverket. Vad beträffar post­

banken föreslår utredningen, att revision dessutom skall utföras av ett sär­

skilt för ändamålet inrättat revision sinstitut. I anledning härav

vill jag framhålla, att utredningens förslag i denna del närmast innebär

återinförandet av ett överrevisorsinstitut av det slag, som tidigare fanns vid

olika affärsdrivande verk men som slutligt avvecklades genom beslut av

statsmakterna 1962. I likhet med de remissinstanser, som yttrat sig i frå­

gan, kan jag icke biträda utredningens förslag. I stället bör till riksrevisions-

Kungl. Maj:ts proposition nr lbl år 196b

57

58

verket knytas den särskilda expertis, som må erfordras för här avsedd

granskning av postbankens verksamhet.

Som ett led i sina strävanden att på olika sätt öka förutsättningarna för

ekonomisk rörlighet och affärsmässighet när det gäller postverkets drift har

utredningen till särskild behandling tagit upp frågan om bestämman­

derätten över postmedlen. Dessa har f. n. enligt grundlagen ka­

raktär av bevillning, varför bestämmanderätten i princip är förbehållen

riksdagen. Utredningen framhåller, att postmedlen trots sin bevillningsna-

tur icke har något med skatter att göra. Liksom järnvägs- och teleavgifterna

är de i själva verket att betrakta som betalning för en statlig prestation.

Utredningen föreslår därför, att postavgifternas karaktär av bevillning slo­

pas. Vidare bör enligt utredningen en fördelning av inflytandet över avgif­

terna komma till stånd på så sätt att riksdagen anger de allmänna riktlin­

jerna för taxepolitiken, medan Kungl. Maj:t och postverket har att bestäm­

ma taxans struktur och de enskilda avgifterna. För egen del anser jag, att

avgjorda fördelar skulle stå att vinna med ett genomförande av utred­

ningens förslag. Förutsättningar skulle därmed skapas för en avgiftssätt-

ning, som snabbare och smidigare kunde anpassas till kostnadsutvecklingen

och till de konkurrens- och marknadsförutsättningar, som gäller för de

särskilda rörelsegrenarna inom postverket.

Det må här konstateras, att även författningsutredningen i sitt nyligen

avgivna slutbetänkande föreslagit, att postavgifternas bevillningskaraktär

upphäves. I betänkandet förutsätts för övrigt i fråga om samtliga statliga

avgifter, att en uppdelning av befogenheterna i regel sker mellan riksdagen

och Kungl. Maj :t, som nära överensstämmer med vad postutredningen tänkt

sig för postavgifternas del. Då ifrågavarande problem sålunda kommer upp

till behandling i ett vidare sammanhang vid den fortsatta beredningen av

författningsutredningens förslag, anser jag mig här icke böra framlägga

förslag om ändring av postmedlens statsrättsliga karaktär.

Härefter skall jag övergå till att behandla postverkets och då i första

hand generalpoststyrelsens organisation. Centralförvalt­

ningen är f. n. behäftad med vissa klart framträdande brister. Sålunda är

arbets- och ansvarsfördelningen mellan byråer och andra organisatoriska

enheter i åtskilliga fall oklar. Vidare är funktionssambandet mellan olika

arbetsuppgifter icke tillräckligt beaktat. Detta är särskilt markant i fråga

om ekonomi- och personalärendena, där handläggningen är splittrad på ett

flertal byråer. Ett för stort antal organisatoriska enheter är också direkt

underställda generaldirektören, vilket gör ledningsutövningen tungrodd.

Det är dessutom angeläget att överväga organisationen av styrelsen med

hänsyn till de ökade krav, som enligt det föregående bör ställas på denna

i fråga om affärsmässighet och företagsekonomiskt riktig uppläggning av

verksamheten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1964

59

Nu angivna förhållanden har beaktats av postutredningen, som i sitt be­

tänkande lagt fram förslag om ändring och förstärkning i olika hän­

seenden av centralförvaltningens organisation. Utredningens förslag har

i allt väsentligt tillstyrkts vid remissbehandlingen. För egen del finner jag

det väl ägnat att läggas till grund för en omorganisation av styrelsen. Då

jag i det följande redovisar mina ställningstaganden till utredningens olika

delförslag, avser jag att i första hand behandla centralförvaltningens or­

ganisation på byråer och huvudenheter. Därefter kommer jag att ta upp

frågan om utformningen av verkstyrelsen. — I fråga om postbanken får

jag erinra om att denna så sent som år 1961 fått en ny intern organisation,

varför banken här huvudsakligen behandlas från synpunkten av dess ställ­

ning i huvudenhetsorganisationen och dess relationer till verksstyrelsen.

Innan jag går vidare, vill jag först nämna att utredningen förordat, att

benämningen generalpoststyrelsen på postverkets centralförvaltning ändras

till poststyrelsen. Jag har icke något att erinra mot att så sker.

Utredningens förslag till byråindelning innebär, att styrelsens

nuvarande fem byråer och en fristående avdelning ersättes med sex byråer

jämte en särskild avdelning, nämligen en driftbyrå, en personalbyrå, en

fastighets- och förrådsbyrå, en försvarsbyrå, en ekonomibyrå, en kom­

mersiell byrå och en juridisk avdelning. En byrå tillkommer sålunda ge­

nom att den nuvarande försvarsavdelningen omvandlas till en försvars­

byrå. Den särskilda juridiska avdelningen har i sin tur bildats genom

en utbrytning av ombudsmannaexpeditionen ur den nuvarande perso­

nalbyrån. Allmänt kan sägas att de av utredningen föreslagna byråerna

i ganska betydande utsträckning har sin motsvarighet i de nuvarande.

Detta utesluter icke, att väsentliga omfördelningar skett av uppgifter och

befogenheter och att vissa byråer organisatoriskt utbyggts.

I stora drag synes mig utredningens förslag innebära en lämplig fördel­

ning av arbetsområdet mellan de olika berörda enheterna. Koncentratio­

nen av likartade uppgifter till samma byråer liksom förstärkningen av by­

råernas resurser i olika hänseenden bör vara ägnad att patagligt öka post­

styrelsens effektivitet. Särskilt betydelsefullt anser jag vara, att enligt för­

slaget väsentligt ökade resurser skall ställas till förfogande för ekonomisk

planering, kostnadskalkylering och kostnadskontroll samt för rationalise-

ringsverksamhet. Enligt min mening borde dock i ett viktigt hänseende den

funktionellt betingade omfördelningen av uppgifterna mellan byråerna ha

drivits längre, nämligen i fråga om de juridiska samt reglemcnts- och in-

struktionsbetonade göromålen. Likaså anser jag, att den kommersiella

funktionens betydelse bort ytterligare beaktas. Mina egna förslag i dessa

liksom i vissa andra hänseenden kommer jag att redovisa i det följande

i samband med en översiktlig genomgång av de olika byråernas verksam­

hetsfält.

Kungl. Maj:ts proposition nr lbl år 196b

60

Vad först angår driftbyrån kommer den liksom nu att svara för bl. a.

frågor, som rör postdirektionernas och postanstalternas organisation och

administration, hantering och befordran av post mellan olika orter och

postutdelning i alla former. —- Anmärkas bör att inom byrån ökade re­

surser kommer att avdelas för inspektionsverksamhet. Detta sammanhäng­

er med den förutsatta ytterligare decentraliseringen av uppgifter och be­

fogenheter till regionala och lokala instanser. Den förstärkning av rationa-

liseringsverksamheten inom verket, som bedömts erforderlig, skall närmast

ske genom tillskapandet av en särskild rationaliseringsavdelning inom drift-

byrån.

Enligt utredningens förslag avses på driftbyrån tills vidare böra hand­

läggas de uppgifter, som sammanhänger med administrationen av dili­

genstrafiken. Utredningen har emellertid övervägt, om icke den sektion

där diligensärendena handläggs lämpligen skulle kunna förläggas till en

med hänsyn till diligensnätets geografiska utbredning lämplig ort i Norr­

land, exempelvis Umeå. Utredningen anser, att förutsättningarna härför

bör undersökas i särskild ordning. I sitt remissyttrande har arbetsmark­

nadsstyrelsen uttalat, att den finner en utflyttning önskvärd från olika

synpunkter. Styrelsen anser Lycksele vara en lämplig ort, eftersom post­

verket där redan har en service- och reparationscentral för diligenstrafi­

ken. För egen del finner jag flera skäl tala för att den verksamhet inom

styrelsen, som innefattar den löpande förvaltningen av diligensrörelsen, de­

centraliseras till en ort inom det betjänade trafikområdet i övre Norrland.

De fortlöpande bedömningarna av personal-, material- och anskaffnings-

fragoina, de grundläggande utredningarna och övervägandena i fråga om

trafikens inriktning och tidtabellernas utformning ävensom den successiva

samordningen av verksamheten överhuvud taget, som kräver kontakter

med de regionala distriktsförvaltningarna inom postverket och statens järn­

vägar samt med länsstyrelserna, synes vinna på ett sådant arrangemang.

Givetvis bör i dylikt fall de centrala ledningsuppgifterna och de principi­

ella ställningstagandena alltjämt lcvarligga inom styrelsen. Mina sålunda

gjorda överväganden har lett mig till uppfattningen, att en undersökning

syftande till en utflyttning bör genomföras utan tidsutdräkt. Undersök­

ningen synes i första hand böra inriktas på en förläggning till Lycksele,

som redan i dagens läge är en betydelsefull replipunkt för diligensrörelsen.

Jag ämnar senare för Kungl. Maj :t anmäla frågan om denna undersökning.

Utöver de uppgifter, som enligt utredningen bör åvila driftbyrån, vill jag

förorda att ytterligare en ärendegrupp föres dit. Jag tänker på den verk­

samhet, som f. n. bedrivs av styrelsens för svar savdelning. Denna enhet fö­

reslås av utredningen omvandlad till en särskild försvarsbyrå. Enligt min

mening föreligger icke tillräckliga skäl att för här avsedda arbetsuppgif­

ter tillskapa en särskild byrå. Ifrågavarande organisationsenhet, som även

i fortsättningen skall förestås av en arvodesanställd militärassistent, sy­

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 196i

61

nes i stället — och då lämpligen med bibehållande av benämningen för-

svarsavdelning — böra sortera under driftbyrån. Den postala beredskaps­

planläggningens nära anknytning till driftfunktionen talar för ett sådant

arrangemang, vilket icke bör försvåra den samordnande verksamhet, som

försvarsorganet utövar i förhållande till styrelsens övriga byråer samt post­

banken.

Vad angår personalbyrån innebär utredningens förslag, att alla löne- och

avtalsfrågor samt rekryterings-, personalvårds- och utbildningsfrågor sam­

manföres till denna byråenhet. Jag finner detta riktigt och anser, att bättre

förutsättningar därigenom skapas för en progressiv och målmedveten per­

sonalpolitik. Vid remissbehandlingen har ett par remissinstanser ansett,

att centrala företagsnämndens kansli icke bör knytas till personalbyrån,

vilket utredningen föreslagit, utan till driftbyrån. Jag kan väl finna vissa

skäl tala för den senare ståndpunkten men anser dock, att verksamheten

har en sådan nära anknytning till verkets personalfunktion, att den bör

föras till personalbyrån.

Fastighets- och förrådsbyrån i utredningens organisationsplan motsvarar

i stort sett den nuvarande intendentsbyrån. Vad utredningen anfört om

arten och omfattningen av den upphandlings- och förrådsverksamhet, re-

parationstjänst, byggnadsverksamhet och fastighetsförvaltning, som även

i fortsättningen bör finnas i postverket och där hållas samman av ifråga­

varande byrå, ger icke anledning till erinran från min sida. Detsamma

gäller vad utredningen uttalat om den lämpliga omfattningen och inrikt­

ningen av den likaledes under byrån sorterande industriella verksamhe­

ten. De uppgifter, som sammanhänger med administrationen av angivna

olika verksamhetsgrenar, är omfattande och betungande. Den avlastning

från byrån, som uppkommer genom att vissa personal- och ekonomiären­

den flyttas över till andra organisationsenheter, är därför väl motiverad

från arbetsbelastningssynpunkt. — Enligt min mening föreligger icke till­

räckliga skäl för en ändring av byråns benämning. Den bör därför även

fortsättningsvis benämnas intendentsbyrån.

Den av utredningen föreslagna kommersiella byrån har stora likheter

med den nuvarande författningsbyrån. Dess uppgifter kan i stort sett in­

delas i två huvudgrupper. Den ena avser kommersiell verksamhet i vid­

sträckt mening. Däri innefattas då i första hand frågor avseende rörelse­

grenarnas eller servicens anpassning till förändrade behov hos allmänhe­

ten samt vidare frågor rörande villkoren för postverkets tjänster och då

bl. a. prissättningen på dessa. Härmed följer arbetet med postverkets taxor,

handläggning av frågor rörande rabatter och avgiftsnedsättningar. Till den

kommersiella verksamheten hör dessutom reklamärenden samt administra­

tion av kundtjänst-, reklamations- och adressregisterverksamhet. Den and­

ra gruppen av uppgifter har en kansli- och författningsbetonad karaktär.

Det är här i första hand fråga om utfärdande, tillämpning och tolkning av

Kungl. Maj.ts proposition nr 141 år 1964-

62

postala grundförfattningar — i första hand allmänna poststadgan — samt

utformning och redigering av olika föreskrifter för posttjänsten såsom regle­

menten, instruktioner och allmänna cirkulär. Till gruppen hör även frågor

rörande internationella postavtal, ärenden rörande tjänstebrevsrätt och

frankeringsfrihet etc.

För egen del har jag vid mina överväganden beträffande den föreslagna

kommersiella byråns uppbyggnad och arbetsuppgifter känt tveksamhet från

två olika synpunkter. Sålunda kan jag icke finna, att sammanföringen av

de författningsbetonade och kommersiella uppgifterna är ändamålsenlig.

Ifrågavarande båda slag av uppgifter har olikartad karaktär, och arbets-

tekniskt och med hänsyn till personalens utbildning och erfarenheter stäl­

ler de skilda krav. Vad angår de författningsbetonade göromålen, synes

det mig mera naturligt att i stället sammanföra dessa med den verksam­

het, som skall utövas av den föreslagna juridiska avdelningen. Vidare kan

jag beträffande de kommersiella aktiviteterna icke finna, att dessa enligt

utredningens förslag fått det stöd i organisationen, som måste anses önsk­

värt. Jag har i det föregående redogjort för de svårigheter, som postverket

i dagens läge ställs inför, då det gäller att tillgodose näringslivets och all­

mänhetens krav på postal service. Jag kan härjämte peka på den kännba­

ra konkurrens, varunder vissa av postverkets rörelsegrenar f. n. arbetar.

Det är under sådana förhållanden av utomordentligt stor betydelse, att det

inom verkets centralförvaltning finnes en organisatorisk enhet, som ef­

fektivt kan driva de kommersiella aktiviteterna. Dessas omfattning och

särskilda karaktär motiverar enligt min uppfattning, att en särskild byrå

anförtros uppgiften att svara för dem.

Under hänvisning till det anförda föreslår jag, att postverkets nya orga­

nisation skall innefatta en kommersiell byrå, uteslutande inriktad på de

i det föregående redovisade kommersiella arbetsuppgifterna, samt en kansli-

byrå som skall svara för både de nyssnämnda författnings- och kanslibe-

tonade uppgifterna och de ärenden, som enligt utredningens förslag skulle

handläggas på den juridiska avdelningen.

Vad slutligen angår ekonomibyrån kan jag i allt väsentligt tillstyrka vad

utredningen föreslagit i fråga om dess utformning och uppgifter. Härige­

nom koncentreras den f. n. på flera byråer uppdelade handläggningen av

ekonomifrågor till en byrå. Denna skall bl. a. svara för postverkets centrala

bokföring och den kamerala revisionen. Den kontrollerande funktionen

kommer emellertid att förstärkas i anslutning till genomförandet av ett

nytt system för kostnadsredovisning och kostnadskontroll. Särskilt bety­

delsefullt är att ekonomibyrån även får karaktären av stabsorgan med all­

mänt utredande och planerande uppgifter på det ekonomiska och statistiska

området.

Vid sina överväganden av ekonomibyråns uppgifter har utredningen fun­

nit, att vissa göromål som åvilar styrelsens nuvarande ekonomiorgan när­

Kungl. Maj:ts proposition nr ⁷⁴/ år 196k

63

mast av datatekniska skäl bör överföras till postbanken. Det gäller gransk­

nings- och revisionsuppgifter beträffande postanvisnings-, foltpensions-

och barnbidragsrörelserna. Jag finner en sådan åtgärd riktig. — Däremot

kan jag icke dela utredningens uppfattning, att även ansvaret för postan-

visningsrörelsens administration nu skall överföras till postbanken. Frågan

om en sådan överflyttning synes böra anstå i avvaktan på resultatet av den

expertutredning, som styrelsen tillsatt för att få närmare undersökt vissa

med den kontantlösa betalningsförmedlingen sammanhängande utveck­

lingsproblem.

Utredningens förslag om att tillskapa ett särskilt sekretariat åt verkets

generaldirektör tillstyrker jag. Som generalpoststyrelsen framhållit i sitt

yttrande bör detta sekretariat jämväl ha till uppgift att betjäna verkssty-

relsen och den i det följande nämnda direktionen.

Mina ställningstaganden i det föregående innebär, att poststyrelsens or­

ganisation skall omfatta följande sex byråer, nämligen en driftbyrå, en per­

sonalbyrå, en intendentsbyrå, en kanslibyrå, en ekonomibyrå och en kom­

mersiell byrå. Som ytterligare organisatorisk enhet tillkommer postbanken.

Jag delar utredningens uppfattning, att en direktion, som innefattar för­

utom generaldirektören, cheferna för så många enheter, blir alltför stor för

att kunna arbeta effektivt. En mindre krets för ledningsutövningen bör ef­

tersträvas. Utredningen har härvidlag funnit en lämplig lösning vara att

organisera centralförvaltningen på tre huvudenheter, vilkas chefer

jämte generaldirektören ingår i en direktion. Därvid skulle postbanken ut­

göra en huvudenhet, och styrelsens övriga byråer sammanföras till två and­

ra huvudenheter. Utredningens förslag i denna del, som tillstyrkts av näs­

tan alla remissinstanser, anser jag medföra betydande fördelar, och jag bi­

träder därför detsamma. Ett genomförande av förslaget synes mig på ett

väsentligt sätt underlätta arbetet för verksledningen och möjliggöra för

denna att i ökad utsträckning inrikta sig på från verkets synpunkt princi­

piella och väsentliga frågeställningar.

Beträffande byråernas fördelning på huvudenheter föreslår jag — med

hänsyn tagen till de av mig i det föregående föreslagna ändringarna i byrå­

organisationen — att drift-, personal-, intendents- och kanslibyråerna sam­

manföres till en huvudenhet. Dessa byråer har det gemensamt, att de mera

direkt har anknytning till de postala driftfunktionerna. De återstående två

byråenheterna, d. v. s. ekonomibyrån och kommersiella byrån, bildar i sin

tur med de funktioner som tilldelats dem en naturlig huvudenhet.

Högsta beslutande instans i verket blir eu kollegialt beslutande

lekmannastyrelse. Inrättandet av sådana styrelser vid de affärs-

drivande verken kan sägas i princip ha beslutats redan vid 1962 års riks­

dag. För postverkets del har emellertid med beslutets genomförande hittills

Kungl. Maj:ts proposition nr lil år 1964

64

fått anstå i avvaktan pa ställningstagandet till postutredningens förslag.

Då en lekmannastyrelse nu skall tillskapas, anser jag, att den bör få i hu­

vudsak den storlek och sammansättning, som utredningen föreslagit. Anta­

let ledamöter torde sålunda utgöra högst sju. Då styrelsens ansvarsområde

skall innefatta såväl den egentliga poströrelsen som bankrörelsen, bör bland

ledamöterna finnas lämpligen två sakkunniga i fråga om bank- och kredit­

väsendet. Vidare synes i styrelsen böra ingå företrädare för kundintressena

och en ledamot med ekonomisk sakkunskap.

Då styrelsen förutsättes innefatta banksakkunniga, saknas enligt utred­

ningen anledning att längre bibehålla de särskilda postbanksfullmäktige.

I detta sammanhang bör uppmärksammas att de jourhavande uppgifter

i fråga om postbanken, som postbanksfullmäktige hittills haft mellan sty­

relsemötena, enligt utredningens förslag skall övertagas av en särskild

delegation bestående av generaldirektören, de båda banksakkunniga

i styrelsen och postbankschefen. Vad sålunda föreslagits föranleder ingen

erinran från min sida. Detsamma gäller vad utredningen förordat i fråga

om beslutsformer och befogenhetsfördelning inom poststyrelsen. — Till frå­

gan om att inrätta en särskild kollegial nämnd för disciplinärenden inom

styrelsen avser jag att återkomma i samband med utfärdandet av en ny

instruktion för styrelsen.

Den här förordade omorganisationen, som närmare framgår av

en tablå vilken torde få fogas som bilaga till detta protokoll, synes lämpli­

gen böra genomföras vid årsskiftet 1964/6 5. Härigenom skapas

möjligheter att i god tid förbereda myndighetens organisatoriska omvand­

ling och vidtaga de åtgärder i olika hänseenden, som därvid blir påkallade.

Härvidlag bör bl. a. en riktpunkt vara, att utnämningarna å lediga tjänster

sker i god tid före omorganisationens ikraftträdande.

Utredningen utgår vid sina organisationsöverväganden bl. a. från förut­

sättningen, att en ytterligare decentralisering av befogen­

heter och uppgifter skall ske från poststyrelsen till di strikt s-

förvaltningarna (postdirektionerna). Några mera preciserade förslag

har visserligen icke utarbetats härvidlag. Men cheferna för distriktsförvalt-

ningarna avses böra få ökade befogenheter att inrätta tjänster och bestäm­

ma deras antal samt att besluta om utnämningar. Avsikten är vidare, att

de skall få det fulla ansvaret för organisationen av de postala anordningar­

na på landsbygden. För egen del stöder jag i princip tanken på en ytter­

ligare decentralisering av befogenheter till distriktsförvaltningarna. Det

torde böra åvila poststyrelsen att närmare pröva den lämpliga omfattning­

en av en dylik decentralisering. De organisatoriska förändringar för di-

striktsförvaltningarnas del, som kan följa härav ävensom i övrigt av den or­

ganisatoriska omläggningen inom poststyrelsen, bör likaledes närmare över­

vägas.

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1964

65

Inom ramen för här framlagda organisationsförslag bör vissa chefs­

tjänster inrättas i poststyrelsen, i första hand en driftdirektör i Bp 6

som chef för drifthuvudenheten och en ekonomidirektör i Bp 5 som chef

för den ekonomiska och kommersiella huvudenheten. I samband därmed

bör en befattning som överdirektör i Bp 5 utgå ur personalförteckningen.

Vad angår chefsskapet för de sex byråerna i organisationsförslaget finnes

i personalförteckningen redan upptagna en överintendent i Bp 4 som chef

för intendentsbyrån och tre byråchefer i Bo 3. Ifrågavarande överinten-

dentstjänst synes böra omvandlas till tjänst i Bo 4. Vidare bör två nya by­

råchef stjänster inrättas, den ena i Bo 4 och den andra i Bo 3, varav den

förra hänför sig till driftbyrån. För generaldirektörens sekretariat bör till­

skapas en tjänst som avdelningsdirektör i Be 1. Inom postbanken finnes

— i nivå med byråcheferna i poststyrelsen i övrigt — tre avdelningschefer,

varav två i Be 3 och en i Be 1. Alla tre bör i fortsättningen vara placerade

i Be 3 med tjänstebenämningen bankdirektör. Slutligen bör cheferna för

de sju distriktsförvaltningarna uppflyttas från nuvarande Bp 3 till Bp 4.

I samband därmed bör deras tjänstebenämning ändras från distriktschef

till postdirektör.

I det föregående har organisationsövervägandena begränsats till verk­

samhetens fördelning på byråer och huvudenheter. Utredningen har emel­

lertid även framfört förslag angående dels uppdelning av verksam­

heten inom byråerna på avdelningar, dels lönegradsplace-

ringen av avdelningschefstjänsterna. Det bör enligt min me­

ning ankomma på poststyrelsen själv att inom ramen för den här föreslag­

na organisationen och med ledning av utredningsbetänkande! och remiss­

yttrandena genomföra en lämplig avdelningsorganisation. Möjlighet att in­

rätta byrådirektörstjänster för ledning av avdelningarna har styrelsen re­

dan. För de fall avdelningsdirektörsbefattningar i B 1 aktualiseras, får sty­

relsen inkomma till Kungl. Maj :t med förslag om inrättande av sådana.

Det torde böra ankomma på Kungl. Maj :t att i den utsträckning, som er­

fordras i samband med genomförandet av förslaget, uppföra tjänster på

övergångsstat och utfärda övergångsbestämmelser i övrigt.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen att

I. godkänna av mig föreslagna riktlinjer för omorganisa­

tion av postverket;

II. bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i per­

sonalförteckningen för postverket som föranleds av vad jag

föreslagit;

III. bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de övergångs-

anordningar som erfordras i anledning av omorganisatio­

Kungl. Maj. ts proposition nr 141 år 1964

nen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­

stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta pro­

tokoll utvisar.

Kungl. Maj.ts proposition nr Hl år 196b

Ur protokollet:

Kurt Garpefält

Generalpoststyrelsens nuvarande organisation

Bilaga

Personalbyrån

Byråchef B 3

Driftbyrån

Överdir. o.

souschef B 5

Författnings-

byrån

Byråchef B 3

Intendentsbyrån

Överintendent

Postbanken

Postbankschef

Försvarsavd.

Militärass.

Kameralbyrån

Byråchef B 3

Driftavd.

Avdelningschef

Finansavd.

Avdelningschef

Allmän avd.

Avdelningschef

Generaldirektör och chef

Förslag till ny organisation för poststyrelsen

Postbankschef B 5

POSTBANK

Försvarsavd.

Militärass.

Driftdirektör B 6

Generaldirektör B 9

Ekonomidirektör B 5

Driftbyrån

Byråchef

' B 4

Personal­

byrån

Byråchef

'B 3

Kanslibyrån

Byråchef

B 3

Ekonomi­

byrån

Byråchef

B 3

Intendents­

byrån

Överinten­

dent B 4

Kommersi­

ella byrån

Byråchef

B 3

Allmän avd.

Bankdirek­

tör B 3

Finansavd.

Bankdirek­

tör B 3

Driftavd.

Bankdirek­

tör B 3

Sekretariat

Avdelningsdirektör B 1

Styrelse, bestående av generaldirektören

och högst sex av Kungl. Maj:t'

förordnade ledamöter

Ku

ng ^l.

M

a

j: ^ts

p

ro

p

os

iti ^on

n ^{r lil år}

1

96

i

68

Kungl. Maj:ts proposition nr lbl år 196b

Innehållsförteckning

I. Inledning.................................................................................................................. 3

1. Utredningsuppdraget m. m.......................................................................... 3

2. Postverkets nuvarande organisation och uppgifter m. m............... 4

3. Postverkets uppgifter i fråga om stämpelväsendet......................... 7

II. Utredningen ........................................................................................................... 7

1. Allmänna principer för postverksamheten........................................... 7

2. Ekonomiska principer för postverksamheten .................................. 10

3. Postbankens ställning och ekonomiska politik.................................. 13

4. Postverkets diligens trafik ........................................................................... 15

5. Postverket och vissa andra företag......................................................... 17

6. Postverkets företagsform och ekonomiska befogenheter................ 19

7. Allmänna överväganden om ändrad organisation för postverkets

centralförvaltning........................................................................................... 22

8. Förslag till ny organisation för postverkets centralförvaltning .. 25

9. Personalförslag .................................................................................................. 29

III. Yttranden............................................................................................................... 32

IV. Departementschefen..................................................................................... 48

Bilaga ........................................................................................................................ 67

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

640272