Prop. 1964:173

('med förslag till förord\xad ning om beskattning av ersättning vid övergången till högertrafik, m. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 173 år 1964

1

Nr 173

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förord­

ning om beskattning av ersättning vid övergången till högertrafik, m. m.; given Stockholms slott den 2 ok­ tober 1964.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att an­ taga härvid fogade förslag till förordning om beskattning av ersättning vid övergången till högertrafik, m. in.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro

enligt Dess nådiga beslut:

BERTIL

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att ersättningar av statsmedel för kostnader till följd av övergången till högertrafik skall utgöra skattepliktig inkomst en­ dast i de fall ersättningen avser ränta eller sådan kostnad i förvärvskälla, som är avdragsgill på en gång vid taxeringen. Är kostnaden avdragsgill vid taxeringen endast i form av årliga värdeminskningsavdrag, skall enligt tör- slaget dylika avdrag icke få åtnjutas för kostnaden till den del den täckts av uppburen ersättning. Förslaget innebär i denna del att gällande praxis lagfästes. Vidare föreslås, i syfte att undvika skattemässiga konsekvenser av den uppskjutning av nyanskaffning av bussar som kan bli en iöljd av över­ gången till högertrafik, att kontrakt om leverans av dylika fordon, som tecknas under åren 1964—1967 för leverans senast under år 1969, skall vid taxeringen få avskrivas enligt samma regler som gäller lör levererade till­ gångar. Bestämmelserna föreslås skola tillämpas törsta gången vid 1965 års taxering.

1

Dihang till riksdagens protokoll 1964. 1 samt. Nr 173

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 173 år 196b

Förslag

till

Förordning

om beskattning av ersättning vid övergången till högertrafik, m. m.

Härigenom förordnas som följer.

Beskattning av ersättning vid övergången till högertrafik

1

§•

Ersättning enligt kungörelsen den 10 april 1964 (nr 99) om ersättning av statsmedel för kostnader till följd av övergången till högertrafik skall vid taxeringen till statlig och kommunal inkomstskatt, med det undantag som följer av andra stycket, utgöra skattepliktig inkomst för mottagaren endast i den mån ersättningen utgår för ränta eller för sådan kostnad i förvärvskälla som är avdragsgill på en gång vid taxeringen. Är den kost­ nad, för vilken ersättningen utgår, enligt bestämmelserna i kommunal­ skattelagen avdragsgill vid taxeringen för tidigare beskattningsår än det då ersättningen skall upptagas som intäkt, må den skattskyldige i stället åtnjuta avdrag för kostnaden vid taxeringen för det år då ersättningen upptages som intäkt. Yrkande härom skall göras i deklarationen för det tidigare beskattningsåret.

Utgår ersättningen för kostnad som avser anskaffning eller ombyggnad av tillgång för stadigvarande bruk i förvärvskälla och är kostnaden av­ dragsgill vid taxeringen i form av årliga värdeminskningsavdrag, skall vid beräkningen av sådant avdrag endast den del av kostnaden som icke täc­ kes av ersättningen anses som den skattskyldiges anskaffnings- eller om- ky§§nadskostnad för tillgången. Har denna helt eller delvis avskrivits, innan ersättningen beviljas, och är ersättningen på grund härav större än det taxeringsmässiga restvärdet för tillgången, skall ett belopp mot­ svarande skillnaden utgöra skattepliktig inkomst för mottagaren.

2

§.

Återbetalas ersättning som upptagits till beskattning enligt 1 §, må den skattskyldige åtnjuta avdrag för det återbetalade beloppet. Har ersättning som återbetalas föranlett minskning av avskrivningsunderlag, skall detta ökas med belopp motsvarande det återbetalade beloppet.

3 §•

Statens högertrafikkommission skall, så snart det kan ske, underrätta vederbörande länsstyrelse om utbetalning av ersättning. I underrättelsen skall anges mottagarens namn och adress, dagen för beslutet om ersätt­ ning, tiden för utbetalningen, beloppet av ersättningen med fördelning på olika slag av kostnader samt beloppet av ränta som ersättes särskilt. Läns­ styrelsen skall vidarebefordra underrättelsen till vederbörande taxerings­ myndighet.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 173 år 1964

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 oktober 1964.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

ministern för utrikes ärendena

N^ilsson,

statsråden

S^träng, L^indström, L^ange, L^indholm, K^ling, E^denman, J^ohansson, A^spling, P^alme, S^ven-E^ric N^ilsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen­ sam beredning med statsrådets övriga ledamöter vissa be skattning sfrågor i samband med omläggningen till högertrafik samt anför därvid följande.

Inledning

I samband med omläggningen till högertrafik aktualiseras vissa beskatt- ningsfrågor. Ersättning av statsmedel skall utgå för sådana kostnader, som åsamkas någon till följd av omläggningen. Bestämmelser härom finns i kun­ görelsen den 10 april 1964 (nr 99) om ersättning av statsmedel för kostna­ der till följd av övergången till högertrafik. Fråga uppkommer då i vad mån dylik ersättning utgör skattepliktig inkomst för mottagaren. Vidare har Svenska omnibusägareförbundet och Svenska lokaltrafikföreningen i en till Kungl. Maj :t ställd gemensam skrift hemställt om rätt för trafikföre­ tagen att under omställningsperioden till högertrafik göra skattefria avsätt­ ningar till investeringsfond. Skriften har remissbehandlats.

Inom finansdepartementet har därefter i juni 1964 upprättats en prome­ moria angående vissa beskattningsfrågor i samband med omläggningen till högertrafik (stenc. Fi 1964: 4). över promemorian har efter remiss yttran­ den avgivits av kammarrätten, riksrevisionsverket, riksskattenämnden, kom­ merskollegium (med överlämnande av yttranden från Smålands och Ble­ kinge handelskammare, Skånes handelskammare, Handelskammaren i Göte­ borg, Västergötlands och Norra Hallands handelskammare, Handelskamma­ ren för Örebro och Västmanlands län, Handelskammaren i Gefle samt Norr­ bottens och Västerbottens läns handelskammare), överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Västernorrlands samt Norrbottens län, all­ männa ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden, statens höger- tratikkommission, Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund, Sve­ riges köpmannaförbund, Svensk industriförening, Svenska företagares riks­

6

om asymmetriskt ljus. Sådana ändringar av utrustningsdetaljer kan bli ak­ tuella för nästan alla eller i varje fall ett mycket stort antal ägare av motor­ fordon. Undantaget från ersättning vid ringa kostnad kommer i praktiken att få till följd att möjligheten för enskilda bilägare att få ersättning blir ytterst begränsad.

Enligt 2 § i kungörelsen må ersättning utgå för kostnad, som föranledes av åtgärder av följande slag.

1. Ombyggnad eller ändring av trafikplats, vägskäl, hållplats, parkerings­ plats eller annan sådan trafikanläggning.

2. Flyttning eller ändring av vägmärke, trafiksignal, linjemarkering eller liknande anordning ävensom utmönstring av trafikanordning och dess er­ sättande med ny.

3. Ombyggnad eller ändring av redskap eller tillbehör därtill för väg- och gatuhållning ävensom utrangering av sådant redskap eller tillbehör och dess ersättande med nytt.

4. Ombyggnad av spårvagn, buss eller annat fordon.

5. Trafikföretags anskaffning av fordon genom köp eller förhyrning tidi­ gare eller senare än som skulle skett, därest vänstertrafik skolat bibehållas, eller utöver vad som erfordrats i sådant fall.

6. Trafikföretags bibehållande av fordon i trafik efter den tidpunkt, då fordonet skolat utrangeras, eller utrangerande av fordon i förtid.

7. Ombyggnad, ändring eller flyttning av bensinstation.

8. Åtgärd, vilken motsvarar eller är jämförlig med åtgärd, som nu sagts.

Ersättning utgår i princip endast för nödvändig kostnad. Den ersättnings- berättigade skall hållas skadeslös men inte beredas någon vinst. Principen härom skall dock inte hindra, att ersättning skall kunna utgå med beräknad kostnad (8 § första stycket). Ersättning efter beräknad kostnad förutsätter förhandlingar mellan högertrafikkommissionen och vederbörande sökande om vad som skall anses som nödvändig kostnad.

Högertrafikkommissionen äger vidare fastställa visst belopp såsom nor­ malkostnad för åtgärd av visst slag (4 §). Härom anföres i förenämnda pro­ memoria angående tillämpningen av kungörelsen följande.

Fastställande av normalkostnad skall bli ett medel att åstadkomma enkla ersättningsgrunder och rationella granskningsrutiner i ersättningsärendena. Syftet med normalkostnaden skall nämligen vara att ersättning för vissa vanligt förekommande åtgärder skall kunna bestämmas till normalkostna­ den utan prövning av den faktiska kostnaden i det särskilda fallet.

Givetvis måste stor noggrannhet iakttagas vid fastställandet av normal­ kostnad, så att denna blir skälig och godtagbar både för det allmänna och för de ersättningsberättigade. Vid behandling av ansökan om utbetalning av ersättning måste noggrant kontrolleras att vidtagen åtgärd, för vilken er­ sättning enligt normalkostnad ifrågakommer, överensstämmer med den åt­ gärd, för vilken normalkostnaden fastställts.

Normalkostnad för administration av åtgärd bör bestämmas till viss del av kostnaden för åtgärden eller efter annan skälig, taxemässig grund. Viss ledning för bestämning av grunderna för sådan normalkostnad kan erhållas av tillgängliga erfarenheter och praxis från andra sammanhang, då ersätt­ ning av allmänna medel kan utgå för administrationskostnad, t. ex. vid väg­ byggen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 173 år 196t

7

Även ränta skall kunna gottgöras ersättningsberättigad. Ränteyrkande kan avse antingen faktiskt erlagd ränta på kapital, som den ersättningsberättiga- de lånat för att finansiera verkställd åtgärd, eller krav att utbekomma ranta på belopp, som den ersättningsberättigade för sådant ändamål utbetalat av andra tillgängliga medel. I förstnämnda fall torde, framhålles i promemo­ rian angående tillämpningen, belopp som erlagts i ränta samt räntebelopp, för vilket ersättningsberättigad häftar i skuld, i princip böra betraktas som

kostnad.

Har ersättningsgill kostnad betalats av tillgängliga medel, som icke upp­ lånats för ändamålet, utgår ränta efter fem procent för år. Ränta utgår i princip från det utlägget gjorts till dess ersättning av statsmedel utgives. Ränta skall särskilt yrkas och beräkningsgrunderna därför angivas. Skall ersättning utgå efter beräknad kostnad (d. v. s. enligt 8 § första stycket i kungörelsen) bör, framhålles i promemorian, i allmänhet ett belopp i ett for allt beräknas, vari således även räntan innefattas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 173 år 1964

Den som önskar erhålla ersättning för kostnad för åtgärd som han ämnar vidtaga med anledning av övergången till högertrafik har, om hogertrafik- kommissionen ej förordnar annat, att upprätta plan med kostnadsberäkning rörande åtgärden. Planen är grundhandlingen för prövning av anspråk på er­ sättning. Högertrafikkommissionen skall med ledning av planen och den däri ingående kostnadsberäkningen kunna bilda sig en uppfattning, huruvida till- ämnad åtgärd planerats så att den låter sig förena med kommissionens plane­ ring i stort av trafikomläggningen, huruvida kostnaderna för åtgärderna är skäliga och överhuvudtaget i vad mån förutsättningar för ersättning av stats­ medel föreligger. Planen skall innehålla erforderliga uppgifter för den av­ sedda bedömningen. Kommissionen har att utfärda formulär och anvisning­ ar beträffande plans uppställning och innehåll. Godkänd plan kan ompro­

vas på begäran av sökanden.

Finner högertrafikkommissionen beträffande åtgärd av visst slag upprät­ tande av plan med kostnadsberäkning överflödigt, äger kommissionen för­ ordna att ersättning skall utgå oaktat att plan ej upprättats. Det förutsättes i promemorian angående tillämpningen att kommissionen kommer att ut­ nyttja denna befogenhet endast i speciella undantagsfall.

Har åtgärd, trots att förordnande som nu sagts ej meddelats, vidtagits av någon utan att denne dessförinnan upprättat plan och begärt godkännande därav eller utöver vad som upptagits i godkänd plan, kan kommissionen for­ ordna att sökanden trots underlåtenheten skall få ersättning. Medger kom­ missionen sådant undantag ankommer det på sökanden att vid ansökan om utbetalning av ersättning foga utredning som eljest skulle ha upptagits i

plan med kostnadsberäkning.

Ersättning utbetalas i efterskott, om ej högertrafikkommissionen på sär­ skilda skäl förordnar, att ersättning skall utbetalas i forskott. Kommissio­

Bihang till riksdagens protokoll 1DGU. 1 saml. Nr 173

8

nen äger förordna, att ersättning skall utbetalas i särskilda poster vid be­ stämda tillfällen (9 § första stycket). Detta innebär att ersättningen i prin­ cip skall utgå sedan åtgärd vidtagits och — i fråga om ersättning som ut­ går efter styrkt kostnad — betalts.

Såsom särskild anledning till förskottsbetalning bör kommissionen, enligt promemorian angående tillämpningen, ta i betraktande svårigheter för sö­ kande att finansiera åtgärder för trafikomläggningen, i den mån svårigheter­ na orsakas av extra belastning till följd av omläggningen. Förskottsbetal­ ning får icke bli regel utan skall begränsas till de fall, då det framstår så­ som särskilt påkallat att det allmänna ingriper för att underlätta finansie­ ringen av åtgärd eller då eljest särskild anledning till förskottsbetalning föreligger. Förskott torde i regel böra begränsas till visst högsta belopp, un­ derstigande det belopp vartill ifrågavarande åtgärd kostnadsberäknats i plan. Det torde ofta finnas anledning utbetala förskottsbeloppet efter hand i delposter.

Delbetalningar torde företrädesvis komma till användning då sökande en­ ligt godkänd plan skall vidtaga en fortlöpande följd av åtgärder.

Av vad nu sagts följer, att betalningsterminer och -poster med ledning av den godkända planen i regel skall avpassas så att delbetalningarna kommer att ske i efterskott men att möjlighet finnes till förskottsbetalningar om sär­ skilda skäl föranleder därtill. Bestämmelserna om delbetalning skall möjlig­ göra att sökanden så snart som möjligt efter det han haft utlägg skall kun­ na få ut honom tillkommande ersättning. Betalningsterminer och -poster bör alltså, framhålles i promemorian angående tillämpningen, avpassas så, att de så nära som möjligt ansluter till sökandens utbetalningar till leverantö­ rer och andra. Det bör i och för sig ej vara hinder att förordna om olika långa betalningsterminer och olika stora delbelopp vid skilda betalningstill- fällen.

Innan delbelopp utbetalas måste kommissionen ha förvissat sig om att sö­ kanden följt den godkända planen, så att däri upptagna åtgärder utförts på tid och sätt som där förutsatts. Har detta fastslagits, kan utbetalning verk­ ställas.

Ansökan om utbetalning av ersättning skall ingivas, sedan åtgärd som upptagits i godkänd plan med kostnadsberäkning vidtagits i enlighet med vad som sagts i planen. Med ansökningen och utredning, som fogats därvid, skall visas att åtgärden vidtagits. Skall ersättning icke utgå efter beräknad kost­ nad eller normalkostnad skall därjämte, med verifikationer och annan ut­ redning, styrkas till vilket belopp kostnaden för åtgärden uppgår. Uppgifter skall även lämnas till ledning för prövning i vad mån kostnad är nödvändig. Vad beträffar ansökan om utbetalning i förskott skall motsvarande utredning lämnas senast då ersättningsbeloppet slutligt regleras.

Kungl. Maj. ts proposition nr 173 år 196b

10

Jämförelser av samma slag som de nyss beskrivna kan givetvis också ifrå- gakomma mellan olika åtgärder enligt'punkterna 5) och 6).

Till frågan om beskattningen av de ersättningar, som skall utgå enligt kungörelsen om ersättning av statsmedel för kostnader till följd av över­ gången till högertrafik, har ställning hittills icke tagits.

Kungl. Maj:ts proposition nr 173 år 1964

Framställningen från Svenska omnibusägareförbundet och

Svenska lokaltrafikföreningen

I en den 19 december 1963 dagtecknad till Kungl. Maj :t ställd gemen­ sam skrift har Svenska omnibusägareförbundet och Svenska lokaltrafikföreningen hemställt om rätt för trafikföretagen att under omställningspe- rioden till högertrafik göra skattefria avsättningar till investeringsfond. I skrivelsen erinras om att Svenska omnibusägareförbundet i remissyttran­ de över 1960 års utredning angående kostnader för övergång till högertrafik framhållit, att den ökade vagnanskaffningen med en koncentration till om­ läggningsåret eller åren närmast däromkring kan medföra rubbningar i före­ tagens normala avskrivningar. Bussföretagen borde därför enligt förbundets mening få under tiden t. o. m. året närmast efter omläggningen göra skatte­ fria avsättningar till en särskild investeringsfond baserade på inom respek­ tive företag upprättad investeringsplan. I den nu ifrågavarande skrivelsen framhåller organisationerna, att genom de ändringar i busstillverkarnas till­ verkningsprogram, som nödvändiggjorts av krav att endast förberedda buss- typer skall tillverkas, har många leveranser blivit förskjutna från år 1963 till åren 1964—1965 helt utanför trafikföretagens kontroll. Detta har bidra­ git till ytterligare störningar i de normala anskaffnings- och avskrivnings- programmen. Genom den ovisshet som råder beträffande planläggningen kan ännu större förseningar uppstå för trafikföretag med mera svårlösta omställningsproblem.

Alla dessa rubbningar i de normala anskaffningsprogrammen, som dels redan ägt rum dels kan förutses, har, framhålles i skrivelsen, till följd att trafikföretagens avskrivningsunderlag under åren närmast efter princip­ beslutet minskar och i vissa tall kan helt bortfalla. Härvid förbättras re­ sultatet bokföringsmässigt och överskott, vilka endast är skenbara, måste upptagas till beskattning. För omställningsåret och året närmast före och efter detsamma kan emellertid förutses en nyanskaffning väsentligt större än normalt. Enligt nu gällande avskrivningsregler skulle då avskrivnings­ underlaget endast delvis kunna utnyttjas.

Organisationerna anser därför att det är nödvändigt av företagsekono­ miska skäl att möjligheter skapas att utjämna avskrivningarna under pe­ rioden fr. o. m. året för principbeslutet t. o. m. året efter omställningsåret.

12

övergång till högertrafik. Vad de mindre bussföretagen beträffar torde dessa på många håll i vårt land arbeta under relativt ogynnsamma ekonomiska betingelser, främst därför att trafikunderlaget uttunnats genom privatbilis­ mens expansion. En minskning av dylika trafikföretags avskrivningsunder­ lag skulle sålunda knappast leda till att några skenbara vinster framtages till beskattning. Att tillskapa speciella beskattningsregler för deras vidkom­ mande synes därför, framhåller nämnden, icke heller tillräckligt motiverat. Liknande synpunkter anföres av länsstyrelsen i Västernorrlands lön som tillägger, att erfarenheterna från taxeringsarbetet ger vid handen, att tra­ fikföretagens räkenskaper icke alltid är av tillfredsställande beskaffenhet. Därefter anföres.

Länsstyrelsen får erinra om, att sådan trafikrörelse, som drivs i annan form än bolag eller ekonomisk förening och som icke sysselsätter mer än två anställda, är undantagen från bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen. Deklarationsmaterialet för trafikföretagen får sägas vara av skiftande kva­ litet. En speciallagstiftning av ifrågasatt slag skulle i icke ringa utsträck­ ning komplicera taxeringsarbetet. Omfattande åtgärder för registrering och kontroll vore sannolikt erforderliga.

Länsstyrelsen i Malmöhus län, som inte anser en särlagstiftning av före­ slagen art vara av behovet påkallad och i följd därav avstyrker den gjorda framställningen, gör följande tillägg.

I samband med den beramade övergången till högertrafik kan fråga möj­ ligen uppkomma hur de av omläggningen betingade ombyggnadskostnader- na skattemässigt skall behandlas. Länsstyrelsen finner för sin del att om- byggnadskostnaden bör jämställas med förbättringskostnad och sålunda bil­ da avskrivningsunderlag vid planenlig eller räkenskapsenlig avskrivning. Det kan visserligen hävdas, att det här icke är fråga om en förbättring utan om en extraordinär bristavhjälpning. Ur slitningssynpunkt är dock ombygg­ naden helt jämförbar med en nyanskaffning. I vissa fall synes det dock tänkbart att ändringskostnaden direkt får avskrivas å omkostnadskontot. Då det sålunda icke kan uteslutas att tvekan kan uppstå i fråga om om- byggnadskostnadernas skattemässiga behandling enligt nu gällande avdrags- rättssystem, synes det önskvärt att denna fråga snarast möjligt klarlägges, förslagsvis genom ett uttalande av riksskattenämnden.

Överståthållarämbetet säger sig i princip inte ha något att erinra mot att i framställningen skisserat förslag till nya beskattningsregler blir föremål för närmare utredning. Utformningen av en sådan lagstiftning rymmer dock, framhåller ämbetet, många problem. Ämbetet tillägger.

Som ett möjligt alternativ till de i framställningen åsyftade lagbestäm^ melserna om särskild investeringsfond för fordonsanskaffning i samband med trafikomläggningen vill överståthållarämbetet föreslå utvidgad rätt till avskrivning å kontraherade fordon under åren närmast före omställnings­ året. Vid denna lösning av föreliggande problemkomplex skulle det icke bli nödvändigt att arbeta med hypotetiska nyanskaffningar med de osäker­ hetsmoment detta innebär. Å andra sidan torde även vid detta alternativ detalj föreskrifter erfordras beträffande bland annat vid taxeringarna god­

Kungl. Maj. ts proposition nr 173 år 1964

13

tagbara procenttal för sådan avskrivning för åstadkommande av önsk­ värd jämnhet i taxeringsnämndernas bedömning.

Allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden konsta­ terar, att i skattelagstiftningen tillämpas den principen att en tillgångs faktiska anskaffningskostnad genom värdeminskningsavdragen fördelas under dess ekonomiska livslängd. Att frångå denna princip genom att där­ utöver medgiva avdrag för avsättning till mötande av planerad återanskaff- ning synes inte böra godtagas utan synnerligen vägande skäl, och tillräck­ ligt bärande motivering för en sådan åtgärd synes enligt allmänna om­ budet inte ha framlagts i skrivelsen.

Statens högertrafikkommission, som avstått från att avgiva yttrande i ärendet, har lämnat följande uppgifter.

Totalt sett torde, enligt inom HTK verkställd inventering, den yrkes­ mässiga busstrafiken i dagens läge ha följande struktur. (Reservation göres för vissa smärre felaktigheter p. g. a. att uppgifter i undersöknings­ materialet i enstaka fall icke inkommit eller på annat sätt givit anledning till någon inexakthet.)

Kungl. Maj.ts proposition nr 173 år 1964

A. Bussföretag med linjetrafik:

Antal företag

Antal bussar

I aktiebolagsform........................... I annan företagsform ..................

165 394

3 475 3 619

Summa

559

7 094

B. Bussföretag med enbart beställningstrafik:

Antal företag

Antal bussar

T aktiebolagsform .......................

9

24

I annan företagsform ..................

172

255

Summa 181

279

Sammanställning av A och B, d. v. mässig trafik

s. totalbilden av bussföretag

Antal företag

med grkes-

Antal bussar

I aktiebolagsform........................... I annan företagsform ..................

174 566

3 499 3 874

Summa

740

7 373

Av bussföretag med linjetrafik och vilka icke drives i aktiebolagsform (jämför A ovan) har 22 företag med vartdera 9 eller flera bussar tillhopa 2 641 bussar och 372 företag med vartdera högst 8 bussar tillhopa 978 bussar. Härvid skall märkas att bland de nämnda 22 större företagen har inräknats bl. a. SJ med 1 689 bussar och postverket med 289 bussar.

För bedömning av förskjutningar i anskaffningsplanerna infordrade! 1961 års utredning vissa uppgifter från bussföretagen, nämligen dels pla­

14

nerad eller beräknad nyanskaffning under förutsättning av fortsatt väns­ tertrafik dels sådan anskaffning vid en omläggning till högertrafik våren eller försommaren 1965. Följande sammanställning visar resultatet av denna undersökning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 173 år 1964

A. Nyanskaffning vid fortsatt vänstertrafik

År

1961

1962 1963 1964

1965 Summa

Antal bussar ....

460 620

600 515

395 2 590

B. Nyanskaffning vid trafikomläggning 1965

Antal bussar ....

460 475

625 765 ll 300

3 625

Diff. B—A...........

+

—

0 —145 + 25 + 250

*

+ 905

Ovanstående antal bussar fördelade på företag av olika storleksordning:

1961 1962

1963

1964

1965 Summa

A

Antal bussar tillhöriga 34 företag som har mer än 20 bussar................

308

464 446 401

295 1 914

Antal bussar tillhöriga de ca 550 företag som har mindre än 20 bussar..................................

152 156

154 114

100

676

Summa

B

460 620

600 515 395

2 590

Antal bussar tillhöriga 34 företag som har mer än 20 bussar................

308 353

499 649

+ 166 2 975

Antal bussar tillhöriga de ca 550 företag som har mindre än 20 bussar..................................

152 122

126 116

134

650

Summa 460

475 625

765

n 300 3 625

1 Härav Stockholms Spårvägar en meranskaffning av 400 bussar.

De angivna siffrorna torde böra kompletteras med uppgiften att bruk- ningstiden för en buss genomsnittligt torde kunna anses vara 15 år och anskaffningsvärdet till — genomsnittligt — 130 000—140 000 kronor.

Högertrafikkommissionen har hittills endast i mycket begränsad om­ fattning fått del av företagens planer avseende omställningsåtgärder in­ för trafikomläggningen. Högertrafikkommissionens kanslipersonal har vid sina kontakter med olika trafikföretag och busstillverkare under hand er­ farit att åtskilliga bussföretagare ansett sig icke rimligen kunna göra de ny­ anskaffningar som annars planenligt skulle ha företagits, enär de ansett sig behöva närmare informationer och besked av såväl teknisk som eko­ nomisk art innan de fattar beslut i en för bussföretagen så ytterligt vital angelägenhet, som nyanskaffning av fordon med dess stora ekonomiska engagemang utgör. Under år 1963 torde sålunda återhållsamheten i den

16

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen för bestämmelserna i kun­ görelsen och promemorian angående denna skall ersättning i princip utgå endast för att täcka direkta utgifter för åtgärder av olika slag, som väghållare och trafikföretag åsamkas på grund av omläggningen till höger­ trafik. Ersättning kan även erhållas för räntekostnader, som liar direkt samband med genomförandet av åtgärderna. Däremot skall ersättning inte utgå för ekonomisk skada i form av inkomstminskning t. ex. vid ned­ gång av ett företags omsättning.

Då ersättning ej skall utgå för mindre kostnader av olika slag kommer möjligheten för enskilda bilägare att få ersättning att bli mycket be­ gränsad. Ersättning kommer därför i huvudsak att utgå till närings­ idkare av olika slag för kostnader i näringsverksamheten. I regel är det fråga om rörelse men det torde i undantagsfall även komma att gälla in- komstslagen jordbruksfastighet och annan fastighet.

Skattereglerna synes enligt promemorian lämpligen böra ha den inne­ börden att de ersättningar, som utgår i anledning av omläggningen till högertrafik, skall utgöra skattepliktig inkomst endast i de fall fråga är om ersättning för ränta (räntekostnad eller ränteförlust) eller om ersätt­ ning för sådana kostnader hänförliga till förvärvskälla, vilka är avdrags­ gilla på en gång vid taxeringen.

Avser ersättningen kostnad för anskaffning eller omändring av till­ gång for stadigvarande bruk i förvärvskälla, t. ex. motorfordon, byggnad för bensinstation etc., gäller att kostnaden i regel inte är avdragsgill på en gång utan i form av årliga värdeminskningsavdrag. I dylikt fall bör, enligt promemorieförslaget, den skattskyldige vid beräkning av värde- minskningsavdragen anses ha haft kostnad för åtgärden i fråga endast i den män kostnaden överstigit ersättningsbeloppet. Detta innebär i prin­ cip att ersättningen upptages som skattepliktig intäkt och att avdrag med- gives för kostnader för anskaffningen eller ombyggnaden med motsvaran­ de belopp.

Är de kostnader, för vilka ersättning erhålles, överhuvudtaget icke av­ dragsgilla vid taxeringen vare sig på en gång eller i form av värdeminsk­ ningsavdrag, skall ersättningen enligt förslaget inte utgöra skattepliktig inkomst för mottagaren.

I något undantagsfall kan, framhålles i promemorian, den som mot­ tagit ersättning, bli skyldig återbetala densamma helt eller delvis. Om er­ sättningen beskattats bör givetvis avdrag få åtnjutas för återbetalat belopp. Har ersättningen medfört minskning av avskrivningsunderlag skall detta ökas med belopp motsvarande återbetalat belopp. I regel bör utan svårig­ het kunna konstateras om återbetalat belopp hänför sig till sådan ersätt­ ning som beskattats eller som föranlett minskning av avskrivningsunder­ lag. Har skattskyldig uppburit ersättning för olika slag av kostnader och

Kungl. Maj:ts proposition nr 173 år 1964

20

då utgiften föregått ersättningen, ifrågasättas om det står i överensstäm­ melse med god bokföringssed att aktivera utgiftsbeloppet som tillgång (= fordran) så länge något formligt beslut om ersättning för de nedlagda kostnaderna icke fattats av vederbörande myndighet. Ehuru styrelsen ifrå­ gasätter om detta kan ge anledning till någon större praktisk olägenhet, vore det dock önskvärt med bestämmelser, som undanröjer denna tvek­ samhet. En lösning av detta problem skulle vara att införa bestämmelser om rätt att i taxeringshänseende, oavsett hur bokföringen skett, erhålla avdrag för omställningskostnader först under det år, då motsvarande in­ täkt uppburits. Detta skulle sålunda innebära ett avsteg från gällande reg­ ler att avdrag för reparations- och därmed jämförliga kostnader kan er­ hållas endast under det beskattningsår, då arbetena ägt rum.

Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller, att tillämpningssvårigheter kan väntas uppkomma för taxeringsmyndigheterna, speciellt i sådana fall då havd kostnad är hänförlig till ett tidigare och ersättningen till ett se­ nare beskattningsår. Länsstyrelsen anser det angeläget att tillämpnings­ föreskrifter i någon form utfärdas i syfte att trygga en effektiv kontroll och underlätta taxeringsarbetet. Liknande synpunkter framföres av överståthållar ämbetet.

De underrättelser angående utbetalade ersättningar, som statens höger­ trafikkommission enligt förslaget skall lämna för taxeringskontrollen, har berörts i några yttranden. Riksrevisionsverket förutsätter att i dessa un­ derrättelser kommer att ingå erforderliga uppgifter om storleken av den ränta, som i förekommande fall innefattas i ersättning efter beräknad kostnad. Liknande synpunkter anföres av Sveriges skogsägareförbund, som även framhåller önskvärdheten av att — såsom fallet sedvanligen är med inkomstuppgifter överhuvudtaget — en kopia av ersättningsuppgiften även tillställes ersättningsmottagaren. Lantbrukets skattedelegation anser det angeläget, att tvist om räntebeloppets storlek inte uppkommer, varför enligt delegationens uppfattning tillämpningsföreskrifter bör utfärdas för de fall, då ersättning utgår efter beräknad kostnad.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser, att uppgifterna från högertra­ fikkommissionen bör lämnas senast den 31 januari under taxeringsåret medan länsstyrelsen i Södermanlands län anser att uppgiften bör lämnas inom två veckor från lagakraftvunnet beslut.

Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller, att underrättelsen även bör innehålla uppgift om tidpunkt för utbetalning.

Svenska företagares riksförbund påpekar, att de föreslagna reglerna i vissa — sannolikt mycket speciella — situationer kan få en icke avsedd effekt. Förbundet anför.

Om exempelvis ett bussföretag med en nästan helt avskriven vagnpark tecknar kontrakt om leverans av fordon för 300 000 kr., sedan under tre år avskriver detta kontrakt med ca 200 000 kr., och därefter erhåller er­ sättning med 250 000 kr., kan den situationen möjligen inträffa att före­

Kungl. Maj. ts proposition nr 173 år 1964

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 173 år 196b

1) vissa kranar monterade på vänster sida eller med manöverreglage endast på vänster sida;

2) vissa tippkonstruktioner där tippning åt sidan endast kan göras åt vänster;

3) omkastare av den hydrauliska (pneumatiska) kraften mellan kran och tipp;

4) tankfordons slangkopplingsapparater; 5) vissa väghållningsredskap till fordon enbart arbetande åt endera väg- sidan på grund av trafikriktningen;

6) självbärande karosserikonstruktioner där den tekniska konstruktio­ nen omöjliggör nyupptagande av lastöppning på fordonets andra sida.

Förbundet anför vidare.

Många lastbilar, släpvagnar och arbetsredskap är försedda med kranar och tippar där själva manöverutrustningen till denna utrustning är place­ rad på vänster sida och vilken av trafiksäkerhetsskäl vid övergången måste flyttas till höger sida. Enligt de allmänna ersättningsgrunderna ersättes sådan omplaceringskostnad. Många kranar, tippar etc. kan emellertid år 1967 vara i sådant skick att de lämpligare borde utrangeras. Genom en utvidgning av avskrivningsrätten till att även omfatta viss fordonsutrust- ning stimuleras företagen till att tidigarelägga beställningar av ifrågava­ rande utrustningsdetaljer, och tillverkarna undgår en toppbelastning som de kan ha svårt att bemästra år 1967 och får därigenom en jämnare syssel­ sättning under omställningsperioden. För några trafikföretag, t. ex. åke­ rier med specialisering på distributionstrafik eller skogskörslor jämte snöplogning kunde annars en minskning av avskrivningsunderlaget få till följd en tillfällig ökning av skattebelastningen. I prishänseende kan dessa kostnader för varje enhet variera mellan ett till omkring trettio tusen kro­ nor.

Liknande synpunkter framföres av Svenska företagares riksförbund. Även Föreningen Auktoriserade revisorer ifrågasätter, om inte möjlig­ heten till kontraktsnedskrivningar bör ges en vidare utsträckning. Andra företagskategorier än trafikföretag, t. ex. drivmedelsdistribuerande före­ tag, kan enligt föreningen tvingas till omfattande omläggningar i samband med övergången till högertrafik.

Departementschefen

I den departementspromemoria angående vissa beskattningsfrågor i sam­ band med omläggningen till högertrafik, vilken behandlats i det föregående, framlägges förslag dels angående beskattningen av de ersättningar, som skall utgå av statsmedel för kostnader till följd av omläggningen till högertrafik, dels angående utvidgad rätt för trafikföretagen till avskrivning på leverans­ kontrakt avseende motorfordon. Beträffande ersättningarna föreslås att dessa skall utgöra skattepliktig inkomst för mottagaren endast i de fall er­

23

sättningarna avser ränta (räntekostnad eller ränteförlust) eller avser sådan kostnad i förvärvskälla, som är avdragsgill på en gång vid taxeringen. Är fråga om ersättning för sådan kostnad för anskaffning eller ombyggnad av tillgång för stadigvarande bruk i förvärvskälla, som får avdragas i form av årliga värdeminskningsavdrag, skall enligt förslaget avskrivningsunderlaget vid taxeringen minskas med ersättningens belopp. Vad sålunda föreslås ut­ gör endast ett lagfästande av gällande praxis. Med hänsyn till det relativt stora antalet fall, då ersättningar kan komma att utgå, har det ansetts önsk­ värt att uttryckligen reglera hur dessa ersättningar skall beskattas.

Förslaget om utvidgad rätt för trafikföretagen till avskrivning på leverans­ kontrakt avseende motorfordon har föranletts av en framställning från Svenska omnibusägareförbundet och Svenska lokaltrafikföreningen. I fram­ ställningen konstateras, att omläggningen till högertrafik kan medlöra rubb­ ningar i de normala anskaffningsprogrammen för trafikföretagen bl. a. ge­ nom de ändringar i busstillverkarnas tillverkningsprogram, som nödvän­ diggjorts av krav att endast förberedda busstyper skall tillverkas. Härige­ nom har många leveranser blivit förskjutna från år 1963 till åren 1964—1965 helt utanför trafikföretagens kontroll. Dessa rubbningar i trafikförelagens anskaffningsprogram får till följd att trafikföretagens avskrivningsunder­ lag vid taxeringen minskar under åren närmast efter principbeslutet. I vissa fall kan det helt bortfalla. Härvid förbättras resultatet bokföringsmässigt och överskott, vilka endast är skenbara, måste upptagas till beskattning. Möjligheter borde därför enligt organisationerna skapas för att utjämna avskrivningarna under perioden fr. o. m. året för principbeslutet t. o. m. året efter omställningsåret.

Promemorieförslagen har i huvudsak godtagits av remissinstanserna och jag kan tillstyrka att förslaget lägges till grund för lagstiftning. De erin­ ringar och påpekanden som gjorts från remissinstansernas sida bör dock föranleda vissa ändringar i den föreslagna författningstexten.

Det framhålles i promemorian att de ersättningar, som kommer att utgå, och de däremot svarande kostnaderna i princip bör häntöras till samma beskattningsår. Såsom Kooperativa förbundet framhållit i sitt yttrande kan det vara tveksamt om så blir förhållandet i de fall, då utgiften töregått er­ sättningen. Jag delar förbundets uppfattning att det kan ilrågasätlas om detta kan ge anledning till någon större praktisk olägenhet. För en enskild rörelseidkare eller ett handelsbolag kan det dock med hänsyn till den pro­ gressiva beskattningen vara ett intresse att kunna häniöra kostnad och in­ täkt till samma beskattningsår. .lag vill därför inte motsätta mig att i för­ fattningen intages eu bestämmelse av innebörd alt — om kostnaden hänför sig till ett tidigare beskattningsår än ersättningen — den skattskyldige kan få uppskjuta avdraget för kostnaderna till det år ersättningen upp­ tages som intäkt. Bestämmelsen blir i princip tillämplig även i den mån

Kungl. Maj:ts proposition nr 173 år 196i

24

ersättning utgår för kostnader i inkomstslagen jordbruksfastighet och annan fastighet. Det torde dock i dylika fall röra sig om så små belopp, att möjlig­ heten att förskjuta avdragsrätten inte har någon större praktisk betydelse. För förskjutning av avdragsrätten bör krävas framställning i deklarationen för det beskattningsår, då kostnaden enligt kommunalskattelagens bestäm­ melser är avdragsgill.

Då ersättning utgår för kostnad, som är avdragsgill endast i form av år­ liga värdeminskningsavdrag, kan, som Svenska företagares riksförbund på­ pekar, ersättningar i något undantagsfall komma att överstiga återstående taxeringsmässigt restvärde. I sådant fall bör givetvis överskjutande belopp av ersättningen upptagas som skattepliktig intäkt. Detta synes böra uttryck­ ligen regleras i förlattningstexten. Det må dock understrykas att det är en bestämmelse som kan beräknas bli tillämplig endast i sällsynta undantags­ tall. Om den skattskyldige tillämpar räkenskapsenlig avskrivning, kan det taxeringsmässiga restvärdet för en enskild tillgång i ett inventariebestånd inte tastställas. Bestämmelsen blir då tillämplig endast i det fall, då ersättning­ en överstiger det taxeringsmässiga restvärdet för hela inventariebeståndet.

Beträffande den underrättelse, som statens högertrafikkommission skall lämna om beviljade ersättningar, synes knappast erforderligt att närmare precisera den tidpunkt då underrättelsen skall lämnas. Framhållas må att, om ersättningsbeloppet höjes genom beslut av Kungl. Maj :t, det ankommer på statens högertrafikkommission att lämna underrättelse även om sådan ytteiligare ersättning som då utbetalas. I underrättelsen skall alltid angivas hur mycket av ersättningen som avser ränta. Detta gäller även för det fall, då ersättning utgår efter heräknad kostnad. Även i sådant fall måste det ankomma på kommissionen att ange hur ersättningen fördelar sig på olika slag av kostnader. Det ligger i sakens natur att kommissionen bör tillställa den ersättningsberättigade en kopia av underrättelsen. Någon uttrycklig föreskrift härom synes dock knappast erforderlig.

Såsom redan framhållits har förslaget om utvidgad rätt till avskrivning på leveranskontrakt föranletts av en hemställan från Svenska omnibusägare- törbundet och Svenska lokaltrafikföreningen om möjlighet för bussföreta­ gen att utjämna sina avskrivningar. Det är för dessa företag, som övergång­ en till högertrafik möjligen kan medföra en mera betydande förskjutning i avskrivningsunderlaget. För andra typer av trafikföretag torde motsvarande problem knappast uppkomma. Såsom flera remissinstanser framhållit bör därför den föreslagna rälten till avskrivning på leveranskontrakt begränsas till att avse endast bussar. Bestämmelser av detta slag innebär en kompli- cering av taxeringslörtarandet och det är därför även av den anledningen angeläget att man i möjligaste mån begränsar räckvidden av desamma.

Kiingl. Maj:ts proposition nr 173 år 1964

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen att antaga inom finansdepartementet upp­

26

Kungi. Maj:ts proposition nr 173 år 1964

Bihang

P romemorieförslaget

till

förordning om beskattning av ersättning vid övergång till högertrafik

och om avskrivning å leveranskontrakt avseende

motorfordon i vissa fall

Härigenom förordnas som följer.

Om beskattning av ersättningar

1

§•

Äger skattskyldig uppbära ersättning enligt kungörelsen den 10 april 1964 (nr 99) om ersättning av statsmedel för kostnader till följd av övergången till högertrafik, skall vid taxeringen till statlig och kommunal inkomstskatt gälla vad nedan i 2—4 §§ sägs.

2

§.

Ersättning, som i 1 § avses, skall utgöra skattepliktig inkomst för mot­ tagaren endast i de fall, då ersättningen avser ränta eller avser sådan kost­ nad i förvärvskälla, som är avdragsgill på en gång vid taxeringen. Är fråga om ersättning för kostnad för anskaffning eller ombyggnad av tillgång för stadigvarande bruk i förvärvskälla och är kostnaden avdragsgill vid taxe­ ringen i form av årliga värdeminskningsavdrag, skall vid beräkning av dy­ lika avdrag sasom den skattskyldiges anskaffnings- eller ombyggnadskost- nad för tillgången anses allenast så stor del av kostnaden, som icke täckes av ersättningen.

3 §.

Har ersättning upptagits till beskattning enligt 2 § och återbetalas ersätt­ ningen helt eller delvis, må den skattskyldige åtnjuta avdrag för återbetalat belopp. Har ersättning, som återbetalas, föranlett minskning av avskriv­ ningsunderlag skall detta ökas med belopp motsvarande återbetald ersätt­ ning.

4 §.

Det åligger statens högertrafikkommission att så snart ske kan lämna underrättelse om beviljade ersättningar till vederbörande länsstyrelse att