Prop. 1964:197

('angående godkännande av konvention om kontinentalsockeln m. in.',)

Iiiingl. Maj:ts proposition nr 197 år 196\ 1

Nr 197

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående godkännande

av konvention om kontinentalsockeln m. in.; given Stockholms slott den G november 196i.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikes- departementsärenden för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed jämlikt 12 § regeringsformen föreslå riksdagen att godkänna en den 29 april 1958 i Geneve dagtecknad konvention om kontinentalsockeln m. m.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Torsten Nilsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att riksdagen godkänner en i Geneve den 29 april 1958 dagtecknad konvention om kontinentalsockeln jämte ett fakul­ tativt protokoll rörande obligatoriskt biläggande av tvister om tolkningen och tillämpningen av bl. a. kontinentalsockelkonventionen. Enligt denna konvention utövar strandstaten suveräna rättigheter över den utanför ter­ ritorialgränsen liggande kontinentalsockeln, såvitt gäller dennas utforskan­ de och tillgodogörandet av dess naturtillgångar.

1 Bihang till riksdagens protokoll 196 b. 1 samt. A'r 197

2

Kunql. Maj.ts proposition nr 197 år 1964

Ltdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Regentcn, Hertigen av Hal­

land, i statsrådet å Stockholms slott den 6 november

1964.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena

Nilsson,

statsråden

Sträng, Andersson,

Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson,

Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

ministern för utrikes ärendena fråga angående godkännande av en i Geneve

den 29 april 19o8 dagtecknad konvention om kontinentalsockeln m.

in.

och

anför därvid följande.

Det hävdvunna geologisk-geografiska begreppet »kontinentalsockeln» be­

tecknar den förhållandevis långsamt sluttande del av havsbottnen, som är

belägen mellan stranden och början av den s. k. kontinentalsluttningen, där

bottenprofilen övergår i en brantare sluttning ned mot de stora havsdju­

pen. Denna övergång torde flerstädes ske på ett djup av omkring 200 me­

ter. Bredden på den sålunda beskrivna kontinentalsockeln är högst varie­

rande. På sina ställen är den endast någon kilometer bred medan den på

andra sträcker sig ett tusental kilometer ut från kusten.

Kontinentalsockeln anses rymma rika naturtillgångar, särskilt i form av

mineral, olja och naturgas. Sökandet efter fyndigheter har pågått under

många år vid vissa kuster och har här och var givit mycket lönande resul­

tat med påföljd att intresset för kontinentalsockeln och dess rikedomar

snabbt vuxit. Icke minst har letandet under senare år efter olja och natur­

gas i Nordsjön tilldragit sig stor uppmärksamhet.

Vetenskapens och teknikens snabba utveckling under och efter andra

världskriget har ökat möjligheterna att exploatera havsbottnens naturrike­

domar. Samtidigt har insikten om nämnda tillgångars begränsning fram­

kallat en strävan från många staters sida att skaffa sig kontroll över dem

för att förebygga missbruk. Denna strävan har tagit sig uttryck i statliga

anspråk på viss höghetsrätt över kontinentalsockeln. I en del fall har dock

anspråken varit mera långtgående än som motiverats av nämnda syfte och

inneburit intrång i havets hävdvunna frihet både i vad gäller sjöfart och

fiske.

3

Den moderna utvecklingen av de folkrättsliga reglerna avseende konti­ nentalsockeln kan sägas ha inletts av Förenta Staterna. I eu proklamation den 28 september 1945 förklarade president Truman, att amerikanska sta­ ten ansåg sig ha äganderätt till naturtillgångarna i kontinentalsockeln utanför landets kuster samt ägde utöva kontroll och jurisdiktion över dem. Uttryckligen angavs emellertid, att de ovanför sockeln belägna vattnen för­ blev fritt hav.

Efter den amerikanska proklamationen har många andra stater unilate- ralt framställt anspråk på kontinentalsockeln. Anspråken är till sin ka­ raktär tämligen skiftande. En typ av anspråk ansluter sig nära till 1945 års amerikanska proklamation och inskränker sig sålunda till naturtill­ gångarna på havsbottnen och i dess underlag. Till denna kategori torde få hänföras bl. a. Norges genom en kunglig resolution den 31 maj 1963 fram­ förda anspråk på överhöghet över kontinentalsockeln utanför Norges kust såvitt gäller utnyttjandet och utforskandet av dess naturtillgångar. En an­ nan typ av anspråk, framställda av en rad latinamerikanska stater, går längre och gäller också jurisdiktionen över vattnen över kontinentalsockeln, det s. k. epikontinentala havet. Dessa jurisdiktionskrav avser i första hand fisket. Kravens tyngdpunkt ligger i vissa fall på fiskerättigheterna och i andra på rätten att vidtaga åtgärder till skydd för fiskbeståndet in. in. Att systematiskt klart skilja dessa krav från vissa strandstaters anspråk på särskilda fiskezoner eller på s. k. »conservation zones» utanför territorial­ gränsen låter sig knappast göra. Icke heller territorialvattenbegreppet kan hällas distinkt från det suveränitetsbegrepp som inrymmes i vissa latin­ amerikanska staters anspråk i anslutning till kontinentalsockeln. Flera sta­ ter längs Sydamerikas västkust, som nästan helt saknar geologisk konti­ nentalsockel i egentlig mening, har sålunda framfört långtgående jurisdik­ tionskrav avseende vattnen intill 200 sjömil från kusten.

Många av de stater, som genom ensidiga deklarationer gjort anspråk på kontinentalsockeln, har till stöd för dessa åberopat gällande folkrätt. Här­ emot har andra stater, däribland Sverige, invänt, att folkrätten tvärtom hävdar havets frihet och att undantag som inskränker denna frihet i prin­ cip blott kan grundas på mellanfolkliga överenskommelser.

För att söka sammanjämka de meningsskiljaktigheter, som sålunda upp­ stått mellan olika stater och grupper av stater, upptog Förenta Nationernas kommission för internationell rätt frågan om kontinentalsockeln på sitt arbetsprogram. Efter flera års förberedelsearbeten framlade kommissionen är 1956 förslag till konventionsbestämmelser angående kontinentalsockeln. Förslaget behandlades vid den konferens om kodifieringen av de folkrätts­ liga reglerna om havet, som med deltagande av ombud för 86 stater ägde rum i Förenta Nationernas regi i Geneve under tiden den 24 februari—27 april 1958. Vid denna konferens antogs konventionen om kontinentalsockeln samt ytterligare tre konventioner, nämligen konventionen om territorial-

Kungl. Maj:ts proposition nr 197 år 1964

havet och tilläggszonen, konventionen om det fria havet och konventionen om lisket och bevarandet av de levande naturtillgångarna i det fria havet. I anslutning till konventionerna antogs också ett fakultativt signaturprotokoll om obligatoriskt biläggande av tvister rörande tolkningen och tillämpningen av konventionerna.

fråga är i detta sammanhang endast om konventionen om kontinental­ sockeln och det fakultativa protokollet men nämnas kan att Sverige hittills icke biträtt någon av de fyra konventionerna.

Kontinentalsockelkonventionen trädde i kraft den 10 juni 1964. Den har numera biträtts av följande 24 stater:

Amerikas Förenta stater, Australien, Bulgarien, Cambodja, Colombia, Danmark, Dominikanska Republiken, Guatemala, Haiti, Israel, Madagaskar. Malaysia, Polen, Portugal, Rumänien, Senegal, Sovjetunionen, Storbritan­ nien, Sydafrika, Tjeckoslovakien, Uganda, Ukraina, Venezuela och Vitryss­ land.

Konventionens och det fakultativa protokollets texter på engelska och franska jämte översättning till svenska torde såsom bilagor (Bilaga 1 och 2) få fogas vid detta protokoll.

Konventionen

I det följande skall lämnas en redogörelse för kontinentalsockelkonventio- nens innehåll.

I art. 1 moment a. definieras uttrycket kontinentalsockeln, sådant detta användes i konventionstexten. I sockeln inbegripes havsbottnen och dess un­ derlag i de områden under vatten, vilka gränsar till kusterna men är belägna utanför territorialgränsen. Sockeln sträcker sig ut till ett vattendjup av 200 meter eller, därutanför, intill dess djupet omöjliggör exploatering. I arti­ kelns moment b. föreskrives, att konventionen även gäller motsvarande om­ råden kring öar.

Konventionen har således en dubbel bestämning av kontinentalsockelns gräns mot de stora vattendjupen, primärt ett djup av 200 meter och subsi- diärt vad som brukar kallas exploateringsgränsen.

Vad Sverige beträffar ger konventionens definition till resultat att en kontinentalsockel i konventionens mening finnes överallt utanför den svenska territorialgränsen i de hav som omger Sverige.

Art. 2 bestämmer och begränsar strandstatens rätt med avseende på kontinentalsockeln.

Enligt törsta stycket utövar strandstaten suveräna rättigheter över soc­ keln, men blott i vad avser utforskandet och tillgodogörandet av dess naturtillgångar.

I andra stycket understrykes rättigheternas exklusiva karaktär. Ingen äger sålunda, i de fall där strandstaten icke själv låter utforska eller ex-

Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1964

ploatera sockeln, bedriva sådan verksamhet eller göra gällande någon rätt till sockeln, såvida icke strandstaten givit sin uttryckliga tillåtelse.

1 tredje stycket utsäges, att strandstatens rättigheter avseende konti­ nentalsockeln ej är beroende av besittningstagande, vare sig effektivt eller symboliskt. Icke heller erfordras någon form av viljeförklaring från strand­ statens sida.

Stycket fyra anger närmare vilka av kontinentalsockelns naturtillgångar, som avses i konventionen. Hit räknas mineraliska och andra icke levande tillgångar, vilka finnes antingen på själva havsbottnen eller därunder. Hit hör också de levande organismer, som kallas sedentära, d. v. s. de organis­ mer, vilka på det utvecklingsstadium då de kan utnyttjas antingen är helt orörliga på havsbottnen eller därunder eller ej kan röra sig annat än i di­ rekt kontakt med havsbottnen eller dess underlag.

Artikeln vilar på en kompromiss mellan staternas vitt skiljaktiga intres­ sen och anspråk. Den utgår å ena sidan från att det alltjämt skall slås vakt om havets traditionella frihet, främst i vad avser sjöfart och fiske. Ä andra sidan inför den en ny regel enligt vilken en strandstat skall ha vissa, noga angivna rättigheter i vad gäller naturförekomsterna i kontinen- sockeln utanför dess territorialvatten.

I art. 3 fastslås, att strandstatens rättigheter med avseende på kontinental­ sockeln ej får inverka på det ovanförliggande vattnets egenskap av fritt hav. Ej heller inverkar rättigheterna på det fria luftrummet.

Art. b stadgar begränsningar i strandstatens rättigheter, avsedda att be­ vara den hävdvunna friheten att nedlägga och underhålla kablar och led­ ningar på havsbottnen.

Art. 5 understryker i sitt första stycke,ytterligare en gång, syftet att icke inkräkta på havets frihet. Sålunda föreskrives, att strandstaten ej äger be­ driva verksamhet på kontinentalsockeln på ett sätt som, i vidare mån än som kan anses berättigat, medför intrång i sjöfart, fiske eller bevarandet av havets biologiska tillgångar. Stycket innehåller också eu principbestämmelse till skydd för oceanografisk och annan vetenskaplig forskning på kontinen­ talsockeln; eu kompletterande regel återfinnes i åttonde stycket.

Enligt andra stycket har strandstat rätt att uppföra de inrättningar som är erforderliga för utforskandet av sockeln och tillgodogörandet av dess na­ turtillgångar samt äger upprätta säkerhetszoner kring sådana inrättningar.

Tredje stycket begränsar säkerhetszonernas utsträckning till maximalt 500 meter, räknat från inrättningens yttersida. Strandstaten äger vidtaga er­ forderliga åtgärder för att skydda säkerhetszon. Fartyg av varje nationalitet måste respektera sådan zon.

I fjärde stycket fastslås att inrättning av här avsett slag, ehuru under­ kastad strandstatens jurisdiktion, ej är att betrakta som eu ö och följaktligen ej, där så eljest skulle vara fallet, har eget territorialvatten.

I femte stycket föreskrives, att inrättandet av säkerhetszon måste bringas

till andra staters kännedom. Betryggande varningsanordningar skall inrät­ tas och vidmakthållas. Anläggning, som nedlagts eller ej längre brukas, måste helt demonteras.

I sjätte stycket meddelas förbud mot att anläggningar eller säker hetszo­ ner placeras så, att de hindrar sjöfarten i traditionellt utnyttjade farleder, vilka är oumbärliga för den internationella sjötrafiken.

Sjunde stycket ålägger strandstaten alla de åtgärder som erfordras för att skydda havets biologiska tillgångar mot skadliga ämnen.

Enligt det förut nämnda åttonde stycket måste strandstatens samtycke inhämtas till varje forskningsåtgärd på kontinentalsockeln. Sådant sam­ tycke får dock normalt ej vägras en kvalificerad institution, som avser bedriva uteslutande vetenskapliga undersökningar av kontinentalsockelns fysiska eller biologiska egenskaper samt publicera resultaten av dessa. Strandstaten har rätt att deltaga i verksamheten eller att vara representerad därvid.

Art. 6 behandlar de viktiga frågorna om bestämmande av gräns på kon­ tinentalsockel på vilken två eller flera stater kan göra anspråk.

I första hand bör gräns bestämmas genom avtal mellan de berörda sta­ terna. Saknas avtal skall gräns, om särskilda omständigheter ej föranleda annat, bestämmas på något av följande sätt.

Då staterna ligger mitt emot varandra, skall gränsen utgöras av mitt­ linjen mellan de baslinjer från vilka de berörda staternas territorialvatten beräknas.

Gränsar staterna i sidled till varandra, skall gränsen bestämmas med till- lämpning av principen om lika avstånd från närmaste punkt på baslinjen för vardera statens territorialvatten.

Slutligen gives anvisningen, att gräns som bestämts med tillämpning av artikeln skall beskrivas med hänvisning till sjökort, geografiska känne­ märken samt fasta riktmärken på land.

Anmärkas kan att nämnda baslinjer kan utgöras antingen av de fak­ tiska strandlinjerna bestämda på visst sätt eller av s. k. räta baslinjer dragna mellan längst ut mot havet belägna öar, skär eller uddar.

Art. 7 stadgar, att konventionens bestämmelser ej skall inverka på strand­ statens rätt att exploatera havsbottnens underlag genom tunnelbyggen. I så­ dana fall saknar det överliggande havets djup all betydelse.

Art. 8—15 innehåller traktattekniska formföreskrifter.

I art. 8 och 9 återfinnes bestämmelser om konventionens undertecknan­ de och ratifikation. Tiden för undertecknande utlöpte enligt artikeln den 31 oktober 1958.

I art. 10 stadgas om anslutning till konventionen. För stater, som i likhet med Sverige ej begagnat sin möjlighet att underteckna avtalet enligt art. 8, blir anslutning tekniskt det sätt varpå staten kan biträda konventionen. Anslutningsinstrument skall deponeras hos FN:s generalsekreterare.

I art. 11 meddelas bestämmelser om konventionens ikraftträdande. Så­ som redan nämnts har konventionen trätt i kraft den 10 juni 1964.

För stat, som ratificerar eller ansluter sig till konventionen efter dess ikraftträdande, träder den i kraft den trettionde dagen efter det staten de­ ponerat sitt ratifikations- eller anslutningsinstrument.

Art. 12 tillerkänner var stat rätt att vid undertecknande eller ratifika­ tion av konventionen eller vid anslutning till denna göra förbehåll med av­ seende på dess bestämmelser. Från denna rätts tillämpningsområde har emellertid undantagits de grundläggande bestämmelserna i art. 1—3.

Art. 13 föreskriver, att envar fördragsslutande part när som helst äger på­ kalla ändring i konventionen, sedan fem år förflutit från dagen för dess ikraftträdande. Någon uppsägningsklausul finnes icke.

I art. Ii ålägges generalsekreteraren viss underrättelseskyldighet beträf­ fande undertecknande av konventionen, deposition av ratifikations- eller anslutningsinstrument m. in.

Art. 15 slutligen föreskriver, att konventionens original, vars engelska, franska, kinesiska, ryska och spanska texter äger lika vitsord, skall depo­ neras hos FN:s generalsekreterare.

Fakultativa protokollet

Såsom förut nämnts antog 1958 års havsrättskonferens också ett fakulta­ tivt signaturprotokoll om obligatoriskt biläggande av tvister rörande tolk­ ningen och tillämpningen av de fyra samtidigt antagna konventionerna av­ seende de folkrättsliga reglerna om havet. Protokollet är sammanlänkat med konventionerna på så sätt att varje stat som biträder någon av kon­ ventionerna kan, om den så önskar, ansluta sig också till protokollet (art.

V). Sådan anslutning innebär, att staten i förhållande till varje annan stat som biträtt protokollet ikläder sig förpliktelse att hänskjuta avgörandet av eventuell tvist om tolkningen och tillämpningen av någon av de fyra konven­ tionerna till den internationella domstolen (art. I). Undantagna fråm förplik­ telsen är tvister avseende vissa bestämmelser i konventionen om fisket och bevarandet av de levande naturtillgångarna i det fria havet, på vilka ett sär­ skilt i konventionen reglerat förfarande skall komma till användning (art. II). Parterna i en tvist som faller inom protokollets tillämpningsområde är emellertid oförhindrade att genom särskild överenskommelse hänskjuta tvis­ ten till en skiljedomstol i stället för den internationella domstolen (art. III).

De kan också överenskomma att först söka lösa tvisten genom ett förlik­ ningsförfarande (art. IV).

Departementschefen

Det har länge varit känt eller på goda vetenskapliga grunder kunnat an­ tagas att kontinentalsockeln kring världens landområden innehåller rika

naturtillgångar. På grund av teknikens framsteg kan dessa tillgångar nu­ mera i stor utsträckning lokaliseras och tillgodogöras och de kan sålunda komma att utgöra viktiga bidrag till försörjningen av världens snabbt växan­ de betolkning. För att så skall kunna ske måste tillgångarna brukas ratio­ nellt och skyddas mot utplundring. Detta i sin tur kräver att klarhet ska­ pas i frågan om det rättsliga läget.

Utvecklingen mot ett folkrättsligt erkännande av särskilda kontinental- sockelsrättigheter för strandstater har gått snabbt under de senaste årtion­ dena. Alltjämt kan det dock möjligen ifrågasättas om några strandstatens rättigheter kan grundas på allmänna folkrättsliga regler. Uppfattningarna härom går isär inom doktrinen och något entydigt svar kan ej hämtas ur statspraxis.

Sverige, som i vart tall tidigare tagit avstånd från strandstaters unilate- rala anspråk på kontinentalsockeln, synes ha goda skäl av principiell natur att ge sin anslutning till den mellanfolkliga överenskommelse som kom­ mit till stånd i form av 1958 års konvention om kontinentalsockeln. Pri­ märt reglerar denna konvention visserligen endast förhållandet mellan kon- ventionsparterna, men det kan antagas att konventionen, i synnerhet om den vinner stor anslutning, får normerande betydelse även utanför kretsen av de kontraherande staterna. Från svensk synpunkt skulle detta vara att löredraga framför en fortsatt utveckling som ger spelrum för strandsta­ ters godtycke och egenintresse.

Genom anslutning till kontinentalsockelkonventionen skulle Sverige få en säker folkrättslig grund för framställandet av anspråk på kontinental­ sockeln och för genomförandet av svensk lagstiftning för reglering av de frågor rörande koncessionsförfarande, jurisdiktion in. in., som aktualiseras vid en eventuell exploatering av kontinentalsockeln eller vid forsknings­ verksamhet inriktad på sockeln. Vad beträffar sådan lagstiftning vill jag erinra om att Kungl. Maj :t denna dag bemyndigat chefen för justitiedeparte­ mentet att tillkalla sakkunniga för att framlägga förslag därom.

Om förekomsten av naturtillgångar i den kontinentalsockel på vilken Sverige kan göra anspråk är hittills föga känt. Enligt uttalande från sak­ kunnigt håll är emellertid den geologiska strukturen sådan att fyndigheter väl kan tänkas förekomma av exempelvis naturgas och olja. Ett visst in­ tresse för igångsättande av undersökningar har också gjort sig märkbart. Detta har tagit sig uttryck i bl. a. förfrågningar angående möjligheterna att erhålla undersökningstillstånd berörande kontinentalsockeln.

I samband med att Sverige ansluter sig till konventionen och uttryckligen gör gällande anspråk på kontinentalsockeln kommer vissa gränsfrågor av­ seende kontinentalsockeln att uppstå i förhållandet till grannstaterna vid de vatten som omger Sveriges kuster. Utanför den svenska territorialgrän­ sen vidtager nämligen en kontinentalsockel i konventionens mening som utan avbrott får anses sträcka sig till andra strandstaters territorialgräns.

9

Större vattendjup än 200 meter finnes visserligen på några ställen i öster­ sjöområdet och Skagerack men på grund av deras belägenhet och begrän­ sade omfattning torde de icke kunna anses skära av kontinentalsockeln mellan de länder vilkas intressesfärer beröres. Uppdelningen av kontinental­ sockeln mellan staterna kan förutsättas komma att ske på grundval av kon­ ventionens regler. Danmark, Polen och Sovjetunionen har nämligen ratifi­ cerat konventionen. Finland har vidtagit åtgärder i ratifikationssyfte och Norge har upptagit principerna i konventionens regler i sin lagstiftning. Konventionens primära regel är att gräns på kontinentalsockeln skall be­ stämmas genom avtal. Saknas avtal gäller som subsidiär huvudregel att uppdelningen av kontinentalsockel, som gränsar till mer än en stat, skall ske på grund av en mittlinje mellan baslinjerna för berörda staters terri­ torialvatten, om staterna ligger mitt emot varandra, och efter principen om lika avstånd från dessa baslinjer, om staterna gränsar till varandra i sidled. Denna subsidiära huvudregel i konventionen synes på ett i princip tillfreds­ ställande sätt reglera avgränsningsfrågorna. Utredning kommer emellertid att ske i syfte att klarlägga i vad mån omständigheter föreligger som enligt svensk uppfattning bör föranleda avvikelser från denna huvudregels till- lämpning på uppdelningen av kontinentalsockeln mellan Sverige och andra stater.

Konventionen saknar bestämmelser om ett obligatoriskt skiljedomsförfa­ rande för slitande av tvister om konventionens tolkning och tillämpning. Så­ dana bestämmelser hade föreslagits av kommissionen för internationell rätt men förslaget därom samlade icke den erforderliga majoriteten vid havs- rättskonferensen i Geneve. Till följd därav ansåg sig bl. a. den svenska dele­ gationen icke kunna rösta för konventionen som helhet. Avsaknaden av skiljedomsbestämmelser bör dock icke få stå i vägen för svensk anslutning till konventionen, vars materiella innehåll kan betecknas som i huvudsak tillfredsställande särskilt i betraktande av att det utgör en kompromiss mel­ lan å ena sidan stater som velat värna havens frihet även i detta samman­ hang och å andra sidan stater som velat i konventionen inskriva bestämmel­ ser till stöd för långtgående anspråk på såväl sockeln som vattnen däröver.

Det fakultativa protokollet om obligatoriskt biläggande av tvister ger viss ersättning för de av Sverige och många andra stater förordade bestämmel­ serna i själva konventionen om ett obligatoriskt skiljedomsförfarande för tvisters avgörande och kan sägas kompensera avsaknaden av sådana be­ stämmelser i samma utsträckning som konventionsparterna biträder proto­ kollet. Någon helt tillfredsställande ersättning kan protokollet emellertid icke väntas bli. De stater som motsatte sig skiljedomsbestämmelser i kon­ ventionen, däribland östersjöstaterna Polen och Sovjetunionen, måste nämligen antagas ställa sig lika avvisande till det fakultativa protokollet s°m till nämnda bestämmelser. Även om sålunda bristen i konventionen icke kan elimineras genom det fakultativa protokollet synes Sverige böra bi­

ld

Bihang till riksdagens protokoll

I9(i'i.

1 samt. Xr

7.97

Kungl. Maj. ts proposition nr 107 år 196b

träda detta och därigenom ge stöd åt skiljedomstanken i detta samman­ hang.

På grund av att det fakultativa protokollet anknutits icke blott till kon- tinentalsockelkonventionen utan också till de tre andra förut nämnda kon­ ventionerna avseende de folkrättsliga reglerna om havet kommer svensk anslutning till protokollet i det nu aktuella sammanhanget att innebära att Sverige blir bundet — bortsett från den eventuella reservationsmöjlig­ heten — enligt protokollets regler även vad gäller de tre andra konven­ tionerna, om och när Sverige biträder dessa. Ett sådant resultat skulle stå i överensstämmelse med den ståndpunkt som här förordats vad gäller kontinentalsookeln och ter sig helt godtagbart mot bakgrunden av Sveriges traditionellt positiva inställning till grundsatsen om fredlig lösning av inter­ nationella tvister genom deras hänskjutande till internationellt organ. En förpliktelse enligt det fakultativa protokollet skulle för övrigt i viss utsträck­ ning sammanfalla med åtaganden som Sverige redan tidigare gjort, bl. a. genom avgivandet av förklaring om den internationella domstolens obligato­ riska behörighet i rättstvister enligt den s. k. fakultativa klausulen i den tör domstolen gällande stadgan.

Under åberopande av det anförda får jag föreslå, att konventionen den -9 april 1958 om kontinentalsockeln och det fakultativa signaturprotokollet samma dag rörande obligatoriskt biläggande av tvister måtte jämlikt 12 § regeringsformen framläggas för riksdagen för godkännande, och hemstäl­ ler alltså

att Kungl. Maj:t måtte genom proposition föreslå riks­ dagen att godkänna konventionen och det fakultativa pro­ tokollet.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­ stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riks­ dagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Kungl. Maj. ts proposition nr 197 år 1964

Ur protokollet:

Arnold Willén

BILAGOR

Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 196b

Convention on the Continental Shelf

The States Parties to this Con­ vention

Have agreed as follows:

Article 1

För the purpose of these articles, the term “Continental shelf” is used as referring (a) to the seabed and subsoil of the submarine areas adjacent to the coast but outside the area of the territorial sea, to a depth of 200 metres or, beyond that limit, to where the depth of the super jacent waters admits of the exploitation of the natural resources of the said areas; (b) to the seabed and subsoil of similar sub­ marine areas adjacent to the coasts of islands.

Article 2

1. The Coastal State exercises over the Continental shelf sovereign rights for the purpose of exploring it and exploiting its natural resources.

2. The rights referred to in paragraph 1 of this article are exclusive in the sense that if the Coastal State does not explore the Continental shelf or exploit its natural resources, no one may undertake these activities, or make a claim to the Con­ tinental shelf, without the express consent of the Coastal State.

3. The rights of the Coastal State over the Continental shelf do not depend on occupation, effective or notional, or on any express proclamation.

4. The natural resources referred to in these articles consist of the mineral and other non-living resour-

Convention sur

le Plateau Continental

Les Etats parties å la présente Convention

Sont convenus des dispositions suivantes :

Article premier

Aux fins des presents articles, 1’expression « plateau Continental » est utilisée pour désigner ; a) le lit de la mer et le sous-sol des régions sous-marines adjacentes aux cötes, mais situées en dehors de la mer territoriale, jusqu’å une profondeur de 200 métres ou, au-delä de cette limite, jusqu’au point ou la profon­ deur des eaux surjacentes permet 1’exploitation des ressources naturelles desdites régions ; b) le lit de la mer et le sous-sol des régions sous-marines analogues qui sont adjacentes aux cötes des iles.

Article 2

1. L’Etat riverain excerce des droits souverains sur le plateau Continental aux fins de 1’exploration de celui-ci et de 1’exploitation de ses ressources naturelles.

2. Les droits visés au paragraphe 1 du présent article sont exclusifs en ce sens que, si l’Etat riverain n’explore pas le plateau Continen­ tal ou n’exploite pas ses ressources naturelles, nul ne peut entreprendre de telles activités ni revendiquer de droits sur le plateau Continental sans le consentement exprés de 1’Etat riverain.

3. Les droits de l’Etat riverain sur le plateau Continental sont indépendants de 1’occupation effective ou fictive aussi bien que de toute proclamation expresse.

4. Les ressources naturelles visées dans les présents articles comprennent les ressources minérales et au-

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 197 år 196i

(Översättning)

Konvention om kontinentalsockeln

De stater som biträda denna kon­ vention

Ha överenskommit som följer:

Artikel 1

I förevarande artiklar förstås med uttrycket kontinentalsockeln a) havsbottnen och dennas underlag i de områden under vatten, vilka gränsa till kusterna men äro be­ lägna utanför territorialvattnet in­ till ett djup av 200 meter, eller, där­ utanför, belägna på sådant vatten­ djup, som medgiver tillgodogörande av naturtillgångar i sagda områ­ den; b) havsbottnen och dennas un­ derlag i de områden under vatten, vilka på motsvarande sätt gränsa till öar.

Artikel 2

1. Strandstaten utövar suveräna rättigheter över kontinentalsockeln för dennas utforskande och tillgo­ dogörandet av dess naturtillgångar.

2. De i stycket 1. av denna artikel avsedda rättigheterna tillkomma ute­ slutande strandstaten i den mening­ en att, därest denna ej utforskar kontinentalsockeln eller tillgodogör sig dess naturtillgångar, icke heller annan äger utöva sådan verksamhet eller göra gällande rättigheter till kontinentalsockeln utan strandsta­ tens uttryckliga medgivande.

3. Strandstatens rättigheter av­ seende kontinentalsockeln äro obe­ roende av effektivt eller symboliskt besittningstagande och av varje ut­ trycklig förklaring.

4. De naturtillgångar vilka avses i dessa artiklar omfatta mineraliska och andra icke levande tillgångar

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 196b

ees of the seabed and subsoil together with living organisms belonging to sedentary species, that is to say, organisms which, åt the harvestable stage, either are immobile on or under the seabed or are unable to move except in constant physical contact with the seabed or the sub­ soil.

Article 3

The rights of the Coastal State over the Continental shelf do not affeet the legal status of the superj acent waters as high seas, or that of the airspace above those waters.

Article b

Subject to its right to take reasonable measures for the exploration of the Continental shelf and the exploitation of its natural resources, the coastal State may not impede the laying or maintenance of submarine cables or pipe lines on the Continental shelf.

Article 5

1. The exploration of the Conti­ nental shelf and the exploitation of its natural resources must not result in any unjustifiable interference with navigation, fishing or the conservation of the living resources of the sea, nor result in any interference with fundamental oceanographic or other scientific research carried out with the intention of open publication.

2. Subject to the provisions of paragraphs 1 and 6 of this article, the coastal State is entitled to construct and maintain or operate on the Con­ tinental shelf installations and other devices necessary for its explora­ tion and the exploitation of its nat­ ural resources, and to establish safety zones around such installa-

tres ressources non vivantes du lit de Ia mer et du sous-sol, ainsi que les organismes vivants qui appartiennent aux espéces sédentaires, c’est-å-dire les organismes qui, au stade ou ils peuvent étre péchés, sont soit immobiles sur le lit de la mer ou au-dessous de ce lit, soit incapables de se déplacer si ce n’est en restant constamment en contact physique avec le lit de la mer ou le soussol.

Article 3

Les droits de 1’Etat riverain sur le plateau Continental ne portent pas atteinte au régime des eaux surjacentes en tant que haute mer, ni å celui de 1’espace aérien situé audessus de ees eaux.

Article b

L’Etat riverain ne peut entraver la pose ou 1’entretien de cåbles ou de pipe-lines sous-inarins sur le pla­ teau Continental, réserve faite de son droit de prendre des mesures raisonnables pour l’exploration du plateau Continental et 1’exploitation de ses ressources naturelles.

Article 5

1. L’exploration du plateau Conti­ nental et Fexploitation de ses res­ sources naturelles ne doivent pas avoir pour effet de géner d’une maniére injustifiable la navigation, la péche ou la conservation des res­ sources biologiques de la mer, ni de géner les recherces océanographiques fondamentales ou les autres recherches scientifiques effectuées avec 1’intention d’en publier les résultats.

2. Sous réserve des dispositions des paragraphes 1 et 6 du présent article, 1’Etat riverain a le droit de construire et d’entretenir ou de faire fonetionner sur le plateau Continen­ tal les installations et autres dispositifs nécessaires pour l’exploration de celui-ci et Fexploitation de ses ressources naturelles, et d’établir

15

på havsbottnen och i dennas un­ derlag samt de levande organismer, vilka tillhöra sedentära arter, d.v.s. organismer, vilka, på det stadium där de kunna bli föremål för fångst, äro antingen orörliga på havsbottnen eller därunder, eller äro oförmögna till rörelse, annat än i ständig fysisk beröring med havsbottnen eller dennas underlag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 197 år 196i

Artikel 3

Strandstatens rättigheter avseen­ de kontinentalsockeln inverka ej på de rättsregler som gälla för det över­ liggande vattnet såsom fritt hav el­ ler för luftrummet däröver.

Artikel i

Strandstaten äger ej hindra ut­ läggandet eller underhållet av kab­ lar eller rörledningar under vattnet på kontinentalsockeln i vidare mån än som följer av dess rätt att vid­ taga skäliga åtgärder för utforskan­ det av sockeln samt tillgodogörandet av dennas naturtillgångar.

Artikel 5

1. Utforskandet av kontinental­ sockeln och tillgodogörandet av dess naturtillgångar må ej på ett oberät­ tigat sätt lända till intrång i sjöfar­ ten, i fisket eller i bevarandet av havets biologiska tillgångar och må ej heller lända till intrång i den oceanografiska grundforskningen eller annan vetenskaplig forskning, vars resultat äro avsedda att offent­ liggöras.

2. Med de inskränkningar som följa av styckena 1 och 6 av denna artikel äger strandstaten rätt att på kontinentalsockeln uppföra och un­ derhålla eller driva de anläggningar och andra inrättningar, vilka äro erforderliga för utforskandet av sockeln och tillgodogörandet av dess naturtillgångar, samt att upprätta

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 197 år 1964

tions and devices and to take in

those zones measures necessary för

their protection.

3. The safety zones referred to in

paragraph 2 of this article may ex-

tend to a distance of 500 metres

around the installations and other

devices which have been erected,

measured from each point of their

outer edge. Ships of all nationali-

ties must respect these safety zones.

4. Sueh installations and devices,

though under the jurisdiction of the

Coastal State, do not possess the

status of islands. They have no ter­

ritorial sea of their own, and their

presence does not affect the delimi­

tation of the territorial sea of the

Coastal State.

5. Due notice must be given of

the construction of any such in­

stallations, and permanent means

for giving warning of their pres­

ence must be maintained. Any in­

stallations which are abandoned or

disused must be entirely removed.

6. Neither the installations or de­

vices, nor the safety zones around

them, may be established where in-

terference may be caused to the use

of recognized sea lanes essential to

international navigation.

7. The Coastal State is obliged to

undertake, in the safety zones, all

appropriate measures for the pro­

tection of the living resources of the

sea from harmful agents.

8. The consent of the Coastal State

shall be obtained in respect of any

research concerning the Continental

shelf and undertaken there. Never-

theless the Coastal State shall not

normally withhold its consent it'

the request is submitted by a quali-

fied institution with a view to pure-

ly scientific research into the physi-

des zones de sécurité autour de ees

installations ou dispositifs et de

prendre dans ees zones les mesures

nécessaires å leur protection.

3. Les zones de sécurité visées au

paragraphe 2 du présent article peu-

vent s’étendre å une distance du 500

métres autour des installations ou

autres dispositifs qui ont été ainé-

nagés, mesurée å partir de chaque

point de leur bord extérieur. Les na-

vires de toutes nationalités sont te­

nns de respeeter ees zones de sécu­

rité.

4. Ces installations ou dispositifs,

tout en étant soumis å la juridiction

de l’Etat riverain, n’ont pas le sta­

tus d’iles. Ils n’ont pas de mer terri-

toriale qui leur soit propre, et leur

présence n’influe pas sur la délimita-

tion de la mer territoriale de l’Etat

riverain.

5. Avis doit étre dument donné de

la construction de ces installations,

el 1’entretien des moyens perma­

nents de signalisation nécessaires

doit étre assuré. Toutes les installa­

tions abandonnées ou ne servant

plus doivent étre complétement enle-

vées.

6. Ni les installations ou disposi­

tifs, ni les zones de sécurité établies

autour de ceux-ci ne doivent étre

situés dans des parages ou ils peu-

vent géner 1’utilisation des routes

maritimes réguliéres indispensables

å la navigation internationale.

7. L’Etat riverain est tenu de

prendre dans les zones de sécurité

toutes les mesures propres å proté-

ger les ressources biologiques de la

mer contre les agents nuisibles.

8. Le consentement de l’Etat rive­

rain doit étre obtenu pour toutes

recherches touchant le plateau Con­

tinental entreprises sur place. Tou-

tefois, 1’Etat riverain ne refusera

normalement pas son consentement

lorsque la demande sera présentée

par une institution qualifiée, en vue

de recherches de nature purement

17

säkerhetszoner omkring sagda an­

läggningar eller inrättningar och i

dessa zoner vidtaga erforderliga åt­

gärder till deras skydd.

3. De säkerhetszoner, vilka avses

i stycket 2 av denna artikel må ha

en utsträckning av 500 meter, räk­

nat från varje punkt på yttersidan

av de anläggningar eller andra in

rättningar som uppförts. Fartyg av

varje nationalitet ha att respektera

sådana säkerhetszoner.

Kungl. Maj. ts proposition nr 197 år 196i

4. Här avsedda anläggningar och

inrättningar äro väl underkastade

strandstatens jurisdiktion men äro

ej att betrakta som öar. De ha inget

eget territorialvatten och deras före­

komst inverkar ej på avgränsningen

av strandstatens territorialvatten.

5. Inrättandet av här avsedda

anläggningar skall vederbörligen

kungöras varjämte permanenta an­

ordningar utvisande deras läge sko­

la vidmakthållas. Varje anläggning,

vilken nedlagts eller ej längre bru­

kas, skall helt avlägsnas.

6. Varken anläggningar, inrätt­

ningar eller omkring sådana upp­

rättade säkerhetszoner må vara be­

lägna i farvatten, där de kunna

lända till intrång i nyttjandet av så­

dana allmänna farleder, som äro

oumbärliga för den internationella

sjöfarten.

7. Strandstaten åligger att inom

säkerhetszon vidtaga alla lämpliga

åtgärder för att skydda havets bio­

logiska tillgångar mot skadliga äm­

nen.

8. Strandstatens medgivande skall

inhämtas till alla undersökningar

berörande kontinentalsockeln som

äro avsedda att bedrivas på platsen.

Dock bör strandstaten i regel icke

vägra sitt medgivande, då ansökan

göres av en kvalificerad institution

och åsyftar uteslutande vetenskapli­

ga undersökningar avseende konti-

Kungl. Maj. ts proposition nr 197 år 1964

cal or biological characteristics of the Continental shelf, subject to the proviso that the Coastal State shall liave the right, if it so desires, to participate or to be represented in the research, and that in any event the results shall be published.

Article 6

1. Where the same Continental shelf is adjacent to the territories of two or more States whose coasts are opposite each other, the boundary of the Continental shelf appertaining to such States shall be determined by agreement between them. In the absence of agreement, and unless another boundary line is justified by special circumstances, the boundary is the median line, every point of which is equidistant from the nearest points of the baselines from which the breadth of the ter­ ritorial sea of each State is measured.

2. Where the same Continental shelf is adjacent to the territories of two adjacent States, the bounda­ ry of the Continental shelf shall be determined by agreement between them. In the absence of agreement, and unless another boundary line is justified by special circumstan­ ces, the boundary shall be determi­ ned by application of the principle of equidistance from the nearest points of the baselines from which the breadth of the territorial sea of each State is measured.

3. In delimiting the boundaries of the Continental shelf, any lines which are drawn in accordance with the principles set out in paragraphs 1 and 2 of this article should be defined with reference to charts and geographical features as they exist åt a particular date, and reference should be made to fixed permanent identifiable points on the land.

scientifique concernant les caractéristiques physiqnes ou biologiques du plateau Continental, ä condition que 1’Etat riverain puisse, s’il le souhaite, participer ä ees recherches ou s’y faire représenter, et qu’en tout cas les résultats en soient publiés.

Article 6

1. Dans le cas ou un méme plaleau Continental est adjacent aux territoires de deux ou plusieurs Etats dont les cötes se font face, la délimitation du plateau Continental entre ees Etats est déterminée par accord entre ees Etats. A défaut d’accord, et ä moms que des circonstances spéciales ne justifient une autre délimitation, celle-ci est constituée par la ligne médiane dont tons les points sont équidistants des points les plus proches des lignes de base å partir desquelles est mesurée la largeur de la mer territoriale de chacun de ees Etats.

2. Dans le cas ou un méme plateau Continental est adjacent aux terri­ toires de deux Etats limitrophes, la délimitation du plateau Continen­ tal est déterminée par accord entre ees Etats. A défaut d’accord, et ä moms que des circonstances spécia­ les ne justifient une autre délimita­ tion, celle-ci s’opére par application du principe de 1’équidistance des points les plus proches des lignes de base å partir desquelles est mesurée la largeur de la mer territoriale de chacun de ees Etats.

3. Lors de la délimitation du pla­ teau Continental, toute ligne de démarcation établie conformément aux principes mentionnés dans les paragraphes 1 et 2 du présent article devrait étre définie par reference aux cartes et aux caractéristiques géographiques existant å une date donnée, et il devrait étre fait mention de points de repére fixes et perma­ nents å terre.

19

nentalsockelns fysiska eller biologis­

ka egenskaper, och förutsatt att

strandstaten, om den så önskar, äger

deltaga i undersökningsarbetet eller

låta sig därvid representera samt att,

under alla förhållanden, resultaten

därav offentliggöras.

Artikel 6

1. I de fall då samma kontinental­

sockel gränsar till två eller flera

mittemot varandra liggande staters

territorier skall sockelns gräns mel­

lan dessa stater bestämmas genom

avtal dem emellan. I brist på

avtal, och såvida icke särskilda om­

ständigheter föranleda annat, skall

gränsen utgöras av en mittlinje, på

vilken varje punkt är belägen på li­

ka stort avstånd från de närmaste

punkterna på de baslinjer varifrån

bredden av varje stats territorialvat­

ten räknas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 196b

2. 1 de fall då samma kontinen­

talsockel gränsar till två angränsan­

de staters territorier, skall sockelns

gräns bestämmas genom avtal mel­

lan staterna. I brist på avtal, och så­

vida icke särskilda omständigheter

föranleda annan gränslinje, skall

gränsen bestämmas med tillämpning

av principen om lika avstånd från

de närmaste punkterna på de bas­

linjer varifrån bredden av vardera

statens territorialvatten räknas.

3. Då gräns bestämmes på konti­

nentalsockeln, skall envar gräns­

linje, vilken fastställts i enlighet

med principerna i styckena 1 och 2

av denna artikel, beskrivas med

hänvisning till sådana sjökort och

geografiska kännemärken, vilka vid

en given tidpunkt äro för handen;

därjämte skola fasta och beständiga

riktmärken på land angivas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 196i

Article 7

The provisions of these artides shail not prejudice the right of the Coastal State to exploit the subsoil by means of tunnelling irrespective of the depth of water above the subsoil.

Artide 8

This Convention shall, until 31 October 1958, be open for signature by all States Members of the United Nations or of any of the specialized agencies, and by any other State invited by the General Assembly of the United Nations to become a Par­ ty to the Convention.

Artide 9

This Convention is subject to ra- tification. The instruments of rati- fication shall be deposited with the Secretary-General of the United Na­ tions.

Artide 10

This Convention shall be open for accession by any States belonging to any of the categories mentioned in article 8. The instruments of ac­ cession shall be deposited with the Secretary-General of the United Na­ tions.

Artide 11

1. This Convention shall come into force on the thirtieth day following the date of deposit of the twenty- second instrument of ratification or accession with the Secretary-Gener­ al of the United Nations.

2. For each State ratifying or ac- ceding to the Convention after the deposit of the twrenty-second instru­ ment of ratification or accession, the Convention shall enter into force on the thirtieth day after deposit by such State of its instrument of rati­ fication or accession.

Artide 7

Les dispositions des présents ar­ tides n’affectent en rien le droit de TEtat riverain d’exploiter le sous- sol en recourant au percement de tunnels, quelle que soit la hauteur des eaux au-dessus du sous-sol.

Artide 8

La présente Convention sera, jus- qu’ au 31 octobre 1958, ouverte å la signature de tous les Etats Membres de 1’Organisation des Nations Unies ou d’une institution spécialisée, ain- si que de tout autre Etat invité par l’Assemblée générale des Nations Unies å devenir partie å la Conven­ tion.

Artide 9

La présente Convention sera ra- tifiée. Les instruments de ratifica­ tion seront déposés auprés du Secré- taire général de 1’Organisation des Nations Unies.

Article 10

La présente Convention sera ou­ verte å 1’adhésion de tout Etat ap- partenant å l’une des catégories mentionnées å 1’article 8. Les instru­ ments d’adhésion seront déposés auprés du Secrétaire général de 1’Organisation des Nations Unies.

Artide 11

1. La présente Convention entrera en vigueur le trentiéme jour qui suivra la date du dépöt auprés du Secrétaire général de 1’Organisation des Nations Unies du vingt-deuxiéme instrument de ratification ou d’adhé- sion.

2. Pour chacun des Etats qui rati- fieront la Convention ou y adhére- ront aprés le dépöt du vingt-deuxiéme instrument de ratification ou d’adhé- sion, la Convention entrera en vigueur le trentiéme jour aprés le dépöt par cet Etat de son instru­ ment de ratification ou d’adhésion.

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 196i

Artikel 7

Bestämmelserna i dessa artiklar skola ej inverka på strandstatens rätt att, oavsett vattendjupet, bru­ ka havsbottnens underlag genom anläggande av tunnlar.

Artikel 8

Denna konvention skall intill den 31 oktober 1958 vara öppen för un­ dertecknande av envar stat, som är medlem i Förenta Nationerna eller i något av dess fackorgan, ävensom varje annan stat, som inbjudes att biträda konventionen av Förenta Nationernas generalförsamling.

Artikel 9

Denna konvention skall ratifice­ ras. Ratifikationsinstrument skall deponeras hos Förenta Nationernas generalsekreterare.

Artikel 10

Denna konvention skall vara öp­ pen för anslutning av envar stat, som tillhör någon av de i artikel 8 nämnda kategorierna. Anslutnings­ instrument skall deponeras hos För­ enta Nationernas generalsekreterare.

Artikel 11

1. Denna konvention skall träda i kraft den trettionde dagen efter den dag då det tjuguandra ratifika­ tions- eller anslutningsinstrumentet deponerats hos Förenta Nationernas generalsekreterare.

2, För envar stat, som ratificerar eller ansluter sig till konventionen efter deponerandet av det tjugu- andra ratifikations- eller anslut­ ningsinstrumentet, skall konventio­ nen träda i kraft den trettionde da­ gen efter deponerandet av vederbö­ rande stats ratifikations- eller an­ slutningsinstrument.

Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1964

Article 12

1. Åt the time of signature, rati- fication or accession, any State may make reservations to articles of the Convention other than to articles 1 to 3 inclusive.

2. Any Contracting State making a reservation in accordance with the preceding paragraph may åt any time withdraw the reservation by a communication to that effect adres­ sed to the Secretary-General of the United Nations.

Article 13

1. Af ter the expiration of a period of five years from the date on which this Convention shall enter into force, a request for the revision of this Convention may be made åt any time by any Contracting Party hy means of a notification in writ- ing addressed to the Secretary-Gen­ eral of the United Nations.

2. The General Assembly of the United Nations shall decide upon the steps, if any, to be taken in respect of such request.

Article 14

The Secretary-General of the Uni­ ted Nations shall inform all States Members of the United Nations and the other States referred to in ar­ ticle 8:

(a) Of signatures to this Conven­ tion and of the deposit of instru­ ments of ratification or accession, in accordance with articles 8, 9 and

1 °;

(b) Of the date on which this Convention will come into force, in accordance with article 11;

(c) Of requests for revision in accordance with article 13;

(d) Of reservations to this Con­ vention, in accordance with article

.

1. Au moment de la signature, de la ratification ou de 1’adhésion, tout Etat pourra formuler des réserves aux articles de la Convention autres que les articles 1 å 3 inclus.

2. Tout Etat contractant ayant formulé des réserves conformément an paragraphe précédent pourra å tout moment les retirer par une communication å cet effet adressée au Secrétaire général de 1’Organisa- tion des Nations Unies.

Article 13

1. Apres expiration d’une période de cinq ans å partir de la date å laquelle la présente Convention en- trera en vigueur, une demande de revision de la présente Convention peut étre formulée en tout temps, par toute partie contractante, par voie de notification écrite adressée au Secrétaire général de 1’Organisa- tion des Nations Unies.

2. L’Assemblée générale des Na­ tions Unies statue sur les mesures å prendre, le cas échéant, au sujet de cette demande.

Article 14

Le Secrétaire général de 1’Organi- sation des Nations Unies notifie å tous les Etats Membres de 1’Organi- sation des Nations Unies et aux autres Etats visés å 1’article 8 :

a) Les signatures apposées å la présente Convention et le dépöt des instruments de ratification ou d’adhésion, conformément aux ar­ ticles 8, 9 et 10 ;

b) La date å laquelle la présente Convention entrera en vigueur, con­ formément å 1’article 11 ;

c) Les demandes de revision pré- sentées conformément å 1’article 13 ;

d) Les réserves å cette Convention présentées conformément å 1’article

12

.

Article 12

Kungl. Maj. ts proposition nr 197 år 1964

23

Artikel 12

1. Vid undertecknande, ratifika­ tion eller anslutning äger stat göra förbehåll beträffande andra artiklar i konventionen än artiklarna 1—3.

2. Envar fördragsslutande stat, vilken med tillämpning av nästföre­ gående stycke gjort förbehåll, äger vid varje tidpunkt återtaga dessa genom meddelande härom till För­ enta Nationernas generalsekreterare.

Artikel 13

1. Efter utgången av en tid av fem år från den dag då denna konven­ tion träder i kraft, äger envar för­ dragsslutande part när som helst hemställa om översyn av konventio­ nen genom skriftlig framställning till Förenta Nationernas general­ sekreterare.

2. Förenta Nationernas general­ församling skall besluta om de åt­ gärder vartill sådan framställning må föranleda.

Artikel 14

Förenta Nationernas generalsek­ reterare skall till alla Förenta Na­ tionernas medlemsstater samt övriga stater, som avses i artikel 8, lämna meddelande om:

a) undertecknande av konventio­ nen och deponering av ratifikations- eller anslutningsinstrument, jäm­ likt artiklarna 8, 9 och 10;

b) den dag då konventionen jäm­ likt artikel 11 träder i kraft;

c) framställning om översyn jäm­ likt artikel 13;

d) förbehåll avseende konventio­ nen jämlikt artikel 12.

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 196i

The original of this Convention,

ol which the Chinese, English,

French, Russian and Spanish texts

are equally authentic, shall be de-

posited with the Secretary-General

of the United Nations, who shall

send certified copies thereof to all

States referred to in article 8.

In witness whereof the under-

signed Plenipotentiairies, being duly

authorized thereto by their respec-

tive Governments, have signed this

Convention.

Done åt Geneva, this twentyninth

day of April one thousand nine

hundred and fifty-eight.

Article 15

L’original de la présente Conven­

tion, dont les textes anglais, chinois,

espagnol, fran^ais et russe font

également foi, sera déposé auprés

du Secrétaire général de 1’Organisa-

tion des Nations Unies, qui en fera

tenir copie certifiée conforme å tous

les Etats visés å 1’article 8.

En foi de quoi les plénipotentiaires

sous-signés, dument autorisés par

leurs gouvernements respectifs, ont

signé la présente Convention.

Article 15

Fait å Geneve, le vingt-neuf avril

mil neuf cent cinquante-huit.

Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 196b

25

Originalet till denna konvention,

vars engelska, franska, kinesiska,

ryska och spanska texter äga lika

vitsord, skall deponeras hos Förenta

Nationernas generalsekreterare, som

skall sända bestyrkta kopior därav

till alla stater som avses i artikel 8.

Till bekräftelse härav ha under­

tecknade befullmäktigade ombud,

därtill vederbörligen bemyndigade

av sina respektive regeringar, under­

skrivit denna konvention.

Som skedde i Geneve den tjugo­

nionde april nittonhundrafemtioåtta.

Artikel 15

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 197 år 196b

Optional protocol of signature concerning

the compulsory settlement of disputes

The States Parties to this Pro­

tocol and to any one or more of

the Conventions on the Law of the

Sea adopted by the United Nations

Conference on the Law of the Sea

held åt Geneva from 24 February

to 27 April 1958,

Expressing their wish to resort, in

all matters concerning them in

respect of any dispute arising out

of the interpretation or application

of any article of any Convention on

the Law of the Sea of 29 April

1958, to the compulsory jurisdiction

of the International Court of Jus-

tice, unless some other form of

settlement is provided in the Con­

vention or has been agreed upon

by the Parties within a reasonable

period,

Have agreed as follows:

Article 1

Disputes arising out of the inter­

pretation or application of any Con­

vention on the Law of the Sea shall

lie within the compulsory juris­

diction of the International Court

of Justice, and may accordingly be

brought before the Court by an ap­

plication made by any party to the

dispute being a Party to this Pro­

tocol.

Article II

This undertaking relätes to all the

provisions of any Convention on the

Law of the Sea except, in the Con­

vention on Fishing and Conservation

of the Living Resources of the High

Seas, artides 4, 5, 6, 7 and 8, to

Protocole de signature facultative concer-

nant le reglement obligatoire des differends

Les Etats parties au présent Pro­

tocole et å l’une quelconque ou å

plusieurs des conventions sur le droit

de la mer adoptées par la Con-

férence des Nations Unies sur le

droit de la mer, qui s’est tenue ä

Geneve du 24 février au 27 avril

1958,

Exprimant leur désir de recourir,

pour ce qui les concerne, å la juri-

diction obligatoire de la Cour inter-

nationale de Justice pour la solution

de tous différends touchant 1’inter-

prétation ou 1’application de tous les

artides de toutes les conventions sur

le droit de la mer en date du 29

avril 1958, å moms qu’un autre

mode de reglement n’ait été prévu

dans la convention ou n’ait été ac-

cepté d’un commun accord par les

parties dans un délai raisonnable,

Sont convenus des dispositions

suivantes:

Article premier

Les différends relatifs å 1’inter-

prétation ou å l’application de toutes

les conventions sur le droit de la

mer reléveront de la compétence

obligatoire de la Cour internationale

de Justice, qui, å ce titre, pourra

étre saisie par une requéte de toute

partie au différend qui sera elle-

méme partie au présent Protocole.

Article II

Le présent engagement vise l’en-

semble des dispositions de toutes les

conventions sur le droit de la mer,

å 1’exception des artides 4, 5, 6, 7 et

8 de la Convention sur la péche et

la conservation des ressources bio-

(Översättning)

Fakultativt signaturprotokoll rörande ob­

ligatoriskt biläggande av tvister

De stater, som biträda detta pro­ tokoll och en eller flera av de havs- rättskonventioner som antagits av Förenta Nationernas den 24 februa­ ri—den 27 april 1958 avhållna havs- rättskonferens,

ha uttryckt sin önskan att för sin del underkasta sig den internatio­ nella domstolens obligatoriska doms- rätt för slitandet av varje tvist rö­ rande tolkningen och tillämpningen av artiklarna i någon av de den 29 april 1958 dagtecknade havsrätts- konventionerna, såframt icke annat sätt för tvistens biläggande före­ skrivits i den berörda konventionen eller inom skälig tid avtalats av parterna, och

ha överenskommit som följer:

Artikel I

Tvist rörande tolkningen eller till- lämpningen av någon av havsrätts- konventionerna faller under den in­ ternationella domstolens obligatoris­ ka domsrätt och må i enlighet här­ med anhängiggöras vid domstolen av part i tvisten som själv biträtt detta protokoll.

Artikel II

Detta åtagande gäller havsrätts- konventionernas samtliga bestäm­ melser med undantag av artiklarna 4, 5, 6, 7 och 8 i konventionen rö­ rande fisket och bevarandet av de levande naturtillgångarna i det fria

which artides 9, 10, 11 and 12 of that Convention remain applicable.

Article 111

The Parties may agree, within a period of two months after one party has notified its opinion to the other that a dispute exists, to resort not to the International Court of Justice hut to an arbitral tribunal. After the expiry of the said period, either Party to this Protocol may bring the dispute before the Court by an application.

Artide IV

1. Within the same period of two months, the Parties to this Protocol may agree to adopt a conciliation procedure before resorting to the International Court of Justice.

2. The conciliation commission shall make its recommendations within five months after its appoint- ment. lf its recommendations are not accepted by the parties to the dispute within two months after they have been delivered, either party may bring the dispute before the Court by an application.

Artide V

This Protocol shall remain open for signature by all States who be- come Parties to any Convention on the Law of the Sea adopted by the United Nations Conferencc on the Law of the Sea and is subject to ratification, where necessary, accord- ing to the constitutional require- inents of the signatory States.

Artide VI

The Secretary-General of the United Nations shall inform all States who become Parties to any

logiques de la haute mer, auxquels les artides 9, 10, 11 et 12 de cette convention demeurent applicables.

Artide III

Les parties peuvent convenir, dans un délai de deux mois apres notifi- cation par une partie å 1’autre qu’il existe, å son avis, un litige, d’adopter d’un commun accord, au lieu du recours å la Cour internationale de Justice, une procédure devant un tribunal d’arbitrage. Ce délai étant écoulé, chaque partie au présent Protocole peut, par voie de requéte, saisir la Cour du différend.

Artide IV

1. Les parties au présent Protocole peuvent également convenir d’un commun accord, dans le méme délai de deux mois, de recourir å une pro­ cédure de conciliation avant d’en appeler å la Cour internationale de Justice.

2. La Commission de conciliation devra formuler ses recommendations dans les cinq mois suivant sa consti- tution. Si celles-ci ne sont pas ac- ceptées par les parties au litige dans 1’espace de deux mois aprés leur énoncé, chaque partie sera libre de saisir la Cour du différend par voie de requéte.

Artide V

Le présent Protocole restera ouvert ä la signature de tous les Etats qui deviendront parties å l’une quel- conque des conventions sur le droit de la mer adoptées par la Confé- rence des Nations Unies sur le droit de la mer et est, le cas échéant, soumis å ratification, conformément aux dispositions constitutionnelles des Etats signataires.

Artide VI

Le Secrétaire général de l’Or- ganisation des Nations Unies in­ formera tous les Etats qui devien-

29

havet. På dessa förbli artiklarna 9, 10, 11 och 12 i samma konvention tillämpliga.

Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1961

Artikel III

Inom en frist av två månader ef­ ter det part underrättat motparten om att enligt partens uppfattning tvist föreligger, må parterna över­ enskomma om att hänskjuta tvisten till skiljedom i stället för till den internationella domstolen. När nämn­ da frist utlöpt må endera par­ ten medelst ansökan anhängiggöra tvisten vid domstolen.

Artikel IV

1. Inom samma frist av två må­ nader må parterna överenskomma om att underkasta sig ett förlik­ ningsförfarande innan hänvändelse sker till den internationella domsto­ len.

2. Förlikningskommissionen skall framlägga sitt förslag inom fem må­ nader efter det att den tillsatts. Om detta icke antages av parterna i tvisten inom två månader efter dess framläggande, må endera parten medelst ansökan anhängiggöra tvis­ ten vid domstolen.

Artikel V

Detta protokoll skall hållas öppet för undertecknande av alla stater som biträda någon av de av Förenta Nationernas havsrättskonferens an­ tagna havsrättskonventionerna och skall ratificeras i de fall då detta erfordras enligt de undertecknande staternas konstitutionella regler.

Artikel VI

Förenta Nationernas generalsek­ reterare skall underrätta alla stater som biträda någon av havsrättskon-

Kungl. Maj:ts proposition nr 197 år 196å

Convention on the Law of the Sea of signatures to this Protocol and of the deposit of instruments of ratifi- cation in accordance with article V.

Article VII

The original of this Protocol, of which the Chinese, English, French, Russian and Spanish texts are equally authentic, shall be deposited with the Secretary-General of the United Nations, who shall send certi- fied copies thereof to all States refer- red to in article V.

In witness whereof the under- signed Plenipotentiaries, being duly authorized thereto by their respective Governments, have signed this Pro­ tocol.

Done åt Geneva, this twenty-ninth day of April one thousand nine hundred and fifty-eight.

nent parties å l’une quelconque des conventions sur le droit de la mer des signatures apposées au présent Protocole et du dépöt des instru­ ments de ratification conformément å 1’article V.

Article VII

L’original du présent Protocole, dont les textes chinois, anglais, francais, russe et espagnol font également foi, sera déposé auprés du Secrétaire général de l’Organisa- tions des Nations Unies qui en adres­ sera des copies certifiées conformes å tous les Etats visés å 1’article V.

En foi de quoi les plénipotentiaires soussignés, dument autorisés par leurs gouvernements respectifs, ont signé le présent Protocole.

Fait å Geneve, le vingt-neuf avril mil neuf cent cinquante-huit.

31

ventionerna om undertecknande av detta protokoll och om deponering av ratifikationsinstrument i enlig­ het med artikel V.

Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1964

Artikel VII

Originalet till detta protokoll, vars engelska, franska, kinesiska, Tyska och spanska texter äga lika vitsord, skall deponeras hos Förenta Natio­ nernas generalsekreterare, som skall överlämna bestyrkta avskrifter där­ av till alla i artikel V angivna sta­ ter.

Till bekräftelse härav ha under­ tecknade befullmäktigade ombud, därtill vederbörligen bemyndigade av sina respektive regeringar, under­ skrivit detta protokoll.

Som skedde i Geneve den tjugo­ nionde april nittonhundrafemtio­ åtta.

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640665