2

Avnämarintresset i fråga om den akademiska utbildningens innehåll och orga­

nisation företrädes enligt förslaget dels inom fakultetsberedningama, dels genom

särskilda utbildningsråd, vilka föreslås skola träda i stället för bl. a. de tekniska

högskolornas nuvarande avdelningsråd. Utbildningsråden föreslås som regel bli

centrala i stället för som nu lokalt anknutna. Undantag härifrån göres i fråga om

råden för civilekonomutbildning.

Tandläkarhögskoloma i Stockholm och Malmö föreslås bli infogade i karo­

linska institutet respektive universitetet i Lund. Principbeslut föreslås om att

även farmaceutiska institutet vid en senare tidpunkt skall infogas i en större läro­

anstalt, antingen universitetet i Uppsala eller karolinska institutet.

Vissa ändringar i fakultetsindelningen föreslås, varigenom samhällsvetenskap­

liga fakulteter tillkommer vid universiteten i Uppsala, Lund, Göteborg och

Stockholm. Odontologiska fakulteter bildas enligt förslaget vid universiteten i

Lund och Umeå samt vid karolinska institutet. Den nuvarande ekonomiska fa­

kulteten i Lund föreslås uppgå i den nya samhällsvetenskapliga fakulteten där.

Universitetet i Umeå föreslås tills vidare få en odelad filosofisk fakultet.

Var och en av de enskilda läroanstalterna föreslås bli ställd under styrelse av

ett konsistorium, bestående av en vald rektor såsom ordförande och såsom leda­

möter bl. a. fakulteternas dekaner. Varje läroanstalts centrala förvaltning skall

enligt förslaget hållas samman under en chef. För ledningen av de största för­

valtningarna, de vid universiteten i Uppsala och Lund, föreslås inrättande av

tjänster som universitetsråd. För ledningen av övriga förvaltningar föreslås byrå­

chefstjänster. Universitetsråden föreslås tillika bli ledamöter av vederbörande

konsistorium. Inom envar av de största förvaltningarna skall enligt förslaget

finnas en utbildningsbyrå och en administrativ byrå. Övriga förvaltningar före­

slås få en motsvarande organisation.

En avlastning av den forskande personalens administrativa arbetsbörda efter­

strävas. En ny institutionsindelning avses komma till stånd, innebärande en

sammanslagning av flera enprofessorsinstitutioner till större enheter. Varje enskild

institution avses komma att förvaltas av en prefekt, vilken skall ha att i alla

viktiga ärenden samråda med ett institutionskollegium.

Det totala medelsbehovet för den nya organisationen beräknas för budgetåret

1964/65 till 10 633 000 kr., vilket i jämförelse med medelsanvisningen för mot­

svarande ändamål budgetåret 1963/64 innebär en ökning med 5 157 000 kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196

4

3

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6

mars 1961f.

N ärvarande:

Ministern för utrikes ärendena N

ilsson

,

statsråden S

träng

, A

ndersson

,

L

indström

, L

ange

, L

indholm

, K

ling

, S

koglund

, E

denman

, J

ohansson

,

H

ermansson

, H

olmqvist

, A

spling

, P

alme

.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anmäler — efter

gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter — fråga angående uni­

versitetens och högskolornas organisation och förvaltning m. m. och anför därvid

följande.

I årets statsverksproposition, bil. 10 s. 342, har Kungl. Maj:t på min hem­

ställan under punkten 165 föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposi­

tion i ämnet, för budgetåret 1964/65 beräkna

till Universitetens och högskolornas organisation och förvaltning m. m. ett

belopp av 1 488 000 kr.

Sedan detta ärende numera färdigberetts, får jag ånyo anmäla detsamma.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196 ^

I. INLEDNING

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1955 tillkallade dåva­

rande chefen för ecklesiastikdepartementet fem sakkunniga för att verkställa

utredning och avgiva förslag angående universitetens och högskolornas uppgifter

och behov. Riktlinjer för de sakkunnigas arbete angavs i departementschefens

yttrande till statsrådsprotokollet nämnda dag. De sakkunniga antog benäm­

ningen 1955 års universitetsutredning.

Med skrivelse den 29 juni 1957 avgav universitetsutredningen sitt första be­

tänkande, Den akademiska undervisningen. Forskarrekryteringen (SOU 1957:24).

På grundval härav framlades i proposition 1958: B 1 under åttonde huvud­

titeln, punkten 1, förslag om förstärkningsanordningar vid universiteten m. m.

Riksdagen beslöt i enlighet med de sålunda framlagda förslagen (SU B 48; Rskr

B 76).

Universitetsutredningen har vidare — med skrivelser den 17 december 1957

samt den 10 januari och den 16 maj 1958 — avlämnat redogörelser för tre på

utredningens initiativ genomförda statistiska undersökningar, nämligen Akade­

mikerräkningen 1955 (SOU 1957:51), Reserverna för högre utbildning. Beräk­

ningar och metoddiskussion (SOU 1958:11) samt Lärarbrist och läraröverskott

(SOU 1958: 21).

Som ett andra led i sina förslag till upprustning av våra vetenskapliga insti­

tutioner avgav universitetsutredningen med skrivelse den 20 september 1958 sitt

femte betänkande, Forskningens villkor och behov (SOU 1958: 32). På grundval

härav framlades i propositionen 1959:105 förslag om ökat stöd åt forskning

m. m. Riksdagen beslöt i enlighet med de sålunda framlagda förslagen (SU 126;

Rskr 294).

Med skrivelse den 22 december 1959 avgav universitetsutredningen sitt sjätte

betänkande, benämnt Universitet och högskolor i 1960-talets samhälle. Riktlin­

jer och förslag till utbyggnad (SOU 1959: 45). På grundval av detta betänkande

framlades i propositionen 1960:119 förslag till riktlinjer för utbyggande av det

högre utbildningsväsendet m. m. Riksdagen godkände dessa riktlinjer (SäU 1;

Rskr 327). Därefter har vid 1961, 1962 och 1963 års riksdagar beslut fattats i en

rad konkreta frågor rörande utbyggnaden av universitet och högskolor, varjämte

riksdagen under föregående års höstsession biträtt de förslag till riktlinjer för

den erforderliga ytterligare utbyggnaden av det högre utbildningsväsendet

m. m., varom förslag framlades i propositionen 1963: 172.

Som det sista ledet i sitt arbete har universitetsutredningen behandlat frågorna

om de högre läroanstalternas organisatoriska ställning och förvaltningsmässiga

struktur. Sina överväganden och förslag härutinnan redovisar utredningen1 i

sitt med skrivelse den 17 januari 1903 avgivna betänkande VII, Universitetens

och högskolornas organisation och förvaltning (SOU 1963:9). Såsom b.hang till

detta betänkande avlämnade utredningen en av statskontoret utarbetad rapport

över organisationsundersökningar, som gjorts efter hemställan av utredningen,

jämte därtill anknytande rekommendationer och förslag rörande umversitets-

och högskoleväsendets organisation och administration (Universitetsväsendets

organisation. Rapport av statskontoret. SOU 1963.10).

Över universitetsutredningens betänkande och statskontorets rapport har ut­

låtanden avgivits av statskontoret, kanslern för rikets universitet, överstyrelsen

för de tekniska högskolorna, styrelsen för farmaceutiska institutet, styrelsen för

lantbrukshögskolan, styrelsen för skogshögskolan, styrelsen för vetcrinarhogsko-

lan, skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning, riksrevisionsverket,

byggnadsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, statistiska centralbyrån, riksarki­

vet, t. f. riksbibliotekarien, interimsstyrelserna för socialmstituten i Stockholm,

Göteborg och Umeå, styrelsen för sydsvenska socialinstitutet, styrelserna for

journalistinstituten i Stockholm och Göteborg, utrustningsnämnden för universi­

tet och högskolor, statens medicinska forskningsråd, statens humanistiska forsk­

ningsråd, statens naturvetenskapliga forskningsråd, statens råd för atomforsk­

ning, statens råd för samhällsforskning, statens tekniska forskningsråd, statens

råd för byggnadsforskning, jordbrukets forskningsråd, rymdkommittén, styrelsen

för stiftelsen Malmfonden, överbefälhavaren, kommerskollegium, överståthållar-

ämbetet, länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bo­

hus, Örebro samt Västerbottens län, garantilånenämnden, Frescatikommitten,

1962 års Umeåkommitté, lärarutbildningssakkunniga, gymnasieutredningen, stu­

diesociala utredningen, farmaceututbildningskommittén, veterinärhögskoleutred-

ningen, riksmuseiutredningen, läkarutbildningsberedningen samt nämnden for

internationellt bistånd.

Kanslern för rikets universitet har överlämnat yttranden från vederbörande

akademiska myndigheter vid honom underställda läroanstalter. Överstyrelsen

för de tekniska högskolorna har överlämnat yttranden från lärarkollegierna vid

tekniska högskolan i Stockholm och Chalmers tekniska högskola samt från orga­

nisationskommittén för teknisk högskola i Lund. Styrelserna for farmaceutiska

institutet samt lantbruks-, skogs- och veterinärhögskolorna har överlämnat ytt­

randen från vederbörande läroanstalts lärarkollegium (kollegium). Överbefälha­

varen har överlämnat yttrande från försvarets forskningsanstalt. Kommerskolle­

gium har överlämnat yttranden från Östergötlands och Södermanlands handels­

kammare, Smålands och Blekinge handelskammare, Skånes handelskammare,

handelskammaren i Göteborg, handelskammaren i Gefle samt Västernorrlands

och Jämtlands läns handelskammare. Länsstyrelsen i Örebro lan har överlämnat.

yttrande från drätselkammaren i Örebro.

Vidare har vissa organisationer och sammanslutningar beretts tillfälle att yttra 1

Kungl. May.ts proposition nr 50 år 1964

5

1 Professorn T. Segerstedt, ordförande, professorn S. Bergström, numera t.f. statssekreteraren

S. Moberg, direktören Hj. Olson och professorn I. Svenndson.

6

sig över betänkandet och statskontorets rapport. I anledning härav har yttran­

den avgivits av Vetenskapsakademien, Ingeniörsvetenskapsakademien, lärarrå­

det vid Handelshögskolan i Stockholm, Svenska stadsförbundet, Svenska lands­

kommunernas förbund, Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industri­

förbund (gemensamt yttrande), Handelns arbetsgivareorganisation och Sveriges

Grossistförbund (gemensamt yttrande), Svenska teknologföreningen, Svenska

civilekonomföreningen, Kooperativa förbundet, Sveriges hantverks- och industri­

organisation, Tekniska samfundet i Göteborg, Landsorganisationen i Sverige

(LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers cen­

tralorganisation (SACO), Statstjänstemännens riksförbund (SR), Sveriges för­

enade studentkårer (SFS), Sveriges konservativa studentförbund, Centerns stu­

dentförbund, Sveriges socialdemokratiska studentförbund, Sveriges kristliga

studentrörelse, Sveriges fria kristliga studentförening, Sveriges evangeliska stu­

dent- och gymnasiströrelsee, Sveriges studerande ungdoms helnykterhetsför­

bund, Svenska tandläkaresällskapet och Skånska ingenjörsklubben.

SACO har överlämnat yttranden från Sveriges juristförbund, Sveriges sam­

hällsvetareförbund, Universitetslärarförbundet, Sveriges universitets- och hög-

skoleamanuensers förbund (SUHAF), Läroverksläramas riksförbund (LR),

Svenska arkitekters riksförbund, Sveriges tandläkarförbund, Sveriges jägmästa­

res och forstmästares riksförbund och Sveriges veterinärförbund. Vetenskaps­

akademien har överlämnat yttrande från föreståndarkollegiet vid naturhistoriska

museet.

Härjämte har kollegienämnden vid Chalmers tekniska högskola inkommit med

särskild skrift i ärendet.

I det följande återges det huvudsakliga innehållet i universitetsutredningens

betänkande. I fråga om statskontorets rapport torde få hänvisas till dels själva

rapporten, dels de sammanfattande jämförelser mellan utredningens och stats­

kontorets ställningstaganden, som utredningen redovisat i betänkandet.

Vidare redovisas i det följande huvudinnehållet i de över betänkandet och

rapporten avgivna yttrandena.

I fråga om många av universitetsutredningens förslag erfordras icke beslut av

riksdagen. För överblickens och sammanhangets skull lämnas emellertid även för

vissa dylika förslag en kortfattad redovisning.

Härjämte kommer att tagas upp de förslag till anslagsäskanden för budget­

året 1964/65, som inkommit från universitetskanslern beträffande kanslersäm-

betets anslag till omkostnader samt ämnes- och fakultetskonferenser, från antag­

ningsnämnden för civilekonomutbildning, från utrustningsnämnden för univer­

sitet och högskolor angående nämndens avlönings- och omkostnadsanslag samt

från akademiska rektorskon ven tet i Stockholm.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

7

II. PRINCIPIELLA UTGÅNGSPUNKTER

1. Universitetsutredningen

A. Universitetsväsendets expansion

De svenska universiteten och vetenskapliga högskolorna har under de senaste

decennierna undergått en utomordentligt stark utveckling i kvantitativt hän­

seende. Ett mått på denna utveckling utgör antalet närvarande studerande, som,

efter att ha legat relativt konstant under krigsåren och stigit från ca 14 000 till

ca 17 000 under de fem första efterkrigsåren, därefter har stigit i snabb takt, så

att studentantalet höstterminen 1961 låg mer än dubbelt så högt som det gjorde

höstterminen 1950 (39 000 mot 16 800).

Expansionen kommer att fortsätta. Prognos- och planeringsgruppen inom

ecklesiastikdepartementet har i SOU 1962:55 offentliggjort ett programmatiskt

räkneexempel rörande tillströmningen till akademiska studier och efterfrågan på

akademiskt utbildad arbetskraft. Detta räkneexempel slutar på siffran 82 700

närvarande studerande höstterminen 1975 vid universiteten och samtliga hög­

skolor (inklusive jordbrukets högskolor och gymnastiska centralinstitutet). Den i

exemplet tänkta fördelningen mellan fakulteter och högskolor under ecklesiastik­

departementet framgår av nedanstående sammanställning, i vilken även redo­

visas det beräknade antalet närvarande höstterminen 1962.

1962

1975

........... 2 494

6 300

............. 891

1 500

Vforl fl t

....................

......... 3 639

8 300

........... 18 225

22 400

......... 8101

20 700

............. 5 823

15 300

Handelshögsk./ekon. fak...................

......... 1969

4 200

............. 1 186

2 200

......... 582

750

Summa 42 910

81 650

Emellertid utgör studentantalets utveckling endast en av komponenterna i

hela universitets- och högskoleorganisationens tillväxt. I själva verket blir denna

tillväxt sannolikt ännu starkare än totalsiffrorna rörande antalet studenter

antyder. Man måste härvidlag, förutom med utbildningsuppgiftens kvantitativa

tillväxt, rakna med en fortsatt differentiering av de enskilda fakulteternas och

hogskolornas forsknings- och utbildningsprogram och med de ytterligare personal­

behov, som uppkommer som en följd av det fortlöpande arbetet för att få till

stand en genom intensivare undervisning uppnådd effektivisering av utbildnings­

organisationen. Vidare måste man räkna med forskningens egen, av utbildnings­

uppgifterna oberoende utveckling och de krav denna kommer att ställa i fråga

om förstärkning av såväl de personella som de materiella resurserna.

Särskilt bör framhållas, att utbyggnaden av de högre läroanstalterna enligt

statsmakternas beslut i mycket hög grad kommer att gälla fakulteter och läro­

anstalter för experimentell forskning, d. v. s. vetenskapsgrenar som redan i nu­

läget är relativt sett mycket personalkrävande och som dessutom kräver en

omfattande utrustning i form av lokaler och apparatur. Det torde emellertid

finnas anledning räkna med att all forskning, och speciellt då den experimentella

forskningen, utvecklas i den riktningen, att den kräver en alltmera omfattande

personell och materiell basorganisation, per forskare räknad.

Av det här anförda framgår, att en ren extrapolering utifrån angivna eller

antagna riktpunkter i fråga om studentantalets utveckling men med bibehål­

lande av nuvarande relationer mellan antalet studerande och antalet lärare och

övriga tjänstemän liksom av nuvarande anslagsbehov räknade per student endast

skulle ange en undre gräns för universitets- och högskoleorganisationens tillväxt

i avseende på personal och anslag.

Även om hänsyn tages till de rationaliseringsvinster, som kan göras i en på

antytt sätt växande organisation, måste man, såvitt utredningen förstår, räkna

med att universitets- och högskoleväsendets såväl personal- som medelsbehov

kommer att stiga minst till det dubbla inom ett decennium.

8

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 50 år 1964

B. De högre läroanstalternas dubbla uppgift. Frihet och planering

En allmän förutsättning för universitetsutredningens överväganden i före­

varande liksom i tidigare sammanhang är den, att de akademiska läroanstal­

terna — universiteten och de vetenskapliga högskolorna — även i framtiden

skall ha den dubbla uppgiften att vara centra för forskning och läroanstalter

för akademisk yrkesutbildning.

Denna dubbelhet i universitetens och högskolornas uppgift blir av avgörande

betydelse för utformningen av deras organisation och administration. Dessa

måste återspegla den dualism, som råder i fråga om universitetens verksamhet.

Visserligen torde man allmänt kunna säga, att forskning och vetenskaplig

utbildning ömsesidigt stimulerar och förutsätter varandra, men icke minst då

det gäller de organisatoriska och administrativa problemen måste konstateras,

att forskningens och utbildningens intressen i vissa hänseenden kan förefalla

stå i ett visst motsatsförhållande till varandra.

Dualismen mellan forskarens frihet och samhällsintresset av forskning kan på

9

olika sätt taga sig uttryck i det organisatoriska systemet för forskningsmedlens

fördelning. Det är naturligt att forskningspolitiken påverkas såväl av en bedöm­

ning av olika områdens betydelse från samhällssynpunkt som av tillgången på

kvalificerade forskare. Den forskare, som utsetts till innehavare av en tjänst

inom ett ämnesområde, med vilken är förenad skyldighet att forska, har därmed

också tillförsäkrats möjlighet till en fritt vald personlig forskningsinsats inom

detta område. Denna frihet bygger på förtroende från samhällets sida och måste

motsvaras av ett forskarens ansvar. Enligt regler, som tidigare föreslagits av

utredningen, tillförsäkras han därjämte vissa resurser för sin forskning i form

av en basorganisation. Ytterligare resurser för sin forskning kan han tillföras

av materielanslag, apparatanslag etc., som av de lokala universitetsmyndig-

heterna fördelas på olika forskare. Fördelningen av huvudparten av de medel,

som krävs för enskilda forskares verksamhet, har emellertid av statsmakterna

delegerats till jorskningsråd, i vilka ingår representanter för forskarna själva.

Det faller utanför utredningens uppgift att taga ställning till forskningspoliti­

kens utformning och systemet för forskningsmedlens fördelning. Denna fråga

skall här endast beröras i den mån den berör den till universiteten förlagda

forskningen och de där verksamma forskarnas ställning.

Utredningen har utgått från det förhållandet, att forskningen vid universite­

ten är förlagd till deras olika institutioner. Utredningen förutsätter vidare, att

forskarna själva inom institutionerna leder forskningsverksamheten utan att

därvid styras av universitetens egna eller andra myndigheter. Genom att en

forskare har ställning som självständig ledare av forskningsföretag, skapas enligt

utredningens uppfattning garantier för att universitetsforskarna beredes en er­

forderlig grad av frihet. Forskarens valfrihet gäller i första hand rätten att fritt

välja sitt forskningsobjekt och sin forskningsmetod.

I fråga om utbildningslinjernas dimensionering konstaterar utredningen, att

de avgörande besluten måste dikteras av faktorer, som ligger utanför univer­

sitets/högskoleorganisationen. Det är samhällets ansvar och samhällets ange­

lägenhet att bedöma tendensen på arbetsmarknaden och dess konsekvenser för

olika utbildningslinjers dimensionering. Däremot blir det de akademiska läro­

anstalternas uppgift att bedöma, vilka resurser som erfordras för att få till stånd

en kapacitetsökning, utan att denna ökning blir till förfång för forskningen och

f orskarutb ildningen.

Med utbildningens innehåll avses i första hand följande ting, nämligen (1)

vilka ämnen som bör ingå i en akademisk utbildning; (2) i vilken inbördes pro­

portion dessa ämnen skall ingå i utbildningen; samt (3) i vilka inbördes propor­

tioner ett visst i utbildningen ingående ämnes olika delar eller moment bör ingå

i utbildningen.

De här angivna frågorna måste besvaras främst med hänsyn till utbildningens

ändamålsenlighet för det yrke eller yrkesområde, som utbildningen avser att för­

bereda för. Bedömningen av den akademiska utbildningens innehåll kan därför

icke göras uteslutande av universiteten och högskolorna själva. Intresserade

1* —

Bihang till riksdagens •protokoll 1961. 1 sand. Nr 50

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år lOGJi.

10

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 50 år 196

4

parter är dessutom avnämarna av den akademiska arbetskraften, allmänheten

som beröres av den akademiska arbetskraftens verksamhet samt de utbildade

eller under utbildning varande akademikerna. Men även de akademiska läro­

anstalterna själva måste deltaga i en bedömning av utbildningens innehåll. Här

finns den pedagogiska sakkunskap som kan ange, vilka grundläggande kunskaper

som erfordras för en viss, av någon annan part krävd specialisering. Universite­

ten och högskolorna måste även bedöma, vilka verkningar förändringar i utbild­

ningens innehåll kan ha på universiteten möjligheter att rekrytera och utbilda

lorskare.

Även då det gäller den akademiska utbildningens organisation fordras en sam­

ordning av skilda intressen, men intressenterna är härvidlag delvis andra än då

det gäller utbildningens innehåll. Att läroanstalterna själva är en av dessa är

självklart. Här framför allt finns den pedagogiska erfarenheten av olika under­

visningsformers och undervisningsorganisatoriska anordningars resultat. Läro­

anstalterna har därjämte även då det gäller undervisningsorganisationen både

intresse och skyldighet att bevaka de rent vetenskapliga aspekterna. Delvis gäl­

ler det härvidlag att för de mest kvalificerade undervisningsuppgifterna, forskar­

utbildningen och examinationen reservera den högst kvalificerade lärarperso­

nalen. Framför allt gäller det emellertid för vetenskapens representanter att

bevaka vetenskapligheten i den akademiska undervisningen och utbildningen,

d. v. s. att bevaka den del av utbildningsmålet, som avser att ge studenterna

kännedom om eller åtminstone känsla för vetenskaplig metod och debatt, och

som — återigen — utgör den yttersta motiveringen för att utbildningen förlagts

till vetenskapliga läroanstalter.

En annan huvudintressent i fråga om den akademiska undervisningens orga­

nisation är givetvis studenterna. De har ett naturligt, icke minst ekonomiskt be­

tingat intresse av att utbildningen ges en sådan organisation, att det uppställda

utbildningsmålet kan nås och nås på så kort tid som möjligt. Studenternas in­

tressen sammanfaller härvidlag delvis med arbetsgivarnas intressen såsom av­

nämare av den akademiskt utbildade arbetskraften och med statens intressen

såsom finansiär av kostnaderna för den akademiska utbildningsorganisationen.

Även från allmänt samhällsekonomisk synpunkt är en effektivt arbetande

organisation av den akademiska yrkesutbildningen av stort värde. En förlängd

utbildningstid för ett stort antal människor innebär nämligen samhällsekono­

miskt sett en investering av betydande dimensioner, bl. a. i form av avstådda

produktionsinsatser.

Såsom underlag för en bedömning av en utbildningsorganisations effektivitet

måste ligga ett kontinuerligt insamlat och relativt omfattande statistiskt pri­

märmaterial rörande studenttillströmning, studieval och studieresultat. Icke

minst med hänsyn till mångfalden av utbildningsvägar och den snabbhet, med

vilken undervisningens innehåll och organisation förändras, är bearbetningen och

värderingen av detta statistiska primärmaterial en komplicerad arbetsuppgift.

Med det här sagda vill universitetsutredningen redan i detta sammanhang

11

understryka vikten av att universitets- och högskoleorganisationen ges en sådan

utformning, att den ger möjlighet till en kontinuerlig bevakning av utbildnings­

organisationens effektivitet. Härvidlag fordras, liksom beträffande utbildningens

innehåll, ett samspel mellan olika intressenter, av vilka universiteten och hög­

skolorna själva endast är en.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 60 år 196J/.

C. Rationell arbetsfördelning

Universitetsadministrationen får i betydande omfattning till uppgift att för­

dela personal, lokaler och utrustning för forsknings- och utbildningsändamål.

Denna fördelning fordrar dels administrativ skicklighet och överblick, dels veten­

skaplig sakkunskap. En sådan fördelning till forskningens och utbildningens

fromma kan endast åstadkommas genom ett gott samarbete mellan de akade­

miska intressena och dem som har att företräda de administrativa effektivitets­

kraven. Detta måste beaktas vid de fördelande organens sammansättning och

vid angivandet av deras arbetsområden. Organen måste äga en sådan samman­

sättning, att man vid administrationen av universitetsforskningens resurser be­

aktar de krav, som vetenskapens egen utveckling ställer, och att man underlättar

en anpassning till nya förhållanden. Icke minst är det av vikt, att man uppmärk­

sammar de möjligheter till vetenskapligt och administrativt samarbete, som

yppar sig. Det stigande behovet av hjälpresurser leder till att vi måste räkna

med en ökning av de personaladministrativa och redovisningsmässiga arbets­

uppgifterna. Det innebär vidare, att universitetsforskningen kräver absolut sett

ökade insatser från samhällets sida per forskare räknat, vilket i sin tur leder till

att samhället får ett starkare intresse än tidigare av att de till forskningens för­

fogande ställda resurserna effektivt utnyttjas. Det blir därför naturligt att

tänka sig olika åtgärder för att få till stånd ett ökat sambruk eller i varje fall

en gemensam förvaltning av forskningsresurser i form av personal, lokaler och

materiel. Därmed kan man också, om organisationen ges en ändamålsenlig ut­

formning, tillgodose kontakt- och samarbetsbehov, som betingas av vetenskapens

egen utveckling.

Administrationens uppgift blir att bedöma, huruvida de till universitetsväsen­

dets förfogande ställda resurserna förvaltas på ett ändamålsenligt sätt och med

avsett resultat. Det torde av den förda diskussionen ha framgått, att en förut­

sättning för både frihet och effektivitet är en rationell planering. Varje större

forskningsprojekt kräver överväganden av planeringsart, och en felaktig dimen­

sionering av utbildningslinjer kan lätt leda till frihetsinskränkande åtgärder.

Denna uppfattning leder till den slutsatsen, att man inom universitetsvärlden

måste ha ett starkt behov av en slagkraftig framtidsplanering. Universitets-

och högskoleorganisationen måste vara så utformad, att den förmår att på ett

rationellt sätt planera och genomföra en expansion av mycket stora dimen­

sioner inom både utbildningens och forskningens områden. Planeringen för de

12

olika utbildningslinjernas utbyggnad måste bygga på en fortlöpande analys

av statistiskt material rörande den akademiska arbetsmarknadens tillgångs- och

efterfrågesidor. Detta liksom även utbyggnadens genomförande fordrar mång­

sidiga kontakter och gott samarbete mellan universitetsmyndigheter å ena sidan

och andra myndigheter och organisationer å den andra. På motsvarande sätt

måste utbildningens innehåll och organisation planläggas i nära kontakt och

samarbete med representanter för forskningen, avnämarna, arbetstagarna och

studenterna liksom med andra offentliga myndigheter. Planeringsarbetet för

forskningsorganisationens utbyggnad fordrar slutligen ingående kännedom om

forskningens egen utveckling och arbetsvillkoren inom i avseende på metod och

problematik vitt skilda forskningsgrenar. Icke minst i sistnämnda avseende måste

universitets- och högskoleorganisationens utbyggnad planeras och genomföras i

kontakt med och under inverkan från utvecklingen utanför vårt lands gränser.

Dessa krav på en rationellt verkande universitets- och högskoleorganisation är

till sin natur starkt disparata. De fordrar för uppgifternas rätta handhavande

organ med starkt varierande slag av sakkunskap men samtidigt ett smidigt

samarbete mellan dessa organ. Detta fordrar enligt utredningens mening en

starkt differentierad organisation med åtskilda men samarbetande organ för

skilda typer av ärenden, vilka för sin handläggning fordrar skilda slag av sak­

kunskap. Härigenom uppnår man en rationalisering i den meningen, att cn fors­

kares tid icke behöver tagas i anspråk för uppgifter, som utföres väl, lika väl

eller bättre av särskilda tjänstemän, samtidigt som en förvaltningstjänstemän

ej behöver tagas i anspråk för bedömningar, som fordrar vetenskaplig sakkun­

skap. Man uppnår härigenom en högre grad av saklig tyngd i de enskilda av­

görandena: Ett organ som är utmärkt väl lämpat för uppgifter av en viss typ

behöver ej åläggas uppgifter av en helt annan typ.

Å andra sidan blir en på antytt sätt differentierad organisation ofrånkomligen

komplicerad i den meningen, att vi får ett relativt stort antal organ. Till över­

vägande del är emellertid detta en nödvändig konsekvens av universitetens

dubbla uppgift att vara centra för på vetenskaplig grund bedriven både forsk­

ning och utbildning. Med hänsyn till att man i universitetsorganisationen enligt

utredningens mening nödgas arbeta med flera sinsemellan parallellställda organ

för skilda slag av uppgifter, blir det självfallet särskilt angeläget att i andra

hänseenden eftersträva en så långt driven förenkling som möjligt. Förvaltnings-

avgörandena bör träffas så långt nere som möjligt och efter att ha passerat så

få instanser som möjligt. Detta åstadkommes dels genom att de enskilda orga­

nen ges saklig tyngd och förmåga till självständigt ansvarstagande, dels genom

att man för de fall, där en instansordning är nödvändig, konstruerar denna så,

att ett ärende passerar från ett sakkunnigt organ till ett annat med överhop­

pande av sådana mellanled, som icke kan väntas tillföra ärendets behandling

någon särskild sakkunskap.

Även om man på antytt sätt anförtror en mycket stor del både av de rena

förvaltningsavgörandena och av planeringsarbetet åt lokala organ, är det emel­

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 50 år 196J/.

13

lertid ofrånkomligt, att förvaltningen måste skötas enligt centralt givna regle­

menten, instruktioner och anvisningar och att planeringsarbetet bedrives inom

riktlinjer, som dragits upp centralt. För att den lokala universitets- och högskole­

organisationen skall fungera väl, är det därför under alla förhållanden nödvän­

digt, att man på eu nivå ovanför de lokala universitetsmyndighetcma har cen­

trala organ, som både är väl ägnade såsom administrativa överorgan och hai

förmåga att draga upp riktlinjerna för universitets/högskoleväsendets vidare

utbyggnad. Även på denna nivå blir det enligt utredningens mening nödvändigt

att skapa flera, sinsemellan sidoordnade specialorgan.

I fråga om fördelningen av det administrativa ansvaret mellan de lokala och

de centrala myndigheterna vill utredningen redan i detta sammanhang fram­

hålla, att denna frågas lösning av naturliga skäl sammanhänger med frågan hur

man vill konstruera de myndigheter, varom här är fråga. Eftersträvar man en

mycket hög grad av decentralisering i fråga om ansvaret för t. ex. dispositionen

av de växande anslagen till avlöningar åt ickc-ordinarie personal och till mate­

riel m. m., måste man rimligen räkna med en sadan konstruktion av den lokala

universitetsstyrelsens organ, som är den normala för organ med ett administra­

tivt ansvar av denna omfattning. Eftersträvar man å andra sidan för den lokala

universitetsstyrelsen en hög grad av självstyrelse utövad av forskarna själva i

kollegiala organ, torde decentraliseringen av det rent administrativa ansvaret

icke kunna föras lika långt. Det blir även härvidlag nödvändigt att göra en

avvägning mellan skilda synpunkter och intressen. De förslag utredningen i det

följande framlägger rörande de lokala och de centrala universitetsmyndigheternas

organisation och uppgifter bör ses som resultat av en dylik avvägning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

2. Yttranden

Universitetsutredningens här redovisade utgångspunkter har i de inkomna

remissyttrandena mötts i stort sett av instämmanden i vad avser synpunkterna

på forskningens och den akademiska utbildningens betydelse för samhällsutveck­

lingen och synpunkterna på de högre läroanstalternas dubbla uppgift samt forsk­

ningens frihet och behovet av planmässig utbyggnad av resurserna. Däremot har

delade meningar yppats beträffande utredningens rekommendationer om en

arbetsfördelning mellan akademiska och administrativa organ. Även i frågorna

om angelägenhetsgraden av en organisationsreform inom universitets/högskole­

väsendet och om på vilka principer en sådan reform bör byggas har delvis dia­

metralt skiljaktiga meningar uttalats i de inkomna yttrandena.

I det följande lämnar jag en redogörelse för de i yttrandena redovisade allmänna

synpunkterna. Jag börjar därvid — liksom i motsvarande avsnitt i det följande —

med de yttranden, som inkommit från näringslivets, arbetsmarknadens och stu­

denternas organisationer, varefter jag redovisar yttrandena från statliga myndig­

heter och utredningar utanför universitets/högskoleväsendet. Därefter redogör

14

jag för de akademiska myndigheternas yttranden och i anslutning därtill för de

yttranden som avgivits av akademierna, de statliga forskningsråden och mot­

svarande organ.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196^

I sitt gemensamma yttrande anför Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveri­

ges Industriförbund bl. a. följande:

Det torde vara allmänt erkänt, att takten i den ekonomiska utvecklingen i hög

grad sammanhänger med möjligheterna att främja den vetenskapliga och den

tekniska utvecklingen. Vetenskaplig och teknisk forskning är därför en vital ange­

lägenhet för hela samhället, antingen den bedrives vid universitetsinstitutioner, i

företagslaboratorier eller annorstädes. Inriktningen, omfattningen och organisa­

tionen av forskningen vid universiteten1 bestämmer också i hög grad förutsätt­

ningarna för annan forskning inom landet. Universiteten svarar vidare i ständigt

ökad utsträckning för utbildningen av kvalificerade befattningshavare inom alla

sektorer av samhällslivet. Allt detta gör att avnämarna av akademiskt utbildad

arbetskraft av olika kategorier måste ställa allt större anspråk på universiteten.

Sveriges Hantverks- och Industriorganisation (SHIO) anför i huvudsak följande:

Svårigheten att finna en enhetlig och samlande lösning bottnar uppenbarligen

i den bundenhet till historiskt framvuxna institutions- och beslutsformer, som

framför allt präglar de gamla universiteten och vilket i vissa avseenden kon­

trasterar mot de organisationsformer, som tillämpas i senare tillkomna högre

läi osäten. En allvarlig brist när det gäller den nuvarande centrala ledningen är

den otillräckligt dimensionerade planerings- och samordningsfunktionen. Uni­

versitets- och högskoleväsendets centrala administrativa ledning måste därför

kraftigt förstärkas, om det skall vara möjligt att inom rimlig tid bygga ut det

högre utbildningsväsendet, ge såväl grundforskningen som den tillämpade forsk­

ningen bättre resurser och skapa bättre integration mellan vetenskaplig utbild­

ning och forskning.

SHIO "v ill understryka, att det framstar som ett starkt intresse såväl för det

allmänna som för näringslivet att undervisningen på det akademiska planet och

förutsättningarna för vetenskapligt arbete och forskning ägnas större omsorg än

soin hittills varit fallet. Utbildningsväsendets väntade expansion måste mötas

av åtgärder, som snarast möjligt eliminerar nuvarande brister i universitets­

väsendets organisation och skapar möjligheter till en översiktlig planering och

utbyggnad av den högre undervisningen och den vetenskapliga forskningen.

Organisationen förordar för sin del en förstärkning av den centrala, planerande

och samordnande organisationen med bibehållande av stor självständighet och

handlingsfrihet för universitet och högskolor och garantier för forskningens frihet.

Kooperativa Förbumlets styrelse anför bl. a. följande:

Den väldiga expansion av vårt högre undervisningsväsende som skett, kom­

mer sannolikt att ytterligare mycket starkt markeras, både ifråga om ökningen

av antalet studerande och de därav följande kraven på utrustning och resurser.

Styrelsen önskar framhalla, att denna utveckling, trots den anspänning av

samhällets resurser som den innebär, är utomordentligt glädjande och tillfreds-

1 I fortsättningen avser ordet universitet även högskolor.

15

ställande. Den innebär att utbildningsmöjligheterna oeh bildmngsvägarna gjorts

tillgängliga för allt fler grupper inom vårt samhälle. Detta medför i s.n tur att

forskning och utbildning vid universitet och högskolor allt mer kommer att mta

en central plats i samhället.

,

.. i

Styrelsen accepterar utredningens bedömningar och understryker att den

nya organisationens uppgift bör vara att frigöra krafter för universitetens egent­

liga uppgifter inom forskning och utbildning. Den utveckling, som skett pa dessa

områden visar onekligen, att de organisatoriska och administrativa institutioner,

som hittills utvecklats, icke räcker till för att lösa de uppgifter infor vilka univer­

siteten/högskolorna nu ställes.

....

Styrelsen anser sig helt kunna ansluta sig till de krav utredningen uppställt

för den nya organisationen. Utredningens huvudtes, att en organisation som

skall tillgodose dessa krav, i olika hänseenden måste differentieras, ar, enligt sty­

relsens mening, höjd över all diskussion. Det framlagda forslaget innebar också

en sådan uppdelning.

....

•„

Även om ett erkännande bör ges för det konstruktiva alternativ till organisa­

tion som arbetsgruppen inom statskontoret framfört, bor, enligt styrelsens me­

ning de förslag och rekommendationer som universitetsutrednmgen framlagt,

vara vägledande för det fortsatta reformarbetet av det högre undervisnings­

väsendet. Styrelsen vill därvid speciellt framhålla vikten av att denna uppbygg­

nad sker under beaktande av nödvändigheten av kontakt och samverkan mellan

de olika leden i det svenska skolsystemet och att universitets- och högskoleorga­

nisationen får en uppbyggnad som ansluter sig till och utgor ett fullföljande av

övrigt reformarbete inom det svenska skolväsendet.

Svenska Tetnologi öreningen anför i huvudsak följande:

En objektiv värdering av en organisationsapparats arbetsduglighet är mycket

svår troligtvis omöjlig, att genomföra. Svenska Teknologforeningen vill redan

inledningsvis framhålla, att föreningen inte delar alla de vardenngar som kom­

mer till uttryck i betänkandet och framförallt i bihanget vad galler den nuva­

rande organisationens funktionsduglighet. De erfarenheter som vunnits i Uote-

bor0, beträffande samarbetet mellan olika lärosäten har enligt Svenska Teknolog-

föreningens åsikt beklagligt nedvärderats. Föreningen anser att storre vik, borde

lagts vid de organisationsformer, som visat sig fungera tillfredsställande.

Svenska Civilekonomföreningen anför:

Med hänsyn till de intressen föreningen har att företrada, har föreningen funnit

sig i huvudsak böra instämma i de förslag utredningen framlagt.

Skånes handelskammare anför:

Inom universitets- och högskoleväsendet har, såvitt Handelskammaren kan

förstå, en betydande eftersläpning ägt rum i organisatoriskt hanseende och orga­

nisationen brister uppenbarligen på väsentliga områden i tidsenlighet och « e

tivitet. En genomgripande omdaning av sjalva organisationen och den admin -

strativa förvaltningen är därför otvivelaktigt nödvändig for att universitets-och

högskoleväsendet skall kunna fylla sin allt mera centrala uppgift i samhällslivet.

En effektiviscring av förvaltningen är av behovet pakallad icke minst med tan

på de betydande anslag av allmänna medel som kräves for den högre utbild­

ningen nu och framdeles.

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 1064

16

Handelskammaren i Göteborg anför:

Det torde ej rada nagon tvekan om att en allmän översyn över universitetens

och hogskolornas organisation och förvaltning under de förhållanden, som just

nu ar för handen, ar i hog grad befogad. Den ökade tillströmningen av stude-

“abb» utvecklingen inom de olika vetenskapliga disciplinerna och

.. ikff!°,,beh0Vet ,av arbetskraft med högre skolning inom hela vårt samhälle

gor det till en angelagenhet av största betydelse, att våra högre undervisnings­

anstalter kan utbyggas och arbeta på ett så effektivt sätt som möjligt, och ått

e anslag, som av staten anvisas for den högre undervisningen, kommer till an­

vändning pa sadana områden, där de ur samhällets synpunkt bäst behövs. Den

forel^gande utrednmgen har på ett, såvitt Handelskammaren kan finna, mycket

nått 'fram Sta|M?en0marbct,aVlet, Vldstrackta frågekomplexet, och i det stora hela

natt fram till lösningar och förslag, som, med bibehållande av den högre under­

visningens och forskningens traditionellt självständiga ställning och frihet bör

kunna medverka till en mera effektiv administration och en förbättrad planlägg­

ning av universitetens och högskolornas framtida verksamhet.

Handelskammaren i Gefle tillstyrker allmänt universitetsutredningens förslag.

T ästemorrlands och Jämtlands läns handelskammare anför:

Universitets- och högskoleorganisationen får av naturliga skäl icke ses som

en isolerad företeelse inom samhällslivet utan måste ses som en integrerande del

a7 det,ta’ ,nafot som, med nödvändighet medför kontakter och samarbete med

saval forskningen och dess berättigade krav på frihet i valet av forskningsobjekt

och forskningsmetoder som avnämarna av den akademiska arbetskraften med

dess önskemal och synpunkter.

Andra intressen kommer jämväl med i bilden: studenterna med dess krav på

effektiv utbildning samt statsmakterna, som ställer de nödvändiga resurserna

till universitets- och högskoleväsendets förfogande. Slutligen tillkommer det äll­

mänt samhalleliga kravet pa att universitets- och högskoleorganisationen ges en

sadan utformning och effektivitet, att den lätt kan anpassas till de förändringar

s°m sker icke bara inom den egna verksamhetens ram utan även och icke minst i

samhallet.

E,n organisation som bl. a. skall tillgodose ovannämnda krav, måste vara

starkt differentierad och specialiserad, vilket i båda förslagen kommit till uttrvck

i att de rent administrativa och de akademiska uppgifterna anförtros skilda o/can

med olika sammansättning och organisation.

De.av såväl universitetsutredningen som statskontoret föreslagna förändring-

arna i universitetsväsendets organisation äro av så genomgripande natur, att eu

ingående och i detalj övertänkt planering torde erfordras. Då förslagen dessutom

! f trflertaI avseenden äro ofullständiga, finner Handelskammaren starka skäl

tala tor att ytterligare ett organ skapas med samma status som fakultetsbered-

ningarna — den av experten Rydén föreslagna organisationsberedningen med

huvudsaklig uppgift att planera och genomföra det förslag till ny organisation

for universitet och högskolor, som riksdagen beslutar.

Svenska Stadsförbundet och Svenska Landskommunernas Förbund anför i

likalydande yttranden följande:

Styrelsen finner det på intet sätt anmärkningsvärt att de rådande organisa­

tions- och förvaltningsformerna vid våra universitet och högskolor nu framstår

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964.

17

som föråldrade och föga ägnade att tillgodose dagens krav på effektivitet och

ändamålsenlighet. Universitet och högskolor är av ålder traditionsbundna insti­

tutioner, ett förhållande som även avspeglar sig i deras organisation och förvalt­

ning. Det kraftigt ökande antalet studenter under senare år och den framskjutna

plats i samhällslivet, som den vetenskapliga forskningen framförallt inom de

naturvetenskapliga ämnena nu intar, har medfört att de organisations- och för-

valtningsmässiga uppgifterna vid ett universitet eller en högskola blivit så stora

och för dess verksamhet så viktiga, att det är angeläget att söka lösa dem på ett

sådant sätt att inte organisationen och förvaltningen blir den flaskhals där ut­

vecklingen hejdas. Bristen på vetenskapsmän och lärare gör det också naturligt

att man bör eftersträva att frigöra den som sysslar med vetenskap och under­

visning från onödigt betungande administrativa sysslor. Styrelsen finner det där­

för vara av stort värde att ett betänkande nu överlämnats med förslag till ny­

organisation i dessa avseenden.

SFS yttrar bl. a. följande:

Det betänkande som nu presenterats utgör slutskedet i ett unikt utrednings­

arbete, vilket spänt över viktiga områden och resulterat i en rad angelägna refor­

mer. SFS vill uttrycka sin tillfredsställelse över den grundliga och allsidiga be­

handling frågorna rörande universitetens och högskolornas organisation och för­

valtning erhållit.

SFS ansluter sig i huvudsak till de principiella utgångspunkter som redovisas i

betänkandets inledande kapitel.

Organisationen önskar betona vad utredningen anför om dualismen mellan

forskningens frihet och samhällets intresse av att forskning bedrives på skilda

områden. Den enskilde forskarens frihet gäller främst rätten att välja forsknings­

metod och forskningsobjekt. Samhällets stöd till universitetsforskningen måste

bygga på ett visst mått av förtroende. Å andra sidan kräver samhällets intresse

i forskningen en samlad anslagspolitik, där särskild stimulans ges åt områden

inom vilka behovet av forskningsinsatser ter sig speciellt stort.

Universitetens och högskolornas andra huvuduppgift, den utbildande, kan

inte isoleras från forskningen. För SFS är det ett starkt önskemål, att utbild­

ningen även i fortsättningen nära anknytes till denna, på så sätt att de aktiva

forskarna anlitas för undervisningen.

Utbildningen ställer dock delvis andra krav på den organisatoriska uppbygg­

naden än forskningen, beroende på att intressenterna här är flera. Från sam­

hällets synpunkt måste undervisningen göras så effektiv som möjligt utan att

kvalitetskraven eftersättes. Det är också samhällets angelägenhet att bedöma

tendensen på arbetsmarknaden och dess konsekvenser för olika utbildningslinjers

dimensionering. Avnämarsidan kan resa berättigade krav på en utbildning, ut­

formad efter arbetsmarknadens behov. Samarbetet med denna intressent bör för­

stärkas och utsträckas till samtliga läroanstalter och utbildningslinjer.

SFS vill betona betydelsen av en sådan uppdelning av arbetsuppgifterna för

framtiden, att forskarnas insatser inom förvaltningen begränsas till de ärenden,

där deras speciella kompetens gör en sådan medverkan lämplig. Likaledes är det

önskvärt att man, som statskontoret framhåller i sin rapport, åstadkommer en

förkortning av ärendevägarna. SFS ansluter sig dessutom till det av utredningen

uttryckta önskemålet om att en boskillnad i görligaste mån företas mellan å ena

sidan den handläggning som innebär en vetenskaplig bedömning och vilka veten­

skapsmännen själva måste svara för, å andra sidan bedömningar av administrativ

natur. Därigenom kan forskarnas insatser i större utsträckning än för närvarande

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196It

18

koncentreras på deras egentliga uppgifter: undervisning och forskning. Endast

genom en sådan uppdelning blir det möjligt att genomföra den decentralisering

av beslutanderätten till det lokala planet i vissa typer av ärenden, vilken utred­

ningen förordat.

Läroverkslärarnas Riksförbund (LR) anför bl. a. följande:

Det är samhället, som bär ansvaret för forskningen och utbildningen, och sam­

hällets intresse för universitetens förvaltning ökar självfallet ju större dess inves­

teringar blir. Vad här anförts leder förbundet till den åsikten, att detta sam­

hällets ansvar för forskning och utbildning även måste avspegla sig i samman­

sättningen av de organ, som har att besluta i olika akademiska angelägenheter.

Förbundet vill således redan i detta sammanhang framhålla nödvändigheten av

att större utrymme beredes allmänna intressen i universitetens och högskolornas

organisation än vad utredningen för sin del föreslagit.

SUHAF anför:

SUHAF har med beklagande konstaterat, att universitetsutredningen i sitt

förslag till ny organisation bibehållit alltför många av oformligheterna i det hit­

tillsvarande systemet. I presskommentarerna till förslaget användes flitigt ut­

trycket »halvmesyrer», vilket SUHAF finner vara en riktig karakteristik.

Utredningen har sökt bevara, vad man kallar, forskningens frihet. Denna fri­

het, som hittills huvudsakligen varit en angelägenhet för professorerna, vill man

nu låta övriga ordinarie lärare, dvs. laboratorer och universitetslektorer, komma

i åtnjutande av i begränsad omfattning. Att både forskning och undervisning

till största delen nu utföres av andra personalkategorier har utredningen inte

tagit hänsyn till. Vidare har SUHAF svårt att se, hur kravet på frihet för forsk­

ningen skulle nödvändiggöra ett inflytande från vetenskapsmännen även på så­

dana administrativa beslut, som ej kräver vetenskaplig bedömning.

SUHAF anser för sin del, att ett väsentligt krav på en ny universitetsorgani­

sation måste vara, att den skapar förutsättningar för en fruktbärande arbets­

gemenskap inom forskning och undervisning. Det nuvarande hierarkiska syste­

met är oförenligt med detta krav och framstår som helt otidsenligt. De olika

befattningshavarnas inflytande får inte vara en gång för alla fixerat. Omfatt­

ningen av de arbetsuppgifter och tyngden av det ansvar, som följer med en

tjänst, avgörs nämligen ingalunda av att denna tillhör en viss kategori av

befattningar.

Universitetslärarförbundet (ULF) anför bl. a.:

Förbundet kan helt ansluta sig till de principiella krav på den framtida orga­

nisationen, som utredningen uppställt, och vill särskilt understryka vikten av

att den traditionella dualismen forskning-högre undervisning icke i något av­

seende rubbas.

Om det av utredningen uppställda grundväsentliga effektivitets- och kvalitets­

kravet skall kunna uppfyllas, är det oundgängligen nödvändigt att de forsknings-

och utbildningsadministrativa och därtill hörande uppgifter, som måste och bör

ligga på universitetslärare, i väsentlig mån får ombesörjas av personer som hel-

tidsengageras för dessa arbetsuppgifter. En brist i det nuvarande och även i det

av utredningen föreslagna systemet är nämligen att detta arbete främst på fakul­

tets- och konsistorieplanen fullgöres som bisysslor av personer, som bibehåller

huvuddelen av sin forskning och undervisning, till förfång för båda kategorierna

arbetsuppgifter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1961/.

19

Med hänsyn till det anförda anser ULF att de forsknings-och undervisnings-

administrativa uppgifterna på fakultets- och konsistorienivan niaste läggas pa

universitetslärare, som helt frikopplas från sina ordinarie arbetsuppgifter.

SACO anför i huvudsak följande:

De akademiska lärosätenas administrativa resurser är sedan länge starkt

underdimensionerade. Organisationen är inte anpassad efter de kvantitativa och

kvalitativa krav, som numera ställes på universiteten och högskolorna. I sitt

yttrande över universitetsutredningens sjätte betänkande framhöll SACO, att

reformförslag beträffande administrationen borde föreläggas 1901 ars riksdag.

Det är således angeläget, att en reform, som leder till en effektiviserad admini­

stration, nu genomföres utan dröjsmål.

Att den nuvarande organisationen lyckats klara de påfrestningar som de

senaste decenniernas expansion medfört, tillskriver utredningen det mått av

elasticitet som det nuvarande systemet trots allt har visat sig besitta. Men man

måste också konstatera, att det högre utbildningsväsendets funktion försvåras

av splittring, bristande samordning och underdimensionerad administration. Den

högre utbildningens uppdelning på ett flertal fackhögskolor vid sidan av univer­

siteten är historiskt betingad. I takt med industriella, vetenskapliga och kultu­

rella framsteg uppstod behovet av högre utbildad arbetskraft från specialgrenar

— civilingenjörer, läkare, tandläkare, jägmästare, civilekonomer etc. — vars

utbildning icke kunde inrangeras i den hävdvunna akademiska utbildningen vid

universiteten. Varje fackhögskola fick sin organisation och egen administration.

Man kan uppställa frågan, om detta historiskt framvuxna system numera är

rationellt. Målet för en utredning om universitetens och högskolornas organisa­

tion och förvaltning borde enligt SACO:s mening ha varit att pröva, huruvida

man borde skapa en utbildningsmässigt och förvaltningsmässigt integrerad orga­

nisation för den högre utbildningen.

Den enligt SACO:s mening största bristen i betänkandet är således en förut­

sättningslös prövning av den högre utbildningens framtida organisation. Utred­

ningen borde med utgångspunkt från statskontorets förslag om enhetliga förvalt­

ningsorgan på varje kårort ha övervägt frågan om motsvarande organisation pa

utbildningssidan, dvs. allomfattande universitet med storinstitutionssystem, inne­

bärande att det på varje ort endast skulle finnas en institution för varje ämne

eller besläktade ämnen.

Om man hade genomfört en fullständig integrering av utbildningen av skisse­

rat slag parad med en enhetlig förvaltning av statskontorets typ, skulle många

av de samordningsproblem som karakteriserar utredningens förslag ha lösts.

Av det nu anförda torde framgå, att SACO anser att utredningens arbete i

alltför hög grad präglats av bundenhet till nuvarande förhållanden. Det äi emel­

lertid, som SACO ovan understrukit, viktigt, att en reform syftande till effekti­

viserad administration och organisation genomföres utan ytterligare dröjsmål.

Utredningens förslag får anses utgöra en kompromiss mellan akademisk bunden­

het till traditioner och försök till rationell förvaltning och är, trots sina brister,

bättre än ingen reform alls.

TCO anför:

Den snabba fortgående expansionen inom forskningen och den akademiska

utbildningen ställer kraven om kvalitet och effektivitet samt planering i för­

grunden. Huvudfrågan är då, hur samhällets berättigade krav i dessa avseenden

skall kunna förenas med de angivna frihetskraven.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 är 1961/.

20

Om man skall lyckas att rätt balansera de delvis motstridiga intressena, måste

man, menar utredningen, differentiera organisationen, så att å ena sidan i trängre

mening akademiska/vetenskapliga uppgifter får sina speciella organ och å andra

sidan administrativa/förvaltningsmässiga sina. Detta bör komma till uttryck

både på den lokala och den centrala nivån.

TCO ansluter sig till utredningens principiella uppläggning. Organisationen

anser emellertid, att denna inte konsekvent har fått sätta sin prägel på de fram­

förda förslagen.

LO anför bl. a. följande:

Landsorganisationen anser i likhet med vad universitetsutredningen fram­

håller, att det av manga skäl är nödvändigt att från grunden ompröva och

omskapa universitets- och högskoleväsendets organisation och förvaltning. LO

viH därför tillstyrka de strävanden i denna riktning som betänkandet innehåller.

_ Med hänsyn saväl till dagsläge som till framtidsprognoser är den högre utbild­

ningens centrala och lokala ledning alltför otidsenlig för att kunna fungera effek­

tivt. Det är svart att föreställa sig att den kan behålla sin ålderdomliga och av

i huvudsak tradition utbildade karaktär. Därför måste en modern och rationellt

arbetande ledning skapas för att inte alltför allvarliga eftersläpningar ska uppstå.

Det hade varit önskvärt om utredarna i enlighet med sin målsättning föreslagit

en från grunden genomgripande omorganisation. Till synes har detta icke blivit

resultatet av utredningen.

Sveriges Konservativa Studentförbund anför i huvudsak följande:

Den kvantitativa utvecklingen vid våra universitet och högskolor har under

det senaste decenniet fortgått i en allt snabbare takt. Denna kraftiga expansion

understryker i hög grad behovet av dels en ändamålsenligare organisation av

universitets- och högskoleväsendet, dels en effektiv planering av de akademiska

läroanstalternas resurser. Universitetens och högskolornas dubbla uppgift — att

vara centra för utbildning och forskning — medför också en dubbel kvalifikation

hos lärarpersonalen. Förbundet instämmer för sin del livligt i att man av alla

universitetslärare maste kräva förmaga att både meddela undervisning och

undan för undan anpassa denna efter vetenskapens framsteg. Som ytterligt för­

tjänstfullt vill vi också poängtera den strävan hos utredningen att värna om

forskningens frihet, dvs. grundforskarens rätt att själv välja sitt forskningsobjekt

och sin forskningsmetod.

Centerns Studentförbund anför:

Centerns Studentförbund vill först uttrycka sin glädje över den utförliga be­

handling frågorna fått av utredningen. Den befintliga universitets- och högskole­

organisationen är utformad för ett antal studenter, forskare och lärare av en helt

annan storleksordning än det, som nu har sin verksamhet förlagd till de akade­

miska läroanstalterna. Även den väntade ytterligare snabba tillväxten av univer­

sitetsväsendet inom den närmaste framtiden, liksom nödvändigheten av att

bättre tillgodose många berörda intressegruppers krav, gör en översyn av uni­

versitetens och högskolornas organisation och förvaltning synnerligen angelägen.

Liksom utredningen vill vi understryka och betona vikten av frihet för forsk­

ningen i den betydelse utredningen givit detta begrepp. Begreppet bör tolkas så,

att forskaren ges rätt att fritt välja sitt forskningsobjekt och sin forsknings­

metod. Dessutom skall han ha rätt att disponera över befintliga medel och resur-

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 50 år 196

4

21

ser. En viss dirigering av forskningen är naturligtvis ofrånkomlig, da forsknings­

politiken kräver en samlad anslagsgivning.

o

Beträffande utbildningen finner vi det vara av stor vikt att den även pa lagre

stadier sker i nära anknytning till forskningen. De pedagogiska problemen pa

universitetsstudiet måste dock ägnas eu mycket större uppmärksamhet än hit­

tills. Detta gäller inte minst så grundläggande ting som universitetsliirarutbihb

ningen och framställningen av läroböcker. I detta sammanhang vill vi också

betona angelägenheten av, att man söker åstadkomma en mera systematisk fors­

karutbildning än vad som för närvarande är fallet.

Inte minst mot bakgrund av de senaste prognoserna måstc emellertid universi­

tetsväsendet också anpassa sig till arbetsmarknadens krav på akademisk arbets­

kraft. Detta kan ske genom att studierna göres mera målinriktade. Samarbetet

måste utbyggas, så att mottagaresidans krav på akademikerutbildningen snabbt

och effektivt slår igenom i den akademiska undervisningen.

Sveriges Socialdemokratiska Studentjörbund (SSSF) yttrar bl. a.:

SSSF vill uttala sin tillfredsställelse över att en reform av universitetens och

högskolornas organisation tycks vara förestående. Utredningen har visserligen

uttryckt sin uppskattning av det nuvarande systemets s. k. elasticitet. Student­

förbundet finner istället anledning erinra om sitt i augusti 1902 framlagda pro­

gram för den svenska forskningens organisation, med dess skarpa kritik av det

nuvarande systemets otillräcklighet och brister, vilka blivit alltmer uppenbaia

och besvärande.

,

.

SSSF kan endast konstatera att utredningen av hänsyn till vissa värden —

sammanfattade i uttrycket forskningens frihet — i sitt förslag till ny organisa­

tion tyvärr vill bevara många av det nuvarande systemets oformligheter. För­

bundet anser att utredningen väl har preciserat innebörden av detta begrepp

forskningens frihet. Denna innebär utan tvekan ett stort mått av förtroende

gentemot forskarna från samhällets sida, och förbundet delar naturligtvis också

uppfattningen att det är värdefullt om dessa, liksom andra medborgare, kan hysa

förtroende till samhället. SSSF kan däremot inte inse, att detta sistnämnda för­

hållande i högre grad skulle vara ett villkor för forskningen än för andra verk­

samheter, och kan därför inte heller dela utredningens slutsats att forskningens

administration i högre grad än annan administration bör ske i kollegiala former.

SSSF måste alltså bestämt invända mot utredningens resonemang att kravet

på frihet för forskningen skulle innebära ett behov av en särställning för univer­

sitetsväsendets organisation och förvaltning, och förbundet kan inte finna att

kravet på förtroende mellan forskare och samhälle bör ge just de ordinarie lärar­

na en särställning med betydande inflytande på förvaltningen.

Utredningens egen uppfattning tycks vara att statskontorets förslag äi det

ur effektivitetssynpunkt bästa. SSSF anser att detta kriterium måste få avgö­

rande betydelse, och förbundet vill därför i huvudsak förorda detta förslag.

Studentförbundet ansluter sig alltså till en uppdelning av ärendebehandlingen

i universitetsorganisationen så att vetenskapsmännens medverkan i görligaste

mån inskränkes till de moment som kräver en vetenskaplig bedömning.

Det kan inte vara rimligt att befattningshavare som utsetts på vetenskapliga

meriter skall behöva anförtros kvalificerade administrativa uppgifter, som med

den nuvarande utvecklingen dessutom kommer att bli alltmer komplicerade och

fordra allt större arbetsinsats. De hittillsvarande erfarenheterna av vetenskaps­

mäns administrativa arbete har också enligt förbundets mening generellt sett

varit negativa.

Kungl. Maj:tu 'proposition nr 50 år 1964-

22

SSSF vill också framhålla behovet av en föryngring och vitalisering av de

organ, som skall ha de vetenskapliga bedömningarna om hand. Yngre forskare

och den inte sällan nyinriktade forskning som dessa representerar måste få for­

mell möjlighet att komma till tals. Förbundet anser därför, att även yngre

forskare bör beredas plats i forskningsråden.

Sveriges Kristliga Studentrörelse, Sveriges Evangeliska Student- och Gymna­

siströrelse och Sveriges Fria Kristliga Studentförening anför i härutinnan lika-

Iydande yttranden bl. a. följande:

Rörelsen vill deklarera sin anslutning till den allmänna målsättning för den

högre utbildningens inplacering i samhället, som framkommer i betänkandets

inledande avsnitt. Vid en utformning av universitetets målsättning synes oss

dock vissa aspekter böra beaktas, vilka utredningen i sitt betänkande ej upp­

tagit till diskussion. Hävdandet av studentens och andra parters intresse av att

»det uppställda utbildningsmålet kan nås och nås på så kort tid som möjligt»

maste kompletteras med synpunkter på den akademiska utbildningens bety-

n^j ■ studenternas sociala fostran. Utbildningen bör ej organiseras så och

utbildnmgstakten ej drivas så högt att man allvarligt försvårar ett meningsfullt

socialt engagemang från studentens sida inom och utom universitetsorganisatio­

nen. Särskilt vill vi understryka vikten av att studenterna icke genom under­

visningens planering och uppläggning allvarligen hindras att aktivt deltaga i

studentorganisationernas och de ideella studentföreningarnas arbete.

Arbetsmarknadsstyrelsen anför beträffande behovet av utbildningsplanering

följande:

. Dimensioneringen av de olika akademiska utbildningsvägarna måste kon­

tinuerligt avvägas så att förändringar i forskningens villkor och arbetsmarkna­

dens behov under olika tidsskeden kan mötas. Brist på akademiskt utbildad

arbetskraft mom ett eller flera områden kan leda till att vunna forskningsresul­

tat icke kan nyttiggöras eller att planerade och av statsmakterna t. o. m. antagna

utvecklingsprojekt icke kan genomföras på sätt och inom tidsram som avsetts

Grundskolan skall enligt^ riksdagsbeslut år 1962 genomföras under 60-talet. Två­

åriga fackskolor som påbyggnad på denna organiseras, gymnasiet växer och

kommer inom de närmaste åren att reformeras. Vid ingången av höstterminen

1963 rapporteras från nästan hela landet stor brist på ämneslärare med full kom­

petens. Näringslivets efterfrågan på ingenjörer och naturvetare av olika slag

kan ej tillnärmelsevis tillgodoses samtidigt som många kompetenta studenter

pa grund av platsbrist avvisas från tekniska högskolor eller från spärrade ämnen

vid naturvetenskaplig fakultet. Allt detta nödvändiggör att utbildningsplane-

rmgen måste ske i samverkan med arbetsmarknadsmyndigheterna och avnämar­

na av den akademiska arbetskraften.

Länsstyrelsen i Uppsala län anför bl. a. följande:

De kvantitativa och kvalitativa krav på universitets- och högskoleorganisa-

tmnen som tjanat som utgångspunkter för i första hand utredningens förslags-

stallande maste betecknas som klart berättigade. Den starkt och tillika snabbt

okande tillströmningen till universitet och högskolor, de från näringslivets sida

gang etter annan framförda önskemålen om mer differentierade utbildningspro­

gram, den ur samhälls- och privatekonomiska synpunkter önskvärda intensifie­

ringen av undervisningen, forskningens behov av relativ frihet samt kravet på

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964.

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 är 196b

balans mellan undervisning och forskning, allt detta torde vara realiteter, som

inte endast kräver väsentligt ökade ekonomiska och personella insatser utan

också en sådan fördelning av med verksamheten förenade arbetsuppgifter, att

exempelvis lärare och forskare i möjligaste man befrias från organisations- och

administrationsgöromål; arbetsuppgifter, som i mångt och mycket ligger utan­

för lärarnas och forskarnas intressesfär och som dessutom bäst ombesörjes av

för dylika uppgifter särskilt utbildad arbetskraft.

Sett ur rent organisatoriska och administrativa synpunkter maste givetvis

en tveklös gränsdragning mellan akademiska och organisatoriska-administrativa

uppgifter te sig önskvärd. Ett särskiljande av universitets- och högskoleverk­

samhetens primära och sekundära arbetsuppgifter kan dock inte ske etter sa

renodlade principer. Enligt länsstyrelsens mening måste man i detta tall med

hänsyn till verksamhetens speciella karaktär komma fram till en kompromiss,

som ger de akademiska organen ett inte ringa inflytande i främst organisatoriska

frågor på det 1 o k a 1 a planet. Må vara att en sådan ordning måste fa nagot av

mixtum compositum över sig, för dess berättigande talar dock åtskilliga omstän­

digheter. Dualismen i verksamheten, forskningens krav på relativ frihet, den

högre undervisningens större beroende av uttalat personlig, på individuellt

vetenskapande byggd handledning och väl även universitetens och högskolornas

icke ifrågasatta rätt att utan åsidosättande av kravet på likvärdiga utbildnmgs-

resultat ha sin egen »profil», detta utgör enligt länsstyrelsens mening tillräckliga

skäl för att man utan att därför behöva betecknas som traditionsbunden vill

förorda en mindre radikal omorganisation än den statskontoret^ företräder. Lä­

rare och forskare behöver otvivelaktigt avlastas en mängd av pa dem nu vilan­

de arbetsuppgifter, men därför måste man väl inte nödvändigtvis ställa dem i

stort sett helt utanför den organisatoriska och administrativa delen av verk­

samheten.

,

Länsstyrelsen vill särskilt understryka nödvändigheten av att samtliga de

intressen, som på ett eller annat sätt står i beroendeställning till den högre un­

dervisningsverksamheten, i större utsträckning än vad nu är fallet beredes till­

fälle deltaga i verksamhetens planering. Här avses avnämarna av den akade­

miska arbetskraften, exploatörerna av forskningsresultaten och inte minst de

studerande själva, som bör få sitt försenade inträde i förvärvslivet kompenserat

genom att de ges en utbildning, som verkligen motsvarar de krav arbetsmark­

naden har anledning ställa på den.

Under åberopande av vad ovan anförts anser sig länsstyrelsen böra fororda,

att den centrala och lokala organisationen för de universitet och högskolor ut­

redningen omfattar utformas pa sätt universitetsutredningen föreslår.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anför bl. a.:

Den expansion, som samhället på flera områden undergår, har även satt sina

kraftiga spår på den akademiska forskningens och utbildningens räjong. Detta

har ovedersägligt rest sådana ökade krav på universiteten och högskolorna, att

organisationen och förvaltningen av dessa maste omdanas, för att utbildnings-

anstalterna skola effektivt kunna verka.

Länsstyrelsen anser vidare det i det särskilda yttrandet framförda föi slaget

om en organisationsberedning vara välbetänkt. En vidare detaljplanering i an­

ledning av de framlagda förslagen måste nämligen enligt länsstyrelsens mening

komma till stånd, och det synes därvid vara fördelaktigt att lägga denna uppgift

på ett enda organ.

24

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför bl. a. följande:

Den utomordentlig^ snabba expansion, som under senare år ägt rum i vårt

land pa det högre utbildningsväsendets område, har tvivelsutan ställt universi­

teten och högskolorna inför många besvärliga problem särskilt på det organisa­

toriska planet. Även om den nuvarande organisationen visat sig besitta en viss

grad av elasticitet inför de påfrestningar, som expansionen inneburit, torde det

dock, icke mmst mot bakgrunden av de av utredningen belysta tendenserna i

avseende pa universitets- och högskoleverksamhetens kvantitativa tillväxt, fram-

SHl,,SO”1,. u tTT.lart att nuvarande organisatoriska resurserna blivit allt mer

otillräckliga. Härtill kommer, såsom utredningen framhållit, att de akademiska

\a»?ans . ternas utbildningsuppgifter med all sannolikhet kan väntas ytterligare

di terentieras och specialiseras samt att forskningens utveckling jämväl tenderar

till en okad specialisering och differentiering, som kräver växande materiella och

personella resurser. Mot bakgrunden härav och med hänsyn till den stora roll

som bade forskning och akademisk utbildning efter hand kommit att spela för

hela samhällsutvecklingen, synes det angeläget att universitets- och högskole-

vasendets organisation och administrativa struktur blir föremål för omprövning

Mot de allmänna grundsatser, som varit vägledande för utredningens över-

vaganden, — innebärande i korthet att de akademiska läroanstalterna skall bi­

behålla sm dubbla uppgift, utbildning och forskning, att forskarna skall garan­

teras frihet i valet av forskningsobjekt och forskningsmetod samt att univer­

sitets- och högskoleorganisationen skall ges en sådan utformning att den icke

btott garanterar att gjorda msatser och givna resurser kommer till effektivast

mojhga anvandnmg utan även förmår på ett rationellt sätt planera och genom­

fora en expansion av stora dimensioner — synes icke vara något att invända.

Väsentligen samma grundinställning redovisas av länsstyrelsen i Göteborgs och

Bohus län.

Garantilanenämnden redovisar följande allmänna synpunkter:

Nämnden har i sin verksamhet kunnat göra iakttagelser beträffande under­

visningens effektivitet och organisation, framför allt genom erfarenheter av de

studerandes studieresultat och studietakt. Dessa förhållanden är av stor betydel­

se när det gäller att bedöma de studerandes låneansökningar och i statsstipen-

dienämndernas rådgivande verksamhet. Nämnden har därvid funnit, att den

nuvarande organisationen inte motsvarar de krav nämnden vill ställa och att

riksdagens och Kungl. Majits intentioner i vissa fall inte kunnat omsättas i prak­

tiken balunda har nämnden t. ex. kunnat konstatera, att de reella studietiderna

i moderna språk avsevärt överstiger den i examensstadgan föreskrivna normal-

studietiden, och nämnden har även i en skrivelse av den 12 december 1956 till

kanslern för rikets universitet påpekat de iakttagna missförhållandena Nämn­

den har vidare genom förfrågningar till statsstipendienämnderna sökt hålla sia

underrättad om studietider och studieeffektivitet i olika ämnen.

Studiesociala utredningen yttrar:

Universitet och högskolor är en hela samhällets angelägenhet. Deras organisa­

tion och förvaltning måste utformas med hänsyn härtill, dvs. byggas på en

elt annan princip än nu är fallet. Systemet att lägga ansvaret för en så omfat-

tande och betydelsefull verksamhet hos vissa av ett begränsat antal ordinarie

tjänstemän valda förtroendemän är enligt studiesociala utredningens uppfatt­

ning toraldrat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

25

Redan i dagsläget uppgår statens driftsutgifter för universitets- och högskole­

väsendet i vid mening till 350 000 000 kronor per år och de årliga investeringar­

na till cirka 40 miljoner kr. Samtidigt kan de universitets- och högskolestude-

randes direkta studiekostnader uppskattas till kanske 240 miljoner kr. per år

och deras under studierna avstådda förvärvsinkomster beräknas till än högre

belopp. Av de direkta studiekostnaderna bidrar staten med 45—50 miljoner kr.

per år i form av stipendier och andra bidrag.

Den expansion av hela universitets- och högskoleväsendet, med vilken man i

dag kalkylerar, innebär att de statliga driftsutgifterna minst måste fördubblas

och de årliga investeringarna mångdubblas inom något tiotal år. Det ökade stu­

dentantalet innebär att studenternas sammanlagda, direkta studiekostnader kan

antas stiga från nu beräknade 240 miljoner till cirka 500 miljoner kr. per år.

De samhällsekonomiska kostnaderna i form av de studerandes avstådda produk­

tionsinsatser kommer att stiga i motsvarande mån.

I syfte att underlätta studiefinansieringen har studicsociala utredningen för

avsikt att framlägga förslag om en mycket betydande ökning av statens insatser

åt studerande vid bl. a. universitet och högskolor.

Mot den här tecknade bakgrunden synes det utredningen vara utomordent­

ligt betydelsefullt, att universitets- och högskoleväsendet ges en fast organisation

och en effektiv förvaltning. Kostnaderna härför är små i jämförelse med de

värden, det här gäller.

Studiesociala utredningen har, ur de synpunkter utredningen har att företräda,

inte någon erinran mot att det av universitetsutredningen föreslagna reform­

steget nu genomföres.

Gymnasieutredningen anför huvudsakligen följande:

Universiteten och högskolorna har under senare år expanderat utomordentligt

starkt ifråga om såväl den grundläggande utbildningen som forskningen. Att

båda dessa verksamheter kommer att få en allt större betydelse för samhälls­

utvecklingen står klart. Värdet av att samma institution har både utbildnings-

och forskningsuppgifter kan inte heller ifrågasättas under förutsättning att

institutionen kan bemästra de problem en sådan organisation medför. Den grund­

läggande utbildningen är numerärt helt dominerande. Dess avnämare har ofta

— ifråga om såväl utbildningens innehåll som antalet utbildade — mycket be­

stämda önskemål, vilket leder till krav på insyn i och inflytande på utbildningens

organisation. Universitetsutredningen hävdar också att den grundläggande ut­

bildningen måste ges en fast organisation och utformas i samråd med avnämarna

men att forskningen däremot måste vara fri. Gymnasieutredningen ansluter sig

till denna princip och vill betona vikten av att grundutbildningen i högre grad

än vad stundom är fallet anpassas efter avnämarnas krav. I de fall — vilka

sannolikt inte blir särskilt många — dessa krav avviker väsentligt från de önske­

mål, som kan ställas på grundutbildningen med hänsyn till den fortsatta forskar­

utbildningen, får den senare anpassas så att den nedåt ansluter väl till grund­

utbildningen. För att förebygga missförstånd vill gymnasieutredningen fram­

hålla att det sagda givetvis inte innebär att grundutbildningen skall utformas

utan hänsyn till den vetenskapliga utvecklingen. Tvärtom måste denna utbild­

ning, vilket också är eu huvudtanke i universitetsutredningens betänkande och

ett av de viktigaste argumenten för dess förslag, kontinuerligt överses med hän­

syn till bl. a. den vetenskapliga utvecklingen. Just därför är det också angeläget

att både utbildning och forskning bedrives inom universitet och högskola.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 50 år /.%'-}

26

Gymnasieutredningen skall i det följande diskutera vad det sagda innebär för

de speciella frågor som berör utredningens arbetsområde. Det gäller härvid

a) universitet/högskola som avnämare av 15—20.000, kanske ännu fler gymna-

sieutbildade varje år;

b) universitet/högskola såsom medverkande i utbildningen av ämneslärare bl. a.

för gymnasiets behov.

a: Som redan nämnts avser den största delen av de universitets/högskolestu-

derande att efter avslutad grundutbildning söka sig ut på arbetsmarknaden i

näringsliv, förvaltning etc. De kommer till de akademiska läroanstalterna från

gymnasiet som har en relativt fast studieorganisation och ger intensiv handled­

ning. Lika viktigt som det enligt gymnasieutredningens mening är att gymnasiet

i hög grad ger studie- och arbetsträning med hänsyn till ungdomarnas fortsatta

verksamhet — ofta fortsatta studier — lika betydelsefullt är det att universi­

teten/högskolorna utformar utbildningen så att den väl ansluter sig till av gym­

nasieutbildningen givna förutsättningar och därefter successivt uppbygges till

ett för arbetsmarknaden och samhällslivet lämpat slutresultat.

b: Den teoretiska delen av ämneslärarutbildningen utgör en av universitetens/

högskolornas betydelsefullaste utbildningsuppgifter. Tvivel har ibland yppats

om dessa läroanstalters förmåga att tillfredsställande fylla denna uppgift." Gym­

nasieutredningen har i sitt huvudbetänkande skisserat en organisation byggd

på samverkan mellan lärarhögskola och universitet/högskola som enligt utred­

ningens mening avsevärt skulle stärka utbildningens effektivitet. Mycket bety­

dande krav kommer emellertid vid en sådan organisation att ställas på univer­

sitet/högskolor. Då frågan är under utredning genom 1960 års lärarutbildnings-

sakkunniga har dock gymnasieutredningen inte framlagt något förslag.

Om universitet/högskolor i framtiden skall kunna fylla de uppgifter som dis­

kuterats ovan under a) och b) kommer utomordentligt stora krav att ställas på

deras organisation.

Gymnasieutredningen är av den bestämda meningen att nuvarande organisa­

tion inte kan fylla dessa krav. Utbildningsresultaten måste kunna lätt avläsas

om garanti för produktivitet och effektivitet skall kunna erhållas. För utbild-

ningsanstalter av den omfattning det här blir fråga om kan detta inte ske utan

eu ändamålsenlig »driftkontroll», inkluderande bl. a. ett tillförlitligt registrerings­

system vid universitetets/högskolans centrala förvaltning. Utbildningens inne­

håll och utformning måste smidigare än nu kunna ändras och anpassas efter

utvecklingens krav. Metodiska och tekniska framsteg måste snabbt kunna till­

varatagas. Detta förutsätter organ som har väsentligt större resurser och bättre

kontaktmöjligheter än f. n. Såväl den översiktliga som den mer speciella plane­

ringen för läroanstalternas utbyggnad måste intensifieras.

Gymnasieutredningen vill vidare — mot bakgrund av vad ovan sagts om de

akademiska läroanstalternas stora och ökande betydelse för samhällsutvecklingen

— framhålla att principerna för organisationen måste omprövas. Den krets som

har att bereda och besluta om utbildningens innehåll och utformning måste vid­

gas. På det lokala planet bör detta i varje fall medföra att inflytande ges såväl

alla lärare som de studerande. I fråga om den centrala ledningen måste represen­

tanter för det allmänna och för avnämarna spela en avgörande roll.

Gymnasieutredningen har i första hand uppehållit sig vid den »pedagogiska

driftkontrollen». Den andra sidan av saken — utbildningsresursernas utnyttjande

— gäller i praktiken tillämpningen av den s. k. automatiken. Gymnasieutred­

ningen har icke ansett sig böra gå in härpå utan vill endast understryka betydel­

sen av att univeisitets/högskoleadministrationen får en sådan utformning att

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1961

27

garantier skapas för ett rationellt utnyttjande av lärarna och därmed för att rela­

tiva lärarbehovet hålles så lågt sorn de pedagogiska kraven medger. Det finns

härvidlag särskild anledning understryka vikten av att balans skapas mellan

universitetens/högskolornas produktion och deras egen konsumtion av utbildade

på sådant sätt att skolväsendets och övriga avnämares stora och angelägna krav

tillgodoses.

Vad slutligen gäller tidpunkten för genomförandet av de åtgärder universitets-

utredningens förslag kan leda till vill gymnasieutredningen understryka betydel­

sen av skyndsamhet. Den utomordentligt kraftiga expansionen av de akademiska

läroanstalterna kommer av allt att döma att fortsätta och därmed kräva nya

stora insatser av det allmänna. Skall dessa insatser ge ett rimligt utbyte är det

nödvändigt att universitetsorganisationen snarast reformeras. Det kunde må­

hända ifrågasättas om man inte borde avvakta andra för det akademiska utbild­

ningsväsendet betydelsefulla utredningar som pågår, t. ex. om lärarutbildningen

och forskarutbildningen. Enligt gymnasieutredningens mening skulle i sådant fall

dyrbar tid försittas, tid som i stället bör användas för att inarbeta de nya orga­

nisationsformerna och därmed skaffa universiteten/högskolorna de resurser i

fråga om en smidig och slagkraftig organisation och administration som är nöd­

vändiga för att nya reformer snabbt skall kunna genomföras.

Veterinärhögskoleutredningen intager en kritisk ståndpunkt gentemot univer-

sitetsutredningens förslag:

Det har länge funnits och finns alltjämt ett visst motstånd från forskarnas sida

mot att inordnas i en fastare organisation. Detta motstånd torde dels ha sin

grund i den vedertagna principen om forskningens frihet, dels ock i farhågor för

att den fortlöpande och snabba anpassning till utvecklingens behov, som forsk­

ningsverksamheten oftast kräver, skulle försvåras i en dylik organisation.

Vid uppbyggandet av en modern forsknings- och undervisningsorganisation

måste givetvis all möjlig hänsyn tas till forskningsverksamhetens krav i nyss­

nämnda hänseende. Att emellertid ta detta krav som ett avgörande hinder för

en omorganisation skulle enligt veterinärhögskoleutredningens mening vara helt

felaktigt och skulle förmodligen bara leda till att forskningen och den därmed

sammanhängande högre undervisningen ej får den ställning i samhället, som dess

betydelse i och för sig motiverar.

Eftersom de administrativa problemen inom universitets- och högskoleväsen­

det numera tagit den omfattningen, att de måste behandlas av särskilda krafter,

förefaller det i och för sig rimligt att överlåta behandlingen av förevarande spörs­

mål åt särskilda administratörer. Emellertid har det särskilt från forskarhåll

framhållits att forskningsverksamhetens särpräglade natur gör att den ej med

fördel kan administreras av andra än sådana som har egen erfarenhet av forsk­

ningsverksamhet. Denna sistnämnda tankegång måste leda till en uppsplittring

av det administrativa handhavandet av de personella och materiella resurserna

på ett allt större antal mer och mer detaljspecialiserade forskare som med natur­

nödvändighet måste få allt svårare för att hinna med samtliga uppgifter och vid­

makthålla den önskvärda överblicken.

I såväl statskontorets som universitetsutredningens förslag har man sökt till­

godose båda de nämnda tankegångarna genom uppbyggande av två parallellt

fungerande system inom hela universitetsorganisationen, ett för de administra­

tiva och ett för de rent vetenskapliga uppgifterna, innebärande en uttalad av-

gränsning av de båda verksamhetsfälten sinsemellan.

Man har på detta sätt enligt veterinärhögskoleutredningens uppfattning kom­

Kungl. Muy.ts proposition nr 50 år 1964

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1961+

mit fram till en orimligt invecklad organisationsform, som endast kan befaras i

praktiken ge underlag för berättigad kritik av en i och för sig nödvändig organi-

sationsomdaning.

Enligt veterinärhögskoleutredningens mening skiljer sig de högre läroanstal­

ternas organisationsfråga i princip icke från andra organisationsfrågor i vad gäl­

ler samhällsverksamhet av kvalitativt och kvantitativt betydande storleksord­

ning. De högre forsknings- och läroanstalterna måste få sin organisation upp­

byggd efter ett enkelt och enhetligt system, där det klart framgår vem eller vilka

som har bestämmanderätten i fråga om läroanstaltens verksamhet i hela dess

vidd och där sålunda all dualism i dessa frågor bör rensas ut. Detta innebär ej

någon obehörig inskränkning i den forskningsfrihet som inom givna gränser är

nödvändig. Tvärtom skulle klarhet och fasthet i dessa hänseenden enligt vete­

rinärhögskoleutredningens uppfattning bidra till ökad arbetsro för forskarna och

minska onödiga anledningar till tvister och misshälligheter.

Universitetsutredningens och statskontorets förslag har åstadkommit en frukt­

bärande och nödvändig debatt rörande forskningens och den högre undervis­

ningens organisation. Enligt veterinärhögskoleutredningens bestämda uppfatt­

ning är resultaten av utredningarna rörande de organisatoriska problemen dock

ej sådana att de bör läggas till grund för beslut i frågan. Veterinärhögskoleutred-

ningen vill med i detta yttrande anförda synpunkter förorda, att en översyn av nu

föreliggande förslag kommer till stånd med utgångspunkt från principen att man

i alla led av universitetsorganisationen bör ha en enhetlig ledning och ansvars­

fördelning, varigenom en absolut nödvändig förenkling av organisationen kan

bli möjlig.

Statskontoret anför:

Mellan utredningens betänkande och statskontorets rapport finns ett nära

samband. Å ena sidan har statskontoret vid de undersökningar, som redovisas

i rapporten, i åtskilliga hänseenden utgått från av utredningen angivna förut­

sättningar och väckta förslag. Å andra sidan har utredningen i väsentlig mån

byggt sitt slutliga ställningstagande på rapportens förslag. Dessa har dock icke

genomgående godtagits, utan utredningen har föreslagit åtskilliga avvikelser, av

vilka somliga är så långtgående, att de står i strid med de grundläggande prin­

ciperna för den i rapporten föreslagna organisationen. De båda förslagen kan

därför i väsentliga delar ses som skilda alternativ, som bör vägas mot varandra.

Det bör däremot framhållas, att de allmänna kvantitativa och kvalitativa ut­

gångspunkter, som anges i betänkandets 1 kap., är gemensamma för utredningen

och statskontoret och således icke här föranleder några kommentarer.

Statskontoret anser alltjämt, att dess i rapporten redovisade organisations-

förslag är rationellt uppbyggt och funktionsdugligt. Det är alltså naturligt för

statskontoret att i första hand kritiskt granska de av utredningen föreslagna

avvikelserna härifrån och söka bedöma deras konsekvenser. Samtidigt finner

statskontoret det emellertid angeläget att mera förutsättningslöst pröva utred­

ningens förslag i dess helhet.

Drätselnämnden vid universitetet i Uppsala tar upp frågan om en motsvarig­

het till nuvarande stadgande i § 2, mom. 1, universitetsstatuterna och anför:

1956 års universitetsstatuter 2 § 1 mom. stadgar, att universiteten stå under

Kungl. Maj:ts beskydd och åtnjuta oförkränkt den egendom samt de inkomster,

rättigheter, förmåner och friheter, som lagligen tillkomma dem.

29

Kuinjl. May.ts proposition nr BO år 196k

Motsvarande stadgande saknas i betänkandets utkast till stadga.

Med avseende på fondförvaltningen innebär stadgandet ett uttryck för univer­

sitetets rättsliga särställning såsom självständig juridisk person och ulgor ett

st,id för universitetets äganderätt till sina donationsfonder Bestämmelserna

torde ej heller i andra avseenden sakna betydelse för att markera universitetets

frihet och självständighet.

r , .

Denna universitetets särställning i jämförelse med andra statliga myndigheter

och organ får anses ha varit av betydelse bl. a. för enskilda donatorers v.lja å t

ställa medel till universitetets förfogande och man kan med säkerhet antaga a

även för framtiden ett uttryck i stadgandena för denna sjalvstandiga ställning

kommer att vara av värde. Även om liksom hittills all universitetets egendom

förvaltas under samma ansvar som annan allmän egendom (umversitetsstatu-

terna C9 § - utredningens utkast till stadga 5 §) har universitetets särskilda

självständighet och frihet vid förvaltningen av små fonder varit betydelsefull tor

att möjliggöra en ekonomiskt effektiv och rationell förvaltning.

Drätselnämnden finner det mycket angeläget, att detta speciella forhallande

erhåller ett uttryck i stadgan för universitetet och således en mot statuternas

bestämmelse i 2 § 1 mom. svarande paragraf införes i de nya stadgarna.

Större konsistoriet i Uppsala anför bl. a.:

I och med avlämnandet av föreliggande betänkande har 19oo ars universitets-

utredning fullgjort sitt uppdrag. Konsistoriet vill med anledning harav uttala

sin stora tillfredsställelse över det energiska arbete till universitetsväsendets

befrämjande, som utredningen under en följd av ar nedlagt. Liksom tidigare

betänkanden innehåller även föreliggande del VII en mängd synpunkter och

uppslag, vilka konsistoriet finner synnerligen värdefulla. Med all rätt havdar

utredningen i sitt inledande avsnitt eftertryckligt forskningens och forskarens

rätt till oförkränkt frihet, samtidigt som utredningen kraftigt inskarper vikten

av rationell organisation av universitet och högskolor. I en tid som den nar-

varande, då tillströmningen av studerande till de högre laroanstalterna i riket

hotar att spränga de organisatoriska ramarna och universitetsförvaltningarnas

resurser på grund av otillräckliga anslag från statsmakterna pressas till bris -

ninnsgränsen, är det givet att universiteten med uppriktig tillfredsställelse maste

hälsa varje allvarligt förslag icke blott till en förbättring av det nuvarande an­

strängda läget utan också, och framför allt, till en slagkraftig, långsiktig fram-

tidjSplanenng^n .

yilj lösa de organisatoriska förvaltningsmässiga proble­

men, står det klart för konsistoriet att en omedelbar upprustning av universi­

teten i dessa hänseenden måste komma till stånd.

_

.

Konsistoriet vill rent generellt konstatera att utredningen i manga punkter

icke motiverat de framförda ofta radikala reformförslagen. Konsistonm anser

det viktigt att framhålla, att den hittillsvarande organisationen och förvaltningen

visat sig besitta en mycket stor elasticitet vid de senaste årens expansion, sasom

även universitetsutredningcn konstaterar. Enligt konsistoriets mening kunde det

ha varit lämpligt att utredningen klart påvisat vilka principiella organisatoriska

nackdelar som äro förenade med nuvarande system, vidare grundligt undersökt,

om icke dessa nackdelar kunnat avhjälpas med mindre radikala ingrepp och

slutligen, för den händelse så icke bedömts vara fallet, verkligen adagalagt att

just den föreslagna organisationen är den bästa tänkbara. Dessa synpunkter

återkomma i ett flertal av de remissyttranden, som avgivits av olika universitets­

organ, och de äro enligt konsistoriets mening av avgörande betydelse lor den

30

principiella bedömningen av universitetsutredningens reformförslag. Dessa kunna

icke frankännas ett visst drag av rent teoretisk spekulation.

Konsistoriet åberopar vidare drätselnämndens yttrande rörande behovet av

en motsvarighet till de nuvarande statuternas § 2, mom. 1, och förordar att

sagda bestämmelse överföres till den nya stadgan.

Konsistoriet sammanfattar avslutningsvis sin syn på universitetsutredningens

betänkande på följande vis:

... konsistoriet anser att man så vitt möjligt bör undvika att vissa universitets­

lärare i sin egenskap av dekaner och prefekter så tagas i anspråk av administra­

tiva uppgifter att det staller sig svårt för dem att i nödig utsträckning uppehålla

kontakten med den forskning och undervisning, som ju äro universitetslärarnas

primara uppgifter. När det gäller rektor förefaller det som om utredningen räknat

med att detta efter två valperioder skall visa sig omöjligt. Den genomgående ten­

densen i utredningens förslag, nämligen att förvandla universitetet från en själv­

styrande korporation, där så många som möjligt av dess lärare nyttiggöras i uni­

versitetets administration, till ett förvaltningsorgan i huvudsaklig överensstäm­

melse med statliga styrelser och verk, med ansvaret för förvaltningens ledning

koncentrerad till några få personer, kan vidare leda till den ur demokratisk syn­

punkt foga onskvarda konsekvensen att majoriteten av universitetets ordinarie

lärare utestängas från allt reellt inflytande på ärendenas behandling. Detta i sin

tur kan befaras leda till likgiltighet eller motvilja mot att överhuvud taga be-

fattning med administrativa angelägenheter, vilket måste på ett synnerligen

olyckligt satt begränsa den krets, ur vilken dekaner och prefekter kan rekryteras.

.Ln stor fordel med det hittillsvarande systemet har varit att även en starkt upp­

tagen forskare och undervisare med fallenhet för förvaltningsgöromål kunnat

intresseras för att åtaga sig administrativa uppgifter. På grund av det av utred­

ningen med rätta påpekade sambandet mellan många administrativa och veten­

skapliga bedömningar skulle en utveckling sådan som den skisserade enligt kon­

sistoriets mening vara till stor nackdel för universiteten.

Konsistoriet vill emellertid icke underlåta att framhålla en annan tendens i

e oreliggande förslaget, som den betraktar som en synnerligen stor förtjänst

nämligen den överallt märkbara strävan att decentralisera ärendenas behandling

sa langt detta ar möjligt. På denna punkt föreligger enligt konsistoriets åsikt otvi­

velaktigt en tacknamhg rationalisering, ägnad att undanröja onödiga mellan-

mstanser.

Det förslag till universitetens och högskolornas organisation och förvaltning

som 195o ars universitetsutredning framlagt, äger flera betydande förtjänster,

förtjänster som främste i särskilt klar relief, om man jämför förslaget med det

av statskontoret framlagda, vilket konsistoriet betraktar som helt orealistiskt

och för universiteten oantagbart. Emellertid finner konsistoriet att universitets-

utrednmgens förslag på flera punkter kräver överarbetning och först därefter

kan laggas till grund för en framtida omorganisation av universitet och högskolor.

Storre konsistoriet i Lund anför i nära anslutning till ekonomiska fakultetens

yttrande — bl. a. följande:

Ett volymmässigt sett mycket betydande antal universitetsärenden kräver

for sm behandling bedömningar och avvägningar, som endast kan göras av per­

soner som sjalva sysslar med forskning och undervisning. Eftersom bedömningen

och avvägningen i regel ar både viktigare till sina resultat och betydligt käns-

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196

4

Kungl. Maj:ts proposition nr f>() år 1964

.'il

ligarc än inslagen av administrativ teknik och formell normtillämpning, måste

rimligtvis beslutfattandet i dessa ärenden läggas på personer ur forskarnas och

lärarnas led. Givet är emellertid att den beslutande instansen måste förses med

effektiv administrativ hjälp, då det gäller att förbereda och verkställa besluten.

I statskontorets förslag har gjorts en uppdelning mellan akademiska ärenden

och administrativa ärenden och till den senare kategorien har förts icke blott

ärenden »av renodlat administrativt slag» utan också ärenden, som kräver »både

en vetenskaplig och en administrativ bedömning». Denna indelning maste anses

vara olycklig därför att den lätt leder till ohållbara slutsatser. Det ligger exem­

pelvis nära till hands att antaga, att de »administrativa» ärendena lämpligen

bör avgöras av administrativa tjänstemän. Konsekvensen härav skulle bli, att

beslutfattandet i de blandade ärendena icke förlägges till de personer, som har

att göra de mest kvalificerade och svåraste bedömningarna. Ur principiell syn­

punkt är detta en orimlig ståndpunkt.

Om man skulle försöka urskilja de ärendegrupper, där de vetenskapliga och

pedagogiska (utbildningsmässiga) bedömningarna är av underordnad betydelse

och i stället den formella prövningen och den administrationstekniska sakkun­

skapen blir avgörande, finner man framför allt personaladministrativa och kame­

rala ärenden av för ämbetsverk i allmänhet vanlig typ samt egendomsförvalt-

ning. Dessa ärendegrupper har varken den för universitetet dominerande bety­

delse eller det inbördes sammanhang, att de kan utgöra grundval för en från den

egentliga universitetsorganisationen skild och fristående förvaltningsorganisation.

I den lokala universitetsförvaltningens målsättning ingår slutligen att inför i

sista hand Kungl. Maj:t ansvara för att de till universitetet anslagna medlen

användes på ett riktigt sätt, att utfärdade föreskrifter efterföljas samt att den

samhälleliga politiken på forskningens och undervisningens område befrämjas så

långt det kan ske utan att den grundläggande principen om forskningens frihet

trädes för nära. Detta är ett ansvar som kan och bör bäras av alla inom universi­

tetsorganisationen verksamma, universitetsmän lika väl som förvaltningstjänste­

män. Konsistoriet vill understryka, att de senare icke står i något mera speciellt

ansvarsförhållande till Kungl. Maj:t än forskarna/lärarna.

Forskarna/lärarna är icke minst på grund av sin fatalighet allt för mycket

belastade med administrativt arbete. Problemets allvar ligger, som förut antytts,

inte så mycket på universitetets ledningsnivå. Det är ofrånkomligt att beslut­

fattandet i ärenden, som innefattar moment av forsknings- eller undervisnings-

mässig bedömning, tillkommer universitetslärare. Beslutfattandet i universitetets

ledning är emellertid koncentrerat till ett fåtal av professorerna, och det finns i

professorskretsen alltid sådana, som har intresse och fallenhet för detta slags

arbete, och som därigenom kan göra en betydelsefull insats.

Problemets allvar ligger främst på institutions- och fakultetsnivåerna, där sa

gott som varje forskare/lärare blir ianspråktagen. Särskilt är manga institutions­

chefer inom de i vidsträckt mening humanistiska fakulteterna pa grund av otill­

räckliga personalresurser allt för belastade med administrativa rutin- och kon­

taktuppgifter. Även fakultetsdekanerna har i brist på tillräcklig sekreterarhjälp

måst påtaga sig rutingöromål till en betydande volym.

I viss utsträckning förekommer allt för många prövningsinstanser vid ären­

denas behandling, vilket föranleder onödig tidsutdräkt. Denna anmärkning torde

dock icke ha någon större tyngd när det gäller förhållandena inom den lokala

universitetsorganisationen. Det har icke anförts nagra konkreta exempel pa

onödigt komplicerade ärendevägar därinom, men givetvis kan en organisatorisk

undersökning komma att utvisa möjliga förkortningar. I det stora hela torde det

32

dock kunna sägas, att den lokala universitetsorganisationen fungerar smidigt

bl. a. med hjälp av delegering till rektor, dekaner och förvaltningstjänstemän

Däremot har anmärkningen så mycket större tyngd i fråga om förhållandet mel­

lan på ena sidan den lokala universitetsorganisationen och på andra sidan cen­

trala instanser. De viktigaste orsakerna till en komplicerad och långvarig ärende­

behandling är att finna på detta plan.

Större konsistoriet i Göteborg anför:

Sasom ett allmänt omdöme om utredningens förslag torde kunna sägas att

detta innebär betydande förstärkningar av universitetsförvaltningens personella

resurser men samtidigt en genomgripande omdaning av den nuvarande organisa­

tionen. Av det följande framgår att konsistoriet rest invändningar mot vissa av

utredningens organisationsförslag, särskilt i fråga om den lokala universitets­

styrelsen. Statskontorets förslag kan sägas innebära en ännu mera radikal för­

ändring av universitetsförvaltningens nuvarande struktur än den som innefattas

i utredningens förslag. Det synes konsistoriet som om statskontoret icke tillräck-

ligt beaktat de stora skillnader i fråga om verksamhetens art som föreligger mel-

lan, å ena sidan, universitet och högskolor och, å andra sidan, allmän förvaltning

i övrigt. Umversitetsutredningen har däremot i sitt reformprogram ständigt haft

universitetens särsprägel i fråga om arbetssätt och målsättning för ögonen. Den

kritik, som konsistoriet dock riktar mot vissa delar av utredningens förslag,

maste därför med så mycket större tyngd drabba den av statskontoret rekom­

menderade nyordningen. Konsistoriet anser sig därför sakna anledning att i det

följande närmare behandla statskontorets rapport.

Såvitt konsistoriet kan finna, har alla inom ett universitet förekommande ären-

den alltså även sådana ärenden som enligt utredningen endast kräver vetenskap­

lig bedömning, en samtidigt juridisk-administrativ eller åtminstone administrativ

aspekt.

Att en organisation visat stor elasticitet vid en kraftig expansion av verksam-

heten, måste, såvitt konsistoriet kan förstå, betyda, att dess struktur i sina

grunddrag är bärkraftig även vid en snabb utveckling av verksamheten. Då den

nuvarande organisationen visat sig livsduglig och anpassningsbar, finns inte

nagon anledning att stöpa om formen, endast därför att arbetsuppgifter av den

art, som traditionellt åvilar universitetsförvaltningen på det lokala planet, ökar

i omfattning. Man bör i stället bevara det som befunnits värdefullt i den nuva­

rande organisationen, förstärka denna för att den skall hålla för ytterligare på­

frestningar och endast göra sådana förändringar i strukturen som är äguade att

rationalisera arbetet.

Större konsistoriet i Stockholm, anför i huvudsak följande:

1955 års umversitetsutredning har under de år den arbetat framlagt en rad

betankanden som syftat till reformer, delvis av genomgripande art, av univer­

sitetens verksamhet. Dess arbete har över lag karakteriserats av nya, okonventio­

nella grepp och en strävan att ge universiteten tillräckliga resurser för lösandet

av deras arbetsuppgifter. Umversitetsutredningen har också i stora stycken sett

små intentioner förverkligade. I den mån komplikationer uppstått under genom­

förandet av umversitetsutredningens förslag torde detta mindre ha berott på

inneboende svagheter i förslagen än på andra faktorer, särskilt bristande perso­

nalresurser hos de lokala universitetsorganen och långt driven centralisering av

beslutanderatten vid tilldelning av lärarkrafter. I det nu föreliggande betänkan­

det har umversitetsutredningen velat ge en samlad lösning av hela det svenska

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196^

Kungl. Muj:ts proposition ur 50 år 19f>4.

33

universitets- och högskoleväsendets organisation och förvaltning, frånsett några

högskolor som av särskilda skäl undantagits i utredningens konkreta förslag.

Utredningsarbetet är en imponerande prestation och konsistoriet uttrycker sin

glädje (»ver den instruktiva kartläggning av de olika uppgifter, som ankommer

på universitetsväsendets administrationsapparat, och den — med något undan­

tag — ingående redovisning för de många och svåra problem som den avsedda

genomgripande omorganiseringen av universitetsväsendet innebär och drar med

sig. Det är konsistoriets livliga förhoppning att utredningsresultatet och de

remissvar som betänkandet föranleder skall ge statsmakterna underlag för den

länge väntade, trängande nödvändiga upprustningen av universitetens admini­

strativa resurser.

En sådan tillfredsställelse som universitetsutredningens betänkande ger an­

ledning till, framkallas däremot icke av statskontorets rapport. Rent tekniskt-

administrativt kan den av statskontoret föreslagna organisationen te sig mera

konsekvent och mindre komplicerad än universitetsutredningens. Men i realite­

ten är statskontorets förslag helt verklighetsfrämmande därför att det byggts

upp utan tillräcklig kännedom om universitetens särpräglade arbetsuppgifter och

betingelserna för dessa arbetsuppgifters rätta fullgörande. Ett grundfel i stats­

kontorets utredning är att det icke föregåtts av närmare studium av den primära

delen av organisationsbyggnaden, nämligen institutionen. Denna bristande för­

trogenhet med de inrättningar, för vilka organisationsformen skall skapas, måste

vara förklaringen till statskontorets egendomliga idé att helt skilja de vetenskap­

liga och administrativa ärendena. Statskontorets främlingsskap för universitets­

lärarnas arbete och universitetsadministrationens sätt att fungera måste man

väl också tillskriva statskontorets besynnerliga tal om »de akademiska intresse­

grupperna», som om det vore fråga om grupper med intressen, stridande mot det

allmännas.

Konsistoriet finner det uteslutet att statskontorets förslag skulle kunna läggas

till grund för universitetsväsendets organisation.

Att en översyn av organisationens former och cn avsevärd personalförstärkning

är nödvändiga torde vara obestridligt. Men det sätt på vilket universitetsorga­

nisationen under den våldsamma expansionen fungerat utan en mot arbetsupp­

gifternas ökning tillnärmelsevis svarande förstärkning av administrationsperso-

nalen ger knappast motivering till en långtgående rascring av den nuvarande

organisationen och dess ersättande med helt andra förvaltningsformer. En sådan

genomgripande reform borde i varje fall ha underbyggts med en ingående objek­

tiv analys av vilka fel, som — frånsett underdimensioneringen —- vidlåder den

nuvarande organisationen. Konsistoriet kan icke finna att en tillfredsställande

sådan analys givits. Den organisation som beprövats under mycket svåra för­

hållanden föreslås i åtskilliga stycken ersatt med konstruktioner, som enligt kon­

sistoriets mening är konstlade och invecklade, exempelvis rektorsämbetet eller

universitetens och högskolornas centrala ledning. Konsistoriet är icke berett

att biträda utredningens förslag med mindre det övertygat sig om att en före­

slagen organisationsform är bättre än sin nuvarande motsvarighet.

Universitetens särställning, som är betingad av idén om fri vetenskaplig forsk­

ning och därpå grundad undervisning, gör att förebilder till deras organisation

icke utan vidare kan väljas från andra grenar av statsförvaltningen eller från

privata ekonomiska företag. Så länge man önskar bibehålla sådan forskning och

undervisning måste också de som direkt ansvarar för forskningen och undervis­

ningen, de akademiska lärarna, ges ett tillbörligt inflytande över universitetens

förvaltning. Svårigheterna att skapa en idealisk universitetsorganisation ligger —

2 —

Bihang till riksdagens 'protokoll 196If. 1 saml.

År

50

34

såsom universitetsutredningen till skillnad från statskontoret klart insett — i att

åstadkomma den rätta balansen mellan vetenskapsmännens frihet, å ena sidan,

samt de politiska instansernas inflytande och den administrativa ordningens och

effektivitetens krav, å andra sidan. Statsmakternas bestämmanderätt över de

statliga anslagen till universiteten och den administrativa makt de över univer­

siteten rådande statliga myndigheterna i övrigt äger innebär enligt konsistoriets

erfarenheter och uppfattning i själva verket, att universitetens på särarten av

deras verksamhet grundade självförvaltning redan i dag är så beskuren att det

ur allmänna synpunkter nu är mer angeläget att bevara och stärka vad som finns

kvar därav än att ytterligare utvidga den statliga byråkratiens grepp om univer­

siteten. Det är forskarna och lärarna vid universiteten som bär och kan svara

för utvecklingen på forskningens och utbildningens områden. Det då och då

yppade misstroendet mot universitetslärarnas förmåga att administrera sin egen

verksamhet grundas enligt konsistoriets mening på bristande insikt. Lärarna vid

ett universitet får i verkligheten en ofta intensiv träning i universitetsadministra-

tion, och de som särskilt utväljs att handha administrativa funktioner inom uni­

versiteten — förutsatt naturligtvis att de har erforderliga hjälpkrafter med spe­

ciell juridisk eller ekonomisk administrativ utbildning — har de bästa förutsätt­

ningar för att på ett ändamålsenligt sätt på det lokala universitetsplanet orga­

nisera och leda undervisningen och forskningen inom de ramar och efter de all­

männa riktlinjer som fastställts av statsmakterna liksom att taga initiativ och

överhuvud medverka till framtidsplaneringen.

Universitetsutredningen har, ehuru ej så onyanserat som statskontoret, gjort

en kategoriklyvning mellan vetenskapliga och administrativa ärenden och ut­

format universitetsorganisationen på grundval därav. Det finns emellertid ingen

klar gräns mellan vetenskapliga och administrativa ärenden — vilket också uni­

versitetsutredningen på en del ställen erkänner. Varje vetenskapligt ärende,

exempelvis utseendet av sakkunniga, har en administrativ sida och varje admini­

strativ fråga en vetenskaplig aspekt, såtillvida att beslutet på något sätt skall

avse forskningen och/eller undervisningen. Den rationella behandlingen av ären­

dena kräver därför, att det vetenskapliga syftet bestäms av personer med veten­

skaplig sakkunskap, och att samtidigt de riktiga och ändamålsenliga administra­

tiva formerna för syftets realiserande bedöms med erforderlig administrativ kom­

petens. Denna dubbla bedömning bör icke ske inom olika organ utan i ett sam­

manhang inom ett och samma organ.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet anför i huvudsak följande:

I fråga om det problemkomplex, som blivit föremål för behandling i betänkan­

det, har lärarkollegiet den bestämda inställningen, att den omständigheten att

den nuvarande universitets- och högskoleorganisationen trots den underdimen­

sionering, som länge varit dess klara prägel, över huvud kunnat hjälpligt hand­

hava sina uppgifter under en period, då universitetsväsendets volym mer än för­

dubblats, gör den förtjänt av ett mycket gott vitsord och av att allvarligt prövas

som ett alternativ i debatten om huru denna organisation bör vara beskaffad. Icke

desto mindre synas såväl utredningen som i än högi’e grad statskontoret såsom

expertorgan åt utredningen ha betraktat den nuvarande organisationen så oin­

tressant och värdelös, att den efter ett allmänt erkännande i stort sett avfärdas

utan diskussion. Detta förhållande anser lärarkollegiet utgöra en mycket allvarlig

brist i utredningen.

Universiteten i vårt land äro, liksom i de flesta länder inom den västerländska

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196

4

35

kulturkretsen, i princip autonoma lärdomssäten med full rättssubjektivitet. I

gällande universitetsstatuter förutsättas ock en bakomliggande privilegierad ställ­

ning för universiteten, i det att i 2 § 1 inom. sagda statuter uttalas, att univer­

siteten oförkränkt åtnjuta »den egendom samt de inkomster, rättigheter, för­

måner och friheter, som lagligen tillkomma dem». Den omständigheten, att ett

stadgande motsvarande det citerade saknas i det föreliggande förslaget till uni-

versitetsstadga, lärer icke vara relevant för sakläget, i det att genom eu stadga

av ekonomiskt-administrativ karaktär ändring i civilrättsligt hänseende av uni­

versitetens status ej är möjlig att åstadkomma. Lika fullt vill lärarkollegiet för­

orda ett införande av en privilegieparagraf i universitetsstadgeförslaget motsva­

rande 2 § 1 mom. nuvarande universitetsstatuter.

Med utgångspunkt från universitetens principiella autonomi måste det enligt

lärarkollegiets mening anses uppenbart, att universiteten likaledes principiellt

borde få själva bestämma om utformningen av och uppgifterna för sina admini­

strativa organ. Endast i den mån till följd av offentliga intressen avkall måste

göras på denna princip kan en annan ordning anses befogad.

De offentliga intressen, det härvid blir fråga om, äro dels den insyn och kon­

troll, som motiveras av anvisade allmänna medel, dels ock den ledning av utbild­

ningsverksamheten, som måste utövas för att denna bäst skall tillgodose den all­

männa arbetsmarknadens behov.

Vidkommande behovet av ekonomisk insyn och kontroll har detta ökat i bety­

delse i samma mån som statsanslagen till universiteten uppräknats. Det synes

emellertid böra diskuteras, om icke härvid med hänsyn till universitetens fria

ställning det engelska systemet med stora klumpanslag till universitetens fria

förfogande i kombination med effektiv revision och noggrann årlig omprövning

av anslagsmotiveringarna vore att föredraga framför det system, vi ha här i

landet med en relativt långt gående specialdestinering av statsanslagen och en

administrativ apparat av väsentligen ämbetsverkssnitt för anslagens förvaltning.

Under alla omständigheter måste regleringen av anslagen begränsas så att den

akademiska frihetsutövningen — alltså fritt val av forskningsprogram och forsk­

ningsmetoder samt valfrihet inom ramen för gällande studieplaner beträffande

undervisningens former och innehåll — icke inkräktas.

Bäst synas de olika intressena bli tillgodosedda om de ekonomiskt-administra-

tiva angelägenheterna vid varje universitet handhavas av en styrelse, samman­

satt av såväl ekonomisk expertis som företrädare för den vid universitetet be­

drivna forskningen och utbildningen. Så sker i dag genom drätselnämndens hand-

havande av dessa angelägenheter och enligt universitetsutredningens förslag

genom konsistoriets. Statskontoret däremot anser att universitetets ekonomi skall

handhavas av en ensam beslutande generaldirektör. Lärarkollegiet ansluter sig

till universitetsutredningens principiella och med nuvarande ordning i stort över­

ensstämmande uppfattning i denna fråga.

På överstyrelseplanet synes det lärarkollegiet liksom på universitetsplanet böra

gälla, att endast påtagliga offentliga intressen kunna motivera upplyftande till

denna nivå av ärenden tillhörande universiteten.

I motsats till vad nu är fallet anser lärarkollegiet överstyrclseplanet icke i

nämnvärd utsträckning behöva engageras i de personaladministrativa ärendena.

Problemställningen beträffande de undervisning sadministrativa ärendena synes

icke vara kongruent med vad som gäller de ekonomiskt-administrativa. Det

offentliga intresset torde nämligen i de nu ifrågavarande ärendena i hög grad

vara inriktat på enhetlighet i fråga om de stora linjerna: kunskapsfordringarna

Kungl. Maj:t,s proposition nr 50 år 1964

36

för olika betygsgrader och examina, ändamålsenligheten i studiegången och pro­

duktionen av akademiskt utbildade för samhällets skilda behov. Enligt lärar­

kollegiets mening kommer det härvid icke an på blott att skaffa universiteten

cn kraftig utbildningsadministrativ organisation utan även att sörja för att pro­

blemlösningen på riksplanet tillgodoses genom en slagkraftig administration av

dessa frågor på överstyrelsenivån.

Vidtagas, på sätt sålunda skisserats, anordningar för att förse det allmänna

med garantier i de hänseenden, som äro väsentliga med hänsyn till offentliga in­

satser i universitetsväsendet, synes i övrigt universitetens autonomi böra komma

till uttryck i anordningar, som lämna rum för en långt gående självbestämmande­

rätt. Sålunda synas de administrativa funktioner vid universiteten, som icke äro

involverade i de vitala allmänna intressena, böra få handhavas av dels valda

företrädare för universiteten, dels ock administrativa tjänstemän, tillsatta av

Kungl. Maj :t efter ansökningsförfarande och förslagsrätt för de akademiska

myndigheterna.

Lärarkollegiet vid medicinska högskolan i Umeå, till vars yttrande organisa­

tionskommittén anslutit sig, anser att betänkandet i det stora hela utgör en

värdefull grund för en ny universitets- och högskoleorganisation.

Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Stockholm anför:

Universitetsutredningens betänkande innefattar en imponerande arbetsvolym,

inom vilken med grundlig erfarenhet av akademiskt-organisatoriska förhål­

landen och mycken klokhet det föreliggande organisationsförslaget framvuxit.

Detta förslag synes ha tre huvudlinjer: 1) självständiggörande av fakulteterna

och sektionerna i vad avser forskning och utbildning ända upp till högsta instans,

2) avlastning av de administrativa göromålen från de akademiska lärarna med

bibehållen akademisk myndighet över förvaltningen — varvid den föreslagna

organisationen strukturellt hämtat förebild i statskontorets rapport men modi­

fierats till överensstämmelse med den här angivna huvudlinjen — samt 3) sam­

manslagning av lärosäten och anordnande av gemensam förvaltning för flera

sådana i växlande omfattning.

Sistnämnda förslag synes lärarkollegiet brista i enhetlighet i systematiskt hän­

seende och delvis vila på tvivelaktiga grunder. — Vad de två första huvudlin­

jerna beträffar vill lärarkollegiet däremot uttala sin tillfredsställelse med de av

utredningen hävdade grundprinciperna.

Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Malmö avstyrker att statskontorets

förslag lägges till grund för omorganisation av universitetsväsendet och fortsätter:

I universitetsutredningens huvudförslag har en stark modifikation av de syn­

punkter, som varit ledande för statskontoret, lett fram till ett synbarligen mer

realistiskt och för universitet och högskolor acceptabelt utkast till organisation,

avseende samtliga nivåer med utgångspunkt från institutionsenheten och fakul­

teten.

Kanslern anlägger följande allmänna synpunkter:

Den högre utbildningen och forskningen har under senare år mycket upp­

märksammats i den allmänna debatten. Orsakerna härtill är flera. Den allmänna

samhällsutvecklingen ställer allt större krav på tillgång på utbildad arbetskraft.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196J+

Forskningen spelar en allt större roll i strävandena att skapa båttre samhälls­

förhållanden. Statsmakternas bidrag till högre utbildning och forskning har också

under senare år kraftigt ökats. Man kan förutse än större ökningar i framtiden.

Dessa och andra förhållanden har bidragit till att rikta uppmärksamheten på

universitetens och högskolornas organisation och förvaltning.

Universitetsutredningen har i sitt betänkande framhållit vissa krav sasom sär­

skilt angelägna vid utformningen av den framtida universitets- och högskoleorga­

nisationen. Först uppställes frihetskravet. Universitets- och högskoleorganisatio­

nen skall stimulera forskningen och garantera forskarna frihet i valet av forsk­

ningsobjekt och forskningsmetod. Vidare måste organisationen vara uppbyggd

på förutsättningen av ett i princip fritt tillträde till högre studier och fritt val

för de studerande i fråga om studiemål och studieform. Dessutom uppställes

kravet på kvalitet och effektivitet samt på en slagkraftig framtidsplanering.

Dessa grundläggande önskemål ter sig helt naturliga och jag delar utredningens

uppfattning att önskemålen bör läggas till grund för en reform.

Betänkandet innefattar många intressanta och uppslagsrika förslag som delvis

bör kunna genomföras. På vissa viktiga punkter bör dock enligt min mening

utredningens förslag icke utan kraftiga ändringar förverkligas.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 50 år 196k

37

Lärarkollegiet vid farmaeeutiska institutet, vars yttrande institutets styrelse

åberopat såsom eget yttrande, anför:

Enligt lärarkollegiets uppfattning bör — med beaktande av det sätt, på vilket

den nuvarande organisationen trots underdimensionering handhaft små upp­

gifter under en tid av starkt expanderande universitetsväsende — ytterligare

prövas möjligheten att i större omfattning än som utredningen föreslagit söka

förstärka vissa delar av den nuvarande organisationen i stället för att införa

nya förvaltningsformer. Detta förhållande gäller särskilt universitetens och hög­

skolornas centrala och lokala ledning. Lärarkollegiet ifrågasätter även lämplig­

heten av en så stark differentiering av organisationen mellan vetenskapliga och

administrativa ärenden som utredningen föreslår. En dylik differentiering fram­

kommer ännu skarpare i statskontorets rapport. Då denna uppdelning av orga­

nisationen ej sällan blir konstlad och ofta torde komma att försvara handlägg­

ningen, synes det lärarkollegiet lämpligare att bedömningen om möjligt sker

inom organ, där såväl vetenskaplig som administrativ sakkunskap är represen­

terad.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm anför:

Vårt lands förmåga att hålla en hög standard beror i hög grad på vår förmåga

att effektivt kunna följa med i den oerhört snabba och starkt accelererande tek­

niskt vetenskapliga utvecklingen. Vi måste ha ändamålsenliga organisatoriska

former för att utan större tidsfördröjning kunna taga upp nya forskningsområden

och för att kunna knyta lämpliga toppkrafter till en sådan verksamhet. När ett

nytt område nått en tillräcklig grad av utveckling och dess allmänna vikt är

uppenbar bör detta område pa lämpligt sätt kunna inlemmas i undervisningen.

Tiden mellan skapandet av ett nytt område och dess ingående i undervisningen

på olika stadier kan variera högst avsevärt men det är av vital betydelse att

resurser och lämpliga organisatoriska former skapas för att denna starkt dyna­

miska utveckling kan tillgodoses — ej såsom undantagsfall utan såsom en helt

naturlig process i högskolors och universitets verksamhet.

38

Kungl. Maj:ts -proposition nr 50 år 1964.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola redovisar följande principiella

resonemang:

Ett genomgående tema i utredningen är, att professorer betungas med admi-

nistraiva uppgifter så att deras forskning och undervisning därav blir lidande.

Detta förhållande framstår såsom ett av huvudskälen till utredningens förslag

om en markerad skiljelinje mellan administrativa uppgifter å ena sidan samt

forskning och undervisning å den andra. Ehuru lärarkollegiet anser att utred-

ningen i viss mån överskattat betydelsen av dessa frågor, är det uppenbart, att

här föreligger problem som bör angripas. Utredningen synes — åtminstone prin­

cipiellt mena att professorerna skall kunna avkopplas från administrativa

uppgifter. Med hänsyn härtill bör de utredningens överväganden, som resulterat

i ^förslaget om förvaltningschefen — universitetsrådet — kunna tolkas så, att

rådet skall övertaga professorernas administrativa uppgifter. Är denna tolkning

felaktig synes förslagets väsentliga mening bortfalla.

Lärarkollegiets erfarenheter utvisar, att det icke är möjligt att helt avkoppla

de administrativa uppgifterna från professorns forskning och undervisning. I

själva verket inbegriper forskning och undervisning administrativa moment, som

regelmässigt kräver medverkan av professorn eller motsvarande. Dessa admini­

strativa moment kan vara mer eller mindre kvalificerade och givetvis växla deras

volym från fall till fall. Lärarkollegiet anser därför, att hithörande problem var­

ken kan eller bör angripas genom några generellt gällande rutiner utan genom

praktiska åtgärder, som anpassas till varje särskilt fall.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna redovisar inledningsvis siffror, som

belyser de tekniska högskolornas utveckling sedan den nuvarande organisationen

upprättades. Därav framgar bl. a., att antalet lärare och assistenter vid hög­

skolorna stigit från 310 läsåret 1947/48 till 976 läsåret 1963/64 och att anslagen

på driftbudgeten till det tekniska högskoleväsendet (frånsett anslagen till inred

ning och utrustning av nya lokaler) under samma tid stigit från 7 till 60 miljoner

kronor per år.

Överstyrelsen anför vidare bl. a.:

Såsom universitetsutredningen betonat har den nuvarande organisationen

avpassats för en verksamhet av betydligt mindre omfattning än den som nu

bedrives vid våra lärdomssäten. Det är därför enligt överstyrelsens mening ange­

läget, att förvaltningsorganisationen i skilda hänseenden avsevärt förstärkes, så

att den får ökade möjligheter att effektivt handhava de uppgifter, som nu åvila

densamma, och även att bemästra de växande upgifter av betydande omfatt­

ning, som redan nu kunna förväntas komma att möta under en överblickbar

framtid. Det behov av förstärkning, som härvidlag främst gör sig gällande, avser

enligt överstyrelsens mening en ökning av de personella resurserna inom de admi­

nistrativa och kamerala områdena, därvid särskilt uppgifterna inom det utbild­

ning sadministrativa området böra uppmärksammas. I övrigt synes det översty­

relsen förtjäna övervägas, huruvida icke med hänsyn till vad förut anförts

rörande den nuvarande högskoleorganisationens ändamålsenlighet, denna borde

kunna bibehållas i större utsträckning än vad universitetsutredningens förslag

innebär. Detta präglas genomgående av en strävan att från varandra skilja admi­

nistrativa ärenden, vetenskapliga bedömningsärenden samt till planering och

utredning hörande ärenden i en utsträckning, som — i varje fall i praktiken_

många gånger torde vara vansklig att genomföra, och den föreslagna organisa-

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 50 år 106Jr

39

tionen har också utformats mot bakgrunden av denna indelning av förekom­

mande ärenden. Överstyrelsen vill i detta sammanhang betona, att till förvalt­

ningsorganisationens effektivitet även höra klara kompetensgranser mellan olika

organ och en utformning av organisationen, som möjliggör snabba beslut. Med

alltför många organ inom en förvaltning — särskilt om dessa äro kollektivt orga­

niserade och därtill hava delvis sammanfallande uppgifter — äventyras förut­

sättningarna för dess effektivitet. Det vill förefalla överstyrelsen, som om umver-

sitetsutredningens förslag icke alltid i erforderlig grad beaktat dessa synpunkter.

Vidare synes det överstyrelsen som om universitetsutrednmgen i små förslag

eftersträvat en alltför långt driven likriktning vid de skilda lärosätena. Visser­

ligen kan på åtskilliga håll ett förenhetligande av nuvarande organisationsformer

framstå såsom lämpligt, men organisationsformer, som visat sig ändamalsenhga,

böra ej rubbas endast för att bringas i närmare överensstämmelse med organisa­

tionsformer vid undervisningslinjer, där förutsättningarna äro helt andra. Aven

ett terminologiskt förenhetligande kan självfallet ofta vara av värde och möjlig­

göra en bättre översikt. Icke heller här bör man emellertid enligt överstyrelsens

mening gå för långt och på ett område rubba hävdvunna benämningar i sadana

fall, där den nya terminologien begreppsmässigt icke väl täcker verkligheten.

Vetenskapsakademien anför:

Det synes anmärkningsvärt, att universitetsutredningen i så stor utsträckning

behandlar utbildningen som om denna nära nog vore en från universitetens

övriga åligganden fristående uppgift. Redan utbytet av beteckningen undervis-

ningsnämnd mot utbildningsnämnd är en ändring som akademien finner opa-

kallad. Med avseende på förslaget om utbildningsråd finner akademien betänk-

ligt att »avnämarintresset» föreslås skola få ett starkt medinflytande vid be-

stämmande av studieplaner och kursinnehåll. Att anslagsbeviljande myndighe er

måste ha sista ordet i frågor om universitetsväsendets utbyggnad är självklart,

men den närmare utformningen av undervisningens art och innehåll borde rim­

ligtvis överlämnas åt universiteten och högskolorna själva. Deras målsättning

står icke i motsättning till samhällsutvecklingen i övrigt utan är en funktion av

denna, liksom omvänt framstegstakten i ett samhälle i högsta grad är beroende

av den nivå på vilken dess högre undervisningsväsen befinner sig. Akademien

anser, att universiteten här har ett ansvar, som icke bör överflyttas till andra,

mindre sakkunniga instanser.

Ingeniörsvetenskapsakademien anför:

Akademien har under behandlingen av ärendet kommit till den uppfattningen,

att åtskilliga av de synpunkter och motförslag, som här nedan eller av andra

akademien närstående instanser framförs, är värda ett grundligt övervägande.

Hela frågekomplexet är stort och betydelsefullt och motiverar omsorgsfulla över­

väganden. Det torde ej heller kunna göras gällande att genomförandet av utred­

ningens förslag i allmänhet brådskar så, att tiden ej medger detta. Akademien

vill därför betona vikten av en grundlig genomarbetning med hänsynstagande

till inkomna remissvar.

Statens humanistiska forskningsråd anför i huvudsak följande.

I fråga om forskningspolitiken hävdar utredningen den enskilde forskarens ratt

att fritt välja forskningsobjekt och forskningsmetod. Den framhåller också, det

samhällsintresse, som ligger i att forskningen blir allsidigt utvecklad och intet

40

område blir försummat samt att ur samhällsintressets synpunkt centrala om­

råden blir intensivt bearbetade. Forskningsrådet vill livligt instämma i dessa

synpunkter samt i utredningens uppfattning, att den statliga forskningspolitiken

bör ta sig uttryck i att uppställa relativt vida finansiella ramar, inom vilka den

enskilde forskaren rör sig fritt. Då emellertid utredningen synes likställa de av

samhällsintresset bestämda finansiella ramarna med de anslag, som det ena eller

andra forskningsområdet får till sitt förfogande, vill rådet för sin del framhålla

nödvändigheten av att ingen kategoriindelning av de olika forskningsområdenas

samhällsnytta företages utan att vetenskaplig expertis haft tillfälle att allsidigt

och pa saklig grund göra sina synpunkter gällande inför den nu verksamma cen­

trala forskningsberedningen.

Statens råd för samhällsforskning anför:

Till en början må erinras därom, att det råder och inom överskådlig framtid

sannolikt kommer att råda icke endast knapphet på medel för forskningsända-

mal utan även — delvis som en konsekvens därav — brist på utbildade forskare.

Harav följer att de resurser, som kan ställas till förfogande för den högre forsk­

ningen, bör utnyttjas på mest effektiva sätt och samtidigt ges en sådan använd­

ning, att forskarrekryteringen befordras. Rådet är väl medvetet om att man vid

den samhälleliga planeringen av den högre forskningen måste taga hänsyn såväl

till laroanstalternas utbildande verksamhet som till vad utredningen betecknar

som avnämareintressen, men anser sig böra betona, att erfarenheten visat att det,

i varje fall på lång sikt, är ett primärt samhällsintresse, att valet av forsknings-

uppgiftfT lika väl som sättet för forskningens bedrivande i allt väsentligt lämnas

till forskarens eget skön, särskilt såvitt avser grundforskning.

Statens medicinska forskningsråd yttrar:

Rådet vid principiellt betona nödvändigheten av att universitetsväsendets orga­

nisation förnyas och anpassas bl. a. med hänsyn till den snabbt växande forsk­

ningens behov. Högre utbildning och forskning har mycket att ge varandra.

Utbildningen måste ständigt omformas efter vetenskapens framsteg. Förekoms­

ten av aktiv forskning vid en universitetsinstitution kommer därigenom att höja

utbildningens kvalitet. För att säkra rekryteringen av goda vetenskapsmän är

det också väsentligt, att forskningsinstitutioner anknytes till universitets- och

högskoleorganisationen, genom vilken den ungdom, som har kvalifikationer i

övrigt att bedriva forskning, passerar. Endast om intresset för forskning tidigt

kan väckas hos denna ungdom kommer den att få lust att ägna sig åt veten­

skaplig verksamhet. Utbildning och forskning i samma miljö kommer sålunda

att ömsesidigt starkt stimulera varandra.

Det torde vara självklart att det differentierade behovet av forskning inte

enbart kan tillgodoses genom en forskningsorganisation, som är direkt samman­

kopplad med en utbildningsorganisation. Omfattande forskning måste och kan

inte annat än bedrivas helt utan direkt kontakt med grundutbildningen. Det

ar dock väsentligt, att de ökade insatser för att utveckla och differentiera forsk­

ningen i bestämda riktningar, som måste göras av ett samhälle med en aktiv och

malmedveten forskningspolitik, där så möjligt är, bringas att komma även uni­

versitetsväsendet till godo, och att de resurser i form av inrättande av forskar­

enheter in. in., som i framtiden måste tillföras forskningen på vägar, som ligger

vid sidan om den så att säga ordinarie universitets- och högskoleorganisationen

— via forskningsråd eller på annat sätt — i görligaste mån kan utnyttjas för

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964.

41

den högre utbildningen. Rådet är således för sin del inte principiellt anhängare

av tanken att särskilt uppkommande forskningsbehov skall tillgodoses genom

inrättande av från universitetsorganisationen helt fristående forskningsinstitut.

Statens naturvetenskapliga forskningsråd anför bl. a.:

De problem vi idag står inför är ej resultaten av en nyligen inträffad revolution

utan av en evolution. Det är därför att beklaga att utredningen ej gjort en till­

bakablick på formerna för universitetens förvaltning under tidigare skedens histo­

ria och då skapade organisationsformers samband med rådande förhållanden i

samhället i övrigt, universitetsväsendets omfattning och andra faktorer, som övat

inflytande på organisationens utveckling genom tiderna.

Statens råd för atomforskning anför bl. a. följande:

Ehuru det föreligger vissa behov av förstärkning av den administrativa organi­

sationen är det emellertid därför inte givet, att hela universitetsväsendet kan

stöpas i en form med det statliga ämbetsverket eller industriföretaget som modell.

De förslag som gjorts i denna riktning av statskontoret har tagit alltför ringa

hänsyn till universitetens fundamentala uppgifter som organ för forskning och

undervisning. En av de förutsättningar, som statskontoret och i viss mån även

universitetsutredningen utgått ifrån, är den om möjligheten att särskilja univer­

sitetens och högskolornas »renodlat akademiska angelägenheter» från deras ut­

bildnings-, personal- och ekonomisk-administrativa ärenden. Det ligger i sakens

natur, att ett sådant särskiljande beträffande ärenden av väsentlig vikt är möj­

ligt endast i mycket få fall. Att så verkligen är fallet framgår även av det stora

antal kollegiala organ och nämnder, som utredningen ansett sig behöva föreslå

som stöd och motvikter till den administrativa förvaltningsapparaten. En som

rådet ser det beklaglig konsekvens av utredningens här nämnda synpunkter är

det minskade inflytande på universitetens verksamhet som tillerkännes de veten­

skapliga fackmännen.

Kunyl. Maj:ts proposition nr 50 är 1964

3. Departementschefen

En betydelsefull utgångspunkt för universitetsutredningens överväganden har

varit den, att universiteten och högskolorna även i framtiden skall ha den

dubbla uppgiften att vara centra för forskning och läroanstalter för akademisk

yrkesutbildning. Häremot har inga erinringar rests av de myndigheter och orga­

nisationer, vilka yttrat sig över betänkandet. Jag har för mina egna ståndpunkts-

taganden haft samma utgångspunkt. Jag anser sålunda, att universitetens och

de här ifrågavarande högskolornas uppgift alltfort skall vara att på vetenskaplig

grund bedriva forskning och utbildning.

Universitetsutredningen har sammanfattat de krav den velat ställa på den

framtida universitets/högskoleorganisationen i tre punkter: Frihetskravet, kva­

litets- och effektivitetskraven samt kravet på en slagkraftig framtidsplancring.

Vad först frihetskravet beträffar vill jag understryka, att universitetsutred­

ningens precisering av begreppet »universitetsforskningens frihet» till att avse

frihet för forskaren i valet av forskningsobjekt och forskningsmetod synes ha

2* —

Bihang till riksdagens protokoll 196h. 1 samt. Nr 50

42

allmänt accepterats av remissorganen. Även för egen del finner jag den gjorda

preciseringen vara väl funnen. Jag anser sålunda, att universiteten och de veten­

skapliga högskolorna alltjämt bör vara centra för en fritt vald och fritt bedriven

forskning och att deras organisation och förvaltning bör byggas upp och deras

resurser dimensioneras bl. a. med hänsyn härtill. Dessa resurser bör enligt min

mening, liksom hittills, ställas till förfogande dels direkt till läroanstalterna i form

av en basorganisation, omfattande tjänster, lokaler, utrustning in. m. dels indi­

rekt via forskningsråd och motsvarande organ, som har att efter prövning av

redovisade forskningsprojekt ställa för genomförandet av enskilda projekt erfor­

derliga speciella resurser till, bl. a., universitetsforskningens förfogande.

Den reform av universitetens/högskolornas organisation och förvaltning, var­

om jag kommer att i det följande framlägga förslag, syftar sålunda icke till någon

förändring av universitetsforskningens principiella ställning eller av grunderna

för anvisandet av resurser för denna forskning. Jag är emellertid samtidigt ange­

lägen att stryka under, att detta mitt principiella ställningstagande ingalunda

utesluter reformer på det praktiskt-administrativa planet i fråga om formerna för

forskningsresursernas fördelning och förvaltning. Härtill återkommer jag i det

följande.

Även det andra av de av universitetsutredningen formulerade tre huvudkraven

på organisationen — kvalitets- och effektivitetskravet — har i huvudsak accep­

terats i de inkomna yttrandena. Den del av detta krav, som avser utbildningens

organisation och resultat, har särskilt starkt betonats av flera myndigheter och

organisationer — bland dem SFS, garantilånenämnden, gymnasieutredningen,

lärarkollegiet vid karolinska institutet och överstyrelsen för de tekniska hög­

skolorna.

Att universitets/högskoleorganisationen skall garantera en sakkunnig kontroll

av den vetenskapliga standarden, ser jag som en självklarhet. Lika självklart är,

att organisationen skall säkerställa ett effektivt utnyttjande av de allt större

resurser, som det allmänna ställer till förfogande för den vid de högre läroanstal­

terna bedrivna forskningen och utbildningen. I sistnämnda hänseende vill jag

— liksom universitetsutredningen och flera av remissorganen — särskilt peka på

behovet av eu effektiv kontroll av utbildningsorganisationens effektivitet. I och

för sig är detta kontrollkrav ingalunda något nytt, men det fordrar enligt min

mening organisatoriska förändringar av icke så liten omfattning. Det finns därför

anledning taga fasta på att kravet på en förbättrad kontroll av utbildningens

organisation och resultat endast på något enstaka håll mötts av invändningar av

principiell natur.

Vad universitetsutredningen anfört rörande kravet på en slagkraftig framtids-

plancring har ävenledes mötts av instämmanden från praktiskt taget alla håll.

För egen del delar jag den uppfattning, som sålunda kommit till uttryck. Jag vill

redan här framhålla, att behovet av en effektiv organisation för planeringen och

genomförandet av universitets/högskoleväsendets utbyggnad enligt min mening

icke kan tillgodoses utan relativt betydande organisatoriska omläggningar.

Kungl. May.ts 'proposition nr DO år 1964.

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 50 år 196J

*13

Jag övergår nu till frågan om räckvidden av den erforderliga organisations-

reformen.

Universitetsutredningens åsikt att den nuvarande organisationen måste om­

prövas från grunden delas av ett stort antal av de myndigheter och organisa­

tioner, som yttrat sig över betänkandet, i själva verket av praktiskt taget samt­

liga utom de akademiska myndigheterna. Inom näringslivets organisationer synes

sålunda, av remissyttrandena att döma, den åsikten vara allmän, att den nuva­

rande organisationen brister framför allt i avseende på planering, samordning

och kontakt med avnämarna av den akademiskt utbildade arbetskraften. —

Student- och intresseorganisationerna ställer sig allmänt på samma ståndpunkt

som näringslivets organisationer.

Medan vissa myndigheter och organisationer stannar vid universitetsutred­

ningens förslag, har andra velat gå längre än utredningen i fråga om universi­

tets/högskoleorganisationens omdaning. LO — och även TCO — beklagar t. ex.,

att utredningen icke i enlighet med sin målsättning föreslagit »en från grunden

genomgripande omorganisation». Statskontoret vidhåller i väsentliga hänseenden

sitt i rapporten redovisade, i jämförelse med universitetsutredningens avsevärt

mera långtgående organisationsförslag.

Ett stort antal av de akademiska myndigheterna anser utredningens förslag

vara onödigt långtgående. Flera av dem har därvid hänvisat till utredningens ord

om den elasticitet, som den nuvarande organisationen visat sig besitta, och efter­

lyst en närmare analys av de brister i organisationen, som trots detta skulle moti­

vera en så grundlig omorganisation som den föreslagna. Man har i stället för en

omstöpning uttalat sig för en förstärkning av den nuvarande organisationen. Ytt­

randen av i huvudsak denna innebörd har avgivits av bl. a. de större konsisto­

rierna i Uppsala, Göteborg och Stockholm, lärarkollegiet vid karolinska institutet

och överstyrelsen för de tekniska högskolorna. Liknande synpunkter har fram­

förts av ett par av forskningsråden.

Meningarna är sålunda delade i fråga om räckvidden av den organisations-

reform, som här är aktuell. I denna fråga vill jag för egen del anföra följande.

Vid min anmälan av propositionen 1963:172 angående riktlinjer för fortsatt

utbyggnad av universitet och högskolor m. m. framhöll jag, att en snabb vidare­

utveckling av det högre utbildningsväsendet för varje år som går framstår som

en för samhället allt viktigare angelägenhet. Enighet föreligger om att högre ut­

bildning är en lönsam investering både för individen och för samhället, liksom

om att särskilt stora samhälleliga resurser under kommande år måste satsas på

en expansion av denna sektor, vars strategiska betydelse för alla sidor av ett

modernt välfärdssamhälle blir alltmera uppenbar.

Inom sektorn för högre utbildning utgör universitet och högskolor en stor och

betydelsefull del. Vårt reformarbete inom snart sagt alla områden liksom närings­

livets utveckling och marknadsanpassning är i hög grad beroende av dessa läro­

anstalters utbildningskapacitet och förmåga att anpassa sina utbildningsprogram

efter arbetslivets krav. På längre sikt är vårt samhälles utveckling i minst lika

44

hög grad beroende av de resurser, vi i dag satsar på grundforskningens skilda fält.

Det program för den fortsatta utbyggnaden under 1960-talet av universitet och

högskolor, vilket framlades i nyssnämnda proposition och till vilket föregående

års riksdag anslöt sig, innebär, att dessa läroanstalters utbildningskapacitet under

loppet .av mindre än tio år skall öka från för närvarande drygt 45 000 till mer än

80 000 studerande. Jag vill därvid särskilt understryka, att utbyggnaden i för­

hållandevis stor utsträckning kommer att gälla de personal-, kostnads- och ut­

rymmeskrävande experimentella utbildningslinjerna.

Såsom jag framhöll redan vid min anmälan av den nyssnämnda propositionen,

ställer en utbyggnad av angivna dimensioner mycket höga krav på en fort­

löpande och verkningsfull intern rationalisering i skilda hänseenden. Till en sådan

rationaliseringsverksamhet hör, bl. a., den fortlöpande kontroll av utbildnings­

organisationens effektivitet och resultat, vars betydelse jag understrukit i det

föregående.

Denna verksamhet liksom detaljplaneringen och genomförandet av det fast­

ställda utbyggnadsprogrammet för universitet och högskolor ställer uppenbar­

ligen mycket höga krav på de högre läroanstalternas organisation och förvaltning

liksom på deras centrala ledning. Man måste i själva verket konstatera, att dessa

uppgifter i förening med de senaste årens mycket starka expansion såväl inom

universitets/högskoleforskningen som av den akademiska utbildningen, skapat

en helt annan situation än den som rådde då den nuvarande universitets/hög­

skoleorganisationen lades fast och den nu arbetande förvaltningsapparaten kon­

struerades. Denna nya situation fordrar enligt min mening en organisatorisk

reform — icke blott en organisationsförstärkning.

Med fasthållande av de principiella utgångspunkter i avseende på universitets/

högskoleverksamhetens syfte och innehåll, om vilka enighet råder, och med

hänsyn till de i det föregående angivna huvudkraven på den framtida organisa­

tionen, om vilka ävenledes en praktiskt taget fullständig enighet råder, har jag

sålunda kommit till samma ståndpunkt som universitetsutredningen och flertalet

av de myndigheter och organisationer som yttrat sig i ärendet, nämligen att det

är nödvändigt att från grunden ompröva universitets/högskoleväsendets orga­

nisation och förvaltning. I

I det följande kommer jag att redovisa mina konkreta ställningstaganden till

de skilda delarna av föreliggande organisationsförslag. Redan här vill jag emeller­

tid ange ett par väsentliga synpunkter, som därvid varit vägledande.

Universitetsutredningen har ansett, att en organisation, som skall tillgodose

de krav, som utredningen velat ställa på den framtida universitets/högskoleorga­

nisationen, måste i skilda hänseenden differentieras. Därvid har utredningen

systematiskt skilt mellan de rent administrativa och de i trängre mening aka­

demiska uppgifterna och förordat, att dessa två slag av uppgifter anförtros skilda

organ med olika sammansättning och organisation.

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 196b

Jo

Den av universitctsutredningen förordade differentieringen har såsom princip

accepterats av ett stort antal av de myndigheter och organisationer, som yttrat

sig över utredningens betänkande.

För egen del har jag kommit till den uppfattningen att man vid uppbyggnaden

av universitets/högskoleorganisationen bör söka sig fram efter de riktlinjer, som

universitctsutredningen — och även statskontoret — härvidlag uppdragit, och

sålunda skapa en differentierad organisation med en viss funktionsfördelning

mellan dels akademiska, dels administrativa förvaltningsorgan. Självfallet finns,

som också universitctsutredningen framhållit, ett samband mellan de akade­

miska och de administrativa angelägenheterna, men jag anser i likhet med ut­

redningen och ett stort antal remissinstanser, att det är väsentligt, att ett uni­

versitets eller en högskolas forskare och lärare tages i anspråk för administrativa

uppgifter endast i den utsträckning uppgifternas handhavande fordrar med­

verkan av den sakkunskap, som vetenskapsmännen eller lärarna såsom sådana

ensamma besitter. Självklart är vidare, att delade meningar kan råda om hur

långt

differentieringen bör drivas liksom om hur

uppgifterna i enskildheter bör

fördelas mellan skilda organ. Mina konkreta ställningstaganden till dessa avväg­

ningsfrågor redovisar jag i det följande.

Ett genomgående drag i universitetsutredningens organisationsförslag är vidare

strävandet att ge även de yngre forskarna och lärarna del i ansvaret for univer­

sitetens/högskolornas akademiska angelägenheter. Inga principiella invändningai

har rests häremot i remissdiskussionen; i stället har man från flera håll förordat

längre gående åtgärder än dem utredningen föreslagit. För egen del vill jag

redan i detta sammanhang framhålla, att en demokratisering av den alcademiska

miljön

är utomordentligt värdefull. Icke minst gäller detta den miljö, i vilken

själva forskningen och utbildningen bedrives, salunda institutionerna.

Ytterligare en synpunkt av principiell natur vill jag redovisa i detta allmänna

avsnitt. Universitctsutredningen har i sitt organisationsbetänkande genomgående

betonat universitetens/högskolornas utbildnings

uppgift vid sidan av deras upp­

gift som centra för forskning. I sina förslag till universitets/högskoleväsendets

organisation och förvaltning har utredningen på olika sätt sökt skapa garantier

för att utbildningen anpassas till arbetslivets krav och utformas under sam­

verkan mellan lärare, avnämare och studenter. Utredningen har också, som

nämnts i det föregående, lagt stor vikt vid att utbildningens effektivitet och

resultat skall kunna fortlöpande kontrolleras, varigenom en kontinuerlig reform­

verksamhet på detta område möjliggöres.

Jag anser detta vara ett riktigt synsätt. En rad myndigheter och organisatio­

ner — icke minst näringslivets organisationer — har också i sina yttranden över

betänkandet understrukit den fundamentala betydelsen av en målanpassad ut­

bildning och en aktiv utbildningsadministration vid universitet och högskolor.

Då vi bygger ut våra universitet och högskolor för att kunna ge akademisk ut­

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 ur 19

6'4

46

bildning åt 15 ä 20 000 ungdomar i varje årskull, är det enligt min mening själv­

klart, att denna ansvarsfulla uppgift måste i hög grad sätta sin prägel på ut­

formningen av universitets/högskoleväsendets organisation och förvaltning. Jag

vill tillägga, att en efter dessa syften anpassad utformning av universitetens och

högskolornas organisation och förvaltning enligt min mening är fullt möjlig att

genomföra utan förfång för läroanstalternas andra huvuduppgift, den att vara

centra för en fritt vald och fritt bedriven forskning. Skulle icke detta vara möj­

ligt, är man nödsakad att ompröva den principiella utgångspunkten avseende

universitetens/högskolornas dubbla uppgift.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 ur 190

4

47

III. UNIVERSITETS/HÖGSKOLEVÄSENDETS

CENTRALA LEDNING

1. Umversitetsutredningen

A. Planerande och förvaltande uppgifter

Vad angår kanslems/överstyrelsens planerande uppgifter må till en början

erinras om att dessa gäller såväl forskningen som utbildningen. I avseende pa

forskningen gäller planeringsarbetet huvudsakligen avvägningar beträffande re­

sursernas fördelning mellan olika forskningsgrenar, frågor om mrattande av nya

professurer och andra forskarbefattningar, förslag till åtgärder i syfte att sti­

mulera forskarrekryteringen, förslag till förbättrade resurser för forskarutbildning

och -handledning samt för den vid läroanstalternas institutioner bedrivna själv­

ständiga forskningen, vidare medverkan i utarbetandet av byggnadsprogram

m. m.

Planeringsverksamheten i avseende på utbildningen har dels en kvantitativ,

dels en kvalitativ sida. För de flesta (nämligen de spärrade) akademiska utbild­

ningslinjerna gäller det att bedöma det långsiktiga utbildningsbehovet, d.v.s.

det behövliga antalet nybörjarplatser, och att lägga fram på dessa bedömningar

grundade förslag i olika avseenden. En motsvarande bedömning måste goras

även för de icke spärrade utbildningslinjerna, och även dessa bedömningar bör

sedan resultera i rekommendationer och förslag. Denna kvantitativa utbildnings­

planering gäller dels totalt för en utbildningslinje (t. ex. 650 nybörjare per år vid

de medicinska läroanstalterna), dels den lokala fördelningen av de erforderliga

utbildningsplatserna mellan de skilda läroanstalterna (t. ex. 100 nya medicine

studerande per år i Uppsala, 168 i Stockholm etc.).

Den kvalitativa utbildningsplaneringen gäller i stort sett:

(1) frågor om nya utbildningslinjer och examina;

(2) ämnen som bör ingå i viss utbildning, omfattningen av dessa ämnen, inne­

hållet i dessa ämneskurser (kursfordringar, studieplaner); samt

(3) själva undervisningens innehåll, uppläggning och fördelning på olika under­

visningsformer och olika lärare.

De planeringsuppgifter det här är fråga om — både den kvantitativa och den

kvalitativa planeringen — måste enligt utredningens mening handhas centralt,

d. v. s. på riksplanet. Skälen härför är uppenbara. Dels fordrar knappheten på

såväl personella som finansiella resurser en samlad bedömning av var och hur

resurserna bäst skall sättas in. Dels måste de skilda slagen av akademisk utbild­

ning till både sin dimensionering och sitt innehåll bedömas med hänsyn till

48

arbetsmarknadens behov totalt sett. De lokala universitets- och högskolemyn­

digheterna kan i dessa sammanhang knappast bidraga med annat än förslag,

initiativ och statistiskt primärmaterial, som sedan centralt beredes och bedömes.

o Vad som enligt utredningens mening i dagens läge fordras, är ett centralt och

långsiktigt planeringsarbete, bedrivet på grundval av ett kontinuerligt förnyat

utredningsmaterial. Både av konstitutionella skäl och med hänsyn till universi­

tetsverksamhetens snabba utveckling är det visserligen ofrånkomligt att anslags-

äskanden framlägges och anslag beviljas för ett år i sänder, men de årliga äskan­

dena bor såvitt möjligt utgöra led i vad som brukar kallas en rullande plane­

ring, d. v. s. en kontinuerligt förnyad och reviderad planering för forsknings- och

utbildningsorganisationens utbyggnad under de närmaste tre eller fem åren.

Utredningen vill stryka under, att den ser det som ett av de allra mest betydelse­

fulla syftena med de i detta betänkande framlagda organisationsförslagen att

skapa förutsättningar för ett dylikt planeringsarbete.

Som förut sagts måste planeringsarbetet för universitetens och högskolornas

utbyggnad grundas på ett kontinuerligt utredningsarbete. Visst utredningsmate­

rial kommer att tillhandahållas av andra myndigheter än universitets- och hög­

skoleväsendets egna, främst då av arbetsmarknadsstyrelsen, statistiska central­

byrån och byggnadsstyrelsen. Emellertid är det självfallet nödvändigt att det

centralt mom umversitets/högskoleorganisationen finns organ, som bedömer det

utifrån givna materialet, kompletterar det med egna undersökningar och sam­

manställer givna data till ett konkret program. Därtill kommer, att såväl stati­

stiken over högre studier som byggnadsplaneringen för universitet och högskolor

måste utformas under medverkan av dem, som är statistikens respektive plane­

ringsarbetets avnämare, d. v. s. av dem som har ansvaret för universitets- och

högskoleplaneringen i stort.

Det utredningsarbete, som enligt utredningens mening bör utföras inom uni­

versitets/högskoleorganisationen själv, gäller främst utbildningsorganisationens

effektivitet och den ekonomiska förvaltningen. I annat kapitel har utredningen

förordat en organisation för de lokala universitets/ högskolestyrelserna, som skall

satta dessa i stand att kontinuerligt följa utbildningens resultat och med led­

ning därav ompröva organisation och metodik. De lokala universitetsmyndig-

heterna skall dä^ämte enligt utredningens förslag ha som eu av sina huvud­

sakliga arbetsuppgifter att fortlöpande pröva möjligheterna att genom organisa­

toriska förändringar åstadkomma ett bättre utnyttjande av de resurser, som

står till läroanstalternas förfogande. I båda fallen har utredningen förutsatt, att

detta arbete bednves dels på de lokala myndigheternas eget initiativ, dels som

led i ett av de centrala universitets/högskolemyndigheterna angivet och genom­

fört utredningsarbete. Även om sålunda ett omfattande utredningsarbete kom­

mer att bedrivas av universiteten och högskolorna själva, blir det enligt utred­

ningens uppfattning en huvuduppgift för de centrala universitets/högskolemyn­

digheterna att initiera, samordna och leda detta arbete samt att omsätta dess

resultat dels i planläggningen för läroanstalternas fortsatta utbyggnad, dels i

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196 /

Kimgl. May.ts proposition nr 50 är IOU ⁴

19

administrativa beslut, t. ex. i fråga om studieplanernas utformning eller upp­

rättande av för flera institutioner eller läroanstalter gemensamma organ. De

centrala universitets/högskolemyndigheternas utredande uppgifter är sålunda

att se både som eu del av de planerande uppgifterna och som en del av de ren­

odlat administrativa uppgifterna.

Vad så beträffar de centrala universitets/högskolemyndigheternas rent admi­

nistrativa uppgifter

har universitetsutredningen framlagt förslag om vissa för­

ändringar.

I avseende på de personaladministrativa uppgifterna innebär dessa förslag bl. a.

följande: Ärenden rörande tillsättning av forskardocenttjänster, spcciallärarbe-

fattningar samt ordinarie och extra ordinarie tjänster i lönegraderna A 19—A 23

med undantag för sådana, som tillhör läroanstalternas administration, föreslås

skola avgöras av den lokala universitets/högskolestyrelsens organ i stället för,

som för närvarande, av kanslern/överstyrelsen. Även ärenden rörande cntledi-

ganden och förordnande av vikarier i fråga om tjänster och befattningar av nyss

nämnda slag föreslås komma att avgöras av de lokala styrelseorganen. Också

beslutsmyndigheten i avseende på förordnande av extra tjänstemän i lägst löne­

grad A 19 föreslås Överflyttad till de lokala universitets/högskolemyndigheterna,

i den mån sådan överflyttning (som fallet är beträffande extra universitetslek­

torer) ej redan skett. Beträffande tjänstledighetsärenden föreslås sadan utvidg­

ning av de lokala myndigheternas beslutsmyndighet, att de enda ärenden, som

kommer att avgöras centralt, blir de som gäller tjänstledighet för högre tjänste­

män — tjänstemän i lägst lönegrad A 24 — under längre tid än sex månader av

ett och samma kalenderår.

Beträffande så de

fördelningsärenden,

som för närvarande avgöres av de cen­

trala myndigheterna, föreslår utredningen, som närmare redovisas i ett följande

avsnitt, att beslut rörande fördelning mellan en läroanstalts institutioner av

materiel- och apparatanslagcn genomgående skall fattas av de lokala myndig­

heterna. I anslutning härtill föreslås, att även beslutsmyndigheten i fråga om de

till de enskilda läroanstalterna anvisade delarna av anslaget till Extra utgifter

och i fråga om anslag ur universitetens reservfonder och karolinska institutets all­

männa fond överflyttas till de lokala universitets/högskolestyrelserna. Utred­

ningen har slutligen förutsatt, att ärendena rörande tilldelning av lärarkrafter

på grundval av fastställd organisationsplan sedermera kommer att kunna av­

göras lokalt.

Vid genomförande av dessa utredningens förslag till decentralisering av be­

slutsmyndighet återstår för handläggning inom central myndighet endast ett

mycket litet antal fördelningsärenden och ett starkt begränsat antal personal­

administrativa ärenden. Den förstnämnda gruppen kommer väsentligen att om­

fatta viss del av anslaget till licentiand- och doktorandstipendier, viss del av

anslaget till Extra utgifter samt — tills vidare — tilldelningen av lärarkrafter

på grundval av fastställd organisationsplan eller (i vissa fall) petitaplan. De

personaladministrativa ärenden berörande de enskilda läroanstalterna, som allt­

50

fort skulle handläggas inom central universitets/högskolemyndighet, omfattar

främst tillsättningsärenden rörande sådana mellangradstjänster, som är knutna

till läroanstalternas administration, jämte till dessa tjänster anknytande ären­

den rörande entlediganden och förordnande av vikarier (däremot icke tjänst-

ledighetsärenden, vilka föreslås kunna avgöras av de lokala myndigheterna),

ärenden rörande partiell tjänstebefrielse för ordinarie lärare samt uppgiften att

avge utlåtanden i tillsättnings- och tjänstledighctsärendcn, som skall avgöras

av Kungl. Maj."t (tillsättning av och tjänstledighet för längre tid än sex månader

för innehavare av tjänster

i

lägst lönegrad

A 24).

I fråga om ärendena rörande partiell tjänstebefrielse för ordinarie lärare har

utredningen konstaterat, att dessa ärenden dels kräver likformighet i behand­

lingen, dels knappast lämpar sig för avgörande i en kollegial församling, som till

övervägande del består av ordinarie lärare. Utredningen anser därför, att dessa

ärenden alltfort och i samma utsträckning som enligt gällande statuter och stad­

gar bör avgöras av central universitetsmyndighet. I detta sammanhang uttalar

utredningen, att uppgiften att utfärda bestämmelser rörande beräkningsgrunder

vid jämförelse mellan olika undervisningsformer (s. k. evalveringsbestämmelser)

även den enligt utredningens mening alltjämt bör ligga hos central myndighet.

Utredningen har övervägt, huruvida en viss förenkling av gången för

de akade­

miska befordringsärendenas

handläggning vore motiverad, nämligen på så sätt,

att fakulteternas (motsvarande) förslag till innehavare av ordinarie lärartjänst

kunde ga direkt till Kungl. Maj:t utan att för yttrande först passera central

myndighet. Efter överväganden av skäl och motskäl har utredningen emellertid

kommit till den ståndpunkten, att den centrala universitets/högskolemyndig­

hetens befattning med tillsättningsärenden av nu ifrågavarande slag icke bör

slopas.

Utredningen föreslår sålunda, att utlåtanden av central universitets/högskole­

myndighet alltfort skall avges i tillsättningsärenden rörande professurer och labo-

raturer (motsvarande) liksom i alla övriga tillsättningsärenden, som skall avgöras

av Kungl. Maj:t (tillsättning — med vissa undantag, bl.

a.

beträffande docent­

tjänsterna — av ordinarie och extra ordinarie tjänster i lägst lönegrad A 24).

Däremot föreslår utredningen (s. 217), att beslutsmyndigheten beträffande

docentförordnanden (meddelande av docentkompetens) överflyttas från de cen­

trala myndigheterna till fakultetsorganen.

I fråga om de centrala universitets/högskolemyndighetemas befattning med

fakidtetsorganisatoriska frågor anför utredningen i huvudsak följande.

Enligt utredningens mening talar övervägande skäl för ett förenhetligande av

de bestämmelser, som reglerar fakultetsorganisationen vid en läroanstalt. Utred­

ningen finner det därvidlag vara riktigast, att Kungl. Maj:t fattar beslut i ärenden

rörande fakultets- och sektionsindelningen, rörande de enskilda lärartjänsternas

ämnesomfattning (deras benämning och motiveringen för denna) samt rörande

innehavarnas ledamotskap av fakultet och sektion (i förekommande fall även

ledamotskap av två eller flera fakulteter/sektioner). För de tekniska högskolornas

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196

4

51

del innebär detta förslag, att sådana ändringar av de för högskolornas professurer

gällande programmen, som innebär en reell förändring av en professurs ämnesom-

fattning och sålunda — bl. a. — får återverkningar på prövningen av de sökandes

kompetens i samband med att professuren nästa gang skall återbesättas, bör fast­

ställas av Kungl. Maj:t.

Frågorna om åliggandenas fördelning mellan a ena sidan fakultet, som är delad

i sektioner, och sektionerna å den andra är enligt utredningens mening också av

den vikt, att de bör avgöras av Kungl. Maj:t. Detsamma bör enligt utredningens

mening stadgas beträffande avgörandet i ärenden rörande upprättande av fakul­

tets-, sektions- eller ämnesgrupp samt rörande komplettering av sektion vid

handläggningen av viss grupp av ärenden.

Bland de mest betydelsefulla av de administrativa arbetsuppgifter, som åligger

de nuvarande centrala universitets/högskolemyndigheterna, är den, som avser

utbildningsorganisationen,

främst uppgiften att pröva och fastställa kursford­

ringar i enskilda ämnen för skilda slag av examina (studieplaner; läro- och tim­

planer för undervisningen). Denna uppgift torde höra till det nuvarande kans-

lersämbetets mest arbetskrävande. Genom att studieplanerna vid de under kans­

lern lydande läroanstalterna fastställes centralt av kanslern, garanteras likvär­

digheten mellan samma slag av akademisk utbildning, genomgången vid olika

läroanstalter. Därigenom garanteras vidare rätten att för examen vid ett univer­

sitet tillgodoräkna tentamina avlagda vid ett annat universitet. Genom denna

s. k. riksgiltighet hos de akademiska betygen garanteras de studerandes möjlig­

het att under utbildningstiden byta läroanstalt.

Det bör i detta sammanhang särskilt framhållas, att fastställandet av studie­

planer (kursfordringar) ingalunda är en uteslutande formell akt. Det formella

fastställandet föregås nämligen regelmässigt av informella överläggningar och

förberedande behandling vid s. k. ämneskonferenser, till vilka kanslern kallar

berörda professorer samt representanter för andra lärarkategorier och för de

studerande. Syftet med dessa överläggningar är självfallet dels att åstadkomma

likvärdighet mellan kursfordringarna i ett och samma ämne vid skilda läro­

anstalter, dels att bedöma fordringarnas förenlighet med gällande bestämmelser

rörande normal studietid. Därtill kommer, beträffande studieplanerna i skol­

ämnena, att kanslern bereder skolöverstyrelsen tillfälle att avge yttrande över

från fakulteterna inkomna förslag till studieplaner. Härigenom säkras ett visst

mått av inflytande över utbildningens innehåll åt en av de största avnämarna

av arbetskraft med akademisk utbildning.

Den genom de centralt fastställda studieplanerna garanterade likvärdigheten

i utbildningsstandard vid skilda universitet är helt naturligt av det största värde

och har veterligen heller icke ifrågasatts. Tvärtom bör man enligt utredningens

uppfattning skapa förutsättningar för systemets utsträckning jämväl till t. ex. de

tekniska högskolornas utbildning.

Av det anförda framgår, att uppgiften att inom ramen för i examensstadgorna

meddelade bestämmelser pröva och fastställa kursfordringarna (studieplaner och

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 50 är 10GJ,\

52

motsvarande) för de skilda akademiska utbildningslinjerna enligt utredningens

mening alltjämt bör vara en av de huvudsakliga arbetsuppgifterna för de cen­

trala universitets/högskolemyndigheterna.

I ett naturligt samband med denna uppgift står uppgiften att utöva den

högsta tillsynen över själva undervisningsorganisationen. Delvis är denna arbets-

uppgift en del av uppgiften att svara för planläggningen av utbildningsorganisa­

tionens fortsatta utbyggnad, men delvis är uppgiften också av rent administrativ

natur. Främst gäller detta uppgiften att pröva och för Kungl. Maj:t framlägga

fakulteters och sektioners förslag till de organisationsplaner, som reglerar under­

visningsorganisationen i de filosofiska fakulteternas ämnen. Denna prövning, som

bl. a. ger möjlighet att astadkomma likvärdighet i fråga om undervisningsstan-

dard i ett och samma ämne vid de skilda universiteten, torde alltjämt böra

ankomma på central universitets/högskolemyndighet. Däremot anser utredningen

att uppgiften att på grundval av faställda organisationsplaner besluta rörande

tilldelningen av lärarkrafter till enskilda institutioner i framtiden bör kunna

överflyttas till de lokala myndigheterna. I avvaktan på en lösning av de tekniska

problem, som uppställer sig då det gäller den för tilldelningen erforderliga regi­

streringen och förutberäkningen av antalet i de enskilda ämnenas undervisning

deltagande studenterna, måste emellertid beslutsmyndigheten i här ifrågavarande

ärenden tills vidare alltjämt ligga hos central myndighet.

Rätt att såsom studerande inskrivas

vid ett universitet tillkommer i princip

den som avlagt studentexamen eller förvärvat motsvarande förkunskaper. Be­

gränsningen av antalet utbildningsplatser vid vissa läroanstalter och fakulteter

och det särskilt under senare tid stigande antalet konkurrerande sökande till

dessa platser har emellertid lett till att en relativt omfattande administrativ reg­

lering av intagningen blivit nödvändig. I den nuvarande universitets/högskole­

organisationen har de centrala myndigheterna betydelsefulla uppgifter i detta

sammanhang. En översyn av hithörande bestämmelser är enligt utredningens

mening starkt motiverad.

Beträffande först de

behörighetsvillkor,

som gäller för tillträde till olika slag av

akademiska studier, gäller

som regel,

att dessa villkor fastställes av Kungl. Maj:t,

nämligen där fråga är om bestämmelser rörande behörighet att inskrivas vid

viss

läroanstalt.

Dylika bestämmelser finns meddelade dels i universitetsstatu-

terna och motsvarande stadgar för fackhögskolorna, dels i särskilda av Kungl.

Maj:t utfärdade föreskrifter, bl. a. i

1953

års kungörelse angående vidgat till­

träde till högre studier. År

1901

fastställde Kungl. Maj:t också behörighets­

villkoren för civilekonomutbildning. Från denna huvudregel finns emellertid

vissa undantag. Kanslern har sålunda att fastställa de särskilda behörighets­

villkoren för tillträde till medicinska studier (villkor för rätt att inskrivas vid

medicinsk fakultet), och även i övrigt ankommer det på kanslern att meddela

erforderliga föreskrifter rörande särskilda

krav på förkunskaper

för viss examen

eller för tentamen i visst ämne vid universiteten. Föreskrifter av sistnämnda slag-

meddelas i studieplanerna.

Kungl, Maj:ts proposition nr 50 år 196

4

-

53

Föreskrifter rörande

meritvärdering sgrunder

fordras for de fall dar antalet

behöriga sökande överstiger antalet till förfogande stående utbildningsplatser.

Bestämmelser rörande meritvärderingsgrunderna för medicinska och odontolo­

gisk^ studier meddelas av kanslern, medan motsvarande bestämmelser för studier

vid de tekniska högskolorna meddelas av överstyrelsen och i fråga om studier

vid farmaceutiska institutet av institutets styrelse. Däremot fastställer Kungl.

Maj:t grunderna för urvalet bland de inträdessökande till skogshögskolan. Merit-

värderingsgrunder för intagning till civilekonomutbildning fastställes av en

särskild antagningsnämnd, i vilken ingår en representant för den ekonomiska

fakulteten i Lund och eu representant för vardera av de två handelshögskolorna.

I fråga så om beslutsmyndighet m. m. då det gäller begränsning av antalet

utbildningsplatser vid institution tillhörande någon av de eljest osparrade filoso­

fiska fakulteterna må framhållas, att detta område endast i begränsad utsträck­

ning är formellt reglerat.

Samtliga här berörda förvaltningsärenden — gällande såväl behörighetsbe­

stämmelser för inskrivning och grunder för meritvärdering som beslut om be­

gränsning av intagningen till viss institution eller kurs inom osparrad fakultet —

är enligt utredningens mening av den natur, att de icke lämpligen bör avgöras

av de lokala universitets/högskolemyndigheterna. Det rör sig härvidlag om av­

göranden, som har ett nära samband med skolorganisationens utformning och

som dessutom är av stor betydelse från allmänna utbildnings- och arbetsmark­

nadspolitiska synpunkter. Dessa avgöranden bör därför enligt utredningens me­

ning träffas antingen av Kungl. Maj:t eller av central universitets/högskolemyn-

dighet.

Vad gäller bestämmelserna rörande behörighet att inskrivas vid viss laro-

anstalt eller viss fakultet synes dessa i princip böra meddelas av Kungl. Maj:t.

Beträffande meritvärderingsgrunderna är det i och för sig naturligt, att de

skilda slagen av meriter ges olika värde för skilda slag av akademisk utbildning.

Å andra sidan måste beaktas, att ett mycket stort antal, sinsemellan olika be­

stämmelser på detta område av praktiska skäl bör undvikas. Icke minst med

hänsyn till rättsäkerhetssynpunkterna måste det vidare vara av stort intresse

för ungdomen och målsmännen, att meritvärderingssystemet för högre studier

är i möjligaste mån överskådligt. Så är enligt utredningens mening för närva­

rande icke fallet. En översyn i syfte att få till stånd ett mera enhetligt merit-

värderingssystem synes därför vara motiverad, även om en fullständig utjäm­

ning av nu existerande olikheter på detta område knappast är möjlig. Med hän­

syn till det stora antalet intressen, som i detta sammanhang gör sig gällande,

anser utredningen vidare, att meritvärderingsgrunder för spärrade utbildnings­

linjer bör faställas av Kungl. Maj:t efter förslag av vederbörande centrala myn­

digheter. Vad utredningen här föreslår avser spärrade utbildningslinjer; sålunda

icke enstaka ämnen eller undervisningsmoment inom filosofisk fakultet. I sist­

nämnda hänseende synes det vara tillräckligt att erforderliga bestämmelser

rörande meritvärderingsgrunder fastställes av central universitets/hogskolemyn-

Kunyl. Muj:tx proposition nr 50 år 1901

54

dighet. Härigenom tillgodoses det rimliga kravet på att samma grunder tillämpas

för meritvärderingen för samma slags studier vid samtliga universitet.

Vad så beträffar proceduren för beslut om begränsning av antalet utbildnings­

platser vid viss institution inom ospärrad fakultet anser utredningen, att en viss

precisering av gällande ordning är motiverad. Utredningen föreslår i detta hän­

seende en stadgemässig föreskrift av innebörd att beslut som bär avses skall

fattas av central universitets/högskolemyndighet och att sådant beslut må fattas

endast då så befinnes vara oundgängligen nödvändigt. Därjämte bör enligt utred­

ningens mening föreskrivas, att den beslutande myndigheten skall vara skyldig

att hos Kungl. Maj:t anmäla dylikt beslut.

Efter att ha framhållit, att de centrala universitets/högskolemyndigheterna i

stort sett icke har några konkreta ekonomiska förvaltningsuppgifter, anför utred­

ningen följande.

Ekonomiska förvaltningsuppgifter av betydande storleksordning har däremot

ett annat centralt organ inom universitets- och högskoleväsendet, nämligen

ut­

rustning snämnden för universitet och högskolor.

Detta organ verkställer, efter

Kungl. Maj :ts uppdrag i varje särskilt fall, upphandling av inrednings- och ut-

rustningsartiklar för praktiskt taget alla nya institutioner. Dessutom utnyttjas

nämndens erfarenheter av utrustnings- och upphandlingsverksamheten i form av

föreskrivna samråd mellan nämnden å ena sidan och, bl. a., de statliga forsknings­

råden å den andra.

Utrustningsnämndens upphandlingsverksamhet har på kort tid fått en mycket

betydande omfattning. Enligt utredningens uppfattning är det även för fram­

tiden nödvändigt, att den stora affärsrörelse, som arbetet med inredning och

utrustning av nya universitets/högskoleinstitutioner representerar, handhas av

en central myndighet. Den fortsatta utbyggnaden av de högre läroanstalterna

kommer, redan den, att leda till att den av utrustningsnämnden nu handhavda

upphandlingsverksamheten ökar mycket starkt i omfattning. Även därutöver

bör enligt utredningens mening en utvidgning av de centrala myndigheternas

ansvar på här ifrågavarande område komma till stånd.

I andra delar av betänkandet framlägger utredningen förslag, som syftar till

att vid universiteten och högskolorna fa till stånd en starkare service-organisa­

tion för upphandiingsuppgifter för institutionernas och forskarnas räkning. Ut­

redningen uttalar därvid, att man genom att inom de lokala förvaltningarna

skapa fasta organ för upphandlingsservice bör kunna tillvarataga de möjligheter

till fördelaktiga inköp, som allmänt sett står den stora konsumenten till buds.

Detta bör, liksom fallet är i fråga om utrustningsnämndens upphandlingsverk­

samhet, kunna ske på ett sådant sätt, att forskarna själva alltfort förbehålles

initiativ och kvalitetskontroll.

Samma resonemang har giltighet som argument till förmån för ett centralt,

samordnande och rådgivande organ för upphandlingsverksamheten inom uni­

versitets- och högskoleväsendet. Denna uppgift bör rimligen ligga hos samma

organ, som anförtros uppgiften att handha upphandlingen för inredning och

Kungl. Majrts proposition nr 50 år 1965

55

utrustning av nya institutioner. Utredningen förordar under hänvisning liartill,

att de centrala universitets/högskolemyndigheternas uppgift på detta område

utvidgas så, att den icke blott omfattar den upphandlingsvorksamhet, som för

närvarande handhas av utrustningsnämnden för universitet och högskolor, utan

även omfattar uppgiften att samordna de lokala universitets/högskolestyrel­

sernas upphandlingsservice och därvid bl. a. taga initiativ som kan leda till för

samtliga universitet och högskolor tillämpliga ramavtal. Uppgiften bör enligt

utredningens mening jämväl innefatta att i erforderlig utsträckning samråda och

samarbeta med de statliga forskningsråden. Ett sådant samarbete synes bl. a.

kunna få den formen, att den centrala myndigheten åtar sig att, efter omständig­

heterna i enskilda fall, tillhandagå med råd eller handha planering och/eller upp­

handling av sådan utrustning, som finansieras med hjälp av anslag från forsk­

ningsråden. — Utredningen vill här understryka, att uppgifter av här ifråga­

varande slag redan nu åvilar utrustningsnämnden; vad utredningen härutinnan

förordar är närmast en förstärkning av den centrala upphandlingsmyndighetens

möjligheter att samverka med forskningsråden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196Jr

B. De centrala myndigheternas organisation

a) De administrativa uppgifterna

Den nuvarande organisationen innebär, att samma myndigheter fullgör admi­

nistrativa och planerande uppgifter, men att man i stället har flera sådana myn­

digheter, av vilka två (kanslern och överstyrelsen för de tekniska högskolorna)

vardera har överinseende över flera läroanstalter. Denna organisation, som

väsentligen synes vara betingad av historiska tillfälligheter, har utreoningen

velat upptaga till en förutsättningslös prövning.

För att börja med de administrativa uppgifterna vill utredningen konstatera,

att övervägande skäl synes tala för att dessa uppgifter i framtiden handhas av

ett

organ.

Man kan nämligen konstatera, att samtliga de högre läroanstalterna är ens-

artade i avseende på sina uppgifter, på villkoren för sin verksamhet och på sin

personalorganisation. Detta utgör enligt utredningens mening ett tungt vägande

skäl för att låta hela den del av den centrala administrationen, som består i

utarbetande av föreskrifter rörande anslags användande och personals tjänst­

göringsförhållanden, handhas av en enda central myndighet. Motsvarande kan

sägas om handhavandet av en rad andra administrativa uppgifter, t. ex. intag­

ningen av studerande till spärrade utbildningslinjer liksom även dispens-, disci­

plin- och besvärsärenden.

Det är vidare utredningens övertygelse, att utvecklingen mycket snabbt kom­

mer att leda till en allt större gemenskap i fråga om arbetsuppgifter

och mate­

riella resurser. En sådan utveckling är enligt utredningens mening både önskvärd

med hänsyn till forskningens utveckling och arbetsmarknadens behov av nya

56

utbildningsvägar och nödvändig med hänsyn till kravet på fullt utnyttjande av

tillgängliga resurser under den utbyggnadsperiod som förestår. Utredningen anser

därför gemenskapen i arbetsuppgifter och sambruket av materiella resurser ut­

göra ett mycket starkt motiv för en samordning av de högre läroanstalternas

högsta administrativa ledning.

Uppgiften att handha inredning och utrustning av nya universitets/högskole­

institutioner ligger redan nu praktiskt taget hos ett organ, nämligen hos utrust-

ningsnämnden för universitet och högskolor. Om man väljer att för administra­

tiva uppgifter motsvarande dem, som nu åvilar kanslern/överstyrelsen, upprätta

ett enda centralt organ, gemensamt för alla läroanstalterna under ecklesiastik­

departementet, synes enligt utredningens mening starka skäl tala för att till detta

organ överflytta också den nuvarande utrustningsnämndens verkställande upp­

gifter, främst själva upphandlingsverksamheten.

b) De planerande uppgifterna

Enligt utredningens mening råder en grundläggande och betydelsefull skillnad

mellan förvaltningsverksamhetens villkor och den planerande verksamhetens, i

det att den sistnämnda i avsevärt större utsträckning måste vara grundad på

kännedom om forskningens respektive utbildningens

innehåll

och

syfte.

Vid utbyggnaden av forskningens resurser fordras ett betydande mått av spe­

ciell sakkunskap beträffande aktuella frågeställningar och metoder, utvecklings­

tendenser och rekryteringsförhållanden. Detta fordrar medverkan av forskarna

själva.

Den planerande verksamheten måste emellertid också innefatta en avvägning

mellan flera forskningsområdens behov. En på sakkunskap grundad dylik avväg­

ning kan emellertid gälla endast en begränsad krets av ämnesområden; går man

härvidlag utanför relativt snäva gränser, måste man räkna med att avvägningen

blir grundad på mera lekmannamässiga bedömningar och värderingar.

Något motsvarande gäller beträffande planläggningsarbetet på utbildnings­

sidan. Varje akademisk utbildningslinje syftar till att förbereda för en relativt

högt specialiserad yrkesverksamhet. För planerandet av en ny utbildningsväg

eller för omläggning av utbildningens innehåll och organisation inom en fakultet

eller en högskola fordras därför icke blott sakkunskap om de berörda forsknings­

områdenas förhållanden utan även en nära och helst kontinuerligt upprätthållen

kontakt med avnämarsidan. Man kan knappast räkna med att inom ett enda

organ samla erforderlig sakkunskap för ett i detaljer genomfört planläggnings-

arbete för samtliga akademiska utbildningslinjer.

Begränsar man antalet centrala planeringsorgan så starkt, som är möjligt utan

eftersättande av kraven pa saklig tyngd i utrednings- och planeringsarbetet,

kommer vart och ett av dessa planeringsorgan att omfatta ett huvudområde

inom forskningen och flera sinsemellan besläktade akademiska utbildningslinjer.

Det ena organet kan sålunda få ansvaret för planeringsarbetet för t. ex. de huma­

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 1964

57

nistiska utbildningsvägarna och den humanistiska forskningen, medan ett annat

organ får motsvarande ansvar för t. ex. det matematisk-naturvetenskapliga områ­

det. Den avvägning, som måste göras mellan önskemål och behov för dessa var­

andra så vitt skilda huvudområden av universitetsverksamheten, kan enligt

utredningens mening överhuvudtaget knappast göras på objektiva grunder.

Sådana avvägningar blir i sista hand beroende av allmänna värderingar, oavsett

vem som gör dem.

De här redovisade övervägandena har lett universitetsutredningen till den slut­

satsen, att då det gäller planeringsarbetet för universitetens och högskolornas

utbyggnad, övervägande skäl talar för att detta arbete anförtros

jlera

organ.

Vid en sådan lösning är det emellertid angeläget, att en samordning av de pla­

nerande organens verksamhet åstadkommes.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 50 år 1964

c) Frågan om gemensamma eller separata organ för de administrativa och

de planerande uppgifterna

De redovisade resonemangen har lett till slutsatsen att övervägande skäl talar

för att de administrativa uppgifterna på kanslers/överstyrelsenivån handhas av

ett

organ, men för att de planerande uppgifterna däremot handhas av

jlera

organ.

Dessa båda slutsatser är sinsemellan motstridande, under förutsättning att de

administrativa och de planerande uppgifterna för en läroanstalt eller en grupp

av läroanstalter bör anförtros

samma

organ. Alternativet är att separera de två

slagen av arbetsuppgifter, i vilket fall man kan komma till den lösningen, att ett

enda centralt organ skapas för att utöva den högsta administrativa ledningen för

samtliga universitet och högskolor, medan man för planeringsarbetet inrättar ett

lämpligt antal särskilda organ, vart och ett för en viss grupp av fakulteter eller

högskolor.

Ser man till en början på arten av de arbetsuppgifter, som ingår i den för­

valtande respektive den planerande verksamheten, finner man enligt utred­

ningens mening, att skillnaderna är så pass stora, att en uppdelning av de två

slagen av verksamhet på skilda organ kan vara väl motiverad. Den förvaltande

verksamheten, sådan denna preciserats i det föregående, är till stor del av

granskande natur. För dess rätta handhavande och ledning fordras framför allt

förvaltningsrättslig kunnighet och erfarenhet, överblick över det regelsystem,

som gäller för offentlig verksamhet, konsekvens i ställningstagandena och inte­

gritet vid bedömningarna. Den högsta administrativa ledningen av en statlig

verksamhet skall självfallet också taga intitiativ, närmast då i syfte att uppnå

förbättringar i fråga om förvaltningens smidighet och effektivitet utan efter­

sättande av kraven på rättssäkerhet och kontroll. För den administrativa led­

ningen av de högre läroanstalterna fordras givetvis också kännedom om den

verksamhet, som skall administreras. Forskningserfarenhet eller erfarenhet från

de yrkesområden, som den akademiska utbildningen syftar mot, är emellertid,

58

ehuru önskvärda, icke nödvändiga för de uppgifter det bär gäller. Däremot ford­

ras som underlag för initiativ av ovan antydda slag otvivelaktigt ett datamaterial,

som delvis måste insamlas och bearbetas av det administrativa organet självt.

Även om man avgränsar de administrativa uppgifterna mycket snävt, måste ad­

ministrativ verksamhet sålunda alltid innefatta också vissa utredande uppgifter.

Den planerande verksamheten för de högre läroanstalternas utbyggnad är till

skillnad från den administrativa verksamheten

uteslutande

av utredande natur.

För planeringsarbetet fordras framför allt kännedom om forskningens villkor

och behov och om tendenser och förhållanden på skilda delar av arbetsmark­

naden för akademiker. Det blir alltså här mera fråga om materiella än om for­

mella insikter. Planeringsarbetet måste vidare bedrivas i kontinuerlig kontakt

icke blott med universiteten och högskolorna själva utan i minst lika hög grad

med andra områden av offentlig verksamhet och med avnämarna av olika slag av

akademiskt utbildad arbetskraft.

Om man väljer att skapa ett särskilt organ för de vetenskapliga läroanstal­

ternas administrativa ledning och särskilda organ för planeringen av deras fort­

gående utbyggnad, vinner man fördelen av att i stort sett kunna anpassa organi­

sationen till de olikartade krav, som de två slagen av verksamhet ställer. Denna

fördel blir rimligen större, ju mera konsekvent man genomför principen att lägga

alla administrativa avgöranden på det administrativa organet och lägga de ut­

redande och förslagsställande uppgifterna på planeringsorganen. Nu finns det

emellertid bland de i förevarande sammanhang aktuella arbetsuppgifterna sådana,

som är av blandat administrativ och planerande natur. Här möter en svårighet,

då det gäller att konstruera ett system med separata organ för universitetsadmi-

nistration och universitetsplanering.

Redan i det föregående har framhållits, att den

utredande verksamheten,

som

enligt utredningens förslag skall tillhöra de centrala universitets/högskolemyn­

digheternas huvudsakliga arbetsuppgifter, både skall utgöra grunden för plane­

ringsarbetet och vara ett led i myndigheternas administrativa verksamhet. Vid

en lösning med separata organ för administration och planering blir det därför

nödvändigt att ge utredningsresurser åt båda slagen av organ. Risken för dubbel­

arbete får då motverkas genom att former skapas för ett kontinuerligt samarbete

och utbyte av informationer.

Universitetsutredningen har efter överväganden av skilda på bedömningen

inverkande faktorer för sin del kommit till den ståndpunkten, att så starka skäl

talar till förmån för en organisation med separata organ för den administrativa

ledningen respektive för planeringsverksamheten för universitet och högskolor,

att man bör välja denna organisation.

På vilka sätt den nödvändiga samordningen mellan de olika topp-organen inom

universitetsväsendet skall kunna garanteras, blir sålunda ett för organisationens

funktionsduglighet avgörande problem, som emellertid kan diskuteras först

sedan ställning tagits till frågorna om hur de planerande respektive det admi­

nistrativa organet bör vara uppbyggda och sammansatta.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

59

C. Universitetskanslersämbetet och beredningarna

a) Universitetskanslers ämbete!

Då det först gäller organisationen av det organ, som enligt utredningens i det

föregående motiverade förslag skulle anförtros den högsta administrativa led­

ningen av universitetsväsendet, finner utredningen att en kollegial organisation

av det slag som representeras av t. ex överstyrelsen för de tekniska högskolorna

icke är lämplig. I och med att det nu ifrågavarande organets uppgifter inskränkes

till att omfatta administrativa avgöranden inom området för universitetens och

högskolornas interna förvaltning, bortfaller nämligen enligt utredningens mening

motiveringen för den för överstyrelsens organisation karaktäristiska lekmanna-

representationen.

I stället bör man enligt utredningens mening organisera den högsta admi­

nistrativa universitetsmyndigheten som ett kollegialt ämbetsverk av ett annat

slag, nämligen ett ämbetsverk där det stora antalet ärenden avgöres av chefen

eller av honom underställda byråchefer, men där de principiellt särskilt bety­

delsefulla ärendena förbehålles avgörande i ett plenum bestående av chefen

såsom ordförande och byråcheferna såsom ledamöter. Enligt utredningens mening

bör emellertid antalet pleniärenden vara starkt begränsat och i princip endast

omfatta sådana, som direkt berör två eller flera av ämbetsverkets byråer.

Utredningen anser, att den nuvarande officiella benämningen kansler för

rikets universitet i anslutning till redan stadgad praxis bör utbytas mot benäm­

ningen universitetskansler. Utredningen föreslår därför, att det nya ämbetsverk,

som skall fungera som administrativ chefsmyndighet för samtliga högre läro­

anstalter under ecklesiastikdepartementet, benämnes universitetskansler sämbetet

och att dess chef benämnes universitetskansler.

Det nya universitetskanslersämbetet bör, som framgår av det föregående, vara

administrativ chefsmyndighet för samtliga högre läroanstalter under ecklesiastik­

departementet. Stadgemässigt bör ämbetets ställning preciseras så, att på det­

samma ankommer överinseendet över universitetens/högskolornas verksamhet.

Därvid bör ämbetet ha att vaka över att läroanstalterna väl fyller sin uppgift

och att för dem gällande föreskrifter efterleves. Ämbetet bör vidare ha att hos

Kungl. Maj :t väcka de förslag på administrationens och den ekonomiska förvalt­

ningens områden, som befinnes erforderliga för att främja universitetens och

högskolornas verksamhet. Inom ramen för av Kungl. Maj :t meddelade föreskrif­

ter bör universitetskanslersämbetet vidare ha att utfärda instruktioner, regle­

menten och andra föreskrifter, vilka erfordras för att reglera utbildnings-, exami­

nations- och förvaltningsverksamheten vid universiteten/högskolorna.

De särskilda uppgifter av administrativ natur, vilka enligt utredningens mening

bör ankomma på universitetskanslersämbetet, har sammanfattats på s. 225 f. i

betänkandet.

Universitetskanslersämbetet bör emellertid icke uteslutande fungera som ett

granskande och verkställande ämbetsverk. För att ämbetet skall kunna fullgöra

60

sin centrala uppgift att ha överinseendet över universitetens och högskolornas

utbildnings- och förvaltningsverksamhet, måste det i minst lika hög grad fungera

som

ett aktivt utredning sorg an.

Det är härvidlag icke så mycket fråga om det

utredningsarbete, som skall utgöra grunden för planeringsarbetet för utbygg­

naden av utbildningslinjernas kapacitet och forskningens resurser. Detta blir

utredningsuppgifter, som ankommer på de planerande organen. Fastmera skall

enligt utredningens mening universitetskanslersämbetets utredningsarbete ha

karaktären av vad man kunde kalla en driftkontroll och främst syfta till att

belysa utbildningens resultat och organisationen för de materiella resursernas

utnyttjande. Självfallet är det — som redan flera gånger påpekats — svårt att

dra en entydig gräns mellan detta utredningsarbete å ena sidan och å den andra

det utredningsarbete, som skall utgöra grundvalen för planeringsarbetet. Till

denna gränsdragningsproblematik återkommer utredningen i det följande under

rubriken Samordningsfrågan.

Även om man, som utredningen i det föregående föreslagit, anförtror plane­

ringsarbetet för själva forsknings- och utbildningsverksamhetens utbyggnad,

liksom det speciella planeringsarbetet för inredandet och utrustningen av nya

universitets/högskolelokaler, åt särskilda, från universitetskanslersämbetet fri­

stående organ, återstår visst planeringsarbete, för vilket dessa organ ej är läm­

pade. Det gäller härvidlag i första hand planeringsarbetet för inrättande och

utbyggnad av vissa för gemensamt bruk avsedda anläggningar och verksamheter

inom de enskilda läroanstalterna. De för närvarande mest betydelsefulla av

sådana anläggningar och verksamheter är universitetsbiblioteken och universi­

tetens/högskolornas egen förvaltningsorganisation. Utredningen har emellertid i

annat kapitel framhållit, att i framtiden flera ytterligare dylika service-anlägg-

ningar och -verksamheter torde böra komma till stånd. Planeringsarbetet för

dessa gemensamma anläggningar och verksamheter bör i princip lokalt åvila

konsistorierna och centralt åvila universitetskanslersämbetet. Sannolikt torde

ämbetet därvid i många fall böra samråda med ett eller flera av de planerande

organen.

Utredningen föreslår sålunda, att universitetskanslersämbetet förutom sina i

det föregående angivna administrativa och utredande uppgifter ges uppdraget

att

handha planeringsarbetet för de gemensamma verksamheterna och anlägg­

ningarna.

Därutöver skall ämbetet självfallet årligen avlåta petita-framställ-

ningar rörande den egna organisationens behov.

b) Fakultetsberedningarna

Vad sa beträffar organisationen av de organ, som enligt utredningens förslag

bör anförtros uppgiften att svara för den kontinuerliga planeringen av de högre

läroanstalternas utbyggnad, vill utredningen först erinra om att — såsom i det

föregående närmare utvecklats — planeringsarbetet måste grundas på en ingå­

ende kännedom bade om forskningsmetoder och forskningens utvecklingsmöjlig­

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

61

heter och om förutsättningarna för en ändamålsenlig och rätt dimensionerad

utbildningsorganisation. Ilärav följer, att ansvaret för planeringsarbetet maste

läggas hos grupper av fackmän;

sålunda icke på enskilda individer och ej heller

på förvaltningstjänstemän. Dessa planerande fackmannagrupper benämner ut­

redningen i det följande jakultetsbercdningar.

Att var och en av dessa beredningar bör byggas upp kring någon eller några

akademiska utbildningsvägar och ett därtill anknytande, i någon mening av­

gränsat forskningsområde, synes vara självklart. Frågan om antalet

fakultets-

beredningar måste lösas efter en avvägning mellan två sinsemellan stridiga syn­

punkter, nämligen å ena sidan kravet på sakkunskap och å andra sidan kravet

på överblick i de bedömningar, som måste utgöra grunden för beredningarnas

förslag.

Efter övervägande av på frågans bedömande inverkande faktorer har univer-

sitetsutredningen stannat för att föreslå inrättandet av följande fem fakultets-

beredningar, nämligen

1. fakultetsberedningen för humaniora och teologi;

2. fakultetsberedningen för rätts-, samhälls- och företagsvetenskaperna;

3. fakultetsberedningen för medicin, odontologi och farmaci;

4. fakultetsberedningen för matematik och naturvetenskap; samt

5. fakultetsberedningen för de tekniska vetenskaperna.

Fakultetsberedningen för humaniora och teologi bör ha ansvaret för plane­

ringsarbetet för de teologiska och humanistiska fakulteternas utbyggnad. Till

denna fakultetsberedning skall sålunda de teologiska fakulteternas samt de

historisk-filosofiska och de språkvetenskapliga sektionernas petita inges.

Fakultetsberedningen för rätts-, samhälls- och företagsvetenskaperna bör

enligt utredningens mening ha ansvaret för planeringsarbetet för de juridiska

och de samhälls- och företagsvetenskapliga fakulteternas samt för handelshög­

skolans i Göteborg forskningsområden och utbildningsorganisation. Även ären­

den rörande statsbidrag till handelshögskolan i Stockholm bör beredas av denna

fakultetsberedning.

Fakultetsberedningen för medicin, odontologi och farmaci bör ha ansvaret för

planläggningen av den medicinska, den odontologiska och den farmaceutiska

forsknings- och utbildningsorganisationens utbyggnad.

Fakultetsberedningen för matematik och naturvetenskap skall enligt utred­

ningens mening primärt svara för planeringsarbetet för de matematisk-natur-

vetenskapliga fakulteterna.

På motsvarande sätt bör fakultetsberedningen för de tekniska vetenskaperna

primärt svara för planeringsarbetet för den tekniska forskningens och utbild­

ningens resurser.

I annat sammanhang i betänkandet har utredningen föreslagit, att planerings­

arbetet för de matematisk-fysiska och kemiska ämnena i Göteborg och Lund

skall anförtros sektionsgrupper på envar av dessa orter, bestående av fakultetens

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1 964

62

matematisk-fysiska sektion och den tekniska högskolans sektion för teknisk fysisk

respektive fakultetens kemiska sektion och den tekniska högskolans sektion för

kemi. Dessa sektionsgruppers petita bör följaktligen inges både till fakultets-

beredningen för matematik och naturvetenskap och till fakultetsberedningen för

de tekniska vetenskaperna. En samordning av de två beredningarnas planerings­

arbete blir nödvändig i varje fall för de gemensamma institutionerna (institu-

tionsgruppema) i Göteborg och Lund. En bedömning av dessa institutioners

behov kan emellertid icke göras utan en samtidig bedömning av de för teknisk

och matematisk-naturvetenskaplig fakultet gemensamma ämnena inom ämnes­

området matematik-fysik-kemi-teoretisk fysik överhuvudtaget.

Utredningen har med hänsyn till här angivna förhållanden övervägt att före­

slå en gemensam fakultetsberedning för de matematisk-naturvetenskapliga och

tekniska fakulteterna. Arbetsområdet för en dylik gemensam fakultetsberedning

skulle emellertid otvivelaktigt bli mycket stort. Utredningen har därför ej velat

förorda en sådan lösning.

Utredningen föreslår i stället, att de två fakultetsberedningarna ålägges att

samordna sitt utredningsarbete och avgiva

gemensamma förslag

beträffande de

matematisk-naturvetenskapliga fakulteternas matematisk-fysiska och kemiska

sektioner och de tekniska högskolornas sektioner för teknisk fysik och för kemi.

Vad här sagts avser i första hand det planeringsarbete, som tar sig uttryck i

beredningarnas årliga petitaframställningar. Den del av fakultetsberedningarnas

arbetsuppgift, som gäller utbildningens innehåll och organisation, synes däremot

i viss utsträckning kunna fullgöras av de två fakultetsberedningarna var för sig.

Även det utredningsarbete, som avser utbildningslinjernas dimensionering sy­

nes förberedelsevis kunna utföras inom de enskilda fakultetsberedningarna.

Dock mastc understrykas, att

förslag

i avseende på de här ifrågavarande sektio­

nerna måste avges gemensamt av de två fakultetsberedningarna, så snart fråga

är om förslag, vilkas genomförande måste få konsekvenser inom bådas arbets­

områden.

I fråga om

antalet ledamöter

av de föreslagna fakultetsberedningarna är det

självfallet, att man med hänsyn till arbetets effektivitet bör eftersträva en be­

gränsning av beredningarnas storlek. Eftersom ledamotskapet måste bli ett för­

troendeuppdrag för personer med krävande uppgifter också på andra håll, måste

man räkna med svårigheter att samla beredningarna till sammanträden, om

ledamöterna är manga till antalet. Det är också angeläget, att varje ledamot

känner ett personligt ansvar för det arbete, som bedrives, något som knappast

främjas, om antalet ledamöter sättes högt. Å andra sidan måste fakultetsbered­

ningarna rymma sakkunskap, som täcker både ganska vidsträckta forsknings­

områden och betydande delar av arbetsmarknaden. En avvägning mellan dessa

synpunkter har lett utredningen till den slutsatsen, att antalet ledamöter av var

och en av fakultetsberedningarna bör sättas till

nio.

Till frågan om fakultets-

beredningamas sammansättning återkommer utredningen i ett följande avsnitt.

Fakultetsberedningarnas huvudsakliga

arbetsuppgift

blir att årligen framlägga

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1961>

63

förslag till anslagsäskanden för sina respektive delar av universitets- och hög­

skoleorganisationen. Dessa förslag måste vara grundade på ett ganska om­

fattande utredningsmaterial, delvis hämtat från de lokala myndigheternas fram­

ställningar men delvis också framskaffat genom ett centralt bedrivet utrednings­

arbete. Icke minst måste det här bli fråga om material för bedömningen av

ut­

bildningens dimensionering, innehall och organisation

samt av ifragavarande

jorskningsområdes utbyggnadsbehov och behovet av jorslcning inom särskilda

delområden.

Ilärav följer, att fakultetsberedningarnas arbete maste bli av per­

manent natur och att de skall ha rätt och skyldighet att väcka förslag i saväl

utbildnings- som forskningsfrågor även utanför de ordinarie petita. För att

fylla sin uppgift måste fakultetsberedningarna vidare till sitt förfogande ha egna

utredningsresurser, även om de samtidigt i stor utsträckning maste repliera pa

universitctskanslersämbetets fasta utredningsorganisation. Fakultetsberedningar­

na blir

kontaktorgan

mellan regeringen och de akademiska läroanstalterna, men

samtidigt, och i lika hög grad, kontaktorgan mellan regeringen å ena sidan och

å den andra avnämarna av universitets/högskoleverksamhetens resultat, på ut­

bildningssidan lika väl som inom forskningen.

Kun yl. Maj:ts proposition nr 50 år 196k

c) Utrustningsberedningen

I det föregående har utredningen föreslagit, att den verkställande delen av den

uppgift, som nu handhas av utrustningsnämnden för universitet och högskolor,

i framtiden skall handhas av det nya universitetskanslersämbetet. Denna upp­

gift omfattar främst upphandlingen av inrednings- och utrustningsartiklar för

nya universitets/högskoleinstitutioner.

I fråga om den planerande delen av den nuvarande utrustningsnämndens

verksamhet — uppgiften att utarbeta översiktliga utrustningsprogram och på

grundval av dessa erforderliga anslagsframställningar för inredning och utrust­

ning av nya lokaler — vore det i och för sig tänkbart att fördela denna uppgift

mellan fakultetsberedningarna, vilka i sådant fall skulle åläggas att i samband

med sitt övriga planeringsarbete uppmärksamma även utrustningsfrågoma. Som

redan i det föregående antytts, talar emellertid enligt utredningens uppfattning

mycket starka skäl för ett bibehållande av den ordning, som innebär att här

ifrågavarande planeringsarbete för samtliga fakulteter och läroanstalter är kon­

centrerat på en enda hand. Utredningen vill härvidlag särskilt framhalla, att

den problematik det här gäller är väsentligen gemensam för alla experimentella

vetenskaper oavsett fakultetstillhörighet. Därtill kommer, att arbetsområdet är

relativt väl avgränsat och fordrar en sakkunskap av delvis annat slag än den

som fordras för planläggningen av utbildningsorganisationens utbyggnad och

forskningsorganisationens differentiering.

Med hänsyn härtill föreslår utredningen, att en särskild beredning, benämnd

utrustningsberedningen, upprättas med uppgift att svara för planeringsarbetet

för inredning och utrustning av universitets/högskoleinstitutioner. Denna be­

64

redning föreslås salunda övertaga den planerande delen av den nuvarande ut­

rustningnämndens arbetsuppgifter.

Utrustningsberedningens verksamhet kommer i sak att motsvara fakultets-

beredningarnas. Med hänsyn till omfattningen av det planeringsarbete det här­

vidlag är fråga om anser utredningen vidare, att utrustningsberedningen i orga­

nisatoriskt hänseende bör vara helt jämställd med fakultetsberedningarna. För

fakultetsberedningarna och utrustningsberedningen användes i det följande den

gemensamma benämningen beredningarna. I utkastet till författningsbestämmel­

ser rörande universitetens/högskolornas centrala ledning användes den gemen­

samma benämningen de centrala beredningarna.

Med hänsyn till arbetsuppgiftens särart anser utredningen emellertid, att

utrustningsberedningen i fråga om sin sammansättning bör konstrueras på ett

nagot annat sätt än fakultetsberedningarna. Nagot lekmannainslag motsvarande

det som med hänsyn till de arbetsmarknadsmässiga avnämarintressena är moti­

verat för fakultetsberedningarnas del synes sålunda icke vara erforderligt i ut­

rustningsberedningen. Med hänsyn härtill föreslår utredningen, att antalet leda­

möter av utrustningsberedningen begränsas till fem (mot nio i var och en av

fakultetsberedningarna).

Kungl. Maj:ts ‘proposition nr 50 år 1964

d) Samordningsfrågan

I det föregående har universitetsutredningen starkt understrukit, att förutsätt­

ningen för att den av utredningen föreslagna organisationen med separata organ

för planering och administration skall fungera tillfredsställande, är att en sam­

ordning säkerställes mellan de förvaltande och de planerande myndigheterna och

mellan de sistnämnda inbördes.

Den enklaste och närmast till hands liggande lösningen härvidlag synes vara

att göra universitetskanslern icke blott till högste chef för de högre läroanstal­

ternas administration utan även till ordförande i alla de sex beredningarna.

Om alla beredningarna ges en gemensam ordförande, skulle man även vinna

den fördelen, att beredningarnas arbete på lämpligt sätt samordnades.

Emot en lösning enligt här skisserade linjer kan två principiellt olika slag av

invändningar resas. Dels kan det nämligen hävdas, att en organisation av antytt

slag lägger ett från konstitutionell synpunkt orimligt stort ansvar i en enda

persons hand. Dels kan det sägas, att den skisserade organisationen från rent

praktiska synpunkter sedd är omöjlig att genomföra: En enda person kan icke

ha tid och kraft nog att halla samman utredningsarbetet i samtliga beredningar

och samtidigt vara chef för ett ämbetsverk med en mycket omfattande arbets­

uppgift.

Utredningen har för sin del funnit, att även om man icke skulle vilja tiller­

känna den första, mera principiella invändningen nagon vikt, den andra invänd­

ningen ensam är så tungt vägande, att tanken på universitetskanslern såsom ord­

förande i samtliga beredningar måste överges. Utredningen anser det sålunda icke

65

vara realistiskt att räkna med att en person skall kunna leda både förvaltningen

och planeringsarbetet för ett snabbt expanderande universitets- och högskole­

väsende.

Det närmast till hands liggande alternativet synes då vara att dela upp arbetet

på två händer, t. ex. så att man vid universitetskanslerns sida hade en vice kans­

ler, på vilken kunde läggas vissa av de arbetsuppgifter det här är fråga om.

Man måste dock enligt utredningens mening konstatera, att alternativet

universitetskansler + vice kansler(er) icke erbjuder en hållbar lösning på den

problematik, som ligger i kravet på säkerställd samordning mellan universitets-

planeringen och den högsta universitetsadministrationen (betänkandet s. 245 f.).

Utredningen förordar för sin del, att beredningarna ställes under ledning av sär­

skilda ordförande.

Principiellt bör hinder ej föreligga mot att en och samma person fungerar som

ordförande i mer än en fakultetsberedning. Däremot vill utredningen icke förorda,

att posten som universitetskansler skulle kunna förenas med ordförandeskap i

någon av beredningarna.

Då den nödvändiga samordningen mellan planering och administration icke

kan säkerställas genom att universitetskanslern göres till ordförande i bered­

ningarna, måste andra vägar prövas. Självklart är härvidlag, att universitets-

kanslersämbetet och beredningarna bör åläggas skyldighet att i alla frågor av

gemensamt intresse samråda och samarbeta med varandra. Universitetskanslers-

ämbetet bör således vara skyldigt (

1

) att underrätta beredningarna om sådana

inom ämbetet uppmärksammade förhållanden, som anses påkalla överväganden

från beredningarnas sida; (

2

) att fortlöpande hålla beredningarna informerade

om sådana av ämbetet utfärdade föreskrifter och gjorda framställningar liksom

om sådana inom detsamma pågående utredningar, som är av betydelse för bered­

ningarnas arbete; (3) att samråda med berörda beredningar, innan föreskrifter

utfärdas, förslag väckes eller beslut eljest fattas, som är av betydelse för bered­

ningarnas arbete; samt (4) att tillhandagå beredningarna med de upplysningar

och det biträde, som är erforderligt för beredningarnas verksamhet.

Stadgemässigt har utredningen sammanfattat dessa skyldigheter så, att uni-

versitetskanslersämbetet ålägges att »i samarbete med» beredningarna främja

universitetens/högskolornas ändamål och utveckling.

Motsvarande skyldigheter bör åvila beredningarna dels gentemot universitets-

kanslersämbetet, dels gentemot varandra.

Denna ömsesidiga samarbets- och informationsskyldighet mellan universitets-

kanslersämbetet och beredningarna och mellan de sistnämnda inbördes är emel­

lertid enligt utredningens mening icke tillräcklig som garanti för att en verklig

samordning av de skilda organens verksamhet skall komma till stånd. En möj­

lighet, som naturligen erbjuder sig i detta sammanhang, är att skapa ett kanslers-

kollegium bestående av kanslern och fakultetsberedningarnas ordförande.

På ett organisationsalternativ med kanslerskollegium kan flera varianter tän­

kas. Den mest långtgående vore att göra detta kollegium till högsta beslutande

3 —

Bihang till riksdagens protokoll 19Glf. 1 samt. Nr 50

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1 ()(>4

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 106Jf

och ansvariga instans för både administration och planering. Man skulle sålunda

i kansler skollegiet få den »universitetens högste företrädare» med »överinseende

över alla deras angelägenheter», som den nuvarande kanslern är enligt gällande

universitetsstatuter. Om kanslerskollegiet på detta sätt gjordes till universitets­

väsendets högsta administrativa myndighet, skulle man otvivelaktigt vinna en

garanti för en fortlöpande samordning mellan planering och administration.

Emellertid står det klart, att ett kanslerskollcgium med den tänkta samman­

sättningen knappast skulle vara lämpligt såsom administrativ chefsmyndighet.

Som fakultetsberedningsordförande bör nämligen enligt utredningens mening

väljas personer med kännedom om forskningens villkor och arbetsmarknadens

krav på den akademiska utbildningen. Att därutöver kräva också intresse för

administrativa angelägenheter vore liktydigt med att ytterligare begränsa kret­

sen av för dessa uppdrag tänkbara kandidater och sålunda att i icke ringa mån

äventyra de vinster, som avses med förslaget om fakultetsberedningar för plane­

ringsarbetet.

Med hänsyn till dessa båda invändningar har universitetsutredningen funnit

sig böra avvisa tanken på ett kanslerskollegium som formellt topp-organ för

både universitetsadministration och universitetsplanering.

Utredningen har emellertid funnit, att ett kollegium bestående av universi­

tetskanslern och de sex beredningarnas ordförande under alla förhållanden kan

ha en mycket värdefull uppgift som ett permanent organ för samråd rörande

för universitetskanslersämbetet och beredningarna gemensamma spörsmål. Ut­

redningen föreslår därför, att ett sådant kollegium upprättas och benämnes

kanslerskollegiet. Utredningen föreslår vidare, att universitetskanslern skall vara

kollegiets ordförande.

Återstår frågan om att göra kanslerskollegiet till något mera än ett organ för

samråd, nämligen till ett högsta organ för planeringsarbetet och därigenom

garantera en samordning av beredningarnas arbete. Konkret kan denna tanke

utformas så, att beredningarna ålägges att till kollegiet inge sina förslag till

anslagsäskanden, varefter dessa förslag bearbetas inom kollegiet, som slutligen

har att inför Kungl. Maj:t framlägga ett samlat förslag till anslagsäskanden för

hela universitets- och högskoleväsendet.

Till förmån för en lösning efter dessa linjer talar framför allt det förhållandet,

att en utbyggnad inom ett område av universitets- och högskoleväsendet får

återverkningar inom andra områden av detsamma. En samlad angelägenhets-

gradering och bedömning av utbyggnadsbehoven över hela fältet måste därför

under alla förhållanden komma till stånd. Det är också det inom svensk stats­

förvaltning normala, att denna samlade bedömning och gradering göres först på

ämbetsverksnivå och därefter av regering och riksdag.

Härtill kommer, att man, om man på antytt sätt gör kanslerskollegiet till den

samordnande petita-myndigheten, otvivelaktigt kan vinna fördelar i form av en

koncentration av utredningsresurserna, en garanti mot dubbelarbete och —

genom universitetskanslerns deltagande i kollegiets arbete — en garanti för en

Kuiujl. Maj:ts proposition nr 50 är 1964

07

samstämmighet mellan administration och planering, som otvivelaktigt är en

förutsättning för universitets- och högskoleväsendets utveckling.

Å andra sidan måste konstateras, att huvudsyftet med utredningens förslag

att för planerings- och petita-arbetet inrätta de fem från universitctskanslers-

ämbetet fristående fakultetsberedningarna är att skapa förutsättningar för en

sakkunnig fackmannamässig angelägenhetsbedömning av föreliggande behov

inom vart och ett av de stora forsknings- och utbildningsområdena. Redan detta

förslag innebär ett avsteg från det inom svensk förvaltningsorganisation nor­

mala, ett avsteg som utredningen anser vara motiverat främst av forskningens

specialisering och svårigheten, för att icke säga omöjligheten, att med sakkun­

skap bedöma dess villkor och behov inom samtliga områden. Varje bedömning

och avvägning av behoven de stora forskningsområdena emellan, måste rimligen

vara grundad på värderingar. Detta gäller kanslerskollegiet i lika hög grad som

universitetskanslersämbetet och konsistorierna.

Utredningen har känt tvekan i denna fråga. Vid sina överväganden har utred­

ningen fäst avseende vid statskontorets bestämda förord för alternativet att

kanslerskollegiet göres till det organ, som har att avge en samlad bedömning

rörande hela universitets- och högskoleväsendets behov. Utredningen har för

egen del slutligen stannat för att föreslå, att kanslerskollegiet ålägges att för

Kungl. Maj:t framlägga universitetskanslersämbetets och beredningarnas förslag

till årliga anslag säskanden för universitet och högskolor jämte sin samlade be­

dömning av dessa förslag.

Med detta förslag avser utredningen, att det egentliga planeringsarbetet skall

utföras av beredningarna och — beträffande de administrativa resurserna —

universitetskanslersämbetet, men att kanslerskollegiet skall vara det organ, som

har uppgiften att framlägga de årliga anslagsäskandena för Kungl. Maj:t. Kolle­

giet skall därvid ha att överväga innehållet i de skilda förslagen till anslags-

äskanden och, därest så befinnes erforderligt, göra sin egen bedömning därav.

Konkret räknar utredningen sålunda med att de petita för hela universitets/

högskoleväsendet, som kanslerskollegiet årligen har att överlämna till Kungl.

Maj :t, kommer att bestå av de sex beredningarnas och universitetskanslersämbe­

tets förslag till anslagsäskanden jämte en eventuell kommentar därtill från kans-

lerskollegiets sida.

Utredningen räknar vidare med att det med föreslagna bestämmelser skall bli

naturligt för kanslerskollegiets ledamöter att fortlöpande hålla varandra under­

rättade om det arbete, som på de skilda hållen utföres under deras ledning.

Därigenom blir det möjligt att undvika dubbelarbete och att på ett tidigt sta­

dium jämka stridiga intressen.

Genom en på detta sätt kontinuerligt upprätthållen kontakt mellan bered­

ningarna bör det också bli möjligt att skapa ett tidsmässigt utrymme för kans­

lerskollegiets handläggning av petita. Utredningen tänker sig nämligen, att

fakulteterna/sektionerna skall kunna överlämna sina petita-framställningar till

fakultetsberedningarna ungefär den

1

april och att de sistnämnda skall hinna

68

färdigställa sina förslag till anslagsäskanden under loppet av tre månader. Här­

igenom ges — om man schematiskt räknar juli månad som semestermånad —

kanslerskollegiet en tid av en arbetsmånad för dess granskning. Detta synes, om

hänsyn jämväl tages till kollegiets möjligheter att arbeta parallellt och i samråd

med universitetskanslersämbetet och beredningarna, vara tillräckligt, eftersom

— som ovan framhållits — kollegiets granskning är avsedd att resultera icke i

en omarbetning av beredningarnas/universitetskanslersämbetets förslag utan

endast i en eventuell kommentar till dessa.

Förutom det här angivna, särskilda åliggandet bör enligt utredningens mening

kanslerskollegiet ha att behandla uppkommande frågor av gemensamt intresse

för universiteten och högskolorna. Genom en allmänt utformad bestämmelse av

denna innebörd avser utredningen att det skall överlåtas åt kanslerskollegiet att

självt finna de ytterligare arbetsuppgifter, som lämpligen löses inom kollegiets

ram.

Med de i det föregående föreslagna föreskrifterna om kanslerskollegiet och om

ömsesidig skyldighet för universitetskanslersämbetet och beredningarna att fort­

löpande samarbeta med varandra har man enligt utredningens mening icke helt

löst problemet att skapa garantier för en samordning av planeringsarbete och

administration. Denna samordning kan icke få bli begränsad till en samordning

av allmänna riktlinjer och ett samråd i vissa frågor. Det måste bli fråga om ett

samarbete även i enskilda ärenden. Utredningen tänker härvid särskilt på dels

beredningen av ärenden rörande studieplaner (kursfordringar) och organisations­

planer, dels förberedelsearbetet för petita.

För att säkra ett sådant samarbete vid behandlingen av enskilda ärenden

föreslår universitetsutredningen, att bland ledamöterna av var och en av bered­

ningarna alltid skall ingå en representant jör universitetskanslersämbetet. På

så sätt kommer de administrativa synpunkterna att kunna göra sig gällande i

beredningarnas arbete och på motsvarande sätt kommer planeringsarbetets mål­

sättningar att vara aktuella vid de administrativa avgörandena.

Utredningen föreslår vidare, att universitetskanslern ges rätt att när han så

önskar närvara vid beredningarnas sammanträden med rätt för honom att där­

vid deltaga i överläggningarna men ej i besluten.

För att ytterligare säkerställa den nödvändiga samordningen av kanslerns och

fakultetsberedningarnas arbete föreslår utredningen att vederbörande beredning

regelmässigt beredes tillfälle att avge yttrande över inkomna förslag till organisa­

tionsplaner och studieplaner respektive läro- och timplaner för undervisningen.

Utredningen är klar över att den organisation utredningen föreslagit för uni­

versitetsväsendets högsta ledning med separata organ för administrativa och pla­

nerande uppgifter överhuvudtaget innebär en nykonstruktion, som är oprövad

inom den svenska förvaltningen. Utredningen har emellertid kommit till den

uppfattningen, att universitetsverksamhetens villkor är speciella både med hän­

syn till verksamhetens art och med hänsyn till den expansion, som organisationen

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 50 år 1965

Kun yl. Maj: tv proposition nr 50 år JöC-4

(>9

står inför. Utredningen finner det därför naturligt, att den organisatoriska ramen

för denna verksamhet oeli dess utveckling ges en principiellt annan utformning

än den organisatoriska ramen för annan statlig verksamhet.

e) Tillsättningsförfarande in. m.

Som utredningen redan i olika sammanhang starkt framhållit, måste såsom ett

faktum konstateras, att universitetsverksamhetens villkor i vissa hänseenden äi

så specifika, att särskilda hänsyn härtill är motiverade då det galler konstruk­

tionen av den organisatoriska ram, som skall reglera men också främja denna

verksamhet. Ett utmärkande och betydelsefullt särdrag hos universitetsväsendet

är härvidlag det förhållandet, att en stor del av de universiteten och högsko­

lorna anvisade resurserna är ställda till förfogande för möjliggörande av en fritt

vald och fritt bedriven forskning, vars villkor, utveckling och behov i detaljer

kan bedömas endast av forskarna själva.

Dessa förhållanden utgör i viss mån bakgrunden till den inom svensk förvalt­

ning unika institution, som kanslersämbetet utgör. Universitetskanslern är våld

av professorer och vissa laboratorer men förordnad av Kungl Maj:t; de inom

kanslerns expedition verksamma tjänstemännen är statstjänstemän, men kans­

lern själv uppbär ett arvode av statsmedel. Däremot saknas motsvarigheter i

fråga om överstyrelsen för de med universiteten i avseende på uppgifter och

arbetsvillkor helt jämställda tekniska högskolorna liksom i fråga om styrelserna

för de mindre högskolorna. Samtliga dessa styrelser är i sin helhet eller till sin

övervägande majoritet tillsatta av Kungl. Maj :t.

Tydligt är, att kanslerns ställning såsom en vald förtroendeman för universi­

teten på många håll uppfattas som en synnerligen värdefull garanti för univer­

sitetsverksamhetens arbetsvillkor och universitetens möjligheter att hos stats­

makterna vinna gehör för sina synpunkter och önskemal.

Universitetsutredningen har i denna sak fört ingående överläggningar med alla

intresserade parter inom universitetsväsendet och dettas ledning, och utred­

ningen har därefter själv mycket ingående övervägt alla på frågans bedömande

inverkande faktorer. Resultaten av dessa överväganden vill utredningen redo­

visa på följande sätt.

Som framgår av den i bihanget lämnade redogörelsen fyller kanslern och

överstyrelsen för de tekniska högskolorna i allt väsentligt samma uppgiftei

såsom både administrerande och planerande myndigheter. Utredningen har icke

kunnat finna, att skillnaden i fråga om tillsättningsförfarandet lett till skillnader

i fråga om forskningens eller undervisningens arbetsvillkor eller till några skill­

nader i avseende på de två myndigheternas möjligheter att vinna gehör för små

intressen. Ej heller har under utredningens överläggningar med intresserade par­

ter gjorts gällande, att några sådana skillnader skulle föreligga och vara att föra

tillbaka på olikheten i fråga om tillsättningsförfarandet.

I fråga om kanslerns/överstyrelsens mera renodlat administrativa uppgifter

70

består dessa väsentligen av sådana, som normalt ankommer på centrala ämbets­

verk, nämligen att tolka och tillämpa av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter.

De planerande uppgifterna är, även de, i viss utsträckning kanslern och över­

styrelsen förelagda genom av statsmakterna beslutade utbyggnadsprogram. Men

i betydande mån är det då det gäller planeringen av de högre läroanstalternas

utbyggnad också fråga om att insamla, värdera och för Kungl. Maj:t framlägga

de initiativ, som kommer från universiteten och högskolorna själva. Icke minst

beträffande förslag om förstärkning och differentiering av forskningens resurser

fordras för själva värderingen en sakkunskap, som endast forskarna själva kan

erbjuda. Särskilt med hänsyn till sistnämnda förhållande anser utredningen, att

universiteten och högskolorna hör tillförsäkras företrädare i de planerande orga­

nen, d. v. s. i fakultetsberedningama och utrustningsberedningen.

I fråga om den högsta administrativa ledningen, universitetskanslersämbetet,

är enligt utredningens mening skälen för att ge universitetsorganisationen en sär­

ställning i jämförelse med annan statlig verksamhet icke lika starka som då det

gäller planeringsverksamheten. Utredningen vill härutinnan erinra om att uni­

versitetskanslerns befattning med akademiska befordringsärenden enligt utred­

ningens mening bör bestå i en uteslutande formell granskning; icke vara en över-

prövning a\ de sakkunnigas och fakulteternas (motsvarande) bedömning av de

sökandes vetenskapliga skicklighet och förtjänst. Universitetskanslersämbetets

verksamhet kommer att väsentligen bestå i dels tolkning och tillämpning av

föreskrifter utfärdade av Kungl. Maj:t, dels utredningsarbete. Däremot blir det

icke det nya ämbetsverkets uppgift att såsom universitetens och högskolornas

högste företrädare för Kungl. Maj:t framlägga deras önskemål och behov. Denna

del av den nuvarande kanslerns uppgifter skall enligt utredningens i det före­

gående redovisade förslag överflyttas till beredningarna, i vilka universiteten/

högskolorna föreslås få ett medinflytande. Universitetskanslern i den här före­

slagna, nya organisationen blir däremot i avsevärt högre grad än i den nuva­

rande eu Kungl. Majrts förtroendeman.

Efter övervägande av dessa synpunkter har utredningen stannat för att före­

slå, att universitetskanslern i den nya organisationen förordnas av Kungl. Maj:t.

För att skapa ytterligare en garanti för ett gott samarbete mellan universitets­

kanslern och beredningarna föreslår utredningen, att förordnande av universi­

tetskansler sker efter anmälan av beredningarna.

Utredningen har icke velat formbinda det föreslagna anmälningsförfarandet.

En konsekvens av utredningens här framlagda förslag beträffande formerna

för förordnande av universitetskansler blir, att denne bör ges ställning som stat­

lig tjänsteman. Universitetsutredningen föreslår, att så sker och att universitets-

kanslerstjänsten utom beträffande tjänstetiteln jämställes med tjänst som gene­

raldirektör. Utredningen föreslår, att tjänsten placeras i lönegrad B

7

, att förord­

nande meddelas för högst sex år i sänder och att pensionsfrågan regleras som för

högre förtroendeämbetsmän i motsvarande ställning.

Vad så beträffar fakultetsheredningarnas sammansättning vill utredningen till

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 50 år 1964

71

en början understryka, att uppgiften att planlägga universitetens oeh högskolor­

nas fortsatta utbyggnad till sin väsentliga del är en samhällelig uppgift i den

meningen, att planeringen måste bestå av en fortlöpande avvägning mellan

många olika intressenters önskemål och synpunkter.

Utredningen har stannat för att föreslå, att samtliga ledamöter av fakultets-

beredningama, utom de av universitetskanslersämbetet utsedda, forordnas av

Kungl. Maj:t.

Eu enda av intressenterna i universitetens och högskolornas verksamhet, näm­

ligen universiteten och högskolorna själva, har utredningen — som ovan sagts

_ velat tillförsäkra företrädare i beredningarna. Utredningen föreslår, att detta

sker på så sätt, att tre av ledamöterna i beredningarna för humaniora och teologi

respektive för de tekniska vetenskaperna samt fyra av ledamöterna av de Övriga

beredningarna utses inom förslag, upprättade av de berörda fakulteterna själva.

Förslagsställandet bör enligt utredningens mening gå så till, att envar av de

berörda fakulteterna upprättar särskilda förslag, vart och ett upptagande minst

tre namn, för var och en av de ledamotsplatser, som skall besättas inom förslag,

som här avses. Varje fakultet bör sålunda upprätta sina förslag, men samråd bör

givetvis kunna äga rum, varigenom två, flera eller alla berörda fakulteter enar

sig om tre eller flera namn för var och en av de ifrågavarande ledamotsplatserna.

En fakultet bör dock icke kunna vid ett och samma tillfälle föreslå samma per­

son till mer än en plats. Antalet föreslagna kommer härigenom att vid varje

förordnandetillfälle motsvara minst tre gånger det antal ledamotsplatser, som

skall besättas i här föreslagen ordning.

Förslaget att ett så stort antal kandidater skall nomineras motiverar utred­

ningen därmed, att det måste vara önskvärt att varje beredning, sedd som en

helhet, täcker de huvudsakliga forskningsområden den har att arbeta for, men

att å andra sidan varje form av direkt ämnes- eller ortsrepresentation bör und­

vikas.

Utredningen anser det vara lämpligast, att förslagsställande myndighet genom­

gående är fakulteterna och sålunda icke sektionerna vid sektionsindelade fakul­

teter.

Här föreslaget nomineringsförfarande avser tre respektive fyra av föreslagna

nio ledamotsplatser i var och en av fakultetsberedningarna. Återstående sex

respektive fem platser avser utredningen skall komma att besattas med före­

trädare för allmänna intressen, däribland företrädare för avnämarna av akade­

miskt utbildad arbetskraft.

Utredningen vill vidare framhålla, att gränsdragningen mellan de skilda fakul-

tetsberedningarnas områden helt naturligt är svår att göra och att varandra \

vissa hänseenden närstående ämnen kommer att tillhöra skilda beredningar,

hur man än gör denna gränsdragning. Med hänsyn härtill är det enligt utred­

ningens mening i hög grad önskvärt, att det inom envar av beredningarna finns

minst en ledamot, som tillika är ledamot av* den av de Övriga beredningarna, vars

arbetsområde ligger den förstnämnda beredningen närmast. Att stadgemässigt

Kungl. Maj:ts -proposition nr BO år 196

4

binda tanken på dylika personalunioner är emellertid av praktiska skäl svårt.

Utredningen har därför stannat för att rekommendera, att Kungl. Maj:t vid

förordnandet av ledamöter av fakultetsberedningarna måtte eftersträva att få

till stand dubbla ledamotskap av här ifrågavarande slag.

Vad här sagts rörande värdet av en nära kontakt mellan fakultetsberedning-

arna mbordes har enligt utredningens mening motsvarande giltighet i avseende

på förhållandet mellan fakultetsberedningarna å ena sidan och de statliga forsk­

ningsråden å den andra.

Utredningen har övervägt olika varianter av en långtgående samorganisation

av forskningsråden och fakultetsberedningarna. En av dessa varianter är en full­

ständig sammanslagning på så sätt, att, t. ex. fakultetsberedningen för humaniora

och teologi anförtroddes handhavandet jämväl av de arbetsuppgifter, som nu

ankommer på statens humanistiska forskningsråd. Utredningen har emellertid

funnit sig böra bestämt avvisa denna möjlighet och detta främst av det skälet,

att starkt divergerande krav gör sig gällande i avseende på sammansättningen

av å ena SIdan en fakultetsberedning och å den andra ett forskningsråd. I det

förstnämnda slaget av organ fordras enligt utredningens mening ett icke obetyd­

ligt inslag av företrädare för avnämarna av den akademiskt utbildade arbets­

kraften, något som ej är fallet beträffande forskningsråden. I fråga om dessa

fordras å andra sidan en förhållandevis mycket stark representation av aktiva

forskare inom skilda discipliner, medan fakultetsberedningarnas arbetsuppgifter

a andra sidan enligt utredningens mening motiverar, att en starkare tyngdpunkt

vid deras sammansättning lägges på en representation från det allmännas sida.

Dessa krav ar enligt utredningens mening oförenliga och utredningen förordar

därför ett bibehållande av forskningsråden såsom från fakultetsberedningarna

helt fristående organ.

En annan variant av fast samverkan forskningsråd—beredningar är den, som

på kort sikt förordats av statskontoret och som innebär, att rådens förslag till

anslagsäskanden skulle passera kanslerskollegiet, som sålunda skulle få möjlighet

att avge yttrande över dem.

Det skäl, som framför andra talar för denna lösning, är det att bedömningen

av forskningens villkor och behov inom en fakultetsgrupp (motsvarande) under­

lättas, om den göres med anlitande av såväl vederbörande fakultetsberednings

som vederbörande forskningsråds erfarenheter och överblick. Likväl har utred­

ningen for sin del funnit sig böra avvisa även detta uppslag. Från rent princi­

piella synpunkter sett talar nämligen enligt utredningens mening bestämda skäl

till forman for att ansvaret för planläggningen av forskningsresursernas utbygg­

nad pa denna nivå delas mellan två skilda organ för varje fakultetsgrupp (mot­

svarande). I detta sammanhang bör även understrykas, att forskningsråden

såtillvida har ett vidare arbetsfält än fakultetsberedningarna, som de har att

stödja och initiera forskning även utanför universiteten och högskolorna.

Utredningen förordar sålunda, att forskningsrådens förslag till anslagsäskanden

alltjämt skall inges direkt till Kungl. Maj:t.

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

73

En tredje möjlig utväg för att säkra ett nära samarbete mellan forskningsråd

och fakultetsberedningar är att föreskriva att någon eller några av en fakultets-

berednings ledamöter tillika skall vara ledamot av motsvarande forskningsråd.

Utredningen anser för sin del, att värdet av en kontinuerlig kontakt mellan be­

redningar och råd är så stort, att personalunioner av detta slag bör komma till

stånd. Utredningen har också övervägt olika förslag till stadgemässiga föreskrif­

ter i detta syfte. Emellertid har utredningen — i detta fall liksom i fråga om

personalunioner fakultetsberedningarna emellan — stannat för att rekommen­

dera, att Kungl. Maj:t vid utseendet av ledamöter av fakultetsberedningarna

respektive forskningsråden måtte tillse, att minst en ledamot alltid är gemensam

för varje beredning och dess motsvarighet på rådssidan.

Vad så beträffar frågan om utrustningsberedningens sammansättning har ut­

redningen redan i det föregående föreslagit, att antalet ledamöter av denna

beredning sättes till fem. Beträffande sammansättningen i övrigt synes bestäm­

melserna i väsentliga hänseenden kunna anknytas till gällande föreskrifter rörande

utrustningsnämndens sammansättning.

Utredningen föreslår, att i utrustningsberedningen, liksom i utrustningsnämn-

den, skall ingå en av Kungl. Maj:t förordnad ordförande och en av Kungl. Maj:t

förordnad representant för byggnadsstyrelsen. I anslutning till sitt i det före­

gående framlagda förslag om upphandlingsorganisationens överflyttning till uni-

versitetskanslersämbctet föreslår utredningen vidare, att såsom ledamot av

utrustningsberedningen skall ingå chefen för den avdelning inom universitets-

kanslersämbetet, som kommer att få handha upphandling av inrednings- och

utrustningsartiklar för universiteten och högskolorna (ämbetets ekonomiskt-

administrativa byrå).

Enligt utredningens mening talar vidare starka skäl för en viss omläggning av

det nuvarande systemet med s. k. fjärde ledamot, vilken endast deltar i hand­

läggningen av ärenden berörande viss fakultet eller högskola. Utredningen anser

för sin del, att inrednings- och utrustningsfrågornas betydelse för universitetens

och högskolornas utbyggnad motiverar, att läroanstalterna beredes en fast

representation i utrustningsberedningen. Av praktiska skäl synes emellertid ett

förslagsförfarande motsvarande det, som i det föregående föreslagits i fråga om

fakultetsberedningarna, i detta fall vara mindre lämpligt. Förslag skulle nämligen

i sådant fall behöva upprättas av samtliga fakulteter (motsvarande) till samma

ledamotsplats eller ledamotsplatser i utrustningsberedningen, vilket synes göra

förslagsförfarandet onödigt svårhanterligt. Utredningen föreslår i stället, att i

utrustningsberedningen skall ingå två av Kungl. Maj:t utsedda representanter

för universiteten och högskolorna. Förslaget innebär sålunda, att tillvägagångs­

sättet vid nominerandet av dessa två universitets/högskolerepresentanter läm­

nas utan stadgemässig reglering.

I fråga om mandatperioder, arbetsformer m. m. för samtliga beredningar fram­

lägger utredningen slutligen följande förslag.

Ordförande i samtliga beredningar bör förordnas för en tid av högst tre år i

3* —

Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 sand. Nr 60

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 ur 10G4-

74

sänder. Samma bestämmelse bör gälla i fråga om de av universitetskanslern

förordnade ledamöterna av fakultetsberedningarna.

Övriga ledamöter av fakultetsberedningarna bör förordnas för en tid av tre

år i sänder, varvid dock — i anslutning till motsvarande bestämmelser rörande

de flesta av de statliga forskningsråden — föreslås, att den som varit ledamot av

en och samma beredning under två på varandra följande treårsperioder icke skall

kunna förordnas till ledamot av samma beredning för den därpå närmast föl­

jande treårsperioden. I anslutning till detta förslag, som syftar till en viss rörlig­

het i beredningarnas personsammansättning, vill utredningen förorda en över­

gångsbestämmelse av innebörd att då ledamöter av beredningarna första gången

utses, möjligheten till omförordnande för en andra treårsperiod begränsas på så

sätt, att sådant omförordnande skall kunna ifrågakomma endast för halva antalet

ledamöter av varje beredning. Genom det här förordade förfarandet uppnås, att

personsammansättningen i beredningarna kommer att förnyas successivt.

Utrustningsberedningen skall enligt utredningens förslag, förutom av ord­

föranden och chefen för universitetskanslersämbetets ekonomiskt-administrativa

byrå, bestå av tre av Kungl. Maj:t förordnade ledamöter. Dessa bör enligt ut­

redningens mening förordnas för en tid av högst tre år i sänder.

Varje beredning, liksom även kanslerkollegiet, bör ha en sekreterare, som

normalt fungerar som föredragande. Beredning bör vidare ha rätt att — inom

ramen för tillgängliga medel— tillsätta särskild kommitté eller uppdraga åt en

eller flera sakkunniga att bistå beredningen med utredning.

Med hänsyn till betydelsen av beredningarnas arbete torde det vidare vara

lämpligt att en beredningsordförande ges möjlighet att under viss tid helt ägna

sig åt arbete för beredningens räkning. Medelsanvisningen för beredningarnas

verksamhet bör avvägas med hänsyn härtill.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196Jf.

D. Utbildningsråden

a) Rådsinstitutionens utsträckande. Rådens benämning

De tekniska högskolornas avdelningsråd, vilka nu varit i verksamhet under

ungefär femton år, har varit av mycket stort värde såsom kontaktorgan mellan

näringslivet å ena sidan och de tekniska högskolorna å den andra. Detta omdöme

har kanske främst men ingalunda uteslutande gällt kontakten i avseende på

utbildningsorganisationen i mera snäv mening, kontakten sålunda mellan hög­

skolorna å ena sidan såsom ansvariga för civilingenjörsutbildningen och å den

andra näringslivet såsom arbetsgivare åt nyexaminerade civilingenjörer. Omdö­

met har även gällt avdelningsråden som kontaktorgan mellan näringslivet och

den vid de tekniska högskolorna bedrivna forskningen, en kontakt som bedömts

såsom värdefull i och för sig och därjämte såsom ländande till båtnad för hög­

skolorna i deras strävan efter en mot den tekniska utvecklingens behov svarande

differentiering av den fasta forskningsorganisationen.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 50 år 1001+

75

Efter mönster av de tekniska högskolornas avdelningsråd har under de senaste

åren tillkommit ett par organ av motsvarande slag iiven vid andra läroanstalter.

Utredningen avser härmed främst de rådgivande organ för civilekonomutbild-

ning, som är knutna till den ekonomiska fakulteten vid Lunds universitet respek­

tive till handelshögskolan i Göteborg. Dessa organ benämnes i Lund fakultets-

radet för ekonomutbildning; i Göteborg handelshögskolans utbildning sråd. Dessa

råd har liksom avdelningsråden som sin huvudsakliga uppgift att fungera som

kontaktorgan mellan läroanstalterna och avnämarna på civilekonomernas arbets­

marknad och att därvid främst till vederbörande fakultet (lärarkollegium) avge

yttranden i utbildningen berörande ärenden. Såväl i fråga om sin sammansätt­

ning som i fråga om sitt kompetensområde skiljer de sig emellertid något från

avdelningsråden vid de tekniska högskolorna.

Under hänvisning till erfarenheterna av avdelningsrådens verksamhet framhöll

utredningen i sitt sjätte betänkande, att organ av motsvarande slag kunde befin­

nas lämpliga i fråga om vissa av de nya utbildningsvägar vid de humanistiska

fakulteterna, som utredningen föreslog till övervägande inom en särskild, senare

också tillsatt kommitté.

Utredningen vill nu gå ett steg vidare och föreslå, att i den nya universitets­

organisationen möjlighet öppnas att till samtliga akademiska utbildningslinjer

knyta rådgivande organ, i huvudsak motsvarande avdelningsråden vid de tek­

niska högskolorna, för samarbete i utbildningsfrågorna mellan läroanstalterna

och avnämarna av akademiskt utbildad arbetskraft. Utredningen föreslår vidare,

att fasta samarbetsorgan av här avsett slag dels i omändrad form bibehålies för

civilingenjörs- och civilekonomutbildning, dels snarast upprättas för lärarutbild­

ning, för annan filosofisk utbildning samt för rätts- och samhällsvetenskaplig

utbildning, dels ock i samband med den föreslagna ombildningen av farinaceu-

tiska institutet upprättas för den farmaceutiska utbildningen.

Utredningen föreslår, att de rådgivande organ som här avses generellt benäm­

nes utbildningsråd.

Till stöd för förslagen om upprättande av utbildningsråd för lärarutbildning,

för annan filosofisk utbildning samt för rätts- och samhällsvetenskaplig utbild­

ning anför universitetsutredningen i huvudsak följande.

Det framhålles inledningsvis, att ett visst mått av inflytande i frågor rörande

utbildningens innehåll inom de examensämnen, som motsvarar skolämnen eller

delar av sådana, i praktiken redan tillkommer en av de huvudsakliga avnämarna

av arbetskraft utbildad vid dessa fakulteter. Förslag till studieplaner i dylika

ämnen inom ramen för filosofisk ämbetsexamen remitteras nämligen regelmässigt

av kanslern till skolöverstyrelsen för yttrande. Representanter för skolöverstyrel­

sen inbjudes också att deltaga i sådana av kanslern anordnade s. k. ämneskonfe­

renser, som gäller examensämnen av nyss nämnt slag.

Enligt utredningens mening föreligger — icke minst med tanke på skolrefor­

mens nu påbörjade genomförande och den förestående gymnasiereformen — ett

klart behov av kontakter och ett nära samarbete mellan universitet och skola

76

i avseende på utformningen av den vid universiteten bedrivna lärarutbildningen.

Med hänsyn härtill finner utredningen det naturligt, att man beträffande studie­

planer för ämnen ingående i filosofisk ämbetsexamen ytterligare stärker det sam­

arbete, som inletts mellan kanslern och skolöverstyrelsen. Lärarutbildningen är

enligt utredningens mening av en så avgörande betydelse för skolan och dess

utveckling, att det inte rimligen kan förbli en universitetsorganisationens ensak

att — låt vara i kontakt med skolöverstyrelsen — besluta rörande utformningen

av dess innehåll. Utredningen föreslår därför, att föreskrift meddelas om att stu­

dieplaner för filosofisk ämbetsexamen skall fastställas gemensamt av universi-

tetskanslersämbetet och skolöverstyrelsen.

Samarbetet mellan universitet och skola bör emellertid enligt utredningens

uppfattning gälla icke blott utbildningens innehåll utan även, och i minst lika

hög grad, utbildningens organisation, innefattande såväl den kvantitativa dimen­

sioneringen av ämneslärarutbildningens resurser, som frågorna rörande studie­

gång och utbildningsorganisationens effektivitet (cxamensfrekvens; studietidens

längd). Ett sådant samarbete kan leda mer eller mindre långt, men det synes i

varje fall böra innefatta frågorna om en samordning av den praktiska och den

teoretiska ämneslärarutbildningen och om gemensamt utnyttjande vid universi­

tet och lärarhögskolor av vissa lärarkrafter och andra undervisningsresurser. Ett

sådant samarbete synes vara i mycket hög grad motiverat av den rådande lärar-

bristen och svårigheterna då det gäller att snabbt få till stånd ett ökat utbud av

lärare. Därtill kommer de särskilda krav, som själva skolreformen ställer i fråga

om översyn av ämnesinnehållet i den vid universiteten bedrivna lärarutbildningen.

De filosofiska fakulteterna utbildar emellertid icke blott lärare för skolväsen­

dets och universitetens eget behov. Personer med naturvetenskaplig, samhälls­

vetenskaplig och allmänt humanistisk utbildning efterfrågas inom en mycket

vid sektor av arbetsmarknaden. Enligt utredningens mening, utförligt motiverad

i utredningens sjätte betänkande, bör detta i framtiden bli fallet i än högre

grad än det är i dag. För närvarande är särskilt tillkallade sakkunniga — kom­

mittén för nya utbildningsvägar vid de filosofiska fakulteterna — sysselsatta med

att utarbeta förslag i bär angivna syfte. Även efter det att denna kommitté

avslutat sitt arbete, kommer emellertid enligt utredningens uppfattning att finnas

behov av ett samarbete mellan universitetsväsendet och avnämarna i syfte att

fortlöpande anpassa de filosofiska fakulteternas utbildningsprogram till en

föränderlig arbetsmarknads behov. Det är därför enligt utredningens övertygelse

nödvändigt att skapa ett fast kontakt- och samarbetsorgan mellan de filosofiska

fakulteterna å ena sidan och å den andra avnämarna av annan arbetskraft med

filosofiska examina än de blivande lärarna.

Även vad beträffar de juridiska och samhällsvetenskapliga utbildningarna

anser utredningen, att starka skäl talar för upprättandet av rådgivande organ

för kontakter mellan fakulteter och arbetsliv. Juridisk och samhällsvetenskaplig

utbildning syftar att förbereda för ett stort antal fält med sinsemellan starkt

skiftande krav. Utbildningsinnehåll och utbildningsorganisation för juridiska och

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

77

juridiskt-samhällsvctenskapliga examina liar nyligen varit föremål for ett om­

fattande utredningsarbete och i anslutning därtill underkastats en rätt genom­

gripande omläggning. Emellertid torde man ha att räkna med att samhälls­

utvecklingen relativt snart påkallar förnyade överväganden. Utredningen föreslår

därför, att det för den juridiska och samhällsvetenskapliga utbildningens fort­

löpande anpassning till arbetsmarknadens förhållanden upprättas ett fast sam-

arbetsorgan av nu diskuterad typ.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 ur 10G

4

b) Frågan om lokala eller centrala rad

De redan existerande motsvarigheterna till de framtida utbildnmgsråden har

alla en lokal anknytning, d. v. s. de är, ehuru tillsatta av Kungl. Maj:t eller central

myndighet, knutna till viss läroanstalt, fakultet eller avdelning och deras initia­

tivrätt är begränsad till att gälla förslag hos vederbörande lokala fakultetsorgan.

Alternativet härtill är att inrätta för fakulteter/sektioner av samma slag gemen­

samma utbildningsråd, t. ex. utbildningsråd för utbildningen av kemi-mgenjörer

vid samtliga tre tekniska högskolor.

I denna fråga har under utredningens arbete förts diskussioner inom flera av de

tekniska högskolornas avdelningsråd. Rörande dessa diskussioner torde få hän­

visas till betänkandet, s. 271 ff.

_

För egen del vill utredningen i frågan om lokala eller centrala utbildningsråd

anföra följande. Utbildningsrådens uppgift skall vara att ge avnämarna av aka­

demiskt utbildad arbetskraft tillfälle att deltaga i utformningen av de skilda

slagen av akademisk utbildning och i bedömningen av de skilda utbildnings­

linjernas dimensionering. Detta avnämarintresse gäller rimligen de stora fragorna

rörande utbildningsinnehåll, utbildningsorganisation och utbildningsdimensione­

ring, d. v. s. de frågor som för sin lösning fordrar en samlad överblick över före­

liggande resurser och behov. Endast i mycket begränsad utsträckning kan avnä­

marintresset gälla sådana mindre ärenden av typen val av kurslitteratur och

examinationsformer, som i realiteten avgöres på lokal nivå. Dessa skal vager

enligt utredningens mening tungt till förmån för alternativet att upprätta cen­

trala utbildningsråd.

Å andra sidan står det klart, att ett utbildningsråds verksamhet främjas, om

en förtroendefull kontakt kan etableras mellan rådets ledamöter å ena sidan och

å den andra de enskilda läroanstalternas lärare och studenter. Av naturliga skäl

blir det lättare att få till stånd en sådan kontakt, om man arbetar med lokala

utbildningsråd, än om ett centralt utbildningsråd skall hålla kontakt med lärare

och studenter på fyra eller fem universitetsorter. Detta argument talar otvivel­

aktigt till förmån för alternativet med lokala utbildningsråd. Utredningen vill

likväl understryka, att kontakten mellan utbildningsråd och läroanstalt, ehuru

i och för sig värdefull, enligt utredningens mening icke utgör utbildningsrådens

huvuduppgift. Huvuduppgiften måste vara den samlade överblicken över utbild­

ningsbehovet på den sektor av arbetsmarknaden, som varje enskilt utbildnings-

råd har att bevaka.

Med hänsyn härtill väger enligt utredningens mening skälen för centrala ut-

bildningsråd allmänt sett tyngre än skälen för lokala sådana råd. Utredningen

föreslår därför, att utbildningsråden göres till centrala råd, d. v. s. att ett enda

råd upprättas för varje utbildningslinje, oavsett om denna finns organiserad vid

en eller flera läroanstalter. Nybildade centrala råd bör sålunda ersätta de befint­

liga avdelnings-, fakultets- och utbildningsråden med lokal anknytning. Den i

och för sig önskvärda kontakten mellan utbildningsråd och läroanstalt bör enligt

utredningens mening åvägabringas på andra vägar än genom inrättande av

lokala utbildningsråd, nämligen genom att man vid sammansättning av ett

centralt utbildningsråd tillser, att bland ledamöterna ingår företrädare för be­

rörda lokala intressen och att rådet uppdrar åt dessa ledamöter att fungera som

särskilt utsedda kontaktmän mellan rådet och vederbörande läroanstalter.

I det föregående har utredningen föreslagit inrättandet av utbildningsråd för

vissa av de akademiska utbildningslinjerna. Vidare har utredningen föreslagit,

att ytterligare sådana råd, därest behov därav anses föreligga, skall kunna upp­

rättas, då rimligen efter förslag av vederbörande fakultetsberedning. Beslut om

upprättande av utbildningsråd bör meddelas av Kungl. Maj.-t och bl. a. innefatta

en precisering av vilken eller vilka utbildningslinjer varje enskilt råds verksam­

het skall omfatta.

78

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 50 år 196^

c) Rådens organisation och befogenheter

I det föregående har fastslagits, att utbildningsrådens uppgift enligt utred­

ningens mening skall vara att utgöra organ, genom vilka avnämarna av den

akademiskt utbildade arbetskraften ges möjlighet att göra sitt inflytande gäl­

lande i frågor om utbildningens dimensionering, innehåll och organisation. Vidare

har framhållits, att utbildningsråd enligt utredningens mening skall fungera som

kontaktorgan mellan avnämarna och universitetsväsendet. De bör därför kanske

framför allt fungera som specialorgan i utbildningsfrågor åt fakultetsbered-

ningarna.

Med hänsyn till den sistnämnda uppgiften synes det utredningen vara rikti­

gast, att ledamöter av utbildningsråd utses av Kungl. Maj:t efter hörande av

vederbörande fakultetsberedning. Eftersom utbildningsråden skall företräda av­

nämarintresset i utbildningsfrågornas behandling, är det självfallet, att till leda­

möter av utbildningsråden bör utses personer med sakkunskap och förtroende

inom den sektor av arbetsmarknaden, vars intressen vederbörande utbildnings­

råd skall företräda. Det kan vidare förutsättas såsom självklart, att fakultets-

beredningama kommer att avge sina yttranden efter samråd med myndigheter

och organisationer inom ifrågavarande sektor av arbetsmarknaden.

Utredningen förutsätter, att de centrala skolmyndigheterna ges en stark repre­

sentation i utbildningsrådet för lärarutbildning.

79

Ordförande i utbildningsråd bör utses av Kungl. Maj:t. Rådet bor däremot

självt inom sig utse vice ordförande. Hinder bör enligt utredningens mening icke

möta mot att ledamot av fakultetsbcredning utses att jämväl vara ledamot av

utbildningsråd.

Enligt utredningens mening bör föreskrift ges att utbildningsråd äger att till

sammanträde kalla representant för de lokala universitets/högskolemyndighe-

Vederbörande fakultetsberednings ledamöter bör även underrättas om och ha

rätt att deltaga i utbildningsråds sammanträden.

Utredningen förutsätter vidare, att utbildningsråden, liksom avdelnmgsråden

nu gör, kommer att inbjuda studentrepresentanter att deltaga i rådssamman­

trädena.

Olikheter i avsende på omfattningen av den arbetsmarknad, som en akade­

misk utbildningslinje är avsedd för, liksom i avseende på antalet av de avnamar-

intressenter, som ett utbildningsråd skall företräda, måste enligt utredningens

mening i viss utsträckning avspegla sig i fråga om antalet ledamöter i de skilda

utbildningsråden. Av praktiska skäl synes antalet ledamöter böra begränsas, men

råden måste självfallet å andra sidan vara så stora, att de verkligen kan sägas

företräda den med varje råd avsedda sektorn av arbetsmarknaden. Vissa utbild­

ningsråd måste av dessa skäl bli något större än andra. Så är också för nar-

varande fallet beträffande de tekniska högskolornas avdelningsråd, vilkas storlek

fritt bestämmes av överstyrelsen. Enligt utredningens mening bör emellertid,

liksom i gällande bestämmelser rörande råden för ekonomutbildning, i de nja

bestämmelserna anges ett maximi- och ett minimiantal inom vilka gränser Kungl.

Maj :t med hänsyn till förhållandena i varje enskilt fall bestämmer utbildnings-

rådens storlek. Utredningen förordar, att antalet ledamöter bestämmes till högst

nio, lägst fem.

Mandattiden för utbildningsrådens ledamöter bör enligt utredningens mening

vara tre år.

Som framgått av utredningens i det föregående förda resonemang, ser utred­

ningen utbildningsrådsinstitutionen såsom motiverad av avnämarnas naturliga

intresse i fråga om den akademiska utbildningens dimensionering, innehåll och

organisation. Härav följer, att utredningen förordar ett överförande till den nya

organisationen av i huvudsak de bestämmelser, som för närvarande gäller beträf­

fande rådens för ekonomutbildning befogenheter. Utbildningsråden bör sålunda

enligt utredningens mening ha till uppgift att ägna uppmärksamhet åt att

utbildningen dimensioneras, utformas och organiseras på ett från arbetsmark­

nad ssynpunkter, särskilt från näringslivets och den allmänna förvaltningens syn­

punkter, ändamålsenligt sätt.

Den sålunda förordade begränsningen av utbildningsrådens befogenheter till

att gälla utbildningssidan av de akademiska läroanstalternas verksamhet inne­

bär självfallet icke, att råden skulle bli förhindrade att t. ex. avge yttranden

beträffande behovet av en ny professur eller behandla frågor rörande amnes-

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196h

80

innehållet i utbildningen eller rörande ändring av viss lärartjänsts ämnesomfatt-

mng. Sådana ställningstaganden från rådens sida blir naturliga led i deras arbete

att anpassa utbildningsinnehållet och utbildningsorganisationen till arbetslivets

behov. På motsvarande sätt blir det naturligt för utbildningsråden att med

utgångspunkt i utbildningsbehoven deltaga i planeringsarbetet för de akademiska

läroanstalternas utbyggnad.

Den här förordade begränsningen av utbildningsrådens uppgifter till att gälla

ärenden med anknytning till utbildningen innebär en bestämd avgränsning så­

tillvida, som därigenom från utbildningsrådens handläggning undantages sådana

ärenden, som i betänkandet benämnes vetenskapliga bedömningsfrågor, dvs.

ärenden som innefattar en bedömning av vetenskapliga insatser och vetenskaplig

kompetens.

Utbildningsråden bör sålunda enligt utredningens mening vara rådgivande

organ åt de akademiska myndigheterna i frågor som berör den akademiska ut-

bildmngens dimensionering, innehåll och organisation. Inom denna allmänna ram

bör råden ha full initiativrätt. Som en konsekvens av vad i det föregående sagts

om utbildningsrådens ställning som på en gång specialorgan åt fakultetsbered-

nmgarna och kontaktorgan mellan läroanstalterna och avnämarintresset förordar

utredningen vidare, att rådens initiativrätt blir obegränsad i den meningen, att

raden ges ratt att vacka förslag icke blott — som nu är fallet — hos de enskilda

läroanstalternas myndigheter utan även hos fakultetsberedningama liksom hos

näringslivets organisationer.

Utredningen förordar, att utbildningsråd skall vara skyldigt att avge vttran-

den i ärenden, som av vederbörande fakultet/sektion eller dennas utbildnings­

nämnd eller av vederbörande fakultetsberedning för yttrande hänskjutes till

rådet. Däremot har utredningen ansett det överflödigt att förorda formella före­

skrifter om skyldighet för de tre sistnämnda slagen av organ att inhämta ytt­

rande från utbildningsråd i vissa grupper av ärenden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196b

E. Förvaltningens uppbyggnad

a) Universitetskanslersämbetet

De arbetsuppgifter som enligt utredningens förslag skall åvila den för samt­

liga akademiska läroanstalter under ecklesiastikdepartementet gemensamma, cen­

trala förvaltningsmyndigheten — universitetskanslersämbetet — ger vid handen,

att förslaget innebär betydande förändringar i jämförelse med nuvarande för­

hallanden. En icke obetydlig del av de juridiskt-administrativa uppgifter av

granskande natur, som nu utföres inom kanslersämbetet och överstyrelsen för

de tekniska högskolorna, föreslås sålunda överflyttade till de lokala universitets/

högskolemyndigheterna. Vidare föreslås ansvaret för planeringsarbetet för forsk­

nings- och utbildningsresursernas utbyggnad bli överflyttat till de nya fakultets-

berednmgarna, medan umversitetskanslersämbetets uppgift i planeringsarbetet

81

skall begränsas till att gälla dels universitetsadministrationen, dels universitets­

biblioteken och andra för forskningen och undervisningen inom flera fakulteter

gemensamt avsedda resurser.

Å andra sidan föreslås det nya universitetskanslersämbetet få såsom en huvud­

uppgift att bedriva ett kontinuerligt utredningsarbete såväl på utbildnings­

området som i fråga om universitetsverksamhetens ekonomiska administration.

Detta utredningsarbete avses skola tjäna som underlag dels för fakultetsbered-

ningarnas och kanslerskollegiets petitaarbete, dels för universitetskanslersämbe-

tets egna initiativ såsom central myndighet med överinseende över universitetens

och högskolornas utbildande, ekonomiska och administrativa angelägenheter.

På det ekonomiskt-administrativa området tillkommer därutöver en mycket

stor del av det arbete, som för närvarande utföres inom utrustningsnämnden för

universitet och högskolor, nämligen utarbetande av utrustningsprogram och upp­

handling av inrednings- och utrustningsartiklar för nya universitets/högskole­

institutioner.

Det nya universitetskanslersämbetets arbetsuppgifter kan indelas i följande

tre huvudkategorier, nämligen (

1

) de utbildningsadministrativa, (

2

) de ekono­

miskt-administrativa och (3) de juridiskt-administrativa. Härtill kommer dels

vissa kamerala och personaladministrativa uppgifter och slutligen de allmänna

informations- och kontaktuppgifterna.

Med hänsyn till vad som anförts rörande de tre huvudslagen av universitets­

kanslersämbetets administrativa uppgifter samt till den beräknade omfattningen

av ämbetets arbetsbelastning föreslår utredningen, att universitetskanslersämbe­

tet organiseras med tre byråer, nämligen en utbildningsadministrativ byrå, en

ekonomiskt-administrativ byrå och en kanslibvrå. Till den sistnämnda bör enligt

utredningens mening hänföras dels de ovan nämnda rent juridiska uppgifterna,

dels de på ämbetet ankommande kamerala och personaladministrativa uppgif­

terna liksom även de uppgifter, som sammanfattats i benämningen informations-

och kontaktuppgifter.

Såsom framgår av utredningens i ett föregående avsnitt redovisade förslag bör

universitetskanslern fungera som universitetskanslersämbetets chef. På ämbetets

handläggning ankommande ärenden bör sålunda, med nedan angivet undantag i

fråga om vissa ärenden som bör handläggas i kollegial form, i princip avgöras av

universitetskanslern. Universitetskanslerns beslut bör dock alltid fattas i närvaro

av en föredragande, vilken därvid bör ha skyldighet att till protokoll anteckna

sin mening, därest denna ej överensstämmer med universitetskanslerns beslut.

Såsom föredragande inför universitetskanslern bör fungera antingen chefen för

den av de tre i det föregående föreslagna byråerna, till vars område ärendet hör,

eller annan tjänsteman inom byrån. I sistnämnda fall bör vederbörande byråchef

ha rätt att närvara. Vissa ärenden av större vikt berör emellertid två eller tre

byråer. För dessa ärendens handläggning bör enligt utredningens mening före­

skrivas handläggning i kollegial form, d. v. s. handläggning i ett kollegium bestå­

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 50 år 1961+

82

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 50 år 196b

ende av universitetskanslern såsom ordförande och cheferna för de tre byråerna

— eller, vid förfall för någon av dem, deras ställföreträdare — såsom ledamöter.

De ärenden, vilka enligt utredningens mening inom universitetskanslersämbetet

bör handläggas såsom pleniärenden, är följande: (

1

) viktigare ärenden rörande

universitetskanslersämbetets organisation och arbetsformer; (

2

) ärenden rörande

utfärdande, ändring eller upphävande av författningar och andra föreskrifter

beträffande verksamheten vid universiteten och högskolorna; (3) ärenden rörande

förslag till anslagsäskanden; (4) ärenden rörande tillsättning av annan tjänst än

byråchefstjänst inom universitetskanslersämbetet i lägst lönegrad A19; (

5

)

ärenden rörande åtal eller disciplinär bestraffning; (

6

) ärenden av större vikt,

i vilka yttranden skall avges till Kungl. Maj:t; samt (7) ärenden som av universi­

tetskanslern hänskjutes till avgörande i plenum.

Ärendena under punkt

6

ovan avses väsentligen omfatta remissyttranden i vik­

tigare, universitetsväsendet berörande ärenden; däremot icke yttranden i ärenden

rörande t. ex. tillsättning av ordinarie lärartjänster. Ärenden av sistnämnda slag

synes böra handläggas av universitetskanslern på föredragning av chefen för

kanslibyrån.

Utredningen föreslår vidare, att universitetskanslern ges rätt att till cheferna

för de tre byråerna eller annan tjänsteman delegera beslutsmyndigheten i visst

ärende eller viss grupp av ärenden.

Cheferna för universitetskanslersämbetets tre byråer blir sålunda enligt utred­

ningens förslag delaktiga i ansvaret för ämbetets beslut på tre sätt, nämligen

dels såsom ledamöter vid handläggningen av pleniärenden, dels såsom självstän­

digt beslutande i ärenden, i vilka beslutsmyndigheten delegerats till dem, dels

såsom föredragande i ärenden, vilka avgöres av universitetskanslern. Detta för­

hållande jämte arten av de ärenden, som skall handläggas inom universitetskans­

lersämbetet, gör det enligt utredningens mening nödvändigt, att man till här

ifrågavarande tjänster kan förvärva högt kvalificerad arbetskraft. Utredningen

föreslår fördenskull att tjänsterna placeras i någon av lönegraderna B

1

—3.

Vid genomförande av utredningens i det föregående framlagda förslag beträf­

fande universitetskanslersbefattningens ombildande till en administrativ chefs­

tjänst bortfaller enligt utredningens mening behovet av en administrativ kansli­

chefstjänst under universitetskanslern. Utredningen föreslår därför, att de tre

föreslagna tjänsterna som chefer för universitetskanslersämbetets tre byråer löne-

gradsmässigt jämställes och att innehavarna ges tjänstebenämningen byråchefer.

Vid förfall för universitetskanslern bör, i den mån Kungl. Maj:t ej annat före­

skriver, universitetskanslerns ämbete bestridas av den av byråcheferna, som

universitetskanslern förordnar därtill.

I fråga om kompetensfordringar för de tre byråchefstjänstema vill utredningen

förorda, att juridisk eller juridisk-samhällsvetenskaplig utbildning föreskrives så­

som kompetenskrav för tjänsten som chef för kanslibyrån, men att inga formella

kompetensfordringar uppställes för de två övriga tjänsterna. Byråchefstjänsterna

bör tillsättas av Kungl. Maj:t efter anmälan av universitetskanslern. I fråga om

83

tillsättning av övriga tjänster inom ämbetet bör normalt inom förvaltningen

förekommande bestämmelser gälla.

Beträffande universitetsutredningens konkreta förslag till personalorganisa­

tion inom de tre byråerna torde jag få hänvisa till betänkandet, s. 330—339.

b) Fakultetsberedningarnas och kanslerskollegicts sekretariat

Av vad i det föregående anförts torde framgå, att fakultetsberedningarnas och

kanslerskollegiets verksamhet kommer att vara av kontinuerlig natur. De be­

höver därför fasta sekretariatsresurser.

Emellertid har också i det föregående framhållits, att särskilt fakultetsbered-

ningamas verksamhet till icke ringa del kommer att omfatta specialutredningar,

som för sitt genomförande kräver personal med olika slag av specialiserad sak­

kunskap. Dessa utredningar kommer väsentligen att vara av tillfällig natur.

Med hänsyn härtill är det enligt utredningens mening icke lämpligt att skapa en

fast organisation tillräckligt stor för att kunna bestrida hela verksamheten inom

ett beredningssekretariat.

Under hänvisning till här angivna förhållanden vill utredningen förorda, att

vart och ett av fakultetsberednings- och kollegiesekretariaten organiseras med en

relativt liten fast kärna, bestående av en sekreterare och möjligen någon biträdes-

hjälp, och att därjämte till varje fakultetsberednings respektive till kanslers­

kollegiets disposition ställes särskilda medel, avsedda att disponeras för erforder­

lig ytterligare, mer eller mindre tillfälligt anlitad, sekreterar-, expert- och biträ-

deshjälp. För att möjliggöra för fakultetsberedningama och kollegiet att i sär­

skilda fall genomföra mera omfattande och kostnadskrävande utredningar före­

slår utredningen vidare, att medel beräknas för detta ändamål under åttonde

huvudtitelns kommittéanslag. Resurser kan därigenom ställas till en fakultets­

berednings eller till kanslerskollegiets förfogande efter Kungl. Maj:ts prövning i

varje särskilt fall.

Ehuru utredningen sålunda i princip förordar, att en heltidsanställd sekreterare

skall knytas till var och en av fakultetsberedningama och en därjämte till kans-

lerskollegiet, anser utredningen det vara tveksamt, om fasta tjänster omedelbart

bör inrättas för ändamålet. Utredningen föreslår i stället, att — i varje fall för

det första året — anslaget till fakultetsberedningarnas och kanslerskollegiets

förvaltningskostnader beräknas så, att däri inbegripes medel jämväl för arvoden

till beredningarnas och kollegiets sekreterare. Denna beräkning bör enligt ut­

redningens mening grundas på antagandet, att arvodet till kanslerskollegiets

sekreterare motsvarar lön i lönegradsintervallet B

1

—3 och arvodena till envar

av fakultetsberedningarnas sekreterare motsvarar lönen i lönegrad A 27.

Med dispositionen av här ifrågavarande anslagsmedel förenad redovisnings­

skyldighet i kameralt och personaladministrativt hänseende bör enligt utred­

ningens mening åvila universitetskanslersämbetet, som sålunda bör åläggas att

verkställa erforderliga utbetalningar i enlighet med av kanslerskollegiets respek­

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196 k

84

tive beredningarna fattade beslut och meddelade anvisningar. Då sedermera

fasta sekreterartjänster inrättas, bör dessa uppföras på universitetskanslersämbe-

tets personalförteckning.

Ett motsvarande arrangemang synes kunna vara lämpligt beträffande forsk­

ningsrådens förvaltningsorganisation. Det bör enligt utredningens mening därför

övervägas, om icke tjänster inom åtminstone flertalet forskningsråds förvalt­

ningsorganisationer borde uppföras på universitetskanslersämbetets personal­

förteckning och medel i övrigt till dessa forskningsråds administrationskostnader

anvisas under universitetskanslersämbetets anslag.

För närvarande tillhör statens tekniska forskningsråd handelsdepartementets

verksamhetsområde. Med hänsyn till det samarbete, som enligt utredningens

mening bör komma till stånd mellan forskningsråden och fakultetsberedningarna,

synes mycket starka skäl tala för att det tekniska forskningsrådet överföres till

ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde. Utredningen föreslår därför, att

så sker. Därigenom skulle även detta forskningsråds förvaltningsorganisation

kunna i formellt hänseende anknytas till universitetskanslersämbetet.

Utredningen vill avslutningsvis understryka, att vad utredningen här anfört

beträffande forskningsrådens förvaltningsorganisation uteslutande avser en even­

tuell omläggning av den formella organisationen. En sådan omläggning skulle

icke rubba forskningsrådens ställning som självständiga organ, direkt under­

ställda Kungl. Maj:t, eller rådens rätt att disponera de till deras förfogande

ställda sekretariatsresurserna och leda sekretariatens arbete.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

c) Uthildningsrådens sekretariat

Vid de överläggningar utredningen fört med företrädare för de tekniska hög­

skolornas avdelningsråd liksom i flera av de i betänkandet redovisade skrivel­

serna till utredningen rörande avdelningsrådens verksamhet och ställning har

starkt understrukits behovet av utredningsresurser för råden. I allmänhet synes

man därvid ha tvekat inför tanken på en mera fast sekretariatsorganisation

utan i stället hänvisat till att utredningsbehovet erfarenhetsmässigt varit kon­

centrerat till vissa skeden, varvid frågan om sekretariatsresurser bäst lösts från

fall till fall, ofta med hjälp av arbetskraft, som ställts till förfogande från pri­

vat håll. Vad man efterlyst har därför varit former för bidrag även från det

allmännas sida i syfte att sätta avdelningsråden i stånd att i tillräcklig omfatt­

ning bedriva ett även från samhällets synpunkt nödvändigt utredningsarbete.

Med hänsyn bl. a. till ovan refererade erfarenheter rörande arten av här ifråga­

varande arbete vill utredningen icke förorda upprättandet av en fast och för alla

utbildningsråd likartad organisation för nu ifrågavarande ändamål. Utredningen

förordar i stället, att erforderliga resurser ställes till fakultetsberedningamas

förfogande för att av dem användas på det sätt som efter prövning av arbets­

betingelserna för varje enskilt utbildningsråd befinnes mest ändamålsenligt.

² .

Yttranden

Kungl. May.ts proposition nr 50 år 19G4

85

A. Förenhetligande av den centrala universitets/högskoleledningen

Universitetsutredningens förslag att sammanföra den centrala ledningen for

de läroanstalter, som nu är underställda kanslern för rikets universitet, över­

styrelsen för de tekniska högskolorna och styrelsen för farmaceutiska institutet,

tillstyrkes av bl. a. SFS, som anför:

SFS finner det glädjande, att de sakkunniga upptagit frågan om de centrala

administrativa organen till förutsättningslös prövning, och stöder helt förslaget

att samtliga högre läroanstalter skall inordnas under en administrativ myndighet.

Den lösningen ter sig naturlig eftersom utbildningens och forskningens organisa­

tion överallt är i stort sett densamma, samt med tanke på de rationalisermgs-

och samordningsvinster som står att göra.

Handelskammaren i Gejle anför:

Det får anses rationellt och riktigt att det fortsättningsvis endast kommer att

finnas en enda överstyrelse för samtliga högre läroanstalter under ecklesiastik­

departementet. En bättre samordning av de administrativa uppgifterna pa uni­

versitetsväsendets centrala nivå torde med all sannolikhet vara lattare åt

genomföra med ett enda överstyrelseorgan.

Riksrevisionsverket anför:

Beträffande universitetsväsendets centrala ledning har såväl statskontoret

som universitetsutredningen föreslagit en sammanslagning av umversitetskans-

lersämbetet och överstyrelsen för de tekniska högskolorna till ett gemensam

or<ran, benämnt universitetskanslersämbetet. Riksrevisionsverket ansluter sig

till detta förslag. Enligt riksrevisionsverkets mening är det särskilt angelaget att

åt universitetskanslersämbetet gives en så stark ställning att det effektivt skal

kunna fylla sin funktion som det samlande organet inom universitetsområdet.

Överbefälhavaren anför:

Överbefälhavaren vill mot bakgrunden av pågående utveckling och omorgani­

sation inom försvaret framhålla betydelsen av en samordnad central organisation

med tillgång till effektiva planeringsorgan. Denna bedömning grundar sig inte

minst på de olägenheter, som den nuvarande splittrade organisationen inom

universitetsväsendet medför vid samverkan mellan krigsmakten och de akade­

miska myndigheterna i olika hänseenden.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller att förslagen om en för

de tekniska högskolorna och universiteten gemensam central ledning och en för

dem gemensam stadga innebär goda betingelser för samverkan och bättre ut­

nyttjande av befintliga resurser.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna anför i huvudsak följande:

överstyrelsen har framhållit, att det enligt dess mening förtjänade övervägas

huruvida icke den nuvarande förvaltningsorganisationen borde kunna bibehållas

86

i Sitörn; utsträckning än vad universitetsutredningens förslag innebure, under

förutsättning att organisationen i skilda hänseenden förstärktes. Detta gäller

enligt överstyrelsens uppfattning i tillämpliga delar även med avseende å den

centrala ledningen för dessa högskolor. Då de tekniska högskolorna år 1947 ställ­

des under i forhallande till universitetskanslersämbetet fristående ledning hade

detta sm grund såväl i den särprägel, som utmärkte utbildningen och forskningen

därstädes med hansyn till verksamhetens avpassning efter näringslivets behov

som i det förhållandet att ett inordnande jämväl av dessa lärosäten under uni-

versitetskanslersambetet bedömdes giva detta ett alltför omfattande förvalt­

ningsområde Med den expansion av de tekniska högskolornas och även Övriga

akademiska lärosätens förvaltningsområden, som sedan dess ägt rum och som

kan torvantas inom den närmast överblickbara framtiden avsevärt öka hava

onekligen dessa motiv för en för de tekniska högskolorna fristående överstyrelse

vuxit i styrka.

Å andra sidan hava även skälen för en gemensam central ledning för de under

ecklesiastikdepartementet lydande lärosätena genom utvecklingen fått ökad

tyngd. Utöver förekomsten av analoga administrativa bestämmelser i skilda

hanseenden och betydelsen av en enhetlig tillämpning av gällande bestämmelser

vid administrativa avgöranden samt möjligheten för ett rationellare utnyttjande

av personel a resurser - skäl som redan tidigare talat för en gemensam ledning

— hava tillkommit den gemensamma utbildningen och forskningen i vissa grund­

läggande ämnen vid universitetet och tekniska högskolan i Göteborg och Lund

cmlinge^orsutbddmngen i Uppsala samt gemensamma anslag för vissa ändamål

vid de tekniska högskolorna och universiteten. Uppenbarligen tala dessa omstän­

digheter för en gemensam central ledning för de tekniska högskolorna och de

under kanslersambetet lydande lärosätena, varvid överstyrelsen i enlighet med

universitetsutredningens förslag skall upphöra. Å andra sidan må anmärkas, att

därest överstyrelsen bibehalles som fristående styrelseorgan för högskolorna sam-

rad med den centrala ledningen för universiteten i gemensamma frågor — såsom

nu ar fallet — bor kunna aga rum i tillfredsställande omfattning med den gemen­

skap i fråga om ambetslokaler, som numera föreligger. Ett bibehållande av över­

styrelsen utesluter ej heller att personella resurser i viss utsträckning kunna göras

gemensamma, särskilt mom det utbildningsadministrativa området

Efter vägande av de olika synpunkter, som kunna läggas å förevarande spörs-

mal, har överstyrelsen kommit till den uppfattningen, att en gemensam central

ledning för ifragavarande lärosäten bor komma til] stånd och organiseras i stort

sett etter de linjer, som angivits i universitetsutredningens förslag, även om —

sasom utredningen själv framhållit - detta med separata organ för administra­

tiva och planerande uppgifter innebär eu nykonstruktion, som är oprövad inom

den svenska forvaltnmgen. Överstyrelsen delar nämligen utredningens uppfatt­

ning, att det med hansyn till universitetsverksamhetens speciella villkor kan

vara naturligt att giva den organisatoriska ramen därför en principiellt annan

utformning an den organisatoriska ramen för annan statlig verksamhet. Vid

detta ställningstagande har överstyrelsen förutsatt en konstruktion av fakultets-

eredningen för de tekniska vetenskaperna i huvudsaklig överensstämmelse med

\ad överstyrelsen i det följande förordar.

I fråga om detta ställningstagande är överstyrelsen icke enhällig. En reservant

mom överstyrelsen — professor S. Brohult — anför:

För egen del vill jag ifrågasätta om några väsentliga fördelar kunna uppnås

genom en gemensam central ledning för de tekniska högskolorna och universi-

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

H7

tetcn m. fl. lärosäten. Starka skäl tala enligt min mening för att frågan om ett

bibehållande av den nuvarande överstyrelsen för de tekniska hogskolorna som ett

fristående styrelseorgan göres till föremål för fortsatta överväganden.

Universitetsutredningens förslag i denna del tillstyrkes även av Skånes han­

delskammare, Kooperativa Förbundet, skolöverstyrelsen, länsstyrelserna i Upp­

sala och Malmöhus län, farmaceututbildningskommittén, kanslern, lärarkollegiet

vid Chalmers tekniska högskola och SUIIAF.

Viss tveksamhet i fråga om lämpligheten av den föreslagna sammanföringen

av den centrala ledningen anmäles — förutom av reservanten inom överstyrelsen

för de tekniska högskolorna — av vissa myndigheter och organisationer. Sålunda

anför Svenska Teknologföreningen följande:

En genomgående princip i betänkandet är att åstadkomma en for alla akade­

miska utbildningsanstalter enhetlig stadga. Detta resulterar i att forslagens kon­

kreta utformning i många avsnitt, enligt Svenska Teknologforenmgens mening,

kan medföra nedsatt funktionsduglighet. Sålunda utsages bl. a. att mstitutions-

begreppet såvitt möjligt bör vara entydigt inom hela universitets- och högskole­

väsendet. Med hänsyn till de mycket skiftande uppgifterna i utbildning och

forskning, till de stora olikheter vad gäller antalet vid institutionerna tjänst­

görande personal samt till institutionernas skiftande ställning i undervisningen

inom olika utbildningsvägar kan Svenska Teknologförenmgen icke finna att ett

entydigt institutionsbegrepp är önskvärt. Föreningen ifrågasätter om icke en för

varje utbildningsinriktning utformad stadga, åtminstone vad gäller de avsnitt

som direkt berör forskning och utbildning, vore att föredraga framför en stadga

som i sig rymmer ett stort antal undantag från huvudprinciperna. Däremot ar

en gemensam central administration och en gemensam stadga för denna admim-

stration önskvärd, för att på ett likvärdigt sätt få till stånd en avvägning me an

olika forsknings- och utbildningsområden.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm, anför.

Enligt lärarkollegiets uppfattning har de tekniska högskolorna under de senaste

decennierna — vilka varit karakteriserade av mycket snabb expansion i vad

avser både ökad utbildningskapacitet och utbyggda forskningsresurser — funge­

rat förhållandevis väl och kollegiet vill som sin uppfattning uttala att det ytter-

ligare synes böra prövas huruvida icke de tekniska högskolorna som sm

undervisning och forskning samt sin målsättning avpassade efter näringslivets

behov och former — ur landets synpunkt bör bibehållas som en fristående enhet.

Härvid bör den nuvarande överstyrelsen ersättas, med ett organ svaiande mot

den typ av fakultetsberedning som lärarkollegiet i det följande kommer att

föreslå.

Vissa av de myndigheter och organisationer, vilka yttrat sig över betänkandet,

har berört frågan om inordnande under den av utredningen föreslagna centrala

universitets/högskoleledningen jämväl av andra slag av högre läroanstalter.

Sålunda anför Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund

följande:

Enligt utredningens förslag skall universitetskanslersämbetet icke ha att be­

fatta sig med exempelvis skogshögskolan eller handelshögskolan i Stockholm,

88

Organisationerna har intet att erinra mot denna begränsning av ämbetets kom­

petensområde men vill likväl föreslå, att det för åstadkommande av lämplig

arbetsfördelning mellan olika högskolor överväges, om och på vad sätt de nyss­

nämnda högskolorna bör samordnas med de utbildningsanstalter, som enligt

utredningsförslagen skall lyda under universitetskanslersämbetet.

Arbetsmarknadsstyrelsen anför, att en fullständig integration av ledningen

för universitets- och högskoleväsendet förutsätter att även de under jordbruks­

departementet stående läroanstalterna föres in under de centrala organen. Sty­

relsen utgår ifrån att så senare kommer att ske.

Universitetslärarjörbundet anför i denna fråga bl. a. följande:

. ^ 1'khet med statskontoret anser förbundet att även de tre högskolorna under

jordbruksdepartementet bör överföras till åttonde huvudtiteln och inordnas

under det nya universitetskanslersämbetet. Denna förändring bör ske i detta

sammanhang och icke som så många gånger tidigare skjutas på framtiden.

Aven lärarhögskolorna bör läggas under universitetskanslersämbetet.

SFS anför:

SFS ansluter sig till utredningens förslag att de högre läroanstalterna skall

sortera under ett departement och inordnas under en central förvaltning. Detta

skänker uppenbara fördelar, främst i form av en samlad planering och en för­

bättrad samordning olika utbildningsvägar emellan.

Normerande för urvalet av läroanstalter bör vara dels den nära anknytningen

till forskningen, dels likheten i fråga om utbildningens utformning och organisa­

tion. Mot bakgrund härav har SFS funnit, att skäl kan åberopas för att på sikt

inlemma de under jordbruksdepartementet hörande högskolorna i den nya orga­

nisationen. Å andra sidan är forskningen vid dessa högskolor nära sammanknuten

med fältförsöks verksamheten, vilket gör att en fortlöpande kontakt med under

jordbruksdepartementet lydande organ för dem är av utomordentlig vikt. I vart

fall bör dock de tre högskolorna ges en sådan ställning, att en samordning i vad

avser planeringen mellan dessa och övriga högskolor och universitet underlättas.

Västernorrlands och Jämtlands läns handelskamare uttalar sig i princip för

att de tre under jordbruksdepartementet lydande högskolorna överföres till eckle­

siastikdepartementets verksamhetsområde. Några rationella motiv för den nuva­

rande ordningen föreligger enligt handelskammarens mening ej.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196J/.

B. Den centrala ledningens arbetsområde

I fråga om den centrala universitets/högskoleledningens arbetsuppgifter har

diskussionen i de inkomna yttrandena i hög grad gällt dels forskningsrådens, i

någon mån forskningsberedningens, ställning i förhållande till universitetskans­

lersämbetet och de centrala beredningarna, dels universitetsutredningens förslag

rörande utrustnmgsuppgifternas inordnande under dessa organ. I det följande

redovisar jag remissdiskussionen i dessa delar var för sig, varefter jag redovisar

de inkomna yttrandena i vad de i övrigt rör den centrala universitets/högskole-

ledningens arbetsuppgifter.

89

a) Forskningsrådens ställning

Statskontorets rekommendation om närmare samordning mellan forskningsråd

och centrala beredningar och universitetsutredningens förslag rörande det tek­

niska forskningsrådets överförande till ecklesiastikdepartementets verksamhets­

område och rådssekretariatens formella anknytning till nniversitetskanslers-

ämbetet har utlöst en livlig remissdiskussion.

Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund anför i sitt

gemensamma remissyttrande i denna fråga huvudsakligen följande:

Enligt vår erfarenhet är industrin i stort sett tillfredsställd med forsknings­

rådens nuvarande ställning. Det torde därför vara befogat att vänta med ett

ställningstagande till förslaget om förändring av forskningsrådens status, tills

man fått någon erfarenhet av verksamheten inom universitetsväsendets nya cen­

trala organ och även inom den nu inrättade forskningsberedningen.

Enligt industrins uppfattning är tekniska forskningsrådets anknytning till han­

delsdepartementet väl motiverad. En förändring av departementsanknytningen

synes oss i avbidan på erfarenheterna av den nya organisationen böra anstå.

I detta sammanhang må beröras verksamheten inom statens råd för atomforsk­

ning. Den inriktning, som forskningen på atomenergiområdet numera fått, bör

föranleda en omprövning av behovet av ett särskilt forskningsråd på detta om­

råde. Vi förordar att frågan om lämpligheten av en uppdelning av detta råds

uppgifter på statens naturvetenskapliga forskningsråd och statens tekniska forsk­

ningsråd utredes.

Större konsistoriet i Lund yttrar:

I likhet med universitetsutredningen vill konsistoriet bestämt avvisa stats­

kontorets förslag, att forskningsrådens förslag till anslagsäskanden skall passera

kanslerskollegiet. Något skäl för en sådan handläggning av forskningsrådens

äskanden har konsistoriet icke funnit. Ett överförande av vissa tjänster inom

forskningsrådens förvaltningsorganisation till kanslersämbetets stat finner kon­

sistoriet likaledes omotiverat.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna uttalar, att överstyrelsen ej funnit

tillräckliga skäl föreligga för den av utredningen föreslagna åtgärden att över­

föra statens tekniska forskningsråd till ecklesiastikdepartementets verksamhets­

område.

Ingeniörsvetenskapsakademien yttrar:

Forskningsråden utövar ett betydelsefullt inflytande på forskningens inrikt­

ning genom sin anslagspolitik. Det är akademiens uppfattning att dessa råd varit

till stort gagn. Råden står enligt nuvarande ordning fria från universitets- och

högskoleorganisationen. Utredningen framkastar tanken att råden administrativt

skulle anknytas till universitetskansler sämbetet. Därjämte föreslås att tekniska

forskningsrådet överflyttas från handelsdepartementet till ecklesiastikdeparte­

mentet. Akademien finner att båda dessa förslag bör avstyrkas. Råden fullgör

bäst sin funktion om de står helt fria från universitetens och högskolornas högsta

centrala instanser. En sådan anordning skapar en nyttig fördelning av ansvaret

för forskningen och den återfinnes på många håll utrikes. Tekniska forsknings­

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964.

rådets förläggning till handelsdepartementet finner akademien vara motiverad

med hänsyn till att detta råd har till uppgift att stödja forskning av betydelse

för näringslivet och att främja forskningsresultatens utnyttjande i näringslivet.

Rådets målsättning är alltså olik övriga råds och måste lösas i nära samarbete

med näringslivet.

Statens råd för samhällsforskning anför i här ifrågavarande hänseenden väsent­

ligen följande:

En i förvaltningsavseende självständig forskningsinstitution, i stort sett upp­

byggd och arbetande på sätt nu är fallet, framstår som ett nödvändigt komple­

mentärt organ till den av utredningen föreslagna lokala och centrala universi­

tets- och högskoleförvaltningen. Rådet vill i detta hänseende, med instämmande

i vad utredningen anför mot en ifrågasatt mer långtgående samorganisation mel­

lan forskningsråden och de föreslagna fakultetsberedningarna, särskilt framhålla,

att uppgiften att avgöra, huruvida understöd bör lämnas åt forskning, som ej

kan inpassas i universitetens och högskolornas redan uppgjorda forskningspro­

gram, lämpligen anförtros ett fristående forskarkollegium, vari dock kan ingå

någon företrädare för det allmänna. Tillika bör beaktas, att forskningsråden som

fristående organ har möjlighet att stödja forskare, som ej är knutna till dessa

läroanstalter, och därigenom medverkar till att skapa större rörlighet för forsk­

ningen. Som följd härav anser rådet, att forskningsrådens förslag till anslags-

äskanden alltjämt bör ingivas direkt till Kungl. Maj:t.

Utredningen framkastar tanken att man bör överväga, om icke tjänster inom

åtminstone flertalet forskningsråds förvaltningsorganisationer bör uppföras på

universitetskanslersämbetets personalförteckning och medel i övrigt till dessa

forskningsråds administrationskostnader anvisas under universitetskanslersämbe­

tets anslag. Rådet har bär den uppfattningen, att forskningsråden liksom hittills

i administrativt hänseende bör vara helt fristående i förhållande till universitets-

kanslersämbetet.

Statens medicinska forskningsråd uttalar sin anslutning till universitetsutred-

ningens uppfattning rörande forskningsrådens ställning i förhållande till de cen­

trala universitets/högskolemyndigheterna och fortsätter:

Rådet anser det av statskontoret diskuterade alternativet att sammanföra

rådsorganisationen med den centrala universitets/högskoleorganisationen —

sammanslagning av forskningsråd och motsvarande fakultetsberedning, om så­

dana inrättas — icke vara rationellt med hänsyn till de skilda uppgifter, som

skulle komma att åvila de två organen. Ansvaret för planläggningen av forsk­

ningsresursernas utbyggnad måste även enligt rådets mening delas mellan två

skilda organ för varje fakultetsgrupp, nämligen forskningsråd och fakultetsbered­

ning (motsvarande).

Enligt de hittillsvarande erfarenheterna såväl i Sverige som i andra länder har

organisationsformen med helt självständiga forskningsråd vid sidan om den

ordinarie universitetsorganisationen visat sig mycket lämplig när det gällt att

fördela samhällets resurser till forskning. Det saknas därför enligt rådets mening

nu helt anledning att frångå denna princip.

Att, som experten J. Rydén föreslagit i sitt särskilda yttrande, slå samman den

nyligen inrättade forskningsberedningen med de föreslagna planeringsorganen

förefaller rådet likaså helt orealistiskt. Detta förslag bör således icke föranleda

någon åtgärd.

91

Rådet ur medvetet om att nära kontakt måste hållas mellan planeringsorganen

inom den centrala universitets/högskoleförvaltningen och forskningsråden. Det

synes därför även rådet värdefullt med personalunioner mellan forskningsråd och

motsvarande fakultetsberedning. De båda organen bör vidare hålla varandra

underrättade om de åtgärder, som de vidtager inom olika områden, samt utbyta

de långtidsplaner, som vartdera organ lägger upp för sin verksamhet.

Utredningen överväger om inte tjänster inom forskningsrådens förvaltnings­

organisationer borde uppföras på univcrsitetskanslersämbetets personalförteck­

ning, och medel i övrigt till dessa forskningsråds administrationskostnader an­

visas under univcrsitetskanslersämbetets anslag. Enligt rådets mening saknas

helt motiv för en sådan formell omläggning. Rådet avstyrker därför angivna

anordning.

Rådet konstaterar vidare med förvåning att universitetsutredningen utan att

närmare ange skälen för sitt ställningstagande föreslår, att det tekniska forsk­

ningsrådet överföres till ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde. Statens

medicinska forskningsråd kan icke finna motiv föreligga för en dylik överföring.

Statens naturvetenskapliga forskningsråd avstyrker bestämt förslaget om änd­

rad departementstillhörighet för det tekniska forskningsrådet. Naturvetenskap­

liga forskningsrådet anför vidare:

Något bärande skäl för det tekniska rådets förflyttning har enligt rådets me­

ning ej framförts. Rådet anser det i själva verket för forskningen mycket bety­

delsefullt att flera departementschefer genom befattning med forskningsråds-

ärenden får en fortlöpande information om forskningens arbetsvillkor och behov.

Även om förslag ej föreligger beträffande den löst framkastade tanken att

tjänster inom forskningsrådens förvaltningsorganisationer skulle uppföras på uni-

versitetskanslersämbetets personalförteckning och medel till dessa råds admini­

strationskostnader anvisas under ämbetets anslag, så vill rådet dock anföra föl­

jande synpunkter.

Ett realiserande av detta förslag skulle innebära enbart nackdelar; även från

administrativ synpunkt är förslaget en avgjord försämring. Den omständigheten,

att utredningen endast eftertraktar eu rent formell omläggning av rådens för­

valtningsorganisation, kan inte dölja den egendomliga dualism som skulle uppstå

därigenom att rådens förvaltningsorgan skulle ligga under universitetskanslers-

ämbetet, på vilket rådens administrationsanslag skulle uppföras, medan råden

i sin verksamhet skulle vara direkt underställda Kungl. Maj:t.

Statens råd för atomforskning ger uttryck för samma synpunkter och anför

vidare följande, som i något förkortad form även återfinnes i naturvetenskapliga

forskningsrådets yttrande:

Det för samverkan mellan råden och för fördelning av statens resurser för

forskning på olika forskningsfält betydelsefullaste organet är den nyligen inrät­

tade forskningsberedningen. Rådet är övertygat om att denna organisationsform

representerar ett lyckligt grepp. Samarbetet mellan forskningsberedningen och

universitetskanslersämbetet blir av stor betydelse, men detta torde utan särskilda

administrativa åtgärder automatiskt komma till stånd i behövlig omfattning.

För att råden skall kunna fullgöra sin uppgift är det av helt avgörande vikt

att de får behålla sina möjligheter till självständiga initiativ. Den nuvarande

svenska forskningsrådsorganisationen med självständigt arbetande råd, vilka

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 50 år 196J+

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

dels samarbetar genom ett eget samarbetsorgan, forskningsrådens samarbetsdele-

gation, dels också genom regeringens eget policyorgan, forskningsberedningen,

ter sig ur dessa synpunkter som en mycket positiv konstruktion. I ett särskilt

yttrande till betänkandet har en av utredningens experter framfört motsatt upp­

fattning. Detta yttrande synes rådet överhuvud taget avspegla ett administrativt

tänkande som ej tar hänsyn till universitetens, den högre undervisningens och

särskilt forskningens särart. Rådet avstyrker på det bestämdaste att dylika syn­

punkter får bilda grundval för den aktuella omorganisationen. I stället ansluter

sig rådet till utredningens eget yttrande i dessa frågor.

I den utländska forskningsrådsorganisationen är ett genomgående drag att

råden är fristående och är direkt underställda resp. regeringsdepartement. Som

exempel härpå kan rådet nämna förhållandena i USA, Storbritannien, Frank­

rike, Nederländerna och Norge.

Statens tekniska jorskningsråd anför i dessa frågor i huvudsak följande:

Den verksamhet som följer av målsättningen att verka för forskningens ut­

nyttjande ger rådet betydelsefulla uppgifter av annan art än de som ankommer

på flertalet under ecklesiastikdepartementet lydande råd. Denna målsättning

understryker den tekniska forskningens roll som framför allt en betydelsefull

produktionsfaktor. Den vid universitet och högskolor bedrivna forskningen

utgör endast en del av rådets arbetsfält. Rådets sammansättning, organisation

och arbetssätt bär också tydligt prägel av denna olikhet relativt de under eckle­

siastikdepartementet lydande råden.

Det anförda är ägnat att belysa det orealistiska i ett överförande av rådets

förvaltningsorganisation till universitetskanslersämbetets personalförteckning

samt anvisande av medel för rådets administration under universitetskanslers­

ämbetets anslag.

Vad kontakten med högskole- och universitetsinstitutioner beträffar skulle den

föreslagna ändringen ej medföra några fördelar. Ett nära samarbete med dessa

institutioners administrativa avdelningar sker sedan en längre tid tillbaka vad

beträffar administration av tilldelade anslag.

Med hänsyn till rådets arbetsuppgifter och vikten av närmast möjliga kontakt

med näringslivet synes det riktigast att rådet även i fortsättningen tillhör han­

delsdepartementets verksamhetsområde. Ett genomförande av utredningens för­

slag beträffande rådets överförande till ecklesiastikdepartementet och beträf­

fande anknytning till universitetskanslersämbetet skulle kunna motverka de

syften för vilka rådet har att verka. Rådet måste därför bestämt avstyrka de

av utredningen i dessa frågor framlagda förslagen.

Rådet delar synpunkten att eu nära kontakt mellan fakultetsberedningar och

råd är önskvärd. Rådet finner emellertid att detta önskemål för den tekniska

forskningens del bör kunna tillgodoses på betydligt enklare och smidigare sätt

än det av utredningen föreslagna.

Även för andra forskningsråd bör en i förhållande till universitetsväsendet så

självständig ställning som möjligt eftersträvas. Det har varit och bör förbli för­

delen med forskningsråden, att de kan verka fritt och snabbt för att tillgodose

aktuella forskningsuppgifter, speciellt nya initiativ, både inom universiteten och

högskolorna och utanför dessa. Forskningen har en allt viktigare funktion i skilda

delar och organisationer av vårt samhälle, och det är farligt både för universi­

teten och för samhället, om forskningen skulle reserveras för eller monopoliseras

av universiteten, även om dessa som hittills är centrala högborgar.

Rådet vill understryka att forskningsberedningen genom sin tillkomst på ett

Kungl. May.ts proposition nr 50 år 1064

9:i

betydelsefullt sätt ändrat de förutsättningar som varit för handen da universi-

tetsutredningen behandlat rådsverksamheten. Ett nära samarbete har etablera s

mellan forskningsberedningen och råden. Tekniska forskningsrådet vantar or

sin del att detta samarbete leder till betydande praktiska resultat och laster s oi

vikt vid att dessa möjligheter till samverkan inte försvåras.

Statens råd för byggnadsforskning anför i huvudsak följande:

Rådet anser liksom utredningen att forskningsråden alltjämt bör vara från

högskoleorganisationen fristående organ med samma uppgifter som hittills, bjalv-

fallet bör forskningsråd och högskolemyndigheter i olika hänseenden samverka

med varandra. En sådan samverkan, som i själva verket är av avgörande bety­

delse för en rationell utbyggnad av forsknings- och utbildningsresurserna over

hela linjen, skulle enligt rådets mening avsevärt underlättas om umversitets-

utredningens förslag om upprättande av fakultetsberedningar för det centrala

planeringsarbetet för denna utbyggnad realiseras. Rådet tillstyrker salunda uni-

versitetsutredningens förslag om fakultetsberedningar och förutsätter därvid,

liksom utredningen, att Kungl. Maj:t kommer att söka underlätta samarbetet

mellan forskningsråd och beredningar genom att ledamöter av fakulte tsbered-

ning i lämplig utsträckning också blir ledamöter av närmast berörda forsk­

ningsråd.

Jordbrukets forskningsråd yttrar bl. a.:

Utredningen utgår från att forskningsrådens uppgifter och organisation skall

vara i huvudsak desamma som nu. Rådet har intet att erinra häremot och kom­

mer i sin verksamhet liksom hittills städse att eftersträva sa god och nara kontakt

som möjligt med de till rådets verksamhet hörande läroanstalternas administra­

tiva ledning och dess forskare.

Utredningen förordar vidare, att forskningsrådens förslag till anslagsaskanden

alltjämt skall inges direkt till Kungl. Maj:t. Rådet delar helt denna uppfattning

Utredningen understryker ju också tydligt, att forskningsråden såtillvida har ett

vidare arbetsfält än de föreslagna fakultetsberednmgarna som radon bär att

stödja och initiera viss forskning även utanför universiteten och högskolorna.

Utredningen uttalar emellertid på annat ställe, att det »bör övervägas, om icke

tjänster inom åtminstone flertalet forskningsråds förvaltningsorganisationer borde

uppföras på universitetskanslersämbetets personalförteckning och medel i övrigt

till dessa forskningsråds administrationskostnader anvisas under universitets­

kanslersämbetets anslag». Någon motivering härför lämnas ej. Namnda utta­

lande föranleder rådet att framhålla, att inga administrativa fördelar torde sta

att vinna genom en dylik formell omläggning av rådens förvaltningsorganisation.

Snarare innebär den betydande nackdelar.

Rådet anmäler slutligen stark tveksamhet beträffande utredningens förslag

om att tekniska forskningsrådet skall överföras till ecklesiastikdepartementets

verksamhetsområde.

Malmfonden yttrar:

Tillskapandet av från universitet och högskolor fristående forskningsråd har

inneburit ett stort framsteg för forskningens organisation. Råden bär visat sig

på ett snabbt, smidigt och ändamålsenligt sätt kunna tdlgodose vid universitet

och högskolor uppkommande behov inom forskningen. Rådens fria ställning hai

bidragit till att skapa en gynnsam atmosfär för kontakter och samarbete med

94

organisationer, företag och enskilda, som utanför universitetsorganisationen be­

driver eller stöder forskning.

Utredningen framför tanken att råden administrativt skulle knytas till univer-

sitetskanslersambetet. Även om en sådan ändring endast, såsom utredningen

uttalat, innebär en omläggning av den formella organisationen och icke skulle

rubba radens ställning som självständiga organ, anser Malmfonden dock med

hänvisning till vad som nyss anförts starka skäl tala för att den nuvarande ord­

ningen bibehalles.

Utredningen har föreslagit, att tekniska forskningsrådet skall överföras till

ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde. Enligt Malmfondens mening har

utredningen härvid inte tillräckligt beaktat omfattningen och värdet av den

tekniska forskning, som numera bedrives inom industrien och de av staten och

industrien gemensamt bildade branschforskningsinstituten. Tekniska forsknings­

rådets verksamhet avser numera till ej oväsentlig del forskning utanför universi­

teten och hogskolorna. Dessa och andra förhållanden talar starkt för att rådet

bor kvarhgga under handelsdepartementet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

b) Utruslningsnämndens ställning

Universitetsutredningen och statskontoret har framlagt sinsemellan något skilj­

aktiga förslag om en närmare anknytning i organisatoriskt hänseende av den

nuvarande utrustningsnämnden för universitet och högskolor till den nya organi­

sationen för universitets/högskoleväsendets centrala ledning. Utredningen före­

slår, att den nuvarande nämndens uppgifter uppdelas på dels en utrustnings­

beredning (för de planerande uppgifterna) med samma ställning som fakultets-

beredningarna, dels universitetskanslersämbetet (för de verkställande uppgif­

terna), medan statskontoret vill föra in utrustningsnämnden i universitetskans­

lersämbetet som en kommitté av närmast permanent karaktär.

o Sveriges hantverks- och industriorganisation förordar en utrustningsberedning

sasom en av avdelningarna av det vetenskapliga råd, som bör upprättas vid sidan

av det centrala ämbetsverk, åt vilket ansvaret för såväl planering som förvalt­

ning enligt organisationens mening bör anförtros.

Styrelsen för Kooperativa Förbundet -bedömer universitetsutredningens för­

slag om en utrustningsberedning för planeringsarbetet och en avdelning inom

universitetskanslersämbetet för inköpsverksamheten såsom innefattande eu prak­

tisk och riktig lösning av ifrågavarande problem.

Byggnadsstyrelsen anför följande:

D;i det gäller utrustning bör man särskilja dels den utrustning, som består av

tast inredning, möbler, armatur, gardiner m. m. dels den vetenskapliga och peda­

gogiska. utrustningen. Utrustning av det förra slaget är av största betydelse för

undervisningsmiljön och ligger inom de kompetensområden, på vilka byggnads­

styrelsen har kvalificerad personal av olika och varandra kompletterande slag.

badan utrustning hänger också i högsta grad samman med byggnadernas plane-

ung och tekniska utformning. Möbler och inredningar påverkar i hög grad rums-

matten och som följd därav stomsystem, fasadmoduler osv. I stor omfattning

mbygges i den fasta inredningen installationer av olika slag, som ingår i bygg-

Kungl. Maj:tx proposition nr 50 av 19G4

95

nadsarbetet. Vid modern projektering måste på tidigast möjliga stadium installa­

tions- och inredningssystem koordineras med övriga byggnadsarbeten. Om ett

utvecklingsarbete skall bedrivas beträffande universitetslokalers planering för

att åstadkomma bättre lokaler till om möjligt lägre kostnader, måste utgångs­

punkten alltid vara arbetsplatsen, dess utrustning, mått, installationsbehov etc.

I denna situation skulle det i och för sig vara av största vikt att samoidningen

av såväl projekteringen som utvecklingsarbetet beträffande både byggnaden som

sådan och inredningar, möbler och installationer låge på ett och samma organ.

Den 1 oktober i år startar byggnadsstyrelsen den särskilda utvecklingsavdel­

ning, som tidigare på grund av personalbrist tyvärr icke kunnat komma i gang.

Avsikten är att denna avdelning i första hand skal! angripa de många problem

som sammanhänger med universitetens och högskolornas byggnader. Det blir

därvid ofrånkomligt, att utgångspunkterna härför är det detaljerade studiet av

varje enskild verksamhets rums- och inredningsbehov. Väsentligt är då, att pla­

neringen av denna del av utrustningen samordnas med byggande^ dvs. ligger

på det organ, som har ansvar för planeringen av byggandet.

1

den mån en sådan

total samordning av olika skäl icke anses böra åvägabringas, bör styrningen av

detta arbete dock ligga hos det byggnadsplanerande organet.

Beträffande den vetenskapliga och pedagogiska utrustningen verkar denna i

viss mån bestämmande på den fasta inredningen. Då utrustning av detta slag

— till vars anskaffande det särskilda expertorganet (utrustningsberedningen) bör

taga ställning — i högre eller mindre grad påverkar lokalprogrammets utform­

ning, är det av största vikt att på ett så tidigt stadium som möjligt även på detta

område samarbete kommer till stånd mellan å ena sidan planerande och upp­

handlande organ (utrustningsberedningen resp. kanslersämbetet) och å andra

sidan byggnadsstyrelsen.

Riksrevisionsverket anför:

Vid ställningstagandet till denna fråga bör enligt riksrevisionsverkets mening

särskild hänsyn tagas till att den pågående starka upprustningen vid universitet

och högskolor övergångsvis kräver stora insatser och speciella resurser på områ­

det samt till att utrustningsnämnden ålagts vissa funktioner vid sidan om uni­

versitetens och högskolornas verksamhet. Såvitt ämbetsverket kunnat finna har

utrustningsnämnden hittills väl fullgjort sina uppgifter. I detta sammanhang bör

även beaktas, att en översyn av den statliga upphandlingsverksamhetens orga­

nisation överväges inom statskontoret. Även om det i och för sig kan befinnas

rationellt att inordna utrustningsnämnden i universitetskanslersämbetet på sätt

statskontoret föreslagit i sin rapport förordar riksrevisionsverket med hänsyn till

nämnda förhållanden, att frågan om nämndens organisatoriska hemvist tills

vidare hålles öppen.

Länsstyrelsen i Uppsala län anser, att praktiska skäl talar för att utrustnings-

frågorna i enlighet med universitetsutredningens förslag handlägges i en fakul-

tetsberedningarna sidoställd beredning med bl. a. chefen för ekonomiskt-admini-

strativa byrån som ledamot.

Utrustning snämnden för universitet och högskolor avstyrker saväl univeisi-

tetsutredningens som statskontorets förslag och anför i huvudsak följande:

Enligt nämndens mening finnes en mycket väsentlig olikhet mellan fakultets-

beredningarnas och utrustningsberedningens planeringsverksamhet. Fakultets-

beredningarnas planering går sålunda ut på klarlägganden och bedömanden av

96

vittutseende frågor om utbildnings- och forskningsorganisationens storlek och

uppläggning. Denna planering omfattar jämväl bedömanden och avgivande av

förslag beträffande erforderliga personal- och lokalresurser m. m. Utrustnings-

organets planering begränsar sig däremot väsentligen till ett bedömande av

utrustningsbehoven för forskning och undervisning m. in. inom en av statsmak­

terna på grundval av bland annat fakultetsbcredningarnas planering redan be­

slutad ram. Utrustningsorganets planering blir därför på sitt sätt — liksom bygg­

nadsstyrelsens motsvarande lokalplanering — sekundär i förhållande till fakul-

tetsberedningarnas planering. I varje fall är den till sin omfattning mera begrän-

sad och fixerad samt till innebörden mer teknisk än de andra beredningarnas.

Enär alltså egentlig och på visst objekt inriktad utrustningsplanering bör och

kan slutligt sätta in först sedan statsmakterna tagit ställning till bland annat

objektets ram i avseende å personal och lokaler, har den ett förhållandevis be­

gränsat samband med fakultetsbcredningarnas planering.

Nämnden utgår vidare ifrån, att utredningen avser att uppgiften att svara för

de s. k. utrustningsprogrammen skall tillhöra den planerande verksamheten. Om

detta ej är förhållandet, skulle i realiteten praktiskt taget hela planeringsverk­

samheten bli förlagd inom universitetskanslersämbetet. För utrustningsbered-

ningen skulle i så fall återstå väsentligen endast allmänna analyser samt uppgif­

ten att framlägga utrustningsförslagen för statsmakterna. Fn så begränsad upp­

gift kan rimligen ej utgöra grunden för att ett särskilt organ inrättas.

Utrustningsnämnden lämnar en sammanfattande redogörelse för nämndens

hittillsvarande funktioner och arbetssätt. Därvid framhålles, att nämnden givits

utrustningsuppdrag för institutioner även utanför universitet och högskolor.

Nämnden anför vidare bl. a. följande:

Erfarenheten torde ha gett vid handen, att nämnden i sin verksamhet utan­

för sitt förstahandsområde kunnat göra för det allmänna värdefulla insatser. Utan

varje tvekan anser nämnden det sakligt mycket behövligt, att ett centralt utrust-

ningsorgan — utrustningsnämnden eller annat — kan i ökad utsträckning om-

händerha olika utrustningsobjekt även utanför universitets- och högskoleområ-

det. Denna uppfattning vinner ock stöd i förslagen om ytterligare uppdrag m. m.

Tyvärr har nämnden under senaste året nödgats möta varje sådant förslag med

att nämndens personalorganisation måste förstärkas redan för ett fullgörande

av de å nämnden automatiskt fallande och successivt synnerligen starkt ökande

uppdragen. I avvaktan därpå har nämnden måst ställa sig avböjande till för-

slagen. Förutsättningar för en nämndens ändrade inställning härutinnan synes

snarast böra tillskapas.

Därest utrustningsnämndens verksamhet skulle inordnas i en central organi­

sation i enlighet med universitetsutredningens förslag, uppstår frågan om lämp­

ligheten av att i större utsträckning utrustningsuppdrag utanför denna centrala

administrations område lägges på de nya organen. Formellt synes hinder därför

ej föreligga men ändamålsenligheten kan med skäl från skilda svnpunkter starkt

ifrågasättas — eller direkt förnekas.

. För den planerande verksamheten för ett visst utrustningsobjekt har hittills

i första hand svarat ordföranden och byråchefen. Normalt förlöper denna verk­

samhet i stort sett i följande ordning.

På ett tidigt stadium tas kontakt med vederbörande institutionsföreståndare

för allmän diskussion av aktuella utrustningsfrågor. Därvid lämnas direktiv och

riktlinjer, varjämte institutionsföreståndaren anmodas att till nämnden avlämna

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

97

(■It institutionens utrustningsförslag. Likaså diskuteras på ett tidigt stadium med

byggnadsstyrelsen (draga om tekniska högskolan i Stockholm dess byggnads­

kommitté) förekommande problem på gränsområdena mellan bygge samt inred­

ning och utrustning ävensom de byggnadsmässiga förutsättningarna lör installa­

tioner av många slag av tyngre utrustning m. in. samt byggnadstider.

Av eu institution avlämnat utrustningsförslag underkastas i olika avseenden

granskning och prövning inom nämnden och i erforderlig omfattning av för ända­

målet tillkallad expertis. Sedan resultaten av dessa granskningar föreligger sam­

lade, göres behövliga sammanställningar och jämförelser med andra uLrustnings-

objekt. Utredningarna och undersökningarna härutinnan är av synnerlig oety-

delse för nämndens ställningstagande till kostnadsramar in. m. samt i hög grad

arbetskrävande. I samband härmed pågår normalt fortsatta diskussioner mellan

nämnden samt institutionsföreträdare och experter angående förutsättningarna

för att ytterligare nedbringa och begränsa anskaffnings- och investeringsbehoven.

På grundvalen av de sålunda framkomna resultaten utarbetar nämnden och

avger till Kungl. Maj:t sitt slutliga förslag till kostnadsram in. m.

Nämndens ifrågavarande prövning har ett dubbelt syfte. Det gäller sålunda

dels att söka objektivt bedöma arten och omfattningen av den utrustnings-

anskaffning för ett akuellt objekt, som från undervisningens, forskningens och

andra saksynpunkter må anses i och för sig påkallad, dels och- att från allmänna

synpunkter söka göra en avvägning av de sålunda i och för sig berättigade be­

hoven mot andra — på universitets- och högskoleområdet och i övligt föie-

liggandc investeringskrav. Som en väsentlig bedömningsfaktor bland åtskilliga

andra har därvid den statsfinansiella situationen och dennas utveckling på kortare

och längre sikt trätt fram. Denna flcrsidiga prövning har varit eu vid nämndens

tillkomst av vederbörande i kanslihuset klart uttalad uppgift. Sydtet har sålunda

varit, att de vid denna prövning framkomna resultaten och förslagen skall obe­

skurna kunna godtas inom kanslihuset. Från begynnelsen har nämnden alltså

avsetts att tjäna som ett kanslihusets beredande organ och ej blott som ett

ämbetsverk med huvudsakligen facksynpunkter.

Förutsättningen att nämndens förslag — såsom hittills varit fallet i stort sett

helt — godtas har i själva verket i ej oväsentlig grad utgjort en utgångspunkt för

nämndens handlande gent emot institutionerna. Att nämnden kunnat deklarera,

att eu institution bör kunna räkna med ett godtagande på högsta ort av vad

nämnden föreslår, har påtagligt stärkt nämndens ställning utåt och utan tvivel

avsevärt ökat institutionernas beredvillighet till objektiv samverkan och åter­

hållsamhet. De s. k. fjärde ledamöterna av nämnden (dvs. de ledamöter, som

företräder viss läroanstalt eller institution) har härvid som regel spelat eu myc­

ket värdefull roll.

Även utrustningsnämndens upphandlingsverksamhet bör i detta sammanhang

redovisas som grundval för bedömningarna i det följande.

Av universitetsutredningen beskrives ifrågavarande verksamhet kort och gott

som en upphandling av inrednings- och utrustningsartiklar. Givetvis går verk­

samheten ut på inköp men arbetet omfattar dock åtskilligt mer än utformandet

och avsändandet av bestäliningsskrivelser. Och i eu ständigt ökande utsträckning

har nämnden att företa ekonomiskt omfattande upphandlingar, vilka tekniskt

och i övrigt förutsätter ingående och från skilda synpunkter krävande förberedel­

ser inom nämnden. Exempel härå är de större upphandlingarna av snickeriinred­

ningar in. m. En enda dylik upphandling kan belöpa sig på en miljon kronor och

mycket mera.

! upphandlingsverksamheten ingår emellertid utöver det anförda mycket

4 —

Bihang till riksdagens protokoll lOGIf. 1 sand. Nr

SO

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 50 år 1904

98

annat, exempelvis avslutandet av rabattöverenskommelser, prisövervakningar

och kontinuerligt följande av marknadsutvecklingen.

I det föregående bär en åtskillnad gjorts mellan den * planerande» och »verk­

ställande» delen av utrustningsnämndens verksamhet. Utan tvivel föreligger

också anledning att göra en dylik åtskillnad. Men det måste understrykas, att

dessa olika verksamheter i väsentliga avseenden griper in i och är beroende av

varandra, vilket tydligt framkommer i det dagliga arbetet inom nämnden.

Erfarenheten visar sålunda, att en nära samorganisation under en enhetlig och

i sista hand ansvarig ledning av planerings- och inköpsverksamheten är nödvän­

dig på ifrågavarande område.

Utredningens förslag om att utrustningsnämndens »planerande» verksamhet

skall förläggas till en utrustningsberedning och dess »verkställande» uppgifter

(upphandling m. m.) inordnas i universitetskanslersämbetet får anses föranlett

av bristande kännedom om vad frågan praktiskt gäller. Förslaget innebär bland

annat en helt orealistisk splittring av funktioner och ansvarsfördelning. Utrust-

ningsberedningens verksamhet skulle i stort sett fullgöras med anlitande av

kanslersämbetets personal. Beredningen skulle vidare vara undandragen utform-

mngen av och ansvaret för upphandlingsverksamheten oaktat denna står i ett

ofrånkomligt sa,mmanhang med planeringen. Överhuvud griper de olika verk­

samheterna så in i och är så beroende av varandra, att en samorganisation av

dem är ofrånkomlig under en enhetlig och en enda i sista hand ansvarig ledning.

Ett förväntat aldrig så gott inbördes samarbete mellan olika organ kan icke

förringa angelägenheten av en enhetlig organisation för uppgifternas fullgörande.

.Nämnden måste bestämt avstyrka den föreslagna uppdelningen. På motsvarande

satt som planering och byggande är samordnat inom byggnadsstyrelsen bör så­

lunda till ett enhetligt organiserat centralt utrustningsorgan förläggas all plane-

rings-och upphandlingsverksamhet i utrustningssammanhangen. Den rimliga och

praktiska konklusionen härav måste bli, att utrustningsnämnden bibehålies.

Sasom framhållits ovan, har de olika fjärde ledamöterna som regel spelat en

mycket värdefull roll för upprätthållandet av fortlöpande och nära kontakter

med läroanstalterna. Ett ersättande av detta system med av utredningen före­

slagna tva ledamöter såsom »fast representation» för läroanstalterna skulle enligt

nämndens mening innebära en från skilda synpunkter betänklig försvagning

korslaget avstyrkes bestämt.

b

Under åberopamde av vad som i olika sammanhang ovan anförts får utrust-

ningsnämnden föreslå, att nämnden bibehålies såsom det fristående centrala

utrustmngsorganet på ifrågavarande område.

Statskontoret anför:

Då det, som utredningen framhåller, icke är fråga om att i utrustningsbered-

ningen engagera något utomstående element och då det är önskvärt att samma

expertis som deltar i planeringsarbetet också är inkopplad på verkställighetssta-

diet, saknas enligt statskontorets mening skäl för den föreslagna uppspaltningen

av utrustningsnämndens funktioner: den i statskontorets rapport föreslagna orga­

nisationen synes därför i och för sig vara att föredraga. Vid bedömningen av

ifrågavarande organisationsförslag bör dock enligt statskontorets mening följande

förhållanden förtjäna uppmärksamhet. Utrustningsnämnden fullgör för närva­

rande även uppgifter som faller utom den skisserade ramen för universitetens och

högskolornas verksamhetsområde. Sålunda har uppdragen hittills jämväl om­

fattat så disparata organ som bl. a. riksarkivet, kungl. biblioteket, statens bakte­

riologiska laboratorium, statens institut för folkhälsan och statens polisskola.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

99

Något förslag till placering av denna speciella upphandlingsverksamhet har ej

framlagts. Ej heller har samordningen mellan byggnadsverksamheten (i bygg­

nadsstyrelsens regi) och utrustningsfrågornas handläggning tillräckligt belysts.

I sammanhanget bör även beaktas, att inom statskontoret övervägs en översyn

av den statliga upphandlingsverksamheten. Att därför i detta läge vidtaga mera

genomgripande åtgärder inom ett upphandlingsområde som fungerar väl synes

mindre välbetänkt. Av angivna skäl föreslår statskontoret, att ställningstagandet

till frågan om infogande av utrustningsnämnden i universitetskanslersiimbetet

tills vidare uppskjutes.

Statskontorets yttrande är på denna punkt icke enhälligt, hyra reservanter

(tre av styrelsens ledamöter1) med instämmande av överdirektören) har anfört

följande:

Utrustningsfrågorna är av största betydelse för forskningen och undervisningen

vid universitet och högskolor. De har också stor ekonomisk räckvidd. Utrust-

ningsplaneringen och utrustningsanskaffningen sammanhänger nära med pla­

nering och verkställande av personell och lokalmässig upprustning. Dessa omstän­

digheter talar för att utrustningsnämnden utan dröjsmål närmare anknytes till

universitetskanslersämbetet på det sätt som föreslagits i rapporten. Det bör

understrykas att om upphandlingsorganet skall anlitas för uppdrag fallande utan­

för det högre undervisningsväsendets område — i och för sig är det icke osanno­

likt att det är rationellt att exempelvis på skolområdet systematiskt tillvarataga

organets sakkunskap — dess personalorganisation måste vara avpassad härför.

Kanslern anför:

Under hänvisning till vad som anförts i läroanstalternas yttranden avstyrker

jag utredningens förslag och ifrågasätter alltså inte någon ändring i utrustnings-

nämndens status. Sedan lärosätenas förvaltningar upprustats, bör dock vissa

uppgifter kunna decentraliseras från nämnden till lokalförvaltningarna.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna anför:

Överstyrelsen förordar, att den nuvarande utrustningsnämnden bibehålies

såsom ett i förhållande till den centrala ledningen självständigt organ. För att

säkerställa erforderlig samverkan med den centrala ledningen bör emellertid

enligt överstyrelsens mening en företrädare för utrustningsnämnden och även

en företrädare från byggnadsstyrelsen kallas att deltaga i fakultetsberednings-

sammanträde vid dess behandling av frågor, som beröra inredning och utrustning

av lokaler samt byggnadsfrågor.

c) Övriga arbetsuppgifter

Utredningens förslag rörande universitetskanslersämbetets och de centrala

beredningarnas uppgifter i övrigt — sålunda med bortseende från de i det före­

gående redovisade frågorna om forskningsrådens och utrustningsnämndens ställ­

ning

_ bär i många yttranden lämnats helt utan erinran. I andra yttranden

tillstyrker man i mera allmänna ordalag utredningens förslag om decentralisering

av administrativa uppgifter från de centrala till de lokala myndigheterna.

1 Ledamoten av riksdagens andra kammare H. Gustafsson, avdelningschefen L. Lindmark och

direktören O. Söderström.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1061,.

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196U

Utförligt diskuteras dessa frågor av SFS, som bl. a. yttrar:

SFS tillstyrker förslagets mycket omfattande decentralisering av personal­

administrativa ärenden och fördelningsfrågor till de lokala organen, och anser

liksom de sakkunniga att denna decentralisering i en framtid även bör omfatta

beslut angående tilldelningen av lärarkrafter. Det förutsätter emellertid ett till­

förlitligt system för registrering av de studerande samt säkra normer för beräk­

ningen av lärarbehovet under ett kommande budgetår.

Det är angeläget att kursfordringar i de enskilda ämnena liksom tidigare fast­

ställes centralt, och att kanslersämbetet förblir den beslutande instansen i dessa

frågoi. Endast därigenom är det möjligt att bibehalla den likvärdighet i fråga om

utbildningen vid skilda universitet och högskolor, vilken av flera skäl ter sig

angelägen. SFS anser att möjlighet skall finnas att hemställa om Kungl. Majrts

prövning av Kanslersämbetets beslut rörande studieplanefrågor, något som nu

inte är fallet.

De ämneskonferenser som anordnas av universitetskanslern utgör eu synner­

ligen värdefull form för överläggningar rörande studiefordringar, studietid m. m.

Organisationen förutsätter, att dessa konferenser också i framtiden skall utgöra

ett centralt inslag i arbetet med utbildningens innehåll och administration.

Utredningen anför helt riktigt, att behörighetsbestämmelser för inskrivning,

grunder för meritvärdering samt beslut om en begränsning av intagningen i en­

skilda. ämnen ej lämpar sig för avgörande på det lokala planet. SFS stöder på

samtliga punkter utredningens förslag i vad gäller intagningsärendenas hand­

läggning. Utöver de motiv som anförs i betänkandet till stöd för en centraliserad

intagning till spärrade utbildningslinjer kan påpekas, att en samordning av intag­

ningen till skilda utbildningslinjer underlättas om denna företas inom ett och

samma organ. För vissa utbildningsvägar t. ex. medicinsk och odontologisk kan

ett klart behov av en sådan samordning konstateras. Även för de spärrade äm­

nena vid filosofisk fakultet kan en central intagning vara att föredra, bl. a. bero­

ende på de stora lokala variationerna i antalet sökande.

SFS har i flera tidigare framställningar till såväl Kungl. Maj:t som till univer-

sitetsutredningen och universitetskanslern påpekat de nackdelar som är förenade

med nuvarande intagningsbestämmelser för olika slag av spärrad utbildning.

Dessa bestämmelser har som regel utformats oberoende av varandra, varvid

skilda principer kommit att tillämpas och meriteringsgrunderna tillmätts olika

stor vikt, utan att detta haft någon saklig grund i skillnader mellan utbildning­

arna. Det är ett starkt önskemål att klara och så långt möjligt likvärdiga meri-

teringsgrunder tillämpas.

Det är därför tillfredsställande att utredningen föreslagit en översyn över in-

tagningsbestämmelserna för att nå större enhetlighet. En sådan översyn bör

under alla omständigheter företas sa snart beslut fattats om det nya gymnasiets

konstruktion.

Arbetsmarknadsstyrelsen anför rörande samarbetet mellan styrelsen å ena

sidan och den centrala universitets/högskoleledningen å den andra:

Utredningen framhåller, att fakultetsbcredningarnas arbete i viss utsträck­

ning måste repliera på det material som arbetsmarknadsstyrelsens prognosinsti­

tut framlägger och att ett nära samarbete bör etableras mellan prognosdelega­

tionen och fakultetsberedningarna. Genom att en ledamot av kanslerskollegiet

föreslås ingå i prognosdelegationen har visserligen en form för samarbete an­

befallts och styrelsen tillstyrker den föreslagna representationen. Därutöver bör

101

emellertid fasta former etableras för fortlöpande information om prognosinstitu-

tets utredningsresultat.

Kanslersämbetets uppgift att kontinuerligt följa utbildningsorganisationens

effektivitet har enligt utredningen karaktär av driftkontroll. Styrelsen finner

denna kontrollerande verksamhet utomordentligt väsentlig. Studieavbrotten

inom de fria fakulteterna torde delvis hänga samman med brister i undervis­

ningen. Knappheten på akademiskt utbildad arbetskraft liksom hänsynen till

den enskilde studenten kräver kontinuerlig tillsyn över att undervisningen be­

drivs i sådana former och med sådana metoder att utbildningsmålet kan nås

inom de gränser som anges som »normalstudietid».

Då kanslersämbetet har att fastställa studieplanerna (motsvarande) blir ytterst

denna myndighet ansvarig för att universitets- och högskoleutbildningen mot­

svarar samhällets behov. Styrelsen vill liksom utredningen understryka nödvän­

digheten av att kanslersämbetet i dessa frågor upprätthåller kontinuerligt sam­

arbete bl. a. med arbetsmarknadsstyrelsen.

Byggnadsstyrelsen anför:

Vid nybyggnad inom universitets- och högskoleområdet har byggnadsstyrelsen

att svara för såväl planering och projektering som byggande. Det åligger sålunda

byggnadsstyrelsen att bland annat utarbeta byggnadsprogram för lokalbehovens

tillgodoseende. Vid mer omfattande byggnadsverksamhet tillsättes av Kungl.

Maj:t särskilda programkommittéer för utarbetande av lokalprogram. Till leda­

möter i dessa kommittéer utses fackmän på det område, som omfattas av bygg­

nadsföretaget, jämte representanter för byggnadsstyrelsen m. fl. myndigheter.

Byggnadsstyrelsen vill understryka det starka samband, som föreligger mellan

planeringen av lokalfrågorna och den planeringsverksamhet, som skall åvila uni-

versitetskanslersämbetet. Byggnadsstyrelsen förutsätter emellertid, att program-

kommittér kommer att tillsättas även i fortsättningen och att den erforderliga

samordningen ernås genom en ändamålsenlig sammansättning av dessa kom­

mittéer.

Skolöverstyrelsen förordar upprättandet av sektioner inom universitetskans-

lersämbetets utbildningsbyrå för pedagogiskt utvecklingsarbete och användning

av tekniska hjälpmedel i universitetsundervisningen. Överstyrelsen anför vidare

bl. a.:

Såvitt överstyrelsen kunnat finna har personalfrågan när det gäller universi­

tetsförvaltningens insatser i fråga om pedagogiskt utvecklingsarbete för univer­

sitetsundervisningen icke närmare utretts eller preciserats. Att dessa uppgifter

bör anförtros åt en grupp personer, vilkas meriter, utöver akademisk examen,

bör ligga på det rent pedagogiska planet både vad beträffar formell kompetens

och praktisk undervisningserfarenhet synes självklart.

Även för bedömning och upphandling av undervisningsmateriel och hjälp­

medel — t. ex. standardutrustning för skilda lokaler inom olika ämnen -— bör

anlitas expertis, som har god kännedom om vilken materiel, som erfordras, och

som är väl förtrogen med hur den skall utnyttjas vid undervisningen. Även frå­

gan om den interna televisionens utnyttjande och dess pedagogiska fördelar måste

beaktas. Samverkan med skolväsendet torde också i sistnämnda avseenden kunna

ge visst utbyte.

Utvecklings- och rationaliseringsarbete av här berört slag utgör ett av medlen

att åstadkomma den ökning av utbildningskapaciteten, som kontinuerligt kom­

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 19GJf

102

mer att behövas. Överstyrelsen vill än en gång med eftertryck betona den om­

fattande bildningsuppgift, som förestår och som för varje år måste få ta universi­

tetens resurser allt mera i anspråk. Genom införandet av nioårig obligatorisk

grundskola och genom den omfattande utbyggnaden av de gymnasiala skolfor­

merna ovanför grundskolan kommer utbildningsintresset, som med explosions­

artad kraft ger sig till känna på alla områden, att inom kort i allt större utsträck­

ning gälla studier på akademisk nivå. Ökat behov kommer att framträda av t. ex.

kvällsundervisning, korrespondensundervisning, fasta studiegångar av olika slag,

decentraliserad akademisk undervisning m. m. Det torde bli en viktig sak för

såväl planerings- som utbildningsbyrån att snarast klarlägga, vilka åtgärder som

behövs för att sådana eller andra nya arbetsformer skall i tillräcklig omfattning

kunna introduceras.

Gymnasieutredningen anför:

Åtskilligt har föreslagits som med säkerhet kommer att medföra avsevärt bättre

utbyte av den akademiska utbildningen om det genomföres. Förslagen tar i bety­

dande utsträckning sikte på att svagheter skall kunna upptäckas och analyseras;

i mindre grad anvisas instrument och metoder för avhjälpande av svagheterna.

Viktiga sådana förslag finns visserligen — framförallt när det gäller studieplans-

arbetet — men det område, som kan kallas »universitetspedagogik», dvs. såväl

formerna för undervisningens bedrivande som den enskilde akademiske lärarens

pedagogiska utbildning, synes icke ha blivit föremål för universitetsutredningens

behandling. När det gäller utbildning på forskarstadiet har detta knappast någon

relevans men i fråga om den lägre utbildningen är de pedagogiska spörsmålen

uppenbarligen av stor vikt. De blir inte mindre betydelsefulla därför att man nu

och sannolikt för lang tid framåt tvingas såsom lärare på detta stadium i stor

utsträckning använda unga studenter utan pedagogisk utbildning och erfarenhet.

Vad som bör göras häråt kan givetvis inte avgöras utan mera ingående prövning.

Att varken de lokala eller centrala förvaltningarna utrustats så att de på detta

område kan göra någon större insats står emellertid klart. Gymnasieutredningen

finner det därför i hög grad angeläget att skyndsamma åtgärder vidtages. Otvi­

velaktigt skulle universitetens/högskolornas effektivitet kunna i avsevärd grad

höjas genom förbättrade pedagogiska metoder. En förstärkning av universitets-

kanslersämbetets utbildningsbyrå som gåve ämbetet möjligheter att genom en

rådgivande inspektion dels bilda sig en uppfattning om den pedagogiska verk­

samheten — i undervisning och examination på det grundläggande stadiet —

dels injicera förbättrade pedagogiska metoder synes gymnasieutredningen böra

genomföras. Inom skolväsendet gjorda erfarenheter i fråga om pedagogiska hjälp­

medel av olika slag liksom i fråga om undervisningsmetodik synes därvid böra

beaktas. Förstärkningen bör emellertid inte få formen av nya tjänster utan

åstadkommas genom en höjning av expertanslaget för att möjliggöra att lämp­

liga personer tillfälligt engageras för nämnda uppgifter.

Statskontoret anför:

Statskontoret vill på i rapporten angivna grunder förorda det där framförda, av

utredningen icke behandlade förslaget att antagningsnämnden för civilekonom­

utbildning skall på lämpligt sätt anknytas till universitetskanslersämbetet, bl. a.

beträffande administrationsapparat och medelsanvisning.

Kanslern anför i anledning av universitetsutredningens förslag rörande gemen­

sam intagning och gemensamma intagningsbestämmelser följande:

Kungi. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

103

Enligt utredningens förslag skall meritvärderingsgrunder för intagning vid spär­

rade linjer fastställas av Kungl. Maj:t medan motsvarande grunder i fråga om

spärrade ämnen skulle fastställas av kanslersämbetet, som också skulle äga be­

stämma ämnesspärrens omfattning. Häremot har jag i och för sig ingen erinran

men vill i detta sammanhang gärna understryka utredningens rekommendation

om en översyn i syfte att få till stånd ett mera enhetligt meritvärderingssystem

i fråga om tillträde till högre studier. Mot förslaget att kanslersämbetet fort­

farande i regel skall handha nybörjarintagningen vid spärrade linjer synes intet

vara att erinra.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna anför:

Överstyrelsen tillstyrker universitetsutredningens förslag att meritvärderings­

grunder för intagning vid spärrade utbildningslinjer göras till föremål för en över­

syn för att i den mån det är möjligt ernå en viss utjämning av nu existerande

olikheter på detta område, även om full enhetlighet på detta område icke torde

vara möjlig eller ens lämplig, samt att — efter en dylik översyn — meritvärdes-

grunderna för olika utbildningslinjer fastställas av Kungl. Maj:t.

Överstyrelsen anför vidare rörande universitetsutredningens förslag i vissa

fakultetsorganisatoriska frågor följande:

Universitetsutredningen har förordat att Kungl. Maj:t skall fatta beslut i

fråga om lärartjänsters ämnes omfattning samt om ledamotskap av fakultet eller

sektion. Överstyrelsen vill härtill anmärka, att för närvarande ankommer på

överstyrelsen att inom sitt förvaltningsområde avgöra dylika frågor. Ett över­

förande av beslutanderätten härutinnan kommer enligt överstyrelsens mening

att medföra en omotiverad och betungande omgång för administrationen. Såvitt

angår programändringar må framhållas att — även om endast ordinarie lärar­

tjänster skulle avses — ärenden härom äro tämligen ofta förekommande, särskilt

i samband med återbesättande av professors- och laboratorstjänster. Om därvid

fråga uppkomme om en så genomgripande programändring, att därigenom det i

gällande personalförteckning fastställda ämnesområdet skulle sprängas, gäller för

närvarande principiellt, att överstyrelsen givetvis — och då i samband med

förslag till årliga anslagsäskanden — skulle underställa ärendet Kungl. Maj:ts

prövning. Så bör självfallet ske även i fortsättningen. I övrigt framstår det såsom

lämpligt att den administrativa chefsmyndigheten tillerkännes beslutanderätten.

Överstyrelsen kan sålunda ej biträda universitetsutredningens förslag till änd­

ring av härutinnan gällande ordning. Icke heller kan överstyrelsen ansluta sig till

utredningens förslag att till Kungl. Maj:t överföra beslutanderätten i ärenden,

som avse fördelning av lärartjänster på olika avdelningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196b

C. Den centrala ledningens organisation

a) Principdiskussion

Universitetsutredningens förslag till uppdelning av den centrala universitets/

högskoleledningen på dels ett universitetskanslersämbete, dels de centrala bered­

ningarna och kanslerskollegiet har utlöst en livlig principiell diskussion i ytt­

randena.

104

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 50 år 1964.

Härvidlag anför Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund

i huvudsak följande:

Organisationerna vill för sin del starkt ifrågasätta om detta är den mest ända­

målsenliga lösningen. De planerande och de administrativa uppgifterna griper

ofta in i varandra på ett sätt, som gör det svårt för att inte säga omöjligt att

strängt halla isär dessa uppgifter från varandra. En förnuftig planering kräver

sålunda goda kunskaper om det arbetsområde, som skall planeras; översiktliga

sådana kunskaper torde särskilt finnas hos de personer, som har ansvaret för

administrationen. Likaså förutsätter en god administration insikter i vad som

planeras. Även utredningen har känt tvekan inför förslaget att göra kanslers-

kollegiet till en central petitamyndighet, en ordning, som för övrigt skulle inne­

bära ett avsteg från det inom svensk förvaltningsorganisation normala. Härtill

kommer att kanslerskollegiets planerande funktion är så vagt utformad i utred­

ningens förslag, att det förefaller ytterligt ovisst huruvida den skall kunna på

ett tillfredsställande sätt fullgöras.

Från nu angivna utgångspunkter har organisationerna stannat vid att de pla­

nerande och de administrativa uppgifterna på högsta nivå bör sammanföras hos

ett och samma ämbetsverk. Det av utredningen föreslagna universitetskanslers-

ämbetet bör alltsa vid sidan av den högsta administrativa ledningen av universi­

tetsväsendet anförtros uppgiften att vara den centralt planerande myndigheten

på detta område.

Organisationernas förslag innebär att det av utredningen föreslagna kanslers-

kollegiet icke inrättas. Kollegiets uppgifter övertages i stället av kanslersämbetet.

Under sadana omständigheter bör fakultetsberedningarna enligt organisationernas

mening närmare anknytas till kanslersämbetet. Detta synes kunna ske på sådant

sätt, att beredningarna i förhallande till ämbetet får en ställning av rådgivande

organ, var och eu inom sitt verksamhetsområde. Fn motsvarighet härtill är t. ex.

de till arbetsmarknadsstyrelsen hörande delegationerna. Fakultetsberedningarna

bör ha ett intimt samarbete med universitetskanslersämbetet, i vad gäller an­

slagsfrågor för de skilda fakulteterna, och ha ett reellt inflytande på frågornas

behandling i ämbetet. Endast under dessa förutsättningar torde det bli möjligt

att utöver de självskrivna ledamöterna förvärva andra personer som är tillräck­

ligt kvalificerade såsom ledamöter i fakultetsberedningarna.

Styrelsen för Kooperativa Förbundet diskuterar den skillnad som i här berört

hänseende föreligger mellan universitetsutredningens betänkande och statskon

torets rapport och anför därvid i huvudsak följande:

Beträffande den uppdelning som utredningen föreslagit om hur det administra­

tiva organet och de planerande organen skall förhålla sig till varandra, skiljer sig

statskontorets förslag från utredningens på så sätt att statskontoret anser att

universitetskanslersämbetet skall ha en underordnad ställning i förhållande till

de planerande organen, såtillvida som det skall vara beredningsorgan för dessa,

medan utredningen anser, att de olika organen skall uppfattas som från varandra

fristående myndigheter med ömsesidiga samrådsskyldigheter. Enligt utredningen

vinner man, om man följer dess förslag, att man kan samla den administrativa

ledningen hos ett organ men samtidigt dela upp de planerande uppgifterna mel­

lan flera organ. Det förefaller styrelsen uppenbart, att statskontoret eftersträvat

en fastare sammanhållning mellan de centrala myndigheterna än vad utredningen

föreslagit, men att utredningen funnit tillfredsställande lösningar för den sam­

ordning mellan de olika organen för förvaltning och planering som är oundgäng­

ligen nödvändig.

105

Svenska Telcnologföreningen

anför bl. a. följande:

Svenska Teknologförcningen tillstyrker utredningens förslag om samordningen

av de administrativa arbetsuppgifterna i ett universitetskanslersämbete. Det är

emellertid synnerligen väsentligt att arbetsfördelningen mellan kanslerskollegiet,

fakultetsberedningarna och universitetskanslersämbetet blir klarlagt innan för­

slaget genomföres. Speciellt gäller detta samordningen mellan kanslersämbctets

utbildningsbyrå, fakultetsberedningarna och utbildningsråden av ärenden rö­

rande utbildningen. Det är likaledes av vikt att framtagningen av prognoser

inom det akademiska området sker i nära samarbete mellan alla berörda instan­

ser inom den centrala organisationen och förvaltningen.

Även SFS

tillstyrker förslagen om ett universitetskanslersämbete för admini­

strativa uppgifter och beredningar för planeringsuppgiften, men framhåller, som

redovisas i ett följande avsnitt, att det kan övervägas att i högre grad än utred­

ningen gjort överbrygga uppdelningen mellan de två funktionerna.

SACO

däremot anför följande i principfrågan:

Utredningens förslag innebär uppsplittring av de föreslagna centrala organen

på olika enheter. Utredningen har enligt SACO:s mening icke framfört bärande

skäl för en sådan separation och SACO avstyrker därför utredningens förslag till

organisation av den centrala universitets- och högskoleförvaltningen.

SACO föreslår i stället, att universitetskanslersämbetet organiseras efter

samma mönster som de centrala ämbetsverken, varvid de planerande organen

inordnas i ämbetet som rådgivande organ.

Samma uppfattning i principfrågan redovisas av Sveriges Juristförbund:

Förbundet anser inte att fakultetsberedningarna skall vara sidordnade med

universitetskanslersämbetet. De bör ingå i ämbetet som rådgivande organ.

Enligt förbundets mening är det angeläget att för den fortsatta uppbyggnaden

och ledningen av det högre utbildningsväsendet skapa ett starkt centralt organ.

Detta organ skall ha samma ställning och befogenheter på sitt område som till­

kommer centrala ämbetsverk i övrigt med de modifikationer som nödvändiggörs

av universitetens, i den fria akademiska forskningen och undervisningen bott­

nande, särprägel. Genom sitt förslag har utredningen i stället tillskapat ett antal

sidordnade myndigheter, som förutsättes skola samråda och samverka. Denna

konstruktion kan knappast komma att främja den högre utbildningen. Kompe­

tenskonflikter och dubbelarbete kommer att göra organisationen otymplig och

mindre effektiv.

TCO

anser det vara en svaghet i utredningens förslag, att intet av de centrala

organen tilldelats funktionen att som en central styrelse vara högsta myndighet.

TCO föreslår inrättandet av en central universitetsstyrelse

med högsta ansvar för

landets universitetsväsende.

LO

anser, att utredningens förslag icke ensamma kan tillfredsställa kravet på

tillskapandet av en modern överstyrelse över denna del av utbildningsväsendet,

och anför:

För den övriga utbildningen i landet när det gäller grundskolan, den allmänna

yrkesutbildningen, de kommande fackskoloma och gymnasiet finns eller kommer

4* —

Bihang till riksdagens ■protokoll 196i. 1 samt. Nr 50

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 1964

106

att finnas överstyrelser med starka inslag av representanter för näringsliv och

arbetsmarknad m. fl. Det avlämnade förslaget, gällande det högre utbildnings­

väsendet, kan icke anses gå i sådan riktning. Det kan därför icke biträdas av LO.

En universitetskanslersämbetets överstyrelse med i stort sett samma samman­

sättning som den blivande skolöverstyrelsen borde alternativt utredas.

Sveriges Konservativa Student]örbund

hälsar med tillfredsställelse förslaget

om särskilda organ för planering, men ifrågasätter om problemet om kommuni­

kation och samordning mellan de olika beredningarna inbördes lösts på ett till­

fredsställande sätt.

Sveriges Socialdemokratiska Student]örbund

anser det vara väsentligt att

fakultetsberedningama samordnas genom ett överordnat organ.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196b

Arbetsmarknadsstyrelsen

anför i principfrågan följande:

En organisatorisk samordning av universiteten och de vetenskapliga högsko­

lorna är i nuvarande läge en förutsättning för att de betydande tillgångar sam­

hället ställer till forskningens och undervisningens förfogande skall bli rationellt

utnyttjade. För att kunna överblicka och förutse en kommande utveckling är det

nödvändigt att långsiktiga planer utarbetas. Dessa planer måste samordnas och

en avvägning mellan olika utbildningsbehov måste kontinuerligt göras. De organ

för central administration och planering som utredningen föreslår synes i princip

ägnade att fullgöra denna samordning.

Kommerskollegium

anför:

Den på det centrala planet föreslagna uppdelningen i administrativa och pla­

nerande funktioner innebär enligt kollegii mening olägenheter. Dessa olika funk­

tioner ha ett intimt samband och det synes därför önskvärt att planeringsverk­

samheten inordnas under universitetskanslerns ledning. Fakultetsberedningama

böra sålunda enligt kollegii åsikt inbyggas i kanslersämbetet och närmast få

karaktären av rådgivande organ åt universitetskanslern.

Skolöverstyrelsen

anför följande:

Sammanförandet av universiteten och vissa högskolor under en central ledning

är en mycket betydelsefull åtgärd, som överstyrelsen tillstyrker. Utan den kan

en samordnad planering och ett samordnat bruk av de resurser, materiella och

personella, som står till förfogande, ej komma till stånd. Icke minst mot bak­

grunden av den omfattande differentiering, som i det hela kännetecknar den före­

slagna organisationen, framträder med stor skärpa behovet av en stark, samlande

central ledning. Enligt överstyrelsens mening svarar icke den tänkta organisa­

tionen med tre centrala myndigheter (universitetskanslersämbetet, de sex cen­

trala beredningarna, kanslerskollegiet) mot detta krav. Dels synes en sådan upp­

delning föga rationell från arbetssynpunkt, dels lämnar den en mycket viktig

part, samhällslivets representanter, utan tillräcklig del i beslutanderätten.

Såsom utredningen flerstädes betonat har både forskning och utbildning vid

universitet och högskolor kommit att intaga en allt mera central plats i samhället,

ekonomiskt, socialt och kulturellt. För hela samhällsutvecklingen spelar de en

så avgörande roll, att universitetspolitiken måste ses som en väsentlig sida av

107

samhällspolitiken. I ett sådant läge synes ansvaret för beslut i frågor av stor räck­

vidd, t. ex. rörande ekonomi och planering, böra falla på eu av Kungl. Maj:t ut­

sedd styrelse.

Länsstyrelsen i Uppsala län tillstyrker att universitetsväsendets centrala led­

ning organiseras på sätt utredningen föreslår.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anför i principfrågan följande:

Länsstyrelsen vill för sin del framhålla, att en mer utbyggd samordning av de

centrala myndigheterna och deras arbete bör medföra fördelar framför den av

utredningen föreslagna mera löst sammanfogade organisationen. Visserligen har

utredningen ålagt centrala myndigheterna samrådsskyldighet. En fastare sam­

manhållning mellan de centrala myndigheterna torde emellertid mera verksamt

främja effektiviteten av dessas arbete.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför i huvudsak följande:

Enligt länsstyrelsens mening synes en fördelning av de administrativa och pla­

nerande uppgifterna på skilda organ befogad. Detta gäller icke minst med av­

seende å universitets- och högskoleväsendets centrala ledning. Mot ett införande

av en differentierad organisation i fråga om denna centrala ledning av det slag,

som föreslås av såväl utredningen som statskontoret, har länsstyrelsen i och för

sig icke något att invända. Länsstyrelsen vill sålunda för sin del tillstyrka ett

inrättande av ett centralt ämbetsverk. Länsstyrelsen ansluter sig därjämte till

förslaget att de planerande uppgifterna på det centrala planet blir anförtrodda

helt nya organ — fakultetsberedningarna och utrustningsberedningen — i vilka

ingår företrädare för såväl universiteten som för allmänna intressen, samt att ett

kanslerskollegium upprättas.

Visserligen framstår det som uppenbart att förutsättningen för att den av

utredningen föreslagna organisationen med separata organ för planering och

administration skall fungera tillfredsställande är, att en samordning säkerställes

mellan de förvaltande och planerande myndigheterna och mellan de sistnämnda

inbördes. Enligt länsstyrelsens mening bör man emellertid i sammanhanget icke

bortse från möjligheten att även vid ett aldrig så förtroendefullt samarbete dessa

organ emellan konfliktsituationer kan uppstå, vars lösande kräver insatser av

ett avgörande organ. Härtill kommer, såsom i betänkandet framhållits, att den

föreslagna organisationen för universitets- och högskoleväsendets högsta ledning

med separata organ för administration och planerande uppgifter utgör en nykon­

struktion, som är oprövad inom den svenska förvaltningen. Även om hänsynen

till universitetsverksamhetens speciella art i icke ringa grad talar för att den

organisatoriska ramen för denna verksamhet och dess utveckling ges en princi­

piellt annan utformning än för annan statlig verksamhet, synes dock skillnaden

mellan allmän förvaltning och universitetsförvaltning icke böra överbetonas. En

fastare sammanhållning mellan de olika organen är enligt länsstyrelsens uppfatt­

ning önskvärd. Länsstyrelsen vill mot bakgrunden härav ifrågasätta, huruvida

icke kanslerskollegiet bör ges ställning av högsta beslutande och ansvariga instans

för både administration och planering. Härigenom skulle tvivelsutan verkliga

garantier för en fortlöpande samordning mellan planering och administration

vinnas. Utredningen har varit inne på denna tanke men avvisat densamma med

hänsyn till att ordförandena i de olika beredningarna bör väljas bland personer

med kännedom om forskningens villkor och arbetsmarknadens krav på den aka­

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196

4

108

demiska utbildningen. Att därutöver kräva intresse jämväl för administrativa

angelägenheter vore enligt utredningen liktydigt med att kretsen av för dessa

uppdrag tänkbara kandidater ytterligare begränsades. Enligt länsstyrelsens me­

ning synes emellertid, därest kanslerskollegiet får ett större antal ledamöter,

genom att tillföras för administrativa uppgifter skolade personer, invändningen

icke böra tillmätas alltför stor betydelse.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför:

Uppenbarligen kommer tyngdpunkten i den centrala ledningens verksamhet

att ligga hos beredningarna med dessas planerande och utredande uppgifter. Om

universitetskanslern skall inta en ledande ställning synes han därför även böra

leda beredningarnas arbete. Däremot torde kanslern med en rationell arbets­

fördelning utan olägenhet kunna avlastas mycket av de administrativa uppgif­

terna i själva kanslersämbetet. Med tanke på ansvar och arbetsbelastning bör

en samlad ledning av universitets- och högskoleväsendets samtliga centrala organ

kunna anförtros åt en person lika väl som t. ex. ledningen av skolväsendets cen­

trala styrelse åvilar en chef.

Länsstyrelsen i Örebro län har från sina synpunkter intet att erinra mot utred­

ningens förslag.

Statskontoret anför:

Det förslag till organisation av universitetens och högskolornas centrala led­

ning som utredningen framlägger överensstämmer i sina huvuddrag med vad

som föreslås i statskontorets rapport. Den sistnämnda är till väsentlig del baserad

på lösningar som tidigare diskuterats inom utredningen, och utredningen har

åtminstone på en viktig punkt — förslaget att kanslerskollegiet göres till det

organ, som har att avge en samlad bedömning rörande hela universitets- och

högskoleväsendets behov — angivit att den fäst särskilt avseende vid det i rap­

porten förordade alternativet.

En närmare jämförelse mellan de båda nu föreliggande förslagen visar likväl

att utredningen gjort åtskilliga avvikelser från rapportens förslag, avvikelser som

enligt statskontorets mening nästan genomgående går i försämrande riktning.

Den organisation varom enighet råder och som innebär att de administrativa och

planerande uppgifterna förläggs till skilda organ är, som utredningen framhåller,

en inom svensk förvaltning hittills icke prövad konstruktion; utredningen har

också utförligt redovisat de nackdelar som kan vara förknippade med denna från

andra synpunkter fördelaktiga lösning. Under sådana omständigheter är det

ytterst viktigt att starka garantier skapas för en tillräcklig samordning mellan

de föreslagna fakultetsberedningarna. Statskontorets rapport ger i långt högre

grad än betänkandet anvisningar om en sådan samordning.

.Större konsistoriet i Uppsala anför:

Enligt konsistoriets mening är det nödvändigt att bibehålla kanslersämbetet

såsom ett centralt verk för universitetsfrågor i allmänhet och att alltjämt låta

kanslern inneha ställningen av universitetens högste företrädare. Därav följer

bland annat, att kanslern icke bör avskäras från kontakt med universitetens

petita. Då konsistoriet samtidigt med tillfredsställelse hälsar förslaget om sär­

skilda fakultetsberedningar, bör kanslers befattning med petita kunna så ordnas,

att kanslern göres till ordförande i samtliga fakultetsberedningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

109

Av fakulteter oeli konsistorium vid universitetet i Lund liar inga invändningar

rests mot universitetsutredningens förslag om särskilda organ för de administra­

tiva och de planerande uppgifterna inom universitets/högskoleväsendets cen­

trala ledning. Inom det större konsistoriet i Göteborg liar däremot delade me­

ningar yppats i detta hänseende. Konsistoriets majoritet anför i huvudsak föl­

jande :

Ingen torde vilja bestrida att universitetskanslersämbetet för närvarande är

otillräckligt utrustat för att bemästra den alltjämt växande mängd av ärenden

det har att handlägga. Det är uppenbarligen under intryck härav som utred­

ningen framlagt sitt omfattande förslag till nyorganisation av universitetens cen­

trala ledning. Denna nyorganisation utmärkes dels av sin storlek, dels av sin

heterogenitet. Även om man bortser från de föreslagna utbildningsråden, vilkas

tillsättande beror på Kungl. Maj:t, är antalet styrande och rådgivande organ

imponerande. Två av dem är närmast att betrakta som sidoordnade med var­

andra, samtidigt som de i viss mån ingriper i varandras verksamhet.

En minoritet omfattande fyra reservanter1 i konsistoriet anför i principfrågan

följande:

Enligt gällande statuter (§ 3) utövas överstyrelsen över universiteten av Kans­

lern för rikets universitet. I stället för denna enda instans skulle träda tre eller

rent av fyra organ med uppgifter som delvis kompletterar varandra, delvis in­

griper i varandra. Det kan betvivlas, huruvida en dylik splittring skulle v ara till

båtnad för en effektiv, auktoritativ och planmässig ledning av universitetens

arbete och utveckling. Den vetenskapliga forskningens och undervisningens in­

tressen torde vara mera betjänade av att företrädas av ett centralt ämbetsverk,

som har att ensamt svara för universitetens gemensamma angelägenheter och att

föra deras talan inför Kungl. Maj:t.

Större konsistoriet i Stockholm anför:

Förslaget innebär enligt konsistorets mening att man skapar icke ett topporgan

utan en plattform för ett antal myndigheter som förutsattes skola samråda och

samverka men i verkligheten knappast kan tänkas fungera utan dubbelarbete

och kompetenstvister. Oklara kompetensgränser och samma.nflytande funktio­

ner gör hela denna organisation otymplig och med all sannolikhet föga effektiv.

Utredningen har haft den vällovliga avsikten att skapa organ som kan tänkas

åtnjuta Kungl. Maj:ts förtroende och på den vägen åstadkomma garantier för

att petitaframställningarna från universiteten i större utsträckning än hittills

beaktas av Kungl. Maj:t. Enligt konsistoriets mening bör dessa intentioner kunna

förverkligas med enklare medel och med en mindre komplicerad organisation. I

denna bör universitetskanslern — som enligt konsistoriets mening liksom hittills

bör benämnas kansler för rikets universitet bl. a. med hänsyn till benämningen

på främmande språk — ha en klar chefsställning och leda det centrala plane­

ringsarbetet på universitetens alla områden. Universitetsutredningen har befarat

att arbetsuppgifterna skulle bli alltför omfattande. Konsistoriet ifrågasätter huru­

vida de i och för sig skulle bli mera betungande än exempelvis chefens för skol­

överstyrelsen eller för medicinalstyrelsen. 1

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196J,\

1 Universitetets rektor, professor Hj. Frisk, professorerna S. Renström och B. Rosengren samt

akademisekreteraren S. Ströberg.

no

Lärarkollegiet vid karolinska institutet uttalar sig för en något starkare sam­

ordning av verksamheten inom den centrala ledningens skilda organ än den uni-

versitetsutredningen föreslagit.

Lärarkollegierna vid medicinska högskolan i Umeå

och vid tandläkare g sko­

lorna i Stockholm och Malmö

har inga erinringar mot utredningens ståndpunkts-

tagande i principfrågan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196h

Lärarkollegiet vid handelshögskolan i Göteborg anför i denna fråga följande:

Värdet av de föreslagna reformerna förefaller lärarkollegiet diskutabelt. I och

med att kanslern berövas de planerande uppgifterna, har han också berövats sitt

väsentliga inflytande och sin möjlighet att i realiteten framstå som en universi­

tetens talesman i förhållande till regering och departement. De fristående fakul-

tetsberedningama synes vara en konstruktion, som knappast kan väntas fun­

gera i praktiken på ett tillfredsställande sätt.

Enligt lärarkollegiets mening bör man inte göra någon gränsdragning mellan

kanslersämbetets planerande och administrativa uppgifter. I stället borde man

skapa ett enhetsämbetsverk för universitet och högskolor, med vars hjälp man

skulle kunna få fram en samlad värdering av lärosätenas anslagskrav.

Kanslern anför i principfrågan följande:

Det är självfallet synnerligen angeläget att den organisatoriska ramen för vår

universitets- och högskoleförvaltning blir effektiv och ändamålsenlig. Utredning­

ens förslag, som bygger på en delning av planerande och administrativa arbets­

uppgifter, skulle, om det förverkligas, icke ge oss en effektiv förvaltning. De pla­

nerande uppgifterna och den löpande förvaltningen glider så in i varandra, att

det skulle vara till stor skada att skilja dem åt. Liksom t. ex. skolöverstyrelsen

varje år, på grundval av sina administrativa och andra erfarenheter i det löpande

arbetet, presenterar sina på planering grundade äskanden till statsverksproposi­

tionen, så bör också den centrala myndigheten på universitetsområdet göra det­

samma. Vår förvaltning är ju uppbyggd så att centrala ämbetsverk svarar inför

Kungl. Maj :t för att utvecklingen på verkets område sker på ett tillfredsställande

sätt, verket sköter sina löpande uppgifter och presenterar sina petita. Exempel

härpå kan naturligtvis tas var som helst: väg- och vattenbyggnadsstyrelsen sva­

rar för vägväsendet m. m., arbetsmarknadsstyrelsen för arbetsmarknadsfrågorna,

medicinalstyrelsen för medicinalväsendet osv. På samma sätt bör universitetens

och högskolornas centrala myndighet inför Kungl. Maj:t svara för sitt område.

Men detta stora och viktiga ansvar bör icke åvila universitetskanslern ensam.

I den nya situation, som inträtt, bör till ämbetet knytas en styrelse efter modell

som skett vid flera andra ämbetsverk.

Lärarkollegiet vid farmaceutiska institutet, i vars yttrande institutets styrelse

instämt, anför följande:

Kanslerns ställning synes oklar och fördelningen av arbetsuppgifterna mellan

de olika organen äro icke tillräckligt klart angivna. Fakultetsberedningarna och

kanslerskollegiet torde böra ingå i själva universitetskanslersämbetet och kans-

lerskollegiet även få representanter för avnämarna.

in

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna förordar, under hänvisning till ange­

lägenheten av en samordning av kanslersämbctets och beredningarnas verksam­

het, att det av utredningen föreslagna kanslerskollegiet ges karaktär också av

styrelse för själva universitetskanslcrsämbetet. På kollegiet skulle därvid an­

komma att avgöra inom ämbetets område fallande frågor av principiell eller

eljest större betydelse.

b) Universitetskanslersämbetet, fakultetsberedningarna och kanslerskollegiet

Som framgår av den nyss lämnade redogörelsen har ett stort antal av de myn­

digheter och organisationer, som yttrat sig, förordat en starkare organisatorisk

sammanhållning av de administrativa och de planerande funktionerna inom

universitetets/högskoleväsendets centrala ledning, medan andra tillstyrkt univer-

sitetsutredningens förslag om separata organ för dessa båda huvuduppgifter.

Övriga myndigheter och organisationer har lämnat utredningens förslag utan

erinran eller överhuvudtaget icke yttrat sig i denna fråga.

Inom den förstnämnda gruppen — de myndigheter och organisationer som

förordar en starkare organisatorisk sammanhållning — har vissa tänkt sig denna

sammanhållning åstadkommen genom en starkare ställning för det av universi-

tetsutredningen föreslagna kanslerskollegiet. Detta är fallet beträffande bl. a.

reservanterna inom det större konsistoriet i Göteborg, lärarkollegiet vid tekniska

högskolan i Stockholm och överstyrelsen för de tekniska högskolorna. Fyra myn­

digheter — kommerskollegium, de större konsistorierna i Uppsala och Stockholm

samt lärarkollegiet vid handelshögskolan i Göteborg — förordar att det högsta

ansvaret för såväl administrationen som det centrala planeringsarbetet skall

läggas hos universitetskanslern ensam. Andra myndigheter och organisationer

åter föreslår för universitets/högskoleväsendets centrala ledning en kollegial

styrelse av ett principiellt annat slag än som diskuteras i universitetsutredningens

betänkande.

Då jag nu går att redovisa de inkomna yttrandena i avseende pa de centrala

organens sammansättning m. m., torde det av praktiska skäl vara lämpligt att

först redovisa dessa sistnämnda förslag.

Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund anför i huvud­

sak följande rörande organisationen av universitets/högskoleväsendets centrala

ledning:

Vid den av organisationen förordade lösningen torde en förändring av den av

utredningen föreslagna organisationen av universitetskanslersämbetet bli påkal­

lad. Om även de planerande uppgifterna förlägges dit, förefaller den föreslagna

typen av kollegialt ämbetsverk mindre ändamålsenlig. Med hänsyn till dessa

uppgifters utomordentliga betydelse inte minst för avnämarna av akademiskt

utbildad arbetskraft, synes ämbetsverkets ledning böra inrymma representanter

även för näringslivet och arbetsmarknaden. En sadan ordning tillämpas inom

andra viktiga ämbetsverk, såsom arbetsmarknadsstyrelsen och den nya skol­

Kungl. May.ts proposition nr 50 år 1964.

112

överstyrelsen och även vissa av de statliga affärsverken. Organisationerna anser

emellertid att endast principiellt särskilt betydelsefulla ärenden bör behandlas

i ämbetsverkets plenum, medan i övriga fall avgörandet kan träffas av verks­

chefen ensam.

Utredningens förslag om universitetskanslersämbetets organisation och upp­

gifter föranleder i övrigt ingen invändning från organisationernas sida.

Vad härefter angar fakultetsberedningarna, anser organisationerna att för­

slaget i denna del är välbetänkt. Organisationerna hälsar med tillfredsställelse,

att envar av beredningarna enligt förslaget skall inrymma företrädare för all­

männa intressen, däribland företrädare för avnämarna av akademiskt utbildad

arbetskraft.

Enligt organisationernas mening bör industrins — liksom andra »allmänna

*^r^ssens* . rePresen tat ion i de olika fakultetsberedningarna anpassas efter

förhallandena i det särskilda fallet. Inom den totala ram för denna representation

som utredningen föreslår och som synes väl avpassad, vill organisationerna för­

orda att industrin — representerad av dem — får rätt att föreslå

en„ företrädare i fakultetsberedningen för medicin, odontologi och farmaci,

två företrädare i fakultetsberedningen för rätts-, samhälls- och företagsveten-

skaperna,

^Va företrädare i fakultetsberedningen för matematik och naturvetenskap samt

tre företrädare i fakultetsberedningen för de tekniska vetenskaperna.

Utöver vad nyss åberopats vill organisationerna erinra, att industrins nuva­

rande inflytande i den närmaste motsvarigheten till fakultetsberedningen för de

tekniska vetenskaperna överstyrelsen för de tekniska högskolorna — är syn­

nerligen betydande och att detta med all säkerhet varit till gagn för överstyrel­

sens verksamhet.

Även Sveriges Grossistförbund och Handelns Arbetsgivareorganisation förordar

ett universitetskanslersämbete för saväl administrativa som planerande uppgif­

ter och anför vidare huvudsakligen följande:

Ämbetet bör ledas av en styrelse, som företräder olika samhällsintressen, däri­

bland näringslivet. Därigenom uppnås en liknande ordning som i den nya skol­

överstyrelsen.

_ Därest universitetsutredningens förslag skulle vinna beaktande, vill organisa­

tionerna framhålla, att det föreslagna planerande topporganet, kanslerskollegict,

i utredningens förslag fått en diffus roll. Det bör enligt organisationernas upp­

fattning klart utsägas, att kanslerskollegiet skall avgiva yttranden över de för­

slag, som framlägges av fakultetsberedningarna. Organisationerna anser också,

att kanslerskollegiet inte bara skall bestå av universitetskanslern samt ordföran­

dena i de skilda fakultetsberedningarna och i utrustningsberedningen utan också

av representanter för skilda samhällsintressen, som kan representera olika av­

nämarintressen. Härigenom kan en ur allmänna synpunkter ändamålsenlig av­

vägning mellan olika anslagsäskanden åstadkommas. Antalet sådana represen­

tanter blir en avvägningsfråga, som organisationerna för dagen icke vill yttra

sig om. Väsentligt är dock, att näringslivet under alla förhållanden blir represen­

terat i kollegiet.

Organisationerna tillstyrker allmänt förslaget om fakultet sberedningar, men

föreslår att fakultetsberedningen för rätts-, samhälls- och företagsvetenskaperna

jämväl skall behandla ärenden rörande statsbidrag till handelshögskolan i Stoek-

Kungl. Maj:ts -proposition nr 50 år 196

4

113

holm, som därvid liksom berörda fakulteter skall ha rätt att upprätta förslag till

ledamöter av beredningen. Vidare föreslås, att organisationer, som företräder

avnämarintressen även ges rätt att föreslå ledamöter av fakultetsberedningarna.

Handelns organisationer bör därvid ha rätt att föreslå en ledamot av fakultets-

beredningen för rätts-, samhälls- och företagsvetenskaperna.

Även SÄ CO föreslår en organisation av ämbetsverksmodell och anför härom

bl. a. följande:

Som högsta ledning för det av SACO föreslagna ämbetsverket skall finnas en

styrelse, bestående av bl. a. arbetsmarknadsrepresentanter och ordförandena i

fakultetsberedningarna. SACO bör få föreslå minst en av ledamöterna. Ämbets­

verkets chef och styrelsens ordförande skall vara universitetskanslern. Universi­

tetskanslern bör tillsättas på samma sätt som utredningen föreslagit med den

avvikelsen, att anmälan från beredningarna icke kan komma ifråga med den här

föreslagna uppbyggnaden av den centrala organisationen.

Behovet av särskilda sekretariat för fakultetsberedningarna och utbildnings-

råden bortfaller i SACO:s förslag till organisation av den centrala ledningen. I

stället måste de administrativa resurserna inom universitetskanslersämbetet för­

stärkas i jämförelse med utredningens förslag.

Som en följd av SACO:s förslag till organisation kommer kaiislcrskollegiets

uppgifter att överföras till universitetskanslersämbetet, som alltså har att fram­

lägga förslag till anslagsäskanden för hela universitetsväsendet.

SACO tillstyrker däremot inrättandet av fakultetsberedningarna med den

ändring av deras ställning, som betingas av den av SACO föreslagna organisa­

tionen av universitetskanslersämbetet.

Som framgått av det föregående förordar SACO vidare, att det primära ansva­

ret för utbildningens innehåll skall läggas hos de centrala organen. Organisatio­

nen anför härom vidare:

Ansvaret för samordningen av den kvalitativa sidan av utbildningen bör enligt

SACO:s mening överflyttas till universitetskanslersämbetet och ingå i fakultets-

beredningamas uppgifter.

Genom den utökning av fakultetsberedningarnas uppgifter som SACO före­

slår kommer stora krav att ställas på deras sammansättning. Kravet på sakkun­

skap i utbildnings- och forskningsfrågor måste ställas mycket högt. Genom att ett

antal ledamöter i beredningarna föreslås tillsättas på förslag av berörda fakul­

teter kommer ett visst mått av sakkunskap att tillgodoses. Det måste emellertid

förutsättas, att även övriga ledamöter besitter tillräcklig sakkunskap och bedö-

mes ha tid att ägna sig åt beredningarnas viktiga uppgifter. SACO föreslår, att

SACO eller dess medlemsorganisationer beredes tillfälle att inkomma till Kungl.

Maj:t med förslag på lämpliga ledamöter i beredningarna.

Universitetslärarförbundet anför däremot i sitt av SACO överlämnade ytt­

rande bl. a. följande:

Tjänsten som universitetskansler bör som föreslagits tillsättas av Kungl. Maj:t.

Anmälan bör dock ske av kanslerskollegiet förstärkt med rektorerna vid läro­

sätena ifråga och ej som utredningen föreslagit av fakultetsberedningarna.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 50 år 196b

114

Däremot tillstyrker förbundet de av universitetsutredningen föreslagna fakul-

tetsberedningarna, vilka enligt förbundets bestämda mening dock skall ingå i

universitetskanslersämbetet och icke vara sidoordnade med detta. Denna änd­

rade ställning bör föranleda att universitetskanslern blir ordförande även i dessa

beredningar.

Beträffande beredningarnas sammansättning i övrigt förordar förbundet att

dessa skall bestå enbart av fakultetsdekanerna inom ämnesområdena ifråga.

Förbundet kan icke finna att bärande skäl förebragts för förslaget med särskilda

av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter vid sidan om universitetsrepresentanterna.

TCO anför:

TCO vill i fråga om den centrala ledningen hävda principen, att allmänintres­

set skall tillförsäkras inflytande. I det fallet kan nu dras paralleller med vad som

är fastställt för det nya skolverket. TCO ser det också som en svaghet, att inget

av de centrala organen tilldelats funktionen att som en central styrelse vara

högsta myndighet.

Med utgångspunkt från dessa principiella och praktiska överväganden föreslår

TCO, att en central universitetsstyrelse med högsta ansvaret för landets univer-

sitetsväsen tillsätts. I denna styrelse skulle den av Kungl. Maj:t i enlighet med

utredningens förslag förordnade universitetskanslern vara ordförande. Förutom

ordförandena i beredningarna skulle ingå av Kungl. Maj:t utsedda företrädare

för allmänintresset.

Under den centrala universitetsstyrelsen skulle universitetskanslersämbetet

vara det högsta administrativa organet.

De centrala beredningarna skulle i förhållande till styrelsen vara sidoställda

organ med de enligt utredningens förslag tänkta planerande uppgifterna. Årliga

petita skulle dock efter yttrande från kanslersämbetet överlämnas till styrelsen

för en sammanfattande bedömning.

TCO finner inrättandet av de centrala beredningarna vara ett utmärkt grepp.

Darmed bör man också på det centrala planet ha skapat garantier för forskning-

™s™et °ch för att det akademiska inflytandet skall på tillbörligt sätt beaktas.

ICO har sålunda inget^att invända mot, att vissa av ledamöterna utses av Kungl.

efter förslag från fakulteterna. Med tidigare redovisade principiella in­

ställning, att allmänintresset bör ges inflytande på de olika universitetsnivåerna

halsar organisationen givetvis med tillfredsställelse, att det i fakultetsberedning-

arna dessutom skall ingå företrädare för allmänintresset. Det måste då vara

angelaget,_ att dessa inte utväljs så att de ensidigt kommer att representera ar­

betsgivarsidan inom näringsliv/förvaltning utan att också respektive områdens

arbetstagargrupper kan bli företrädda.

Skolöverstyrelsen anför i huvudsak följande:

Ansvaret för beslut i frågor av stor räckvidd bör falla på en av Kungl. Maj:t

utsedd styrelse, som ledes av universitetskanslern och där majoriteten utgöres

av lekmän, utsedda för viss tid och företrädande för universitetsväsendet vik­

tiga samhällsområden. Genom att representanter för dessa områden knytes till

styrelsen torde universitetsväsendet tillförsäkras intresse och stöd från samhälls-

livets sida pa ett helt annat sätt än vad som blir fallet vid en organisation med

ett kanslerskollegium.

Vad fakultetsberedningarna beträffar bör de utgöra beredande och rådgivande

organ, vilkas förslag efter behandling inom kanslersämbetets kansli föres vidare

till styrelsen för beslut. När det gäller den mest omfattande utbildningsuppgif­

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 50 år 1964-

115

ten, ämnesutbildningen av lärare, berör denna ett så stort och mångskiftande

område, att den, om utredningens förslag ej kompletteras, skulle sortera under

flera av de föreslagna s. k. fakultetsberedningarna. Enligt överstyrelsens upp­

fattning är det icke lämpligt, att den krävande och betydelsefulla uppgift, som

det här är fråga om, fördelas på flera av fakultetsberedningarna. Ett enda organ

bör handha och samordna ifrågavarande ärenden. Överstyrelsen föreslår darfor

upprättande av en särskild beredning för den del av lärarutbildningen, som kom­

mer att ombesörjas av universiteten. Eftersom denna beredning också bör ha

till uppgift att främja samarbetet i utbildningsfrågor mellan läroanstalterna och

avnämarna av akademiskt utbildad arbetskraft, synes den böra få en sådan

sammansättning (med bl. a. stark representation för de centrala skolmyndig­

heterna) att den eventuellt kan träda i stället för det utbildningsråd, som utred­

ningen tänkt sig som centralt rådgivande organ för universitetens lärarutbild­

ning.

Länsstyrelsen i Östergötlands län förordar att kanslerskollegiet och de centrala

beredningarna fungerar som chefsmyndigheter med universitetskanslersämbetet

som beredande organ.

Kanslern anför rörande den av honom föreslagna styrelsen för umversitets-

kanslersämbetet följande:

Styrelsen bör inför Kungl. Maj:t ha det direkta ansvaret för universitets- och

högskoleområdets funktion och utbyggnad. I styrelsen bör ingå framstående

representanter för viktiga samhällsområden och då inte minst för »avnämarna»,

alltså de arbetsområden, åt vilka universitet och högskolor utbildar arbetskraft

(arbetsmarknadens parter, industrin, handeln, den allmänna förvaltningen, skol-

väsendet, medicinalväsendet etc.). Ledamöterna i styrelsen bör tillsättas av

Kungl. Maj:t. Antalet bör lämpligen vara åtta, exklusive kanslern, som bör vara

styrelsens ordförande.

...

.

.

Styrelsen bör handlägga ärenden av principiell betydelse och da särskilt petita-

och andra planeringsfrågor. Övriga ärenden, som ankommer på kanslersämbetets

handläggning, bör avgöras av kanslern ensam eller eventuellt, efter delegation,

av tjänstemän inom kanslersämbetet.

_

.

Även med de sålunda angivna utgångspunkterna bör enligt min mening fakul-

tetsberedningar inrättas för att underlätta ämbetets kontakt med opinionen

inom de olika fakulteterna. Antalet beredningar bör överensstämma med antalet

slag av fakulteter även om vissa undantag härifrån kan tänkas. I fakultetsbered-

ning torde lämpligen varje fakultet vara representerad, vid de mindre fakulte­

terna genom en ledamot och vid de större fakulteterna genom tva ledamöter.

Ledamöterna bör fakulteten själv utse. Fakultetsberedning bör inom sig utse en

ordförande.

_

Eftersom olika samhälleliga intressen kommer att bli starkt representerade i

universitetskanslersämbetets styrelse, framstar det inte sasom ett särskilt starkt

önskemål att dessa intressen skulle representeras också i fakultetsberedningarna.

Något hinder häremot föreligger givetvis dock icke.

I frågan om sättet för utseende av universitetskansler anför kanslern följande:

Att kansler nu tillsättes genom val har sin rot i historiska förhållanden. Tidi­

gare hade universiteten en ställning såsom ett slags fri korporation i samhället

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

116

med bland annat viss egen domsrätt m. m. Paralleller kan dragas med förhållan­

dena på, kyrkans område. Men idag är läget helt förändrat. Universitet och hög­

skolor är inordnade i den allmänna samhällsorganisationen och i allt väsentligt

beroende av allmänna medel. Skulle i dag ett kanslersämbete nyskapas, råder

det icke något tvivel om att kanslern skulle komma att tillsättas direkt av KW]

Maj :t.

6 '

Nu har vi emellertid systemet med en vald kansler och detta system uppfattas,

såsom utredningen framhållit, på många håll som en synnerligen värdefull garanti

för universitetsverksamhetens arbetsvillkor och universitetens möjligheter att

hos statsmakterna vinna gehör för sina synpunkter och önskemål. Med hänsyn

härtill bör universitets- och högskoleintressena på lämpligt sätt få tillfälle att

göra sin röst hörd vid tillsättningen av kansler. Såsom framgår av utredningens

överväganden och de synpunkter som framlagts i remissyttrandena, möter det

vissa svårigheter att finna lämpliga former härvidlag. En svårighet är att i fort­

sättningen praktiskt taget alla högre läroanstalter kommer att tillhöra kanslerns

arbetsområde och att valförsamlingen därför kommer att bli mycket stor. Natur­

ligtvis kan man tänka sig att konstruera ett nytt system med elektorer eller att

på annat sätt skapa ett valsystem, men försök i denna riktning visar, att man

snarast ställs inför onödiga svårigheter.

Det gäller här att skapa en lämplig avvägning mellan de olika delvis motsä­

gande synpunkter som anförts i det föregående. En sådan avvägning kan enligt

min mening ske därigenom att utnämningen av kansler föregås av ett samråd

mellan vederbörande statsråd, å ena, samt en korporation bestående av univer­

sitet11;’ och högskolornas rektorer samt kanslersämbetets stvrelse å andra sidan.

Möjlighet bor naturligtvis finnas för denna korporation att ha förberedande

diskussioner före mötet med statsrådet. Några särskilda former för samrådet

mellan statsrådet och korporationen torde icke behöva föreskrivas Kansler

skulle sedan samrådet ägt rum tillsättas av Kungl. Maj:t.

Sedan jag nu redovisat de yttranden, i vilka förordas en principiellt annor­

lunda uppbyggnad av universitets/högskoleväsendets centrala ledning än den

universitetsutredningen föreslagit, övergår jag till att redovisa yttrandena från

de myndigheter och organisationer, vilka förordar mer eller mindre starka modi­

fikationer av utredningsförslaget i avseende på fakultetsberedningarnas och kans-

lerskollegiets ställning och sammansättning samt i avseende på tillvägagångs­

sättet vid utseende av universitetskansler.

Skånska Ingenjörsklubben anför:

Ingenjörsklubben godtager i huvudsak utredningens förslag till central orga­

nisation. Kanslerskollegiet bör emellertid vara ett verkligt topporgan, en styrelse

för hela universitets- och högskoleområdet. Det är väl då icke lämpligt att det

endast är en representation av specialorganen fakultetsberedningarna. Kollegiet

bor därför kompletteras med ett lämpligt antal representanter för allmänna in­

tressen och avnämarintressen.

Fakultetsberedningen för tekniska vetenskaper blir delvis en ersättning för

överstyrelsen för de tekniska högskolorna. Även här bör därför representanter

för avnämarintressen med personliga suppleanter utses efter förslag från veder­

börande organisation.

Kungi. Maj:ts proposition nr BO år 196

4

Styrelsen för Kooperativa Förbundet anför:

Utredningens förslag, för att säkerställa ett fortlöpande samråd och samarbete

mellan universitetskanslersämbetet å ena sidan oeh beredningarna å den andra,

samt mellan beredningarna inbördes, genom upprättandet av ett kanslerskolle-

gium bestående av universitetskanslern och beredningarnas ordförande, tillstyr-

kes.

Svenska Tehnologföreningen anför beträffande kanslerskollegiet följande:

Svenska Teknologföreningen anser att ett samlat yttrande från kanslerskolle­

giet över behoven inom den akademiska utbildningen och forskningen kan vara

av värde vid de avväganden som skall ske på departementsnivå. Föreningen

tillstyrker därför inrättandet av kanslerskollegiet. Samtidigt förutsätter förening­

en att äskandena icke blir föremål för realbehandling inom kollegiet.

Beträffande så frågan om fakultetsbercdningamas sammansättning anför för­

eningen följande:

En förutsättning för en effektivt arbetande fakultetsberedning är att ordfö­

randen och de andra ledamöterna har möjlighet att ägna sig åt arbetet inom

beredningarna i erforderlig utsträckning. De arbetsuppgifter som åligger leda­

möterna i beredningarna är så betydelsefulla och tidskrävande, att de icke kan

handläggas enbart under ledamöternas fritid.

o

I betänkandet saknas motiv för förslaget om olika antal representanter från

lärosätena i de skilda beredningarna. Samtidigt som det kan vara värdeiullt att

de olika lärosätena är representerade i beredningarna är det nödvändigt att de

olika tekniska huvudområdena (de mekaniska, elektrotekniska, kemiska och

byggnadstekniska områdena) blir företrädda i beredningarna. En ökning av an­

talet akademiska lärosäten kräver vidare en ökning av antalet ledamöter i be­

redningarna, om varje lärosäte skall bli direkt representerat. Föreningen anser

att ledamotsantalet bör begränsas och att således de berörda fakulteterna bör

utse ett bestämt antal ledamöter i varje beredning, lika för alla beredningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 är 196

4

117

SFS anför i huvudsak följande:

Enligt förslaget kommer kanslersämbetet att i huvudsak befrias från veten­

skapliga bedömningar. Det är därför befogat att, som de sakkunniga föreslår,

chefen utses av Kungl. Maj:t samt att samma former för beslutsfattandet till-

lämpas som inom andra centrala ämbetsverk.

Att kanslersämbetet ej skall ägna sig åt vetenskaplig bedömning innebär dock

inte, att dess uppgifter kan karakteriseras som rent administrativa. Det är omöj­

ligt att dra någon klar gräns mellan kanslersämbetets utredande funktioner och

den övriga planeringen.

SFS tillstyrker oreserverat de sakkunnigas förslag om inrättandet av fem fakul-

tetsberedningar för den centrala planeringen, liksom förslaget om ett samord­

nande kanslerskollegium. Sannolikt ligger den mest väsentliga förstärkningen av

universitets- och högskoleorganisationen i dessa organ, vilka skapar förutsätt­

ningar för en sammanhållen, slagkraftig och långsiktig planering, där petita-

arbetet ej utgör det enda eller ens det huvudsakliga inslaget. Vidden av de nega­

tiva effekter en bristande eller utebliven planering kan medföra har tydligt nog

belysts under de senaste årens kraftiga expansion på den högre utbildningens

område.

118

Det är angeläget, att planeringen sker under så goda arbetsbetingelser som

möjligt. Ovan har påtalats den nära samhörigheten mellan denna och kanslers-

ämbetets verksamhet. Problemet har uppmärksammats i betänkandet, där man

föreslagit en personallians mellan de planerade och administrativa organen samt

dessutom en omfattande informations- och samrådsskyldighet dem emellan.

Utredningen har emellertid förordat, att de båda verksamhetsgrenarna skall

ha var sin personalorganisation. Detta förefaller knappast rationellt, och SFS

ansluter sig i stället till den i statskontorets rapport redovisade tanken att per­

sonalresurserna i huvudsak koncentreras till kanslersämbetet.

Det kan övervägas, om inte den delvis konstlade uppdelningen mellan ad­

ministrativa och planerande funktioner ytterligare borde överbryggas, på så sätt

att kanslerskollegiet omvandlas till en styrelse för ämbetet, eventuellt med

en vidgad sammansättning. Därigenom skulle samordningsproblemen få en till­

fredsställande lösning, samtidigt som planeringen garanterades tillräckliga per­

sonella resurser utan att en dubblering av personalstaben behövde tillgripas.

Utredningen har berört detta alternativ, men avfärdat det med motiveringen

att man inte kan fordra administrativt intresse av kanslerskollegiets ledamöter.

Argumentet kan knappast tillmätas avgörande betydelse. Det finns inget hinder

för att styrelsen tillämpar en långtgående delegering, i synnerhet av personal­

administrativa ärenden och fördelningsärenden. Däremot utgör en sådan sty­

relse ett naturligt forum för behandling av exempelvis frågor om fakultets- och

sektionsindelning samt om intagningsbestämmelser och intagningsbegränsningar.

LO anför:

De föreslagna fakultetsberedningarna vilka enligt förslaget skulle få typen av

permanenta utredningar med uppgift att framlägga rullande flerårsplaner är ett

sätt att lösa planeringsfrågorna på sikt. En samordning av beredningarnas pla­

ner måste göras. De skilda fakulteternas expansionsbehov måste med utgångs­

punkt från sakliga bedömningar därvid klargöras. Frågan är också om inte pla­

neringen måste göras på väsentligt längre sikt än 3—5 år. Med hänsyn till den

nuvarande utbildningsfrekvensen samt dess absoluta och relativa ökning i för­

hållande till de ökande studentkullarna under de kommande åren, måste det

högre utbildningsväsendet kunna överblickas under en längre tidsperiod, än vad

som enligt förslaget blir möjligt. Kraftfulla åtgärder måste snarast till för att

möta expansionen fram mot 1970 och därefter.

LO biträder förslaget om inrättandet av ett gemensamt överstyrelseorgan för

samtliga universitet och högskolor och att detta underställes ecklesiastikdeparte­

mentet. Att det tidigare tillämpade valförfarandet av universitetskansler av­

skaffas till förmån för utnämning av Kungl. Maj:t på viss tid är ett steg i rätt

riktning. Men enbart detta kan inte tillfredsställa kravet på tillskapandet av en

modern överstyrelse över denna del av utbildningsväsendet.

Sveriges Konservativa Studentjörbund framhåller beträffande fakultetsbered-

ningarnas sammansättning, att antalet representanter för universitet och hög­

skolor enligt förbundets uppfattning är alltför litet, i synnerhet i beredningarna

för humaniora och teologi respektive de tekniska vetenskaperna.

Centerns Studentjörbund anför:

. Förslaget om inrättande av fasta planeringsorgan i form av fem fakultetsbered-

ningar hälsar vi med den största tillfredsställelse. Enligt vår mening bör sam­

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

119

arbetet mellan fakultetsberedningarna och kanslersämbetet organiseras enligt de

riktlinjer Statskontoret föreslagit. Universitetskanslersämbetet bör sålunda fun­

gera som beredningsorgan åt de planerande organen och förvaltningsapparaten

vara gemensam. I konsekvens härmed behöver inte heller kanslerskollegiet till­

föras särskilda sekretariatsresurser.

Beträffande tillsättningen av universitetskansler anser vi liksom utredningen,

att denne bör förordnas av Kungl. Maj:t. Inte minst i egenskap av besvärsinstans

bör universitetskanslersämbetet stå fritt från beroende av de lokala universitets-

intressena.

Sveriges Socialdemokratiska Studentförbund anför följande:

Förbundet menar att det är väsentligt att fakultetsberedningarna samordnas

genom ett överordnat organ. Detta kan lämpligen ske genom att låta beredning­

arna ingå som avdelningar i kanslersämbetet, där kanslerskollegiet blir ämbetets

styrelse och den av regeringen utsedde kanslern i verklig mening ansvarig för

avvägningen mellan beredningarnas yttranden över petita. Kanslersämbetets

planerande och dess mer löpande arbete bör hållas åtskilda, men ämbetet bör

kunna använda samma utredningsresurser för båda dessa uppgifter.

Arbetsmarknadsstyrelsen understryker nödvändigheten av att de olika organ,

som kommer att medverka i det utredningsarbete som skall ligga till grund för

fakultetsberedningarnas planeringsverksamhet samverkar, så att dubbelarbete

undvikes.

Statskontoret anför bl. a. följande:

Statskontoret vill i anslutning till rapporten och i motsats mot utredningen

föreslå att universitetskanslersämbetet skall fungera såsom gemensamt plane­

rings- och utredningsorgan för fakultetsberedningarna. Detta innebär, att univer­

sitetskanslern på ett helt annat sätt än enligt utredningens förslag kan såsom

initiativtagare och koordinator bli en drivande kraft i planeringsarbetet, att be­

redningarna oaktat sin självständighet får ett starkt sammanhållande band och

att en fastare grund läggs för kanslerskollegiets slutliga samlade bedömning, vid

vilken statskontoret lägger stor vikt. Vidare skapas härigenom bättre kontakter

mellan den fortlöpande utredningsverksamhet av typen effektivitetskontroll, som

universitetskanslersämbetet avses utföra, och den utredningsverksamhet som

mera direkt är knuten till petitaarbete och annan planering. Ävenledes minskas

riskerna för bristande kontakter mellan och dubbelarbete av fakultetsbered-

ningar med angränsande ämnesområden, ett särskilt för de tekniska och natur­

vetenskapliga fakultetsberedningarna viktigt spörsmål, liksom riskerna för mot­

svarande svagheter i fråga om sådant planerings- och petitaarbete som avser

fakulteterna och sådant som avser service-organ etc. utan fakultetstillhörighet.

I fråga om det av universitetsutredningen föreslagna anmälningsförfarandet

vid utseende av kansler anför statskontoret:

Statskontoret är icke övertygat om att man kan finna lämpliga former för

ett sådant förslagsställande från beredningarnas sida. Om olika beredningar eller

fraktioner inom beredningarna skulle ha skilda uppfattningar i personfrågan

skulle vidare det av utredningen angivna syftet kunna snarare motverkas än

främjas. Enligt statskontorets mening kan man räkna med att Kungl. Maj:t

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 1904

120

även utan anmälningsförfarande kommer att utse en universitetskansler som kan

vinna också beredningarnas och universitetens förtroende; den föreslagna proce­

duren, som närmast ter sig som ett relikt av nuvarande kanslersval, bör därför

kunna utgå.

I sistnämnda fråga är statskontorets styrelse icke enhällig. En reservant1 inom

styrelsen anför följande:

I likhet med vad som för närvarande är stadgat bör såväl läroanstalternas

rektorer som universitetskanslern utses genom val av universitetens ordinarie

lärare. Endast härigenom skapas förutsättningar för att de skall kunna självstän­

digt och kraftfullt hävda forskningens behov och dess oberoende i förhållande

till statliga myndigheter. Betydelsen av detta oberoende, som överensstämmer

med en stark och värdefull tradition inom svenskt universitetsväsen, är visser­

ligen under ordinära omständigheter föga märkbar. Erfarenheter från vissa andra

länder visar emellertid, att under särskilt svåra förhållanden de akademiska läro­

anstalternas frihet haft en så vittgående både principiell och praktisk betydelse,

att till dess förmån även vägande effektivitets- och rationaliseringssynpunkter

på organisationen av läroanstalternas ledning måste få vika.

Läkarutbildning sberedning en anför huvudsakligen följande:

Läkarutbildningsberedningen finner tanken tilltalande att det på det centrala

universitetsplanet upprättas planerande organ inom skilda ämnesområden.

Läkarutbildningsberedningen är medveten om bl. a. de problem av gränsdrag-

ningsnatur, som kan uppkomma om man har var för sig relativt självständiga

organ för planering och för förvaltning. Det är dock enligt beredningens mening

väsentligt, att fakultetsberedningarna utformas till slagkraftiga organisationer,

som skall kunna framlägga rationella och väl underbyggda planer för forsknings-

och utbildningsorganisationens uppbyggnad. Det är därvid bl. a. nödvändigt, att

de erhåller sådana sekretariatsresurser, som sätter dem i stånd att var för sig

genomföra de omfattande och mycket varierande utredningar, som kan komma

att aktualiseras.

Det framgår icke klart, hur långt i detalj planeringsarbetet ansetts skola be­

drivas av de centrala planeringsorganen, t. ex. när det gäller sådana frågor som

ny-, om- eller tillbyggnader av institutioner. Konstruktionen av fakultetsbered­

ningarna maste emellertid bli beroende av i vilken omfattning sådana uppgifter

kommer att läggas på beredningarna. Exempelvis kan långtgående engagemang

från fakultetsberedningarna i byggnadsfrågor komma att förutsätta, att speciell

byggnadsteknisk sakkunskap är företrädd i beredningarna samt att deras sekre­

tariat dimensioneras med särskild hänsyn till härigenom aktuella behov.

Därest de centrala beredningarnas planeringsfunktioner blir så vittgående,

som ovan antytts, kan det vara ändamålsenligt att de omedelbart även över­

tager de mer tillfälliga och begränsade planeringsuppgifter, som tidigare ålagts

skilda kommittéer eller beredningar. Läkarutbildningsberedningen utgör själv

ett sådant organ, vars planerande uppgifter sålunda skulle kunna tänkas bli över­

tagna av den föreslagna fakultetsberedningcn för medicin, odontologi och farmaci.

Med hänsyn till det anförda kan det finnas anledning för läkarutbildnings­

beredningen att kortfattat beröra några erfarenheter från läkarutbildningsbered-

ningens egen verksamhet.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 50 år 196k

1 Redaktören M. Ståhl.

121

Beredningen liar inom ramen för sitt uppdrag dels redovisat förslag till princi­

piella lösningar vad gäller program för läkarutbildningens utbyggande, dels ock

avlämnat konkreta förslag till successiva vidgningar av läkarutbildningskapaci-

teten vid de olika lärosätena. Beredningen har vidare medverkat vid uppfölj­

ningen av statsmakternas beslut i fråga om ökad läkarutbildning, såväl vad gäller

utbyggnad av lärar- och övrig personalorganisation som på byggnadssidan.

För dess arbete har det varit av väsentlig betydelse för beredningen att ha

noggrann kännedom om den organisation, som finnes vid de olika lärosätena,

både vad gäller personella och byggnadsmässiga resurser. Det bär varit angeläget

för beredningen att hålla sig informerad om de övriga planer till utbyggnader av

intresse för läkarutbildningen, som efter hand framkommit, t. ex. inom sjukvårds­

organisationen. För beredningen har det därvid varit nödvändigt att ha tillgång

till en fast sekretariatsorganisation, som kontinuerligt kunnat följa utvecklingen

inom berörda fält.

Beredningen vill framhålla, att hittillsvarande svårigheter att på grundval av

universitetsstatistikens data kontinuerligt kunna följa bl. a. examensfrekvensen

och studietidsförändringarna känts såsom en brist för beredningens verksamhet.

För att få underlag för bedömningar i skilda frågor har beredningen själv tvingats

genomföra vissa punktutredningar rörande utbildningens effektivitet i nyss­

nämnda avseende. Det är därför synnerligen angeläget — oavsett de förbättrade

förhållanden, som kommer att råda, när den studiestatistiska avdelningens vid

statistiska centralbyrån verksamhet börjat giva resultat ■— att såväl den lokala

som den centrala förvaltningsmyndigheten för universitet och högskolor erhåller

den förstärkning, som möjliggör att utbildningen på ett rationellt sätt kan

bevakas.

I beredningens verksamhet har byggnadsfrågor av varierande natur varit van­

liga. Visserligen är byggnadsstyrelsen den centrala myndigheten för byggnads-

planering, byggande och byggnadsförvaltning för de högre läroanstalterna. Bygg­

nadsstyrelsen är emellertid bl. a. för sitt arbete med programmering av till-, om-

och nybyggnader beroende av samråd med det centrala planeringsorganet inom

ämnesområdet i fråga. Med hänsyn till den centrala roll som byggnadsfrågor kan

komma att intaga i ett permanent centralt planeringsorgans verksamhet, är det

således av värde, att en kontinuerlig samverkan etableras mellan dessa organ

var för sig och byggnadsstyrelsen.

Teologiska fakulteten i Uppsala anför i huvudsak följande:

Fakulteten ansluter sig till förslaget om inrättande av fakultetsberedningar.

Universitetskanslern får enligt utredningens förslag vid sin sida ett kanslers-

kollegium, mot vars upprättande och sammansättning fakulteten icke har något

att erinra. Kanslers uppgift blir, vid sidan av åliggandet att vara chef för för­

valtningen, att i kanslerskollegiet granska, överarbeta och samordna universi­

tetens petita, innan dessa inges till departementet, samt att dessutom taga sa-

dana initiativ, som främjar universitetens verksamhet. Principiellt sett blir hans

ställning därför i allt väsentligt densamma som tidigare, nämligen att såsom uni­

versitetens högste förtroendeman företräda dessas intressen inför statsmakterna.

Under sådana förhållanden kan fakulteten icke finna att tillsättningsförfarandet

i princip bör ändras utan anser att kanslern i överensstämmelse med sunda demo­

kratiska principer alltjämt bör väljas av universiteten. Detta utesluter icke att

en enklare och smidigare valprocedur än den hittills tillämpade bör kunna an­

vändas, om så befinnes särskilt önskvärt. Förvandlas emellertid kanslern till att

bli en utan universitetens hörande och medverkan av Kungl. Maj:t utnämnd

Kungl. Maj:ts proposition nr BO ur 19(H

122

ämbetsman, kommer universitetskanslersämbetet automatiskt att förvandlas till

en departementet i alla hänseenden underordnad instans. Under sådana omstän­

digheter måste fakulteten fråga sig, om icke mycken tid och framförallt kostnad

kan sparas genom en förenklad organisation. Fakulteten, som sedan åratal till­

baka arbetar med otillräckliga anslag, anser för sin del att alla tänkbara bespa­

ringar bör göras på det administrativa och förvaltningsmässiga planet i syfte att

en rikligare tilldelning av' medel kan ske till det som är avsikten med universitets­

organisationen, forskning och undervisning i förening med utbildning. En Länkbar

förenkling vore att något förstärka vederbörande byrå i departementet, som

handlägger ärenden gällande universitet och högskolor, att delegera ytterligare

en del ärenden till universiteten, att sammanhålla fakultetsberedningarna i ett

fristående organ under en av universitet och högskolor utsedd ordförande. En

ledande princip i all statsförvaltning borde vara att undvika onödiga mellan-

instanser, som endast försinkar och fördyrar ärendenas behandling. Den sista

granskningen, som i realiteten innebär en avsevärd nedprutning av anslags-

äskandena utföres till sist — vilket system man än väljer — i departementet,

under hänsynstagande till finansdepartementets synpunkter.

För en effektiv universitetsadministration och förvaltning är kanslersämbetet

visserligen ingalunda oumbärligt. Under förutsättning att kanslern alltjämt får

behålla sin ställning som universitetens valde förtroendeman representerar dock

universitetskanslersämbetet enligt fakultetens mening en sådan tillgång för

svenskt universitetsväsen att övervägande skäl talar för dess bibehållande.

Juridiska fakidteten i Uppsala anför:

Fakulteten kan i princip ansluta sig till förslaget om fakultetsberedningar och

finner tanken om en särskild fakultetsberedning för rätts-, samhälls- och företags-

vetenskaperna riktig. Fakulteten vill dock framhålla att en dylik beredning icke

kan anses tillfredsställande ur de juridiska fakulteternas synpunkt, såvida icke

dess sammansättning göres sådan, att beredningen kommer att innehålla åtmins­

tone två representanter för dessa fakulteter. För fakulteten har det framstått

som oklart, hur man bör ordna förhållandet mellan beredningarna och kanslers­

ämbetet, Möjligen böra de knytas närmare till kanslersämbetet än som skett i

förslaget, åtminstone på så sätt att kanslern göres till ordförande i fakultetsbered­

ningarna.

Medicinska fakulteten i Uppsala anför följande:

Medicinska fakulteten anser, att de föreslagna fakultetsberedningarna bör

kunna fylla en utomordentligt viktig funktion vid planeringen av universitetens

och forskningens framtida utveckling. Fakulteten har ingen erinran mot förslaget

om beredningarnas sammansättning.

Närvaron i beredningarna av representanter för både universitet och allmänhet

bör ge en möjlighet att vid planeringen utnyttja skilda typer av specialkunskap.

Skapandet av ett kanslerskollegium innebär garanti för en lämplig samordning

av planeringen. Medicinska fakulteten vill också med skärpa framhålla, att den

delar universitetsutredningens uppfattning, att de statliga forskningsråden även

i fortsättningen bör ha en från den centrala universitetsledningen fristående ställ­

ning. Fakulteten delar sålunda på denna punkt icke — liksom ej heller för övrigt

— statskontorets mening, enligt vilken universitetens centrala ledning, i högre

grad än enligt universitetsutredningens förslag, anses böra vara koncentrerad till

kanslerskollegiet. I stället vill fakulteten livligt på alla punkter tillstyrka den av

universitetsutredningen föreslagna organisationen av den centrala universitets­

ledningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

12

.'!

Kungl. Maj:tu 'proposition nr 50 år 19Gb

Eu reservant inom fakulteten har emellertid anfört i huvudsak följande:

l)ct nya kanslcrsämbetets uppgift blir icke längre att såsom universitetens

och högskolornas högste företrädare framlägga deras önskemål och behov för

Kungl. Maj:t. Denna del av den nuvarande kanslerns uppgifter skall enligt utred­

ningens förslag överflyttas till beredningarna, i vilka universiteten föreslås få

ett medinflytande. Det måste emellertid da beaktas, att detta medinflytande är

förhållandevis mycket litet. Eu bestämmelse om att universitetskanslern skall

förordnas efter anmälan av beredningarna kan därför visserligen sägas skapa

någon garanti för gott samarbete mellan universitetskanslern och beredningarna

men icke med skäl sägas åvägabringa detsamma mellan universitetskanslern och

universiteten.

Endast en minoritet av ledamöterna i fakultetsberedningarna utses inom för­

slag, upprättade av de berörda fakulteterna själva. Reglerna för uppgörande av

förslag äro sådana, att vid varje förordnandetillfälle antalet föreslagna skall mot­

svara minst tre gånger det antal ledamotsplatser, som skall besättas. Kungl.

Maj:t beredes härigenom relativt god möjlighet att utse personer, som kunna

väntas lyhörda för dess intentioner.

Utredningens förslag medföra sålunda, att universitetens medinflytande i uni­

versitetens centrala styrelse kan komma att reduceras till eu fiktion.

Jag anser sålunda, att utredningens förslag beträffande universitetens centrala

ledning i vissa avseenden icke äro för universiteten godtagbara. Universitetskans­

lern bör utses av universitet och högskolor, och av fakulteterna utsedda leda­

möter i fakultetsberedningarna böra äga majoritet i dessa.

Ilis torisk-filosof iska sektionen i Uppsala anför i huvudsak följande.

Beträffande tillsättningen av universitetskansler innebär utredningens förslag

enligt sektionens mening en avgjord förbättring. Sektionen utgår från att Kungl.

Maj :t skall träffa sitt val bland dem som föreslagits av fakultetsberedningarna

och att detta kommer till klart uttryck i stadgarna.

Sektionen vill för sin del tillstyrka upprättandet av fakultetsberedningar och

vill understryka vikten av att till ledamöter utses personer, som verkligen har

tid och intresse för ett aktivt deltagande.

Sektionen anser emellertid icke, att utredningen kommit fram till ett väl av­

vägt system vid uppdelningen av vetenskapsområdena pa de olika beredningarna.

Det framgår icke varför utredningen föreslår att de teologiska och humanis­

tiska fakulteterna (liksom också de tekniska vetenskaperna) skulle ha endast tre

representanter, medan i övriga beredningar vederbörande fakulteter skulle ha

fyra ledamöter.

Svagheten i utredningens system synes emellertid framför allt vara dispropor-

tionen"mellan bredden av de vetenskapsområden som varje fakultetsberedning

skall svara för. Medan en beredning skulle handlägga alla frågor rörande de tek­

niska, långt differentierade och i antal snabbt växande ämnena, och en annan

beredning skulle handlägga samtliga naturvetenskapers ärenden, skulle en bered­

ning representera den i förhallande till dessa områden i varje fall ännu mycket

smala samhällsvetenskapliga och juridiska sektorn.

En bättre balans i systemet synes kunna uppnås genorn att minska detta med

en beredning och sammanföra de teologiska, juridiska, sprakvetenskapliga, histo-

risk-filosofiska och samhällsvetenskapliga ämnesområdena till en beredning. En

sådan beredning torde icke få ett mindre homogent vetenskapsområde än den

tekniska och den naturvetenskapliga beredningen. I gengäld borde i varje fall

universitetsrepresentanternas antal ökas både i denna beredning och i de övriga.

124

Med åtta universitetsrepresentanter i den här föreslagna beredningen för teo­

logi, juridik, humaniora inklusive samhällsvetenskap och den ekonomiska grup­

pen torde bättre garantier vinnas för verkligt sakkunniga bedömningar och av­

vägningar än genom universitetsutredningens förslag och en bättre samordning

mellan varandra naturligt närstående vetenskapsområden skulle kunna komma

till stånd. Visserligen skulle icke därmed alla fakulteter och sektioner vara före­

trädda, vilket kanske i sig skulle kunna vara önskvärt, men genom ett lämpligt

urval och genom ett effektivt samråd mellan de förslagsställandc grupperna borde

både samtliga lärosäten och samtliga större ämnesområden kunna bli företrädda.

Det kan övervägas i vad man särskilda bestämmelser kan behövas för att garan­

tera detta syfte, som bör vara klart uttryckt i vederbörande stadga.

Om en sådan i vidaste bemärkelse humanistisk beredning skulle anses alltför

omfattande, borde de teologiskt-humanistiska och juridisk-samhällsvetenskapliga

beredningarna avge gemensamma petita och liknande förslag i analogi med vad

som föreslås för de tekniska och naturvetenskapliga beredningarna, detta för att

uppnå en effektivare samordning redan före behandlingen i kansler skollegiet.

Språkvetenskapliga sektionen i Uppsala anför i huvudsak följande:

I förhållande till nuvarande system innebär universitetsutredningens förslag

om sättet för utseende av universitetskansler en förenkling. Universiteten vilja

gärna betrakta universitetskanslern såsom sin förtroendeman, och sektionen får

därför som sin mening uttala den bestämda förhoppningen, att Kungl. Maj:t

kommer att träffa sitt val bland dem, som föreslagits av fakultetsberedningarna.

Sektionen tillstyrker utredningens förslag, att fakultetsberedningar inrättas.

Mot den föreslagna grupperingen av fakulteter på de olika beredningarna har

sektionen den invändningen, att språkvetenskap liksom även ett flertal andra

humanistiska ämnen å ena sidan och teologi å den andra sidan ofta äro så vitt

skilda fält, att det måste anses fullt motiverat med inrättandet av en särskild

fakultetsberedning för humaniora. Sektionen vill även bestämt avvisa det för­

slag rörande sammansättningen av beredningarna, som framlagts och som inne­

bär, att företrädarna för universiteten skulle komma i en minoritetsställning.

De avvägningar, som komma att göras i fakultetsberedningarna komma uppen­

barligen att bli av vital betydelse för forskningens och utbildningens kvalitet,

icke blott dess dimensionering. Det vore synnerligen olyckligt, om vid dessa

avvägningar lekmannarepresentanter och företrädare för avnämarna finge det

avgörande inflytandet. Denna kategoris dominans i planeringsarbetet skulle f. ö.

ytterligare ökas genom utbildningsråden. Sektionen tycker sig finna, att utred­

ningen både i fråga om fakultetsberedningarna och i andra sammanhang vill till­

försäkra. avnämargruppen ett mycket starkt, kanske avgörande inflytande på

utformningen av utbildningens innehåll. Det förefaller sektionen, som om utred­

ning™ inte tillräckligt beaktat, att all utbildning inte kan skäras over cn kam.

Vad gäller utbildningen åtminstone inom humanistiska fakulteten, torde avnä­

marnas anspråk på att få göra sina intressen gällande vara mindre befogade, när

det gäller den högre utbildningens innehåll och organisation, än när det gäller

den lägres. Inte heller kan sektionen finna, att de olika fakulteterna över lag stå

i samma förhållande till »allmänna intressen» och avnämargruppen. Sektionen

kan icke medge, att innehållet av den utbildning, sektionen ger, i realiteten skall

fixeras av företrädare för allmänna intressen och de avnämarintressen, som icke

äro universitetens. Ett drag ha de olika fakulteterna gemensamt i avnämarfrågan:

de äro i viss utsträckning sina egna avnämare, nämligen i den mån inom dem

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 50 år 1964

125

bedrives högre utbildning och forskning; forskningens villkor bestämmas i hög

grad av den lägre utbildningens kvalitet. Det är redan därför skäligt, att fakul­

teterna ges betryggande möjligheter att hävda sina synpunkter inom fakultets-

beredningarna. För de fakulteter, som handha utbildningen av lärare, gäller dess­

utom, att de även indirekt äro sina egna avnämare, i det att de ha att utbilda

dem, som fått sin tidigare utbildning av dem, som fakulteterna själva utbildat.

Beträffande dessa fakulteter föreligga tydligen ännu starkare skäl, att universi-

tetsintressena få en stark representation i beredningarna. Sektionen vill på dessa

grunder föreslå, att fakultetsberedningarna ges en sådan sammansättning, att

varje sektion och fakultet i dem företrädes av en sin ledamot och att falcultetsbe-

redningens ledamöter begränsas till dessa. Sammanträdena kunde lämpligen äga

rum under kanslers ordförandeskap och därigenom en instans i en tungrodd orga­

nisation inbesparas.

Därest fakultetsberedningar tillkomma med företrädare för varje fakultet och

sektion, kommer en länge känd brist i petitabehandlingen att kunna avlägsnas,

nämligen den, att en samordning icke kunnat ske på riksplanet fakulteterna

emellan under gemensamt ansvar. Det avnämarintresse, som utredningen tänkt

sig företrätt i fakultetsberedningarna, synes sektionen närmast höra hemma i

utbildningsråden.

Större konsistoriet i JJppsala, som, enligt vad som framgår av det föregående,

anser att kanslerns ansvar för planeringsarbetet bör bevaras i den formen, att

universitetskanslern göres till ordförande i samtliga beredningar, anför rörande

kanslerns och beredningarnas ställning i huvudsak följande:

Konsistoriet anser att kanslers ställning såsom universitetens högste företrä­

dare vid tillsättningsförfarandet bör markeras därigenom, att det med ett visst

antal universitetsrepresentanter förstärkta kanslerskollegiet upprättar förslag,

varefter Kungl. Maj:t förordnar universitetskanslern för en sexårsperiod.

Utredningens förslag att inrätta fakultetsberedningar anser konsistoriet vara

ett av utredningens värdefullaste uppslag.

Konsistoriet finner en bedömning av antalet fakultetsberedningar och dessas

arbetsområden svår att verkställa, särskilt som meningarna vid universitetet

divergera och anser att denna viktiga fråga behöver ytterligare belysas.

Sammansättningen av fakultetsberedningarna ger anledning till betänkligheter.

Det kan anses givet att universitetens representanter inom varje beredning

komma att stanna i en på förhand garanterad minoritet. Konsistoriet kan icke

finna det riktigt att den av universitet och högskolor företrädda sakkunskapen,

vilken är absolut nödvändig, om fakultetsberedningarna skola kunna tillfreds­

ställande fylla sin uppgift, blir så svagt företrädd i dessa organ, som ju enligt

utredningens förslag komma att spela en utomordentligt viktig roll. Konsisto­

riet måste därför yrka på en representation, som är så beskaffad, att den åt sak­

kunskapen säkrar ett avgörande inflytande på ärendenas behandling.

Teologiska fakulteten i Lund förordar, att inom fakultetsberedningen för

humaniora och teologi fyra ledamöter utses inom förslag av de berörda fakul­

teterna.

Juridiska fakulteten i Lund anser, att i varje fakultetsberedning en represen­

tant bör ingå för varje berörd fakultet. Denna komplettering av fakultetsbered-

Kungl. Maj:Is proposition nr 50 år 19ti.i

126

ningarna kan enligt fakultetens mening utan olägenhet göras utan ökning av

antalet övriga ledamöter av beredningarna.

Medicinska fakulteten i Lund anför följande:

Den föreslagna sammansättningen av de s. k. fakultetsberedningarna vill fakul­

teten med skärpa motsätta sig. Varje berörd fakultet skall ovillkorligen vara

företrädd på detta plan.

Humanistiska fakulteten i Lund anför:

Beträffande de av utredningen föreslagna fakultetsberedningarna skulle fakul­

teten helst sett, att den inte sammankopplats med teologiska fakulteten. Den vill

emellertid bestämt hävda, att representationen måtte utökas till att omfatta fyra

till fem ledamöter mot av utredningen föreslagna tre, så att en representant för

varje universitet kommer att ingå i beredningen. Fakulteten kan nämligen under

inga förhållanden dela utredningens åsikt att »ortsrepresentation bör undvikas».

Större konsistoriet i Lund anför i huvudsak följande i anledning av universi-

tetsutredningens förslag om avskaffande av kanslersvalet:

Det är ej förvånande, att detta förslag väcker stora betänkligheter inom uni­

versiteten. Alltsedan universitetens tillkomst har kansler valts av universiteten

såsom en deras förtroendeman inför Kungl. Maj:t. Den viktigaste orsaken till

att universiteten — till skillnad från övriga statliga organ och institutioner — har

behov av särskild representation inför Kungl. Maj:t ligger, som universitets-

utredningen framhåller, i det mycket betydelsefulla särdrag hos universitets­

väsendet, att en stor del av dess resurser är ställda till förfogande för möjlig­

görande av en fritt vald och fritt bedriven forskning vars villkor, utveckling och

behov kan bedömas endast av forskarna själva. Konsistoriet kan bekräfta, att

kanslerns ställning som en vald förtroendeman för universiteten uppfattas »som

en värdefull garanti för universitetsverksamhetens arbetsvillkor och universi­

tetens möjligheter att hos statsmakterna vinna gehör för sina synpunkter och

önskemål».

Emellertid måste man vid frågans bedömande taga hänsyn till de ändringar

av universitetskanslersämbetets uppgifter som den nya organisationen kommer

att föra med sig. Enligt universitetsutredningens förslag skall petitaärendena

överflyttas på ett antal fakultetsberedningar; konsistoriet har som nedan framgår

funnit sig böra tillstyrka att sådana beredningar inrättas. Det blir då icke längre

kanslerns uppgift att såsom universitetens representant framlägga dessas önske­

mål och behov för Kungl. Maj:t. Denna uppgift kommer att åvila fakultetsbered­

ningarna och deras sammanhållande organ, kanslerskollegiet.

Kanslersämbetets uppgifter i den nya organisationen kommer i stort sett att

reduceras till dels administrativ kontroll, dels utredningsarbete.

Konsistoriet har känt tvekan inför denna konstruktion av kanslersämbetet.

För universitetsutredningens förslag talar dock med styrka, att det är ofrån­

komligt att statsmakterna, som anslår och i framtiden i långt högre grad måste

bevilja mycket stora belopp till universitetsväsendet, önskar utöva såväl formell

kontroll som sakkontroll över hur resurserna användes och utnyttjas. Det synes

härvid vara lämpligast, att kanslersämbetet utformas som ett organ för sådan

kontroll, varvid det givetvis måste i största möjliga utsträckning frikopplas från

uppgifter av annan art.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

127

Med en sådan utformning av universitetskanslersämbetet är det riktigt, att

universitetskanslern kommer att bli en Kungl. Maj:ts förtroendeman mera än

universitetens.

Av nu anförda skäl anser sig konsistoriet kunna tillstyrka universitetsutred-

ningens förslag att universitetskanslern i den nya organisationen förordnas av

Kungl. Maj:t. Givet är dock, att om kanslersämbetets uppgifter utformas på

annat sätt än ovan angivits, kan konsistoriets ståndpunkt i frågan bli en annan.

I syfte att skapa en garanti för gott samarbete inte endast med fakultetsbered-

ningarna utan också med de underställda universiteten föreslår konsistoriet, att

förordnandet av universitetskansler sker efter förslag av kanslerskollegiet, för­

stärkt med universitetens rektorer.

Universitetsutredningens förslag om inrättande av fakultetsberedningar för

planeringsarbetet tillstyrkes i princip av konsistoriet, som vidare anför följande:

Konsistoriet har förut understrukit universitetsutredningens uttalande att

universitetsväsendet företer det mycket betydelsefulla särdraget, att en stor del

av dess resurser är ställda till förfogande för möjliggörande av en fritt vald och

fritt bedriven forskning, vars villkor, utveckling och behov endast kan bedömas

av forskarna själva. Detta särdrag medför, att universiteten har behov av en

särskild representation, som inför Kungl. Maj:t framlägger deras synpunkter och

önskemål. Enligt universitetsutredningens av konsistoriet tillstyrkta förslag

kommer denna uppgift icke i framtiden att åvila universitetskanslern utan i

stället fakultetsberedningarna. Dessa beredningar måste därför organiseras

på ett sådant sätt, att de verkligen blir representativa för åsikter och önskemål

inom universiteten. Fakultetsberedningarna skall vidare fungera som kontakt­

organ mellan regeringen och de akademiska läroanstalterna. Även för fyllandet

av denna funktion är det nödvändigt, att beredningarna är så organiserade, att

de kan anses representera universiteten. Givetvis är det av vikt, att universite­

tens petita blir belysta och bedömda även ur avnämarnas synpunkt. Det är där­

för i och för sig riktigt att företrädare för olika avnämarsynpunkter ingår i bered­

ningarna, men detta får icke leda till att universitetsväsendets företrädare kom­

mer i minoritet inom beredningarna.

Av vad konsistoriet ovan anfört framgår, att fakultetsberedningarna, om de

skall kunna fullgöra sina uppgifter att framlägga och bedöma universitetens

behov och önskemål, måste ha en sådan sammansättning att en sakkunnig

behandling av petitaärendena blir garanterad. Först därigenom blir universitets­

utredningens grundtanke angående sakkunskap i varje instans genomförd även

på högsta planet.

Konsistoriet finner, att fakultetsberedningarna framför allt bör sammansättas

så att de verkligen kan anses representera universiteten. Detta kan endast ske

på så sätt att forskarna/lärarna tillförsäkras majoritet inom beredningarna. Kon­

sistoriet vill därför bestämt yrka, att så sker. Med hänsyn till önskvärdheten av

att beredningarna har ingående kännedom om de olika fakulteternas speciella

förhållanden, finner konsistoriet att övervägande skäl talar för att varje fakultet

blir representerad. Det finns däremot ingen anledning att ändra på universitets­

utredningens förslag i fråga om antalet representanter för avnämargruppen.

Då fakultetsberedningarna skall föra universitetens talan hos och representera

universiteten inför Kungl. Maj:t, synes det konsistoriet självklart, att ordföran­

dena i de olika fakultetsberedningarna utses av beredningarna själva och icke av

Kungl. Maj:t.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 19G ^