Prop. 1964:50

('angående universitetens och högskolornas organisation och förvaltning m. to.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196k

1

Nr 50

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående universitetens och

högskolornas organisation och förvaltning m.

to.;

given

Stockholms slott den 6 mars 196It.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsråds­ protokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag rörande dels organisationen av universitets/ högskoleväsendets centrala ledning, dels de enskilda universitetens och högsko­ lornas organisation och förvaltning. Vidare framlägges förslag rörande erforderlig personalorganisation för de skilda förvaltningsenheterna.

För universitets/högskoleväsendets centrala ledning föreslås upprättande av ett nytt ämbetsverk, benämnt universitetskanslersämbetet. Under detta verk föreslås skola sortera de läroanstalter, vilka för närvarande är underställda kans­ lern för rikets universitet, överstyrelsen för de tekniska högskolorna och styrelsen för farmaceutiska institutet.

Chef för universitetskanslersämbetet blir enligt förslaget en av Kungl. Maj:t utsedd universitetskansler. Inom ämbetet föreslås skola upprättas fem fakultets- beredningar, vilkas uppgift blir att närmast svara för planeringsarbetet för uni­ versitetens och högskolornas fortsatta utbyggnad. Ledamöter av fakultetsbered- ningama föreslås skola förordnas av Kungl. Maj:t, till en del inom förslag upp­ rättade av de berörda fakulteterna. Universitetskanslern föreslås bli ordförande i ämbetsverkets styrelse, som därjämte föreslås komma att bestå av fakultetsbe- redningamas ordförande och ytterligare tre ledamöter.

Inom universitetskanslersämbetet skall enligt förslaget finnas en planerings- byrå, en utbildningsbyrå, en administrativ byrå och en rationaliseringsgrupp. 1 —

Bihang till riksdagens protokoll 196lf. 1 saml. Nr 50

2

Avnämarintresset i fråga om den akademiska utbildningens innehåll och orga­

nisation företrädes enligt förslaget dels inom fakultetsberedningama, dels genom

särskilda utbildningsråd, vilka föreslås skola träda i stället för bl. a. de tekniska

högskolornas nuvarande avdelningsråd. Utbildningsråden föreslås som regel bli

centrala i stället för som nu lokalt anknutna. Undantag härifrån göres i fråga om

råden för civilekonomutbildning.

Tandläkarhögskoloma i Stockholm och Malmö föreslås bli infogade i karo­

linska institutet respektive universitetet i Lund. Principbeslut föreslås om att

även farmaceutiska institutet vid en senare tidpunkt skall infogas i en större läro­

anstalt, antingen universitetet i Uppsala eller karolinska institutet.

Vissa ändringar i fakultetsindelningen föreslås, varigenom samhällsvetenskap­

liga fakulteter tillkommer vid universiteten i Uppsala, Lund, Göteborg och

Stockholm. Odontologiska fakulteter bildas enligt förslaget vid universiteten i

Lund och Umeå samt vid karolinska institutet. Den nuvarande ekonomiska fa­

kulteten i Lund föreslås uppgå i den nya samhällsvetenskapliga fakulteten där.

Universitetet i Umeå föreslås tills vidare få en odelad filosofisk fakultet.

Var och en av de enskilda läroanstalterna föreslås bli ställd under styrelse av

ett konsistorium, bestående av en vald rektor såsom ordförande och såsom leda­

möter bl. a. fakulteternas dekaner. Varje läroanstalts centrala förvaltning skall

enligt förslaget hållas samman under en chef. För ledningen av de största för­

valtningarna, de vid universiteten i Uppsala och Lund, föreslås inrättande av

tjänster som universitetsråd. För ledningen av övriga förvaltningar föreslås byrå­

chefstjänster. Universitetsråden föreslås tillika bli ledamöter av vederbörande

konsistorium. Inom envar av de största förvaltningarna skall enligt förslaget

finnas en utbildningsbyrå och en administrativ byrå. Övriga förvaltningar före­

slås få en motsvarande organisation.

En avlastning av den forskande personalens administrativa arbetsbörda efter­

strävas. En ny institutionsindelning avses komma till stånd, innebärande en

sammanslagning av flera enprofessorsinstitutioner till större enheter. Varje enskild

institution avses komma att förvaltas av en prefekt, vilken skall ha att i alla

viktiga ärenden samråda med ett institutionskollegium.

Det totala medelsbehovet för den nya organisationen beräknas för budgetåret

1964/65 till 10 633 000 kr., vilket i jämförelse med medelsanvisningen för mot­

svarande ändamål budgetåret 1963/64 innebär en ökning med 5 157 000 kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196

4

3

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6

mars 1961f.

N ärvarande:

Ministern för utrikes ärendena N

ilsson

,

statsråden S

träng

, A

ndersson

,

L

indström

, L

ange

, L

indholm

, K

ling

, S

koglund

, E

denman

, J

ohansson

,

H

ermansson

, H

olmqvist

, A

spling

, P

alme

.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anmäler — efter

gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter — fråga angående uni­

versitetens och högskolornas organisation och förvaltning m. m. och anför därvid

följande.

I årets statsverksproposition, bil. 10 s. 342, har Kungl. Maj:t på min hem­

ställan under punkten 165 föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposi­

tion i ämnet, för budgetåret 1964/65 beräkna

till Universitetens och högskolornas organisation och förvaltning m. m. ett

belopp av 1 488 000 kr.

Sedan detta ärende numera färdigberetts, får jag ånyo anmäla detsamma.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196 ^

I. INLEDNING

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1955 tillkallade dåva­

rande chefen för ecklesiastikdepartementet fem sakkunniga för att verkställa

utredning och avgiva förslag angående universitetens och högskolornas uppgifter

och behov. Riktlinjer för de sakkunnigas arbete angavs i departementschefens

yttrande till statsrådsprotokollet nämnda dag. De sakkunniga antog benäm­

ningen 1955 års universitetsutredning.

Med skrivelse den 29 juni 1957 avgav universitetsutredningen sitt första be­

tänkande, Den akademiska undervisningen. Forskarrekryteringen (SOU 1957:24).

På grundval härav framlades i proposition 1958: B 1 under åttonde huvud­

titeln, punkten 1, förslag om förstärkningsanordningar vid universiteten m. m.

Riksdagen beslöt i enlighet med de sålunda framlagda förslagen (SU B 48; Rskr

B 76).

Universitetsutredningen har vidare — med skrivelser den 17 december 1957

samt den 10 januari och den 16 maj 1958 — avlämnat redogörelser för tre på

utredningens initiativ genomförda statistiska undersökningar, nämligen Akade­

mikerräkningen 1955 (SOU 1957:51), Reserverna för högre utbildning. Beräk­

ningar och metoddiskussion (SOU 1958:11) samt Lärarbrist och läraröverskott

(SOU 1958: 21).

Som ett andra led i sina förslag till upprustning av våra vetenskapliga insti­

tutioner avgav universitetsutredningen med skrivelse den 20 september 1958 sitt

femte betänkande, Forskningens villkor och behov (SOU 1958: 32). På grundval

härav framlades i propositionen 1959:105 förslag om ökat stöd åt forskning

m. m. Riksdagen beslöt i enlighet med de sålunda framlagda förslagen (SU 126;

Rskr 294).

Med skrivelse den 22 december 1959 avgav universitetsutredningen sitt sjätte

betänkande, benämnt Universitet och högskolor i 1960-talets samhälle. Riktlin­

jer och förslag till utbyggnad (SOU 1959: 45). På grundval av detta betänkande

framlades i propositionen 1960:119 förslag till riktlinjer för utbyggande av det

högre utbildningsväsendet m. m. Riksdagen godkände dessa riktlinjer (SäU 1;

Rskr 327). Därefter har vid 1961, 1962 och 1963 års riksdagar beslut fattats i en

rad konkreta frågor rörande utbyggnaden av universitet och högskolor, varjämte

riksdagen under föregående års höstsession biträtt de förslag till riktlinjer för

den erforderliga ytterligare utbyggnaden av det högre utbildningsväsendet

m. m., varom förslag framlades i propositionen 1963: 172.

Som det sista ledet i sitt arbete har universitetsutredningen behandlat frågorna

om de högre läroanstalternas organisatoriska ställning och förvaltningsmässiga

struktur. Sina överväganden och förslag härutinnan redovisar utredningen1 i

sitt med skrivelse den 17 januari 1903 avgivna betänkande VII, Universitetens

och högskolornas organisation och förvaltning (SOU 1963:9). Såsom b.hang till

detta betänkande avlämnade utredningen en av statskontoret utarbetad rapport

över organisationsundersökningar, som gjorts efter hemställan av utredningen,

jämte därtill anknytande rekommendationer och förslag rörande umversitets-

och högskoleväsendets organisation och administration (Universitetsväsendets

organisation. Rapport av statskontoret. SOU 1963.10).

Över universitetsutredningens betänkande och statskontorets rapport har ut­

låtanden avgivits av statskontoret, kanslern för rikets universitet, överstyrelsen

för de tekniska högskolorna, styrelsen för farmaceutiska institutet, styrelsen för

lantbrukshögskolan, styrelsen för skogshögskolan, styrelsen för vetcrinarhogsko-

lan, skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning, riksrevisionsverket,

byggnadsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, statistiska centralbyrån, riksarki­

vet, t. f. riksbibliotekarien, interimsstyrelserna för socialmstituten i Stockholm,

Göteborg och Umeå, styrelsen för sydsvenska socialinstitutet, styrelserna for

journalistinstituten i Stockholm och Göteborg, utrustningsnämnden för universi­

tet och högskolor, statens medicinska forskningsråd, statens humanistiska forsk­

ningsråd, statens naturvetenskapliga forskningsråd, statens råd för atomforsk­

ning, statens råd för samhällsforskning, statens tekniska forskningsråd, statens

råd för byggnadsforskning, jordbrukets forskningsråd, rymdkommittén, styrelsen

för stiftelsen Malmfonden, överbefälhavaren, kommerskollegium, överståthållar-

ämbetet, länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bo­

hus, Örebro samt Västerbottens län, garantilånenämnden, Frescatikommitten,

1962 års Umeåkommitté, lärarutbildningssakkunniga, gymnasieutredningen, stu­

diesociala utredningen, farmaceututbildningskommittén, veterinärhögskoleutred-

ningen, riksmuseiutredningen, läkarutbildningsberedningen samt nämnden for

internationellt bistånd.

Kanslern för rikets universitet har överlämnat yttranden från vederbörande

akademiska myndigheter vid honom underställda läroanstalter. Överstyrelsen

för de tekniska högskolorna har överlämnat yttranden från lärarkollegierna vid

tekniska högskolan i Stockholm och Chalmers tekniska högskola samt från orga­

nisationskommittén för teknisk högskola i Lund. Styrelserna for farmaceutiska

institutet samt lantbruks-, skogs- och veterinärhögskolorna har överlämnat ytt­

randen från vederbörande läroanstalts lärarkollegium (kollegium). Överbefälha­

varen har överlämnat yttrande från försvarets forskningsanstalt. Kommerskolle­

gium har överlämnat yttranden från Östergötlands och Södermanlands handels­

kammare, Smålands och Blekinge handelskammare, Skånes handelskammare,

handelskammaren i Göteborg, handelskammaren i Gefle samt Västernorrlands

och Jämtlands läns handelskammare. Länsstyrelsen i Örebro lan har överlämnat.

yttrande från drätselkammaren i Örebro.

Vidare har vissa organisationer och sammanslutningar beretts tillfälle att yttra 1

Kungl. May.ts proposition nr 50 år 1964

5

1 Professorn T. Segerstedt, ordförande, professorn S. Bergström, numera t.f. statssekreteraren

S. Moberg, direktören Hj. Olson och professorn I. Svenndson.

6

sig över betänkandet och statskontorets rapport. I anledning härav har yttran­

den avgivits av Vetenskapsakademien, Ingeniörsvetenskapsakademien, lärarrå­

det vid Handelshögskolan i Stockholm, Svenska stadsförbundet, Svenska lands­

kommunernas förbund, Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industri­

förbund (gemensamt yttrande), Handelns arbetsgivareorganisation och Sveriges

Grossistförbund (gemensamt yttrande), Svenska teknologföreningen, Svenska

civilekonomföreningen, Kooperativa förbundet, Sveriges hantverks- och industri­

organisation, Tekniska samfundet i Göteborg, Landsorganisationen i Sverige

(LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers cen­

tralorganisation (SACO), Statstjänstemännens riksförbund (SR), Sveriges för­

enade studentkårer (SFS), Sveriges konservativa studentförbund, Centerns stu­

dentförbund, Sveriges socialdemokratiska studentförbund, Sveriges kristliga

studentrörelse, Sveriges fria kristliga studentförening, Sveriges evangeliska stu­

dent- och gymnasiströrelsee, Sveriges studerande ungdoms helnykterhetsför­

bund, Svenska tandläkaresällskapet och Skånska ingenjörsklubben.

SACO har överlämnat yttranden från Sveriges juristförbund, Sveriges sam­

hällsvetareförbund, Universitetslärarförbundet, Sveriges universitets- och hög-

skoleamanuensers förbund (SUHAF), Läroverksläramas riksförbund (LR),

Svenska arkitekters riksförbund, Sveriges tandläkarförbund, Sveriges jägmästa­

res och forstmästares riksförbund och Sveriges veterinärförbund. Vetenskaps­

akademien har överlämnat yttrande från föreståndarkollegiet vid naturhistoriska

museet.

Härjämte har kollegienämnden vid Chalmers tekniska högskola inkommit med

särskild skrift i ärendet.

I det följande återges det huvudsakliga innehållet i universitetsutredningens

betänkande. I fråga om statskontorets rapport torde få hänvisas till dels själva

rapporten, dels de sammanfattande jämförelser mellan utredningens och stats­

kontorets ställningstaganden, som utredningen redovisat i betänkandet.

Vidare redovisas i det följande huvudinnehållet i de över betänkandet och

rapporten avgivna yttrandena.

I fråga om många av universitetsutredningens förslag erfordras icke beslut av

riksdagen. För överblickens och sammanhangets skull lämnas emellertid även för

vissa dylika förslag en kortfattad redovisning.

Härjämte kommer att tagas upp de förslag till anslagsäskanden för budget­

året 1964/65, som inkommit från universitetskanslern beträffande kanslersäm-

betets anslag till omkostnader samt ämnes- och fakultetskonferenser, från antag­

ningsnämnden för civilekonomutbildning, från utrustningsnämnden för univer­

sitet och högskolor angående nämndens avlönings- och omkostnadsanslag samt

från akademiska rektorskon ven tet i Stockholm.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

7

II. PRINCIPIELLA UTGÅNGSPUNKTER

1. Universitetsutredningen

A. Universitetsväsendets expansion

De svenska universiteten och vetenskapliga högskolorna har under de senaste

decennierna undergått en utomordentligt stark utveckling i kvantitativt hän­

seende. Ett mått på denna utveckling utgör antalet närvarande studerande, som,

efter att ha legat relativt konstant under krigsåren och stigit från ca 14 000 till

ca 17 000 under de fem första efterkrigsåren, därefter har stigit i snabb takt, så

att studentantalet höstterminen 1961 låg mer än dubbelt så högt som det gjorde

höstterminen 1950 (39 000 mot 16 800).

Expansionen kommer att fortsätta. Prognos- och planeringsgruppen inom

ecklesiastikdepartementet har i SOU 1962:55 offentliggjort ett programmatiskt

räkneexempel rörande tillströmningen till akademiska studier och efterfrågan på

akademiskt utbildad arbetskraft. Detta räkneexempel slutar på siffran 82 700

närvarande studerande höstterminen 1975 vid universiteten och samtliga hög­

skolor (inklusive jordbrukets högskolor och gymnastiska centralinstitutet). Den i

exemplet tänkta fördelningen mellan fakulteter och högskolor under ecklesiastik­

departementet framgår av nedanstående sammanställning, i vilken även redo­

visas det beräknade antalet närvarande höstterminen 1962.

1962

1975

........... 2 494

6 300

............. 891

1 500

Vforl fl t

....................

......... 3 639

8 300

........... 18 225

22 400

......... 8101

20 700

............. 5 823

15 300

Handelshögsk./ekon. fak...................

......... 1969

4 200

............. 1 186

2 200

......... 582

750

Summa 42 910

81 650

Emellertid utgör studentantalets utveckling endast en av komponenterna i

hela universitets- och högskoleorganisationens tillväxt. I själva verket blir denna

tillväxt sannolikt ännu starkare än totalsiffrorna rörande antalet studenter

antyder. Man måste härvidlag, förutom med utbildningsuppgiftens kvantitativa

tillväxt, rakna med en fortsatt differentiering av de enskilda fakulteternas och

hogskolornas forsknings- och utbildningsprogram och med de ytterligare personal­

behov, som uppkommer som en följd av det fortlöpande arbetet för att få till

stand en genom intensivare undervisning uppnådd effektivisering av utbildnings­

organisationen. Vidare måste man räkna med forskningens egen, av utbildnings­

uppgifterna oberoende utveckling och de krav denna kommer att ställa i fråga

om förstärkning av såväl de personella som de materiella resurserna.

Särskilt bör framhållas, att utbyggnaden av de högre läroanstalterna enligt

statsmakternas beslut i mycket hög grad kommer att gälla fakulteter och läro­

anstalter för experimentell forskning, d. v. s. vetenskapsgrenar som redan i nu­

läget är relativt sett mycket personalkrävande och som dessutom kräver en

omfattande utrustning i form av lokaler och apparatur. Det torde emellertid

finnas anledning räkna med att all forskning, och speciellt då den experimentella

forskningen, utvecklas i den riktningen, att den kräver en alltmera omfattande

personell och materiell basorganisation, per forskare räknad.

Av det här anförda framgår, att en ren extrapolering utifrån angivna eller

antagna riktpunkter i fråga om studentantalets utveckling men med bibehål­

lande av nuvarande relationer mellan antalet studerande och antalet lärare och

övriga tjänstemän liksom av nuvarande anslagsbehov räknade per student endast

skulle ange en undre gräns för universitets- och högskoleorganisationens tillväxt

i avseende på personal och anslag.

Även om hänsyn tages till de rationaliseringsvinster, som kan göras i en på

antytt sätt växande organisation, måste man, såvitt utredningen förstår, räkna

med att universitets- och högskoleväsendets såväl personal- som medelsbehov

kommer att stiga minst till det dubbla inom ett decennium.

8

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 50 år 1964

B. De högre läroanstalternas dubbla uppgift. Frihet och planering

En allmän förutsättning för universitetsutredningens överväganden i före­

varande liksom i tidigare sammanhang är den, att de akademiska läroanstal­

terna — universiteten och de vetenskapliga högskolorna — även i framtiden

skall ha den dubbla uppgiften att vara centra för forskning och läroanstalter

för akademisk yrkesutbildning.

Denna dubbelhet i universitetens och högskolornas uppgift blir av avgörande

betydelse för utformningen av deras organisation och administration. Dessa

måste återspegla den dualism, som råder i fråga om universitetens verksamhet.

Visserligen torde man allmänt kunna säga, att forskning och vetenskaplig

utbildning ömsesidigt stimulerar och förutsätter varandra, men icke minst då

det gäller de organisatoriska och administrativa problemen måste konstateras,

att forskningens och utbildningens intressen i vissa hänseenden kan förefalla

stå i ett visst motsatsförhållande till varandra.

Dualismen mellan forskarens frihet och samhällsintresset av forskning kan på

9

olika sätt taga sig uttryck i det organisatoriska systemet för forskningsmedlens

fördelning. Det är naturligt att forskningspolitiken påverkas såväl av en bedöm­

ning av olika områdens betydelse från samhällssynpunkt som av tillgången på

kvalificerade forskare. Den forskare, som utsetts till innehavare av en tjänst

inom ett ämnesområde, med vilken är förenad skyldighet att forska, har därmed

också tillförsäkrats möjlighet till en fritt vald personlig forskningsinsats inom

detta område. Denna frihet bygger på förtroende från samhällets sida och måste

motsvaras av ett forskarens ansvar. Enligt regler, som tidigare föreslagits av

utredningen, tillförsäkras han därjämte vissa resurser för sin forskning i form

av en basorganisation. Ytterligare resurser för sin forskning kan han tillföras

av materielanslag, apparatanslag etc., som av de lokala universitetsmyndig-

heterna fördelas på olika forskare. Fördelningen av huvudparten av de medel,

som krävs för enskilda forskares verksamhet, har emellertid av statsmakterna

delegerats till jorskningsråd, i vilka ingår representanter för forskarna själva.

Det faller utanför utredningens uppgift att taga ställning till forskningspoliti­

kens utformning och systemet för forskningsmedlens fördelning. Denna fråga

skall här endast beröras i den mån den berör den till universiteten förlagda

forskningen och de där verksamma forskarnas ställning.

Utredningen har utgått från det förhållandet, att forskningen vid universite­

ten är förlagd till deras olika institutioner. Utredningen förutsätter vidare, att

forskarna själva inom institutionerna leder forskningsverksamheten utan att

därvid styras av universitetens egna eller andra myndigheter. Genom att en

forskare har ställning som självständig ledare av forskningsföretag, skapas enligt

utredningens uppfattning garantier för att universitetsforskarna beredes en er­

forderlig grad av frihet. Forskarens valfrihet gäller i första hand rätten att fritt

välja sitt forskningsobjekt och sin forskningsmetod.

I fråga om utbildningslinjernas dimensionering konstaterar utredningen, att

de avgörande besluten måste dikteras av faktorer, som ligger utanför univer­

sitets/högskoleorganisationen. Det är samhällets ansvar och samhällets ange­

lägenhet att bedöma tendensen på arbetsmarknaden och dess konsekvenser för

olika utbildningslinjers dimensionering. Däremot blir det de akademiska läro­

anstalternas uppgift att bedöma, vilka resurser som erfordras för att få till stånd

en kapacitetsökning, utan att denna ökning blir till förfång för forskningen och

f orskarutb ildningen.

Med utbildningens innehåll avses i första hand följande ting, nämligen (1)

vilka ämnen som bör ingå i en akademisk utbildning; (2) i vilken inbördes pro­

portion dessa ämnen skall ingå i utbildningen; samt (3) i vilka inbördes propor­

tioner ett visst i utbildningen ingående ämnes olika delar eller moment bör ingå

i utbildningen.

De här angivna frågorna måste besvaras främst med hänsyn till utbildningens

ändamålsenlighet för det yrke eller yrkesområde, som utbildningen avser att för­

bereda för. Bedömningen av den akademiska utbildningens innehåll kan därför

icke göras uteslutande av universiteten och högskolorna själva. Intresserade

1* —

Bihang till riksdagens •protokoll 1961. 1 sand. Nr 50

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år lOGJi.

10

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 50 år 196

4

parter är dessutom avnämarna av den akademiska arbetskraften, allmänheten

som beröres av den akademiska arbetskraftens verksamhet samt de utbildade

eller under utbildning varande akademikerna. Men även de akademiska läro­

anstalterna själva måste deltaga i en bedömning av utbildningens innehåll. Här

finns den pedagogiska sakkunskap som kan ange, vilka grundläggande kunskaper

som erfordras för en viss, av någon annan part krävd specialisering. Universite­

ten och högskolorna måste även bedöma, vilka verkningar förändringar i utbild­

ningens innehåll kan ha på universiteten möjligheter att rekrytera och utbilda

lorskare.

Även då det gäller den akademiska utbildningens organisation fordras en sam­

ordning av skilda intressen, men intressenterna är härvidlag delvis andra än då

det gäller utbildningens innehåll. Att läroanstalterna själva är en av dessa är

självklart. Här framför allt finns den pedagogiska erfarenheten av olika under­

visningsformers och undervisningsorganisatoriska anordningars resultat. Läro­

anstalterna har därjämte även då det gäller undervisningsorganisationen både

intresse och skyldighet att bevaka de rent vetenskapliga aspekterna. Delvis gäl­

ler det härvidlag att för de mest kvalificerade undervisningsuppgifterna, forskar­

utbildningen och examinationen reservera den högst kvalificerade lärarperso­

nalen. Framför allt gäller det emellertid för vetenskapens representanter att

bevaka vetenskapligheten i den akademiska undervisningen och utbildningen,

d. v. s. att bevaka den del av utbildningsmålet, som avser att ge studenterna

kännedom om eller åtminstone känsla för vetenskaplig metod och debatt, och

som — återigen — utgör den yttersta motiveringen för att utbildningen förlagts

till vetenskapliga läroanstalter.

En annan huvudintressent i fråga om den akademiska undervisningens orga­

nisation är givetvis studenterna. De har ett naturligt, icke minst ekonomiskt be­

tingat intresse av att utbildningen ges en sådan organisation, att det uppställda

utbildningsmålet kan nås och nås på så kort tid som möjligt. Studenternas in­

tressen sammanfaller härvidlag delvis med arbetsgivarnas intressen såsom av­

nämare av den akademiskt utbildade arbetskraften och med statens intressen

såsom finansiär av kostnaderna för den akademiska utbildningsorganisationen.

Även från allmänt samhällsekonomisk synpunkt är en effektivt arbetande

organisation av den akademiska yrkesutbildningen av stort värde. En förlängd

utbildningstid för ett stort antal människor innebär nämligen samhällsekono­

miskt sett en investering av betydande dimensioner, bl. a. i form av avstådda

produktionsinsatser.

Såsom underlag för en bedömning av en utbildningsorganisations effektivitet

måste ligga ett kontinuerligt insamlat och relativt omfattande statistiskt pri­

märmaterial rörande studenttillströmning, studieval och studieresultat. Icke

minst med hänsyn till mångfalden av utbildningsvägar och den snabbhet, med

vilken undervisningens innehåll och organisation förändras, är bearbetningen och

värderingen av detta statistiska primärmaterial en komplicerad arbetsuppgift.

Med det här sagda vill universitetsutredningen redan i detta sammanhang

11

understryka vikten av att universitets- och högskoleorganisationen ges en sådan

utformning, att den ger möjlighet till en kontinuerlig bevakning av utbildnings­

organisationens effektivitet. Härvidlag fordras, liksom beträffande utbildningens

innehåll, ett samspel mellan olika intressenter, av vilka universiteten och hög­

skolorna själva endast är en.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 60 år 196J/.

C. Rationell arbetsfördelning

Universitetsadministrationen får i betydande omfattning till uppgift att för­

dela personal, lokaler och utrustning för forsknings- och utbildningsändamål.

Denna fördelning fordrar dels administrativ skicklighet och överblick, dels veten­

skaplig sakkunskap. En sådan fördelning till forskningens och utbildningens

fromma kan endast åstadkommas genom ett gott samarbete mellan de akade­

miska intressena och dem som har att företräda de administrativa effektivitets­

kraven. Detta måste beaktas vid de fördelande organens sammansättning och

vid angivandet av deras arbetsområden. Organen måste äga en sådan samman­

sättning, att man vid administrationen av universitetsforskningens resurser be­

aktar de krav, som vetenskapens egen utveckling ställer, och att man underlättar

en anpassning till nya förhållanden. Icke minst är det av vikt, att man uppmärk­

sammar de möjligheter till vetenskapligt och administrativt samarbete, som

yppar sig. Det stigande behovet av hjälpresurser leder till att vi måste räkna

med en ökning av de personaladministrativa och redovisningsmässiga arbets­

uppgifterna. Det innebär vidare, att universitetsforskningen kräver absolut sett

ökade insatser från samhällets sida per forskare räknat, vilket i sin tur leder till

att samhället får ett starkare intresse än tidigare av att de till forskningens för­

fogande ställda resurserna effektivt utnyttjas. Det blir därför naturligt att

tänka sig olika åtgärder för att få till stånd ett ökat sambruk eller i varje fall

en gemensam förvaltning av forskningsresurser i form av personal, lokaler och

materiel. Därmed kan man också, om organisationen ges en ändamålsenlig ut­

formning, tillgodose kontakt- och samarbetsbehov, som betingas av vetenskapens

egen utveckling.

Administrationens uppgift blir att bedöma, huruvida de till universitetsväsen­

dets förfogande ställda resurserna förvaltas på ett ändamålsenligt sätt och med

avsett resultat. Det torde av den förda diskussionen ha framgått, att en förut­

sättning för både frihet och effektivitet är en rationell planering. Varje större

forskningsprojekt kräver överväganden av planeringsart, och en felaktig dimen­

sionering av utbildningslinjer kan lätt leda till frihetsinskränkande åtgärder.

Denna uppfattning leder till den slutsatsen, att man inom universitetsvärlden

måste ha ett starkt behov av en slagkraftig framtidsplanering. Universitets-

och högskoleorganisationen måste vara så utformad, att den förmår att på ett

rationellt sätt planera och genomföra en expansion av mycket stora dimen­

sioner inom både utbildningens och forskningens områden. Planeringen för de

12

olika utbildningslinjernas utbyggnad måste bygga på en fortlöpande analys

av statistiskt material rörande den akademiska arbetsmarknadens tillgångs- och

efterfrågesidor. Detta liksom även utbyggnadens genomförande fordrar mång­

sidiga kontakter och gott samarbete mellan universitetsmyndigheter å ena sidan

och andra myndigheter och organisationer å den andra. På motsvarande sätt

måste utbildningens innehåll och organisation planläggas i nära kontakt och

samarbete med representanter för forskningen, avnämarna, arbetstagarna och

studenterna liksom med andra offentliga myndigheter. Planeringsarbetet för

forskningsorganisationens utbyggnad fordrar slutligen ingående kännedom om

forskningens egen utveckling och arbetsvillkoren inom i avseende på metod och

problematik vitt skilda forskningsgrenar. Icke minst i sistnämnda avseende måste

universitets- och högskoleorganisationens utbyggnad planeras och genomföras i

kontakt med och under inverkan från utvecklingen utanför vårt lands gränser.

Dessa krav på en rationellt verkande universitets- och högskoleorganisation är

till sin natur starkt disparata. De fordrar för uppgifternas rätta handhavande

organ med starkt varierande slag av sakkunskap men samtidigt ett smidigt

samarbete mellan dessa organ. Detta fordrar enligt utredningens mening en

starkt differentierad organisation med åtskilda men samarbetande organ för

skilda typer av ärenden, vilka för sin handläggning fordrar skilda slag av sak­

kunskap. Härigenom uppnår man en rationalisering i den meningen, att cn fors­

kares tid icke behöver tagas i anspråk för uppgifter, som utföres väl, lika väl

eller bättre av särskilda tjänstemän, samtidigt som en förvaltningstjänstemän

ej behöver tagas i anspråk för bedömningar, som fordrar vetenskaplig sakkun­

skap. Man uppnår härigenom en högre grad av saklig tyngd i de enskilda av­

görandena: Ett organ som är utmärkt väl lämpat för uppgifter av en viss typ

behöver ej åläggas uppgifter av en helt annan typ.

Å andra sidan blir en på antytt sätt differentierad organisation ofrånkomligen

komplicerad i den meningen, att vi får ett relativt stort antal organ. Till över­

vägande del är emellertid detta en nödvändig konsekvens av universitetens

dubbla uppgift att vara centra för på vetenskaplig grund bedriven både forsk­

ning och utbildning. Med hänsyn till att man i universitetsorganisationen enligt

utredningens mening nödgas arbeta med flera sinsemellan parallellställda organ

för skilda slag av uppgifter, blir det självfallet särskilt angeläget att i andra

hänseenden eftersträva en så långt driven förenkling som möjligt. Förvaltnings-

avgörandena bör träffas så långt nere som möjligt och efter att ha passerat så

få instanser som möjligt. Detta åstadkommes dels genom att de enskilda orga­

nen ges saklig tyngd och förmåga till självständigt ansvarstagande, dels genom

att man för de fall, där en instansordning är nödvändig, konstruerar denna så,

att ett ärende passerar från ett sakkunnigt organ till ett annat med överhop­

pande av sådana mellanled, som icke kan väntas tillföra ärendets behandling

någon särskild sakkunskap.

Även om man på antytt sätt anförtror en mycket stor del både av de rena

förvaltningsavgörandena och av planeringsarbetet åt lokala organ, är det emel­

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 50 år 196J/.

13

lertid ofrånkomligt, att förvaltningen måste skötas enligt centralt givna regle­

menten, instruktioner och anvisningar och att planeringsarbetet bedrives inom

riktlinjer, som dragits upp centralt. För att den lokala universitets- och högskole­

organisationen skall fungera väl, är det därför under alla förhållanden nödvän­

digt, att man på eu nivå ovanför de lokala universitetsmyndighetcma har cen­

trala organ, som både är väl ägnade såsom administrativa överorgan och hai

förmåga att draga upp riktlinjerna för universitets/högskoleväsendets vidare

utbyggnad. Även på denna nivå blir det enligt utredningens mening nödvändigt

att skapa flera, sinsemellan sidoordnade specialorgan.

I fråga om fördelningen av det administrativa ansvaret mellan de lokala och

de centrala myndigheterna vill utredningen redan i detta sammanhang fram­

hålla, att denna frågas lösning av naturliga skäl sammanhänger med frågan hur

man vill konstruera de myndigheter, varom här är fråga. Eftersträvar man en

mycket hög grad av decentralisering i fråga om ansvaret för t. ex. dispositionen

av de växande anslagen till avlöningar åt ickc-ordinarie personal och till mate­

riel m. m., måste man rimligen räkna med en sadan konstruktion av den lokala

universitetsstyrelsens organ, som är den normala för organ med ett administra­

tivt ansvar av denna omfattning. Eftersträvar man å andra sidan för den lokala

universitetsstyrelsen en hög grad av självstyrelse utövad av forskarna själva i

kollegiala organ, torde decentraliseringen av det rent administrativa ansvaret

icke kunna föras lika långt. Det blir även härvidlag nödvändigt att göra en

avvägning mellan skilda synpunkter och intressen. De förslag utredningen i det

följande framlägger rörande de lokala och de centrala universitetsmyndigheternas

organisation och uppgifter bör ses som resultat av en dylik avvägning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

2. Yttranden

Universitetsutredningens här redovisade utgångspunkter har i de inkomna

remissyttrandena mötts i stort sett av instämmanden i vad avser synpunkterna

på forskningens och den akademiska utbildningens betydelse för samhällsutveck­

lingen och synpunkterna på de högre läroanstalternas dubbla uppgift samt forsk­

ningens frihet och behovet av planmässig utbyggnad av resurserna. Däremot har

delade meningar yppats beträffande utredningens rekommendationer om en

arbetsfördelning mellan akademiska och administrativa organ. Även i frågorna

om angelägenhetsgraden av en organisationsreform inom universitets/högskole­

väsendet och om på vilka principer en sådan reform bör byggas har delvis dia­

metralt skiljaktiga meningar uttalats i de inkomna yttrandena.

I det följande lämnar jag en redogörelse för de i yttrandena redovisade allmänna

synpunkterna. Jag börjar därvid — liksom i motsvarande avsnitt i det följande —

med de yttranden, som inkommit från näringslivets, arbetsmarknadens och stu­

denternas organisationer, varefter jag redovisar yttrandena från statliga myndig­

heter och utredningar utanför universitets/högskoleväsendet. Därefter redogör

14

jag för de akademiska myndigheternas yttranden och i anslutning därtill för de

yttranden som avgivits av akademierna, de statliga forskningsråden och mot­

svarande organ.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196^

I sitt gemensamma yttrande anför Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveri­

ges Industriförbund bl. a. följande:

Det torde vara allmänt erkänt, att takten i den ekonomiska utvecklingen i hög

grad sammanhänger med möjligheterna att främja den vetenskapliga och den

tekniska utvecklingen. Vetenskaplig och teknisk forskning är därför en vital ange­

lägenhet för hela samhället, antingen den bedrives vid universitetsinstitutioner, i

företagslaboratorier eller annorstädes. Inriktningen, omfattningen och organisa­

tionen av forskningen vid universiteten1 bestämmer också i hög grad förutsätt­

ningarna för annan forskning inom landet. Universiteten svarar vidare i ständigt

ökad utsträckning för utbildningen av kvalificerade befattningshavare inom alla

sektorer av samhällslivet. Allt detta gör att avnämarna av akademiskt utbildad

arbetskraft av olika kategorier måste ställa allt större anspråk på universiteten.

Sveriges Hantverks- och Industriorganisation (SHIO) anför i huvudsak följande:

Svårigheten att finna en enhetlig och samlande lösning bottnar uppenbarligen

i den bundenhet till historiskt framvuxna institutions- och beslutsformer, som

framför allt präglar de gamla universiteten och vilket i vissa avseenden kon­

trasterar mot de organisationsformer, som tillämpas i senare tillkomna högre

läi osäten. En allvarlig brist när det gäller den nuvarande centrala ledningen är

den otillräckligt dimensionerade planerings- och samordningsfunktionen. Uni­

versitets- och högskoleväsendets centrala administrativa ledning måste därför

kraftigt förstärkas, om det skall vara möjligt att inom rimlig tid bygga ut det

högre utbildningsväsendet, ge såväl grundforskningen som den tillämpade forsk­

ningen bättre resurser och skapa bättre integration mellan vetenskaplig utbild­

ning och forskning.

SHIO "v ill understryka, att det framstar som ett starkt intresse såväl för det

allmänna som för näringslivet att undervisningen på det akademiska planet och

förutsättningarna för vetenskapligt arbete och forskning ägnas större omsorg än

soin hittills varit fallet. Utbildningsväsendets väntade expansion måste mötas

av åtgärder, som snarast möjligt eliminerar nuvarande brister i universitets­

väsendets organisation och skapar möjligheter till en översiktlig planering och

utbyggnad av den högre undervisningen och den vetenskapliga forskningen.

Organisationen förordar för sin del en förstärkning av den centrala, planerande

och samordnande organisationen med bibehållande av stor självständighet och

handlingsfrihet för universitet och högskolor och garantier för forskningens frihet.

Kooperativa Förbumlets styrelse anför bl. a. följande:

Den väldiga expansion av vårt högre undervisningsväsende som skett, kom­

mer sannolikt att ytterligare mycket starkt markeras, både ifråga om ökningen

av antalet studerande och de därav följande kraven på utrustning och resurser.

Styrelsen önskar framhalla, att denna utveckling, trots den anspänning av

samhällets resurser som den innebär, är utomordentligt glädjande och tillfreds-

1 I fortsättningen avser ordet universitet även högskolor.

15

ställande. Den innebär att utbildningsmöjligheterna oeh bildmngsvägarna gjorts

tillgängliga för allt fler grupper inom vårt samhälle. Detta medför i s.n tur att

forskning och utbildning vid universitet och högskolor allt mer kommer att mta

en central plats i samhället.

,

.. i

Styrelsen accepterar utredningens bedömningar och understryker att den

nya organisationens uppgift bör vara att frigöra krafter för universitetens egent­

liga uppgifter inom forskning och utbildning. Den utveckling, som skett pa dessa

områden visar onekligen, att de organisatoriska och administrativa institutioner,

som hittills utvecklats, icke räcker till för att lösa de uppgifter infor vilka univer­

siteten/högskolorna nu ställes.

....

Styrelsen anser sig helt kunna ansluta sig till de krav utredningen uppställt

för den nya organisationen. Utredningens huvudtes, att en organisation som

skall tillgodose dessa krav, i olika hänseenden måste differentieras, ar, enligt sty­

relsens mening, höjd över all diskussion. Det framlagda forslaget innebar också

en sådan uppdelning.

....

•„

Även om ett erkännande bör ges för det konstruktiva alternativ till organisa­

tion som arbetsgruppen inom statskontoret framfört, bor, enligt styrelsens me­

ning de förslag och rekommendationer som universitetsutrednmgen framlagt,

vara vägledande för det fortsatta reformarbetet av det högre undervisnings­

väsendet. Styrelsen vill därvid speciellt framhålla vikten av att denna uppbygg­

nad sker under beaktande av nödvändigheten av kontakt och samverkan mellan

de olika leden i det svenska skolsystemet och att universitets- och högskoleorga­

nisationen får en uppbyggnad som ansluter sig till och utgor ett fullföljande av

övrigt reformarbete inom det svenska skolväsendet.

Svenska Tetnologi öreningen anför i huvudsak följande:

En objektiv värdering av en organisationsapparats arbetsduglighet är mycket

svår troligtvis omöjlig, att genomföra. Svenska Teknologforeningen vill redan

inledningsvis framhålla, att föreningen inte delar alla de vardenngar som kom­

mer till uttryck i betänkandet och framförallt i bihanget vad galler den nuva­

rande organisationens funktionsduglighet. De erfarenheter som vunnits i Uote-

bor0, beträffande samarbetet mellan olika lärosäten har enligt Svenska Teknolog-

föreningens åsikt beklagligt nedvärderats. Föreningen anser att storre vik, borde

lagts vid de organisationsformer, som visat sig fungera tillfredsställande.

Svenska Civilekonomföreningen anför:

Med hänsyn till de intressen föreningen har att företrada, har föreningen funnit

sig i huvudsak böra instämma i de förslag utredningen framlagt.

Skånes handelskammare anför:

Inom universitets- och högskoleväsendet har, såvitt Handelskammaren kan

förstå, en betydande eftersläpning ägt rum i organisatoriskt hanseende och orga­

nisationen brister uppenbarligen på väsentliga områden i tidsenlighet och « e

tivitet. En genomgripande omdaning av sjalva organisationen och den admin -

strativa förvaltningen är därför otvivelaktigt nödvändig for att universitets-och

högskoleväsendet skall kunna fylla sin allt mera centrala uppgift i samhällslivet.

En effektiviscring av förvaltningen är av behovet pakallad icke minst med tan

på de betydande anslag av allmänna medel som kräves for den högre utbild­

ningen nu och framdeles.

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 1064

16

Handelskammaren i Göteborg anför:

Det torde ej rada nagon tvekan om att en allmän översyn över universitetens

och hogskolornas organisation och förvaltning under de förhållanden, som just

nu ar för handen, ar i hog grad befogad. Den ökade tillströmningen av stude-

“abb» utvecklingen inom de olika vetenskapliga disciplinerna och

.. ikff!°,,beh0Vet ,av arbetskraft med högre skolning inom hela vårt samhälle

gor det till en angelagenhet av största betydelse, att våra högre undervisnings­

anstalter kan utbyggas och arbeta på ett så effektivt sätt som möjligt, och ått

e anslag, som av staten anvisas for den högre undervisningen, kommer till an­

vändning pa sadana områden, där de ur samhällets synpunkt bäst behövs. Den

forel^gande utrednmgen har på ett, såvitt Handelskammaren kan finna, mycket

nått 'fram Sta|M?en0marbct,aVlet, Vldstrackta frågekomplexet, och i det stora hela

natt fram till lösningar och förslag, som, med bibehållande av den högre under­

visningens och forskningens traditionellt självständiga ställning och frihet bör

kunna medverka till en mera effektiv administration och en förbättrad planlägg­

ning av universitetens och högskolornas framtida verksamhet.

Handelskammaren i Gefle tillstyrker allmänt universitetsutredningens förslag.

T ästemorrlands och Jämtlands läns handelskammare anför:

Universitets- och högskoleorganisationen får av naturliga skäl icke ses som

en isolerad företeelse inom samhällslivet utan måste ses som en integrerande del

a7 det,ta’ ,nafot som, med nödvändighet medför kontakter och samarbete med

saval forskningen och dess berättigade krav på frihet i valet av forskningsobjekt

och forskningsmetoder som avnämarna av den akademiska arbetskraften med

dess önskemal och synpunkter.

Andra intressen kommer jämväl med i bilden: studenterna med dess krav på

effektiv utbildning samt statsmakterna, som ställer de nödvändiga resurserna

till universitets- och högskoleväsendets förfogande. Slutligen tillkommer det äll­

mänt samhalleliga kravet pa att universitets- och högskoleorganisationen ges en

sadan utformning och effektivitet, att den lätt kan anpassas till de förändringar

s°m sker icke bara inom den egna verksamhetens ram utan även och icke minst i

samhallet.

E,n organisation som bl. a. skall tillgodose ovannämnda krav, måste vara

starkt differentierad och specialiserad, vilket i båda förslagen kommit till uttrvck

i att de rent administrativa och de akademiska uppgifterna anförtros skilda o/can

med olika sammansättning och organisation.

De.av såväl universitetsutredningen som statskontoret föreslagna förändring-

arna i universitetsväsendets organisation äro av så genomgripande natur, att eu

ingående och i detalj övertänkt planering torde erfordras. Då förslagen dessutom

! f trflertaI avseenden äro ofullständiga, finner Handelskammaren starka skäl

tala tor att ytterligare ett organ skapas med samma status som fakultetsbered-

ningarna — den av experten Rydén föreslagna organisationsberedningen med

huvudsaklig uppgift att planera och genomföra det förslag till ny organisation

for universitet och högskolor, som riksdagen beslutar.

Svenska Stadsförbundet och Svenska Landskommunernas Förbund anför i

likalydande yttranden följande:

Styrelsen finner det på intet sätt anmärkningsvärt att de rådande organisa­

tions- och förvaltningsformerna vid våra universitet och högskolor nu framstår

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964.

17

som föråldrade och föga ägnade att tillgodose dagens krav på effektivitet och

ändamålsenlighet. Universitet och högskolor är av ålder traditionsbundna insti­

tutioner, ett förhållande som även avspeglar sig i deras organisation och förvalt­

ning. Det kraftigt ökande antalet studenter under senare år och den framskjutna

plats i samhällslivet, som den vetenskapliga forskningen framförallt inom de

naturvetenskapliga ämnena nu intar, har medfört att de organisations- och för-

valtningsmässiga uppgifterna vid ett universitet eller en högskola blivit så stora

och för dess verksamhet så viktiga, att det är angeläget att söka lösa dem på ett

sådant sätt att inte organisationen och förvaltningen blir den flaskhals där ut­

vecklingen hejdas. Bristen på vetenskapsmän och lärare gör det också naturligt

att man bör eftersträva att frigöra den som sysslar med vetenskap och under­

visning från onödigt betungande administrativa sysslor. Styrelsen finner det där­

för vara av stort värde att ett betänkande nu överlämnats med förslag till ny­

organisation i dessa avseenden.

SFS yttrar bl. a. följande:

Det betänkande som nu presenterats utgör slutskedet i ett unikt utrednings­

arbete, vilket spänt över viktiga områden och resulterat i en rad angelägna refor­

mer. SFS vill uttrycka sin tillfredsställelse över den grundliga och allsidiga be­

handling frågorna rörande universitetens och högskolornas organisation och för­

valtning erhållit.

SFS ansluter sig i huvudsak till de principiella utgångspunkter som redovisas i

betänkandets inledande kapitel.

Organisationen önskar betona vad utredningen anför om dualismen mellan

forskningens frihet och samhällets intresse av att forskning bedrives på skilda

områden. Den enskilde forskarens frihet gäller främst rätten att välja forsknings­

metod och forskningsobjekt. Samhällets stöd till universitetsforskningen måste

bygga på ett visst mått av förtroende. Å andra sidan kräver samhällets intresse

i forskningen en samlad anslagspolitik, där särskild stimulans ges åt områden

inom vilka behovet av forskningsinsatser ter sig speciellt stort.

Universitetens och högskolornas andra huvuduppgift, den utbildande, kan

inte isoleras från forskningen. För SFS är det ett starkt önskemål, att utbild­

ningen även i fortsättningen nära anknytes till denna, på så sätt att de aktiva

forskarna anlitas för undervisningen.

Utbildningen ställer dock delvis andra krav på den organisatoriska uppbygg­

naden än forskningen, beroende på att intressenterna här är flera. Från sam­

hällets synpunkt måste undervisningen göras så effektiv som möjligt utan att

kvalitetskraven eftersättes. Det är också samhällets angelägenhet att bedöma

tendensen på arbetsmarknaden och dess konsekvenser för olika utbildningslinjers

dimensionering. Avnämarsidan kan resa berättigade krav på en utbildning, ut­

formad efter arbetsmarknadens behov. Samarbetet med denna intressent bör för­

stärkas och utsträckas till samtliga läroanstalter och utbildningslinjer.

SFS vill betona betydelsen av en sådan uppdelning av arbetsuppgifterna för

framtiden, att forskarnas insatser inom förvaltningen begränsas till de ärenden,

där deras speciella kompetens gör en sådan medverkan lämplig. Likaledes är det

önskvärt att man, som statskontoret framhåller i sin rapport, åstadkommer en

förkortning av ärendevägarna. SFS ansluter sig dessutom till det av utredningen

uttryckta önskemålet om att en boskillnad i görligaste mån företas mellan å ena

sidan den handläggning som innebär en vetenskaplig bedömning och vilka veten­

skapsmännen själva måste svara för, å andra sidan bedömningar av administrativ

natur. Därigenom kan forskarnas insatser i större utsträckning än för närvarande

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196It

18

koncentreras på deras egentliga uppgifter: undervisning och forskning. Endast

genom en sådan uppdelning blir det möjligt att genomföra den decentralisering

av beslutanderätten till det lokala planet i vissa typer av ärenden, vilken utred­

ningen förordat.

Läroverkslärarnas Riksförbund (LR) anför bl. a. följande:

Det är samhället, som bär ansvaret för forskningen och utbildningen, och sam­

hällets intresse för universitetens förvaltning ökar självfallet ju större dess inves­

teringar blir. Vad här anförts leder förbundet till den åsikten, att detta sam­

hällets ansvar för forskning och utbildning även måste avspegla sig i samman­

sättningen av de organ, som har att besluta i olika akademiska angelägenheter.

Förbundet vill således redan i detta sammanhang framhålla nödvändigheten av

att större utrymme beredes allmänna intressen i universitetens och högskolornas

organisation än vad utredningen för sin del föreslagit.

SUHAF anför:

SUHAF har med beklagande konstaterat, att universitetsutredningen i sitt

förslag till ny organisation bibehållit alltför många av oformligheterna i det hit­

tillsvarande systemet. I presskommentarerna till förslaget användes flitigt ut­

trycket »halvmesyrer», vilket SUHAF finner vara en riktig karakteristik.

Utredningen har sökt bevara, vad man kallar, forskningens frihet. Denna fri­

het, som hittills huvudsakligen varit en angelägenhet för professorerna, vill man

nu låta övriga ordinarie lärare, dvs. laboratorer och universitetslektorer, komma

i åtnjutande av i begränsad omfattning. Att både forskning och undervisning

till största delen nu utföres av andra personalkategorier har utredningen inte

tagit hänsyn till. Vidare har SUHAF svårt att se, hur kravet på frihet för forsk­

ningen skulle nödvändiggöra ett inflytande från vetenskapsmännen även på så­

dana administrativa beslut, som ej kräver vetenskaplig bedömning.

SUHAF anser för sin del, att ett väsentligt krav på en ny universitetsorgani­

sation måste vara, att den skapar förutsättningar för en fruktbärande arbets­

gemenskap inom forskning och undervisning. Det nuvarande hierarkiska syste­

met är oförenligt med detta krav och framstår som helt otidsenligt. De olika

befattningshavarnas inflytande får inte vara en gång för alla fixerat. Omfatt­

ningen av de arbetsuppgifter och tyngden av det ansvar, som följer med en

tjänst, avgörs nämligen ingalunda av att denna tillhör en viss kategori av

befattningar.

Universitetslärarförbundet (ULF) anför bl. a.:

Förbundet kan helt ansluta sig till de principiella krav på den framtida orga­

nisationen, som utredningen uppställt, och vill särskilt understryka vikten av

att den traditionella dualismen forskning-högre undervisning icke i något av­

seende rubbas.

Om det av utredningen uppställda grundväsentliga effektivitets- och kvalitets­

kravet skall kunna uppfyllas, är det oundgängligen nödvändigt att de forsknings-

och utbildningsadministrativa och därtill hörande uppgifter, som måste och bör

ligga på universitetslärare, i väsentlig mån får ombesörjas av personer som hel-

tidsengageras för dessa arbetsuppgifter. En brist i det nuvarande och även i det

av utredningen föreslagna systemet är nämligen att detta arbete främst på fakul­

tets- och konsistorieplanen fullgöres som bisysslor av personer, som bibehåller

huvuddelen av sin forskning och undervisning, till förfång för båda kategorierna

arbetsuppgifter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1961/.

19

Med hänsyn till det anförda anser ULF att de forsknings-och undervisnings-

administrativa uppgifterna på fakultets- och konsistorienivan niaste läggas pa

universitetslärare, som helt frikopplas från sina ordinarie arbetsuppgifter.

SACO anför i huvudsak följande:

De akademiska lärosätenas administrativa resurser är sedan länge starkt

underdimensionerade. Organisationen är inte anpassad efter de kvantitativa och

kvalitativa krav, som numera ställes på universiteten och högskolorna. I sitt

yttrande över universitetsutredningens sjätte betänkande framhöll SACO, att

reformförslag beträffande administrationen borde föreläggas 1901 ars riksdag.

Det är således angeläget, att en reform, som leder till en effektiviserad admini­

stration, nu genomföres utan dröjsmål.

Att den nuvarande organisationen lyckats klara de påfrestningar som de

senaste decenniernas expansion medfört, tillskriver utredningen det mått av

elasticitet som det nuvarande systemet trots allt har visat sig besitta. Men man

måste också konstatera, att det högre utbildningsväsendets funktion försvåras

av splittring, bristande samordning och underdimensionerad administration. Den

högre utbildningens uppdelning på ett flertal fackhögskolor vid sidan av univer­

siteten är historiskt betingad. I takt med industriella, vetenskapliga och kultu­

rella framsteg uppstod behovet av högre utbildad arbetskraft från specialgrenar

— civilingenjörer, läkare, tandläkare, jägmästare, civilekonomer etc. — vars

utbildning icke kunde inrangeras i den hävdvunna akademiska utbildningen vid

universiteten. Varje fackhögskola fick sin organisation och egen administration.

Man kan uppställa frågan, om detta historiskt framvuxna system numera är

rationellt. Målet för en utredning om universitetens och högskolornas organisa­

tion och förvaltning borde enligt SACO:s mening ha varit att pröva, huruvida

man borde skapa en utbildningsmässigt och förvaltningsmässigt integrerad orga­

nisation för den högre utbildningen.

Den enligt SACO:s mening största bristen i betänkandet är således en förut­

sättningslös prövning av den högre utbildningens framtida organisation. Utred­

ningen borde med utgångspunkt från statskontorets förslag om enhetliga förvalt­

ningsorgan på varje kårort ha övervägt frågan om motsvarande organisation pa

utbildningssidan, dvs. allomfattande universitet med storinstitutionssystem, inne­

bärande att det på varje ort endast skulle finnas en institution för varje ämne

eller besläktade ämnen.

Om man hade genomfört en fullständig integrering av utbildningen av skisse­

rat slag parad med en enhetlig förvaltning av statskontorets typ, skulle många

av de samordningsproblem som karakteriserar utredningens förslag ha lösts.

Av det nu anförda torde framgå, att SACO anser att utredningens arbete i

alltför hög grad präglats av bundenhet till nuvarande förhållanden. Det äi emel­

lertid, som SACO ovan understrukit, viktigt, att en reform syftande till effekti­

viserad administration och organisation genomföres utan ytterligare dröjsmål.

Utredningens förslag får anses utgöra en kompromiss mellan akademisk bunden­

het till traditioner och försök till rationell förvaltning och är, trots sina brister,

bättre än ingen reform alls.

TCO anför:

Den snabba fortgående expansionen inom forskningen och den akademiska

utbildningen ställer kraven om kvalitet och effektivitet samt planering i för­

grunden. Huvudfrågan är då, hur samhällets berättigade krav i dessa avseenden

skall kunna förenas med de angivna frihetskraven.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 är 1961/.

20

Om man skall lyckas att rätt balansera de delvis motstridiga intressena, måste

man, menar utredningen, differentiera organisationen, så att å ena sidan i trängre

mening akademiska/vetenskapliga uppgifter får sina speciella organ och å andra

sidan administrativa/förvaltningsmässiga sina. Detta bör komma till uttryck

både på den lokala och den centrala nivån.

TCO ansluter sig till utredningens principiella uppläggning. Organisationen

anser emellertid, att denna inte konsekvent har fått sätta sin prägel på de fram­

förda förslagen.

LO anför bl. a. följande:

Landsorganisationen anser i likhet med vad universitetsutredningen fram­

håller, att det av manga skäl är nödvändigt att från grunden ompröva och

omskapa universitets- och högskoleväsendets organisation och förvaltning. LO

viH därför tillstyrka de strävanden i denna riktning som betänkandet innehåller.

_ Med hänsyn saväl till dagsläge som till framtidsprognoser är den högre utbild­

ningens centrala och lokala ledning alltför otidsenlig för att kunna fungera effek­

tivt. Det är svart att föreställa sig att den kan behålla sin ålderdomliga och av

i huvudsak tradition utbildade karaktär. Därför måste en modern och rationellt

arbetande ledning skapas för att inte alltför allvarliga eftersläpningar ska uppstå.

Det hade varit önskvärt om utredarna i enlighet med sin målsättning föreslagit

en från grunden genomgripande omorganisation. Till synes har detta icke blivit

resultatet av utredningen.

Sveriges Konservativa Studentförbund anför i huvudsak följande:

Den kvantitativa utvecklingen vid våra universitet och högskolor har under

det senaste decenniet fortgått i en allt snabbare takt. Denna kraftiga expansion

understryker i hög grad behovet av dels en ändamålsenligare organisation av

universitets- och högskoleväsendet, dels en effektiv planering av de akademiska

läroanstalternas resurser. Universitetens och högskolornas dubbla uppgift — att

vara centra för utbildning och forskning — medför också en dubbel kvalifikation

hos lärarpersonalen. Förbundet instämmer för sin del livligt i att man av alla

universitetslärare maste kräva förmaga att både meddela undervisning och

undan för undan anpassa denna efter vetenskapens framsteg. Som ytterligt för­

tjänstfullt vill vi också poängtera den strävan hos utredningen att värna om

forskningens frihet, dvs. grundforskarens rätt att själv välja sitt forskningsobjekt

och sin forskningsmetod.

Centerns Studentförbund anför:

Centerns Studentförbund vill först uttrycka sin glädje över den utförliga be­

handling frågorna fått av utredningen. Den befintliga universitets- och högskole­

organisationen är utformad för ett antal studenter, forskare och lärare av en helt

annan storleksordning än det, som nu har sin verksamhet förlagd till de akade­

miska läroanstalterna. Även den väntade ytterligare snabba tillväxten av univer­

sitetsväsendet inom den närmaste framtiden, liksom nödvändigheten av att

bättre tillgodose många berörda intressegruppers krav, gör en översyn av uni­

versitetens och högskolornas organisation och förvaltning synnerligen angelägen.

Liksom utredningen vill vi understryka och betona vikten av frihet för forsk­

ningen i den betydelse utredningen givit detta begrepp. Begreppet bör tolkas så,

att forskaren ges rätt att fritt välja sitt forskningsobjekt och sin forsknings­

metod. Dessutom skall han ha rätt att disponera över befintliga medel och resur-

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 50 år 196

4

21

ser. En viss dirigering av forskningen är naturligtvis ofrånkomlig, da forsknings­

politiken kräver en samlad anslagsgivning.

o

Beträffande utbildningen finner vi det vara av stor vikt att den även pa lagre

stadier sker i nära anknytning till forskningen. De pedagogiska problemen pa

universitetsstudiet måste dock ägnas eu mycket större uppmärksamhet än hit­

tills. Detta gäller inte minst så grundläggande ting som universitetsliirarutbihb

ningen och framställningen av läroböcker. I detta sammanhang vill vi också

betona angelägenheten av, att man söker åstadkomma en mera systematisk fors­

karutbildning än vad som för närvarande är fallet.

Inte minst mot bakgrund av de senaste prognoserna måstc emellertid universi­

tetsväsendet också anpassa sig till arbetsmarknadens krav på akademisk arbets­

kraft. Detta kan ske genom att studierna göres mera målinriktade. Samarbetet

måste utbyggas, så att mottagaresidans krav på akademikerutbildningen snabbt

och effektivt slår igenom i den akademiska undervisningen.

Sveriges Socialdemokratiska Studentjörbund (SSSF) yttrar bl. a.:

SSSF vill uttala sin tillfredsställelse över att en reform av universitetens och

högskolornas organisation tycks vara förestående. Utredningen har visserligen

uttryckt sin uppskattning av det nuvarande systemets s. k. elasticitet. Student­

förbundet finner istället anledning erinra om sitt i augusti 1902 framlagda pro­

gram för den svenska forskningens organisation, med dess skarpa kritik av det

nuvarande systemets otillräcklighet och brister, vilka blivit alltmer uppenbaia

och besvärande.

,

.

SSSF kan endast konstatera att utredningen av hänsyn till vissa värden —

sammanfattade i uttrycket forskningens frihet — i sitt förslag till ny organisa­

tion tyvärr vill bevara många av det nuvarande systemets oformligheter. För­

bundet anser att utredningen väl har preciserat innebörden av detta begrepp

forskningens frihet. Denna innebär utan tvekan ett stort mått av förtroende

gentemot forskarna från samhällets sida, och förbundet delar naturligtvis också

uppfattningen att det är värdefullt om dessa, liksom andra medborgare, kan hysa

förtroende till samhället. SSSF kan däremot inte inse, att detta sistnämnda för­

hållande i högre grad skulle vara ett villkor för forskningen än för andra verk­

samheter, och kan därför inte heller dela utredningens slutsats att forskningens

administration i högre grad än annan administration bör ske i kollegiala former.

SSSF måste alltså bestämt invända mot utredningens resonemang att kravet

på frihet för forskningen skulle innebära ett behov av en särställning för univer­

sitetsväsendets organisation och förvaltning, och förbundet kan inte finna att

kravet på förtroende mellan forskare och samhälle bör ge just de ordinarie lärar­

na en särställning med betydande inflytande på förvaltningen.

Utredningens egen uppfattning tycks vara att statskontorets förslag äi det

ur effektivitetssynpunkt bästa. SSSF anser att detta kriterium måste få avgö­

rande betydelse, och förbundet vill därför i huvudsak förorda detta förslag.

Studentförbundet ansluter sig alltså till en uppdelning av ärendebehandlingen

i universitetsorganisationen så att vetenskapsmännens medverkan i görligaste

mån inskränkes till de moment som kräver en vetenskaplig bedömning.

Det kan inte vara rimligt att befattningshavare som utsetts på vetenskapliga

meriter skall behöva anförtros kvalificerade administrativa uppgifter, som med

den nuvarande utvecklingen dessutom kommer att bli alltmer komplicerade och

fordra allt större arbetsinsats. De hittillsvarande erfarenheterna av vetenskaps­

mäns administrativa arbete har också enligt förbundets mening generellt sett

varit negativa.

Kungl. Maj:tu 'proposition nr 50 år 1964-

22

SSSF vill också framhålla behovet av en föryngring och vitalisering av de

organ, som skall ha de vetenskapliga bedömningarna om hand. Yngre forskare

och den inte sällan nyinriktade forskning som dessa representerar måste få for­

mell möjlighet att komma till tals. Förbundet anser därför, att även yngre

forskare bör beredas plats i forskningsråden.

Sveriges Kristliga Studentrörelse, Sveriges Evangeliska Student- och Gymna­

siströrelse och Sveriges Fria Kristliga Studentförening anför i härutinnan lika-

Iydande yttranden bl. a. följande:

Rörelsen vill deklarera sin anslutning till den allmänna målsättning för den

högre utbildningens inplacering i samhället, som framkommer i betänkandets

inledande avsnitt. Vid en utformning av universitetets målsättning synes oss

dock vissa aspekter böra beaktas, vilka utredningen i sitt betänkande ej upp­

tagit till diskussion. Hävdandet av studentens och andra parters intresse av att

»det uppställda utbildningsmålet kan nås och nås på så kort tid som möjligt»

maste kompletteras med synpunkter på den akademiska utbildningens bety-

nj ■ studenternas sociala fostran. Utbildningen bör ej organiseras så och

utbildnmgstakten ej drivas så högt att man allvarligt försvårar ett meningsfullt

socialt engagemang från studentens sida inom och utom universitetsorganisatio­

nen. Särskilt vill vi understryka vikten av att studenterna icke genom under­

visningens planering och uppläggning allvarligen hindras att aktivt deltaga i

studentorganisationernas och de ideella studentföreningarnas arbete.

Arbetsmarknadsstyrelsen anför beträffande behovet av utbildningsplanering

följande:

. Dimensioneringen av de olika akademiska utbildningsvägarna måste kon­

tinuerligt avvägas så att förändringar i forskningens villkor och arbetsmarkna­

dens behov under olika tidsskeden kan mötas. Brist på akademiskt utbildad

arbetskraft mom ett eller flera områden kan leda till att vunna forskningsresul­

tat icke kan nyttiggöras eller att planerade och av statsmakterna t. o. m. antagna

utvecklingsprojekt icke kan genomföras på sätt och inom tidsram som avsetts

Grundskolan skall enligt^ riksdagsbeslut år 1962 genomföras under 60-talet. Två­

åriga fackskolor som påbyggnad på denna organiseras, gymnasiet växer och

kommer inom de närmaste åren att reformeras. Vid ingången av höstterminen

1963 rapporteras från nästan hela landet stor brist på ämneslärare med full kom­

petens. Näringslivets efterfrågan på ingenjörer och naturvetare av olika slag

kan ej tillnärmelsevis tillgodoses samtidigt som många kompetenta studenter

pa grund av platsbrist avvisas från tekniska högskolor eller från spärrade ämnen

vid naturvetenskaplig fakultet. Allt detta nödvändiggör att utbildningsplane-

rmgen måste ske i samverkan med arbetsmarknadsmyndigheterna och avnämar­

na av den akademiska arbetskraften.

Länsstyrelsen i Uppsala län anför bl. a. följande:

De kvantitativa och kvalitativa krav på universitets- och högskoleorganisa-

tmnen som tjanat som utgångspunkter för i första hand utredningens förslags-

stallande maste betecknas som klart berättigade. Den starkt och tillika snabbt

okande tillströmningen till universitet och högskolor, de från näringslivets sida

gang etter annan framförda önskemålen om mer differentierade utbildningspro­

gram, den ur samhälls- och privatekonomiska synpunkter önskvärda intensifie­

ringen av undervisningen, forskningens behov av relativ frihet samt kravet på

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964.

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 är 196b

balans mellan undervisning och forskning, allt detta torde vara realiteter, som

inte endast kräver väsentligt ökade ekonomiska och personella insatser utan

också en sådan fördelning av med verksamheten förenade arbetsuppgifter, att

exempelvis lärare och forskare i möjligaste man befrias från organisations- och

administrationsgöromål; arbetsuppgifter, som i mångt och mycket ligger utan­

för lärarnas och forskarnas intressesfär och som dessutom bäst ombesörjes av

för dylika uppgifter särskilt utbildad arbetskraft.

Sett ur rent organisatoriska och administrativa synpunkter maste givetvis

en tveklös gränsdragning mellan akademiska och organisatoriska-administrativa

uppgifter te sig önskvärd. Ett särskiljande av universitets- och högskoleverk­

samhetens primära och sekundära arbetsuppgifter kan dock inte ske etter sa

renodlade principer. Enligt länsstyrelsens mening måste man i detta tall med

hänsyn till verksamhetens speciella karaktär komma fram till en kompromiss,

som ger de akademiska organen ett inte ringa inflytande i främst organisatoriska

frågor på det 1 o k a 1 a planet. Må vara att en sådan ordning måste fa nagot av

mixtum compositum över sig, för dess berättigande talar dock åtskilliga omstän­

digheter. Dualismen i verksamheten, forskningens krav på relativ frihet, den

högre undervisningens större beroende av uttalat personlig, på individuellt

vetenskapande byggd handledning och väl även universitetens och högskolornas

icke ifrågasatta rätt att utan åsidosättande av kravet på likvärdiga utbildnmgs-

resultat ha sin egen »profil», detta utgör enligt länsstyrelsens mening tillräckliga

skäl för att man utan att därför behöva betecknas som traditionsbunden vill

förorda en mindre radikal omorganisation än den statskontoret^ företräder. Lä­

rare och forskare behöver otvivelaktigt avlastas en mängd av pa dem nu vilan­

de arbetsuppgifter, men därför måste man väl inte nödvändigtvis ställa dem i

stort sett helt utanför den organisatoriska och administrativa delen av verk­

samheten.

,

Länsstyrelsen vill särskilt understryka nödvändigheten av att samtliga de

intressen, som på ett eller annat sätt står i beroendeställning till den högre un­

dervisningsverksamheten, i större utsträckning än vad nu är fallet beredes till­

fälle deltaga i verksamhetens planering. Här avses avnämarna av den akade­

miska arbetskraften, exploatörerna av forskningsresultaten och inte minst de

studerande själva, som bör få sitt försenade inträde i förvärvslivet kompenserat

genom att de ges en utbildning, som verkligen motsvarar de krav arbetsmark­

naden har anledning ställa på den.

Under åberopande av vad ovan anförts anser sig länsstyrelsen böra fororda,

att den centrala och lokala organisationen för de universitet och högskolor ut­

redningen omfattar utformas pa sätt universitetsutredningen föreslår.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anför bl. a.:

Den expansion, som samhället på flera områden undergår, har även satt sina

kraftiga spår på den akademiska forskningens och utbildningens räjong. Detta

har ovedersägligt rest sådana ökade krav på universiteten och högskolorna, att

organisationen och förvaltningen av dessa maste omdanas, för att utbildnings-

anstalterna skola effektivt kunna verka.

Länsstyrelsen anser vidare det i det särskilda yttrandet framförda föi slaget

om en organisationsberedning vara välbetänkt. En vidare detaljplanering i an­

ledning av de framlagda förslagen måste nämligen enligt länsstyrelsens mening

komma till stånd, och det synes därvid vara fördelaktigt att lägga denna uppgift

på ett enda organ.

24

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför bl. a. följande:

Den utomordentlig^ snabba expansion, som under senare år ägt rum i vårt

land pa det högre utbildningsväsendets område, har tvivelsutan ställt universi­

teten och högskolorna inför många besvärliga problem särskilt på det organisa­

toriska planet. Även om den nuvarande organisationen visat sig besitta en viss

grad av elasticitet inför de påfrestningar, som expansionen inneburit, torde det

dock, icke mmst mot bakgrunden av de av utredningen belysta tendenserna i

avseende pa universitets- och högskoleverksamhetens kvantitativa tillväxt, fram-

SHl,,SO”1,. u tTT.lart att nuvarande organisatoriska resurserna blivit allt mer

otillräckliga. Härtill kommer, såsom utredningen framhållit, att de akademiska

\a»?ans . ternas utbildningsuppgifter med all sannolikhet kan väntas ytterligare

di terentieras och specialiseras samt att forskningens utveckling jämväl tenderar

till en okad specialisering och differentiering, som kräver växande materiella och

personella resurser. Mot bakgrunden härav och med hänsyn till den stora roll

som bade forskning och akademisk utbildning efter hand kommit att spela för

hela samhällsutvecklingen, synes det angeläget att universitets- och högskole-

vasendets organisation och administrativa struktur blir föremål för omprövning

Mot de allmänna grundsatser, som varit vägledande för utredningens över-

vaganden, — innebärande i korthet att de akademiska läroanstalterna skall bi­

behålla sm dubbla uppgift, utbildning och forskning, att forskarna skall garan­

teras frihet i valet av forskningsobjekt och forskningsmetod samt att univer­

sitets- och högskoleorganisationen skall ges en sådan utformning att den icke

btott garanterar att gjorda msatser och givna resurser kommer till effektivast

mojhga anvandnmg utan även förmår på ett rationellt sätt planera och genom­

fora en expansion av stora dimensioner — synes icke vara något att invända.

Väsentligen samma grundinställning redovisas av länsstyrelsen i Göteborgs och

Bohus län.

Garantilanenämnden redovisar följande allmänna synpunkter:

Nämnden har i sin verksamhet kunnat göra iakttagelser beträffande under­

visningens effektivitet och organisation, framför allt genom erfarenheter av de

studerandes studieresultat och studietakt. Dessa förhållanden är av stor betydel­

se när det gäller att bedöma de studerandes låneansökningar och i statsstipen-

dienämndernas rådgivande verksamhet. Nämnden har därvid funnit, att den

nuvarande organisationen inte motsvarar de krav nämnden vill ställa och att

riksdagens och Kungl. Majits intentioner i vissa fall inte kunnat omsättas i prak­

tiken balunda har nämnden t. ex. kunnat konstatera, att de reella studietiderna

i moderna språk avsevärt överstiger den i examensstadgan föreskrivna normal-

studietiden, och nämnden har även i en skrivelse av den 12 december 1956 till

kanslern för rikets universitet påpekat de iakttagna missförhållandena Nämn­

den har vidare genom förfrågningar till statsstipendienämnderna sökt hålla sia

underrättad om studietider och studieeffektivitet i olika ämnen.

Studiesociala utredningen yttrar:

Universitet och högskolor är en hela samhällets angelägenhet. Deras organisa­

tion och förvaltning måste utformas med hänsyn härtill, dvs. byggas på en

elt annan princip än nu är fallet. Systemet att lägga ansvaret för en så omfat-

tande och betydelsefull verksamhet hos vissa av ett begränsat antal ordinarie

tjänstemän valda förtroendemän är enligt studiesociala utredningens uppfatt­

ning toraldrat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

25

Redan i dagsläget uppgår statens driftsutgifter för universitets- och högskole­

väsendet i vid mening till 350 000 000 kronor per år och de årliga investeringar­

na till cirka 40 miljoner kr. Samtidigt kan de universitets- och högskolestude-

randes direkta studiekostnader uppskattas till kanske 240 miljoner kr. per år

och deras under studierna avstådda förvärvsinkomster beräknas till än högre

belopp. Av de direkta studiekostnaderna bidrar staten med 45—50 miljoner kr.

per år i form av stipendier och andra bidrag.

Den expansion av hela universitets- och högskoleväsendet, med vilken man i

dag kalkylerar, innebär att de statliga driftsutgifterna minst måste fördubblas

och de årliga investeringarna mångdubblas inom något tiotal år. Det ökade stu­

dentantalet innebär att studenternas sammanlagda, direkta studiekostnader kan

antas stiga från nu beräknade 240 miljoner till cirka 500 miljoner kr. per år.

De samhällsekonomiska kostnaderna i form av de studerandes avstådda produk­

tionsinsatser kommer att stiga i motsvarande mån.

I syfte att underlätta studiefinansieringen har studicsociala utredningen för

avsikt att framlägga förslag om en mycket betydande ökning av statens insatser

åt studerande vid bl. a. universitet och högskolor.

Mot den här tecknade bakgrunden synes det utredningen vara utomordent­

ligt betydelsefullt, att universitets- och högskoleväsendet ges en fast organisation

och en effektiv förvaltning. Kostnaderna härför är små i jämförelse med de

värden, det här gäller.

Studiesociala utredningen har, ur de synpunkter utredningen har att företräda,

inte någon erinran mot att det av universitetsutredningen föreslagna reform­

steget nu genomföres.

Gymnasieutredningen anför huvudsakligen följande:

Universiteten och högskolorna har under senare år expanderat utomordentligt

starkt ifråga om såväl den grundläggande utbildningen som forskningen. Att

båda dessa verksamheter kommer att få en allt större betydelse för samhälls­

utvecklingen står klart. Värdet av att samma institution har både utbildnings-

och forskningsuppgifter kan inte heller ifrågasättas under förutsättning att

institutionen kan bemästra de problem en sådan organisation medför. Den grund­

läggande utbildningen är numerärt helt dominerande. Dess avnämare har ofta

— ifråga om såväl utbildningens innehåll som antalet utbildade — mycket be­

stämda önskemål, vilket leder till krav på insyn i och inflytande på utbildningens

organisation. Universitetsutredningen hävdar också att den grundläggande ut­

bildningen måste ges en fast organisation och utformas i samråd med avnämarna

men att forskningen däremot måste vara fri. Gymnasieutredningen ansluter sig

till denna princip och vill betona vikten av att grundutbildningen i högre grad

än vad stundom är fallet anpassas efter avnämarnas krav. I de fall — vilka

sannolikt inte blir särskilt många — dessa krav avviker väsentligt från de önske­

mål, som kan ställas på grundutbildningen med hänsyn till den fortsatta forskar­

utbildningen, får den senare anpassas så att den nedåt ansluter väl till grund­

utbildningen. För att förebygga missförstånd vill gymnasieutredningen fram­

hålla att det sagda givetvis inte innebär att grundutbildningen skall utformas

utan hänsyn till den vetenskapliga utvecklingen. Tvärtom måste denna utbild­

ning, vilket också är eu huvudtanke i universitetsutredningens betänkande och

ett av de viktigaste argumenten för dess förslag, kontinuerligt överses med hän­

syn till bl. a. den vetenskapliga utvecklingen. Just därför är det också angeläget

att både utbildning och forskning bedrives inom universitet och högskola.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 50 år /.%'-}

26

Gymnasieutredningen skall i det följande diskutera vad det sagda innebär för

de speciella frågor som berör utredningens arbetsområde. Det gäller härvid

a) universitet/högskola som avnämare av 15—20.000, kanske ännu fler gymna-

sieutbildade varje år;

b) universitet/högskola såsom medverkande i utbildningen av ämneslärare bl. a.

för gymnasiets behov.

a: Som redan nämnts avser den största delen av de universitets/högskolestu-

derande att efter avslutad grundutbildning söka sig ut på arbetsmarknaden i

näringsliv, förvaltning etc. De kommer till de akademiska läroanstalterna från

gymnasiet som har en relativt fast studieorganisation och ger intensiv handled­

ning. Lika viktigt som det enligt gymnasieutredningens mening är att gymnasiet

i hög grad ger studie- och arbetsträning med hänsyn till ungdomarnas fortsatta

verksamhet — ofta fortsatta studier — lika betydelsefullt är det att universi­

teten/högskolorna utformar utbildningen så att den väl ansluter sig till av gym­

nasieutbildningen givna förutsättningar och därefter successivt uppbygges till

ett för arbetsmarknaden och samhällslivet lämpat slutresultat.

b: Den teoretiska delen av ämneslärarutbildningen utgör en av universitetens/

högskolornas betydelsefullaste utbildningsuppgifter. Tvivel har ibland yppats

om dessa läroanstalters förmåga att tillfredsställande fylla denna uppgift." Gym­

nasieutredningen har i sitt huvudbetänkande skisserat en organisation byggd

på samverkan mellan lärarhögskola och universitet/högskola som enligt utred­

ningens mening avsevärt skulle stärka utbildningens effektivitet. Mycket bety­

dande krav kommer emellertid vid en sådan organisation att ställas på univer­

sitet/högskolor. Då frågan är under utredning genom 1960 års lärarutbildnings-

sakkunniga har dock gymnasieutredningen inte framlagt något förslag.

Om universitet/högskolor i framtiden skall kunna fylla de uppgifter som dis­

kuterats ovan under a) och b) kommer utomordentligt stora krav att ställas på

deras organisation.

Gymnasieutredningen är av den bestämda meningen att nuvarande organisa­

tion inte kan fylla dessa krav. Utbildningsresultaten måste kunna lätt avläsas

om garanti för produktivitet och effektivitet skall kunna erhållas. För utbild-

ningsanstalter av den omfattning det här blir fråga om kan detta inte ske utan

eu ändamålsenlig »driftkontroll», inkluderande bl. a. ett tillförlitligt registrerings­

system vid universitetets/högskolans centrala förvaltning. Utbildningens inne­

håll och utformning måste smidigare än nu kunna ändras och anpassas efter

utvecklingens krav. Metodiska och tekniska framsteg måste snabbt kunna till­

varatagas. Detta förutsätter organ som har väsentligt större resurser och bättre

kontaktmöjligheter än f. n. Såväl den översiktliga som den mer speciella plane­

ringen för läroanstalternas utbyggnad måste intensifieras.

Gymnasieutredningen vill vidare — mot bakgrund av vad ovan sagts om de

akademiska läroanstalternas stora och ökande betydelse för samhällsutvecklingen

— framhålla att principerna för organisationen måste omprövas. Den krets som

har att bereda och besluta om utbildningens innehåll och utformning måste vid­

gas. På det lokala planet bör detta i varje fall medföra att inflytande ges såväl

alla lärare som de studerande. I fråga om den centrala ledningen måste represen­

tanter för det allmänna och för avnämarna spela en avgörande roll.

Gymnasieutredningen har i första hand uppehållit sig vid den »pedagogiska

driftkontrollen». Den andra sidan av saken — utbildningsresursernas utnyttjande

— gäller i praktiken tillämpningen av den s. k. automatiken. Gymnasieutred­

ningen har icke ansett sig böra gå in härpå utan vill endast understryka betydel­

sen av att univeisitets/högskoleadministrationen får en sådan utformning att

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1961

27

garantier skapas för ett rationellt utnyttjande av lärarna och därmed för att rela­

tiva lärarbehovet hålles så lågt sorn de pedagogiska kraven medger. Det finns

härvidlag särskild anledning understryka vikten av att balans skapas mellan

universitetens/högskolornas produktion och deras egen konsumtion av utbildade

på sådant sätt att skolväsendets och övriga avnämares stora och angelägna krav

tillgodoses.

Vad slutligen gäller tidpunkten för genomförandet av de åtgärder universitets-

utredningens förslag kan leda till vill gymnasieutredningen understryka betydel­

sen av skyndsamhet. Den utomordentligt kraftiga expansionen av de akademiska

läroanstalterna kommer av allt att döma att fortsätta och därmed kräva nya

stora insatser av det allmänna. Skall dessa insatser ge ett rimligt utbyte är det

nödvändigt att universitetsorganisationen snarast reformeras. Det kunde må­

hända ifrågasättas om man inte borde avvakta andra för det akademiska utbild­

ningsväsendet betydelsefulla utredningar som pågår, t. ex. om lärarutbildningen

och forskarutbildningen. Enligt gymnasieutredningens mening skulle i sådant fall

dyrbar tid försittas, tid som i stället bör användas för att inarbeta de nya orga­

nisationsformerna och därmed skaffa universiteten/högskolorna de resurser i

fråga om en smidig och slagkraftig organisation och administration som är nöd­

vändiga för att nya reformer snabbt skall kunna genomföras.

Veterinärhögskoleutredningen intager en kritisk ståndpunkt gentemot univer-

sitetsutredningens förslag:

Det har länge funnits och finns alltjämt ett visst motstånd från forskarnas sida

mot att inordnas i en fastare organisation. Detta motstånd torde dels ha sin

grund i den vedertagna principen om forskningens frihet, dels ock i farhågor för

att den fortlöpande och snabba anpassning till utvecklingens behov, som forsk­

ningsverksamheten oftast kräver, skulle försvåras i en dylik organisation.

Vid uppbyggandet av en modern forsknings- och undervisningsorganisation

måste givetvis all möjlig hänsyn tas till forskningsverksamhetens krav i nyss­

nämnda hänseende. Att emellertid ta detta krav som ett avgörande hinder för

en omorganisation skulle enligt veterinärhögskoleutredningens mening vara helt

felaktigt och skulle förmodligen bara leda till att forskningen och den därmed

sammanhängande högre undervisningen ej får den ställning i samhället, som dess

betydelse i och för sig motiverar.

Eftersom de administrativa problemen inom universitets- och högskoleväsen­

det numera tagit den omfattningen, att de måste behandlas av särskilda krafter,

förefaller det i och för sig rimligt att överlåta behandlingen av förevarande spörs­

mål åt särskilda administratörer. Emellertid har det särskilt från forskarhåll

framhållits att forskningsverksamhetens särpräglade natur gör att den ej med

fördel kan administreras av andra än sådana som har egen erfarenhet av forsk­

ningsverksamhet. Denna sistnämnda tankegång måste leda till en uppsplittring

av det administrativa handhavandet av de personella och materiella resurserna

på ett allt större antal mer och mer detaljspecialiserade forskare som med natur­

nödvändighet måste få allt svårare för att hinna med samtliga uppgifter och vid­

makthålla den önskvärda överblicken.

I såväl statskontorets som universitetsutredningens förslag har man sökt till­

godose båda de nämnda tankegångarna genom uppbyggande av två parallellt

fungerande system inom hela universitetsorganisationen, ett för de administra­

tiva och ett för de rent vetenskapliga uppgifterna, innebärande en uttalad av-

gränsning av de båda verksamhetsfälten sinsemellan.

Man har på detta sätt enligt veterinärhögskoleutredningens uppfattning kom­

Kungl. Muy.ts proposition nr 50 år 1964

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1961+

mit fram till en orimligt invecklad organisationsform, som endast kan befaras i

praktiken ge underlag för berättigad kritik av en i och för sig nödvändig organi-

sationsomdaning.

Enligt veterinärhögskoleutredningens mening skiljer sig de högre läroanstal­

ternas organisationsfråga i princip icke från andra organisationsfrågor i vad gäl­

ler samhällsverksamhet av kvalitativt och kvantitativt betydande storleksord­

ning. De högre forsknings- och läroanstalterna måste få sin organisation upp­

byggd efter ett enkelt och enhetligt system, där det klart framgår vem eller vilka

som har bestämmanderätten i fråga om läroanstaltens verksamhet i hela dess

vidd och där sålunda all dualism i dessa frågor bör rensas ut. Detta innebär ej

någon obehörig inskränkning i den forskningsfrihet som inom givna gränser är

nödvändig. Tvärtom skulle klarhet och fasthet i dessa hänseenden enligt vete­

rinärhögskoleutredningens uppfattning bidra till ökad arbetsro för forskarna och

minska onödiga anledningar till tvister och misshälligheter.

Universitetsutredningens och statskontorets förslag har åstadkommit en frukt­

bärande och nödvändig debatt rörande forskningens och den högre undervis­

ningens organisation. Enligt veterinärhögskoleutredningens bestämda uppfatt­

ning är resultaten av utredningarna rörande de organisatoriska problemen dock

ej sådana att de bör läggas till grund för beslut i frågan. Veterinärhögskoleutred-

ningen vill med i detta yttrande anförda synpunkter förorda, att en översyn av nu

föreliggande förslag kommer till stånd med utgångspunkt från principen att man

i alla led av universitetsorganisationen bör ha en enhetlig ledning och ansvars­

fördelning, varigenom en absolut nödvändig förenkling av organisationen kan

bli möjlig.

Statskontoret anför:

Mellan utredningens betänkande och statskontorets rapport finns ett nära

samband. Å ena sidan har statskontoret vid de undersökningar, som redovisas

i rapporten, i åtskilliga hänseenden utgått från av utredningen angivna förut­

sättningar och väckta förslag. Å andra sidan har utredningen i väsentlig mån

byggt sitt slutliga ställningstagande på rapportens förslag. Dessa har dock icke

genomgående godtagits, utan utredningen har föreslagit åtskilliga avvikelser, av

vilka somliga är så långtgående, att de står i strid med de grundläggande prin­

ciperna för den i rapporten föreslagna organisationen. De båda förslagen kan

därför i väsentliga delar ses som skilda alternativ, som bör vägas mot varandra.

Det bör däremot framhållas, att de allmänna kvantitativa och kvalitativa ut­

gångspunkter, som anges i betänkandets 1 kap., är gemensamma för utredningen

och statskontoret och således icke här föranleder några kommentarer.

Statskontoret anser alltjämt, att dess i rapporten redovisade organisations-

förslag är rationellt uppbyggt och funktionsdugligt. Det är alltså naturligt för

statskontoret att i första hand kritiskt granska de av utredningen föreslagna

avvikelserna härifrån och söka bedöma deras konsekvenser. Samtidigt finner

statskontoret det emellertid angeläget att mera förutsättningslöst pröva utred­

ningens förslag i dess helhet.

Drätselnämnden vid universitetet i Uppsala tar upp frågan om en motsvarig­

het till nuvarande stadgande i § 2, mom. 1, universitetsstatuterna och anför:

1956 års universitetsstatuter 2 § 1 mom. stadgar, att universiteten stå under

Kungl. Maj:ts beskydd och åtnjuta oförkränkt den egendom samt de inkomster,

rättigheter, förmåner och friheter, som lagligen tillkomma dem.

29

Kuinjl. May.ts proposition nr BO år 196k

Motsvarande stadgande saknas i betänkandets utkast till stadga.

Med avseende på fondförvaltningen innebär stadgandet ett uttryck för univer­

sitetets rättsliga särställning såsom självständig juridisk person och ulgor ett

st,id för universitetets äganderätt till sina donationsfonder Bestämmelserna

torde ej heller i andra avseenden sakna betydelse för att markera universitetets

frihet och självständighet.

r , .

Denna universitetets särställning i jämförelse med andra statliga myndigheter

och organ får anses ha varit av betydelse bl. a. för enskilda donatorers v.lja å t

ställa medel till universitetets förfogande och man kan med säkerhet antaga a

även för framtiden ett uttryck i stadgandena för denna sjalvstandiga ställning

kommer att vara av värde. Även om liksom hittills all universitetets egendom

förvaltas under samma ansvar som annan allmän egendom (umversitetsstatu-

terna C9 § - utredningens utkast till stadga 5 §) har universitetets särskilda

självständighet och frihet vid förvaltningen av små fonder varit betydelsefull tor

att möjliggöra en ekonomiskt effektiv och rationell förvaltning.

Drätselnämnden finner det mycket angeläget, att detta speciella forhallande

erhåller ett uttryck i stadgan för universitetet och således en mot statuternas

bestämmelse i 2 § 1 mom. svarande paragraf införes i de nya stadgarna.

Större konsistoriet i Uppsala anför bl. a.:

I och med avlämnandet av föreliggande betänkande har 19oo ars universitets-

utredning fullgjort sitt uppdrag. Konsistoriet vill med anledning harav uttala

sin stora tillfredsställelse över det energiska arbete till universitetsväsendets

befrämjande, som utredningen under en följd av ar nedlagt. Liksom tidigare

betänkanden innehåller även föreliggande del VII en mängd synpunkter och

uppslag, vilka konsistoriet finner synnerligen värdefulla. Med all rätt havdar

utredningen i sitt inledande avsnitt eftertryckligt forskningens och forskarens

rätt till oförkränkt frihet, samtidigt som utredningen kraftigt inskarper vikten

av rationell organisation av universitet och högskolor. I en tid som den nar-

varande, då tillströmningen av studerande till de högre laroanstalterna i riket

hotar att spränga de organisatoriska ramarna och universitetsförvaltningarnas

resurser på grund av otillräckliga anslag från statsmakterna pressas till bris -

ninnsgränsen, är det givet att universiteten med uppriktig tillfredsställelse maste

hälsa varje allvarligt förslag icke blott till en förbättring av det nuvarande an­

strängda läget utan också, och framför allt, till en slagkraftig, långsiktig fram-

tidjSplanenng^n .

yilj lösa de organisatoriska förvaltningsmässiga proble­

men, står det klart för konsistoriet att en omedelbar upprustning av universi­

teten i dessa hänseenden måste komma till stånd.

_

.

Konsistoriet vill rent generellt konstatera att utredningen i manga punkter

icke motiverat de framförda ofta radikala reformförslagen. Konsistonm anser

det viktigt att framhålla, att den hittillsvarande organisationen och förvaltningen

visat sig besitta en mycket stor elasticitet vid de senaste årens expansion, sasom

även universitetsutredningcn konstaterar. Enligt konsistoriets mening kunde det

ha varit lämpligt att utredningen klart påvisat vilka principiella organisatoriska

nackdelar som äro förenade med nuvarande system, vidare grundligt undersökt,

om icke dessa nackdelar kunnat avhjälpas med mindre radikala ingrepp och

slutligen, för den händelse så icke bedömts vara fallet, verkligen adagalagt att

just den föreslagna organisationen är den bästa tänkbara. Dessa synpunkter

återkomma i ett flertal av de remissyttranden, som avgivits av olika universitets­

organ, och de äro enligt konsistoriets mening av avgörande betydelse lor den

30

principiella bedömningen av universitetsutredningens reformförslag. Dessa kunna

icke frankännas ett visst drag av rent teoretisk spekulation.

Konsistoriet åberopar vidare drätselnämndens yttrande rörande behovet av

en motsvarighet till de nuvarande statuternas § 2, mom. 1, och förordar att

sagda bestämmelse överföres till den nya stadgan.

Konsistoriet sammanfattar avslutningsvis sin syn på universitetsutredningens

betänkande på följande vis:

... konsistoriet anser att man så vitt möjligt bör undvika att vissa universitets­

lärare i sin egenskap av dekaner och prefekter så tagas i anspråk av administra­

tiva uppgifter att det staller sig svårt för dem att i nödig utsträckning uppehålla

kontakten med den forskning och undervisning, som ju äro universitetslärarnas

primara uppgifter. När det gäller rektor förefaller det som om utredningen räknat

med att detta efter två valperioder skall visa sig omöjligt. Den genomgående ten­

densen i utredningens förslag, nämligen att förvandla universitetet från en själv­

styrande korporation, där så många som möjligt av dess lärare nyttiggöras i uni­

versitetets administration, till ett förvaltningsorgan i huvudsaklig överensstäm­

melse med statliga styrelser och verk, med ansvaret för förvaltningens ledning

koncentrerad till några få personer, kan vidare leda till den ur demokratisk syn­

punkt foga onskvarda konsekvensen att majoriteten av universitetets ordinarie

lärare utestängas från allt reellt inflytande på ärendenas behandling. Detta i sin

tur kan befaras leda till likgiltighet eller motvilja mot att överhuvud taga be-

fattning med administrativa angelägenheter, vilket måste på ett synnerligen

olyckligt satt begränsa den krets, ur vilken dekaner och prefekter kan rekryteras.

.Ln stor fordel med det hittillsvarande systemet har varit att även en starkt upp­

tagen forskare och undervisare med fallenhet för förvaltningsgöromål kunnat

intresseras för att åtaga sig administrativa uppgifter. På grund av det av utred­

ningen med rätta påpekade sambandet mellan många administrativa och veten­

skapliga bedömningar skulle en utveckling sådan som den skisserade enligt kon­

sistoriets mening vara till stor nackdel för universiteten.

Konsistoriet vill emellertid icke underlåta att framhålla en annan tendens i

e oreliggande förslaget, som den betraktar som en synnerligen stor förtjänst

nämligen den överallt märkbara strävan att decentralisera ärendenas behandling

sa langt detta ar möjligt. På denna punkt föreligger enligt konsistoriets åsikt otvi­

velaktigt en tacknamhg rationalisering, ägnad att undanröja onödiga mellan-

mstanser.

Det förslag till universitetens och högskolornas organisation och förvaltning

som 195o ars universitetsutredning framlagt, äger flera betydande förtjänster,

förtjänster som främste i särskilt klar relief, om man jämför förslaget med det

av statskontoret framlagda, vilket konsistoriet betraktar som helt orealistiskt

och för universiteten oantagbart. Emellertid finner konsistoriet att universitets-

utrednmgens förslag på flera punkter kräver överarbetning och först därefter

kan laggas till grund för en framtida omorganisation av universitet och högskolor.

Storre konsistoriet i Lund anför i nära anslutning till ekonomiska fakultetens

yttrande — bl. a. följande:

Ett volymmässigt sett mycket betydande antal universitetsärenden kräver

for sm behandling bedömningar och avvägningar, som endast kan göras av per­

soner som sjalva sysslar med forskning och undervisning. Eftersom bedömningen

och avvägningen i regel ar både viktigare till sina resultat och betydligt käns-

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196

4

Kungl. Maj:ts proposition nr f>() år 1964

.'il

ligarc än inslagen av administrativ teknik och formell normtillämpning, måste

rimligtvis beslutfattandet i dessa ärenden läggas på personer ur forskarnas och

lärarnas led. Givet är emellertid att den beslutande instansen måste förses med

effektiv administrativ hjälp, då det gäller att förbereda och verkställa besluten.

I statskontorets förslag har gjorts en uppdelning mellan akademiska ärenden

och administrativa ärenden och till den senare kategorien har förts icke blott

ärenden »av renodlat administrativt slag» utan också ärenden, som kräver »både

en vetenskaplig och en administrativ bedömning». Denna indelning maste anses

vara olycklig därför att den lätt leder till ohållbara slutsatser. Det ligger exem­

pelvis nära till hands att antaga, att de »administrativa» ärendena lämpligen

bör avgöras av administrativa tjänstemän. Konsekvensen härav skulle bli, att

beslutfattandet i de blandade ärendena icke förlägges till de personer, som har

att göra de mest kvalificerade och svåraste bedömningarna. Ur principiell syn­

punkt är detta en orimlig ståndpunkt.

Om man skulle försöka urskilja de ärendegrupper, där de vetenskapliga och

pedagogiska (utbildningsmässiga) bedömningarna är av underordnad betydelse

och i stället den formella prövningen och den administrationstekniska sakkun­

skapen blir avgörande, finner man framför allt personaladministrativa och kame­

rala ärenden av för ämbetsverk i allmänhet vanlig typ samt egendomsförvalt-

ning. Dessa ärendegrupper har varken den för universitetet dominerande bety­

delse eller det inbördes sammanhang, att de kan utgöra grundval för en från den

egentliga universitetsorganisationen skild och fristående förvaltningsorganisation.

I den lokala universitetsförvaltningens målsättning ingår slutligen att inför i

sista hand Kungl. Maj:t ansvara för att de till universitetet anslagna medlen

användes på ett riktigt sätt, att utfärdade föreskrifter efterföljas samt att den

samhälleliga politiken på forskningens och undervisningens område befrämjas så

långt det kan ske utan att den grundläggande principen om forskningens frihet

trädes för nära. Detta är ett ansvar som kan och bör bäras av alla inom universi­

tetsorganisationen verksamma, universitetsmän lika väl som förvaltningstjänste­

män. Konsistoriet vill understryka, att de senare icke står i något mera speciellt

ansvarsförhållande till Kungl. Maj:t än forskarna/lärarna.

Forskarna/lärarna är icke minst på grund av sin fatalighet allt för mycket

belastade med administrativt arbete. Problemets allvar ligger, som förut antytts,

inte så mycket på universitetets ledningsnivå. Det är ofrånkomligt att beslut­

fattandet i ärenden, som innefattar moment av forsknings- eller undervisnings-

mässig bedömning, tillkommer universitetslärare. Beslutfattandet i universitetets

ledning är emellertid koncentrerat till ett fåtal av professorerna, och det finns i

professorskretsen alltid sådana, som har intresse och fallenhet för detta slags

arbete, och som därigenom kan göra en betydelsefull insats.

Problemets allvar ligger främst på institutions- och fakultetsnivåerna, där sa

gott som varje forskare/lärare blir ianspråktagen. Särskilt är manga institutions­

chefer inom de i vidsträckt mening humanistiska fakulteterna pa grund av otill­

räckliga personalresurser allt för belastade med administrativa rutin- och kon­

taktuppgifter. Även fakultetsdekanerna har i brist på tillräcklig sekreterarhjälp

måst påtaga sig rutingöromål till en betydande volym.

I viss utsträckning förekommer allt för många prövningsinstanser vid ären­

denas behandling, vilket föranleder onödig tidsutdräkt. Denna anmärkning torde

dock icke ha någon större tyngd när det gäller förhållandena inom den lokala

universitetsorganisationen. Det har icke anförts nagra konkreta exempel pa

onödigt komplicerade ärendevägar därinom, men givetvis kan en organisatorisk

undersökning komma att utvisa möjliga förkortningar. I det stora hela torde det

32

dock kunna sägas, att den lokala universitetsorganisationen fungerar smidigt

bl. a. med hjälp av delegering till rektor, dekaner och förvaltningstjänstemän

Däremot har anmärkningen så mycket större tyngd i fråga om förhållandet mel­

lan på ena sidan den lokala universitetsorganisationen och på andra sidan cen­

trala instanser. De viktigaste orsakerna till en komplicerad och långvarig ärende­

behandling är att finna på detta plan.

Större konsistoriet i Göteborg anför:

Sasom ett allmänt omdöme om utredningens förslag torde kunna sägas att

detta innebär betydande förstärkningar av universitetsförvaltningens personella

resurser men samtidigt en genomgripande omdaning av den nuvarande organisa­

tionen. Av det följande framgår att konsistoriet rest invändningar mot vissa av

utredningens organisationsförslag, särskilt i fråga om den lokala universitets­

styrelsen. Statskontorets förslag kan sägas innebära en ännu mera radikal för­

ändring av universitetsförvaltningens nuvarande struktur än den som innefattas

i utredningens förslag. Det synes konsistoriet som om statskontoret icke tillräck-

ligt beaktat de stora skillnader i fråga om verksamhetens art som föreligger mel-

lan, å ena sidan, universitet och högskolor och, å andra sidan, allmän förvaltning

i övrigt. Umversitetsutredningen har däremot i sitt reformprogram ständigt haft

universitetens särsprägel i fråga om arbetssätt och målsättning för ögonen. Den

kritik, som konsistoriet dock riktar mot vissa delar av utredningens förslag,

maste därför med så mycket större tyngd drabba den av statskontoret rekom­

menderade nyordningen. Konsistoriet anser sig därför sakna anledning att i det

följande närmare behandla statskontorets rapport.

Såvitt konsistoriet kan finna, har alla inom ett universitet förekommande ären-

den alltså även sådana ärenden som enligt utredningen endast kräver vetenskap­

lig bedömning, en samtidigt juridisk-administrativ eller åtminstone administrativ

aspekt.

Att en organisation visat stor elasticitet vid en kraftig expansion av verksam-

heten, måste, såvitt konsistoriet kan förstå, betyda, att dess struktur i sina

grunddrag är bärkraftig även vid en snabb utveckling av verksamheten. Då den

nuvarande organisationen visat sig livsduglig och anpassningsbar, finns inte

nagon anledning att stöpa om formen, endast därför att arbetsuppgifter av den

art, som traditionellt åvilar universitetsförvaltningen på det lokala planet, ökar

i omfattning. Man bör i stället bevara det som befunnits värdefullt i den nuva­

rande organisationen, förstärka denna för att den skall hålla för ytterligare på­

frestningar och endast göra sådana förändringar i strukturen som är äguade att

rationalisera arbetet.

Större konsistoriet i Stockholm, anför i huvudsak följande:

1955 års umversitetsutredning har under de år den arbetat framlagt en rad

betankanden som syftat till reformer, delvis av genomgripande art, av univer­

sitetens verksamhet. Dess arbete har över lag karakteriserats av nya, okonventio­

nella grepp och en strävan att ge universiteten tillräckliga resurser för lösandet

av deras arbetsuppgifter. Umversitetsutredningen har också i stora stycken sett

små intentioner förverkligade. I den mån komplikationer uppstått under genom­

förandet av umversitetsutredningens förslag torde detta mindre ha berott på

inneboende svagheter i förslagen än på andra faktorer, särskilt bristande perso­

nalresurser hos de lokala universitetsorganen och långt driven centralisering av

beslutanderatten vid tilldelning av lärarkrafter. I det nu föreliggande betänkan­

det har umversitetsutredningen velat ge en samlad lösning av hela det svenska

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196^

Kungl. Muj:ts proposition ur 50 år 19f>4.

33

universitets- och högskoleväsendets organisation och förvaltning, frånsett några

högskolor som av särskilda skäl undantagits i utredningens konkreta förslag.

Utredningsarbetet är en imponerande prestation och konsistoriet uttrycker sin

glädje (»ver den instruktiva kartläggning av de olika uppgifter, som ankommer

på universitetsväsendets administrationsapparat, och den — med något undan­

tag — ingående redovisning för de många och svåra problem som den avsedda

genomgripande omorganiseringen av universitetsväsendet innebär och drar med

sig. Det är konsistoriets livliga förhoppning att utredningsresultatet och de

remissvar som betänkandet föranleder skall ge statsmakterna underlag för den

länge väntade, trängande nödvändiga upprustningen av universitetens admini­

strativa resurser.

En sådan tillfredsställelse som universitetsutredningens betänkande ger an­

ledning till, framkallas däremot icke av statskontorets rapport. Rent tekniskt-

administrativt kan den av statskontoret föreslagna organisationen te sig mera

konsekvent och mindre komplicerad än universitetsutredningens. Men i realite­

ten är statskontorets förslag helt verklighetsfrämmande därför att det byggts

upp utan tillräcklig kännedom om universitetens särpräglade arbetsuppgifter och

betingelserna för dessa arbetsuppgifters rätta fullgörande. Ett grundfel i stats­

kontorets utredning är att det icke föregåtts av närmare studium av den primära

delen av organisationsbyggnaden, nämligen institutionen. Denna bristande för­

trogenhet med de inrättningar, för vilka organisationsformen skall skapas, måste

vara förklaringen till statskontorets egendomliga idé att helt skilja de vetenskap­

liga och administrativa ärendena. Statskontorets främlingsskap för universitets­

lärarnas arbete och universitetsadministrationens sätt att fungera måste man

väl också tillskriva statskontorets besynnerliga tal om »de akademiska intresse­

grupperna», som om det vore fråga om grupper med intressen, stridande mot det

allmännas.

Konsistoriet finner det uteslutet att statskontorets förslag skulle kunna läggas

till grund för universitetsväsendets organisation.

Att en översyn av organisationens former och cn avsevärd personalförstärkning

är nödvändiga torde vara obestridligt. Men det sätt på vilket universitetsorga­

nisationen under den våldsamma expansionen fungerat utan en mot arbetsupp­

gifternas ökning tillnärmelsevis svarande förstärkning av administrationsperso-

nalen ger knappast motivering till en långtgående rascring av den nuvarande

organisationen och dess ersättande med helt andra förvaltningsformer. En sådan

genomgripande reform borde i varje fall ha underbyggts med en ingående objek­

tiv analys av vilka fel, som — frånsett underdimensioneringen —- vidlåder den

nuvarande organisationen. Konsistoriet kan icke finna att en tillfredsställande

sådan analys givits. Den organisation som beprövats under mycket svåra för­

hållanden föreslås i åtskilliga stycken ersatt med konstruktioner, som enligt kon­

sistoriets mening är konstlade och invecklade, exempelvis rektorsämbetet eller

universitetens och högskolornas centrala ledning. Konsistoriet är icke berett

att biträda utredningens förslag med mindre det övertygat sig om att en före­

slagen organisationsform är bättre än sin nuvarande motsvarighet.

Universitetens särställning, som är betingad av idén om fri vetenskaplig forsk­

ning och därpå grundad undervisning, gör att förebilder till deras organisation

icke utan vidare kan väljas från andra grenar av statsförvaltningen eller från

privata ekonomiska företag. Så länge man önskar bibehålla sådan forskning och

undervisning måste också de som direkt ansvarar för forskningen och undervis­

ningen, de akademiska lärarna, ges ett tillbörligt inflytande över universitetens

förvaltning. Svårigheterna att skapa en idealisk universitetsorganisation ligger —

2 —

Bihang till riksdagens 'protokoll 196If. 1 saml.

År

50

34

såsom universitetsutredningen till skillnad från statskontoret klart insett — i att

åstadkomma den rätta balansen mellan vetenskapsmännens frihet, å ena sidan,

samt de politiska instansernas inflytande och den administrativa ordningens och

effektivitetens krav, å andra sidan. Statsmakternas bestämmanderätt över de

statliga anslagen till universiteten och den administrativa makt de över univer­

siteten rådande statliga myndigheterna i övrigt äger innebär enligt konsistoriets

erfarenheter och uppfattning i själva verket, att universitetens på särarten av

deras verksamhet grundade självförvaltning redan i dag är så beskuren att det

ur allmänna synpunkter nu är mer angeläget att bevara och stärka vad som finns

kvar därav än att ytterligare utvidga den statliga byråkratiens grepp om univer­

siteten. Det är forskarna och lärarna vid universiteten som bär och kan svara

för utvecklingen på forskningens och utbildningens områden. Det då och då

yppade misstroendet mot universitetslärarnas förmåga att administrera sin egen

verksamhet grundas enligt konsistoriets mening på bristande insikt. Lärarna vid

ett universitet får i verkligheten en ofta intensiv träning i universitetsadministra-

tion, och de som särskilt utväljs att handha administrativa funktioner inom uni­

versiteten — förutsatt naturligtvis att de har erforderliga hjälpkrafter med spe­

ciell juridisk eller ekonomisk administrativ utbildning — har de bästa förutsätt­

ningar för att på ett ändamålsenligt sätt på det lokala universitetsplanet orga­

nisera och leda undervisningen och forskningen inom de ramar och efter de all­

männa riktlinjer som fastställts av statsmakterna liksom att taga initiativ och

överhuvud medverka till framtidsplaneringen.

Universitetsutredningen har, ehuru ej så onyanserat som statskontoret, gjort

en kategoriklyvning mellan vetenskapliga och administrativa ärenden och ut­

format universitetsorganisationen på grundval därav. Det finns emellertid ingen

klar gräns mellan vetenskapliga och administrativa ärenden — vilket också uni­

versitetsutredningen på en del ställen erkänner. Varje vetenskapligt ärende,

exempelvis utseendet av sakkunniga, har en administrativ sida och varje admini­

strativ fråga en vetenskaplig aspekt, såtillvida att beslutet på något sätt skall

avse forskningen och/eller undervisningen. Den rationella behandlingen av ären­

dena kräver därför, att det vetenskapliga syftet bestäms av personer med veten­

skaplig sakkunskap, och att samtidigt de riktiga och ändamålsenliga administra­

tiva formerna för syftets realiserande bedöms med erforderlig administrativ kom­

petens. Denna dubbla bedömning bör icke ske inom olika organ utan i ett sam­

manhang inom ett och samma organ.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet anför i huvudsak följande:

I fråga om det problemkomplex, som blivit föremål för behandling i betänkan­

det, har lärarkollegiet den bestämda inställningen, att den omständigheten att

den nuvarande universitets- och högskoleorganisationen trots den underdimen­

sionering, som länge varit dess klara prägel, över huvud kunnat hjälpligt hand­

hava sina uppgifter under en period, då universitetsväsendets volym mer än för­

dubblats, gör den förtjänt av ett mycket gott vitsord och av att allvarligt prövas

som ett alternativ i debatten om huru denna organisation bör vara beskaffad. Icke

desto mindre synas såväl utredningen som i än högi’e grad statskontoret såsom

expertorgan åt utredningen ha betraktat den nuvarande organisationen så oin­

tressant och värdelös, att den efter ett allmänt erkännande i stort sett avfärdas

utan diskussion. Detta förhållande anser lärarkollegiet utgöra en mycket allvarlig

brist i utredningen.

Universiteten i vårt land äro, liksom i de flesta länder inom den västerländska

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196

4

35

kulturkretsen, i princip autonoma lärdomssäten med full rättssubjektivitet. I

gällande universitetsstatuter förutsättas ock en bakomliggande privilegierad ställ­

ning för universiteten, i det att i 2 § 1 inom. sagda statuter uttalas, att univer­

siteten oförkränkt åtnjuta »den egendom samt de inkomster, rättigheter, för­

måner och friheter, som lagligen tillkomma dem». Den omständigheten, att ett

stadgande motsvarande det citerade saknas i det föreliggande förslaget till uni-

versitetsstadga, lärer icke vara relevant för sakläget, i det att genom eu stadga

av ekonomiskt-administrativ karaktär ändring i civilrättsligt hänseende av uni­

versitetens status ej är möjlig att åstadkomma. Lika fullt vill lärarkollegiet för­

orda ett införande av en privilegieparagraf i universitetsstadgeförslaget motsva­

rande 2 § 1 mom. nuvarande universitetsstatuter.

Med utgångspunkt från universitetens principiella autonomi måste det enligt

lärarkollegiets mening anses uppenbart, att universiteten likaledes principiellt

borde få själva bestämma om utformningen av och uppgifterna för sina admini­

strativa organ. Endast i den mån till följd av offentliga intressen avkall måste

göras på denna princip kan en annan ordning anses befogad.

De offentliga intressen, det härvid blir fråga om, äro dels den insyn och kon­

troll, som motiveras av anvisade allmänna medel, dels ock den ledning av utbild­

ningsverksamheten, som måste utövas för att denna bäst skall tillgodose den all­

männa arbetsmarknadens behov.

Vidkommande behovet av ekonomisk insyn och kontroll har detta ökat i bety­

delse i samma mån som statsanslagen till universiteten uppräknats. Det synes

emellertid böra diskuteras, om icke härvid med hänsyn till universitetens fria

ställning det engelska systemet med stora klumpanslag till universitetens fria

förfogande i kombination med effektiv revision och noggrann årlig omprövning

av anslagsmotiveringarna vore att föredraga framför det system, vi ha här i

landet med en relativt långt gående specialdestinering av statsanslagen och en

administrativ apparat av väsentligen ämbetsverkssnitt för anslagens förvaltning.

Under alla omständigheter måste regleringen av anslagen begränsas så att den

akademiska frihetsutövningen — alltså fritt val av forskningsprogram och forsk­

ningsmetoder samt valfrihet inom ramen för gällande studieplaner beträffande

undervisningens former och innehåll — icke inkräktas.

Bäst synas de olika intressena bli tillgodosedda om de ekonomiskt-administra-

tiva angelägenheterna vid varje universitet handhavas av en styrelse, samman­

satt av såväl ekonomisk expertis som företrädare för den vid universitetet be­

drivna forskningen och utbildningen. Så sker i dag genom drätselnämndens hand-

havande av dessa angelägenheter och enligt universitetsutredningens förslag

genom konsistoriets. Statskontoret däremot anser att universitetets ekonomi skall

handhavas av en ensam beslutande generaldirektör. Lärarkollegiet ansluter sig

till universitetsutredningens principiella och med nuvarande ordning i stort över­

ensstämmande uppfattning i denna fråga.

På överstyrelseplanet synes det lärarkollegiet liksom på universitetsplanet böra

gälla, att endast påtagliga offentliga intressen kunna motivera upplyftande till

denna nivå av ärenden tillhörande universiteten.

I motsats till vad nu är fallet anser lärarkollegiet överstyrclseplanet icke i

nämnvärd utsträckning behöva engageras i de personaladministrativa ärendena.

Problemställningen beträffande de undervisning sadministrativa ärendena synes

icke vara kongruent med vad som gäller de ekonomiskt-administrativa. Det

offentliga intresset torde nämligen i de nu ifrågavarande ärendena i hög grad

vara inriktat på enhetlighet i fråga om de stora linjerna: kunskapsfordringarna

Kungl. Maj:t,s proposition nr 50 år 1964

36

för olika betygsgrader och examina, ändamålsenligheten i studiegången och pro­

duktionen av akademiskt utbildade för samhällets skilda behov. Enligt lärar­

kollegiets mening kommer det härvid icke an på blott att skaffa universiteten

cn kraftig utbildningsadministrativ organisation utan även att sörja för att pro­

blemlösningen på riksplanet tillgodoses genom en slagkraftig administration av

dessa frågor på överstyrelsenivån.

Vidtagas, på sätt sålunda skisserats, anordningar för att förse det allmänna

med garantier i de hänseenden, som äro väsentliga med hänsyn till offentliga in­

satser i universitetsväsendet, synes i övrigt universitetens autonomi böra komma

till uttryck i anordningar, som lämna rum för en långt gående självbestämmande­

rätt. Sålunda synas de administrativa funktioner vid universiteten, som icke äro

involverade i de vitala allmänna intressena, böra få handhavas av dels valda

företrädare för universiteten, dels ock administrativa tjänstemän, tillsatta av

Kungl. Maj :t efter ansökningsförfarande och förslagsrätt för de akademiska

myndigheterna.

Lärarkollegiet vid medicinska högskolan i Umeå, till vars yttrande organisa­

tionskommittén anslutit sig, anser att betänkandet i det stora hela utgör en

värdefull grund för en ny universitets- och högskoleorganisation.

Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Stockholm anför:

Universitetsutredningens betänkande innefattar en imponerande arbetsvolym,

inom vilken med grundlig erfarenhet av akademiskt-organisatoriska förhål­

landen och mycken klokhet det föreliggande organisationsförslaget framvuxit.

Detta förslag synes ha tre huvudlinjer: 1) självständiggörande av fakulteterna

och sektionerna i vad avser forskning och utbildning ända upp till högsta instans,

2) avlastning av de administrativa göromålen från de akademiska lärarna med

bibehållen akademisk myndighet över förvaltningen — varvid den föreslagna

organisationen strukturellt hämtat förebild i statskontorets rapport men modi­

fierats till överensstämmelse med den här angivna huvudlinjen — samt 3) sam­

manslagning av lärosäten och anordnande av gemensam förvaltning för flera

sådana i växlande omfattning.

Sistnämnda förslag synes lärarkollegiet brista i enhetlighet i systematiskt hän­

seende och delvis vila på tvivelaktiga grunder. — Vad de två första huvudlin­

jerna beträffar vill lärarkollegiet däremot uttala sin tillfredsställelse med de av

utredningen hävdade grundprinciperna.

Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Malmö avstyrker att statskontorets

förslag lägges till grund för omorganisation av universitetsväsendet och fortsätter:

I universitetsutredningens huvudförslag har en stark modifikation av de syn­

punkter, som varit ledande för statskontoret, lett fram till ett synbarligen mer

realistiskt och för universitet och högskolor acceptabelt utkast till organisation,

avseende samtliga nivåer med utgångspunkt från institutionsenheten och fakul­

teten.

Kanslern anlägger följande allmänna synpunkter:

Den högre utbildningen och forskningen har under senare år mycket upp­

märksammats i den allmänna debatten. Orsakerna härtill är flera. Den allmänna

samhällsutvecklingen ställer allt större krav på tillgång på utbildad arbetskraft.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196J+

Forskningen spelar en allt större roll i strävandena att skapa båttre samhälls­

förhållanden. Statsmakternas bidrag till högre utbildning och forskning har också

under senare år kraftigt ökats. Man kan förutse än större ökningar i framtiden.

Dessa och andra förhållanden har bidragit till att rikta uppmärksamheten på

universitetens och högskolornas organisation och förvaltning.

Universitetsutredningen har i sitt betänkande framhållit vissa krav sasom sär­

skilt angelägna vid utformningen av den framtida universitets- och högskoleorga­

nisationen. Först uppställes frihetskravet. Universitets- och högskoleorganisatio­

nen skall stimulera forskningen och garantera forskarna frihet i valet av forsk­

ningsobjekt och forskningsmetod. Vidare måste organisationen vara uppbyggd

på förutsättningen av ett i princip fritt tillträde till högre studier och fritt val

för de studerande i fråga om studiemål och studieform. Dessutom uppställes

kravet på kvalitet och effektivitet samt på en slagkraftig framtidsplanering.

Dessa grundläggande önskemål ter sig helt naturliga och jag delar utredningens

uppfattning att önskemålen bör läggas till grund för en reform.

Betänkandet innefattar många intressanta och uppslagsrika förslag som delvis

bör kunna genomföras. På vissa viktiga punkter bör dock enligt min mening

utredningens förslag icke utan kraftiga ändringar förverkligas.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 50 år 196k

37

Lärarkollegiet vid farmaeeutiska institutet, vars yttrande institutets styrelse

åberopat såsom eget yttrande, anför:

Enligt lärarkollegiets uppfattning bör — med beaktande av det sätt, på vilket

den nuvarande organisationen trots underdimensionering handhaft små upp­

gifter under en tid av starkt expanderande universitetsväsende — ytterligare

prövas möjligheten att i större omfattning än som utredningen föreslagit söka

förstärka vissa delar av den nuvarande organisationen i stället för att införa

nya förvaltningsformer. Detta förhållande gäller särskilt universitetens och hög­

skolornas centrala och lokala ledning. Lärarkollegiet ifrågasätter även lämplig­

heten av en så stark differentiering av organisationen mellan vetenskapliga och

administrativa ärenden som utredningen föreslår. En dylik differentiering fram­

kommer ännu skarpare i statskontorets rapport. Då denna uppdelning av orga­

nisationen ej sällan blir konstlad och ofta torde komma att försvara handlägg­

ningen, synes det lärarkollegiet lämpligare att bedömningen om möjligt sker

inom organ, där såväl vetenskaplig som administrativ sakkunskap är represen­

terad.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm anför:

Vårt lands förmåga att hålla en hög standard beror i hög grad på vår förmåga

att effektivt kunna följa med i den oerhört snabba och starkt accelererande tek­

niskt vetenskapliga utvecklingen. Vi måste ha ändamålsenliga organisatoriska

former för att utan större tidsfördröjning kunna taga upp nya forskningsområden

och för att kunna knyta lämpliga toppkrafter till en sådan verksamhet. När ett

nytt område nått en tillräcklig grad av utveckling och dess allmänna vikt är

uppenbar bör detta område pa lämpligt sätt kunna inlemmas i undervisningen.

Tiden mellan skapandet av ett nytt område och dess ingående i undervisningen

på olika stadier kan variera högst avsevärt men det är av vital betydelse att

resurser och lämpliga organisatoriska former skapas för att denna starkt dyna­

miska utveckling kan tillgodoses — ej såsom undantagsfall utan såsom en helt

naturlig process i högskolors och universitets verksamhet.

38

Kungl. Maj:ts -proposition nr 50 år 1964.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola redovisar följande principiella

resonemang:

Ett genomgående tema i utredningen är, att professorer betungas med admi-

nistraiva uppgifter så att deras forskning och undervisning därav blir lidande.

Detta förhållande framstår såsom ett av huvudskälen till utredningens förslag

om en markerad skiljelinje mellan administrativa uppgifter å ena sidan samt

forskning och undervisning å den andra. Ehuru lärarkollegiet anser att utred-

ningen i viss mån överskattat betydelsen av dessa frågor, är det uppenbart, att

här föreligger problem som bör angripas. Utredningen synes — åtminstone prin­

cipiellt mena att professorerna skall kunna avkopplas från administrativa

uppgifter. Med hänsyn härtill bör de utredningens överväganden, som resulterat

i ^förslaget om förvaltningschefen — universitetsrådet — kunna tolkas så, att

rådet skall övertaga professorernas administrativa uppgifter. Är denna tolkning

felaktig synes förslagets väsentliga mening bortfalla.

Lärarkollegiets erfarenheter utvisar, att det icke är möjligt att helt avkoppla

de administrativa uppgifterna från professorns forskning och undervisning. I

själva verket inbegriper forskning och undervisning administrativa moment, som

regelmässigt kräver medverkan av professorn eller motsvarande. Dessa admini­

strativa moment kan vara mer eller mindre kvalificerade och givetvis växla deras

volym från fall till fall. Lärarkollegiet anser därför, att hithörande problem var­

ken kan eller bör angripas genom några generellt gällande rutiner utan genom

praktiska åtgärder, som anpassas till varje särskilt fall.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna redovisar inledningsvis siffror, som

belyser de tekniska högskolornas utveckling sedan den nuvarande organisationen

upprättades. Därav framgar bl. a., att antalet lärare och assistenter vid hög­

skolorna stigit från 310 läsåret 1947/48 till 976 läsåret 1963/64 och att anslagen

på driftbudgeten till det tekniska högskoleväsendet (frånsett anslagen till inred

ning och utrustning av nya lokaler) under samma tid stigit från 7 till 60 miljoner

kronor per år.

Överstyrelsen anför vidare bl. a.:

Såsom universitetsutredningen betonat har den nuvarande organisationen

avpassats för en verksamhet av betydligt mindre omfattning än den som nu

bedrives vid våra lärdomssäten. Det är därför enligt överstyrelsens mening ange­

läget, att förvaltningsorganisationen i skilda hänseenden avsevärt förstärkes, så

att den får ökade möjligheter att effektivt handhava de uppgifter, som nu åvila

densamma, och även att bemästra de växande upgifter av betydande omfatt­

ning, som redan nu kunna förväntas komma att möta under en överblickbar

framtid. Det behov av förstärkning, som härvidlag främst gör sig gällande, avser

enligt överstyrelsens mening en ökning av de personella resurserna inom de admi­

nistrativa och kamerala områdena, därvid särskilt uppgifterna inom det utbild­

ning sadministrativa området böra uppmärksammas. I övrigt synes det översty­

relsen förtjäna övervägas, huruvida icke med hänsyn till vad förut anförts

rörande den nuvarande högskoleorganisationens ändamålsenlighet, denna borde

kunna bibehållas i större utsträckning än vad universitetsutredningens förslag

innebär. Detta präglas genomgående av en strävan att från varandra skilja admi­

nistrativa ärenden, vetenskapliga bedömningsärenden samt till planering och

utredning hörande ärenden i en utsträckning, som — i varje fall i praktiken_

många gånger torde vara vansklig att genomföra, och den föreslagna organisa-

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 50 år 106Jr

39

tionen har också utformats mot bakgrunden av denna indelning av förekom­

mande ärenden. Överstyrelsen vill i detta sammanhang betona, att till förvalt­

ningsorganisationens effektivitet även höra klara kompetensgranser mellan olika

organ och en utformning av organisationen, som möjliggör snabba beslut. Med

alltför många organ inom en förvaltning — särskilt om dessa äro kollektivt orga­

niserade och därtill hava delvis sammanfallande uppgifter — äventyras förut­

sättningarna för dess effektivitet. Det vill förefalla överstyrelsen, som om umver-

sitetsutredningens förslag icke alltid i erforderlig grad beaktat dessa synpunkter.

Vidare synes det överstyrelsen som om universitetsutrednmgen i små förslag

eftersträvat en alltför långt driven likriktning vid de skilda lärosätena. Visser­

ligen kan på åtskilliga håll ett förenhetligande av nuvarande organisationsformer

framstå såsom lämpligt, men organisationsformer, som visat sig ändamalsenhga,

böra ej rubbas endast för att bringas i närmare överensstämmelse med organisa­

tionsformer vid undervisningslinjer, där förutsättningarna äro helt andra. Aven

ett terminologiskt förenhetligande kan självfallet ofta vara av värde och möjlig­

göra en bättre översikt. Icke heller här bör man emellertid enligt överstyrelsens

mening gå för långt och på ett område rubba hävdvunna benämningar i sadana

fall, där den nya terminologien begreppsmässigt icke väl täcker verkligheten.

Vetenskapsakademien anför:

Det synes anmärkningsvärt, att universitetsutredningen i så stor utsträckning

behandlar utbildningen som om denna nära nog vore en från universitetens

övriga åligganden fristående uppgift. Redan utbytet av beteckningen undervis-

ningsnämnd mot utbildningsnämnd är en ändring som akademien finner opa-

kallad. Med avseende på förslaget om utbildningsråd finner akademien betänk-

ligt att »avnämarintresset» föreslås skola få ett starkt medinflytande vid be-

stämmande av studieplaner och kursinnehåll. Att anslagsbeviljande myndighe er

måste ha sista ordet i frågor om universitetsväsendets utbyggnad är självklart,

men den närmare utformningen av undervisningens art och innehåll borde rim­

ligtvis överlämnas åt universiteten och högskolorna själva. Deras målsättning

står icke i motsättning till samhällsutvecklingen i övrigt utan är en funktion av

denna, liksom omvänt framstegstakten i ett samhälle i högsta grad är beroende

av den nivå på vilken dess högre undervisningsväsen befinner sig. Akademien

anser, att universiteten här har ett ansvar, som icke bör överflyttas till andra,

mindre sakkunniga instanser.

Ingeniörsvetenskapsakademien anför:

Akademien har under behandlingen av ärendet kommit till den uppfattningen,

att åtskilliga av de synpunkter och motförslag, som här nedan eller av andra

akademien närstående instanser framförs, är värda ett grundligt övervägande.

Hela frågekomplexet är stort och betydelsefullt och motiverar omsorgsfulla över­

väganden. Det torde ej heller kunna göras gällande att genomförandet av utred­

ningens förslag i allmänhet brådskar så, att tiden ej medger detta. Akademien

vill därför betona vikten av en grundlig genomarbetning med hänsynstagande

till inkomna remissvar.

Statens humanistiska forskningsråd anför i huvudsak följande.

I fråga om forskningspolitiken hävdar utredningen den enskilde forskarens ratt

att fritt välja forskningsobjekt och forskningsmetod. Den framhåller också, det

samhällsintresse, som ligger i att forskningen blir allsidigt utvecklad och intet

40

område blir försummat samt att ur samhällsintressets synpunkt centrala om­

råden blir intensivt bearbetade. Forskningsrådet vill livligt instämma i dessa

synpunkter samt i utredningens uppfattning, att den statliga forskningspolitiken

bör ta sig uttryck i att uppställa relativt vida finansiella ramar, inom vilka den

enskilde forskaren rör sig fritt. Då emellertid utredningen synes likställa de av

samhällsintresset bestämda finansiella ramarna med de anslag, som det ena eller

andra forskningsområdet får till sitt förfogande, vill rådet för sin del framhålla

nödvändigheten av att ingen kategoriindelning av de olika forskningsområdenas

samhällsnytta företages utan att vetenskaplig expertis haft tillfälle att allsidigt

och pa saklig grund göra sina synpunkter gällande inför den nu verksamma cen­

trala forskningsberedningen.

Statens råd för samhällsforskning anför:

Till en början må erinras därom, att det råder och inom överskådlig framtid

sannolikt kommer att råda icke endast knapphet på medel för forskningsända-

mal utan även — delvis som en konsekvens därav — brist på utbildade forskare.

Harav följer att de resurser, som kan ställas till förfogande för den högre forsk­

ningen, bör utnyttjas på mest effektiva sätt och samtidigt ges en sådan använd­

ning, att forskarrekryteringen befordras. Rådet är väl medvetet om att man vid

den samhälleliga planeringen av den högre forskningen måste taga hänsyn såväl

till laroanstalternas utbildande verksamhet som till vad utredningen betecknar

som avnämareintressen, men anser sig böra betona, att erfarenheten visat att det,

i varje fall på lång sikt, är ett primärt samhällsintresse, att valet av forsknings-

uppgiftfT lika väl som sättet för forskningens bedrivande i allt väsentligt lämnas

till forskarens eget skön, särskilt såvitt avser grundforskning.

Statens medicinska forskningsråd yttrar:

Rådet vid principiellt betona nödvändigheten av att universitetsväsendets orga­

nisation förnyas och anpassas bl. a. med hänsyn till den snabbt växande forsk­

ningens behov. Högre utbildning och forskning har mycket att ge varandra.

Utbildningen måste ständigt omformas efter vetenskapens framsteg. Förekoms­

ten av aktiv forskning vid en universitetsinstitution kommer därigenom att höja

utbildningens kvalitet. För att säkra rekryteringen av goda vetenskapsmän är

det också väsentligt, att forskningsinstitutioner anknytes till universitets- och

högskoleorganisationen, genom vilken den ungdom, som har kvalifikationer i

övrigt att bedriva forskning, passerar. Endast om intresset för forskning tidigt

kan väckas hos denna ungdom kommer den att få lust att ägna sig åt veten­

skaplig verksamhet. Utbildning och forskning i samma miljö kommer sålunda

att ömsesidigt starkt stimulera varandra.

Det torde vara självklart att det differentierade behovet av forskning inte

enbart kan tillgodoses genom en forskningsorganisation, som är direkt samman­

kopplad med en utbildningsorganisation. Omfattande forskning måste och kan

inte annat än bedrivas helt utan direkt kontakt med grundutbildningen. Det

ar dock väsentligt, att de ökade insatser för att utveckla och differentiera forsk­

ningen i bestämda riktningar, som måste göras av ett samhälle med en aktiv och

malmedveten forskningspolitik, där så möjligt är, bringas att komma även uni­

versitetsväsendet till godo, och att de resurser i form av inrättande av forskar­

enheter in. in., som i framtiden måste tillföras forskningen på vägar, som ligger

vid sidan om den så att säga ordinarie universitets- och högskoleorganisationen

— via forskningsråd eller på annat sätt — i görligaste mån kan utnyttjas för

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964.

41

den högre utbildningen. Rådet är således för sin del inte principiellt anhängare

av tanken att särskilt uppkommande forskningsbehov skall tillgodoses genom

inrättande av från universitetsorganisationen helt fristående forskningsinstitut.

Statens naturvetenskapliga forskningsråd anför bl. a.:

De problem vi idag står inför är ej resultaten av en nyligen inträffad revolution

utan av en evolution. Det är därför att beklaga att utredningen ej gjort en till­

bakablick på formerna för universitetens förvaltning under tidigare skedens histo­

ria och då skapade organisationsformers samband med rådande förhållanden i

samhället i övrigt, universitetsväsendets omfattning och andra faktorer, som övat

inflytande på organisationens utveckling genom tiderna.

Statens råd för atomforskning anför bl. a. följande:

Ehuru det föreligger vissa behov av förstärkning av den administrativa organi­

sationen är det emellertid därför inte givet, att hela universitetsväsendet kan

stöpas i en form med det statliga ämbetsverket eller industriföretaget som modell.

De förslag som gjorts i denna riktning av statskontoret har tagit alltför ringa

hänsyn till universitetens fundamentala uppgifter som organ för forskning och

undervisning. En av de förutsättningar, som statskontoret och i viss mån även

universitetsutredningen utgått ifrån, är den om möjligheten att särskilja univer­

sitetens och högskolornas »renodlat akademiska angelägenheter» från deras ut­

bildnings-, personal- och ekonomisk-administrativa ärenden. Det ligger i sakens

natur, att ett sådant särskiljande beträffande ärenden av väsentlig vikt är möj­

ligt endast i mycket få fall. Att så verkligen är fallet framgår även av det stora

antal kollegiala organ och nämnder, som utredningen ansett sig behöva föreslå

som stöd och motvikter till den administrativa förvaltningsapparaten. En som

rådet ser det beklaglig konsekvens av utredningens här nämnda synpunkter är

det minskade inflytande på universitetens verksamhet som tillerkännes de veten­

skapliga fackmännen.

Kunyl. Maj:ts proposition nr 50 är 1964

3. Departementschefen

En betydelsefull utgångspunkt för universitetsutredningens överväganden har

varit den, att universiteten och högskolorna även i framtiden skall ha den

dubbla uppgiften att vara centra för forskning och läroanstalter för akademisk

yrkesutbildning. Häremot har inga erinringar rests av de myndigheter och orga­

nisationer, vilka yttrat sig över betänkandet. Jag har för mina egna ståndpunkts-

taganden haft samma utgångspunkt. Jag anser sålunda, att universitetens och

de här ifrågavarande högskolornas uppgift alltfort skall vara att på vetenskaplig

grund bedriva forskning och utbildning.

Universitetsutredningen har sammanfattat de krav den velat ställa på den

framtida universitets/högskoleorganisationen i tre punkter: Frihetskravet, kva­

litets- och effektivitetskraven samt kravet på en slagkraftig framtidsplancring.

Vad först frihetskravet beträffar vill jag understryka, att universitetsutred­

ningens precisering av begreppet »universitetsforskningens frihet» till att avse

frihet för forskaren i valet av forskningsobjekt och forskningsmetod synes ha

2* —

Bihang till riksdagens protokoll 196h. 1 samt. Nr 50

42

allmänt accepterats av remissorganen. Även för egen del finner jag den gjorda

preciseringen vara väl funnen. Jag anser sålunda, att universiteten och de veten­

skapliga högskolorna alltjämt bör vara centra för en fritt vald och fritt bedriven

forskning och att deras organisation och förvaltning bör byggas upp och deras

resurser dimensioneras bl. a. med hänsyn härtill. Dessa resurser bör enligt min

mening, liksom hittills, ställas till förfogande dels direkt till läroanstalterna i form

av en basorganisation, omfattande tjänster, lokaler, utrustning in. m. dels indi­

rekt via forskningsråd och motsvarande organ, som har att efter prövning av

redovisade forskningsprojekt ställa för genomförandet av enskilda projekt erfor­

derliga speciella resurser till, bl. a., universitetsforskningens förfogande.

Den reform av universitetens/högskolornas organisation och förvaltning, var­

om jag kommer att i det följande framlägga förslag, syftar sålunda icke till någon

förändring av universitetsforskningens principiella ställning eller av grunderna

för anvisandet av resurser för denna forskning. Jag är emellertid samtidigt ange­

lägen att stryka under, att detta mitt principiella ställningstagande ingalunda

utesluter reformer på det praktiskt-administrativa planet i fråga om formerna för

forskningsresursernas fördelning och förvaltning. Härtill återkommer jag i det

följande.

Även det andra av de av universitetsutredningen formulerade tre huvudkraven

på organisationen — kvalitets- och effektivitetskravet — har i huvudsak accep­

terats i de inkomna yttrandena. Den del av detta krav, som avser utbildningens

organisation och resultat, har särskilt starkt betonats av flera myndigheter och

organisationer — bland dem SFS, garantilånenämnden, gymnasieutredningen,

lärarkollegiet vid karolinska institutet och överstyrelsen för de tekniska hög­

skolorna.

Att universitets/högskoleorganisationen skall garantera en sakkunnig kontroll

av den vetenskapliga standarden, ser jag som en självklarhet. Lika självklart är,

att organisationen skall säkerställa ett effektivt utnyttjande av de allt större

resurser, som det allmänna ställer till förfogande för den vid de högre läroanstal­

terna bedrivna forskningen och utbildningen. I sistnämnda hänseende vill jag

— liksom universitetsutredningen och flera av remissorganen — särskilt peka på

behovet av eu effektiv kontroll av utbildningsorganisationens effektivitet. I och

för sig är detta kontrollkrav ingalunda något nytt, men det fordrar enligt min

mening organisatoriska förändringar av icke så liten omfattning. Det finns därför

anledning taga fasta på att kravet på en förbättrad kontroll av utbildningens

organisation och resultat endast på något enstaka håll mötts av invändningar av

principiell natur.

Vad universitetsutredningen anfört rörande kravet på en slagkraftig framtids-

plancring har ävenledes mötts av instämmanden från praktiskt taget alla håll.

För egen del delar jag den uppfattning, som sålunda kommit till uttryck. Jag vill

redan här framhålla, att behovet av en effektiv organisation för planeringen och

genomförandet av universitets/högskoleväsendets utbyggnad enligt min mening

icke kan tillgodoses utan relativt betydande organisatoriska omläggningar.

Kungl. May.ts 'proposition nr DO år 1964.

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 50 år 196J

*13

Jag övergår nu till frågan om räckvidden av den erforderliga organisations-

reformen.

Universitetsutredningens åsikt att den nuvarande organisationen måste om­

prövas från grunden delas av ett stort antal av de myndigheter och organisa­

tioner, som yttrat sig över betänkandet, i själva verket av praktiskt taget samt­

liga utom de akademiska myndigheterna. Inom näringslivets organisationer synes

sålunda, av remissyttrandena att döma, den åsikten vara allmän, att den nuva­

rande organisationen brister framför allt i avseende på planering, samordning

och kontakt med avnämarna av den akademiskt utbildade arbetskraften. —

Student- och intresseorganisationerna ställer sig allmänt på samma ståndpunkt

som näringslivets organisationer.

Medan vissa myndigheter och organisationer stannar vid universitetsutred­

ningens förslag, har andra velat gå längre än utredningen i fråga om universi­

tets/högskoleorganisationens omdaning. LO — och även TCO — beklagar t. ex.,

att utredningen icke i enlighet med sin målsättning föreslagit »en från grunden

genomgripande omorganisation». Statskontoret vidhåller i väsentliga hänseenden

sitt i rapporten redovisade, i jämförelse med universitetsutredningens avsevärt

mera långtgående organisationsförslag.

Ett stort antal av de akademiska myndigheterna anser utredningens förslag

vara onödigt långtgående. Flera av dem har därvid hänvisat till utredningens ord

om den elasticitet, som den nuvarande organisationen visat sig besitta, och efter­

lyst en närmare analys av de brister i organisationen, som trots detta skulle moti­

vera en så grundlig omorganisation som den föreslagna. Man har i stället för en

omstöpning uttalat sig för en förstärkning av den nuvarande organisationen. Ytt­

randen av i huvudsak denna innebörd har avgivits av bl. a. de större konsisto­

rierna i Uppsala, Göteborg och Stockholm, lärarkollegiet vid karolinska institutet

och överstyrelsen för de tekniska högskolorna. Liknande synpunkter har fram­

förts av ett par av forskningsråden.

Meningarna är sålunda delade i fråga om räckvidden av den organisations-

reform, som här är aktuell. I denna fråga vill jag för egen del anföra följande.

Vid min anmälan av propositionen 1963:172 angående riktlinjer för fortsatt

utbyggnad av universitet och högskolor m. m. framhöll jag, att en snabb vidare­

utveckling av det högre utbildningsväsendet för varje år som går framstår som

en för samhället allt viktigare angelägenhet. Enighet föreligger om att högre ut­

bildning är en lönsam investering både för individen och för samhället, liksom

om att särskilt stora samhälleliga resurser under kommande år måste satsas på

en expansion av denna sektor, vars strategiska betydelse för alla sidor av ett

modernt välfärdssamhälle blir alltmera uppenbar.

Inom sektorn för högre utbildning utgör universitet och högskolor en stor och

betydelsefull del. Vårt reformarbete inom snart sagt alla områden liksom närings­

livets utveckling och marknadsanpassning är i hög grad beroende av dessa läro­

anstalters utbildningskapacitet och förmåga att anpassa sina utbildningsprogram

efter arbetslivets krav. På längre sikt är vårt samhälles utveckling i minst lika

44

hög grad beroende av de resurser, vi i dag satsar på grundforskningens skilda fält.

Det program för den fortsatta utbyggnaden under 1960-talet av universitet och

högskolor, vilket framlades i nyssnämnda proposition och till vilket föregående

års riksdag anslöt sig, innebär, att dessa läroanstalters utbildningskapacitet under

loppet .av mindre än tio år skall öka från för närvarande drygt 45 000 till mer än

80 000 studerande. Jag vill därvid särskilt understryka, att utbyggnaden i för­

hållandevis stor utsträckning kommer att gälla de personal-, kostnads- och ut­

rymmeskrävande experimentella utbildningslinjerna.

Såsom jag framhöll redan vid min anmälan av den nyssnämnda propositionen,

ställer en utbyggnad av angivna dimensioner mycket höga krav på en fort­

löpande och verkningsfull intern rationalisering i skilda hänseenden. Till en sådan

rationaliseringsverksamhet hör, bl. a., den fortlöpande kontroll av utbildnings­

organisationens effektivitet och resultat, vars betydelse jag understrukit i det

föregående.

Denna verksamhet liksom detaljplaneringen och genomförandet av det fast­

ställda utbyggnadsprogrammet för universitet och högskolor ställer uppenbar­

ligen mycket höga krav på de högre läroanstalternas organisation och förvaltning

liksom på deras centrala ledning. Man måste i själva verket konstatera, att dessa

uppgifter i förening med de senaste årens mycket starka expansion såväl inom

universitets/högskoleforskningen som av den akademiska utbildningen, skapat

en helt annan situation än den som rådde då den nuvarande universitets/hög­

skoleorganisationen lades fast och den nu arbetande förvaltningsapparaten kon­

struerades. Denna nya situation fordrar enligt min mening en organisatorisk

reform — icke blott en organisationsförstärkning.

Med fasthållande av de principiella utgångspunkter i avseende på universitets/

högskoleverksamhetens syfte och innehåll, om vilka enighet råder, och med

hänsyn till de i det föregående angivna huvudkraven på den framtida organisa­

tionen, om vilka ävenledes en praktiskt taget fullständig enighet råder, har jag

sålunda kommit till samma ståndpunkt som universitetsutredningen och flertalet

av de myndigheter och organisationer som yttrat sig i ärendet, nämligen att det

är nödvändigt att från grunden ompröva universitets/högskoleväsendets orga­

nisation och förvaltning. I

I det följande kommer jag att redovisa mina konkreta ställningstaganden till

de skilda delarna av föreliggande organisationsförslag. Redan här vill jag emeller­

tid ange ett par väsentliga synpunkter, som därvid varit vägledande.

Universitetsutredningen har ansett, att en organisation, som skall tillgodose

de krav, som utredningen velat ställa på den framtida universitets/högskoleorga­

nisationen, måste i skilda hänseenden differentieras. Därvid har utredningen

systematiskt skilt mellan de rent administrativa och de i trängre mening aka­

demiska uppgifterna och förordat, att dessa två slag av uppgifter anförtros skilda

organ med olika sammansättning och organisation.

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 196b

Jo

Den av universitctsutredningen förordade differentieringen har såsom princip

accepterats av ett stort antal av de myndigheter och organisationer, som yttrat

sig över utredningens betänkande.

För egen del har jag kommit till den uppfattningen att man vid uppbyggnaden

av universitets/högskoleorganisationen bör söka sig fram efter de riktlinjer, som

universitctsutredningen — och även statskontoret — härvidlag uppdragit, och

sålunda skapa en differentierad organisation med en viss funktionsfördelning

mellan dels akademiska, dels administrativa förvaltningsorgan. Självfallet finns,

som också universitctsutredningen framhållit, ett samband mellan de akade­

miska och de administrativa angelägenheterna, men jag anser i likhet med ut­

redningen och ett stort antal remissinstanser, att det är väsentligt, att ett uni­

versitets eller en högskolas forskare och lärare tages i anspråk för administrativa

uppgifter endast i den utsträckning uppgifternas handhavande fordrar med­

verkan av den sakkunskap, som vetenskapsmännen eller lärarna såsom sådana

ensamma besitter. Självklart är vidare, att delade meningar kan råda om hur

långt

differentieringen bör drivas liksom om hur

uppgifterna i enskildheter bör

fördelas mellan skilda organ. Mina konkreta ställningstaganden till dessa avväg­

ningsfrågor redovisar jag i det följande.

Ett genomgående drag i universitetsutredningens organisationsförslag är vidare

strävandet att ge även de yngre forskarna och lärarna del i ansvaret for univer­

sitetens/högskolornas akademiska angelägenheter. Inga principiella invändningai

har rests häremot i remissdiskussionen; i stället har man från flera håll förordat

längre gående åtgärder än dem utredningen föreslagit. För egen del vill jag

redan i detta sammanhang framhålla, att en demokratisering av den alcademiska

miljön

är utomordentligt värdefull. Icke minst gäller detta den miljö, i vilken

själva forskningen och utbildningen bedrives, salunda institutionerna.

Ytterligare en synpunkt av principiell natur vill jag redovisa i detta allmänna

avsnitt. Universitctsutredningen har i sitt organisationsbetänkande genomgående

betonat universitetens/högskolornas utbildnings

uppgift vid sidan av deras upp­

gift som centra för forskning. I sina förslag till universitets/högskoleväsendets

organisation och förvaltning har utredningen på olika sätt sökt skapa garantier

för att utbildningen anpassas till arbetslivets krav och utformas under sam­

verkan mellan lärare, avnämare och studenter. Utredningen har också, som

nämnts i det föregående, lagt stor vikt vid att utbildningens effektivitet och

resultat skall kunna fortlöpande kontrolleras, varigenom en kontinuerlig reform­

verksamhet på detta område möjliggöres.

Jag anser detta vara ett riktigt synsätt. En rad myndigheter och organisatio­

ner — icke minst näringslivets organisationer — har också i sina yttranden över

betänkandet understrukit den fundamentala betydelsen av en målanpassad ut­

bildning och en aktiv utbildningsadministration vid universitet och högskolor.

Då vi bygger ut våra universitet och högskolor för att kunna ge akademisk ut­

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 ur 19

6'4

46

bildning åt 15 ä 20 000 ungdomar i varje årskull, är det enligt min mening själv­

klart, att denna ansvarsfulla uppgift måste i hög grad sätta sin prägel på ut­

formningen av universitets/högskoleväsendets organisation och förvaltning. Jag

vill tillägga, att en efter dessa syften anpassad utformning av universitetens och

högskolornas organisation och förvaltning enligt min mening är fullt möjlig att

genomföra utan förfång för läroanstalternas andra huvuduppgift, den att vara

centra för en fritt vald och fritt bedriven forskning. Skulle icke detta vara möj­

ligt, är man nödsakad att ompröva den principiella utgångspunkten avseende

universitetens/högskolornas dubbla uppgift.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 ur 190

4

47

III. UNIVERSITETS/HÖGSKOLEVÄSENDETS

CENTRALA LEDNING

1. Umversitetsutredningen

A. Planerande och förvaltande uppgifter

Vad angår kanslems/överstyrelsens planerande uppgifter må till en början

erinras om att dessa gäller såväl forskningen som utbildningen. I avseende pa

forskningen gäller planeringsarbetet huvudsakligen avvägningar beträffande re­

sursernas fördelning mellan olika forskningsgrenar, frågor om mrattande av nya

professurer och andra forskarbefattningar, förslag till åtgärder i syfte att sti­

mulera forskarrekryteringen, förslag till förbättrade resurser för forskarutbildning

och -handledning samt för den vid läroanstalternas institutioner bedrivna själv­

ständiga forskningen, vidare medverkan i utarbetandet av byggnadsprogram

m. m.

Planeringsverksamheten i avseende på utbildningen har dels en kvantitativ,

dels en kvalitativ sida. För de flesta (nämligen de spärrade) akademiska utbild­

ningslinjerna gäller det att bedöma det långsiktiga utbildningsbehovet, d.v.s.

det behövliga antalet nybörjarplatser, och att lägga fram på dessa bedömningar

grundade förslag i olika avseenden. En motsvarande bedömning måste goras

även för de icke spärrade utbildningslinjerna, och även dessa bedömningar bör

sedan resultera i rekommendationer och förslag. Denna kvantitativa utbildnings­

planering gäller dels totalt för en utbildningslinje (t. ex. 650 nybörjare per år vid

de medicinska läroanstalterna), dels den lokala fördelningen av de erforderliga

utbildningsplatserna mellan de skilda läroanstalterna (t. ex. 100 nya medicine

studerande per år i Uppsala, 168 i Stockholm etc.).

Den kvalitativa utbildningsplaneringen gäller i stort sett:

(1) frågor om nya utbildningslinjer och examina;

(2) ämnen som bör ingå i viss utbildning, omfattningen av dessa ämnen, inne­

hållet i dessa ämneskurser (kursfordringar, studieplaner); samt

(3) själva undervisningens innehåll, uppläggning och fördelning på olika under­

visningsformer och olika lärare.

De planeringsuppgifter det här är fråga om — både den kvantitativa och den

kvalitativa planeringen — måste enligt utredningens mening handhas centralt,

d. v. s. på riksplanet. Skälen härför är uppenbara. Dels fordrar knappheten på

såväl personella som finansiella resurser en samlad bedömning av var och hur

resurserna bäst skall sättas in. Dels måste de skilda slagen av akademisk utbild­

ning till både sin dimensionering och sitt innehåll bedömas med hänsyn till

48

arbetsmarknadens behov totalt sett. De lokala universitets- och högskolemyn­

digheterna kan i dessa sammanhang knappast bidraga med annat än förslag,

initiativ och statistiskt primärmaterial, som sedan centralt beredes och bedömes.

o Vad som enligt utredningens mening i dagens läge fordras, är ett centralt och

långsiktigt planeringsarbete, bedrivet på grundval av ett kontinuerligt förnyat

utredningsmaterial. Både av konstitutionella skäl och med hänsyn till universi­

tetsverksamhetens snabba utveckling är det visserligen ofrånkomligt att anslags-

äskanden framlägges och anslag beviljas för ett år i sänder, men de årliga äskan­

dena bor såvitt möjligt utgöra led i vad som brukar kallas en rullande plane­

ring, d. v. s. en kontinuerligt förnyad och reviderad planering för forsknings- och

utbildningsorganisationens utbyggnad under de närmaste tre eller fem åren.

Utredningen vill stryka under, att den ser det som ett av de allra mest betydelse­

fulla syftena med de i detta betänkande framlagda organisationsförslagen att

skapa förutsättningar för ett dylikt planeringsarbete.

Som förut sagts måste planeringsarbetet för universitetens och högskolornas

utbyggnad grundas på ett kontinuerligt utredningsarbete. Visst utredningsmate­

rial kommer att tillhandahållas av andra myndigheter än universitets- och hög­

skoleväsendets egna, främst då av arbetsmarknadsstyrelsen, statistiska central­

byrån och byggnadsstyrelsen. Emellertid är det självfallet nödvändigt att det

centralt mom umversitets/högskoleorganisationen finns organ, som bedömer det

utifrån givna materialet, kompletterar det med egna undersökningar och sam­

manställer givna data till ett konkret program. Därtill kommer, att såväl stati­

stiken over högre studier som byggnadsplaneringen för universitet och högskolor

måste utformas under medverkan av dem, som är statistikens respektive plane­

ringsarbetets avnämare, d. v. s. av dem som har ansvaret för universitets- och

högskoleplaneringen i stort.

Det utredningsarbete, som enligt utredningens mening bör utföras inom uni­

versitets/högskoleorganisationen själv, gäller främst utbildningsorganisationens

effektivitet och den ekonomiska förvaltningen. I annat kapitel har utredningen

förordat en organisation för de lokala universitets/ högskolestyrelserna, som skall

satta dessa i stand att kontinuerligt följa utbildningens resultat och med led­

ning därav ompröva organisation och metodik. De lokala universitetsmyndig-

heterna skall dä^ämte enligt utredningens förslag ha som eu av sina huvud­

sakliga arbetsuppgifter att fortlöpande pröva möjligheterna att genom organisa­

toriska förändringar åstadkomma ett bättre utnyttjande av de resurser, som

står till läroanstalternas förfogande. I båda fallen har utredningen förutsatt, att

detta arbete bednves dels på de lokala myndigheternas eget initiativ, dels som

led i ett av de centrala universitets/högskolemyndigheterna angivet och genom­

fört utredningsarbete. Även om sålunda ett omfattande utredningsarbete kom­

mer att bedrivas av universiteten och högskolorna själva, blir det enligt utred­

ningens uppfattning en huvuduppgift för de centrala universitets/högskolemyn­

digheterna att initiera, samordna och leda detta arbete samt att omsätta dess

resultat dels i planläggningen för läroanstalternas fortsatta utbyggnad, dels i

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196 /

Kimgl. May.ts proposition nr 50 är IOU 4

19

administrativa beslut, t. ex. i fråga om studieplanernas utformning eller upp­

rättande av för flera institutioner eller läroanstalter gemensamma organ. De

centrala universitets/högskolemyndigheternas utredande uppgifter är sålunda

att se både som eu del av de planerande uppgifterna och som en del av de ren­

odlat administrativa uppgifterna.

Vad så beträffar de centrala universitets/högskolemyndigheternas rent admi­

nistrativa uppgifter

har universitetsutredningen framlagt förslag om vissa för­

ändringar.

I avseende på de personaladministrativa uppgifterna innebär dessa förslag bl. a.

följande: Ärenden rörande tillsättning av forskardocenttjänster, spcciallärarbe-

fattningar samt ordinarie och extra ordinarie tjänster i lönegraderna A 19—A 23

med undantag för sådana, som tillhör läroanstalternas administration, föreslås

skola avgöras av den lokala universitets/högskolestyrelsens organ i stället för,

som för närvarande, av kanslern/överstyrelsen. Även ärenden rörande cntledi-

ganden och förordnande av vikarier i fråga om tjänster och befattningar av nyss

nämnda slag föreslås komma att avgöras av de lokala styrelseorganen. Också

beslutsmyndigheten i avseende på förordnande av extra tjänstemän i lägst löne­

grad A 19 föreslås Överflyttad till de lokala universitets/högskolemyndigheterna,

i den mån sådan överflyttning (som fallet är beträffande extra universitetslek­

torer) ej redan skett. Beträffande tjänstledighetsärenden föreslås sadan utvidg­

ning av de lokala myndigheternas beslutsmyndighet, att de enda ärenden, som

kommer att avgöras centralt, blir de som gäller tjänstledighet för högre tjänste­

män — tjänstemän i lägst lönegrad A 24 — under längre tid än sex månader av

ett och samma kalenderår.

Beträffande så de

fördelningsärenden,

som för närvarande avgöres av de cen­

trala myndigheterna, föreslår utredningen, som närmare redovisas i ett följande

avsnitt, att beslut rörande fördelning mellan en läroanstalts institutioner av

materiel- och apparatanslagcn genomgående skall fattas av de lokala myndig­

heterna. I anslutning härtill föreslås, att även beslutsmyndigheten i fråga om de

till de enskilda läroanstalterna anvisade delarna av anslaget till Extra utgifter

och i fråga om anslag ur universitetens reservfonder och karolinska institutets all­

männa fond överflyttas till de lokala universitets/högskolestyrelserna. Utred­

ningen har slutligen förutsatt, att ärendena rörande tilldelning av lärarkrafter

på grundval av fastställd organisationsplan sedermera kommer att kunna av­

göras lokalt.

Vid genomförande av dessa utredningens förslag till decentralisering av be­

slutsmyndighet återstår för handläggning inom central myndighet endast ett

mycket litet antal fördelningsärenden och ett starkt begränsat antal personal­

administrativa ärenden. Den förstnämnda gruppen kommer väsentligen att om­

fatta viss del av anslaget till licentiand- och doktorandstipendier, viss del av

anslaget till Extra utgifter samt — tills vidare — tilldelningen av lärarkrafter

på grundval av fastställd organisationsplan eller (i vissa fall) petitaplan. De

personaladministrativa ärenden berörande de enskilda läroanstalterna, som allt­

50

fort skulle handläggas inom central universitets/högskolemyndighet, omfattar

främst tillsättningsärenden rörande sådana mellangradstjänster, som är knutna

till läroanstalternas administration, jämte till dessa tjänster anknytande ären­

den rörande entlediganden och förordnande av vikarier (däremot icke tjänst-

ledighetsärenden, vilka föreslås kunna avgöras av de lokala myndigheterna),

ärenden rörande partiell tjänstebefrielse för ordinarie lärare samt uppgiften att

avge utlåtanden i tillsättnings- och tjänstledighctsärendcn, som skall avgöras

av Kungl. Maj."t (tillsättning av och tjänstledighet för längre tid än sex månader

för innehavare av tjänster

i

lägst lönegrad

A 24).

I fråga om ärendena rörande partiell tjänstebefrielse för ordinarie lärare har

utredningen konstaterat, att dessa ärenden dels kräver likformighet i behand­

lingen, dels knappast lämpar sig för avgörande i en kollegial församling, som till

övervägande del består av ordinarie lärare. Utredningen anser därför, att dessa

ärenden alltfort och i samma utsträckning som enligt gällande statuter och stad­

gar bör avgöras av central universitetsmyndighet. I detta sammanhang uttalar

utredningen, att uppgiften att utfärda bestämmelser rörande beräkningsgrunder

vid jämförelse mellan olika undervisningsformer (s. k. evalveringsbestämmelser)

även den enligt utredningens mening alltjämt bör ligga hos central myndighet.

Utredningen har övervägt, huruvida en viss förenkling av gången för

de akade­

miska befordringsärendenas

handläggning vore motiverad, nämligen på så sätt,

att fakulteternas (motsvarande) förslag till innehavare av ordinarie lärartjänst

kunde ga direkt till Kungl. Maj:t utan att för yttrande först passera central

myndighet. Efter överväganden av skäl och motskäl har utredningen emellertid

kommit till den ståndpunkten, att den centrala universitets/högskolemyndig­

hetens befattning med tillsättningsärenden av nu ifrågavarande slag icke bör

slopas.

Utredningen föreslår sålunda, att utlåtanden av central universitets/högskole­

myndighet alltfort skall avges i tillsättningsärenden rörande professurer och labo-

raturer (motsvarande) liksom i alla övriga tillsättningsärenden, som skall avgöras

av Kungl. Maj:t (tillsättning — med vissa undantag, bl.

a.

beträffande docent­

tjänsterna — av ordinarie och extra ordinarie tjänster i lägst lönegrad A 24).

Däremot föreslår utredningen (s. 217), att beslutsmyndigheten beträffande

docentförordnanden (meddelande av docentkompetens) överflyttas från de cen­

trala myndigheterna till fakultetsorganen.

I fråga om de centrala universitets/högskolemyndighetemas befattning med

fakidtetsorganisatoriska frågor anför utredningen i huvudsak följande.

Enligt utredningens mening talar övervägande skäl för ett förenhetligande av

de bestämmelser, som reglerar fakultetsorganisationen vid en läroanstalt. Utred­

ningen finner det därvidlag vara riktigast, att Kungl. Maj:t fattar beslut i ärenden

rörande fakultets- och sektionsindelningen, rörande de enskilda lärartjänsternas

ämnesomfattning (deras benämning och motiveringen för denna) samt rörande

innehavarnas ledamotskap av fakultet och sektion (i förekommande fall även

ledamotskap av två eller flera fakulteter/sektioner). För de tekniska högskolornas

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196

4

51

del innebär detta förslag, att sådana ändringar av de för högskolornas professurer

gällande programmen, som innebär en reell förändring av en professurs ämnesom-

fattning och sålunda — bl. a. — får återverkningar på prövningen av de sökandes

kompetens i samband med att professuren nästa gang skall återbesättas, bör fast­

ställas av Kungl. Maj:t.

Frågorna om åliggandenas fördelning mellan a ena sidan fakultet, som är delad

i sektioner, och sektionerna å den andra är enligt utredningens mening också av

den vikt, att de bör avgöras av Kungl. Maj:t. Detsamma bör enligt utredningens

mening stadgas beträffande avgörandet i ärenden rörande upprättande av fakul­

tets-, sektions- eller ämnesgrupp samt rörande komplettering av sektion vid

handläggningen av viss grupp av ärenden.

Bland de mest betydelsefulla av de administrativa arbetsuppgifter, som åligger

de nuvarande centrala universitets/högskolemyndigheterna, är den, som avser

utbildningsorganisationen,

främst uppgiften att pröva och fastställa kursford­

ringar i enskilda ämnen för skilda slag av examina (studieplaner; läro- och tim­

planer för undervisningen). Denna uppgift torde höra till det nuvarande kans-

lersämbetets mest arbetskrävande. Genom att studieplanerna vid de under kans­

lern lydande läroanstalterna fastställes centralt av kanslern, garanteras likvär­

digheten mellan samma slag av akademisk utbildning, genomgången vid olika

läroanstalter. Därigenom garanteras vidare rätten att för examen vid ett univer­

sitet tillgodoräkna tentamina avlagda vid ett annat universitet. Genom denna

s. k. riksgiltighet hos de akademiska betygen garanteras de studerandes möjlig­

het att under utbildningstiden byta läroanstalt.

Det bör i detta sammanhang särskilt framhållas, att fastställandet av studie­

planer (kursfordringar) ingalunda är en uteslutande formell akt. Det formella

fastställandet föregås nämligen regelmässigt av informella överläggningar och

förberedande behandling vid s. k. ämneskonferenser, till vilka kanslern kallar

berörda professorer samt representanter för andra lärarkategorier och för de

studerande. Syftet med dessa överläggningar är självfallet dels att åstadkomma

likvärdighet mellan kursfordringarna i ett och samma ämne vid skilda läro­

anstalter, dels att bedöma fordringarnas förenlighet med gällande bestämmelser

rörande normal studietid. Därtill kommer, beträffande studieplanerna i skol­

ämnena, att kanslern bereder skolöverstyrelsen tillfälle att avge yttrande över

från fakulteterna inkomna förslag till studieplaner. Härigenom säkras ett visst

mått av inflytande över utbildningens innehåll åt en av de största avnämarna

av arbetskraft med akademisk utbildning.

Den genom de centralt fastställda studieplanerna garanterade likvärdigheten

i utbildningsstandard vid skilda universitet är helt naturligt av det största värde

och har veterligen heller icke ifrågasatts. Tvärtom bör man enligt utredningens

uppfattning skapa förutsättningar för systemets utsträckning jämväl till t. ex. de

tekniska högskolornas utbildning.

Av det anförda framgår, att uppgiften att inom ramen för i examensstadgorna

meddelade bestämmelser pröva och fastställa kursfordringarna (studieplaner och

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 50 är 10GJ,\

52

motsvarande) för de skilda akademiska utbildningslinjerna enligt utredningens

mening alltjämt bör vara en av de huvudsakliga arbetsuppgifterna för de cen­

trala universitets/högskolemyndigheterna.

I ett naturligt samband med denna uppgift står uppgiften att utöva den

högsta tillsynen över själva undervisningsorganisationen. Delvis är denna arbets-

uppgift en del av uppgiften att svara för planläggningen av utbildningsorganisa­

tionens fortsatta utbyggnad, men delvis är uppgiften också av rent administrativ

natur. Främst gäller detta uppgiften att pröva och för Kungl. Maj:t framlägga

fakulteters och sektioners förslag till de organisationsplaner, som reglerar under­

visningsorganisationen i de filosofiska fakulteternas ämnen. Denna prövning, som

bl. a. ger möjlighet att astadkomma likvärdighet i fråga om undervisningsstan-

dard i ett och samma ämne vid de skilda universiteten, torde alltjämt böra

ankomma på central universitets/högskolemyndighet. Däremot anser utredningen

att uppgiften att på grundval av faställda organisationsplaner besluta rörande

tilldelningen av lärarkrafter till enskilda institutioner i framtiden bör kunna

överflyttas till de lokala myndigheterna. I avvaktan på en lösning av de tekniska

problem, som uppställer sig då det gäller den för tilldelningen erforderliga regi­

streringen och förutberäkningen av antalet i de enskilda ämnenas undervisning

deltagande studenterna, måste emellertid beslutsmyndigheten i här ifrågavarande

ärenden tills vidare alltjämt ligga hos central myndighet.

Rätt att såsom studerande inskrivas

vid ett universitet tillkommer i princip

den som avlagt studentexamen eller förvärvat motsvarande förkunskaper. Be­

gränsningen av antalet utbildningsplatser vid vissa läroanstalter och fakulteter

och det särskilt under senare tid stigande antalet konkurrerande sökande till

dessa platser har emellertid lett till att en relativt omfattande administrativ reg­

lering av intagningen blivit nödvändig. I den nuvarande universitets/högskole­

organisationen har de centrala myndigheterna betydelsefulla uppgifter i detta

sammanhang. En översyn av hithörande bestämmelser är enligt utredningens

mening starkt motiverad.

Beträffande först de

behörighetsvillkor,

som gäller för tillträde till olika slag av

akademiska studier, gäller

som regel,

att dessa villkor fastställes av Kungl. Maj:t,

nämligen där fråga är om bestämmelser rörande behörighet att inskrivas vid

viss

läroanstalt.

Dylika bestämmelser finns meddelade dels i universitetsstatu-

terna och motsvarande stadgar för fackhögskolorna, dels i särskilda av Kungl.

Maj:t utfärdade föreskrifter, bl. a. i

1953

års kungörelse angående vidgat till­

träde till högre studier. År

1901

fastställde Kungl. Maj:t också behörighets­

villkoren för civilekonomutbildning. Från denna huvudregel finns emellertid

vissa undantag. Kanslern har sålunda att fastställa de särskilda behörighets­

villkoren för tillträde till medicinska studier (villkor för rätt att inskrivas vid

medicinsk fakultet), och även i övrigt ankommer det på kanslern att meddela

erforderliga föreskrifter rörande särskilda

krav på förkunskaper

för viss examen

eller för tentamen i visst ämne vid universiteten. Föreskrifter av sistnämnda slag-

meddelas i studieplanerna.

Kungl, Maj:ts proposition nr 50 år 196

4

-

53

Föreskrifter rörande

meritvärdering sgrunder

fordras for de fall dar antalet

behöriga sökande överstiger antalet till förfogande stående utbildningsplatser.

Bestämmelser rörande meritvärderingsgrunderna för medicinska och odontolo­

gisk^ studier meddelas av kanslern, medan motsvarande bestämmelser för studier

vid de tekniska högskolorna meddelas av överstyrelsen och i fråga om studier

vid farmaceutiska institutet av institutets styrelse. Däremot fastställer Kungl.

Maj:t grunderna för urvalet bland de inträdessökande till skogshögskolan. Merit-

värderingsgrunder för intagning till civilekonomutbildning fastställes av en

särskild antagningsnämnd, i vilken ingår en representant för den ekonomiska

fakulteten i Lund och eu representant för vardera av de två handelshögskolorna.

I fråga så om beslutsmyndighet m. m. då det gäller begränsning av antalet

utbildningsplatser vid institution tillhörande någon av de eljest osparrade filoso­

fiska fakulteterna må framhållas, att detta område endast i begränsad utsträck­

ning är formellt reglerat.

Samtliga här berörda förvaltningsärenden — gällande såväl behörighetsbe­

stämmelser för inskrivning och grunder för meritvärdering som beslut om be­

gränsning av intagningen till viss institution eller kurs inom osparrad fakultet —

är enligt utredningens mening av den natur, att de icke lämpligen bör avgöras

av de lokala universitets/högskolemyndigheterna. Det rör sig härvidlag om av­

göranden, som har ett nära samband med skolorganisationens utformning och

som dessutom är av stor betydelse från allmänna utbildnings- och arbetsmark­

nadspolitiska synpunkter. Dessa avgöranden bör därför enligt utredningens me­

ning träffas antingen av Kungl. Maj:t eller av central universitets/högskolemyn-

dighet.

Vad gäller bestämmelserna rörande behörighet att inskrivas vid viss laro-

anstalt eller viss fakultet synes dessa i princip böra meddelas av Kungl. Maj:t.

Beträffande meritvärderingsgrunderna är det i och för sig naturligt, att de

skilda slagen av meriter ges olika värde för skilda slag av akademisk utbildning.

Å andra sidan måste beaktas, att ett mycket stort antal, sinsemellan olika be­

stämmelser på detta område av praktiska skäl bör undvikas. Icke minst med

hänsyn till rättsäkerhetssynpunkterna måste det vidare vara av stort intresse

för ungdomen och målsmännen, att meritvärderingssystemet för högre studier

är i möjligaste mån överskådligt. Så är enligt utredningens mening för närva­

rande icke fallet. En översyn i syfte att få till stånd ett mera enhetligt merit-

värderingssystem synes därför vara motiverad, även om en fullständig utjäm­

ning av nu existerande olikheter på detta område knappast är möjlig. Med hän­

syn till det stora antalet intressen, som i detta sammanhang gör sig gällande,

anser utredningen vidare, att meritvärderingsgrunder för spärrade utbildnings­

linjer bör faställas av Kungl. Maj:t efter förslag av vederbörande centrala myn­

digheter. Vad utredningen här föreslår avser spärrade utbildningslinjer; sålunda

icke enstaka ämnen eller undervisningsmoment inom filosofisk fakultet. I sist­

nämnda hänseende synes det vara tillräckligt att erforderliga bestämmelser

rörande meritvärderingsgrunder fastställes av central universitets/hogskolemyn-

Kunyl. Muj:tx proposition nr 50 år 1901

54

dighet. Härigenom tillgodoses det rimliga kravet på att samma grunder tillämpas

för meritvärderingen för samma slags studier vid samtliga universitet.

Vad så beträffar proceduren för beslut om begränsning av antalet utbildnings­

platser vid viss institution inom ospärrad fakultet anser utredningen, att en viss

precisering av gällande ordning är motiverad. Utredningen föreslår i detta hän­

seende en stadgemässig föreskrift av innebörd att beslut som bär avses skall

fattas av central universitets/högskolemyndighet och att sådant beslut må fattas

endast då så befinnes vara oundgängligen nödvändigt. Därjämte bör enligt utred­

ningens mening föreskrivas, att den beslutande myndigheten skall vara skyldig

att hos Kungl. Maj:t anmäla dylikt beslut.

Efter att ha framhållit, att de centrala universitets/högskolemyndigheterna i

stort sett icke har några konkreta ekonomiska förvaltningsuppgifter, anför utred­

ningen följande.

Ekonomiska förvaltningsuppgifter av betydande storleksordning har däremot

ett annat centralt organ inom universitets- och högskoleväsendet, nämligen

ut­

rustning snämnden för universitet och högskolor.

Detta organ verkställer, efter

Kungl. Maj :ts uppdrag i varje särskilt fall, upphandling av inrednings- och ut-

rustningsartiklar för praktiskt taget alla nya institutioner. Dessutom utnyttjas

nämndens erfarenheter av utrustnings- och upphandlingsverksamheten i form av

föreskrivna samråd mellan nämnden å ena sidan och, bl. a., de statliga forsknings­

råden å den andra.

Utrustningsnämndens upphandlingsverksamhet har på kort tid fått en mycket

betydande omfattning. Enligt utredningens uppfattning är det även för fram­

tiden nödvändigt, att den stora affärsrörelse, som arbetet med inredning och

utrustning av nya universitets/högskoleinstitutioner representerar, handhas av

en central myndighet. Den fortsatta utbyggnaden av de högre läroanstalterna

kommer, redan den, att leda till att den av utrustningsnämnden nu handhavda

upphandlingsverksamheten ökar mycket starkt i omfattning. Även därutöver

bör enligt utredningens mening en utvidgning av de centrala myndigheternas

ansvar på här ifrågavarande område komma till stånd.

I andra delar av betänkandet framlägger utredningen förslag, som syftar till

att vid universiteten och högskolorna fa till stånd en starkare service-organisa­

tion för upphandiingsuppgifter för institutionernas och forskarnas räkning. Ut­

redningen uttalar därvid, att man genom att inom de lokala förvaltningarna

skapa fasta organ för upphandlingsservice bör kunna tillvarataga de möjligheter

till fördelaktiga inköp, som allmänt sett står den stora konsumenten till buds.

Detta bör, liksom fallet är i fråga om utrustningsnämndens upphandlingsverk­

samhet, kunna ske på ett sådant sätt, att forskarna själva alltfort förbehålles

initiativ och kvalitetskontroll.

Samma resonemang har giltighet som argument till förmån för ett centralt,

samordnande och rådgivande organ för upphandlingsverksamheten inom uni­

versitets- och högskoleväsendet. Denna uppgift bör rimligen ligga hos samma

organ, som anförtros uppgiften att handha upphandlingen för inredning och

Kungl. Majrts proposition nr 50 år 1965

55

utrustning av nya institutioner. Utredningen förordar under hänvisning liartill,

att de centrala universitets/högskolemyndigheternas uppgift på detta område

utvidgas så, att den icke blott omfattar den upphandlingsvorksamhet, som för

närvarande handhas av utrustningsnämnden för universitet och högskolor, utan

även omfattar uppgiften att samordna de lokala universitets/högskolestyrel­

sernas upphandlingsservice och därvid bl. a. taga initiativ som kan leda till för

samtliga universitet och högskolor tillämpliga ramavtal. Uppgiften bör enligt

utredningens mening jämväl innefatta att i erforderlig utsträckning samråda och

samarbeta med de statliga forskningsråden. Ett sådant samarbete synes bl. a.

kunna få den formen, att den centrala myndigheten åtar sig att, efter omständig­

heterna i enskilda fall, tillhandagå med råd eller handha planering och/eller upp­

handling av sådan utrustning, som finansieras med hjälp av anslag från forsk­

ningsråden. — Utredningen vill här understryka, att uppgifter av här ifråga­

varande slag redan nu åvilar utrustningsnämnden; vad utredningen härutinnan

förordar är närmast en förstärkning av den centrala upphandlingsmyndighetens

möjligheter att samverka med forskningsråden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196Jr

B. De centrala myndigheternas organisation

a) De administrativa uppgifterna

Den nuvarande organisationen innebär, att samma myndigheter fullgör admi­

nistrativa och planerande uppgifter, men att man i stället har flera sådana myn­

digheter, av vilka två (kanslern och överstyrelsen för de tekniska högskolorna)

vardera har överinseende över flera läroanstalter. Denna organisation, som

väsentligen synes vara betingad av historiska tillfälligheter, har utreoningen

velat upptaga till en förutsättningslös prövning.

För att börja med de administrativa uppgifterna vill utredningen konstatera,

att övervägande skäl synes tala för att dessa uppgifter i framtiden handhas av

ett

organ.

Man kan nämligen konstatera, att samtliga de högre läroanstalterna är ens-

artade i avseende på sina uppgifter, på villkoren för sin verksamhet och på sin

personalorganisation. Detta utgör enligt utredningens mening ett tungt vägande

skäl för att låta hela den del av den centrala administrationen, som består i

utarbetande av föreskrifter rörande anslags användande och personals tjänst­

göringsförhållanden, handhas av en enda central myndighet. Motsvarande kan

sägas om handhavandet av en rad andra administrativa uppgifter, t. ex. intag­

ningen av studerande till spärrade utbildningslinjer liksom även dispens-, disci­

plin- och besvärsärenden.

Det är vidare utredningens övertygelse, att utvecklingen mycket snabbt kom­

mer att leda till en allt större gemenskap i fråga om arbetsuppgifter

och mate­

riella resurser. En sådan utveckling är enligt utredningens mening både önskvärd

med hänsyn till forskningens utveckling och arbetsmarknadens behov av nya

56

utbildningsvägar och nödvändig med hänsyn till kravet på fullt utnyttjande av

tillgängliga resurser under den utbyggnadsperiod som förestår. Utredningen anser

därför gemenskapen i arbetsuppgifter och sambruket av materiella resurser ut­

göra ett mycket starkt motiv för en samordning av de högre läroanstalternas

högsta administrativa ledning.

Uppgiften att handha inredning och utrustning av nya universitets/högskole­

institutioner ligger redan nu praktiskt taget hos ett organ, nämligen hos utrust-

ningsnämnden för universitet och högskolor. Om man väljer att för administra­

tiva uppgifter motsvarande dem, som nu åvilar kanslern/överstyrelsen, upprätta

ett enda centralt organ, gemensamt för alla läroanstalterna under ecklesiastik­

departementet, synes enligt utredningens mening starka skäl tala för att till detta

organ överflytta också den nuvarande utrustningsnämndens verkställande upp­

gifter, främst själva upphandlingsverksamheten.

b) De planerande uppgifterna

Enligt utredningens mening råder en grundläggande och betydelsefull skillnad

mellan förvaltningsverksamhetens villkor och den planerande verksamhetens, i

det att den sistnämnda i avsevärt större utsträckning måste vara grundad på

kännedom om forskningens respektive utbildningens

innehåll

och

syfte.

Vid utbyggnaden av forskningens resurser fordras ett betydande mått av spe­

ciell sakkunskap beträffande aktuella frågeställningar och metoder, utvecklings­

tendenser och rekryteringsförhållanden. Detta fordrar medverkan av forskarna

själva.

Den planerande verksamheten måste emellertid också innefatta en avvägning

mellan flera forskningsområdens behov. En på sakkunskap grundad dylik avväg­

ning kan emellertid gälla endast en begränsad krets av ämnesområden; går man

härvidlag utanför relativt snäva gränser, måste man räkna med att avvägningen

blir grundad på mera lekmannamässiga bedömningar och värderingar.

Något motsvarande gäller beträffande planläggningsarbetet på utbildnings­

sidan. Varje akademisk utbildningslinje syftar till att förbereda för en relativt

högt specialiserad yrkesverksamhet. För planerandet av en ny utbildningsväg

eller för omläggning av utbildningens innehåll och organisation inom en fakultet

eller en högskola fordras därför icke blott sakkunskap om de berörda forsknings­

områdenas förhållanden utan även en nära och helst kontinuerligt upprätthållen

kontakt med avnämarsidan. Man kan knappast räkna med att inom ett enda

organ samla erforderlig sakkunskap för ett i detaljer genomfört planläggnings-

arbete för samtliga akademiska utbildningslinjer.

Begränsar man antalet centrala planeringsorgan så starkt, som är möjligt utan

eftersättande av kraven pa saklig tyngd i utrednings- och planeringsarbetet,

kommer vart och ett av dessa planeringsorgan att omfatta ett huvudområde

inom forskningen och flera sinsemellan besläktade akademiska utbildningslinjer.

Det ena organet kan sålunda få ansvaret för planeringsarbetet för t. ex. de huma­

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 1964

57

nistiska utbildningsvägarna och den humanistiska forskningen, medan ett annat

organ får motsvarande ansvar för t. ex. det matematisk-naturvetenskapliga områ­

det. Den avvägning, som måste göras mellan önskemål och behov för dessa var­

andra så vitt skilda huvudområden av universitetsverksamheten, kan enligt

utredningens mening överhuvudtaget knappast göras på objektiva grunder.

Sådana avvägningar blir i sista hand beroende av allmänna värderingar, oavsett

vem som gör dem.

De här redovisade övervägandena har lett universitetsutredningen till den slut­

satsen, att då det gäller planeringsarbetet för universitetens och högskolornas

utbyggnad, övervägande skäl talar för att detta arbete anförtros

jlera

organ.

Vid en sådan lösning är det emellertid angeläget, att en samordning av de pla­

nerande organens verksamhet åstadkommes.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 50 år 1964

c) Frågan om gemensamma eller separata organ för de administrativa och

de planerande uppgifterna

De redovisade resonemangen har lett till slutsatsen att övervägande skäl talar

för att de administrativa uppgifterna på kanslers/överstyrelsenivån handhas av

ett

organ, men för att de planerande uppgifterna däremot handhas av

jlera

organ.

Dessa båda slutsatser är sinsemellan motstridande, under förutsättning att de

administrativa och de planerande uppgifterna för en läroanstalt eller en grupp

av läroanstalter bör anförtros

samma

organ. Alternativet är att separera de två

slagen av arbetsuppgifter, i vilket fall man kan komma till den lösningen, att ett

enda centralt organ skapas för att utöva den högsta administrativa ledningen för

samtliga universitet och högskolor, medan man för planeringsarbetet inrättar ett

lämpligt antal särskilda organ, vart och ett för en viss grupp av fakulteter eller

högskolor.

Ser man till en början på arten av de arbetsuppgifter, som ingår i den för­

valtande respektive den planerande verksamheten, finner man enligt utred­

ningens mening, att skillnaderna är så pass stora, att en uppdelning av de två

slagen av verksamhet på skilda organ kan vara väl motiverad. Den förvaltande

verksamheten, sådan denna preciserats i det föregående, är till stor del av

granskande natur. För dess rätta handhavande och ledning fordras framför allt

förvaltningsrättslig kunnighet och erfarenhet, överblick över det regelsystem,

som gäller för offentlig verksamhet, konsekvens i ställningstagandena och inte­

gritet vid bedömningarna. Den högsta administrativa ledningen av en statlig

verksamhet skall självfallet också taga intitiativ, närmast då i syfte att uppnå

förbättringar i fråga om förvaltningens smidighet och effektivitet utan efter­

sättande av kraven på rättssäkerhet och kontroll. För den administrativa led­

ningen av de högre läroanstalterna fordras givetvis också kännedom om den

verksamhet, som skall administreras. Forskningserfarenhet eller erfarenhet från

de yrkesområden, som den akademiska utbildningen syftar mot, är emellertid,

58

ehuru önskvärda, icke nödvändiga för de uppgifter det bär gäller. Däremot ford­

ras som underlag för initiativ av ovan antydda slag otvivelaktigt ett datamaterial,

som delvis måste insamlas och bearbetas av det administrativa organet självt.

Även om man avgränsar de administrativa uppgifterna mycket snävt, måste ad­

ministrativ verksamhet sålunda alltid innefatta också vissa utredande uppgifter.

Den planerande verksamheten för de högre läroanstalternas utbyggnad är till

skillnad från den administrativa verksamheten

uteslutande

av utredande natur.

För planeringsarbetet fordras framför allt kännedom om forskningens villkor

och behov och om tendenser och förhållanden på skilda delar av arbetsmark­

naden för akademiker. Det blir alltså här mera fråga om materiella än om for­

mella insikter. Planeringsarbetet måste vidare bedrivas i kontinuerlig kontakt

icke blott med universiteten och högskolorna själva utan i minst lika hög grad

med andra områden av offentlig verksamhet och med avnämarna av olika slag av

akademiskt utbildad arbetskraft.

Om man väljer att skapa ett särskilt organ för de vetenskapliga läroanstal­

ternas administrativa ledning och särskilda organ för planeringen av deras fort­

gående utbyggnad, vinner man fördelen av att i stort sett kunna anpassa organi­

sationen till de olikartade krav, som de två slagen av verksamhet ställer. Denna

fördel blir rimligen större, ju mera konsekvent man genomför principen att lägga

alla administrativa avgöranden på det administrativa organet och lägga de ut­

redande och förslagsställande uppgifterna på planeringsorganen. Nu finns det

emellertid bland de i förevarande sammanhang aktuella arbetsuppgifterna sådana,

som är av blandat administrativ och planerande natur. Här möter en svårighet,

då det gäller att konstruera ett system med separata organ för universitetsadmi-

nistration och universitetsplanering.

Redan i det föregående har framhållits, att den

utredande verksamheten,

som

enligt utredningens förslag skall tillhöra de centrala universitets/högskolemyn­

digheternas huvudsakliga arbetsuppgifter, både skall utgöra grunden för plane­

ringsarbetet och vara ett led i myndigheternas administrativa verksamhet. Vid

en lösning med separata organ för administration och planering blir det därför

nödvändigt att ge utredningsresurser åt båda slagen av organ. Risken för dubbel­

arbete får då motverkas genom att former skapas för ett kontinuerligt samarbete

och utbyte av informationer.

Universitetsutredningen har efter överväganden av skilda på bedömningen

inverkande faktorer för sin del kommit till den ståndpunkten, att så starka skäl

talar till förmån för en organisation med separata organ för den administrativa

ledningen respektive för planeringsverksamheten för universitet och högskolor,

att man bör välja denna organisation.

På vilka sätt den nödvändiga samordningen mellan de olika topp-organen inom

universitetsväsendet skall kunna garanteras, blir sålunda ett för organisationens

funktionsduglighet avgörande problem, som emellertid kan diskuteras först

sedan ställning tagits till frågorna om hur de planerande respektive det admi­

nistrativa organet bör vara uppbyggda och sammansatta.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

59

C. Universitetskanslersämbetet och beredningarna

a) Universitetskanslers ämbete!

Då det först gäller organisationen av det organ, som enligt utredningens i det

föregående motiverade förslag skulle anförtros den högsta administrativa led­

ningen av universitetsväsendet, finner utredningen att en kollegial organisation

av det slag som representeras av t. ex överstyrelsen för de tekniska högskolorna

icke är lämplig. I och med att det nu ifrågavarande organets uppgifter inskränkes

till att omfatta administrativa avgöranden inom området för universitetens och

högskolornas interna förvaltning, bortfaller nämligen enligt utredningens mening

motiveringen för den för överstyrelsens organisation karaktäristiska lekmanna-

representationen.

I stället bör man enligt utredningens mening organisera den högsta admi­

nistrativa universitetsmyndigheten som ett kollegialt ämbetsverk av ett annat

slag, nämligen ett ämbetsverk där det stora antalet ärenden avgöres av chefen

eller av honom underställda byråchefer, men där de principiellt särskilt bety­

delsefulla ärendena förbehålles avgörande i ett plenum bestående av chefen

såsom ordförande och byråcheferna såsom ledamöter. Enligt utredningens mening

bör emellertid antalet pleniärenden vara starkt begränsat och i princip endast

omfatta sådana, som direkt berör två eller flera av ämbetsverkets byråer.

Utredningen anser, att den nuvarande officiella benämningen kansler för

rikets universitet i anslutning till redan stadgad praxis bör utbytas mot benäm­

ningen universitetskansler. Utredningen föreslår därför, att det nya ämbetsverk,

som skall fungera som administrativ chefsmyndighet för samtliga högre läro­

anstalter under ecklesiastikdepartementet, benämnes universitetskansler sämbetet

och att dess chef benämnes universitetskansler.

Det nya universitetskanslersämbetet bör, som framgår av det föregående, vara

administrativ chefsmyndighet för samtliga högre läroanstalter under ecklesiastik­

departementet. Stadgemässigt bör ämbetets ställning preciseras så, att på det­

samma ankommer överinseendet över universitetens/högskolornas verksamhet.

Därvid bör ämbetet ha att vaka över att läroanstalterna väl fyller sin uppgift

och att för dem gällande föreskrifter efterleves. Ämbetet bör vidare ha att hos

Kungl. Maj :t väcka de förslag på administrationens och den ekonomiska förvalt­

ningens områden, som befinnes erforderliga för att främja universitetens och

högskolornas verksamhet. Inom ramen för av Kungl. Maj :t meddelade föreskrif­

ter bör universitetskanslersämbetet vidare ha att utfärda instruktioner, regle­

menten och andra föreskrifter, vilka erfordras för att reglera utbildnings-, exami­

nations- och förvaltningsverksamheten vid universiteten/högskolorna.

De särskilda uppgifter av administrativ natur, vilka enligt utredningens mening

bör ankomma på universitetskanslersämbetet, har sammanfattats på s. 225 f. i

betänkandet.

Universitetskanslersämbetet bör emellertid icke uteslutande fungera som ett

granskande och verkställande ämbetsverk. För att ämbetet skall kunna fullgöra

60

sin centrala uppgift att ha överinseendet över universitetens och högskolornas

utbildnings- och förvaltningsverksamhet, måste det i minst lika hög grad fungera

som

ett aktivt utredning sorg an.

Det är härvidlag icke så mycket fråga om det

utredningsarbete, som skall utgöra grunden för planeringsarbetet för utbygg­

naden av utbildningslinjernas kapacitet och forskningens resurser. Detta blir

utredningsuppgifter, som ankommer på de planerande organen. Fastmera skall

enligt utredningens mening universitetskanslersämbetets utredningsarbete ha

karaktären av vad man kunde kalla en driftkontroll och främst syfta till att

belysa utbildningens resultat och organisationen för de materiella resursernas

utnyttjande. Självfallet är det — som redan flera gånger påpekats — svårt att

dra en entydig gräns mellan detta utredningsarbete å ena sidan och å den andra

det utredningsarbete, som skall utgöra grundvalen för planeringsarbetet. Till

denna gränsdragningsproblematik återkommer utredningen i det följande under

rubriken Samordningsfrågan.

Även om man, som utredningen i det föregående föreslagit, anförtror plane­

ringsarbetet för själva forsknings- och utbildningsverksamhetens utbyggnad,

liksom det speciella planeringsarbetet för inredandet och utrustningen av nya

universitets/högskolelokaler, åt särskilda, från universitetskanslersämbetet fri­

stående organ, återstår visst planeringsarbete, för vilket dessa organ ej är läm­

pade. Det gäller härvidlag i första hand planeringsarbetet för inrättande och

utbyggnad av vissa för gemensamt bruk avsedda anläggningar och verksamheter

inom de enskilda läroanstalterna. De för närvarande mest betydelsefulla av

sådana anläggningar och verksamheter är universitetsbiblioteken och universi­

tetens/högskolornas egen förvaltningsorganisation. Utredningen har emellertid i

annat kapitel framhållit, att i framtiden flera ytterligare dylika service-anlägg-

ningar och -verksamheter torde böra komma till stånd. Planeringsarbetet för

dessa gemensamma anläggningar och verksamheter bör i princip lokalt åvila

konsistorierna och centralt åvila universitetskanslersämbetet. Sannolikt torde

ämbetet därvid i många fall böra samråda med ett eller flera av de planerande

organen.

Utredningen föreslår sålunda, att universitetskanslersämbetet förutom sina i

det föregående angivna administrativa och utredande uppgifter ges uppdraget

att

handha planeringsarbetet för de gemensamma verksamheterna och anlägg­

ningarna.

Därutöver skall ämbetet självfallet årligen avlåta petita-framställ-

ningar rörande den egna organisationens behov.

b) Fakultetsberedningarna

Vad sa beträffar organisationen av de organ, som enligt utredningens förslag

bör anförtros uppgiften att svara för den kontinuerliga planeringen av de högre

läroanstalternas utbyggnad, vill utredningen först erinra om att — såsom i det

föregående närmare utvecklats — planeringsarbetet måste grundas på en ingå­

ende kännedom bade om forskningsmetoder och forskningens utvecklingsmöjlig­

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

61

heter och om förutsättningarna för en ändamålsenlig och rätt dimensionerad

utbildningsorganisation. Ilärav följer, att ansvaret för planeringsarbetet maste

läggas hos grupper av fackmän;

sålunda icke på enskilda individer och ej heller

på förvaltningstjänstemän. Dessa planerande fackmannagrupper benämner ut­

redningen i det följande jakultetsbercdningar.

Att var och en av dessa beredningar bör byggas upp kring någon eller några

akademiska utbildningsvägar och ett därtill anknytande, i någon mening av­

gränsat forskningsområde, synes vara självklart. Frågan om antalet

fakultets-

beredningar måste lösas efter en avvägning mellan två sinsemellan stridiga syn­

punkter, nämligen å ena sidan kravet på sakkunskap och å andra sidan kravet

på överblick i de bedömningar, som måste utgöra grunden för beredningarnas

förslag.

Efter övervägande av på frågans bedömande inverkande faktorer har univer-

sitetsutredningen stannat för att föreslå inrättandet av följande fem fakultets-

beredningar, nämligen

1. fakultetsberedningen för humaniora och teologi;

2. fakultetsberedningen för rätts-, samhälls- och företagsvetenskaperna;

3. fakultetsberedningen för medicin, odontologi och farmaci;

4. fakultetsberedningen för matematik och naturvetenskap; samt

5. fakultetsberedningen för de tekniska vetenskaperna.

Fakultetsberedningen för humaniora och teologi bör ha ansvaret för plane­

ringsarbetet för de teologiska och humanistiska fakulteternas utbyggnad. Till

denna fakultetsberedning skall sålunda de teologiska fakulteternas samt de

historisk-filosofiska och de språkvetenskapliga sektionernas petita inges.

Fakultetsberedningen för rätts-, samhälls- och företagsvetenskaperna bör

enligt utredningens mening ha ansvaret för planeringsarbetet för de juridiska

och de samhälls- och företagsvetenskapliga fakulteternas samt för handelshög­

skolans i Göteborg forskningsområden och utbildningsorganisation. Även ären­

den rörande statsbidrag till handelshögskolan i Stockholm bör beredas av denna

fakultetsberedning.

Fakultetsberedningen för medicin, odontologi och farmaci bör ha ansvaret för

planläggningen av den medicinska, den odontologiska och den farmaceutiska

forsknings- och utbildningsorganisationens utbyggnad.

Fakultetsberedningen för matematik och naturvetenskap skall enligt utred­

ningens mening primärt svara för planeringsarbetet för de matematisk-natur-

vetenskapliga fakulteterna.

På motsvarande sätt bör fakultetsberedningen för de tekniska vetenskaperna

primärt svara för planeringsarbetet för den tekniska forskningens och utbild­

ningens resurser.

I annat sammanhang i betänkandet har utredningen föreslagit, att planerings­

arbetet för de matematisk-fysiska och kemiska ämnena i Göteborg och Lund

skall anförtros sektionsgrupper på envar av dessa orter, bestående av fakultetens

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1 964

62

matematisk-fysiska sektion och den tekniska högskolans sektion för teknisk fysisk

respektive fakultetens kemiska sektion och den tekniska högskolans sektion för

kemi. Dessa sektionsgruppers petita bör följaktligen inges både till fakultets-

beredningen för matematik och naturvetenskap och till fakultetsberedningen för

de tekniska vetenskaperna. En samordning av de två beredningarnas planerings­

arbete blir nödvändig i varje fall för de gemensamma institutionerna (institu-

tionsgruppema) i Göteborg och Lund. En bedömning av dessa institutioners

behov kan emellertid icke göras utan en samtidig bedömning av de för teknisk

och matematisk-naturvetenskaplig fakultet gemensamma ämnena inom ämnes­

området matematik-fysik-kemi-teoretisk fysik överhuvudtaget.

Utredningen har med hänsyn till här angivna förhållanden övervägt att före­

slå en gemensam fakultetsberedning för de matematisk-naturvetenskapliga och

tekniska fakulteterna. Arbetsområdet för en dylik gemensam fakultetsberedning

skulle emellertid otvivelaktigt bli mycket stort. Utredningen har därför ej velat

förorda en sådan lösning.

Utredningen föreslår i stället, att de två fakultetsberedningarna ålägges att

samordna sitt utredningsarbete och avgiva

gemensamma förslag

beträffande de

matematisk-naturvetenskapliga fakulteternas matematisk-fysiska och kemiska

sektioner och de tekniska högskolornas sektioner för teknisk fysik och för kemi.

Vad här sagts avser i första hand det planeringsarbete, som tar sig uttryck i

beredningarnas årliga petitaframställningar. Den del av fakultetsberedningarnas

arbetsuppgift, som gäller utbildningens innehåll och organisation, synes däremot

i viss utsträckning kunna fullgöras av de två fakultetsberedningarna var för sig.

Även det utredningsarbete, som avser utbildningslinjernas dimensionering sy­

nes förberedelsevis kunna utföras inom de enskilda fakultetsberedningarna.

Dock mastc understrykas, att

förslag

i avseende på de här ifrågavarande sektio­

nerna måste avges gemensamt av de två fakultetsberedningarna, så snart fråga

är om förslag, vilkas genomförande måste få konsekvenser inom bådas arbets­

områden.

I fråga om

antalet ledamöter

av de föreslagna fakultetsberedningarna är det

självfallet, att man med hänsyn till arbetets effektivitet bör eftersträva en be­

gränsning av beredningarnas storlek. Eftersom ledamotskapet måste bli ett för­

troendeuppdrag för personer med krävande uppgifter också på andra håll, måste

man räkna med svårigheter att samla beredningarna till sammanträden, om

ledamöterna är manga till antalet. Det är också angeläget, att varje ledamot

känner ett personligt ansvar för det arbete, som bedrives, något som knappast

främjas, om antalet ledamöter sättes högt. Å andra sidan måste fakultetsbered­

ningarna rymma sakkunskap, som täcker både ganska vidsträckta forsknings­

områden och betydande delar av arbetsmarknaden. En avvägning mellan dessa

synpunkter har lett utredningen till den slutsatsen, att antalet ledamöter av var

och en av fakultetsberedningarna bör sättas till

nio.

Till frågan om fakultets-

beredningamas sammansättning återkommer utredningen i ett följande avsnitt.

Fakultetsberedningarnas huvudsakliga

arbetsuppgift

blir att årligen framlägga

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1961>

63

förslag till anslagsäskanden för sina respektive delar av universitets- och hög­

skoleorganisationen. Dessa förslag måste vara grundade på ett ganska om­

fattande utredningsmaterial, delvis hämtat från de lokala myndigheternas fram­

ställningar men delvis också framskaffat genom ett centralt bedrivet utrednings­

arbete. Icke minst måste det här bli fråga om material för bedömningen av

ut­

bildningens dimensionering, innehall och organisation

samt av ifragavarande

jorskningsområdes utbyggnadsbehov och behovet av jorslcning inom särskilda

delområden.

Ilärav följer, att fakultetsberedningarnas arbete maste bli av per­

manent natur och att de skall ha rätt och skyldighet att väcka förslag i saväl

utbildnings- som forskningsfrågor även utanför de ordinarie petita. För att

fylla sin uppgift måste fakultetsberedningarna vidare till sitt förfogande ha egna

utredningsresurser, även om de samtidigt i stor utsträckning maste repliera pa

universitctskanslersämbetets fasta utredningsorganisation. Fakultetsberedningar­

na blir

kontaktorgan

mellan regeringen och de akademiska läroanstalterna, men

samtidigt, och i lika hög grad, kontaktorgan mellan regeringen å ena sidan och

å den andra avnämarna av universitets/högskoleverksamhetens resultat, på ut­

bildningssidan lika väl som inom forskningen.

Kun yl. Maj:ts proposition nr 50 år 196k

c) Utrustningsberedningen

I det föregående har utredningen föreslagit, att den verkställande delen av den

uppgift, som nu handhas av utrustningsnämnden för universitet och högskolor,

i framtiden skall handhas av det nya universitetskanslersämbetet. Denna upp­

gift omfattar främst upphandlingen av inrednings- och utrustningsartiklar för

nya universitets/högskoleinstitutioner.

I fråga om den planerande delen av den nuvarande utrustningsnämndens

verksamhet — uppgiften att utarbeta översiktliga utrustningsprogram och på

grundval av dessa erforderliga anslagsframställningar för inredning och utrust­

ning av nya lokaler — vore det i och för sig tänkbart att fördela denna uppgift

mellan fakultetsberedningarna, vilka i sådant fall skulle åläggas att i samband

med sitt övriga planeringsarbete uppmärksamma även utrustningsfrågoma. Som

redan i det föregående antytts, talar emellertid enligt utredningens uppfattning

mycket starka skäl för ett bibehållande av den ordning, som innebär att här

ifrågavarande planeringsarbete för samtliga fakulteter och läroanstalter är kon­

centrerat på en enda hand. Utredningen vill härvidlag särskilt framhalla, att

den problematik det här gäller är väsentligen gemensam för alla experimentella

vetenskaper oavsett fakultetstillhörighet. Därtill kommer, att arbetsområdet är

relativt väl avgränsat och fordrar en sakkunskap av delvis annat slag än den

som fordras för planläggningen av utbildningsorganisationens utbyggnad och

forskningsorganisationens differentiering.

Med hänsyn härtill föreslår utredningen, att en särskild beredning, benämnd

utrustningsberedningen, upprättas med uppgift att svara för planeringsarbetet

för inredning och utrustning av universitets/högskoleinstitutioner. Denna be­

64

redning föreslås salunda övertaga den planerande delen av den nuvarande ut­

rustningnämndens arbetsuppgifter.

Utrustningsberedningens verksamhet kommer i sak att motsvara fakultets-

beredningarnas. Med hänsyn till omfattningen av det planeringsarbete det här­

vidlag är fråga om anser utredningen vidare, att utrustningsberedningen i orga­

nisatoriskt hänseende bör vara helt jämställd med fakultetsberedningarna. För

fakultetsberedningarna och utrustningsberedningen användes i det följande den

gemensamma benämningen beredningarna. I utkastet till författningsbestämmel­

ser rörande universitetens/högskolornas centrala ledning användes den gemen­

samma benämningen de centrala beredningarna.

Med hänsyn till arbetsuppgiftens särart anser utredningen emellertid, att

utrustningsberedningen i fråga om sin sammansättning bör konstrueras på ett

nagot annat sätt än fakultetsberedningarna. Nagot lekmannainslag motsvarande

det som med hänsyn till de arbetsmarknadsmässiga avnämarintressena är moti­

verat för fakultetsberedningarnas del synes sålunda icke vara erforderligt i ut­

rustningsberedningen. Med hänsyn härtill föreslår utredningen, att antalet leda­

möter av utrustningsberedningen begränsas till fem (mot nio i var och en av

fakultetsberedningarna).

Kungl. Maj:ts ‘proposition nr 50 år 1964

d) Samordningsfrågan

I det föregående har universitetsutredningen starkt understrukit, att förutsätt­

ningen för att den av utredningen föreslagna organisationen med separata organ

för planering och administration skall fungera tillfredsställande, är att en sam­

ordning säkerställes mellan de förvaltande och de planerande myndigheterna och

mellan de sistnämnda inbördes.

Den enklaste och närmast till hands liggande lösningen härvidlag synes vara

att göra universitetskanslern icke blott till högste chef för de högre läroanstal­

ternas administration utan även till ordförande i alla de sex beredningarna.

Om alla beredningarna ges en gemensam ordförande, skulle man även vinna

den fördelen, att beredningarnas arbete på lämpligt sätt samordnades.

Emot en lösning enligt här skisserade linjer kan två principiellt olika slag av

invändningar resas. Dels kan det nämligen hävdas, att en organisation av antytt

slag lägger ett från konstitutionell synpunkt orimligt stort ansvar i en enda

persons hand. Dels kan det sägas, att den skisserade organisationen från rent

praktiska synpunkter sedd är omöjlig att genomföra: En enda person kan icke

ha tid och kraft nog att halla samman utredningsarbetet i samtliga beredningar

och samtidigt vara chef för ett ämbetsverk med en mycket omfattande arbets­

uppgift.

Utredningen har för sin del funnit, att även om man icke skulle vilja tiller­

känna den första, mera principiella invändningen nagon vikt, den andra invänd­

ningen ensam är så tungt vägande, att tanken på universitetskanslern såsom ord­

förande i samtliga beredningar måste överges. Utredningen anser det sålunda icke

65

vara realistiskt att räkna med att en person skall kunna leda både förvaltningen

och planeringsarbetet för ett snabbt expanderande universitets- och högskole­

väsende.

Det närmast till hands liggande alternativet synes då vara att dela upp arbetet

på två händer, t. ex. så att man vid universitetskanslerns sida hade en vice kans­

ler, på vilken kunde läggas vissa av de arbetsuppgifter det här är fråga om.

Man måste dock enligt utredningens mening konstatera, att alternativet

universitetskansler + vice kansler(er) icke erbjuder en hållbar lösning på den

problematik, som ligger i kravet på säkerställd samordning mellan universitets-

planeringen och den högsta universitetsadministrationen (betänkandet s. 245 f.).

Utredningen förordar för sin del, att beredningarna ställes under ledning av sär­

skilda ordförande.

Principiellt bör hinder ej föreligga mot att en och samma person fungerar som

ordförande i mer än en fakultetsberedning. Däremot vill utredningen icke förorda,

att posten som universitetskansler skulle kunna förenas med ordförandeskap i

någon av beredningarna.

Då den nödvändiga samordningen mellan planering och administration icke

kan säkerställas genom att universitetskanslern göres till ordförande i bered­

ningarna, måste andra vägar prövas. Självklart är härvidlag, att universitets-

kanslersämbetet och beredningarna bör åläggas skyldighet att i alla frågor av

gemensamt intresse samråda och samarbeta med varandra. Universitetskanslers-

ämbetet bör således vara skyldigt (

1

) att underrätta beredningarna om sådana

inom ämbetet uppmärksammade förhållanden, som anses påkalla överväganden

från beredningarnas sida; (

2

) att fortlöpande hålla beredningarna informerade

om sådana av ämbetet utfärdade föreskrifter och gjorda framställningar liksom

om sådana inom detsamma pågående utredningar, som är av betydelse för bered­

ningarnas arbete; (3) att samråda med berörda beredningar, innan föreskrifter

utfärdas, förslag väckes eller beslut eljest fattas, som är av betydelse för bered­

ningarnas arbete; samt (4) att tillhandagå beredningarna med de upplysningar

och det biträde, som är erforderligt för beredningarnas verksamhet.

Stadgemässigt har utredningen sammanfattat dessa skyldigheter så, att uni-

versitetskanslersämbetet ålägges att »i samarbete med» beredningarna främja

universitetens/högskolornas ändamål och utveckling.

Motsvarande skyldigheter bör åvila beredningarna dels gentemot universitets-

kanslersämbetet, dels gentemot varandra.

Denna ömsesidiga samarbets- och informationsskyldighet mellan universitets-

kanslersämbetet och beredningarna och mellan de sistnämnda inbördes är emel­

lertid enligt utredningens mening icke tillräcklig som garanti för att en verklig

samordning av de skilda organens verksamhet skall komma till stånd. En möj­

lighet, som naturligen erbjuder sig i detta sammanhang, är att skapa ett kanslers-

kollegium bestående av kanslern och fakultetsberedningarnas ordförande.

På ett organisationsalternativ med kanslerskollegium kan flera varianter tän­

kas. Den mest långtgående vore att göra detta kollegium till högsta beslutande

3 —

Bihang till riksdagens protokoll 19Glf. 1 samt. Nr 50

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1 ()(>4

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 106Jf

och ansvariga instans för både administration och planering. Man skulle sålunda

i kansler skollegiet få den »universitetens högste företrädare» med »överinseende

över alla deras angelägenheter», som den nuvarande kanslern är enligt gällande

universitetsstatuter. Om kanslerskollegiet på detta sätt gjordes till universitets­

väsendets högsta administrativa myndighet, skulle man otvivelaktigt vinna en

garanti för en fortlöpande samordning mellan planering och administration.

Emellertid står det klart, att ett kanslerskollcgium med den tänkta samman­

sättningen knappast skulle vara lämpligt såsom administrativ chefsmyndighet.

Som fakultetsberedningsordförande bör nämligen enligt utredningens mening

väljas personer med kännedom om forskningens villkor och arbetsmarknadens

krav på den akademiska utbildningen. Att därutöver kräva också intresse för

administrativa angelägenheter vore liktydigt med att ytterligare begränsa kret­

sen av för dessa uppdrag tänkbara kandidater och sålunda att i icke ringa mån

äventyra de vinster, som avses med förslaget om fakultetsberedningar för plane­

ringsarbetet.

Med hänsyn till dessa båda invändningar har universitetsutredningen funnit

sig böra avvisa tanken på ett kanslerskollegium som formellt topp-organ för

både universitetsadministration och universitetsplanering.

Utredningen har emellertid funnit, att ett kollegium bestående av universi­

tetskanslern och de sex beredningarnas ordförande under alla förhållanden kan

ha en mycket värdefull uppgift som ett permanent organ för samråd rörande

för universitetskanslersämbetet och beredningarna gemensamma spörsmål. Ut­

redningen föreslår därför, att ett sådant kollegium upprättas och benämnes

kanslerskollegiet. Utredningen föreslår vidare, att universitetskanslern skall vara

kollegiets ordförande.

Återstår frågan om att göra kanslerskollegiet till något mera än ett organ för

samråd, nämligen till ett högsta organ för planeringsarbetet och därigenom

garantera en samordning av beredningarnas arbete. Konkret kan denna tanke

utformas så, att beredningarna ålägges att till kollegiet inge sina förslag till

anslagsäskanden, varefter dessa förslag bearbetas inom kollegiet, som slutligen

har att inför Kungl. Maj:t framlägga ett samlat förslag till anslagsäskanden för

hela universitets- och högskoleväsendet.

Till förmån för en lösning efter dessa linjer talar framför allt det förhållandet,

att en utbyggnad inom ett område av universitets- och högskoleväsendet får

återverkningar inom andra områden av detsamma. En samlad angelägenhets-

gradering och bedömning av utbyggnadsbehoven över hela fältet måste därför

under alla förhållanden komma till stånd. Det är också det inom svensk stats­

förvaltning normala, att denna samlade bedömning och gradering göres först på

ämbetsverksnivå och därefter av regering och riksdag.

Härtill kommer, att man, om man på antytt sätt gör kanslerskollegiet till den

samordnande petita-myndigheten, otvivelaktigt kan vinna fördelar i form av en

koncentration av utredningsresurserna, en garanti mot dubbelarbete och —

genom universitetskanslerns deltagande i kollegiets arbete — en garanti för en

Kuiujl. Maj:ts proposition nr 50 är 1964

07

samstämmighet mellan administration och planering, som otvivelaktigt är en

förutsättning för universitets- och högskoleväsendets utveckling.

Å andra sidan måste konstateras, att huvudsyftet med utredningens förslag

att för planerings- och petita-arbetet inrätta de fem från universitctskanslers-

ämbetet fristående fakultetsberedningarna är att skapa förutsättningar för en

sakkunnig fackmannamässig angelägenhetsbedömning av föreliggande behov

inom vart och ett av de stora forsknings- och utbildningsområdena. Redan detta

förslag innebär ett avsteg från det inom svensk förvaltningsorganisation nor­

mala, ett avsteg som utredningen anser vara motiverat främst av forskningens

specialisering och svårigheten, för att icke säga omöjligheten, att med sakkun­

skap bedöma dess villkor och behov inom samtliga områden. Varje bedömning

och avvägning av behoven de stora forskningsområdena emellan, måste rimligen

vara grundad på värderingar. Detta gäller kanslerskollegiet i lika hög grad som

universitetskanslersämbetet och konsistorierna.

Utredningen har känt tvekan i denna fråga. Vid sina överväganden har utred­

ningen fäst avseende vid statskontorets bestämda förord för alternativet att

kanslerskollegiet göres till det organ, som har att avge en samlad bedömning

rörande hela universitets- och högskoleväsendets behov. Utredningen har för

egen del slutligen stannat för att föreslå, att kanslerskollegiet ålägges att för

Kungl. Maj:t framlägga universitetskanslersämbetets och beredningarnas förslag

till årliga anslag säskanden för universitet och högskolor jämte sin samlade be­

dömning av dessa förslag.

Med detta förslag avser utredningen, att det egentliga planeringsarbetet skall

utföras av beredningarna och — beträffande de administrativa resurserna —

universitetskanslersämbetet, men att kanslerskollegiet skall vara det organ, som

har uppgiften att framlägga de årliga anslagsäskandena för Kungl. Maj:t. Kolle­

giet skall därvid ha att överväga innehållet i de skilda förslagen till anslags-

äskanden och, därest så befinnes erforderligt, göra sin egen bedömning därav.

Konkret räknar utredningen sålunda med att de petita för hela universitets/

högskoleväsendet, som kanslerskollegiet årligen har att överlämna till Kungl.

Maj :t, kommer att bestå av de sex beredningarnas och universitetskanslersämbe­

tets förslag till anslagsäskanden jämte en eventuell kommentar därtill från kans-

lerskollegiets sida.

Utredningen räknar vidare med att det med föreslagna bestämmelser skall bli

naturligt för kanslerskollegiets ledamöter att fortlöpande hålla varandra under­

rättade om det arbete, som på de skilda hållen utföres under deras ledning.

Därigenom blir det möjligt att undvika dubbelarbete och att på ett tidigt sta­

dium jämka stridiga intressen.

Genom en på detta sätt kontinuerligt upprätthållen kontakt mellan bered­

ningarna bör det också bli möjligt att skapa ett tidsmässigt utrymme för kans­

lerskollegiets handläggning av petita. Utredningen tänker sig nämligen, att

fakulteterna/sektionerna skall kunna överlämna sina petita-framställningar till

fakultetsberedningarna ungefär den

1

april och att de sistnämnda skall hinna

68

färdigställa sina förslag till anslagsäskanden under loppet av tre månader. Här­

igenom ges — om man schematiskt räknar juli månad som semestermånad —

kanslerskollegiet en tid av en arbetsmånad för dess granskning. Detta synes, om

hänsyn jämväl tages till kollegiets möjligheter att arbeta parallellt och i samråd

med universitetskanslersämbetet och beredningarna, vara tillräckligt, eftersom

— som ovan framhållits — kollegiets granskning är avsedd att resultera icke i

en omarbetning av beredningarnas/universitetskanslersämbetets förslag utan

endast i en eventuell kommentar till dessa.

Förutom det här angivna, särskilda åliggandet bör enligt utredningens mening

kanslerskollegiet ha att behandla uppkommande frågor av gemensamt intresse

för universiteten och högskolorna. Genom en allmänt utformad bestämmelse av

denna innebörd avser utredningen att det skall överlåtas åt kanslerskollegiet att

självt finna de ytterligare arbetsuppgifter, som lämpligen löses inom kollegiets

ram.

Med de i det föregående föreslagna föreskrifterna om kanslerskollegiet och om

ömsesidig skyldighet för universitetskanslersämbetet och beredningarna att fort­

löpande samarbeta med varandra har man enligt utredningens mening icke helt

löst problemet att skapa garantier för en samordning av planeringsarbete och

administration. Denna samordning kan icke få bli begränsad till en samordning

av allmänna riktlinjer och ett samråd i vissa frågor. Det måste bli fråga om ett

samarbete även i enskilda ärenden. Utredningen tänker härvid särskilt på dels

beredningen av ärenden rörande studieplaner (kursfordringar) och organisations­

planer, dels förberedelsearbetet för petita.

För att säkra ett sådant samarbete vid behandlingen av enskilda ärenden

föreslår universitetsutredningen, att bland ledamöterna av var och en av bered­

ningarna alltid skall ingå en representant jör universitetskanslersämbetet.

så sätt kommer de administrativa synpunkterna att kunna göra sig gällande i

beredningarnas arbete och på motsvarande sätt kommer planeringsarbetets mål­

sättningar att vara aktuella vid de administrativa avgörandena.

Utredningen föreslår vidare, att universitetskanslern ges rätt att när han så

önskar närvara vid beredningarnas sammanträden med rätt för honom att där­

vid deltaga i överläggningarna men ej i besluten.

För att ytterligare säkerställa den nödvändiga samordningen av kanslerns och

fakultetsberedningarnas arbete föreslår utredningen att vederbörande beredning

regelmässigt beredes tillfälle att avge yttrande över inkomna förslag till organisa­

tionsplaner och studieplaner respektive läro- och timplaner för undervisningen.

Utredningen är klar över att den organisation utredningen föreslagit för uni­

versitetsväsendets högsta ledning med separata organ för administrativa och pla­

nerande uppgifter överhuvudtaget innebär en nykonstruktion, som är oprövad

inom den svenska förvaltningen. Utredningen har emellertid kommit till den

uppfattningen, att universitetsverksamhetens villkor är speciella både med hän­

syn till verksamhetens art och med hänsyn till den expansion, som organisationen

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 50 år 1965

Kun yl. Maj: tv proposition nr 50 år JöC-4

(>9

står inför. Utredningen finner det därför naturligt, att den organisatoriska ramen

för denna verksamhet oeli dess utveckling ges en principiellt annan utformning

än den organisatoriska ramen för annan statlig verksamhet.

e) Tillsättningsförfarande in. m.

Som utredningen redan i olika sammanhang starkt framhållit, måste såsom ett

faktum konstateras, att universitetsverksamhetens villkor i vissa hänseenden äi

så specifika, att särskilda hänsyn härtill är motiverade då det galler konstruk­

tionen av den organisatoriska ram, som skall reglera men också främja denna

verksamhet. Ett utmärkande och betydelsefullt särdrag hos universitetsväsendet

är härvidlag det förhållandet, att en stor del av de universiteten och högsko­

lorna anvisade resurserna är ställda till förfogande för möjliggörande av en fritt

vald och fritt bedriven forskning, vars villkor, utveckling och behov i detaljer

kan bedömas endast av forskarna själva.

Dessa förhållanden utgör i viss mån bakgrunden till den inom svensk förvalt­

ning unika institution, som kanslersämbetet utgör. Universitetskanslern är våld

av professorer och vissa laboratorer men förordnad av Kungl Maj:t; de inom

kanslerns expedition verksamma tjänstemännen är statstjänstemän, men kans­

lern själv uppbär ett arvode av statsmedel. Däremot saknas motsvarigheter i

fråga om överstyrelsen för de med universiteten i avseende på uppgifter och

arbetsvillkor helt jämställda tekniska högskolorna liksom i fråga om styrelserna

för de mindre högskolorna. Samtliga dessa styrelser är i sin helhet eller till sin

övervägande majoritet tillsatta av Kungl. Maj :t.

Tydligt är, att kanslerns ställning såsom en vald förtroendeman för universi­

teten på många håll uppfattas som en synnerligen värdefull garanti för univer­

sitetsverksamhetens arbetsvillkor och universitetens möjligheter att hos stats­

makterna vinna gehör för sina synpunkter och önskemal.

Universitetsutredningen har i denna sak fört ingående överläggningar med alla

intresserade parter inom universitetsväsendet och dettas ledning, och utred­

ningen har därefter själv mycket ingående övervägt alla på frågans bedömande

inverkande faktorer. Resultaten av dessa överväganden vill utredningen redo­

visa på följande sätt.

Som framgår av den i bihanget lämnade redogörelsen fyller kanslern och

överstyrelsen för de tekniska högskolorna i allt väsentligt samma uppgiftei

såsom både administrerande och planerande myndigheter. Utredningen har icke

kunnat finna, att skillnaden i fråga om tillsättningsförfarandet lett till skillnader

i fråga om forskningens eller undervisningens arbetsvillkor eller till några skill­

nader i avseende på de två myndigheternas möjligheter att vinna gehör för små

intressen. Ej heller har under utredningens överläggningar med intresserade par­

ter gjorts gällande, att några sådana skillnader skulle föreligga och vara att föra

tillbaka på olikheten i fråga om tillsättningsförfarandet.

I fråga om kanslerns/överstyrelsens mera renodlat administrativa uppgifter

70

består dessa väsentligen av sådana, som normalt ankommer på centrala ämbets­

verk, nämligen att tolka och tillämpa av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter.

De planerande uppgifterna är, även de, i viss utsträckning kanslern och över­

styrelsen förelagda genom av statsmakterna beslutade utbyggnadsprogram. Men

i betydande mån är det då det gäller planeringen av de högre läroanstalternas

utbyggnad också fråga om att insamla, värdera och för Kungl. Maj:t framlägga

de initiativ, som kommer från universiteten och högskolorna själva. Icke minst

beträffande förslag om förstärkning och differentiering av forskningens resurser

fordras för själva värderingen en sakkunskap, som endast forskarna själva kan

erbjuda. Särskilt med hänsyn till sistnämnda förhållande anser utredningen, att

universiteten och högskolorna hör tillförsäkras företrädare i de planerande orga­

nen, d. v. s. i fakultetsberedningama och utrustningsberedningen.

I fråga om den högsta administrativa ledningen, universitetskanslersämbetet,

är enligt utredningens mening skälen för att ge universitetsorganisationen en sär­

ställning i jämförelse med annan statlig verksamhet icke lika starka som då det

gäller planeringsverksamheten. Utredningen vill härutinnan erinra om att uni­

versitetskanslerns befattning med akademiska befordringsärenden enligt utred­

ningens mening bör bestå i en uteslutande formell granskning; icke vara en över-

prövning a\ de sakkunnigas och fakulteternas (motsvarande) bedömning av de

sökandes vetenskapliga skicklighet och förtjänst. Universitetskanslersämbetets

verksamhet kommer att väsentligen bestå i dels tolkning och tillämpning av

föreskrifter utfärdade av Kungl. Maj:t, dels utredningsarbete. Däremot blir det

icke det nya ämbetsverkets uppgift att såsom universitetens och högskolornas

högste företrädare för Kungl. Maj:t framlägga deras önskemål och behov. Denna

del av den nuvarande kanslerns uppgifter skall enligt utredningens i det före­

gående redovisade förslag överflyttas till beredningarna, i vilka universiteten/

högskolorna föreslås få ett medinflytande. Universitetskanslern i den här före­

slagna, nya organisationen blir däremot i avsevärt högre grad än i den nuva­

rande eu Kungl. Majrts förtroendeman.

Efter övervägande av dessa synpunkter har utredningen stannat för att före­

slå, att universitetskanslern i den nya organisationen förordnas av Kungl. Maj:t.

För att skapa ytterligare en garanti för ett gott samarbete mellan universitets­

kanslern och beredningarna föreslår utredningen, att förordnande av universi­

tetskansler sker efter anmälan av beredningarna.

Utredningen har icke velat formbinda det föreslagna anmälningsförfarandet.

En konsekvens av utredningens här framlagda förslag beträffande formerna

för förordnande av universitetskansler blir, att denne bör ges ställning som stat­

lig tjänsteman. Universitetsutredningen föreslår, att så sker och att universitets-

kanslerstjänsten utom beträffande tjänstetiteln jämställes med tjänst som gene­

raldirektör. Utredningen föreslår, att tjänsten placeras i lönegrad B

7

, att förord­

nande meddelas för högst sex år i sänder och att pensionsfrågan regleras som för

högre förtroendeämbetsmän i motsvarande ställning.

Vad så beträffar fakultetsheredningarnas sammansättning vill utredningen till

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 50 år 1964

71

en början understryka, att uppgiften att planlägga universitetens oeh högskolor­

nas fortsatta utbyggnad till sin väsentliga del är en samhällelig uppgift i den

meningen, att planeringen måste bestå av en fortlöpande avvägning mellan

många olika intressenters önskemål och synpunkter.

Utredningen har stannat för att föreslå, att samtliga ledamöter av fakultets-

beredningama, utom de av universitetskanslersämbetet utsedda, forordnas av

Kungl. Maj:t.

Eu enda av intressenterna i universitetens och högskolornas verksamhet, näm­

ligen universiteten och högskolorna själva, har utredningen — som ovan sagts

_ velat tillförsäkra företrädare i beredningarna. Utredningen föreslår, att detta

sker på så sätt, att tre av ledamöterna i beredningarna för humaniora och teologi

respektive för de tekniska vetenskaperna samt fyra av ledamöterna av de Övriga

beredningarna utses inom förslag, upprättade av de berörda fakulteterna själva.

Förslagsställandet bör enligt utredningens mening gå så till, att envar av de

berörda fakulteterna upprättar särskilda förslag, vart och ett upptagande minst

tre namn, för var och en av de ledamotsplatser, som skall besättas inom förslag,

som här avses. Varje fakultet bör sålunda upprätta sina förslag, men samråd bör

givetvis kunna äga rum, varigenom två, flera eller alla berörda fakulteter enar

sig om tre eller flera namn för var och en av de ifrågavarande ledamotsplatserna.

En fakultet bör dock icke kunna vid ett och samma tillfälle föreslå samma per­

son till mer än en plats. Antalet föreslagna kommer härigenom att vid varje

förordnandetillfälle motsvara minst tre gånger det antal ledamotsplatser, som

skall besättas i här föreslagen ordning.

Förslaget att ett så stort antal kandidater skall nomineras motiverar utred­

ningen därmed, att det måste vara önskvärt att varje beredning, sedd som en

helhet, täcker de huvudsakliga forskningsområden den har att arbeta for, men

att å andra sidan varje form av direkt ämnes- eller ortsrepresentation bör und­

vikas.

Utredningen anser det vara lämpligast, att förslagsställande myndighet genom­

gående är fakulteterna och sålunda icke sektionerna vid sektionsindelade fakul­

teter.

Här föreslaget nomineringsförfarande avser tre respektive fyra av föreslagna

nio ledamotsplatser i var och en av fakultetsberedningarna. Återstående sex

respektive fem platser avser utredningen skall komma att besattas med före­

trädare för allmänna intressen, däribland företrädare för avnämarna av akade­

miskt utbildad arbetskraft.

Utredningen vill vidare framhålla, att gränsdragningen mellan de skilda fakul-

tetsberedningarnas områden helt naturligt är svår att göra och att varandra \

vissa hänseenden närstående ämnen kommer att tillhöra skilda beredningar,

hur man än gör denna gränsdragning. Med hänsyn härtill är det enligt utred­

ningens mening i hög grad önskvärt, att det inom envar av beredningarna finns

minst en ledamot, som tillika är ledamot av* den av de Övriga beredningarna, vars

arbetsområde ligger den förstnämnda beredningen närmast. Att stadgemässigt

Kungl. Maj:ts -proposition nr BO år 196

4

binda tanken på dylika personalunioner är emellertid av praktiska skäl svårt.

Utredningen har därför stannat för att rekommendera, att Kungl. Maj:t vid

förordnandet av ledamöter av fakultetsberedningarna måtte eftersträva att få

till stand dubbla ledamotskap av här ifrågavarande slag.

Vad här sagts rörande värdet av en nära kontakt mellan fakultetsberedning-

arna mbordes har enligt utredningens mening motsvarande giltighet i avseende

på förhållandet mellan fakultetsberedningarna å ena sidan och de statliga forsk­

ningsråden å den andra.

Utredningen har övervägt olika varianter av en långtgående samorganisation

av forskningsråden och fakultetsberedningarna. En av dessa varianter är en full­

ständig sammanslagning på så sätt, att, t. ex. fakultetsberedningen för humaniora

och teologi anförtroddes handhavandet jämväl av de arbetsuppgifter, som nu

ankommer på statens humanistiska forskningsråd. Utredningen har emellertid

funnit sig böra bestämt avvisa denna möjlighet och detta främst av det skälet,

att starkt divergerande krav gör sig gällande i avseende på sammansättningen

av å ena SIdan en fakultetsberedning och å den andra ett forskningsråd. I det

förstnämnda slaget av organ fordras enligt utredningens mening ett icke obetyd­

ligt inslag av företrädare för avnämarna av den akademiskt utbildade arbets­

kraften, något som ej är fallet beträffande forskningsråden. I fråga om dessa

fordras å andra sidan en förhållandevis mycket stark representation av aktiva

forskare inom skilda discipliner, medan fakultetsberedningarnas arbetsuppgifter

a andra sidan enligt utredningens mening motiverar, att en starkare tyngdpunkt

vid deras sammansättning lägges på en representation från det allmännas sida.

Dessa krav ar enligt utredningens mening oförenliga och utredningen förordar

därför ett bibehållande av forskningsråden såsom från fakultetsberedningarna

helt fristående organ.

En annan variant av fast samverkan forskningsråd—beredningar är den, som

på kort sikt förordats av statskontoret och som innebär, att rådens förslag till

anslagsäskanden skulle passera kanslerskollegiet, som sålunda skulle få möjlighet

att avge yttrande över dem.

Det skäl, som framför andra talar för denna lösning, är det att bedömningen

av forskningens villkor och behov inom en fakultetsgrupp (motsvarande) under­

lättas, om den göres med anlitande av såväl vederbörande fakultetsberednings

som vederbörande forskningsråds erfarenheter och överblick. Likväl har utred­

ningen for sin del funnit sig böra avvisa även detta uppslag. Från rent princi­

piella synpunkter sett talar nämligen enligt utredningens mening bestämda skäl

till forman for att ansvaret för planläggningen av forskningsresursernas utbygg­

nad pa denna nivå delas mellan två skilda organ för varje fakultetsgrupp (mot­

svarande). I detta sammanhang bör även understrykas, att forskningsråden

såtillvida har ett vidare arbetsfält än fakultetsberedningarna, som de har att

stödja och initiera forskning även utanför universiteten och högskolorna.

Utredningen förordar sålunda, att forskningsrådens förslag till anslagsäskanden

alltjämt skall inges direkt till Kungl. Maj:t.

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

73

En tredje möjlig utväg för att säkra ett nära samarbete mellan forskningsråd

och fakultetsberedningar är att föreskriva att någon eller några av en fakultets-

berednings ledamöter tillika skall vara ledamot av motsvarande forskningsråd.

Utredningen anser för sin del, att värdet av en kontinuerlig kontakt mellan be­

redningar och råd är så stort, att personalunioner av detta slag bör komma till

stånd. Utredningen har också övervägt olika förslag till stadgemässiga föreskrif­

ter i detta syfte. Emellertid har utredningen — i detta fall liksom i fråga om

personalunioner fakultetsberedningarna emellan — stannat för att rekommen­

dera, att Kungl. Maj:t vid utseendet av ledamöter av fakultetsberedningarna

respektive forskningsråden måtte tillse, att minst en ledamot alltid är gemensam

för varje beredning och dess motsvarighet på rådssidan.

Vad så beträffar frågan om utrustningsberedningens sammansättning har ut­

redningen redan i det föregående föreslagit, att antalet ledamöter av denna

beredning sättes till fem. Beträffande sammansättningen i övrigt synes bestäm­

melserna i väsentliga hänseenden kunna anknytas till gällande föreskrifter rörande

utrustningsnämndens sammansättning.

Utredningen föreslår, att i utrustningsberedningen, liksom i utrustningsnämn-

den, skall ingå en av Kungl. Maj:t förordnad ordförande och en av Kungl. Maj:t

förordnad representant för byggnadsstyrelsen. I anslutning till sitt i det före­

gående framlagda förslag om upphandlingsorganisationens överflyttning till uni-

versitetskanslersämbctet föreslår utredningen vidare, att såsom ledamot av

utrustningsberedningen skall ingå chefen för den avdelning inom universitets-

kanslersämbetet, som kommer att få handha upphandling av inrednings- och

utrustningsartiklar för universiteten och högskolorna (ämbetets ekonomiskt-

administrativa byrå).

Enligt utredningens mening talar vidare starka skäl för en viss omläggning av

det nuvarande systemet med s. k. fjärde ledamot, vilken endast deltar i hand­

läggningen av ärenden berörande viss fakultet eller högskola. Utredningen anser

för sin del, att inrednings- och utrustningsfrågornas betydelse för universitetens

och högskolornas utbyggnad motiverar, att läroanstalterna beredes en fast

representation i utrustningsberedningen. Av praktiska skäl synes emellertid ett

förslagsförfarande motsvarande det, som i det föregående föreslagits i fråga om

fakultetsberedningarna, i detta fall vara mindre lämpligt. Förslag skulle nämligen

i sådant fall behöva upprättas av samtliga fakulteter (motsvarande) till samma

ledamotsplats eller ledamotsplatser i utrustningsberedningen, vilket synes göra

förslagsförfarandet onödigt svårhanterligt. Utredningen föreslår i stället, att i

utrustningsberedningen skall ingå två av Kungl. Maj:t utsedda representanter

för universiteten och högskolorna. Förslaget innebär sålunda, att tillvägagångs­

sättet vid nominerandet av dessa två universitets/högskolerepresentanter läm­

nas utan stadgemässig reglering.

I fråga om mandatperioder, arbetsformer m. m. för samtliga beredningar fram­

lägger utredningen slutligen följande förslag.

Ordförande i samtliga beredningar bör förordnas för en tid av högst tre år i

3* —

Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 sand. Nr 60

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 ur 10G4-

74

sänder. Samma bestämmelse bör gälla i fråga om de av universitetskanslern

förordnade ledamöterna av fakultetsberedningarna.

Övriga ledamöter av fakultetsberedningarna bör förordnas för en tid av tre

år i sänder, varvid dock — i anslutning till motsvarande bestämmelser rörande

de flesta av de statliga forskningsråden — föreslås, att den som varit ledamot av

en och samma beredning under två på varandra följande treårsperioder icke skall

kunna förordnas till ledamot av samma beredning för den därpå närmast föl­

jande treårsperioden. I anslutning till detta förslag, som syftar till en viss rörlig­

het i beredningarnas personsammansättning, vill utredningen förorda en över­

gångsbestämmelse av innebörd att då ledamöter av beredningarna första gången

utses, möjligheten till omförordnande för en andra treårsperiod begränsas på så

sätt, att sådant omförordnande skall kunna ifrågakomma endast för halva antalet

ledamöter av varje beredning. Genom det här förordade förfarandet uppnås, att

personsammansättningen i beredningarna kommer att förnyas successivt.

Utrustningsberedningen skall enligt utredningens förslag, förutom av ord­

föranden och chefen för universitetskanslersämbetets ekonomiskt-administrativa

byrå, bestå av tre av Kungl. Maj:t förordnade ledamöter. Dessa bör enligt ut­

redningens mening förordnas för en tid av högst tre år i sänder.

Varje beredning, liksom även kanslerkollegiet, bör ha en sekreterare, som

normalt fungerar som föredragande. Beredning bör vidare ha rätt att — inom

ramen för tillgängliga medel— tillsätta särskild kommitté eller uppdraga åt en

eller flera sakkunniga att bistå beredningen med utredning.

Med hänsyn till betydelsen av beredningarnas arbete torde det vidare vara

lämpligt att en beredningsordförande ges möjlighet att under viss tid helt ägna

sig åt arbete för beredningens räkning. Medelsanvisningen för beredningarnas

verksamhet bör avvägas med hänsyn härtill.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196Jf.

D. Utbildningsråden

a) Rådsinstitutionens utsträckande. Rådens benämning

De tekniska högskolornas avdelningsråd, vilka nu varit i verksamhet under

ungefär femton år, har varit av mycket stort värde såsom kontaktorgan mellan

näringslivet å ena sidan och de tekniska högskolorna å den andra. Detta omdöme

har kanske främst men ingalunda uteslutande gällt kontakten i avseende på

utbildningsorganisationen i mera snäv mening, kontakten sålunda mellan hög­

skolorna å ena sidan såsom ansvariga för civilingenjörsutbildningen och å den

andra näringslivet såsom arbetsgivare åt nyexaminerade civilingenjörer. Omdö­

met har även gällt avdelningsråden som kontaktorgan mellan näringslivet och

den vid de tekniska högskolorna bedrivna forskningen, en kontakt som bedömts

såsom värdefull i och för sig och därjämte såsom ländande till båtnad för hög­

skolorna i deras strävan efter en mot den tekniska utvecklingens behov svarande

differentiering av den fasta forskningsorganisationen.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 50 år 1001+

75

Efter mönster av de tekniska högskolornas avdelningsråd har under de senaste

åren tillkommit ett par organ av motsvarande slag iiven vid andra läroanstalter.

Utredningen avser härmed främst de rådgivande organ för civilekonomutbild-

ning, som är knutna till den ekonomiska fakulteten vid Lunds universitet respek­

tive till handelshögskolan i Göteborg. Dessa organ benämnes i Lund fakultets-

radet för ekonomutbildning; i Göteborg handelshögskolans utbildning sråd. Dessa

råd har liksom avdelningsråden som sin huvudsakliga uppgift att fungera som

kontaktorgan mellan läroanstalterna och avnämarna på civilekonomernas arbets­

marknad och att därvid främst till vederbörande fakultet (lärarkollegium) avge

yttranden i utbildningen berörande ärenden. Såväl i fråga om sin sammansätt­

ning som i fråga om sitt kompetensområde skiljer de sig emellertid något från

avdelningsråden vid de tekniska högskolorna.

Under hänvisning till erfarenheterna av avdelningsrådens verksamhet framhöll

utredningen i sitt sjätte betänkande, att organ av motsvarande slag kunde befin­

nas lämpliga i fråga om vissa av de nya utbildningsvägar vid de humanistiska

fakulteterna, som utredningen föreslog till övervägande inom en särskild, senare

också tillsatt kommitté.

Utredningen vill nu gå ett steg vidare och föreslå, att i den nya universitets­

organisationen möjlighet öppnas att till samtliga akademiska utbildningslinjer

knyta rådgivande organ, i huvudsak motsvarande avdelningsråden vid de tek­

niska högskolorna, för samarbete i utbildningsfrågorna mellan läroanstalterna

och avnämarna av akademiskt utbildad arbetskraft. Utredningen föreslår vidare,

att fasta samarbetsorgan av här avsett slag dels i omändrad form bibehålies för

civilingenjörs- och civilekonomutbildning, dels snarast upprättas för lärarutbild­

ning, för annan filosofisk utbildning samt för rätts- och samhällsvetenskaplig

utbildning, dels ock i samband med den föreslagna ombildningen av farinaceu-

tiska institutet upprättas för den farmaceutiska utbildningen.

Utredningen föreslår, att de rådgivande organ som här avses generellt benäm­

nes utbildningsråd.

Till stöd för förslagen om upprättande av utbildningsråd för lärarutbildning,

för annan filosofisk utbildning samt för rätts- och samhällsvetenskaplig utbild­

ning anför universitetsutredningen i huvudsak följande.

Det framhålles inledningsvis, att ett visst mått av inflytande i frågor rörande

utbildningens innehåll inom de examensämnen, som motsvarar skolämnen eller

delar av sådana, i praktiken redan tillkommer en av de huvudsakliga avnämarna

av arbetskraft utbildad vid dessa fakulteter. Förslag till studieplaner i dylika

ämnen inom ramen för filosofisk ämbetsexamen remitteras nämligen regelmässigt

av kanslern till skolöverstyrelsen för yttrande. Representanter för skolöverstyrel­

sen inbjudes också att deltaga i sådana av kanslern anordnade s. k. ämneskonfe­

renser, som gäller examensämnen av nyss nämnt slag.

Enligt utredningens mening föreligger — icke minst med tanke på skolrefor­

mens nu påbörjade genomförande och den förestående gymnasiereformen — ett

klart behov av kontakter och ett nära samarbete mellan universitet och skola

76

i avseende på utformningen av den vid universiteten bedrivna lärarutbildningen.

Med hänsyn härtill finner utredningen det naturligt, att man beträffande studie­

planer för ämnen ingående i filosofisk ämbetsexamen ytterligare stärker det sam­

arbete, som inletts mellan kanslern och skolöverstyrelsen. Lärarutbildningen är

enligt utredningens mening av en så avgörande betydelse för skolan och dess

utveckling, att det inte rimligen kan förbli en universitetsorganisationens ensak

att — låt vara i kontakt med skolöverstyrelsen — besluta rörande utformningen

av dess innehåll. Utredningen föreslår därför, att föreskrift meddelas om att stu­

dieplaner för filosofisk ämbetsexamen skall fastställas gemensamt av universi-

tetskanslersämbetet och skolöverstyrelsen.

Samarbetet mellan universitet och skola bör emellertid enligt utredningens

uppfattning gälla icke blott utbildningens innehåll utan även, och i minst lika

hög grad, utbildningens organisation, innefattande såväl den kvantitativa dimen­

sioneringen av ämneslärarutbildningens resurser, som frågorna rörande studie­

gång och utbildningsorganisationens effektivitet (cxamensfrekvens; studietidens

längd). Ett sådant samarbete kan leda mer eller mindre långt, men det synes i

varje fall böra innefatta frågorna om en samordning av den praktiska och den

teoretiska ämneslärarutbildningen och om gemensamt utnyttjande vid universi­

tet och lärarhögskolor av vissa lärarkrafter och andra undervisningsresurser. Ett

sådant samarbete synes vara i mycket hög grad motiverat av den rådande lärar-

bristen och svårigheterna då det gäller att snabbt få till stånd ett ökat utbud av

lärare. Därtill kommer de särskilda krav, som själva skolreformen ställer i fråga

om översyn av ämnesinnehållet i den vid universiteten bedrivna lärarutbildningen.

De filosofiska fakulteterna utbildar emellertid icke blott lärare för skolväsen­

dets och universitetens eget behov. Personer med naturvetenskaplig, samhälls­

vetenskaplig och allmänt humanistisk utbildning efterfrågas inom en mycket

vid sektor av arbetsmarknaden. Enligt utredningens mening, utförligt motiverad

i utredningens sjätte betänkande, bör detta i framtiden bli fallet i än högre

grad än det är i dag. För närvarande är särskilt tillkallade sakkunniga — kom­

mittén för nya utbildningsvägar vid de filosofiska fakulteterna — sysselsatta med

att utarbeta förslag i bär angivna syfte. Även efter det att denna kommitté

avslutat sitt arbete, kommer emellertid enligt utredningens uppfattning att finnas

behov av ett samarbete mellan universitetsväsendet och avnämarna i syfte att

fortlöpande anpassa de filosofiska fakulteternas utbildningsprogram till en

föränderlig arbetsmarknads behov. Det är därför enligt utredningens övertygelse

nödvändigt att skapa ett fast kontakt- och samarbetsorgan mellan de filosofiska

fakulteterna å ena sidan och å den andra avnämarna av annan arbetskraft med

filosofiska examina än de blivande lärarna.

Även vad beträffar de juridiska och samhällsvetenskapliga utbildningarna

anser utredningen, att starka skäl talar för upprättandet av rådgivande organ

för kontakter mellan fakulteter och arbetsliv. Juridisk och samhällsvetenskaplig

utbildning syftar att förbereda för ett stort antal fält med sinsemellan starkt

skiftande krav. Utbildningsinnehåll och utbildningsorganisation för juridiska och

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

77

juridiskt-samhällsvctenskapliga examina liar nyligen varit föremål for ett om­

fattande utredningsarbete och i anslutning därtill underkastats en rätt genom­

gripande omläggning. Emellertid torde man ha att räkna med att samhälls­

utvecklingen relativt snart påkallar förnyade överväganden. Utredningen föreslår

därför, att det för den juridiska och samhällsvetenskapliga utbildningens fort­

löpande anpassning till arbetsmarknadens förhållanden upprättas ett fast sam-

arbetsorgan av nu diskuterad typ.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 ur 10G

4

b) Frågan om lokala eller centrala rad

De redan existerande motsvarigheterna till de framtida utbildnmgsråden har

alla en lokal anknytning, d. v. s. de är, ehuru tillsatta av Kungl. Maj:t eller central

myndighet, knutna till viss läroanstalt, fakultet eller avdelning och deras initia­

tivrätt är begränsad till att gälla förslag hos vederbörande lokala fakultetsorgan.

Alternativet härtill är att inrätta för fakulteter/sektioner av samma slag gemen­

samma utbildningsråd, t. ex. utbildningsråd för utbildningen av kemi-mgenjörer

vid samtliga tre tekniska högskolor.

I denna fråga har under utredningens arbete förts diskussioner inom flera av de

tekniska högskolornas avdelningsråd. Rörande dessa diskussioner torde få hän­

visas till betänkandet, s. 271 ff.

_

För egen del vill utredningen i frågan om lokala eller centrala utbildningsråd

anföra följande. Utbildningsrådens uppgift skall vara att ge avnämarna av aka­

demiskt utbildad arbetskraft tillfälle att deltaga i utformningen av de skilda

slagen av akademisk utbildning och i bedömningen av de skilda utbildnings­

linjernas dimensionering. Detta avnämarintresse gäller rimligen de stora fragorna

rörande utbildningsinnehåll, utbildningsorganisation och utbildningsdimensione­

ring, d. v. s. de frågor som för sin lösning fordrar en samlad överblick över före­

liggande resurser och behov. Endast i mycket begränsad utsträckning kan avnä­

marintresset gälla sådana mindre ärenden av typen val av kurslitteratur och

examinationsformer, som i realiteten avgöres på lokal nivå. Dessa skal vager

enligt utredningens mening tungt till förmån för alternativet att upprätta cen­

trala utbildningsråd.

Å andra sidan står det klart, att ett utbildningsråds verksamhet främjas, om

en förtroendefull kontakt kan etableras mellan rådets ledamöter å ena sidan och

å den andra de enskilda läroanstalternas lärare och studenter. Av naturliga skäl

blir det lättare att få till stånd en sådan kontakt, om man arbetar med lokala

utbildningsråd, än om ett centralt utbildningsråd skall hålla kontakt med lärare

och studenter på fyra eller fem universitetsorter. Detta argument talar otvivel­

aktigt till förmån för alternativet med lokala utbildningsråd. Utredningen vill

likväl understryka, att kontakten mellan utbildningsråd och läroanstalt, ehuru

i och för sig värdefull, enligt utredningens mening icke utgör utbildningsrådens

huvuduppgift. Huvuduppgiften måste vara den samlade överblicken över utbild­

ningsbehovet på den sektor av arbetsmarknaden, som varje enskilt utbildnings-

råd har att bevaka.

Med hänsyn härtill väger enligt utredningens mening skälen för centrala ut-

bildningsråd allmänt sett tyngre än skälen för lokala sådana råd. Utredningen

föreslår därför, att utbildningsråden göres till centrala råd, d. v. s. att ett enda

råd upprättas för varje utbildningslinje, oavsett om denna finns organiserad vid

en eller flera läroanstalter. Nybildade centrala råd bör sålunda ersätta de befint­

liga avdelnings-, fakultets- och utbildningsråden med lokal anknytning. Den i

och för sig önskvärda kontakten mellan utbildningsråd och läroanstalt bör enligt

utredningens mening åvägabringas på andra vägar än genom inrättande av

lokala utbildningsråd, nämligen genom att man vid sammansättning av ett

centralt utbildningsråd tillser, att bland ledamöterna ingår företrädare för be­

rörda lokala intressen och att rådet uppdrar åt dessa ledamöter att fungera som

särskilt utsedda kontaktmän mellan rådet och vederbörande läroanstalter.

I det föregående har utredningen föreslagit inrättandet av utbildningsråd för

vissa av de akademiska utbildningslinjerna. Vidare har utredningen föreslagit,

att ytterligare sådana råd, därest behov därav anses föreligga, skall kunna upp­

rättas, då rimligen efter förslag av vederbörande fakultetsberedning. Beslut om

upprättande av utbildningsråd bör meddelas av Kungl. Maj.-t och bl. a. innefatta

en precisering av vilken eller vilka utbildningslinjer varje enskilt råds verksam­

het skall omfatta.

78

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 50 år 196^

c) Rådens organisation och befogenheter

I det föregående har fastslagits, att utbildningsrådens uppgift enligt utred­

ningens mening skall vara att utgöra organ, genom vilka avnämarna av den

akademiskt utbildade arbetskraften ges möjlighet att göra sitt inflytande gäl­

lande i frågor om utbildningens dimensionering, innehåll och organisation. Vidare

har framhållits, att utbildningsråd enligt utredningens mening skall fungera som

kontaktorgan mellan avnämarna och universitetsväsendet. De bör därför kanske

framför allt fungera som specialorgan i utbildningsfrågor åt fakultetsbered-

ningarna.

Med hänsyn till den sistnämnda uppgiften synes det utredningen vara rikti­

gast, att ledamöter av utbildningsråd utses av Kungl. Maj:t efter hörande av

vederbörande fakultetsberedning. Eftersom utbildningsråden skall företräda av­

nämarintresset i utbildningsfrågornas behandling, är det självfallet, att till leda­

möter av utbildningsråden bör utses personer med sakkunskap och förtroende

inom den sektor av arbetsmarknaden, vars intressen vederbörande utbildnings­

råd skall företräda. Det kan vidare förutsättas såsom självklart, att fakultets-

beredningama kommer att avge sina yttranden efter samråd med myndigheter

och organisationer inom ifrågavarande sektor av arbetsmarknaden.

Utredningen förutsätter, att de centrala skolmyndigheterna ges en stark repre­

sentation i utbildningsrådet för lärarutbildning.

79

Ordförande i utbildningsråd bör utses av Kungl. Maj:t. Rådet bor däremot

självt inom sig utse vice ordförande. Hinder bör enligt utredningens mening icke

möta mot att ledamot av fakultetsbcredning utses att jämväl vara ledamot av

utbildningsråd.

Enligt utredningens mening bör föreskrift ges att utbildningsråd äger att till

sammanträde kalla representant för de lokala universitets/högskolemyndighe-

Vederbörande fakultetsberednings ledamöter bör även underrättas om och ha

rätt att deltaga i utbildningsråds sammanträden.

Utredningen förutsätter vidare, att utbildningsråden, liksom avdelnmgsråden

nu gör, kommer att inbjuda studentrepresentanter att deltaga i rådssamman­

trädena.

Olikheter i avsende på omfattningen av den arbetsmarknad, som en akade­

misk utbildningslinje är avsedd för, liksom i avseende på antalet av de avnamar-

intressenter, som ett utbildningsråd skall företräda, måste enligt utredningens

mening i viss utsträckning avspegla sig i fråga om antalet ledamöter i de skilda

utbildningsråden. Av praktiska skäl synes antalet ledamöter böra begränsas, men

råden måste självfallet å andra sidan vara så stora, att de verkligen kan sägas

företräda den med varje råd avsedda sektorn av arbetsmarknaden. Vissa utbild­

ningsråd måste av dessa skäl bli något större än andra. Så är också för nar-

varande fallet beträffande de tekniska högskolornas avdelningsråd, vilkas storlek

fritt bestämmes av överstyrelsen. Enligt utredningens mening bör emellertid,

liksom i gällande bestämmelser rörande råden för ekonomutbildning, i de nja

bestämmelserna anges ett maximi- och ett minimiantal inom vilka gränser Kungl.

Maj :t med hänsyn till förhållandena i varje enskilt fall bestämmer utbildnings-

rådens storlek. Utredningen förordar, att antalet ledamöter bestämmes till högst

nio, lägst fem.

Mandattiden för utbildningsrådens ledamöter bör enligt utredningens mening

vara tre år.

Som framgått av utredningens i det föregående förda resonemang, ser utred­

ningen utbildningsrådsinstitutionen såsom motiverad av avnämarnas naturliga

intresse i fråga om den akademiska utbildningens dimensionering, innehåll och

organisation. Härav följer, att utredningen förordar ett överförande till den nya

organisationen av i huvudsak de bestämmelser, som för närvarande gäller beträf­

fande rådens för ekonomutbildning befogenheter. Utbildningsråden bör sålunda

enligt utredningens mening ha till uppgift att ägna uppmärksamhet åt att

utbildningen dimensioneras, utformas och organiseras på ett från arbetsmark­

nad ssynpunkter, särskilt från näringslivets och den allmänna förvaltningens syn­

punkter, ändamålsenligt sätt.

Den sålunda förordade begränsningen av utbildningsrådens befogenheter till

att gälla utbildningssidan av de akademiska läroanstalternas verksamhet inne­

bär självfallet icke, att råden skulle bli förhindrade att t. ex. avge yttranden

beträffande behovet av en ny professur eller behandla frågor rörande amnes-

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196h

80

innehållet i utbildningen eller rörande ändring av viss lärartjänsts ämnesomfatt-

mng. Sådana ställningstaganden från rådens sida blir naturliga led i deras arbete

att anpassa utbildningsinnehållet och utbildningsorganisationen till arbetslivets

behov. På motsvarande sätt blir det naturligt för utbildningsråden att med

utgångspunkt i utbildningsbehoven deltaga i planeringsarbetet för de akademiska

läroanstalternas utbyggnad.

Den här förordade begränsningen av utbildningsrådens uppgifter till att gälla

ärenden med anknytning till utbildningen innebär en bestämd avgränsning så­

tillvida, som därigenom från utbildningsrådens handläggning undantages sådana

ärenden, som i betänkandet benämnes vetenskapliga bedömningsfrågor, dvs.

ärenden som innefattar en bedömning av vetenskapliga insatser och vetenskaplig

kompetens.

Utbildningsråden bör sålunda enligt utredningens mening vara rådgivande

organ åt de akademiska myndigheterna i frågor som berör den akademiska ut-

bildmngens dimensionering, innehåll och organisation. Inom denna allmänna ram

bör råden ha full initiativrätt. Som en konsekvens av vad i det föregående sagts

om utbildningsrådens ställning som på en gång specialorgan åt fakultetsbered-

nmgarna och kontaktorgan mellan läroanstalterna och avnämarintresset förordar

utredningen vidare, att rådens initiativrätt blir obegränsad i den meningen, att

raden ges ratt att vacka förslag icke blott — som nu är fallet — hos de enskilda

läroanstalternas myndigheter utan även hos fakultetsberedningama liksom hos

näringslivets organisationer.

Utredningen förordar, att utbildningsråd skall vara skyldigt att avge vttran-

den i ärenden, som av vederbörande fakultet/sektion eller dennas utbildnings­

nämnd eller av vederbörande fakultetsberedning för yttrande hänskjutes till

rådet. Däremot har utredningen ansett det överflödigt att förorda formella före­

skrifter om skyldighet för de tre sistnämnda slagen av organ att inhämta ytt­

rande från utbildningsråd i vissa grupper av ärenden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196b

E. Förvaltningens uppbyggnad

a) Universitetskanslersämbetet

De arbetsuppgifter som enligt utredningens förslag skall åvila den för samt­

liga akademiska läroanstalter under ecklesiastikdepartementet gemensamma, cen­

trala förvaltningsmyndigheten — universitetskanslersämbetet — ger vid handen,

att förslaget innebär betydande förändringar i jämförelse med nuvarande för­

hallanden. En icke obetydlig del av de juridiskt-administrativa uppgifter av

granskande natur, som nu utföres inom kanslersämbetet och överstyrelsen för

de tekniska högskolorna, föreslås sålunda överflyttade till de lokala universitets/

högskolemyndigheterna. Vidare föreslås ansvaret för planeringsarbetet för forsk­

nings- och utbildningsresursernas utbyggnad bli överflyttat till de nya fakultets-

berednmgarna, medan umversitetskanslersämbetets uppgift i planeringsarbetet

81

skall begränsas till att gälla dels universitetsadministrationen, dels universitets­

biblioteken och andra för forskningen och undervisningen inom flera fakulteter

gemensamt avsedda resurser.

Å andra sidan föreslås det nya universitetskanslersämbetet få såsom en huvud­

uppgift att bedriva ett kontinuerligt utredningsarbete såväl på utbildnings­

området som i fråga om universitetsverksamhetens ekonomiska administration.

Detta utredningsarbete avses skola tjäna som underlag dels för fakultetsbered-

ningarnas och kanslerskollegiets petitaarbete, dels för universitetskanslersämbe-

tets egna initiativ såsom central myndighet med överinseende över universitetens

och högskolornas utbildande, ekonomiska och administrativa angelägenheter.

På det ekonomiskt-administrativa området tillkommer därutöver en mycket

stor del av det arbete, som för närvarande utföres inom utrustningsnämnden för

universitet och högskolor, nämligen utarbetande av utrustningsprogram och upp­

handling av inrednings- och utrustningsartiklar för nya universitets/högskole­

institutioner.

Det nya universitetskanslersämbetets arbetsuppgifter kan indelas i följande

tre huvudkategorier, nämligen (

1

) de utbildningsadministrativa, (

2

) de ekono­

miskt-administrativa och (3) de juridiskt-administrativa. Härtill kommer dels

vissa kamerala och personaladministrativa uppgifter och slutligen de allmänna

informations- och kontaktuppgifterna.

Med hänsyn till vad som anförts rörande de tre huvudslagen av universitets­

kanslersämbetets administrativa uppgifter samt till den beräknade omfattningen

av ämbetets arbetsbelastning föreslår utredningen, att universitetskanslersämbe­

tet organiseras med tre byråer, nämligen en utbildningsadministrativ byrå, en

ekonomiskt-administrativ byrå och en kanslibvrå. Till den sistnämnda bör enligt

utredningens mening hänföras dels de ovan nämnda rent juridiska uppgifterna,

dels de på ämbetet ankommande kamerala och personaladministrativa uppgif­

terna liksom även de uppgifter, som sammanfattats i benämningen informations-

och kontaktuppgifter.

Såsom framgår av utredningens i ett föregående avsnitt redovisade förslag bör

universitetskanslern fungera som universitetskanslersämbetets chef. På ämbetets

handläggning ankommande ärenden bör sålunda, med nedan angivet undantag i

fråga om vissa ärenden som bör handläggas i kollegial form, i princip avgöras av

universitetskanslern. Universitetskanslerns beslut bör dock alltid fattas i närvaro

av en föredragande, vilken därvid bör ha skyldighet att till protokoll anteckna

sin mening, därest denna ej överensstämmer med universitetskanslerns beslut.

Såsom föredragande inför universitetskanslern bör fungera antingen chefen för

den av de tre i det föregående föreslagna byråerna, till vars område ärendet hör,

eller annan tjänsteman inom byrån. I sistnämnda fall bör vederbörande byråchef

ha rätt att närvara. Vissa ärenden av större vikt berör emellertid två eller tre

byråer. För dessa ärendens handläggning bör enligt utredningens mening före­

skrivas handläggning i kollegial form, d. v. s. handläggning i ett kollegium bestå­

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 50 år 1961+

82

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 50 år 196b

ende av universitetskanslern såsom ordförande och cheferna för de tre byråerna

— eller, vid förfall för någon av dem, deras ställföreträdare — såsom ledamöter.

De ärenden, vilka enligt utredningens mening inom universitetskanslersämbetet

bör handläggas såsom pleniärenden, är följande: (

1

) viktigare ärenden rörande

universitetskanslersämbetets organisation och arbetsformer; (

2

) ärenden rörande

utfärdande, ändring eller upphävande av författningar och andra föreskrifter

beträffande verksamheten vid universiteten och högskolorna; (3) ärenden rörande

förslag till anslagsäskanden; (4) ärenden rörande tillsättning av annan tjänst än

byråchefstjänst inom universitetskanslersämbetet i lägst lönegrad A19; (

5

)

ärenden rörande åtal eller disciplinär bestraffning; (

6

) ärenden av större vikt,

i vilka yttranden skall avges till Kungl. Maj:t; samt (7) ärenden som av universi­

tetskanslern hänskjutes till avgörande i plenum.

Ärendena under punkt

6

ovan avses väsentligen omfatta remissyttranden i vik­

tigare, universitetsväsendet berörande ärenden; däremot icke yttranden i ärenden

rörande t. ex. tillsättning av ordinarie lärartjänster. Ärenden av sistnämnda slag

synes böra handläggas av universitetskanslern på föredragning av chefen för

kanslibyrån.

Utredningen föreslår vidare, att universitetskanslern ges rätt att till cheferna

för de tre byråerna eller annan tjänsteman delegera beslutsmyndigheten i visst

ärende eller viss grupp av ärenden.

Cheferna för universitetskanslersämbetets tre byråer blir sålunda enligt utred­

ningens förslag delaktiga i ansvaret för ämbetets beslut på tre sätt, nämligen

dels såsom ledamöter vid handläggningen av pleniärenden, dels såsom självstän­

digt beslutande i ärenden, i vilka beslutsmyndigheten delegerats till dem, dels

såsom föredragande i ärenden, vilka avgöres av universitetskanslern. Detta för­

hållande jämte arten av de ärenden, som skall handläggas inom universitetskans­

lersämbetet, gör det enligt utredningens mening nödvändigt, att man till här

ifrågavarande tjänster kan förvärva högt kvalificerad arbetskraft. Utredningen

föreslår fördenskull att tjänsterna placeras i någon av lönegraderna B

1

—3.

Vid genomförande av utredningens i det föregående framlagda förslag beträf­

fande universitetskanslersbefattningens ombildande till en administrativ chefs­

tjänst bortfaller enligt utredningens mening behovet av en administrativ kansli­

chefstjänst under universitetskanslern. Utredningen föreslår därför, att de tre

föreslagna tjänsterna som chefer för universitetskanslersämbetets tre byråer löne-

gradsmässigt jämställes och att innehavarna ges tjänstebenämningen byråchefer.

Vid förfall för universitetskanslern bör, i den mån Kungl. Maj:t ej annat före­

skriver, universitetskanslerns ämbete bestridas av den av byråcheferna, som

universitetskanslern förordnar därtill.

I fråga om kompetensfordringar för de tre byråchefstjänstema vill utredningen

förorda, att juridisk eller juridisk-samhällsvetenskaplig utbildning föreskrives så­

som kompetenskrav för tjänsten som chef för kanslibyrån, men att inga formella

kompetensfordringar uppställes för de två övriga tjänsterna. Byråchefstjänsterna

bör tillsättas av Kungl. Maj:t efter anmälan av universitetskanslern. I fråga om

83

tillsättning av övriga tjänster inom ämbetet bör normalt inom förvaltningen

förekommande bestämmelser gälla.

Beträffande universitetsutredningens konkreta förslag till personalorganisa­

tion inom de tre byråerna torde jag få hänvisa till betänkandet, s. 330—339.

b) Fakultetsberedningarnas och kanslerskollegicts sekretariat

Av vad i det föregående anförts torde framgå, att fakultetsberedningarnas och

kanslerskollegiets verksamhet kommer att vara av kontinuerlig natur. De be­

höver därför fasta sekretariatsresurser.

Emellertid har också i det föregående framhållits, att särskilt fakultetsbered-

ningamas verksamhet till icke ringa del kommer att omfatta specialutredningar,

som för sitt genomförande kräver personal med olika slag av specialiserad sak­

kunskap. Dessa utredningar kommer väsentligen att vara av tillfällig natur.

Med hänsyn härtill är det enligt utredningens mening icke lämpligt att skapa en

fast organisation tillräckligt stor för att kunna bestrida hela verksamheten inom

ett beredningssekretariat.

Under hänvisning till här angivna förhållanden vill utredningen förorda, att

vart och ett av fakultetsberednings- och kollegiesekretariaten organiseras med en

relativt liten fast kärna, bestående av en sekreterare och möjligen någon biträdes-

hjälp, och att därjämte till varje fakultetsberednings respektive till kanslers­

kollegiets disposition ställes särskilda medel, avsedda att disponeras för erforder­

lig ytterligare, mer eller mindre tillfälligt anlitad, sekreterar-, expert- och biträ-

deshjälp. För att möjliggöra för fakultetsberedningama och kollegiet att i sär­

skilda fall genomföra mera omfattande och kostnadskrävande utredningar före­

slår utredningen vidare, att medel beräknas för detta ändamål under åttonde

huvudtitelns kommittéanslag. Resurser kan därigenom ställas till en fakultets­

berednings eller till kanslerskollegiets förfogande efter Kungl. Maj:ts prövning i

varje särskilt fall.

Ehuru utredningen sålunda i princip förordar, att en heltidsanställd sekreterare

skall knytas till var och en av fakultetsberedningama och en därjämte till kans-

lerskollegiet, anser utredningen det vara tveksamt, om fasta tjänster omedelbart

bör inrättas för ändamålet. Utredningen föreslår i stället, att — i varje fall för

det första året — anslaget till fakultetsberedningarnas och kanslerskollegiets

förvaltningskostnader beräknas så, att däri inbegripes medel jämväl för arvoden

till beredningarnas och kollegiets sekreterare. Denna beräkning bör enligt ut­

redningens mening grundas på antagandet, att arvodet till kanslerskollegiets

sekreterare motsvarar lön i lönegradsintervallet B

1

—3 och arvodena till envar

av fakultetsberedningarnas sekreterare motsvarar lönen i lönegrad A 27.

Med dispositionen av här ifrågavarande anslagsmedel förenad redovisnings­

skyldighet i kameralt och personaladministrativt hänseende bör enligt utred­

ningens mening åvila universitetskanslersämbetet, som sålunda bör åläggas att

verkställa erforderliga utbetalningar i enlighet med av kanslerskollegiets respek­

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196 k

84

tive beredningarna fattade beslut och meddelade anvisningar. Då sedermera

fasta sekreterartjänster inrättas, bör dessa uppföras på universitetskanslersämbe-

tets personalförteckning.

Ett motsvarande arrangemang synes kunna vara lämpligt beträffande forsk­

ningsrådens förvaltningsorganisation. Det bör enligt utredningens mening därför

övervägas, om icke tjänster inom åtminstone flertalet forskningsråds förvalt­

ningsorganisationer borde uppföras på universitetskanslersämbetets personal­

förteckning och medel i övrigt till dessa forskningsråds administrationskostnader

anvisas under universitetskanslersämbetets anslag.

För närvarande tillhör statens tekniska forskningsråd handelsdepartementets

verksamhetsområde. Med hänsyn till det samarbete, som enligt utredningens

mening bör komma till stånd mellan forskningsråden och fakultetsberedningarna,

synes mycket starka skäl tala för att det tekniska forskningsrådet överföres till

ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde. Utredningen föreslår därför, att

så sker. Därigenom skulle även detta forskningsråds förvaltningsorganisation

kunna i formellt hänseende anknytas till universitetskanslersämbetet.

Utredningen vill avslutningsvis understryka, att vad utredningen här anfört

beträffande forskningsrådens förvaltningsorganisation uteslutande avser en even­

tuell omläggning av den formella organisationen. En sådan omläggning skulle

icke rubba forskningsrådens ställning som självständiga organ, direkt under­

ställda Kungl. Maj:t, eller rådens rätt att disponera de till deras förfogande

ställda sekretariatsresurserna och leda sekretariatens arbete.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

c) Uthildningsrådens sekretariat

Vid de överläggningar utredningen fört med företrädare för de tekniska hög­

skolornas avdelningsråd liksom i flera av de i betänkandet redovisade skrivel­

serna till utredningen rörande avdelningsrådens verksamhet och ställning har

starkt understrukits behovet av utredningsresurser för råden. I allmänhet synes

man därvid ha tvekat inför tanken på en mera fast sekretariatsorganisation

utan i stället hänvisat till att utredningsbehovet erfarenhetsmässigt varit kon­

centrerat till vissa skeden, varvid frågan om sekretariatsresurser bäst lösts från

fall till fall, ofta med hjälp av arbetskraft, som ställts till förfogande från pri­

vat håll. Vad man efterlyst har därför varit former för bidrag även från det

allmännas sida i syfte att sätta avdelningsråden i stånd att i tillräcklig omfatt­

ning bedriva ett även från samhällets synpunkt nödvändigt utredningsarbete.

Med hänsyn bl. a. till ovan refererade erfarenheter rörande arten av här ifråga­

varande arbete vill utredningen icke förorda upprättandet av en fast och för alla

utbildningsråd likartad organisation för nu ifrågavarande ändamål. Utredningen

förordar i stället, att erforderliga resurser ställes till fakultetsberedningamas

förfogande för att av dem användas på det sätt som efter prövning av arbets­

betingelserna för varje enskilt utbildningsråd befinnes mest ändamålsenligt.

2 .

Yttranden

Kungl. May.ts proposition nr 50 år 19G4

85

A. Förenhetligande av den centrala universitets/högskoleledningen

Universitetsutredningens förslag att sammanföra den centrala ledningen for

de läroanstalter, som nu är underställda kanslern för rikets universitet, över­

styrelsen för de tekniska högskolorna och styrelsen för farmaceutiska institutet,

tillstyrkes av bl. a. SFS, som anför:

SFS finner det glädjande, att de sakkunniga upptagit frågan om de centrala

administrativa organen till förutsättningslös prövning, och stöder helt förslaget

att samtliga högre läroanstalter skall inordnas under en administrativ myndighet.

Den lösningen ter sig naturlig eftersom utbildningens och forskningens organisa­

tion överallt är i stort sett densamma, samt med tanke på de rationalisermgs-

och samordningsvinster som står att göra.

Handelskammaren i Gejle anför:

Det får anses rationellt och riktigt att det fortsättningsvis endast kommer att

finnas en enda överstyrelse för samtliga högre läroanstalter under ecklesiastik­

departementet. En bättre samordning av de administrativa uppgifterna pa uni­

versitetsväsendets centrala nivå torde med all sannolikhet vara lattare åt

genomföra med ett enda överstyrelseorgan.

Riksrevisionsverket anför:

Beträffande universitetsväsendets centrala ledning har såväl statskontoret

som universitetsutredningen föreslagit en sammanslagning av umversitetskans-

lersämbetet och överstyrelsen för de tekniska högskolorna till ett gemensam

or<ran, benämnt universitetskanslersämbetet. Riksrevisionsverket ansluter sig

till detta förslag. Enligt riksrevisionsverkets mening är det särskilt angelaget att

åt universitetskanslersämbetet gives en så stark ställning att det effektivt skal

kunna fylla sin funktion som det samlande organet inom universitetsområdet.

Överbefälhavaren anför:

Överbefälhavaren vill mot bakgrunden av pågående utveckling och omorgani­

sation inom försvaret framhålla betydelsen av en samordnad central organisation

med tillgång till effektiva planeringsorgan. Denna bedömning grundar sig inte

minst på de olägenheter, som den nuvarande splittrade organisationen inom

universitetsväsendet medför vid samverkan mellan krigsmakten och de akade­

miska myndigheterna i olika hänseenden.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller att förslagen om en för

de tekniska högskolorna och universiteten gemensam central ledning och en för

dem gemensam stadga innebär goda betingelser för samverkan och bättre ut­

nyttjande av befintliga resurser.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna anför i huvudsak följande:

överstyrelsen har framhållit, att det enligt dess mening förtjänade övervägas

huruvida icke den nuvarande förvaltningsorganisationen borde kunna bibehållas

86

i Sitörn; utsträckning än vad universitetsutredningens förslag innebure, under

förutsättning att organisationen i skilda hänseenden förstärktes. Detta gäller

enligt överstyrelsens uppfattning i tillämpliga delar även med avseende å den

centrala ledningen för dessa högskolor. Då de tekniska högskolorna år 1947 ställ­

des under i forhallande till universitetskanslersämbetet fristående ledning hade

detta sm grund såväl i den särprägel, som utmärkte utbildningen och forskningen

därstädes med hansyn till verksamhetens avpassning efter näringslivets behov

som i det förhållandet att ett inordnande jämväl av dessa lärosäten under uni-

versitetskanslersambetet bedömdes giva detta ett alltför omfattande förvalt­

ningsområde Med den expansion av de tekniska högskolornas och även Övriga

akademiska lärosätens förvaltningsområden, som sedan dess ägt rum och som

kan torvantas inom den närmast överblickbara framtiden avsevärt öka hava

onekligen dessa motiv för en för de tekniska högskolorna fristående överstyrelse

vuxit i styrka.

Å andra sidan hava även skälen för en gemensam central ledning för de under

ecklesiastikdepartementet lydande lärosätena genom utvecklingen fått ökad

tyngd. Utöver förekomsten av analoga administrativa bestämmelser i skilda

hanseenden och betydelsen av en enhetlig tillämpning av gällande bestämmelser

vid administrativa avgöranden samt möjligheten för ett rationellare utnyttjande

av personel a resurser - skäl som redan tidigare talat för en gemensam ledning

— hava tillkommit den gemensamma utbildningen och forskningen i vissa grund­

läggande ämnen vid universitetet och tekniska högskolan i Göteborg och Lund

cmlinge^orsutbddmngen i Uppsala samt gemensamma anslag för vissa ändamål

vid de tekniska högskolorna och universiteten. Uppenbarligen tala dessa omstän­

digheter för en gemensam central ledning för de tekniska högskolorna och de

under kanslersambetet lydande lärosätena, varvid överstyrelsen i enlighet med

universitetsutredningens förslag skall upphöra. Å andra sidan må anmärkas, att

därest överstyrelsen bibehalles som fristående styrelseorgan för högskolorna sam-

rad med den centrala ledningen för universiteten i gemensamma frågor — såsom

nu ar fallet — bor kunna aga rum i tillfredsställande omfattning med den gemen­

skap i fråga om ambetslokaler, som numera föreligger. Ett bibehållande av över­

styrelsen utesluter ej heller att personella resurser i viss utsträckning kunna göras

gemensamma, särskilt mom det utbildningsadministrativa området

Efter vägande av de olika synpunkter, som kunna läggas å förevarande spörs-

mal, har överstyrelsen kommit till den uppfattningen, att en gemensam central

ledning för ifragavarande lärosäten bor komma til] stånd och organiseras i stort

sett etter de linjer, som angivits i universitetsutredningens förslag, även om —

sasom utredningen själv framhållit - detta med separata organ för administra­

tiva och planerande uppgifter innebär eu nykonstruktion, som är oprövad inom

den svenska forvaltnmgen. Överstyrelsen delar nämligen utredningens uppfatt­

ning, att det med hansyn till universitetsverksamhetens speciella villkor kan

vara naturligt att giva den organisatoriska ramen därför en principiellt annan

utformning an den organisatoriska ramen för annan statlig verksamhet. Vid

detta ställningstagande har överstyrelsen förutsatt en konstruktion av fakultets-

eredningen för de tekniska vetenskaperna i huvudsaklig överensstämmelse med

\ad överstyrelsen i det följande förordar.

I fråga om detta ställningstagande är överstyrelsen icke enhällig. En reservant

mom överstyrelsen — professor S. Brohult — anför:

För egen del vill jag ifrågasätta om några väsentliga fördelar kunna uppnås

genom en gemensam central ledning för de tekniska högskolorna och universi-

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

H7

tetcn m. fl. lärosäten. Starka skäl tala enligt min mening för att frågan om ett

bibehållande av den nuvarande överstyrelsen för de tekniska hogskolorna som ett

fristående styrelseorgan göres till föremål för fortsatta överväganden.

Universitetsutredningens förslag i denna del tillstyrkes även av Skånes han­

delskammare, Kooperativa Förbundet, skolöverstyrelsen, länsstyrelserna i Upp­

sala och Malmöhus län, farmaceututbildningskommittén, kanslern, lärarkollegiet

vid Chalmers tekniska högskola och SUIIAF.

Viss tveksamhet i fråga om lämpligheten av den föreslagna sammanföringen

av den centrala ledningen anmäles — förutom av reservanten inom överstyrelsen

för de tekniska högskolorna — av vissa myndigheter och organisationer. Sålunda

anför Svenska Teknologföreningen följande:

En genomgående princip i betänkandet är att åstadkomma en for alla akade­

miska utbildningsanstalter enhetlig stadga. Detta resulterar i att forslagens kon­

kreta utformning i många avsnitt, enligt Svenska Teknologforenmgens mening,

kan medföra nedsatt funktionsduglighet. Sålunda utsages bl. a. att mstitutions-

begreppet såvitt möjligt bör vara entydigt inom hela universitets- och högskole­

väsendet. Med hänsyn till de mycket skiftande uppgifterna i utbildning och

forskning, till de stora olikheter vad gäller antalet vid institutionerna tjänst­

görande personal samt till institutionernas skiftande ställning i undervisningen

inom olika utbildningsvägar kan Svenska Teknologförenmgen icke finna att ett

entydigt institutionsbegrepp är önskvärt. Föreningen ifrågasätter om icke en för

varje utbildningsinriktning utformad stadga, åtminstone vad gäller de avsnitt

som direkt berör forskning och utbildning, vore att föredraga framför en stadga

som i sig rymmer ett stort antal undantag från huvudprinciperna. Däremot ar

en gemensam central administration och en gemensam stadga för denna admim-

stration önskvärd, för att på ett likvärdigt sätt få till stånd en avvägning me an

olika forsknings- och utbildningsområden.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm, anför.

Enligt lärarkollegiets uppfattning har de tekniska högskolorna under de senaste

decennierna — vilka varit karakteriserade av mycket snabb expansion i vad

avser både ökad utbildningskapacitet och utbyggda forskningsresurser — funge­

rat förhållandevis väl och kollegiet vill som sin uppfattning uttala att det ytter-

ligare synes böra prövas huruvida icke de tekniska högskolorna som sm

undervisning och forskning samt sin målsättning avpassade efter näringslivets

behov och former — ur landets synpunkt bör bibehållas som en fristående enhet.

Härvid bör den nuvarande överstyrelsen ersättas, med ett organ svaiande mot

den typ av fakultetsberedning som lärarkollegiet i det följande kommer att

föreslå.

Vissa av de myndigheter och organisationer, vilka yttrat sig över betänkandet,

har berört frågan om inordnande under den av utredningen föreslagna centrala

universitets/högskoleledningen jämväl av andra slag av högre läroanstalter.

Sålunda anför Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund

följande:

Enligt utredningens förslag skall universitetskanslersämbetet icke ha att be­

fatta sig med exempelvis skogshögskolan eller handelshögskolan i Stockholm,

88

Organisationerna har intet att erinra mot denna begränsning av ämbetets kom­

petensområde men vill likväl föreslå, att det för åstadkommande av lämplig

arbetsfördelning mellan olika högskolor överväges, om och på vad sätt de nyss­

nämnda högskolorna bör samordnas med de utbildningsanstalter, som enligt

utredningsförslagen skall lyda under universitetskanslersämbetet.

Arbetsmarknadsstyrelsen anför, att en fullständig integration av ledningen

för universitets- och högskoleväsendet förutsätter att även de under jordbruks­

departementet stående läroanstalterna föres in under de centrala organen. Sty­

relsen utgår ifrån att så senare kommer att ske.

Universitetslärarjörbundet anför i denna fråga bl. a. följande:

. ^ 1'khet med statskontoret anser förbundet att även de tre högskolorna under

jordbruksdepartementet bör överföras till åttonde huvudtiteln och inordnas

under det nya universitetskanslersämbetet. Denna förändring bör ske i detta

sammanhang och icke som så många gånger tidigare skjutas på framtiden.

Aven lärarhögskolorna bör läggas under universitetskanslersämbetet.

SFS anför:

SFS ansluter sig till utredningens förslag att de högre läroanstalterna skall

sortera under ett departement och inordnas under en central förvaltning. Detta

skänker uppenbara fördelar, främst i form av en samlad planering och en för­

bättrad samordning olika utbildningsvägar emellan.

Normerande för urvalet av läroanstalter bör vara dels den nära anknytningen

till forskningen, dels likheten i fråga om utbildningens utformning och organisa­

tion. Mot bakgrund härav har SFS funnit, att skäl kan åberopas för att på sikt

inlemma de under jordbruksdepartementet hörande högskolorna i den nya orga­

nisationen. Å andra sidan är forskningen vid dessa högskolor nära sammanknuten

med fältförsöks verksamheten, vilket gör att en fortlöpande kontakt med under

jordbruksdepartementet lydande organ för dem är av utomordentlig vikt. I vart

fall bör dock de tre högskolorna ges en sådan ställning, att en samordning i vad

avser planeringen mellan dessa och övriga högskolor och universitet underlättas.

Västernorrlands och Jämtlands läns handelskamare uttalar sig i princip för

att de tre under jordbruksdepartementet lydande högskolorna överföres till eckle­

siastikdepartementets verksamhetsområde. Några rationella motiv för den nuva­

rande ordningen föreligger enligt handelskammarens mening ej.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196J/.

B. Den centrala ledningens arbetsområde

I fråga om den centrala universitets/högskoleledningens arbetsuppgifter har

diskussionen i de inkomna yttrandena i hög grad gällt dels forskningsrådens, i

någon mån forskningsberedningens, ställning i förhållande till universitetskans­

lersämbetet och de centrala beredningarna, dels universitetsutredningens förslag

rörande utrustnmgsuppgifternas inordnande under dessa organ. I det följande

redovisar jag remissdiskussionen i dessa delar var för sig, varefter jag redovisar

de inkomna yttrandena i vad de i övrigt rör den centrala universitets/högskole-

ledningens arbetsuppgifter.

89

a) Forskningsrådens ställning

Statskontorets rekommendation om närmare samordning mellan forskningsråd

och centrala beredningar och universitetsutredningens förslag rörande det tek­

niska forskningsrådets överförande till ecklesiastikdepartementets verksamhets­

område och rådssekretariatens formella anknytning till nniversitetskanslers-

ämbetet har utlöst en livlig remissdiskussion.

Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund anför i sitt

gemensamma remissyttrande i denna fråga huvudsakligen följande:

Enligt vår erfarenhet är industrin i stort sett tillfredsställd med forsknings­

rådens nuvarande ställning. Det torde därför vara befogat att vänta med ett

ställningstagande till förslaget om förändring av forskningsrådens status, tills

man fått någon erfarenhet av verksamheten inom universitetsväsendets nya cen­

trala organ och även inom den nu inrättade forskningsberedningen.

Enligt industrins uppfattning är tekniska forskningsrådets anknytning till han­

delsdepartementet väl motiverad. En förändring av departementsanknytningen

synes oss i avbidan på erfarenheterna av den nya organisationen böra anstå.

I detta sammanhang må beröras verksamheten inom statens råd för atomforsk­

ning. Den inriktning, som forskningen på atomenergiområdet numera fått, bör

föranleda en omprövning av behovet av ett särskilt forskningsråd på detta om­

råde. Vi förordar att frågan om lämpligheten av en uppdelning av detta råds

uppgifter på statens naturvetenskapliga forskningsråd och statens tekniska forsk­

ningsråd utredes.

Större konsistoriet i Lund yttrar:

I likhet med universitetsutredningen vill konsistoriet bestämt avvisa stats­

kontorets förslag, att forskningsrådens förslag till anslagsäskanden skall passera

kanslerskollegiet. Något skäl för en sådan handläggning av forskningsrådens

äskanden har konsistoriet icke funnit. Ett överförande av vissa tjänster inom

forskningsrådens förvaltningsorganisation till kanslersämbetets stat finner kon­

sistoriet likaledes omotiverat.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna uttalar, att överstyrelsen ej funnit

tillräckliga skäl föreligga för den av utredningen föreslagna åtgärden att över­

föra statens tekniska forskningsråd till ecklesiastikdepartementets verksamhets­

område.

Ingeniörsvetenskapsakademien yttrar:

Forskningsråden utövar ett betydelsefullt inflytande på forskningens inrikt­

ning genom sin anslagspolitik. Det är akademiens uppfattning att dessa råd varit

till stort gagn. Råden står enligt nuvarande ordning fria från universitets- och

högskoleorganisationen. Utredningen framkastar tanken att råden administrativt

skulle anknytas till universitetskansler sämbetet. Därjämte föreslås att tekniska

forskningsrådet överflyttas från handelsdepartementet till ecklesiastikdeparte­

mentet. Akademien finner att båda dessa förslag bör avstyrkas. Råden fullgör

bäst sin funktion om de står helt fria från universitetens och högskolornas högsta

centrala instanser. En sådan anordning skapar en nyttig fördelning av ansvaret

för forskningen och den återfinnes på många håll utrikes. Tekniska forsknings­

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964.

rådets förläggning till handelsdepartementet finner akademien vara motiverad

med hänsyn till att detta råd har till uppgift att stödja forskning av betydelse

för näringslivet och att främja forskningsresultatens utnyttjande i näringslivet.

Rådets målsättning är alltså olik övriga råds och måste lösas i nära samarbete

med näringslivet.

Statens råd för samhällsforskning anför i här ifrågavarande hänseenden väsent­

ligen följande:

En i förvaltningsavseende självständig forskningsinstitution, i stort sett upp­

byggd och arbetande på sätt nu är fallet, framstår som ett nödvändigt komple­

mentärt organ till den av utredningen föreslagna lokala och centrala universi­

tets- och högskoleförvaltningen. Rådet vill i detta hänseende, med instämmande

i vad utredningen anför mot en ifrågasatt mer långtgående samorganisation mel­

lan forskningsråden och de föreslagna fakultetsberedningarna, särskilt framhålla,

att uppgiften att avgöra, huruvida understöd bör lämnas åt forskning, som ej

kan inpassas i universitetens och högskolornas redan uppgjorda forskningspro­

gram, lämpligen anförtros ett fristående forskarkollegium, vari dock kan ingå

någon företrädare för det allmänna. Tillika bör beaktas, att forskningsråden som

fristående organ har möjlighet att stödja forskare, som ej är knutna till dessa

läroanstalter, och därigenom medverkar till att skapa större rörlighet för forsk­

ningen. Som följd härav anser rådet, att forskningsrådens förslag till anslags-

äskanden alltjämt bör ingivas direkt till Kungl. Maj:t.

Utredningen framkastar tanken att man bör överväga, om icke tjänster inom

åtminstone flertalet forskningsråds förvaltningsorganisationer bör uppföras på

universitetskanslersämbetets personalförteckning och medel i övrigt till dessa

forskningsråds administrationskostnader anvisas under universitetskanslersämbe­

tets anslag. Rådet har bär den uppfattningen, att forskningsråden liksom hittills

i administrativt hänseende bör vara helt fristående i förhållande till universitets-

kanslersämbetet.

Statens medicinska forskningsråd uttalar sin anslutning till universitetsutred-

ningens uppfattning rörande forskningsrådens ställning i förhållande till de cen­

trala universitets/högskolemyndigheterna och fortsätter:

Rådet anser det av statskontoret diskuterade alternativet att sammanföra

rådsorganisationen med den centrala universitets/högskoleorganisationen —

sammanslagning av forskningsråd och motsvarande fakultetsberedning, om så­

dana inrättas — icke vara rationellt med hänsyn till de skilda uppgifter, som

skulle komma att åvila de två organen. Ansvaret för planläggningen av forsk­

ningsresursernas utbyggnad måste även enligt rådets mening delas mellan två

skilda organ för varje fakultetsgrupp, nämligen forskningsråd och fakultetsbered­

ning (motsvarande).

Enligt de hittillsvarande erfarenheterna såväl i Sverige som i andra länder har

organisationsformen med helt självständiga forskningsråd vid sidan om den

ordinarie universitetsorganisationen visat sig mycket lämplig när det gällt att

fördela samhällets resurser till forskning. Det saknas därför enligt rådets mening

nu helt anledning att frångå denna princip.

Att, som experten J. Rydén föreslagit i sitt särskilda yttrande, slå samman den

nyligen inrättade forskningsberedningen med de föreslagna planeringsorganen

förefaller rådet likaså helt orealistiskt. Detta förslag bör således icke föranleda

någon åtgärd.

91

Rådet ur medvetet om att nära kontakt måste hållas mellan planeringsorganen

inom den centrala universitets/högskoleförvaltningen och forskningsråden. Det

synes därför även rådet värdefullt med personalunioner mellan forskningsråd och

motsvarande fakultetsberedning. De båda organen bör vidare hålla varandra

underrättade om de åtgärder, som de vidtager inom olika områden, samt utbyta

de långtidsplaner, som vartdera organ lägger upp för sin verksamhet.

Utredningen överväger om inte tjänster inom forskningsrådens förvaltnings­

organisationer borde uppföras på univcrsitetskanslersämbetets personalförteck­

ning, och medel i övrigt till dessa forskningsråds administrationskostnader an­

visas under univcrsitetskanslersämbetets anslag. Enligt rådets mening saknas

helt motiv för en sådan formell omläggning. Rådet avstyrker därför angivna

anordning.

Rådet konstaterar vidare med förvåning att universitetsutredningen utan att

närmare ange skälen för sitt ställningstagande föreslår, att det tekniska forsk­

ningsrådet överföres till ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde. Statens

medicinska forskningsråd kan icke finna motiv föreligga för en dylik överföring.

Statens naturvetenskapliga forskningsråd avstyrker bestämt förslaget om änd­

rad departementstillhörighet för det tekniska forskningsrådet. Naturvetenskap­

liga forskningsrådet anför vidare:

Något bärande skäl för det tekniska rådets förflyttning har enligt rådets me­

ning ej framförts. Rådet anser det i själva verket för forskningen mycket bety­

delsefullt att flera departementschefer genom befattning med forskningsråds-

ärenden får en fortlöpande information om forskningens arbetsvillkor och behov.

Även om förslag ej föreligger beträffande den löst framkastade tanken att

tjänster inom forskningsrådens förvaltningsorganisationer skulle uppföras på uni-

versitetskanslersämbetets personalförteckning och medel till dessa råds admini­

strationskostnader anvisas under ämbetets anslag, så vill rådet dock anföra föl­

jande synpunkter.

Ett realiserande av detta förslag skulle innebära enbart nackdelar; även från

administrativ synpunkt är förslaget en avgjord försämring. Den omständigheten,

att utredningen endast eftertraktar eu rent formell omläggning av rådens för­

valtningsorganisation, kan inte dölja den egendomliga dualism som skulle uppstå

därigenom att rådens förvaltningsorgan skulle ligga under universitetskanslers-

ämbetet, på vilket rådens administrationsanslag skulle uppföras, medan råden

i sin verksamhet skulle vara direkt underställda Kungl. Maj:t.

Statens råd för atomforskning ger uttryck för samma synpunkter och anför

vidare följande, som i något förkortad form även återfinnes i naturvetenskapliga

forskningsrådets yttrande:

Det för samverkan mellan råden och för fördelning av statens resurser för

forskning på olika forskningsfält betydelsefullaste organet är den nyligen inrät­

tade forskningsberedningen. Rådet är övertygat om att denna organisationsform

representerar ett lyckligt grepp. Samarbetet mellan forskningsberedningen och

universitetskanslersämbetet blir av stor betydelse, men detta torde utan särskilda

administrativa åtgärder automatiskt komma till stånd i behövlig omfattning.

För att råden skall kunna fullgöra sin uppgift är det av helt avgörande vikt

att de får behålla sina möjligheter till självständiga initiativ. Den nuvarande

svenska forskningsrådsorganisationen med självständigt arbetande råd, vilka

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 50 år 196J+

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

dels samarbetar genom ett eget samarbetsorgan, forskningsrådens samarbetsdele-

gation, dels också genom regeringens eget policyorgan, forskningsberedningen,

ter sig ur dessa synpunkter som en mycket positiv konstruktion. I ett särskilt

yttrande till betänkandet har en av utredningens experter framfört motsatt upp­

fattning. Detta yttrande synes rådet överhuvud taget avspegla ett administrativt

tänkande som ej tar hänsyn till universitetens, den högre undervisningens och

särskilt forskningens särart. Rådet avstyrker på det bestämdaste att dylika syn­

punkter får bilda grundval för den aktuella omorganisationen. I stället ansluter

sig rådet till utredningens eget yttrande i dessa frågor.

I den utländska forskningsrådsorganisationen är ett genomgående drag att

råden är fristående och är direkt underställda resp. regeringsdepartement. Som

exempel härpå kan rådet nämna förhållandena i USA, Storbritannien, Frank­

rike, Nederländerna och Norge.

Statens tekniska jorskningsråd anför i dessa frågor i huvudsak följande:

Den verksamhet som följer av målsättningen att verka för forskningens ut­

nyttjande ger rådet betydelsefulla uppgifter av annan art än de som ankommer

på flertalet under ecklesiastikdepartementet lydande råd. Denna målsättning

understryker den tekniska forskningens roll som framför allt en betydelsefull

produktionsfaktor. Den vid universitet och högskolor bedrivna forskningen

utgör endast en del av rådets arbetsfält. Rådets sammansättning, organisation

och arbetssätt bär också tydligt prägel av denna olikhet relativt de under eckle­

siastikdepartementet lydande råden.

Det anförda är ägnat att belysa det orealistiska i ett överförande av rådets

förvaltningsorganisation till universitetskanslersämbetets personalförteckning

samt anvisande av medel för rådets administration under universitetskanslers­

ämbetets anslag.

Vad kontakten med högskole- och universitetsinstitutioner beträffar skulle den

föreslagna ändringen ej medföra några fördelar. Ett nära samarbete med dessa

institutioners administrativa avdelningar sker sedan en längre tid tillbaka vad

beträffar administration av tilldelade anslag.

Med hänsyn till rådets arbetsuppgifter och vikten av närmast möjliga kontakt

med näringslivet synes det riktigast att rådet även i fortsättningen tillhör han­

delsdepartementets verksamhetsområde. Ett genomförande av utredningens för­

slag beträffande rådets överförande till ecklesiastikdepartementet och beträf­

fande anknytning till universitetskanslersämbetet skulle kunna motverka de

syften för vilka rådet har att verka. Rådet måste därför bestämt avstyrka de

av utredningen i dessa frågor framlagda förslagen.

Rådet delar synpunkten att eu nära kontakt mellan fakultetsberedningar och

råd är önskvärd. Rådet finner emellertid att detta önskemål för den tekniska

forskningens del bör kunna tillgodoses på betydligt enklare och smidigare sätt

än det av utredningen föreslagna.

Även för andra forskningsråd bör en i förhållande till universitetsväsendet så

självständig ställning som möjligt eftersträvas. Det har varit och bör förbli för­

delen med forskningsråden, att de kan verka fritt och snabbt för att tillgodose

aktuella forskningsuppgifter, speciellt nya initiativ, både inom universiteten och

högskolorna och utanför dessa. Forskningen har en allt viktigare funktion i skilda

delar och organisationer av vårt samhälle, och det är farligt både för universi­

teten och för samhället, om forskningen skulle reserveras för eller monopoliseras

av universiteten, även om dessa som hittills är centrala högborgar.

Rådet vill understryka att forskningsberedningen genom sin tillkomst på ett

Kungl. May.ts proposition nr 50 år 1064

9:i

betydelsefullt sätt ändrat de förutsättningar som varit för handen da universi-

tetsutredningen behandlat rådsverksamheten. Ett nära samarbete har etablera s

mellan forskningsberedningen och råden. Tekniska forskningsrådet vantar or

sin del att detta samarbete leder till betydande praktiska resultat och laster s oi

vikt vid att dessa möjligheter till samverkan inte försvåras.

Statens råd för byggnadsforskning anför i huvudsak följande:

Rådet anser liksom utredningen att forskningsråden alltjämt bör vara från

högskoleorganisationen fristående organ med samma uppgifter som hittills, bjalv-

fallet bör forskningsråd och högskolemyndigheter i olika hänseenden samverka

med varandra. En sådan samverkan, som i själva verket är av avgörande bety­

delse för en rationell utbyggnad av forsknings- och utbildningsresurserna over

hela linjen, skulle enligt rådets mening avsevärt underlättas om umversitets-

utredningens förslag om upprättande av fakultetsberedningar för det centrala

planeringsarbetet för denna utbyggnad realiseras. Rådet tillstyrker salunda uni-

versitetsutredningens förslag om fakultetsberedningar och förutsätter därvid,

liksom utredningen, att Kungl. Maj:t kommer att söka underlätta samarbetet

mellan forskningsråd och beredningar genom att ledamöter av fakulte tsbered-

ning i lämplig utsträckning också blir ledamöter av närmast berörda forsk­

ningsråd.

Jordbrukets forskningsråd yttrar bl. a.:

Utredningen utgår från att forskningsrådens uppgifter och organisation skall

vara i huvudsak desamma som nu. Rådet har intet att erinra häremot och kom­

mer i sin verksamhet liksom hittills städse att eftersträva sa god och nara kontakt

som möjligt med de till rådets verksamhet hörande läroanstalternas administra­

tiva ledning och dess forskare.

Utredningen förordar vidare, att forskningsrådens förslag till anslagsaskanden

alltjämt skall inges direkt till Kungl. Maj:t. Rådet delar helt denna uppfattning

Utredningen understryker ju också tydligt, att forskningsråden såtillvida har ett

vidare arbetsfält än de föreslagna fakultetsberednmgarna som radon bär att

stödja och initiera viss forskning även utanför universiteten och högskolorna.

Utredningen uttalar emellertid på annat ställe, att det »bör övervägas, om icke

tjänster inom åtminstone flertalet forskningsråds förvaltningsorganisationer borde

uppföras på universitetskanslersämbetets personalförteckning och medel i övrigt

till dessa forskningsråds administrationskostnader anvisas under universitets­

kanslersämbetets anslag». Någon motivering härför lämnas ej. Namnda utta­

lande föranleder rådet att framhålla, att inga administrativa fördelar torde sta

att vinna genom en dylik formell omläggning av rådens förvaltningsorganisation.

Snarare innebär den betydande nackdelar.

Rådet anmäler slutligen stark tveksamhet beträffande utredningens förslag

om att tekniska forskningsrådet skall överföras till ecklesiastikdepartementets

verksamhetsområde.

Malmfonden yttrar:

Tillskapandet av från universitet och högskolor fristående forskningsråd har

inneburit ett stort framsteg för forskningens organisation. Råden bär visat sig

på ett snabbt, smidigt och ändamålsenligt sätt kunna tdlgodose vid universitet

och högskolor uppkommande behov inom forskningen. Rådens fria ställning hai

bidragit till att skapa en gynnsam atmosfär för kontakter och samarbete med

94

organisationer, företag och enskilda, som utanför universitetsorganisationen be­

driver eller stöder forskning.

Utredningen framför tanken att råden administrativt skulle knytas till univer-

sitetskanslersambetet. Även om en sådan ändring endast, såsom utredningen

uttalat, innebär en omläggning av den formella organisationen och icke skulle

rubba radens ställning som självständiga organ, anser Malmfonden dock med

hänvisning till vad som nyss anförts starka skäl tala för att den nuvarande ord­

ningen bibehalles.

Utredningen har föreslagit, att tekniska forskningsrådet skall överföras till

ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde. Enligt Malmfondens mening har

utredningen härvid inte tillräckligt beaktat omfattningen och värdet av den

tekniska forskning, som numera bedrives inom industrien och de av staten och

industrien gemensamt bildade branschforskningsinstituten. Tekniska forsknings­

rådets verksamhet avser numera till ej oväsentlig del forskning utanför universi­

teten och hogskolorna. Dessa och andra förhållanden talar starkt för att rådet

bor kvarhgga under handelsdepartementet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

b) Utruslningsnämndens ställning

Universitetsutredningen och statskontoret har framlagt sinsemellan något skilj­

aktiga förslag om en närmare anknytning i organisatoriskt hänseende av den

nuvarande utrustningsnämnden för universitet och högskolor till den nya organi­

sationen för universitets/högskoleväsendets centrala ledning. Utredningen före­

slår, att den nuvarande nämndens uppgifter uppdelas på dels en utrustnings­

beredning (för de planerande uppgifterna) med samma ställning som fakultets-

beredningarna, dels universitetskanslersämbetet (för de verkställande uppgif­

terna), medan statskontoret vill föra in utrustningsnämnden i universitetskans­

lersämbetet som en kommitté av närmast permanent karaktär.

o Sveriges hantverks- och industriorganisation förordar en utrustningsberedning

sasom en av avdelningarna av det vetenskapliga råd, som bör upprättas vid sidan

av det centrala ämbetsverk, åt vilket ansvaret för såväl planering som förvalt­

ning enligt organisationens mening bör anförtros.

Styrelsen för Kooperativa Förbundet -bedömer universitetsutredningens för­

slag om en utrustningsberedning för planeringsarbetet och en avdelning inom

universitetskanslersämbetet för inköpsverksamheten såsom innefattande eu prak­

tisk och riktig lösning av ifrågavarande problem.

Byggnadsstyrelsen anför följande:

D;i det gäller utrustning bör man särskilja dels den utrustning, som består av

tast inredning, möbler, armatur, gardiner m. m. dels den vetenskapliga och peda­

gogiska. utrustningen. Utrustning av det förra slaget är av största betydelse för

undervisningsmiljön och ligger inom de kompetensområden, på vilka byggnads­

styrelsen har kvalificerad personal av olika och varandra kompletterande slag.

badan utrustning hänger också i högsta grad samman med byggnadernas plane-

ung och tekniska utformning. Möbler och inredningar påverkar i hög grad rums-

matten och som följd därav stomsystem, fasadmoduler osv. I stor omfattning

mbygges i den fasta inredningen installationer av olika slag, som ingår i bygg-

Kungl. Maj:tx proposition nr 50 av 19G4

95

nadsarbetet. Vid modern projektering måste på tidigast möjliga stadium installa­

tions- och inredningssystem koordineras med övriga byggnadsarbeten. Om ett

utvecklingsarbete skall bedrivas beträffande universitetslokalers planering för

att åstadkomma bättre lokaler till om möjligt lägre kostnader, måste utgångs­

punkten alltid vara arbetsplatsen, dess utrustning, mått, installationsbehov etc.

I denna situation skulle det i och för sig vara av största vikt att samoidningen

av såväl projekteringen som utvecklingsarbetet beträffande både byggnaden som

sådan och inredningar, möbler och installationer låge på ett och samma organ.

Den 1 oktober i år startar byggnadsstyrelsen den särskilda utvecklingsavdel­

ning, som tidigare på grund av personalbrist tyvärr icke kunnat komma i gang.

Avsikten är att denna avdelning i första hand skal! angripa de många problem

som sammanhänger med universitetens och högskolornas byggnader. Det blir

därvid ofrånkomligt, att utgångspunkterna härför är det detaljerade studiet av

varje enskild verksamhets rums- och inredningsbehov. Väsentligt är då, att pla­

neringen av denna del av utrustningen samordnas med byggande^ dvs. ligger

på det organ, som har ansvar för planeringen av byggandet.

1

den mån en sådan

total samordning av olika skäl icke anses böra åvägabringas, bör styrningen av

detta arbete dock ligga hos det byggnadsplanerande organet.

Beträffande den vetenskapliga och pedagogiska utrustningen verkar denna i

viss mån bestämmande på den fasta inredningen. Då utrustning av detta slag

— till vars anskaffande det särskilda expertorganet (utrustningsberedningen) bör

taga ställning — i högre eller mindre grad påverkar lokalprogrammets utform­

ning, är det av största vikt att på ett så tidigt stadium som möjligt även på detta

område samarbete kommer till stånd mellan å ena sidan planerande och upp­

handlande organ (utrustningsberedningen resp. kanslersämbetet) och å andra

sidan byggnadsstyrelsen.

Riksrevisionsverket anför:

Vid ställningstagandet till denna fråga bör enligt riksrevisionsverkets mening

särskild hänsyn tagas till att den pågående starka upprustningen vid universitet

och högskolor övergångsvis kräver stora insatser och speciella resurser på områ­

det samt till att utrustningsnämnden ålagts vissa funktioner vid sidan om uni­

versitetens och högskolornas verksamhet. Såvitt ämbetsverket kunnat finna har

utrustningsnämnden hittills väl fullgjort sina uppgifter. I detta sammanhang bör

även beaktas, att en översyn av den statliga upphandlingsverksamhetens orga­

nisation överväges inom statskontoret. Även om det i och för sig kan befinnas

rationellt att inordna utrustningsnämnden i universitetskanslersämbetet på sätt

statskontoret föreslagit i sin rapport förordar riksrevisionsverket med hänsyn till

nämnda förhållanden, att frågan om nämndens organisatoriska hemvist tills

vidare hålles öppen.

Länsstyrelsen i Uppsala län anser, att praktiska skäl talar för att utrustnings-

frågorna i enlighet med universitetsutredningens förslag handlägges i en fakul-

tetsberedningarna sidoställd beredning med bl. a. chefen för ekonomiskt-admini-

strativa byrån som ledamot.

Utrustning snämnden för universitet och högskolor avstyrker saväl univeisi-

tetsutredningens som statskontorets förslag och anför i huvudsak följande:

Enligt nämndens mening finnes en mycket väsentlig olikhet mellan fakultets-

beredningarnas och utrustningsberedningens planeringsverksamhet. Fakultets-

beredningarnas planering går sålunda ut på klarlägganden och bedömanden av

96

vittutseende frågor om utbildnings- och forskningsorganisationens storlek och

uppläggning. Denna planering omfattar jämväl bedömanden och avgivande av

förslag beträffande erforderliga personal- och lokalresurser m. m. Utrustnings-

organets planering begränsar sig däremot väsentligen till ett bedömande av

utrustningsbehoven för forskning och undervisning m. in. inom en av statsmak­

terna på grundval av bland annat fakultetsbcredningarnas planering redan be­

slutad ram. Utrustningsorganets planering blir därför på sitt sätt — liksom bygg­

nadsstyrelsens motsvarande lokalplanering — sekundär i förhållande till fakul-

tetsberedningarnas planering. I varje fall är den till sin omfattning mera begrän-

sad och fixerad samt till innebörden mer teknisk än de andra beredningarnas.

Enär alltså egentlig och på visst objekt inriktad utrustningsplanering bör och

kan slutligt sätta in först sedan statsmakterna tagit ställning till bland annat

objektets ram i avseende å personal och lokaler, har den ett förhållandevis be­

gränsat samband med fakultetsbcredningarnas planering.

Nämnden utgår vidare ifrån, att utredningen avser att uppgiften att svara för

de s. k. utrustningsprogrammen skall tillhöra den planerande verksamheten. Om

detta ej är förhållandet, skulle i realiteten praktiskt taget hela planeringsverk­

samheten bli förlagd inom universitetskanslersämbetet. För utrustningsbered-

ningen skulle i så fall återstå väsentligen endast allmänna analyser samt uppgif­

ten att framlägga utrustningsförslagen för statsmakterna. Fn så begränsad upp­

gift kan rimligen ej utgöra grunden för att ett särskilt organ inrättas.

Utrustningsnämnden lämnar en sammanfattande redogörelse för nämndens

hittillsvarande funktioner och arbetssätt. Därvid framhålles, att nämnden givits

utrustningsuppdrag för institutioner även utanför universitet och högskolor.

Nämnden anför vidare bl. a. följande:

Erfarenheten torde ha gett vid handen, att nämnden i sin verksamhet utan­

för sitt förstahandsområde kunnat göra för det allmänna värdefulla insatser. Utan

varje tvekan anser nämnden det sakligt mycket behövligt, att ett centralt utrust-

ningsorgan — utrustningsnämnden eller annat — kan i ökad utsträckning om-

händerha olika utrustningsobjekt även utanför universitets- och högskoleområ-

det. Denna uppfattning vinner ock stöd i förslagen om ytterligare uppdrag m. m.

Tyvärr har nämnden under senaste året nödgats möta varje sådant förslag med

att nämndens personalorganisation måste förstärkas redan för ett fullgörande

av de å nämnden automatiskt fallande och successivt synnerligen starkt ökande

uppdragen. I avvaktan därpå har nämnden måst ställa sig avböjande till för-

slagen. Förutsättningar för en nämndens ändrade inställning härutinnan synes

snarast böra tillskapas.

Därest utrustningsnämndens verksamhet skulle inordnas i en central organi­

sation i enlighet med universitetsutredningens förslag, uppstår frågan om lämp­

ligheten av att i större utsträckning utrustningsuppdrag utanför denna centrala

administrations område lägges på de nya organen. Formellt synes hinder därför

ej föreligga men ändamålsenligheten kan med skäl från skilda svnpunkter starkt

ifrågasättas — eller direkt förnekas.

. För den planerande verksamheten för ett visst utrustningsobjekt har hittills

i första hand svarat ordföranden och byråchefen. Normalt förlöper denna verk­

samhet i stort sett i följande ordning.

På ett tidigt stadium tas kontakt med vederbörande institutionsföreståndare

för allmän diskussion av aktuella utrustningsfrågor. Därvid lämnas direktiv och

riktlinjer, varjämte institutionsföreståndaren anmodas att till nämnden avlämna

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

97

(■It institutionens utrustningsförslag. Likaså diskuteras på ett tidigt stadium med

byggnadsstyrelsen (draga om tekniska högskolan i Stockholm dess byggnads­

kommitté) förekommande problem på gränsområdena mellan bygge samt inred­

ning och utrustning ävensom de byggnadsmässiga förutsättningarna lör installa­

tioner av många slag av tyngre utrustning m. in. samt byggnadstider.

Av eu institution avlämnat utrustningsförslag underkastas i olika avseenden

granskning och prövning inom nämnden och i erforderlig omfattning av för ända­

målet tillkallad expertis. Sedan resultaten av dessa granskningar föreligger sam­

lade, göres behövliga sammanställningar och jämförelser med andra uLrustnings-

objekt. Utredningarna och undersökningarna härutinnan är av synnerlig oety-

delse för nämndens ställningstagande till kostnadsramar in. m. samt i hög grad

arbetskrävande. I samband härmed pågår normalt fortsatta diskussioner mellan

nämnden samt institutionsföreträdare och experter angående förutsättningarna

för att ytterligare nedbringa och begränsa anskaffnings- och investeringsbehoven.

På grundvalen av de sålunda framkomna resultaten utarbetar nämnden och

avger till Kungl. Maj:t sitt slutliga förslag till kostnadsram in. m.

Nämndens ifrågavarande prövning har ett dubbelt syfte. Det gäller sålunda

dels att söka objektivt bedöma arten och omfattningen av den utrustnings-

anskaffning för ett akuellt objekt, som från undervisningens, forskningens och

andra saksynpunkter må anses i och för sig påkallad, dels och- att från allmänna

synpunkter söka göra en avvägning av de sålunda i och för sig berättigade be­

hoven mot andra — på universitets- och högskoleområdet och i övligt föie-

liggandc investeringskrav. Som en väsentlig bedömningsfaktor bland åtskilliga

andra har därvid den statsfinansiella situationen och dennas utveckling på kortare

och längre sikt trätt fram. Denna flcrsidiga prövning har varit eu vid nämndens

tillkomst av vederbörande i kanslihuset klart uttalad uppgift. Sydtet har sålunda

varit, att de vid denna prövning framkomna resultaten och förslagen skall obe­

skurna kunna godtas inom kanslihuset. Från begynnelsen har nämnden alltså

avsetts att tjäna som ett kanslihusets beredande organ och ej blott som ett

ämbetsverk med huvudsakligen facksynpunkter.

Förutsättningen att nämndens förslag — såsom hittills varit fallet i stort sett

helt — godtas har i själva verket i ej oväsentlig grad utgjort en utgångspunkt för

nämndens handlande gent emot institutionerna. Att nämnden kunnat deklarera,

att eu institution bör kunna räkna med ett godtagande på högsta ort av vad

nämnden föreslår, har påtagligt stärkt nämndens ställning utåt och utan tvivel

avsevärt ökat institutionernas beredvillighet till objektiv samverkan och åter­

hållsamhet. De s. k. fjärde ledamöterna av nämnden (dvs. de ledamöter, som

företräder viss läroanstalt eller institution) har härvid som regel spelat eu myc­

ket värdefull roll.

Även utrustningsnämndens upphandlingsverksamhet bör i detta sammanhang

redovisas som grundval för bedömningarna i det följande.

Av universitetsutredningen beskrives ifrågavarande verksamhet kort och gott

som en upphandling av inrednings- och utrustningsartiklar. Givetvis går verk­

samheten ut på inköp men arbetet omfattar dock åtskilligt mer än utformandet

och avsändandet av bestäliningsskrivelser. Och i eu ständigt ökande utsträckning

har nämnden att företa ekonomiskt omfattande upphandlingar, vilka tekniskt

och i övrigt förutsätter ingående och från skilda synpunkter krävande förberedel­

ser inom nämnden. Exempel härå är de större upphandlingarna av snickeriinred­

ningar in. m. En enda dylik upphandling kan belöpa sig på en miljon kronor och

mycket mera.

! upphandlingsverksamheten ingår emellertid utöver det anförda mycket

4 —

Bihang till riksdagens protokoll lOGIf. 1 sand. Nr

SO

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 50 år 1904

98

annat, exempelvis avslutandet av rabattöverenskommelser, prisövervakningar

och kontinuerligt följande av marknadsutvecklingen.

I det föregående bär en åtskillnad gjorts mellan den * planerande» och »verk­

ställande» delen av utrustningsnämndens verksamhet. Utan tvivel föreligger

också anledning att göra en dylik åtskillnad. Men det måste understrykas, att

dessa olika verksamheter i väsentliga avseenden griper in i och är beroende av

varandra, vilket tydligt framkommer i det dagliga arbetet inom nämnden.

Erfarenheten visar sålunda, att en nära samorganisation under en enhetlig och

i sista hand ansvarig ledning av planerings- och inköpsverksamheten är nödvän­

dig på ifrågavarande område.

Utredningens förslag om att utrustningsnämndens »planerande» verksamhet

skall förläggas till en utrustningsberedning och dess »verkställande» uppgifter

(upphandling m. m.) inordnas i universitetskanslersämbetet får anses föranlett

av bristande kännedom om vad frågan praktiskt gäller. Förslaget innebär bland

annat en helt orealistisk splittring av funktioner och ansvarsfördelning. Utrust-

ningsberedningens verksamhet skulle i stort sett fullgöras med anlitande av

kanslersämbetets personal. Beredningen skulle vidare vara undandragen utform-

mngen av och ansvaret för upphandlingsverksamheten oaktat denna står i ett

ofrånkomligt sa,mmanhang med planeringen. Överhuvud griper de olika verk­

samheterna så in i och är så beroende av varandra, att en samorganisation av

dem är ofrånkomlig under en enhetlig och en enda i sista hand ansvarig ledning.

Ett förväntat aldrig så gott inbördes samarbete mellan olika organ kan icke

förringa angelägenheten av en enhetlig organisation för uppgifternas fullgörande.

.Nämnden måste bestämt avstyrka den föreslagna uppdelningen. På motsvarande

satt som planering och byggande är samordnat inom byggnadsstyrelsen bör så­

lunda till ett enhetligt organiserat centralt utrustningsorgan förläggas all plane-

rings-och upphandlingsverksamhet i utrustningssammanhangen. Den rimliga och

praktiska konklusionen härav måste bli, att utrustningsnämnden bibehålies.

Sasom framhållits ovan, har de olika fjärde ledamöterna som regel spelat en

mycket värdefull roll för upprätthållandet av fortlöpande och nära kontakter

med läroanstalterna. Ett ersättande av detta system med av utredningen före­

slagna tva ledamöter såsom »fast representation» för läroanstalterna skulle enligt

nämndens mening innebära en från skilda synpunkter betänklig försvagning

korslaget avstyrkes bestämt.

b

Under åberopamde av vad som i olika sammanhang ovan anförts får utrust-

ningsnämnden föreslå, att nämnden bibehålies såsom det fristående centrala

utrustmngsorganet på ifrågavarande område.

Statskontoret anför:

Då det, som utredningen framhåller, icke är fråga om att i utrustningsbered-

ningen engagera något utomstående element och då det är önskvärt att samma

expertis som deltar i planeringsarbetet också är inkopplad på verkställighetssta-

diet, saknas enligt statskontorets mening skäl för den föreslagna uppspaltningen

av utrustningsnämndens funktioner: den i statskontorets rapport föreslagna orga­

nisationen synes därför i och för sig vara att föredraga. Vid bedömningen av

ifrågavarande organisationsförslag bör dock enligt statskontorets mening följande

förhållanden förtjäna uppmärksamhet. Utrustningsnämnden fullgör för närva­

rande även uppgifter som faller utom den skisserade ramen för universitetens och

högskolornas verksamhetsområde. Sålunda har uppdragen hittills jämväl om­

fattat så disparata organ som bl. a. riksarkivet, kungl. biblioteket, statens bakte­

riologiska laboratorium, statens institut för folkhälsan och statens polisskola.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

99

Något förslag till placering av denna speciella upphandlingsverksamhet har ej

framlagts. Ej heller har samordningen mellan byggnadsverksamheten (i bygg­

nadsstyrelsens regi) och utrustningsfrågornas handläggning tillräckligt belysts.

I sammanhanget bör även beaktas, att inom statskontoret övervägs en översyn

av den statliga upphandlingsverksamheten. Att därför i detta läge vidtaga mera

genomgripande åtgärder inom ett upphandlingsområde som fungerar väl synes

mindre välbetänkt. Av angivna skäl föreslår statskontoret, att ställningstagandet

till frågan om infogande av utrustningsnämnden i universitetskanslersiimbetet

tills vidare uppskjutes.

Statskontorets yttrande är på denna punkt icke enhälligt, hyra reservanter

(tre av styrelsens ledamöter1) med instämmande av överdirektören) har anfört

följande:

Utrustningsfrågorna är av största betydelse för forskningen och undervisningen

vid universitet och högskolor. De har också stor ekonomisk räckvidd. Utrust-

ningsplaneringen och utrustningsanskaffningen sammanhänger nära med pla­

nering och verkställande av personell och lokalmässig upprustning. Dessa omstän­

digheter talar för att utrustningsnämnden utan dröjsmål närmare anknytes till

universitetskanslersämbetet på det sätt som föreslagits i rapporten. Det bör

understrykas att om upphandlingsorganet skall anlitas för uppdrag fallande utan­

för det högre undervisningsväsendets område — i och för sig är det icke osanno­

likt att det är rationellt att exempelvis på skolområdet systematiskt tillvarataga

organets sakkunskap — dess personalorganisation måste vara avpassad härför.

Kanslern anför:

Under hänvisning till vad som anförts i läroanstalternas yttranden avstyrker

jag utredningens förslag och ifrågasätter alltså inte någon ändring i utrustnings-

nämndens status. Sedan lärosätenas förvaltningar upprustats, bör dock vissa

uppgifter kunna decentraliseras från nämnden till lokalförvaltningarna.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna anför:

Överstyrelsen förordar, att den nuvarande utrustningsnämnden bibehålies

såsom ett i förhållande till den centrala ledningen självständigt organ. För att

säkerställa erforderlig samverkan med den centrala ledningen bör emellertid

enligt överstyrelsens mening en företrädare för utrustningsnämnden och även

en företrädare från byggnadsstyrelsen kallas att deltaga i fakultetsberednings-

sammanträde vid dess behandling av frågor, som beröra inredning och utrustning

av lokaler samt byggnadsfrågor.

c) Övriga arbetsuppgifter

Utredningens förslag rörande universitetskanslersämbetets och de centrala

beredningarnas uppgifter i övrigt — sålunda med bortseende från de i det före­

gående redovisade frågorna om forskningsrådens och utrustningsnämndens ställ­

ning

_ bär i många yttranden lämnats helt utan erinran. I andra yttranden

tillstyrker man i mera allmänna ordalag utredningens förslag om decentralisering

av administrativa uppgifter från de centrala till de lokala myndigheterna.

1 Ledamoten av riksdagens andra kammare H. Gustafsson, avdelningschefen L. Lindmark och

direktören O. Söderström.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1061,.

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196U

Utförligt diskuteras dessa frågor av SFS, som bl. a. yttrar:

SFS tillstyrker förslagets mycket omfattande decentralisering av personal­

administrativa ärenden och fördelningsfrågor till de lokala organen, och anser

liksom de sakkunniga att denna decentralisering i en framtid även bör omfatta

beslut angående tilldelningen av lärarkrafter. Det förutsätter emellertid ett till­

förlitligt system för registrering av de studerande samt säkra normer för beräk­

ningen av lärarbehovet under ett kommande budgetår.

Det är angeläget att kursfordringar i de enskilda ämnena liksom tidigare fast­

ställes centralt, och att kanslersämbetet förblir den beslutande instansen i dessa

frågoi. Endast därigenom är det möjligt att bibehalla den likvärdighet i fråga om

utbildningen vid skilda universitet och högskolor, vilken av flera skäl ter sig

angelägen. SFS anser att möjlighet skall finnas att hemställa om Kungl. Majrts

prövning av Kanslersämbetets beslut rörande studieplanefrågor, något som nu

inte är fallet.

De ämneskonferenser som anordnas av universitetskanslern utgör eu synner­

ligen värdefull form för överläggningar rörande studiefordringar, studietid m. m.

Organisationen förutsätter, att dessa konferenser också i framtiden skall utgöra

ett centralt inslag i arbetet med utbildningens innehåll och administration.

Utredningen anför helt riktigt, att behörighetsbestämmelser för inskrivning,

grunder för meritvärdering samt beslut om en begränsning av intagningen i en­

skilda. ämnen ej lämpar sig för avgörande på det lokala planet. SFS stöder på

samtliga punkter utredningens förslag i vad gäller intagningsärendenas hand­

läggning. Utöver de motiv som anförs i betänkandet till stöd för en centraliserad

intagning till spärrade utbildningslinjer kan påpekas, att en samordning av intag­

ningen till skilda utbildningslinjer underlättas om denna företas inom ett och

samma organ. För vissa utbildningsvägar t. ex. medicinsk och odontologisk kan

ett klart behov av en sådan samordning konstateras. Även för de spärrade äm­

nena vid filosofisk fakultet kan en central intagning vara att föredra, bl. a. bero­

ende på de stora lokala variationerna i antalet sökande.

SFS har i flera tidigare framställningar till såväl Kungl. Maj:t som till univer-

sitetsutredningen och universitetskanslern påpekat de nackdelar som är förenade

med nuvarande intagningsbestämmelser för olika slag av spärrad utbildning.

Dessa bestämmelser har som regel utformats oberoende av varandra, varvid

skilda principer kommit att tillämpas och meriteringsgrunderna tillmätts olika

stor vikt, utan att detta haft någon saklig grund i skillnader mellan utbildning­

arna. Det är ett starkt önskemål att klara och så långt möjligt likvärdiga meri-

teringsgrunder tillämpas.

Det är därför tillfredsställande att utredningen föreslagit en översyn över in-

tagningsbestämmelserna för att nå större enhetlighet. En sådan översyn bör

under alla omständigheter företas sa snart beslut fattats om det nya gymnasiets

konstruktion.

Arbetsmarknadsstyrelsen anför rörande samarbetet mellan styrelsen å ena

sidan och den centrala universitets/högskoleledningen å den andra:

Utredningen framhåller, att fakultetsbcredningarnas arbete i viss utsträck­

ning måste repliera på det material som arbetsmarknadsstyrelsens prognosinsti­

tut framlägger och att ett nära samarbete bör etableras mellan prognosdelega­

tionen och fakultetsberedningarna. Genom att en ledamot av kanslerskollegiet

föreslås ingå i prognosdelegationen har visserligen en form för samarbete an­

befallts och styrelsen tillstyrker den föreslagna representationen. Därutöver bör

101

emellertid fasta former etableras för fortlöpande information om prognosinstitu-

tets utredningsresultat.

Kanslersämbetets uppgift att kontinuerligt följa utbildningsorganisationens

effektivitet har enligt utredningen karaktär av driftkontroll. Styrelsen finner

denna kontrollerande verksamhet utomordentligt väsentlig. Studieavbrotten

inom de fria fakulteterna torde delvis hänga samman med brister i undervis­

ningen. Knappheten på akademiskt utbildad arbetskraft liksom hänsynen till

den enskilde studenten kräver kontinuerlig tillsyn över att undervisningen be­

drivs i sådana former och med sådana metoder att utbildningsmålet kan nås

inom de gränser som anges som »normalstudietid».

Då kanslersämbetet har att fastställa studieplanerna (motsvarande) blir ytterst

denna myndighet ansvarig för att universitets- och högskoleutbildningen mot­

svarar samhällets behov. Styrelsen vill liksom utredningen understryka nödvän­

digheten av att kanslersämbetet i dessa frågor upprätthåller kontinuerligt sam­

arbete bl. a. med arbetsmarknadsstyrelsen.

Byggnadsstyrelsen anför:

Vid nybyggnad inom universitets- och högskoleområdet har byggnadsstyrelsen

att svara för såväl planering och projektering som byggande. Det åligger sålunda

byggnadsstyrelsen att bland annat utarbeta byggnadsprogram för lokalbehovens

tillgodoseende. Vid mer omfattande byggnadsverksamhet tillsättes av Kungl.

Maj:t särskilda programkommittéer för utarbetande av lokalprogram. Till leda­

möter i dessa kommittéer utses fackmän på det område, som omfattas av bygg­

nadsföretaget, jämte representanter för byggnadsstyrelsen m. fl. myndigheter.

Byggnadsstyrelsen vill understryka det starka samband, som föreligger mellan

planeringen av lokalfrågorna och den planeringsverksamhet, som skall åvila uni-

versitetskanslersämbetet. Byggnadsstyrelsen förutsätter emellertid, att program-

kommittér kommer att tillsättas även i fortsättningen och att den erforderliga

samordningen ernås genom en ändamålsenlig sammansättning av dessa kom­

mittéer.

Skolöverstyrelsen förordar upprättandet av sektioner inom universitetskans-

lersämbetets utbildningsbyrå för pedagogiskt utvecklingsarbete och användning

av tekniska hjälpmedel i universitetsundervisningen. Överstyrelsen anför vidare

bl. a.:

Såvitt överstyrelsen kunnat finna har personalfrågan när det gäller universi­

tetsförvaltningens insatser i fråga om pedagogiskt utvecklingsarbete för univer­

sitetsundervisningen icke närmare utretts eller preciserats. Att dessa uppgifter

bör anförtros åt en grupp personer, vilkas meriter, utöver akademisk examen,

bör ligga på det rent pedagogiska planet både vad beträffar formell kompetens

och praktisk undervisningserfarenhet synes självklart.

Även för bedömning och upphandling av undervisningsmateriel och hjälp­

medel — t. ex. standardutrustning för skilda lokaler inom olika ämnen -— bör

anlitas expertis, som har god kännedom om vilken materiel, som erfordras, och

som är väl förtrogen med hur den skall utnyttjas vid undervisningen. Även frå­

gan om den interna televisionens utnyttjande och dess pedagogiska fördelar måste

beaktas. Samverkan med skolväsendet torde också i sistnämnda avseenden kunna

ge visst utbyte.

Utvecklings- och rationaliseringsarbete av här berört slag utgör ett av medlen

att åstadkomma den ökning av utbildningskapaciteten, som kontinuerligt kom­

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 19GJf

102

mer att behövas. Överstyrelsen vill än en gång med eftertryck betona den om­

fattande bildningsuppgift, som förestår och som för varje år måste få ta universi­

tetens resurser allt mera i anspråk. Genom införandet av nioårig obligatorisk

grundskola och genom den omfattande utbyggnaden av de gymnasiala skolfor­

merna ovanför grundskolan kommer utbildningsintresset, som med explosions­

artad kraft ger sig till känna på alla områden, att inom kort i allt större utsträck­

ning gälla studier på akademisk nivå. Ökat behov kommer att framträda av t. ex.

kvällsundervisning, korrespondensundervisning, fasta studiegångar av olika slag,

decentraliserad akademisk undervisning m. m. Det torde bli en viktig sak för

såväl planerings- som utbildningsbyrån att snarast klarlägga, vilka åtgärder som

behövs för att sådana eller andra nya arbetsformer skall i tillräcklig omfattning

kunna introduceras.

Gymnasieutredningen anför:

Åtskilligt har föreslagits som med säkerhet kommer att medföra avsevärt bättre

utbyte av den akademiska utbildningen om det genomföres. Förslagen tar i bety­

dande utsträckning sikte på att svagheter skall kunna upptäckas och analyseras;

i mindre grad anvisas instrument och metoder för avhjälpande av svagheterna.

Viktiga sådana förslag finns visserligen — framförallt när det gäller studieplans-

arbetet — men det område, som kan kallas »universitetspedagogik», dvs. såväl

formerna för undervisningens bedrivande som den enskilde akademiske lärarens

pedagogiska utbildning, synes icke ha blivit föremål för universitetsutredningens

behandling. När det gäller utbildning på forskarstadiet har detta knappast någon

relevans men i fråga om den lägre utbildningen är de pedagogiska spörsmålen

uppenbarligen av stor vikt. De blir inte mindre betydelsefulla därför att man nu

och sannolikt för lang tid framåt tvingas såsom lärare på detta stadium i stor

utsträckning använda unga studenter utan pedagogisk utbildning och erfarenhet.

Vad som bör göras häråt kan givetvis inte avgöras utan mera ingående prövning.

Att varken de lokala eller centrala förvaltningarna utrustats så att de på detta

område kan göra någon större insats står emellertid klart. Gymnasieutredningen

finner det därför i hög grad angeläget att skyndsamma åtgärder vidtages. Otvi­

velaktigt skulle universitetens/högskolornas effektivitet kunna i avsevärd grad

höjas genom förbättrade pedagogiska metoder. En förstärkning av universitets-

kanslersämbetets utbildningsbyrå som gåve ämbetet möjligheter att genom en

rådgivande inspektion dels bilda sig en uppfattning om den pedagogiska verk­

samheten — i undervisning och examination på det grundläggande stadiet —

dels injicera förbättrade pedagogiska metoder synes gymnasieutredningen böra

genomföras. Inom skolväsendet gjorda erfarenheter i fråga om pedagogiska hjälp­

medel av olika slag liksom i fråga om undervisningsmetodik synes därvid böra

beaktas. Förstärkningen bör emellertid inte få formen av nya tjänster utan

åstadkommas genom en höjning av expertanslaget för att möjliggöra att lämp­

liga personer tillfälligt engageras för nämnda uppgifter.

Statskontoret anför:

Statskontoret vill på i rapporten angivna grunder förorda det där framförda, av

utredningen icke behandlade förslaget att antagningsnämnden för civilekonom­

utbildning skall på lämpligt sätt anknytas till universitetskanslersämbetet, bl. a.

beträffande administrationsapparat och medelsanvisning.

Kanslern anför i anledning av universitetsutredningens förslag rörande gemen­

sam intagning och gemensamma intagningsbestämmelser följande:

Kungi. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

103

Enligt utredningens förslag skall meritvärderingsgrunder för intagning vid spär­

rade linjer fastställas av Kungl. Maj:t medan motsvarande grunder i fråga om

spärrade ämnen skulle fastställas av kanslersämbetet, som också skulle äga be­

stämma ämnesspärrens omfattning. Häremot har jag i och för sig ingen erinran

men vill i detta sammanhang gärna understryka utredningens rekommendation

om en översyn i syfte att få till stånd ett mera enhetligt meritvärderingssystem

i fråga om tillträde till högre studier. Mot förslaget att kanslersämbetet fort­

farande i regel skall handha nybörjarintagningen vid spärrade linjer synes intet

vara att erinra.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna anför:

Överstyrelsen tillstyrker universitetsutredningens förslag att meritvärderings­

grunder för intagning vid spärrade utbildningslinjer göras till föremål för en över­

syn för att i den mån det är möjligt ernå en viss utjämning av nu existerande

olikheter på detta område, även om full enhetlighet på detta område icke torde

vara möjlig eller ens lämplig, samt att — efter en dylik översyn — meritvärdes-

grunderna för olika utbildningslinjer fastställas av Kungl. Maj:t.

Överstyrelsen anför vidare rörande universitetsutredningens förslag i vissa

fakultetsorganisatoriska frågor följande:

Universitetsutredningen har förordat att Kungl. Maj:t skall fatta beslut i

fråga om lärartjänsters ämnes omfattning samt om ledamotskap av fakultet eller

sektion. Överstyrelsen vill härtill anmärka, att för närvarande ankommer på

överstyrelsen att inom sitt förvaltningsområde avgöra dylika frågor. Ett över­

förande av beslutanderätten härutinnan kommer enligt överstyrelsens mening

att medföra en omotiverad och betungande omgång för administrationen. Såvitt

angår programändringar må framhållas att — även om endast ordinarie lärar­

tjänster skulle avses — ärenden härom äro tämligen ofta förekommande, särskilt

i samband med återbesättande av professors- och laboratorstjänster. Om därvid

fråga uppkomme om en så genomgripande programändring, att därigenom det i

gällande personalförteckning fastställda ämnesområdet skulle sprängas, gäller för

närvarande principiellt, att överstyrelsen givetvis — och då i samband med

förslag till årliga anslagsäskanden — skulle underställa ärendet Kungl. Maj:ts

prövning. Så bör självfallet ske även i fortsättningen. I övrigt framstår det såsom

lämpligt att den administrativa chefsmyndigheten tillerkännes beslutanderätten.

Överstyrelsen kan sålunda ej biträda universitetsutredningens förslag till änd­

ring av härutinnan gällande ordning. Icke heller kan överstyrelsen ansluta sig till

utredningens förslag att till Kungl. Maj:t överföra beslutanderätten i ärenden,

som avse fördelning av lärartjänster på olika avdelningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196b

C. Den centrala ledningens organisation

a) Principdiskussion

Universitetsutredningens förslag till uppdelning av den centrala universitets/

högskoleledningen på dels ett universitetskanslersämbete, dels de centrala bered­

ningarna och kanslerskollegiet har utlöst en livlig principiell diskussion i ytt­

randena.

104

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 50 år 1964.

Härvidlag anför Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund

i huvudsak följande:

Organisationerna vill för sin del starkt ifrågasätta om detta är den mest ända­

målsenliga lösningen. De planerande och de administrativa uppgifterna griper

ofta in i varandra på ett sätt, som gör det svårt för att inte säga omöjligt att

strängt halla isär dessa uppgifter från varandra. En förnuftig planering kräver

sålunda goda kunskaper om det arbetsområde, som skall planeras; översiktliga

sådana kunskaper torde särskilt finnas hos de personer, som har ansvaret för

administrationen. Likaså förutsätter en god administration insikter i vad som

planeras. Även utredningen har känt tvekan inför förslaget att göra kanslers-

kollegiet till en central petitamyndighet, en ordning, som för övrigt skulle inne­

bära ett avsteg från det inom svensk förvaltningsorganisation normala. Härtill

kommer att kanslerskollegiets planerande funktion är så vagt utformad i utred­

ningens förslag, att det förefaller ytterligt ovisst huruvida den skall kunna på

ett tillfredsställande sätt fullgöras.

Från nu angivna utgångspunkter har organisationerna stannat vid att de pla­

nerande och de administrativa uppgifterna på högsta nivå bör sammanföras hos

ett och samma ämbetsverk. Det av utredningen föreslagna universitetskanslers-

ämbetet bör alltsa vid sidan av den högsta administrativa ledningen av universi­

tetsväsendet anförtros uppgiften att vara den centralt planerande myndigheten

på detta område.

Organisationernas förslag innebär att det av utredningen föreslagna kanslers-

kollegiet icke inrättas. Kollegiets uppgifter övertages i stället av kanslersämbetet.

Under sadana omständigheter bör fakultetsberedningarna enligt organisationernas

mening närmare anknytas till kanslersämbetet. Detta synes kunna ske på sådant

sätt, att beredningarna i förhallande till ämbetet får en ställning av rådgivande

organ, var och eu inom sitt verksamhetsområde. Fn motsvarighet härtill är t. ex.

de till arbetsmarknadsstyrelsen hörande delegationerna. Fakultetsberedningarna

bör ha ett intimt samarbete med universitetskanslersämbetet, i vad gäller an­

slagsfrågor för de skilda fakulteterna, och ha ett reellt inflytande på frågornas

behandling i ämbetet. Endast under dessa förutsättningar torde det bli möjligt

att utöver de självskrivna ledamöterna förvärva andra personer som är tillräck­

ligt kvalificerade såsom ledamöter i fakultetsberedningarna.

Styrelsen för Kooperativa Förbundet diskuterar den skillnad som i här berört

hänseende föreligger mellan universitetsutredningens betänkande och statskon

torets rapport och anför därvid i huvudsak följande:

Beträffande den uppdelning som utredningen föreslagit om hur det administra­

tiva organet och de planerande organen skall förhålla sig till varandra, skiljer sig

statskontorets förslag från utredningens på så sätt att statskontoret anser att

universitetskanslersämbetet skall ha en underordnad ställning i förhållande till

de planerande organen, såtillvida som det skall vara beredningsorgan för dessa,

medan utredningen anser, att de olika organen skall uppfattas som från varandra

fristående myndigheter med ömsesidiga samrådsskyldigheter. Enligt utredningen

vinner man, om man följer dess förslag, att man kan samla den administrativa

ledningen hos ett organ men samtidigt dela upp de planerande uppgifterna mel­

lan flera organ. Det förefaller styrelsen uppenbart, att statskontoret eftersträvat

en fastare sammanhållning mellan de centrala myndigheterna än vad utredningen

föreslagit, men att utredningen funnit tillfredsställande lösningar för den sam­

ordning mellan de olika organen för förvaltning och planering som är oundgäng­

ligen nödvändig.

105

Svenska Telcnologföreningen

anför bl. a. följande:

Svenska Teknologförcningen tillstyrker utredningens förslag om samordningen

av de administrativa arbetsuppgifterna i ett universitetskanslersämbete. Det är

emellertid synnerligen väsentligt att arbetsfördelningen mellan kanslerskollegiet,

fakultetsberedningarna och universitetskanslersämbetet blir klarlagt innan för­

slaget genomföres. Speciellt gäller detta samordningen mellan kanslersämbctets

utbildningsbyrå, fakultetsberedningarna och utbildningsråden av ärenden rö­

rande utbildningen. Det är likaledes av vikt att framtagningen av prognoser

inom det akademiska området sker i nära samarbete mellan alla berörda instan­

ser inom den centrala organisationen och förvaltningen.

Även SFS

tillstyrker förslagen om ett universitetskanslersämbete för admini­

strativa uppgifter och beredningar för planeringsuppgiften, men framhåller, som

redovisas i ett följande avsnitt, att det kan övervägas att i högre grad än utred­

ningen gjort överbrygga uppdelningen mellan de två funktionerna.

SACO

däremot anför följande i principfrågan:

Utredningens förslag innebär uppsplittring av de föreslagna centrala organen

på olika enheter. Utredningen har enligt SACO:s mening icke framfört bärande

skäl för en sådan separation och SACO avstyrker därför utredningens förslag till

organisation av den centrala universitets- och högskoleförvaltningen.

SACO föreslår i stället, att universitetskanslersämbetet organiseras efter

samma mönster som de centrala ämbetsverken, varvid de planerande organen

inordnas i ämbetet som rådgivande organ.

Samma uppfattning i principfrågan redovisas av Sveriges Juristförbund:

Förbundet anser inte att fakultetsberedningarna skall vara sidordnade med

universitetskanslersämbetet. De bör ingå i ämbetet som rådgivande organ.

Enligt förbundets mening är det angeläget att för den fortsatta uppbyggnaden

och ledningen av det högre utbildningsväsendet skapa ett starkt centralt organ.

Detta organ skall ha samma ställning och befogenheter på sitt område som till­

kommer centrala ämbetsverk i övrigt med de modifikationer som nödvändiggörs

av universitetens, i den fria akademiska forskningen och undervisningen bott­

nande, särprägel. Genom sitt förslag har utredningen i stället tillskapat ett antal

sidordnade myndigheter, som förutsättes skola samråda och samverka. Denna

konstruktion kan knappast komma att främja den högre utbildningen. Kompe­

tenskonflikter och dubbelarbete kommer att göra organisationen otymplig och

mindre effektiv.

TCO

anser det vara en svaghet i utredningens förslag, att intet av de centrala

organen tilldelats funktionen att som en central styrelse vara högsta myndighet.

TCO föreslår inrättandet av en central universitetsstyrelse

med högsta ansvar för

landets universitetsväsende.

LO

anser, att utredningens förslag icke ensamma kan tillfredsställa kravet på

tillskapandet av en modern överstyrelse över denna del av utbildningsväsendet,

och anför:

För den övriga utbildningen i landet när det gäller grundskolan, den allmänna

yrkesutbildningen, de kommande fackskoloma och gymnasiet finns eller kommer

4* —

Bihang till riksdagens ■protokoll 196i. 1 samt. Nr 50

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 1964

106

att finnas överstyrelser med starka inslag av representanter för näringsliv och

arbetsmarknad m. fl. Det avlämnade förslaget, gällande det högre utbildnings­

väsendet, kan icke anses gå i sådan riktning. Det kan därför icke biträdas av LO.

En universitetskanslersämbetets överstyrelse med i stort sett samma samman­

sättning som den blivande skolöverstyrelsen borde alternativt utredas.

Sveriges Konservativa Student]örbund

hälsar med tillfredsställelse förslaget

om särskilda organ för planering, men ifrågasätter om problemet om kommuni­

kation och samordning mellan de olika beredningarna inbördes lösts på ett till­

fredsställande sätt.

Sveriges Socialdemokratiska Student]örbund

anser det vara väsentligt att

fakultetsberedningama samordnas genom ett överordnat organ.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196b

Arbetsmarknadsstyrelsen

anför i principfrågan följande:

En organisatorisk samordning av universiteten och de vetenskapliga högsko­

lorna är i nuvarande läge en förutsättning för att de betydande tillgångar sam­

hället ställer till forskningens och undervisningens förfogande skall bli rationellt

utnyttjade. För att kunna överblicka och förutse en kommande utveckling är det

nödvändigt att långsiktiga planer utarbetas. Dessa planer måste samordnas och

en avvägning mellan olika utbildningsbehov måste kontinuerligt göras. De organ

för central administration och planering som utredningen föreslår synes i princip

ägnade att fullgöra denna samordning.

Kommerskollegium

anför:

Den på det centrala planet föreslagna uppdelningen i administrativa och pla­

nerande funktioner innebär enligt kollegii mening olägenheter. Dessa olika funk­

tioner ha ett intimt samband och det synes därför önskvärt att planeringsverk­

samheten inordnas under universitetskanslerns ledning. Fakultetsberedningama

böra sålunda enligt kollegii åsikt inbyggas i kanslersämbetet och närmast få

karaktären av rådgivande organ åt universitetskanslern.

Skolöverstyrelsen

anför följande:

Sammanförandet av universiteten och vissa högskolor under en central ledning

är en mycket betydelsefull åtgärd, som överstyrelsen tillstyrker. Utan den kan

en samordnad planering och ett samordnat bruk av de resurser, materiella och

personella, som står till förfogande, ej komma till stånd. Icke minst mot bak­

grunden av den omfattande differentiering, som i det hela kännetecknar den före­

slagna organisationen, framträder med stor skärpa behovet av en stark, samlande

central ledning. Enligt överstyrelsens mening svarar icke den tänkta organisa­

tionen med tre centrala myndigheter (universitetskanslersämbetet, de sex cen­

trala beredningarna, kanslerskollegiet) mot detta krav. Dels synes en sådan upp­

delning föga rationell från arbetssynpunkt, dels lämnar den en mycket viktig

part, samhällslivets representanter, utan tillräcklig del i beslutanderätten.

Såsom utredningen flerstädes betonat har både forskning och utbildning vid

universitet och högskolor kommit att intaga en allt mera central plats i samhället,

ekonomiskt, socialt och kulturellt. För hela samhällsutvecklingen spelar de en

så avgörande roll, att universitetspolitiken måste ses som en väsentlig sida av

107

samhällspolitiken. I ett sådant läge synes ansvaret för beslut i frågor av stor räck­

vidd, t. ex. rörande ekonomi och planering, böra falla på eu av Kungl. Maj:t ut­

sedd styrelse.

Länsstyrelsen i Uppsala län tillstyrker att universitetsväsendets centrala led­

ning organiseras på sätt utredningen föreslår.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anför i principfrågan följande:

Länsstyrelsen vill för sin del framhålla, att en mer utbyggd samordning av de

centrala myndigheterna och deras arbete bör medföra fördelar framför den av

utredningen föreslagna mera löst sammanfogade organisationen. Visserligen har

utredningen ålagt centrala myndigheterna samrådsskyldighet. En fastare sam­

manhållning mellan de centrala myndigheterna torde emellertid mera verksamt

främja effektiviteten av dessas arbete.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför i huvudsak följande:

Enligt länsstyrelsens mening synes en fördelning av de administrativa och pla­

nerande uppgifterna på skilda organ befogad. Detta gäller icke minst med av­

seende å universitets- och högskoleväsendets centrala ledning. Mot ett införande

av en differentierad organisation i fråga om denna centrala ledning av det slag,

som föreslås av såväl utredningen som statskontoret, har länsstyrelsen i och för

sig icke något att invända. Länsstyrelsen vill sålunda för sin del tillstyrka ett

inrättande av ett centralt ämbetsverk. Länsstyrelsen ansluter sig därjämte till

förslaget att de planerande uppgifterna på det centrala planet blir anförtrodda

helt nya organ — fakultetsberedningarna och utrustningsberedningen — i vilka

ingår företrädare för såväl universiteten som för allmänna intressen, samt att ett

kanslerskollegium upprättas.

Visserligen framstår det som uppenbart att förutsättningen för att den av

utredningen föreslagna organisationen med separata organ för planering och

administration skall fungera tillfredsställande är, att en samordning säkerställes

mellan de förvaltande och planerande myndigheterna och mellan de sistnämnda

inbördes. Enligt länsstyrelsens mening bör man emellertid i sammanhanget icke

bortse från möjligheten att även vid ett aldrig så förtroendefullt samarbete dessa

organ emellan konfliktsituationer kan uppstå, vars lösande kräver insatser av

ett avgörande organ. Härtill kommer, såsom i betänkandet framhållits, att den

föreslagna organisationen för universitets- och högskoleväsendets högsta ledning

med separata organ för administration och planerande uppgifter utgör en nykon­

struktion, som är oprövad inom den svenska förvaltningen. Även om hänsynen

till universitetsverksamhetens speciella art i icke ringa grad talar för att den

organisatoriska ramen för denna verksamhet och dess utveckling ges en princi­

piellt annan utformning än för annan statlig verksamhet, synes dock skillnaden

mellan allmän förvaltning och universitetsförvaltning icke böra överbetonas. En

fastare sammanhållning mellan de olika organen är enligt länsstyrelsens uppfatt­

ning önskvärd. Länsstyrelsen vill mot bakgrunden härav ifrågasätta, huruvida

icke kanslerskollegiet bör ges ställning av högsta beslutande och ansvariga instans

för både administration och planering. Härigenom skulle tvivelsutan verkliga

garantier för en fortlöpande samordning mellan planering och administration

vinnas. Utredningen har varit inne på denna tanke men avvisat densamma med

hänsyn till att ordförandena i de olika beredningarna bör väljas bland personer

med kännedom om forskningens villkor och arbetsmarknadens krav på den aka­

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196

4

108

demiska utbildningen. Att därutöver kräva intresse jämväl för administrativa

angelägenheter vore enligt utredningen liktydigt med att kretsen av för dessa

uppdrag tänkbara kandidater ytterligare begränsades. Enligt länsstyrelsens me­

ning synes emellertid, därest kanslerskollegiet får ett större antal ledamöter,

genom att tillföras för administrativa uppgifter skolade personer, invändningen

icke böra tillmätas alltför stor betydelse.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför:

Uppenbarligen kommer tyngdpunkten i den centrala ledningens verksamhet

att ligga hos beredningarna med dessas planerande och utredande uppgifter. Om

universitetskanslern skall inta en ledande ställning synes han därför även böra

leda beredningarnas arbete. Däremot torde kanslern med en rationell arbets­

fördelning utan olägenhet kunna avlastas mycket av de administrativa uppgif­

terna i själva kanslersämbetet. Med tanke på ansvar och arbetsbelastning bör

en samlad ledning av universitets- och högskoleväsendets samtliga centrala organ

kunna anförtros åt en person lika väl som t. ex. ledningen av skolväsendets cen­

trala styrelse åvilar en chef.

Länsstyrelsen i Örebro län har från sina synpunkter intet att erinra mot utred­

ningens förslag.

Statskontoret anför:

Det förslag till organisation av universitetens och högskolornas centrala led­

ning som utredningen framlägger överensstämmer i sina huvuddrag med vad

som föreslås i statskontorets rapport. Den sistnämnda är till väsentlig del baserad

på lösningar som tidigare diskuterats inom utredningen, och utredningen har

åtminstone på en viktig punkt — förslaget att kanslerskollegiet göres till det

organ, som har att avge en samlad bedömning rörande hela universitets- och

högskoleväsendets behov — angivit att den fäst särskilt avseende vid det i rap­

porten förordade alternativet.

En närmare jämförelse mellan de båda nu föreliggande förslagen visar likväl

att utredningen gjort åtskilliga avvikelser från rapportens förslag, avvikelser som

enligt statskontorets mening nästan genomgående går i försämrande riktning.

Den organisation varom enighet råder och som innebär att de administrativa och

planerande uppgifterna förläggs till skilda organ är, som utredningen framhåller,

en inom svensk förvaltning hittills icke prövad konstruktion; utredningen har

också utförligt redovisat de nackdelar som kan vara förknippade med denna från

andra synpunkter fördelaktiga lösning. Under sådana omständigheter är det

ytterst viktigt att starka garantier skapas för en tillräcklig samordning mellan

de föreslagna fakultetsberedningarna. Statskontorets rapport ger i långt högre

grad än betänkandet anvisningar om en sådan samordning.

.Större konsistoriet i Uppsala anför:

Enligt konsistoriets mening är det nödvändigt att bibehålla kanslersämbetet

såsom ett centralt verk för universitetsfrågor i allmänhet och att alltjämt låta

kanslern inneha ställningen av universitetens högste företrädare. Därav följer

bland annat, att kanslern icke bör avskäras från kontakt med universitetens

petita. Då konsistoriet samtidigt med tillfredsställelse hälsar förslaget om sär­

skilda fakultetsberedningar, bör kanslers befattning med petita kunna så ordnas,

att kanslern göres till ordförande i samtliga fakultetsberedningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

109

Av fakulteter oeli konsistorium vid universitetet i Lund liar inga invändningar

rests mot universitetsutredningens förslag om särskilda organ för de administra­

tiva och de planerande uppgifterna inom universitets/högskoleväsendets cen­

trala ledning. Inom det större konsistoriet i Göteborg liar däremot delade me­

ningar yppats i detta hänseende. Konsistoriets majoritet anför i huvudsak föl­

jande :

Ingen torde vilja bestrida att universitetskanslersämbetet för närvarande är

otillräckligt utrustat för att bemästra den alltjämt växande mängd av ärenden

det har att handlägga. Det är uppenbarligen under intryck härav som utred­

ningen framlagt sitt omfattande förslag till nyorganisation av universitetens cen­

trala ledning. Denna nyorganisation utmärkes dels av sin storlek, dels av sin

heterogenitet. Även om man bortser från de föreslagna utbildningsråden, vilkas

tillsättande beror på Kungl. Maj:t, är antalet styrande och rådgivande organ

imponerande. Två av dem är närmast att betrakta som sidoordnade med var­

andra, samtidigt som de i viss mån ingriper i varandras verksamhet.

En minoritet omfattande fyra reservanter1 i konsistoriet anför i principfrågan

följande:

Enligt gällande statuter (§ 3) utövas överstyrelsen över universiteten av Kans­

lern för rikets universitet. I stället för denna enda instans skulle träda tre eller

rent av fyra organ med uppgifter som delvis kompletterar varandra, delvis in­

griper i varandra. Det kan betvivlas, huruvida en dylik splittring skulle v ara till

båtnad för en effektiv, auktoritativ och planmässig ledning av universitetens

arbete och utveckling. Den vetenskapliga forskningens och undervisningens in­

tressen torde vara mera betjänade av att företrädas av ett centralt ämbetsverk,

som har att ensamt svara för universitetens gemensamma angelägenheter och att

föra deras talan inför Kungl. Maj:t.

Större konsistoriet i Stockholm anför:

Förslaget innebär enligt konsistorets mening att man skapar icke ett topporgan

utan en plattform för ett antal myndigheter som förutsattes skola samråda och

samverka men i verkligheten knappast kan tänkas fungera utan dubbelarbete

och kompetenstvister. Oklara kompetensgränser och samma.nflytande funktio­

ner gör hela denna organisation otymplig och med all sannolikhet föga effektiv.

Utredningen har haft den vällovliga avsikten att skapa organ som kan tänkas

åtnjuta Kungl. Maj:ts förtroende och på den vägen åstadkomma garantier för

att petitaframställningarna från universiteten i större utsträckning än hittills

beaktas av Kungl. Maj:t. Enligt konsistoriets mening bör dessa intentioner kunna

förverkligas med enklare medel och med en mindre komplicerad organisation. I

denna bör universitetskanslern — som enligt konsistoriets mening liksom hittills

bör benämnas kansler för rikets universitet bl. a. med hänsyn till benämningen

på främmande språk — ha en klar chefsställning och leda det centrala plane­

ringsarbetet på universitetens alla områden. Universitetsutredningen har befarat

att arbetsuppgifterna skulle bli alltför omfattande. Konsistoriet ifrågasätter huru­

vida de i och för sig skulle bli mera betungande än exempelvis chefens för skol­

överstyrelsen eller för medicinalstyrelsen. 1

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196J,\

1 Universitetets rektor, professor Hj. Frisk, professorerna S. Renström och B. Rosengren samt

akademisekreteraren S. Ströberg.

no

Lärarkollegiet vid karolinska institutet uttalar sig för en något starkare sam­

ordning av verksamheten inom den centrala ledningens skilda organ än den uni-

versitetsutredningen föreslagit.

Lärarkollegierna vid medicinska högskolan i Umeå

och vid tandläkare g sko­

lorna i Stockholm och Malmö

har inga erinringar mot utredningens ståndpunkts-

tagande i principfrågan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196h

Lärarkollegiet vid handelshögskolan i Göteborg anför i denna fråga följande:

Värdet av de föreslagna reformerna förefaller lärarkollegiet diskutabelt. I och

med att kanslern berövas de planerande uppgifterna, har han också berövats sitt

väsentliga inflytande och sin möjlighet att i realiteten framstå som en universi­

tetens talesman i förhållande till regering och departement. De fristående fakul-

tetsberedningama synes vara en konstruktion, som knappast kan väntas fun­

gera i praktiken på ett tillfredsställande sätt.

Enligt lärarkollegiets mening bör man inte göra någon gränsdragning mellan

kanslersämbetets planerande och administrativa uppgifter. I stället borde man

skapa ett enhetsämbetsverk för universitet och högskolor, med vars hjälp man

skulle kunna få fram en samlad värdering av lärosätenas anslagskrav.

Kanslern anför i principfrågan följande:

Det är självfallet synnerligen angeläget att den organisatoriska ramen för vår

universitets- och högskoleförvaltning blir effektiv och ändamålsenlig. Utredning­

ens förslag, som bygger på en delning av planerande och administrativa arbets­

uppgifter, skulle, om det förverkligas, icke ge oss en effektiv förvaltning. De pla­

nerande uppgifterna och den löpande förvaltningen glider så in i varandra, att

det skulle vara till stor skada att skilja dem åt. Liksom t. ex. skolöverstyrelsen

varje år, på grundval av sina administrativa och andra erfarenheter i det löpande

arbetet, presenterar sina på planering grundade äskanden till statsverksproposi­

tionen, så bör också den centrala myndigheten på universitetsområdet göra det­

samma. Vår förvaltning är ju uppbyggd så att centrala ämbetsverk svarar inför

Kungl. Maj :t för att utvecklingen på verkets område sker på ett tillfredsställande

sätt, verket sköter sina löpande uppgifter och presenterar sina petita. Exempel

härpå kan naturligtvis tas var som helst: väg- och vattenbyggnadsstyrelsen sva­

rar för vägväsendet m. m., arbetsmarknadsstyrelsen för arbetsmarknadsfrågorna,

medicinalstyrelsen för medicinalväsendet osv. På samma sätt bör universitetens

och högskolornas centrala myndighet inför Kungl. Maj:t svara för sitt område.

Men detta stora och viktiga ansvar bör icke åvila universitetskanslern ensam.

I den nya situation, som inträtt, bör till ämbetet knytas en styrelse efter modell

som skett vid flera andra ämbetsverk.

Lärarkollegiet vid farmaceutiska institutet, i vars yttrande institutets styrelse

instämt, anför följande:

Kanslerns ställning synes oklar och fördelningen av arbetsuppgifterna mellan

de olika organen äro icke tillräckligt klart angivna. Fakultetsberedningarna och

kanslerskollegiet torde böra ingå i själva universitetskanslersämbetet och kans-

lerskollegiet även få representanter för avnämarna.

in

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna förordar, under hänvisning till ange­

lägenheten av en samordning av kanslersämbctets och beredningarnas verksam­

het, att det av utredningen föreslagna kanslerskollegiet ges karaktär också av

styrelse för själva universitetskanslcrsämbetet. På kollegiet skulle därvid an­

komma att avgöra inom ämbetets område fallande frågor av principiell eller

eljest större betydelse.

b) Universitetskanslersämbetet, fakultetsberedningarna och kanslerskollegiet

Som framgår av den nyss lämnade redogörelsen har ett stort antal av de myn­

digheter och organisationer, som yttrat sig, förordat en starkare organisatorisk

sammanhållning av de administrativa och de planerande funktionerna inom

universitetets/högskoleväsendets centrala ledning, medan andra tillstyrkt univer-

sitetsutredningens förslag om separata organ för dessa båda huvuduppgifter.

Övriga myndigheter och organisationer har lämnat utredningens förslag utan

erinran eller överhuvudtaget icke yttrat sig i denna fråga.

Inom den förstnämnda gruppen — de myndigheter och organisationer som

förordar en starkare organisatorisk sammanhållning — har vissa tänkt sig denna

sammanhållning åstadkommen genom en starkare ställning för det av universi-

tetsutredningen föreslagna kanslerskollegiet. Detta är fallet beträffande bl. a.

reservanterna inom det större konsistoriet i Göteborg, lärarkollegiet vid tekniska

högskolan i Stockholm och överstyrelsen för de tekniska högskolorna. Fyra myn­

digheter — kommerskollegium, de större konsistorierna i Uppsala och Stockholm

samt lärarkollegiet vid handelshögskolan i Göteborg — förordar att det högsta

ansvaret för såväl administrationen som det centrala planeringsarbetet skall

läggas hos universitetskanslern ensam. Andra myndigheter och organisationer

åter föreslår för universitets/högskoleväsendets centrala ledning en kollegial

styrelse av ett principiellt annat slag än som diskuteras i universitetsutredningens

betänkande.

Då jag nu går att redovisa de inkomna yttrandena i avseende pa de centrala

organens sammansättning m. m., torde det av praktiska skäl vara lämpligt att

först redovisa dessa sistnämnda förslag.

Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund anför i huvud­

sak följande rörande organisationen av universitets/högskoleväsendets centrala

ledning:

Vid den av organisationen förordade lösningen torde en förändring av den av

utredningen föreslagna organisationen av universitetskanslersämbetet bli påkal­

lad. Om även de planerande uppgifterna förlägges dit, förefaller den föreslagna

typen av kollegialt ämbetsverk mindre ändamålsenlig. Med hänsyn till dessa

uppgifters utomordentliga betydelse inte minst för avnämarna av akademiskt

utbildad arbetskraft, synes ämbetsverkets ledning böra inrymma representanter

även för näringslivet och arbetsmarknaden. En sadan ordning tillämpas inom

andra viktiga ämbetsverk, såsom arbetsmarknadsstyrelsen och den nya skol­

Kungl. May.ts proposition nr 50 år 1964.

112

överstyrelsen och även vissa av de statliga affärsverken. Organisationerna anser

emellertid att endast principiellt särskilt betydelsefulla ärenden bör behandlas

i ämbetsverkets plenum, medan i övriga fall avgörandet kan träffas av verks­

chefen ensam.

Utredningens förslag om universitetskanslersämbetets organisation och upp­

gifter föranleder i övrigt ingen invändning från organisationernas sida.

Vad härefter angar fakultetsberedningarna, anser organisationerna att för­

slaget i denna del är välbetänkt. Organisationerna hälsar med tillfredsställelse,

att envar av beredningarna enligt förslaget skall inrymma företrädare för all­

männa intressen, däribland företrädare för avnämarna av akademiskt utbildad

arbetskraft.

Enligt organisationernas mening bör industrins — liksom andra »allmänna

*^r^ssens* . rePresen tat ion i de olika fakultetsberedningarna anpassas efter

förhallandena i det särskilda fallet. Inom den totala ram för denna representation

som utredningen föreslår och som synes väl avpassad, vill organisationerna för­

orda att industrin — representerad av dem — får rätt att föreslå

en„ företrädare i fakultetsberedningen för medicin, odontologi och farmaci,

två företrädare i fakultetsberedningen för rätts-, samhälls- och företagsveten-

skaperna,

^Va företrädare i fakultetsberedningen för matematik och naturvetenskap samt

tre företrädare i fakultetsberedningen för de tekniska vetenskaperna.

Utöver vad nyss åberopats vill organisationerna erinra, att industrins nuva­

rande inflytande i den närmaste motsvarigheten till fakultetsberedningen för de

tekniska vetenskaperna överstyrelsen för de tekniska högskolorna — är syn­

nerligen betydande och att detta med all säkerhet varit till gagn för överstyrel­

sens verksamhet.

Även Sveriges Grossistförbund och Handelns Arbetsgivareorganisation förordar

ett universitetskanslersämbete för saväl administrativa som planerande uppgif­

ter och anför vidare huvudsakligen följande:

Ämbetet bör ledas av en styrelse, som företräder olika samhällsintressen, däri­

bland näringslivet. Därigenom uppnås en liknande ordning som i den nya skol­

överstyrelsen.

_ Därest universitetsutredningens förslag skulle vinna beaktande, vill organisa­

tionerna framhålla, att det föreslagna planerande topporganet, kanslerskollegict,

i utredningens förslag fått en diffus roll. Det bör enligt organisationernas upp­

fattning klart utsägas, att kanslerskollegiet skall avgiva yttranden över de för­

slag, som framlägges av fakultetsberedningarna. Organisationerna anser också,

att kanslerskollegiet inte bara skall bestå av universitetskanslern samt ordföran­

dena i de skilda fakultetsberedningarna och i utrustningsberedningen utan också

av representanter för skilda samhällsintressen, som kan representera olika av­

nämarintressen. Härigenom kan en ur allmänna synpunkter ändamålsenlig av­

vägning mellan olika anslagsäskanden åstadkommas. Antalet sådana represen­

tanter blir en avvägningsfråga, som organisationerna för dagen icke vill yttra

sig om. Väsentligt är dock, att näringslivet under alla förhållanden blir represen­

terat i kollegiet.

Organisationerna tillstyrker allmänt förslaget om fakultet sberedningar, men

föreslår att fakultetsberedningen för rätts-, samhälls- och företagsvetenskaperna

jämväl skall behandla ärenden rörande statsbidrag till handelshögskolan i Stoek-

Kungl. Maj:ts -proposition nr 50 år 196

4

113

holm, som därvid liksom berörda fakulteter skall ha rätt att upprätta förslag till

ledamöter av beredningen. Vidare föreslås, att organisationer, som företräder

avnämarintressen även ges rätt att föreslå ledamöter av fakultetsberedningarna.

Handelns organisationer bör därvid ha rätt att föreslå en ledamot av fakultets-

beredningen för rätts-, samhälls- och företagsvetenskaperna.

Även SÄ CO föreslår en organisation av ämbetsverksmodell och anför härom

bl. a. följande:

Som högsta ledning för det av SACO föreslagna ämbetsverket skall finnas en

styrelse, bestående av bl. a. arbetsmarknadsrepresentanter och ordförandena i

fakultetsberedningarna. SACO bör få föreslå minst en av ledamöterna. Ämbets­

verkets chef och styrelsens ordförande skall vara universitetskanslern. Universi­

tetskanslern bör tillsättas på samma sätt som utredningen föreslagit med den

avvikelsen, att anmälan från beredningarna icke kan komma ifråga med den här

föreslagna uppbyggnaden av den centrala organisationen.

Behovet av särskilda sekretariat för fakultetsberedningarna och utbildnings-

råden bortfaller i SACO:s förslag till organisation av den centrala ledningen. I

stället måste de administrativa resurserna inom universitetskanslersämbetet för­

stärkas i jämförelse med utredningens förslag.

Som en följd av SACO:s förslag till organisation kommer kaiislcrskollegiets

uppgifter att överföras till universitetskanslersämbetet, som alltså har att fram­

lägga förslag till anslagsäskanden för hela universitetsväsendet.

SACO tillstyrker däremot inrättandet av fakultetsberedningarna med den

ändring av deras ställning, som betingas av den av SACO föreslagna organisa­

tionen av universitetskanslersämbetet.

Som framgått av det föregående förordar SACO vidare, att det primära ansva­

ret för utbildningens innehåll skall läggas hos de centrala organen. Organisatio­

nen anför härom vidare:

Ansvaret för samordningen av den kvalitativa sidan av utbildningen bör enligt

SACO:s mening överflyttas till universitetskanslersämbetet och ingå i fakultets-

beredningamas uppgifter.

Genom den utökning av fakultetsberedningarnas uppgifter som SACO före­

slår kommer stora krav att ställas på deras sammansättning. Kravet på sakkun­

skap i utbildnings- och forskningsfrågor måste ställas mycket högt. Genom att ett

antal ledamöter i beredningarna föreslås tillsättas på förslag av berörda fakul­

teter kommer ett visst mått av sakkunskap att tillgodoses. Det måste emellertid

förutsättas, att även övriga ledamöter besitter tillräcklig sakkunskap och bedö-

mes ha tid att ägna sig åt beredningarnas viktiga uppgifter. SACO föreslår, att

SACO eller dess medlemsorganisationer beredes tillfälle att inkomma till Kungl.

Maj:t med förslag på lämpliga ledamöter i beredningarna.

Universitetslärarförbundet anför däremot i sitt av SACO överlämnade ytt­

rande bl. a. följande:

Tjänsten som universitetskansler bör som föreslagits tillsättas av Kungl. Maj:t.

Anmälan bör dock ske av kanslerskollegiet förstärkt med rektorerna vid läro­

sätena ifråga och ej som utredningen föreslagit av fakultetsberedningarna.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 50 år 196b

114

Däremot tillstyrker förbundet de av universitetsutredningen föreslagna fakul-

tetsberedningarna, vilka enligt förbundets bestämda mening dock skall ingå i

universitetskanslersämbetet och icke vara sidoordnade med detta. Denna änd­

rade ställning bör föranleda att universitetskanslern blir ordförande även i dessa

beredningar.

Beträffande beredningarnas sammansättning i övrigt förordar förbundet att

dessa skall bestå enbart av fakultetsdekanerna inom ämnesområdena ifråga.

Förbundet kan icke finna att bärande skäl förebragts för förslaget med särskilda

av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter vid sidan om universitetsrepresentanterna.

TCO anför:

TCO vill i fråga om den centrala ledningen hävda principen, att allmänintres­

set skall tillförsäkras inflytande. I det fallet kan nu dras paralleller med vad som

är fastställt för det nya skolverket. TCO ser det också som en svaghet, att inget

av de centrala organen tilldelats funktionen att som en central styrelse vara

högsta myndighet.

Med utgångspunkt från dessa principiella och praktiska överväganden föreslår

TCO, att en central universitetsstyrelse med högsta ansvaret för landets univer-

sitetsväsen tillsätts. I denna styrelse skulle den av Kungl. Maj:t i enlighet med

utredningens förslag förordnade universitetskanslern vara ordförande. Förutom

ordförandena i beredningarna skulle ingå av Kungl. Maj:t utsedda företrädare

för allmänintresset.

Under den centrala universitetsstyrelsen skulle universitetskanslersämbetet

vara det högsta administrativa organet.

De centrala beredningarna skulle i förhållande till styrelsen vara sidoställda

organ med de enligt utredningens förslag tänkta planerande uppgifterna. Årliga

petita skulle dock efter yttrande från kanslersämbetet överlämnas till styrelsen

för en sammanfattande bedömning.

TCO finner inrättandet av de centrala beredningarna vara ett utmärkt grepp.

Darmed bör man också på det centrala planet ha skapat garantier för forskning-

™s™et °ch för att det akademiska inflytandet skall på tillbörligt sätt beaktas.

ICO har sålunda inget^att invända mot, att vissa av ledamöterna utses av Kungl.

efter förslag från fakulteterna. Med tidigare redovisade principiella in­

ställning, att allmänintresset bör ges inflytande på de olika universitetsnivåerna

halsar organisationen givetvis med tillfredsställelse, att det i fakultetsberedning-

arna dessutom skall ingå företrädare för allmänintresset. Det måste då vara

angelaget,_ att dessa inte utväljs så att de ensidigt kommer att representera ar­

betsgivarsidan inom näringsliv/förvaltning utan att också respektive områdens

arbetstagargrupper kan bli företrädda.

Skolöverstyrelsen anför i huvudsak följande:

Ansvaret för beslut i frågor av stor räckvidd bör falla på en av Kungl. Maj:t

utsedd styrelse, som ledes av universitetskanslern och där majoriteten utgöres

av lekmän, utsedda för viss tid och företrädande för universitetsväsendet vik­

tiga samhällsområden. Genom att representanter för dessa områden knytes till

styrelsen torde universitetsväsendet tillförsäkras intresse och stöd från samhälls-

livets sida pa ett helt annat sätt än vad som blir fallet vid en organisation med

ett kanslerskollegium.

Vad fakultetsberedningarna beträffar bör de utgöra beredande och rådgivande

organ, vilkas förslag efter behandling inom kanslersämbetets kansli föres vidare

till styrelsen för beslut. När det gäller den mest omfattande utbildningsuppgif­

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 50 år 1964-

115

ten, ämnesutbildningen av lärare, berör denna ett så stort och mångskiftande

område, att den, om utredningens förslag ej kompletteras, skulle sortera under

flera av de föreslagna s. k. fakultetsberedningarna. Enligt överstyrelsens upp­

fattning är det icke lämpligt, att den krävande och betydelsefulla uppgift, som

det här är fråga om, fördelas på flera av fakultetsberedningarna. Ett enda organ

bör handha och samordna ifrågavarande ärenden. Överstyrelsen föreslår darfor

upprättande av en särskild beredning för den del av lärarutbildningen, som kom­

mer att ombesörjas av universiteten. Eftersom denna beredning också bör ha

till uppgift att främja samarbetet i utbildningsfrågor mellan läroanstalterna och

avnämarna av akademiskt utbildad arbetskraft, synes den böra få en sådan

sammansättning (med bl. a. stark representation för de centrala skolmyndig­

heterna) att den eventuellt kan träda i stället för det utbildningsråd, som utred­

ningen tänkt sig som centralt rådgivande organ för universitetens lärarutbild­

ning.

Länsstyrelsen i Östergötlands län förordar att kanslerskollegiet och de centrala

beredningarna fungerar som chefsmyndigheter med universitetskanslersämbetet

som beredande organ.

Kanslern anför rörande den av honom föreslagna styrelsen för umversitets-

kanslersämbetet följande:

Styrelsen bör inför Kungl. Maj:t ha det direkta ansvaret för universitets- och

högskoleområdets funktion och utbyggnad. I styrelsen bör ingå framstående

representanter för viktiga samhällsområden och då inte minst för »avnämarna»,

alltså de arbetsområden, åt vilka universitet och högskolor utbildar arbetskraft

(arbetsmarknadens parter, industrin, handeln, den allmänna förvaltningen, skol-

väsendet, medicinalväsendet etc.). Ledamöterna i styrelsen bör tillsättas av

Kungl. Maj:t. Antalet bör lämpligen vara åtta, exklusive kanslern, som bör vara

styrelsens ordförande.

...

.

.

Styrelsen bör handlägga ärenden av principiell betydelse och da särskilt petita-

och andra planeringsfrågor. Övriga ärenden, som ankommer på kanslersämbetets

handläggning, bör avgöras av kanslern ensam eller eventuellt, efter delegation,

av tjänstemän inom kanslersämbetet.

_

.

Även med de sålunda angivna utgångspunkterna bör enligt min mening fakul-

tetsberedningar inrättas för att underlätta ämbetets kontakt med opinionen

inom de olika fakulteterna. Antalet beredningar bör överensstämma med antalet

slag av fakulteter även om vissa undantag härifrån kan tänkas. I fakultetsbered-

ning torde lämpligen varje fakultet vara representerad, vid de mindre fakulte­

terna genom en ledamot och vid de större fakulteterna genom tva ledamöter.

Ledamöterna bör fakulteten själv utse. Fakultetsberedning bör inom sig utse en

ordförande.

_

Eftersom olika samhälleliga intressen kommer att bli starkt representerade i

universitetskanslersämbetets styrelse, framstar det inte sasom ett särskilt starkt

önskemål att dessa intressen skulle representeras också i fakultetsberedningarna.

Något hinder häremot föreligger givetvis dock icke.

I frågan om sättet för utseende av universitetskansler anför kanslern följande:

Att kansler nu tillsättes genom val har sin rot i historiska förhållanden. Tidi­

gare hade universiteten en ställning såsom ett slags fri korporation i samhället

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

116

med bland annat viss egen domsrätt m. m. Paralleller kan dragas med förhållan­

dena på, kyrkans område. Men idag är läget helt förändrat. Universitet och hög­

skolor är inordnade i den allmänna samhällsorganisationen och i allt väsentligt

beroende av allmänna medel. Skulle i dag ett kanslersämbete nyskapas, råder

det icke något tvivel om att kanslern skulle komma att tillsättas direkt av KW]

Maj :t.

6 '

Nu har vi emellertid systemet med en vald kansler och detta system uppfattas,

såsom utredningen framhållit, på många håll som en synnerligen värdefull garanti

för universitetsverksamhetens arbetsvillkor och universitetens möjligheter att

hos statsmakterna vinna gehör för sina synpunkter och önskemål. Med hänsyn

härtill bör universitets- och högskoleintressena på lämpligt sätt få tillfälle att

göra sin röst hörd vid tillsättningen av kansler. Såsom framgår av utredningens

överväganden och de synpunkter som framlagts i remissyttrandena, möter det

vissa svårigheter att finna lämpliga former härvidlag. En svårighet är att i fort­

sättningen praktiskt taget alla högre läroanstalter kommer att tillhöra kanslerns

arbetsområde och att valförsamlingen därför kommer att bli mycket stor. Natur­

ligtvis kan man tänka sig att konstruera ett nytt system med elektorer eller att

på annat sätt skapa ett valsystem, men försök i denna riktning visar, att man

snarast ställs inför onödiga svårigheter.

Det gäller här att skapa en lämplig avvägning mellan de olika delvis motsä­

gande synpunkter som anförts i det föregående. En sådan avvägning kan enligt

min mening ske därigenom att utnämningen av kansler föregås av ett samråd

mellan vederbörande statsråd, å ena, samt en korporation bestående av univer­

sitet11;’ och högskolornas rektorer samt kanslersämbetets stvrelse å andra sidan.

Möjlighet bor naturligtvis finnas för denna korporation att ha förberedande

diskussioner före mötet med statsrådet. Några särskilda former för samrådet

mellan statsrådet och korporationen torde icke behöva föreskrivas Kansler

skulle sedan samrådet ägt rum tillsättas av Kungl. Maj:t.

Sedan jag nu redovisat de yttranden, i vilka förordas en principiellt annor­

lunda uppbyggnad av universitets/högskoleväsendets centrala ledning än den

universitetsutredningen föreslagit, övergår jag till att redovisa yttrandena från

de myndigheter och organisationer, vilka förordar mer eller mindre starka modi­

fikationer av utredningsförslaget i avseende på fakultetsberedningarnas och kans-

lerskollegiets ställning och sammansättning samt i avseende på tillvägagångs­

sättet vid utseende av universitetskansler.

Skånska Ingenjörsklubben anför:

Ingenjörsklubben godtager i huvudsak utredningens förslag till central orga­

nisation. Kanslerskollegiet bör emellertid vara ett verkligt topporgan, en styrelse

för hela universitets- och högskoleområdet. Det är väl då icke lämpligt att det

endast är en representation av specialorganen fakultetsberedningarna. Kollegiet

bor därför kompletteras med ett lämpligt antal representanter för allmänna in­

tressen och avnämarintressen.

Fakultetsberedningen för tekniska vetenskaper blir delvis en ersättning för

överstyrelsen för de tekniska högskolorna. Även här bör därför representanter

för avnämarintressen med personliga suppleanter utses efter förslag från veder­

börande organisation.

Kungi. Maj:ts proposition nr BO år 196

4

Styrelsen för Kooperativa Förbundet anför:

Utredningens förslag, för att säkerställa ett fortlöpande samråd och samarbete

mellan universitetskanslersämbetet å ena sidan oeh beredningarna å den andra,

samt mellan beredningarna inbördes, genom upprättandet av ett kanslerskolle-

gium bestående av universitetskanslern och beredningarnas ordförande, tillstyr-

kes.

Svenska Tehnologföreningen anför beträffande kanslerskollegiet följande:

Svenska Teknologföreningen anser att ett samlat yttrande från kanslerskolle­

giet över behoven inom den akademiska utbildningen och forskningen kan vara

av värde vid de avväganden som skall ske på departementsnivå. Föreningen

tillstyrker därför inrättandet av kanslerskollegiet. Samtidigt förutsätter förening­

en att äskandena icke blir föremål för realbehandling inom kollegiet.

Beträffande så frågan om fakultetsbercdningamas sammansättning anför för­

eningen följande:

En förutsättning för en effektivt arbetande fakultetsberedning är att ordfö­

randen och de andra ledamöterna har möjlighet att ägna sig åt arbetet inom

beredningarna i erforderlig utsträckning. De arbetsuppgifter som åligger leda­

möterna i beredningarna är så betydelsefulla och tidskrävande, att de icke kan

handläggas enbart under ledamöternas fritid.

o

I betänkandet saknas motiv för förslaget om olika antal representanter från

lärosätena i de skilda beredningarna. Samtidigt som det kan vara värdeiullt att

de olika lärosätena är representerade i beredningarna är det nödvändigt att de

olika tekniska huvudområdena (de mekaniska, elektrotekniska, kemiska och

byggnadstekniska områdena) blir företrädda i beredningarna. En ökning av an­

talet akademiska lärosäten kräver vidare en ökning av antalet ledamöter i be­

redningarna, om varje lärosäte skall bli direkt representerat. Föreningen anser

att ledamotsantalet bör begränsas och att således de berörda fakulteterna bör

utse ett bestämt antal ledamöter i varje beredning, lika för alla beredningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 är 196

4

117

SFS anför i huvudsak följande:

Enligt förslaget kommer kanslersämbetet att i huvudsak befrias från veten­

skapliga bedömningar. Det är därför befogat att, som de sakkunniga föreslår,

chefen utses av Kungl. Maj:t samt att samma former för beslutsfattandet till-

lämpas som inom andra centrala ämbetsverk.

Att kanslersämbetet ej skall ägna sig åt vetenskaplig bedömning innebär dock

inte, att dess uppgifter kan karakteriseras som rent administrativa. Det är omöj­

ligt att dra någon klar gräns mellan kanslersämbetets utredande funktioner och

den övriga planeringen.

SFS tillstyrker oreserverat de sakkunnigas förslag om inrättandet av fem fakul-

tetsberedningar för den centrala planeringen, liksom förslaget om ett samord­

nande kanslerskollegium. Sannolikt ligger den mest väsentliga förstärkningen av

universitets- och högskoleorganisationen i dessa organ, vilka skapar förutsätt­

ningar för en sammanhållen, slagkraftig och långsiktig planering, där petita-

arbetet ej utgör det enda eller ens det huvudsakliga inslaget. Vidden av de nega­

tiva effekter en bristande eller utebliven planering kan medföra har tydligt nog

belysts under de senaste årens kraftiga expansion på den högre utbildningens

område.

118

Det är angeläget, att planeringen sker under så goda arbetsbetingelser som

möjligt. Ovan har påtalats den nära samhörigheten mellan denna och kanslers-

ämbetets verksamhet. Problemet har uppmärksammats i betänkandet, där man

föreslagit en personallians mellan de planerade och administrativa organen samt

dessutom en omfattande informations- och samrådsskyldighet dem emellan.

Utredningen har emellertid förordat, att de båda verksamhetsgrenarna skall

ha var sin personalorganisation. Detta förefaller knappast rationellt, och SFS

ansluter sig i stället till den i statskontorets rapport redovisade tanken att per­

sonalresurserna i huvudsak koncentreras till kanslersämbetet.

Det kan övervägas, om inte den delvis konstlade uppdelningen mellan ad­

ministrativa och planerande funktioner ytterligare borde överbryggas, på så sätt

att kanslerskollegiet omvandlas till en styrelse för ämbetet, eventuellt med

en vidgad sammansättning. Därigenom skulle samordningsproblemen få en till­

fredsställande lösning, samtidigt som planeringen garanterades tillräckliga per­

sonella resurser utan att en dubblering av personalstaben behövde tillgripas.

Utredningen har berört detta alternativ, men avfärdat det med motiveringen

att man inte kan fordra administrativt intresse av kanslerskollegiets ledamöter.

Argumentet kan knappast tillmätas avgörande betydelse. Det finns inget hinder

för att styrelsen tillämpar en långtgående delegering, i synnerhet av personal­

administrativa ärenden och fördelningsärenden. Däremot utgör en sådan sty­

relse ett naturligt forum för behandling av exempelvis frågor om fakultets- och

sektionsindelning samt om intagningsbestämmelser och intagningsbegränsningar.

LO anför:

De föreslagna fakultetsberedningarna vilka enligt förslaget skulle få typen av

permanenta utredningar med uppgift att framlägga rullande flerårsplaner är ett

sätt att lösa planeringsfrågorna på sikt. En samordning av beredningarnas pla­

ner måste göras. De skilda fakulteternas expansionsbehov måste med utgångs­

punkt från sakliga bedömningar därvid klargöras. Frågan är också om inte pla­

neringen måste göras på väsentligt längre sikt än 3—5 år. Med hänsyn till den

nuvarande utbildningsfrekvensen samt dess absoluta och relativa ökning i för­

hållande till de ökande studentkullarna under de kommande åren, måste det

högre utbildningsväsendet kunna överblickas under en längre tidsperiod, än vad

som enligt förslaget blir möjligt. Kraftfulla åtgärder måste snarast till för att

möta expansionen fram mot 1970 och därefter.

LO biträder förslaget om inrättandet av ett gemensamt överstyrelseorgan för

samtliga universitet och högskolor och att detta underställes ecklesiastikdeparte­

mentet. Att det tidigare tillämpade valförfarandet av universitetskansler av­

skaffas till förmån för utnämning av Kungl. Maj:t på viss tid är ett steg i rätt

riktning. Men enbart detta kan inte tillfredsställa kravet på tillskapandet av en

modern överstyrelse över denna del av utbildningsväsendet.

Sveriges Konservativa Studentjörbund framhåller beträffande fakultetsbered-

ningarnas sammansättning, att antalet representanter för universitet och hög­

skolor enligt förbundets uppfattning är alltför litet, i synnerhet i beredningarna

för humaniora och teologi respektive de tekniska vetenskaperna.

Centerns Studentjörbund anför:

. Förslaget om inrättande av fasta planeringsorgan i form av fem fakultetsbered-

ningar hälsar vi med den största tillfredsställelse. Enligt vår mening bör sam­

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

119

arbetet mellan fakultetsberedningarna och kanslersämbetet organiseras enligt de

riktlinjer Statskontoret föreslagit. Universitetskanslersämbetet bör sålunda fun­

gera som beredningsorgan åt de planerande organen och förvaltningsapparaten

vara gemensam. I konsekvens härmed behöver inte heller kanslerskollegiet till­

föras särskilda sekretariatsresurser.

Beträffande tillsättningen av universitetskansler anser vi liksom utredningen,

att denne bör förordnas av Kungl. Maj:t. Inte minst i egenskap av besvärsinstans

bör universitetskanslersämbetet stå fritt från beroende av de lokala universitets-

intressena.

Sveriges Socialdemokratiska Studentförbund anför följande:

Förbundet menar att det är väsentligt att fakultetsberedningarna samordnas

genom ett överordnat organ. Detta kan lämpligen ske genom att låta beredning­

arna ingå som avdelningar i kanslersämbetet, där kanslerskollegiet blir ämbetets

styrelse och den av regeringen utsedde kanslern i verklig mening ansvarig för

avvägningen mellan beredningarnas yttranden över petita. Kanslersämbetets

planerande och dess mer löpande arbete bör hållas åtskilda, men ämbetet bör

kunna använda samma utredningsresurser för båda dessa uppgifter.

Arbetsmarknadsstyrelsen understryker nödvändigheten av att de olika organ,

som kommer att medverka i det utredningsarbete som skall ligga till grund för

fakultetsberedningarnas planeringsverksamhet samverkar, så att dubbelarbete

undvikes.

Statskontoret anför bl. a. följande:

Statskontoret vill i anslutning till rapporten och i motsats mot utredningen

föreslå att universitetskanslersämbetet skall fungera såsom gemensamt plane­

rings- och utredningsorgan för fakultetsberedningarna. Detta innebär, att univer­

sitetskanslern på ett helt annat sätt än enligt utredningens förslag kan såsom

initiativtagare och koordinator bli en drivande kraft i planeringsarbetet, att be­

redningarna oaktat sin självständighet får ett starkt sammanhållande band och

att en fastare grund läggs för kanslerskollegiets slutliga samlade bedömning, vid

vilken statskontoret lägger stor vikt. Vidare skapas härigenom bättre kontakter

mellan den fortlöpande utredningsverksamhet av typen effektivitetskontroll, som

universitetskanslersämbetet avses utföra, och den utredningsverksamhet som

mera direkt är knuten till petitaarbete och annan planering. Ävenledes minskas

riskerna för bristande kontakter mellan och dubbelarbete av fakultetsbered-

ningar med angränsande ämnesområden, ett särskilt för de tekniska och natur­

vetenskapliga fakultetsberedningarna viktigt spörsmål, liksom riskerna för mot­

svarande svagheter i fråga om sådant planerings- och petitaarbete som avser

fakulteterna och sådant som avser service-organ etc. utan fakultetstillhörighet.

I fråga om det av universitetsutredningen föreslagna anmälningsförfarandet

vid utseende av kansler anför statskontoret:

Statskontoret är icke övertygat om att man kan finna lämpliga former för

ett sådant förslagsställande från beredningarnas sida. Om olika beredningar eller

fraktioner inom beredningarna skulle ha skilda uppfattningar i personfrågan

skulle vidare det av utredningen angivna syftet kunna snarare motverkas än

främjas. Enligt statskontorets mening kan man räkna med att Kungl. Maj:t

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 1904

120

även utan anmälningsförfarande kommer att utse en universitetskansler som kan

vinna också beredningarnas och universitetens förtroende; den föreslagna proce­

duren, som närmast ter sig som ett relikt av nuvarande kanslersval, bör därför

kunna utgå.

I sistnämnda fråga är statskontorets styrelse icke enhällig. En reservant1 inom

styrelsen anför följande:

I likhet med vad som för närvarande är stadgat bör såväl läroanstalternas

rektorer som universitetskanslern utses genom val av universitetens ordinarie

lärare. Endast härigenom skapas förutsättningar för att de skall kunna självstän­

digt och kraftfullt hävda forskningens behov och dess oberoende i förhållande

till statliga myndigheter. Betydelsen av detta oberoende, som överensstämmer

med en stark och värdefull tradition inom svenskt universitetsväsen, är visser­

ligen under ordinära omständigheter föga märkbar. Erfarenheter från vissa andra

länder visar emellertid, att under särskilt svåra förhållanden de akademiska läro­

anstalternas frihet haft en så vittgående både principiell och praktisk betydelse,

att till dess förmån även vägande effektivitets- och rationaliseringssynpunkter

på organisationen av läroanstalternas ledning måste få vika.

Läkarutbildning sberedning en anför huvudsakligen följande:

Läkarutbildningsberedningen finner tanken tilltalande att det på det centrala

universitetsplanet upprättas planerande organ inom skilda ämnesområden.

Läkarutbildningsberedningen är medveten om bl. a. de problem av gränsdrag-

ningsnatur, som kan uppkomma om man har var för sig relativt självständiga

organ för planering och för förvaltning. Det är dock enligt beredningens mening

väsentligt, att fakultetsberedningarna utformas till slagkraftiga organisationer,

som skall kunna framlägga rationella och väl underbyggda planer för forsknings-

och utbildningsorganisationens uppbyggnad. Det är därvid bl. a. nödvändigt, att

de erhåller sådana sekretariatsresurser, som sätter dem i stånd att var för sig

genomföra de omfattande och mycket varierande utredningar, som kan komma

att aktualiseras.

Det framgår icke klart, hur långt i detalj planeringsarbetet ansetts skola be­

drivas av de centrala planeringsorganen, t. ex. när det gäller sådana frågor som

ny-, om- eller tillbyggnader av institutioner. Konstruktionen av fakultetsbered­

ningarna maste emellertid bli beroende av i vilken omfattning sådana uppgifter

kommer att läggas på beredningarna. Exempelvis kan långtgående engagemang

från fakultetsberedningarna i byggnadsfrågor komma att förutsätta, att speciell

byggnadsteknisk sakkunskap är företrädd i beredningarna samt att deras sekre­

tariat dimensioneras med särskild hänsyn till härigenom aktuella behov.

Därest de centrala beredningarnas planeringsfunktioner blir så vittgående,

som ovan antytts, kan det vara ändamålsenligt att de omedelbart även över­

tager de mer tillfälliga och begränsade planeringsuppgifter, som tidigare ålagts

skilda kommittéer eller beredningar. Läkarutbildningsberedningen utgör själv

ett sådant organ, vars planerande uppgifter sålunda skulle kunna tänkas bli över­

tagna av den föreslagna fakultetsberedningcn för medicin, odontologi och farmaci.

Med hänsyn till det anförda kan det finnas anledning för läkarutbildnings­

beredningen att kortfattat beröra några erfarenheter från läkarutbildningsbered-

ningens egen verksamhet.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 50 år 196k

1 Redaktören M. Ståhl.

121

Beredningen liar inom ramen för sitt uppdrag dels redovisat förslag till princi­

piella lösningar vad gäller program för läkarutbildningens utbyggande, dels ock

avlämnat konkreta förslag till successiva vidgningar av läkarutbildningskapaci-

teten vid de olika lärosätena. Beredningen har vidare medverkat vid uppfölj­

ningen av statsmakternas beslut i fråga om ökad läkarutbildning, såväl vad gäller

utbyggnad av lärar- och övrig personalorganisation som på byggnadssidan.

För dess arbete har det varit av väsentlig betydelse för beredningen att ha

noggrann kännedom om den organisation, som finnes vid de olika lärosätena,

både vad gäller personella och byggnadsmässiga resurser. Det bär varit angeläget

för beredningen att hålla sig informerad om de övriga planer till utbyggnader av

intresse för läkarutbildningen, som efter hand framkommit, t. ex. inom sjukvårds­

organisationen. För beredningen har det därvid varit nödvändigt att ha tillgång

till en fast sekretariatsorganisation, som kontinuerligt kunnat följa utvecklingen

inom berörda fält.

Beredningen vill framhålla, att hittillsvarande svårigheter att på grundval av

universitetsstatistikens data kontinuerligt kunna följa bl. a. examensfrekvensen

och studietidsförändringarna känts såsom en brist för beredningens verksamhet.

För att få underlag för bedömningar i skilda frågor har beredningen själv tvingats

genomföra vissa punktutredningar rörande utbildningens effektivitet i nyss­

nämnda avseende. Det är därför synnerligen angeläget — oavsett de förbättrade

förhållanden, som kommer att råda, när den studiestatistiska avdelningens vid

statistiska centralbyrån verksamhet börjat giva resultat ■— att såväl den lokala

som den centrala förvaltningsmyndigheten för universitet och högskolor erhåller

den förstärkning, som möjliggör att utbildningen på ett rationellt sätt kan

bevakas.

I beredningens verksamhet har byggnadsfrågor av varierande natur varit van­

liga. Visserligen är byggnadsstyrelsen den centrala myndigheten för byggnads-

planering, byggande och byggnadsförvaltning för de högre läroanstalterna. Bygg­

nadsstyrelsen är emellertid bl. a. för sitt arbete med programmering av till-, om-

och nybyggnader beroende av samråd med det centrala planeringsorganet inom

ämnesområdet i fråga. Med hänsyn till den centrala roll som byggnadsfrågor kan

komma att intaga i ett permanent centralt planeringsorgans verksamhet, är det

således av värde, att en kontinuerlig samverkan etableras mellan dessa organ

var för sig och byggnadsstyrelsen.

Teologiska fakulteten i Uppsala anför i huvudsak följande:

Fakulteten ansluter sig till förslaget om inrättande av fakultetsberedningar.

Universitetskanslern får enligt utredningens förslag vid sin sida ett kanslers-

kollegium, mot vars upprättande och sammansättning fakulteten icke har något

att erinra. Kanslers uppgift blir, vid sidan av åliggandet att vara chef för för­

valtningen, att i kanslerskollegiet granska, överarbeta och samordna universi­

tetens petita, innan dessa inges till departementet, samt att dessutom taga sa-

dana initiativ, som främjar universitetens verksamhet. Principiellt sett blir hans

ställning därför i allt väsentligt densamma som tidigare, nämligen att såsom uni­

versitetens högste förtroendeman företräda dessas intressen inför statsmakterna.

Under sådana förhållanden kan fakulteten icke finna att tillsättningsförfarandet

i princip bör ändras utan anser att kanslern i överensstämmelse med sunda demo­

kratiska principer alltjämt bör väljas av universiteten. Detta utesluter icke att

en enklare och smidigare valprocedur än den hittills tillämpade bör kunna an­

vändas, om så befinnes särskilt önskvärt. Förvandlas emellertid kanslern till att

bli en utan universitetens hörande och medverkan av Kungl. Maj:t utnämnd

Kungl. Maj:ts proposition nr BO ur 19(H

122

ämbetsman, kommer universitetskanslersämbetet automatiskt att förvandlas till

en departementet i alla hänseenden underordnad instans. Under sådana omstän­

digheter måste fakulteten fråga sig, om icke mycken tid och framförallt kostnad

kan sparas genom en förenklad organisation. Fakulteten, som sedan åratal till­

baka arbetar med otillräckliga anslag, anser för sin del att alla tänkbara bespa­

ringar bör göras på det administrativa och förvaltningsmässiga planet i syfte att

en rikligare tilldelning av' medel kan ske till det som är avsikten med universitets­

organisationen, forskning och undervisning i förening med utbildning. En Länkbar

förenkling vore att något förstärka vederbörande byrå i departementet, som

handlägger ärenden gällande universitet och högskolor, att delegera ytterligare

en del ärenden till universiteten, att sammanhålla fakultetsberedningarna i ett

fristående organ under en av universitet och högskolor utsedd ordförande. En

ledande princip i all statsförvaltning borde vara att undvika onödiga mellan-

instanser, som endast försinkar och fördyrar ärendenas behandling. Den sista

granskningen, som i realiteten innebär en avsevärd nedprutning av anslags-

äskandena utföres till sist — vilket system man än väljer — i departementet,

under hänsynstagande till finansdepartementets synpunkter.

För en effektiv universitetsadministration och förvaltning är kanslersämbetet

visserligen ingalunda oumbärligt. Under förutsättning att kanslern alltjämt får

behålla sin ställning som universitetens valde förtroendeman representerar dock

universitetskanslersämbetet enligt fakultetens mening en sådan tillgång för

svenskt universitetsväsen att övervägande skäl talar för dess bibehållande.

Juridiska fakidteten i Uppsala anför:

Fakulteten kan i princip ansluta sig till förslaget om fakultetsberedningar och

finner tanken om en särskild fakultetsberedning för rätts-, samhälls- och företags-

vetenskaperna riktig. Fakulteten vill dock framhålla att en dylik beredning icke

kan anses tillfredsställande ur de juridiska fakulteternas synpunkt, såvida icke

dess sammansättning göres sådan, att beredningen kommer att innehålla åtmins­

tone två representanter för dessa fakulteter. För fakulteten har det framstått

som oklart, hur man bör ordna förhållandet mellan beredningarna och kanslers­

ämbetet, Möjligen böra de knytas närmare till kanslersämbetet än som skett i

förslaget, åtminstone på så sätt att kanslern göres till ordförande i fakultetsbered­

ningarna.

Medicinska fakulteten i Uppsala anför följande:

Medicinska fakulteten anser, att de föreslagna fakultetsberedningarna bör

kunna fylla en utomordentligt viktig funktion vid planeringen av universitetens

och forskningens framtida utveckling. Fakulteten har ingen erinran mot förslaget

om beredningarnas sammansättning.

Närvaron i beredningarna av representanter för både universitet och allmänhet

bör ge en möjlighet att vid planeringen utnyttja skilda typer av specialkunskap.

Skapandet av ett kanslerskollegium innebär garanti för en lämplig samordning

av planeringen. Medicinska fakulteten vill också med skärpa framhålla, att den

delar universitetsutredningens uppfattning, att de statliga forskningsråden även

i fortsättningen bör ha en från den centrala universitetsledningen fristående ställ­

ning. Fakulteten delar sålunda på denna punkt icke — liksom ej heller för övrigt

— statskontorets mening, enligt vilken universitetens centrala ledning, i högre

grad än enligt universitetsutredningens förslag, anses böra vara koncentrerad till

kanslerskollegiet. I stället vill fakulteten livligt på alla punkter tillstyrka den av

universitetsutredningen föreslagna organisationen av den centrala universitets­

ledningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

12

.'!

Kungl. Maj:tu 'proposition nr 50 år 19Gb

Eu reservant inom fakulteten har emellertid anfört i huvudsak följande:

l)ct nya kanslcrsämbetets uppgift blir icke längre att såsom universitetens

och högskolornas högste företrädare framlägga deras önskemål och behov för

Kungl. Maj:t. Denna del av den nuvarande kanslerns uppgifter skall enligt utred­

ningens förslag överflyttas till beredningarna, i vilka universiteten föreslås få

ett medinflytande. Det måste emellertid da beaktas, att detta medinflytande är

förhållandevis mycket litet. Eu bestämmelse om att universitetskanslern skall

förordnas efter anmälan av beredningarna kan därför visserligen sägas skapa

någon garanti för gott samarbete mellan universitetskanslern och beredningarna

men icke med skäl sägas åvägabringa detsamma mellan universitetskanslern och

universiteten.

Endast en minoritet av ledamöterna i fakultetsberedningarna utses inom för­

slag, upprättade av de berörda fakulteterna själva. Reglerna för uppgörande av

förslag äro sådana, att vid varje förordnandetillfälle antalet föreslagna skall mot­

svara minst tre gånger det antal ledamotsplatser, som skall besättas. Kungl.

Maj:t beredes härigenom relativt god möjlighet att utse personer, som kunna

väntas lyhörda för dess intentioner.

Utredningens förslag medföra sålunda, att universitetens medinflytande i uni­

versitetens centrala styrelse kan komma att reduceras till eu fiktion.

Jag anser sålunda, att utredningens förslag beträffande universitetens centrala

ledning i vissa avseenden icke äro för universiteten godtagbara. Universitetskans­

lern bör utses av universitet och högskolor, och av fakulteterna utsedda leda­

möter i fakultetsberedningarna böra äga majoritet i dessa.

Ilis torisk-filosof iska sektionen i Uppsala anför i huvudsak följande.

Beträffande tillsättningen av universitetskansler innebär utredningens förslag

enligt sektionens mening en avgjord förbättring. Sektionen utgår från att Kungl.

Maj :t skall träffa sitt val bland dem som föreslagits av fakultetsberedningarna

och att detta kommer till klart uttryck i stadgarna.

Sektionen vill för sin del tillstyrka upprättandet av fakultetsberedningar och

vill understryka vikten av att till ledamöter utses personer, som verkligen har

tid och intresse för ett aktivt deltagande.

Sektionen anser emellertid icke, att utredningen kommit fram till ett väl av­

vägt system vid uppdelningen av vetenskapsområdena pa de olika beredningarna.

Det framgår icke varför utredningen föreslår att de teologiska och humanis­

tiska fakulteterna (liksom också de tekniska vetenskaperna) skulle ha endast tre

representanter, medan i övriga beredningar vederbörande fakulteter skulle ha

fyra ledamöter.

Svagheten i utredningens system synes emellertid framför allt vara dispropor-

tionen"mellan bredden av de vetenskapsområden som varje fakultetsberedning

skall svara för. Medan en beredning skulle handlägga alla frågor rörande de tek­

niska, långt differentierade och i antal snabbt växande ämnena, och en annan

beredning skulle handlägga samtliga naturvetenskapers ärenden, skulle en bered­

ning representera den i förhallande till dessa områden i varje fall ännu mycket

smala samhällsvetenskapliga och juridiska sektorn.

En bättre balans i systemet synes kunna uppnås genorn att minska detta med

en beredning och sammanföra de teologiska, juridiska, sprakvetenskapliga, histo-

risk-filosofiska och samhällsvetenskapliga ämnesområdena till en beredning. En

sådan beredning torde icke få ett mindre homogent vetenskapsområde än den

tekniska och den naturvetenskapliga beredningen. I gengäld borde i varje fall

universitetsrepresentanternas antal ökas både i denna beredning och i de övriga.

124

Med åtta universitetsrepresentanter i den här föreslagna beredningen för teo­

logi, juridik, humaniora inklusive samhällsvetenskap och den ekonomiska grup­

pen torde bättre garantier vinnas för verkligt sakkunniga bedömningar och av­

vägningar än genom universitetsutredningens förslag och en bättre samordning

mellan varandra naturligt närstående vetenskapsområden skulle kunna komma

till stånd. Visserligen skulle icke därmed alla fakulteter och sektioner vara före­

trädda, vilket kanske i sig skulle kunna vara önskvärt, men genom ett lämpligt

urval och genom ett effektivt samråd mellan de förslagsställandc grupperna borde

både samtliga lärosäten och samtliga större ämnesområden kunna bli företrädda.

Det kan övervägas i vad man särskilda bestämmelser kan behövas för att garan­

tera detta syfte, som bör vara klart uttryckt i vederbörande stadga.

Om en sådan i vidaste bemärkelse humanistisk beredning skulle anses alltför

omfattande, borde de teologiskt-humanistiska och juridisk-samhällsvetenskapliga

beredningarna avge gemensamma petita och liknande förslag i analogi med vad

som föreslås för de tekniska och naturvetenskapliga beredningarna, detta för att

uppnå en effektivare samordning redan före behandlingen i kansler skollegiet.

Språkvetenskapliga sektionen i Uppsala anför i huvudsak följande:

I förhållande till nuvarande system innebär universitetsutredningens förslag

om sättet för utseende av universitetskansler en förenkling. Universiteten vilja

gärna betrakta universitetskanslern såsom sin förtroendeman, och sektionen får

därför som sin mening uttala den bestämda förhoppningen, att Kungl. Maj:t

kommer att träffa sitt val bland dem, som föreslagits av fakultetsberedningarna.

Sektionen tillstyrker utredningens förslag, att fakultetsberedningar inrättas.

Mot den föreslagna grupperingen av fakulteter på de olika beredningarna har

sektionen den invändningen, att språkvetenskap liksom även ett flertal andra

humanistiska ämnen å ena sidan och teologi å den andra sidan ofta äro så vitt

skilda fält, att det måste anses fullt motiverat med inrättandet av en särskild

fakultetsberedning för humaniora. Sektionen vill även bestämt avvisa det för­

slag rörande sammansättningen av beredningarna, som framlagts och som inne­

bär, att företrädarna för universiteten skulle komma i en minoritetsställning.

De avvägningar, som komma att göras i fakultetsberedningarna komma uppen­

barligen att bli av vital betydelse för forskningens och utbildningens kvalitet,

icke blott dess dimensionering. Det vore synnerligen olyckligt, om vid dessa

avvägningar lekmannarepresentanter och företrädare för avnämarna finge det

avgörande inflytandet. Denna kategoris dominans i planeringsarbetet skulle f. ö.

ytterligare ökas genom utbildningsråden. Sektionen tycker sig finna, att utred­

ningen både i fråga om fakultetsberedningarna och i andra sammanhang vill till­

försäkra. avnämargruppen ett mycket starkt, kanske avgörande inflytande på

utformningen av utbildningens innehåll. Det förefaller sektionen, som om utred­

ning™ inte tillräckligt beaktat, att all utbildning inte kan skäras over cn kam.

Vad gäller utbildningen åtminstone inom humanistiska fakulteten, torde avnä­

marnas anspråk på att få göra sina intressen gällande vara mindre befogade, när

det gäller den högre utbildningens innehåll och organisation, än när det gäller

den lägres. Inte heller kan sektionen finna, att de olika fakulteterna över lag stå

i samma förhållande till »allmänna intressen» och avnämargruppen. Sektionen

kan icke medge, att innehållet av den utbildning, sektionen ger, i realiteten skall

fixeras av företrädare för allmänna intressen och de avnämarintressen, som icke

äro universitetens. Ett drag ha de olika fakulteterna gemensamt i avnämarfrågan:

de äro i viss utsträckning sina egna avnämare, nämligen i den mån inom dem

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 50 år 1964

125

bedrives högre utbildning och forskning; forskningens villkor bestämmas i hög

grad av den lägre utbildningens kvalitet. Det är redan därför skäligt, att fakul­

teterna ges betryggande möjligheter att hävda sina synpunkter inom fakultets-

beredningarna. För de fakulteter, som handha utbildningen av lärare, gäller dess­

utom, att de även indirekt äro sina egna avnämare, i det att de ha att utbilda

dem, som fått sin tidigare utbildning av dem, som fakulteterna själva utbildat.

Beträffande dessa fakulteter föreligga tydligen ännu starkare skäl, att universi-

tetsintressena få en stark representation i beredningarna. Sektionen vill på dessa

grunder föreslå, att fakultetsberedningarna ges en sådan sammansättning, att

varje sektion och fakultet i dem företrädes av en sin ledamot och att falcultetsbe-

redningens ledamöter begränsas till dessa. Sammanträdena kunde lämpligen äga

rum under kanslers ordförandeskap och därigenom en instans i en tungrodd orga­

nisation inbesparas.

Därest fakultetsberedningar tillkomma med företrädare för varje fakultet och

sektion, kommer en länge känd brist i petitabehandlingen att kunna avlägsnas,

nämligen den, att en samordning icke kunnat ske på riksplanet fakulteterna

emellan under gemensamt ansvar. Det avnämarintresse, som utredningen tänkt

sig företrätt i fakultetsberedningarna, synes sektionen närmast höra hemma i

utbildningsråden.

Större konsistoriet i JJppsala, som, enligt vad som framgår av det föregående,

anser att kanslerns ansvar för planeringsarbetet bör bevaras i den formen, att

universitetskanslern göres till ordförande i samtliga beredningar, anför rörande

kanslerns och beredningarnas ställning i huvudsak följande:

Konsistoriet anser att kanslers ställning såsom universitetens högste företrä­

dare vid tillsättningsförfarandet bör markeras därigenom, att det med ett visst

antal universitetsrepresentanter förstärkta kanslerskollegiet upprättar förslag,

varefter Kungl. Maj:t förordnar universitetskanslern för en sexårsperiod.

Utredningens förslag att inrätta fakultetsberedningar anser konsistoriet vara

ett av utredningens värdefullaste uppslag.

Konsistoriet finner en bedömning av antalet fakultetsberedningar och dessas

arbetsområden svår att verkställa, särskilt som meningarna vid universitetet

divergera och anser att denna viktiga fråga behöver ytterligare belysas.

Sammansättningen av fakultetsberedningarna ger anledning till betänkligheter.

Det kan anses givet att universitetens representanter inom varje beredning

komma att stanna i en på förhand garanterad minoritet. Konsistoriet kan icke

finna det riktigt att den av universitet och högskolor företrädda sakkunskapen,

vilken är absolut nödvändig, om fakultetsberedningarna skola kunna tillfreds­

ställande fylla sin uppgift, blir så svagt företrädd i dessa organ, som ju enligt

utredningens förslag komma att spela en utomordentligt viktig roll. Konsisto­

riet måste därför yrka på en representation, som är så beskaffad, att den åt sak­

kunskapen säkrar ett avgörande inflytande på ärendenas behandling.

Teologiska fakulteten i Lund förordar, att inom fakultetsberedningen för

humaniora och teologi fyra ledamöter utses inom förslag av de berörda fakul­

teterna.

Juridiska fakulteten i Lund anser, att i varje fakultetsberedning en represen­

tant bör ingå för varje berörd fakultet. Denna komplettering av fakultetsbered-

Kungl. Maj:Is proposition nr 50 år 19ti.i

126

ningarna kan enligt fakultetens mening utan olägenhet göras utan ökning av

antalet övriga ledamöter av beredningarna.

Medicinska fakulteten i Lund anför följande:

Den föreslagna sammansättningen av de s. k. fakultetsberedningarna vill fakul­

teten med skärpa motsätta sig. Varje berörd fakultet skall ovillkorligen vara

företrädd på detta plan.

Humanistiska fakulteten i Lund anför:

Beträffande de av utredningen föreslagna fakultetsberedningarna skulle fakul­

teten helst sett, att den inte sammankopplats med teologiska fakulteten. Den vill

emellertid bestämt hävda, att representationen måtte utökas till att omfatta fyra

till fem ledamöter mot av utredningen föreslagna tre, så att en representant för

varje universitet kommer att ingå i beredningen. Fakulteten kan nämligen under

inga förhållanden dela utredningens åsikt att »ortsrepresentation bör undvikas».

Större konsistoriet i Lund anför i huvudsak följande i anledning av universi-

tetsutredningens förslag om avskaffande av kanslersvalet:

Det är ej förvånande, att detta förslag väcker stora betänkligheter inom uni­

versiteten. Alltsedan universitetens tillkomst har kansler valts av universiteten

såsom en deras förtroendeman inför Kungl. Maj:t. Den viktigaste orsaken till

att universiteten — till skillnad från övriga statliga organ och institutioner — har

behov av särskild representation inför Kungl. Maj:t ligger, som universitets-

utredningen framhåller, i det mycket betydelsefulla särdrag hos universitets­

väsendet, att en stor del av dess resurser är ställda till förfogande för möjlig­

görande av en fritt vald och fritt bedriven forskning vars villkor, utveckling och

behov kan bedömas endast av forskarna själva. Konsistoriet kan bekräfta, att

kanslerns ställning som en vald förtroendeman för universiteten uppfattas »som

en värdefull garanti för universitetsverksamhetens arbetsvillkor och universi­

tetens möjligheter att hos statsmakterna vinna gehör för sina synpunkter och

önskemål».

Emellertid måste man vid frågans bedömande taga hänsyn till de ändringar

av universitetskanslersämbetets uppgifter som den nya organisationen kommer

att föra med sig. Enligt universitetsutredningens förslag skall petitaärendena

överflyttas på ett antal fakultetsberedningar; konsistoriet har som nedan framgår

funnit sig böra tillstyrka att sådana beredningar inrättas. Det blir då icke längre

kanslerns uppgift att såsom universitetens representant framlägga dessas önske­

mål och behov för Kungl. Maj:t. Denna uppgift kommer att åvila fakultetsbered­

ningarna och deras sammanhållande organ, kanslerskollegiet.

Kanslersämbetets uppgifter i den nya organisationen kommer i stort sett att

reduceras till dels administrativ kontroll, dels utredningsarbete.

Konsistoriet har känt tvekan inför denna konstruktion av kanslersämbetet.

För universitetsutredningens förslag talar dock med styrka, att det är ofrån­

komligt att statsmakterna, som anslår och i framtiden i långt högre grad måste

bevilja mycket stora belopp till universitetsväsendet, önskar utöva såväl formell

kontroll som sakkontroll över hur resurserna användes och utnyttjas. Det synes

härvid vara lämpligast, att kanslersämbetet utformas som ett organ för sådan

kontroll, varvid det givetvis måste i största möjliga utsträckning frikopplas från

uppgifter av annan art.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

127

Med en sådan utformning av universitetskanslersämbetet är det riktigt, att

universitetskanslern kommer att bli en Kungl. Maj:ts förtroendeman mera än

universitetens.

Av nu anförda skäl anser sig konsistoriet kunna tillstyrka universitetsutred-

ningens förslag att universitetskanslern i den nya organisationen förordnas av

Kungl. Maj:t. Givet är dock, att om kanslersämbetets uppgifter utformas på

annat sätt än ovan angivits, kan konsistoriets ståndpunkt i frågan bli en annan.

I syfte att skapa en garanti för gott samarbete inte endast med fakultetsbered-

ningarna utan också med de underställda universiteten föreslår konsistoriet, att

förordnandet av universitetskansler sker efter förslag av kanslerskollegiet, för­

stärkt med universitetens rektorer.

Universitetsutredningens förslag om inrättande av fakultetsberedningar för

planeringsarbetet tillstyrkes i princip av konsistoriet, som vidare anför följande:

Konsistoriet har förut understrukit universitetsutredningens uttalande att

universitetsväsendet företer det mycket betydelsefulla särdraget, att en stor del

av dess resurser är ställda till förfogande för möjliggörande av en fritt vald och

fritt bedriven forskning, vars villkor, utveckling och behov endast kan bedömas

av forskarna själva. Detta särdrag medför, att universiteten har behov av en

särskild representation, som inför Kungl. Maj:t framlägger deras synpunkter och

önskemål. Enligt universitetsutredningens av konsistoriet tillstyrkta förslag

kommer denna uppgift icke i framtiden att åvila universitetskanslern utan i

stället fakultetsberedningarna. Dessa beredningar måste därför organiseras

på ett sådant sätt, att de verkligen blir representativa för åsikter och önskemål

inom universiteten. Fakultetsberedningarna skall vidare fungera som kontakt­

organ mellan regeringen och de akademiska läroanstalterna. Även för fyllandet

av denna funktion är det nödvändigt, att beredningarna är så organiserade, att

de kan anses representera universiteten. Givetvis är det av vikt, att universite­

tens petita blir belysta och bedömda även ur avnämarnas synpunkt. Det är där­

för i och för sig riktigt att företrädare för olika avnämarsynpunkter ingår i bered­

ningarna, men detta får icke leda till att universitetsväsendets företrädare kom­

mer i minoritet inom beredningarna.

Av vad konsistoriet ovan anfört framgår, att fakultetsberedningarna, om de

skall kunna fullgöra sina uppgifter att framlägga och bedöma universitetens

behov och önskemål, måste ha en sådan sammansättning att en sakkunnig

behandling av petitaärendena blir garanterad. Först därigenom blir universitets­

utredningens grundtanke angående sakkunskap i varje instans genomförd även

på högsta planet.

Konsistoriet finner, att fakultetsberedningarna framför allt bör sammansättas

så att de verkligen kan anses representera universiteten. Detta kan endast ske

på så sätt att forskarna/lärarna tillförsäkras majoritet inom beredningarna. Kon­

sistoriet vill därför bestämt yrka, att så sker. Med hänsyn till önskvärdheten av

att beredningarna har ingående kännedom om de olika fakulteternas speciella

förhållanden, finner konsistoriet att övervägande skäl talar för att varje fakultet

blir representerad. Det finns däremot ingen anledning att ändra på universitets­

utredningens förslag i fråga om antalet representanter för avnämargruppen.

Då fakultetsberedningarna skall föra universitetens talan hos och representera

universiteten inför Kungl. Maj:t, synes det konsistoriet självklart, att ordföran­

dena i de olika fakultetsberedningarna utses av beredningarna själva och icke av

Kungl. Maj:t.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 19G ^

128

Medicinska fakidteten i Göteborg

yttrar:

Fakulteten uppskattar i princip universitetsutredningens förslag om inrättan­

det av fakultetsberedningar. Beträffande deras sammansättning har fakulteten

emellertid avvikande mening men vill här blott beröra beredningen för medicin,

odontologi och farmaci. Enligt betänkandet skall blott fyra av de nio ledamöter­

na väljas från vederbörande fakulteters resp. högskolors lärarstaber. Detta skulle

innebära, att de medicinska läroanstalterna torde få två representanter, varav

eventuellt en även skulle tillhöra det medicinska forskningsrådet. Det måste

anses uteslutet att man genom en sådan organisation skulle kunna erhålla en

tillfredsställande behandling av den för varje fakultets verksamhet så utom­

ordentligt viktiga pctitan. Inte heller skulle det bli möjligt att fungera som ett

nära kontaktorgan mellan regeringen och de olika lärosätena eller, såsom univer-

sitetsutredningen åsyftar täcka de huvudsakliga forskningsområden beredningen

har att arbeta för. Fakulteten anser det nödvändigt, att varje medicinsk fakultet

får en representant i den här berörda fakultetsberedningen. Detta kan vinnas

utan nämnvärd ökning av antalet ledamöter genom att minska lekmannarepre-

sentationen, vilket ej kan anses ofördelaktigt om, såsom fakulteten föreslår, ett

särskilt utbildningsråd inrättas.

Humanistiska fakulteten i Göteborg

anför:

Fakulteten hälsar förslaget om fakultetsberedningar med stor tillfredsställelse

men vill samtidigt framhålla angelägenheten av att de humanistiska fakulteterna

erhåller större representation i motsvarande fakultetsberedning än vad som före­

slås i betänkandet samt att humaniora ej sammanföres med de teologiska disci­

plinerna till en gemensam fakultetsberedning.

Större konsistoriet i Göteborg

anför bl. a. följande:

Ändamålet med fakultetsberedningarna är att söka åstadkomma en fortlöpande

central avvägning mellan de önskemål och behov som de olika lärosätenas fakul­

teter anmäler i sina till beredningen ingivna petita. En dylik central avvägning

och samlad bedömning är att hälsa med största tillfredsställelse.

Det synes konsistoriet tvivelaktigt, huruvida den för universiteten föreslagna

representationen kan garantera en allsidig och tillfredsställande belysning av

fakulteternas anslagsäskanden inom beredningarna.

En ökning av universitetsrepresentationen i dessa beredningar är utan tvivel

ett angeläget önskemål. Med en för varje universitetsort utsedd representant för

medicin och odontologi tillsammans samt en representant för farmaceutiska insti­

tutet skulle sammanlagda antalet ledamöter i den medicinska beredningen med

i övrigt bibehållen representation för allmänna intressen och för kanslersämbetet

uppgå till elva i stället för de föreslagna nio. Med en på samma sätt konstituerad

representantion för de humanistiska och matematisk-naturvetenskapliga fakul­

teterna skulle motsvarande fakultetsberedningar komma att bestå av elva resp.

tio ledamöter. En sådan förstärkning av universitetsinslaget bör vara möjlig utan

att beredningarna växer till ett omfång som försvårar deras arbete.

Konsistoriet understryker slutligen, att ett stort ansvar kommer att vila på

fakultetsberedningarnas sekreterare, vilka torde komma att fungera som före­

dragande.

I frågan rörande proceduren vid utseende av kansler anför konsistoriet följande:

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

129

Det kan enligt konsistoriets mening starkt ifrågasättas, huruvida sex korpora­

tioner med tillsammans över fyrtio överläggande och beslutande ledamöter verk­

ligen utgör en smidigare och lätthanterligare apparat än den nuvarande elektors­

församlingen. Om tillsättningsförfarandet skall kunna omgivas med nödig diskre­

tion och grannlagenhet, måste valet läggas i händerna på en väsentligt mindre

församling, bestående av t. ex. de centrala beredningarnas ordförande. För att

säkerställa universitetens inflytande skulle denna församling kunna utökas med

ett begränsat antal universitetsrepresentanter, en för varje lärosäte, valda av

vederbörande konsistorium eller motsvarande korporation. Fn annan utväg vore

att behålla elektorsinstitutionen men samtidigt väsentligt nedbringa elektorernas

antal. Eu på något av dessa sätt sammansatt församling skulle utan tvivel ha

större förutsättningar att lösa denna ömtåliga uppgift än de centrala beredning­

arna tillsammantagna.

Konsistoriet vill således liksom utredningen förorda att Kanslern tillsättes av

Kungl. Maj:t på sex år men att detta sker efter anmälan av en förslagsställande

församling, bestående antingen av ordförandena i de centrala beredningarna samt

representanter för de berörda läroanstalterna, eller av valda elektorer. Denna

församling skall äga att för Kungl. Maj:t framlägga förslag om högst tre personer.

Större konsistoriet i Göteborg är emellertid, som framgått av det föregående

ej enigt i sitt yttrande rörande universitets/högskoleväsendets centrala ledning.

De fyra reservanter, vilka förordar ett sammanförande till ett organ av såväl de

administrativa som de planerande uppgifterna, anför vidare följande:

Universitetskanslersämbetet bör organiseras som ett centralt ämbetsverk

under en styrelse med universitetskanslern som ordförande och ordförandena i

de centrala beredningarna som ledamöter. Denna styrelse skulle sålunda till sin

sammansättning överensstämma med det föreslagna kanslerskollegiet. Till denna

styrelse bör fakultetsberedningarna anslutas som beredande och initiativtagande

organ. Därav följer bl. a. att de förslag till åtgärder som beredningarna kan finna

påkallade eller lämpliga alltid kommer att behandlas av universitetens över­

styrelse, kanslersämbetet. Den befogenhet som utredningen vill tilldela bered­

ningarna, nämligen att, med förbigående av universitetskanslersämbetet, väcka

förslag om dylika åtgärder, skulle därigenom bortfalla.

En reservant

1

inom konsistoriet uttalar sig för att det bör ankomma på Kungl.

Maj :t att utan föregående anmälningsförfarande utse kansler.

Juridiska fakulteten i Stockholm anför i frågan om kanslerns ställning följande:

Fakulteten vill hävda att utredningen icke tillräckligt beaktat värdet av att

universitetskanslern så långt möjligt har universitetens förtroende. Utan tvekan

blir ett sådant förtroende mycket svårare att uppnå med det av utredningen

föreslagna systemet.

I detta sammanhang berör fakulteten även universitetsutredningens förslag

rörande rätt för universitetskanslern att till tjänsteman inom ämbetet delegera

beslutanderätt i visst ärende eller viss grupp av ärenden. Fakulteten anför:

Fakulteten anser att en översyn i restriktiv anda här är erforderlig. Det är icke

lämpligt att förslag från universitetsmyndigheterna i stor utsträckning formellt

avgöras av tjänstemän i universitetskanslersämbetet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196It

1 Professor A. Attman.

5 —

Bihang till riksdagens ■protokoll 196lf. 1 sand. Nr 50

130

Beträffande förslaget om fakultetsberedningar anför fakulteten bl. a.:

Utredningens förslag, att fakultetsorganens petita i framtiden skola ingivas

direkt till vederbörande fakultetsberedning, finner fakulteten lämpligi, dock

endast under det bestämda villkoret att beredningen inrymmer representation

från respektive fakulteter.

Utredningens förslag att de nio ledamöterna av varje fakultetsberedning, utom

den av universitetskanslersämbetet utsedde, förordnas av Kungl. Maj:t, dock

att ett visst antal — i den rätts- och samhällsvetenskapliga beredningen fyra av

ledamöterna — utses inom förslag, upprättade av de berörda fakulteterna själva,

kan fakulteten icke godtaga. Nämnda förslag garanterar endast ett ringa, om

ens något deltagande och inflytande från berörda juridiska fakulteters sida. Det

synes fakulteten naturligt att beredningens förslag, vilka avse fakulteternas verk­

samhet, tillkomma under representation från varje berörd fakultet och att bered­

ningens ledamöter till övervägande del väljas av fakulteterna.

Humanistiska jakulteten i Stockholm anför i huvudsak följande:

Vid granskningen av detalj förslagen tvingas fakulteten att anföra starka be­

tänkligheter, särskilt mot fakultetsberedningarnas konstruktion. Utredningen har

ansett det nödvändigt att begränsa antalet dylika beredningar till fem, vilket

bl. a. medfört att de humanistiska disciplinerna sammanförts med de teologiska

till en beredning och samhälls- och företagsvetenskaperna sammanslagits med

juridiken till en annan. Även om detta korresponderar ganska väl mot de nuva­

rande forskningsrådens ämnesdomäner och även om ett större antal beredningar

givetvis försvårar budgetarbetet, kan utredningens förslag icke betraktas som

välgrundade. Den första förutsättningen för samverkan i planeringsfrågorna är

självfallet åtminstone ett minimum av överensstämmande intressen och ämnes­

inriktning. Några bärande skäl att frångå den traditionella fakultetsgrupperingen

har utredningen enligt fakultetens bestämda mening icke presenterat. Det rimliga

alternativet måste vara en beredning för varje fakultet. Fakulteten betraktar det

vidare som självklart, att varje lokal fakultet måste få sin egen representant i

riksorganet.

Ett samgående med de teologiska fakulteterna finner fakulteten av flera skäl

ytterst betänkligt. Visserligen kommer vissa av fakulteternas ämnen varandra

nära i sin forskning, men utbildningssidan uppvisar utomordentligt stora inne­

hållsliga och formella olikheter: det är vidare svårt att inse, hur man i en dylik

gemensam beredning skall kunna ge avnämarintressena en representation, som

kan omfatta både humaniora och teologi. Med tanke på hur de teologiska fakul­

teterna hittills behandlats i reformarbetet synes betänkandets tal om »utbygg­

nad» f. ö. närmast ge en ironisk effekt, och fakulteten betraktar även av det skälet

den föreslagna samarbetskonstruktionen som oroväckande. De anförda invänd­

ningarna uppfattas som så vägande, att fakulteten tvingas ta bestämt avstånd

från de nu framlagda förslagen, vilka måste bli föremål för ytterligare utredning

och en grundlig omarbetning.

Matematisk-natur vetenskaplig a jakulteten i Stockholm anför bl. a. följande:

Fakulteten anser det fördelaktigt, att kontaktorgan på detta sätt skapas mel­

lan regeringen och de akademiska läroanstalterna och tillstyrker därför i princip

förslaget. Ifråga om den föreslagna sammansättningen av dessa fakultetsbered­

ningar hyser fakulteten däremot vissa betänkligheter. Framför allt med hänsyn

till det stora ämnesområde, som var och en av de fem fakultetsberedningarna

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964-

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196b

131

skall ansvara för, anser fakulteten, att fackmannarepresentationen i beredning­

arna gjorts alldeles för svag. Enligt fakultetens mening bör såsom ett minimum

sex ledamöter utses inom de av fakulteterna upprättade förslagen, detta för att

åtminstone en något så när allsidig sakkunnigrepresentation skall kunna säker­

ställas. Denna förändring i beredningarnas sammansättning skulle kunna tänkas

ske enligt två alternativ. Antingen kan det sammanlagda antalet ledamöter i

varje beredning förbli oförändrat nio, varvid de av Kungl. Maj:t utsedda lek-

mannarepresentanterna skulle minskas från fyra till två, eller också kan antalet

ledamöter utökas till elva. Med hänsyn till den vikt som universitetsutredningen

lägger vid att de allmänna intressena får fullgod representation i fakultetsbered-

ningarna vill fakulteten förorda det senare alternativet.

Enligt fakultetens mening bör dessa fakultetsberedningar utgöra rådgivande

organ på kanslers nivå. Petitaärenden exempelvis bör sålunda gå direkt från uni­

versiteten till Kansler, för att därefter, om Kansler så finner påkallat, kunna

remitteras till respektive fakultetsberedning för yttrande.

Större konsistoriet i Stockholm förordar, som framgår av det föregående, att

universitetskanslern ges högsta ansvar för såväl den administrativa ledningen

som planeringsarbetet för universitets/högskoleväsendet. Någon kollegial sty­

relse för universitetskanslersämbetet förordas icke av konsistoriet. Rörande till­

vägagångssättet vid utseende av universitetskansler anför konsistoriet följande:

Konsistoriet anser det beklagligt, om tillsättningsförfarandet skulle ändras så,

att kanslern icke längre komme att framstå såsom en universitetens förtroende­

man. Konsistoriet föreslår, att ett valsystem bibehålls, som innebär att universi­

tetskanslern vid sin utnämning åtnjuter både universitetens och Kungl. Maj:ts

förtroende. Den nuvarande valkorporationen bör ersättas med en församling

som består av fakultetsberedningarnas ordförande samt universitets- och hög-

skolerektorerna.

Beträffande organisationen för planeringsarbetet yttrar konsistoriet följande:

Både planläggning och petitaarbete bör försiggå under kanslerns medverkan.

Enligt nuvarande praxis brukar kanslern före sitt ställningstagande till universi­

tetens petita rådgöra med representanter för varje lärosäte. Denna anordning,

som konsistoriet finner mycket ändamålsenlig, borde kunna kompletteras med

ett samråd på fakultetslinjen. Huruvida ett sådant samråd verkligen behöver

bindas till organisatoriska former synes icke helt självfallet.

Beträffande de föreslagna fakultetsberedningarna anser konsistoriet att varje

fakultet måste äga en representant i vederbörande beredning. Endast därigenom

skulle fakultetsberedningarna kunna framstå såsom auktoritativa företrädare

för universiteten. Om beredningarna icke får sådan karaktär, finner konsistoriet

det riktigare att de endast ges rådgivande karaktär och inordnas i kanslers-

ämbetet.

Lärarkollegiet vid medicinska högskolan i IJmeå, till vars yttrande organisa­

tionskommittén anslutit sig, anför följande:

I likhet med utredningen anser lärarkollegiet att universitetskanslern bör för­

ordnas av Kungl. Maj:t för högst sex år i sänder efter anmälan av de centrala

beredningarna. Lärarkollegiet vill tillstyrka inrättandet av fakultetsberedningar,

som torde bli värdefulla instanser för att samordna de olika lärosätenas petita-

frågor och för planeringen av den högre undervisningen och forskningen.

132

Lärarkollegiet vid karolinska institutet anför i huvudsak följande:

För de till universitetskanslersämbetet hörande ärendena vill lärarkollegiet

tänka sig en anknytning till fakultetsberedningarna och kanslerskollegiet likartad

med den, som motsvarande ärenden på universitetsplanet ha till fakulteter och

sektioner ävensom konsistoriet. De av dessa ärenden, som avse forskning och

utbildning, skulle härvid liksom motsvarande petita- och andra planeringsären-

den, behandlas i fakultetsberedningarna och antingen avgöras där — eventuellt

efter delegering till ordförande eller tjänsteman — eller gå vidare till kanslers­

kollegiet. Ärenden, som icke avse forskning eller utbildning, skulle gå direkt till

kanslerskollegiet. På kanslerskollegienivån skulle antingen yttrande till Kungl.

Maj :t avgivas av kollegiet, såsom i petitaärenden, eller avgörande träffas av kol­

legiet eller dess ordförande, universitetskanslern, motsvarande konsistoriet re­

spektive rektor på universitetsplanet.

Lärarkollegiet vill särskilt understryka, att lärarkollegiets mening är att petita

skola gå från fakultetsberedningarna till Kungl. Maj:t obeskurna på samma sätt

som fakulteternas petita gå till överstyrelseplanet utan annan befattning med

dem från konsistoriets sida än ett samlat yttrande från konsistoriets synpunkter.

Universitetskanslern skulle enligt detta lärarkollegiets organisationsförslag

såväl som enligt universitetsutredningens vara ordförande i ett kanslerskollegium,

vilket i övrigt lämpligen skulle bestå av fakultetsberedningarnas ordförande även­

som ytterligare tre av Kungl. Maj:t förordnade ledamöter.

Enligt lärarkollegiets mening bör såsom chef för ett överstyrelseorgan, kon­

struerat på sätt lärarkollegiet ovan angivit, befinna sig en universitetskansler,

beträffande vilken genom lämpligt anordnande av tillsättningsförfarandet garan­

tier skapats för att han äger såväl Kungl. Maj:ts som lärosätenas förtroende.

I sin ämbetsgärning har han nämligen den dubbla uppgiften att nedåt sörja för

den av statsmakterna önskade utbildningsverksamhetens ändamålsenliga hand-

havande och uppåt rikta effektiva och välunderbyggda framställningar om medel

till den vetenskapliga verksamhet och akademiska undervisning, som fritt bedri-

ves vid universiteten.

Lärarkollegiet anser att den föreslagna ordningen möjliggör en i stort sett till­

fredsställande beredning av tillsättningsärendet. Av gammalt har lärosätenas val

av kansler ansetts utgöra en akademisk fri- och rättighetsutövning av grund­

läggande betydelse, samtidigt som Kungl. Maj:ts stadfästelse av valet utgjort

inseglet på den högsta statsmaktens förtroende för universitetsväsendets främsta

företrädare. Lärarkollegiet förutsätter därför att fakultetsberedningarnas infor­

mella överläggningar angående tillsättande av universitetskansler ske under nära

kontakt med såväl lärosätena som statsmakterna. Enligt lärarkollegiets mening

är det icke lämpligt att resultatet av överläggningarna, dvs. beredningarnas an­

mälan till Kungl. Maj:t, offentliggöres.

Lärarkollegiet vid tandläkarhö g skolan i Stockholm har ingen erinran mot uni­

versitetsutredningens förslag rörande universitetskanslersämbetets och fakultets­

beredningarnas ställning. Kollegiet anser att de sistnämnda kommer att få stor

betydelse i petitasammanhang som representationer på högsta nivå för de akade­

miska lärarna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

Som framgår av det föregående hör lärarkollegiet vid handelshögskolan i Göte­

borg till de myndigheter, som uttalat sig principiellt till förmån för ett centralt

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 50 år 19GJf

133

organ med både planerande och förvaltande uppgifter. Detta betyder, framhåller

kollegiet,

att de föreslagna fakultetsberedningarna lämpligen borde inbyggas i kanslers-

ämbetet och framstå såsom kanslerns rådgivande organ. I dessa fakultetsbered-

ningar bör enligt lärarkollegiets uppfattning varje fakultet ha sin egen represen­

tant, som kan föra fakultetens talan. En lekmannarepresentation på denna nivå

förefaller knappast påkallad, enär de bedömanden som skall företagas sa helt

förutsätter en ingående kännedom om akademiska förhållanden.

Ett kanslersämbete i nu antydd utformning synes också förutsätta, att man

håller fast vid systemet med en på ett eller annat sätt vald universitetskansler.

Men det är samtidigt klart, att den nuvarande valproceduren i så fall måste

reformeras. Framför allt måste man göra elektorsförsamlingen mycket begränsad

till omfattningen.

Farmaceututbildning skommittén, liksom lärarkollegiet vid farmaceutiska insti­

tutet, vars yttrande institutets styrelse åberopat såsom eget yttrande, anser det

angeläget, att den farmaceutiska fakulteten blir representerad i fakultetsbered-

ningen för medicin, odontologi och farmaci. Lärarkollegiet anser det dessutom

vara önskvärt, att farmacien om möjligt även blir representerad på avnämarsidan

i beredningen.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm anför i huvudsak följande:

Avsikten med inrättandet av fakultetsberedningar är givetvis bl. a.^ den att

på hög nivå förslag till avvägning mellan de äskanden som framföres från fakul­

teterna eller andra organ vid de olika lärosätena skall utaibetas innan Kungl.

Maj:t har att själv taga ställning till desamma — en tanke som lärarkollegiet

finner helt riktig.

Tanken att de olika fakulteterna skall kunna göra sin röst hörd aven inom

fakultetsberedningen finner lärarkollegiet i hög grad motiverad. Vad de tekniska

högskolorna beträffar är förslaget helt otillfredsställande i det att varje sektion

(nuvarande avdelningskollegium) har samma och lika vägande skäl att fa komma

till tals.

Enligt lärarkollegiets mening bör jakultetsberedningen för de tekniska veten­

skaperna utgöras av en ordförande utsedd av Ivungl. Maj:t samt därut­

över av ordförandena i de olika utbildningsråden. Ledamöterna av fakul­

tetsberedningen bör utses av Kungl. Maj:t vilken likaledes skall förordna

ordförande. Varje ledamot skall automatiskt bli ordförande i ett utbild-

ningsråd — något som måste beaktas vid utväljandet av fakultetsledamcter. De

ledamöter som skall ingå i utbildningsråden synes däremot i fortvarighetstill-

stånd kunna förordnas av fakultetsberedningen. — Då anledning finnes att för­

moda att ordförandena i utbildningsråden i regel kommer att vara hämtade från

näringslivet eller från statligt område skulle sektionerna vid högskolorna icke få

direkt möjlighet att göra sin röst hörd vid fakultetsberedningens behandling av

ärendena. För att högskolornas berättigade önskemål härvidlag skall tillgodoses

synes högskolornas rektorer böra vara självskrivna ledamöter av fakultetsbered­

ningen. Denna skulle i vad avser de tekniska vetenskaperna i dagsläget sälunda

komma att bestå av en ordförande, 9 representanter för utbildningsråden samt 3

rektorer — tillhopa 13 personer. Denna församling kan synas månghövdad men

det får förutsättas att ordföranden ges rättighet att från fall till fall endast kalla

134

den eller de ledamöter som i första hand beröres av de frågor som skall hand­

läggas varvid dock förutsattes att berörd rektor alltid skall ges tillfälle närvara.

^ idare förutsätter lärarkollegiet att vid handläggning av anslagsärende den

eller de därav berörda dekanerna skall deltaga. Det kan ifrågasättas huruvida

fakultetsberedningen skall vara ett beslutande organ eller huruvida beslutande­

rätten skall ligga hos ordföranden och ledamöterna få karaktär av rådgivare.

Då ett organ i regel arbetar under större ansvar om det är beslutande vill lärar­

kollegiet bestämt förorda att denna form väljes.

Beträffande universitetskanslersämbetets organisation vill lärarkollegiet endast

anmäla sin anslutning till universitetsutredningens förslag att kanslern skall för­

ordnas av Kungl. Maj:t för högst sex år i sänder.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola anför:

Lärarkollegiet tillstyrker förslaget om en samordning av högsta ledningen av

universitet och vissa högskolor i ett kansler sämbete. Kollegiet tillstyrker också

förslaget om fakultetsberedningar. Om dessa skall kunna effektivt genomföra sin

uppgift som planerande och petitaberedande organ, bör deras ordförande och

eventuellt även andra ledamöter beredas tillfälle till erforderlig ledighet från sina

ordinarie befattningar i näringsliv eller allmän tjänst. Deras uppgifter är så vik­

tiga och arbetskrävande, att de måste ägna mer än sin fritid däråt. Detta är ett

krav som icke får eftersättas.

De tekniska högskolornas utbildning och forskning ansluter sig nära till svensk

industri. I stort sett kan denna uppdelas i fyra stora fack, nämligen mekanisk-,

elektrisk-, byggnads- och kemisk industri. Motsvarande fack eller avdelningar

inom KTH och CTH är redan så stora, att de var för sig kunde tänkas bilda en

fakultet. Det är därför motiverat, att även fakultetsberedningen för de tekniska

vetenskaperna får fyra ledamöter från de tekniska högskolorna, även om formell

ämnes- eller ortsrepresentation bör undvikas.

Det kan befaras, att gränserna mellan kanslerns, kanslerskollegiets och bered­

ningarnas kompetensområden i många fall blir flytande och att ett effektivt

arbete därigenom försvåras. Hur dessa frågor skall lösas undandrager sig lärar­

kollegiets bedömande.

Viktigt är, att såväl beredning som kollegium genom åtminstone årliga besök

vid respektive lärosäten skaffar den kännedom om lokala förhållanden, som är

nödvändig för en saklig prövning av de betydelsefulla avvägningsfrågor, som

härvid måste uppkomma.

Organisationskommittén för teknisk högskola i Lund tillstyrker förslaget om

inrättande av en fakultetsberedning för de tekniska vetenskaperna med de upp­

gifter, som utredningen föreslagit,

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna anför följande:

Enligt för de tekniska högskolorna gällande stadgar må vid teknisk högskola

anställd befattningshavare icke vara ledamot av överstyrelsen, dock att högsko­

lans rektor äger närvara vid överstyrelsens sammanträden och deltaga i över­

läggningarna men ej i besluten. Det har ansetts vara en ur olika synpunkter otill­

fredsställande ordning, att lärare och eventuellt även annan befattningshavare

vid ett lärosäte skulle tillhöra dess styrelse. Samma princip synes överstyrelsen

böra upprätthållas i fråga om fakultetsberedningarnas sammansättning. Där­

emot synas — i allt fall såvitt gäller fakultetsberedningen för de tekniska veten­

Kungl. Maj.ts -proposition nr 50 år 196

1

Kun yl. Maj:ts proposition nr oO är 19(11+

i:

skaperna — rektorerna höra tillerkännas samma rätt att deltaga i beredningens

överläggningar, som för närvarande tillkommer dem i fråga om öveistyic Isens

överläggningar. Denna ordning har enligt överstyrelsens mening fungerat till­

fredsställande för överstyrelsens del. Överstyrelsen förutsätter emellertid, att det

bör vara ett naturligt led i fakultetsbcredningarnas arbete att hålla överlägg­

ningar med dekanerna ävensom med andra av förekommande frågor berörda

befattningshavare vid högskolorna. I detta sammanhang vill överstyrelsen vid.u<

erinra, att enligt för de tekniska högskolorna gällande stadgar fem av överstyrel­

sens sju ledamöter utses av Kungl. Maj:t efter förslag av vetenskapsakademien,

ingenjörsvetenskapsakademien, Sveriges industriförbund, svenska teknologför-

oningen och tekniska samfundet i Göteborg. Det synes överstyrelsen böra över­

vägas. huruvida ej samma organisationer — lämpligen utökade med skånska

ingenjörsklubben — borde ifrågakomma som förslagsställare vid utseende av

ledamöter av eu fakultetsberedning för de tekniska vetenskaperna. Härvid synas

två ledamöter böra utses efter förslag av de tre sistnämnda teknikersamman­

slutningarna. Om en dylik beredning, som universitetsutredningen föicslagit,

finnes böra omfatta nio personer, kunde därjämte tre utses efter förslag av veder­

börande högskolor och ordföranden utses av Kungl. Maj it. I anslutning härtill

vill överstyrelsen framhålla önskvärdheten av att den tekniska fakultetsbered-

ningen gives en med hänsyn till fackomraden så allsidig sammansättning som

möjligt. Med avseende å fakultetsberedningarna vill överstyrelsen vidare uttala,

att enligt dess mening — om en begränsning av antalet mandatperioder för de

av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna skall föreskrivas — denna synes böra

sättas vid sammanlagt tre perioder i stället för två, som universitetsutredningen

föreslagit; i annat fall kan kontinuiteten äventyras. För ordförandens del synes

dock ingen maximering av mandatperiodernas antal böra förekomma.

I likhet med lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola vill överstyrelsen

understryka vikten av att fakultetsberedningarnas ordförande beredes tillfälle till

ledighet från sina befattningar i allmän eller enskild tjänst. Det synes sålunda

överstyrelsen ofrånkomligt, om beredningarna skola bliva i stånd att i avsedd

omfattning effektivt fullgöra sina planerande och utredande uppgifter, att ord­

förandena — åtminstone tidvis — helt ägna sig åt detta arbete.

Överstyrelsen finner ävenledes motiverat, att universitetskanslern framdeles

till sättes av Kungl. Maj:t och förordnas för en tid av sex år i sänder, varför

överstyrelsen alltså ansluter sig till universitetsutredningens förslag härom. I

vad detsamma avser att tillsättningen skulle ske efter anmälan av beredning­

arna, som själva skulle finna formerna därför, vill överstyrelsen dock anmärka.

att — om ett anmälningsförfarande skall förekomma -— formerna för detta synas

böra vara angivna i vederbörande författning och ej helt godtyckliga. Såvitt över­

styrelsen kan finna förefaller emellertid något särskilt anmälningsförfarande ej

vara påkallat.

Universitetsutredningens förslag att inrätta ett kanslerskollegium finner över­

styrelsen i den föreliggande organisationsplanen motiverat av behovet av en

samlad bedömning av kanslersämbetets och de centrala beredningarnas årliga

petita ävensom av behovet av ett forum för behandling av i övrigt förekom­

mande frågor av gemensamt intresse. Överstyrelsen vill emellertid betona att —

såsom universitetsutredningen även förutsatt — det bör vara fakultetsbered­

ningarna som avgiva petita; kollegiets samlade bedömning av de olika petita

kommer till uttryck i ett yttrande över dessa i samband med att petita av kolle­

giet vidarebefordras till ecklesiastikdepartementet. Vidare vill överstyrelsen för­

orda, att kanslcrskollegiet därjämte — med hänsyn till angelägenheten av eu

136

samordning av kanslersämbetets och beredningarnas verksamhet — gives karak­

tär av styrelse för själva kanslersämbetet, å vilken det bör ankomma att avgöra

inom kanslersämbetets område fallande frågor av principiell eller eljest av större

betydelse ävensom ärenden, som kanslern vill hänskjuta till kanslerskollegiets

prövning. Denna ytterligare uppgift för kollegiet synes i allmänhet icke behöva

bliva betungande.

Statens råd för byggnadsforskning tillstyrker universitetsutredningens förslag

om fakultetsberedningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196

4.

D. Utbildningsråden

Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund anför i huvudsak

följande:

De erfarenheter som vunnits av avdelningsråden vid de tekniska högskolorna

och av utbildningsråden för ekonomutbildningen har utan tvivel visat, att dessa

organ varit av värde inte bara för näringslivet utan även för undervisningen.

Organisationerna tillstyrker fördenskull utredningens rekommendationer i denna

del. De vill emellertid tillägga att det av nyss anförda skäl är angeläget att ut-

bildningsråd upprättas i vart fall för de tekniska, matematisk-naturvetenskapliga

samt rätts-, samhälls- och företagsvetenskapliga utbildningslinjerna.

Centrala utbildningsrad, knutna till fakultetsberedningarna, är icke någon

ersättning för de lokala rad som nu finns vid de tekniska högskolorna, handels­

högskolan i Göteborg och den ekonomiska fakulteten vid Lunds universitet.

Organisationerna vill betona vikten av att de lokala råden bibehålies och att

kontaktmöjligheterna även utvidgas.

Sveriges Grossistförbund och Handelns arbetsgivareorganisation anför:

Organisationerna vill allmänt tillstyrka universitetsutredningens rekommen­

dation att upprätta ett utbildningsråd för civilekonomutbildningen. De slutsatser,

som rådet kan uppnå i fråga om avnämarnas krav på utbildningens innehåll’

torde ha giltighet för all civilekonomutbildning, således även den som bedrivs

inom handelshögskolan i Stockholm. Det torde därför vara angeläget att mar­

kera att utbildningsrådet för civilekonomutbildningen även bör befatta sig med

utbildningen vid denna högskola.

Organisationerna uttalar sig vidare för att lokala råd bibehålies vid sidan av

de centrala.

Svenska Teknologföreningen anför:

Svenska Teknologföreningen instämmer i önskemålen om likvärdighet mellan

olika högskolor, men anser att civilingenjörsutbildningen är av den karaktären

att den eftersträvade likvärdigheten kan åstadkommas utan att man samtidigt

kräver likformighet. Tvärtom anser föreningen en viss nyansering värdefull.

Genom kontakter på lokalplanet mellan näringsliv och högskola kan specialiteter

vid de olika högskolorna utvecklas genom ett utnyttjande av de speciella resur­

ser som finnes på varje ort. Vidare kan en viss konkurrens verka både stimule­

rande och effektiviserande pa utbildningen och forskningen, men konkurrensen

137

får cj vara av den karaktären att samarbetet mellan forskarna blir försvårat.

Enligt föreningens åsikt kan den åstadkommas genom bibehållandet av kontakt­

organ mellan de enskilda högskolorna oeh näringslivet på varje högskoleort. För­

eningen anser emellertid även att den samlade överblicken över en sektions/

avdelnings utbildning inom landet är av stort värde, varför de av utredningen

föreslagna utbildningsråden bör inrättas, dock med eu fastare lokal anknytning

än vad utredningen föreslagit.

Föreningen tillstyrker utredningens förslag, att ledamöterna i utbildningsråden

skall utses av Kungl. Maj:t. Föreningen anser dock att tillsättandet skall föregås

av hörande av i stadgan angivna instanser. För utbildningsråden inom den tek­

niska fakultetsberedningen bör samråd ske med Sveriges Industriförbund,

Svenska Teknologföreningen, Skånska Ingenjörsklubben samt Tekniska Sam­

fundet i Göteborg.

I betänkandet anför utredningen att den förutsätter »att utbildningsråden,

liksom de nuvarande avdelningsråden, kommer att inbjuda studentrepresentan­

ter att deltaga i rådssammanträdena». Föreningen instämmer helt i utredningens

synpunkter på teknologrepresentation, och anser den vara så värdefull att den

bör införas i stadgan.

Styrelsen för Kooperativa Förbundet betecknar förslaget om utbildningsråd

vid fakultetsberedningarnas sida såsom välbetänkt.

SACO anför huvudsakligen följande:

Beträffande utbildningsråden finner SACO det uppenbart, att akademiker­

organisationerna måste representeras i dessa. SACO yrkar därför att SACO eller

det SACO-förbund som berörs blir representerat i utbildningsråden. Ur arbets-

marknadssynpunkt finner SACO vidare, att separata utbildningsråd tills vidare

bör upprättas för de juridiska och samhällsvetenskapliga utbildningsvägarna,

då den samhällsvetenskapliga utbildningen arbetsmarknadsmässigt mer och mer

närmar sig den företagsekonomiska utbildningen. När civilekonomutbildningen

och den samhällsvetenskapliga utbildningen helt samordnats, kan utbildnings­

råden för dessa utbildningsvägar slås samman.

TCO yttrar:

TCO finner förslaget om centrala utbildningsråd gott. Organisationen vill

dock hävda, att »näringslivet» inte skall få representeras enbart av arbets­

givarsidan utan att också de inom respektive utbildningslinjer utbildade arbets-

tagargrupperna skall bli företrädda.

Kontakten mellan universiteten och avnämarna/arbetstagarna måste ske redan

på den lokala nivån, om påverkan av respektive studieplaners utformning skall

kunna ske i behövlig utsträckning. I de lokala utbildningsnämnderna — eventu­

ellt utbildningsråden — bör sålunda i vad det gäller lärarutbildningen finnas

representanter för såväl skolmyndigheter inom det allmänna skolväsendet som

för motsvarande lärargrupper. Universitetskanslersämbetet och skolöverstyrel­

sen bör godkänna ifrågavarande studieplaner, sedan utbildningsrådet för lärar­

utbildningen beretts tillfälle att yttra sig.

TCO föreslår att företrädare för avnämare och arbetstagare inom respektive

områden skall ingå i de lokala utbildningsnämnderna. Om inte detta förslag

kan realiseras, bör också lokala utbildningsråd med anknytning till utbildnings­

nämnderna inrättas.

5*

Bihang till riksdagens protokoll 196i. 1 samt Nr 50

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 196 tf

138

Arbetsmarknadsstyrelsen anser, att utbildningsråden kommer att fylla en

viktig funktion och att deras verksamhet i första hand bör inriktas på utbild­

ningens utformning och anpassning av utbildningens innehåll till nya eller för­

ändrade arbetsuppgifter. Styrelsen anför härefter i huvudsak följande:

Utbildningsrådet för civilekonomutbildningen bör sammanslås med utbild-

ningsrådet för juridisk och samhällsvetenskaplig utbildning. Civilekonomer,

jurister och samhällsvetare har i stor utsträckning gemensam arbetsmarknad.

Därtill kommer att genom införandet av undervisning i ämnet företagsekonomi

och alternativa studieplaner med merkantilteknisk inriktning i de moderna språ­

ken har det blivit möjligt att vid de filosofiska fakulteterna skaffa sig en utbild­

ning som är praktiskt taget identisk med civilekonomutbildningen.

Vidare bör kontaktorganet för lärarutbildning ej begränsa sin verksamhet

till enbart lärarutbildning inom de filosofiska fakulteterna utan taga befattning

med ämneslärarutbildning för det allmänna skolväsendets behov över huvud

taget.

Arbetsmarknadsstyrelsen uttalar sig vidare till förmån för utbildningsråd även

för medicinsk och odontologisk utbildning.

Byggnadsstyrelsen finner det, med hänsyn till styrelsens funktion enligt

7

§

byggnadslagen, vara angeläget, att regelmässigt en representant för byggnads­

styrelsen ingår i de utbildningsråd, som berör styrelsens verksamhetsområde.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196

4

Skolöverstyrelsen anför rörande formerna för samarbetet universitet—skola

i huvudsak följande:

Överstyrelsen vill först framhålla, att dessa frågor enligt överstyrelsens me­

ning är av den största betydelse även från universitetens synpunkt. De direktiv,

som lämnats 1960 års lärarutbildningssakkunniga att inom ramen för de resurser,

som representeras av de filosofiska fakulteterna och en i erforderlig omfattning

utbyggd lärarhögskoleorganisation, söka sammanknyta den ämnesteoretiska och

den praktisk-pedagogiska utbildningen i syfte att nå fram till en ökad integra­

tion mellan de nämnda inslagen i lärarutbildningen ställer nämligen särskilda

krav på organisationen, t. ex. när det gäller formerna för studieplanernas utarbe­

tande och fastställande, koordinationen av den undervisning i olika kurser och

delstudiekurser, som leder fram till ämnesteoretisk behörighet i skilda skol­

ämnen, och det större sambruk av universitetens och lärarhögskolornas lärar-

krafter, som blir erforderligt.

Liksom universitetsutredningen och helt nyligen även gymnasieutredningen

utgår överstyrelsen vid sin bedömning från det nuvarande läget på lärarutbild-

ningssidan med en under uppbyggnad varande lärarhögskoleorganisation sam­

verkande med övriga berörda akademiska läroanstalter. Att lärarförsörjningen

av det starkt expanderande och rikt differentierade skolväsendet upp till univer­

sitetsnivån kommer att innebära mycket stora anspråk på både universitetens

och lärarhögskolornas utbildningskapacitet är i en tid med så markant utbild­

ningsbehov som vår alldeles uppenbart. Så mycket angelägnare är att varje

möjlighet till ekonomisering och rationalisering ifråga om utbildningsresurserna

och deras användning tillvaratas. I avvaktan på resultatet av lärarutbildnings-

Kungl. Majrts proposition nr 50 ur lOGJf

139

sakkunnigas arbete inskränker sig överstyrelsen dock till att framhålla vikten

av att den organisation som fastställes på allt sätt underlättar samarbetet

mellan universitet, lärarhögskola och övriga lärarutbildningsanstalter.

Eftersom den ämnesteoretiska undervisningens innehåll har en avgörande be­

tydelse när det gäller att genom en målinriktad utbildning få fram lärare, som

blivit på ett adekvat sätt förberedda för sin yrkesutövning, tilldrar sig frågan

om studieplanerna särskild uppmärksamhet. Det samarbete, som i dessa ärenden

redan kommit till stånd mellan kanslersämbetet och skolöverstyrelsen, har haft

sin betydelse, men det har av olika skäl icke kunnat utvecklas till det nära och

resultatrika samarbete som här är av nöden. Vissa drag i utvecklingen pekar

på att särskilda organisatoriska anordningar nu behöver vidtagas för att skolans

behov skall bli tillräckligt och kontinuerligt beaktade vid studieplanernas ut­

formning. I den mån universitetsämne och skolämne i stort sett sammanfallit,

har svårigheterna vid utformningen av studieplanerna för blivande lärare ej

varit så stora. Den direkta överensstämmelsen mellan universitetsämne och

skolämne har emellertid hittills minskat i snabb takt. Genom uppdelning av uni-

versitetsämnen uppstår nya discipliner med egna professurer och egna institu­

tioner, och på skolans område är läroämnenas kursinnehåll ej sällan hopfogat

av kursmoment, som i den akademiska undervisningen tillhör en rad olika

ämnen och institutioner. Den utformning, som vissa ämnen i det nya gymnasiet

föreslagits få, synes också förutsätta ett sammanfogande av delstudiekurser från

två eller flera akademiska ämnen. Ett mera flexibelt beräkningssystem vad

avser universitetsexamina, innebärande att dessa grundas på mindre enheter

än

1

betyg (=

1

termin), torde bli nödvändigt och framhäver då ytterligare

nödvändigheten av ett till skolans behov mera anpassat system vid studiepla­

nernas utarbetande än det av utredningen föreslagna.

Att skolöverstyrelsen som representant för den stora avnämargrupp, som

lärarutbildningen gäller, deltar i det slutliga fastställandet av studieplanerna

finner skolöverstyrelsen väl motiverat och betydelsefullt. Detta synes emellertid

med hänsyn till den utveckling, som ovan skisserats, ej vara tillfyllest för att

målet skall nås. Det är nämligen nödvändigt att ämnessakkunniga företrädare

för skolan, utsedda av skolöverstyrelsen, får följa studieplansarbetet och delta

däri redan från dess början. Här öppnar sig bl. a. möjlighet till naturlig sam­

verkan mellan universitet och lärarhögskola.

Statskontoret delar universitetsutredningens uppfattning att ett mera gene­

rellt införande av utbildningsråd såsom rådgivande organ för olika utbildnings­

linjer utgör ett värdefullt medel för att åstadkomma kontakt mellan universi­

teten och arbetsmarknaden. Ämbetsverket anför vidare bl. a.:

Med hänsyn till det i vårt land hävdvunna och utan tvivel välmotiverade

systemet med i huvudsak enhetlig utformning av motsvarande utbildningslinjer

vid olika lärosäten, till att varje läroanstalt får sägas vara avsedd att utbilda

arbetskraft för hela landet och icke blott för eu regions behov och till att till­

gången på sakkunskap rörande avnämarintressena varierar starkt mellan olika

delar av landet finner statskontoret principen om centrala utbildningsråd riktig.

I statskontorets rapport avses möjlighet att upprätthålla lokala råd alltjämt

böra föreligga. Enligt statskontorets mening saknas anledning att till följd av

att centrala utbildningsråd inrättas avbryta ett lokalt samarbete som av berörda

parter befunnits värdefullt. Däremot bör genom viss personalunion kontakt.

140

upprätthållas mellan de riksomfattande och de lokala råden. Framtiden torde

snart nog utvisa, hur arbetsfördelningen dem emellan bör avvägas och vilket

mått av livskraft de lokala råden äger.

I fråga om rådens kompetenssfär råder den skillnaden att rapporten mera

allmänt vill betrakta råden som ett slags beredningsorgan åt fakulteterna,

medan utredningen förordar en begränsning till frågor rörande »utbildning».

Under förutsättning att sistnämnda begrepp icke tolkas alltför snävt kan någon

större meningsskiljaktighet knappast sägas råda på denna punkt.

Större konsistoriet i Uppsala anför — i nära anslutning till språkvetenskapliga

sektionens yttrande — väsentligen följande:

Utredningens förslag att efter mönster från de tekniska högskolorna inrätta

utbildningsråd innebär för universitetens del etablerandet av ett organ av delvis

oprövat slag. Om ett sådant organ skall tjäna samarbetet mellan universitet och

avnämare utanför universiteten, förefaller det dock konsistoriet lämpligt att

utbildningsråden erhålla ett relativt starkt inslag av universitetsrepresentanter.

Särskilt tveksamt känner sig konsistoriet inför det planerade samarbetet mellan

universiteten och skolmyndigheterna. Om önskvärdheten att ett sådant länge

saknat samarbete snarast möjligt kommer till stånd kan endast en mening råda.

Men då utredningen föreslår att vissa studieplaner skall fastställas gemensamt

av universitetskanslersämbetet och skolöverstyrelsen kan konsistoriet icke bi­

träda en sådan anordning. Fastställandet av studieplaner måste alltjämt anses

vara uteslutande en universitetens angelägenhet, även om ett samråd med skol­

överstyrelsen i sådana ärenden givetvis är ändamålsenligt och högeligen att an­

befalla. Ett samarbete med skolan får emellertid icke vara ensidigt utformat.

Det är i synnerlig grad befogat att universiteten å sin sida få göra sin röst hörd,

när det gäller utgestaltningen av den skola, från vilken universitetens alumner

begiva sig till fortsatt utbildning vid de högre läroanstalterna. Den alltför väl

bekanta eftersläpningen i vetenskapligt hänseende i skolans läroböcker vittnar

i själva verket om hur viktigt det är att skolans kontakt med universitet och

högskolor förbättras.

Ekonomiska fakulteten i Lund yttrar:

Enligt fakultetens uppfattning bör det till fakulteten knutna lokala fakultets-

rådet bibehållas med oförändrade funktioner. Detta organ har visat sig ytterst

värdefullt för samarbetet mellan fakulteten och det sydsvenska näringslivet.

Större konsistoriet i Lund anför:

Konsistoriet ställer sig mycket tveksamt till huruvida de av universitetsutred-

ningen föreslagna utbildningsråden kommer att fylla en behövlig funktion men

anser sig icke ha tillräckligt underlag för att avstyrka förslaget. I varje fall måste

det anses nödvändigt att i råden även ingår representanter för universiteten.

Det till den ekonomiska fakulteten knutna fakultetsrådet bör bibehållas med

oförändrade funktioner. Detta organ har visat sig vara ytterst värdefullt för att

skapa samarbete mellan fakulteten och det sydsvenska näringslivet. Som förut

framhållits är detta samarbete av avgörande betydelse för såväl utbildningen

som forskningen inom fakulteten, i all synnerhet under fakultetens uppbyggnads­

period. Ett centralt utbildningsråd för civilekonomutbildningen kan under inga

omständigheter ersätta dessa lokala funktioner.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964-

141

Större konsistoriet i Göteborg anför:

De föreslagna bestämmelserna utvisar, att utbildningsrådens uppgifter delvis

skulle bli likartade med fakultetsbercdningarnas eller rent av sammanfalla med

dessa. Båda korporationerna ålägges att se till att den akademiska utbildningen

tillgodoser de krav som olika sidor av samhällslivet, arbetsmarknaden, närings­

livet och den allmänna förvaltningen, kan ställa på den. Konsistoriet är av den

uppfattningen, att redan fakultetsberedningarna, med den sammansättning som

konsistoriet föreslagit, kommer att vara fullt ut skickade att ombesörja, denna

bevakning. Konsistoriet föreslår därför att centrala utbildningsrad åtminstone

tills vidare icke inrättas.

Stöi~re konsistoriet i Stockholm, som är tveksamt huruvida utbildningsrad

överhuvudtaget är motiverade, anför i fråga om deras organisatoriska ställning

följande:

I den mån centrala utbildningsrad inrättas bör de ges en något annan ställning

och organisation än vad utredningen föreslår. För det första bör de inordnas i

kanslersämbetet, lämpligen på så sätt att kanslern äger utse ordförande i varje

råd. Vidare bör utbildningsråden — om de verkligen skall göra skäl för att vara

rådgivande organ — vara en mötesplats för »avnämare» och »producenter».

Obligatoriskt medlemskap bör därför tillförsäkras icke blott representanter för

avnämarna av akademiskt utbildad arbetskraft utan även representanter för

dem som utbildar denna arbetskraft, med andra ord vederbörande fakultets-

dekaner eller andra ämnesrepresentanter.

I fråga om förslaget att studieplaner inom ramen för filosofisk ämbetsexamen

skall fastställas gemensamt av universitetskanslersämbetet och skolöverstyrelsen

konstaterar konsistoriet, att det ej framgår av betänkandet huruvida motsva­

rande problem föreligger för andra fakulteter, t. ex. för de teologiska fakulteterna

i förhållande till kyrkan eller för de medicinska läroanstalterna i förhållande till

medicinalstyrelsen. Konsistoriet fortsätter:

Den självklarhet varmed universitetsutredningen betonar avnämarsidans in­

tressen för de akademiska kursernas innehåll motsvaras icke av ett konstateran­

de att universitet och högskolor som avnämare gentemot olika högre skolformer

har ett lika självklart intresse av skolkursernas innehåll och av. det sätt varpå

de penetreras. Likaså är utformningen av den examen som. årligen admitterar

15

—20

000

studenter till högre studier en angelägenhet som i högsta grad berör

universitet och högskolor. Administrativt faller den utanför dessas åligganden,

men förutsättningen har sedan

100

år varit censorsinstitutionens existens. Skulle

denna bortfalla — och antydningar härom kommer tid efter annan — aktualise­

ras frågan om särskilda inträdesprov vid universitet och högskolor vilket i sin

tur kommer att kräva ytterligare personella resurser och en särskild administrativ

apparat. Frågan torde få upptagas i samband med gymnasieutredningens blivan­

de förslag.

Lärarkollegiet vid handelshögskolan i Göteborg anför:

Ett lokalt utbildningsrad finns vid handelshögskolan i Göteborg. Lärarkolle­

giet anser sig därför ha särskild anledning betyga, att denna lokala kontakt med

näringslivet och den offentliga förvaltningen i praktiken visat sig mycket värde­

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

142

full. Utredningens argument, att avnämarsidan endast skulle ha intresse för ut­

bildningslinjen som sådan och icke för lokal representation, stämmer i vart fall

icke med högskolans erfarenhet. En centralisering av i betänkandet föreslagen

art skulle avbryta den stimulerande kontakten med den yttre miljö, i vilken

lärosätet fungerar. Lärarkollegiet föreslår därför, att det nuvarande lokala ut-

bildningsrådet alltjämt skall bestå.

Kanslern anför:

De av utredningen föreslagna centrala utbildningsråden tillstyrker jag i prin­

cip. Allteftersom centrala råd inrättas, torde motsvarande lokala råd böra av­

vecklas.

Råden är i utredningens förslag tänkta som fakultetsberedningarnas special­

organ för utbildningsfrågor. Med den av mig föreslagna organisationen av den

centrala ledningen kommer de att bli kanslersämbetets specialorgan för dylika

frågor. Råden bör, liksom fallet är med de nuvarande lokala råden, utses av

Kungl. Maj:t.

I anledning av förslaget rörande formerna för fastställandet av studieplaner

inom ramen för filosofisk ämbetsexamen anför kanslern:

Gemensamma beslut mellan två ämbetsverk är en administrativ oformlighet,

som numera knappast förekommer i förvaltningen. Jag är därför inte beredd att

tillstyrka utredningens nämnda förslag utan föreslår att ifrågavarande studie­

planer fortfarande fastställes av kanslersämbetet efter samråd med överstvrelsen.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola yttrar:

Efter, viss tvekan har lärarkollegiet stannat för att tillstyrka gemensamma

utbildning sråd för hela landet. Lärarkollegiet vill emellertid framhålla, att hit­

tillsvarande erfarenhet av centrala liknande råd icke varit den bästa, då det visat

sig, att deras sammankomster i regel förlagts till Stockholm och att råden därför

icke kunnat skaffa sig erforderlig kännedom om lokala förhållanden på andra

utbildningsorter. Lärarkollegiet vill därför starkt framhålla vikten av att utbild­

ningsråden förlägger sina sammanträden omväxlande vid berörda lärosäten.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna yttrar:

För egen del är överstyrelsen väl medveten om värdet av att de ifrågavaran­

de råden i sin verksamhet beakta förhållandena vid samtliga berörda utbild­

ningslinjer i landet och ej ensidigt inrikta sig på förhållandena vid ett särskilt

lärosäte, vilket de nuvarande avdelningsrådens lokala förankring i viss utsträck­

ning medfört. Till undvikande härav har överstyrelsen vid tillsättande av leda­

möter i avdelningsråden eftersträvat att till en del utse gemensamma ledamöter

i avdclningsråd, där samma avdelning finnes vid tekniska högskolan i Stockholm

och Chalmers tekniska högskola.

Överstyrelsen kan emellertid tillstyrka förslaget om centrala råd i den bemär­

kelsen, att endast ett råd upprättas för varje utbildningslinje, även om denna

förekommer vid flera lärosäten. Däremot ställer sig överstyrelsen mera tveksam

till tanken att göra råden till centrala organ i den meningen, att de huvudsak­

ligen skulle få karaktären av specialorgan åt fakultetsberedningarna, då därmed

den lokala kontakten med lärosätena lätt äventyras. Överstyrelsen vill också för

Kiingl. Maj:ts 'proposition nr 50 år 196

J

143

sin del vitsorda värdet av den nuvarande avdelningsrådsinstitutionen. Under

angivna förhållanden finnes enligt överstyrelsens mening anledning att iakttaga

försiktighet vid en omorganisation av densamma, så att ej dess av erfarenheterna

ådagalagda ändamålsenlighet därvid äventyras. Bland annat bör vid utseende

av ledamöter i råden tillses att alltjämt en viss lokal anknytning till varje läro­

säte kommer att bevaras. Vidare bör på lämpligt sätt garantier skapas för att

genom sammanträdenas förläggning och eljest erforderliga kontakter hållas med

alla de berörda lärosätena.

Det ankommer på överstyrelsen att tillsätta ledamöterna av avdelnmgsraden,

varvid överstyrelsen brukat under hand inhämta förslag från svenska tekno-

logföreningen, tekniska samfundet i Göteborg och Sveriges industriförbund.

Detta har visat sig vara en lämplig anordning. Överstyrelsen vill ej motsatta sig,

att befogenheten att utse ledamöter av ifrågavarande råd förbehålles Kungl.

Maj :t. Erinras må emellertid att uppgiften att utse ledamöter av avdclmngs-

råden enligt 194.7 års stadgar för de tekniska högskolorna ursprungligen tillkom

Kungl. Maj :t men redan genom en författningsändring 1948 överläts på över-

styrelser!.

Enligt vad utredningen uttalat, skulle hinder ej möta mot att ledamot av

fakultetsberedning utses att jämväl vara ledamot av utbildningsråd. Med an­

ledning härav vill överstyrelsen framhålla, att överstyrelsen iakttagit den prin-

cipen, att ledamotskap av avdclningsråd ej får förenas med ledamotskap av över­

styrelsen och att ej heller befattningshavare vid teknisk högskola får vara leda­

mot av avdclningsråd. Då fakultetsberedning enligt förslaget kommer att i vik­

tiga hänseenden hava karaktären av styrelseorgan, bör vad nu sagts även iakt­

tagas i fråga om ledamotskap av fakultetsberedning och utbildningsråd.

Främst med hänsyn till kontinuiteten i utbildningsrådens verksamhet bör

vidare enligt överstyrelsens åsikt mandattiden där ej bestämmas till mindre än

fyra år.

Kungl. May.ts 'proposition nr 50 är 196

4

E. Förvaltningens uppbyggnad

Beträffande den centrala förvaltningsorganisationens uppbyggnad är det när­

mast frågan om självständiga sekretariat för fakultetsberedningarna och kans-

lerskollegiet, som tilldragit sig intresse.

Kooperativa Förbundet understryker allmänt, att om man skall kunna följa

och förbättra utbildningsresultaten och tillse att resurserna blir effektivt utnytt­

jade, universitetsutredningens förslag beträffande universitetskanslersämbetets

resurser också bör följas.

Svenska Teknologföreningen tar upp frågan om utbildningsrådens sekretariats-

resurser och anför:

Enligt föreningens åsikt är det av stor vikt att de personer som utses till sekre­

terare i utbildningsråden är väl förtrogna med den aktuella utbildningen vid

sektionerna/avdelningarna. Sekreteraren bör därför gärna utses bland nyligen

utexaminerade civilingenjörer (motsvarande). Även om en viss stabilitet i sekre-

terarposten är önskvärd anser dock föreningen att tjänsten bör tillsättas under

samma tidsperiod som ordföranden, tre år.

144

Även Tekniska samfundet i Göteborg understryker betydelsen av att utbild-

ningsråden får effektivt fungerande sekretariat för att kunna fullgöra sina upp­

gifter så som utredningen föreslagit.

SFS anför:

Utbildningsråden kommer att fungera som fakultetsberedningarnas bered­

nings- och specialorgan. SFS vill liksom de sakkunniga avstyrka, att de ges egna

personalresurser; det utredningsarbete som erfordras på det centrala planet bör

samordnas av ett organ och utföras med en sammanhållen personalstab.

CO anför:

I likhet med Sveriges Juristförbund föreslår SACO, att universitetskanslers-

ambetet organiseras på tre enheter, nämligen en utbildningsbyrå, en kanslibyrå

och en organisations- och budgetbyrå, var och en under ledning av en byråchef,

av vilka en tillika får ställning som souschef och kanslerns ställföreträdare. Be­

redningarnas och utbildningsrådens behov av sekreterarpersonal bör tillgodoses

av organisations- och budgetbyrån.

Statskontoret anför:

Rapportens och betänkandets förslag rörande universitetskanslersämbetets

byråindelnmg och personalorganisation är i huvudsak överensstämmande. I rap­

porten har emellertid förutsatts, att kanslerskollegiets sekretariatsgöromål skall

handhas av universitetskanslersämbetets personal, vilken därjämte skall kunna

anlitas för utredningsuppgifter även åt fakultetsberedningarna; utredningen har

för kanslerskollegiet räknat med en särskild, tills vidare arvodesanställd, sekre-

terare i byråchefs ställning och har i övrigt starkare betonat beredningarnas

självständighet från universitetskanslersämbetet. I anslutning till sin ovan ut­

talade principståndpunkt beträffande relationerna mellan å ena sidan univer­

sitetskanslersämbetet och a andra sidan fakultetsberedningarna och kanslers-

koHegiet förordar statskontoret, att uppgiften att betjäna kanslerskollegiet in­

räknas bland universitetskanslersämbetets reguljära arbetsuppgifter och att även

i oyrigt ett samarbete i personalhänseende mellan ämbetet och beredningarna

etableras.

Utredningen föreslår att vissa ärenden inom universitetskanslersämbetet skall

handlaggas i kollegial form under medverkan av universitetskanslern och byrå­

cheferna. Enligt statskontorets mening saknas anledning att frångå det för det

hittillsvarande universitetskanslersämbetet kännetecknade enrådighetssystemet;

det synes riktigast att överlämna åt universitetskanslern att avgöra genom vilken

form av samrad med sina medarbetare han vill förbereda viktigare beslut.

Kanslern anför:

Med hänsyn till vad jag i det föregående förordat angående ämbetets uppgifter

och styrelse samt om fakultetsberedningarnas inordnande i ämbetet som råd­

givande organ får jag för egen del i fråga om organisationen föreslå följande.

Ämbetet bor under styrelsen och kanslern organiseras på två avdelningar, näm­

ligen en avdelning för planerings-, organisations- och utbildningsfrågor och en

avdelning för juridiska, kamerala och personaladministrativa frågor. Den först­

nämnda avdelningen kan lämpligen benämnas planeringsavdelningen och den

sistnämnda kansliavdelningen. Ledningen av var och en av avdelningarna bör

anförtros en avdelningschef i Bo

4

.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964.

Planeringsavdelningen bör indelas i tre byråer, nämligen två planeringsbyråer

oeh eu utbildningsbyrå. Planeringsbyråerna har i utredningens förslag sin mot­

svarighet i sektionen för organisationsfrågor m. m. oeh i fakultetsberedningar-

nas och kanslerskollegiets sekretariat. Utbildningsbyrån motsvarar den av utred­

ningen förcslaga utbildningsadministrativa byrån. Varje byrå bör stå under

ledning av en byråchef i B 1. I övrigt bör, i avvaktan på närmare erfarenheter

om personalbehovet, varje byrå tilldelas en byrådirektör i A 27, en byrådirektör

i A 25 och tre förste byråsekreterare i A 23.

Kansliavdelningen motsvaras i utredningens förslag av kanslibyrån. För de

juridiska, kamerala och personaladministrativa arbetsuppgifterna har utred­

ningen enligt min uppfattning beräknat personalbehovet för knappt. För nämnda

uppgifter bör till avdelningschefens förfogande stå en byråchef i B 1 och åtmins-

stone en byrådirektör i A 27 och två förste byråsekreterare i A 23. Samtliga dessa

tjänstemän bör ha avlagt juridisk examen. För byråns informations- och kontakt­

uppgifter bör finnas en tjänsteman i A 25.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna biträder universitetsutredningens

förslag om att medel skall kunna ställas till utbildningsrådens förfogande för

att ge dessa erforderliga sekretariatsresurser.

I övrigt har överstyrelsen cj uttalat sig rörande den centrala förvaltningens

uppbyggnad.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 50 år 10G

4

145

3. Förslag till anslagsäskanden för budgetåret 1964/65

I fråga om anslagsäskanden för budgetåret 1964/65 föreligger förslag från dels

universitetskanslersämbetet beträffande omkostnader vid ämbetet samt ämnes-

och fakultetskonferenser, dels överstyrelsen för de tekniska högskolorna beträf­

fande avlöningar och omkostnader vid överstyrelsen, därest överstyrelsen skulle

kvarstå efter den 1 juli 1964, dels antagningsnämnden för civilekonomutbildning

beträffande kostnader för nämndens verksamhet, dels ock akademiska rektors-

konventet i Stockholm beträffande bidrag till rektorskonventets verksamhet. Jag

kommer att i det följande lämna en kortfattad redogörelse för förslagen. Vad av­

ser framställningen från överstyrelsen för de tekniska högskolorna tillåter jag mig

dock — med hänsyn till mitt senare ställningstagande i fråga om organisationen

av universitetens och högskolornas centrala ledning — att endast hänvisa till

handlingarna.

A. Universitetskanslersämbetet

a) Omkostnader

Under riksstatens åttonde huvudtitel har för innevarande budgetår upptagits

förslagsanslag till dels omkostnader vid universitetskanslersämbetet, dels om­

kostnader vid överstyrelsen för de tekniska högskolorna. Förstnämnda anslag är

därvid uppfört med 80

000

kr., medan det för överstyrelsen avsedda anslaget

uppförts med

68

000

kr.

146

I anslutning till sitt förslag i utlåtanden den

12

september och den

1

oktober

1963 över universitetsutredningens betänkande rörande universitetens och

högskolornas organisation och förvaltning hemställer universitetskanslern i skri­

velse den 22 oktober 1963, att de båda omkostnadsanslagen till kanslersämbetet

och överstyrelsen fr. o. m. nästa budgetår sammanföres till ett gemensamt för­

slagsanslag, benämnt Universitetskanslersämbetet: Omkostnader. Kanslern före­

slår vidare att det gemensamma anslaget för budgetåret 1964/65 uppföres med

326 000 kr. och anför därvid bl. a. följande:

I de för innevarande budgetår fastställda omkostnadsstaterna för kanslers­

ämbetet och överstyrelsen har under anslagsposterna till reseersättningar upp­

förts förslagsvis respektive 27 000 kr. och 7 000 kr. eller tillhopa 34 000 kr.

Kanslern, som — i sina nyssnämnda utlåtanden över universitetsutredningens

omförmälda betänkande — med avseende på kanslersämbetet i dess tänkta nya

utformning föreslagit jämväl tillkomsten av en styrelse samt fakultetsbered-

ningar och utbildningsråd, finner att kostnader för reseersättningar även be­

träffande sistnämnda enheter torde böra bestridas från en under det föreslagna

gemensamma anslaget uppförd anslagspost till reseersättningar. Kanslern hem­

ställer, att sagda anslagspost uppföres med 140

000

kr.

Under delposterna till övriga expenser har för budgetåret 1963/64 uppförts

för kanslersämbetet 45 000 kr. och för överstyrelsen 9 700 kr. eller sammanlagt

54 700 kr. Kanslern beräknar i sitt förslag för nästa budgetår 145

000

kr. under

en motsvarande delpost i den blivande omkostnadsstaten för det nya universi­

tetskanslersämbetet. I det av kanslern föreslagna beloppet ingår en engångs-

anvisning av 30 000 kr. för nyanskaffning av möbler, mattor, gardiner m. m.

Kanslerns framställning utmynnar i följande förslag till omkostnadsstat:

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196h

1

. Sjukvård, jörslagsvis ............................................................................

1

500

2

. Reseersättningar, jörslagsvis................................................... 140

000

3. Expenser:

a) bränsle, lyse och vatten, jörslagsvis.................................. 14

000

b) övriga expenser ................................................................................

145

000

4. Kanslerskonferenser, jörslagsvis.............................................

15

000

5. Intagningsförfarande medelst databehandlingsmaskin: driftkostna­

der, jörslagsvis..........................................................................

10

500

Summa kr. 326

000

Förslaget innebär, jämfört med de för innevarande budgetår anvisade om­

kostnadsanslagen till kanslersämbetet och överstyrelsen, en ökning med

178 000 kr.

b) Ämnes- och fakultetskonferenser

I riksstaten för innevarande budgetår har uppförts ett reservationsanslag av

10

000

kr. till ämnes- och fakultetskonferenser vid universitetskanslersämbetet.

Vid budgetårets början uppgick behållningen under anslaget till omkring

63 000 kr.

Universitetskanslern föreslår i skrivelse den

22

oktober 1963, att anslaget för

budgetåret 1964/65 uppföres med oförändrat belopp.

B. Utrustningsnämnden för universitet och högskolor

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196b

147

a) Avlöningar

I riksstaten för innevarande budgetår har uppförts ett förslagsanslag av

296

000

kr. till avlöningar vid utrustningsnämnden för universitet och högskolor.

I skrivelse den 31 maj 1963 föreslår utrustningsnämnden, att anslaget för

budgetåret 1964/65 uppföres med 481

000

kr. Nämnden anför därvid bl. a. föl­

jande.

Utrustningsnämnden intar i anslagshänsecnde cn särställning såtillvida, att

avlöningskostnadema för dess kanslipersonal bestrides dels från nämndens avlö-

ningsanslag, dels från åttonde huvudtitelns anslag till kommittéer och utred­

ningar genom sakkunniga. Denna uppdelning möjliggör en smidig anpassning av

arbetskrafttillgången till växlingarna i arbetssituationen.

Omfattningen av nämndens verksamhet har de senaste åren successivt ökat

till följd av den fortlöpande utbyggnaden och upprustningen av universiteten

och högskolorna. Härtill har även bidragit vissa utrustningsföretag utanför uni­

versitets- och högskoleområdet, vilka enligt särskilda Kungl. Maj:ts beslut upp-

dragits åt nämnden. Med anledning härav är nämndens arbetsbelastning för

närvarande avsevärd.

Utrustningsnämndens arbetsuppgifter fördelas huvudsakligen — framhåller

nämnden — på tre grupper, nämligen dels planeringsverksamhet, dels upphand-

lingsverksamhet, dels ock kassa-, redovisnings- och expeditionsverksamhet. Sär­

skilt karaktäriserande för nämndens arbete synes vara, att de många utrustnings-

objekten till sin art är synnerligen olika. Härav följer, att tidskrävande utred­

ningar och bedömningar måste företagas inom ett betydande antal från varandra

ofta helt skilda inrednings- och utrustningsområden. I samband härmed synes

arbetsbelastningen för särskilt nämndens ordförande och byråchef bli omfat­

tande.

I sin framställning föreslår nämnden att dess kansli framdeles skall helt om­

organiseras och därvid uppdelas på olika arbetsenheter.

Jag lämnar i det följande en kortfattad redogörelse för de förslag i utrust­

ningsnämndens framställning, som — förutom automatiska utgiftsförändringar

— betingar den begärda höjningen av anslaget. Vid min redogörelse kommer jag

att närmare beröra endast vissa av nämndens förslag. Jag tillåter mig att i övrigt

hänvisa till handlingarna i ärendet.

1

) byråchef i Be 3 i stället för i Bc

1

,

2

) byrådirektör i Ae 27,

3

) förste byråintendent i Ae 23,

4

) kamrerare i Ae 19 i stället för assistent i Ae 15,

5) inköpsassistent i Ae 17 i stället för i Ae 15,

6

) kontorsskrivare i Ae 13,

7

) kansliskrivare i Ae 11 i stället för kontorist i Ae 9,

8

) kontorist i Ae 9,

148

9) tre kanslibiträden i Ae 7,

10

) skrivbiträde i reglerad befordringsgång.

11

) Ökad inedelsanvisning till tillfällig arbetshjälp och vikariatsersättningar

m. in. (kostnad 4 500 kr.).

Av tillgängliga handlingar inhämtas bl. a. följande.

Punkterna 3 och 5. För nämndens löpande inköp svarar för närvarande i

första hand en byrådirektör i Ae 27. Emellertid synes det nämnden — med hän­

syn till den växande verksamheten — vara av vikt, att en tjänst tillkommer

med främsta syfte att avlasta innehavaren av byrådirektörstjänsten för att denne

därigenom även skall kunna föra förhandlingar om priser och rabattöverens­

kommelser, uppmärksamma standardfrågor, följa marknadsutvecklingen m. m.

För denna mellanställning mellan byrådirektören och de befintliga inköpsas-

sistenterna — av vilka en samtidigt föreslås uppflyttad från Ae 15 till Ae 17 —

hemställer nämnden att en tjänst som förste byråintendent i Ae 23 inrättas.

Punkterna 4 och 6. En ändamålsenligt organiserad kassa- och redovisnings-

verksamhet har — framhåller nämnden — till följd av den ökade omfattningen

av utrustningsnämndens arbetsområde kommit att utgöra en allt mera central

förutsättning för nämndens behöriga funktion. En väsentlig förstärkning av den

nuvarande personalen synes därför i hög grad erforderlig. Nämnden föreslår, att

en befintlig tjänst som assistent i Ae 15 omvandlas till en tjänst som kamrerare

i Ae 19; ansvar och arbetsuppgifter för innehavaren av tjänsten förutsättes där­

vid bestå i visst utanordningsansvar och ansvar för undertecknande av vissa

handlingar, upprättande och avlämnande av bokslut, ekonomiskt utrednings­

arbete m. m. Vidare förordar nämnden inrättande av en tjänst som kontorsskri-

vare i Ae 13, för vilken arbetsuppgifterna avses bestå i bl. a. omhänderhavande

av den för nämndens verksamhet betydelsefulla dispositionsbokföringen.

Punkt 9. De tre föreslagna kanslibiträdestjänsterna är redan knutna till ut-

rustningsnämnden och har hittills avlönats från kommittéanslaget.

I utlåtande den 29 augusti 1963 över utrustningsnämndens framställning anför

liksrevisionsverket, att högre lönegrad än Ae 17 icke torde vara motiverad för

den tjänst som kamrerare, vilken av nämnden föreslås träda i stället för en be­

fintlig tjänst som assistent i Ae 15. Vidare anser riksrevisionsverket, att en tjänst

som kontorist i Ae 9 torde vara tillräckligt med avseende på de arbetsuppgifter,

för vilkas omhänderhavande nämnden föreslagit en kontorsskrivare i Ae 13.

b) Omkostnader

I riksstaten för innevarande budgetår har uppförts ett förslagsanslag av

64 000 kr. till omkostnader vid utrustningsnämnden för universitet och högskolor.

För nämnden har fastställts följande omkostnadsstat:

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

1

. Sjukvård m. m., förslags vis..................................................................... 500

2

. Reseersättningar, förslagsvis................................................................... 23

000

3. Expenser:

a) bränsle, lyse och vatten, förslagsvis..................................................

3

ooo

b) övriga expenser ..................................................................................

37

500

Summa kr. 64

000

149

Utrustningsnämnden hemställer i skrivelse den 31 maj 1903, att anslaget för

budgetåret 1964/65 höjes med 22 000 kr. Den föreslagna höjningen betingas hu­

vudsakligen av ökade kostnader under delposten till övriga expenscr, varvid

10 900 kr. avser engångsanskaffning av viss utrustning.

Kur tgl. Maj:ts proposition nr 50 år 196

i

C. Antagningsnämnden för civilekonomutbildning

I riksstaten för innevarande budgetår har uppförts ett förslagsanslag till an­

tagningsnämnden för civilekonomutbildning av 19 000 kr. Anslaget är fördelat pa

anslagsposter enligt följande uppställning.

1

.

2

.

3.

4.

5.

6

.

Arvoden åt ledamöter och suppleanter, förslagsvis.............................

Arvode åt sekreteraren ...........................................................................

Ersättning åt annan personal, förslagsvis............................................

Reseersättningar åt ledamöter, suppleanter och sekreterare, förslags­

vis .............................................................................................................

Expenser, förslagsvis ..............................................................................

Publikationstryck, förslagsvis............................................ .....................

Summa kr.

1200

1 500

9 100

4 000

1 600

1 600

19 000

Antagningsnämnden för civilekonomutbildning beräknar i skrivelse den 13

september 1963 medelsbehovet för budgetåret 1964/65 till 25 600 kr., vilket i för­

hållande till det för innevarande budgetår anvisade anslaget skulle kräva en

ökning med 6 600 kr. Nämnden föreslår därvid, att anslagsposten till arvoden

åt ledamöter och suppleanter minskas med 200 kr. till 1 000 kr. samt att posten

till ersättning åt annan personal höjes med 6 800 kr. till 15 900 kr. Höjningen av

sistnämnda anslagspost betingas av ökat antal ansökningar till civilekonomut­

bildning samt av höjd ersättning åt personalen.

D. Bidrag till akademiska rektorskonventet i Stockholm

I riksstaten för innevarande budgetår har uppförts ett reservationsanslag till

bidrag till akademiska rektorskonventet i Stockholm av 31 000 kr. Vid budget­

årets början fanns under detta anslag ingen behållning.

I skrivelse den 7 oktober 1963 med förslag till anslagsäskande för budgetåret

1964/65 hemställer akademiska rektorskonventet i Stockholm om en höjning av

förevarande anslag med 35 000 kr. till 66 000 kr. Härav beräknas ett med 9 000 kr.

till 25 000 kr. förhöjt belopp för bestridande av rektorskonventets egna utgifter

och 41 000 kr. för den akademiska musikverksamheten i Stockholm, vilket i jäm­

förelse med det för sistnämnda ändamål för innevarande budgetår beräknade be­

loppet innebär en höjning med 16 000 kr.

150

Kungl. Maj:ts ‘proposition nr 50 år 196

J

4. Departementschefen

Universitetsutredningen har föreslagit gemensamma organ för den centrala

ledningen av de högre läroanstalter, vilka nu är underställda kanslern för rikets

universitet, överstyrelsen för de tekniska högskolorna och styrelsen för farma-

ceutiska institutet, dvs. universiteten, karolinska institutet, tandläkarhögsko-

loma, handelshögskolan i Göteborg, de tekniska högskolorna och farmaceutiska

institutet. Utredningens motivering för detta förslag är huvudsakligen den, att

de ifrågavarande läroanstalternas uppgifter är desamma — forskning och på

vetenskaplig grund bedriven utbildning — att deras personalorganisation är i

väsentliga hänseenden ensartad, att gällande bestämmelser rörande deras verk­

samhet och organisatoriska uppbyggnad också är i stort sett ensartade samt —

icke minst — att under skilda överstyrelser lydande läroanstalter redan i viss

utsträckning har gemensamma uppgifter och gemensamma resurser och att pla­

neringsarbetet för de högre läroanstalternas fortsatta utbyggnad bör vila på en

gemensam utredningsgrund.

Universitetsutredningens förslag om ett förenhetligande av den centrala uni­

versitets/högskoleledningen har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av det helt

övervägande antalet myndigheter och organisationer, som yttrat sig över be­

tänkandet. Såväl kanslern som överstyrelsen för de tekniska högskolorna har

tillstyrkt förslaget.

Enligt min mening föreligger övertygande motiv för en förenhetligad central

universitets/högskoleledning. Jag vill härvidlag kanske något starkare än utred­

ningen gjort trycka på behovet av enhetlighet i planeringsarbetet för univer­

sitets/högskoleväsendets fortsatta utbyggnad. Jag vill också stryka under, att

en för de skilda läroanstalterna gemensam överstyrelse och ett för dem gemen­

samt planeringsarbete är förutsättningen för det intensifierade samarbete dem

emellan och det sambruk av institutionella och personella resurser, utan vilket

det vid 1963 års riksdag beslutade utbyggnadsprogrammet för universitet och

högskolor enligt min mening svårligen kan genomföras inom avsedd tid.

Vissa myndigheter och organisationer har ifrågasatt eller förordat ett längre

gående förenhetligande av den centrala ledningen inom universitets/högskole­

väsendet och därvid pekat på dels lärarhögskolorna, dels de under jordbruks­

departementet lydande högskolorna.

\ad därvid först lärarhögskolorna beträffar vill jag erinra om att hela frågan

om såväl klass- som ämneslärarutbildningen för närvarande är under utredning

av 1960 års lärarutbildningssakkunniga.

I fråga om de tre till jordbruksdepartementets verksamhetsområde hörande

högskolorna — lantbrukshögskolan, skogshögskolan och veterinärhögskolan —

ligger saken i viss mån annorlunda till. Rent principiellt kan skäl anföras till för­

mån för ett förenhetligande av den centrala ledningen av samtliga de läroanstal-

151

tor, vilkas uppgift på samma sätt som universitetens är forskning och på veten­

skaplig grund bedriven utbildning. Särskilda skäl motiverar emellertid, att av­

steg från denna princip göres i fråga om de tre nu ifrågavarande läroanstalterna.

Den programbundna försöksverksamhet, som ingar såsom en betydelsefull del

av verksamheten vid såväl lantbrukshögskolan som skogshögskolan, utgör enligt

min mening ett sådant skäl. Vad veterinärhögskolan beträffar far jag erinra om

att denna högskolas organisation för närvarande utredes av veterinärhögskole-

utredningen. Anledning saknas därför att i nu förevarande sammanhang för­

ändra densamma. Jag vill slutligen tillägga, att man enligt min mening av prak­

tiska skäl bör undvika att från början belasta en helt ny organisation med flera

arbetsuppgifter än som är oundgängligen nödvändigt.

Under hänvisning till det här anförda förordar jag — i anslutning till univer-

sitetsutredningens förslag — att de läroanstalter, vilka nu lyder under kanslern

för rikets universitet, överstyrelsen för de tekniska högskolorna och styrelsen för

farmaceutiska institutet, ges en gemensam central ledning, som därvid får er­

sätta de tre nyss nämnda centrala universitets/högskolemyndighetema.

För närvarande står sjukgymnastinstituten under kanslerns överinseende.

Eftersom dessa institut i administrativt och institutionellt hänseende replierar på

karolinska institutet respektive universitetet i Lund, anser jag, att överinseendet

över dem tills vidare bör åvila samma myndighet som har överstyrelsen över uni­

versiteten och karolinska institutet. Med hänsyn till sjukgymnastutbildningens

karaktär av icke-akademisk yrkesutbildning bör emellertid i fråga om denna

utbildnings innehåll och organisation ett fortlöpande samråd äga rum mellan

sagda myndighet å ena sidan och skolöverstyrelsen å den andra.

Jag övergår nu till frågan om de arbetsuppgifter, som bör åvila universitets/

högskoleväsendets centrala ledning. Därvid behandlar jag först de två del­

frågor, som mest ingående diskuterats i yttrandena över universitetsutred-

ningens betänkande, nämligen frågorna om forskningsrådens ställning i den nya

organisationen samt om den framtida organisationen för utrustningsplanering och

upphandling.

Beträffande forskningsrådens ställning har statskontoret i sin rapport till uni-

versitetsutredningen förordat en närmare samordning mellan den centrala uni­

versitets/högskoleledningen å ena sidan och forskningsråden å den andra. —

Universitetsutredningen däremot anser det vara från principiella synpunkter

riktigt, att ansvaret för planläggningen av forskningsresursernas utbyggnad på

denna nivå delas mellan flera, sinsemellan fristående organ. Utredningens uppslag

att fasta tjänster inom forskningsrådens kansliorganisationer skulle uppföras i

den centrala myndighetens personalförteckning anges uttryckligen avse en om­

läggning uteslutande av den formella organisationen. En sådan omläggning skulle

icke rubba forskningsrådens organisatoriska ställning eller deras rätt att dispo­

nera för dem avsedda sekretariatsresurser.

För egen del delar jag — i likhet med flertalet remissinstanser — universitets-

Kungl. Muj:ts proposition nr 50 ur lOGJ/.

152

utredningens principiella mening, att forskningsråden alltjämt bör utgöra från

de centrala universitets/högskolemyndigheterna fristående organ, direkt under­

ställda Kungl. Maj:t. Att ett samarbete bör äga rum dem emellan, ser jag som

en självklarhet, men jag anser icke, att någon förändring av forskningsrådens

organisatoriska ställning är påkallad.

Ej heller anser jag mig böra ifrågasätta någon förändring beträffande statens

tekniska forskningsråds departementstillhörighet. Verksamheten inom detta

forskningsråd har nyligen givits eu i viss mån ny inriktning med sikte på en

nära samverkan med näringslivet, vilket enligt min mening motiverar att rådet

kvarligger inom handelsdepartementets verksamhetsområde.

Vad så beträffar organisationen för utrustning splanering och upphandling för­

ordas såväl i statskontorets rapport som av universitetsutredningen, att den

nuvarande utrustningsnämnden för universitet och högskolor skall upphöra så­

som självständigt verk. Utredningen föreslår därvid, att de planerande uppgif­

terna övertages av en särskild utrustningsberedning, medan de verkställande

uppgifterna ålägges det nya universitetskanslersämbetet. Statskontoret å sin

sida förordar i rapporten, att utrustningsuppgifterna i sin helhet övertages av

universitetskanslersämbetet, varvid den nuvarande utrustningsnämnden skulle

ingå i detta ämbete såsom en kommitté av närmast permanent karaktär.

Remissmyndigheterna har starkt delade uppfattningar i denna fråga. För egen

del har jag — i likhet med majoriteten inom statskontorets styrelse — kommit

till den uppfattningen, att tidpunkten ännu icke är inne för ett ställningsta­

gande till spörsmålet om utrustningsnämndens inlemmande i den nya organisa­

tionen för universitets/högskoleväsendets centrala ledning. Jag kommer att i det

följande framlägga förslag om en relativt långtgående omläggning av universi­

tets/högskoleorganisationen på såväl central som lokal nivå. Delvis helt nyska­

pade organ föreslås bli inrättade och ges ansvarsfulla uppgifter. Nya arbetsupp­

gifter föreslås komma till. Nya vägar föreslås för ärendenas behandling. Att

under sådana omständigheter redan från början tillföra den centrala myndig­

heten ansvaret även för den mycket omfattande verksamhet, som bedrives av

utrustningsnämnden för universitet och högskolor, synes mig vara ägnat inge

betänkligheter.

Under hänvisning till det här anförda bör i dagens läge inte någon ändring

göras i fråga om utrustningsnämndens organisatoriska ställning. Jag anser emel­

lertid att utrustningsnämnden vid en senare tidpunkt bör upphöra och att nämn­

dens verksamhet vid ifrågavarande tidpunkt bör övertagas av det nya universi­

tetskanslersämbetet. Den verksamhet inom nämnden som avser planering och

upphandling av snickeriinredningar (laboratorieinredningar, hörsalsinredningar)

samt el-armatur och möbler m. m. bör dock enligt min mening nu avlastas nämn­

den och överföras till byggnadsstyrelsen respektive tekniska högskolans bygg­

nadskommitté om möjligt från och med nästa budgetår.

Kangl. Maj:ts 'proposition nr 50 år 1964.

Kungl. Maj:ts -proposition nr 50 år 1964

153

När det gäller organisationen för planläggningen av nya institutionsbyggen

och dessas utrustning synes mig däremot vissa omläggningar i nu tillämpad ord­

ning vara motiverade. Jag delar visserligen den åsikt, som framförts av bl. a.

utrustningsnämnden, att utrustningsplaneringen i viss mån är sekundär i för­

hållande till långsiktsplaneringen för de enskilda läroanstalternas och utbild­

ningslinjernas utbyggnad. Utrustningsplaneringen måste göras inom ramen för

de utarbetade långtidsplanerna. Men jag delar också byggnadsstyrelsens upp­

fattning, att utrustningsplaneringen bör igångsättas så tidigt, att den kan på­

verka och påverkas av lokalprogrammen. Lokalprogram och utrustningsprogram

måste med andra ord utformas samtidigt och under samverkan mellan de organ

som har ansvaret för deras utarbetande.

För stora utbyggnadsprojekt har under senare år tillkallats ett antal lokal­

programkommittéer med uppgift att utarbeta program för den byggenskap, som

bedömes erforderlig för viss beslutad kapacitetsökning vid viss läroanstalt eller

del av en sådan. Såsom dylika lokalprogramkommittéer arbetar för närvarande

följande kommittéer: Organisationskommittén för teknisk högskola i Lund,

naturvetenskapliga samordningskommittén i Göteborg, läkarutbildningsbered-

ningen, Frescatikommittén (för Stockholms universitets lokalbehov i Frescatiom-

rådet), 1962 års Umeåkommitté (lokalbehov för samhällsvetenskapliga och mate-

matisk-naturvetenskapliga ämnen), programkommittén för Uppsala humanis­

tiska fakultet, programkommittén för Göteborgs humanistiska fakultet och

lokalprogramkommittén för de humanistiska och ekonomiska fakulteterna vid

universitetet i Lund. I flertalet av dessa kommittéer ingår bl. a. företrädare för

byggnadsstyrelsen. Därjämte har kommittéerna att i sitt arbete samråda med ut­

rustningsnämnden.

För genomförandet av det mycket omfattande utbyggnadsprogram för uni­

versitet och högskolor, vilket fastställdes vid 1963 års riksdag, fordras självfallet

att nya lokal- och utrustningsprogram utarbetas även för läroanstalter och

fakulteter (motsvarande), vilka icke innefattas i de nu arbetande program­

kommittéernas uppdrag. I syfte att i största möjliga utsträckning kunna tillvara­

taga föreliggande möjligheter till gemensamt utnyttjande två eller flera läro­

anstalter eller fakulteter emellan av lokaler och utrustning bör enligt min me­

ning ifrågavarande programarbete anförtros åt en programkommitté för envar

av universitetsorterna. De nuvarande kommittéerna bör sålunda successivt er­

sättas av en programkommitté för samtliga läroanstalter på var och en av uni­

versitetsorterna.

Jag förordar således, att lokal- och utrustningsprogramkommittéer organiseras,

en för envar av universitets/högskoleorterna. Dessa kommittéers uppgift bör

vara att inom ramen för av statsmakterna godtagna program för verksamhetens

utbyggnad utarbeta lokalprogram och förslag till utrustning (bl. a. kostnads­

ramar) för samtliga läroanstalter på ifrågavarande universitetsort. I kommittéer­

154

na bör ingå representanter för den byggande myndigheten och utrustningsnämn-

den för universitet och högskolor. Vidare bör i kommittéerna ingå företrädare

för den centrala universitets/högskoleledningen, vars uppgift det bl. a. är att ut­

arbeta erforderliga driftprogram avseende tjänster och anslag för de nya eller

utvidgade institutionernas verksamhet.

Lokal- och utrustningsprogrammen måste givetvis utformas under hänsyns­

tagande till de lokala förhållandena. I kommittéerna bör därför ingå represen­

tanter jämväl för de läroanstalter, som beröres av varje enskild kommittés

arbete. Jag är angelägen understryka den betydelse jag vill tillmäta den lokala

förankring, som därigenom tillförsäkras kommittéerna.

De av lokal- och utrustningsprogramkommittéerna utarbetade programmen

överlämnas till byggnadsstyrelsen respektive utrustningsnämnden. Förslag till

byggnadsprogram och anslagsäskanden för enskilda budgetår bör härefter ut­

arbetas av respektive myndigheter efter samråd med universitetskanslersäm-

betet.

Den här förordade organisationen står i full överensstämmelse med 1902 års

riksdagsbeslut rörande byggnadsstyrelsens uppgifter och organisation. Den utgör

en naturlig stabilisering av den aktivitet, som sedan år 1960 pågått inom ett

antal lokalprogramkommittéer.

Slutligen vill jag nämna, att det vid förslagets genomförande kan bli påkallat

att överväga vissa ändringar i utrustningsnämndens sammansättning.

Beträffande den centrala universitets/högskoleledningens arbetsuppgifter har

universitetsutredningen förordat att den skall ges resurser dels för ett fortlö­

pande planeringsarbete, dels för ett aktivt utredningsarbete och initiativverk­

samhet avseende såväl utbildningsorganisationen som de högre läroanstalternas

ekonomiska förvaltning. Utredningen har vidare föreslagit decentralisering av

beslutsmyndigheten från central till lokal nivå i vissa personaladministrativa

ärenden och i fråga om fördelningen av vissa anslagsmedel m. m. Därutöver har

utredningen föreslagit, att intagningen av nya studerande till spärrade utbild­

ningslinjer skall göras av central myndighet, vilken även skulle ha att — där så

är oundgängligen nödvändigt — fatta beslut beträffande införande av spärr i ett

enskilt ämne inom fri fakultet. Bestämmelser rörande behörighet att inskrivas

vid viss läroanstalt eller fakultet liksom bestämmelser rörande meritvärderings-

grunder för urval bland sökande till spärrad utbildningslinje föreslås skola med­

delas av Kungl. Maj:t. I fråga om meritvärderingsgrunderna föreslås därjämte

en allmän översyn av gällande bestämmelser i förenhetligande syfte.

Vad universitetsutredningen i dessa stycken föreslagit har av remissinstanserna

i stort sett tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Betydelsen av den centrala uni­

versitets/högskolemyndighetens uppgift att kontinuerligt följa ubildningsorga-

nisationens effektivitet understrykes av bl. a. SFS, arbetsmarknadsstyrelsen och

Kungl. Maj:ts -proposition nr 50 år 196J+

Kungl. Ma]:ts proposition nr 50 är 196h

155

garantilåncnämnden. Förslagen beträffande regleringen av intagningen av nya

studerande m. m. har fått ett uteslutande positivt mottagande. Likaså har för­

slagen om decentralisering av beslutsmyndigheten i vissa grupper av ärenden

överlag tillstyrkts.

Beträffande de centrala myndigheternas befattning med utbildningsorganisa­

tionen har gymnasieutredningen och skolöverstyrelsen efterlyst förslag om re­

surser för en aktiv utrednings- och initiativverksamhet inom vad gymnasieut­

redningen kallar »universitetspedagogikens» fält, dvs. hela frågekomplexet be­

träffande universitetsundervisningens metodik och hjälpmedel samt universitets­

lärares pedagogiska utbildning.

För egen del delar jag i allt väsentligt universitetsutredningens syn på den

centrala universitets/högskolemyndighetens arbetsuppgifter, här då bortsett från

den i det föregående behandlade frågan om organisationen för utrustningsplane-

ring och upphandling. I fråga om prognosverksamheten och statistiken över

högre studier förutsätter jag, att ett aktivt och fortlöpande samarbete kommer

till stånd i dessa frågor mellan de prognos- och statistikproducerande myndig­

heterna å ena sidan och den centrala universitets/högskoleledningen å den andra.

Den av utredningen föreslagna decentraliseringen av beslutsmyndighet i vissa

personaladministrativa ärenden och vissa fördelningsärenden synes mig i allt

väsentligt vara väl motiverad. Jag anser sålunda, i likhet med utredningen, att

beslut rörande fördelningen mellan institutionerna av materiel- och apparat­

anslagen, liksom beslut rörande dispositionen av de till de enskilda läroanstal­

terna anvisade delarna av anslaget till extra utgifter vid universitet och hög­

skolor och beslut i fråga om anslag ur universitetens reservfonder och karo­

linska institutets allmänna fond i framtiden genomgående bör kunna fattas av

de lokala universitets/högskolestyrelserna.

Universitetsutredningen har förutsatt, att även uppgiften att på grundval av

fastställda organisationsplaner besluta rörande tilldelningen av lärarkrafter till

enskilda institutioner i framtiden skall överflyttas till de lokala myndigheterna,

detta dock först sedan man nått en lösning på de tekniska problem, som upp­

ställer sig då det gäller den för systemet erforderliga registreringen och förhands-

beräkningen av antalet i de enskilda ämnenas undervisning deltagande studenter.

— Jag delar utredningens uppfattning härvidlag. Även om, som närmare redo­

visas i det följande, en lösning av registrerings- och förutberäkningsproblema-

tiken nu synes ligga inom räckhåll, anser jag att ytterligare erfarenheter bör vin­

nas, innan en omläggning av ansvarsfördelningen i angiven riktning kommer till

stånd. Jag förordar således, att beslutsmyndigheten i här ifrågavarande ärenden

tills vidare alltjämt skall ligga hos den centrala myndigheten men att den över­

föres till de lokala myndigheterna, så snart Kungl. Maj:t finner förutsättningar

härför föreligga.

Vad universitetsutredningen föreslagit beträffande ordningen för meddelande

av bestämmelser rörande behörighet att inskrivas vid läroanstalt eller utbild­

156

ningslinje, meritvärderingsgrunder för urvalet bland de sökande till spärrad ut­

bildningslinje, liksom förslagen beträffande ordningen vid införande av spärr i

enskilt ämne tillhörande fri fakultet, anser jag böra genomföras. Jag avser att

sedermera upptaga till prövning utredningens av ett stort antal myndigheter

och organisationer tillstyrkta förslag om en översyn i förenhetligande syfte av

gällande bestämmelser rörande meritvärderingsgrunderna för urvalet bland de

sökande till spärrade utbildningslinjer.

Såsom framgår av vad jag inledningsvis anfört delar jag helt uppfattningen,

att det skall höra till den centrala universitets/högskoleledningens mest bety­

delsefulla uppgifter att genom ett aktivt utredningsarbete söka tillvarataga

föreliggande och uppkommande rationaliseringsmöjligheter. Denna utrednings­

uppgift skall icke minst avse utbildningsorganisationen. Härvidlag anser jag, att

gymnasieutredningen och skolöverstyrelsen på ett mycket värdefullt sätt kom­

pletterat bilden genom sitt påpekande av betydelsen av ett universitetspeda-

gogiskt utrednings- och upprustningsarbete. Även jag är övertygad om att

aktiva insatser på detta hittills alltför litet uppmärksammade område är i hög

grad påkallade. Jag anser, att en försöksverksamhet efter i huvudsak de av

gymnasieutredningen skisserade riktlinjerna bör igångsättas.

Sedan jag nu tagit ställning till frågan om den centrala universitets/högskole-

ledningens uppgifter, övergår jag till frågan om dess organisation. Härutinnan

har universitetsutredningen föreslagit en organisation av ett annat slag än det,

som eljest är vanligt inom den statliga förvaltningen, nämligen en organisation

där de planerande uppgifterna och de administrativa uppgifterna anförtros skilda

och från varandra principiellt fristående organ. För de planerande uppgifterna

föreslås upprättandet av fem s. k. fakultetsberedningar, vilka i sin helhet skulle

tillsättas av Kungl. Maj:t men innefatta ett visst inslag av fakultetsrepresen-

tanter. För de administrativa uppgifterna föreslår utredningen ett universitets-

kanslersämbete under en av Kungl. Maj:t förordnad universitetskansler. I syfte

att säkerställa erforderlig samordning mellan den planerande och den administra­

tiva verksamheten föreslår utredningen en rad åtgärder, främst inrättandet av

ett kanslerskollegium med universitetskanslern såsom ordförande och de centrala

beredningarnas ordförande såsom ledamöter. Kollegiets huvuduppgift skall enligt

förslaget vara att för Kungl. Maj:t framlägga de av de planerande organen ut­

arbetade förslagen till anslagsäskanden jämte kollegiets egen samlade bedömning

av dessa förslag.

Såsom framgår av min i föregående avsnitt lämnade redovisning uppvisar

remissyttrandena rörande den centrala universitets/högskoleledningens organisa­

tion ett helt spektrum av synpunkter och förslag. Man kan emellertid konstatera,

att de bärande principerna i universitetsutredningens förslag tillvunnit sig en

relativt bred anslutning från myndigheternas och organisationernas sida. Härmed

avser jag principerna om att de administrativa uppgifterna för sitt handhavande

fordrar ett enda överstyrelseorgan av normalt ämbetsverksnitt, men att man å

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 50 år 1964-

157

andra sidan för planeringsarbetet på central nivå har behov av ett antal kolle­

giala organ med uppgift att vart och ett inom sitt huvudområde av forsknings-

och utbildningsorganisationen planlägga utbyggnaden och att grunda denna

planläggning på en vägning mot varandra av de mångahanda intressen, som där­

vidlag gör sig gällande. För egen del ansluter jag mig till dessa principer för

organisationens uppbyggnad.

Meningsskiljaktighetema gäller väsentligen dels spörsmålet om universitets-

utredningen anvisat tillräckliga garantier för den nödvändiga samordningen

mellan administration och planering, dels fragan om grunderna för fakultets-

beredningarnas sammansättning. I den förra frågan har ett stort antal myndig­

heter och organisationer uttalat sig för organisationsformer, som ger ett enda

organ det högsta ansvaret för såväl administration som planering. Även jag

anser, att universitetsutredningens lösning med flera, sinsemellan principiellt fri­

stående organ innebär risker för en splittring av den centrala universitets/hög­

skoleledningen. Jag anser, att man bör välja en organisationsform, där ett enda

organ har det högsta ansvaret för planeringsarbetet över hela fältet och där

detta organ samtidigt är högsta administrativa myndighet.

Å andra sidan bör man, som jag nyss framhöll, hålla fast vid utredningens

förslag om att huvuddelen av det centrala planeringsarbetet skall bedrivas fakul-

tetsgruppvis och innefatta en på ett kontinuerligt utredningsarbete grundad av­

vägning mellan skilda intressen. De av universitetsutredningen föreslagna fakul-

tetsberedningarna bör därför enligt min mening komma till stand och i allt vä­

sentligt ges de uppgifter som utredningen föreslagit. De bör emellertid, i enlighet

med mitt nyss redovisade ställningstagande, göras till beredande organ inom det

centrala ämbetsverket. För att tillförsäkra fakultetsberedningarna ett tillbörligt

inflytande i planeringsarbetet i stort, anser jag det emellertid vara riktigast, att

beredningarnas ordförande ingår även i det centrala ämbetsverkets ledning. Jag

ansluter mig sålunda till grundtankarna i universitetsutredningens och statskon­

torets förslag, men jag förordar vissa modifikationer däri, avsedda att ge orga­

nisationen en större fasthet och sammanhållning. Jag förordar, att ansvaret

såväl för universitetens/högskolomas administrativa ledning som för planerings­

arbetet för deras fortsatta utbyggnad anförtros ett ämbetsverk, benämnt uni-

versitetskanslersämbetet med en universitetskansler sasom chef och tillika ord­

förande i verkets styrelse. För planeringsarbetet för utbyggnaden av de skilda

fakulteternas forsknings- och utbildningsresurser förordar jag, att det inom äm­

betsverket upprättas fem fakultetsberedningar. Ämbetsverkets styrelse bör enligt

min mening utgöras av, förutom universitetskanslern såsom styrelsens ordfö­

rande, fakultetsberedningarnas ordförande och därjämte tre ytterligare av

Kungl. Maj :t förordnade ledamöter. Inom ämbetsverket bör organiseras en pla-

neringsbyrå, som skall fungera sasom sekretariat åt fakultetsberedningarna.

vidare en utbildningsbyrå, en administrativ byrå och en rationaliseringsgrupp.

Jag avser att i det följande återkomma till dessas arbetsuppgifter och organi­

sation.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 är 19G

4

158

På umversitetskanslersämbetets styrelse bör ankomma att handlägga ärenden,

som är av större vikt eller eljest av principiell natur, samt ärenden som av uni­

versitetskanslern hänskjutes till styrelsen för avgörande.

Fakultetsberedningamas uppgift bör enligt min mening vara i huvudsak föl­

jande, nämligen att var och en inom sitt område

a) följa forskningens och utbildningens utveckling, villkor och behov ävensom

samhällslivets krav pa den akademiska utbildningens innehåll och organisation

samt hos umversitetskanslersämbetets styrelse föreslå de åtgärder, vilka de finner

påkallade, samt

b) ärligen för styrelsen framlägga förslag till anslagsäskanden och övriga fram­

ställningar avsedda att föreläggas riksdagen beträffande de särskilda fakulteter­

na eller sektionerna.

Beträffande fakultetsberedningamas antal och ämnesområden ansluter jag mig

helt till universitetsutredningens förslag. Följande fakultetsberedningar bör så­

lunda upprättas, nämligen en för humaniora och teologi, en för rätts- och sam­

hällsvetenskaperna, en för medicin, odontologi och farmaci, en för matematik och

naturvetenskap samt en för de tekniska vetenskaperna.

I fråga om beredningarnas sammansättning har från vissa håll förordats, att

de ges ett dominerande inslag av företrädare för fakulteterna själva. För min del

kan jag icke dela denna mening. Som jag i det föregående framhållit, ser jag det

sasom mycket väsentligt, att fakultetsberedningamas planeringsarbete grundas

pa en avvägning mellan de olika intressen, som gör sig gällande i detta sam­

manhang, forskarnas och lärarnas lika väl som samhällets i övrigt och då icke

minst avnämarintresset. I likhet med det övervägande antalet remissinstan­

ser anser jag universitetsutredningens förslag i detta avseende vara i huvudsak

väl avvägt. Någon särskild representation för universitetskanslersämbetet i de

enskilda fakultetsberedningarna erfordras emellertid icke vid den lösning av frå­

gan om ämbetsverkets organisation, som jag här förordat. Vidare anser jag att

beredningarna bör sammansättas efter likartade grunder, var och en med en ord­

förande och ytterligare åtta ledamöter, samtliga förordnade av Kungl. Maj:t. Av

ledamöterna bör fyra i envar av beredningarna på sätt universitetsutredningen

föreslagit utses inom förslag av de berörda fakulteterna. I övrigt bör universitets­

utredningens förslag i avseende på fakultetsberedningamas organisation i huvud­

sak genomföras.

Jag förordar vidare i enlighet med universitetsutredningens av det Övervä­

gande antalet remissorgan tillstyrkta förslag, att en tjänst som universitetskans­

ler inrättas och att innehavare av denna tjänst förordnas av Kungl. Maj:t för en

tid av högst sex år i sänder.

Till de tekniska högskolornas skilda avdelningar är sedan 1947 års omorga­

nisation knutna s. k. avdelningsråd, vilka fungerar som avnämarnas kontakt­

organ med de enskilda högskolorna. En liknande ställning har fakultetsrådet för

ekonomutbildning i Lund och utbildningsrådet vid handelshögskolan i Göteborg.

Universitetsutredningen föreslår, att möjlighet att inrätta utbildningsråd öpp­

Kungl. Maj:ts -proposition nr 50 år 196b

159

nas i fråga om samtliga utbildningslinjer vid universitet och högskolor. Det skall

enligt förslaget ankomma på Ivungl. Maj:t att besluta rörande inrättande av

sådant råd. Råden föreslås bli centrala i stället för som nu lokalt anknutna, och

deras uppgift föreslås bli att fungera som rådgivande organ i frågor rörande ut­

bildningens innehåll och organisation, närmast åt fakultetsberedningarna men

med rätt för dem att även för vederbörande lokala myndigheter framlägga de

förslag rörande utbildningen, som befinnes påkallade. Råden förutsattes komma

att bestå av företrädare för avnämarna av akademiskt utbildad arbetskraft,

medan företrädare för vederbörande läroanstalt förutsättes deltaga i rådens

överläggningar, men ej i besluten. Utredningen föreslår, att utbildningsråd orga­

niseras för de skilda slagen av civilingenjörsutbildning, för civilekonomutbildning,

lärarutbildning, annan utbildning vid filosofisk fakultet, juridisk och samhälls­

vetenskaplig utbildning samt för farmaceutisk utbildning.

I detta sammanhang föreslår universitetsutredningen vidare att, med hänsyn

till betydelsen av en anpassning av ämneslärarutbildningen till skolans behov,

studieplaner för filosofisk ämbetsexamen skall fastställas gemensamt av univer-

sitetskanslersämbetet och skolöverstyrelsen.

Utredningens förslag om rådsinstitutionens utsträckande har fått ett i stort

sett gynnsamt mottagande i remissdiskussionen. Denna har väsentligen gällt två

delproblem, nämligen dels frågan om centrala eller lokala råd, dels förslaget rö­

rande formerna för fastställandet av studieplaner inom ramen för filosofisk äm­

betsexamen.

Även jag delar utredningens mening i principfrågan. Jag anser sålunda, att

dessa utbildningsråd, som bör upprättas genom beslut av Kungl. Maj:t i varje

särskilt fall, bör ha karaktären av centrala råd. Beträffande civilekonomutbild­

ningen anser jag emellertid, att undantag är motiverat av denna utbildnings

oenhetliga organisation med en universitetsfakultet, en statlig och en privat

handelshögskola. De nuvarande råden för civilekonomutbildningen i Lund och

Göteborg bör sålunda finnas kvar. Ett motsvarande utbildningsråd bör komma

till stånd för den av mig i annat sammanhang förordade civilekonomutbildningen

i Umeå. Samtliga utbildningsråd bör ha de arbetsuppgifter och vara organiserade

i huvudsak på det sätt utredningen föreslagit. Universitetskanslersämbetet bör

vid behov tillhandahålla sekretariatshjälp åt utbildningsråden. Jag vill här till-

lägga, att jag anser universitetsutredningens förslag om ett utbildningsråd för

ämneslärarutbildningen vara välmotiverat, även om det måhända kan vara

svårt att överblicka detaljerna i fråga om detta råds organisation, så länge de

lärarutbildningssakkunnigas arbete pågår.

Utredningens förslag att studieplaner för filosofisk ämbetsexamen skall fast­

ställas gemensamt av universitetskanslersämbetet och skolöverstyrelsen anser

jag böra förverkligas. En motsvarande ordning torde böra tillämpas även be­

träffande studieplaner för teknisk magisterexamen. Jag torde senare få anmäla

denna fråga för Kungl. Maj:t.

I anledning av vad flera av de akademiska myndigheterna anfört rörande be­

hovet av ett inflytande även för universiteten/högskolorna i frågor rörande ut­

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 ur 19G

J

160

formningen av skolans läroplaner vill jag här erinra om att det vid föregående

ars riksdag fattade beslutet rörande organisationen av den nya skolöverstvrelsen

bl. a. innebär, att en företrädare för universitets/högskoleväsendets avnämar­

intressen skall ingå i det nya skolämbetsverkets styrelse.

Sedan jag nu redovisat mina ställningstaganden beträffande den centrala uni-

versitets/högskoleledningens uppgifter och principerna för dess organisation,

övergår jag till organisationens enskildheter, däribland frågan om de personella

resurser, som bör ställas till det nya ämbetsverkets förfogande.

Mot den i det följande föreslagna lönegradsplaceringen av tjänsterna inom

det nya universitetskanslersämbetet har vederbörande personalorganisationer

förklarat sig icke ha någon erinran.

Jag föreslår, att tjänsten som universitetskansler inplaceras i lönegrad B

7

.

Inom universitetskanslersämbetet bör, förutom fakultetsberedningarna, finnas

byråer. I det föregående har jag därvidlag förordat, att sekretariatsresurserna

för fakultetsberednmgarnas arbete sammanföres till en plcineringsbyrå. På denna

hyra bör i främsta rummet ankomma att svara för dels det långsiktiga plane­

ringsarbetet, dels de årliga förslagen till anslagsäskanden, dels slutligen den på

universitetskanslersämbetet ankommande delen av planeringsarbetet för den

lokala utbyggnaden på de skilda universitetsorterna. Planeringsbyrån bör så­

lunda dels fungera som sekretariat åt fakultetsberedningarna, dels även sam­

arbeta med de i det föregående föreslagna lokal- och utrustningsprogramkom-

mittéerna och därvid eventuellt tillhandahålla sekretariatsresurser åt vissa av

dessa.

För ledningen av planeringsbyrån föreslår jag en byråchefstjänst med place­

ring i lönegrad B 3. Vidare föreslår jag, att till byrån knytes fem tjänster som

avdelningsdirektör i lönegrad B

1

, två tjänster som förste byråsekreterare eller

byråsekreterare i högst lönegrad A 23. I övrigt räknar jag för denna byrå med

att permanent behov kommer att föreligga av en kanslist i högst A 13, en kansli­

skrivare i A

11

, två kontorister i A 9, två kanslibiträden i A 7 och två kontors-

biträden i högst A 5.

Den personal jag här räknat med för planeringsbyråns verksamhet måste en­

ligt min mening kunna kompletteras genom anlitande av experter och annan

tillfällig personal. Jag återkommer i det följande till medelsbehovet för detta

ändamål.

Jag anser universitetsutredningens förslag om en särskild utbildning sbyrå inom

universitetskanslersämbetet vara starkt motiverat. En rad myndigheter och

organisationer har också i sina yttranden understrukit denna byrås betydelse för

hela universitets/högskoleorganisationen. Jag föreslår, att en dylik byrå organi­

seras i huvudsaklig överensstämmelse med universitetsutredningens förslag. Dess

huvudsakliga arbetsuppgifter bör bli att bedriva utredningsarbete och handlägga

på den centrala myndigheten ankommande ärenden rörande (

1

) utbildningens

innehåll och organisation, (

2

) utbildningens metodik och hjälpmedel, samt (

3

)

utbildningens resultat (driftkontroll).

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196b

161

Även för ledningen av denna byrå föreslår jag en byråchefstjänst med pla­

cering i lönegrad B 3. Vidare bör inom byrån finnas en tjänst som byrådirektör

i lönegrad A 27 och fem tjänster som förste byråsekreterare eller byråsekreterare

i högst lönegrad A 23. För byråns verksamhet räknar jag vidare med att per­

manent behov kommer att föreligga av en kanslist i högst A 13, en kansliskri­

vare i All, en kontorist i A 9 och ett kanslibiträde i A 7. Förutom denna

personal erfordras för verksamheten även inom denna byrå möjlighet att anlita

experter och annan tillfällig personal. Härvidlag vill jag särskilt nämna den

försöksverksamhet med tillfälligt anlitad universitetspedagogisk ämnesexpertis,

som jag i det föregående förordat. Vidare bör i detta sammanhang medel be­

räknas för att sätta universitetskanslersämbetet i stånd att bistå utbildnings-

råden med sekretariatshjälp.

Enligt universitetsutredningens förslag skall inom universitetskanslersämbetet

organiseras en kanslibyrå för juridiska och andra mera renodlat administrativa

uppgifter. Jag förordar, att en sådan byrå organiseras och benämnes administra­

tiva byrån.

Byråns arbetsuppgifter bör bl. a. innefatta utlåtanden rörande till­

sättningen av ordinarie lärartjänster vid läroanstalterna, besvärs-, dispens- och

behörighetsfrågor, löne- och tjänstefrågor samt intagning av studerande till

spärrade utbildningslinjer. Inom byrån bör vidare den av universitetsutredningen

föreslagna kontakt- och informationsverksamheten organiseras. Vidare bör inom

byrån handläggas ärenden rörande reglementen och andra föreskrifter för regle­

ringen av verksamheten vid läroanstalterna. Slutligen bör byrån ha ansvaret för

utformningen av universitetskanslersämbetets förslag till årliga anslagsäskanden

samt framställningar och yttranden i ärenden, som icke direkt faller under någon

av de andra byråernas verksamhetsområden.

För ledningen av den administrativa byrån föreslår jag en tjänst som byrå­

chef med placering i lönegrad B 3. Vidare föreslår jag en tjänst som byrådirektör

i lönegrad A 27, en tjänst som pressombudsman i lönegrad A 27, en tjänst som

byrådirektör i lönegrad A 25 och sex tjänster som förste byråsekreterare eller

byråsekreterare i högst lönegrad A 23. Jag räknar vidare med att behov kommer

att föreligga av två kontorsskrivare i A 13, en kansliskrivare i A 11, en kontorist

i A 9, ett kanslibiträde i A 7 och ett kontorsbiträde i högst A 5.

I fråga om den av universitetsutredningen föreslagna ekonomiskt-administra-

tiva byrån bortfaller de upphandlande uppgifterna som en följd av att utrust-

ningsnämnden föreslås komma att bestå tills vidare. De ekonomiska utrednings-

och rationaliseringsuppgiftema bedömer jag dock som så viktiga, att en särskild

rationaliserings grupp

är motiverad. Dennas arbetsuppgift bör vara att genom

utredningsarbete och initiativ främja samordning och sambruk av forsknings-

och utbildningsresurser samt andra former av rationaliseringar inom universitets/

högskoleförvaltningen. Jag anser det vara särskilt angeläget, att det centrala

ämbetsverket genom denna enhet ges möjlighet att studera arbetsrutinerna inom

den omorganiserade lokala förvaltningen och framlägga de förslag till förbätt­

ringar i skilda hänseenden, som därvid befinnes påkallade.

G —

Bihang till riksdagens protokoll 196tf. 1 samt. Nr 50

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 196J+

162

För ledningen av universitetskanslersämbetets rationaliseringsenhet föreslår

jag en tjänst som avdelningsdirektör med placering i lönegrad B 1. Vidare före­

slår jag, att till enheten knytes en tjänst som byrådirektör i lönegrad A 25 och

en tjänst som förste byråsekreterare eller byråsekreterare i högst lönegrad A 23.

Vidare räknar jag med att permanent behov kommer att föreligga inom enheten

av en assistent i A 17, en kontorist i A 9 och ett kontorsbiträde i högst A 5.

Rationaliseringsgruppen bör enligt min mening arbeta i nära samverkan med

statskontoret och från detta ämbetsverk kunna erhålla experthjälp och andra

resurser för utredningar.

I fråga om övrig, för hela ämbetsverket gemensam personal, räknar jag med

dels en kontorsskrivare (handsekreterare åt universitetskanslern) i A 13, dels en

kontorist i A 9, två kanslibiträden i A 7 och två kontorsbiträden i högst A 5

såsom verkets gemensamma skrivcentral, dels ock en förste expeditionsvakt i

A 9 och två expeditionsvakter i A 7.

Vad jag här anfört rörande fördelningen av arbetsuppgifterna mellan och

behovet av personal inom de enskilda byråerna bör självfallet icke utgöra hinder

för ämbetsverkets ledning att vidtaga sådana omdispositioner, som kan vara

påkallade.

Det är självfallet svårt att beräkna omfattningen av det sammanlagda extra

medelsbehov, som kommer att föreligga för universitetskanslersämbetets verk­

samhet. Det är emellertid enligt min mening angeläget, att det nya ämbetsverket

redan från början ges resurser, som möjliggör en omfattande arbetsinsats. Jag

föreslår, att för anlitande av experter och annan tillfällig arbetskraft inom uni-

versitetskanslersämbetet för budgetåret 1964/65 beräknas 500 000 kr. Jag räk­

nar med att mera omfattande utredningar från beredningarnas sida, som kan

bli erforderliga, bör prövas av Kungl. Maj:t och att medel för sådana ändamål

bör utgå från ecklesiastikdepartementets anslag till kommittéer och utredningar

genom sakkunniga.

Det nya ämbetsverket föreslås träda i stället för det nuvarande universitets-

kanslersämbetet och den nuvarande överstyrelsen för de tekniska högskolorna.

Vissa övergångsanordningar torde komma att visa sig nödvändiga i samband

med organisationsförändringarna. Sådana anordningar blir bl. a. erforderliga,

därest inom den föreslagna personalramen icke kan placeras all den personal,

vilken genom ordinarie anställning har rätt till eller på grund av anställnings­

tidens längd har berättigade anspråk på att beredas sysselsättning inom stats­

verket. Jag förordar därför, att Kungl. Maj:t, såsom tidigare skett i liknande

sammanhang, inhämtar riksdagens bemyndigande att vidtaga sådana åtgärder.

Därest befintlig ordinarie tjänst därvid finnes böra uppföras på övergångsstat,

bör tjänsten samtidigt överföras till det nya universitetskanslersämbetet.

Den av mig i det föregående föreslagna organisationen av det nya universi­

tetskanslersämbetet illustreras i två figurer, vilka torde få såsom bilagor 1 och 2

fogas till statsrådsprotokollet.

Kungl. May.ts proposition nr 50 år 196b

16

;}

En jämförelse mellan den nuvarande organisationen inom universitetskanslers-

ämbetet och överstyrelsen för de tekniska högskolorna å ena sidan och den här

förordade organisationen å den andra ger vid handen, att de fasta personalresur­

serna föreslås bli ungefär fördubblade. Dessutom föreslås medelsanvisningen för

anlitande av experter och annan tillfällig personal uppräknad från 245 000 till

500 000 kr.

I det föregående har jag förordat, att utrustningsnämnden för universitet

och högskolor tills vidare skall bestå. Jag torde då i detta sammanhang få upp­

taga frågorna om medelsanvisningen för budgetåret 1964/65 under utrustnings-

nämndens avlöningsanslag.

En förstärkning av utrustningsnämndens personalorganisation synes mig an­

gelägen. Med anledning av nämndens förslag beräknar jag därför under detta an­

slag medel för en kansliskrivare i Ae 11, en kontorist i Ae9, tre kanslibiträden i

Ae7 och ett kontorsbiträde i högst Ae5. Jag beräknar vidare medel för två

tjänster som byråassistent i Ae 19 i stället för två befintliga tjänster som in-

köpsassistent i Ae 17, en tjänst som inköpsassistent i Ae 17 i stället för en be­

fintlig sådan tjänst i Ae 15 samt en tjänst som kanslibiträde i Ag 7 i utbyte mot

en tjänst som skrivbiträde i Ag 5. Dessutom finner jag den nuvarande tjänsten

som assistent i Ae 15 böra uppflyttas till Ae 17 med tjänstebenämningen kam-

rerare.

Kungl. Maj:ts proposition nr SO år 196J(

Mina förslag rörande medelsanvisning under de centrala universitets/hög-

skolemyndighetemas omkostnadsanslag m. m. redovisar jag i samband med mina

anslagsberäkningar.

164

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

IV. LÄROANSTALTERNAS OMFATTNING

1. Universitetsutredningen

Värdet av underlättade kontakter och ett intensifierat samarbete mellan ve­

tenskapsmän och institutioner bedömer utredningen som mycket stort. Den

mycket starka rent kvantitativa expansion, som vårt universitets- och högskole­

väsende redan befinner sig i, kan enligt utredningens mening icke fullföljas i

önskvärd takt utan en samordnad planering och ett samordnat bruk av till för­

fogande stående resurser. Detta gäller icke blott de materiella resurserna i form

av lokaler, apparativ utrustning och annan materiel, utan även de personella

resurserna, icke minst då de inom vissa områden starkt begränsade resurserna

i fråga om högt kvalificerade forskare för de akademiska lärartjänsterna.

Av detta drar utredningen den principiella slutsatsen, att små fackhögskolor,

om väsentliga skäl ej talar däremot, bör inordnas såsom delar av större läro­

anstalter.

Tandläkarhögskolorna

replierar redan — och sedan länge — på de medicinska

fakulteterna (motsvarande) för sin grundläggande, prekliniska utbildning. Under­

visningen i ämnen som anatomi, histologi och farmakologi för odontologie stude­

rande meddelas såväl i Stockholm som i Malmö vid karolinska institutets respek­

tive medicinska fakultetens institutioner av lärare, som visserligen i formellt

hänseende tillhör vederbörande tandläkarhögskola men som i realiteten ingår

i institutets respektive fakultetens forskningsorganisation. En i huvudsak mot­

svarande organisation torde böra komma till stånd vid den förestående komplet­

teringen av den odontologiska utbildningsorganisationen i Umeå liksom vid den

principbeslutade organisationen i Göteborg.

I fråga om såväl Umeå som Göteborg torde vidare betydande fördelar vara

förbundna med att planläggningen redan på ett tidigt stadium inriktas på att

lokaler, utrustning och personal skall betjäna en läroanstalt, som omfattar jäm­

väl annan än odontologisk forskning och utbildning. Motsvarande synes utred­

ningen gälla i avseende på tandläkarhögskolan i Stockholm, vars lokalfråga torde

få betecknas som mycket angelägen.

Vad så beträffar tandläkarhögskolan i Malmö finns enligt utredningens me­

ning inga avgörande skäl att ge denna högskola en särställning i organisatoriskt

hänseende bland de odontologiska läroanstalterna. Avståndet mellan Lund och

Malmö synes härvidlag icke kunna utgöra ett hinder för en organisatorisk sam­

ordning, detta så mycket mindre som såväl läkar- som tandläkarutbildningen i

Lund-Malmö sedan länge är uppbyggd på förutsättningen att såväl studenter

som lärare förflyttar sig mellan de två städerna.

165

Utredningen föreslår sålunda, att de nuvarande tandläkarhögskolorna orga­

nisatoriskt anknytes till större låroanstalter, inom vilka de nuvarande lärarkol­

legierna bör bilda odontologiska fakulteter.

Pa motsvarande sätt bör enligt ut­

redningens mening nya odontologiska läroanstalter organiseras sasom odonto­

logiska fakulteter inom större universitetsenheter.

I samband med denna omorganisation bör enligt utredningens mening eu

översyn göras rörande den för den odontologiska forskningen och utbildningen

erforderliga patientvårdande verksamhetens ledning och organisatoriska ställ­

ning i förhållande till de nya läroanstalterna.

I fråga om tandläkarhögskolan i Malmö

föreslår utredningen att denna inord­

nas i universitetet i Lund. På motsvarande sätt bör enligt utredningens mening

den framtida odontologiska utbildnings- och forskningsorganisationen i Göteborg

bli en del av universitetet där.

Beträffande tandläkarhögskolan i Stockholm

anser utredningen, att denna

mest naturligt anknytes till karolinska institutet. Utredningen föreslår därför,

att karolinska institutet, med bevarande av namnet karolinska mediko-kirurgiska

institutet, ombildas till en läroanstalt av universitetstyp omfattande — i första

hand — en medicinsk och en odontologisk fakultet. I samband med att det nu­

varande institutets lärarkollegium i enlighet med detta förslag omorganiseras

till en medicinsk fakultet av det ombildade institutet, bör självfallet fonder och

uppdrag, som enligt donationer och motsvarande bestämmelser för närvarande

förvaltas respektive bestrides av institutets lärarkollegium, överföras till det

ombildade institutet och dettas medicinska fakultet. På motsvarande sätt bör

donationer och uppdrag, som givits till de två nuvarande tandläkarhögskolorna,

överföras till de nya läroanstalterna och dessas odontologiska fakulteter.

Vad slutligen Umeå

beträffar vill utredningen erinra om att vid 1961 års

riksdag beslut fattades om att såväl den medicinska som den odontologiska

forskningen och utbildningen i Umeå skulle ges en fullständig och från äldre

läroanstalter fristående organisation. Beslutet innebär, att organisationen skall

successivt kompletteras, så att både medicine och odontologie studerande där

skall kunna ges fullständig läkar- respektive tandläkarutbildning. Från och med

den 1 juli 1963 skall vidare det organisatoriska bandet mellan tandläkarhög­

skolan i Stockholm och det till denna nu hörande tandläkarinstitutet i Umeå

upphöra.

Under hänvisning till vad i det föregående anförts föreslår utredningen nu,

att den nuvarande medicinska högskolan i Umeå och det nuvarande tandläkar­

institutet där infogas såsom fakulteter i eu organisatorisk enhet, benämnd uni­

versitetet i Umeå.

Då organisationen utbygges med institutioner i samhälls­

vetenskapliga och matematisk-naturvetenskapliga ämnen, bör detta självfallet

leda till ytterligare fakultetsbildningar inom universitetsramen. I

I huvudsak samma skäl som talar för att sammanfoga tandläkarhögskolorna

med större universitetsenheter talar för ett motsvarande förfarande i avseende

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

166

farmaceutiska institutet. Det nära sambandet mellan farmaci å ena sidan

och å den andra farmakologi och kemi utgör redan det ett tungt vägande skäl

till förmån för en organisatorisk samverkan. Därtill kommer de redan aktuali­

serade kraven på införandet av nya utbildningslinjer, vilka skulle innefatta dels

medicinsk, dels annan utbildning. Det är här till en del fråga om utbildning med

sikte på läkemedelsindustriens behov av specialiserad arbetskraft, ett behov som

för närvarande i viss utsträckning tillgodoses genom farmaceutiska institutet.

— Enligt utredningens mening främjas farmaceutiska institutets ändamål bäst

genom att institutet infogas som en del i en större läroanstalt.

Frågan om farmaceutiska institutets lokalisering är för närvarande föremål

för överväganden inom farmaceututbildningskommittén. Enligt vad utredningen

erfarit, överväges inom kommittén dels en förläggning liksom hittills till Stock­

holm, dels eu förläggning till Uppsala. Med hänsyn till angivna förhållanden

inskränker sig universitetsutredningen för sin del till att föreslå, att farmaceu­

tiska institutet infogas antingen i det ombildade karolinska institutet eller i

universitetet i Uppsala. Oavsett lokaliseringen bör institutets nuvarande lärar­

kollegium ombildas till en farmaceutisk fakultet. Även om denna fakultet skulle

ingå i det ombildade karolinska institutet, synes enligt utredningens mening

detta kunna behålla namnet karolinska mediko-kirurgiska institutet. Det nuva­

rande farmaceutiska institutet genom donationer och motsvarande bestämmelser

tillkommande fonder och uppdrag bör överföras till att avse den nya fakulteten

och dennas ändamål.

De skäl som enligt utredningens mening motiverar tandläkarhögskolornas och

farmaceutiska institutets infogande i större universitetsenheter kan självfallet

anföras även för ett infogande av handelshögskolan i Göteborg i universitetet

därstädes. Den företagsekonomiska utbildnings- och forskningsorganisationen i

Göteborg skulle därigenom ges samma organisatoriska ställning som motsvaran­

de organisation i Lund.

Emellertid regleras handelshögskolans i Göteborg organisatoriska ställning

genom ett så sent som under år 1961 träffat avtal mellan staten å ena sidan och

högskolans dåvarande styrelse å den andra. Enligt detta avtal har högskolan

från och med den 1 juli 1961 ombildats till en statlig högskola. Ett inlemmande

av denna högskola såsom en fakultet i universitetet förutsätter enligt utred­

ningens bedömande en överenskommelse därom mellan de parter, vilka var

engagerade i 1961 års förhandlingar. Med hänsyn härtill avstår utredningen från

att framlägga ett konkret förslag om handelshögskolans inlemmande i Göteborgs

universitet.

Vad så slutligen beträffar de tre under jordbruksdepartementet lydande hög­

skolorna, lantbrukshögskolan, skogshögskolan och veterinärhögskolan, vill utred­

ningen som sin principiella uppfattning uttala, att även dessa högskolor på sätt

motsvarande vad som här föreslagits beträffande tandläkarhögskolorna och

farmaceutiska institutet bör anknytas till större universitetsenheter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

167

Då emellertid beslut helt nyligen fattats rörande lantbruks- och skoghögsko­

lornas organisation, har utredningen ansett sig böra avstå från att föreslå för­

ändringar härutinnan. I fråga om veterinärhögskolan är det formella läget ett

annat, i det att statsmakterna i fråga om denna högskolas organisation ännu

icke fattat något beslut motsvarande 1961 års beslut i fråga om de tva övriga

högskolorna. Som veterinärhögskoleutredningen framhållit i sitt första delbetän­

kande (SOU 1962: 33), har veterinärmedicinen vetenskapligt sett en mycket nära

anknytning till humanmedicinen. Eldigt universitetsutredningens uppfattning

bör med hänsyn härtill övervägas, huruvida veterinärhögskolan i organisatoriskt

hänseende bör utgöra en del av det ombildadc karolinska institutet, vilket sa-

lunda skulle omfatta jämväl en veterinärmedicinsk fakultet. Da fragan diskute­

ras i särskild ordning, avstår utredningen emellertid för egen del från att fram­

lägga ett konkret förslag i denna riktning.

Behovet av kontakter och samarbete liksom behovet av en samordnad plane­

ring och av ett gemensamt utnyttjande av till förfogande ställda resurser gäller

självfallet samtliga de läroanstalter och fakulteter, som utredningens förslag

avser. I ett senare avsnitt redovisas utredningens förslag om upprättande av

samarbetsnämnder

i Göteborg, Lund och Stockholm.

Kungl. Majrts proposition nr 50 ur 196ty

2. Yttranden

Universitetsutredningens förslag om infogande i större enheter av tandläkar-

högskolorna och farmaceutiska institutet har i allmänhet rönt ett positivt mot­

tagande i de inkomna yttrandena. De kritiska synpunkter, som framkommer i

yttrandena rörande här ifragavarande kapitel (sjunde kapitlet) av utredningens

betänkande, innebär i allmänhet, att man skulle önskat en längre gående sam-

manfogning av läroanstalter till större universitetsenheter.

Skånska Ingenjörsklubben

deklarerar beträffande tekniska högskolan i Lund

den uppfattningen, att en nära samverkan med Lunds universitet är den bästa

lösningen. Ingenjörsklubben avser att för organisationskommittén närmare moti­

vera denna uppfattning.

Skånes handelskammare

anför:

Beträffande den tekniska högskolan i Lund ställde sig Handelskammaren i

samband med utredningen om högskolans tillkomst pa den standpunkten, att

högskolan lämpligen borde inga som en särskild fakultet vid Lunds universitet.

Handelskammaren vidhåller alltjämt denna ståndpunkt. Om denna väg med den

tekniska högskolan som tillika teknisk fakultet väljes skulle en naturlig ordning

skapas för samarbetet med universitetet, pa vars lärarkrafter den tekniska hög­

skolan i varje fall under uppbyggnadsskedet i hög grad måste repliera.

Samma ståndpunkt intar Smålands och Blekinge handelskammare.

168

Handelskammaren i Göteborg

anför:

Utredningen har föreslagit, att Handelshögskolan i Göteborg alltjämt skall

förbli en fristående enhet och som sådan utgöra en odelad fakultet. Handelskam­

maren kan helt ansluta sig till de skäl, som anförts av utredningen i denna del

Ur näringslivets synpunkt är det angeläget, att de goda kontakter, som under

arens lopp skapats mellan företagarna och ledningen för högskolan och dess lärare

fortfarande kan bibehållas.

Svenska Tandläkaresällskapet

anför i huvudsak följande:

Sällskapet biträder utredningens förslag att tandläkarhögskolorna omvandlas

till fakulteter vid respektive universitet, varigenom tandläkarhögskolornas lärare

far samma undervisningsskyldighet som universitetens.

SFS

anför i huvudsak:

Universitetsutredningen föreslår en lokal samordning av medicinsk och odonto­

logisk utbildning inom en och samma läroanstalt. Ett sådant samgående, vilket

nu inledes i Umeå, ter sig naturligt mot bakgrund av de mycket nära kontak­

terna mellan de båda slagen av utbildning. SFS tillstyrker av liknande skäl och

med hänvisning till det uttalade behovet av farmaceutisk-medicinsk blandutbild-

nmg förslaget att, oavsett lokaliseringen, omvandla farmaceutiska institutet till

en farmaceutisk fakultet, anknuten till den medicinska.

Även för den veterinärmedicinska utbildningen och forskningen föreligger en

nara slaktskap med den humanmedicinska. Utredningen anför att detta talar

för en organisatorisk samordning, men ser sig med hänvisning till pågående ut­

redningsarbete förhindrad att själv framlägga ett konkret förslag i den rikt­

ningen. SFS förutsätter, att detta alternativ noga överväges inom veterinärhög-

skoleutredningen.

SFS måste uttrycka sin förvåning över att de sakkunniga ej tagit ställning till

den framtida organisationen för den tekniska utbildningen i Lund, vare sig vad

gäller ett eventuellt inlemmande i Lunds universitet eller i frågan om förvalt­

ningsorganisationens utformning. Flera skäl synes tala för att högskolan, vilken

ännu är under uppbyggnad, ingår som en teknisk fakultet vid universitetet.

Därigenom vinnes fördelarna med en gemensam förvaltningsorganisation och

garantier för en god planeringsgemenskap. Vidare främjas enligt organisationens

mening ett utbildningsval som inte paverkas av ovidkommande prestigesynpunk­

ter, samt en kombinering i framtiden av utbildningsmoment från teknisk och

annan utbildning, framför allt den ekonomiska.

Sveriges Juristförbund

anför:

Det är uppenbart att alltför små förvaltningsenheter bli orationella och dyra i

drift. Förbundet tillstyrker därför att karolinska institutet och tandläkarhögsko-

lan i Stockholm samt farmaceutiska institutet sammanförs till en enhet samt att

tandläkarhögskolan i Malmö sammanförs med Lunds universitet.

Sveriges Tandläkarförbund

tillstyrker universitetsutredningens förslag i av­

seende på tandläkarhögskolornas ställning.

SUIIAF

anför:

SUIIAF anser, att gränserna mellan de enskilda högskolorna på samma läro­

säte bör brytas ned i samband med en ny fakultetsindelning, baserad på intresse­

gemenskap. Denna integrering bör följas fullt ut och samtliga högskolor vid läro­

sätet sammanföras till en enda läroanstalt under enhetlig ledning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196U

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196

4

169

TCO anför:

TCO finner det riktigt, att man skapar likformighet i fråga om organisation

och beteckningar för hela det akademiska området. Utredningens förslag gör

dock halt vid vissa läroanstalter. När omorganisationen nu sker, bör också dessa

inbegripas. Sålunda bör lantbrukshögskolan, skogshögskolan och veterinärhög­

skolan på motsvarande sätt ombildas till fakulteter och integreras med respektive

universitet. Handelshögskolan i Stockholm bör liksom den i Göteborg ombildas

till en företagsvetenskaplig fakultet; de formella skäl som härvid föreligger, böi

kunna undanröjas. I varje fall på något längre sikt bör socialinstituten ombildas

till samhällsvetenskapliga fakulteter eller eventuellt som sektioner föras till de

föreslagna samhälls- och företagsvetenskapliga fakulteterna pa respektive uni\(i-

sitetsorter. Man bör också så småningom kunna göra konsthögskolan och musik­

högskolan till sektioner inom den humanistiska fakulteten. De förslag som utred­

ningen i sjunde kapitlet framlägger om att inordna vissa av fackhögskolorna i

respektive orters universitet ansluter sig TCO till.

Länsstyrelsen i Malmöhus län förklarar sig icke ha något att invända emot

universitetsutredningens förslag i avseende på tandläkarhögskolan i Malmö.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser för sin del, att handelshögsko­

lan i Göteborg bör behålla sin nyligen genomförda organisatoriska status.

Umeåkommittén biträder universitetsutredningens förslag beträffande organi­

sationen i Umeå.

Farmaceututbildning skommittén anför:

Farmaceututbildningskommittén ansluter sig till de av universitetsutredningen

uttalade principiella slutsatserna angående samordning och samarbete mellan

läroanstalter och fakulteter. Farmaceututbildningskommittén biträder därför för­

slaget, att farmaceutiska institutet anknytes till ett större lärosäte. Kommittén

avser att inom kort framlägga förslag om en reformerad farmaceututbildning

med vidgade differentieringsmöjligheter åt bl. a. medicinskt håll. Ett realiserande

av denna differentierade utbildningsorganisation skulle i hög grad befrämjas

genom en nära samverkan mellan farmacin och medicinen. Den farmaceutiska

forskningen skulle även kunna stimuleras genom en anknytning av den farma­

ceutiska forskningsorganisationen till en medicinsk sådan. På skäl, som farma­

ceututbildningskommittén närmare kommer att utveckla i sitt kommande be­

tänkande, föreslår kommittén, att farmaceutiska institutet anknytes till Uppsala

universitet och att dess lärarkollegium i samband därmed ombildas till en farma­

ceutisk fakultet.

Véterinärhögskoleutredningen anför i huvudsak följande:

I fråga om samarbetet mellan läroanstalter inom samma område ansluter sig

veterinärhögskolan i princip till förslaget att desamma bör inordnas i en enhetlig

universitetsorganisation. Veterinärhögskoleutredningen kan dock för sin del inte

finna, att universitetsutredningens förslag i detta hänseende är tillräckligt konse­

kvent och genomgripande. Bland annat finner veterinärhögskoleutredningen att

skäl icke anförts för att karolinska institutet och Göteborgs handelshögskola skall

bibehållas utanför universiteten i Stockholm respektive Göteborg.

6* —

Bihang till riksdagens ■protokoll 1961. 1 samt.

AV

50

170

I enlighet med vad veterinärhögskoleutredningen nyss nämnt, ansluter sig ut­

redningen i princip till förslaget att ett sammanförande till gemensamma univer­

sitetsenheter bör ske i all den utsträckning så är praktiskt möjligt och sakligt

motiverat. Eu samordning av skilda läroanstalter till ett gemensamt universitet

förutsätter dock en enhetlighet även på högsta nivå på så sätt att ärenden rö­

rande ifrågavarande läroanstalter i Kungl. Maj:ts kansli handläggs inom ett och

samma departement. Ett inordnande av lantbrukshögskolan, skogshögskolan och

veterinärhögskolan i större universitetsenheter förutsätter således, att en här­

emot svarande departementsreform genomförs. Enligt veterinärhögskoleutred-

ningens uppfattning är tidpunkten därför icke nu inne.

Däremot bör man redan nu vidta förberedelser för att då tiden är mogen så

smidigt som möjligt kunna genomföra den samordning, som på längre sikt bör

komma till stånd. Veterinärhögskoleutredningen har för sin del beaktat detta,

såtillvida att utredningen kommer att föreslå viss samordning redan nu på om­

råden, där detta visat sig ändamålsenligt och värdefullt, exempelvis när det gäller

biblioteksfunktionen och vissa centrala tekniska funktioner.

Veterinärhögskoleutredningen vill i detta sammanhang betona, att inrikt­

ningen mot ett samordnande i större sammanhang bör ske med utgångspunkt

från att Stockholms universitet kommer att vara denna större enhet till vilken

veterinärmedicinen skulle knytas. I överensstämmelse med vad veterinärhög­

skoleutredningen förut framhållit förutsätter detta, att även karolinska institutet

inlemmas i universitetet. Att veterinärhögskolan skulle ingå som en fakultet i ett

institut, som även i fortsättningen skulle vara en från övriga läroanstalter i

övrigt fristående enhet skulle enligt veterinärhögskoleutredningens mening icke

medföra sådana fördelar, som avses med universitetsreformen. Därtill kommer

att veterinärhögskolan lokalmässigt ligger i nära anslutning till de nya lokalerna

för Stockholms universitet, varför ett samarbete kring serviceanordningar och

dylikt är lättare att genomföra.

Statskontoret anför följande:

Statskontoret tillstyrker att tandläkarhögskolorna och farmaceutiska institutet

infogas i större universitetsenheter. Av vad som sagts ovan i anslutning till 3 kap

framgår att statskontoret anser att frågan särskilt bör utredas om handelshög­

skolan i Göteborg bör bestå som fristående läroanstalt. En ytterligare rationali­

sering torde åstadkommas om de under jordbruksdepartementet lydande hög­

skolorna infogas i större organisationsenheter. Statskontoret, som beklagar att

utredningen inte ansett sig kunna gå in på hithörande problem, kan icke finna

att till lantbruks- och skogshögskolorna hörande försöksverksamhet bör utgöra

hinder för utredning av samordningsfrågorna. En utredning bör även omfatta

veterinärhögskolan.

Interimsstyrelsen för socialinstitutet i Stockholm anför:

Styrelsen vill understryka vikten av att socialinstitutens starkt yrkesinriktade

utbildning inte går förlorad genom en integration i en omfattande universitets­

förvaltning. För att det skall vara möjligt att hålla samman en yrkesutbildning

av socionomexamens karaktär fordras en samverkan mellan arbetsmarknad och

utbildningsanstalt, mellan teoretiska studier och studiepraktik och mellan olika

teoretiska ämnen representerande flera fakulteter. Det verkar knappast möjligt

att tillfredsställa dessa krav på ett effektivt sätt inom en förvaltningsorganisa­

tion av den föreslagna storleksordningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964.

171

lnterimsstyrclsen för socialinstitutet i Umeå anför:

Såväl socionomutbildningen som den samhällsvetenskapliga universitetsut­

bildningen befinner sig i ett inledande uppbyggnadsskede i Umeå. I detta läge,

då ännu icke på någondera sidan några traditionella former hunnit utbildas, bör

enligt styrelsens mening närmare undersökas hur för Umeås del den framtida

samverkan mellan dessa båda utbildningsvägar lämpligen skall gestalta sig. Lo­

kalmässigt förutsattes redan ett samgående. Fördelarna med en integrering av

socionomutbildningen i Umeå universitet består, såsom styrelsen ser det, främst

i eu bättre samordning av forskning och undervisning, vari även innefattas ett

rationellare utnyttjande av kvalificerade lärarkrafter. Möjligen skulle också ad­

ministrativa fördelar kunna uppnås. De eventuellt förefintliga nackdelarna med

en integrering sammanhänger med att socionomutbildningen är en klart inriktad

yrkesutbildning med inslag av undervisningsmoment (praktisk utbildning), som

är främmande för den traditionella universitetsutbildningen inom den samhälls­

vetenskapliga sektorn. Socialinstitutens intagningsrcgler överensstämmer ej heller

med universitetens.

Styrelsen, som icke nu är beredd att ta ställning till hur intim denna anknyt­

ning bör vara, föreslår att vid ett beslut om inrättande av en samhällsvetenskap­

lig fakultet vid universitetet i Umeå den här väckta frågan blir föremål för sär­

skild prövning.

Medicinska fakulteten i Uppsala anför:

Fakulteten vill uttala att om det nuvarande farmaceutiska institutet skulle

förflyttas till Uppsala, vilket synes vara en möjlighet, bör den farmaceutiska

utbildningens lärare få bilda en självständig farmaceutisk fakultet. Fakulteten

vill även framhålla, att fakulteten med största tillfredsställelse skulle se att eu

farmaceutisk fakultet infogades i universitetet i Uppsala.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Uppsala anför:

Fakulteten tillstyrker utredningens förslag att farmaceutiska institutet ombil­

das till en farmaceutisk fakultetet och skulle med största tillfredsställelse se, att

denna fakultet anslöts till universitetet i Uppsala.

Medicinska fakulteten i Lund anför bl. a. följande:

Fakulteten vill ge utredningen ett oförbehållsamt erkännande för det utom­

ordentligt samvetsgranna och mödosamma arbete den nedlagt på sitt utrednings­

uppdrag och sitt betänkande. Fakulteten är också helt införstådd med att ut­

redningen eventuellt ansett det falla utanför dess uppdrag och befogenheter att

vid framläggande av sitt betänkande komma med sådana förslag till planlös­

ningar som skulle nödvändiggöra en ny departementsindelning. Likväl finner

fakulteten det anmärkningsvärt, att utredningen, då den inledningsvis konsta­

terar, att den snabba expansionen av universitets- och högskoleväsendet nödvän­

diggör att från grunden ompröva dess organisation och förvaltning, ej fullföljt

denna tankegång och gjort följande överväganden.

1. Är det rimligt att av ett departement, som skall ansvara för landets utom­

ordentligt omfattande skolväsende och lärarutbildning, utbildningen av jurister

och samhällsvetare för landets rättsskipning, administration och förvaltning, ut­

bildningen av naturvetare, tekniker och ekonomer för landets handel och in­

dustri, begära, att det även i framtiden — med den förutsedda våldsamma ex­

pansionen — med erforderlig sakkunskap och effektivitet jämväl skall kunna

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 100^

172

vara högsta myndighet för utbildningen av läkare och övriga medicinska yrkes­

kategorier avsedda för landets hälso- och sjukvård?

2. Är det lämpligt, att inom ett och samma departement organisera utbildning

och forskningsmöjligheter för högst differentierade yrkesgrupper, som i sin kom­

mande yrkesutövning till större delen kan anses tillhöra helt andra departement?

3. Är det överhuvudtaget möjligt, att inom den ecklesiastika ramen bygga

upp en starkt uniformerad universitets- och högskoleorganisation, som åt­

minstone under några decennier framöver, kan beräknas hålla inför de stora på­

frestningar, som en starkt differentierad forskning och akademisk utbildning

kommer att medföra, kanske redan inom den närmaste 10-års perioden?

Frågorna har endast av utredningen tangerats, då fakulteten konstaterar, att

utredningen på departementsnivå ej företagit en överflyttning till ecklesiastik­

departementet av de under jordbruksdepartementet ställda tre högskolorna, av

vilka åtminstone den veterinärmedicinska har en mycket nära anknytning till

den medicinska disciplinen. Därjämte tränger sig osökt frågan i förgrunden, om

ett universitet i dagens läge och i framtiden bör vara den adekvata organisa-

tonsenheten för en starkt differentierad forskning och akademisk utbildning. Ej

heller denna fråga analyserar utredningen med tillräcklig skärpa, och utred­

ningens grundinställning till densamma är oklar. På universitetsnivå har utred­

ningen sålunda, å ena sidan låtit tandläkarhögskolorna och farmaceutiska in­

stitutet upphöra som självständiga organisationer och införlivat dem i större

medicinska universitets-, resp. högskoleorganisationer, å andra sidan låtit karo­

linska institutet och tekniska högskolan i Stockholm samt handelshögskolan i

Göteborg kvarstå som självständiga med ett universitet jämställda organisatio­

ner och slutligen lämnat frågan öppen angående tekniska högskolans i Lund

eventuella inordnande under Lunds universitet. I dessa överväganden och beslut

har man svårt att se någon konsekvent linje i utredningens handlande.

Större konsistoriet i Stockholm förklarar sig anse den av universitetsutred-

ningen föreslagna samarbetsnämnden i Stockholm olämplig och anför därefter i

huvudsak följande:

Å andra sidan vill konsistoriet starkt understryka, att den nuvarande upp­

splittringen av den akademiska forskningen och undervisningen på olika läro­

anstalter icke är rationell. I verkligheten griper forskningen och undervisningen

vid de olika lärosätena i stor utsträckning in i varandra, och en organiserad sam­

ordning skulle otvivelaktigt kunna ge värdefulla resultat. Det synes utan vidare

klart, att samarbetsfrågorna inklusive sådana som avser gemensamt anskaffande

och utnyttjande av lokaler, dyrbarare apparatur o. d. skulle få sin effektivaste

lösning genom att de skilda lärosätena sammanfördes till ett universitet, varvid

kanske av historiska eller praktiska skäl cn särställning kunde ges åt de stora till

fakulteter omvandlade läroanstalterna. Genom en dylik sammanslagning vunnes

maximala samarbetsmöjligheter utan de olägenheter, som beredningens förslag

om en oklar samarbetsorganisation mellan självständiga lärosäten innebär.

Konsistoriet finner det beklagligt, att utredningen avfärdat ett så viktigt prob­

lem för universitetsväsendet i Stockholm. Det är oriktigt, att förslaget skulle

tillgodose samarbetsbehovet över hela det akademiska fältet, dels därför att flera

högskolor —- såsom skogshögskolan, handelshögskolan, socialinstitutet — lämnats

utanför, och dels därför att den för vissa lärosäten föreslagna organisationsfor­

men icke ens i denna begränsade omfattning verkligen tillgodoser samarbets-

behoven. Vidare synes det svårt att förstå, varför den av utredningen i första

Kungl. Maj:ts -proposition nr 50 år 1964-

17

::

band borörda sammanslagningen mellan universitetet och karolinska institutet

icke borde ske, i fall man — av något skäl — icke skulle medtaga andra läro­

anstalter. Om man genom förstnämnda sammanslagning, för vilken utredningen

funnit mycket tala, löser eu viktig del av samordningsproblemen, är ju redan

detta en stor vinning.

Konsistoriet föreslår, att frågan om ett sammanförande av de olika lärosätena

i Stockholm görs till föremål för en omedelbar utredning. Denna bör ha möjlighet

att, om utredningsresultatet pekar i sådan riktning, föreslå en mera begränsad

sammanslagning, som t. cx. lämnar tekniska högskolan utanför. Utredningen skall

givetvis söka klarlägga vilka rationaliseringsvinster för forskningen och under­

visningen, som kan göras genom en mer eller mindre omfattande sammanslag

ning. Det skall naturligtvis icke vara fråga om det som universitetsutredningen

varnar för, nämligen en sammanslagning såsom »självändamål, enbart motiverad

av en allmän universitetsidé». Men konsistoriet vill a andra sidan betona, att en

rätt fattad »universitetsidé» bärs upp icke enbart av önskemål om ett effekth t

samarbete mellan olika forsknings- och undervisningslinjer utan också av tanken,

att en isolering av olika forsknings- och utbildningsområden genom deras hän-

förande till skilda läroanstalter innefattar risker för en fackspecialisering, som

motverkar en balanserad och harmonisk kulturutveckling. Konsistoriet vill i

detta sammanhang framhålla, att det finns anledning att varna för en ofta fram­

förd föreställning, nämligen att universitetet i Stockholm genom en samman­

slagning av nu diskuterat slag skulle bli »för stort». Även ett samlat Stockholms-

universitet skulle bli litet i jämförelse med många utländska storuniversitet.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet anför i huvudsak följande:

En ofrånkomlig förutsättning för att ett förslag om en sammanfogning av fria

akademiska lärosäten skall kunna godtagas är enligt lärarkollegiets uppfattning

att en hög grad av självständighet för vart och ett av de ingående lärosätena far

bestå. Då detta otvivelaktigt är innebörden av universitetsutrednmgens förslag

rörande karolinska institutet, finner lärarkollegiet icke anledning till principiella

invändningar mot detta.

Icke blott tradition utan även starka praktiska skäl synas lärarkollegiet tala

för en fortsatt förläggning av farmaceutiska institutet till Stockholm. I studierna

vid institutet torde efter pågående studieplanreform komma att inga en termins

sammanhängande praktisk tjänstgöring på apotek inom Stockholmsområdet

jämte viss teoretisk specialundervisning, som kräver lärare från Stockholm. Vid

förläggning av institutet till Uppsala skulle de studerande under tiden for

nämnda praktiska tjänstgöring i huvudstaden nödgas företaga dagliga resor.

Även inom forskningen ha lärarna vid farmaceutiska institutet ett omfattande

samarbete med olika institutioner i Stockholm. För karolinska institutet vore det.

från vetenskaplig synpunkt mycket beklagligt, om de band, som nu finnas till

institutionerna vid farmaceutiska institutet, skulle behöva geografiskt uttänjas

och därmed försvagas.

För lärarkollegiet råder det icke tvivel om att farmaceutiska institutets lokal­

fråga låter sig lösa på karolinska institutets område.

Lärarkollegiet förordar med hänvisning till det anförda varmt att farmaceu­

tiska institutet ombildas till en i ett nyorganiscrat karolinskt institut ingående

fakultet med lokalisering till karolinska institutets område.

Det nära samarbetet ifråga om såväl utbildning som forskning mellan medicin

och odontologi har sitt ursprung i att tandläkarhögskolorna utgått från den medi-

Kungl. Maj ris proposition nr BO år l9GJt

174

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196

cinska lärosätesorganisationen och vidmakthålles till följd av att arbetsområdet

för båda dessa forskningsgrenar är human-medicinskt med i alla väsentliga av­

seenden gemensam metodologi. Lärarkollegiet finner det därför i och för sig

naturligt att de medicinska och odontologiska lärosätena sammanfogas. Vid­

kommande Stockholmsförhållandena sker redan nu all undervisning i teoretisk­

medicinska ämnen gemensamt för de båda lärosätena inom karolinska institutets

institutioner; härjämte är huvuddelen av den tekniska undervisningen för odon-

tologer provisoriskt lokaliserad till institutets område. Tandläkarhögskolans in­

stitution för tandhistopatologi är förlagd till karolinska sjukhuset, och under­

visningen vid högskolan i kliniskt-medicinska ämnen är anförtrodd lärare vid

institutet, verksamma vid karolinska sjukhuset. Ett mycket nära vetenskapligt

samarbete råder mellan de båda lärosätena.

Det samarbete, som således i olika former äger rum mellan de båda här ifråga­

varande lärosätena, är så intimt, att en organisatorisk sammanfogning av dem

förefaller lärarkollegiet mycket naturlig. Att denna sammanfogning sker genom

att lärosätena såsom två sidoordnade fakulteter ingå i det ombildade karolinska

institutet synes adekvat.

Beträffande benämningen på det ombildade karolinska institutet hemställer

lärarkollegiet om att efter ytterligare överväganden och diskussioner med berörda

parter senare få inkomma med förslag.

Sammanfattningsvis tillstyrker lärarkollegiet, att i Stockholm en ny univer-

sitetsbildning kommer till stand, innefattande en medicinsk, en odontologisk och

en farmaceutisk fakultet.

För den vetenskapliga utvecklingen vid karolinska institutet vore det till syn­

nerlig fördel, om veterinärhögskolan snarast ombildades till en i det omorganise­

rade institutet ingående veterinärmedicinsk fakultet. Lärarkollegiet avser att i

denna fråga rikta särskild skrivelse till veterinärhögskoleutredningen. I

I detta sammanhang torde jämväl få redovisas vad i yttrandena anförts rö­

rande organisationen av den patientvårdande verksamheten vid tandläkarhög-

skolorna. Lärarkollegiet vid karolinska institutet hänvisar härutinnan till att

fr. o. m. den 1 juli 1963 en särskild tandsjukvårdscentral etablerats i Umeå och

fortsätter:

Lärarkollegiet finner ett sådant frigörande av tandsjukvården nödvändigt, om

tandläkarhögskoloma ombildas till odontologiska fakulteter. För ett universitet

är det praktiskt omöjligt att åtaga sig huvudmannaskapet för den i och för sig

inom universitetets intressesfär liggande sjukvården, vare sig i anknytning till

en medicinsk fakultet eller i förbindelse med en odontologisk. Genom upprät­

tande under särskild styrelse av en tandsjukvårdscentral i förbindelse med varje

odontologisk fakultet skulle en organisatorisk parallell till förhållandena vid de

medicinska fakulteterna vinnas.

En särskild fråga av stor vikt gäller huvudmannaskapet för tandsjukvårds-

centralema. Den i Umeå upprättade är statlig, och erforderliga medel till den­

samma an\ isas under tandläkarhögskolans riksstatsanslag. Enligt lärarkollegiets

uppfattning borde genom överenskommelser med de kommunala sjukvårds­

huvudmännen den ordningen åvägabringas, att tandsjukvårdscentralerna ställas

under huvudmannaskap av landsting eller utanför landsting stående städer. Kan

detta icke omedelbart astadkommas, synas tandsjukvårdscentralerna böra un­

derställas socialdepartementet och erhålla egna riksstatsanslag, disponerade av

styrelserna för centralerna.

175

Även lärarkollegiet, vid tandläkarhögskolan i Stockholm behandlar sistnämnda

fråga och anför däri i huvudsak följande:

Alldeles oberoende av eventuell omorganisation anser lärarkollegiet det numera

nödvändigt, att man som en motsvarighet till sjukhusdirektion organiserar en

tandsjukvårdsstyrelse eller ett liknande organ med uppgift att administrera allt

som sammanhänger med patientvärden och dess ordnande, personellt och eko­

nomiskt. En verkställd utredning med förslag rörande tandsjukvardscentraler-

nas organisation och författningsreglering bifogas. Lärarkollegiet ger däri fram­

lagda förslag sin anslutning, såvitt avser stockholmshögskolan.

I huvudfrågan rörande läroanstalternas omfattning anför lärarkollegiet till en

början följande:

Lärarkollegiet anser det vara mest tilltalande om man i ett universitet kunde

samla alla akademiska läroanstalter i huvudstaden — även skogs-, veterinär-och

handelshögskolorna samt gymnastiska centralinstitutet — och kan i ett sadant

sammanförande även se praktiska fördelar för samarbetet mellan fakulteterna,

smidigt handhavande av gemensamma angelägenheter samt möjlighet att utat

framträda som samlad enhet för akademisk forskning och undervisning i btock-

holm. Lärarkollegiet anser, att frågan om bildande av ett enhetligt Stockholms

universitet bör utredas under beaktande jämväl av de särskilda svårigheter som

ligga i att skogs- och veterinärhögskolorna lyda under annat departement an

övriga statliga lärosäten samt att handelshögskolan är privat.

I avvaktan på att den sålunda föreslagna utredningen verkställes kan lärar­

kollegiet med hänsyn till de särskilda band av både vetenskaplig och undervis-

ningsmässig samhörighet, som finnas mellan karolinska och farmaceutiska insti­

tuten samt tandläkar- och veterinärhögskolorna förorda en provisorisk samman-

fogning av dessa lärosäten, antingen som fakulteter under ett konsistorium eller

som alltfort självständiga enheter, sammanknutna genom en samarbetsnamnd.

Den för tandläkarhögskolan avgörande frågeställningen, huruvida konsistone-

eller samarbetsnämndsformen bör väljas för denna sammanfogning, beror av

vilka fördelar, som kunna vara förenade med det ena respektive andra alternati­

vet från (1) undervisningens, (2) forskningens och (3) administrativa och ekono-

miska synpunkter.

Efter att närmare ha belyst samorganisationsproblematiken från dessa tre

synpunkter anför lärarkollegiet:

Om ett fyrafakultetsuniversitet bildades, skulle otvivelaktigt en starkare sam­

manhållning åvägabringas, och det är åtminstone tänkbart, att viss rationalise­

ring kunde följa härav. Å andra sidan måste starkt framhållas att tandläkar­

högskolan med dess ca 500 studenter, 140 lärare och 140 andra tjänsteman, dess

tandsköterske- och teknikerskolor samt dess omfattande tandsjukvård utgör en

så stor operativ enhet, att underlag otvivelaktigt finnes för en autonom kameral

och förvaltningsmässig organisation. Behovet av lokal anknytning av denna orga­

nisation till tandläkarhögskolan är också mycket stort. Dessa olika överväganden

tala snarast för att samordningen mellan de fyra berörda lärosätena icke bor ges

en alltför fast organiserad administrativ eller ekonomisk karaktär utan begränsas

till att gälla regelbundna kontakter i akademiska samarbetsfrågor över fakultets-

gränsema.

0

,

.

Det här anförda behöver inte i och för sig utgöra nagot hinder tor att det i

Stockholm bildas ett medicinskt universitet bestående av de fyra angivna fakul­

Kungl. Maj:ls proposition nr 50 år 196k

176

teterna och att det ifrågasatta samarbetsorganet får konsistorieform. Från rent

praktiska och administrativa synpunkter torde dock i så fall få tillses, att kon­

sistoriets uppgifter stadgemässigt begränsas på sådant sätt att det totala admi­

nistrationsarbetet icke blir mer betungande än oundgängligen nödvändigt för de

akademiska lärare, som komma att ingå i konsistoriet. En närmare utredning av

olika ärendetyper och deras frekvens vid de olika lärosätena skulle otvivelaktigt

skapa ökad klarhet beträffande vilken handläggning av ärendena som kan vara

mest arbetsbesparandc. Om en sådan utredning leder till slutsatsen, att ett fas­

tare administrativt samgående icke är befogat och att det nödiga samarbetet

enklast och bäst kan ske under mera obundna former, kan måhända istället för

konsistorium en samarbetsnämnd bildas för de fyra nämnda, i så fall administra­

tivt sett självständiga lärosätena.

Lärarkollegiet är medvetet om, att förslaget om samarbetsnämnd kan vara

motiverat från framför allt odontologiska synpunkter. I den mån övriga läro­

sätens intressen eller ett samlat hänsynstagande till eventuella rationaliserings­

vinster trots allt på ett avgörande sätt bedömas tala för en universitetsbildning

av den typ som universitetsutredningen förordat är lärarkollegiet berett att

biträda förslaget därom, dock under betonande av att universitetsbildningen om

möjligt bör få en verkligt universell medicinsk karaktär och bestå av fyra fakul­

teter motsvarande nuvarande karolinska institutet, tandläkarhögskolan, veteri­

närhögskolan och farmaceutiska institutet. Universitetet bör helst benämnas

Karolinska universitetet i Stockholm,

alternativt Stockholms medicinska univer­

sitet. Ett infogande av de odontologiska fakulteterna i universitet eller andra

större enheter måste vidare enligt lärarkollegiets uppfattning såsom första förut­

sättning bygga på ett sådant självständiggörande av fakulteterna såvitt avser

vetenskapliga angelägenheter och undervisning, vilket föreslås av universitetsut­

redningen, och särskilt beakta fakulteternas starka intresse av att få sina petita

oantastade framförda till högsta instans.

Lärarkollegiet framhåller vidare, att eu nybyggnad för högskolan är ofrån­

komlig inom en snar framtid, och hänvisar till att kollegiet tidigare uttalat sig för

att cn sådan nybyggnad förlägges inom karolinska sjukhusets område. Lärar­

kollegiet fortsätter:

Lärarkollegiet vill med hänvisning till vad här anförts bestämt förorda en

snabbutredning angående placeringen av den nya tandläkarhögskolan i Stock­

holm. Resultatet av denna utredning kan då tjäna som bidragande grund för

ställningstagandet i vad avser självständig tandläkarhögskola contra fakultet vid

ett gemensamt medicinskt universitet i Stockholm.

Lärarkollegiets yttrande i samorganisationsfrågan är icke enhälligt. Två sär­

skilda

reservationer

har avgivits. Professorn J. Hertz anför bl. a. följande:

Det är mitt bestämda intryck — också speciellt som läkare — att den nuva­

rande isoleringen har verkat starkt hämmande på hela utvecklingen av den

svenska odontologin och för såväl forskning som undervisning varit till stor nack­

del under det att grundbegreppen helt snedvridits med snäv »tandteknisk» räck­

vidd. Det får därför med största tillfredsställelse emotses, att denna isolering

snarast och definitivt brytes och att intimast möjliga anknytning till den medi­

cinska högskolan kommer till stånd samt att den påpekade upprustningen av

högt kvalificerade forskare med tillräckligt bred grundval blir följden.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 50 år 1964

177

Laboratorn G. Bergman anför i .sin reservation bl. a. följande:

Med undervisningens nuvarande organisation intar tandläkarhögskolan icke eu

fullt fristående ställning i förhållande till karolinska institutet. Tvärtom föieliggei

ett faktiskt beroendeförhållande, som såvitt jag kan första till övervägande del

har gynnat tandläkarhögskolans intressen. När fragan om en medicinsk univci-

sitetsbildning nu blivit aktuell, är det enligt min mening inte fråga om ett in­

grepp i tandläkarhögskolans frihet utan snarare eu bekräftelse pa den odonto­

logiska undervisningens och forskningens behov av samhörighet med en medi­

cinsk moderinstitution. Enligt min övertygelse behöver man inte hysa nagia

farhågor för att tandläkarhögskolan genom sin relativa litenhet skulle komma

i en mindre gynnad position i förhållande till karolinska institutet. Tvärtom tioi

jag att en universitetsbildning skulle medföra den stora fördelen, att karolinska

institutet får ett ökat intresse och känner ännu större ansvar än tidigare för

tandläkarhögskolans angelägenheter.

Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Malmö

anför i huvudsak följande:

Då utredningen föreslagit en för tandläkarhögskolan i Malmö sa omvälvande

förändring som ett ingående i Lunds universitet såsom odontologisk fakultet,

är det helt naturligt, att kollegiet särskilt och i detalj önskar framlägga sina syn­

punkter härpå. Kollegiet vill icke se detta enbart som en rationalisciingsatgärd

utan betraktar också inlemmandet i universitetet som en åtgärd av ideellt om

ock imponderabelt värde för högskolan. Det är kollegiets förhoppning, att däri­

genom vägen öppnas för ökat samgående i vetenskaplig forskning på gemen­

samma problem, utnyttjande av tung apparatur, gemensamma verkstäder, forsk-

ningsservice etc. Såsom utredningen emellertid pa ett flertal ställen framhallcr,

är tandläkarhögskolornas arbetsformer och uppgifter i viss mån väsensfräm-

mande för universiteten, och innan en sammanslagning äger rum, synes det rik­

tigt att på lämpligt sätt avskilja de funktioner, som ej äro att anse som liggande

inom den akademiska intressesfären i trängre bemärkelse.

Tandläkarhögskolan är en tandsjukvårdsinrättning, med omfattande klinisk

verksamhet och med viss personal och förvaltning, som huvudsakligen sysslar

med denna del av högskolans arbetsuppgifter. Det förefaller da logiskt att vid ett

ingående i Lunds universitet klart göra den uppdelning, som redan tidigare varit

aktuell, nämligen att avskilja en akademisk sida med forsknings- och undervis­

ningsuppgifterna, vilken skulle utgöra den nya fakulteten, och en tands jukvards-

sida, som ej skulle belasta universitetet. Automatiskt bortfaller da från universi­

tetet den ovidkommande utbildningen av tandtekniker, tandsköterskor och tand­

hygienister, vilken helt naturligt närmast bör höra hemma under tandsjukvården.

Då universitetsstatuterna skulle komma att ersätta stadgan för högskolan måste

emellertid en författningsreglering ske för denna fria tandsjukvårds del.

Lärarkollegiet hänvisar härutinnan till redan föreliggande utredningsmaterial

och förslag. Då tidpunkten för inrättande av en tandsjukvårdscentral ännu ej

kan fastställas, anser lärarkollegiet, att ett särskilt reglemente bör utfärdas och

i samband därmed en tandsjukvårdsnämnd (-styrelse) och en av Kungl. Maj:t

utsedd styresman tillsättas. En slutgiltig samordning av tandsjukvårdens och

undervisningens krav torde, enligt lärarkollegiets mening, först efter särskild

utredning kunna organiseras.

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 196 4

178

Lärarkollegiet vid handelshögskolan i Göteborg

anför, i anledning av universi-

tetsutredningens uttalande rörande högskolans organisatoriska ställning följande:

Universitetsutredningens hänvisning till avtalet är givetvis övertygande i den

meningen, att ett förslag av utredningen att reglera handelshögskolans ställning

på ett sätt som avviker från vad som överenskommits i avtalet närmast skulle

framstå såsom ett undanryckande av grundvalen för detta avtal. Viktigare är

emellertid enligt lärarkollegiets mening att hänvisa till de många reella skäl,

vilka låg bakom avtalet och medförde, att parterna enades om att bibehålla hög­

skolan såsom fristående. Till dessa skäl hör, att verksamheten vid handelshög­

skolan sammanhålles av ett enda konkret utbildningsmål, civilekonomutbild­

ningen, något som medför en långtgående och vid universitetsundervisningen

alls icke iakttagen integration mellan huvudämnena. I vårt land har vi numera

en drygt femtioårig tradition av framgångsrik handelshögskoleutbildning, på

vilken man har all anledning att bygga vidare. Det är också på goda grunder som

den ekonomiska fakulteten i Lund i sin verksamhet synbarligen strävar efter att

hålla sig så nära handelshögskoletraditionen som dess avvikande organisation

över huvud medger. Bland övriga skäl må nämnas de fördelar i administrativt

hänseende, som handelshögskolans begränsade storlek medför.

Lärarkollegiet anser det därför vara ofrånkomligt, att handelshögskolan i Göte­

borg i överensstämmelse med utredningens förslag alltjämt består såsom ett

självständigt lärosäte.

Kanslern

anför följande:

Genom beslut den 28 juni 1963 har Kungl. Maj:t meddelat bestämmelser an­

gående den provisoriska organisationen av högre utbildning och forskning i

Umeå, benämnd universitetet i Umeå. Till universitetet hör medicinska hög­

skolan och tandläkarhögskolan därstädes samt vissa enheter för matematisk-

na t urvetenskaplig och samhällsvetenskaplig utbildning och forskning, som tills

vidare organisatoriskt ingår i medicinska högskolan. Såsom utredningen föresla­

git bör högskolorna infogas i universitetet som en medicinsk fakultet och en

odontologisk fakultet samt ytterligare fakultetsbildning inom universitet komma

till stånd allteftersom utbildningen och forskningen bygges ut.

Jag tillstyrker utredningens förslag att tandläkarhögskolan i Stockholm an-

knytes till karolinska institutet, som därvid ombildas till en läroanstalt av uni-

versitetstyp, omfattande till en början en medicinsk fakultet och en odontologisk

fakultet. Härvid förutsätter jag att lokalfrågorna kan ordnas på ett för denna

universitetsbildning tillfredsställande sätt.

I likhet med utredningen anser jag också att tandläkarhögskolan i Malmö bör

infogas i Lunds universitet såsom en odontologisk fakultet.

I samband med tandläkarhögskolomas ombildning till odontologiska fakulteter

torde det bli nödvändigt att den patientvårdande delen av högskolornas verk­

samhet självständiggöres och lägges under särskild styrelse.

I likhet med utredningen förutsätter jag att den i princip beslutade organisa­

tionen för odontologisk forskning och utbildning i Göteborg i sinom tid kommer

att ingå i Göteborgs universitet som en odontologisk fakultet.

Till utredningens förslag att farmaceutiska institutet skall som en farmaceutisk

fakultet inordnas antingen i karolinska institutet eller Uppsala universitet torde

ställning få tagas sedan farmaceututbildningskommittén avgivit sitt betänkande.

Oavsett lokaliseringen bör institutets lärarkollegium, som utredningen förutsatt,

ombildas till cn farmaceutisk fakultet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196

4

179

Ett inlemmande av handelshögskolan i Göteborg som fakultet i Göteborgs

universitet förutsätter enligt utredningens bedömande en överenskommelse

•därom mellan de parter som varit engagerade i de förhandlingar som ledde till

1961 års avtal om handelshögskolans förstatligande. Med hänsyn härtill har ut­

redningen avstått från att framlägga ett konkret förslag om handelshögskolans

inlemmande i universitetet. Frågan härom torde enligt min mening böra upp­

tagas till förnyat övervägande.

Lärarkollegiet vid farmaceutiska institutet, vars yttrande institutets styrelse

åberopat såsom eget utlåtande, anför i huvudsak följande:

Lärarkollegiet ansluter sig i princip till utredningens förslag och avser att i

samband med handläggningen av farmaceututbildningskommitténs kommande

betänkande precisera sitt ställningstagande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

3. Departementschefen

Universitetsutredningens förslag om tandläkarhögskolomas inlemmande i res­

pektive karolinska institutet, universitetet i Lund och universitetet i Umeå har

fått ett mycket positivt mottagande i remissdiskussionen. Förslaget har icke

avstyrkts från något håll. Till dem som uttryckligen tillstyrkt detsamma hör

lärarkollegierna vid karolinska institutet och tandläkarhögskolan i Malmö samt

kanslern. Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Stockholm förklarar sig även

hunna biträda förslaget, men vill därvid betona, att det ombildade karolinska

institutet om möjligt bör omfatta även farmaceutiska institutet och veterinär­

högskolan.

Flera av de akademiska myndigheterna — bl. a. kanslern — önskar, att en

översyn av den vid tandläkarhögskoloma bedrivna patientvårdande verksam­

hetens organisatoriska ställning kommer till stånd, i samband med att tandläkar-

högskolorna upphör såsom självständiga läroanstalter.

För egen del ansluter jag mig till universitetsutredningens förslag. Jag förordar

sålunda, att karolinska institutet och tandläkarhögskolan i Stockholm ombildas

till en läroanstalt benämnd karolinska mediko-kirurgiska institutet och omfat­

tande en medicinsk och en odontologisk fakultet. Vidare föreslår jag, att tand­

läkarhögskolan i Malmö infogas i universitetet i Lund, som därigenom kommer

att omfatta jämväl en odontologisk fakultet, samt att universitetet i Umeå orga­

niseras med fakulteter på samma sätt som övriga universitet. Medicinska hög­

skolan och tandläkarhögskolan i Umeå bör sålunda upphöra såsom organisato­

riska enheter och deras lärarkollegier ombildas till en medicinsk och en odonto­

logisk fakultet.

Genom dessa av mig förordade åtgärder skapas — som också lärarkollegiet vid

tandläkarhögskolan i Malmö framhåller — förutsättningar för ett ökat sam­

gående i forskningshänseende och ett intensifierat samarbete i fråga om utnytt­

180

jande av tung apparatur, gemensamma verkstäder och forskningsservice. Jag

räknar med att åtgärder vidtages i denna riktning.

Jag är icke beredd att förorda andra omläggningar i organisationen för den

patientvårdande verksamheten vid de nuvarande tandläkarhögskolorna än så­

dana, som direkt följer av högskolornas infogande i större läroanstalter. De upp­

gifter av styrelsekaraktär, som nu åvilar lärarkollegierna bör enligt min mening

överflyttas på de nya läroanstalternas konsistorier.

I fråga om farmaceutiska institutet har universitetsutredningen föreslagit, att

institutet infogas i antingen universitetet i Uppsala eller karolinska institutet

och att dess nuvarande lärarkollegium i samband därmed ombildas till en farma­

ceutisk fakultet. Frågan om institutets förläggning bör enligt utredningens me­

ning avgöras först i samband med att ställning tages till farmaceututbildnings-

kommitténs kommande betänkande.

Även detta förslag har rönt ett mycket positivt mottagande. Såväl farmaceut-

utbildningskommittén som farmaceutiska institutets lärarkollegium och styrelse

ansluter sig till detsamma.

Även jag ansluter mig till universitetsutredningens förslag. Ställning till frågan

om institutets förläggning bör även enligt min mening tagas först då farmaceut-

utbildningskommitténs betänkande föreligger. Däremot förordar jag, att princip­

beslut redan nu fattas om att farmaceutiska institutet skall infogas i antingen

universitetet i Uppsala eller karolinska institutet. Redan i det föregående har

jag förordat, att institutet, som nu har en särskild styrelse, underställes det nya

universitetskanslersämbetet. Under tiden intill dess förläggningsfrågan avgjorts

bör institutets organisatoriska ställning i övrigt vara analog med den, som jag

förordar i fråga om handelshögskolan i Göteborg. Detta innebär bl. a. att insti­

tutets lärarkollegium redan nu ombildas till en farmaceutisk fakultet och att den

nya universitetsstadgan skall tillämpas även på institutet.

Beträffande handelshögskolan i Göteborg finner jag för egen del, att starka

skäl i och för sig talar för att den företagsekonomiska utbildnings- och forsk­

ningsorganisationen där får samma organisatoriska ställning som motsvarande

organisation i Lund. Med hänsyn till att starka invändningar från vissa remiss­

instanser riktats mot en dylik omläggning samt framför allt med hänsyn till

det till grund för förstatligandet liggande avtalet, är jag emellertid nu icke

beredd att framlägga förslag om att handelshögskolan infogas i universitetet.

Universitetskanslersämbetet och de detta ämbete underställda läroanstalterna

anges i en figur, vilken som bilaga 3 torde få fogas till statsrådsprotokollet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 196b

181

Y. DEN LOKALA UNIVERSITETS/HÖGSKOLESTYRELSEN

OCH DET LOKALA PLANERINGSARBETET

1. Universitetsutredningen

A. De administrativa uppgifterna

a) Allmän tillsyn och vård

Utredningen har understrukit den stora betydelse, som utredningen tillmäter

universitets/högskolemiljön. Härvidlag ligger det enligt utredningens övertygelse

ett mycket stort allmänt värde i de kontakt- och samarbetsmöjligheter, som er­

bjuder sig inom ramen för i avseende på utbildningsuppgifter och forsknings­

program differentierade akademiska läroanstalter. Stora praktiska fördelar star

därjämte enligt utredningens mening att vinna, om man i framtiden får orga­

nisatoriskt starka läroanstalter, vilkas personella, materiella och administrativa

resurser kan brukas gemensamt för forskningen och den akademiska utbildningen

inom flera fält.

Med detta är också sagt, att en betydande del av ansvaret för universitetens

och högskolornas förvaltning och utveckling enligt utredningens mening bör

ligga hos den lokala universitets/högskolestyrelsens organ. Den allmänna till­

syn och vård om läroanstalternas alla angelägenheter — de vetenskapliga, de

ekonomiska och de administrativa — som gällande statuter och stadgar alägger

rektor och konsistorier (motsvarande), bör sålunda alltfort vara den första upp­

giften för en akademisk läroanstalts ledning. Detta innebär bl. a., att ledningen

för en akademisk läroanstalt bör ha rätt — självfallet inom ramen för av över­

ordnad myndighet eller Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter och inom ramen för

principen om universitetsforskarens frihet i val av forskningsobjekt och forsk­

ningsmetod — att utfärda erforderliga föreskrifter och instruktioner rörande allt

som rör läroanstaltens verksamhet. Universitets/högskolestyrelsen bör vidare

tillkomma full rätt och skyldighet att hos överordnad eller annan myndighet

väcka de förslag och att taga de initiativ i övrigt, som den anser kunna gagna

universitetet/högskolan och dess verksamhet. Å andra sidan bör givetvis univer­

sitets/högskolestyrelsens organ ha allmän tillsyn över all vid läroanstalten

anställd personal och den bör vidare ha skyldighet tillse, att läroanstaltens ut­

bildningsorganisation fungerar på ett tillfredsställande sätt och att för läro­

anstaltens verksamhet meddelade föreskrifter efterleves.

182

b) Vetenskapliga bedömningar

De lokala universitetsstyrelsernas uppgifter är till övervägande del av admi­

nistrativ natur, ehuru ärendenas handläggning i många fall även förutsätter ett

visst mått av vetenskaplig bedömning. Som regel är emellertid gången för hand­

läggningen den, att ett ärende passerar institutions- och fakultetsnivåernas

organ, innan det kommer till konsistorium (motsvarande) för avgörande eller

fortsatt beredning. Den för ärendets handläggning erforderliga vetenskapliga

bedömningen torde därvid som regel anses ankomma på de förstnämnda orga­

nen, medan konsistoriets (motsvarande) handläggning kan begränsas till ett på

en formell granskning grundat ställningstagande till fakultetens (motsvarande)

bedömning.

Denna rollfördelning mellan å ena sidan bedömande och förslagsställande och

å den andra granskande och beslutande akademiska myndigheter finner univer-

sitetsutredningen vara rationell och väl ägnad att tillgodose såväl de vetenskap­

liga som de juridiskt-administrativa synpunkter, som måste anläggas vid be­

handlingen av ett mycket stort antal ärenden inom universitetsorganisationen.

Utredningens i detta betänkande framlagda förslag siktar också i betydande mån

mot en systematisering av denna rollfördelning.

Utredningen föreslår, att

forskardocenttjänsterna vid universiteten göres fa-

kultetsbundna

i den formen, att bestämmelser meddelas om det antal av ett

universitets forskardocenttjänster som företrädesvis skall stå till förfogande för

docenter inom envar av universitetets fakulteter. Den föreslagna företrädes­

rätten för viss fakultets docenter till vissa tjänster är avsedd innebära, att tjänst

som ej kan besättas med fullt kompetent sökande tillhörande den fakultet, för

vars docenter tjänsten företrädesvis är avsedd, skall, genom en förnyad tillsätt-

ningsprocedur, kunna besättas med docent tillhörande annan fakultet.

Vid genomförandet av den här föreslagna omläggningen måste emellertid de

nuvarande tjänsteinnehavarnas intressen beaktas. Inskränkning bör sålunda en­

ligt utredningens mening icke göras vare sig i redan meddelade förordnanden

eller i tjänsteinnehavares möjlighet till förordnande för en andra treårsperiod.

Omläggningen måste därför genomföras successivt.

I och med att forskardocenttjänsterna göres fakultetsbundna, bör fakulteterna

självfallet bli förslagsställande myndigheter i ärenden rörande tillsättning av

dylika tjänster. Tillsättningsordningen bör da även i övrigt göras analog med

den för docenttjänster gällande. Utredningen föreslår därför, att beslutsmyndig­

heten i fråga om tillsättning av forskardocenttjänst överflyttas från kanslern till

den lokala universitets/högskolestyrelsen.

Utredningens förslag rörande fakultetsbindning av forskardocenttjänsterna är

begränsat till att gälla universiteten. I fråga om det ombildade karolinska insti­

tutet torde böra föreskrivas, att vid institutet nu befintliga forskardocenttjänster

företrädesvis skall stå till förfogande för docenter inom det ombildade institutets

medicinska fakultet. Pa motsvarande sätt bör förfaras i fråga om det nya univer­

sitetet i Umeå beträffande den nu till medicinska högskolan knutna forskar­

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964.

18a

docenttjänsten. Då i framtiden dylika tjänster inrättas för främjande även

av odontologisk forskning, bör detta ske i den formen, att tjänsterna inrättas

med företrädesrätt för docent inom odontologisk fakultet.

Ej heller de tekniska högskolorna beröres av förslaget om fakultetsbindning av

forskardocenttjänsterna, eftersom var och en av dessa högskolor enligt förslagen

i tredje kapitlet kommer att omfatta en enda, teknisk fakultet. För närvarande

tillsättes dessa högskolors forskardocenter av överstyrelsen för de tekniska hög­

skolorna efter förslag av vederbörande lärarkollegium. I den nya organisationen

bör enligt utredningens mening fakulteten, eller, efter delegation av fakulteten,

konsistoriet vara tillsättande myndighet.

Skäl av samma slag som de, vilka talar för en fakultetsbindning av forskar­

docenttjänsterna, talar enligt utredningens mening till förmån för att den lokala

universitets/högskolestyrelsen befrias från uppgiften att utse sakkunniga. Oav­

sett vilken sammansättning man ger dessa styrelseorgan, måste de nämligen bli

mindre skickade än fakulteterna (sektionerna) att handlägga rent vetenskapliga

bedömningsfrågor av det slag, varom här är fråga. Utredningen föreslår därför,

att

uppgiften att utse sakkunniga överflyttas till fakultetsorganen.

Detta förslag är begränsat till att gälla utseendet av sakkunniga i sådana

befordringsärenden, som gäller professors- och laboratorstjänster.

c) Fördelningsärenden

Den av utredningen föreslagna omorganisationen av petitaärendenas behand­

ling innebär, att petita på kanslersnivån kommer att bearbetas och sammanfat­

tas fakultetsgruppvis. Detta innebär i sin tur, att underlaget för statsmakternas

ställningstaganden till de akademiska läroanstalternas anslagsbehov i framtiden

kommer att vara uppdelat dels på fem fakultetsgrupper, dels på två särskilda

avdelningar av för de enskilda läroanstalterna gemensamma behov gjorda äskan­

den, av vilka den ena avdelningen avser äskanden rörande inrednings- och utrust-

ningsanslag för nya lokaler, medan den andra avdelningen avser övriga gemen­

samma ändamål. En konsekvens av den föreslagna omläggningen av petita-

gången blir den, att den centrala, administrativa universitets/högskolemyndig­

heten — universitetskanslersämbetet — icke kommer att på samma sätt som

dess nuvarande motsvarigheter göra en samlad bedömning av skilda fakulteters

verksamhet och behov. Därmed förfaller motiveringen för att hos denna myndig­

het lägga ett ansvar för prövningen av här ifrågavarande fördelningsärenden.

Utredningen föreslår därför, att ansvaret för dessa fördelningsavgöranden, i den

mån fördelningsbesluten ej fattas av Kungl. Majt:, lägges hos

lokala

myndig­

heter.

Med den föreslagna omläggningen av det centrala petita-arbetets organisation

kan det vidare enligt utredningens mening vara naturligt att de enskilda läro­

anstalternas anslag av nu ifrågavarande slag även i formellt hänseende — i stats-

verksproposition och regleringsbrev — av Kungl. Maj:t fördelas mellan fakul­

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196

1

184

teterna i den mån de icke uppföres under särskilda delposter för de för varje

enskild läroanstalt gemensamma behoven. Man skulle på så sätt under t. ex.

anslaget Uppsala universitet, Materiel m. m. få särskilda delposter för var och en

av universitetets fakulteter och sektioner samt därjämte en delpost för de för

universitetet gemensamma materielbehoven. På motsvarande sätt skulle förfaras

beträffande universitetets apparatanslag och de delar av avlöningsanslaget, vilka

nu fördelas av konsistorium, liksom beträffande de mera speciella anslagen till

biträdeshjälp åt docenter och handledararvoden vid de filosofiska fakulteterna.

— Det bär sagda har i första hand giltighet för de läroanstalter, som beröres av

mer än en fakultetsberednings verksamhet.

Den nackdel utredningen kan se skulle kunna vara förknippad med en om­

läggning i nu skisserad riktning av den formella anslagstekniken är den, som

sammanhänger med att besparingar inom en fakultets delpost icke utan vidare

skulle kunna användas för tillgodoseende av en annan fakultets behov.

Enligt utredningens mening talar övervägande skäl till förmån för en omlägg­

ning av anslagstekniken på sätt som här angivits. Utredningen föreslår därför — i

första hand beträffande läroanstalter som beröres av mer än en fakultetsbered­

nings arbete — att anslagen till materiel m. m., till nyanskaffning av apparater,

till biträdeshjälp åt docenter m. m. och till vissa handledararvoden samt där­

jämte de delar av avlöningsanslagen, som gäller annan icke-ordinarie personal än

viss lärarpersonal, av Kungl. Maj:t fördelas så, att särskilda belopp anvisas för

var och en av fakulteterna, varjämte särskilda belopp anges såsom avseende för

läroanstalten gemensamma behov.

Härigenom skulle universitets/högskolestyrelserna befrias från uppgiften att

mellan fakulteterna fördela nu ifrågavarande tjänster och anslagsmedel. Fakul­

teternas uppgift att i förekommande fall avväga en fördelning mellan institutio­

nerna kan vidare enligt utredningens mening lösas på ett effektivare sätt, om

fakulteterna därvid har av statsmakterna fastställda anslagsramar att hålla sig

inom. För att möjliggöra sistnämnda förfarande blir det nödvändigt att göra en

något mera långtgående uppdelning än den som motsvarar de fem fakultets-

beredningarna. Det blir sålunda nödvändigt att tillskapa särskilda delposter för

de juridiska och teologiska samt de samhälls- och företagsvetenskapliga fakulte­

terna. På motsvarande sätt måste särskilda delposter anges för de sektions-

grupper i Lund och Göteborg, vilka får ansvaret för vad som i det föregående

benämnts gemensamma institutioner. Utredningen föreslår, att nu angiven upp­

delning av ifrågavarande tjänster och anslagsmedel kommer till stånd, men vill

för sin del icke uttala någon mening om huruvida en motsvarande uppdelning

på de humanistiska fakulteternas sektioner eller en ytterligare uppdelning på de

matematisk-naturvetenskapliga och tekniska fakulteternas sektioner är moti­

verad.

Universitetsmyndigheternas fördelningsbeslut kommer, med här föreslagen

ordning, att gälla fördelningen mellan institutionerna av de enskilda fakulteter­

nas (sektionernas) delposter.

Förslag

till dessa fördelningar bör i fråga om de

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

185

större av de nu ifrågavarande anslagsposterna (anslag till vissa avlöningar samt

materiel- och apparatanslagen) enligt utredningens mening upprättas av veder­

börande fakulteter (sektioner), som därvid gör den erforderliga vetenskapliga

bedömningen av de enskilda institutionernas behov. Själva

besluten

synes där­

emot böra fattas av universitets/högskolestyrelsen. Denna behandlingsordning

anser utredningen vara motiverad främst därav, att styrelseorgancn kommer att

ha ansvaret för personalregistrering, löneutbetalningar och medelsredovisning lik­

som i betydande utsträckning för upphandlingen av materiel och apparater.

Styrelseorganen skall därjämte enligt utredningens uppfattning ha som en av

sina mest betydelsefulla arbetsuppgifter att genom självständigt utredningsarbete

skaffa sig en överblick över forskningens och utbildningens behov av personella

och materiella resurser samt över föreliggande möjligheter till sambruk och ratio­

naliseringar i övrigt. Därtill kommer, att den apparativa utrustningen, vare sig

den är inköpt med anlitande av medel inom den ena eller inom den andra fakul­

tetens anslagsram, är läroanstaltens egendom, som skall av läroanstaltens myn­

digheter förtecknas och vårdas.

I fråga om de mindre omfattande anslagen till biträdeshjälp åt docenter synes

dock även själva fördelningsbesluten kunna fattas av fakultetsorganen. Dessa

fördelningsärenden kommer sålunda att handläggas på samma sätt som ärendena

rörande fördelning av anslagen till främjande av ograduerade forskares veten­

skapliga verksamhet. Det beslutande organet bör självfallet vara skyldigt att

underrätta läroanstaltens styrelse om fattade beslut.

Utredningen har i detta förslag icke inbegripit de fördelningsärenden, som

består i tilldelning av lärarkrafter enligt för ämnen inom de filosofiska fakul­

teterna fastställda organisationsplaner. Beslut i dessa ärenden fattas för när­

varande av kanslern. I fråga om ämnen, för vilka organisationsplan ännu icke

fastställts, fattas motsvarande beslut av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts

bemyndigande, av kanslern. — Enligt utredningens mening bör i framtiden även

dessa ärenden kunna avgöras av de lokala universitetsmyndigheterna. Detta för­

utsätter emellertid, att problemet om registrering och förutberäkning av antalet

deltagare i undervisningen i de enskilda ämnena först fått en tillfredsställande

lösning.

I detta sammanhang vill utredningen även beröra behandlingsordningen för

ytterligare ett par slag av fördelningsärenden, nämligen dels ärendena rörande

anslag från riksstatsanslaget till

Extra utgifter,

dels ärendena rörande anslag ur

Uppsala och Lunds universitets

reservfonder

samt karolinska institutets

all­

männa fond.

Beslut beträffande anslag av här ifrågavarande slag fattas för när­

varande av kanslern utom då fråga är om användning av fondkapital för utom­

ordentliga behov eller om försäljning, byte, inteckning eller köp av fast egendom,

i vilka fall avgörandet ligger hos Kungl. Maj:t.

Utredningen föreslår, att även bcslutsmyndigheten i fråga om sistnämnda

anslag överflyttas från de centrala till de lokala universitetsmyndigheterna.

Nu gällande bestämmelser om att vissa, särskilt betydelsefulla ärenden rörande

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 10(i.i

186

dessa fonder skall hänskjutas till Kungl. Maj:t för avgörande, synes dock böra

bibehållas oförändrade. Den centrala universitetsmyndighetens befattning med

förvaltningen av fonderna kommer sålunda att begränsas till uppgiften att avgiva

yttrande i sådana, fonderna berörande ärenden, vilka skall avgöras av Kungl.

Maj:t.

d) Personaladministration

En av universitets/högskolestyrelsernas mest arbetskrävande uppgifter gäller

ärenden, som i detta betänkande sammanfattas under benämningen personal­

administration. Det är härvidlag främst fråga om dels förordnanden, dels beslut

rörande entlediganden, tjänstledigheter och partiell tjänstebefrielse, dels slutligen

yttranden eller förslag i dylika ärenden.

För universitetsutredningen framstår det såsom självklart, att de lokala uni­

versitets/högskolestyrelserna bör ges en sådan administrativ tyngd, att på dem

kan läggas avgörandet av ett mycket stort antal personaladministrativa ärenden.

Som framgår av de i de föregående avsnitten av detta kapitel förda resone­

mangen anser utredningen principiellt, att man på de lokala universitets/hög­

skolestyrelserna ensamma, oavsett hur de sammansättes, icke bör lägga veten­

skapliga bedömningar.

En dubbel behandling av personaladministrativa ärenden blir enligt utred­

ningens mening nödvändig i alla de fall, där ärendet fordrar en bedömning av

både vetenskapligt och juridiskt-administrativt slag. Emellertid anser utred­

ningen, liksom statskontoret, att man i förenklande syfte bör sträva efter att

inskränka antalet instanser, som har att handlägga varje typ av ärenden, till

högst två, av vilka den ena svarar för den vetenskapliga och den andra instansen

svarar för den juridiskt-administrativa behandlingen av ärendet.

Beträffande tillsättningsförfarandet i avseende på de ordinarie högre forskar-

och lärartjänsterna, professurer och laboraturer samt universitetslektorat, före­

slår utredningen ingen ändring av nu gällande bestämmelser, som innebär att

tjänsterna tillsättes av Kungl. Maj:t efter förslag — med visst undantag beträf­

fande de tekniska högskolornas universitetslektorat — av vederbörande fakultet/

sektion (motsvarande) och yttrande av den centrala universitetsmyndigheten.

I detta sammanhang vill utredningen tillägga, att bestämmelser rörande för­

faringssättet vid tillsättning av ordinarie

universitetslektorat

enligt utredningens

mening bör inarbetas i den nya universitetsstadgan. Därvid bör föreskrivas, att

förslag till innehavare av sådana tjänster vid samtliga läroanstalter skall upp­

rättas av vederbörande fakultet eller sektion.

Varje tillsättningsärende, som gäller tjänst för vilken någon grad av veten­

skaplig kompetens erfordras, bör — som framgår av det ovan sagda — förbere­

delsevis behandlas av antingen fakultetsnivåns eller institutionsnivåns organ.

Därvid synes det utredningen vara lämpligast, att — i den mån ej beträffande

vissa tjänster annat särskilt föreskrives — förslag till innehavare av tjänster,

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196

187

som är i någon mening institutionsbundna, upprättas inom vederbörande insti­

tution, medan förslag till innehavare av andra tjänster upprättas av vederbörande

fakultet/sektion. Några formella föreskrifter hiirutinnan vill utredningen dock

ej föreslå.

Även i fråga om sådana tjänster, vilka tillsättes av universitets/högskolesty­

relsen och rörande vilka ingen vetenskaplig kompetensprövning erfordras, bör

förslagen gå direkt från vederbörande institution (motsvarande) till den tillsät­

tande myndigheten.

I fråga om utredningens konkreta förslag beträffande handläggningen av skilda

slag av personaladministrativa ärenden torde få hänvisas till betänkandet (s.

175 ff.) samt till den i avsnittet III (s. 49) intagna översikten.

Till sist vill utredningen framhålla, att de lokala universitets/högskolestyrelser­

nas ansvar för och arbete med de personaladministrativa ärendena kommer att

växa icke blott som en följd av utredningens i detta avsnitt framlagda förslag

utan även — och med säkerhet i än högre grad — som en följd av de i avsnittet

om institutionsorganisationen framlagda förslagen rörande förvaltningen av

sådana utifrån givna anslag, som gäller finansiering av inom de högre läroanstal­

ternas institutioner bedrivet forskningsarbete. Härvidlag föreslår utredningen,

att alla dylika anslag skall förvaltas av läroanstalternas styrelser och att all

med anlitande av medel ur dylika anslag anställd personal formellt skall anställas

av läroanstalternas styrelser. Härav följer, att sistnämnda myndigheter beträf­

fande personal av här avsett slag måste fatta beslut även rörande t. ex. tjänst­

ledighet, förordnande av vikarier, semester och entledigande i samma ordning

som i fråga om den personal, som tillhör vederbörande institutioners fasta perso­

nalorganisation.

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 19G4

e) Ekonomisk förvaltning

Den lokala universitets/högskolestyrelsens organ har i fråga om samtliga läro­

anstalter ett i huvudsak självständigt ansvar för läroanstalternas ekonomiska

förvaltning.

Detta ansvar innefattar främst följande ting: (1) Ansvaret för att anslagna

medel användes för därmed avsedda ändamål; (2) ansvaret för utbetalningar och

uppbörd samt för bokföring och redovisning; (3) ansvaret för tillämpningen av

allmänna avlöningsreglementets bestämmelser rörande bl. a. inplacering i löne­

grad och löneklass, semesterrätt, löneavdrag, sjukvårdsförmåner och avgifter till

den allmänna försäkringen; (4) ansvaret för vården av läroanstaltens lösa egen­

dom; (5) ansvaret för förvaltningen av åt läroanstalten givna eller anförtrodda

fondmedel; samt — endast beträffande universiteten i Uppsala och Lund —

(6) ansvaret för vården av läroanstaltens fastigheter och byggnader.

Vid universitetsutredningens överväganden har det varit ställt utom diskus­

sion, att ansvaret för den ekonomiska förvaltningen alltjämt skall åvila den

lokala universitets/högskolestyrelsen såsom en av dennas huvuduppgifter.

188

Frågorna om organisationen för byggnadsplanering, byggenskap och fastighets­

förvaltning inom de akademiska läroanstalternas verksamhetsområde har utretts

respektive utredes av 1960 års byggnadsstyrelseutredning och utredningen om

universitetens egendomsförvaltning. Med hänsyn härtill har universitetsutred-

ningen avstått från att behandla dessa spörsmål. I fråga om egendomsförvalt-

ningen har utredningen — i avvaktan på förslag från de särskilda sakkunniga —

funnit sig böra utgå från nu gällande bestämmelser, innebärande att universiteten

i Uppsala och Lund själva förvaltar delfonder av statens allmänna fastighetsfond,

medan övriga läroanstalters fastigheter förvaltas genom byggnadsstyrelsens för­

sorg, samt att för Uppsala universitets del en särskild organisation är erforderlig

för förvaltningen av universitetets jordbruks- och skogsegendomar.

Vad beträffar universitets/högskolestyrelsernas befattning i övrigt med läro­

anstalternas ekonomiska förvaltning har utredningen kommit till den uppfatt­

ningen, att styrelseorganens ekonomiska ansvarsområde i vissa betydelsefulla

hänseenden bör vidgas, att den ekonomiska förvaltningen i högre grad än nu är

fallet bör koncentreras till varje läroanstalts centrala förvaltning samt att univer­

sitets/högskolestyrelserna bör ges resurser för en aktivt planerande verksamhet

inom den ekonomiska förvaltningens ram.

Med vidgningen av de lokala universitets/högskolestyrelsernas ekonomiska

ansvarsområde avses främst förslagen om överförande till läroanstalternas för­

valtning av alla utifrån givna anslag — främst rådsanslagen — som är avsedda

för finansiering av inom läroanstalternas institutioner bedrivet forskningsarbete.

Utredningen har vidare föreslagit ett system, innebärande att alla utbetal­

ningar efter attest av vederbörande institutionsföreståndare eller anslagsmot-

tagare göres av läroanstaltens kassa.

Utredningen har vidare föreslagit, att de enskilda läroanstalternas ekonomi­

förvaltningar ges vidgade resurser i syfte att sätta dem i stånd att vara institu­

tionerna och forskarna behjälpliga vid upphandlingen av för forskningen och

undervisningen erforderlig utrustning.

Emellertid står det klart, att den förordade utbyggnaden av inköpsverksam­

heten vid de enskilda läroanstalterna förutsätter en förstärkning av dessas eko­

nomiska förvaltningsorganisation. Därtill kommer, att man enligt utredningens

mening måste räkna med att framför allt den experimentella forskningens ut­

veckling fordrar upprättande av för forskningen inom flera vetenskapsgrenar

gemensamma seviceinstitutioner, i princip sålunda institutioner av det slag, som

av ålder representeras av universitetsbiblioteken. Det kan härvid bli fråga

om gemensamma verkstäder, gemensamma djurstallar, gemensamma skriv- och

räknecentraler etc. Det kan sannolikt även komma att röra sig om gemensam

apparatur för vetenskapliga ändamål, eventuellt sammanförd till en anläggning

av institutionskaraktär med särskild personal och särskilda lokaler. I den mån

icke, som i det sist skisserade fallet torde vara naturligt, en organisation av här

ifrågavarande slag ställes under förvaltning av särskild föreståndare, torde den

böra ingå som en serviceavdelning inom den för läroanstalten gemensamma

förvaltningsorganisationen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

189

De växande kostnaderna för universitets- och högskoleväsendet och de allt

större materiella värden, som detta har att förvalta, motiverar enligt utredningens

mening, att universitetens och högskolornas ekonomiska förvaltningsorganisation

får sina uppgifter vidgade även såtillvida, att däri inbegripcs icke blott förvalt­

ning i ordets mera begränsade mening utan även en alctivt planerande vciksam-

het. De lokala universitets/högskolestyrelserna bör sålunda enligt utredningens

mening ha som en av sina huvuduppgifter att noggrant följa kostnadsutveck­

lingen för läroanstaltens skilda verksamhetsgrenar och att på grundval av gjorda

erfarenheter vidtaga eller föreslå sådana organisatoriska förändringar, varigenom

de till läroanstaltens förfogande stående personella och materiella hjälpresurserna

kommer till effektivast möjliga användning. Universitets/högskolestyrelsen bör,

med andra ord sagt, ha som en huvuduppgift att fortlöpande rationalisera den

ekonomiska och administrativa verksamheten.

f) Utbildningsorganisationens administration

De betydande samhälleliga och privata investeringar, som göres i akademisk

utbildning, liksom den akademiska utbildningsorganisationens betydelse för ut­

vecklingen inom snart sagt alla grenar av näringsliv och samhällelig verksamhet

motiverar enligt utredningens mening en hög grad av fasthet i den akademiska

utbildningens administration.

Universitetsutredningen föreslår, att det lokala universitets/högskolestyrel­

sernas allmänna tillsynsuppgift i avseende på utbildningsorganisationen precise­

ras till att omfatta följande ting: (1) Skyldighet att verka för ett gott samarbete i

alla frågor rörande utbildningens innehåll och organisation dels mellan universi­

tetets/högskolans lärare och studenter, dels mellan fakulteterna/sektionerna och

deras utbildningsnämnder å ena sidan och utbildningsråden å den andra; (2) skyl­

dighet att med uppmärksamhet följa utvecklingen i avseende på studieresultat

och studietidens längd såväl inom enskilda ämnen som för hela examina och rätt

att, då så befinnes erforderligt, hos fakultet eller sektion påfordra förslag till er­

forderliga ändringar i kursfordringar och undervisningsorganisation; samt (3)

skyldighet att vara fakulteterna/sektionerna behjälpliga vid planläggningen av

utbildningsorganisationens utbyggnad.

Utredningen vill understryka, att detta förslag icke syftar till att minska

fakulteternas/sektionernas ansvar. Initiativrätten härutinnan liksom överhuvud­

taget ansvaret för den akademiska utbildningens innehåll och organisation bör

enligt utredningens mening alltjämt ligga hos fakulteter och sektioner och därvid

begränsas endast genom av Kungl. Maj:t i examensstadgorna (motsvarande)

meddelade föreskrifter. Vad de lokala, liksom de centrala, universitets/högskole­

myndigheterna enligt utredningens bär framlagda förslag skall vara skyldiga

göra, är att bistå fakulteterna med utredningsresurser, att främja samarbetet

med studenter och avnämare, att följa utvecklingen och — i sista hand — att

hos fakulteterna/sektionerna påfordra förslag till åtgärder för avhjälpande av

konstaterade brister i utbildningsorganisationen.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr f>0 år l(J6Jt

190

g) Intagning av nya studerande m. m.

Vissa av de lokala högskolemyndigheterna har för närvarande uppgiften att

med tillämpning av särskilda av överordnad myndighet eller av Kungl. Maj:t

meddelade föreskrifter besluta om intagning av nya studerande till högskolorna.

Detta gäller dels de tekniska högskolorna, dels farmaceutiska institutet och de

tre högskolorna under jordbruksdepartementet.

I fråga om intagningen av studerande till medicinska och odontologiska stu­

dier gäller, att beslut härom fattas av universitetskanslern, som därvid också

beslutar rörande till vilken av de medicinska respektive odontologiska läroanstal­

terna varje intagen studerande skall hänvisas. Beträffande intagningen till civil­

ekonomutbildning fattas motsvarande beslut av en särskild antagningsnämnd.

Det beträffande medicinska och odontologiska studier sedan länge tillämpade

systemet med central intagning har såvitt utredningen kunna utröna fungerat

fullt tillfredsställande.

Univeisitetsutredningen förordar, att beslutsmyndigheten rörande intagning

till de tekniska högskolorna helt överföres från de lokala till de centrala myndig­

heterna.

Beträffande övriga högskolor, som nu har att lokalt förrätta intagning av nya

studerande, ligger saken annorlunda till, eftersom en enda högskola finns av vart­

dera slaget. Å andra sidan torde det förekomma, att samma sökande anmäler

sig för inträde vid t. ex. såväl farmaceutiska institutet som tandläkarhögskola.

För sådana fall vore enligt utredningens mening en central och samtidig bearbet­

ning av samtliga ansökningshandlingar värdefull. Utredningen föreslår därför, att

även beslutsmyndigheten beträffande intagning av nya studerande för farma­

ceutisk utbildning överflyttas till central myndighet.

Här anförda skäl till förman för central intagning har i och för sig giltighet

även i fråga om intagningen av studerande för civilekonomutbildning. Gällande

ordning, som innebär att intagningen förrättas av en särskild antagningsnämnd,

är emellertid tillkommen genom ett helt nyligen träffat avtal mellan berörda

parter. Med hänsyn härtill avstår utredningen från att framlägga ett konkret

förslag rörande ändring av denna ordning

Även vid de i princip ospärrade filosofiska fakulteterna förekommer en antals-

mässig begränsning av intagningen till undervisningen i vissa ämnen, främst

laborationsämnena. Beslut rörande vilka av de inträdessökande, som skall beredas

undervisning, torde härvidlag fattas av vederbörande institutionsföreståndare.

Beslut av det slag det här rör sig om är otvivelaktigt av stor betydelse för den

inträdessökande. Frågan om beslutsförfarandet saknar således ej rättsäkerhets­

aspekter. Det är därför angeläget, att själva intagningsförfarandet ges en formell

reglering. Därtill kommer, att intagningen av studerande vid vissa institutioner

utgör en icke helt obetydlig administrativ arbetsbelastning för institutionernas

vetenskapliga personal.

Med hänsyn till här anförda förhallanden föreslår utredningen, att intagningen

av studerande till de filosofiska fakulteternas spärrade ämnen överflyttas till de

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196k

administrativa myndigheterna. I den mån det konstateras, att antalet utbild­

ningsplatser i ett ämne vid ett universitet ej utnyttjas, medan på andra håll alla

sökande till samma ämne ej kan beredas plats, synes den centrala myndigheten

böra övertaga intagningen. Detsamma synes böra gälla, då sökande i någon större

utsträckning samtidigt anmäler sig för inträde vid flera läroanstalters institutio­

ner i ett och samma ämne. Eljest synes intagningen till de filosofiska fakulteternas

spärrade institutioner böra göras av den lokala myndigheten. Det bör vidare

enligt utredningens mening stå lokal universitetsmyndighet fritt att delegera

beslutanderätten i nu ifrågavarande ärenden till, förslagsvis, utbildningsnämnd.

Huvudsakligen som en följd av det förhållandet att tidpunkten för hösttermi­

nens början är olika vid olika slag av läroanstalter, tillämpas för närvarande

olika ansökningstider för olika slag av utbildningslinjer, varför även intagnings-

besluten meddelas vid skilda tidpunkter. Detta medför olägenheter, som särskilt

under senare år gjort sig starkt kännbara, i det att många studerande i avvak­

tan på besked om intagning vid t. ex. teknisk högskola skriver in sig vid t. ex.

matematisk-naturvetenskaplig fakultet, för att sedan efter någon månads studier

där flytta över till teknisk högskola, kanske på annan ort. Bl. a. i syfte att undan­

röja de här antydda olägenheterna för såväl läroanstalterna som de studerande

vill utredningen föreslå ett

förenhetligande av tidpunkterna för termins början.

I utkastet till universitetsstadga har utredningen emellertid ej fixerat dessa tid­

punkter, emedan ändringar härutinnan föranleder ändringar jämväl i gällande

bestämmelser rörande årets fördelning på termins- och ferietid samt rörande rätt

att inställa undervisningen för examination och i samband med vissa helger.

Dessa bestämmelser har i gällande statuter och stadgar en något olika utform­

ning, varför dessa förhållanden enligt utredningens mening bör regleras av Kungl.

Maj :t i särskild ordning och efter erforderliga överläggningar med berörda myn­

digheter och andra.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1004

191

B. De planerande uppgifterna

Redan inledningsvis har utredningen framhållit det starka behovet av en slag­

kraftig framtidsplanering.

Universitets- och högskoleorganisationen måste vara

så utformad, att den förmår att på ett rationellt sätt planera och genomföra en

expansion av mycket stora dimensioner inom både utbildningens och forsk­

ningens områden.

Utredningen har den uppfattningen, att forskningens och utbildningens behov

klarast kommer till uttryck på den administrativt sett lägsta nivån (institutions­

nivån), och att den erforderliga detaljplaneringen för utbildningsorganisationen

därför i mycket stor utsträckning måste utföras inom institutionerna. De inom

de enskilda institutionerna beräknade behoven måste emellertid sedan på högre

nivåer vägas mot andra ämnens och andra forsknings- och utbildningsområ­

dens krav. Som redovisas i ett följande avsnitt förordar utredningen att det

primära ansvaret för utbildningens innehåll och organisation åvilar fakultets-

192

organen. I och med detta är också fakultetsorganens uppgifter i fråga om

pla­

neringsarbetet

motiverade. En omläggning eller differentiering av undervis­

ningen inom ett ämne i syfte att möjliggöra en ny utbildningsväg eller en reform

av utbildningen för viss examen bör helt naturligt föreslås av det organ, som har

ansvaret för utbildningsorganisationen, d. v. s. av vederbörande fakultet (mot­

svarande). I fråga om planeringsarbetet för forskningsresursernas utbyggnad

och förstärkning är läget i formellt hänseende ett annat; ansvaret för forskningen

ligger uteslutande hos forskarna själva. Men även härvidlag är ett samarbete

nödvändigt och en gemensam bedömning värdefull. Planeringsarbetet kan t. ex.

gälla resurser avsedda att tillgodose för flera institutioner gemensamma behov

(institutionsbyggnader, verkstäder, apparativ utrustning etc.) eller gälla tillska­

pandet av en fast organisation för ett nytt ämne, som kanske uppstått i gräns­

området mellan två äldre vetenskaper. Det är utredningens övertygelse, att pla­

neringsarbetet för forskningsresursernas utbyggande i allt större utsträckning

kommer att inriktas på sådana, för flera discipliner gemensamma projekt, som

naturligen förutsätter ett samarbete inom organ motsvarande de nuvarande

fakulteterna.

Under hänvisning till det här anförda vill utredningen förorda, att ett primärt

ansvar för planeringsarbetet alltjämt skall åvila organ motsvarande de nuvarande

fakulteterna. Enligt utredningens mening bör detta planeringsarbete vidare allt­

jämt gälla såväl utbildningsorganisationens som forskningsorganisationens ut­

byggnad. Organ av fakultetskaraktär är härvidlag de enda fullt sakkunniga kolle­

giala organen på den enskilda universitetsorten.

Beträffande den lokala universitets/högskolestyrelsens uppgifter i planerings­

arbetet anför utredningen i huvudsak följande.

Självfallet måste universitets/högskolestyrelsen för att kunna utöva en allmän

tillsyn och vård om läroanstaltens alla angelägenheter, ha en allmän överblick

över såväl forskningens som utbildningens villkor och behov. En sådan överblick

maste grundas på kännedom bl. a. om utbildningsmål och utbildningsresultat

inom de skilda utbildningslinjerna, om riktpunkter och förutsättningar för ut­

bildningskapacitetens utbyggnad, om forskningsaktivitet och forskarrekrytering

inom skilda ämnen och om skilda forskningsmetoders krav i fråga om materiella

och personella hjälpmedel. Därtill kommer, att det planeringsarbete för de ge­

mensamma resursernas utbyggnad, som under alla förhållanden måste utföras

inom den lokala universitets/högskolestyrelsen, självfallet måste vara beroende av

planläggningsarbetet för den egentliga universitetsverksamhetens, forskningens

och utbildningens, utveckling. Dessa skäl talar otvivelaktigt till förmån för ett

bevarande av gällande ordning innebärande att den lokala universitets/högskole­

styrelsen tar ställning till de enskilda fakulteternas (motsvarande) petita och av

dessa jämte utbyggnadsbehoven för de för läroanstalten gemensamma resurserna

sammanställer ett petitum för läroanstalten i dess helhet.

Å andra sidan måste konstateras, att en styrelse, i varje fall en styrelse för

ett universitet med många fakulteter, i avseende på sakkunskap rörande torsk-

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196J+

1!).'!

ningens och undervisningens villkor och behov inom de enskilda fakulteterna

alltid måste vara underlägsen fakulteterna själva.

Härtill kommer, att mot fakultetsorganens planerande arbete på det lokala

planet enligt förslaget skall svara ett fakultetsgruppvis genomfört planerings­

arbete på riksplanet, utfört av fakultetsberedningarna.

Att i en behandlingsgång av här skisserat slag bevara skyldigheten för den

lokala universitets/högskolestyrelsen att pröva de enskilda fakulteternas petita,

vore enligt utredningens mening knappast fullt logiskt; det skulle nämligen inne­

bära att man skulle skjuta in en administrativ bedömning mellan den lokala och

den centrala sakkunnigprövningen av föreliggande utbyggnadsbehov för en

fakultet. Utredningen finner med hänsyn härtill övervägande skäl tala för att de

konsistoriala myndigheterna befrias från skyldigheten att till de centrala myn­

digheterna avlåta petita beträffande de enskilda fakulteternas resurser. Utred­

ningen föreslår därför, att fakulteterna och sektionerna ålägges att direkt till

fakultetsberedningarna inge sina årliga förslag till anslagsäskanden för nästkom­

mande budgetår liksom sina övriga förslag rörande förstärkning av de personella

och materiella resurserna för den inom fakulteten respektive sektionen bedrivna

forskningen och utbildningen.

Utredningen förordar emellertid, att fakulteterna och sektionerna ålägges att

fortlöpande hålla universitetets styrelse underrättad om alla de förslag och fram­

ställningar i nu ifrågavarande hänseenden, vilka av fakulteterna och sektionerna

inges till fakultetsberedningarna. Det kommer sedan givetvis att stå styrelsen

fritt att till fakultetsberedningarna avge yttrande över ifrågavarande framställ­

ningar och förslag, där så anses påkallat i följd av styrelsens åliggande att utöva

en allmän tillsyn och vård om läroanstaltens alla angelägenheter.

Den här föreslagna organisationen för samordning av fakultetsorganens plane­

ringsarbete berör dock inte den planering som avser utbyggnaden av de för de

enskilda läroanstalterna gemensamma resurserna. Planeringsarbetet för dessa

ändamål — t. ex. bibliotek, administration och, i samarbete med byggnadssty­

relsen, lokaler — måste nämligen självfallet ligga kvar hos universitetsstyrel­

serna. De framställningar, årliga och särskilda, som detta planeringsarbete ut­

mynnar i, bör av universitetsstyrelserna inges till den centrala universitetsmyn-

digheten eller, i fråga om byggnadsplaneringen, till byggnadsstyrelsen eller sär­

skild programkommitté.

Vad de tekniska högskolorna beträffar torde utredningens förslag i praktiken

innebära endast vissa formella ändringar i avseende på behandlingsgången för

petitaärendena. Detta sammanhänger med att dessa högskolors lärarkollegier

föreslås få formell ställning av fakulteter och deras avdelningskollegier formell

ställning av sektioner. Fakulteterna, d. v. s. motsvarigheten till de nuvarande

lärarkollegierna, kommer enligt utredningens förslag icke att få ansvaret för pla­

neringsarbetet. Denna uppgift skall i stället övertagas av sektionerna, vilka redan

nu — under namnet avdelningskollegier — utför huvuddelen av det förberc-

7 —

Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Nr 50

194

dande planeringsarbetet. Med hänsyn till att vid en teknisk högskola den ena

sektionens verksamhet i speciellt hög grad är beroende av den andra sektionens

resurser, torde en teknisk högskolas styrelse, d. v. s. motsvarigheten till den nuva­

rande kollegienämnden, regelmässigt ha anledning att på sätt i det föregående

föreslagits avgiva yttrande över sektionernas petita.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 50 år 196Ji

C. Universitets/högskolestyrelsens organisation

Den lokala universitets/högskolestyrelsens arbetsuppgifter enligt utredningens

i föregående avsnitt av detta kapitel framlagda förslag kan sammanfattas så­

lunda.

Universitets/högskolestyrelsen skall — liksom hittills — ha allmän tillsyn och

vård om läroanstaltens alla angelägenheter, de vetenskapliga lika väl som de

ekonomiska och allmänt administrativa. Den skall vidare svara för läroanstaltens

hela ekonomiska förvaltning. Denna förvaltning skall därvid innefatta såväl

penningförvaltning som vården om all läroanstaltens lösa egendom; den skall

vidare innefatta förvaltningen av såväl på riksstaten åt läroanstalten anvisade

medel som anförtrodda donationer och alla för finansiering av forskningsarbete

vid läroanstaltens institutioner av forskningsråd och andra särskilt anslagna

medel. Den ekonomiska förvaltningen skall enligt utredningens mening vidare

innefatta en aktiv planering med sikte på en fortlöpande effektivisering av ut­

nyttjandet av forskningens och utbildningens hjälpresurser. Den skall därjämte

omfatta den direkta ledningen av viss för läroanstalten gemensam serviceverk­

samhet.

På den lokala universitets/högskolestyrelsens organ skall vidare ankomma att

träffa avgörandet eller framlägga förslag i alla administrativa ärenden — främst

vissa fördelningsärenden samt de personaladministrativa ärendena — som icke

är av rent vetenskaplig art.

Utredningen föreslår vidare, att på universitets/högskolestyrelsen skall an­

komma ansvaret för utbildningsorganisationens administration. Slutligen skall

enligt utredningens förslag universitets/högskolestyrelsen följa fakulteternas pla­

neringsarbete för utbyggnaden av forskningens och utbildningsorganisationens

resurser, och den skall i anslutning härtill själv svara för planeringsarbetet för

utbyggnaden av de för läroanstalten gemensamma anläggningarna och verksam­

hetsgrenarna.

Däremot skall enligt förslaget den lokala universitets/högskolestyrelsens organ

befrias från alla rent vetenskapliga bedömningar; däribland från skyldigheten

att själva taga ställning till och mot varandra väga de enskilda fakulteternas

förslag till utbyggnad av forskningens och utbildningens resurser.

Den lokala universitets/högskolestyrelsens uppgifter blir sålunda vid genom­

förande av utredningens här framlagda förslag av avsevärt mera renodlat admi­

nistrativ art än de är för närvarande.

Detta har varit utgångspunkten för utredningens överväganden beträffande

universitets/högskolestyrelsens organisation.

195

Självfallet blir, med denna utgångspunkt för övervägandena, den närmast till

hands liggande slutsatsen den, att den lokala styrelsen för de akademiska läro­

anstalterna bör anförtros rent administrativa organ med eu sammansättning och

en ställning i organisatoriskt hänseende av i princip samma slag, som eljest är

vanlig inom den offentliga förvaltningen. Huvudalternativen skulle då bli

antingen en av Kungl. Maj:t utsedd kollegial styrelse eller en av Kungl. Maj:t

utsedd chef eller en kombination av dessa båda möjligheter.

Till förmån för en lösning av organisationsfrågan efter dessa riktlinjer talar

främst det förhållandet, att universitets/högskolestyrelsernas liksom andra för­

valtningsmyndigheters verksamhet i mycket stor utsträckning kommer att bestå

i att tolka och tillämpa av Kungl. Maj:t givna författningar och i att förvalta

och vårda av samhället för universitetens och högskolornas verksamhet anvisade

resurser. Icke minst med hänsyn till storleksordningen av dessa resurser, den

hastighet med vilken universitets/högskoleorganisationen måste expandera samt

forskningens och den akademiska utbildningens betydelse för samhällets all­

männa utveckling är det i och för sig naturligt, om man för den lokala admi­

nistrationen av ett universitet eller en vetenskaplig högskola vill kunna lita till

förvaltningsorgan av de slag, som man funnit vara de mest effektiva för admi­

nistrationen av offentlig verksamhet överhuvudtaget.

Å andra sidan vill universitetsutredningen för sin del starkt stryka under, att

den allmänna tillsyn och vård om en akademisk läroanstalts alla angelägenheter,

som måste vara en av universitets/högskolestyrelsens huvuduppgifter, gäller en

verksamhet med i vissa och väsentliga hänseenden mycket särpräglade arbets­

betingelser. I första kapitlet har utredningen utförligt redovisat de speciella krav,

som enligt utredningens mening, främst med hänsyn till forskningen, måste stäl­

las på universitetsorganisationens uppbyggnad och administration. Utredningen

har därvid särskilt framhållit, att av principen om universitetsforskningens frihet

i valet av forskningsobjekt och forskningmetod följer, att universitetsorganisa­

tionen i mycket måste byggas på förutsättningen av ett ömsesidigt förtroende­

förhållande mellan samhället och forskarna.

Den här skisserade situationen med å ena sidan kravet på administrativ effek­

tivitet och å andra sidan nödvändigheten av ett förtroendeförhållande mellan

förvaltningen och forskarna är otvivelaktigt en av de betydelsefullaste kompo­

nenterna i den problematik, som detta betänkande behandlar. Situationen torde

vara ofrånkomlig, hur man än löser organisationsproblemet. Den bästa lösningen

är därför den, genom vilken det väsentliga i båda intressena tillgodoses. Samma

situation föreligger vidare på alla organisationsnivåerna inom universitets- och

högskoleväsendet. Avvägningen på en nivå är därför endast ett av leden i en

samlad avvägning och måste bedömas med hänsyn härtill.

I fråga om konsistorienivåns organisation har universitetsutredningen för sin

del stannat för följande förslag: Styrelsen av varje akademisk läroanstalt anför­

tros ett konsistorium bestående av fakulteternas och sektionernas dekaner jämte

läroanstaltens av de ordinarie akademiska lärarna valde rektor. Såsom ledamot

K in tgl. Maj:ts proposition nr f>() år 196 It

196

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964-

av detta konsistorium ingår därjämte en av Kungl. Maj:t utsedd chefstjänste­

man, vid de stora förvaltningarna benämnd universitetsråd, vilken under konsis­

toriet fungerar som chef för den samlade universitets/högskole/örnaZfmm/en. Uni­

versitets/högskoleförvaltningen föreslås innefatta all för universitetet/högskolan

gemensam administrativ personal och sålunda närmast motsvara vad som nu vid

universiteten benämnes kansli och drätselverk; däremot icke institutionerna och

ej heller universitets/högskolebiblioteken, vilka föreslås lyda direkt under kon­

sistoriet.

För att möjliggöra en smidig handläggning av löpande ärenden föreslås dels

inrättande i formell mening av ett rektorsämbete, bestående av rektor och uni-

versitetsrådet, dels införande av rätt för konsistoriet att till rektorsämbetet eller

till förvaltningschef delegera beslutanderätten i visst ärende eller viss grupp av

ärenden.

Huvudsakligen i syfte att inom den lokala förvaltningsorganisationen få ett

tillräckligt underlag för specialiserade funktioner föreslås Göteborgs universitet

och Chalmers tekniska högskola få en gemensam förvaltningsorganisation. Där­

utöver föreslås viss förvaltningsgemenskap även mellan dels Stockholms univer­

sitet, det ombildade karolinska institutet och tekniska högskolan i Stockholm,

dels Lunds universitet och tekniska högskolan i Lund.

Efter denna sammanfattande redovisning av huvudpunkterna i utredningens

förslag övergår utredningen till att var för sig behandla de tre huvudkomponen­

terna i den föreslagna styrelseorganisationen — konsistoriet, rektor och univer-

sitetsrådet.

a) Konsistoriet

I den nuvarande organisationen utövas varje universitets styrelse av tre i

viss utsträckning parallellställda kollegiala organ — det större konsistoriet,

det mindre konsistoriet och drätselnämnden. En motsvarande uppdelning på

i viss mån parallella organ återfinnes vid karolinska institutet och tandläkar-

högskolorna; däremot icke vid de tekniska högskolorna och ej heller vid handels­

högskolan i Göteborg. Vid sidan av de kollegiala församlingarna har vid samtliga

läroanstalter dessas rektorer självständig del i läroanstalternas styrelse.

Enligt utredningens mening talar övervägande både principiella och praktiska

skäl för att styrelsen för ett universitet eller en högskola anförtros ett enda kolle­

gialt organ. Genom att ledamöterna av en sådan församling får del i ansvaret

för handläggningen av såväl de ekonomiska som de administrativa ärendena,

bör enligt utredningens mening hela styrelseorganisationen vinna i styrka.

Under hänvisning till det här anförda föreslår universitetsutredningen, att

styrelsen för varje enskild akademisk läroanstalt anförtros ett enda kollegialt

organ, benämnt konsistoriet.

Därest ingen sektionsindelning kommer till stånd inom de medicinska fakul­

teterna, blir dessa alltför svagt företrädda i konsistorier, som eljest består av

såväl fakultets- som sektionsdekaner. Med hänsyn härtill föreslår utredningen,

197

att odelad medicinsk fakultet skall genom val för tre år i sänder utse en av sina

ledamöter att såsom ledamot ingå i läroanstaltens konsistorium.

Läroanstaltens rektor bör vara självskriven ledamot av konsistoriet och såsom

självskriven ordförande leda dettas arbete.

Beträffande tjänstemannainslaget i den nya konsistorieorganisationen har ut­

redningen som ovan nämnts framhållit att chefen för läroanstaltens centrala

förvaltning, universitetsrådet (motsvarande), bör vara självskriven ledamot av

konsistoriet. Därjämte bör överbibliotekarie ha säte och stämma i konsistoriet

vid dettas handläggning av ärenden inom hans förvaltningsområde. Övriga

tjänstemän inom läroanstalternas förvaltning är i tjänsten underställda univer­

sitetsrådet (motsvarande) och de bör av detta skäl icke ha ställning såsom leda­

möter av konsistoriet. Däremot skall de såsom föredragande självfallet ha skyl­

dighet att till protokollet anteckna sin mening, därest denna ej överensstämmer

med konsistoriets beslut.

Den här föreslagna organisationen av ett konsistorium är icke utan vidare

tillämpbar i fråga om handelshögskolan i Göteborg, som förutsättes besta av en

enda, odelad fakultet med högskolans rektor som ordförande. Enligt utredningens

mening bör konsistoriet vid handelshögskolan i Göteborg bestå av, förutom hög­

skolans rektor och chefen för högskoleförvaltningen, ytterligare en ledamot. Den

sistnämnde bör utses för högst tre år i sänder genom val av högskolans företags-

vetenskapliga fakultet bland dennas ledamöter.

Utredningens här framlagda förslag innebär, att den kommunala representa­

tion, som finns i Göteborgs universitets drätselnämnd, ej föreslås överförd till

den nya organisationen.

Den nu för samtliga drätselnämnder gällande bestämmelsen om möjlighet för

sådan nämnd att efter bemyndigande av kanslern utse högst två personer utan­

för universitetet att såsom rådgivande deltaga i handläggningen av vissa ärenden

synes jämväl kunna slopas i den nya stadgan. Enligt utredningens mening bör

nämligen konsistoriet ha full möjlighet, utan särskild föreskrift därom i stadgan,

att i erforderlig utsträckning inhämta råd från och även till sina sammanträden

kalla personer utanför ledamöternas och tjänstemännens krets.

Konsistoriet bör enligt utredningens mening ges ställning av läroanstaltens

styrelse. Såsom sådan skall det utöva allmän tillsyn och vård i fråga om läro­

anstaltens vetenskapliga, administrativa och ekonomiska angelägenheter och

handha alla de uppgifter av administrativ natur, som enligt utredningens i det

föregående redovisade förslag skall ankomma på den lokala universitets/hög­

skolestyrelsens organ. Därjämte bör konsistoriet ha en allmän skyldighet att så

snart anledning därtill föreligger, vidtaga eller föreslå de åtgärder, som konsisto­

riet finner kunna gagna läroanstalten och dess verksamhet.

De arbetsuppgifter, som enligt utredningens förslag i princip skall ankomma

på konsistoriet såsom läroanstaltens styrelse, är till både art och omfattning

sådana, att beslut i alla ärenden varken kan eller bör fattas av konsistoriet i

plenum. Löpande ärenden måste handläggas i annan ordning. Härvidlag anser

Kungl. May.ts proposition nr 50 år 196

1

198

utredningen det vara riktigast, att man i anknytning till nu gällande bestäm­

melser och vid läroanstalterna tillämpad praxis överlåter åt styrelseorganet självt

att genom delegation uppdraga åt andra organ att på styrelsens vägnar fatta

beslut i vissa ärenden eller vissa grupper av ärenden.

Principen vid delegationsförfarandet bör självfallet vara den, att konsistoriet

självt avgör alla ärenden av principiell eller eljest större betydelse, medan fram­

för allt löpande ärenden och rutiner delegeras. I konsistoriernas delegationsrätt

bör enligt utredningens mening allenast den inskränkningen stadgemässigt före­

skrivas, att beslutanderätten i besvärs- och disciplinärenden samt i anslagsären -

den berörande mer än en fakultet och sådana fondärenden, som skall under­

ställas central myndighet, icke må av konsistorium delegeras.

Beslut om delegation av beslutanderätt bör enligt utredningens mening fattas

med kvalificerad majoritet. Utredningen föreslår, att bestämmelsen härom i den

nya stadgan utformas så, att för delegationsbeslut erfordras, att minst två

tredjedelar av konsistoriets ledamöter är ense därom.

Ärenden av löpande natur bör enligt utredningens mening delegeras till för­

valtningschef ensam. Med förvaltningschef avser utredningen universitetsråd

(motsvarande) och överbibliotekarie.

Ärendena bör i konsistoriet föredragas av vederbörande förvaltningschef —

universitetsråd (motsvarande) respektive överbibliotekarie — eller av den tjäns­

teman rektorsämbetet respektive överbibliotekarien därtill förordnar.

b) Rektorsämbetet

Även vid en omfattande delegation av beslutanderätt till förvaltningscheferna

torde återstå ett stort antal ärenden, som konsistoriet finner icke vara av natur

att lämpligen kunna avgöras av en förvaltningschef ensam. En del av dessa

ärenden fordrar å andra sidan snabb handläggning och är även i övrigt sådana,

som ej fordrar plenarbehandling i konsistorium. För att öppna en möjlighet för

konsistorierna att delegera beslutanderätten även i sådana ärenden föreslår ut­

redningen upprättandet i formell mening av ett rektorsämbete, bestående av

rektor och universitetsråd (motsvarande). Utredningen föreslår sålunda, att

konsistorium ges möjlighet att till detta rektorsämbete delegera visst ärende

eller viss grupp av ärenden att av rektor avgöras i närvaro av universitets-

rådet (motsvarande). Sistnämnda befattningshavare skall därvid ha skyldig­

het att till protokoll anteckna sin mening, därest denna ej överensstämmer

med rektors beslut. Sådant protokoll bör anmälas vid första inträffande konsis-

toriesammanträde.

Förutom sådana ärenden, rörande vilka konsistoriet genom delegation över­

låter beslutmyndigheten till rektorsämbetet, synes på rektorsämbetet böra

läggas ansvaret för vissa uppgifter av blandad akademisk och administrativ

natur. Sålunda bör enligt utredningens mening stadgemässigt fastslås, att rektors­

ämbetet har att öva tillsyn över att institutionerna förvaltas enligt för institu-

tionsförvaltningen gällande föreskrifter. Rektorsämbetet synes vidare böra utse

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964-

Kungl. Majrts proposition nr BO ur 1964

199

föreståndare för sådana för universitetet/högskolan gemensamma anläggningar

och verksamheter, som ej har karaktär av ämnesinstitutioncr, t. ex. en matema­

tikmaskinanläggning. Slutligen synes på rektorsämbetet böra läggas vissa veten-

skapligt-administrativa rutinuppgifter, t. ex. ledigförklarande av ordinarie tjäns­

ter och docenttjänster samt inhämtande av förslag till sakkunniga i befordrings-

ärenden.

Redan av det föregående framgår, att enligt utredningens mening var och en

av de akademiska läroanstalterna, liksom fallet är i dag beträffande de under

kanslern och överstyrelsen för de tekniska högskolorna lydande läroanstalterna,

bör stå under ledning av en vald rektor, som bl. a. skall vara konsistoriets, d. v. s.

styrelsens, ordförande och jämte universitetsrådet (motsvarande) utgöra läro­

anstaltens rektorsämbete, till vilket konsistoriet skall kunna delegera sin besluts­

myndighet i så gott som alla på konsistoriet eljest ankommande ärenden.

I nu gällande organisation har såväl universitetens som de tekniska högskolor­

nas rektorer vid sidan av sin ställning som konsistorieorganens ordförande och

verkställande ledamöter en självständig del i sina läroanstalters styrelse.

Denna rektors särställning föreslår utredningen i oförändrad form överförd

till den nya universitetsorganisationen. Utredningen föreslår salunda, att i den

nya stadgan rektor i egenskap av självskriven ordförande i konsistoriet karak­

täriseras såsom universitetets/högskolans högste företrädare med skyldighet att

öva inseende över läroanstaltens samtliga angelägenheter. Särskilt bör det där­

vid åligga honom att verka för goda forsknings- och studiebetingelser vid läro­

anstalten samt att vaka över att undervisningen och examinationen vederbör­

ligen handhas.

Som en följd av förslaget om att det närmaste ansvaret för den ekonomiska

och administrativa förvaltningen respektive för universitetsbiblioteket skall

åläggas universitetsrådet respektive överbibliotekarien sasom förvaltningschefer,

kommer rektors allmänna tillsynsskyldighet att få sin tyngdpunkt förlagd till

de rent akademiska delarna av universitetets/högskolans verksamhet. Detta äi

enligt utredningens mening en logisk konsekvens av rektors ställning såsom

vetenskapsmännens valde förtroendeman. Självfallet skall rektor likväl ha det

högsta överinseendet även över förvaltningscheferna. Särskilt bör han därvid

med dem och — i sista hand — i konsistoriet dryfta sådana administrativa för­

ändringar, genom vilka han anser att forsknings- och studiebetingelserna vid

läroanstalten skulle kunna förbättras. På så sätt blir rektor den medlande och

förmedlande kraft i samspelet mellan vetenskap och förvaltning, som enligt ut­

redningens övertygelse är nödvändig för de akademiska läroanstalternas verk­

samhet.

Som redan antytts skall enligt utredningens mening de här ifrågavarande aka­

demiska läroanstalternas rektorer alltjämt vara valda. Val av rektor förrättas

för närvarande vid universiteten av den akademiska församlingen; vid faekhög-

skolorna av vederbörande lärarkollegium. Enligt utredningens mening bör — som

framgår av det föregående — rektor vara en universitetets /högskolans för­

200

troendeman och högste företrädare med överinseende över dess såväl forskande som

utbildande verksamhet. Med hänsyn härtill framstår det för utredningen såsom

självklart, att rösträtt vid rektorsval bör tillkomma läroanstaltens samtliga ordi­

narie lärare, såväl professorer som laboratorer (motsvarande) och universitets­

lektorer. Även överbibliotekarie synes, med hänsyn till för hans tjänst gällande

vetenskapliga kompetensfordringar, böra äga rösträtt vid rektorsval. Eftersom

cn på detta sätt sammansatt valförsamling vid de tekniska högskolorna skulle bli

praktiskt taget identisk med den tekniska fakulteten och eftersom rektorsval är

det enda ärende, som skulle komma att handläggas av en sådan församling, synes

det utredningen vara onödigt att för ändamålet tillskapa ett särskilt organ. I

stället föreslår utredningen den bestämmelsen, att val av rektor skall förrättas

av de vid univesitetet/högskolan anställda ordinarie lärarna jämte överbiblio­

tekarien vid ett gemensamt sammanträde, vilket ledes av läroanstaltens rektor

eller, om rektor ej är närvarande, prorektor.

Enligt gällande universitetsstatuter fordras för valbarhet till rektor och pro­

rektor att vederbörande under minst tre år innehaft professorstjänst vid det

ifrågavarande universitetet. Kretsen av möjliga kandidater är sålunda begränsad

dels till professorskretsen, dels till det egna lärosätets professorer. Ungefär mot­

svarande bestämmelser gäller för de övriga här ifrågavarande läroanstalterna.

Dessa bestämmelser rörande valbarhet till rektor är enligt utredningens me­

ning onödigt rigorösa. En vid ett universitet nyutnämnd professor kan från tidigare

tjänstgöring där vara minst lika förtrogen med universitetets förhållanden som

den, som innehaft professur där i tre ar efter att tidigare ha varit knuten till

annat lärosäte. De akademiska läroanstalternas ändamål är vidare att på veten­

skaplig grund bedriva forskning och utbildning, varför det enligt utredningens

mening ej är fullt konsekvent att begränsa valbarheten för rektorat till profes­

sorskretsen. Det kan därjämte mycket väl tänkas, att i något fall en person med

anställning utanför universitetsvärlden allmänt anses vara den för rektora tet bäst

skickade.

Utredningen föreslår den bestämmelsen, att till ett universitets eller en hög­

skolas rektor må utses den person, som med hänsyn till vetenskapliga och peda­

gogiska kvalifikationer bedömes vara för rektoratet bäst skickad.

Rektors mandattid är vid universiteten tre och vid de tekniska högskolorna

fyra år. Med hänsyn till värdet av en viss kontinuitet i ledningen för en orga­

nisation av den omfattning det här rör sig om anser utredningen för sin del, att

den längre mandattiden vid de tekniska högskolorna är att föredraga. Utred­

ningen föreslår därför, att rektors mandatperiod sättes till fyra år.

Någon annan begränsning av möjligheten till omval än den som anges av

pensioneringsperiodens övre gräns vill utredningen ej förorda. Val av rektor bör

sålunda förrättas för en tid av högst fyra år i sänder.

För närvarande gäller i fråga om såväl universiteten som de tekniska högsko­

lorna den bestämmelsen, att rektor behåller sin professur, men i den utsträckning

han själv önskar är befriad från den därmed förenade undervisnings- och exami-

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

201

nationsskyldigheten, som då i stället bestrides av vikarie. Detta medför, att vid

upprepat omval av rektor dennes professur under lång tid, kanske decennier,

upprätthålles av vikarie. Ilärutinnan erfordras enligt utredningens mening, oav­

sett hur valbarhetsbestämmelserna för rektoraten utformas, en ändring av gäl­

lande ordning.

Under två på varandra följande fyraårsperioder synes rektors tjänst, därest

denna är knuten till sådan akademisk läroanstalt, för vilka den nya universi-

tetsstadgan föreslås gälla, utan stora olägenheter kunna bestridas med vikarie på

sätt som nu sker. Blir rektor emellertid omvald för en tredje mandatperiod, bör

enligt utredningens mening hans ordinarie lärartjänst föras över stat och den på

stat uppförda tjänsten återbesättas. Uppkommer efter utgången av den tredje

tjänstgöringsperioden den situationen, att avgången rektor skall inträda i utöv­

ning av den över stat uppförda tjänsten, bör denna föras på övergångsstat,

d. v. s. göras till en personlig befattning.

Utredningens här framlagda förslag innebär, att en ordinarie lärartjänst vid

ett universitet eller eu högskola alltjämt kan under flera år i följd behöva be­

stridas av vikarie, därför att den ordinarie innehavaren fungerar som rektor.

Därest sådan vikarie innehar kompetens för det slag av tjänst, varom fråga är,

bör enligt utredningens mening till honom utgå lön enligt samma grunder, som

gäller för den som med stöd av vikariatslöneförordnande bestrider tjänst av ifrå­

gavarande slag.

För det fall att annan än professor vid universitet eller högskola, som här av­

ses, väljes till rektor, synes böra föreskrivas, att Kungl. Maj:t efter förslag av

vederbörande konsistorium och yttrande av universitetskanslersämbetet i varje

särskilt fall fattar beslut angående avlöning och andra ersättningar åt den valde.

Såsom rektors ställföreträdare finns vid universiteten och de större fackhög-

skoloma en prorektor, vald på samma sätt och för samma tid som rektor.

I det föregående har utredningen föreslagit, att ett universitets eller en hög­

skolas konsistorium skall bestå av rektor och universitetsrad (motsvarande) samt

av såväl fakulteternas som sektionernas dekaner och därjämte en av odelad

medicinsk fakultet vald ledamot. Utredningen föreslår vidare en längre gående

fakultets- och sektionsuppdelning än den nuvarande. Detta får till följd, att

konsistorierna vid de största läroanstalterna kommer att få minst tolv ledamöter.

Med hänsyn till att konsistorierna sålunda blir relativt omfattande styrelseför­

samlingar, anser utredningen det vara mindre välbetänkt att tillföra dem ytter­

ligare en ledamot, vilkens uppgift i övrigt skulle inskränka sig till den att vara

rektors ställföreträdare. Utredningen föreslår därför, att konsistoriet ges skyl­

dighet att genom val utse antingen en av dekanerna eller den av medicinsk

fakultet valde ledamoten av konsistoriet att tillika vara universitetets/högsko­

lans prorektor och såsom sådan fungera som rektors ställföreträdare och kon­

sistoriets vice ordförande. Sådant val bör förrättas för en tid av högst tre år i

sänder.

För handelshögskolan i Göteborg är den här föreslagna ordningen för val av

7

* —

Bihang till riksdagens protokoll 1964. 1 samt. Nr 50

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

202

prorektor icke lämplig. Utredningen föreslår, att vid denna högskola en särskild

prorektor väljes för högst tre år i sänder och i övrigt på samma sätt som rektor.

Hinder bör ej föreligga mot att uppdragen som prorektor och som tredje leda­

mot av högskolans konsistorium förenas hos samma person. Vid förfall för rektor

vid sammanträde med konsistoriet bör då den särskilt valde suppleanten ingå

som ledamot av detta.

Som framgått av vad utredningen i de närmast föregående avsnitten anfört,

föreslår utredningen att det omedelbara ansvaret för den administrativa och

ekonomiska förvaltningen av en akademisk läroanstalt anförtros en administrativ

tjänsteman med ställning som ledamot av konsistoriet och under detta chef för

läroanstaltens centrala förvaltning, d. v. s. motsvarigheten till vad som vid uni­

versiteten nu benämnes drätselverk och kansli. Den redan genomförda och den

för den närmaste tiden erforderliga expansionen av hela universitets- och hög­

skoleorganisationen, en expansion som till väsentlig del förutsättes ske genom

successiv utbyggnad av de redan befintliga läroanstalterna, gör, redan den, enligt

utredningens bestämda mening en kraftig förstärkning av de enskilda universi­

tetens/högskolornas administrativa organisation till en ofrånkomlig nödvändig­

het. Därtill kommer, att den lokala universitets/högskoleadministrationen enligt

utredningens i det föregående redovisade förslag får nya uppgifter och ansvars­

områden. Utredningen har sålunda föreslagit, dels att de lokala akademiska

myndigheterna ges ansvar — och resurser — för en fastare administration av

utbildningsorganisationen, dels att de som en av sina huvuduppgifter får att

handha en aktivt planerande verksamhet inom den ekonomiska förvaltningens

område, dels slutligen att dessa myndigheter ges ansvaret för den kamerala för­

valtningen av utifrån givna forskningsanslag och för den direkta ledningen av

för läroanstalten gemensamma verksamheter av servicekaraktär.

Utredningens förslag innebär vidare, att på den lokala universitets/högskole­

styrelsens organ lägges avgörandet av ett icke obetydligt antal ärenden, vilka nu

avgöres av de centrala akademiska förvaltningsmyndigheterna (kanslern respek­

tive överstyrelsen för de tekniska högskolorna).

För att universitets/högskoleadministrationen skall kunna på ett tillfreds­

ställande sätt handha sin sålunda avsevärt utvidgade arbetsuppgift fordras

enligt utredningens bestämda mening dels en differentierad personalstab inom

läroanstalternas centrala förvaltning, dels en sammanhållande, administrativ

ledning för denna förvaltning. För att tillgodose sistnämnda behov föreslår

universitetsutredningen inrättandet vid de akademiska läroanstalterna av en ny

typ av administrativa chefsbefattningar. För innehavarna av vissa av dessa

tjänster föreslår utredningen tjänstebenämningen universitetsråd.

Universitetsrådet (motsvarande) bör, som ovan nämnts, under konsistoriet

vara chef för den för läroanstalten gemensamma administrationen med undantag

för universitetsbiblioteket, som alltjämt bör lyda direkt under konsistoriet och

förvaltas av överbibliotekarien såsom chef. Universitetsrådet (motsvarande) bör

Knngl. Maj:ts 'proposition nr 50 år 196k

203

vidare — som framgår av tidigare avsnitt av detta kapitel — vara självskriven

ledamot av konsistoriet och vid dettas sammanträden antingen själv eller genom

förvaltningens tjänstemän svara för föredragningen av alla ärenden utom rena

biblioteksärenden, vilka förcdrages av överbibliotekarien eller genom dennes

försorg. Universitetsrådet (motsvarande) skall vidare jämte rektor utgöra rek­

torsämbetet och därvid närvara vid handläggningen av de ärenden, vilka enligt

gällande bestämmelser ankommer på rektorsämbetet eller av konsistoriet hän­

visats till detsamma för avgörande. Universitetsrådet (motsvarande) skall där­

jämte själv avgöra de ärenden eller grupper av ärenden, vilka genom delegations­

beslut av konsistoriet hänvisats till honom för avgörande.

I egenskap av förvaltningschef bör universitetsrådet (motsvarande) leda och

fördela arbetet inom universitets/högskoleförvaltningen och öva tillsyn över där

anställd personal.

Såsom föredragande i konsistoriet bör universitetsrådet (motsvarande) svara

för beredningen av alla på universitets/högskolestyrelsen ankommande ärenden.

Särskilt skall han därvid ha att svara för det förberedande planeringsarbetet för

utbyggnaden av de för läroanstalten gemensamma resurserna och att därvid

tillse, att detta planeringsarbete samordnas med motsvarande arbete inom

fakulteterna.

Eftersom all högre administrativ personal enligt utredningens mening bör till­

höra läroanstaltens centrala förvaltning, bör det åligga universitetsrådet (mot­

svarande) att tillse, att fakulteter och sektioner får det bistånd med sekretariats-

resurser och utredningar, som fordras framför allt för deras planerande verksam­

het och för administrationen av utbildningsorganisationen. I särskilda fall bör

universitetsrådet (motsvarande) själv kunna fungera som föredragande i fakultet

eller sektion.

Allmänt bör det slutligen åligga universitetsrådet (motsvarande) att följa

verksamheten vid universitetet/högskolan, att verka för goda forsknings- och

studieförhållanden och att vidtaga eller föreslå alla åtgärder, som han finner

kunna gagna läroanstalten och dess verksamhet.

Såsom framgår av det ovan sagda är universitetsrådsbefattningarna (motsva­

rande) avsedda som rent administrativa chefstjänster. På innehavarna av dessa

tjänster skall enligt förslaget bl. a. ankomma att tolka och tillämpa de författ­

ningar och andra föreskrifter, som av överordnad myndighet eller av Kungl.

Maj :t meddelats för den administrativa regleringen av de akademiska läroanstal­

ternas verksamhet. Därav följer, att universitetsrådet (motsvarande) står i ett

särskilt ansvarsförhållande gentemot i sista hand Kungl. Maj:t. Med hänsyn

härtill anser utredningen, att innehavare av universitetsrådstjänsterna (mot­

svarande) utan ansökningsförfarande bör förordnas av Kungl. Maj:t efter an­

mälan av universitetskanslersämbetet.

Med hänsyn till det ansvar, som följer med dessa tjänster, och till de kvali­

fikationer, som fordras för att väl fylla dem, måste universitetsrådsbefattning­

arna (motsvarande) enligt utredningens mening placeras på chefslöneplanen.

Kungl. Maj:ls proposition nr BO år 19Gb

204

Själva lönegradsplaceringen måste bli beroende framför allt av omfattningen av

den förvaltning, som de enskilda tjänsternas innehavare skall svara för.

Sammanfattningsvis anför utredningen följande beträffande förslaget om admi­

nistrativa chefstjänster vid sidan av konsistorier och rektorer.

Det här framlagda förslaget om inrättande av universitetsrådstjänster (mot­

svarande) bör enligt utredningens mening ses som ett förslag om en i dagens

läge helt nödvändig förstärkning av den nuvarande rektorsinstitutionen. Genom

förslaget att lägga det omedelbara ansvaret för själva administrationen på admi­

nistrativa chefstjänstemän menar sig utredningen ge läroanstalternas rektorer

möjlighet att helt ägna sig åt vården om den egentliga universitets/högskole­

verksamheten — forskningen och den vetenskapliga utbildningen. Rektorerna är

som konsistoriernas ordförande läroanstalternas högsta företrädare och har

sålunda alltfort överinseendet över alla deras angelägenheter, däribland även de

administrativa. Motiveringen härför är den, att administrationen även den är en

serviceverksamhet åt forskningen och den vetenskapliga utbildningen.

c) Samarbetsnämnder

De hittills förda resonemangen rörande konsistoriernas uppgifter förutsätter,

att ledningen av varje självständig läroanstalt utövas av ett enda konsistorium

såsom läroanstaltens styrelse. Särskilda överväganden blir emellertid nödvändiga

i ett par hänseenden, nämligen dels i fråga om styrelsen för de s. k. gemensamma

institutionerna eller institutionsgrupperna i Lund och Göteborg, dels i fråga

om styrelsen av för de tre läroanstalterna i Stockholm gemensamma verksamheter.

Vad beträffar frågan om styrelseorganisationen för de gemensamma institutio­

nerna i Lund och Göteborg föreslår utredningen, att förslag till petita för dessa

institutioner skall utarbetas av sektionsgrupper, omfattande de berörda sektio­

nerna vid båda de berörda läroanstalterna på var och en av de nämnda univer­

sitetsorterna. Dessa förslag till petita skall behandlas gemensamt av de två

berörda fakultetsberedningarna. Härav följer, att det ställer sig naturligt, att

Kungl. Maj:t vid sin fördelning mellan fakulteter och sektioner av icke-ordinarie-

posten samt materiel- och apparatanslagen i fråga om var och en av de berörda

läroanstalterna anger särskilda delposter för de gemensamma institutionernas

ämnen. Forskar- och högre lärartjänster förutsättes även i fortsättningen komma

att av Kungl. Maj:t formellt fördelas på de skilda läroanstalterna, även om med

innehav av dessa tjänster kommer att förknippas undervisnings- och examina-

tionsskyldighet vid båda läroanstalterna. De för tilldelningen av lärarkrafter

enligt fastställd organisationsplan gällande bestämmelserna förutsättes vidare

komma att gälla även för tilldelning av lärarkrafter för den del av de gemen­

samma institutionernas undervisning, som avser filosofiska examina.

Här angivna förhållanden och förutsättningar har lett utredningen till den

ståndpunkten, att styrelsen för de gemensamma institutionerna lämpligen utövas

gemensamt för dessa institutioner men skilt från styrelsen för de ifrågavarande

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 50 år 196b

205

läroanstalternas övriga institutioner. Utredningen föreslår därför, att de på kon­

sistorierna eljest ankommande uppgifterna i avseende på de gemensamma insti­

tutionerna anförtros särskilda konsistorieorgan. Dessa organ bör enligt utred­

ningens mening benämnas samarbetsnämnder (sarnarbetsnämnden jör universi­

tetet i Göteborg och Chalmers tekniska högskola respektive sarnarbetsnämnden

jör universitetet och tekniska högskolan i Lund). Varje sadan samarbetsnämnd

synes böra bestå av lika antal, förslagsvis tre, ledamöter från vart och ett av

de berörda läroanstalternas konsistorier samt därjämte vederbörande universi-

tetsråd (motsvarande) såsom ledamot (Göteborg) respektive ledamöter (Lund).

Av de förstnämnda sex ledamöterna synes läroanstalternas rektorer böra vara

självskrivna, medan vartdera konsistoriet genom val bör utse tva ledamöter

jämte suppleanter för dem.

Samarbetsnämnds arbete synes böra ledas av de berörda läroanstalternas rek­

torer såsom ordförande respektive vice ordförande, varvid ordförandeskapet bör

alternera så, att varje läroanstalts rektor är ordförande det ena läsåret och vice

ordförande läsåret därpå. Under samarbetsnämnds första verksamhetsår bör

vederbörande universitets rektor vara nämndens ordförande.

Utredningen vill avslutningsvis påpeka, att vad här sagts om rektors ställning

och uppgifter får motsvarande giltighet i avseende pa ordförandena i samarbets-

nämnderna i Göteborg och Lund. I

I fråga så om de tre läroanstalterna i Stockholm föreligger en annan situation

än den i Göteborg och Lund. Några gemensamma ämnesinstitutioner förutsättes

här icke finnas vid övergången till den nya organisationen. Däremot finns själv­

fallet ett behov av samarbete och samverkande planering med sikte på ett för två

eller alla tre läroanstalternas gemensamt nyttjande av anläggningar och verksam­

heter av olika slag. Därjämte förordar utredningen, att redan från början en viss

jörvaltningsgemenskap kommer till stand avseende främst den ekonomiska för­

valtningen och de administrativa utredningsresurserna.

Sina överväganden rörande dessa spörsmål redovisar utredningen utförligt i

ett följande avsnitt. Här må endast konstateras, att även för Stockholms del

ett organ av styrelsekaraktär bör upprättas på en nivå ovanför läroanstalternas

konsistorier men med dessa som huvudkomponenter. Utredningen föreslår därför,

att en samarbetsnämnd kommer till stånd med uppgift att handha de angelägen­

heter, som är eller i framtiden kan bli gemensamma för Stockholms universitet,

det ombildade karolinska institutet och tekniska högskolan i Stockholm.

Då det gäller organisationen av denna samarbetsnämnd, som utredningen före­

slår skall ges benämningen akademiska sarnarbetsnämnden i Stockholm, måste

beaktas, dels att intressenterna bär är tre (mot två i vartdera Göteborg och

Lund), dels att sarnarbetsnämnden i Stockholm avses få, förutom vissa rent

administrativa styrelse-uppgifter, allmänt utredande uppgifter med sikte på en

fastare organisatorisk samverkan på områden, där en sadan befinnes kunna lända

forskningen och utbildningen till fördel. Med hänsyn härtill har utredningen

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 50 år 196

4-

206

funnit, att den akademiska samarbetsnämnden i Stockholm bör ges en något

annorlunda organisation än samarbetsnämnderna i Göteborg och Lund.

Utredningen föreslår, att såsom ledamöter av den akademiska samarbetsnämn­

den i Stockholm skall ingå dels de tre berörda läroanstalternas rektorer, dels

chefen för samarbetsnämndens kansli samt därjämte, att samarbetsnämndens

arbete skall ledas av en av Kungl. Maj:t förordnad ordförande. Ordföranden bör

enligt utredningens mening förordnas för en tid av högst sex år i sänder.

Samarbetsnämnden bör sammanträda så ofta ordföranden finner sammanträde

erforderligt samt då någon av ledamöterna påkallar sammanträde. Föredragande

vid sammanträdena bör vara chefen för nämndens kansli eller den tjänsteman

inom kansliet, som chefen bestämmer. Samarbetsnämnden bör liksom ett kon­

sistorium ha möjlighet att delegera sin beslutsmyndighet i visst ärende eller viss

grupp av ärenden. Härutinnan bör dock gälla, dels att beslutsmyndighet må

kunna delegeras endast till chefen för nämndens kansli, dels att förutsättningen

för delegationsbeslut skall vara, att nämndens samtliga ledamöter är ense därom.

Utredningen vill här tillägga, att den utgår från att det akademiska rektors-

konventet i Stockholm som en följd av inrättandet av den här föreslagna sam­

arbetsnämnden kommer att få delvis andra arbetsuppgifter, än det för när­

varande har.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196b

I fråga om samtliga de här föreslagna samarbetsnämnderna bör i den nya uni-

versitetsstadgan föreskrivas, att de skall vara skyldiga att allmänt verka för ett

förstärkt samarbete mellan berörda läroanstalter och att de skall ha att för ve­

derbörliga myndigheter framlägga de förslag, som de i detta syfte finner påkal­

lade.

Utredningen förordar, att det skall ankomma pa Kungl. ]VIaj:t att för varje

enskild samarbetsnämnd besluta rörande fördelningen av åligganden mellan

nämnden å ena sidan och berörda konsistorier å den andra.

D. Förvaltningens uppbyggnad

a) Gemensam förvaltning inom en läroanstalt

Inom den nuvarande universitets/högskoleorganisationen är, bortsett från de

mindre fackhögskolorna, administrationen uppdelad på två avdelningar, en eko­

nomisk och en allmänt-administrativ.

Av förslaget om inrättande av universitetsrådstjänster (motsvarande) följer,

att den nuvarande uppdelningen på två sinsemellan helt eller så gott som helt

självständiga avdelningar måste ersättas med en under universitetsrådets (mot­

svarande) chefskap ställd gemensam förvaltningsorganisation, som på lämpligt

sätt uppdelas på underavdelningar. Däremot förordar utredningen ett bibehål­

lande av den huvudprincip för uppbyggnaden av den nuvarande förvaltnings­

organisationen, som innebär att förvaltningen är gemensam för såväl de admi­

nistrativa styrelseorganen (konsistorier och motsvarande) som för fakulteter och

207

sektioner. Trots att fakulteterna (sektionerna) enligt utredningens förslag —

framför allt i fråga om planeringsarbetet — får cn starkare och mera ansvarsfull

ställning i universitetsorganisationen, än de för närvarande har, vill utredningen

sålunda icke föreslå en formell fakultetsuppdelning av t. ex. sekretariats- och

utredningsresurserna, utan föreslår, att alla för saväl fakultetsorgancns som sty­

relseorganens arbete erforderliga administrativa resurser sammanhalles i cn ge­

mensam universitets/högskoleförvaltning, underställd universitetsrådet (motsva­

rande) och — i sista hand — konsistoriet.

En motsvarande ståndpunkt intager utredningen i avseende på institutioner­

nas förvaltning. Utredningen vill sålunda icke förorda, att högt kvalificerad kame­

ral och annan administrativ personal ingår i institutionernas fasta organisation.

Den lättnad i den forskande personalens, främst prefekternas, administrativa

arbetsbörda, som enligt utredningens mening är synnerligen angelägen, vill

utredningen i stället uppnå på den vägen, att administrativa uppgifter berörande

verksamheten vid institutionerna såvitt möjligt flyttas över till universitetets/

högskolans centrala förvaltning. De väsentliga förslagen härutinnan gäller dels

överflyttning till den sistnämnda av den kamerala och personaladministrativa

förvaltning, som följer med forskningsrådsanslagen (motsvarande) till institutio­

nernas forskare, dels resurser inom den centrala förvaltningen till hjälp för insti­

tutionernas upphandlingsverksamhet, dels förstärkning av den centrala förvalt­

ningens resurser för de administrativa uppgifter, som följer med undervisningen.

Därtill har utredningen pekat på möjligheten att ur ämnesinstitutionsorgamsa-

tionen bryta ut vissa anläggningar och verksamheter av service-karaktär och

sammanföra dem under den centrala förvaltningens ledning. För de administra­

tiva uppgifter, som trots allt detta måste komma att åvila institutionerna, fordras

självfallet även i fortsättningen att administrativ biträdespersonal står till dessas

förfogande.

En av universitets/högskoleadministrationens mest betydelsefulla uppgifter

blir emellertid — som framgår av det sagda — att tillhandagå fakulteterna (sek­

tionerna) med dels sekretariat sresurser av allmänt-administrativt slag, dels utred­

ningsresurser för planeringsarbetet och för utbildningsadministrationen. Utred­

ningens förslag innebär härvidlag icke någon förändring i principerna för gällande

ordning, men fakultetsorganens här föreslagna större ansvar både för planerings­

arbetet och för utbildningsorganisationen innebär, att det blir ännu mera bety­

delsefullt än för närvarande, att universitetets/högskolans centrala förvaltning

kan fullgöra sin service-uppgift gentemot fakulteter och sektioner.

b) Gemensam förvaltning för två eller flera läroanstalter

Utredningens förslag om att förvaltningsorganisationen inom en läroanstalt

alltfort skall vara gemensam för konsistorium och fakulteter (sektioner) grundar

sig huvudsakligen på den allmänna uppfattningen, att en stor förvaltningsorgani­

sation ger rum för specialisering, innebärande att de skilda administrativa special­

funktionerna fördelas mellan grupper av tjänstemän, som var och en genom

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1961/.

208

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196

utbildning, intresseinriktning och rutin är särskilt ägnad för ett visst slag av

uppgifter.

Detta resonemang kan föras ett steg vidare och leder då till frågan om en för

två eller flera läroanstalter gemensam förvaltningsorganisation.

I denna fråga har utredningen fört ingående överläggningar, under vilka skäl

framkommit, som talar både för och emot en förvaltningsorganisatorisk gemen­

skap mellan läroanstalterna på en och samma universitetsort. Några entydiga

principer att lägga till grund för konkreta förslag härutinnan har utredningen

emellertid ej kunnat finna.

Utredningen har i denna situation funnit det vara riktigast att framlägga

konkreta organisationsförslag för varje universitetsort för sig och att därvid

beakta de särskilda förhallanden — institutionella, lokalmässiga och andra —,

som föreligger på var och en av dessa. Dessa förslag redovisas i det följande.

Utredningen är klar över att en förvaltningsorganisation, som är uppbyggd på

angivet sätt, kan behöva justeras allteftersom de förhållanden förändras, som

utgjort förutsättningar för organisationens konstruktion. Utredningen hänvisar

här till sitt i annat avsnitt närmare redovisade förslag om att inom universitets-

kanslersämbetet skall upprättas en särskild byrå med uppgift, bl. a., att fort­

löpande följa erfarenheterna av den nya organisationen och framlägga de förslag

till omläggningar och reformer, som befinnes påkallade.

De universitetsorter, där det enligt utredningens förslag kommer att finnas

mer än en läroanstalt underställd det ombildade universitetskanslersämbetet och

där följaktligen frågan om en helt eller delvis gemensam förvaltningsorganisation

för dem bör övervägas, är Lund, Göteborg och Stockholm. Förutsättningarna är

härvidlag i skilda hänseenden så olika på dessa tre orter, att särskilda över­

väganden blir nödvändiga för var och en av dem.

Göteborg

I avseende pa fragan om en, mer eller mindre fullständig, förvaltningsorganisa­

torisk gemenskap mellan ett universitet och en teknisk högskola vill utredningen

strax uttala, att enligt dess mening inga principiella hinder föreligger mot en

dylik gemenskap, därest — som i detta betänkande föreslås — de två slagen av

högre läroanstalter underställes en och samma centrala myndighet och får sin

verksamhet reglerad i en gemensam stadga. Avgörande blir i stället rent prak­

tiska överväganden, varvid ställningstagandena bl. a. blir beroende av lokala

förutsättningar i skilda hänseenden.

Det måste nämligen konstateras, att uppgifter och verksamhet för de två

slagen av läroanstalter i manga hänseenden är ensartade. De skilda typerna av

akademiska lärartjänster är i stort sett gemensamma och reglerna rörande till­

sättningsförfarande, tjänstgöringsskyldighet m. m. är också väsentligen lika.

Detsamma gäller i fråga om reglerna för den kamerala förvaltningen. Dessa lik­

heter i fråga om administrationens uppgifter och villkor kommer att förstärkas

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 1964

209

ytterligare vid genomförande av förslagen om gemensam stadga och om eu för

båda läroanstalterna gemensam övermyndighet.

De största olikheterna torde vara att finna inom utbildningsorganisationen.

Men icke heller dessa olikheter utgör enligt utredningens mening något avgö­

rande hinder för en gemenskap i förvaltningsorganisatoriskt hänseende. Såvitt

utredningen kunnat finna, är nämligen skillnaderna i fråga om utbildningens

utformning och organisation mellan teknisk och filosofisk utbildning visserligen

stora men knappast större än motsvarande skillnader mellan medicinsk och filo­

sofisk utbildning.

För Göteborgs del föreligger den situationen, att ett mycket nära samarbete

mellan Chalmers tekniska högskola och Göteborgs universitet under alla för­

hållanden är nödvändigt som eu följd av besluten om att lokaler och vetenskaplig

utrustning samt i viss utsträckning även personella resurser för de centrala mate-

matisk-naturvetenskapliga ämnena matematik, fysik, kemi och teoretisk fysik

skall vara gemensamma för de båda läroanstalterna. Styrelsefunktionerna för

dessa gemensamma institutioners angelägenheter kommer enligt utredningens i

det föregående framlagda förslag att utövas av en särskild samarbetsnämnd, be­

stående av företrädare för de två läroanstalternas konsistorier. För universitets-

utredningen framstår det som självklart, att detta samarbete om gemensamma

resurser och i viss mån även gemensamma arbetsuppgifter avsevärt skulle under­

lättas genom en förvaltningsorganisatorisk gemenskap mellan läroanstalterna.

Härtill kommer, att det vid 1960 års riksdag antagna programmet för de högre

läroanstalternas utbyggnad under 1960-talet för Göteborgs del innebär en relativt

sett avsevärt starkare expansion än den som beslutats för de övriga tre äldre

universitetsorterna. Utbyggnaden gäller såväl universitetet som Chalmers tek­

niska högskola. Utöver detta program kan tillkomma utbyggnadsuppgifter av

betydande omfattning inom dels det medicinska, dels det odontologiska området.

Under sådana omständigheter måste det vara särskilt angeläget, att förvalt­

ningsorganisationen utformas på ett sådant sätt, att ansvaret för förvaltningens

ledning liksom förvaltningen av de skilda specialuppgifterna inom densamma kan

anförtros en högt kompetent personal. Det torde härvidlag i och för sig vara

obestridligt, att dessa synpunkter lättare kan tillgodoses inom ramen för en stor

förvaltningsorganisation än inom två mindre förvaltningsenheter.

Efter övervägande av skilda på frågans bedömande inverkande faktorer före­

slår utredningen, att en för Göteborgs universitet och Chalmers tekniska högskola

gemensam förvaltningsorganisation upprättas. Denna förvaltningsorganisation

bör enligt utredningens mening ledas av ett universitetsråd som chef, medan

styrelsefunktionerna utövas av de två läroanstalternas konsistorier samt av den

för dem gemensamma samarbetsnämnden.

Konkret avser utredningen med förslaget om förvaltningsorganisatorisk ge­

menskap mellan Göteborgs universitet och Chalmers tekniska högskola, att alla

förvaltningsgöromål för dessa två läroanstalter skall handhas gemensamt av en

enda förvaltningsorganisation under ledning av en gemensam förvaltningschef

210

(universitetsrådet), men att styrelsefunktionerna för universitetets förvaltnings-

angelägenheter utövas av universitetets konsistorium och rektorsämbete (univer­

sitetets rektor jämte universitetsrådet), medan styrelsefunktionerna för Chalmers

tekniska högskolas förvaltningsangelägenheter på motsvarande sätt utövas av

högskolans konsistorium och rektorsämbete (högskolans rektor jämte universi­

tetsrådet). Styrelsen för de med de s. k. gemensamma institutionerna (i framtiden

eventuellt även institutionsgrupperna) sammanhörande angelägenheterna kom­

mer slutligen att utövas av samarbetsnämnden, i vilken såväl de berörda läro­

anstalternas rektorer som universitetsrådet ingår bland ledamöterna. Universi­

tetsrådet blir sålunda chef för en gemensam förvaltningsorganisation men ansva­

rar för föredragningen i två konsistorier och inom två rektorsämbeten samt där­

jämte i samarbetsnämnden.

Lund

Uppbyggnaden av den tekniska högskolan i Lund har nyligen igångsatts. Även

här kommer vissa institutioner att utnyttjas gemensamt av universitetet och

högskolan. I detta hänseende kommer sålunda på något längre sikt förutsätt­

ningarna i fråga om förvaltningsorganisationens uppbyggnad att bli ungefär

desamma i Lund som de för närvarande är i Göteborg.

Enligt utredningens uppfattning finns det emellertid i dagens läge ej anledning

att fatta definitiva beslut rörande förvaltningsorganisationens utformning för den

tekniska högskolan i Lund. Detta synes böra ske först i samband med att upp­

byggnadsarbetet slutföres och det bör rimligen ankomma på den särskilda orga­

nisationskommittén att härutinnan framlägga förslag.

Allteftersom högskolan bygges upp och verksamheten där kommer i gång, ökar

emellertid förvaltningsgöromålen för den nya läroanstalten. De av dessa göromål,

som direkt sammanhänger med själva uppbyggnaden och med organiserandet av

civilingenjörsutbildningen inom de skilda avdelningarna bör självfallet handhas

av organisationskommittén och dess sekretariat med hjälp av till högskoleorga­

nisationen knuten biträdande personal. De mera rutinmässiga förvaltningsgöro­

målen däremot kommer inom kort att få en sådan omfattning, att de bör hand­

läggas inom en fastare organisation. Att för dessa uppgifter, som i allt väsentligt

är desamma som motsvarande göromål inom universitetets förvaltning, redan nu

bygga upp en särskild organisation, fristående från universitetsförvaltningen,

vore enligt utredningens mening å andra sidan knappast välbetänkt. Dessa upp­

gifter synes i stället tills vidare böra omhänderhas av universitetets förvaltning

(som enligt utredningens förslag skall omfatta jämväl den nuvarande tandläkar-

högskolan i Malmö). Utredningen föreslår sålunda, att åt den nya förvaltnings­

organisationen vid Lunds universitet uppdrages att för den tekniska högskolans

räkning och under organisationskommitténs ledning tills vidare handha följande

förvaltningsuppgifter, nämligen (1) den kamerala förvaltningen; (2) de personal­

administrativa uppgifterna; (3) uppgiften att vara högskoleinstitutionerna och

deras forskare till hjälp vid sådan upphandling, som icke handhas av den nu­

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

211

varande utrustningsnämndens motsvarighet inom universitetskanslersämbetet;

samt (4) de uppgifter, som i det föregående sammanfattats med benämningen

informations- och kontaktuppgifterna.

Förslaget att de uppräknade uppgifterna tills vidare skall handhas av univer­

sitetsförvaltningen i Lund är avsett innebära, att ansvaret för verksamheten skall

åvila universitetsförvaltningens chef, universitetsradet, medan styrelsefunktio­

nerna, d. v. s. beslutsmyndigheten i här ifrågavarande ärenden, alltjämt utövas

av organisationskommittén eller av dem eller den kommittén bestämmer. Som en

konsekvens härav synes universitetsrådet i Lund böra göras delaktig i denna

beslutsmyndighet i avseende på ärenden hänförliga till området för universitets­

förvaltningens uppdrag för tekniska högskolans räkning. Det bör också sta

organisationskommittén fritt att till universitetsrådet delegera beslutsmyndighet

i ärenden eller grupper av ärenden inom ramen för sagda uppdrag.

I övrigt bör, som framgår av det föregående, förvaltningsgöromålen för den

nya högskolan tills vidare alltjämt handhas av organisationskommittén och dess

sekretariat, intill dess en definitiv organisation för högskolan upprättas. I av­

vaktan härpå synes emellertid bestämmelserna för organisationskommitténs

verksamhet böra överses i syfte att så mycket som möjligt anpassa dem till den

nya universitetsstadgan.

Stockholm

Vad så beträffar de tre under det omorganiserade universitetskanslersämbetet

stående läroanstalterna i Stockholm, Stockholms universitet, det ombildade

karolinska institutet (innefattande jämväl den nuvarande tandläkarhögskolan,

eventuellt även det nuvarande farmaceutiska institutet) och tekniska högskolan

i Stockholm, måste till en början konstateras, att situationen beträffande dem i

många hänseenden skiljer sig från dem i Göteborg och Lund. Nagra för tva eller

tre av dessa läroanstalter gemensamma ämnesinstitutioner förutsättes icke före­

finnas vid övergången till den nya organisationen. Å andra sidan är det själv­

fallet, att behov redan nu föreligger och i framtiden blir allt starkare av en sam­

verkan i relativt fasta former mellan dessa läroanstalter, en samverkan som bl. a.

torde böra taga sikte på gemensamma anläggningar och verksamheter av skilda

slag, avsedda att brukas gemensamt för forskningen och den akademiska utbild­

ningen i Stockholms-området.

Det måste emellertid strax konstateras, att en gemensam förvaltningsorganisa­

tion för de tre till Stockholm förlagda läroanstalterna skulle bli avsevärt större än

t. ex. den i det föregående föreslagna förvaltningsorganisationen i Göteborg. Det

kan därför icke uteslutas, att de i det föregående angivna allmänna fördelarna

hos en gemensam förvaltning i detta fall skulle mer än uppvägas av nackdelar i

form av tungroddhet och friktioner, som i varje fall till en början kan uppstå som

en följd av olikheterna i traditioner och i verksamhetens inriktning. En särskild

svårighet ligger också i det förhållandet, att de akademiska läroanstalterna i

Stockholm geografiskt sett är spridda inom ett relativt stort område.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 19Gb

212

Med utgångspunkt i här angivna förutsättningar har utredningen prövat olika

alternativ för organisationen av universitetsväsendet i Stockholm.

Utredningen har övervägt möjligheten att sammanslå endast vissa akademiska

enheter inom Stockholms-området till större enheter. Ett steg i denna riktning

är dess förslag att infoga tandläkarhögskolan, eventuellt även farmaceutiska

institutet, som fakulteter i karolinska institutet. Den har också övervägt möjlig­

heten att i enlighet med traditionell universitetsorganisation sammanslå nuva­

rande Stockholms universitet och karolinska institutet till ett universitet. Myc­

ket talar för en sådan sammanslagning. Men lika starka skäl talar för en sam­

ordning av verksamheten vid tekniska högskolan med verksamheten vid övriga

läroanstalter. Utredningen har icke velat föreslå en organisationsform, som skulle

lösa vissa samordningsfrågor men som vore oförmögen att lösa andra. Den har

därför stannat för att framlägga ett förslag, som möjliggör, att samarbetsbehovet

kan tillgodoses över hela det akademiska fältet.

Utredningen har även övervägt möjligheten att — på samma sätt som ovan

föreslagits beträffande Göteborg — föreslå att hela administrationen vid två eller

alla tre läroanstalterna i Stockholm skall ledas av en chefstjänsteman (univer-

sitetsråd), vilken skulle vara underställd de skilda läroanstalternas konsistorier.

Utredningen har emellertid därvid konstaterat, att den redan etablerade intresse­

gemenskap, som de s. k. gemensamma institutionerna konstituerar i Göteborgs-

fallet, saknas i fråga om Stockholm, och att behovet av en fullständig förvalt-

ningsorganisatorisk samordning i varje fall på kort sikt därför är mindre starkt

beträffande den sistnämnda universitetsorten.

Med hänsyn härtill anser sig utredningen icke böra förorda en helt gemensam

förvaltningsorganisation för de tre läroanstalterna i Stockholm. Det finns enligt

utredningens mening full anledning att, innan ett sådant steg tages, avvakta

erfarenheterna av den här föreslagna förvaltningsorganisatoriska gemenskapen

mellan Göteborgs universitet och Chalmers tekniska högskola.

Den organisationsform som utredningen valt att föreslå innebär, att särskilda

konsistorier finns vid var och en av de tre enheterna och att de administrativa

uppgifter, som intimt sammanhänger med den enskilda läroanstaltens speciella

akademiska verksamhet, ledes av en varje enhets konsistorium underställd chefs­

tjänsteman. Vid sidan därav finns emellertid administrativa uppgifter av mera

teknisk natur, som å ena sidan icke intimt sammanhänger med varje enhets spe­

ciella akademiska verksamhet och som å andra sidan antingen med fördel centra­

liseras eller med fördel får en enhetlig utformning vid de skilda läroanstalterna.

Därtill kommer, som ovan framhållits, behovet av en samordning av planerings­

arbetet för de akademiska läroanstalterna i Stockholm och behovet av eu sam­

verkan dem emellan i syfte att få till stånd och förvalta för gemensamt bruk

dimensionerade service-anläggningar och -verksamheter, kanske även institutio­

ner. För detta fordras ett sammanhållande organ med en fast organisation. Ut­

redningen föreslår, att dessa dels förvaltande, dels utredande uppgifter anförtros

en gemensam styrelse och en till denna knuten chefstjänsteman. För denna sty­

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 50 år 196b

213

relse för gemensamma angelägenheter föreslår utredningen benämningen den aka­

demiska samarbetsnämnden i S tockholm.

Samarbetsnämndens uppgift blir sålunda tvåfaldig. Den ena av dessa blir att

planera för och sedermera utgöra styrelse för service-anläggningar och andra

institutioner och inrättningar, som är gemensamma för mer an en av de skilda

läroanstalterna. Nämnden bör allmänt verka för ett lokalt samarbete mellan laro-

anstalterna i såväl forskning som utbildning.

Samarbetsnämndens andra huvuduppgift föreslås bli att i de tre konsistorier­

nas ställe handha vissa av de rent administrativa uppgifter, som enligt utred­

ningens i fjärde kapitlet redovisade förslag skall åvila den lokala universitets/

högskolestyrelsens organ. Vad utredningen härvidlag föreslår är sålunda en upp­

delning av dessa uppgifter på dels gemensamma, dels sådana som skall handhas

separat av de enskilda universitets/högskoleförvaltningarna.

Beträffande nu frågan hur denna uppdelning konkret skall genomföras vill

utredningen omedelbart uttala, att denna uppdelnings enskildheter självfallet

förutsätter mera ingående detaljundersökningar än utredningen haft möjlighet

att företaga. Det måste härvidlag också vara riktigt, att man prövar sig fram

steg för steg. Vad som från utredningens synpunkt bedömts som det väsentliga,

har varit att skapa en organisation, som kan bevaka dessa samordningsfrågor

och genomföra en samordning, i den mån och i den takt det klarlägges, att för­

delar därigenom står att vinna. Utredningen har utgått från att frågan om en

samordning bör bedömas utifrån sådana praktiska överväganden. Den bör så­

lunda icke bli ett självändamål, enbart motiverad av en allmän universitetsidé.

För egen del har utredningen kommit till den uppfattningen, att de administra­

tiva uppgifter, som redan från början med fördel bör kunna handhas av den

akademiska samarbetsnämnden och den till denna knutna gemensamma förvalt­

ningsorganisationen, är följande, nämligen (1) den kamerala förvaltningen, (2)

uppgiften att vara institutionerna och deras forskare till hjälp i arbetet med

inköpsplanering och upphandling; (3) uppgiften att bedriva ett fortlöpande utred­

ningsarbete av företagsekonomisk karaktär och med sikte bl. a. på gemensamma

service-anläggningar och andra gemensamma institutioner och inrättningar, (4)

uppgiften att fungera som styrelse för gemensamma anläggningar, institutioner

och inrättningar, som under (3) avses; samt (5) de uppgifter, som i det före­

gående sammanfattats med benämningen informations- och kontaktuppgifterna.

Utredningen vill tillägga, att uppgiften under (3) kan komma att innefatta

även deltagande i utarbetandet av lokalprogram för nybyggnader.

Utredningen föreslår, att ovan uppräknade uppgifter från början anförtros den

akademiska samarbetsnämnden i Stockholm och handhas av den till nämnden

knutna förvaltningsorganisationen.

Utredningen vill i detta sammanhang framhålla, att universitetsverksamhetens

egen snabba utveckling liksom utvecklingen inom den rent administrativa tek­

nikens område mycket snart kan förändra förutsättningarna för de förvaltnings-

organisatoriska förslag, som utredningen framlägger i detta betänkande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

214

Utvecklingen kan relativt snart på vissa områden aktualisera en mera långt­

gående förvaltningsorganisatorisk samverkan på det lokala planet. Överhuvud­

taget är det enligt utredningens mening angeläget, att erfarenheterna av den här

föreslagna organisationen redan från början ingående studeras och möjligheterna

till ytterligare reformer därvid prövas.

Sedan samarbetet utvecklats och stabiliserats, så att mera väsentliga områden

av den akademiska verksamheten lagts under en gemensam styrelse kan må­

hända samarbetsnämnden ersättas av ett för Stockholmsorten gemensamt aka­

demiskt konsistorium och rektorsämbete. En sådan styrelse för gemensamma

frågor skulle kunna förenas med en viss grad av självstyrelse under särskilda

konsistorier och rektorsämbeten vid de större lokala enheterna. Stockholmsortens

akademiska verksamhet är så omfattande, att man — i likhet med förhållandet

i utländska storstäder — troligen på detta sätt bör söka finna en medelväg

mellan centralisering och decentralisering. Till den definitiva utformningen av

Stockholmsorganisationen får man emellertid taga ställning, när erfarenhet

vunnits rörande formerna och omfattningen av det lokala samarbetet.

Sammanfattningsvis innebär utredningens förslag i avseende på Stockholm, att

fyra särskilda förvaltningsorganisationer föreslås upprättade, nämligen en för

envar av de tre läroanstalterna och därjämte en förvaltning — benämnd sam-

arbetsnämndens kansli — för handhavandet av de för de tre läroanstalterna

gemensamma förvaltningsangelägenheterna. Med hänsyn till att uppgifterna för

var och en av dessa fyra förvaltningsorganisationer otvivelaktigt blir av mindre

omfattning än motsvarande uppgifter för den föreslagna, helt gemensamma för­

valtningsorganisationen i Göteborg liksom för förvaltningsorganisationerna vid

vart och ett av universiteten i Uppsala och Lund, anser utredningen, att che­

ferna för de fyra förvaltningarna i Stockholm bör vara byråchefer med placering

i någon av lönegraderna B 1—3.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196J/.

c) Principerna för den lokala förvaltningens organisation

Utredningens i det föregående redovisade förslag innebär, att de lokala univer­

sitets/högskoleförvaltningarna föreslås bli följande, nämligen

(1) förvaltningsorganisationen vid Uppsala universitet;

(2) förvaltningsorganisationen vid Lunds universitet, åt vilken tills vidare

jämväl vissa förvaltningsuppgifter för tekniska högskolan i Lund föreslås upp­

dragna;

(3) den gemensamma förvaltningsorganisationen för Göteborgs universitet och

Chalmers tekniska högskola;

(4) förvaltningsorganisationen vid Stockholms universitet;

(5) förvaltningsorganisationen vid karolinska institutet;

(6) förvaltningsorganisationen vid tekniska högskolan i Stockholm;

215

(7) akademiska samarbetsnämndens i Stockholm kansli (för handhavandet

av för Stockholms universitet, karolinska institutet och tekniska högskolan i

Stockholm gemensamma angelägenheter);

(8) förvaltningsorganisationen vid Umeå universitet; samt

(9) förvaltningsorganisationen vid tekniska högskolan i Lund (se dock punkt

2 ovan).

Vid sidan om dessa nio förvaltningsorganisationer ligger dels förvaltningarna

vid lantbrukshögskolan, skogshögskolan och veterinärhögskolan, vilka icke be-

röres av utredningens förslag, dels förvaltningen vid handelshögskolan i Göte­

borg. Rörande den sistnämnda förvaltningen framlägger utredningen inga för­

slag till förändringar. Av vad som anförts följer emellertid, att den nya universi-

tetsstadgans bestämmelser rörande universitetsråd (motsvarande) i fråga om

handelshögskolan i Göteborg skall avse förste byråsekreteraren vid högskolan.

Var och en av de ovan uppräknade nio förvaltningsorganisationerna skall enligt

utredningens förslag utgöra en sammanhållen organisatorisk enhet under ledning

av en administrativ chef. De under punkterna 1—3 uppräknade förvaltningarna

blir de största. För deras ledning föreslår utredningen inrättandet av tre tjänster

som universitetsråd med placering i lönegrad B 4. För ledningen av de under

punkterna 4—8 angivna förvaltningsorganisationerna föreslår utredningen in­

rättandet av fem tjänster som byråchefer med placering i någon av lönegraderna

B 1—3. Rörande organisationen av förvaltningen för tekniska högskolan i Lund

anser utredningen, att förslag bör framläggas av organisationskommittén, men

utredningen räknar med att efter uppbyggnadsperiodens slut en byråchefsbefatt­

ning bör inrättas även här.

För universitetsråden och övriga här angivna byråchefer användes i betänkan­

det den gemensamma benämningen universitetsråd (motsvarande). Rörande uni-

versitetsrådens (motsvarande) ställning och uppgifter m. m. har utredningens

förslag redovisats i ett föregående avsnitt.

Varje universitets/högskoleförvaltning bör rimligen uppdelas på avdelningar.

Principen för denna uppdelning bör, som redan framhållits, enligt utredningens

mening vara densamma som den som redan tillämpas vid universiteten och

högskolorna, nämligen en fördelning efter funktioner. En uppdelning efter fakul­

teter eller, i fråga om den gemensamma förvaltningsorganisationen i Göteborg,

efter läroanstalter bör sålunda icke tillämpas. Endast genom en uppdelning efter

funktioner tillgodoser man nämligen, som utredningen ser saken, effektivitets­

kravet inom en förvaltningsorganisation med så många och sinsemellan så olik­

artade arbetsuppgifter som universitets/högskoleförvaltningens.

Då utredningen i det följande talar om »avdelningar» inom de skilda förvalt­

ningsorganisationerna, har utredningen därmed icke velat föreslå, att samtliga

dessa avdelningar på alla håll skall arbeta fristående från varandra och vara

direkt underställda universitetsrådet (motsvarande). Utredningen kan som

ovan framhållits — tänka sig, att det i undantagsfall kan vara lämpligt att vissa

av »avdelningarna» göres till sektioner inom en större enhet. Frågan härom synes

emellertid på förevarande stadium böra hållas öppen.

Kungl. Maj:tv proposition nr 50 år 19Gb

216

Inom varje förvaltning måste finnas ett sekretariat. Detta bör vara gemensamt

för konsistorium (konsistorier) och rcktorsämbete(n) samt för fakulteter och

sektioner. Härmed avser utredningen att på sekretariatet bör ankomma att i

fråga om dessa myndigheter svara för (1) diarium, (2) kallelser och föredrag­

ningslistor, (3) protokoll (motsvarande), (4) expediering av beslut samt (5) arki­

vering.

Vad här sagts om sekretariatets uppgifter, innebär att sekretariatet får ansva­

ret för expedieringen bl. a. av fakulteternas/sektionernas petitaframställningar.

Dock bör redan här understrykas, att det utredningsarbete, som bildar under­

laget för dessa framställningar, enligt utredningens mening icke bör åvila sekre­

tariatet utan andra avdelningar inom förvaltningen. Däremot torde på sekreta­

riatet få ankomma ansvaret för beredningen av remissärenden av mera allmänt

innehåll.

Universitets/högskolesekretariatet bör enligt utredningens mening förutom

sina ovan angivna mera formella sekretariatsuppgifter ha att fungera som för­

valtningens juridiska specialavdelning. På dess handläggning bör sålunda an­

komma alla ärenden av rent juridisk natur och sekretariatet bör överhuvudtaget

tillhandagå läroanstaltens beslutande myndigheter och förvaltningens övriga

avdelningar med råd i juridiska spörsmål. För kompetens till de högre tjänsterna

inom sekretariatet bör därför fordras, att vederbörande avlagt juridisk eller

juridisk-samhällsvetenskaplig examen.

Universitets/högskolesekretariatet föreslås sålunda få den dubbla uppgiften

att dels utgöra läroanstaltens gemensamma kansli, dels fungera som förvalt­

ningens specialavdelning för juridiska angelägenheter. Förslaget innebär i jäm­

förelse med gällande ordning en förändring väsentligen såtillvida, att de upp­

gifter, som vid universiteten nu handhas av fakultetssekreterarna, föreslås upp­

delade på flera avdelningars befattningshavare. De formella uppgifterna av­

seende kallelser, protokoll, expediering av beslut m. m. för fakulteters och sek­

tioners räkning avses alltfort ligga hos sekretariatet, men utredningen räknar

med att det skall vara möjligt att överföra en betydande del av dessa arbets­

uppgifter till kanslister och andra tjänstemän utan akademisk examen. Endast i

undantagsfall torde nämligen själva protokollföringen vid fakultetssammanträ-

den fordra juridisk skolning. Uppgifterna att bereda och inför fakultet och sek­

tion föredraga ärendena föreslås däremot fördelade mellan specialister tillhörande

skilda avdelningar inom förvaltningen, varvid endast uppgifter av rent juridisk

natur avses ankomma på de högre tjänstemännen inom sekretariatet.

Vid den praktiska utformningen av en efter denna princip uppbyggd förvalt­

ningsorganisation för de högre läroanstalterna måste emellertid beaktas det stora

värde den nuvarande fakultetssekreterarfunktionen har för sammanhållningen

av själva fakultetsarbetet. Denna uppgift kan enligt utredningens mening icke

läggas på dekanerna ensamma. Det torde därför vara lämpligt, att även i den

nya organisationen någon av tjänstemännen inom sekretariatet får som uppgift

att särskilt följa varje enskild fakultets och sektions ärenden. På denne tjänste-

Kun tgl. Maj:ts proposition nr 50 år 196

4-

Kurujl. Maj.ts proposition nr 50 år 1964

217

man bör då ilven ankomma att vara den inom sekretariatet, som i första hand

svarar för den på sekretariatets handläggning ankommande delen av ifråga­

varande fakultets eller sektions ärenden.

Vid sidan av sekretariatet bör, som framhållits i det föregående, finnas avdel­

ningar för de skilda huvudgrupperna av universitetsadministrativa arbetsuppgif­

ter. Eu av dessa avdelningar blir helt naturligt den kamerala avdelningen. Den­

nas uppgift bör omfatta all läroanstaltens kassarörelse, bokföring och annan redo­

visning av penningmedel. Denna kamerala förvaltning bör, som i flera samman­

hang i'cdan framhållits, omfatta icke blott de till läroanstalterna direkt på riks-

staten anvisade medlen utan även andra för finansiering av vid läroanstalterna

bedriven verksamhet anvisade medel liksom även fondmedel och motsvarande.

Enligt utredningens mening bör vidare inom en universitets/högskoleförvalt­

ning finnas en särskild personalavdelning. Till denna bör hänföras all pa läro­

anstalten ankommande avlöningsuträkning samt uträkning av skatteavdrag och

avgifter till den allmänna försäkringen i fråga om all personal, inklusive sådan

som avlönas med medel ur särskilda forskningsanslag. Det blir under sådana för­

hållanden naturligt att till personalavdelningen även koncentrera all förekom­

mande personalredovisning. Detta förutsätter i sin tur, att alla personaladmi­

nistrativa beslut (rörande utnämningar, förordnanden, löneklassplacering, tjänst­

ledigheter, semestrar etc.) delges personalavdelningen och att denna också

mottar och vidarebefordrar alla sjukanmälningar från vid läroanstalten verksam

personal.

Personalavdelningen bör vidare bereda eller deltaga i beredningen av alla

personaladministrativa ärenden, för vilkas bedömning erforderliga uppgifter eller

erforderlig sakkunskap finnes inom avdelningen. Ett självklart undantag utgör

härvid beredningen av ärenden rörande tillsättning av vetenskapliga tjänster.

På personalavdelningen bör också ankomma att tillhandahålla material för

tjänstgöringsbetyg och motsvarande handlingar.

Slutligen må framhållas, att utredningens här framlagda förslag innebär, att

på de skilda universitets/högskoleförvaltningarnas kameral- och personalavdel­

ningar överföres en betydande del av de rent administrativa uppgifter, som nu

handlägges inom enskilda institutioner. I

I det föregående har framhållits, att de akademiska läroanstalternas förvalt­

ningsorganisationer bör ges resurser även för en intensifierad informations- och

kontaktverksamhet, icke minst med sikte på kontakterna med utlandet. Även

för denna typ av verksamhet fordras personal med speciell utbildning och in­

tresseinriktning och utredningen föreställer sig, att det är lämpligast att inom

varje förvaltning organiseras en särskild injormationsavdelning.

De informationsuppgifter, som kan sammanfattas i beteckningen studieråd-

218

givning, bör dock enligt utredningens mening icke tillhöra informationsavdel­

ningens utan i stället den utbildningsadministrativa avdelningens arbetsuppgifter.

På informationsavdelningen bör närmast ankomma att svara för allmän infor­

mationsverksamhet rörande universiteten/högskolorna och deras verksamhet, att

besvara förfrågningar från myndigheter och enskilda, från in- och utlandet

rörande studievillkor och studieförhållanden.

Det torde vidare enligt utredningens mening vara lämpligt att på informa­

tionsavdelningen lägga ansvaret för åtminstone vissa delar av universitetens/

högskolornas publiceringsverksamhet.

De tre sist behandlade avdelningarna av universitets/högskoleadministrationen

— kameral-, personal- och informationsavdelningarna — blir väsentligen avdel­

ningar för administrativa rutingöromål. För

de utredande uppgifterna

förordar

utredningen, att särskilda avdelningar upprättas. Bortsett från de rent juridiska

utredningsuppgifterna, vilka enligt i det föregående redovisat förslag skulle åvila

sekretariatet, är det härvidlag fråga om utredningsuppgifter av väsentligen två

skilda slag, nämligen dels ekonomiskt-administrativt utredningsarbete, dels sådant

arbete sammanhängande med utbildningens innehåll och organisation. Var och

en av dessa huvuduppgifter fordrar särskilda kvalifikationer hos dem, som skall

handha dem. Utredningen föreslår därför, att för dessa uppgifter två särskilda

avdelningar upprättas, en utbildningsadministrativ och en ekonomiskt-admi-

nistrativ avdelning.

Inom den

utbildningsadministrativa avdelningen

bör enligt utredningens me­

ning alla sådana ärenden beredas, som gäller utbildningens innehåll och organi­

sation. Det innebär, att tjänstemän inom denna avdelning bör fungera som före­

dragande i utbildningsnämnderna och såsom föredragande i alla utbildningen

berörande frågor vid sammanträden med fakulteter och sektioner.

Den utbildningsadministrativa avdelningen bör vidare ha till uppgift att fort­

löpande bedriva ett aktivt utredningsarbete i syfte dels att innehållsmässigt an­

passa de skilda slagen av akademisk yrkesutbildning till arbetslivets behov, dels

att följa utbildningsorganisationens effektivitet bl. a. i avseende på examens-

frekvens och studietidens längd. Utredningen förutsätter, att detta utrednings­

arbete, som utredningen anser höra till universitets/högskoleförvaltningens allra

mest betydelsefulla uppgifter, bedrives dels efter lokala initiativ, dels i enlighet

med centralt, främst inom universitetskanslersämbetets utbildningsbyrå, upp­

dragna riktlinjer. Fortlöpande kontakter bör självfallet även upprätthållas mel­

lan de utbildningsadministrativa avdelningarna å ena sidan och utbildningsråden

och fakultetsbcredningarna å den andra.

Som underlag för utredningsarbete av de slag, varom här är fråga, fordras bl. a.

statistiska data rörande studieresultat och studietider. Av detta skäl förordar

utredningen, att den uppgift att insamla data av dessa slag, som redan nu åvilar

de akademiska läroanstalterna inom ramen för den av statistiska centralbyrån

omhänderhavda statistiken över högre studier, skall utföras inom läroanstalternas

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964-

219

utbildningsadministrativa avdelningar. Det blir då också naturligt att på dessa

avdelningar lägga uppgiften att föra de lokala register över de studerande och

deras studieresultat m. m., som erfordras dels för det ovannämnda utrednings­

arbetet rörande utbildningsorganisationens effektivitet, dels som underlag för

tilldelningen av lärarkrafter för undervisningen i de filosofiska fakulteternas

ämnen.

Såsom univex^sitets/högskoleförvaltningens specialavdelning för utbildnings­

frågor kommer den utbildningsadministrativa avdelningen givetvis att få bety­

delsefulla och arbetskrävande uppgifter som serviceorgan åt fakulteterna (sek­

tionerna) i dessas petita-arbete.

På den utbildningsadministrativa avdelningen bör slutligen ankomma att

svara för en i jämförelse med nuvarande förhållanden avsevärt förstärkt studie­

rådgivning. Denna verksamhet, som bör innefatta kollektiv och individuell infor­

mation och rådgivning rörande studiernas uppläggning inom de skilda akade­

miska utbildningslinjerna, måste bygga på den utbildningsprognostiska och yrkes-

vägledande verksamhet, för vilken arbetsmarknadsstyrelsen har att svara. Det

bör därför åligga tjänstemännen inom universitets/högskoleförvaltningarnas ut­

bildningsadministrativa avdelningar att hålla sig underrättade om yrkesvägled­

ningens arbetsmaterial och fortlöpande hålla kontakt med den genom arbets­

marknadsstyrelsens försorg bedrivna yrkesvägledningen för gymnasister och

studenter.

Även den

ekonomiskt-administrativa avdelningen

kommer att som en av sina

huvuduppgifter ha att deltaga i planeringsarbetet för forsknings- och utbild­

ningsresurserna fortsatta utbyggnad. Denna avdelning bör enligt utredningens

mening handha den centrala universitets/högskoleadministrationens uppgifter i

avseende på vården om läroanstaltens egendom, inklusive fastighetsförvaltning

i den utsträckning sådan förekommer. Dessa universitets/högskoleförvaltningens

uppgifter består, som framgått av det föregående, dels i att utarbeta förslag till

föreskrifter för institutionsförvaltningen, dels i att direkt handha förvaltningen

av sådana för universitetet/högskolan gemensamt avsedda anläggningar och

verksamheter, vilka icke ingår i ämnesinstitutionsorganisationen och för vilka

särskilda föreståndare icke utsetts. Vidare bör till den ekonomiskt-administrativa

avdelningen förläggas den i det föregående föreslagna service-organisation, som

är avsedd att vara institutionerna och deras forskare behjälplig vid upphandling

av för verksamheten erforderlig utrustning m. m.

Den ekonomiskt-administrativa avdelningen bör utarbeta förslag till konsis­

toriets petita samt förslag till regleringsbrev och till fakulteternas/sektionernas

förslag och konsistoriets beslut rörande fördelningen mellan institutionerna av

icke-ordinarie biträdespersonal samt materiel- och apparatanslag. På avdelningen

bör vidare ankomma att bereda alla ärenden rörande disposition av lokaler,

förhyrningar och byggnadsprogram. En fortlöpande kontakt torde därvid böra

hållas med byggnadsstyrelsen och med särskilt tillkallade programkommittéer.

Kungl. Maj:ts -proposition nr BO år 1964

220

På denna avdelning bör vidare — och detta blir en av avdelningens mest bety­

delsefulla uppgifter — ankomma att biträda fakulteter och sektioner i deras

planerings(petita-)arbete. Inom den ekonomiskt-administrativa avdelningen bör

sålunda huvuddelen av det så att säga tekniska petita-arbetet försiggå. Här bör

sålunda — delvis på grundval av material, som lämnas av personalavdelningen —

beräknas belastningen på avlöningsanslaget till följd av löneregleringar och löne-

klassuppflyttningar samt vid genomförande av i fakulteternas/sektionernas petita

framförda förslag om personalförstärkningar. Här bör vidare motsvarande beräk­

ningar göras rörande medelsbehovet under t. ex. omkostnads-, materiel- och appa­

ratanslagen. Dessa beräkningar bör grundas dels på fakulteters och sektioners

förslag, dels även på den inom den ekonomiskt-administrativa avdelningen sam­

lade erfarenheten beträffande medelsbehov och medelsförbrukning för skilda

ändamål.

Avdelningen bör överhuvudtaget uppmärksamt följa belastningen på läroan­

staltens anslag och resurser, utreda möjligheterna till organisatoriska omlägg­

ningar i rationaliserande syfte och framlägga härav föranledda förslag. Liksom i

fråga om den utbildningsadministrativa avdelningen förutsätter utredningen, att

utredningsarbetet bedrives dels efter lokala initiativ, dels enligt centralt inom

vederbörande byrå inom universitetskanslersämbetet uppdragna riktlinjer. En

fortlöpande kontakt måste överhuvudtaget hållas mellan de ekonomiskt-admi­

nistrativa avdelningarna inom de lokala förvaltningarna å ena sidan och universi­

tetskanslersämbetet å den andra.

För de olika typerna av tjänster inom de högre läroanstalternas förvaltningar

fordras — som redan flera gånger understrukits — flera skilda slag av sakkun­

skap och intresseinriktning. Med ett i det föregående redan angivet undantag —

det gäller de högre tjänsterna inom sekretariaten — vill utredningen emellertid

icke föreslå nagra särskilda formella kompetensfordringar för någon av de här

föreslagna tjänsterna. Utredningen vill endast allmänt framhålla, att samhälls­

vetenskaplig eller företagsvetenskaplig utbildning i många fall torde vara lämplig.

Vad så beträffar tillsättningsförfarandet har utredningen föreslagit, att uni-

versitetsrådstjänsterna och de byråchefstjänster, som motsvarar universitetsråds-

tjänster och vilkas innehavare sålunda avses fungera som förvaltningschefer, skall

utan ansökningsförfarande tillsättas av Kungl. Maj:t efter anmälan av universi­

tetskanslersämbetet. I fråga om övriga till de skilda förvaltningarna knutna

tjänster på löneplan B föreslår utredningen att de — likaledes utan ansöknings­

förfarande — tillsättes av Kungl. Maj:t efter anmälan av vederbörande rektors­

ämbete^). Tjänster i lönegraderna 24—27 på löneplan A bör, liksom de flesta

övriga tjänster i dessa lönegrader vid universiteten/högskolorna, tillsättas av

Kungl. Maj:t efter förslag av vederbörande konsistorium respektive samarbets-

nämnd. Beträffande slutligen de administrativa tjänsterna med placering i löne-

gradsintervallet A 19—23 har utredningen föreslagit, att dessa skall tillsättas av

universitetskanslersämbetet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

221

<1) De enskilda förvaltningarnas organisation

Universitetsutredningen föreslår, att vid de enskilda förvaltningarna inrättas

tjänster i lönegrad A 19 och högre till ett antal av

a) vid Uppsala universitet 211, varav 51 på löneplan 13, mot för närvarande

16,1

2 varav 31 på löneplan B,

b) vid Lunds universitet 16, varav 3 på löneplan B, mot för närvarande (inkl.

tandläkarhögskolan i Malmö) 102, varav ingen på löneplan B,

c) vid Göteborgs universitet och Chalmers tekniska högskola 15, varav 3 pa

löneplan B, mot för närvarande 92, varav ingen på löneplan B,

d) vid Stockholms universitet 6, varav en på löneplan B, mot för närvarande

62, varav ingen på löneplan B (jfr punkt g nedan),

e) vid karolinska institutet 5, varav en på löneplan B, mot för närvarande

(inkl. tandläkarhögskolan och farmaceutiska institutet) 5, varav ingen pa

löneplan B (jfr punkt g nedan),

f) vid tekniska högskolan i Stockholm 5, varav en pa löneplan B, mot föi

närvarande 3, varav ingen på löneplan B (jfr punkt g nedan),

g) inom samarbetsnämndens i Stockholm kansli 7, varav en på löneplan B,

h) vid Umeå universitet 3, varav en på löneplan B, mot för närvarande en

(på löneplan A), samt

i) vid tekniska högskolan i Lund tills vidare och i avvaktan på förslag av

organisationskommittén en extra tjänst på löneplan A,

sammanlagt sålunda 79 tjänster, varav 16 på löneplan B, mot för närvarande

50 tjänster, varav 3 på löneplan B.

I fråga om den närmare motiveringen till dessa förslag torde få hänvisas till

betänkandet, s. 316—326.

2. Yttranden

A. De administrativa uppgifterna

Vad universitetsutredningen föreslagit beträffande den lokala universitets/

högskolestyrelsens administrativa uppgifter har till övervägande del antingen till­

styrkts eller lämnats utan erinran av de myndigheter och organisationer, som

yttrat sig över betänkandet.

I fråga om de mera specifikt akademiska ärendena möts förslaget om fakultets-

bindning av universitetens forskardocenttjänster nästan uteslutande av tillstyr­

kanden, medan däremot förslaget om överflyttande till fakultetsorganen av upp­

giften att utse sakkunniga i vissa befordringsärenden kritiseras i flera yttranden,

bl. a. statskontorets och kanslerns.

Kungl. Ma]:1 1 < 'proposition nr 50 ur 196b

1 Inklusive ett oförändrat antal tjänster för jordbruks- och skogsförvaltningen.

2 Schablonmässigt har en arvodesanställd undervisningsnämndssekreterare räknats som innehavare

av tjänst i lönegrad A 19 eller högre.

222

Beträffande förslagen rörande de administrativa uppgifternas handhavande i

övrigt understrykes i inånga yttranden värdet av den av utredningen eftersträ­

vade decentraliseringen och förkortningen av ärendevägarna.

SFS anför:

I sitt förslag rörande den lokala universitets/högskolestyrelsens arbetsuppgif­

ter har de sakkunniga eftersträvat att renodla de administrativa funktionerna,

så att styrelseorganen befrias från vetenskapliga ärenden. Sålunda skall de veten­

skapliga bedömningsfrågornas behandling på styrelsenivån endast avse en juri-

diskt-administrativ prövning, och detsamma är fallet beträffande fördelnings-

ärenden, personaladministration, ekonomisk förvaltning och intagningsärenden.

SFS tillstyrker de av utredningen förordade riktlinjerna på dessa punkter.

SFS tar vidare upp frågan om studierådgivningen såsom en del av universitets/

högskolestyrelsens utbildningsadministrativa uppgifter och anför:

SFS har i flera sammanhang understrukit betydelsen av en effektiv och ända­

målsenligt organiserad studierådgivning. En särskild tjänst inom den utbildnings­

administrativa avdelningen bör därför reserveras för detta ändamål. Med hänsyn

till det ansvar som åvilar studierådgivarna, vilkas arbete i vissa fall måste bygga

på ett samråd med andra inom läroanstaltens ram verksamma personer med bl. a.

kurativa uppgifter, synes det angeläget att tjänsterna besättes med personer med

hög kompetens och dokumenterad erfarenhet av sådan eller liknande verksamhet.

_ Speciellt vill SFS kraftigt understryka behovet av studierådgivning vid de tek­

niska fakulteterna. I studentkårernas regi har sedan ett antal år tillbaka studie­

rådgivning lämnats av vad som med en något missvisande term benämnts kura­

torer- De har visat sig väl motsvara ett existerande behov. Statsbidrag bör där­

för utgå till studentkårerna för denna verksamhet.

Därutöver skall styrelsen svara för en allmän tillsyn och vård, inklusive över­

inseendet över utbildningsorganisationen. SFS anser, att uppgiften huvudsakligen

bör innebära en kontroll av läroanstaltens förvaltning, att meddela erforderliga

instruktioner och föreskrifter samt att tillse att dessa följes. De sakkunniga för­

ordar även att den lokala styrelsen skall utöva en aktiv kontroll av utbildningens

innehall och organisation. SFS finner mera naturligt att den uppgiften koncen­

treras till utbildningsnämnderna samt på den centrala nivån.

Arbetsmarknadsstyrelsen anför:

Med den sakkunskap i utbildningsfrågor som finns representerad i utbildnings­

nämnderna är det naturligt att studierådgivningen ålägges denna organisation.

Otvivelaktigt uppkommer ofta i samband med studierådgivningen frågor om

yrkesval och arbetsmarknad, vilka förutsätter kännedom om utbildningsförhål-

landen och arbetsmarknadsprognoser inom vitt skilda områden. För att möta

dessa situationer bör ett nära samarbete besta mellan studierådgivningen och den

under utbyggnad varande yrkesvägledningen. Ett sådant samarbete mellan

arbetsmarknadsverkets yrkesväglcdare och utbildningsnämndernas studieråd­

givare torde kunna etableras utan att särskilda kontaktorgan inrättas.

Statistiska centralbyrån anför beträffande de lokala myndigheternas utbild-

ningsstatistiska uppgifter följande:

Centralbyrån vill framhalla att det krävs att de bearbetningar som avser för­

hållanden som innebär jämförelser mellan olika ämnen och lärosäten, framför allt

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196£

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

223

studietiden i olika ämnen, göres enligt entydiga principer. För att säkra eu sådan

jämförbarhet bör en central bearbetning komma till stand. Centralbyrån är dock

medveten om att i särskilda fall lokala bearbetningar kan vara nödvändiga.

Samma beräkningskonventioner bör då tillämpas som vid de centralt genomförda

beräkningarna. Det är därför önskvärt att dessa konventioner utarbetas i samråd

mellan centralbyrån och övriga intresserade institutioner och läggas till grund

för alla beräkningar inom området.

Språkvetenskapliga sektionen i Uppsala

anför:

Sektionen vill uttrycka sina betänkligheter i anledning av utredningens ytt­

rande: »Likaså måste krävas ... att undervisningsorganisation och kursfordringar

anpassas med hänsyn till av statsmakterna angivna riktpunkter i avseende pa

examensfrekvens och studietidens längd.» Med den ökning av studentantalet,

som uppenbarligen är att emotse, torde, som framhållits från statistikerhall, den

genomsnittliga studietiden komma att förlängas och studieavbrotten bli allt fler.

Det förefaller även finnas skäl att befara att det gymnasium, som nu planeras,

kommer att ge ett sämre kunskapsunderlag för universitetsstudier i åtskilliga

ämnen än det nuvarande gymnasiet. Att under sadana förhallanden anpassa kurs­

fordringarna efter studieresultatet beräknat efter examensfrekvens och studie­

tidens längd skulle utan tvivel medföra en betänklig sänkning av utbildningens

och forskningens standard. På det nya gymnasiets konstruktion och förmaga att

bibringa alumnerna nödvändiga förberedande kunskaper för universitetsstudier

kommer frågan om spärr eller icke-spärr vid de humanistiska fakulteterna att

bero. Det är sålunda nu för tidigt att börja tala om en anpassning av kursford­

ringarna efter av statsmakterna angivna riktpunkter. Om, som tydligen är utred­

ningens mening liksom sektionens, universitetsundervisningen skall vara veten­

skaplig och intimt förbunden med forskningen, ges därmed även normer för kun-

skapsfordringarna, som icke låta sig rubba av arbetsmarknadsprognoser och ten-

tamensstatistik.

Större konsistoriet i Göteborg

anför i anledning av vad universitetsutredningen

uttalat rörande en eventuell uppdelning mellan fakulteterna av vissa anslags­

medel redan i statsverksproposition och regleringsbrev:

Konsistoriet frågar sig om man inte kan bespara Kungl. Maj:ts kansli dessa

detalj fördelningar. I Göteborg har de i realiteten hittills skötts av mindre konsis­

toriet, vars förslag utan ändring fastställts av Kanslern. Fakulteterna har själva

lämnat förslag till fördelning av de dem tilldelade beloppen, vilka förslag — efter

passage genom konsistoriet — fastställts av Kanslern. Vad särskilt gäller anslags­

posten avlöningar till annan icke-ordinarie personal skulle en uppdelning i ett

antal delposter på de skilda fakulteterna m. fl. medföra ett betydande merarbete

i redovisningshänseende.

Den föreslagna decentraliseringen av dessa ärenden till de lokala universitets-

myndigheterna tillstyrker konsistoriet, dock inte på grund av den tilltänkta om­

organisationen av kanslersämbetet utan därför att erfarenheten visat, att den

lokala myndigheten väl bemästrar handläggningen av ifrågavarande ärenden.

— Av samma skäl tillstyrkes förslaget att till den lokala universitetsmyndigheten

överflytta rätten att besluta rörande dispositionen av läroanstaltens delpost av

anslaget till Extra utgifter.

Konsistoriet delar utredningens synpunkter och tillstyrker dess förslag under

rubriken Personaladministration (s. 175—180 i betänkandet).

224

Konsistoriet ansluter sig också i allt väsentligt till vad utredningen anfört

under rubriken Ekonomisk förvaltning (s.

180—182

i betänkandet).

Utredningen har fastslagit, att i universitetsorganisationen varje läroanstalts

högsta ledning har en allmän tillsyn över undervisningen, studieförhållanden och

den undervisande personalen.

sid.

183

tredje stycket har denna allmänna till-

syningsuppgift närmare preciserats. Konsistoriet har icke något att invända mot

denna beskrivning. Bland de uppgifter som utbildningsorganisationen inom en

läroanstalt skall omhänderha må dock icke förglömmas studierådgivningen, vil­

ken blivit en alltmer arbetskrävande uppgift för det sekretariat, som numera står

till undervisningsnämndernas förfogande. Detta gäller för Göteborgs universitets

del i alldeles övervägande grad de filosofiska fakulteterna.

Konsistoriet instämmer i utredningens uttalande, att en »hög grad av fasthet»

krävs i den akademiska utbildningens administration och att utbildningen måste

följsamt anpassas till både forskningens och arbetsmarknadens behov.

Juridiska fakulteten i Stockholm

anför:

Utredningen föreslår att konsistoriets tillsynsuppgift bl. a. skall omfatta rätt

att, då så befinnes erforderligt, hos fakultet eller sektion påfordra förslag till

erforderliga ändringar i kursfordringar och undervisningsorganisation. Fakulteten

finner nämnda befogenhet möjliggöra en alltför långtgående inblandning i fakul­

teternas och ämnesrepresentanternas verksamhet. Förslaget harmonierar icke

heller med utredningens fortsatta framhållande av att ansvaret för den akade­

miska utbildningens innehåll och organisation alltjämt bör ligga hos fakulteter

och sektioner och därvid begränsas endast genom av Kungl. Maj:t i examens-

stadgorna meddelade föreskrifter.

Fakulteten instämmer i utredningens förslag att anslagen till materiel m. m.,

till nyanskaffning av apparater, till biträdeshjälp åt docenter m. m. och

till vissa

handledararvoden samt därjämte de delar av avlöningsanslagen, som gälla annan

icke-ordinarie personal än viss lärarpersonal, av Kungl. Maj:t fördelas så, att sär­

skilda belopp anvisas för var och en av fakulteterna, varjämte särskilda belopp

angivas sasom avseende för läroanstalten gemensamma behov.

Humanistiska fakulteten i Stockholm

vill understryka universitetsutredningens

principuttalande till förmån för en överflyttning till de lokala myndigheterna av

beslutsmyndigheten beträffande tilldelning av lärarkrafter på grundval av fast­

ställd organisationsplan.

Större konsistoriet i Stockholm

anför:

Ärenden angående fördelning av anslag och tillsättning av tjänster har de

senare åren i stor utsträckning decentraliserats till mindre konsistoriet och rektor.

Det skulle vara ett tillbakasteg om Kungl. Maj:t ånyo skulle fördela anslagen

och därtill mera i detalj än vad som var fallet före decentraliseringen. Den nöd­

vändiga detaljfördelningen av beviljade statsanslag bör äga rum inom universi­

tetet, där det finns vida bättre möjligheter att vetenskapligt och administrativt

bedöma de aktuella behoven än i högre instanser. Den nackdel som universitets-

utredningen finner förknippad med sitt förslag angående omläggning av anslags-

tekniken — att besparingar inom en fakultets delpost icke utan vidare skulle

kunna användas för tillgodoseende av en annan fakultets behov — är högst all­

varlig. Den skulle i själva verket medföra att de av statsmakterna anvisade resur­

serna icke alltid komme att utnyttjas fullt ut eller på lämpligaste sätt. De rör-

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

225

liga och hastigt växlande förhållandena inom ett universitet gör det tvärtemot

vad universitetsutredningen åsyftar nödvändigt att universitetsstyrelsen, i vilken

samtliga fakulteter är representerade och som har den bästa överblicken över hela

universitetet, anförtros beslutanderätten rörande anvisade anslag och har möj­

lighet att utan omgång överflytta exempelvis en inom en fakultet icke utnyttjad

docenttjänst till en annan fakultet.

Kanslern

förklarar sig icke ha någon erinran mot utredningens förslag till pre­

cisering av den lokala universitets/högskolestyrelsens tillsynsuppgift i avseende

på utbildningsverksamheten. I fråga om fördelningsärendenas handläggning anför

kanslern:

Jag vill ifrågasätta nödvändigheten av att Kungl. Maj:t så detaljerat som före­

slagits befattar sig med dessa ärenden. Däremot har jag ingen erinran mot för­

slaget i vad det innebär decentralisering av beslutanderätten från kanslersämbe-

tet till lokal universitetsmyndighet (detta gäller materiel- och apparatanslagen).

Jag tillstyrker också av utredningen i detta sammanhang framförda förslag om

överflyttning till den lokala styrelsen av kanslerns nuvarande beslutanderätt i

fråga om anvisande av medel ur universitetens och högskolornas anslagsposter

till extra utgifter samt ur Uppsala och Lunds universitets reservfonder och karo­

linska institutets allmänna fond.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna

anför i huvudsak följande:

Överstyrelsen kan för sin del godtaga utredningens förslag i avseende på till­

sättning av lärartjänster, dock att beträffande universitetslektorat — om en

ändring skall vidtagas — förslag torde böra avgivas av en på lämpligt sätt kom­

pletterad avdelning (sektion).

I fråga om fördelningsärendenas handläggning synes universitetsutredningen

hava avsett att beslutsmyndigheten i ärenden rörande fördelning av anslag,

i den utsträckning den för närvarande utövades av överstyrelsen, skulle över­

flyttas på de lokala instanserna. Överstyrelsen har intet att erinra mot att dessa

fördelningsbeslut överflyttas på de lokala högskolestyrelserna.

Universitetsutredningens förslag om för enhetlig ande av tidpunkten för termins

början

diskuteras i flera av yttrandena.

Universitetslärarförbundet

tillstyrker förslaget.

Sveriges Konservativa Studentförbund

anför:

Som särskilt beaktansvärt finner förbundet förslaget att såväl tidsmässigt som

organisatoriskt samordna och i vissa fall centralisera ansökningsförfarandet till

spärrade linjer och institutioner. Det bör emellertid understrykas att detta ej

får medföra att de studerande i onödan dirigeras till vissa orter mot sina önskemål.

Sveriges Kristliga Studentrörelse, Sveriges Fria Kristliga Studentförening

och

Sveriges Evangeliska Student- och Gymnasiströrelse

anför i härutinnan lika-

lydande yttranden följande:

Rörelsen noterar med tillfredsställelse det sätt på vilket utredningen till be­

handling upptagit den skrivelse av den 2 april 1962 vår rörelse tillsammans med

ett antal andra studentföreningar ingav till utredningen beträffande samord­

ningen av tidpunkterna för termins början vid olika läroanstalter. Det synes oss

vara av största vikt att utredningens synpunkt härvid blir beaktad av stats-

8 —

Bihang till riksdagens protokoll 196i. 1 samt Nr 50

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 196

J

226

makterna med tanke på den roll studentföreningarnas arbete spelar inom univer­

sitetsmiljön och den uppgift de där har att bidraga till studenternas orientering

i allmänna och samhälleliga frågor. Nuvarande förhållanden försvårar i hög grad

studentföreningarnas arbete, då lämpliga tidpunkter för konferenser och över­

läggningar med studenter från olika läroanstalter ofta ej går att finna. För en

sådan samordning talar givetvis även andra skäl, som rörelserna ej har anledning

att här gå in på.

Överbejälliavaren

anför:

Vid planeringen av den militära utbildningen har man sökt ta skälig hänsyn

till de värnpliktiga studenterna. Sålunda har inryckningen anpassats till tiden

för avläggande av studentexamen. Under senare år har en tendens kunnat iakt­

tagas till tidigareläggning av bl. a. vissa akademiska propedeutiska kurser. Detta

har i flera fall skapat stora svårigheter, enär detta lett till ett stort antal fram­

ställningar om ledighet för de värnpliktiga under just slutskedet för den militära

utbildningen. Skall utbildningstiden kunna genomföras på beslutat sätt, är det

icke möjligt att i förekommande fall medge ledighet i slutskedet av utbildningen.

Än mera försvåras möjligheterna till rättvisa och enhetlighet, om tidpunkten för

terminens början icke sammanfaller vid olika universitet och högskolor. Detta

skapar en speciellt ogynnsam situation för de värnpliktiga manliga studenterna

vid jämförelse med deras kvinnliga kamrater. Hänsyn till de manliga studenterna

bör därför tagas såväl vid bestämmande av terminens början som vid pröv­

ningen av möjligheterna att ge anstånd med studiernas påbörjande från de aka­

demiska myndigheternas sida. I första hand gäller detta de befälsuttagna stu­

denterna, som fullgör mera kvalificerad militär utbildning. Överbefälhavaren,

som bl. a. i särskild framställning till Statsrådet och chefen för ecklesiastikdepar­

tementet (Skr Fst/PV 8/12 1962 nr 141) påtalat dessa svårigheter för såväl de

militära utbildningsmyndigheterna som för berörda studenter, vill även fram­

hålla att av berörda skäl studieterminens början icke bör läggas tidigare än den

1 september för höstterminen. Denna fråga torde emellertid även påverkas av

de förslag, som kan väntas från 1960 års värnpliktsutredning.

Farmaceututbildningskommittén anför:

Enligt vad farmaceututbildningskommittén inhämtat är erfarenheterna från

nuvarande anordning med lokal intagning av nya studerande goda. Den farma-

ceutiska utbildningen torde även i framtiden bli förlagd enbart till en läroanstalt.

Detta skulle kunna synas vara skäl för bibehållande av nuvarande intagnings-

förfarande. Kommittén är emellertid medveten om de fördelar — bl. a. ur ratio-

naliseringssynpunkt samt med hänsyn till möjligheten att övervaka dubbel­

ansökningar — som en central intagning av studerande till skilda utbildnings­

linjer kan erbjuda. Kommittén vill därför icke motsätta sig universitetsutred-

ningens förslag i nu aktuella avseende.

Gymnasieutredningen anför:

Ytterligare en fråga som gäller .gymnasiets och universitetets/högskolans an­

passning till varandra vill gymnasieutredningen beröra, nämligen spörsmålet om

intagningsbestämmelser m. m. Som utredningen i sitt huvudbetänkande (SOU

1963: 42, särskilt avsnittet 13.5.5) framhållit är utformningen av behörighets­

bestämmelserna för inskrivning och grunderna för meritvärdering vid de akade­

miska läroanstalterna av stor betydelse för gymnasiets sätt att fungera. Den

grundsyn universitetsutredningen har i dessa hänseenden synes i allt väsentligt

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196

4

227

överensstämma med gymnasieutredningens. Utredningen kan därför beträffande

mer detaljerade synpunkter på den praktiska utformningen av bestämmelser

och handläggningen av ärendena hänvisa till sitt huvudbetänkande.

Kanslern

anser sig i huvudsak kunna biträda utredningens förslag i här ifråga­

varande hänseenden.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna

anför:

Utredningen har förordat ett förenhetligande av tidpunkterna för termins bör­

jan vid skilda slag av lärdomssäten samt uttalat, att därav berörda förhållanden

enligt utredningens mening borde regleras av Kungl. Maj:t i särskild ordning.

Till denna tanke vill överstyrelsen ansluta sig, därvid överstyrelsen samtidigt

vill framhålla fördelen — såväl ur de studerandes synpunkt med hänsyn till pa

hösten förekommande militärtjänstgöring som ur lärarnas synpunkt med hansyn

till i september månad ofta förlagda kongresser — av att läroåret vid de tekniska

högskolorna tager sin början den 22 september.

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 19Gb

B. De planerande uppgifterna

Remissdiskussionen under denna punkt har väsentligen kommit att röra sig

om utredningens förslag, att fakulteters/sektioners petita skall inges direkt till

vederbörande fakultetsberedning, medan en läroanstalts konsistorium endast

skulle underrättas om petitas innehåll med möjlighet för konsistoriet att i an­

slutning därtill avge yttrande till fakultetsberedningen.

SFS

anför:

SFS tillstyrker förslaget, men önskar påtala behovet av en samlad lokal ut-

byggnadsplanering, framför allt avseende lokalresurserna. Denna synpunkt bör

beaktas då ställning tas till frågan om styrelseorganens sammansättning.

TCO

anför i huvudsak följande:

Den lokala styrelsen blir inte någon mellaninstans för fakulteternas/sektioner-

nas äskanden, och därmed torde ärendevägen förkortas. I princip har TCO ställt

sig positiv till den föreslagna ordningen, och detta då främst av den anledningen,

att den ger garantier för att de akademiska lärarna och forskarna ska få tillbör­

ligt inflytande.

Rihsmuseiutredningen

anför:

Den uppspaltning av universitetsorganisationen, som universitetsutredningens

förslag innebär, strider helt mot den aktuella allmänna utvecklingen mot inte­

gration mellan olika vetenskapsområden, exempelvis naturvetenskap—medicin

och naturvetenskap—teknik. På grund härav finner riksmuseiutredningen försla­

get i denna del högst betänkligt. En dylik förändring måste dessutom reducera

möjligheterna för en inom en matematisk-naturvetenskaplig fakultet befintlig

museiorganisation att hävda sig i konkurrensen med exempelvis experimentella

ämnen.

Juridiska jakidteten i Uppsala

vill ifrågasätta, om ej konsistoriet alltjämt borde

ha såsom en av sina uppgifter att göra en samlad bedömning av petita från läro­

sätets olika avdelningar.

228

Medicinska fakulteten i Uppsala

anför:

Fakulteten anser, i likhet med utredningen, att fakultetens petitaframställning,

när det gäller ärenden som enbart berör fakultetens arbete, bör direkt överläm­

nas till respektive beredning. När det gäller ärenden som även berör universite­

tets övriga fakulteter, t. ex. biblioteksärenden, synes det däremot lämpligt att

denna del av petitaframställningen överlämnas till konsistoriet för bedömning.

Teologiska fakulteten

och historisk-jilosofiska sektionen i Uppsala

anser där­

emot, att konsistoriet bör behandla lärosätets petita, innan dessa går vidare till

vederbörande fakultetsberedning.

Även språkvetenskapliga sektionen i Uppsala,

som anser att det större kon­

sistoriet bör bibehållas, förordar att detta såsom hittills får sig anförtrodd upp­

giften att samordna fakulteternas och sektionernas petita.

Större konsistoriet i Uppsala

anser, att det nya konsistoriet bör övertaga det

nuvarande större konsistoriets funktioner vid bl. a. petitabehandlingen.

Medicinska fakulteten i Göteborg

anför:

Det synes ändamålsenligt, att fakulteternas petita centralt handlägges av de

av universitetsutredningen föreslagna fakultetsberedningama. Ur universitetets

synpunkt är det emellertid av betydelse, att även konsistoriet får tillfälle att till

vederbörande beredning framföra sina synpunkter på nyssnämnda petita. Det

bör därför övervägas, om det ej vore lämpligt att dessa inlämnades till konsis­

toriet, vilket med eget yttrande hade att vidarebefordra dem till vederbörande

fakultetsberedning. Motsvarande torde även gälla av fakulteten gjorda utred­

ningar och planeringar. Härigenom skulle samarbetet inom lärosätet samt ett

rationellt utnyttjande av dess resurser befrämjas.

Humanistiska fakulteten i Göteborg

anför i huvudsak:

Humanistiska fakulteten vill för sin del tillstyrka den föreslagna omläggningen

av petitagången, även om den finner lämpligt att äskanden regelmässigt inges

genom konsistoriet. Fakulteten är medveten om att den ikläder sig ett större

ansvar för planerings- och avvägningsfrågor än som tidigare varit fallet.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Göteborg

hälsar med stor till­

fredsställelse universitetsutredningens förslag om att petita skall av fakulteterna/

sektionerna inges direkt till vederbörande fakultetsberedning. Fakulteten under­

stryker vidare, liksom humanistiska fakulteten, behovet av förstärkta utrednings­

resurser för fakultetsorganens planeringsarbete.

Större konsistoriet i Göteborg

anför i huvudsak följande:

Utredningens förslag innebär en väsentlig ändring i jämförelse med nuvarande

ordning, i varje fall i formellt hänseende. Fakulteterna blir beslutande och där­

med också ansvariga myndigheter på det lokala planet i alla petitafrågor, som

berör undervisnings- och forskningsverksamheten. Konsistoriet inträder endast

som remissinstans, om och i den mån det utnyttjar sin fakultativa möjlighet att

yttra sig. Administrativt innebär förslaget på denna punkt en avsevärd minsk-

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 50 år 196

/

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196b

22lJ

ning av den lokala universitetsstyrelsens arbete oeli en avlastning av dess ansvar

för denna viktiga grupp av ärenden.

Konsistoriet vill inte bestrida att vissa skäl talar för den av utredningen för­

ordade omläggningen av petitaarbetet på det lokala planet, varvid konsistoriet

främst fäster avseende vid den förenkling och den tidsvinst som därigenom skulle

ernås. På grund härav finner sig konsistoriet — ehuru dess principiella betänklig­

heter kvarstår — kunna biträda den föreslagna anordningen. I likhet med utred­

ningen förutsätter konsistoriet, att fakulteterna skall vara skyldiga att fort­

löpande delge universitetsstyrelsen alla förslag i petitafrågor liksom att konsis­

toriet skall äga rätt att till fakultetsberedningarna vttra sig över dessa förslag.

Juridiska jakulteten i Stockholm tillstyrker utredningens förslag.

Större konsistoriet i Stockholm anför i huvudsak följande:

Vad gäller planeringsfrågorna är petitaarbetet otvivelaktigt det viktigaste

instrumentet för planeringen. Detta lärosätes myndigheter har sedan åtskilliga

år tillbaka betraktat och utformat sina årliga anslagsäskanden såsom en rullande

planering. Utarbetandet av petita sker under nära kontakt mellan ämnesrepre­

sentanter och rektorsämbete. Initiativ tages ofta till äskanden, särskilt för ämnen

som icke företräds av professor i fakulteten. Sluligen sker i mindre konsistoriet

en samlad bedömning av hela universitetets behov i fråga om tjänster och sak­

anslag. Konsistoriet kan icke finna att det skulle bli en förbättring om detta

arbete fördelades på flera organ så att fakulteterna skulle uppgöra en del av

petita, konsistoriet en annan del utan någon samordning av dessa och utan någon

samlad bedömning av universitetets behov. Att till fakulteternas färdigställda

petita i efterhand foga ett uttalande från konsistoriet synes vara en bakvänd

och olämplig anordning. Det borde vara till fördel såväl för ämnesrepresentanter

och fakulteter som för överordnade myndigheter, att de petita, som lämnar uni­

versitetet, är grundade på ett intimt samarbete mellan institutioner, fakulteter

och konsistorium. Endast därigenom har man någon garanti för att en väl balan­

serad planering, en nödvändig gallring och gradering, ett genomförande av den

enhetlighet, som erfordras, skett på ett för den fortsatta petitabehandlingen

lämpligt och vägledande sätt.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet anför:

Den ärendekrets, som enligt betänkandet skulle falla på konsistoriet, synes

kunna sammanfattningsvis beskrivas som administrativ. Endast i begränsad

utsträckning skulle konsistoriet komma att taga befattning med ärenden som

röra undervisningen och forskningen och då väsentligen den formella sidan av

dessa aktiviteter. Lärarkollegiet hyser full förståelse för de sakliga fördelar som

stå att vinna med en dylik ärendefördelning och kan vad beträffar förfarandet i

petitafrågor förutse både tidsvinst och annan administrativ lättnad i det nu myc­

ket betungande petitaarbetet vid lärosätena om förslaget genomföres. Lärar­

kollegiet vill därför ej motsätta sig detta. I enlighet med universitetsutredningens

förslag måste dock konsistoriet såsom universitetets styrelse hållas underrättat

om fakulteternas och sektionernas petita samt i erforderlig omfattning från de

synpunkter, konsistoriet har att företräda, nämligen de organisatoriska och admi­

nistrativa, yttra sig över dem.

Lärarkollegiet vid medicinska högskolan i Umeå, till vars yttrande organisa­

tionskommittén anslutit sig, anför:

230

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196

4-

Till konsistoriets uppgifter vill lärarkollegiet lägga skyldigheten att yttra sig

över fakulteterna/sektionernas petita. Konsistoriet skulle härigenom få ökade

möjligheter att samordna och leda universitetets utbyggnad, vilket torde vara

särskilt viktigt när det gäller frågor, som rör mer än en fakultet.

Lärarkollegiet vid tandläkare g skolan i Malmö

anför:

Kollegiet finner att utredningen syftar till en viss upplösning av universitetets

centrala roll för fakulteter och institutioner speciellt för förhållandet gentemot

kanslersämbete och departement. Viktiga uppgifter, t. ex. petita-arbete, vilka

förut ansetts tillhöra universitetets gemensamma angelägenheter, överföras exklu­

sivt till fakulteterna. Med hänsyn till de intressen kollegiet har att bevaka, väc­

ker emellertid denna tendens till decentralisering av universitetsfunktioner och

självständiggörande av fakulteterna ingen gensaga från kollegiet.

Kanslern

anför följande:

Den föreslagna ordningen, som sammanhänger med utredningens uppfattning

om petitaärendenas handläggning på kanslersnivån, ansluter sig också till utred­

ningens grundtanke att vetenskapliga bedömningar på det lokala planet skall

äga rum uteslutande på fakultetsnivå. Ett genomförande av förslaget torde

komma att medföra eu avsevärd minskning i konsistoriets arbete samt möjlig­

göra en snabbare handläggning av petitaärendena på det lokala planet. Oavsett

hur frågan om petitaärendenas handläggning på det centrala planet löses, anser

jag mig därför kunna — ehuru icke utan tvekan — tillstyrka den föreslagna om­

läggningen på det lokala planet. Jag anser dock att konsistoriet obligatoriskt bör

yttra sig över fakulteternas förslag.

Lärarkollegiet vid jarmaceutiska institutet,

vars yttrande institutets styrelse

åberopat såsom eget utlåtande, anför:

Lärarkollegiet förordar, att av fakulteterna till vederbörande fakultetsbered-

ning ställda petitaframställningar och övriga planeringsförslag överlämnas till

konsistoriet för yttrande, huvudsakligen ur organisatorisk och administrativ syn­

punkt. Härigenom kan fakultetsberedningen taga del av fakulteternas förslag i

oförändrad form, samtidigt som fakultetsberedningen genom konsistoriet med

sin kännedom om lokala förhållanden får en samlad bedömning av universitets

totala behov.

Avdelningskollegiet för teknisk fysik vid tekniska högskolan i Stockholm

anför:

Avdelningskollegiet vill även till behandling upptaga de kommande avdel­

ningarnas (sektionernas) handläggande av petitafrågor. Avdelningskollegiet an­

sluter sig till utredningen i vad avser dessa frågor. Sektionerna bör sålunda själva

till vederbörande fakultetsberedning ingiva petitaförslag. Avdelningskollegiet är

medvetet om att detta innebär ett betydande ökat ansvar men finner anord­

ningen ofrånkomlig för att nå paritet med motsvarande universitetsfakulteter,

som framför sina äskanden direkt. Detta är särskilt viktigt vid en teknisk hög­

skola, eftersom sektionerna (avdelningarna) F och K där har att vända sig såväl

till fakultetsberedningen för matematik och naturvetenskap som till fakultets­

beredningen för de tekniska vetenskaperna. Avdelningskollegiet finner liksom

utredningen, att konsistoriet (kollegienämnden) skall yttra sig över sektionernas

förslag. Som även antydes i utredningens skrivning, bör detta konsistoriets ytt­

rande innehålla högskolans egna synpunkter på sektionernas resurser i förhål­

231

lande till varandra, lokalfrågor m. in., under det att planeringen av institutio­

nernas utveckling och resurser samt relationerna till landets samlade forsknings-

och utbildningskapacitet ankommer på sagda fakultetsberedningar.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm

anser att konsistoriets upp­

gifter — utöver vad universitetsutredningen föreslagit — bör omfatta jämväl

åliggande att avge yttrande över sektionernas förslag till anslagsäskanden. Lärar­

kollegiet fortsätter:

Anslagsäskanden skall enligt lärarkollegiets mening utarbetas av varje institu­

tionsföreståndare eller i vissa fall i samråd med andra berörda institutionsföre­

ståndare. Dessa anslagsäskanden skall inges till berörd sektion vilken har att

utarbeta sektionens äskande varvid i vissa fall samrad förutsättes ske mellan av

samma ärende eller fråga berörda sektioner. Sektionens äskande ställes sedan till

fakultetsberedningen men ingives till konsistoriet varefter konsistoriet med eget

yttrande har att vidarebefordra sektionernas äskanden till fakultetsberedningen.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola

yttrar:

Även om det kan förutsättas att den centrala beredningen genom besök vid

lärosätena håller sig väl underrättade om sektionernas behov av personella resur­

ser m. m., synes det motiverat, att konsistoriet såsom lärosätets styrelse yttrar

sig över petitaförslagen.

Konsistoriets yttrande torde innefatta en översiktsbild av de ingivna äskan­

dena — samt där så bedöms nödvändigt — en angelägenhetsgradering av dessa.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna anför i huvudsak följande:

Rent principiellt sett framstår uppgiften att framlägga petita som ett väsent­

ligt led i det organs verksamhet, som skall utöva en allmän vård och tillsyn över

en läroanstalts verksamhet och det planeringsarbete för de gemensamma resur­

sernas utbyggnad, som även enligt utredningens tanke under alla förhållanden

skulle utföras inom den lokala universitets/högskolestyrelsen, måste självfallet

vara beroende av planläggningsarbetet för lärosätet i övrigt.

Möjligt är att för universitetens del den av utredningen föreslagna ordningen

kan vara lämplig. Beträffande de tekniska högskolorna gäller emellertid, att

verksamhetsområdena för olika avdelningar i flertalet fall gripa in i varandra i

en utsträckning som icke torde ha sin motsvarighet vid övriga lärosäten. Över­

styrelsen vill erinra om att exempelvis vid flera avdelningar teknologerna under

första och andra läroåret åtnjuta undervisning i huvudsak i grundläggande ämnen

och sålunda av lärare knutna till avdelningen för teknisk fysik, dvs. en annan

avdelning än elevens egen fackavdelning. Vidare bör erinras om att flera avdel­

ningar inom en teknisk högskola till inriktning och innehåll stå varandra betyd­

ligt närmare än sektionerna vid ett universitet.

Detta gör för de tekniska högskolornas del, att planläggningen av utbildningen

och utvecklingen inom de olika avdelningarna bör hållas samman på ett särskilt

sätt. Enligt överstyrelsens mening kräver detta i sin tur att anslagsframställning­

arna utformas i ett sammanhang. Ett i efterhand avgivet yttrande över centrala

delar av petita kan enligt överstyrelsens åsikt ej tillgodose samordningsbehovet

härutinnan. Överstyrelsen vill därför bestämt förorda, att — såvitt gäller de

tekniska högskolorna — uppgiften att framlägga petita bibehålies hos det lokala

styrelseorganet (kollegienämnden). Vid sitt ställningstagande till förevarande

spörsmål har överstyrelsen ej förbisett angelägenheten av att vederbörande fakul-

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 196),\

232

tetsberedning beredes erforderlig tid för behandling av högskolornas petita. Det

är emellertid överstyrelsens övertygelse, att den tidsförlust med avseende å på­

börjandet av behandlingen av från lärosätena inkommande petitaframställningar,

som uppstår för fakultetsberedningen genom att sektionernas (avdelningarnas)

förslag ej ingivas direkt till beredningen, mer än väl kommer att uppvägas av

tidsvinsten i beredningens arbete av att erhålla ett av det lokala styrelseorganet

(kollegienämnden) genomarbetat förslag till anslagsäskanden. Härtill kommer att

den förutsatta förstärkningen av den lokala förvaltningsorganisationen bör _

vill det synas överstyrelsen vara ägnad att möjliggöra en förkortning av den

tid, som för närvarande åtgår för petitaarbetet vid högskolorna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196

J

C. Universitets/högskolestyrelsens organisation

Remissdiskussionen rörande universitetsutredningens förslag till utformning av

den lokala universitets/högskolestyrelsen samt förslagen rörande de skilda sty­

relseorganens sammansättning och ställning har varit mycket omfattande. Jag

redovisar i detta avsnitt diskussionen i vad avser den enskilda styrelsen, varefter

jag i ett följande avsnitt redovisar yttrandena över förslaget om samarbetsnämn-

der i Lund, Göteborg och Stockholm.

Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund, anför i sitt

gemensamma yttrande följande:

I fråga om den lokala universitets/högskolestyrelsen vill organisationerna som

sin uppfattning uttala, att det är utomordentligt värdefullt att bevara ett bety­

dande mått av akademisk självstyrelse på denna nivå av organisationen. Något

lekmannainflytande i den lokala universitetsstyrelsen kan med hänsyn till de på

styrelsen ankommande arbetsuppgifterna icke anses behövligt. Organisationerna

tillstyrker sålunda utredningens förslag i denna del. Vid detta sitt ställnings­

tagande liar organisationerna utgått från att näringslivets inflytande på lokal

universitetsnivå bör komma till uttryck genom de utbildningsråd som utred­

ningen föreslår och att detta inflytande enligt förslaget kommer att förstärkas.

De biträder vidare förslaget att rektor skall väljas av de ordinarie akademiska

lärarna för viss tid i sänder. Organisationerna är medvetna om att eu sådan val­

procedur kan tänkas leda till att den utsedde rektorn icke besitter sådan admini­

strativ förmåga, som kräves i en mera omfattande universitetsförvaltning. De

är emellertid av den uppfattningen, att detta knappast utgör någon nämnvärd

olägenhet, förutsatt att de administrativa göromålen vid universiteten, såsom

utredningen förordat, kommer att handhavas av en väsentligt förstärkt orga­

nisation.

En förstärkning av den administrativa apparaten vid universiteten med en

högt kvalificerad befattningshavare såsom chef är även enligt organisationernas

mening ofrånkomlig. Å andra sidan har inom industrin förhågor uttalats att

utredningens förslag — särskilt att universitetsrådet skall ingå i rektorsämbetet

kan vara ägnat att skapa en dualism mellan rektor och den administrative

chefen som kunde fa icke önskvärda konsekvenser. För samarbetet mellan univer­

siteten och näringslivet — ett samarbete som särskilt i fråga om de tekniska

hogskolorna är värdefullt — vore det utan tvivel väsentligt att näringslivets män

kan vanda sig till en rektor, som verkligen är universitetets chef. Det har också

ansetts tveksamt om ett »dubbelkommando» av detta slag blir funktionsdugligt.

233

Organisationerna har emellertid utgått från att det också varit utredningens

avsikt att universitetsrådet trots sin i mycket självständiga ställning skall vara

underställd rektor och att fördenskull några komplikationer inte skall behöva

uppkomma. För att emellertid full klarhet härutinnan skall skapas vill organisa­

tionerna förorda att universitetsrådet icke skall ingå i rektorsämbetet.

Sveriges Hantverks- och Industriorganisation (SIIIO)

anför väsentligen föl­

jande:

SIIIO förordar, att rektor fungerar som högsta förvaltningschef. Det är av

väsentlig betydelse att rektor, som utredningen föreslår, väljes med hänsyn till

vetenskapliga och pedagogiska kvalifikationer. Endast en person med de ge­

digna kunskaper om och insikter i respektive lärosätes speciella problem och

arbetsförhållanden, som en sålunda meriterad rektor äger, kan utöva den led­

ning och utföra de representativa uppgifter, som åvilar chefen för ett universitet

eller en högskola. Rektor bör vid sin sida få en hög administrativ tjänsteman,

enligt utredningens förslag betitlad universitetsråd.

Universitetets lokala administrativa ledning bör i enlighet med utredningens

förslag åvila ett konsistorium, i vilket rektor ingår som ordförande och universi­

tetsrådet som föredragande inom sitt verksamhetsfält. Ansvaret för det direkta

vetenskapliga och pedagogiska arbetet bör åvila fakulteter och sektioner.

Skånska Ing enjör sklubb en

anför:

Ingenjörsklubben delar helt utredningens åsikt att rektor bör väljas av univer­

siteten själva. Prorektor bör utses av samma församling, men icke utväljas bland

dekanerna.

Universitet och tekniska högskolor är mycket stora förvaltningsenheter med

årsomsättning på flera tiotal miljoner kronor. Ingenjörsklubben delar därför ut­

redningens åsikt att förvaltningen bör förstärkas med förvaltningschef. Förvalt­

ningschefen skall vara en högt kompetent person i minst professors löneklass,

men det måste dock göras helt klart, att rektor är läroanstaltens chef och högsta

företrädare — något dubbelkommando kan ej tolereras.

Styrelsen jör Kooperativa Förbundet

accepterar universitetsutredningens för­

slag rörande organisationen av den lokala universitets/högskolestyrelsen. Gent­

emot vad som anföres i det särskilda yttrandet av en av utredningens experter

anför styrelsen:

Styrelsen anser att den väsentliga frågan i dessa avseenden blir om den före­

slagna organisationen får den administrativa slagkraft som utredningen förut­

sätter. Styrelsen kan icke finna, att de akademiska intressegruppernas strävanden

i de avseenden det här är fråga om, kan vara annat än positiva inslag i det organi­

satoriska arbetet.

Svenska Teknologjöreningen

anför i huvudsak följande:

Universitetsutredningen föreslår att det omedelbara ansvaret för själva admi­

nistrationen skall läggas på administrativa chefstjänstemän (universitetsråd).

Därigenom skulle rektorerna helt kunna ägna sig åt forskningen och den veten­

skapliga utbildningen. Svenska Teknologföreningen anser att stora problem kan

komma att uppstå i denna form av dubbelkommando, eftersom högskolornas

verksamhet är av den karaktären att en fortlöpande kontakt mellan den admi-

8* —

Dihang till riksdagens protokoll 1961). 1 saml. Nr 50

Kungl. Maj-.ts proposition nr 50 år 1964

234

nistrativa och den utbildande sektorn kräves. Detta samarbete anser föreningen

bli bäst realiserat om rektor i alla frågor

är högskolans chef och att han under sig

har den nödvändiga förvaltningspersonalen.

Tekniska Samfundet i Göteborg

yttrar väsentligen följande:

Tekniska Samfundet avstyrker att befattningar som universitetsråd inrättas

att under konsistoriet och vid rektors sida vara chef för läroanstaltens förvalt­

ning. Det torde vara att vänta att en sådan uppdelning av läroanstaltens ledning

kommer att medföra åtskilliga kompetenstvister och svårigheter.

Läroanstaltens administrations- och förvaltningsorgan bör enligt Tekniska

Samfundets åsikt sortera under rektor »såsom universitetets högste företrädare».

För att den av utredningen föreslagna decentraliseringen av besluten skall bli

möjlig förefaller det Tekniska Samfundet rimligt att rektor bör vara Kund.

Maj :ts förtroendeman och inte vetenskapsmännens valda representant. Vid för­

ordnande av rektor skulle därvid hänsyn tas även till administrativa meriter.

Tekniska Samfundet föreslår därför att det utredes om rektor i denna sin egen­

skap bör förordnas, efter lärarkollegiets hörande, av Kungl. Maj:t.

Smålands och Blekinge handelskammare

anför väsentligen följande:

Beträffande den lokala styrelseorganisationen menar handelskammaren att

denna bör såsom hittills vila på ett betydande mått av självstyrelse för univer­

siteten och högskolorna. Någon anledning att rubba den nuvarande maktbalansen

mellan de politiska makthavandena å ena sidan och universiteten och högsko­

lorna å den andra, föreligger icke. Handelskammaren vill därför förorda universi-

tetsutredningens förslag att det av den akademiska församlingen utsedda kon­

sistoriet skall fungera som högsta styrande organ med en av samma församling

utsedd rektor i spetsen.

Förslaget att rektorsämbetet skall ombildas och bestå av två högsta chefs­

tjänstemän, nämligen rektor som har hand om de akademiska angelägenheterna

och en särskild befattningshavare i samma ställning, universitetsrådet, med upp­

gift att leda administrationen i övrigt måste handelskammaren bestämt avstyrka

såsom utgörande en högst olycklig konstruktion. Fn dylik dubblering av led­

ningen måste här som eljest ge upphov till ständiga kompetenskonflikter. För­

valtningens effektivitet måste bli lidande härpå. I än högre grad skulle olägen­

heterna av ett dylikt system med dubbelkommando framträda, därest statskon­

torets tanke på en generaldirektör i spetsen för förvaltningen skulle vinna gehör.

Angeläget är att ledningen blir enhetlig.

Skånes handelskammare

anför i huvudsak följande:

Den nuvarande lokala styrelseorganisationen vilar på självförvaltningens prin­

cip. Om denna principiella självstyrelse för universiteten och högskolorna bör

man enligt handelskammarens mening på allt sätt slå vakt. Den har, såvitt

handelskammaren kunnat finna, i allmänhet fungerat väl. Att i universitets-

utredningens förslag denna självstyrelse i väsentliga stycken bibehålies med

konsistoriet såsom högsta styrande organ och med en rektor som högste styres­

man, utsedd av den akademiska församlingen på sätt nu sker, kan handelskam­

maren icke annat än hälsa med tillfredsställelse.

Någon anledning att särskilja de akademiska och administrativa funktionerna

synes icke föreligga. Att som statskontoret föreslår anförtro den administrativa

ledningen på lokal nivå åt en av Kungl. Maj:t utsedd ämbetsman med general­

direktörs ställning, skulle införa en dualism i organisationen, som sannolikt

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 ur 196

-4

235

komme att få ytterst olyckliga konsekvenser för hela förvaltningen. Här som

inom näringslivet torde en enhetlig ledning bäst främja effektiviteten. Även uni-

versitetsutredningen synes med sitt förslag, att vid rektors sida skulle placeras

ett universitetsråd som chef för administrationen, skatta åt liknande dualistiska

tankegångar. En sådan ordning synes mindre välbetänkt, då den torde inrymma

rika möjligheter till kompetenskonflikter under förutsättning att icke denne

ämbetsman underställes rektor och hans befogenheter klart begränsas.

Handelskammaren i Göteborg

anför bl. a.:

Trots de försök till gränsdragning, som gjorts av utredningen, synes det svårt

att få någon konkret bild av kompetensfördelningen mellan rektor och universi­

tetsråd. Såvitt handelskammaren kan finna måste en organisatorisk anordning

av denna art i praktiken få olyckliga konsekvenser. Handelskammaren har den

uppfattningen, att den högsta ledningen av universiteten och högskolorna allt­

jämt bör ligga hos en rektor, vald av lärosätets egna professorer, eventuellt ut­

ökade på lämpligt sätt med vissa andra kategorier av lärare och ämbetsmän.

Handelskammaren i Gefle

anför:

Handelskammaren finner det vara värdefullt, om de akademiska läroanstal­

terna får behålla sin lokalt kollegiala självstyrelse, även då det gäller ekonomin.

Det måste nämligen anses viktigt, att vetenskapen garanteras möjlighet att fritt

välja forskningsobjekt och metod. Kravet på universitetens och högskolornas

självständighet får därför icke tillbakasättas. En avvägning av detta krav på

självstyrelse och rörelsefrihet mot det offentligas krav och intressen kan enligt

kammarens mening mycket väl ske på det sätt universitetsutredningen föreslagit.

Handelskammaren, som finner universitetsutredningens förslag vara väl ägnat

att ge den lokala universitetsorganisationen smidighet och effektivitet i sitt

arbete, förordar således en lösning enligt dess riktlinjer framför statskontorets

förslag.

Västemorrlands och Jämtlands läns handelskammare

anför:

Handelskammaren ansluter sig till statskontorets förslag, vilket innebär, att

den differentierade organisationen får slå igenom i de högsta lokala styrelse­

organen. Handelskammaren anser nämligen, att den av universitetsutredningen

förordade organisatoriska lösningen med styrelseorgan av både administrativ och

akademisk karaktär utgör ett avsteg från de grundläggande organisationsprin­

ciper, som utredningen i övrigt har tillämpat.

Handelskammaren förordar även statskontorets förslag vad avser den högsta

administrativa styrelsen med en ämbetsman med generaldirektörs ställning som

högsta beslutande instans. Likaså anser handelskammaren, att den lokala admi­

nistrativa ledningen och den tillhörande administrationen göres gemensam för

samtliga läroanstalter på en ort.

Svenska Stadsförbundet

och Svenska Landskommunernas Förbund

anför i

likalydande yttranden i huvudsak följande:

Ett universitet betyder självfallet mycket för den stad och den region där det

är beläget. Detta gäller inte bara de redan bestående lärdomssätena utan säker­

ligen i än högre grad de städer till vilka nyupprättade universitet eller andra

högre läroanstalter lokaliseras. För både stadens och universitetets utveckling är

det nödvändigt med en samverkan mellan de båda myndigheternas olika organ

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 ur 196

4

236

i frågor av gemensamt intresse. Som exempel på dylika ämnen kan nämnas frågor

och synpunkter beträffande stadsplanens utformande, tillgodoseendet av univer­

sitetets eller högskolans behov av mark för byggnader och anläggningar av olika

slag, en för studenterna särskilt anpassad bostadsproduktion, fritids- och gemen-

samhetsanläggningar samt studentsociala åtgärder etc. Styrelsen anser sig böra

framhålla dels vikten av att administrativa förutsättningar skapas för smidiga

kontakt- och förhandlingsformer mellan å ena sidan universitet och högskolor

och å andra sidan vederbörande kommun, dels önskvärdheten av att det organ

som skall företräda universitetet i dylika sammanhang verkligen blir förhand-

lingsdugligt och får kompetens att förhandla å universitetets eller högskolans

vägnar i alla de frågor, som kan komma upp till överläggning. Inte minst viktigt

i dylika sammanhang är att besked i god tid kan lämnas beträffande olika ställ­

ningstaganden och planerade åtgärder från universitetets sida. Det synes styrel­

sen som om dessa frågor måhända inte tillräckligt beaktats av de sakkunniga och

det kan ifrågasättas om inte utredningen borde kompletteras med särskilda över­

väganden just med hänsyn till ovan relaterade förhållanden.

SFS anför i huvudsak följande:

SFS vill hänvisa till de allmänna synpunkter, som anföres i utredningens in­

ledande kapitel rörande den centrala problematiken kring avvägningen mellan

å ena sidan behovet av en effektiv förvaltning, å andra sidan de aktiva forskarnas

legitima önskemål att få ett betryggande inflytande över vetenskapliga bedöm-

ningsärenden.

Frågan om styrelseorganens sammansättning är vidare, som utredningen lika­

ledes anför, nära beroende av den grad av decentralisering man önskar för de

administrativa uppgifterna. Vill man ge de akademiska intressegrupperna ett

avgörande inflytande i de lokala styrelseorganen, kan man knappast föreslå en

ökad decentralisering inom universitets- och högskoleförvaltningen.

Utredningen har föreslagit dels att styrelsen skall befrias från alla moment som

innebär en vetenskaplig bedömning, dels en icke obetydlig decentralisering av

administrativa funktioner. Likväl har utredningen i strid mot det här redovisade

resonemanget stannat för en lösning som innebär, att styrelsen lägges i händerna

på forskarnas förtroendemän genom ett konsistorium bestående av rektor samt

fakulteternas och sektionernas dekaner. Den motivering som anföres härför är

»nödvändigheten av ett förtroendeförhållande mellan förvaltningen och fors­

karna». SFS kan inte finna att detta leder till slutsatsen, att forskarna själva bör

bära ansvaret för administrationen. Organisationen vill också än en gång betona

det önskvärda i att de i görligaste mån friställes för sina egentliga uppgifter:

forskning och undervisning. SFS har i stället övervägt ett förslag, innebärande

att konsistoriet ersättes med en av Kungl. Maj:t utsedd kollegial styrelse. I

denna borde lämpligen ingå bland annat rektor och prorektor som vetenskaps­

männens företrädare, chefen för den lokala förvaltningen samt en representant

för läroanstaltens studentkår. Därutöver skulle styrelsen sammansättas av före­

trädare för allmänna intressen, inklusive för näringslivet och kommunala myn­

digheter. En på så sätt sammansatt styrelse skulle kunna spela en framträdande

roll för planeringen på sikt av läroanstaltens utveckling och utbyggnad, särskilt

i frågor rörande fastighets- och markförvärv. Det bör särskilt understrykas att

denna planering även bör omfatta studentbostadsbyggandet. Eu direkt anknyt­

ning till näringslivet kan innebära en klar fördel för planeringsarbetet, exempel­

vis för att främja ett utnyttjande av industrins resurser inom forskningen samt

anskaffande av lärarkrafter i bristämnen.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 50 år 196b

237

En lösning av det här antydda slaget förutsätter en långtgående delegering

från styrelsen till förvaltningschefen. Denne bör direkt underställas universitets/

högskolestyrelsen.

SFS ställer sig tvekande till förslaget om ett särskilt rektorsämbete bestående

av rektor och universitetsrådet. I betänkandet nämns, att vissa delegations-

ärenden ej bör handläggas av förvaltningschefen ensam. Några exempel på så­

dana ärenden har dock ej givits, och organisationen ifrågasätter om behov av en

sådan delegationsmöjlighet reellt föreligger. Vidare skulle rektorsämbetet direkt

åläggas vissa uppgifter. SFS kan inte tillstyrka att föreståndare för gemensamma

anläggningar skall utses av rektorsämbetet; den uppgiften bör i stället åvila sty­

relsen. Det är tveksamt om de återstående, i betänkandet omnämnda uppgifterna

— tillsynen över att institutionerna förvaltas i enlighet med gällande föreskrifter

samt vissa rutinärenden, exempelvis ledigförklarande av vissa tjänster — är av

den betydelsen och omfattningen att de kräver inrättandet av ett rektorsämbete.

SUHAF

anför:

SUHAF anser principiellt, att vetenskapsmännen skall frikopplas från de admi­

nistrativa avgörandena inom universitetsväsendet. Som en följd härav ansluter

sig förbundet till statskontorets förslag, att den lokala administrativa ledningen

skall läggas hos en av Kungl. Maj:t utsedd generaldirektör.

SUHAF ansluter sig också till statskontorets förslag om inrättande av ett

universitetets råd vid varje läroanstalt.

Beträffande de akademiska styrelseorganen i statskontorets förslag (rektor,

prorektor, konsistorium) yrkar SUHAF bestämt ett helt annat valsystem än det

föreslagna. Rektor, prorektor och ledamöterna av konsistoriet bör utses av ett

valkollegium med företrädare för samtliga lärarkategorier samt studenter. Detta

krav gäller självklart också, om den av utredningen föreslagna styrelsen skulle

genomföras.

En annan uppfattning redovisas av Universitetslärarförbundet (ULF),

som

anför i huvudsak följande:

Konsistorierna och rektorerna måste ges en betydligt starkare ställning än som

universitetsutredningen förordat och de nuvarande större konsistorierna bör

på visst sätt bibehållas. Enligt utredningens förslag får man icke en enhetlig led­

ning för universiteten och ansvarsfördelningen i toppen är mycket oklar. ULF,

som anser detta vara en väsentlig brist i förslaget, förordar för sin del att kon­

sistorierna icke blott till namnet utan även till gagnet blir universitetens styrelse.

Rektor skall närmast under konsistoriet vara chef för hela universitetet.

Enligt förbundets mening talar många skäl för ett bibehållande av en mot­

svarighet till nuvarande större akademiska konsistoriet för behandling av de

viktigaste principfrågorna. För att få bättre garantier för en tillfredställande

belysning av ärendena måste varje fakultet få minst tre ledamöter i konsistoriet.

Rektor, ordförande, prorektor, vice ordförande, och dekanema (ej prodeka-

nerna) bildar tillsammans dekankollegiet,

på vilket huvuddelen av de icke rutin­

mässiga avgörandena förutsätts skola läggas.

Som inledningsvis anförts måste särskilda visstidstjänster (6 år) som rektor

inrättas. Rektorerna skall närmast under konsistorierna och dekankollegierna

vara chefer för hela universiteten inklusive universitetsförvaltningen och måste

därför förutsättas vara heltidsengagerade för denna uppgift och sålunda helt

frikopplade från forskning och undervisning.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 50 ur 196b

238

Rektor bör väljas av de av läroanstaltens lärare, som äger säte och stämma i

någon av läroanstaltens fakulteter/sektioner jämte överbibliotekarien och valet

fastställas av Kungl. Maj:t.

Förbundet anser, att prorektor bör väljas av samma församling som rektor och

ej av konsistoriet.

Enligt förbundet synes det icke vara nödvändigt att lägga det närmaste ansva­

ret för denna förvaltning på en chefsadministratör, universitetsrådet. De 3 avdel­

ningscheferna kan och bör i stället vara direkt underställda den heltidsanställda

rektorn.

SACO anför följande:

SACO tillstyrker inrättandet av en administrativ chefsbefattning vid univer­

siteten. I utredningens förslag ter sig emellertid kompetensfördelningen mellan

rektor och den administrative chefstjänstemannen något oklar. Fastän SACO har

uppfattat utredningens avsikt så, att universitetsrådet trots sin relativt själv­

ständiga ställning skall vara underställd rektor, finns det enligt SACO:s uppfatt­

ning anledning att antaga att risk för ett »dubbelkommando» kan uppkomma. En

lösning av detta problem vore, att rektor formellt gjordes till chef för förvalt­

ningen. En sådan ordning skulle emellertid icke vara förenlig med den inställ­

ningen, att de befattningshavare som »producerar» vid universiteten — forskare

och universitetslärare — ostört skall ägna sig åt dessa uppgifter. Den närmast

liggande lösningen av problemet är att så långt som möjligt stadgeenligt skapa

klara gränser, varvid den administrative chefstjänstemannen svarar för de rent

administrativa arbetsuppgifterna. Han blir därvid direkt underställd universi­

tetets styrelse, konsistoriet, vars ordförande är rektor.

För att ge ökad belysning åt ärendena bör konsistorierna förstärkas med ytter­

ligare en representant för varje fakultet. SACO anser, att de den administrative

chefen närmast underställda cheferna även bör ingå i konsistoriet.

Utredningen föreslår, att rektor som nu skall utses genom val. Ehuru en sådan

procedur måste anses föråldrad, kan SACO tillstyrka förslaget med hänsyn till

att rektor utåt skall representera universitetet och därmed dess lärare.

För chefen för universitetsadministrationen har utredningen föreslagit benäm­

ningen universitetsråd. SACO finner denna titulatur olämplig. Rådstiteln mot­

svarar enligt SACO:s mening — i jämförelse med svensk statsförvaltning i övrigt

— icke den ställning som chefstjänstemannen har. Även med hänsyn till att det

inom den föreslagna oganisationen förekommer ett organ på universitetskanslers-

nivå — utbildningsråd — med vilka universitetsrådet kan förväxlas, bör titeln

ändras. SACO föreslår, att chefstjänstemannens titel blir akademidirektör.

TCO yttrar väsentligen följande:

Det mest omvälvande i utredningens förslag avser den lokala universitetssty­

relsen. Man kan här urskilja två grundtankar, som varit vägledande för utred­

ningens ställningstagande: dels strävan till ökad decentralisering, dels den inled­

ningsvis berörda målsättningen att dra gränser mellan å ena sidan ärenden som

kräver enbart vetenskaplig bedömning och å andra sidan ärenden av mera ren­

odlat administrativ art. Denna gränsdragningsfråga bedömer också TCO som

kärnpunkten i problematiken. Utredningens diskussion härav är synnerligen

intressant. Den utmynnar emellertid i förslag, som har utpräglad kompromiss-

karaktär med därav betingade svagheter.

Det synes TCO, som om den ställning universitetsrådet (motsvarande) skulle

komma att få i flera hänseenden måste bli oklar. Sålunda kan beträffande rela-

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196 k

239

tioncrna till rektor noteras, att utredningens beskrivning av rektors och universi-

tetsråds allmänna uppgifter föga skiljer sig från varandra. Det kan alltså konsta­

teras, att man skulle få två personer i chefsställning med till en del samman­

fallande funktioner och ansvar. Dylika konstruktioner torde i allmänhet, inte

förbättra eu förvaltningsapparats funktionsduglighet. Visserligen skulle inom

rektorsämbetet universitetsrådet vara underordnad rektor (dock med självstän-

dig reservationsrätt). Men å andra sidan förutsätts delegation av ärenden från

konsistorium kunna ske till universitetsrådet som förvaltningschef — men inte

till

rektor.

Enligt TCO:s mening är det tveksamt, om utredningens förslag i här nämnda

avseenden skulle fylla erforderliga krav pa administrativ effektivitet hos univer­

sitetsförvaltningen. Det är väl inte heller ovedersägligt, att »förtroendeförhal-

landet mellan förvaltningen och forskarna» skulle bli det allra bästa.

TCO har vidare en principiellt viktig invändning mot sammansättningen av

den lokala styrelsen, konsistoriet. Denna skulle — med undantag av universitets­

rådet — enbart bestå av akademiker, som utsetts av akademikerna själva. Den

lokala styrelsen skulle med andra ord vara en helt intern akademisk angelägen­

het. TCÖ finner inte detta rimligt med tanke på att den lokala universitets­

styrelsen måste uppbära ansvaret för en verksamhet, som har den största bety­

delse för samhället som helhet och som dessutom bekostas med allmänna medel.

I en styrelse av detta slag bör samhällsintresset tillgodoses genom representanter

också för det allmänna.

Enligt TCO:s mening torde statskontorets modell för den lokala styrelsen ge

den effektivaste administrationen. Mot den modellen kan emellertid invändas,

att den ger alltför stor makt åt den administrative chefen. Vidare kan mot stats­

kontorets förslag sägas, att det visserligen ger utrymme åt allmänintresset men

att detta inte sker på det ansvarsplan som är önskvärt.

TCO förordar en lokal universitetsstyrelse efter ungefär följande modell:

På varje universitetsort inrättas en lokal universitetsstyrelse med

högsta an­

svaret på den lokala nivån för de akademiska läroanstalterna på orten. I denna

ingår av de akademiska lärarna vald rektor som självskriven ordförande, pa

samma sätt utsedd prorektor, ytterligare två av den akademiska församlingen

valda representanter, den av Kungl. Maj:t tillsatta högste förvaltningschefen

(universitetsrådet) samt fem andra ledamöter, vilka utses av Kungl. Maj.t som

företrädare för allmänna intressen.

Under den lokala universitetsstyrelsen fungerar universitetsrådet som högste

lokale förvaltningschef,

och till denne delegerar styrelsen alla ärenden av för-

valtningsmässig art.

Under universitetsrådet ordnas den gemensamma lokala förvaltningen

med

avdelningar allt efter funktioner.

De akademiska organen

— fakulteterna/sektionerna samt den akademiska

församlingen och konsistorium med rektor som ordförande — behålls för akade­

miska angelägenheter i enlighet med statskontorets förslag.

Med här föreslagen modell borde man kunna vinna fördelarna i statskontorets

förslag och skapa en effektiv förvaltning med långtgående samordning av läro­

anstalter på samma ort men utan de med statskontorets förslag förenade riskerna

för administrativt övervälde och alltför långt driven byråkratisering. Man skulle

vidare ha säkerställt allmänintressets inflytande och därmed även gett reella

möjligheter för en decentralisering till lokal nivå i enlighet med intentionerna från

både utredningen och statskontoret. En decentralisering av viktiga ärenden kan

rimligen inte ske utan att allmänintresset blir företrätt i den lokala styrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 19G

4

240

Sveriges Konservativa Studentförbund anför:

Förbundet ställer sig i huvudsak positivt till utredningens förslag till lokal

styrelse. Möjligen kan man ifrågasätta om det inte hade varit rationellt att knyta

samman närbelägna lärosäten än fastare än som föreslagits i utredningen.

Utredningens förslag till uppdelning i administration och akademisk förvalt­

ning förefaller att bättre än statskontorets tillvarata de mest värdefulla elemen­

ten i universitetens självstyrelse. Med hänsyn till den mycket starka ställning

som universitetsråden kommer att få bör tjänsterna ledigförklaras i vanlig ord-

ning och konsistoriet därefter ges tillfälle till yttrande över inkomna ansökningar.

Utredningen föreslår att rektor som omväljes för en tredje period skall få per­

sonlig professur vid återinträdandet i vetenskaplig tjänst, medan den ordinarie

professuren ledigförklaras. Detta förslag finner förbundet i princip tillfredsstäl­

lande men anser att så bör ske senast då rektor omväljes för sin andra period.

Om så befinnes önskvärt bör emellertid tjänsten utlysas redan tidigare.

Den snabba expansionen av universiteten skapar på den lokala nivån behovet

av en förstärkt administration. Det förefaller oss naturligt att den erforderliga

personalen utgöres av fackmän, såsom fallet är inom en växande del av samhället

i övrigt, även dess privata sektor.

Chefsbefattningen i denna administration måste på grund av sin betydelse

göras konkurrenskraftig gentemot andra statliga och privata topptjänster av

motsvarande slag, vilket vinnes genom att innehavaren placeras på B-löneplan.

Universitetets rektor, vald av de ordinarie lärarna, komme icke att leda den

administrativa apparaten, men skulle entydigt vara forskningens och undervis­

ningens talesman. Såsom ordförande i läroanstaltens råd är han dess representant

i alla icke specifikt administrativa sammanhang.

Förbundets uppfattning, vad gäller lämpligheten att dela de akademiska och

administrativa funktionerna inom styrelsen, sammanfaller således delvis med

statskontorets förslag till organisation. Detta är emellertid icke fallet vad gäller

administrationens befogenheter.

Stor frihet är i de demokratiska länderna av tradition tillerkänd universiteten

i deras arbete, icke blott forskning. Detta fria arbete utföres av institutionerna

och vi ser i en klar boskillnad mellan deras och administrationens kompetens­

områden en säkrare garanti för dess bibehållande än i ett akademiskt inflytande

över administrationen via en rektor med dubbla uppdragsgivare. Att en sådan

boskillnad kan upprätthållas är en central och helt avgörande förutsättning för

att statskontorets förslag på denna punkt skall kunna accepteras. Vi finner såle­

des till skillnad från statskontoret att tillsättning av institutionsprefekt är en

självklart akademisk angelägenhet och bör åvila konsistorium liksom nu är fallet.

Centerns Studentförbund anför:

Studentförbundet kan inte dela statskontorets uppfattning om nödvändigheten

av en uppdelning på två organ, ett för administrativa ärenden och ett för aka­

demiska ärenden. Studentförbundet kan emellertid inte heller dela utredningens

uppfattning om nödvändigheten av ett organ bestående enbart av representanter

för de ordinarie akademiska lärarna (jämte lärosätets administrative chef). Stu­

dentförbundet anser liksom utredningen, att många av de frågor som den lokala

styrelsen kommer att handlägga »fordrar ett inslag av akademisk bedömning».

Detta tillgodoses emellertid genom beredningen i fakulteter eller för tillfället bil­

dade kommittéer av »akademisk karaktär». Beslutet bör däremot fattas av ett

allsidigt sammansatt organ representerande jämte akademisk och administrativ

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196

4

Kungl. May.ts proposition nr 50 år 196b

241

sakkunskap jämväl samhällsintresset, studenternas intressen och de lokala (kom­

munala) intressena.

Vi vill därför föreslå, att universitetets ledning ges åt en styrelse på förslagsvis

11 personer med universitetets rektor som ordförande. I styrelsen bör därjämte

ingå förvaltningschefen, prorektor, ytterligare någon representant för de akade­

miska lärarna, studentkårens ordförande samt sex personer utsedda av Kungl.

Maj:t. De sistnämnda bör representera kommunala myndigheter, näringsliv och

det allmänna samhällslivet samt i övrigt äga intresse för universitetens och hög­

skolornas angelägenheter.

Sveriges Socialdemokratiska Studentjörbund anför:

Förbundet anser att vetenskapsmännen skall frikopplas från det administra­

tiva arbetet inom universitetsorganisationen. Som en följd härav ansluter sig

förbundet till statskontorets förslag att den lokala administrativa ledningen bör

utövas av en av Kungl. Maj:t efter förslag av universitetets råd utsedd general­

direktör. Förbundet ansluter sig alltså även till förslaget om ett universitetets råd.

När det gäller de riktlinjer efter vilka organisationen skall uppbyggas, kan man

förenklat säga att det finns två tänkbara synsätt. Det ena ser i administrationens

chef främst en företrädare för de högre vetenskapsmännen, dvs. en förtroende­

man för lärarna. De andra vill i organisationens chef främst se en företrädare för

den centrala förvaltningen, dvs. en generaldirektör utsedd av Kungl. Maj:t. För­

bundet föredrar liksom statskontoret detta senare synsätt, medan det anser att

utredningens kompromiss är ohållbar och utan egna fördelar.

Beträffande det akademiska konsistoriet vill förbundet framhålla att det, som

en konsekvens av förbundets krav på en organisation där institutionerna är de

centrala enheterna, främst kommer att bli ett organ för information och sam­

råd ovanför fakulteterna men utan beslutanderätt i viktigare frågor. De veten­

skapliga bedömningsfrågorna skall, som förbundet ovan framhållit, i största

möjliga utsträckning avgöras inom institutionerna och i fakultetsberedningarna

samt i någon mån i fakulteterna.

Kommerskollegium anför:

Kollegium anser det icke tillfredsställande därest de akademiska och admini­

strativa funktionerna på lokal nivå skulle särskiljas. Den administrativa förvalt­

ningen bör vara underordnad universitetets rektor, som sålunda bör vara den

främste företrädaren för universitetet såväl i akademiska som administrativa

spörsmål.

Kollegium vill även ifrågasätta om det icke är behövligt att en representation

för näringslivsintressena även kommer till stånd saväl inom den lokala universi­

tetsorganisationen som i kanslerskollegiet.

Riksrevisionsverket anser, att statskontorets förslag från effektivitetssynpunkt

klart är att föredraga framför universitetsutredningens. Verket framhåller att den

administrative chefstjänstemannens tjänstebenämning bör vara en annan än

generaldirektör, förslagsvis akademidirektör.

Emot riksrevisionsverkets yttrande har inom verkets styrelse reservation av­

givits av styrelsens ledamot, generaldirektören I. Löfqvist, vilken hänvisar till

sin reservation i statskontorets styrelse.

242

Försvarets jorskningsanstalt anför:

Beträffande den lokala läroanstaltsstyrelsen må anmärkas, att utredningens

förslag väsentligt skiljer sig från statskontorets. I valet mellan dessa två synes

utredningens förslag vara att föredraga, av den anledningen att en så klar gräns­

dragning mellan akademiska och administrativa ärenden, som statskontorets

förslag förutsätter, inte i praktiken torde kunna genomföras.

Forskningsanstalten anser, att ansvaret för läroanstaltens ledning såväl i vad

avser frågor rörande administration och ekonomi som forskning och utbildning

bör ligga hos en och samma person. Därför biträder forskningsanstalten i princip

universitetsutredningens förslag om rektorsämbetets uppgifter och rektors ställ­

ning sasom läroanstaltens högste företrädare. Det bör dock av universitetsstad-

gan klarare än vad utredningen angivit framgå, att rektor har skyldighet att öva

överinseende över läroanstaltens samtliga angelägenheter. Detta torde bland

annat böra komma till uttryck i stadgan på så sätt, att den avsedda chefen för

den centrala förvaltningen (universitetsråd) har att fullgöra sina uppgifter såsom

befattningshavare underställd läroanstaltens rektor.

Utredningen synes i denna och därmed sammanhängande frågor ha tagit bety­

dande hänsyn till den tradition av akademisk demokrati, som råder i landets

universitets- och högskoleliv. I en del hänseenden torde ett längre steg från hit­

tills gängse procedurer vara sakligt sett befogad. Sålunda kan arrangemanget

med en av lärarkåren vald rektor och ett av Kungl. Maj:t utsett universitetsråd

befaras leda till vissa motsatsförhållanden i läroanstaltens administrativa ledning,

vilka skulle kunna undvikas, om rektor utsåges av Kungl. Maj:t efter förslag av

respektive lärarkår.

Länsstyrelsen i Uppsala län, som förordar att den lokala organisationen utfor­

mas på sätt universitetsutredningen föreslagit, anför följande:

Såsom länsstyrelsen tidigare framhållit måste man vid ett särskiljande av uni­

versitetens och högskolornas vetenskapliga och administrativa arbetsuppgifter

göra en avvägning mellan två inte alltid helt förenliga intressen. Rent principiellt

sett är det naturligtvis riktigt, att lärarna undervisar, forskarna forskar och att

andra står för organisationen av verksamheten. Det skulle emellertid enligt läns­

styrelsens mening vara olyckligt om man ansåge sig böra ställa de lärare och

forskare, med vilka hela det högre undervisningsväsendet och forskningen står

och faller, praktiskt taget utan avgörande inflytande i vad det gäller de ekono­

miska och organisatoriska förutsättningarna för själva verksamhetens bedri­

vande. Universitetsledningen, såsom den nu är utformad och såsom den enligt

länsstyrelsens mening till sina huvudlinjer även i framtiden bör vara utformad,

behöver otvivelaktigt vid sin sida en betydligt utbyggd och mer effektiv admi­

nistration med en chef med säte och stämma i universitetets styrelse, men läns­

styrelsen kan däremot inte finna det nödvändigt och lyckligt att man — såsom

statskontoret föreslår — bryter ut det administrativa organet ur verksamheten

i övrigt, ger det vidgade ekonomiska och organisatoriska uppgifter och gör det

till ett i vissa avseenden överordnat organ.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anför:

Vad angår den lokala organisationen vill länsstyrelsen endast framhålla, att

statskontorets förslag, att genom anordnandet av ett specialistbetonat admini­

strativt instrument söka särskilja de akademiska och de administrativa funktio­

nerna inom läroanstalternas styrelse, torde medföra fördelar framför utred­

ningens lösning. Det bör bland annat ligga i samhällsintresset att söka frigöra

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

243

forskare och lärare från rent administrativa uppgifter så långt det är görligt.

Vidare synes detta förslag skapa betingelser för ett bättre utnyttjande av till­

gängliga resurser genom specialisering av uppgifter. Utformningen av lokala

administrativa ledningen på anfört sätt skulle vidare innebära, att den gives en

fristående ställning i förhållande till de akademiska intressegrupperna vilket sy­

nes länsstyrelsen enbart fördelaktigt.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför:

Det torde helt allmänt kunna ifrågasättas, huruvida icke risk föreligger för att

den av utredningen föreslagna utformningen av den lokala administrativa led­

ningen i vissa fall kan komma att innebära en lägre effektivitet hos administra­

tion sapparaten därigenom att de organ, vilka skall avgöra ofta mycket svar-

bemästrade och ömtåliga administrativa frågor, inte givits en tillräckligt fristå­

ende och obunden ställning i förhållande till de akademiska intressegrupperna.

Den organisationsform för läroanstalternas administrativa ledning, som stats­

kontoret föreslagit och vilken innebär att ledningen göres självständig gentemot

nyssnämnda grupper, synes i och för sig bättre ägnad att tillgodose effektiviteten.

Emellertid måste det rationella i en viss lösning bedömas under hänsynstagande

till alla givna faktorer i sammanhanget. Den organisationsform statskontoret

föreslagit skulle måhända, särskilt med beaktande av vikten av att viss hänsyn

tages till tradition och historiska förutsättningar, betyda en alltför kraftig ome­

delbar omvälvning. Länsstyrelsen vill därför ehuru med tvekan ansluta sig till

det av utredningen framlagda förslaget till utformning av den lokala organisa­

tionen.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län yttrar:

För ett i utveckling statt industri- och handelsområde är tillgång till en aktiv

forskningsmiljö och högre utbildningsanstalter av stor betydelse. Verksamheten

vid handelshögskolor, tekniska högskolor, medicinska fajsulteter,. sociologiska

institutioner osv. är å andra sidan nära beroende av områdets näringsliv, sam­

hällsplanering, sjukvård etc.

,

Dessa förhållanden leder länsstyrelsen till att ta upp fragan om de lokala

intressenas inflytande på universitets- och högskoleväsendet. Då länsstyrelsen

föreslår, att företrädare för allmänna lokala intressen skall ingå i de lokala univer­

sitetsstyrelserna, får detta inte betraktas som uttryck för misstro mot den kon-

sistoriala formen, sådan den utbildats i vart land. Självfallet är i flera frågor

vetenskapens företrädare mest skickade att vara beslutande. Men det finns frå­

gor, där en smidig och snabb lösning gagnas av intim samverkan med företrädare

för lokala instanser såsom universitetsstadens och vederbörande landstings

styrelse.

För att kommunen skall bli representerad i styrelsen talar onekligen den nära

samverkan mellan universitetet och kommunen, som är nödvändig, då det gäller

klinisk undervisning och forskning, mark- och planfrågor, bostadsfrågor osv. Ur

andra synpunkter skulle det säkert vara till gagn, om t. ex. näringslivet inom

universitetets huvudsakliga upptagningsområde vore representerat i universitets­

styrelsen. Under åberopande härav och av vad som tidigare anförts i denna fråga

föreslår länsstyrelsen, att universitetsstyrelsen utökas med förslagsvis tre av

Kungl. Maj :t utsedda företrädare för allmänna lokala intressen.

Länsstyrelsen i Örebro län förklarar sig icke ha nagot att erinra mot universi-

tetsutredningens förslag. Länsstyrelsen överlämnar vidare yttrande av drätsel­

kammaren i Örebro, som bl. a. yttrar:

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196b

244

Läroanstaltens och kommunens/regionens planeringsarbete måste med nöd­

vändighet komma att intimt beröra och gripa in i varandra. Ett samarbete, som

siktar till ömsesidiga fortlöpande informationer samt synkroniserad aktivitet

måste skapa de bästa förutsättningarna för en lycklig utveckling både för läro­

anstalterna och för de orter resp. regioner, till vilka dessa äro förlagda. Samarbe­

tet bör ske i organiserad form. Då huvudmannaskapet för dessa högre läroanstal­

ter helt åvilar staten synes systemet med en helt statlig lokalstyrelse principiellt

riktig. På grundval av vad ovan anförts om behovet av samarbete med de lokala

kommunala myndigheterna vill drätselkammaren förorda inrättandet av ett

lokalt samarbetsorgan, sammansatt av representanter för läroanstaltens lokal­

styrelse, kommunen och landstinget.

Veterinärhögskolentredningen

yttrar i huvudsak följande:

Det som för närvarande brister i den nuvarande organisationen gäller framför

allt ledningen av den lokala verksamheten vid universiteten och högskolorna.

Veterinärhögskoleutredningen finner universitetsutredningens förslag i före­

varande hänseende icke lämpligt.

Enligt universitetsutredningens förslag kommer nämligen många viktiga frågor

däribland petitabehandlingen beträffande de vetenskapliga institutionerna, att

avgivas vid sidan om såväl rektor som lokalstyrelse (konsistorium).

Enligt veterinärhögskoleutredningens mening skulle man söka en utformning

av den lokala ledningsfunktionen efter följande linjer.

I ledningen för läroanstalter med flera fakulteter bör stå ett konsistorium (sty­

relse), bestående av rektor, prorektor samt dekanerna (eller motsvarande). Ord­

förande i styrelsen bör vara rektor.

Uppgifterna att leda och samordna verksamheten vid läroanstalten bör när

det gäller frågor av principiell natur eller som eljest är av större vikt, åvila kon­

sistoriet i dess helhet men i övrigt anförtros åt rektor. Rektor bör för en period

av högst sex ar utses av Rungl. Maj:t på förslag av läroanstaltens konsistorium,

som i ärendet bör höra professorskollegium eller motsvarande.

Rektor bör helt ägna sig åt samordnande och administrativa uppgifter.

Rektorstillsättningen bör ske utifrån bakgrunden att vederbörande skall ha

adagalagt framstående egenskaper saväl som vetenskapsman som administratör.

Med hänsyn till de sålunda uppställda fordringarna torde rektor i allmänhet

komma att utses bland läroanstaltens professorer. Emellertid synes hinder ej

böra möta att välja annan person, som har motsvarande meriter och i övrigt är

särskilt lämplig till befattningen.

Det måste anses lämpligt att rektor har en sådan fristående ställning, att han

kan vara obunden vid ställningstaganden och opartisk i kontroversiella frågor

mellan exempelvis olika institutioner eller fakulteter. På grund härav bör den

som utsetts till rektor i förekommande fall lämna sin professur. Detta medför

da också den fördelen att befattningen kan besättas med annan ordinarie inne­

havare. En särskild rektorsbefattning bör under sådana förhållanden inrättas vid

läroanstalten.

Statskontoret

anför:

De båda förslagen överensstämmer i uppfattningen att en omfattande decen­

tralisering från kanslers- (överstyrelse-)nivån bör genomföras och att sålunda

de lokala styrelseorganen skall utrustas med ett avsevärt större självständigt

ansvar för olika avgöranden än de hittills haft. Utredningen utgår från, att den

Kungl. Maj:ts 'proposition nr BO år 1964.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 50 år 196b

245

lokala universitets/högskolestyrelsens uppgifter bör vara av avsevärt mera ren­

odlat administrativ art än de f. n. är. Detsamma gäller rapporten, vilket sam­

manhänger med den organisation och de arbetsuppgifter som föreslås för kan­

slers/överstyrelsenivån.

Utredningens förslag kan i jämförelse med rapportens med stark förenkling

karakteriseras så, att hos utredningen generaldirektörsbefattningen motsvaras

av två, nämligen rektors- och universitetsrådsbefattningarna. Inom ett universi-

tetscentrum skulle alltså kunna komma att finnas ett flertal administrativa

chefstjänstemän. Konsistoriet, som i rapporten betraktas som ett kollegialt

organ för vetenskapliga bedömningsfrågor, blir enligt utredningens förslag uni­

versitetets styrelse med ansvar för alla dess angelägenheter, akademiska såväl

som administrativa, vari också inbegripes frågor rörande den ekonomiska för­

valtningen. Den avsedda delegeringen väntas dock medföra, att flertalet av

de ärenden som i rapporten förutsatts bli avgjorda genom enrådighetsbeslut

av generaldirektören, enligt utredningens förslag skall avgöras av rektorsämbe­

tet, dvs. rektor jämte universitetsrådet (resp. byråchef) eller av den senare

ensam. Enligt utredningens uppfattning, ådagalagd genom dess förslag till för­

valtningsorganisation i Göteborg, skall dock hinder icke föreligga för att de

olika läroanstalternas förvaltningsapparat under ledning av en gemensam

chefstjänsteman (universitetsrådet) integreras på nivån under rektorernas.

Den i rapporten föreslagna organisationsutformningen innebär enligt stats­

kontorets mening alltfort en i fråga om förvaltningseffektivitet överlägsen lös­

ning, som tillika möjliggör den avsedda decentraliseringen av åtskilliga admini­

strativa beslut från överstyrelsenivå till den lokala administrativa ledningen.

Organisationslösningen anvisar former för en radikal förkortning av ärende­

vägarna. I princip erfordras endast en beredning och ett beslut vid ett ärendes

handläggning. Organisationsutformningen säkerställer vidare en kontinuerligt

likformig ärendehandläggning vid de skilda universiteten/högskolorna. Stats­

kontoret förordar alltså bestämt en organisation enligt dessa riktlinjer.

Om man emellertid i likhet med utredningen vill låta alla ärendetyper höra

hemma under konsistorium och rektorsämbete fordras enligt statskontorets

uppfattning att man drar konsekvenserna härav genom att klarare markera

rektors ställning såsom motsvarighet även till den i rapporten föreslagne gene­

raldirektören. I synnerhet gäller detta om man vill behålla de nyss berörda

decentraliseringsmöjligheterna. Det kan da knappast ifragakomma att rektor

tillsättes genom val av, huvudsakligen, universitetets ordinarie lärare; Kungl.

Maj :t bör tillsätta rektor utan särskild kandidatnominering. Statskontoret delar

utredningens uppfattning att rektor med av utredningen avsedda uppgifter bör

kunna utses även bland personer utanför professorskretsen och överhuvudtaget

utanför universitetsvärlden.

Beträffande konsistoriets sammansättning gäller enligt statskontorets mening,

att vid en organisation, som innebär att rektor är läroanstaltens administra­

tive chef, ett inslag av företrädare för allmänna intressen är motiverat. Dessa

bör utses av Kungl. Maj:t och det på detta sätt sammansatta konsistoriet,

vari rektor är ordförande, skall fungera såsom universitetets styrelse.

Vid den nyss angivna konstruktionen av rektorsämbetet ifrågasätter stats­

kontoret, huruvida behov föreligger av ytterligare en chefstjänsteman — univer­

sitetsrådet — vid rektors sida i de fall, då universitetsförvaltningen har att

betjäna endast en läroanstalt. En mellanliggande instans mellan rektor och

sektionscheferna kan visserligen friställa rektor för arbetsuppgifter av central

246

betydelse. Denna effekt torde emellertid i lika hög grad kunna uppnås genom

en beslutsdelegation till de enligt både utredningens och rapportens förslag kvali­

tativt starka administrativa sektionerna och genom att det föreslagna prorekto-

ratet inrättas.

Beträffande utredningens förslag att en av dekanerna skall fungera som pro­

rektor anför statskontoret i huvudsak följande:

Denna koncentration av två uppgifter hos samma person — uppenbarligen

föreslagen endast i syfte att begränsa konsistoriets numerär — synes olämplig.

En särskild prorektorsbefattning bör enligt statskontorets mening bibehållas;

prorektor bör utses på samma sätt som rektor.

I fråga om det föreslagna rektorsämbetet anför statskontoret väsentligen föl­

jande:

Om rektor skulle uppfattas i första hand som administrativt överhuvud för

universitetet och tillsattes under däremot svarande former, skulle det te sig

naturligt att rektor äger fatta enrådighetsbeslut på samma sätt som verkschefer

i allmänhet. Den av utredningen förordade dualistiska principen synes i så fall

onödigt komplicerad. Då rektors beslut givetvis fattas efter föredragning och

med reservationsrätt för föredraganden, skulle den här angivna ändringen icke

medföra större reell skillnad; den innebure emellertid en anpassning till sedvan­

lig förvaltningspraxis.

Sammanfattningsvis finner statskontoret att utredningens förslag beträffande

den lokala styrelsen icke är lämpat att ligga till grund för en reform.

Statskontorets här redovisade yttrande rörande organisationen av den lokala

universitets/högskolestyrelsen är icke enhälligt. Tre reservanter*

1, till vilka den

särskilt förordnade föredraganden anslutit sig, anför:

Ledningen för en läroanstalt bör i fråga om såväl administrativa som rent

akademiska frågor vara koncentrerad hos en person. Den i utlåtandet angivna

alternativa organisationsutformningen bör därför väljas i stället för den i rap­

porten föreslagna.

En av reservanterna2 förordar bibehållande av universitetens rätt att välja

rektor. Motiveringen sammanfaller med motiveringen för samme reservants för­

ord för bibehållande av kanslersvalet. Denna motivering har redovisats ovan

under avsnittet III. Universitets/högskoleväsendets centrala ledning (s. 120).

Föredraganden i statskontorets styrelse anför följande särskilda mening:

Den alternativt förordade organisationsutformningen har som bestämd förut­

sättning, att rektor utses av Kungl. Maj:t. Med denna princip bör dock kunna

förenas ett system enligt vilket rektor utses efter förslag, i vars tillkomst de

ordinarie akademiska lärarna medverkat, dvs. ett system motsvarande det som

för närvarande tillämpas vid farmaceutiska institutet och vid de under jord­

bruksdepartementet hörande högskolorna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196

4

1 Generaldirektören I. Löfqvist, direktören G. Luthman och ledamoten av riksdagens andra kam­

mare, redaktören M. St&hl.

1 Redaktören M. Ståhl.

247

Teologiska jakidteten i Uppsala

anför i huvudsak följande:

Fakulteten liar svårt att inse att några olägenheter skulle vara förenade med

den nuvarande utformningen av konsistorierna i ett större och ett mindre, hör-

delen med denna anordning är eu mera demokratisk representation, varigenom

opinionen bland universitetets professorer får komma till uttryck. För den hän­

delse att det större konsistoriet avskaffas, bör det mindre konsistoriet i varje

fall göras fylligare, så att personer intresserade och skolade i ekonomiska ären­

den ingår däri.

Statskontorets förslag förutsätter att det under alla omständigheter skulle

vara möjligt att draga en skarp gräns mellan vetenskapliga och administrativa

ärenden, ett betraktelsesätt som enligt fakultetens mening icke vittnar om dju­

pare erfarenhet av universitetens sätt att fungera. Fakulteten anser det vara

ett betydande framsteg, icke minst ur kostnadssynpunkt, att universitetsutred-

ningen så klart avvisat tanken på att förvandla universitetsförvaltningarna till

ämbetsverk med generaldirektörer som chefer. Även mot det av utredningen

framlagda förslaget kan emellertid vissa invändningar riktas. Det har således

icke heller i detta fall av utredningen uppvisats vilka olägenheter, som kan an­

ses vara förenade med nuvarande organisation. Framförallt har emellertid

förhållandet mellan rektors och det föreslagna universitetsrådets befogenheter

och åligganden icke på ett tillfredsställande sätt fixerats. Fakulteten anser för

sin del att rektor alltjämt bör vara chef för den centrala förvaltningen vid uni­

versitetet. Därest den föreslagna befattningen dock skulle tillskapas, är fakulte­

ten av den åsikten, att det i stadgan klart skall utsägas att universitetsrådet

är underställd rektorsämbete och konsistorium. Fakulteten kan icke finna att

det av utredningen uppvisats att innehavaren av en sådan (enligt fakultetens

mening onödig och kostnadsökande) befattning skulle stå i något slags speciellt

ansvarsförhållande till Kungl. Maj:t och finner därför att därest befattningen

inrättas intet skäl föreligger att vid tillsättningen avvika från normalt tillsätt­

ningsförfarande.

Fakulteten anser att rektor alltjämt såsom universitetets förtroendeman och

primus inter pares

bör väljas av den akademiska församlingen. Detsamma bör

gälla för prorektor. Fakulteten kan heller icke finna att någon sådan förändring

i rektors arbetsuppgifter kan komma att inträda att det motiverar särskilda

önskemål om hans kvalifikationer. Under sådana omständigheter är det svårt

att inse lämpligheten i den föreslagna stadgans § 29: »Valbar till rektor är den

som med hänsyn till vetenskapliga och pedagogiska kvalifikationer finnes därtill

skickad.» Det är icke lätt att se vilken nytta rektor kan ha av dessa eventuella

kvalifikationer under utövandet av sitt mandat. Han skall ju icke längre uppe­

hålla sin professur och förutsättes således tagas i anspråk av andra uppgifter

än forskning och undervisning.

Juridiska jakidteten i Uppsala

anför:

För Uppsala universitets del bör drätselnämnden bibehållas. Skall framdeles

endast ett konsistorium finnas, bör detta enligt fakultetens mening göras något

större än som föreslagits. Skulle drätselnämnden avskaffas, borde den nyss för­

ordade utvidgningen av konsistoriet göras på sådant sätt, att konsistoriet för­

stärktes med förslagsvis tre av den akademiska församlingen valda ledamöter

med särskild erfarenhet av ekonomiska frågor. I konsistoriet bör också ingå

en särskilt vald prorektor.

Rektor bör enligt fakultetens mening få en ställning, genom vilken hans chef­

skap för den lokala administrationen klart markeras, och erhålla en däremot

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 50 år 196J+

248

svarande avlöning. I fråga om det föreslagna systemet med universitetsråd kän­

ner sig fakulteten tveksam. Om en tjänst som universitetsråd införes, bör inne­

havaren klart vara underordnad rektor, och bestämmelserna om hans funktioner

böra förtydligas. Det förefaller t. ex. oklart, hur man skall tolka orden ’i närvaro

av universitetsrådet’ i den föreslagna stadgans 24 §. Förhållandet bör vara ana­

logt med en landssekreterares ställning i förhållande till landshövdingen. Även

regeln om föredragning i 27 § förefaller oklar. Universitetsrådstjänsten bör icke,

såsom utredningen föreslår, besättas genom förordnande efter anmälan utan till­

sättas på vanligt sätt efter ansökningsförfarande.

Enligt fakultetens mening bör det emellertid övervägas, om icke det hävd­

vunna systemet med två likställda avdelningar av den lokala förvaltningen

— kansliet och räntekammaren — och följaktligen två sidoordnade, rektor

underställda administrativa chefer är att föredraga framför utredningens förslag.

Medicinska fakulteten i Uppsala

ansluter sig till universitetsutredningens för­

slag rörande organisationen av den lokala universitetsledningen. Dock anser

fakulteten, att rektors professorstjänst redan efter första omvalet bör föras över

stat.

Historisk-filosofiska sektionen i Uppsala

anför väsentligen följande:

Beträffande konsistoriernas framtida utformning och kompetens vill sektionen

biträda förslaget, att i fortsättningen endast ett konsistorium

skall fungera som

universitetets styrelse.

Det förefaller som om gränsdragningen mellan rektors och det föreslagna uni-

versitetsrådets befogenheter och åligganden ej är tillräckligt klart definierad.

Därest det anses riktigt — något som sektionen för sin del icke blivit övertygad

om — att ett universitetsråd skall fungera som chef för den för universitetet

gemensamma administrationen, bör han enligt sektionens åsikt vara klart under­

ställd rektor och konsistorium.

Språkvetenskapliga sektionen i Uppsala

anför i huvudsak följande:

I sitt ställningstagande till de olika instanserna i den lokala universitetssty­

relsen synes utredningen enligt sektionens mening ha underskattat den bestående

organisationens värde. Den nuvarande relationen mellan de större

och de mindre

konsistorierna

och drätselnämnden

är enligt sektionens mening väl avvägd.

Utredningen har icke förebragt någon övertygande motivering, varför det större

akademiska konsistoriet och drätselnämnden skulle avskaffas. Det är visser­

ligen sant, att det större akademiska konsistoriet efter den senaste universitets­

reformen icke längre har samma stora värde för sammanhållningen och relatio­

nerna mellan de olika fakulteterna. Det vore emellertid synnerligen olyckligt

om den gemenskap, den universitas,

som de större konsistorierna representera,

skulle försvinna. Sektionen föreslår för sin del, att de nuvarande konsistorierna

och den nuvarande drätselnämnden bibehålies oförändrade, alternativt att det

föreslagna ensamma konsistoriet utökas till att omfatta förutom dekaner och

prodekaner^ minst en vald representant för varje sektion eller odelad fakultet

och att i så fall ett sådant påbyggt konsistorium utser ett förvaltningsutskott,

som har att fullgöra den nuvarande drätselnämndens uppgifter.

Enligt sektionens uppfattning är en förstärkning av rektors ställning önskvärd.

Utredningens förslag innebär emellertid jämfört med gällande statuter och stad­

gar en försvagning icke blott formellt sett utan även i realiteten. Beträffande

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

249

utredningens förslag om en administrativ tjänst, benämnd universitetsråd, som

under konsistoriet skulle vara chef för universitetets gemensamma administra­

tion, anser sektionen, att därest en sådan tjänst trots allt skulle beslutas, tjäns­

tens innehavare bör vara direkt underställd rektor och tillsättas efter vanligt

ansökningsförfarande och efter förslag till Kungl. Maj:t av universitetet.

Matematislc-naturvetenskapliga fakulteten i Uppsala anför:

Vad beträffar konsistoriets framtida sammansättning vill fakulteten föreslå

att möjlighet gives att komplettera detta med förslagvis två ledamöter med

särskild erfarenhet i exempelvis ekonomiska frågor. Dessa ledamöter bör väljas

på samma sätt, som föreskrives rörande val av rektor.

Särskilt prorektor bör utses.

Beträffande det föreslagna överstatförandet av rektors professorstjänst före­

slår fakulteten, att detta måtte ske redan efter det första omvalet.

Drätselnämnden vid universitetet i Uppsala anför väsentligen följande:

Drätselnämnden ansluter sig helt till utredningens förslag, att universitetets

högsta ledning skall utgöras av endast ett organ — konsistorium — med de

uppgifter och befogenheter utredningen föreslår. Därigenom erhålles enligt drät­

selnämndens uppfattning en önskvärd enhetlighet i universitetets ledning och en

tillräckligt fast sammansatt och effektiv styrelse. Drätselnämnden avstyrker

bestämt en organisation av universitetets högsta ledning enligt de riktlinjer som

framlagts i statskontorets förslag.

Det är ofrånkomligt och önskvärt att konsistoriet på styrelseplanet har till­

gång till personer med sakkunskap, erfarenhet och intresse för de frågor som

rör fondförvaltningen. Särskilt skötseln av universitetets fastighetsinnehav med­

för ett stort antal ärenden, som icke lämpligen kunna handläggas på konsistorie-

sammanträden utan böra delegeras till ett särskilt organ, i huvudsak motsva­

rande den nuvarande drätselnämnden.

Ett väsentligt värde ligger i att vid förvaltningen kunna ta i anspråk den

expertis, som finnes inom universitetets egen krets och att taga till vara det

stora intresse och vilja till personligt engagemang som är tillgängligt. Detta

kan åstadkommas endera genom att det föreslagna konsistoriet utökas med

vissa valda ledamöter samt att konsistoriet tillsätter ett särskilt utskott, till

vilket vissa ekonomiska ärenden delegeras, eller ock att konsistoriet till ett

sådant utskott väljer personer, som ej äro konsistorieledamöter.

Ur de synpunkter på administrationen och förvaltningen som drätselnämnden

har att företräda synes frågan om vilket av de ovannämnda alternativen man

väljer icke vara av väsentlig betydelse.

Större konsistoriet i Uppsala anför i huvudsak följande:

Huruvida såsom utredningen föreslår det i fortsättningen bör finnas endast

ett konsistorium eller den nuvarande ordningen bör bevaras, är en fråga som

icke är så alldeles lätt för konsisoriet att taga ställning till. Vissa skäl tala förvisso

för ett bevarande av den nuvarande organisationen, tack vare vilken en ratio­

nell arbetsfördelning genomförts. Om större konsistoriet avskaffas, innebär

detta i själva verket ett avsteg från de demokratiska principer, som hittills till-

lämpats i universitetens självstyrelse. Konsistoriet kan för sin del icke finna

att några mera påfallande fördelar uppnås genom denna reform, för vilken ut­

redningen icke förebragt verkligt bärande skäl. Genom bibehållande av större

akademiska konsistoriet är det möjligt att låta opinionen inom lärarkåren

250

komma till ett mera representativt uttryck än som kan bli fallet i en så liten

grupp som det av utredningen föreslagna nya konsistoriet. Hittillsvarande er­

farenheter av konsistoriernas roll som samordnande organ i sakkunnigärenden,

vid petitabehandling och som remissinstans i besvärsärenden ha varit över­

vägande positiva. Konsistoriet ifrågasätter därför om icke den nuvarande ord­

ningen kan bibehållas, eventuellt med någon omorganisation av formerna för

ledamotskap i konsistorium och drätselnämnd.

Om man däremot väljer en organisationsform som den av utredningen före­

slagna, med endast ett konsistorium och ingen drätselnämnd, anser konsistoriet

a-tt detta reducerade konsistorium i varje fall vid Uppsala universitet ovillkor­

ligen måste innesluta personer med särskild kompetens i ekonomiska och för-

valtningsmässiga frågor. Det föreslagna konsistoriet bör därför utökas med pro­

rektor och med tre av akademiska församlingen valda ledamöter förtrogna

med ekonomiska och administrativa spörsmål.

Konsistoriet anser att rektor och prorektor liksom hittills bör väljas av den

akademiska församlingen. Utredningen föreslår att rektors professur föres över

stat vid val för en tredje mandatperiod, ett förslag som konsistoriet dock vill

ändra därhän att hans professur föres över stat vid början av andra mandat­

perioden. Med hänsyn till den omständigheten att ingående kännedom om uni­

versitetets verksamhet och förvaltning i varje fall för Uppsala universitets del

måste anses vara ett oundgängligt villkor för att rektors åligganden på ett

tillfredsställande sätt skola kunna fullgöras, avstyrker konsistoriet på det be­

stämdaste utredningens förslag att till rektor må kunna utses person utanför

kretsen av universitetets professorer.

Utredningens förslag innebär i allmänhet både formellt och reellt en försvag­

ning av rektors ställning. Vidare blir hans position gentemot det föreslagna

konsistoriet rätt obestämd. Det bör vara klart utsagt att rektor är underordnad

konsistoriet såsom universitetsstyrelse, utom i de fall, där annorlunda är särskilt

stadgat. Oklarhet råder också i fråga om rektors ställning i förhållande till det

föreslagna universitetsrådet. Formuleringen i § 2 finner sålunda konsistoriet

anmärkningsvärd. Där utsäges nämligen att det »vid rektors sida finnes ett uni-

versitetsråd», en ordalydelse som antyder att universitetsrådet i förhållande till

rektor intager en sidoordnad ställning. Likaså heter det i § 23 att »rektorsämbe­

tet skall öva inseende över allt, som rör universitetet» etc., men då har väl att

märka under rubriken »Rektorsämbetet» upptagits även universitetsrådet,

men anmärkningsvärt nog icke prorektor.

Konsistoriet, som finner de här anförda formuleringarna icke blott otydliga

och därför olyckliga utan jämväl allvarligt befarar att dylika bestämmelser äro

ägnade att avsevärt försvaga rektorsämbetets arbetsduglighet och auktoritet,

anser att det i stadgan bör klart utsägas att universitetsrådet, för det fall att

en sådan post inrättas, är underställd rektor.

Med den principiellt förenklade organisation som konsistoriet för sin de! helst

skulle se tillämpad även i framtiden bortfaller också behovet av ett särskilt

universitetsråd, en befattning, vars inrättande enligt konsistoriets åsikt är

ägnat att i universitetsförvaltningen skapa en olycklig dualism i chefsförhål­

landena, alldeles frånsett den omständigheten att det torde möta hart när

oöverstigliga svårigheter att finna en person, besittande både den administra­

tiva förmåga och den ekonomiska insikt som erfordras för den tänkta befatt­

ningen. Gränserna mellan rektors och det föreslagna universitetsrådets befogen­

heter bli i realiteten synnerligen svåra att draga med därav följande risker för

kompetenskonflikter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1965

251

Konsistoriet har redan uttryckt sin bestämda asikt att det, därest befatt­

ning som universitetsråd inrättas, klart skall stadgas att han är rektor under­

ställd, men anser den föreslagna befattningen vara onödig och endast ägnad att

komplicera och fördyra förvaltningen. Chef för universitetsförvaltningen skall

rektor vara.

Juridiska fakulteten i Lund anför huvudsakligen följande:

Beträffande universitetsstyrelsens organisation vill fakulteten föreslå en viss

utvidgning av konsistoriet för tillvaratagande av den sakkunskap, som för när­

varande finnes representerad i drätselnämnden. Utöver de av utredningen före­

slagna ledamöterna bör konsistoriet tillföras ytterligare tre valda ledamöter,

av vilka en lämpligen bör vara jurist.

__

Rektors ämbetstid bör såsom hittills, och i likhet med vad som föreslås tor

dekanerna, vara tre år. Fakulteten hälsar med tillfredsställelse förslaget, att av

rektor innehavd tjänst vid universitetet skall föras över stat och den på stat

uppförda tjänsten återbesättas, om rektor omväljes efter två tjänstgörings­

perioder. Fakulteten anser emellertid, att denna åtgärd bör vidtagas redan vid

första omvalet.

.

.

Prorektor bör utses enligt samma principer som hittills. I kontinuitetens

intresse bör prorektor äga närvara vid avgörande av ärenden, som ankomma

på rektorsämbetets prövning.

Det av utredningen föreslagna universitetsradets ställning förefaller fakulteten

synnerligen oklar. Arbetsfördelningen inom rektorsämbetet, i vilket universitets-

rådet skall ingå utan att äga någon beslutanderätt, torde i praktiken kunna

komma att medföra svårigheter. Vidare kan oklarhet befaras i fråga om kompe­

tensfördelningen mellan rektorsämbetet samt universitetsrådet i dennes egen­

skap av förvaltningschef.

Humanistiska fakulteten i Lund yttrar väsentligen följande:

Den föreslagna ordningen skulle enligt fakultetens uppfattning komma att

innebära en dualism, som kan leda till allvarliga konsekvenser. Den administra­

tiva ledningen bör vara helt underställd universitetets rektor.

Fakulteten är av den bestämda meningen, att rektor bör väljas bland univer­

sitetets ordinarie lärare. Endast dessa kan förutsättas vara insatta i alla de

frågor, som det ankommer på rektor att avgöra. Däremot hälsar fakulteten

med tillfredsställelse förslaget, att om rektor blir omvald för en tredje mandat­

period, hans ordinarie lärartjänst förs över stat och den på stat uppförda tjän­

sten återbesättes. Fakulteten finner emellertid olägenheterna med att rektors

professur uppehälles av vikarie vara sa stora, att den vill förorda, att den av

utredningen föreslagna anordningen inträder redan när rektor väljes för en andra

mandatperiod.

Större konsistoriet i Lund anför — i nära anslutning till den ekonomiska fakul­

tetens yttrande — i huvudsak följande:

Universitetsutredningens förslag, att de nuvarande konsistorierna och drätsel­

nämnden sammanslås till ett enda kollegialt styrelseorgan, benämnt konsistoriet,

synes vara lämpligt. Emellertid torde sammansättningen av det nya konsistoriet

icke vara till alla delar ändamålsenlig. Det kan för det första anmärkas, att den

med all sannolikhet kommer att lida brist på kontinuitet. Erfarenheten hittills

talar för att flertalet dekaner på grund av den stora arbetsbördan inte kommer

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196b

252

att vilja fungera längre tid än den obligatoriska treårsperioden. Detta skulle

föra med sig att konsistoriet vart tredje år mer eller mindre fullständigt förnya­

des. Det har hittills varit en styrka, att den kvalificerade juridiska och ckono-

miskt-administrativa sakkunskap, som ett universitet alltid förfogar över bland

sina forskare/lärare, kunnat på ett kontinuerligt sätt bli representerad i drätsel­

nämnden, vars ledamöter, fastän valda för treårsperioder, brukat fungera under

lång tid. Om det nya konsistoriet skall övertaga även de ekonomiskt-administra-

tiva ärendena synes det därför nödvändigt att det kompletteras och får större

inslag av kontinuitet. Detta kan lämpligen ske på så sätt, att konsistoriet utökas

med prorektor samt med tre av den akademiska församlingen valda ledamöter,

vilka bör utses med hänsyn tagen till intresse och erfarenhet av ekonomiskt-

administrativa angelägenheter och vilka bör förutsättas fungera period efter

period. Att härigenom konsistoriets ledamotsantal kommer att ökas från ungefär

12 till 16 kan icke menligt inverka på konsistoriets funktionsduglighet. Eu

lämplig anordning synes vara, att rektor, prorektor och de tre av akademiska

församlingen valda ledamöterna bildar ett konsistoriets arbetsutskott för ekono-

miskt-administrativa ärenden, som ej är av större principiell betydelse.

Genom förslaget om universitetsråd skapas ett egendomligt dubbelkommando

över förvaltningen. Å ena sidan säger universitetsutredningen, att universitets-

rådet under konsistoriet skall fungera som chef för den samlade universitets­

förvaltningen. Å andra sidan uttalar den, att rektor skall ha det högsta över­

inseendet även över förvaltningscheferna. Uppdelningen av befogenheter mellan

rektor och universitetsråd blir därmed oklar.

Det är ett misstag att tro, att tva toppchefer skall kunna åstadkomma bättre

samordning och effektivitet i förvaltningen. Resultatet kan snarare väntas bli

det motsatta. Universitetsförvaltningen måste ledas av en enda person. Denna

måste, för att tala med universitetsutredningen, vara en medlande och förmed­

lande kraft, som kan garantera det samspel mellan vetenskap — och kan man

tillägga utbildning — samt förvaltning som är nödvändigt för universitets­

verksamheten. Då de vetenskapliga och utbildning smässig a frågorna är så

sammanvävda med förvaltningsaspektema, att de vid beslutfattandct i allmän­

het ej kan skiljas åt, är endast en universitetslärare tänkbar på denna post.

Att en universitetsrådsbefattning inskjutits mellan rektor och förvaltningen

kan ha berott pa att man ej ansett sig ha tillräckliga garantier för att rektor —

som ju måste väljas av forskarna/lärarna för att den ytterst viktiga principen

om forskningens frihet skall bli understruken på ett effektivt sätt — alltid har

tillräcklig administrativ förmåga. En sådan misstro är dock oberättigad. För

forskarna/lärarna är det under nutida förhållanden av yttersta vikt att deras

valda representant besitter administrativ förmåga, förhandlingsskicklighet o. d.

och sådana egenskaper kommer därför nödvändigtvis att spela en avgörande

roll vid valet.

Systemet med en chef, utsedd på grund av sin allmänna erfarenhet och duglig­

het, och ett antal honom direkt underställda avdelningar eller byråer förekommer

allmänt inom statsförvaltningen t. ex. vid de centrala verken och vid länsty-

rclserna. Det finns ingen anledning att antaga, att ett sådant system skulle vara

mindre lämpat för universitetsorganisationen. Tvärtom har det där fungerat

utomordentligt väl under den för alla oväntat stora expansion, som universite­

ten genomgått under det senaste decenniet. Det torde därför kunna sägas, att

intet annat system är överlägset när det gäller att klara upp de ännu större

påfrestningar som det kommande decenniet kan väntas föra med sig.

Av det sagda följer, att enligt konsistoriets mening rektor bör vara universite­

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196tf

253

tets högste styresman och tillsättas enligt samma principer som för närvarande

av den akademiska församlingen. Valet bör avse en tid av tre år, icke fyra.

Prorektor bör väljas enligt samma principer som hittills.

Det måste bli svårt för en enda person att behärska så olikartade frågor som

kansli- och informationsärenden, ekonomisk-administrativa ärenden, däribland

en för universiteten egenartad omfattande egendomsförvaltning, samt pedago­

giska och andra utbildningsfrågor. Det är uteslutet, att ett universitetsråd skulle

på ett effektivt sätt kunna utöva en verklig driftsledning på alla dessa disparata

områden.

Rektors professur måste upprätthållas av vikarie såsom också regelmässigt

skett hittills. En docent bör emellertid ej tvingas att åtaga sig ett sådant vika­

riat för längre tid än tre år, eftersom i annat fall hans framtidsutsikter på den

akademiska banan kan äventyras. Även för institutionen och för eleverna på

högstadiet kan det medföra synnerligen allvarliga olägenheter att rektors pro­

fessur upprätthålles av vikarie under så lång tid som mer än tre år. Konsistoriet

vill av dessa skäl livligt tillstyrka universitetsutredningens förslag, att rektors

tjänst föres över stat och den på stat uppförda tjänsten återbesättes, men anser

att dessa åtgärder bör vidtagas redan då rektor omväljes efter en första treårs­

period.

Medicinska fakulteten i Göteborg

anför:

Fakulteten vill bestämt reservera sig mot universitetsutredningens förslag

att en administrativ befattning inrättas, vars innehavare realiter blir sidoordnad

rektor. Den senare bör i varje sammanhang vara läroanstaltens högste före­

trädare.

Fakulteten anser det vara av värde, att ett universitet resp. en högskola styres

av en församling med så stor vidsyn och sakkunskap som möjligt. Fakulteten

anser därför, att man kan överväga, om ej konsistoriet borde förstoras med

förslagsvis ytterligare en representant för varje mindre och två för stor, ej sek-

tionsindelad fakultet. Handläggningen av enklare frågor kunde delegeras till ett

arbetsutskott inom konsistoriet samt rutinärenden av skilda slag till rektor resp.

de olika förvaltningsavdelningarnas chefer.

Fakulteten anser alltså, att liksom hittills varje universitet bör ha såväl rektor

som prorektor, vilka valts av den akademiska församlingen utanför dekanernas

krets.

Drätselnämnden vid universitetet i Göteborg

anför i huvudsak följande:

Drätselnämnden delar utredningens uppfattning, att både principiella och

praktiska skäl tala för en koncentration av styrelsefunktionerna till ett enda

organ, vilket lämpligen bör benämnas konsistoriet.

Enligt nu gällande avtal mellan staten och Göteborgs stad skall Göteborgs

stad lämna ett årligt bidrag till verksamheten vid universitetets filosofiska fakul­

tet. Göteborgs stadsfullmäktige skall välja två ledamöter av universitetets

drätselnämnd, vilka skola äga deltaga i drätselnämndens överläggningar och

beslut.

Ifrågavarande avtal gäller t. o. m. den 30 juni 1964. Enligt vad drätselnämn­

den inhämtat, har avtalet uppsagts från stadens sida per sistnämnda dag. Därest

kommande förhandlingar i frågan skulle leda till att Göteborgs stad alltjämt

skall lämna bidrag till filosofiska fakulteterna, synes det naturligt, att Göteborgs

stadsfullmäktige får rätt att utse två ledamöter av det nya styrelseorganet, vilka

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196

-4

skola äga rätt att delaga i behandlingen av frågor rörande den ekonomiska för­

valtningen.

Oavsett om nyssnämnda bidrag utgår eller ej, kommer verksamheten vid

universitetet i framtiden att i betydande grad vara baserad på ekonomiska en­

gagemang från stadens sida. Detta gäller i främsta rummet den medicinska

undervisningen och forskningen. Även i fråga om de filosofiska fakulteterna utgör

merendels markupplåtelser från stadens sida en av förutsättningarna för till­

skapandet av institutionsbyggnader. Vissa av stadens egna anläggningar såsom

museerna och botaniska trädgården stå därjämte till förfogande för verksam­

heten inom de filosofiska fakulteterna.

I detta sammanhang vill drätselnämnden också erinra om att det kommu­

nala inflytandet i universitetets administration bygger på en historisk tradition.

Drätselnämnden finner det också angeläget att framhålla, att de hittills­

varande erfarenheterna av nämndens sammansättning varit goda. De kommu­

nala representanternas synpunkter och förslag i olika inom drätselämnden be­

handlade frågor ha ofta varit till stort gagn för universitetet. På grund härav

och med hänsyn till vad ovan anförts vill drätselnämnden förorda, att ett lek-

mannainslag motsvarande det i drätselnämnden bibehålies även i det av universi-

tetsutredningen föreslagna styrelseorganet vid behandlingen av frågor rörande

den ekonomiska förvaltningen. Beträffande formen för utseendet av lekmanna-

representanterna anser sig drätselnämnden icke här böra framlägga något för­

slag. Vissa skäl synes emellertid tala för att det bör ankomma på Kungl. Maj:t

att utse dessa representanter efter hörande av stadsfullmäktige i Göteborg.

Större korisistoriet i Göteborg anför huvudsakligen följande:

Konsistoriet instämmer i utredningens förslag, att styrelsen för universitetet

anförtros åt ett enda kollegialt organ, benämnt konsistoriet.

I fråga om dess sammansättning föreslår konsistoriet dock vissa ändringar, vilka

delvis motiveras av ändringsförslag, som i detta yttrande framföres i andra sam­

manhang.

Sålunda bör i konsistoriet såsom ledamöter med säte och stämma ingå rektor,

prorektor, samtliga dekaner, en vald ledamot för medicinska fakulteten, en vald

ledamot för matematisk-naturvetenskapliga fakulteten, därest sektionsindelning

av denna fakultet ej sker, kansliavdelningens och ekonomiavdelningens chefer

samt i ekonomiska frågor två av Kungl. Maj:t efter förslag av Göteborgs stads­

fullmäktige utsedda ledamöter. Därjämte skall överbibliotekarien ha säte och

stämma i konsistoriet i alla frågor, som rör universitetsbiblioteket.

Vad angår förslaget att till konsistoriet knyta två av Kungl. Maj:t efter för­

slag av stadens styrelse utsedda ledamöter må hänvisas till de i drätselnämndens

yttrande anförda synpunkterna.

Ehuru det nuvarande större konsistoriet under senare tid kommit att träda

något i bakgrunden genom att rena förvaltningsärenden i växande grad över­

tagits av det mindre konsistoriet, fyller dock det större konsistoriet en betydelse­

full uppgift inom universitetsorganisationen. Denna församling ger på grund av

sin storlek och sammansättning bättre möjligheter till en allsidig belysning av

sådana ärenden, där en samlad universitetsopinion bör komma till uttryck, än

som erbjudes i en mindre styrelse.

På grund av vad nu anförts vill konsistoriet framföra förslaget att till nya

styrelsen knyta ett organ med endast rådgivande funktioner och sammansatt

av valda representanter för samtliga fakulteter och sektioner. Ledamöterna i

rådet bör väljas för en tid av tre år och bestå av två ledamöter från varje sek­

254

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1965

255

tion samt, för Göteborgs universitets vidkommande, tre ledamöter från fakultet,

som ej är uppdelad i sektioner. Beslut att sammankalla rådet kan ske av konsis­

toriet eller rektorsämbetet. Dess sammankomster skall alltid äga rum inför kon­

sistoriet under rektors ordförandeskap. Konsistoriet, som är ensamt beslutande,

skall vara obundet av rådsmajoritetens mening.

Rektorsämbetets uppgifter torde i den föreslagna nya universitetsorganisatio­

nen bli mer maktpåliggande och omfattande än för närvarande, bl. a. med hän­

syn till att konsistoriet såsom enda styrelseorgan kan förutsättas komma att till

rektorsämbetet delegera beslutanderätten i många frågor. Med tanke på att rektor

är ensam beslutande i ett ämbete, där ärenden behandlas, som spänner över hela

universitetsförvaltningens område, förefaller de i 29 § av stadgan angivna val-

barhetsrekvisiten för rektor inadekvata. Konsistoriet föreslår att denna bestäm­

melse utgår. Den väljande församlingen bör själv kunna bedöma vilka krav som

bör uppställas på dess förtroendeman på rektorsposten.

Prorektor bör enligt konsistoriets mening utses i samma ordning som för när­

varande.

Det föreslagna universitetsrådet måste behärska hela det område som mot­

svarar det nuvarande administrativa kansliets och räntekammarens verksamhet

jämte de nya uppgifter som enligt utredningens förslag skall påläggas den lokala

universitetsförvaltningen. Konsistoriet kan för sin del inte finna att en sadan

koncentration av det »omedelbara ansvaret» till en enda chefstjänsteman är

ägnad att effektivisera förvaltningen. Den lokala universitetsförvaltningens ar­

betsuppgifter sönderfaller naturligt i två huvudgrupper av ärenden, nämligen

ekonomiskt-kamerala och allmänt administrativa ärenden. De arbetsuppgifter

som utredningen betecknar »tillkommande» rubbar inte denna huvudgruppering.

Ett bibehållande i huvudsak av det nuvarande systemet med en under konsis­

toriet och rektor ansvarig chef för var och en av dessa sinsemellan till sin art

klart åtskilda typer av förvaltningsuppgifter är enligt konsistoriets mening över­

lägset »enchefssystemet».

Två chefspersoner med till en del sammanfallande funktioner och ansvar är

en olämplig konstruktion inom varje förvaltning och kan leda till friktioner, som

försämrar förvaltningsapparatens funktionsduglighet. Erfarenheter från vissa

utländska universitet, vid vilka ett liknande system tillämpas, manar knappast

till efterföljd.

Juridiska jahidteten i Stockholm,

anser, att konsistoriet i universitetsutred-

ningens förslag föreslagits få en alltför vidsträckt delegationsmöjlighet. Fakul­

teten anför vidare:

Enligt fakultetens mening skapas genom det föreslagna arrangemanget ett

mycket svåröverskådligt förhållande mellan rektor och universitetsråd.

Fakulteten anser i fråga om valbarhetsbestämmelserna för rektor den nuva­

rande regeln att rektor är en av universitetets professorer bättre ägnad att skapa

det nödvändiga förtroendet mellan rektor och lärarkåren.

Utredningens förslag beträffande prorektor innebär enligt fakultetens mening

en olämplig försvagning av det vetenskapliga inslaget i universitetsstyrelsen jäm­

fört med nuvarande förhållanden.

Matematislc-naturvetenskapliga fakulteten i Stockholm,:

I motsats till statskontoret föreslår universitetsutredningen inga generaldirek­

törer men däremot vid varje lärosäte en av Kungl. Maj:t utan ansökan utsedd

chefstjänsteman, som skall vara ledamot av konsistorium och jämte rektor ut­

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

256

göra lärosätets rektorsämbete. Vidare framföres tanken att rektor skulle kunna

väljas utanför universitetslärarnas krets. Fakulteten finner båda förslagen verk­

lighetsfrämmande med betydande risker för kompetenstvister och därav för­

anledda slitningar och vill därför kategoriskt avstyrka desamma. Universitets-

rådets ställning enligt utredningens förslag är i själva verket synnerligen oklar

och främmande för svensk statsförvaltning; på denna punkt är till och med stats­

kontorets förslag bättre, under förutsättning att den administrativa chefens be­

fogenheter klart avgränsas och definieras.

Större konsistoriet i Stockholm betecknar förslaget om ett enda konsistorium

som rationellt. I fråga om rektorsämbetet anför konsistoriet bl. a. följande:

I varje fall vid de större lärosätena torde det icke erbjuda några svårigheter

att finna väl kvalificerade kandidater för rektorsposten. Rektor bör klart framstå

såsom universitetets högste företrädare. Han bör därför väljas, vilket är garantin

för att han åtnjuter förtroende hos åtminstone majoriteten av universitetets ordi­

narie lärare.

Universitetsutredningen föreslår en ändring av den nu gällande otillfreds­

ställande ordningen att rektors professur uppehälles av vikarie hur länge rektors-

perioden än varar. Mot universitetsutredningens förslag kan dock riktas den

invändningen att det försvårar en återgång för rektor till hans ordinarie profes­

sur, särskilt om den är förenad med klinik eller stor institution. Konsistoriet före­

slår därför i stället den ordningen att vid val av ny rektor dennes professur ledig-

förklaras såsom vikariatslöneförordnande och vikarie utses efter sakkunnigför­

farande i den ordning som eljest gäller för tillsättning av professur. Blir rektor

omvald efter två perioder och därefter återgår till sin professur, bör den person

som under åtta år innehaft professuren erhålla en personlig tjänst på övergångs­

stat. Om rektor därefter avgår med pension, blir vikarien automatiskt inneha­

vare av professuren.

Enligt konsistoriets mening bör särskild prorektor som hittills väljas.

Arbetsuppgifterna för universitetsrådet och rektor beskrivs i betänkandet med

ungefär samma ordalag. Dessa och författningstexten uppvisar ett oklart för­

hallande mellan de båda befattningshavarna. Den föreslagna anordningen inbju­

der, därest icke personkonstellationen är ovanligt gynnsam, till intresse- och kom­

petenskonflikter, som i värsta fall skulle kunna förlama universitetets ledning.

Under alla förhållanden bör av författningen klart framgå att universitetsrådet

är underställd rektor. Emellertid föreslår konsistoriet av skäl som framgår av

det följande att universitetsförvaltningen skall ha två chefstjänstemän och icke

en. Dessa båda chefstjänstemän bör i likhet med vad som föreslagits beträffande

universitetsrådet vara ledamöter av konsistoriet. Ledamotskapet bör avse alla

ärenden. Konsistoriet anser det vara av stor betydelse att lokalstyrelsens admi­

nistrativa tjänstemän som tillsammans med professorerna representerar hela

universitetets administration, såsom ledamöter i konsistoriet tillför detta sin

administrativa sakkunskap. Härigenom uppnås den i det föregående berörda

dubbla bedömningen av ärendena, dvs. bedömning ur såväl vetenskaplig som

administrativ synvinkel.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet anför i huvudsak följande:

Även om lärarkollegiet efter en på kollegiets initiativ 1953—1954 genomförd

organisationsundersökning fann sig i petita böra föreslå en administrativ organi­

sation vid institutet med en byråchef som sammanhållande kraft anser lärarkolle-

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

257

gift det därmed icke klarlagt att eu sådan organisatorisk modell är lämpligare

för eu universitetsenhets administration än den beprövade ordningen.

Den svenska universitetsorganisationen skulle enligt lärarkollegiets mening

utan eftersättande av effektivitetskravet bäst tillgodoses om inom administra­

tionen den ekonomiskt-administrativa funktionen renodlades under en chef, som

vore ledamot och föredragande i hithörande ärenden i konsistoriet, medan de

akademiskt-administrativa ärendena ävenledes lades enhetligt under en chef,

vilken vore huvudföredragande i sådana ärenden hos de akademiska organen

men icke i sådan egenskap toge säte och stämma i konsistoriet. En sådan organi­

sation synes även bäst tillgodose de offentliga intressena beträffande universi­

tetens skötsel.

Vad lärarkollegiet sagt rörande svårigheterna för cn generaldirektör att sam­

manhålla hela det mångfasetterade förvaltningsfältet inom ett universitet, gäller

uppenbarligen icke i tillnärmelsevis lika grad ett universitetsråd, som tillsammans

med rektor bildar ett rektorsämbete av den konstruktion universitetsutrcdningen

framfört. Naturligt vore att inom ett på sådan sätt komponerat rektorsämbete

rektor utövade det närmaste chefskapet över den »fria» akademiska sidan, »själv­

styrelsen», medan universitetsrådet såsom förvaltningschef särskilt vinnläde sig

om »självförvaltningssidan», dvs. de ekonomiskt-administrativa och utbildnings-

administrativa ärendena. Även om ilen av universitetsutrcdningen föreslagna

konstruktionen av rektorsämbetet innefattar ensambeslutanderätt för rektor,

anser lärarkollegiet emellertid att ett sidoordnande av universitetsrådet med rek­

tor, på sätt universitetsutrcdningen föreslagit, innebär ett större avsteg från

grundprincipen om akademisk självbestämmanderätt, än vad som är motiverat

av de offentliga intressenas styrka, och lärarkollegiet anser därför att en annan

konstruktion av rektorsämbetet bör eftersträvas. För att betona det chefskap

över administrationen, som lärarkollegiet anser att rektor bör utöva, och med

särskild hänsyn till vad lärarkollegiet ovan konstaterat beträffande den klara

uppdelningen på två huvudfunktioner inom universitetsadministrationen, vill

lärarkollegiet förorda, att omedelbart under rektor två administrativa tjänste-

grenar öppnas vid universiteten, en under ledning av akademisekreteraren och en

under ledning av akademiräntmästaren, samt att således ingen särskild chefs­

befattning över den samlade administrationen kommer till stånd.

Bortsett från att de sålunda föreslagna begränsningarna av rektors befogen­

heter synas principiellt otillräckligt underbyggda, synas de lärarkollegiet be­

tänkliga även av andra skäl. Lärarkollegiet betvivlar sålunda, att rektorsposten

under de auspicier, som ett förverkligande av universitetsutredningens förslag

skulle erbjuda, över huvud kommer att te sig lockande för de önskvärda kraf­

terna, i all synnerhet som kompetenskraven för rektorat i förslaget till universi-

tetsstadga begränsats på ett olyckligt sätt.

Lärarkollegiet finner det ytterst beklagligt att rektorsposten på sätt som skett

föreslagits nedskruvad till relativ obetydlighet. Ett universitet är starkt beroende

av att i rektor ha en auktoritativ och allmänt aktad representant utåt, ej minst

internationellt, och härför kräves att rektor beklädes med sådana befogenheter,

att rektorsposten blir lockande nog att kunna besättas med en såväl vetenskap­

ligt och pedagogiskt som administrativt och allmänt personligt kvalificerad person.

Statskontorets såväl som universitetsutredningens förslag beträffande rektors­

ämbetet synas vara uttryck för en för lärarkollegiet svårförståelig misströstan

om de akademiska lärarnas förmåga att i dagens samhälle bemästra universite­

tens organisatoriska problem. Genom åren har vårt land dock uppvisat en lång

råd driftiga och skickliga universitets- och högskolerektorer, varjämte akade-

9 —

Bihavg till riksdagens protokoll ISölf. 1 samt.

År SO

Kungl. MujrLs proposition nr 50 är 196It

258

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1061+

miska lärare kommit att bestrida åtskilliga viktiga chefsposter inom enskilt och

offentligt liv.

För att stärka rektoraten synas effektiva åtgärder böra vidtagas till åstadkom­

mande av lättnad i rektorernas arbetsbörda till den del den sammanhänger med

deras professurer. Sålunda bör rektor beredas tillfälle att omedelbart efter det

han blivit utsedd helt frånträda sin professur och därvid ekonomiskt täckas icke

blott för ökat ansvar och representationsutgifter i form av rektorsarvode och

representationsbidrag utan även för samtliga till följd av frånträdandet av pro­

fessuren mistade avlöningsförmåner; förutom professorslönen exempelvis i före­

kommande fall arvode i sadan överläkarbefattning, som kan vara förenad med

professuren. Väl medvetet om svårigheterna att mot varandra avväga rektors och

hans professorsvikaries intressen nödgas lärarkollegiet uttala, att en anordning

som den föreslagna med hänsyn till bristen på garantier för tillfredsställande

institutionella resurser för den från rektorat återvändande icke är lämplig. Lärar­

kollegiet vill i stället föreslå att professuren redan första gången rektor tillträder

rektorsämbetet ledigförklaras och tillsättes efter sakkunnigförfarande i vanlig

ordning men såsom vikariatslöneförordnande i ordinarie professors lönegrad. Där­

efter skall vikarien äga att, om rektor utan att återinträda i sin professur avgår

med pension, bli utnämnd till professor utan ansökan, samt att, om rektor åter­

inträder efter utgången av förslagsvis två mandatperioder, själv erhålla person­

lig professur. För vikarien, som befinner sig i karriären och alltid har möjligheter

att under tiden för vikariatslöneförordnandet söka förekommande professurer,

kan en sådan anordning icke medföra nackdelar. För rektor själv innebär den

fördelen att, liksom nu, när som helst under hela rektorstiden kunna återgå till

sin gamla arbetsmiljö.

Lärarkollegiet anser det vara av vital betydelse att en universitetsrektor be­

sitter tle erfarenheter av såväl forskning och utbildning som lärosätets lokala

förhållanden, som innehav av professur någon tid vid detsamma skänker, och

anser därför nuvarande valbarhetsrekvisit böra bibehållas.

I de fall, då beslut ankommer på rektorsämbetet, synes det böra fattas av

rektor med kontrasignation av den föredragande, vilken bör ha skyldighet att

anmäla avvikande mening till protokollet. Någon anmälan av meningsskiljak­

tighet till konsistoriet synes icke erforderlig, och än mindre synes någon av de

föredragande böra betraktas som ledamot av ett särskilt »rektorsämbete» i den

form universitetsutredningen tänkt sig detta.

Mot förslaget rörande konsistoriets sammansättning har lärarkollegiet intet att

erinra såvitt avser rektor, dekanerna och den valde ledamoten av den medicinska

fakulteten.

Lärarkollegiet förordar att utöver de av universitetsutredningen föreslagna

ledamöterna av konsistoriet den av akademiska församlingen valde prorektor

inträder i detsamma.

Ett konsistorium om fem personer synes utgöra en till huvudtalet alltför liten

universitetsstyrelse. Vidkommande det föreslagna ombildade karolinska insti­

tutet måste dessutom konstateras, att dess konsistorium troligen skulle komma

att bestå av tre ledamöter av medicinska fakulteten men blott en ledamot av

odontologiska fakulteten och eu ledamot av farmaceutiska fakulteten, om en så­

dan fakultet kommer till stånd vid institutet. En prorektor från annan fakultet

än den medicinska skulle här bidraga till balans; likaså ledamotskap för ytterli­

gare en förvaltningstjänstemän. Det borde emellertid övervägas att härutöver

låta konsistoriet innefatta ytterligare, av fakulteterna valda ledamöter så att

styrelseorganet vid universitetet alltid komme att innehålla ett visst minimiantal

ledamöter, förslagsvis nio.

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 196-4

259

Lärarkollegiet vid medicinska högskolan i Umeå, till vars yttrande organisa­

tionskommittén anslutit sig, anför:

Lärarkollegiet vill föreslå, att från odelad medicinsk fakultet förutom dekanus

ytterligare två ledamöter skall ingå i konsistoriet och väljas av fakulteten.

Lärarkollegiet anser att en lekmannarepresentation i universitetets lokala sty­

relse skulle vara av stort värde och föreslår därför att Kungl. Maj:t utser två

ledamöter av konsistoriet representerande t. ex. näringsliv och förvaltning inom

universitetets lokala region.

Lärarkollegiet anser att rektor skall vara lärosätets verklige chef. Vid utseen­

det av rektor skall hänsyn tagas inte endast till vederbörandes meriter inom

forskning och undervisning utan även till administrativ erfarenhet och skicklig­

het. Vid tillsättning av rektor vill lärarkollegiet föreslå, att lärosätets ordinarie

lärare uppsätter tre professorer — icke nödvändigtvis från det egna lärosätet —

på förslag, av vilka Kungl. Maj:t utser en att för en tid av 6 år vara rektor.

Enligt lärarkollegiets åsikt bör den lärartjänst rektor innehaft direkt föras över

stat. Rektor bör efter fullbordad mandatperiod ha rätt att återgå till en person­

lig professur och, efter 2 mandatperioder, även ha rätt att avgå med pension.

Under rektor bör universitetets administrativa ledning utövas av en akademi­

sekreterare och en akademiräntmästare. Dessa befattningar bör ges en hög

tjänsteställning, som till fullo motsvarar det stora administrativa ansvar, som

tjänsterna innebär. Däremot anser lärarkollegiet ej, att de föreslagna befattning­

arna som universitetsråd skall inrättas.

Lärarkollegiet föreslår att prorektor väljes av de ordinarie lärarna för en tid

av 3 år bland lärosätets ordinarie professorer.

Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Stockholm anför:

Om det befinnes riktigast, att tandläkarhögskolan såsom fakultet ingår i ett

medicinskt universitet, vill kollegiet anföra följande synpunkter på konsistoriets

sammansättning.

Konsistoriets sammansättning enligt universitetsutredningens förslag skulle

i ett universitet, bildat av allenast karolinska institutet och tandläkarhögskolan,

vara tre medicinare, en odontolog och en administrativ tjänsteman. Om en dylik

universitetsbildning skulle komma till stånd, anser lärarkollegiet att den juste­

ringen i konsistoriets sammansättning är väsentlig, att en prorektor, vald på

samma sätt som rektor och obligatoriskt tillhörig den fakultet, som rektor icke

tillhör, inträder i konsistoriet. En konsekvens av lärarkollegiets nedan angivna

förslag beträffande chefsförhållandena inom förvaltningen blir dessutom att två

förvaltningschefer finnas, vilka enligt lärarkollegiets mening båda böra äga säte

och stämma i konsistoriet. Slutligen bör från vardera fakulteten ytterligare en

vald ledamot inträda. I ett tre- eller fyrafakultetsuniversitet utjämnas propor­

tionerna mellan fakulteterna; även i ett sådant konsistorium anser lärarkollegiet

dock att en prorektor från annan fakultet än rektor bör inträda.

Rektor bör väljas bland universitetets professorer. De i förslaget till universi-

tetsstadga angivna särskilda valbarhetsgrunderna för rektorat anser lärarkolle­

giet härvid böra utgå, då dessa kvalifikationer alltid måste i erforderlig grad vara

tillfinnandes hos en professor och dessutom tyngdpunkten i rektoratet är admi­

nistrativ. Förvaltningscheferna böra, såsom berörts ovan, icke vara sidoordnade

utan underordnade rektor.

260

Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Malmö anför:

Kollegiet finner ej anledning föreligga att det vid rektors sida placeras ett uni-

versitetsråd som chef för förvaltningen. Enligt kollegiets mening har tillräckliga

skäl ej heller framförts att ändra den hävdvunna uppdelningen i kansli och drät­

selverk, var för sig ledda av en chefstjänsteman. Kollegiet står dock ej främ­

mande för tanken, att det ökade omfånget av universitetsväsendet och den stora

medelsförvaltningen kan göra det motiverat att universitetets högsta företrädare,

rektor, tillsättes av Kungl. Maj:t efter förslag av universitetet.

Lärarkollegiet vid handelshögskolan i Göteborg anför väsentligen följande:

Den lokala styrelsen skall vid handelshögskolan i Göteborg enligt utredningens

förslag bestå av rektor som ordförande, chefen för högskoleförvaltningen samt

ytterligare en ledamot. Förslaget sägs innebära, att högskolans konsistorium får

väsentligen samma organisation som den nuvarande förvaltningsnämnden. Kon­

sistoriet får dock en mängd uppgifter, som den nuvarande förvaltningsnämnden

icke har. Detta ligger helt i linje med utredningens strävanden att avlyfta de

administrativa uppgifterna från fakultetsnivån. Lärarkollegiet biträder bär ut­

redningens förslag.

Rektorsämbetet skall utöva tillsyn över institutionerna och handlägga vissa

vetenskapligt-administrativa rutinuppgifter, exempelvis ledigförklarande av ordi­

narie tjänster. Förslaget sammanfaller i väsentliga punkter med den praxis, som

har utbildats vid handelshögskolan och som har visat sig vara ändamålsenlig.

Beträffande rektors uppgifter, sägs att hans allmänna tillsynsplikt skall ha sin

tyngdpunkt förlagd till de rent akademiska delarna av högskolans verksamhet.

Likväl sägs det beträffande rektor i annat sammanhang, att han alltjämt skall

ha det högsta överinseendet även över förvaltningschefen. Dessa uttalanden torde

i viss mån strida mot varandra. Det synes lärarkollegiet vara ofrånkomligt, att

hela det administrativa ansvaret i sista hand sammanflyter i en enda tjänst, och

denna kan inom akademierna inte rimligen vara någon annan än rektoratet.

Under rektor och konsistorium lyder f. n. vid de större lärosätena en akademi­

sekreterare och en räntmästare. På motsvarande sätt bör vid handelshögskolan

chefen för högskoleförvaltningen sortera direkt under rektor och konsistorium.

Valbar som rektor bör endast vara professor vid det egna lärosätet.

Beträffande kretsen av röstberättigade kan ifrågasättas, om icke chefen för

högskoleförvaltningen, vilken dagligen skall samarbeta med den valde rektorn,

liksom nu bör ha rösträtt vid rektorsval. Detsamma gäller högskolans biblio­

tekarie.

Kanslern anför i huvudsak följande:

Den av utredningen föreslagna sammanslagningen av konsistorierna och drät­

selnämnden till ett organ, konsistoriet, tillstyrker jag. Om befattningen som pro­

rektor utformas enligt mitt förslag nedan, bör även prorektor ingå som ledamot.

Därest i anslutning till nuvarande ordning den lokala universitetsförvaltningens

uppdelning på två huvudavdelningar bibehålies, vilket jag i det följande kommer

att förorda, bör envar av dessa avdelningars chefer vara ledamot av konsistoriet.

För att möjliggöra att drätselnämnden, med eller utan kommunal representa­

tion, i någon mån bevaras vid de lärosäten där detta anses nödvändigt, har jag,

som i övrigt ansluter mig till utredningens förslag, ansett mig böra föreslå att

konsistoriet bibehålies vid sin rätt att i lämplig utsträckning uppdraga åt särskild

nämnd att fatta beslut å konsistoriets vägnar. Ledamöterna i dylik nämnd bör

enligt min uppfattning inte nödvändigtvis vara konsistorieledamöter utan även

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

261

andra lärare och tjänstemän vid universitetet liksom även i särskilda fall personer

utanför universitetet bör kunna ingå i nämnden.

Utredningen har föreslagit att mandattiden för rektor ökas från tre till fyra

år med hänsyn till värdet av en viss kontinuitet i ledningen för en organisation

av den omfattning det här rör sig om. Jag ansluter mig till utredningens ifråga­

varande förslag. Däremot anser jag mig i likhet med de hörda akademiska myn­

digheterna icke kunna tillstyrka de av utredningen föreslagna valbarhetsrekvi-

siten. Rektor bör alltså alltjämt väljas inom kretsen av akademiska lärare. I sä

måtto kan jag emellertid biträda utredningens förslag att valbarheten inte nöd­

vändigtvis bör vara knuten till det egna universitetet (högskolan). I likhet med

utredningen anser jag vidare, att rektors grundtjänst vid omval bör kunna föras

över stat och den på stat uppförda tjänsten återbesättas. Detta bör doek enligt

min mening kunna ske redan vid ingången av den andra tjänstgöringsperioden.

Jag har för min del funnit övervägande skäl tala för att prorcktoratct bibehål­

ies skilt från dekanusfunktionen och prorektor tillsättes på samma sätt som

rektor. Utredningens motivering för sitt ändringsförslag beträffande prorekto-

ratet — att konsistoriet därigenom skulle bli för stort — förefaller mig föga över­

tygande. Prorektor synes lämpligen böra tillhöra annan fakultet än rektor.

Den samlade opinionen från de i ärendet hörda akademiska myndigheternas

sida går ut på ett avstyrkande av utredningens förslag om inrättande vid iektors

sida av universitetsrådsbefattningar. Även jag har för min del funnit att detta

förslag giver anledning till starka betänkligheter, och jag har icke blivit över­

tygad om att ifrågavarande förslag för universitetens del kan innebära en godtag­

bar anordning. Särskilt finner jag mig icke kunna biträda ett förslag, som i den

form det framlagts, starkt kommer att försvaga den ställning universitetets rek­

tor enligt min mening bör intaga såsom chef för universitetet (högskolan).

Under åberopande av vad jag sålunda anfört avstyrker jag utredningens för­

slag om inrättande av universitetsrådsbefattningar och förordar att de nuvarande

två huvudavdelningarna bibehålies under var sin chef: en akademisekreterare

(motsvarande) och en akademiräntmästare (motsvarande).

Rektorsämbetet bör bestå av rektor jämte i förekommande fall prorektor med

de två avdelningscheferna eller underavdelningschefer såsom föredragande.

Lärarkollegiet vid jarmaceutiska institutet, vars yttrande institutets styrelse

åberopar såsom eget utlåtande, anför:

Till rektor bör utses den av universitets professorer, som bedömes vara för

rektoratet bäst skickad. Härvid bör beaktas icke endast vetenskapliga och peda­

gogiska kvalifikationer, som utredningen föreslår, utan dessutom administrativa.

Prorektor bör liksom rektor väljas bland universitets professorer och bör ej till­

höra samma fakultet som rektor. Universitetsrådets ställning synes oklar och

behovet av denne befattningshavare icke tillräckligt övertygande.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm anför huvudsakligen föl­

jande:

Konsistoriet bör bestå av rektor och prorektor, dekanerna samt — vid hand­

läggning av biblioteksärenden — överbibliotekarien. De i det följande föreslagna

två byråcheferna eller motsvarande vid ekonomi- och personalavdelningen resp.

kansliavdelningen skall vara föredragande inom konsistoriet samt ha rätt och

skyldighet att till konsistoriets protokoll i förekommande fall anteckna avvi­

kande mening.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

262

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964.

Universitetsutredningens förslag med inrättandet av universitetsråd innebär

att man i stället för de av statskontoret föreslagna generaldirektörerna inrättar

motsvarande chefstjänster vid varje universitet eller högskola och ger veder­

börande en lägre lönegradsplacering. Rektor skulle om förslaget realiserades kom­

ma att få sådan ställning att han närmast bleve en galjonsfigur med huvudsak­

ligen representativa uppgifter — en ställning som utredningen att döma av vissa

formuleringar synes eftersträva. Med de erfarenheter lärarkollegiet kan åberopa

under KTH mångåriga existens vill lärarkollegiet på det bestämdaste avråda

från den föreslagna lösningen. I stället bör rektor dels vara ordförande i konsis­

toriet, dels i sitt handlande ha att följa konsistoriets beslut i fråga om delegation

av ärenden. Under rektor bör liksom nu sortera dels en kansliavdelning och dels

en ekonomi- och personalavdelning — dock benämnda byråer — var och en före­

trädd av en chef i byråchefs ställning. Liksom nu bör vissa ärenden kunna hand­

läggas av rektorsämbetet — dvs. av rektor i förening med endera av sagda

tjänstemän.

Lärarkollegiet uttalar sig vidare för en mandattid av fyra år icke blott för

rektor utan även för prorektor och övriga ledamöter av konsistoriet. Lärarkolle­

giet anför vidare bl. a. följande:

Rektor skall enligt universitetsutredningen visserligen kunna väljas utanför

professorernas krets men torde i varje fall vid en högskola av KTH storlek säker­

ligen komma att väljas bland professorerna. Då endast medlemmarna av denna

grupp kan ha någorlunda kännedom om varandra bör det enligt lärarkollegiets

mening ankomma på de ordinarie professorerna samt de självständiga labora­

torerna och möjligen laboratorerna att välja rektor. Att däremot den stora —

och helt för undervisningsuppgifter avsedda — gruppen universitetslektorer

skulle deltaga i och kunna utöva väsentligt inflytande vid rektorsval finner lärar­

kollegiet i högsta grad olämpligt och föga ägnat att tjäna högskolans intressen.

Lärarkollegiet föreslår att prorektor väljes av samma församling som rektor och

att valet skall kunna ske bland högskolans samtliga professorer. — Mot förslaget

att rektorstjänsten efter det att rektor tjänstgjort viss tid skall föras över stat

och den på stat uppförda tjänsten återbesättas har lärarkollegiet intet att erinra.

Dock vill lärarkollegiet i detta sammanhang understryka vikten av att sådan

ställning och sådana arbetsmöjligheter skapas för rektor — både under och even­

tuellt efter rektorsperioden — att rektorstjänsten blir attraktiv.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola anför huvudsakligen följande:

Lärarkollegiet anser att direkt under rektor som chef bör placeras en kansli-

byrå för utbildnings-, planerings-, sekretariats- och informationsärenden samt en

ekonomibyrå för personal-, avlönings- kamerala- och inköpsärenden. Dessa funk­

tioner motsvara de som nu ankomma på respektive avdelningar.

Lärarkollegiet delar utredningens åsikt, att valbarhet till rektorat bör kunna

utsträckas utanför professorskretsen vid den egna högskolan. Speciellt vid mindre

lärosäten kan det vara svårt att inom professorskåren finna lämplig kandidat.

Lärarkollegiet vill betona, att icke endast vetenskapliga och pedagogiska kvali­

fikationer bör ligga till grund för bedömningen. Eftersom rektor skall vara hög­

skolans högste administrative chef, bör de administrativa kvalifikationerna väga

tungt vid rektorsval, och det torde vara lämpligt att låta detta komma till ut­

tryck även i statuterna.

Lärarkollegiet anser vidare, att prorektor bör väljas på samma sätt som rektor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196b

263

Lärarkollegiet förordar att rösträtt vid rektors- och prorektorsval tillkommer

lärosätets professorer, laboratorer samt överbibliotekarien. Lärarkollegiet vill allt­

så icke utsträcka rösträtten till andra ordinarie lärare. Denna begränsning moti­

veras av att endast professorer, laboratorer och överbibliotekarie kan tänkas ha

den nödvändiga överblicken över högskolans bäila viktiga funktioner: forskning

och undervisning.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna anför i huvudsak följande:

Det är angeläget, att förvaltningsorganisationen vid våra lärdomssäten i skilda

hänseenden förstärkes. Uppenbarligen måste med universitetens och högskolor­

nas snabba tillväxt, även om därvid kretsen av professorer samtidigt vidgas,

svårigheter möta att inom denna finna personer, som äro på en gång skickade och

förutom allmänna insikter i fråga om forskningen och utbildningen vid lärosätet

och allmänna ledaregenskaper — i växande grad också kräva administrativ be­

gåvning. Tanken att överlåta ledningen av den rent administrativa verksamheten

på en särskild förvaltningschef kan under sådana förhållanden te sig bestickande.

Överstyrelsen har emellertid icke blivit övertygad om ändamålsenligheten av

universitetsutredningens förslag härom, enär detta innebär och — vill det synas

— alltid måste innebära en dualism i ledningen, som genom oklarheten i fråga om

kompetensgränser är ägnad att skapa konflikter och därmed äventyra den efter­

strävade effektiviteten av organisationen. Överstyrelsen kan därför ej tillstyrka

en sådan lösning — i allt fall ej såvitt gäller de tekniska högskolorna. Enligt över­

styrelsens mening bör rektor vid dessa lärosäten alltjämt hava »den närmaste

vården och tillsynen över allt vad högskolan rörer» och därmed även vara chef

för dess förvaltning. Överstyrelsen vill emellertid förorda den ändringen av nu­

varande konstruktion av rektoraten, att dessa — såsom redan nu förekommer

vid vissa högskolor — tillsättas av Kungl. Maj:t. Därvid synes rektor böra utses

efter förslag av lärosätet. Även person utanför det egna lärosätet bör kunna utses.

Såvitt gäller de tekniska högskolorna torde förslaget böra avgivas av lärarkolle­

giet, varvid dess sammansättning bör begränsas till att avse lärosätets professo­

rer och självständiga laboratorer. Enligt överstyrelsens mening bör vid denna

ordning för utseende av rektor särskilda rektorstjänster inrättas och tillsättas av

Kungl. Maj:t på förordnande för en tid av sex år. Om förordnandet därefter för-

länges, och rektor är innehavare av ordinarie lärartjänst, bör denna föras över

stat och den på stat uppförda tjänsten återbesättas.

I likhet med högskolornas lärarkollegier är överstyrelsen av den uppfattningen

att dekan icke tillika bör vara prorektor. Överstyrelsen vill förorda, att denne

väljes av lärarkollegiet bland professorerna och att detta därvid gives samma

sammansättning som förut förordats såvitt gäller upprättande av förslag till rek-

torat.

Överstyrelsens ställningstagande i fråga om rektoraten innebär tillika att över­

styrelsen avstyrker förslaget om inrättande av tjänster som universitetsråd (mot­

svarande). I stället förordar överstyrelsen, att den administrativa och kamerala

arbetskraften vid de tekniska högskolorna förstärkes genom inrättande av tjäns­

ter som byråchef under rektor.

Vad överstyrelsen här förordat föranleder vissa jämkningar i fråga om konsis­

toriets sammansättning i förhållande till utredningens förslag. I vad förslaget

avser att i stället för »kollegienämnd» införa benämningen »konsistorium» kan

överstyrelsen biträda detsamma, även om överstyrelsen ej blivit övertygad om

angelägenheten av en sålunda ändrad benämning för de tekniska högskolornas del.

I anslutning härtill vill överstyrelsen med anledning av att universitetsutred-

264

ningen avsett att den nuvarande lokalstyrelsen för Chalmers tekniska högskola

icke skulle överföras till den nya organisationen framhålla, att en anledning till

att densamma bibehölls vid 1947 års omorganisation var att den Chalmerska

donationen förutsatte, att frimurare barnhus direktionen i Göteborg, som nu äger

utse två ledamöter av lokalstyrelsen, skulle tillförsäkras visst inflytande över

läroanstaltens ledning. Därest hinder ur denna synpunkt ej numera anses möta

mot en indragning av lokalstyrelsen biträder överstyrelsen förslaget härom.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1961/.

D. Samarbetsnämnder. Frågan om gemensam förvaltning för två

eller flera läroanstalter

Universitetsutredningens förslag om en helt eller delvis gemensam förvalt­

ningsorganisation för flera läroanstalter på en och samma universitetsort och

om inrättande av samarbetsnämnder med styrelsefunktioner har väckt en syn­

nerligen livlig diskussion vid betänkandets remissbehandling.

I sitt gemensamma yttrande anför Svenska Arbetsgivareföl eningen

och Sve­

riges Industriförbund

i dessa frågor följande:

Vi kan inte för närvarande ta ställning till dessa delvis vittutseende förslag

om lokalt samgående men vill framföra följande allmänna synpunkter. Det är

enligt organisationernas mening synnerligen angeläget att man på olika sätt främ­

jar interdisciplinär forskning och utbildning. Vi anser det vidare önskvärt att

man söker uppnå de kostnadsbesparingar och effektivitetsvinster i övrigt, som

möjligen kan uppnäs genom upprättande av för flera läroanstalter gemensamma

administrationsorgan, serviceorgan och institutioner. De redan genomförda under­

sökningarna bör därför föras vidare för att det mera i detalj skall klargöras vilka

konsekvenser ett mer omfattande lokalt samgående kan medföra. Den fortsatta

undersökningen synes åtminstone i vissa delar böra anförtros en särskild organi­

sa tionsberedning.

Kooperativa Förbundets styrelse

anför:

Det förefaller styrelsen rimligt och riktigt att samarbetsnämnder upprättas för

förvaltningen av för flera läroanstalter gemensamma institutioner i Göteborg,

Lund och Stockholm, liksom att Göteborgs universitet och Chalmers tekniska

högskola får en för båda läroanstalterna gemensam förvaltningsorganisation.

Övriga förslag för att säkra det lokala samarbetet t. ex. att samarbetsnämnden i

Stockholm får ett kansli, för att sköta vissa av förvaltningsgöromålen och gemen­

samt utredningsarbete för alla tre läroanstalterna, förefaller styrelsen vara prak­

tiska och riktiga lösningar av dessa institutioners samarbetsuppgifter.

SFS

anför:

För Uppsalas del är läget förhållandevis klart. Trots sin principiella inställning

för en samordning av forskning och utbildning inom de respektive högskole­

orterna, inser dock organisationen att en förvaltningsmässig samordning mellan

universitetet och lantbrukshögskolan kan vara svår att åstadkomma, såvida inte

högskolan inordnas under samma departement som övriga universitet och hög­

skolor.

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 1961+

265

SFS har ovan föreslagit, att den tekniska högskolan i Lund skall ingå som eu

fakultet vid universitetet. Även om så inte blir fallet vill SFS avstyrka en lös­

ning som innebär, att en fristående förvaltning skapas vid den tekniska högskolan

i Lund.

För Göteborg förordar de sakkunniga en förvaltning som skall betjäna Chal­

mers tekniska högskola och universitetet. SFS finner i likhet med utredningen

att överensstämmelsen mellan verksamheten vid de båda läroanstalterna och

det redan beslutade sambruket av lokaler, utrustning och personal samt där­

utöver den förestående kraftiga expansionen på denna ort talar för en sådan

lösning. Om handelshögskolan ej ingår i universitetets samhällsvetenskapliga

fakultet, bör den inordnas under den gemensamma förvaltningen.

Mest tvekande ställer sig SFS till den lokala organisation i Stockholm, som

föreslagits av utredningen. De tre fristående förvaltningarna och vid sidan av

dessa ett kansli knutet till den akademiska samarbetsnämnden kan lätt leda till

oklara kompetensförhållanden, en bristfällig planering samt en oekonomisk dubb­

lering av förvaltningen för näraliggande utbildningslinjer. Organisationen föreslår,

att frågan om eu gemensam förvaltning i Stockholm göres till föremål för för­

nyade överväganden inom ecklesiastikdepartementet.

S.4CO anför följande:

Enligt utredningens förslag bör den föreslagna administrationen som samman­

hållen enhet inrättas i Lund, Uppsala och Göteborg, medan administrationen i

Stockholm uppdelas på en samarbetsnämnd och de i Stockholm belägna läro­

sätena. För Stockholms universitets del finner SACO, att dess storlek motiverar

att man bygger ut administrationen i full skala.

TCO anför väsentligen följande:

Visserligen sägs att även övriga läroanstalter på respektive universitetsorter

på längre sikt troligen bör samordnas till ett enda universitet. Men de former

för samordningen som nu förordas behåller det mesta av nuvarande splittring.

TCO ansluter sig därför till den uppfattning som framförts av statskontoret

och som också hävdas av reservanten hr Rydén. TCO anser sålunda, att man

redan nu måste inrikta sig på att skapa gemensamma lokala förvaltningar för

samtliga akademiska läroanstalter på samma universitetsort. Dessa bör alltså

underställas den i det föregående föreslagna lokala universitetsstyrelsen och för­

valtningschefen. Däremot kan varje läroanstalt få utse egen rektor samt ha sina

egna rent akademiska organ. På de orter, där man med denna ordning får mer

än en universitetsrektor (motsvarande), kan rektorerna lämpligen för ett år i

taget alternera som ordförande i universitetsstyrelsen.

I fråga om den lokala förvaltningsapparatens organisation hävdar utredningen,

att arbetsuppgifterna blir lösta på ett effektivare sätt, om de differentieras efter

funktioner och fördelas mellan specialister. Detta understryker ytterligare det

rationella i att skapa gemensamma lokala förvaltningar för samtliga akademiska

läroanstalter på samma ort och att redan nu ta sikte på inrättande av storuniver­

sitet.

Byggnadsstyrelsen anför:

Ur de speciella synpunkter, som styrelsen har att företräda, skulle en starkare

koncentration av administrationen på det lokala planet vara att föredraga. En

lokal administration, huvudsakligen uppbyggd i enlighet med de av statskontoret

uppdragna riktlinjerna, förmodas sålunda komma att decimera styrelsens kon-

9* —

Bihcmg till riksdagens protokoll

196!+. 1

samt.

Nr 50

266

taktpunkter och förkorta ärendevägarna, något som givetvis är väsentligt i nu­

varande hektiska utbyggnadsskede. En gemensam administration för samtliga

lärosäten på en ort skulle också enligt styrelsens mening väsentligt underlätta

ett ur ekonomisk synpunkt värdefullt sambruk av lokaler exempelvis på det sätt,

som enligt framlagt byggnadsprogram kommer att ske vid universitetet i Umeå

vad beträffar undervisningen i kemi för naturvetare, medicinare och odontologer.

Riksrevisionsverket

yttrar:

Statskontorets förslag innebär beträffande universitetens lokala ledning, att

den administrativa och ekonomiska förvaltningen skall vara gemensam för flera

läroanstalter på samma ort. Detta förslag anser riksrevisionsverket vara den

rationellaste lösningen. Skulle en så stark integration icke anses praktikabel, bör

man dock eftersträva att organisera läroanstalterna inom viss region så att enhe­

ter av sådan storleksordning ernås, att möjligheterna till rationaliseringsvinster

kan effektivt tillvaratagas. Universitetsutredningens förslag att tandläkarhögsko-

lorna och farmaceutiska institutet inordnas som fakulteter i andra läroanstalter

kan därvidlag betraktas som ett steg i en sådan riktning. I den mån gemensam

administration på de olika universitetsorterna icke kommer till stånd förordar

riksrevisionsverket, att serviceorgan inrättas för handläggning av vissa gemen­

samma ärenden av i huvudsak den typ som universitetsutredningen tänkt sig för

läroanstalterna i Stockholm.

Överståthåttarämbetct

anför:

Överståthållarämbetet finner den av utredningen föreslagna organisationen

bättre än den nuvarande svara mot de krav, som den snabba utvecklingen inom

vetenskap och teknik samt behovet av ökad utbildningskapacitet ställer. De före­

slagna reformerna inom universitets- och högskoleorganisationen synas i huvud­

sak väl motiverade.

Ämbetet ställer sig emellertid tveksamt till huruvida den för de tre läroanstal­

terna i Stockholm föreslagna administrativa organisationen kan väntas bli effek­

tiv. Den tänkta uppdelningen av de administrativa funktionerna för läroanstal­

terna på dels gemensamma organ och dels till de enskilda anstalterna knutna

organ synes innebära risker för dubbelarbete, kompetenskonflikter och en i övrigt

tungrodd förvaltning. Denna del av organisationsförslaget synes överståthållar­

ämbetet böra överses.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

yttrar:

Även om utredningens förslag om institutioner gemensamma för universitetet

och Chalmers faller, torde det komma att bildas institutionsgrupper som om­

fattar institutioner vid båda lärosätena. För denna och annan gemensam verk­

samhet bör, på sätt utredningen föreslår, ett gemensamt konsistorieorgan, sam-

arbetsnämnd, inrättas.

Även i samarbetsnämnden bör — på skäl som ovan redovisats då det gäller

konsistorierna — ingå av Kungl. Maj:t utsedda företrädare för allmänna lokala

intressen. Beträffande samarbetsnämnden i Göteborg bör denna omfatta inte

endast universitetet och Chalmers utan även handelshögskolan.

Universitetsutredningens förslag om en för Göteborgs universitet och Chal­

mers tekniska högskola gemensam förvaltningsorganisation under ledning av

ett universitetsråd har rönt bestämt motstånd från de båda lärosätenas sida.

Dessas argumentering i frågan väger enligt länsstyrelsens uppfattning tungt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964.

207

Man liar utom annat all anledning att räkna med att universitetsrådets ställ­

ning såsom på en gång chef för en stor förvaltning och föredragande i två konsi­

storier och ledamot i två rektorsämbeten samt med åliggande att betjäna IT

fakulteter och sektioner skulle bli högst problematisk. Vinsterna av eu stor för-

valning i form av ökade möjligheter till specialisering för vissa funktioner bör

inte överskattas. Länsstyrelsen anser, att universitetet och Chalmers även i fort­

sättningen bör ha särskilda förvaltningar.

Garantilånenämnden

anför:

Beträffande universitetens centrala administration vill nämnden starkt under­

stryka vikten av att denna göres mera effektiv och får tillräckliga personella

resurser. Det är vidare enligt nämndens uppfattning en fördel — inte minst för

den studiesociala verksamheten — att den lokala förvaltningen vid olika läro­

säten så långt möjligt samordnas. Utredningens förslag rörande organisationen

av läroanstalterna i Stockholm med en samarbetsnämnd utan preciserad kom­

petens synes från denna utgångspunkt mindre välbetänkt. Nämnden vill under­

stryka behovet av samarbete även i Stockholm och förordar därför en star­

kare central administrationsapparat, lämpligen av samma modell som föreslås

för övriga universitetsorter. Dctaljförslaget beträffande Göteborg synes härvid

vara den naturligaste förebilden.

Studiesociala utredningen

anför:

Studiesociala utredningen vill framhålla, att en gemensam förvaltningsorga­

nisation för samtliga högre läroanstalter på var och en av universitetsorterna

enligt utredningens mening i hög grad skulle underlätta samarbetet mellan uni-

versitetsmyndigheterna å ena sidan och de studiesociala förvaltningsorganen

å den andra.

Gymnasieutredningen

tillstyrker de av universitetsutredningen föreslagna

byråchefstjänsterna för ledningen av de utbildningsadministrativa avdelningarna

inom förvaltningarna i Uppsala, Lund och Göteborg. Utredningen anför vidare:

Gymnasieutredningen finner det otillfredsställande att detta förslag ej gäller

för Stockholm. Sistnämnda förhållande sammanhänger med att universitets­

utredningen ej föreslagit gemensam förvaltning för de akademiska läroanstal­

terna i Stockholm. Denna fråga faller knappast inom ramen för vad gymnasie­

utredningen har direkt anledning att beröra men utredningen vill dock fram­

hålla att den har svårt att finna något vägande skäl för detta avsteg från integra-

tionsprincipen.

Statskontoret

anför:

En riktpunkt vid utformningen av såväl rapportens som betänkandets för­

slag rörande förvaltningens uppbyggnad har varit att söka skapa så stora admini­

strativa enheter att en avsevärd differentiering av personalstaben och speciali­

sering på skilda arbetsområden kan åstadkommas; i fråga om vilka administra­

tiva uppgifter som universitetsförvaltningen har att lösa råder likaså stor sam­

stämmighet. Utredningen synes på det hela taget ha vägletts av rapportens

grundlinjer för uppbyggnaden av de enskilda förvaltningarnas organisation, dock

med det väsentliga undantaget, att den icke godtagit rapportens förslag beträf­

fande läroanstalternas administrativa ledning. Detta undantag medför i reali­

teten stora skillnader mellan de båda förslagen, eftersom det föranlett utred­

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 ur 196

4

268

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964-

ningen till olika lösningar av de samarbetsproblem som uppkommer på univer­

sitetsorter med mer än en läroanstalt.

På detta område är utredningens förslag enligt statskontorets mening behäf­

tat med svagheter. För Göteborgs del förordar utredningen en förvaltnings­

organ isatorisk gemenskap mellan Göteborgs universitet och Chalmers tekniska

högskola. De administrativa styrelsefunktionernas fördelning på två konsistorier

och två rektorsämbeten jämte en för de båda läroanstalterna gemensam sam-

arbetsnämnd skapar givetvis svårigheter, som icke synes ha motsvarigheter i

rapportens förslag. Konstruktionen medger dock att de tekniska förvaltnings-

funktionerna kan hållas samman under universitetsrådet såsom gemensam för­

valtningschef och ter sig rimlig utifrån de förutsättningar som utredningen skapat

genom sitt ställningstagande i fråga om den administrativa ledningen.

I Lund, där den tekniska högskolan ännu befinner sig i ett tidigt skede av

sin uppbyggnad, synes en motsvarande förvaltningsorganisatorisk gemenskap

lättare realiserbar än i Göteborg. Statskontoret finner det beklagligt, att utred­

ningen icke nu velat förorda ett definitivt beslut härom utan nöjt sig med att

föreslå en partiell samordning i avvaktan på »att uppbyggnadsarbetet slutföres»,

en tidpunkt som kan bli svår att fixera och som i varje fall kan ligga långt fram

i tiden.

Den administrativa uppbyggnad som utredningen föreslagit för läroanstal­

terna i Stockholm har enligt statskontorets mening icke förutsättningar att

fungera på ett tillfredsställande sätt. Förslaget upptar fyra separata förvaltnings­

organisationer, knutna till de tre stora läroanstalterna och till den för dem

gemensamma samarbetsnämnden. Ledaren för varje förvaltningsorganisation

kommer till följd av dennas mindre omfattning att få en lägre tjänsteställning

än universitetsråden i Uppsala, Lund och Göteborg. Visserligen bortfaller svårig­

heter som kan vara förknippade med att en förvaltningschef, såsom i Göteborg,

skall vara underordnad flera styrelser; i stället skapas andra svårigheter bero­

ende på att av nära besläktade förvaltningsuppgifter somliga skall handläggas

vid läroanstalten, andra hos samarbetsnämnden. Så skall exempelvis den sist­

nämnda handha den ärendegrupp som utredningen sammanfattat såsom informa­

tions- och kontaktuppgifter, medan därmed nära samhöriga utbildningsorganisa-

toriska frågor och därtill knutet utredningsarbete kvarligger hos läroanstalternas

förvaltning. Statskontoret finner det icke sannolikt att man med en sådan kom­

petensfördelning kan få förvaltningen att löpa effektivt och någorlunda friktions­

fritt. Statskontoret avstyrker därför universitetsutredningens förslag beträf­

fande förvaltningsorganisationen i Stockholm. Om universitetsutredningens

förslag i fråga om den administrativa ledningen skulle godtas bör man likväl

genomgående söka realisera en förvaltningsorganisatorisk gemenskap mellan

läroanstalterna på en och samma ort. Statskontoret förordar att man närmare

utreder huruvida den konstruktion, som utredningen föreslår för läroanstalterna

i Göteborg, bör tillämpas för läroanstalterna i Stockholm.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Lund

anför:

Enligt fakultetens förslag avses inga gemensamma institutioner f. n. komma

till stånd, varför samarbetsnämnd i enlighet med utredningen icke synes erfor­

derlig.

Fakulteten måste avstyrka en organisation, som kommer att innebära en

dualism såväl inom de enskilda institutionerna som i dessas förhållande till

universitetet i övrigt.

Kungl. Majds 'proposition nr 50 år 106£

269

Fakulteten föreslår därför att Lunds tekniska högskolas och universitetets in­

stitutioner organiseras som självständiga enheter samt att de därefter pa lämp­

ligt sätt sammanföras i institutionsgrupper under ledning av en institutions-

gruppsprefekt och ett institutionsgruppskollegium bestående av de enskilda

institutionernas prefekter. Kollegiet skall ha till uppgift att tillvarataga institu­

tionernas gemensamma intressen och tillse att deras resurser utnyttjas gemen­

samt, där detta är möjligt samt fatta beslut härom. Kan ej enighet uppnås i

eu viss fråga, bör den hänskjutas till Kanslern, som har att avgöra ärendet

sedan berörda fakulteter och konsistorier yttrat sig.

Medicinska fakulteten i Göteborg anför:

Fakulteten anser, att universitetsutredningen starkt överskattat förmågan hos

eu så stor förvaltning att arbeta snabbt och smidigt samt med erforderlig sak-

kunskap och lokalkännedom. Fakulteten föreslår dels att universitetet och

Chalmers tekniska högskola bildar skilda administrativa enheter, dels att för­

valtningen organiseras på högst tre avdelningar, nämligen ett kansli, en ekono­

misk avdelning och en utbildningsavdelning.

Större konsistoriet i Göteborg yttrar i huvudsak följande:

Att de administrativa och kamerala arbetsuppgifterna inom universitetet och

CTII till sin art företer stora likheter kan inte bestridas. Någon närmare analys

som skulle visa vilka praktiska fördelar eller vinster i form av personalbespa­

ring som kunde ernås genom sammanslagning av de administrativa och kamerala

arbetsuppgifterna till en förvaltningsenhet har emellertid inte verkställts av

utredningen.

Konsistoriet har inte heller någon möjlighet att under den korta remisstid som

står till buds närmare analysera dessa problem. Konsistoriet hyser dock den

uppfattningen, att några rationaliseringsvinster och kostnadsbesparingar knap­

past står att vinna genom en sammanslagning av de administrativa och kamerala

arbetsuppgifterna inom de två lärosätena, utan anser fastmer att en sådan

anordning skulle medföra betydande olägenheter. I detta sammanhang finner

sig konsistoriet böra upptaga frågan om möjligheterna att anskaffa lämpliga

administrationslokaler, som kan inrymma en förvaltningsorganisation av denna

storlek. CTH har nyligen tagit i bruk en nyuppförd administrationsbyggnad,

som är dimensionerad med hänsyn endast till högskolans behov. Universitetets

centrala förvaltning är förlagd till huvudbyggnaden i Vasaparken. När den enda

kvarvarande institutionen i byggnaden flyttar till nya lokaler, får universitets-

administrationen ett lokaltillskott, som torde kunna täcka dess ökade lokal­

behov även vid den expansion av verksamheten som beräknas i föreliggande

prognoser. Om en för universitetet och CTII gemensam förvaltning skulle

komma till stånd, synes lokalproblemet inte kunna lösas på annat sätt än genom

uppförandet av en ny förvaltningsbyggnad på ett område, som är centralt beläget

i förhållande till både universitetets och CTH:s institutioner.

När utredningen som motiv för gemensam förvaltning åberopar nödvändig­

heten av ett nära samarbete mellan de två lärosätena på grund av sambruket i

vissa ämnen av lokaler, utrustning och personal, bör inte förglömmas att detta

dock berör en förhållandevis liten sektor av verksamheten inom både universi­

tetet och CTH. Det samarbete som måste äga rum inom detta begränsade fält

kan därför enligt konsistoriets mening icke utgöra ett skäl för en sådan genom­

gripande organisatorisk förändring som utredningens förslag innebär. Det bör

även framhållas att samordningsproblemen på utbildningssidan blir betydligt

270

mindre i och med tillkomsten av nya professurer och andra lärartjänster på

både universitetets och CTH:s stat i berörda ämnen än de varit under de se­

naste årens provisoriska förhållanden.

På grund av skillnaderna i fråga om utbildningens innehåll och utformning

vid universitetet och CTH i angivna ämnen är gemensam undervisning i de

grundläggande ämnena för universitetsstuderande och tcknologer olämplig för

att inte säga omöjlig. I fråga om undervisningen på högre stadium söker sig

universitetsstudenten eller teknologen till den lärare, vars forskningsområde bäst

svarar mot hans intresseinriktning, oavsett om läraren står på universitetets

eller CTH:s stat. Detta förekommer redan nu och har inte förorsakat några

administrativa problem.

Vad nu sagts innebär att utbildningsverksamheten vid universitetet och CTH

i sadana ämnen som studeras vid båda lärosätena inte kräver någon gemensam

förvaltningsapparat för att fungera på ett tillfredsställande sätt. Eventuellt

uppkommande samordningsfrågor på detta område torde, om de inte löses på

institutionsnivå, med tillförsikt kunna hänskjutas till behandling av samarbets­

nämnden. Ärenden, som kräver gemensam behandling, t. ex. rörande utnytt­

jandet av för universitetet och CTH gemensamma lokaler och utrustning, bör

också handläggas av samarbetsnämnden.

Konsistoriet kan inte biträda utredningens uppfattning att handläggningen

av uppkommande samarbetsfrågor »skulle avsevärt underlättas» om, utöver

samarbetsnämnden, tillskapades en gemensam förvaltningsorganisatorisk appa­

rat på tjänstemannanivå.

Helt oförstående ställer sig konsistoriet till utredningens resonemang, när den

söker motivera behovet av en gemensam förvaltningsorganisation med att både

universitetet och CTH väntas komma att expandera relativt snabbare än andra

lärosäten. Tvärtemot utredningen anser konsistoriet, att denna utvecklingspro­

cess utgör ett ytterligare och mycket starkt skäl för att de båda läroanstalterna

även i fortsättningen blir i administrativt avseende åtskilda.

Utredningens förslag om den förvaltningsorganisatoriska gemenskapen mellan

universitetet och CTH innebär att ett universitetsråd med honom underställd

förvaltningsapparat skulle betjäna två lärosäten, vart och ett med egna styrelse­

funktioner (konsistorium och rektorsämbete). Tar man i beaktande lärosätenas

storlek och den kraftiga expansion som kännetecknar dem båda samt de sins­

emellan stora olikheterna särskilt i fråga om utbildningens innehåll och organi­

sation, ter sig den av utredningen föreslagna konstruktionen alldeles ohållbar.

Konsistoriet avstyrker sålunda bestämt, att en för universitetet och CTH

gemensam förvaltning kommer till stånd utöver den som är avsedd att utövas

av den tilltänkta samarbetsnämnden.

Vad samarbetsnämnden angår tillstyrker konsistoriet, att bestämmelser därom

utformas i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens utkast till ny

universitetsstadga.

Större konsistoriet i Stockholm

anför:

I Stockholm skulle sålunda inrättas en samarbetsnämnd, som skulle handha

två av de sex avdelningar som universitetsutredningen tänkt sig att den lokala

universitetsförvaltningen skall omfatta. Konsistoriet har svårt att inse att en

tredjedel av en organisatorisk enhet utan vidare kan flyttas bort och läggas

under en annan chefsmyndighet. I varje fall torde den få svårt att arbeta

effektivt, och risken för intressekonflikter och motsättningar är uppenbar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196Jf

271

Konsistoriet finner sålunda den för samarbetet mellan de akademiska läro­

anstalterna i Stockholm föreslagna organisationen klart olämplig.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet anför väsentligen följande:

I Göteborg föreslås under konsistoriet vid universitetet och under konsistoriet

vid Chalmers tekniska högskola lyda en gemensam förvaltningsapparat Vid

institutet finns i blygsam skala erfarenheten av en liknande anordning såtillvida

som sedan 1957 institutet och tandläkarhögskolan i Stockholm haft såväl sekre­

terare som biträdande sekreterare gemensamma. Erfarenheterna från denna an­

ordning ge vid handen, att en klar tendens till splittring uppkommer i sekre­

terarnas arbetssituation och att anordnande av två skilda sekretariat skulle vara

fördelaktigare.

.

Även om det tekniskt är möjligt att anordna gemensam förvaltning for dessa

lärosäten, är det knappast att förvänta att ekonomiska rationaliseringsvinster

skulle uppstå härigenom. Invägas sedan de olägenheter som skulle uppstå genom

att en central förvaltning måste vända sin service åt två håll, tala starkt över­

vägande skäl för att vart och ett av nu ifrågavarande båda lärosäten bibehåller

sin egen administrativa enhet.

Att för Stockholms akademiska lärosäten gemensamma intressen finnas och

indicera förekomsten av ett eller flera samarbetsorgan är ställt utom allt tvivel.

Samarbetets omfattning och former måste emellertid diskuteras.

Även om det tekniskt är möjligt att förenhetliga kameralföryaltningen, är det

knappast att förvänta att rationaliseringsvinster skulle uppstå jämfört med en

på tre förvaltningsenheter fördelad kameralförvaltning. Härtill komma de olägen­

heter som skulle uppstå genom de mellan tre lokala förvaltningsenheter och en

central sådan ömsesidiga krav på snabb, fullständig och noggrann rapportering.

Det måste också förväntas komma att brista i kännedom hos centralförvalt­

ningen om de lokala förhållandena i övrigt, särskilt vad gäller de mångskiftande

forskningsanslagen och enskilda fondmedlen. Med hänsyn till dessa omständig­

heter avstyrker lärarkollegiet med största bestämdhet och skärpa att kameral­

förvaltningen vid det ombildade karolinska institutet samordnas med universi­

tetet och tekniska högskolan.

Härigenom skulle den föreslagna samarbetsnämndens uppgifter bli begränsade

till att utgöra styrelse för de ännu så länge fåtaliga gemensamma inrättningarna

inom Stockholms universitetsvärld, att handhava den likaledes ännu blygsamma

gemensamma informations- och kontaktverksamheten samt att handhava vissa

former av inköpsservice åt Stockholmslärosätena och verka för ytterligare ratio­

nalisering genom samarbete dessa emellan. I sådan gestalt synes nämnden i och

för sig ha berättigande. Då de gemensamma intressena otvivelaktigt äro under

utbredning och fördjupning i samma mån som bade forskning och utbildning gar

ut över fakultets- och lärosätesgränser måste det vara eu viktig uppgift för en

akademisk samarbetsnämnd i Stockholm att följa upp de utvecklingslinjer, som

leda hän emot ökat samarbete och upprättande av gemensamma anläggningar

av olika slag.

Lärarkollegiets principiella uppfattning om behovet av att tillvarataga gemen­

samma intressen och rationaliseringsmöjligheter inom det akademiska Stock­

holm genom en samarbetsnämnd avviker således i själva \erkct icke från univer-

sitetsutredningens. Vidkommande samarbetsnämndens sammansättning anser

lärarkollegiet nämnden böra bestå av de tre rektorerna och de tre prorekto­

rerna med cirkulation på ordförandeposten mellan rektorerna årsvis. Då det

synes lärarkollegiet naturligt att samarbetsnämnden tillika kan fullgöra det nu­

Kungl. Maj:ts 'proposition nr BO år lOGJf

272

varande akademiska rektorskonventets i Stockholm funktioner, böra i nämnden

även ingå rektorerna vid veterinärhögskolan, skogshögskolan och handelshögsko­

lan i Stockholm.

Kanslern

anför beträffande förslaget i avseende på Göteborg följande:

Konsistoriet vid universitetet har riktat en ingående kritik mot förslaget och

bestämt avstyrkt detsamma. Vad konsistoriet anfört har jag funnit bärande och

kan för min del icke biträda ett förslag, som framförallt skulle innebära bety­

dande administrativa olägenheter.

Liksom konsistoriet tillstyrker jag emellertid att en för universitetet och

Chalmers tekniska högskola gemensam samarbetsnämnd inrättas i huvudsak

enligt utredningens förslag.

I avseende på organisationen i Lund anför kanslern:

Jag vill erinra om att organisationskommittén ännu icke framlagt något för­

slag rörande den definitiva utformningen av högskolans förvaltning. Något över­

förande till universitetet av vissa pa organisationskommittén nu ankommande

förvaltningsuppgifter synes därför icke för närvarande böra äga rum.

En för universitetet och tekniska högskolan gemensam samarbetsnämnd synes

däremot böra inrättas i huvudsak enligt utredningens förslag.

Beträffande slutligen organisationen i Stockholm anför kanslern följande:

Utredningens ifrågavarande förslag är jag icke beredd att tillstyrka. Före­

varande spörsmål innefattar nämligen en mångfald problem, som uppenbar­

ligen kräva ytterligare överväganden, varför särskild utredning i ärendet synes

mig påkallad innan definitiv ställning kan tagas till detsamma.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm

anför väsentligen följande:

I experten J Rydéns särskilda yttrande uttalas att de två förslagen är helt

oförenliga och att »den nu påtalade skillnaden leder till att de båda förslagen

i sin helhet kommer att stå mot varandra». Lärarkollegiet instämmer helt i detta

uttalande och vill därutöver framhålla att en och samma person i generaldirek­

törs ställning näppeligen på det lokala planet torde kunna handha så väsens­

skilda områden som skulle kunna ifrågakomma. Lärarkollegiet anser sig därför__

ävensom av psykologiska och andra skäl — bestämt böra avstyrka inrättandet

av lokala generaldirektörstjänster och därmed även avstyrka statskontorets för­

slag i dess helhet.

Den i och för sig goda tanken att samarbete skall äga rum i organiserad form

mom orter där två eller flera universitet eller högskolor finnes är enligt lärar­

kollegiets mening riktig. Den av universitetsutredningen föreslagna utformningen

av samarbetsnämnd finner lärarkollegiet icke rationell. Samarbetsnämnder bär

givetvis stora uppgifter att fylla men de bör från fall till fall ges den storlek

och den sammansättning som svarar mot de uppgifter som skall handhas. Gräns­

dragningen ifråga om arbetsuppgifter mellan nämnden och universitetets resp.

högskolornas förvaltning är synnerligen oklar — särskilt mot bakgrunden av

formuleringarna i § 21 enligt vilken det bl. a. skulle åligga kanslichefen att

folja verksamheten vid de under nämndens styrelse ställda institutionerna och

inrättningarna, uppmärksamma utvecklingen samt framlägga de förslag han

kan finna pakallade i syfte att förstärka samarbetet. Universitetsutredningens

uttalande att »Den har därför stannat för att framlägga förslag, som möjliggör,

att samarbetsbehovet kan tillgodoses över hela det akademiska fältet», synes ej

heller kunna realiseras i den föreslagna formen — särskilt som överraskande nog

varken handelshögskolan eller skogshögskolan och veterinärhögskolan förutsät-

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

273

tes ingå i den nya organisationen. Lärarkollegiet delar helt experten Rydéns

uppfattning om utformningen av stockholmsorganisationen att det kan »starkt

ifrågasättas om utredningens förslag överhuvudtaget kommer att ge en tillfreds­

ställande effektiv organisation». Lärarkollegiet avvisar sålunda helt samarbets-

nämnden för Stockholm i den nu föreslagna formen men utgår ifran att genom

fortsatt utredningsarbete skall studeras hur och i vad mån viss förvaltning, stati­

stik etc. bör centraliseras eller icke samt hur samarbetsorgan bör utformas. Uni-

versitetsutredningens förhoppning att nämnden senare måhända kan ersättas

av »ett för Stockliolmsorten gemensamt akademiskt konsistorium och rektors­

ämbete» delas icke av lärarkollegiet som mot bakgrunden av den snabba expan­

sion i vilken det akademiska området befinner sig bestämt vill varna för strävan­

den att skapa för stora enheter sammansatta av mer eller mindre heterogena

element.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola

yttrar i huvudsak följande:

Vid besök i Göteborg i oktober 1955 frågade universitetsutredningen om un­

dervisning i fysik och kemi kunde anordnas vid CTIi för studenter vid GU.

Efter utredning av ärendet tillstyrktes de förslag som kollegienämnden fram­

lade i ärendet. Undervisningen i fysik och teoretisk fysik började hösten 1950.

(Kemi började ett år senare.)

Ur kollegienämndens skrivelse till överstyrelsen den 20 april 1956 angående

hithörande frågor må här följande citeras:

»För genomförandet av förevarande projekt synes sålunda ofrånkomligt, att

högskolan blir administrativ huvudman för den planerade undervisningen för

universitetsstudenterna och att de medel, som komma att härför anvisas, ställas

till kollegienämndens förfogande.»

Dessa krav från CTH:s sida accepterades. Något administrativt samarbete

mellan GU och CTH — utöver samråd i frågan om tillsättning av vissa lärar­

tjänster — har på det hela taget icke förekommit i anledning av denna under­

visning, som enbart betraktats som provisorier i avvaktan på att GU skulle

erhålla egen undervisningsorganisation i sagda ämnen. De försök till samunder-

visning för teknologer och fisosofie studerande som till en början gjordes, visade

sig medföra så påtagliga nackdelar att särskild undervisning för universitets­

studenterna måste införas redan efter något år.

Den snabba expansionen av såväl GU som CTH har emellertid framtvingat

en successiv avveckling av dessa provisorier. Tillkomsten av en matematisk-

naturvetenskaplig fakultet vid GU har givetvis påskyndat denna avveckling.

Professur i teoretisk fysik samt professurer i de tre grundläggande kemiämnena

har nu tillkommit vid GU. Från och med den 1 juli 1964 beräknas den vid CTH,

huvudsakligen för universitetsundervisningen, inrättade professuren i fysik III

(med tillhörande tjänster) bli överförd till GU:s stat.

I fråga om jorskning och högre undervisning

är det däremot naturligt och

motiverat att det samarbete, som redan förekommer mellan de båda lärosätena,

utvecklas och fördjupas. Sådant samarbete bör rimligtvis icke utgöra skäl för

förvaltningsgemenskap mellan lärosätena. Problem av organisatorisk eller för-

valtningsmässig art, som kan uppkomma i samband med detta samarbete —

eller till följd av att kemi- och fysikinstitutionerna är inrymda inom samma

byggnader med gemensamma verkstadsfunktioner — bör lämpligen kunna lösas

av den föreslagna samarbetsnämnden, i den mån de icke kan lösas på institu-

tionsplanet.

Nu angivna förhållanden samt förekomsten av viss för lärosätena gemensam

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1004

274

utrustning — t. ex. en blivande datamaskinanläggning — som enligt utredningen

synes motivera gemensam förvaltningsorganisation, anser lärarkollegiet vara

motiv för en samarbetsnämnd.

Mot bakgrund av den expansion, som högskolan undergått, finner lärar­

kollegiet förvånande, att utredningen — och statskontoret, som varit expert­

organ åt utredningen — icke tagit upp till närmare överväganden de positiva

sidor, som förvisso torde inrymmas i den administrativa organisation, som under

dessa år fungerat praktiskt taget oförändrad. Såvitt gäller den centrala admini­

strationen kan tillläggas, att denna sedan 1950-talets början har kvarhållits

inom en ram, som i förhållande till arbetsuppgifternas tillväxt får betecknas

som rudimentär. Att högskolans expansion trots detta kunnat genomföras vill

lärarkollegiet främst tillskriva den nuvarande organisationens anpassbarhet och

slagkraft, vilka egenskaper kunnat utvecklas i en atmosfär, som i största möjliga

utsträckning varit fri från byråkrati.

Högskolans expansion synes med hänsyn till det nu anförda, mer vara ett

motiv för att bibehålla och förstärka dess nuvarande organisation än att radi­

kalt omstöpa densamma.

Lärarkollegiet finner helt verklighetsfrämmande att

en

förvaltningschef skall

kunna sammanhålla och effektivt betjäna GU:s tre fakulteter och CTH:s sju

sektioner omspännande så vitt skilda verksamheter. Förslaget om rådets ställ­

ning såsom föredragande i två konsistorier och inom två rektorsämbeten samt

i samarbetsnämnden framstår såsom en konstruktion utan förankring i de arbets­

uppgifter och arbetsmiljöer, som i verkligheten råder. Lärarkollegiet är för sin

del helt övertygat om att detta skulle leda till betydande nackdelar för båda

lärosätena. Däremot talar den hittillsvarande utvecklingen starkt för, att GU

och CTH har goda förutsättningar att var för sig — även förvaltningsmässigt

— fullfölja sina uppgifter med bibehållande av nuvarande förvaltningsprinciper.

Lärarkollegiet avstyrker sålunda bestämt den föreslagna förvaltningsgemen-

skapen mellan

GU

och CTH. Av motiven för lärarkollegiets avstyrkande torde

framgå, att lärarkollegiet jämväl avstyrker statskontorets förslag i nu berörda

hänseenden.

Lärarkollegiet tillstyrker utredningens förslag om en för lärosätena gemen­

sam samarbetsnämnd. En central uppgift för samarbetsnämnden blir, att som

högsta lokala instans pröva och avgöra sådana av lärosätenas samarbete be­

tingade frågor, som icke kunnat lösas på institutions- eller fakultets/sektions-

plan. Därjämte förutsättes, att samarbetsnämnden skall positivt verka för till­

varatagande av möjligheterna till ökat sambruk av personella och materiella

resurser. Mot förslaget till samarbetsnämndens sammansättning är intet att

erinra.

Organisationskommittén för teknisk högskola i Lund

anför:

_ Vad beträffar förvaltningen av den tekniska högskolan i Lund anser kommit­

tén att någon självständig förvaltning ej bör inrättas förrän högskolan varit

i verksamhet ytterligare minst två läsår. Först då torde det uppbyggnadsarbete

som kommittén leder ha kommit så långt att det blir möjligt att utan men för

högskoleverksamheten föreslå vilken förvaltningsorganisation högskoleenheten

definitivt bör få. Kommittén anser sig därför för närvarande ej böra framlägga

förslag till definitiv lösning av denna fråga.

En samarbetsnämnd bör under övergångstiden skapas mellan universitetet och

tekniska högskolan i Lund avseende de ämnen, som har gemensamma intressen,

gemensamma lokalfrågor, fördelningsfrågor och dylikt.

Kungl. May.ts 'proposition nr 50 år 1964.

275

överstyrelsen

för

de tekniska högskolorna

anför i huvudsak följande:

Överstyrelsen har icke blivit övertygad om angelägenheten av en gemensam

förvaltningsorganisation för Göteborgs universitet och Chalmers tekniska hög­

skola, för vilken universitetsrådet skulle vara chef. Såväl högskolan som universi­

tetet äro enligt överstyrelsens mening redan nu tillräckligt stora förval tnings-

enheter för att »högt kompetent personal» skall kunna anförtros skilda special­

uppgifter. Några rationaliseringsvinster skulle därför knappast stå att vinna

genom en gemensam förvaltning, som enligt överstyrelsens åsikt tvärtom kan

befaras komma att bliva en tungrodd och onödigt komplicerad organisation.

Sambruket mellan högskolan och universitetet inom vissa ämnesområden berör

en relativt liten sektor av lärosätenas verksamhet och det därav betingade sam-

arbetsbehovet synes väl kunna tillgodoses med tillkomsten av den av utred­

ningen föreslagna samarbetsnämnden. Överstyrelsen avstyrker alltsa förslaget

om en gemensam förvaltningsorganisation för Chalmers tekniska högskola och

Göteborgs universitet.

Däremot kan överstyrelsen tillstyrka inrättandet av en samarbetsnämnd för

de båda lärosätena i Göteborg i huvudsaklig överensstämmelse med universitets-

utredningens förslag, därvid överstyrelsen emellertid med hänsyn till sitt ställ­

ningstagande med avseende å universitetsrådstjänsten och förvaltningsgemenska-

pen i likhet med lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola finner veder­

börande administrativa eller kamerala chefstjänstemän vid lärosätena alltefter

arten av i nämnden förekommande ärenden böra adjungeras såsom ledamöter

av densamma.

I princip har överstyrelsen ej heller någon erinran mot att en samarbetsnämnd

för Lunds universitet och tekniska högskolan i Lund tillskapas i huvudsaklig

överensstämmelse med vad överstyrelsen i det föregående förordat beträffande

samarbetsnämnden i Göteborg.

Om överstyrelsen ställer sig avvisande till förslaget om en gemensam förvalt­

ningsorganisation för Göteborgs universitet och Chalmers tekniska högskola

gäller det än mera tanken på en likartad organisation för Stockholms universitet,

det ombildade karolinska institutet och tekniska högskolan i Stockholm. Utred­

ningen har också själv framhållit nackdelarna i form av tungroddhet och frik­

tioner, som kunde uppstå. Icke desto mindre har utredningen förutsatt, att sam­

arbetsnämnden skulle i de tre konsistoriernas ställe handhava vissa administra­

tiva uppgifter. Detta förslag kan överstyrelsen ej biträda. Utredningen har emel­

lertid också uttalat, att vad som från utredningens synpunkt bedömts som det

väsentliga varit att skapa en organisation, som kunde bevaka och genomföra en

samordning i den mån och i den takt det klarlades att fördelar därigenom stode

att vinna. Till denna tanke kan överstyrelsen ansluta sig och vill därför förorda,

att samarbetsnämndens i Stockholm uppgifter begränsas till att verka och pla­

nera för lokal samverkan, där och efterhand som sådan befinnes ändamålsenlig.

Därvid synes emellertid för närvarande ej tillräckliga motiv föreligga för inrät­

tandet av en särskild tjänst som kanslichef hos nämnden. Härutöver vill översty­

relsen förorda, att jämväl rektorerna för veterinärhögskolan, skogshögskolan och

handelshögskolan skola ingå som ledamöter av nämnden med hänsyn till önsk­

värdheten av samverkan också för dessa lärosätens vidkommande. Samarbets­

nämnden bör sålunda enligt överstyrelsens mening bestå av de sex ovan berörda

lärosätenas rektorer samt en av Kungl. Maj:t utsedd ordförande.

Kanyl. May.ts proposition nr 50 år lOGJ/.

276

Kungl. Maj:ts -proposition nr 50 år 1961/.

E. Förvaltningens uppbyggnad

a) Principerna för den lokala förvaltningens organisation

Jag övergår nu till att redovisa de inkomna yttrandena i vad avser den lokala

universitets/högskoleförvaltningens organisation. Därvid börjar jag med de prin­

cipiella synpunkter, som därutinnan framförts.

Svenska Arbetsgivareföreningen

och

Sveriges Industriförbund

anför i sitt ge­

mensamma yttrande:

I fråga om universitetens administration vill organisationerna ytterligare fram­

hålla att den betydande förstärkning av utbildningsorganisationens administra­

tion som utredningen föreslagit är att hälsa med tillfredsställelse. Det är även

enligt deras mening angeläget att såväl de centrala som de lokala universitets-

myndigheterna ges ett mer aktivt ansvar för utbildningsorganisationen än fallet

är för närvarande. Organisationerna utgår härvid från, liksom utredningen, att

de utbildningsadministrativa frågorna skall handläggas av tjänstemän med in­

tresse för och sakkunskap i utbildningsfrågor och icke av personer med i huvud­

sak andra meriter.

SFS

anför:

Enligt betänkandet kommer de lokala universitets- och högskolestyrelsernas

arbetsuppgifter att utökas. Organisationen har icke ansett sig kunna gå in på

en granskning av förslagets enskildheter, men vill understryka betydelsen av en

fortlöpande utredningsverksamhet avseende utbildningens innehåll och organisa­

tion samt en aktiv ekonomisk kontroll och kostnadsplanering.

Universitet och högskolor mottar i växande utsträckning förfrågningar från

myndigheter och enskilda i utlandet om studievillkor och studieförhållanden.

Den service som innefattar information om inskrivningskrav, dispensmöjligheter,

studiernas uppläggning osv. har hittills till betydande del ombesörjts av student­

kårerna. SFS noterar därför med tillfredsställelse, att dessa uppgifter i fortsätt­

ningen är avsedda att läggas på universitetens och högskolornas informations­

avdelningar.

I och med att de lokala förvaltningarna får utvidgade och samtidigt mera

varierande uppgifter ter det sig särskilt angeläget, att man genomför den av

utredningen föreslagna specialiseringen inom personalstaben och en motsvarande

organisation av förvaltningen efter funktioner, och att således inte någon fakul-

tetsuppdelning av de administrativa resurserna behålles. Detta kräver i sin tur

tillräckligt stora administrativa enheter, för att fördelarna med en sådan organi­

sationsform skall kunna utnyttjas, något som bör beaktas då ställning tas till

de enskilda förvaltningarnas storlek samt frågan om en eller flera förvaltningar

på samma högskoleort.

Sd.CD anför:

Under akademidirektören bör förvaltningen organiseras på tre avdelningar

för att en enligt SACO:s mening ändamålsenlig administrativ pyramid med

ett väl avvägt antal kontaktpunkter för akademidirektören skall erhållas. SACO

anser, att den indelning som universitetslärarförbundet föreslår bäst kan tillgodo­

se de anspråk på service, som utbildningsorganisationen kan ställa på de admi­

nistrativa organen. De uppgifter som enligt utredningens förslag skall ligga på

277

sekretariat, personalavdelning och informationsavdelning kan härvid lämpligen

överföras på kansliavdelningen inom vilken sektioner för dessa uppgifter in­

rättas. Kamerala avdelningens uppgifter bör på samma sätt överföras på den

av SACO föreslagna ekonomisk-administrativa avdelningen.

TCO

anför i huvudsak följande:

Företagsnämnder finns sedan 1961 vid varje universitet och högskola. TCO

delar utredningens uppfattning, att erfarenheten av företagsnämndsverksamheten

varit relativt god. Denna verksamhet är emellertid av ganska nytt datum. Fler­

talet nämnder inrättades först under år 1961. Endast Uppsala- och Stockholms-

universiteten har haft sådan verksamhet sedan år 1955. TCO vill understryka

vikten av att företagsnämndsverksamheten intensifieras och ansluter sig till för­

slaget, att liksom för närvarande en nämnd skall finnas vid varje universitet/

högskola. Det är likaså angeläget, att det inrättas en central företagnämnd för

hela området. En sådan bör kunna ge impulser till de lokala nämnderna och

dra upp riktlinjer för aktiviteter, som är gemensamma för personalen inom hela

området, t. ex. beträffande utbildningsfrågor och andra gemensamma angelägen­

heter.

.

Behovet av personalkonsulenter inom universitet/högskolor är av vital bety­

delse. TCO yrkar därför, att personalkonsulenttjänster inrättas i samband med

fastställandet av den nya personalorganisationen.

Byggnadsstyrelsen

framhåller, att åtgärder för att tillgodose behovet av admi-

nistrationslokaler bör vidtagas, så snart förvaltningsorganisationernas totala stor­

lek klarlagts.

Nämnden för internationellt bistånd

anför:

Nämnden har med största tillfredsställelse hälsat universitetsutredningens för­

slag i vad avser skapandet av resurser för en utvidgad informations- och kon­

taktverksamhet inom såväl den lokala universitetsadministrationen som vid uni-

versitetskanslersämbetet. Uppgiften att inventera tillgången på studieplatser av

angivet slag för stipendiater från de underutvecklade länderna och att bista vid

uppgörandet av studieprogram för dessa faller enligt nämndens, mening helt

inom ramen för de funktioner som av utredningen föreslagits bli anförtrodda

respektive informationsavdelningar. De med stipendiatverksamheten förenade

kurativa och sociala uppgifterna bör däremot liksom hittills kunna skötas av

nämnden i samarbete bland annat med den lokala studentkarsorganisationen.

Från sina utgångspunkter vill nämnden sålunda livligt tillstyrka utredningens

förslag i nu nämnda avseenden.

Studiesociala utredningen

anför:

Utifrån de synpunkter studiesociala utredningen har att bevaka är det natur­

ligt att särskilt fästa uppmärksamheten på behovet av en effektiv utbildnings-

administration. Särskilt vad beträffar den filosofiska fakulteten är den nuva­

rande administrationen, sedan länge, föråldrad och fungerar icke på ett tillfreds­

ställande sätt.

Universitetsutredningen föreslår, att det primära ansvaret för utbildningens

innehåll och organisation alltjämt skall åvila fakulteter/sektioner. Det innebär

bl. a. att initiativ i sådana frågor normalt beräknas komma från dessa organ,

medan de överordnade myndigheterna förutsättes alltjämt fullgöra en mera gran­

Kungl. Maj:ts proposition nr öO är 196b

278

skande uppgift. Universitetsutredningen föreslår vidare, att den lokala tillsynen

över utbildningsorganisationen alltjämt skall utövas av en vald rektor och av

ett konsistorium, som till sin helt övervägande del består av valda förtroendemän

inom professorernas krets.

Å andra sidan föreslår universitetsutredningen på den lokala nivån en precise­

ring av såväl konsistoriets som fakulteters/sektioners ansvar för utbildningsorga­

nisationens effektivitet samt en förstärkning av de nuvarande undervisnings-

nämndernas ställning och ansvar. Vidare, och framför allt, föreslår universitets­

utredningen, att förstärkta sekretariatsresurser för fakulteter/sektioner och

utbildningsnämnder skall tillhandahållas inom en för utbildningsfrågor särskilt

organiserad avdelning av universitetets centrala förvaltning, att denna avdel­

ning ställes under ledning av en kvalificerad chefstjänsteman och att hela ett

universitets centrala förvaltning skall hållas samman under en chef, som är

utsedd av Kungl. Maj:t och salunda icke är en de ordinarie lärarnas förtroende­

man. Även inom universitetsväsendets centrala ledning föreslår universitets­

utredningen upprättandet av en särskild utbildningsadministrativ byrå under

en kvalificerad chef såsom en av avdelningarna i ett fast organiserat universitets-

kanslersämbete.

Enligt studiesociala utredningens uppfattning är förslagen i dessa delar mycket

starkt motiverade och deras genomförande en förutsättning för att man över­

huvudtaget skall kunna räkna med att få till stånd en tillfredsställande admini­

stration av den expanderande utbildningsorganisationen inom universitetsvä­

sendet.

Gymnasieutredningen

yttrar:

Utbildningsnämndernas liksom givetvis övriga nämnders (och fakultetens/sek­

tionens som helhet) effektivitet beror emellertid inte enbart på dess samman­

sättning utan i minst lika hög grad på sekretariatsresurserna. Universitetsutred-

ningen föreslår att alla sekretariatsuppgifter skall samlas och sammanhållas inom

universitetets centrala förvaltning. Härvid har man valt att organisera förvalt­

ningen efter funktioner. Båda dessa förslag — den centrala förvaltningen

såsom sammanhållande serviceorgan till de många beslutande församlingarna

och dess uppdelning efter funktioner — synes vara av fundamental betydelse

och i själva verket en förutsättning för att hela systemet skall bli funktions­

dugligt. Genom den föreslagna organisationen blir det möjligt att effektivt och

sakkunnigt täcka, de olika uppgiftsområdena. Av särskild betydelse blir den

utbildningsadministrativa avdelningen, där ärenden rörande utbildningens inne­

håll och organisation skall beredas och där »ett aktivt utredningsarbete i syfte

dels att innehållsmässigt anpassa de skilda slagen av akademisk yrkesutbildning

till arbetslivets behov, dels att följa utbildningsorganisationens effektivitet bl. a.

i avseende på examensfrekvens och studietidens längd» fortlöpande skall be­

drivas. Denna avdelning får salunda uppgifter som — enligt gymnasieutred-

ningens ovan deklarerade uppfattning — det är avgörande att de fullgöres

pa ett effektivt sätt i framtiden. Skall detta bli möjligt krävs emellertid mvcket

kvalificerad personal. Av chefen för dylik avdelning torde man böra kräva

bade erfarenhet från kvalificerat utbildningsarbete och administrativ talang.

Med hänsyn till avdelningens utomordentliga betydelse vill utredningen bestämt

tillstyrka att byråchef stjänster inrättas för ledningen av utbildningsavdelningar­

na i enlighet med universitetsutredningens förslag beträffade de större förvalt­

ningarna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196k-

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 19G1+

279

Statskontoret

anför:

Med hänsyn till ovan konstaterade överensstämmelse mellan rapportens och

betänkandets förslag beträffande de särskilda förvaltningsorganisationernas

interna uppbyggnad har statskontoret icke anledning att här närmare behandla

dithörande frågor.

Större konsistoriet i Uppsala

anför huvudsakligen följande:

Konsistoriet finner utredningens förslag om avskaffande av fakultetssekre-

terarbefattningarna och förläggandet av fakultets och sektions kansliarbete till

ett centralt sekretariat omöjligt att acceptera. Tanken att protokollföringen vid

sammanträden endast i undantagsfall skulle kräva juridisk skolning anser kon­

sistoriet vara föga realistisk. Konsistoriet förordar att samma indelning som

hittills bibehålies, nämligen en kansliavdelning med akademisekreteraren som

chef och en ekonomisk-administrativ avdelning med räntmästaren som chef.

Någon ombenämning av dessa två chefstjänstemän finner konsistoriet icke av

behovet påkallad, men det ökade ansvaret som följer av universitetets och

därmed även dess administrativa avdelningars snabba tillväxt torde en högre

löneplacering vara väl motiverad, för att universitetet skall kunna fa resp.

kunna behålla tillräckligt kvalificerade chefer. De båda befattningarna böra

tillsättas av Kungl. Maj:t efter ansökan och på förslag av konsistoriet. Konsisto­

riet är väl medvetet om att det nuvarande administrativa läget beträffande

utbildningsfrågor och den därmed sammanhängande planeringen icke är tillfreds­

ställande men anser det icke därför självklart att dessa administrativa problem

bäst lösas genom upprätttande av en självständig avdelning för utbildningsfrågor.

För att fakulteterna och sektionerna, på vilka ansvaret för utbildningsfrågornas

rikiga handhavande vilar, skola kunna ytterligare effektivisera sin organisering

och planering av utbildningen erfordras i första hand en förstärkning av utbild­

ningsnämndernas sekretariat, en konkret åtgärd som utredningen i detta sam­

manhang icke särskilt omnämnt. En nödvändig förutsättning för att på längre

sikt och för längre tid kunna förvärva verkligt kompetent personal är inrättandet

av åtminstone någon eller några högre tjänster, särskilt vid de största fakul­

teterna, och möjligt är att organisations- och utredningsarbetet kan bedrivas

mera energiskt och effektivt under ledning av en erfaren administratör i chefs­

ställning.

Större konsistoriet i Lund

yttrar:

Den nödvändiga utvecklingsplaneringen saknar administrativa resurser. All­

deles särskilt har denna brist gjort sig kännbar beträffande utbildningsfrågorna.

De sekreterartjänster, som inrättats vid undervisningsnämnderna, har ej varit

avsedda för eller räckt till för att biträda vid någon utvecklingsplanering. I av­

saknad av ett samlat stöd för universitetets ansträngningar för utvecklingen av

undervisningen har universitetet icke kunnat få fram det material som erfordras

för en planmässig politik på detta område. Utbyggnaden av utbildningslinjer,

arbetet på en ökad differentiering av utbildningsprogrammen och utnyttjandet

av moderna pedagogiska erfarenheter har därför måst ske på grundval av eu

viss improvisation och intuition, som väl fallet oftast är i starkt expanderande

organisationer. I längden är emellertid ett sådant arbetssätt icke försvarligt

med hänsyn till det stora ansvar för studenternas utbildning som universitetet bär.

Under rektor som universitetsförvaltningens högste chef skall enligt konsisto­

riets förslag förvaltningsorganisationen indelas i tre huvudavdelningar: en

280

kansliavdelning, en ekonomisk-administrativ avdelning och en utbildningsadmi-

nistrativ avdelning. Var och en av dessa ledes av en kvalificerad chef som också

skall vara föredragande i konsistoriet och inför rektor.

Den föreslagna utbildningsavdelningen skall bland annat omhändertaga

clcls

det utredningsarbete, som erfordras för att innehållsmässigt anpassa de skilda

slagen av akademisk utbildning till samhällslivets behov och för att följa utbild­

ningens effektivitet,

dels

den samordning, som i utbildningsfrågor kräves mellan

olika fakulteter,

dels

registrering och bearbetning av studieresultat, intagning

av studerande till spärrade ämnen i filsofisk fakultet, tilldelning av lärarkrafter

i ämnen med organisationsplan m. m.,

dels

de nuvarande undervisningsnämnds-

sekreterarnas uppgifter, alltså organisering av den löpande undervisningen och

studierådgivningen, och

dels

slutligen den pedagogiska rådgivningen till lärarna.

Om i framtiden olika former av akademisk undervisning på orter utanför univer­

sitetsstaden kommer att uppdragas åt universiteten, kommer utbildningsavdel­

ningen att få ytterligare betydelsefulla uppgifter. Det bör till slut understrykas,

att utbildningsavdelningen måste se som sin uppgift dels att självständigt taga

initiativ till förbättringar av utbildningens innehåll och organisation samt dels

att fungera som service-organ åt fakulteter och institutioner och således så långt

som möjligt avlasta dessa från administrativt arbete utan att förfalla till förkvä­

vande kontroll och självtillräcklighet. Den skall vara ett hjälpande men ej ett

kontrollerande organ. Vad här sagts innebär i själva verket inte några avvikelser

från universitetsutredningens uttalanden utan har endast varit avsett att fram­

häva utbildningsavdelningens stora betydelse.

Konsistoriet anser det vara nödvändigt, att fakultetssekreterartjänster fort­

farande är knutna till de olika fakulteterna. I annat fall skulle det inte finnas

någon funktionär som har kontakt med samtliga de mångskiftande ärenden som

tillhör en fakultets handläggning. Dekanus skulle då få sig pålagd en orimlig

administrativ arbetsbelastning. Han ensam skulle svara för sammanhållningen

av fakultetsarbetet, för att fakultetsarbetet sker med konsekvens och kännedom

om sammanhangen mellan de olika ärendetyperna. Det skulle falla på honom

att samordna en rad olika tjänstemäns medverkan i form av föredragning inför

dekanus eller vid fakultetssammanträdena.

Konsistoriet yrkar därför, att vid universitetets sekretariat inrättas ett antal

fakultetssekreterartjänser, som fördelas på de olika fakulteterna. En sådan tjän­

steman skall

dels

svara för fakultetens sekretariatsgöromål och förestå fakulte­

tens expedition, ansvara för protokoll, bereda och föredraga alla ärenden som ej

uppdragits åt annan, expediera fakultetens beslut och redigera remissyttranden,

dels

avlasta dekanus med utredningar och utarbetandet av skrivelser och i övrigt

biträda honom ej minst vid planerings- och petitaarbetet,

dels

efter delegation

fatta beslut i rutinärenden.

Större konsistoriet i Göteborg

anför i huvudsak följande:

Den föreslagna decentraliseringen från Kanslern till universiteten av vissa

fördelnings- och personalärenden påverkar icke nämnvärt vare sig arbetets om­

fattning eller dess art på universitetsnivån.

Att undervisningsnämndernas sekretariat måste förstärkas är sedan länge

uppenbart för konsistoriet. Konsistoriet är också medvetet om behovet av en

förstärkt utredningsapparat till tjänst för utbildningsorganisationen och om

de ökade krav som ställes pa studieradgivningen. Eu fastare organiserad och

avsevärt förstärkt förvaltningsenhet för dessa uppgifter är därför erforderlig.

En sådan enhet låter sig väl infogas i den nuvarande universitetsorganisationen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196Jf

281

De uppgifter som tillkommer genom att förvaltning av forskningsanslag i

växande omfattning lägges på universitetsförvaltningen medför självfallet ökat

arbete både för den personaladministrativa och den kamerala sidan. Dessa ären­

den är emellertid till sin art inte främmande för universitetsförvaltningen. Det är

arbetets omfång som ökat, vilket ytterligare skärper kraven på en förstärkning

av både den personaladministrativa och den kamerala arbetskraften. Tillska­

pandet av en särskild personaladministrativ avdelning bär på grund av den

starka ansvällningen av personalärenden sedan länge varit ett önskemal för

universitetet. Utredningens förslag att bilda en sådan avdelning är därför till­

fredsställande. Även denna enhet kan mycket väl — lämpligen som eu avdel­

ning under kansliet — infogas i den nuvarande organisationen.

De utredningsuppgifter »av företagsekonomisk natur» varom här är fråga kan

inte betecknas som nytillkommande uppgifter. Vid Göteborgs universitet ledes

dessa utredningar av räntekammarens chef, som är civilekonom.

Serviceverksamheten för upphandling och för driften av gemensamma anlägg­

ningar innebär en nytillkommande arbetsuppgift, som kiäver specialutbildad

personal. När det gäller upphandlingsfragor bör emellertid papekas, att den lo­

kala universitetsadministrationen endast i begränsad omfattning kommer att få

befattning med dessa ärenden, eftersom upphandlingen av dyrbarare apparatui

är avsedd att ombesörjas av en central nämnd.

Det är av stor vikt att resurser skapas för att utvidga och effektivisera infor­

mations- och kontaktverksamheten.

Av vad ovan anförts torde framgå, att de arbetsuppgifter som utredningen

betecknar som »tillkommande» väl kan inordnas inom ramen för den nuvarande

lokala universitetsorganisationen.

Erfarenheten från arbetet inom det akademiska kansliet har visat, att detta

för att fylla sin uppgift har större behov av tjänstemän med kunskaper om och

överblick över ett vidsträckt område av universitetsförvaltningen än av »specia­

lister» inom begränsade fack. Detta gäller i lika mån fullgörandet av utredande

och allmänt-administrativa funktioner.

Tvärtemot utredningens intentioner vill konsistoriet bestämt rekommendera,

att det nuvarande systemet med fasta fakultetssekretariat bibehålies. Om de

arbetsuppgifter som nu handhas av fakultetssekreterarna skulle fördelas på

befattningshavare inom skilda specialavdelningar, skulle fakultetsarbetet försvå­

ras och kompliceras till skada för effektiviteten. Möjligheterna att fullgöra de

nuvarande fakultetssekretariatens viktiga uppgift att ge råd och upplysningar

åt lärare och studenter i universitetsadministrativa angelägenheter skulle starkt

försämras. Slopandet av fasta sekretariat skulle vidare medföra, att fakulteternas

dekaner i än högre grad än för närvarande måste befatta sig med administrativa

göromål. Med hänsyn till att universitetsutredningen föreslår eu förstärkt fakul-

tetsfunktion, är det förvånande att man — samtidigt som värdet av den nuva­

rande fakultetssekreterarefunktionen erkännes — vill avskaffa denna för samman­

hållningen av fakultetsarbetet omistliga institution. Utredningen bjuder som

ersättning olika föredragande från den enligt specialistprincipen uppsplittrade

förvaltningen samt någon tjänsteman från sekretariatet med särskild uppgift

att följa fakultetsärendena. Konsistoriet anser sig bestämt kunna lrävda att eu

sådan anordning skulle försämra universitetsförvaltningens funktionsduglighet.

De uppgifter som enligt utredningen skulle omhänderhas av den kamerala

avdelningen bör självfallet inordnas under ekonomiavdelningen, eventuellt såsom

ett särskilt kamrerarkontor. Den av utredningen föreslagna uppdelningen av

löneärenden på så sätt, att den kamerala avdelningen skulle verkställa alla löne­

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196b

282

utbetalningar samt inbetalningar av skatt och försäkringsavgifter, medan själva

avlöningsuträkningen samt uträkningar till ledning för erläggande av skatt och

vissa avgifter skulle åvila en annan förvaltningsenhet förefaller icke ändamåls­

enlig. Nämnda uppgifter förutsätter ett kontinuerligt och nära samarbete mellan

de tjänstemän som handhar dem och bör därför inordnas under samma avdel­

ning.

Konsistoriet anser i motsats till utredningen, att personalavdelningen icke

skall befatta sig med avlöningsuträkning samt uträkning av skatteavdrag och

avgifter till den allmänna försäkringen, vilka uppgifter enligt konsistoriets

mening faller inom ekonomiavdelningens verksamhetsfält. För undvikande av

dubbelarbete bör emellertid

personalredovisningen

i görlig mån koncentreras

till ett enda, för den lokala förvaltningen gemensamt register utöver den tjän-

stematrikel som varje förvaltning är skyldig att föra. En sådan koncentration

låter sig mycket väl genomföras, även om personalavdelningen befrias från det

rent tekniska avlöningsarbetet.

Konsistoriet har tidigare i detta yttrande, med instämmande i utredningens

synpunkter, framhållit behovet av ökade resurser för universitetens

informations-

och kontaktverksamhet.

Uppgifterna faller naturligt inom det akademiska kans­

liets arbetsområde.

Den

utbil dn i n g säd ministrativa avdelningen

skall enligt utredningen ombesörja

beredning av alla sådana ärenden som gäller utbildningens innehåll och organisa­

tion. Den skall vidare följa utbildningsorganisationens effektivitet i avseende

på examensfrekvens och studietidens längd. Så långt delar konsistoriet utred­

ningens uppfattning. Utredningen tilldelar emellertid avdelningen även uppgiften

att »fortlöpande bedriva ett aktivt utredningsarbete» i syfte »att innehålls­

mässigt anpassa de skilda slagen av akademisk yrkesutbildning till arbetslivets

behov». Utredningar av detta slag anser emellertid konsistoriet uteslutande

böra bedrivas centralt, närmast inom den till universitetskanslersämbetet knutna

utbildningsbyrån och till fakultetsberedningarna.

De lokala utbildningsadministrativa avdelningarnas uppgifter i detta sam­

manhang bör begränsas till att tillhandahålla vederbörande centrala utrednings-

organ erforderligt statistiskt eller annat material. Uttalandet att den utbildnings­

administrativa avdelningen skall överta »en betydande del ..................... av det

utrednings- och beredningsarbete i fråga om utbildningsinnehåll och utbild­

ningens reformering som nu belastar lärarna och, framför allt, institutions- och

avdelningsföreståndarna» väcker också betänkligheter. Frågor, som rör utbild­

ningens innehåll, är exklusiva fakultetsärenden, i vilka vederbörande ämnes­

företrädare av naturliga skäl blir starkt engagerade. Den utbildningsadministra­

tiva avdelningen bör i dessa liksom i andra frågor fullgöra eu service-funktion på

samma sätt som de nuvarande undervisningsnämndernas sekretariat. Som tidi­

gare nämnts är det för konsistoriet uppenbart, att detta organ behöver för­

stärkas och ges en fastare form än för närvarande. Det förefaller emellertid

som om utredningen något övervärderat den utbildningsadministrativa avdel­

ningens betydelse i jämförelse med andra administrativa organs funktioner inom

den lokala universitetsförvaltningen.

En av den

ekonomiskt-administrativ a avdelningens

huvuduppgifter anges vara

att »deltaga i planeringsarbetet för forsknings- och utbildningsresursernas fort­

satta utbyggnad». Innebörden av denna allmänt hållna beskrivning ter sig något

dunkel. Om emellertid utredningen därmed endast avser att avdelningen skall

betjäna fakulteter och sektioner i det »tekniska petita-arbetet», dvs. beräkna

medelsbehovet under skilda anslag vid ett genomförande av fakulteternas eller

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

28

Ö

sektionernas i petita framförda förslag samt lämna råd och upplysningar i an-

slagstekniska frågor, så har konsistoriet inte något att invända.

Utredningens redogörelse för de arbetsuppgifter av ekonomisk-administrativ

art som i övrigt bör ankomma på den lokala universitetsförvaltningen bitiädei

konsistoriet. Om — såsom konsistoriet föreslagit den lokala förvaltningens

nuvarande uppdelning på två huvudavdelningar bibchålles, bör samtliga häi

ifrågavarande uppgifter handhas av den ekonomiska avdelningen.

Större konsistoriet i Stockholm

anför:

Enligt konsistoriets mening har utredningen överdrivit specialiseringen och

den olika karaktären hos arbetsuppgifterna. Den nuvarande uppdelningen på

kansli och räntekammare torde i själva verket motsvara eu i stort sett naturlig

fördelning av ärendena. I varje fall har icke inom kansliet framträtt en så stark

skillnad i ärendenas karaktär att en fördelning av ärendena på mer eller mindre

självständiga avdelningar är påkallad. Däremot sker helt naturligt av arbets-

tekniska skäl eu viss differentiering av ärendena. Vid Stockholms universitets

kansli har sålunda redan sedan några år tillbaka personalärendena föredragits

av en särskild tjänsteman som fått specialisera sig på författningarna rörande

hithörande frågor. Vissa spörsmål rörande utbildningens och undervisningens

organisation kräver personal med härför särskilt lämpad utbildning, bland annat

statistisk. Ej heller inom räntekammaren är en uppdelning på självständiga

avdelningar befogad, även om där en viss differentiering gör sig gällande exem­

pelvis av ärenden som är av i huvudsak kameral natur, ärenden som hänför

sig till lokalernas förvaltning eller ärenden som gäller inköp och service. ^

Kansliets och räntekammarens ärenden kan sägas i stort sett skilja sig sa till­

vida att de förra är juridiskt-administrativa och de senare ekonomiskt-admini-

strativa. Härav följer att kansliets chef lämpligen bör äga juridisk utbildning

och räntekammarens chef ekonomisk utbildning och erfarenhet.^ Mera sällan

torde dessa kvalifikationer förenas hos en och samma person i sådan grad att

han är skickad att med sakkunskap leda arbetet inom båda förvaltningsgrenarna.

Vad nu anförts talar starkt emot universitetsutredningens förslag om en ensam

förvaltningschef, universitetsråd (motsvarande). Konsistoriet vill därför, såsom

redan framhållits i det föregående, förorda att det nuvarande systemet med två

chefer inom den lokala förvaltningen, direkt underordnade rektor och konsistoriet

bibchålles.

Utredningen har uppenbarligen heller icke själv varit helt övertygad om rik­

tigheten av den starka specialiseringen när den föreslår att den nuvarande fakul-

tetssekreterarfunktionen, vars stora värde för sammanhållningen av fakultets-

arbetet utredningen erkänner, på något sätt bör bibehållas. Den metod utred­

ningen föreslår torde vara helt oi’ealistisk. Planeringen av fakultctsarbetet från

administrativ synpunkt, bevakningen av ärendenas korrekta och likformiga

behandling och kontaktförmedlingen åt olika håll är uppgifter som nödvändigtvis

måste handhavas av en tjänsteman med eget ansvar, omfattande även kontinui­

teten av besluten i de annars till sammansättning och ledning ofta växlande

fakultetsorganen. Den sakliga beredningen av flertalet ärenden fordrar även

att vederbörande tjänsteman har förvärvat lämpligt inriktad akademisk utbild­

ning, äger ett betydande mått av allmänbildning och har bred orientering i aktu­

ella samhällsfrågor. Utan stöd av en sådan fakultetssekreterare kommer dekani

arbetsuppgifter att bli orimligt betungande och svårigheter sannolikt uppstå

att för dekanatet förvärva lämpliga fakultetsledamöter.

Kungl. May.ts proposition nr 50 år 1904

284

Lärarkollegiet vid karolinska institutet

anför i huvudsak följande:

Fakultetsärendena äro till alldeles övervägande del av den typ, som universi-

tctsutredningen liksom statskontoret hänför till gruppen sekretariatsärenden,

dvs. sådana som ej tarva föredragande med specialinriktning på utbildning,

planering eller dylikt. Även då det gäller sistnämnda typ av ärenden är dess­

utom sekretariatssidan av desamma av icke obetydlig omfattning. Som exempel

må nämnas petita, vilka om de från fakulteterna och sektionerna skola gå direkt

till överstyrelseplanet måste ägnas betydligt större formell omsorg på fakultets-

nivan än hittills. Även om olika specialavdelningar inom universitetsadmini-

strationen skola utarbeta var sin del av fakulteternas och sektionernas petita.

måste det mödosamma sammanställandet av de olika delarna, skrivandet av de

sammanfattande synpunkterna, konstruktionen av de erforderliga tabellerna

och allt rent expeditionelit arbete ankomma på sekretariatet. Konklusionen

av det anförda måste enligt lärarkollegiets uppfattning bli, att fakultetssekre-

terarorganisationen måste

dels

förstärkas,

dels ock

kompletteras, på sätt utred­

ningen föreslagit, med specialavdelningar.

Ser man på det föreliggande förslaget, förefaller det lärarkollegiet uppenbart,

att, volymen och kvaliteten av de sekretariatsuppgifter, som lärarkollegiet vid

karakterisera som kvalificerat administrativt skriftställen och allmän admini­

strativ konsultation, underskattats av utredningen liksom av statskontoret.

Man föreställer sig, att exempelvis i Uppsala, där det antal fakulteter och sek­

tioner som skall betjänas av universitetsadministrationen är nio, en byrådirektör

och en byråsekreterare jämte ett obestämt antal amanuenser skola kunna med­

hinna samtliga fakulteters och sektioners sekreterargöromål vid sidan av allmän

juridisk och administrativ konsultation ävensom sekreterargöromålen hos kon­

sistoriet. Inemot hälften av manadens arbetsdagar komma för dessa tjänste­

män att vara sammanträdesdagar. På övrig tid skola icke blott ärendena till

sammanträdena läsas in och expedieras utan även

160

ordinarie akademiska

lärare förses med effektiv administrativ rådgivning och annan service. Samman­

fattningsvis vill lärarkollegiet uttala den bestämda uppfattningen, att det

administrativa arbetet inom fakulteter och sektioner icke befrämjas av djup­

gående specialisering hos tjänstemännen. En dylik har sin rätta plats på över­

styrelseplanet.

Universitetsutredningens och statskontorets samstämmiga förslag innebär

enligt lärarkollegiets uppfattning en påtaglig rationalisering såtillvida som det

medgiver att personalärendena sammanhållas inom en och samma förvaltnings­

enhet fram till löneutbetalningen.

Enligt universitetsutredningens och statskontorets förslag skulle den ekono-

miskt-administrativa avdelningen, vilken i övrigt skulle handhava rent ekono­

miska förvaltningsuppgifter, inom sig i en särskild utrednings- och planerings-

sektion handlägga praktiskt taget all den beredning och föredragning av petita,

som icke komme att falla på den utbildningsadministrativa avdelningen. Enligt

lärarkollegiets uppfattning innebär det en icke obetydlig risk för splittring av

petitaarbetet om utbildningssidan och övriga sidor av detsamma på sätt sålunda

föreslås bli samordnade först på förvaltningschefsnivån. Lärarkollegiet tror sig

finna en mera rationell anordning i en hopknytning av de utbildningsadministra­

tiva funktionerna och planeringsfunktionerna direkt under en chef.

Med denna i form obetydliga men i sak viktiga justering av funktionsfördel­

ningen inom administrationen kan administrationen formellt lika lätt inordnas

under två chefer som under en, nämligen enligt följande:

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196^

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196b

285

Kanslifunktioner

Sekretariats- och informationsärenden

Utbildnings- och plancringsärenden.

Drätselverks funktioner

Inköps- och service-ärenden

Personal- och avlöningsärenden

Kamerala ärenden.

Akademiräntmästaren synes böra besitta företagsekonomisk utbildning och

grundlig erfarenhet av ekonomisk förvaltning inklusive rationaliseringsverk-

samhet. Av sektionscheferna inom drätselverket synes juridisk utbildning böra

krävas ej blott av sådan tjänsteman, som skall handhava ombudsmannaärendena,

utan även av föreståndaren för personal- och avlöningsavdelningen. Ekonomisk

utbildning erfordras beträffande föreståndarna för inköps- och service-avdel­

ningen ävensom kameralavdelningen.

Akademisekreteraren kommer att vara universitetets juridiskt-administrative

expert, varför han bör vara jurist. I utbildnings- och planeringsavdelningen måste

för där förekommande kvalificerat utredningsarbete finnas både personer med

pedagogisk utbildning och befattningshavare med samhällsvetenskapliga, särskilt

statistiska studier bakom sig. Inom sekretariatets informationssektion bör finnas

journalistutbildad personal.

I universitetens intresse synas de administrativa tjänsterna vid lärosätena

alltid böra tillsättas efter ansökningsförfarande och icke efter anmälan.

Lärarkollegiet vid medicinska högskolan i LJmea,

till vars yttrande

organisa­

tionskommittén

anslutit sig, anför:

Då arbetet i fakulteten är mycket stort och tenderar att ständigt öka, vill

lärarkollegiet understryka betydelsen av att fakultetssekreteraren bibehålies. För

bibehållande av kontinuiteten i fakultetens arbete, och för att fakultetssekre­

teraren mer än hittills skall kunna deltaga i utredningen och föredragningen

av det stora antal frågor, som skall handläggas av fakulteten är det väsentligt,

att fakultetssekreteraren erhåller en tillräckligt hög tjänsteställning. Lärarkolle­

giet vill därför föreslå att byrådirektörstjänster inrättas för fakultetssekreterarna

och lärarkollegiet anser det det även betydelsefullt att tillräckligt kvalificerad

kontorspersonal ställes till sekreterarens förfogande.

Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Stockholm

yttrar i huvudsak följande:

I fråga om chefskapet över förvaltningen anser lärarkollegiet de ekonomiska

och sekreterarmässiga förvaltningsuppgifterna alltför skilda för att förenas under

en chef. Liksom hittills bör rektor vid fullgörandet av det administrativa före-

ståndarskapet biträdas av en tjänsteman för de ekonomiska uppgifterna och

en sekreterare.

Förutom tillgång till sådan ekonomisk service, som sålunda berörts, kräver

emellertid en effektiv avlastning av forskarna beträffande förvaltningsgöromål

även att de lokalt ha tillgänglig en

fakultetssekreterare med juridisk utbildning.

Lärarkollegiet befarar, att det sålunda föreliggande personalbehovet ej täckes

i den specialiserade och delvis centraliserade administrativa organisation, som

föreslås. En partiell lokalisering av administrationen till annat ställe än tand-

286

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196U

läkarhögskolans lokaler måste innebära en dubbelorganisation i flera av funktio­

nerna. Det måste också leda till en väsentligt försämrad service åt avdelnings­

chefer och övrig personal.

Kanslern

anför:

Den nuvarande universitetsförvaltningen är uppdelad på två avdelningar,

nämligen en i egentlig mening administrativ avdelning (kansliet under akademi-

sekreteraren eller motsvarande) och en ekonomisk avdelning (räntekammaren

under akademiräntmästaren eller motsvarande). Emot denna uppdelning, som

i stort sett fungerat tillfredsställande, har jag icke funnit att vägande invänd­

ningar kunnat riktas. I likhet med universitets- (högskole-) myndigheterna

anser jag mig böra förorda att denna anordning även i fortsättningen bibehålies.

Dessa två avdelningar bör däremot för bemästrandet av universitetens mång­

facetterade verksamhet förstärkas med underavdelningar i huvudsaklig enlighet

med utredningens förslag (ett sekretariat, en kameralavdelning, en personal-

administrativ avdelning, en informationsavdelning, en utbildnings-administrativ

avdelning och en ekonomiskt-administrativ avdelning). En gruppering av dessa

underavdelningar under de två huvudavdelningarna låter sig utan svårigheter

göra.

Vidkommande först det akademiska kansliet hör naturligen till detta sekre­

tariatet, informationsavdelningen och den utbildnings-administrativa avdel­

ningen. Mitt ställningstagande att lokalförvaltningen bör vara uppdelad på två

huvudavdelningar innefattar avstyrkande av det från större konsistoriet i Lund

avlåtna förslaget att de utbildnings-administrativa uppgifterna skall vara anför­

trodda en särskild, tredje huvudavdelning inom den samlade administrationen.

Räntekammaren är en benämning, som i Uppsala traditionellt begagnas för

den avdelning inom universitetets drätselverk som handhar fondförvaltningen.

Till undvikande av en flertydig terminologi anser jag det därför lämpligt att

universitetens och högskolornas avdelningar för den ekonomiska förvaltningen

genomgående benämnes drätselverket. Till detta hör utan vidare den under­

avdelning, som ovan betecknats som kameralavdelningen. I överensstämmelse

med förslag av större konsistoriet i Uppsala vill jag såsom benämning på denna

avdelning förorda redovisningsavdelning.

Den organisatoriska uppbyggnaden och placeringen av de underavdelningar,

som jag ovan kallat personal-administrativ avdelning och ekonomiskt-administra­

tiv avdelning, har visat sig vara föremål för skilda meningar, vilket även kom­

mit till synes i lärosätenas till mig ingivna förslag.

Den personal-administrativa avdelningen skall handhava beslutsfunktionerna

inom personaltjänsten men principiellt även de exekutiva momenten inom den­

samma, dvs. avlöningsväsendet med vad detta innefattar av samröre med

skattemyndigheter, försäkringskassor m. fl. Otvivelaktigt är avlöningsväsendet

väsentligen en verksamhet av kameral natur. Samtidigt hör beslutsfunktionerna

inom tjänstegrenen klart samman med sekretariatets och den utbildnings-admini-

strativa avdelningens arbete, ej minst gäller detta de filosofiska fakulteternas

peisonal. Vid de flesta lärosäten under mitt överinseende torde personalärendena

nu handläggas inom kanslierna i vad avser beslutsfunktionerna och inom drätsel­

verken (motsvarande) i vad avser de exekutiva funktionerna. En oförändrad

dylik organisation föreslås av större konsistorierna vid universiteten i Lund,

Göteborg och Stockholm, medan större konsistoriet i Uppsala, lärarkollegierna5

vid karolinska institutet och tandläkarhögskolan i Stockholm ävensom interims-

styrelsen för universitetet i Umeå förordar enhetliga personal-administrativa

287

avdelningar. Härvid inplaceras ifrågavarande avdelning av större konsistoriet

i Uppsala under kansliet, medan övriga nämnda lärosäten föreslår placering

under drätselverket.

För egen del har jag kommit till uppfattningen, att en samlad personal-admini­

strativ avdelning bör kunna på ett mera enhetligt och effektivt sätt än en upp­

delad handha personaltjänsten vid sitt lärosäte. Vad som härvid — bortsett från

allmänna överväganden — övertygat mig är den redogörelse för personaltjänstens

gång och personalchefens uppgifter, som större konsistoriet i Uppsala lämnat

i sin förslagsskrivelse. Jag är dock medveten om att för de flesta lärosäten en

organisation av personaltjänsten på dylikt sätt skulle framtvinga en omlägg­

ning av tjänsterutiner, som måhända under en övergångstid skulle tynga arbetet.

Jag är därför icke beredd att i denna fråga lämna ett bestämt förslag. Enligt

universitetsutredningens betänkande bör en översym av den kontorstekniska

organisationen föregå den anpassning av den administrativa amanuens- och

biträdespersonalens omfattning och den kontorstekniska utrustningen till ådaga-

lagda behov, som utredningen föreslår. Jag förutsätter att vid denna översyn

uppmärksamhet ägnas åt personaltjänstens organisation och att klarhet här­

igenom skall vinnas angående den lämpliga anordningen härav.

Vad beträffar utrednings- och planeringsärendena inom universitets- och hög­

skoleförvaltningarna kan dessa sägas sönderfalla i tre kategorier: forsknings-

administrativ planering, utbildningsadministrativ planering samt allmän eko­

nomisk planering, inkluderande lokal- och utrustningsplanering. Hittills torde

samtliga dessa verksamhetsgrenar inom planeringsarbetet i regel ha tillhört

kansliet. Dit hör ofrånkomligen den forskningsadministrativa planeringen (till

sekretariatet) och den utbildningsadministrativa planeringen (till den utbild-

nings-administrativa avdelningen). Att för en utvidgad och förbättrad ekono­

misk planering en särskild organisation uppbygges, finner jag starkt önskvärt,

och denna organisation hör naturligt hemma inom drätselverket, vilket för ända­

målet bör hysa en underavdelning för utrednings- och planeringsverksamhet.

Även upphandlingsuppgifterna lyder lämpligen under drätselverket och bör

handläggas inom en särskild underavdelning för intendenturärenden, innefat­

tande även den personal som erfordras för service-uppgifter, såsom expeditions-

vakter, telefonister, maskinpersonal, städningspersonal, trädgårdspersonal m. fl.

Slutligen bör till drätselverket höra en underavdelning för fond- och fastighets­

förvaltning, i Uppsala bestående av räntekammaren, byggnadskontoret, jord-

bruksförvaltningen och skogsförvaltningen, i Lund lämpligen av räntekammare

och byggnadskontor men vid övriga lärosäten icke för närvarande sektions-

indelad.

Vid universitetet i Lund och det föreslagna ombildade karolinska institutet

bör de med tandsjukvården sammanhängande förvaltningsärendena samman­

föras till en tandsjukvårdsadministrativ avdelning med underavdelningar för

sekretariat, intendenturavdelning, personalavdelning och redovisningsavdelning,

i sin helhet lydande under den av mig förordade särskilda tandsjukvårdsstyrelsen.

I överensstämmelse med vad interimsstyrelsen för universitetet i Umeå föreslagit

torde däremot förvaltningen av tands juk vårdscen trålen i Umeå intill dess uni­

versitetet nått större omfattning än för närvarande kunna handhavas gemen­

samt med förvaltningen av universitetet i övrigt, dock med en särskild under­

avdelning för de med tandsjukvården sammanhängande intendenturgöromålen.

Sammanfattningsvis föreslår jag följande organisationsschema för unversitets-

förvaltningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år

/•%'-{

288

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196Jf

Kansli

Sekretariat

Utbildnings-administrativ avdelning

Informationsavdelning

Eventuellt personal-administrativ avdelning eller personalsektion

Drätselverk

Utrednings- och planeringsavdelning

Intendenturavdelning

Fond- och fastighetsförvaltning (i förekommande fall med underavdelningarna

räntekammare, byggnadskontor, jordbruksförvaltning och skogsförvaltning)

Redovisningsa vdelning

Eventuellt personal-administrativ avdelning eller avlöningssektion

I Umeå dessutom tandsjukvårdscentralens intendenturavdelning

I Lund och vid karolinska institutet härförutom

Tåndsfukv årdscentr edens administration

Sekretariat

Intendenturavdelning

Personalavdelning

lledovisningsavdelning

Lärarkollegiet vid jarmaceutiska institutet,

vars yttrande

institutets styrelse

åberopar såsom eget utlåtande, anför:

Fakultetssekreterarnas arbete bör enligt lärarkollegiets uppfattning icke upp­

delas på ett flertal befattningshavare utan centraliseras till en kvalificerad

fakultetssekreterare, förslagsvis i byrådirektörs ställning. För farmacevtiska

fakultetens del kommer sekretariatsgöromålen att bli omfattande. Genom centra­

liseringen av sekretariatarbetet på detta sätt erhålles bättre möjlighet att av­

lasta dekanus med utredningar och utarbetandet av skrivelser och i övrigt

biträda honom bl. a. med planerings- och petitaarbetet. Fakultetssekreleraren

torde även kunna fungera som sekreterare i utbildningsnämnden.

I sak samma synpunkter anlägges av

farmaceututbildningskommittén.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm

anför:

Enligt lärarkollegiets mening är det nödvändigt att man har två skilda byråer.

Chefen för den ena byrån skulle i sådant fall kunna vara speciellt inriktad på

de för en akademisk läroanstalt specifika ärendena medan chefen för den andra

byrån skulle kunna vara inriktad på ärenden vilkas handläggning kräver kunskap

och erfarenhet i frågor som är generella för statsförvaltningen.

På kanslibyrån skulle ankomma alla ärenden angående utbildningens inne­

håll och organisation och därmed sammanhängade frågor. Hit hör utredningar

för förbättring av utbildningens kvalitet och för effektivisering av utbildnings­

organisationen. Dessutom bör byrån handha planläggningsärenden för utbild­

nings- och forskningsorganisationens fortsatta utbyggnad, då dessa ärenden är

nära anknutna till nyss berörda frågor om utbildningsorganisationen. Härutöver

bör på byrån ankomma sekretariatgöromål, såsom besvarande av remisser, ären­

den av juridisk natur, protokollföring, expediering, diarieföring, arkivering m. m.

Informations- och kontaktverksamheten synes även böra handhas av kansli-

Kungl. Maj:tu proposition nr 50 ur 196j

byrån, då donna verksamhet i väsentlig grad avser frågor som sammanhänger

med utbildningen och forskningen.

Ärenden angående tillsättning av ordinarie lärartjänster synes böra handhas

av kanslibyrån. Detta sammanhänger med att arbetet med sistnämnda ärenden

väsentligen utgöres av protokollföring, uppsättning av skrivelser samt andra

sekretariatsgöromål, exempelvis skriftväxling med sakkunniga.

Vad angår lönegradsplaceringen för chefen för kanslibyrån anser lärarkolle­

giet uppenbart att tjiinsten bör placeras i lägst lönegrad Bo 1 med hänsyn till

de betydelsefulla och kvalificerade arbetsuppgifter som ifrågakommer och med

hänsyn till den förmansställning han skulle intaga för en starkt förstärkt perso­

naluppsättning. Det synes ändamålsenligt att byrån uppdelas på två avdelningar,

sekretariatet och utbildningsadministrativa avdelningen. Som skäl härför vill

lärarkollegiet hänvisa till universitetsutredningens förslag, enligt vilket såväl

ett sekretariat som en utbildningsadministrativ avdelning skulle inrättas. Vad

beträffar lönegradsplaceringar för cheferna för dessa avdelningar ansluter kolle­

giet sig i huvudsak till universitetsutredningens förslag och föreslår att chefen

för sekretariatet placeras i lönegrad A 23 och chefen för utbildningsadministra­

tiva avdelningen i lönegrad A 27. Till eu början synes tjänsterna böra placeras

som Ae.

Funktionsmässigt kan de på ekonomi- och personalbyrån ankommande upp­

gifterna uppdelas i tre huvudgrupper av göromål. Härvid måste likväl beaktas

att vissa omfattande arbetsuppgifter, främst utrednings- och annat arbete i

samband med sammanställandet av petita, hänför sig till samtliga dessa grupper.

Byrån föreslås på grund härav organiserad på tre avdelningar, motsvarande

de tre huvudgrupperna av göromål och få benämningarna personalavdelningen,

kameralavdelningen samt inköps-, förråds- och serviceavdelningen (ev. intenden-

turav delning en).

Tjänsten som chef för byrån bör såsom fullt jämförlig med tjänster som chef

för administrativa byråer inom statsförvaltningen placeras i lönegrad Bo 1.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola anför:

Lärarkollegiet föreslår, att på motsvarande sätt som nu är fallet sekretariats-,

utbildnings-, planerings- och informationsärenden hänföres till kanslibyrån samt

personal-, avlönings-, kameral- och inköpsärenden till ekonomibyrån.

Kanslibyrån föreslås omfatta sekretariat med registratorskontor samt utbild­

ningsadministrativ avdelning med betygsexpedition och statistikkontor. Någon

särskild organisationsenhet för planeringsärenden föreslås tills vidare icke. Det

förutsattes, att byråechefen bereder sådana ärenden för behandling inom rektors­

ämbetet och konsistoriet och — i förekommande fall — samarbetsnämnden även­

som att byråchefen — motsvarande vad som nu är fallet — ingår i högskolans

byggnadsberedning.

Ekonomibyrån föreslås omfatta kameralkontor, personalkontor samt inköps-

kontor, som även skall ha hand om service- och underhållsfrågor.

Byråchefen skall leda och övervaka arbetet inom ekonomibyrån samt bereda

och föredraga ekonomiskt-administrativa ärenden inom konsistoriet och rektors­

ämbetet samt i förekommande fall samarbetsnämnden.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna anför:

Överstyrelsen har tidigare framhållit, att det enligt dess mening är angeläget,

att förvaltningsorganisationen i skilda hänseenden förstärkes och att behovet av

en förstärkning främst gör sig gällande med avseende å de personella resurserna

10 —

Bihang till riksdagens protokoll 196J/. 1 sand. Nr 50

290

inom. de administrativa och kamerala områdena, särskilt inom det utbildnings-

administrativa området. I sistnämnda hänseende vill överstyrelsen betona den

med verksamhetens växande omfattning allt större vikten av att resultatet av

studierna vid de olika avdelningarna ingående följes och redovisas, så att lämp­

liga åtgärder snabbt kunna vidtagas för undvikande så långt möjligt av efter­

släpningar eller avbrott i studierna. Betydelsen härav ur såväl den enskilde stude­

randens som det allmännas synpunkt kan ej nog understrykas. Med hänsyn

härtill och till den snabba utvecklingen på teknikens område har överstyrelsen

övervägt, huruvida icke den utbildningsadministrativa verksamheten vid hög­

skolorna borde organiseras på en särskild byrå under ledning av en chef i byrå­

chefs ställning. Överstyrelsen har emellertid stannat för att förorda en särskild

avdelning för ändamålet med en byrådirektör (A 27) som chef, dock under den

förutsättningen, att denne erhåller ställning som föredragande direkt inför

rektor av till avdelningen hörande ärenden. Härvid förutsätter överstyrelsen

tillika, att medel även skola komma att ställas till högskolans förfogande för

anlitande av särskilda experter i hithörande speciella frågor, där detta finnes på­

kallat. I övrigt vill överstyrelsen ansluta sig till högskolornas förslag till organi­

sation av den lokala förvaltningen, som i sina grunddrag överensstämma med

nuvarande ordning och i stort sett visat sig ändamålsenlig.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

b) De enskilda förvaltningarnas organisation

I fråga om den konkreta utformningen av personalorganisationen vid de skilda

universitets/högskoleförvaltningarna har universitetsutredningen framlagt för­

slag endast beträffande tjänster i lönegraden A 19 och högre, medan utredningen

i fråga om behovet av övrig personal föreslagit en särskild kontorsteknisk under­

sökning, vars resultat skulle läggas till grund för definitiva ställningstaganden

liärutinnan. I anslutning till en av utredningen uttalad rekommendation bär jag

vid betänkandets remitterande anmodat vederbörande universitetsmyndigheter

att i sina yttranden framlägga en skiss till personalorganisation jämväl i fråga

om erforderlig amanuenspersonal och övrig biträdande förvaltningspersonal, detta

i syfte att möjliggöra en viss förstärkning av denna personalorganisation redan

från och med budgetåret 1964/65.

I det följande redovisar jag endast kanslerns och överstyrelsens för de tek­

niska högskolorna yttranden. Beträffande vederbörande universitets/högskole­

myndigheters motsvarande yttranden torde få hänvisas till handlingarna.

Kanslern anför i huvudsak följande:

Universitetsutredningen har i sitt betänkande föreslagit, att de lokala förvalt-

ningsavdelningarna vid de lärosäten, som lyder under ecklesiastikdepartementet,

handelshögskolan i Göteborg undantagen, skall omfatta 79 tjänster i lönegrads-

intervallet A 19—B 4 till en kostnad, som med det av utredningen begagnade,

i betänkandet redovisade beräkningssättet uppgår till 2 880 500 kronor. Vid

samma lärosäten med ytterligare undantag av tekniska högskolan i Lund upp­

skattas behovet av amanuenser i reglerad befordringsgång ävensom biträdes-

personal i högst lönegraden A 18 till 376 tjänster. För dessa beräknas kostnaderna

utgöra 5 436 000 kronor eller i genomsnitt 14 470 kronor per tjänst.

Av de föreslagna högre tjänsterna avses till såväl antal som belopp nästan

Kungl. Maj.ts proposition nr ~>0 år 19G4

291

exakt 80 procent falla på de lärosäten, som slår under mitt överinseende, näm­

ligen 83 till en kostnad av omkring 2 305 000 kronor. Om procenttalet 20 begag­

nas även i vad gäller de lägre tjänsterna, torde det få anses korrekt att hänföra

cirka 305 till de under mitt överinseende stående lärosätena. Med anlitande av

universitetsutrredningcns genomsnittsberäkningsmetod skulle den sammanlagda

lönekostnaden för dessa tjänster bli omkring 4 415 000 kronor. Sammanlagt

skulle de lokala förvaltningarna vid nu ifrågavarande lärosäten omfatta inemot

370 tjänster till eu lönekostnad av 0 720 000 kronor.

Från lärosätena har hos mig framställts förslag om att de lokala förvaltningar­

nas personal skall omfatta sammanlagt 9514 tjänster i lönegradsintervallet

A 19—B 3 och 331 lägre tjänster, i allt 420y2 tjänster. Kostnaderna för dessa

tjänster, beräknade enligt universitetsutredningens normer, belöper sig till för

högre tjänster 3 424 434 kronor, för lägre tjänster 4 789 570 kronor och samman­

lagt 8 214 004 kronor.

När jag på grundval av min kännedom om förhållandena vid lärosätena

granskat de föreliggande förslagen, har jag funnit dem i stort sett väl under­

byggda och förtjänta av att realiseras. Den administrativa organisationen befin­

ner sig vid samtliga under mitt överinseende stående lärosäten i ett nödläge,

i det att under en lång följd av år klara upprustningsbehov måst lämnas otill­

fredsställda med hänsyn till den ovisshet om den framtida förvaltningsappara­

tens utformning och dimensionering, som rått i avvaktan på universitetsutred­

ningens här aktuella betänkande. Med anledning härav har jag funnit det ange­

läget att i detalj granska och bedöma behovet av högre personal i syfte att kunna

bereda Kungl. Maj:t möjlighet att framlägga ett fullständigt förslag i denna del

redan för 1964 års riksdag. Vad beträffar amanuens- och biträdestjänster har

jag däremot ansett det böra få bli beroende på resultatet av den föreslagna

översynen av den kontorstekniska organisationen vid lärosätena huru dessa

tjänster skall avvägas till antal och lönegradsplacering. För egen del anser jag

mig dock böra redovisa min allmänna uppfattning om behovet av sådana

tjänster vid lärosätena, särskilt som även i vad avser dessa lägre tjänster en

begynnande upprustning redan från och med budgetåret 1964/65 är ofrånkomlig.

Jag framlägger därför ett förslag härutinnan, som till sagda budgetår hänför

ett visst antal amanuens- och biträdestjänster vid varje lärosäte. Jag förut­

sätter, att detta förslag upptages i statsverkspropositionen 1964 och att samtidigt

den ovanberörda kontorstekniska översynen sker, så att lärosätena med beak­

tande av översynens resultat i sina regleringsbrevsförslag för budgetåret 1964/65

kan framlägga konkreta förslag rörande inrättande av amanuens- och biträdes­

tjänster för nämnda budgetår.

I fråga om egendomsförvaltningarna, tandsjukvårdsförvaltningarna samt vakt-

och telefonistpersonalen har jag ansett mig kunna med mycket små justeringar

följa lärosätenas förslag. Jag föreslår för dessa enheter sammanlagt IS högre

och 89i/2 lägre tjänster. Vid beträffar lokalförvaltningarnas huvuddelar har jag

däremot på åtskilliga punkter bedömt personalbehovet på sätt som avviker

från vederbörande lärosätes förslag. Sammanlagt förordar jag i denna del inrät­

tande av 77 högre tjänster. Vidkommande amanuens- och biträdespersonalen har

universitetsutredningen förordat eu sådan dimensionering av denna, att den

skulle utgöra cirka 83 procent av all personal. Större konsistoriet i Uppsala har

ansett att en biträdestäthet av cirka fem per högre tjänst icke innebär en rim­

lig proportion mellan högre och lägre tjänster. Konsistoriets förslag är att — från­

sett egendomsförvaltningen — i stället proportionen 1:3 kommer till använd­

ning. Jag har funnit mig böra ansluta mig till detta förslag och vill i detta

sammanhang särskilt hänvisa till det av utredningen refererade förslaget till

292

organisation för ett gemensamt centralt skolverk, där motsvarande proportion

är cirka 1:2. I överensstämmelse härmed beräknar jag för lokalförvaltningar­

nas huvuddelar samanlagt 231 biträdestjänster.

Sammanlagt omfattar mitt förslag således 95 högre tjänster till en lönekostnad

av tillhopa 3 403 476 kronor, samt 3201/4 amanuens- och biträdestjänster till

en lönekostnad av tillhopa 4 637 635 kronor; i allt 4151/4 tjänster till en löne­

kostnad av tillhopa 8 041 111 kronor enligt universitctsutredningens beräknings-

sätt.

Den förvaltningsapparat, över vilken lärosätena förfogar innevarande budget­

år, drager en kostnad som med universitetsutredningens beräkningssätt uppgår

till 3 790 224 kronor. Mitt förslag innebär att ytterligare kostnader om 4 250 887

kronor skulle tillkomma. Vid fördelningen av kostnadsökningen på tre budgetår

måste enligt min mening iakttagas, att såsom redan ovan berörts eftersläp­

ningen i fråga om administrativ standard vid lärosätena för närvarande är

ytterst besvärande, varför en fördelning med lika belopp på de tre åren ej skulle

ge eu tillräckligt snabb upprustning. Det gäller enligt min uppfattning att först

fylla iögonenfallande luckor i organisationen och därefter upprusta densamma

till kapacitet att påtaga sig de omfattande tillkommande göromålen enligt uni­

versitetsutredningens förslag. Jag föreslår, att grovt taget hälften av den erfor­

derliga anslagsökningen tillföres lärosätena under det första budgetårets etapp

samt återstoden ungefär lika fördelad på de båda senare etapperna. Att härvid,

såsom universitetsutredningen föreslagit, hänföra samtliga högre tjänster till

första etappen skulle dock, såvitt jag kan förstå, medföra att alltför få amanuen­

ser och biträden rymmes inom etappen. Jag förordar därför, att ett mindre antal

högre tjänster får anstå till den andra etappen, och att amanuens- och biträdes-

personalen antalsmässigt uppdelas på etapperna ungefär i relationerna 1:1:2.

Kostnadsmässigt föreslår jag att till den första etappen hänföres 2 082 943 kro­

nor, till den andra 1 068 224 kronor och till den tredje 1 099 720 kronor.

Universitetsutredningen uttalar i sitt betänkande att även om hänsyn tages

till de rationaliseringsvinster, som kan göras i en växande organisation, univer­

sitets- och högskoleväsendets såväl personal- som medelsbehov måste beräknas

komma att stiga minst till det dubbla inom ett decennium. Redan innevarande

budgetår är den driftsanslagssumma, som här avses, 182 988 000 kronor. Om

man anteciperar en jämn utveckling under budgetåren 1964/65—1971/72 upp

till summan 303 772 000 kronor (= summan budgetåret 1962/63 fördubblad)

skulle driftsanslagssumman budgetåret 1966/67 vara 228 285 000 kronor. På detta

belopp utgör den anslagssumma, jag finner behövlig för lärosätenas allmänna

förvaltningsavdelningar och tandsjukvårdsförvaltningarna (således mitt förslag

minskat med kostnaderna för egendomsförvaltningarna) 3,5 procent eller mycket

nära det procenttal, som universitetsutredningens totala förslag i betänkandet

anges utgöra av driftskostnaderna för universitetens och högskolornas under

ecklesiastikdepartementet centrala och lokala administration budgetåret 1963/64.

Jag anser mig kunna hävda, att mitt här framlagda förslag' beloppsmässigt icke

överskrider universitetsutredningens i vidare mån än vad den anslagsutveckling

under den treåriga upprustningstiden, vilken nu kan överblickas, motiverar.

Flera av de lärosäten, som till mig inkommit med förslag i förevarande ärende,

har framhållit betydelsen av att den nya personalorganisationen vid lärosätenas

förvaltningar innehåller ett rimligt antal ordinarie tjänster. Min uppfattning

i denna fråga överensstämmer med förslagsställarnas.

I detta sammanhang anser jag mig också böra tillstyrka ett av lärarkollegiet

vid handelshögskolan i Göteborg framfört förslag om förändring av den nuva­

rande tjänsten som förste byråsekreterare i Ae 23 vid högskolan till tjänst som

byrådirektör i Ao 27.

Kungl. Maj:ts -proposition nr 50 ur 1964

Kungl. Ma] ds ‘proposition nr Öl) är JOGJf

Behov av ökad mcdelsanvisning för kontorsteknisk utrustning har anmalls

av vissa lärosäten. Övriga lärosäten har icke för närvarande framlagt preciserade

förslag i ifrågavarande hänseende. Enligt min mening bör, sedan den föreslagna

översynen av den kontorstekniska organisationen vid liirosatena kommit till

stånd, erforderlig upprustning av lärosätenas kontorstekniska utrustning kcmm.i

till stånd med början budgetåret 1965/6(5.

Överstyrelsen jör de tekniska högskolorna anför i huvudsak följande.

Enligt överstyrelsens mening inrymma högskolornas förslag - såvitt gällei

högre tjänster — personalförstärkningar, som förefalla väl avvägda. Överstyrel­

sen vill förorda, att verksamheten vid den lokala förvaltningen organiseras på

två byråer, nämligen en kanslibyrå och inom denna en utbildningsadministrativ

avdelning med en byrådirektör (A 27) som chef och självständig föred.agandt

samt en ekonomi- och personalbyrå. Överstyrelsen vill vidare förorda, att chefen

för personalavdelningen (personalkontoret) placeras i Ae 25, chefen för kameral-

avdelningen (kameralkontoret) i Ae 23 och chefen för intedenturavdelningen

(inköpskontoret) i likaledes Ae 23.

Den ovan förordade förstärkningen av högre tjänster inom den lokala för­

valtningen kan och bör enligt överstyrelsens mening genomföras redan från och

med budgetåret 1964/65 — oberoende av ett ställningstagande till frågan om

den centrala förvaltningsorganisationen — och kan med av överstyrelsen föror­

dade jämkningar av högskolornas förslag beräknas föranleda en arlig merkost­

nad av i runt tal 265 000 kronor, varav 130 000 kronor vid tekniska högskolan

i Stockholm och 135 000 kronor vid Chalmers tekniska högskola.

I remisskrivelsen har angivits att utlåtandet skulle innehålla skiss över vilken

förvaltningspersonal med lägre löneställning än den i betänkandet föreslagna

och vilka kontorstekniska resurser, som bedömdes erforderliga för ett genom­

förande av den av utredningen föreslagna omorganisationen av universitets- och

högskoleväsendets förvaltning. Från högskolornas sida hava också föislag i dessa

hänseenden framlagts med utgångspunkt från den av dem föreslagna organisa­

tionen. Överstyrelsen vill erinra, att slutlig ställning till fragan om biträdesperso-

nalens organisation liksom beträffande behovet av kontorsmaskiner i betänkan­

det förutsatts skola ske efter av vederbörande myndigheter i samråd med stats­

kontoret därom framlagda förslag. Enligt vad överstyrelsen inhämtat från

statskontoret kan emellertid dess medverkan icke för närvarande påiäknas.

Uppenbarligen kan ej heller någon definitiv ställning till dessa frågor tagas, förrän

statsmakterna fattat beslut beträffande den lokala förvaltningsorganisationen

i stort. Preliminärt beräknar överstyrelsen emelleritd ett medelsbehov för ifråga­

varande personalförstärkning för nästa budgetår i enlighet med högskolornas

förslag (i runt tal 225 000 kronor).

För inköp av möbler, skriv- och räknemaskiner, bokföringsmaskiner in. m.

har från tekniska högskolans i Stockholm sida vidare beräknats ett medelsbehox

av engångskaraktär för budgetåret 1964/65 av 90 000 kronor. För dessa kost­

nader finner överstyrelsen — likaledes prelimiärt — medel böra beräknas för

nästa budgetår. För motsvarande kostnader vid Chalmers tekniska högskola

torde böra beräknas ett preliminärt belopp av 75 000 kronor.

Slutligen har från tekniska högskolans i Stockholm sida föreslagits en medels­

anvisning av 90 000 kronor för anlitande av expertis och tillfällig arbetskraft.

Överstyrelsen vill för egen del föreslå att härför — och särskilt för utbild-

ningsadministrativa uppgifter — för nästa budgetår beräknas ett tills vidare till

60 000 kronor begränsat medelsbehov. Framdeles torde även för Chalmers tek­

niska högskolas del en motsvarande mcdelsanvisning böra ifrågakomma.

294

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196

J

3. Departementschefen

Såsom framgår av den nyss lämnade redogörelsen har remissdiskussionen i

fråga om universitetsutredningens förslag rörande läroanstalternas styrelse och

förvaltning i mycket stor utsträckning gällt styrelseorganens sammansättning och

den för vissa läroanstalter föreslagna förvaltningsorganisatoriska gemenskapen.

Däremot har utredningsförslagen i vad avser universitets/högskolestyrelsens

uppgifter i allt väsentligt accepterats av de myndigheter och organisationer, vil­

ka yttrat sig över betänkandet.

Dessa förslag får ses som konkreta tillämpningar av utredningens principiella

strävan att decentralisera förvaltningsansvaret, förkorta ärendevägarna och an­

förtro de två huvudslagen av uppgifter — de akademiska och de mera renodlat

arministrativa — åt skilda organ. Jag kan i det väsentliga ansluta mig till ut­

redningens konkreta förslag i fråga om uppgifternas fördelning mellan centrala

och lokala organ liksom i fråga om fördelningen på det lokala planet mellan sty­

relseorganen å ena sidan och fakulteter/sektioner å den andra.

I fråga om planeringsarbetet för de enskilda forskningsområdena och utbild­

ningslinjerna har universitetsutredningen föreslagit, att detta skall utföras icke

av styrelsen utan av de enskilda fakulteterna/sektionerna, vilka enligt förslaget

skall ha att direkt till vederbörande fakultetsberedning inge sina årliga förslag till

anslagsäskanden.

Detta förslag har kritiserats av vissa av de akademiska myndigheterna, bl. a.

av de större konsistorierna i Uppsala och Stockholm samt av överstyrelsen för

de tekniska högskolorna, men tillstyrkts av andra, bl. a. av större konsistoriet i

Göteborg och av kanslern. För egen del delar jag utredningens uppfattning i

denna fråga.

Den föreslagna ordningen är en naturlig konsekvens av det av mig i det före­

gående förordade förslaget att det centrala planeringsarbetet för forsknings- och

utbildningsresursernas utbyggande skall bedrivas fakultetsgruppvis av fakultets-

beredningarna. Fakulteterna/sektionerna bör självfallet fortlöpande hålla läro­

anstaltens ledning underrättad om sitt planeringsarbete och om de förslag, som

avlåtes till fakultetsberedningarna. Härigenom ges läroanstaltens ledning möj­

lighet att, där så är påkallat, ta egna initiativ eller komplettera fakulteters/sek­

tioners förslag med egna yttranden. Jag vill också framhålla, att goda garantier

för den erforderliga samordningen av planeringsarbetet inom en läroanstalt erhål-

les genom att, som jag kommer att i det följande förorda, fakulteternas/sek-

tionernas utrednings- och sekretariatsresurser tillhandahållcs inom en organisa­

toriskt sammanhållen universitets/högskoleförvaltning.

295

Fakulteternas/sektionernas årliga förslag till anslagsäskanden bor således in­

ges direkt till vederbörande fakultetsbercdning. Ansvaret för planeringsarbetet

för de för en läroanstalt gemensamma verksamheterna och anläggningarna bor

däremot, i enlighet med vad universitetsutredningen föreslagit, åvila läroan­

staltens ledning.

Även i fråga om de mera renodlat administrativa uppgifterna har universitets­

utredningen strävat efter att såvitt möjligt befria universitets/högskolestyrelsen

från uppgifter, som för sitt handhavande fordrar vetenskapliga bedömningar.

För egen del anser jag denna strävan vara i princip riktig. Med hänsyn härtill

förordar jag bl. a., att universitetens forskardoeenttjänster gores fakultetsbund-

na på det sätt och i den ordning universitetsutredningen föreslagit. Härigenom

befrias universitetens ledning från uppgiften att mot varandra vaga de veten­

skapliga meriterna hos de enskilda fakulteternas kandidater till en ledig forskar­

docenttjänst. Jag delar även universitetsutredningens uppfattning att besluts­

myndigheten i de rent vetenskapliga bedömningsärendena rörande utseende av

sakkunniga i vissa befordringsärenden samt meddelande av docentforordnanden

(docentkompetens) bör anförtros fakulteter/sektioner.

De fördelningsärenden, som nu ankommer på de lokala imiversitets/hogskole-

styrelsernas prövning, gäller väsentligen fördelning eller upprättande av för­

slag till fördelning mellan en läroanstalts samtliga institutioner av medel, som

anvisats under vederbörande läroanstalts anslag till materiel m. m., till nyan­

skaffning av apparater, till biträdeshjälp åt docenter m. in. och till vissa hand-

ledararvoden samt därjämte de delar av medelsanvisningen under avlöningsan-

slagen, som gäller annan icke-ordinarie personal än viss lararpersonal. Härutin-

nan har universitetsutredningen föreslagit en omläggning innebärande att dessa

medel av Kungl. Maj:t fördelas så, att särskilda belopp anvisas för var och en av

en läroanstalts fakulteter (i vissa fall sektioner), varjämte särskilda belopp anvi­

sas för de för läroanstalten gemensamma ändamålen. Härigenom skulle uni-

versitets/högskolestyrelsen befrias från att mot varandra väga de skilda fakul­

teternas behov av tjänster och anslagsmedel.

Detta förslag har i yttrandena kritiserats från enstaka håll men i allmänhet

lämnats utan erinran. För min del anser jag, att en budgetteknisk omläggning i

den riktning, som utredningen angivit, bör komma till stånd. En sådan omlägg­

ning blir enligt min mening en naturlig konsekvens av den ordning jag i det fö­

regående förordat för planeringsarbetet i stort.

I detta sammanhang vill jag i korthet mera allmänt beröra frågan om en and­

rad redovisning i riksstaten av universitetens och här berörda högskolors avlö­

nings- och sakanslag. För närvarande redovisas nämnda anslag lärosätesvis, dvs.

för varje lärosäte uppföres ett anslag till respektive avlöningar, omkostnader,

materiel och, i förekommande fall, apparater samt bokinköp m.m. för bibliote-

Kungl. Maj:ta proposition nr 50 år 1964

296

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 50 år 196J/.

ket. Vid ett genomförande av den av mig i det föregående redovisade omlägg­

ningen av anslagsäskandena för läroanstalterna ter det sig från vissa synpunk­

ter naturligt att fakultetsvis redovisa de anslag till avlöningar, materiel och

apparater, som är avsedda för enskilda fakulteter. Underlaget för universitets-

kanslersämbetets årliga förslag till anslagsäskanden för universitetens och hög­

skolornas verksamhet kommer nämligen i framtiden att utgöras av förslag ut­

arbetade av de fem fakultetsberedningarna. Därigenom blir det naturligt att så­

väl i budgetberedningen som i statsverkspropositionerna behandla universitets/

högskoleväsendets utbyggnadsbehov fakultetsgruppvis och ej efter läroanstalter.

En sådan funktionell redovisning även av anslagen skulle möjliggöra eu bättre

överblick över de skilda utbildnings- och forskningsområdenas personella och

materiella resurser. Vidare åstadkommes därigenom den fakultetsbindning av

anslagen som universitetsutredningen föreslagit.

Jag anser med hänsyn till det här anförda, att en något längre gående om­

läggning av anslagsredovisningen i riksstaten än den universitetsutredningen

föreslagit vore att föredraga, nämligen att i framtiden särskilda anslag uppta­

ges i riksstaten för var och en av de fem fakultetsberedningarnas sektorer av

universitets/högskoleväsendet. Därjämte bör finnas anslag för gemensamma

ändamål vid universitet och högskolor. Under varje anslagsrubrik bör upptagas

delposter för de enskilda läroanstalterna och fakulteterna. Jag räknar med att

den av mig här skisserade omläggningen — därest riksdagen ej har någon erin­

ran häremot — bör kunna genomföras från och med budgetåret

1966

/

67

.

Redan i det föregående har jag redovisat mitt ställningstagande till universi-

tetsutredningens förslag om decentralisering från de centrala till de lokala uni­

versitets/högskolemyndigheterna av beslutsmyndigheten i vissa fördelnings-

ärenden.

Vad jag därvid anfört jämte den här skisserade omläggningen av anslagsredo-

visningen innebär, att de lokala universitets/högskolestyrelsernas befattning med

fördelningsärenden i framtiden, på sätt universitetsutredningen föreslagit, kom­

mer att gälla ställningstaganden till av fakulteter/sektioner upprättade förslag

till fördelning av för deras särskilda ändamål anvisade medel. I fråga om de

mindre omfattande anslagen till biträdeshjälp åt docenter m. in. torde — i en­

lighet med utredningens förslag — även själva fördelningsbesluten böra fattas

av fakulteter/sektioner. Universitets/högskolestyrelsen kommer att ha att be­

sluta rörande dispositionen av de medel, som anvisats för verksamheter och an­

läggningar, som är gemensamma för vederbörande läroanstalt.

I fråga om de lokala universitets/högskolemyndigheternas befattning med

personaladministrativa ärenden har jag i det föregående uttalat, att eu decen­

tralisering av beslutsmyndigheten i sådana ärenden bör komma till stånd i hu­

vudsak enligt de av utredningen angivna riktlinjerna. Jag vill här också uttala

mm anslutning till universitetsutredningens förslag om att en förkortning av

ärendevägarna inom läroanstalterna åstadkommes på så sätt, att ärendena rc-

297

gclmässigt går direkt från förslagsställande till beslutande myndighet. Med en

fastare institutionsorganisation torde det vara fullt tillråckligt, att förslag i det

alldeles övervägande antalet personaladministrativa ärenden upprättas inom ve­

derbörande institution. I ett begränsat antal tillsättningsärenden, avseende dels

ordinarie lärartjänster, dels vissa andra tjänster, vilka ej är knutna till viss

institution och rörande vilka en bedömning av vetenskapliga meriter erfordras,

synes dock fakultet/sektion böra vara förslagsställande myndighet. Detsamma

torde böra gälla beträffande ärenden rörande förordnande av vikarie på ledig

professors- eller laboratorstjänst.

Vad här sagts innebär självfallet ej hinder mot att den beslutande myndig­

heten i enstaka fall hänskjuter ett ärende, i vilket förslag upprättats av veder­

börande institution, till fakultet eller sektion för yttrande.

Mot vad universitetsutredningen anfört rörande den lokala universitets/hög­

skolestyrelsens ansvar för läroanstaltens ekonomislca jörvaltning har jag ingen

erinran. Jag delar utredningens mening, att styrelsens ekonomiska ansvarsom­

råde bör vidgas till att gälla jämväl förvaltningen av alla för finansiering av

forskningsarbete inom läroanstalterna utifrån givna anslag, främst radsanslagen.

Jag delar också utredningens mening att medelsförvaltningen och -redovisningen

i största möjliga utsträckning bör koncentreras till varje läroanstalts centrala

förvaltning.

Jag anser det vidare vara av stor vikt, att de enskilda läroanstalterna i enlig­

het med universitetsutredningens förslag ges resurser i syfte att sätta dem i stånd

att vara institutionerna och forskarna behjälpliga vid upphandlingen av för

forskningen och undervisningen erforderlig utrustning. Minst lika betydelsefullt

är det enligt min mening, att universitetens/högskolornas centrala förvaltningar

ges resurser för en direkt förvaltning av sadana för läroanstalten gemensamma

serviceanläggningar och -verksamheter, av vilka ett allt starkare behov kom­

mer att föreligga.

De lokala universitets/högskolestyrelserna bör slutligen i enlighet med uni­

versitetsutredningens förslag ha som en huvuduppgift att bedriva ett aktivt ut­

redningsarbete i syfte att fortlöpande rationalisera läroanstalternas ekonomiska

och administrativa verksamhet.

Vad universitetsutredningen anfört och föreslagit i avseende på den lokala uni­

versitets/högskolestyrelsens ansvar för utbildningsorganisationens administration

och dess tillsynsuppgift i avseende på utbildningsorganisationen ger jag min an­

slutning. Jag anser sålunda i likhet med utredningen, vars uttalanden på denna

punkt understrukits i flera av de inkomna yttrandena, att universitets/hög­

skolestyrelsen bör vara skyldig att främja samarbetet i frågor rörande utbild­

ningens innehåll och organisation mellan fakultetsorganen å ena sidan och stu­

denter och avnämare å den andra. Styrelsen bör vidare vara skyldig att med

uppmärksamhet följa utvecklingen i avseende på studieresultat och studie-

10* —

Bihang till riksdagens protokoll 106i.

1 samt. Nr 50

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

298

tidens längd och, där så befinnes erforderligt, hos fakultet eller sektion påfordra

förslag till ändringar i kursfordringar och utbildningsorganisation. Slutligen bör

läroanstaltens förvaltning vara skyldig att bistå fakulteter/sektioner med ut­

redningsresurser och vara dem behjälplig vid planläggningen av utbildningsorga­

nisationens utbyggnad.

Med detta avser jag icke någon inskränkning i det primära ansvar för utbild­

ningens innehåll och organisation, som även enligt min mening bör ligga hos fa­

kulteter/sektioner. Härtill återkommer jag i ett följande avsnitt.

Universitetsutredningen föreslår, att intagningen av nya studerande till spär­

rade utbildningslinjer — med undantag för intagningen till civilekonomutbild-

ning, som förutsättes alltfort handhas av den särskilda antagningsnämnden —

skall handhas av universitetskanslersämbetet. Vidare föreslår utredningen att in­

tagningen till de filosofiska fakulteternas spärrade ämnen skall handhas av ad­

ministrativa myndigheter, antingen — där omständigheterna gör ett centralt

förfarande motiverat — av universitetskanslersämbetet eller av den lokala sty­

relsen. Dessa förslag har icke mötts av erinringar i remissdiskussionen. Jag delar

utredningens synsätt i hithörande frågor.

I detta sammanhang förordar universitetsutredningen även ett förenhetli-

gande av tidpunkterna för termins början. Också detta förslag har i remiss­

yttrandena i stort sett lämnats utan erinran. Överbefälhavaren samt vissa stu­

dentorganisationer har starkt framhållit den föreslagna omläggningens värde.

Även jag anser, att ett förenhetligande av tidpunkterna för termins, eller i

varje fall läsårs, början är starkt motiverat.

Av vad jag i det föregående anfört torde framgå, att jag i allt väsentligt anslu­

ter mig till universitetsutredningens synpunkter och förslag i vad avser den lo­

kala universitets/högskolestyrelsens uppgifter. I det väsentliga råder i dessa frå­

gor full överensstämmelse också mellan utredningen och statskontoret. Likväl

skiljer sig universitetsutredningens och statskontorets i rapporten redovisade

förslag rörande den lokala styrelsens organisation starkt ifrån varandra. Medan

statskontoret vill lägga de renodlat administrativa uppgifterna hos en för varje

universitetsort gemensam lokal förvaltningsorganisation under en chefstjänste­

man i generaldirektörs ställning och de allmänna tillsynsuppgifterna (jämte vis­

sa vetenskapliga bedömningsärenden) hos dels ett konsistorium, dels ett råd­

givande organ, har universitetsutredningen rekommenderat, att dessa båda funk­

tioner skall hållas samman i en integrerad styrelseorganisation.

I remissyttrandena har statskontoret fått stöd för sitt organisationsförslag från

ett fåtal håll, medan flertalet myndigheter och organisationer utalat sig för en

organisation med en enda styrelse för såväl administrativa som allmänna till-

synsuppgifter.

För egen del vill jag i denna centrala fråga anföra följande.

Den lokala universitets/högskolestyrelsens uppgifter blir till övervägande del

av rent administrativ natur. Med hänsyn till storleken av de personella och

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196

J

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 196Jf

299

materiella resurser, som det expanderande universitets/högskoleväsendet kräver,

och icke minst med hänsyn till den akademiska utbildningsorganisationens be­

tydelse för hela samhällsutvecklingen är det enligt min mening nödvändigt att

skapa en effektiv förvaltning av de högre läroanstalterna. Detta ser jag som

ett allmänt samhällsintresse av mycket stor vikt, inför vilket många hänsyn

måste vika. Emellertid skall universiteten och högskolorna icke blott utgöra

enheter inom en utbildningsorganisation; de skall därjämte vara centra för

en fritt vald och fritt bedriven forskning. Detta ställer otvivelaktigt speciella

krav när det gäller utformningen av deras styrelse. De intressen, som härvidlag

gör sig gällande, är onekligen svårförenliga, och det är säkerligen insikten härom,

som förestavat statskontorets organisationsförslag.

Som framgår av vad jag i ett föregående avsnitt anfört rörande principerna

för den centrala universitets/högskolemyndighetens — universitetskanslersäm-

betets — organisation, är jag på allmänna grunder obenägen förorda en organi­

sation, som innebär ett splittrat ansvar. Då därtill kommer, att statskontorets

förslag mött ett starkt mostånd hos de närmast berörda myndigheterna, har jag

kommit till den uppfattningen, att man i första hand bör söka en lösning med

en styrelseorganisation, uppbyggd ungefärligen enligt universitetsutredningens

förslag. Om det skulle visa sig, att man på denna väg icke når målet — en effek­

tiv förvaltning —, bör man emellertid enligt min mening ånyo aktualisera den

utväg, som statskontoret anvisat.

I fråga om de lokala styrelse- och förvaltningsorganens konstruktion, har uni­

versitetsutredningens förslag med konsistorium, rektorsämbete och universitets-

råd (motsvarande) fått ett blandat mottagande av remissinstanserna.

Enligt min mening finns det anledning att pröva, om det av universitetsut-

redningen framlagda förslaget kan vara funktionsdugligt och ge tillräckliga ga­

rantier för en effektiv förvaltning. Förutsättningen för effektivitet i förvaltnings­

organisationen är enligt min mening, att denna sammanhålles under en chef.

Denne förvaltningschef anser jag bör vara utsedd av Kungl. Maj:t. Dessa

krav uppfylles av universitetsutredningens förslag. Frågan blir då om samarbetet

inom konsistorium och rektorsämbete konstruerade enligt utredningens förslag

kan väntas bli effektivt. Jag har härvidlag konstaterat, att förslaget icke innebär

de risker för ett »dubbelkommando», som hävdats i vissa yttranden, och som

kunde leda till en förlamning av den administrativa verksamheten vid en läro­

anstalt. Det är i utredningens styrelseorganisation sörjt för att varje ärende

vederbörligen beredes och avgöres och för att de administrativa lika väl som de

akademiska synpunkterna därvid blir beaktade. Förslaget innefattar icke någon

självständig beslutanderätt för rektor personligen. Även i övrigt anser jag, att

den av universitetsutredningen föreslagna styrelsekonstruktionen innefattar en

sorgfälligt gjord avvägning av de skilda synpunkter, som härvidlag måste göra

sig gällande. Jag förordar därför, att den lokala universitets/högskolestyrelsen

ges den principiella uppbyggnad, som utredningen föreslagit.

Jag ansluter mig till tanken, att styrelsen för varje läroanstalt anförtros ett

konsistorium. Jag anser vidare, att en på sätt utredningen föreslagit vald rektor

300

bör fungera som konsistoriets ordförande och läroanstaltens främste företrädare.

Vidare anser jag, att läroanstaltens centrala förvaltning bör sammanhållas un­

der en chef, universitetsråd eller motsvarande. Såsom utredningen tänkt sig,

bör konsistoriet ha vidsträckt möjlighet att delegera sin beslutsmyndighet.

Universitetsutredningen har föreslagit, att chefen för en läroanstalts cen­

trala förvaltning (universitetsråd eller motsvarande) ges ställning som ledamot

av konsistoriet. Som framgår av vad jag i det följande anför förordar jag i fråga

om läroanstalterna i Göteborg, Stockholm och Umeå en förvaltningsorganisa­

tion, som i vissa hänseenden har karaktär av provisorium. Med hänsyn härtill

har jag i viss utsträckning måst begränsa mina förslag i fråga om personal­

organisationen vid dessa förvaltningar. Bl. a. har jag icke ansett mig böra för­

orda, att cheferna för dem ges ställning som ordinarie tjänstemän. Jag anser det

icke heller vara motiverat, att dessa förvaltningschefer är ledamöter av veder­

börande konsistorier. Däremot bör de fungera som huvudföredragande vid kon­

sistoriernas sammanträden. För ledningen av förvaltningarna vid universiteten

i Uppsala och Lund föreslår jag däremot i det följande inrättande av ordinarie

tjänster som universitetsråd. Dessa förvaltningschefer bör, i enlighet med utred­

ningens förslag, tillika vara ledamöter av vederbörande läroanstalts konsi­

storium.

Mot vad universitetsutredningen anfört rörande ställning och uppgifter för

chefen för en läroanstalts centrala förvaltning har jag i övrigt ingen erinran.

Bestämmelserna om konsistoriets sammansättning synes mig i huvudsak böra

utformas på sätt universitetsutredningen föreslagit. I fråga om universitetet i

Göteborg föreligger emellertid särskilda förhållanden. Enligt ett mellan staten

och Göteborgs stad träffat avtal skall stadsfullmäktige i Göteborg välja två leda­

möter av universitetets drätselnämnd, vilka äger deltaga i nämndens överlägg­

ningar och beslut i ärenden, som angår universitetets filosofiska fakulteter.

Efter uppsägning från stadens sida har statens nämnd för förhandlingar med

kommuner fått i uppdrag att med Göteborgs stad upptaga förhandlingar beträf­

fande ifrågavarande avtalsförhållande för tid efter den 1 juli 1964. Intill dess

ett nytt avtal träffats med Göteborgs stad, bör representanter för staden ges

ledamotskap av den närmaste motsvarigheten vid universitetet till den nuvaran­

de drätselnämnden. Det torde ankomma på Kungl. Maj:t att meddela när­

mare föreskrifter härom.

I yttrandena har av vissa akademiska myndigheter efterlysts någon form av

motsvarighet till de nuvarande drätselnämnderna. Kanslern har i anslutning här­

till föreslagit, att konsistoriet ges rätt att uppdraga åt särskild nämnd att fatta

beslut på konsistoriets vägnar. Såsom ledamöter av dylik nämnd skall enligt

kanslerns förslag kunna utses icke blott ledamöter av konsistoriet utan även

andra lärare och tjänstemän vid läroanstalten liksom i särskilda fall även per­

soner utanför densamma.

För egen del anser jag att en nämnd av det slag kanslern föreslagit skulle

kunna vara motiverad för handläggningen av dels vissa ärenden sammanhäng­

ande med den åt vissa läroanstalter anförtrodda fondförvaltningen, dels vissa

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196