Prop. 1964:94
('med förslag till lag an\xad gående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring, m. m.',)
Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1964
1
Nr 94
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag an
gående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring, m. m.; given Stockholms slott den 13 mars 1964.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogade förslag till 1) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring,
2) lag om ändrad lydelse av 11 och 12 §§ lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen om allmän försäkring och
3) förordning om ändrad lydelse av 40 § förordningen den 18 december 1959 (nr 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.,
dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
BERTIL
Sven Aspling
Propositionens huvudsakliga innehåll
1 propositionen föreslås införande av ett särskilt vårdbidrag till handi kappade barn. Vårdbidraget avses utgå i form av invaliditetsersättning från folkpensioneringen och tillkomma barn under 16 år som på grund av sjuk dom, psykisk efterblivenhet, vanförhet eller annat lyte för avsevärd tid och i avsevärd omfattning är i behov av särskild tillsyn och vård. Bidraget före slås utgå med ett indexreglerat belopp av för närvarande 2 400 kr. per år. Kostnaderna, som helt faller på staten, beräknas för budgetåret 1964/65 till 12 milj. kr. 1 — Bihang till riksdagens protokoll 1964. 1 samt. Nr 94
2
Propositionen innehåller vidare förslag om de lagändringar som erford
ras för genomförande av standardhöjningen av folkpensioner och index
regleringen av barnpensioner, barntillägg, invaliditetstillägg och invaliditets
ersättning i enlighet med förslagen i årets statsverksproposition. Vid det
antal indextillägg som utgår fr. o. m. april 1964 blir det årliga pensions
beloppet för en ensam pensionär 3 775 kr. och för två pensionsberättigade
makar sammanlagt 5 900 kr. Barnpensionsbeloppet för barn som förlorat
den ene av föräldrarna och barntilläggets maximibelopp höjes från 1 000 kr.
till 1 200 kr. per år. För barn som förlorat båda föräldrarna ökar barnpen
sionen från 1 400 kr. till 1 680 kr. Invaliditetstillägget höjes från 1 200 kr.
till 1 440 kr. och invaliditetsersättningen från 2 000 kr. till 2 400 kr.
De nya bestämmelserna avses skola träda i kraft den 1 juli 1964.
I propositionen föreslås, att riksdagen för budgetåret 1964/65 till Bidrag
till folkpensioner m. m. beviljar ett förslagsanslag å 3 620 milj. kr.
Kungl. Maj:ts proposition nr 9b år 196b
Kungl. Maj:ts proposition nr 9b år 196b
3
Förslag
till
Lag
angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring
Härigenom förordnas, att 2 kap. 7 §, 3 kap. 16 §, 9 kap. 2 och 3 §§, 10 kap. 2 §, 16 kap. 1 och 12 §§ samt 18 kap. 13 och 20 §§ lagen den 25 maj 1962 om allmän försäkring skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse)
2 kap.
r
i-)u
Hi \
;'3
4 ' •
Har kommun----------- — Allmän försäkringskassa Allmän försäkringskassa äger jämväl med kommun eller transport företag, som åtager sig att ombesörja transporter, för vilka ersättning från sjukförsäkringen må utgivas, träffa överenskommelse om skälig gott- görelse härför samt om avgifter, vil ka kommunen eller företaget må ut taga av de försäkrade för utförda transporter.
överenskommelse som —---------— Om redare---------- - — —-----------
(Föreslagen lydelse)
motsvarande kostnad.
ifrågavarande kostnader.
Allmän försäkringskassa äger jäm väl med kommun, landstingskom mun eller transportföretag, som åta ger sig att ombesörja transporter, för vilka ersättning från sjukförsäk ringen må utgivas, träffa överens kommelse om skälig gottgörelse här för samt om avgifter, vilka kommu nen, landstingskommunen eller fö retaget må uttaga av de försäkrade för utförda transporter. - — av riksförsäkringsverket,
denna lag.
3 kap.
16 §.
Beträffande arbetstagare, som på grund av lag eller annan författning eller bestämmelse, som beslutats av kommun, är berättigad att uppbära lön vid sjukdom eller barnsbörd, äger Konungen föreskriva undantag 1 + — Bihang till riksdagens protokoll
Beträffande arbetstagare, som en ligt statliga föreskrifter eller på grund av bestämmelse, som beslu tats av kommun eller landstings kommun, är berättigad att uppbära lön vid sjukdom eller barnsbörd,
196b. 1 sand. Nr 9b
4
(Gällande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
helt eller delvis från vad som är stad- äger Konungen föreskriva undantag
gat om placering i sjukpenningklass, helt eller delvis från vad som är stad
gat om placering i sjukpenningklass.
Har undantag------------------------------------ utbetalda lönen.
Överenskommelse att-------------------------------------avtalet gäller.
Har försäkrad,-----------------------------------utgivet underhåll.
Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1964
Till ålderspension
Ändå att------------
Invaliditetstillägg tillkommer ej
försäkrad, som stadigvarande vårdas
å anstalt tillhörande staten eller
kommun eller å enskild anstalt till
vars drift statsbidrag utgår eller ock
genom anstaltens försorg utom den
samma, och ej heller försäkrad, som
enligt gällande bestämmelser om
blindundervisning är skolpliktig.
Invaliditetstillägg utgör---------------
års ålder,
utföra arbetet.
Invaliditetstillägg tillkommer ej
försäkrad, som stadigvarande vårdas
å anstalt tillhörande staten eller
kommun eller landstingskommun
eller å enskild anstalt till vars drift
statsbidrag utgår eller ock genom
anstaltens försorg utom densamma,
och ej heller försäkrad, som enligt
gällande bestämmelser om blindun
dervisning är skolpliktig.
--------------------av basbeloppet.
9 kap.
2
§.
Åtnjuter försäkrad som avses i
2 § första stycket andra punkten el
ler andra stycket icke pension enligt
denna lag, äger han, därest han fyllt
sexton år, rätt till invaliditets
ersättning för tid före den må
nad då han fyller sextiosju år.
Försäkrad äger för tid före den
månad då han fyller sexton år rätt
till vårdbidrag i form av inval i-
ditetsersåttning, därest han
på grund av sjukdom, psykisk efter
blivenhet, vanförhet eller annat lyte
för avsevärd tid och i avsevärd om
fattning är i behov av särskild till
syn och vård. Sådant bidrag må vara
begränsat till viss tid.
Åtnjuter försäkrad som avses i 2 §
första stycket andra punkten eller
andra stycket icke pension enligt
denna lag, äger han, därest han fyllt
sexton år, rätt till invaliditetsersätt
ning för tid före den månad då han
fyller sextiosju år.
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Invaliditetsersättning tillkommer Vad i 2 § tredje stycket stadgas ej försäkrad, som enligt gällande be- skall äga motsvarande tillämpning ståmmelser om blindundervisning är beträffande invaliditetsersättning, skolpliktig.
Invaliditetsersättning utgör-------------------------------------av basbeloppet.
Kungi. Maj:ts proposition nr 9b år 196b
5
Därest pensionsberättigad
Riksförsäkringsverket må med giva nära anhörig, vilken för sitt uppehälle är beroende av den pen- sionsberättigade, iätt att helt eller delvis uppbära sådan del av folk pension, som enligt vad : första styc ket sägs icke skall utgivas.
Åtnjuter barn under hel månad på statens bekostnad vård på anstalt eller eljest kost och bostad, må barn tillägg för barnet ej utgå för den månaden; dock må sådant tillägg utgå för tid då barnet är inackor derat vid nomadskola.
för år.
Allmän försäkringskassa må med giva nära anhörig, vilken för sitt uppehälle är beroende av den pen- sionsberättigade, rätt att helt eller delvis uppbära sådan del av folkpen sion, som enligt vad i första stycket sägs icke skall utgivas.
Åtnjuter barn under hel månad på statens bekostnad vård på anstalt eller eljest kost och bostad, må barn pension eller barntillägg ej utgå för den månaden; dock må sådan för mån utgå för tid då barnet är in ackorderat vid nomadskola.
10 kap.
2
§.
16 kap.
1 §•
Den som------------------------------------ Konungen förordnar. Åtnjuter försäkrad------------------------------------ ansökan därom. Åtnjuter försäkrad sjukbidrag, må Åtnjuter försäkrad sjukbidrag el den tid varunder sådant bidrag skall ler till viss tid begränsad invalidi-utgå förlängas utan att ansökan där- tetsersättning, må den tid varunder om gjorts. sådan förmån skall utgå förlängas utan att ansökan därom gjorts.
I den------- —------------------------ ansökan därom.
12
§.
På framställning av nykterhets- På framställning av nykterhets- näinnd äger riksförsäkringsverket nämnd äger allmän försäkringskassa besluta att pension tillkommande besluta att pension tillkommande den, som är hemfallen åt alkohol- den, som är hemfallen åt alkohol-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1964
(Gällande lydelse)
missbruk och beträffande vilken fö
religger omständighet i övrigt som i
15 § första stycket lagen om nykter-
hetsvård sägs, helt eller delvis skall
utbetalas till kommunal myndighet
eller den pensionsberättigades make
eller annan person att användas till
den pensionsberättigades och hans
familjs nytta.
Är pensionsberättigad till följd av
ålderdomssvaghet, sjuklighet eller
annan därmed jämförlig orsak ur
stånd att själv omhänderhava honom
tillkommande pension, må riksför
säkringsverket besluta, att pensionen
skall utbetalas till annan enligt vad
i första stycket sägs.
(Föreslagen lydelse)
missbruk och beträffande vilken fö
religger omständighet i övrigt som i
15 § första stycket lagen om nykter-
hetsvård sägs, helt eller delvis skall
utbetalas till kommunal myndighet
eller den pensionsberättigades make
eller annan person att användas till
den pensionsberättigades och hans
familjs nytta.
Är pensionsberättigad till följd av
ålderdomssvaghet, sjuklighet eller
annan därmed jämförlig orsak ur
stånd att själv omhänderhava honom
tillkommande pension, må allmän
försäkringskassa besluta, att pensio
nen skall utbetalas till annan enligt
vad i första stycket sägs.
18 kap.
13
Befattningshavare hos------------------
Riksförsäkringsverket och------------
Avlönings-, pensions- och andra
anställningsvillkor för befattnings
havare, som tillsättas och entledigas
av riksförsäkringsverket, skola be
stämmas av verket efter kassans hö
rande. Beträffande sådana villkor
för förtroendeläkare är kassan plik
tig ställa sig till efterrättelse de an
visningar, som på förslag av medi
cinalstyrelsen meddelas av riksför
säkringsverket.
§•
--------------— av kassan.
---------------------- kassans styrelse.
Avlönings-, pensions- och andra
anställningsvillkor för befattnings
havare, som tillsättas och entledigas
av riksförsäkringsverket, skola be
stämmas i den ordning Konungen
förordnar. Beträffande sådana vill
kor för förtroendeläkare är kassan
pliktig ställa sig till efterrättelse de
anvisningar, som på förslag av medi
cinalstyrelsen meddelas av riksför
säkringsverket.
20
Frågor om — --------------------—• ■—• -
Suppleant för ordförande, som till
lika är ordförande i kassans styrelse,
är den för honom utsedde supplean
ten i styrelsen. För annan ordföran-
§•
- i pensionsdelegation.
Suppleant för ordförande, som till
lika är ordförande i kassans styrelse,
är den för honom utsedde supplean
ten i styrelsen, såvida icke Konung-
7
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
de, så ock för annan ledamot än ord- en förordnar annorlunda. För annan förande utses en suppleant. ordförande, så ock för annan leda mot än ordförande utses en supp leant. Konungen må dock föreskriva att för envar av de av medicinalsty relsen utsedda läkarna skola utses två suppleanter.
I allmän_______________________ flera pensionsdelegationer.
Kungl. Maj. ts proposition nr 9b år 196b
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1964.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1964
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 11 och 12 §§ lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående
mförande av lagen om allmän försäkring
Härigenom förordnas, att 11 och 12 §§ lagen den 25 maj 1962 angående
införande av lagen om allmän försäkring skola erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan angives.
(Gällande lydelse)
11
För tiden intill utgången av juni
1968 skall, såframt ej Konungen med
riksdagen annorlunda förordnar, i
stället för bestämmelserna i 6 kap.
2 § första stycket, 7 kap. 4 § och 8
kap. 4 § första stycket lagen om all
män försäkring gälla att folkpension
i form av ålderspension, hel förtids
pension eller änkepension skall för
år räknat utgöra tvåtusensexhundra-
femtio kronor eller, där den försäk
rade är gift och hans make åtnjuter
folkpension i form av ålderspension
eller förtidspension eller äger rätt
till pension enligt 6 kap. 1 § första
stycket nämnda lag samt fall som
nedan i tredje eller fjärde stycket
sägs ej är för handen, tvåtusensex-
tiofem kronor.
De i
aA
Åtnjuter den-------------------------------
Åtnjuta makar----------------------------
(Föreslagen lydelse)
§■
För tiden intill utgången av juni
1968 skall, såframt ej Konungen med
riksdagen annorlunda förordnar, i
stället för bestämmelserna i 6 kap.
2 § första stycket, 7 kap. 4 § och 8
kap. 4 § första stycket lagen om all
män försäkring gälla att folkpension
i form av ålderspension, hel förtids
pension eller änkepension skall för
år räknat utgöra tvåtusenniohund-
rafemtio kronor eller, där den för
säkrade är gift och hans make åt
njuter folkpension i form av ålders
pension eller förtidspension eller
äger rätt till pension enligt 6 kap.
1 § första stycket nämnda lag samt
fall som nedan i tredje eller fjärde
stycket sägs ej är för handen, två
tus entvåhundranittio kronor,
tre.
— nämnda lag.
----- allmän försäkring.
12
§.
För tiden intill utgången av juni
1968 skall, såframt ej Konungen med
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1964
(Gällande lydelse)
riksdagen annorlunda förordnar, iakttagas vad nedan stadgas.
Följande i 8 och 9 kap. lagen om allmän försäkring angivna förmåner skola för år räknat utgöra
barnpension ettusen kronor eller, för barn, vars båda föräldrar avlidit, eller för barn utom äktenskap, som fyllt tre år och beträffande vilket faderskapet ej fastställts, ettusenfyrahundra kronor;
barntillägg ettusen kronor eller, i fall då enligt 7 kap. 2 § andra eller tredje stycket lagen om allmän för säkring två tredjedelar eller en tred jedel av hel förtidspension utgår, motsvarande andel av nämnda be lopp;
invaliditetstillågg ettusentvåhund ra kronor; samt
invaliditetsersättning tvåtusen kro nor.
För beräkning och utbetalning av folkpension till försäkrad, som icke tillika åtnjuter tilläggspension enligt lagen om allmän försäkring, skola i stället för bestämmelserna i 16 kap. 4 § nämnda lag stadgandena i 11 § sista stycket och 38 § 1 mom. sista stycket lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering alltjämt äga till- lämpning.
I fall som avses i 10 kap. 2 § första stycket lagen om allmän försäkring må ej utgå högre pensionsbelopp för månad än femtio kronor.
(Föreslagen lydelse)
För beräkning och utbetalning av folkpension till försäkrad, som icke tillika åtnjuter tilläggspension enligt lagen om allmän försäkring, skola för tiden intill utgången av juni 1968 i stället för bestämmelserna i 16 kap. 4 § nämnda lag stadgandena i 11 § sista stycket och 38 § 1 mom. sista stycket lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering alltjämt äga till- lämpning.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1964.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1964
Förslag
till
Förordning
om ändrad lydelse av 40 § förordningen den 18 december 1959 (nr 552) angåen
de uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.
Härigenom förordnas, att 40 § förordningen den 18 december 1959 an
gående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.«
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse)
40
Tilläggspensionsavgift skall — — —
Har tilläggspensionsavgift, som in
går i slutlig eller tillkommande skatt,
icke till fullo erlagts inom tid, som
i första stycket sägs, skall den slut
liga och den tillkommande skatten
omdebiteras med uteslutande av av
giften. Innan omdebitering verkstål-
les, skall den försäkrade beredas till
fälle att yttra sig. Om verkställd om
debitering skall den försäkrade un
derrättas. Sådan underrättelse skall
innehålla upplysning om vad som
skall iakttagas vid anförande av be
svär över beslutet, och skall beträf
fande underrättelsen i övrigt gälla
vad i 15 § andra stycket stadgas.
Denna förordning träder i kraft den 1
(Föreslagen lydelse)
§•
----------- uppbördsterminema infallit.
Har tilläggspensionsavgift, som in
går i slutlig eller tillkommande skatt,
icke till fullo erlagts inom tid, som
i första stycket sägs, skall den slut
liga och den tillkommande skatten
omdebiteras med uteslutande av av
giften. Om verkställd omdebitering
skall den försäkrade underrättas.
Sådan underrättelse skall innehålla
upplysning om vad som skall iakt
tagas vid anförande av besvär över
beslutet, och skall beträffande un
derrättelsen i övrigt gälla vad i 15 §
andra stycket stadgas.
1 juli 1964,
1 Senaste lydelse, se 1962: 396.
Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1964
11
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 februari 1964.
Närvarande: Statsministern E
rlander
, statsråden S
träng
, A
ndersson
, L
indström
,
L
ange
, L
indholm
, K
ling
, S
koglund
, E
denman
, J
ohansson
, H
ermansson
,
H
olmqvist
, A
spling
, P
alme
.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, fråga rörande ändring i lagen om allmän försäkring, m. m. samt anför.
Frågan om ekonomiskt stöd för vård i enskilt hem av handikappade barn är en av de frågor som hänskjutits till socialpolitiska kommittén1. I en den 19 april 1963 dagtecknad promemoria kallad Vårdbidrag för svårt handikap pade barn (stencil, socialdepartementet 1963:3) har kommittén redovisat sitt förslag i ämnet. Den av kommittén förordade lösningen innebär ändring i lagen om allmän försäkring.
över socialpolitiska kommitténs förslag har efter remiss yttranden av givits av socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, medicinalstyrelsen, mental sjukvårdsberedningen, utredningen angående översyn av 1954 års lag om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna, Svenska landstingsför bundet, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund, Svenska socialvårdsförbundet, Försäkringskasseförbundet, De vanföras riks förbund, Svenska vanförevårdens centralkommitté, Riksförbundet Sveriges föräldraföreningar för CP-barn, De blindas förening, Föreningen för de neu- rosedynskadade och Handikapporganisationernas centralkommitté.
Socialpolitiska kommitténs förslag har tidigare anmälts i årets statsverks- proposition (bil. 7 p. 11). Jag anhåller nu att få upptaga förslaget till när mare behandling. I anslutning därtill avser jag att behandla vissa andra spörsmål om ändringar i lagen om allmän försäkring och anslutande för fattningar. Däribland ingår de lagändringar, som påkallas med hänsyn till de i statsverkspropositionen under nyssnämnda punkt upptagna förslagen om standardhöjning av folkpensioner och rörande indexreglering av vissa folkpensionsförmåner. 1
1 Statssekreteraren E.Michanek, ordförande, ledamoten av riksdagens andra kammare I. Bengtsson, ledamoten av riksdagens första kammare T. Bengtson, sekreteraren Britt-Marie By- stedt förbundsordföranden G. Hallström, direktören S. Hydén, folkskolläraren H. Nyhage, ledamöterna av riksdagens andra kammare E. Rimmerfors och Elisabet Sjövall samt byråchefen R. Tllert.
2*-—Bihang till riksdagens protokoll 1964. 1 sand. Nr 94
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1964
Vårdbidrag för svårt handikappade barn
Vissa pensionsbestämmelser
Den som fyllt 16 år kan enligt bestämmelser i 7 kap. lagen den 25 maj
1962 (nr 381) om allmän försäkring erhålla folkpension i form av förtids
pension, om hans arbetsförmåga på grund av sjukdom, psykisk efterbliven
het, vanförhet eller annat lyte är nedsatt med minst hälften och nedsätt-
ningen kan anses varaktig. Är nedsättningen av arbetsförmågan inte var
aktig men kan den antagas bli bestående avsevärd tid, kan i stället utgå sjuk
bidrag, som dock skall vara begränsat till viss tid. Är nedsättningen av
arbetsförmågan total eller i det närmaste total utgår hel förtidspension eller
helt sjukbidrag, till storleken motsvarande ålderspension som utgår från
67 års ålder. Är nedsättningen mindre utgår förtidspensionen eller sjuk
bidraget med ett till två tredjedelar eller en tredjedel reducerat belopp. Är
försäkrad som uppbär ålderspension, förtidspension eller sjukbidrag ur
stånd att reda sig själv och på grund härav vid upprepade tillfällen dagligen
i behov av hjälp av annan, utgår enligt 9 kap. 2 § lagen om allmän försäk
ring ett mvaliditetstillägg med för närvarande, på grund av särskilda över
gångsbestämmelser, 1 200 kr. för år. Sådant tillägg utgår alltid, därest den
forsakrade är blind. En förutsättning för att mvaliditetstillägg skall utgå är
att hjälpbehovet uppkommit eller blindheten inträtt innan den försäkrade
fyllt 63 år. Om en försäkrad mellan 16 och 67 år, som är blind, inte är berät
tigad till pension, äger han enligt 9 kap. 3 § nyssnämnda lag rätt till invali
ditetsersättning. Denna utgår tills vidare med 2 000 kr. för år. Invaliditets-
tillägg och invaliditetsersättning tillkommer vidare vissa förvärvsarbetande
med svåra medicinska handikapp. Invaliditetstillägg utgår ej vid stadigva
rande anstaltsvistelse och invaliditetsersättning kan ej utgå till den som är
skolpliktig enligt bestämmelserna om blindundervisning.
Ingen av de här nämnda förmånerna kan tillkomma barn under 16 år. Ett
handikappat barn i sådan ålder är icke på grund av sitt handikapp berät-
tigad till nagon förman från den allmänna pensioneringen.
Frågor om invaliditetstillägg och invaliditetsersättning handlägges av de
allmänna försäkringskassornas pensionsdelegationer.
Socialpolitiska kommittén
Socialpolitiska kommittén framhåller, att redan tillsynen och omvård
naden av friska, normalt utvecklade barn mången gång ställer barnens för
äldrar inför stora problem, personliga, psykologiska och ekonomiska. Det
ligger i sakens natur, fortsätter kommittén, att dessa problem blir mycket
större, om barnen lider av svårare sjukdomar, missbildningar eller skador.
Diagnostiseringen, arten och omfattningen av dessa kan variera i hög grad.
De svåraste missbildningarna kan fastställas redan vid barnets födelse.
13
Andra medfödda skador och sjukdomsbilder kan ibland med säkerhet
diagnostiseras först då barnet uppnått någon eller några månaders ålder
och stundom först senare. Slutligen kan barnet efter födelsen drabbas av
sjukdom eller skada som läker ut med svårt handikapp. Till den första
gruppen kan räknas barn med grava hjärtfel, barn med klumpfot, neurose-
dynskadade barn etc. Till den andra gruppen, som ibland utgör gränsfall
till den första, kan föras bl. a. barn med förlossningsskador, psykiskt
handikappade barn in. fl. Som exempel på barn tillhörande den tredje grup
pen nämner kommittén barn, som skadats under lek eller vid trafikolycka,
polioskadade barn och andra. Sjukdomen, missbildningen eller skadan kan
vara av tillfällig art, periodiskt återkommande eller bestå i många år och
sedan kompenseras eller vara livet ut. I en del fall får man också räkna med
att de sålunda handikappade barnen dör i unga år. Barnets handikapp kan
vara så svårt, att behandling och vård endast kan lämnas på sjukhus eller
annan vårdinstitution. I andra fall är det möjligt att ge barnet aktiv behand
ling och vård i hemmet. Sådan behandling och vård kan bli ett led i de
rehabiliteringsåtgärder —- exempelvis i form av träning och övningar - -
som är nödvändiga för att reducera eller häva handikappet.
Det sagda ger enligt kommittén vid handen, att behoven av tillsyn, be
handling och vård är mycket skiftande hos olika kategorier handikappade
barn. Generellt kan dock sägas att handikappade barn — förutom den om
ständigheten att medvetandet om barnets kanske obotliga sjukdom, miss
bildning eller skada i och för sig innebär en börda — skapar särskilda pro
blem. Dessa kan vara av ekonomisk art, vilket inträffar exempelvis om bar
nets mor till följd av sina plikter mot barnet är förhindrad att utnyttja sin
arbetsförmåga till förvärvsarbete. Generellt sett torde man vidare ha anled
ning förutsätta, att familjer med handikappade barn förorsakas merkost
nader och har större arbetsbörda än familjer med friska barn. Bördan kan
bli orimligt stor och det kan föreligga risk att barnet av ekonomiska skäl
inte får den vård som det behöver. I sadana fall kan föräldrarna se sig nöd
sakade att lämna barnet till vård på institution. Det ekonomiska samhälle
liga stöd, som inom familjepolitikens ram eller eljest utgår till barnfamil
jerna, är inte differentierat med hänsyn till de särskilda vårdbehov och där
med ofta sammanhängande kostnader som de handikappade barnen for
med sig. Kommittén anser, att särskilda hjälpåtgärder från samhällets sida
åt sådana barnfamiljer är på sin plats för att i någon mån kompensera för
äldrarna för den ökade belastning, som vård i hemmet av handikappade
barn innebär, eller underlätta för föräldrarna att i materiellt avseende bättre
sörja för barnen. Ett ekonomiskt stöd från det allmänna kan möjliggöra för
föräldrarna att tidvis anlita särskild hjälp, varigenom främst barnets moder
bcrcdes viss lättnad och avkoppling i vad gäller den personliga skötseln och
passningen av barnet. För föräldrarna blir sådana åtgärder en uppmuntran
och ett uttryck för rättvisa. Kommittén understryker också den samhälls
Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1964
14
ekonomiska vinsten av att handikappade barn i största möjliga utsträckning
erhåller vård i sina hem i stället för på institutioner. Åtgärder som syftar
till att underlätta och stödja ifrågavarande barns vård i hemmen är därför
av intresse ur såväl den enskildes som samhällets synpunkt.
Kommittén betonar, att valet av vårdform i princip bör ske med utgångs-
punkt från vad som av medicinska, pedagogiska och andra skäl är lämpligt
för barnet »adekvat vård» — och sålunda vara oberoende av barnets eller
familjens ekonomi.
För ett barns omvårdnad, trygghet samt person- och karaktärsdaning är
dess hem- och familjemiljö av utomordentlig betydelse, framhåller kom
mittén. Detta gäller för det friska barnet men torde vara av ännu större
vikt för det handikappade. Det är därför angeläget att samhället stimulerar
till vård i hemmet i sådana fall, då lämplig och erforderlig vård kan lämnas
där. Kommittén håller för sannolikt, att det nu finns åtskilliga barn på olika
slag av institutioner, som med fördel skulle kunna vårdas hemma, om inte
ekonomiska och andra skäl lade hinder i vägen.
Å andra sidan finns det, fortsätter kommittén, barn som åtnjuter hem
vård utan att detta är den adekvata vårdformen. Skälet härtill kan vara
bristande tillgång på plats inom institutionerna. Det kan också vara så att
föräldrarna, som säkert vill sitt barns bästa, utgår ifrån att de själva bäst
förstår barnets vårdbehov och att de tar som sin livsuppgift att värna om
sitt barn, även om det för dem själva, barnets syskon och även för barnet
skulle vara till fördel, om barnet erhölle vård på institution. I en del fall är
orsaken eu missriktad ovilja mot institutionsvården, som man mer eller
mindre ogrundat utmålar som kärlekslös och opersonlig. Att komma till
lätta med sådana problem är inte lätt. Det kan synas föga motiverat att
rekommendera stimulans till hemvård i sådana fall. Ä andra sidan skulle
det vara opsykologiskt och verka stötande att förmena dessa familjer det
ekonomiska stöd man vill ge andra. Lämpligare åtgärder är upplysning
genom läkare, pedagoger, kuratorer m. fl.
Kommittén kommer fram till att det föreligger ett påtagligt behov av
åtgärder för att ekonomiskt stödja de handikappade barnens vård i hem
men. När det gäller att undersöka möjligheten att utforma regler för ett
sådant stöd, betecknat såsom vårdbidrag, väljer kommittén mellan två
alternativ.
Ett alternativ är att söka sig fram efter de riktlinjer som ligger till grund
för folkpensioneringens särskilda förmåner till personer med avsevärda
vårdbehov, till blinda och till förvärvsarbetande invalider med svåra kropps
liga defekter, alltså invaliditetstillägget och invaliditetsersättningen.
Det andx-a alternativet avser en utbyggnad av de familjepolitiska stöd
formerna. Kommittén anför, att man skulle kunna tänka sig en ny bidrags
form, ett tillskott till det allmänna barnbidraget. Vad man vill åstadkomma
är nämligen en förstärkning av detta bidrag i de fall barnet av medicinska
Kungl. Maj.ts proposition nr 91 år 19 G i
15
skäl har behov av särskild tillsyn och vård. Administrationen torde i så fall böra knytas till försäkringskassorna och riksförsäkringsverket.
Vid valet mellan de båda alternativen stannar kommittén för det första, innebärande att reglerna om vårdbidrag bör upptagas i lagen om allmän försäkring.
Kommittén framhåller, att utformningen av grunderna för utgivande av vårdbidrag är förenad med betydande svårigheter. Dessa svårigheter jämte den omständigheten att det är en ny och oprövad förinånsform talar enligt kommittén för att en viss försiktighet iakttages vid angivandet av villkoren för rätt till den nya förmånen. En omprövning kan befinnas påkallad sedan erfarenhet av reformens verkningar vunnits.
Enligt kommitténs mening går det ej att vid bestämmandet av person kretsen knyta rätten till vårdbidrag till sjukdomens eller skadans art eller omfattning. Rätten till invaliditetstilläggen till vårdbehövande personer över 16 år har ej heller knutits till sådana omständigheter, utan den har gjorts beroende av om vederbörande är ur stånd att reda sig själv och på grund härav i kvalificerat behov av hjälp av annan. Villkoren för rätt till vårdbidrag bör, framhåller kommittén, i princip vara desamma, men med hänsyn till att även de friska barnen — särskilt före skolåldern — inte kan reda sig själva måste bestämmelserna om vårdbidragen ges en annan ut formning. Anledningen till vårdbehovet bör enligt kommitténs mening ut göras av vissa medicinska fakta — sjukdom, psykisk efterblivenhet, van förhet eller annat lyte — vilka omnämnes i 7 kap. 1 § lagen om allmän försäkring.
Beträffande vårdbehovets intensitet bör enligt kommittén uppställas i princip samma krav som gäller för rätt till invaliditetstillägg för vårdbehö vande över 16 år. De handikappade barnens behov av tillsyn och vård erbju der så stora variationer och är beroende av så olika förutsättningar, att det torde vara uteslutet att i lagtexten mera exakt definiera graden av vård behovet. Kommittén har stannat för den beskrivningen att barnet skall vara i avsevärd omfattning i behov av särskild tillsyn och vård. Det får sedan ankomma på riksförsäkringsverket att genom råd och anvisningar ge pen- sionsdelegationerna närmare vägledning i syfte att åstadkomma enhetlighet i bedömningen av vårdbidragsansökningarna.
Vårdbehovet bör enligt kommittén regelmässigt styrkas med läkarintyg jämte en social utredning genom barnavårdsnämnden och distriktsskö terskan på orten eller sjukhuskurator. I förekommande fall torde läkare och kurator hos landstingens hemsjukvårdscentraler böra tillfrågas.
I detta sammanhang uttalar kommittén, att den omständigheten att ett barn förklaras berättigat till vårdbidrag givetvis inte utesluter att komplet terande hemsjukvårdsbidrag kan utgå från landsting. Lika naturligt är att eventuellt hemsjukvårdsbidrag från landsting inte utgör hinder för rätt till vårdbidrag.
Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1964
16
Kommittén framhåller att för rätt till vårdbidrag bör krävas att barnets
behov av särskild tillsyn och vård ej är av tillfällig natur. Det bör därför
stadgas, att behovet är varaktigt, dvs. sannolikt beslående flera år framåt.
Ersättning lör barn med tillfälliga eller periodiskt återkommande handikapp
anser kommittén tills vidare bör lämnas av landsting och andra i form av
hemsjukvårdsbidrag.
Ett särskilt problem avser vårdbehoven under barnens första levnadsår,
då varje barn har behov av mer eller mindre kontinuerlig tillsyn och vård.
Kommittén tar upp frågan om man bör uppställa en undre åldersgräns, före
vilken rätt till vårdbidrag inte föreligger. För att bereda möjlighet att bevilja
bidrag också i tall då ett svårt handikapp konstateras redan vid barnets
födelse eller under dess första levnadsår, förordar kommittén emellertid,
att man inte i lagtexten uppställer någon undre åldersgräns för rätt till
vårdbidrag.
I fråga om en övre åldersgräns framhåller kommittén, att rätt till för
tidspension, om arbetsförmågan är nedsatt med minst hälften, inträder vid
16 år. Till förtidspensionen kan utgå invaliditetstillägg, om vederbörande är
ur stånd att reda sig själv och på grund härav vid upprepade tillfällen dag
ligen är i behov av hjälp av annan. Ersättningsfrågorna fr. o. m. den månad
vederbörande fyller 16 år får alltså anses tillfredsställande lösta. Vård
bidrag som utgår för tid före 16 år bör på grund härav inte automatiskt
avlösas av andra folkpensionsförmåner från 16 år, utan rätten därtill torde
böra prövas efter ansökan i vanlig ordning.
Kommittén förordar, att rätten till vårdbidrag knytes till det vårdbehö-
vande barnet och ej till dess föräldrar eller annan vårdare. Enligt kommitté
förslaget skall vårdbidrag inte utgå till barn som stadigvarande vårdas på
anstalt eller som är skolpliktiga enligt gällande bestämmelser om blind
undervisning. Tillfällig vistelse utom hemmet, t. ex. på sjukhus eller annan
institution, bör ej medföra inskränkning i rätten till vårdbidrag.
Ett barns hälsotillstånd och vårdbehov kan, framhåller kommittén, för
ändras till det bättre sa att rätten till beviljat vårdbidrag inte längre före-
ligger. Barnet kan också i stället för vård i hemmet erhålla stadigvarande
vård på institution. Bidraget hör i sådana fall indragas, och efterkontroll är
således erforderlig. Åtgärder i kontrollsyfte torde enligt kommittén i många
fall böra vidtagas en gång om året.
Barnets eller familjens ekonomiska förhållanden bör enligt kommitté
förslaget inte inverka på bedömningen av rätten till vårdbidrag utan endast
barnets behov av särskild tillsyn och vård.
Vårdbidragets storlek bör enligt kommittén av praktiska skäl bestämmas
till ett fast belopp, enär det skulle möta stora svårigheter för de tillämpande
organen att rättvist välja mellan belopp inom vissa gränser. För att bidraget
skall vara till någon verklig hjälp bör det ej vara alltför ringa. Å andra sidan
bör man vara försiktig tills man fått någon erfarenhet av tillämpningen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 9b år 196b
17
Med denna utgångspunkt diskuterar kommittén två alternativ. Det ena inne
bär att vårdbidraget bestämmes till 1 200 kr. om året, vilket belopp mot
svarar det nu utgående invaliditetstillägget till ålders- eller förtidspension.
Det andra alternativet innebär, att vårdbidraget i likhet med den fristående
invaliditetsersättningen bestämmes till 2 000 kr. I valet mellan de båda
alternativen anser kommittén att övervägande skäl talar för att vårdbidraget
fastställes till samma belopp som invaliditetsersättningen, dvs. 2 000 kr. per
år. När en anknytning sker till basbeloppet, kommer vårdbidraget att mot
svara 50 procent av basbeloppet.
Kostnaderna för vårdbidragen bör enligt kommittén helt bestridas av
staten. Kommittén uttalar, att det är svårt att beräkna kostnaderna mera
exakt, då det är ytterst vanskligt att bedöma huru många barn som kan
antagas bli berättigade till vårdbidrag. I brist på säkra hållpunkter måste
beräkningen av kostnaderna bygga på en grov kalkyl beträffande antalet
vårdbidragsberättigade barn. Kommittén håller för sannolikt att antalet blir
av storleksordningen 5 000 barn. Kostnaderna för vårdbidragen under ett
budgetår kan då uppskattas till omkring 10 milj. kr., om bidraget utgår med
2 000 kr.
Kommittén föreslår, att bestämmelserna om vårdbidrag träder i kraft
den 1 juli 1964.
Remissyttrandena
Socialpolitiska kommitténs förslag att inom ramen för den allmänna för
säkringen tillskapa ett särskilt vårdbidrag för svårt handikappade barn har
allmänt godtagits under remissbehandlingen. Flera remissorgan uttrycker
sin tillfredsställelse med den förordade lösningen och betonar angelägen
heten av reformen. Medicinalstyrelsen finner det angeläget, att samhället
stimulerar till att handikappade barn vårdas i hemmet i alla de fall, då
denna vårdform framstår såsom den för barnet adekvata. Den ökade kun
skapen om betydelsen av en personlig relation till en vårdnadshavare för
den emotionella utvecklingen hos barn, oavsett handikapp, har medfört att
man på senare år kommit att tillmäta vården i enskilt hem allt större bety
delse, fortsätter styrelsen. Jämväl på institutionerna har man i görligaste
mån dragit konsekvenserna härav i så mån att det relativa personalantalet
ökat, barnen omhändertages i mindre grupper och kontinuitet eftersträvas
i relationen mellan personalen och vederbörande grupp, men trots detta kan
en institution inte uppfylla önskemålen om så personlig omvårdnad som är
möjligt att ge i ett lämpligt enskilt hem.
Från en del håll framföres farhågor för att vårdbidragen kan bli en sti
mulans till vård i hemmet även i fall då sådan vårdform inte kan anses vara
den riktiga. Sålunda uttalar socialstyrelsen, att det inte torde kunna helt
uteslutas att föräldrar och vårdare inför möjligheten att erhålla vårdbidrag
vägrar bereda det handikappade barnet sjukhusvård eller återtar barnet till
Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1964
18
Kungl. Maj:is proposition nr 94 år 1964
hemmet, aven om hemmet ur social synpunkt är olämpligt och vistelsen där
ur vårdsynpunkt kan vara till skada för barnet. Liknande synpunkter fram-
föres av riksförsäkringsverket, utredningen angående översyn av 1954 års
lag om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna liksom Försäk
ring skas seförbundet. Riksförsäkringsverket ifrågasätter om inte någon möj
lighet borde finnas att i extrema fall vägra vårdbidrag för att åtminstone ej
medverka till en for barnets liv och hälsa uppenbarligen skadlig utveckling.
I detta sammanhang bör emellertid också uppmärksammas ett uttalande av
Svenska socialvardsförbundet, som framhåller att i den mån de handikap
pade barnen kan vårdas i enskild miljö, detta utan gensägelse torde vara att
ur barnets synpunkt föredraga framför vård på institution.
Bestämmelsernas utformning i stort godtages av remissorganen. I något
fall framfores dock önskemål om en ytterligare precisering av villkoren för
ratt till vårdbidrag, och behovet av närmare anvisningar för tillämpningen
påtalas från flera håll. Riksförsäkringsverket framhåller de särskilda till-
lämpningssvårigheter som uppkommer i de fall, då barnet på grund av sin
ålder skulle ha behövt hjälp vid upprepade tillfällen dagligen även om bar
net ej varit sjukt eller skadat. Efter att ha erinrat om att kommittén i dessa
fall för rätt till bidrag förutsätter att barnets vårdbehov skall gå väsentligt
utöver det normala, ifrågasätter verket om inte, åtminstone till en början,
ett särskilt villkor borde uppställas för rätt till vårdbidrag för barn som ej
uppnått exempelvis sex års ålder. Ett sådant villkor skulle enligt verket
kunna innebära att barnet på grund av psykisk eller fysisk defekt är i
stadigvarande behov av tidskrävande behandling, som kan ges i hemmet. I
den mån vårdbidrag i angivna åldersgrupp anses böra utgå även i andra
fall, synes man enligt verket vara hänvisad till en mera schablonartad
bedömning.
Vad gäller blindhet som grund för rätt till vårdbidrag framhåller riks
försäkringsverket, att vårdbidrag bör utgå först från den tid, då barnet på
grund av blindheten behöver avsevärt mer tillsyn och vård än som är nor
malt för åldern. För sådana fall finner verket en nedre åldersgräns vid ett
år motiverad. De blindas förening finner obestridligt, att barn med ingen
eller ringa synförmåga är i avsevärd omfattning i behov av särskild tillsyn
och vård, samt uttalar vidare att behovet av särskild tillsyn och vård kan
vara betydande även för synskadade barn med förhållandevis god synför
måga.
De vanföras riksförbund menar, att bestämmelserna bör ges en generösare
utformning. Enligt förbundet bör rätt till vårdbidrag föreligga för ett rörelse-
skadat barn, om barnet behöver hjälp vid av- och påklädsel, vid måltider
och vid vissa förflyttningar. Förbundet anser att bidraget bör utgå även för
barn som vårdas på internatskola med hänsyn till de särskilda kostnader
som föräldrarna får vidkännas för resor m. m.
Vikten av efterkontroll sedan vårdbidrag beviljats betonas av medicinal
styrelsen. Styrelsen framhåller, att en klar diagnos sällan föreligger i fråga
19
om handikappade barn och att nya behandlingsmetoder kan tillkomma.
Bidraget får inte uppfattas så att barnet inte längre är i behov av behand
ling. Tvärtom bör, anför styrelsen, bidraget samordnas med olika terapi
åtgärder, något som är särskilt av nöden i de fall, där tveksamhet föreligger
huruvida barnet får adekvat vård i hemmet. Styrelsen förordar att ompröv
ning i regel sker med ett års mellanrum. Även riksförsäkringsverket under
stryker att efterkontroll är behövlig men framhåller samtidigt att sådan
kontroll kan bereda svårigheter, särskilt som barnets föräldrar av naturliga
skäl i regel kan antagas önska behålla bidraget. Verket anser därför, att
möjlighet bör föreligga att bevilja bidrag endast för viss tid, exempelvis
ett år.
Det av kommittén förordade beloppet för vårdbidraget, 2 000 kr. för
år, godtages allmänt. Föreningen för de neurosedgnskadade vill dock att för
de neurosedynskadade barnen ett belopp av 3 000 kr. skall tas till utgångs
punkt och att i enskilda fall ett behovsprövat tillägg till detta belopp skall
utgå.
Departementschefen
En av de primära uppgifterna i ett socialt trygghetssystem är att bringa
hjälp och stöd åt dem som drabbas av sjukdom och invaliditet. Genom att
tillhandahålla sjukhus och andra vårdanstalter av olika slag sörjer sam
hället för att den rätta vården beredes dem som inte lämpligen kan vårdas
i sina hem. Kostnaderna för anstaltsvård bestrides i princip av det allmänna,
antingen så att vården är helt kostnadsfri för den enskilde eller så att före
fintliga vårdavgifter täckes av förmåner från den allmänna försäkringen.
En invalidiserad som vistas i sitt hem kan, om han är ur stånd att reda sig
själv och på grund härav vid upprepade tillfällen dagligen har behov av
hjälp av annan, få ett särskilt invaliditetstillägg till sin förtidspension. En
förutsättning för att en försäkrad skall kunna få förtidspension och
därutöver i tillämpliga fall invaliditetstillägg — är att han fyllt 16 år. Detta
står i samband med att förtidspensionen är en ersättning för den inkomst,
som den försäkrade skulle kunnat bereda sig av eget arbete om han varit
arbetsför. För handikappade barn under 16 år som vårdas i hemmet finns
däremot, om man bortser från reglerna om socialhjälp, ingen lagfäst rätt
till särskild ersättning för de kostnader som deras handikapp drar med sig.
En annan sak är att landsting och primärkommuner i viss utsträckning
lämnar bidrag till hemsjukvård i sådana fall. Några enhetliga normer för
dessa bidrag existerar dock inte.
Invaliditet hos barn innebär stora påfrestningar för barnets föräldrar och
fostrare. Vid sidan om oro och ängslan för barnet får de underkasta sig
avsevärda uppoffringar, om barnet skall få så god utveckling som dess för
utsättningar medger. I de fall då barnet med fördel kan vistas i sitt hem
blir den personliga insatsen från vårdarnas sida av utomordentligt stor
betydelse för denna utveckling. I vilken utsträckning en sådan insats kan
Kungl. Maj.ts proposition nr 9b år 196b
20
göras är dock till stor del en kostnadsfråga. Det är inte bara så att vårdaren
på grund av den tid som måste ägnas åt barnet i motsvarande mån får avstå
från arbetsinkomst, som eljest skulle stått att få. Vården kräver ofta också
särskilda kostnader i flera hänseenden, inte minst för resor i olika samman
hang. Många gånger kan de krav som ställs på föräldrarna bli så stora, att
de måste överlämna barnet för vård på en institution trots att vården hellre
borde ha beretts i hemmet.
Mot bakgrunden av det sagda är det angeläget att från statsmakternas
sida åtgärder vidtages för att bereda lättnader och stöd för vård av handikap
pade barn i hemmen. En väg är härvidlag att tillhandahålla service och
hjälpmedel av olika slag, såsom också sker. Vid sidan härav bör övervägas
att införa kontantstöd i mera generella former.
Socialpolitiska kommittén har föreslagit en särskild bidragsform för
handikappade barn inom ramen för den allmänna försäkringen. Förslaget
innebär att till barn under 16 år, som på grund av sjukdom, psykisk efter
blivenhet, vanförhet eller annat lyte varaktigt och i avsevärd omfattning är
i behov av särskild tillsyn och vård, skall utgå vårdbidrag i form av invali
ditetsersättning från folkpensioneringen. Bidraget skall enligt förslaget utgå
med 2 000 kr. om året. Avsikten är dock att, då de i lagen om allmän för
säkring upptagna tilläggsförmånerna till folkpension anknytes till bas
beloppet, bidraget skall motsvara 50 procent av basbeloppet.
Kommitténs förslag har allmänt rönt ett positivt mottagande vid remiss
behandlingen. De erinringar som framställts har rört nyanseringar och
detaljer. För egen del finner jag den föreslagna lösningen väl ägnad att
läggas till grund för lagstiftning. Jag förordar därför att i lagen om allmän
försäkring införes bestämmelser om invaliditetsersättning till handikappade
barn i huvudsaklig överensstämmelse med vad kommittén föreslagit.
Med det föreslagna vårdbidraget åsyftas att ge en reell förbättring för
berörda kategori barn. Det vore olyckligt, om införandet av detta bidrag
från den allmänna försäkringen finge en återhållande effekt med avseende
på de särskilda hemsjukvårdsbidragen från landsting och primärkommuner.
Från en del håll har under remissbehandlingen yppats farhågor för att
det nya vårdbidraget kan få till följd att föräldrar undanhåller barn insti
tutionell vård, i fall då vård i hemmet inte kan betraktas som den rätta
vårdformen. För egen del vill jag ogärna tänka mig att vårdbidraget skall
få sådana följder. Om så ändå skulle ske i några fall finns det möjligheter
för barnavårdsmyndigheterna att åstadkomma rättelse och tillse att rätt
vårdform kommer till användning. Däremot finner jag det inte lämpligt att
exempelvis direkt knyta rätten till vårdbidrag till den förutsättningen att
vård i hemmet skall vara att föredra framför vård på särskild inrättning. I
detta sammanhang vill jag tillägga, att det finns anledning förmoda att just
tack vare vårdbidraget kommer att uppspåras en del för myndigheterna ej
kända fall, där handikappade barn vistas i sina hem utan att få den rätta
vården.
Kitiujl. Maj:ts proposition nr 94 år 1964
21
Vad i övrigt angår de nya bestämmelsernas utformning vill jag framhålla
att det torde vara ogörligt att i lagtext med exakthet fastslå i vilka fall vård
bidrag skall komma i fråga. Någon avgränsning av personkretsen med hän
visning till särskilda slag av handikapp bör som kommittén framhållit inte
komma i fråga. Bidragsrätten bör för alla kategorier av handikappade be
dömas efter enhetliga grunder. Vårdbidragstagarna måste komma att repre
sentera en mycket heterogen grupp inrymmande både kroppsliga och psy
kiska handikapp, medfödda såväl som senare förvärvade. Här måste nöd
vändigtvis ett visst utrymme ges åt tillämpningen, varvid det bl. a. fai an
komma på riksförsäkringsverket att, lämpligen efter samråd med medicinal
styrelsen, anvisa normer för bedömningen.
Kommittén föreslår att för rätt till vårdbidrag skall krävas att barnet
på motsvarande medicinska grunder som fordras för rätt till förtidspension
— varaktigt och i avsevärd omfattning är i behov av särskild tillsyn och
vård. Jag tillstyrker förslaget med en viss jämkning i fråga om varaktig-
hetskravet som jag strax kommer till.
De behov av tillsyn och vård som skall beaktas är sådana som gar utöver
dem som föreligger hos ett normalt utvecklat barn. Detta innebär att utrym
met för tillämpning av bestämmelserna blir mindre, när det gäller barn i
späd ålder, vilka även om de är friska kräver tillsyn och vård i betydande
omfattning. För sådana fall har man främst att se till behovet av särskild
behandling, som fordras med hänsyn till barnets handikapp och som kan
ges i hemmet. Vidare har man att beakta sådana av handikappet föranledda
yttringar och behov hos barnet som kräver speciella åtgärder från vårdarens
sida.
Behovet av särskild tillsym och vård skall såsom angivits föreligga i avse
värd omfattning. Bedömningen får här ske med ledning av den särskilda
arbetsinsats som vårdaren får göra och de särskilda kostnader som barnets
handikapp föranleder. I övrigt torde viss ledning vara att hämta från den
praxis, som föreligger rörande tillämpningen av bestämmelserna om invali-
ditetstillägg enligt 9 kap. 2 § första stycket lagen om allmän försäkring.
Kommitténs förslag innebär att varaktighet hos det särskilda vårdbehovet
är en förutsättning för rätt till vårdbidrag. För rätt till förtidspension enligt
7 kap. kräves bl. a. att arbetsförmågan är varaktigt nedsatt med minst
hälften. Kravet på varaktighet tolkas så att nedsättningen kan antagas bestå
flera år framåt. Är arbetsförmågans nedsättning inte varaktig men kan den
beräknas bestå under avsevärd tid, varmed i praxis förstås minst ett år,
föreligger rätt till sjukbidrag. Detta är tidsbegränsat men följer i övrigt
samma regler som förtidspensionen. Skäl saknas enligt min mening att upp
ställa strängare varaktighetskrav för rätt till det föreslagna vårdbidraget
än till sjukbidrag. Vårdbidrag bör alltså kunna utgå om det särskilda vård
behovet sannolikt är bestående avsevärd tid framåt, dvs. minst ett år.
I likhet med ett par remissorgan vill jag betona vikten av efterkontroll,
Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1964
22
sedan vårdbidrag beviljats. De vårdbehov det här rör sig om är i inånga fall
föränderliga. Genom efterkontrollen kan också nya behandlingsformer till
hjälp för det handikappade barnet aktualiseras och nytillkomna medicinska
rön komma till utnyttjande. Visserligen kan ett beslut om utgivande av en
pensionsförmån alltid omprövas och förmånen indragas, därest förutsätt
ningarna för utgivande av förmånen inte längre är för handen. Av psyko
logiska skäl och för att underlätta en efterkontroll bör det dock vara möjligt
att direkt i det beslut, varigenom vårdbidraget beviljas, föreskriva att detta
skall vara tidsbegränsat. Ett stadgande härom bör ingå i de nya bestämmel
serna. Om vårdbidrag beviljas i fall då vårdbehovet inte bedöms som var
aktigt utan endast bestående avsevärd tid, bör bidraget alltid göras tids
begränsat.
Såsom kommittén föreslagit bör vårdbidrag inte utgå till barn som stadig
varande vårdas på anstalt. Detta bör i enlighet med vad kommittén uttalat
ej medföra inskränkning i rätten till vårdbidrag för psykiskt efterblivet
barn som är inskrivet vid särskola eller vårdanstalt men som vistas i sitt eget
hem, om förutsättningarna för rätt till bidrag i övrigt är uppfyllda. Det
undantag som göres för anstaltsvårdade barn i fråga om rätten till vård
bidrag motiveras av att värdet av anstaltsvården såväl ekonomiskt som eljest
mer än väl torde motsvara det stöd som vårdbidraget är avsett att ge för
vård av handikappade barn i hemmen.
I fråga om storleken av vårdbidraget har socialpolitiska kommittén knutit
an till vad som nu gäller för invaliditetsersättning enligt lagen om allmän
försäkring. Invaliditetsersättningen utgör enligt lagen per år 50 procent av
basbeloppet men utgår enligt en övergångsbestämmelse f. n. med 2 000 kr.
Jag ansluter mig till kommittéförslaget. Vid genomförande av det i det föl
jande behandlade förslaget om indexreglering fr. o. in. den 1 juli 1964 av
bl. a. invaliditetsersättning, kommer invaliditetsersättningen och därmed
vårdbidraget vid nuvarande basbelopp att uppgå till 2 400 kr. för år.
Bestämmelserna om vårdbidraget bör ingå som ett nytt första stycke i
9 kap. 3 § lagen om allmän försäkring. Nuvarande undantagsbestämmelse i
andra stycket samma paragraf utbytes därvid mot en som ett nytt tredje
stycke intagen hänvisning till 2 g tredje stycket. Härav framgår att vård
bidrag inte skall utgå vid anstaltsvård. Samtidigt bör formuleringen av sist
nämnda stycke i förtydligande syfte ändras så att det klart framgår att
undantagsbestämmelserna syftar såväl på anstalter tillhörande primärkom
muner som anstalter vilka tillhör landsting.
Då vårdbidraget enligt förslaget skall kunna göras tidsbegränsat, bör
möjlighet föreligga att vid den fastställda tidens utgång bevilja förlängning
utan ny ansökan. En sådan möjlighet föreligger enligt nu gällande bestäm
melser i fråga om sjukbidrag. Stadgande härom återfinnes i 16 kap. 1 §
tredje stycket lagen om allmän försäkring. Jag föreslår att detta lagrum
utvidgas till att även omfatta vårdbidraget.
Kungl. Maj:ts proposition nr 94 ur 1964
23
De nya bestämmelserna bör såsom kommittén föreslagit träda i kraft den
1 juli 1964. Då på grund av stadgandet i 16 kap. 5 § sista stycket lagen om
allmän försäkring pensionsförmån kan utgå retroaktivt intill tre månader
före ansökningsmånaden, räcker det om ansökningen inges i oktober 1964
för att vårdbidraget skall utgå från bestämmelsernas ikraftträdande.
Med den nu förordade utformningen av bestämmelserna kan kostnaderna
för vårdbidraget, om man utgår från kommitténs beräkningar, uppskattas
till cirka 12 milj. kr. för budgetåret 1964/65. Kostnaderna faller helt på
staten.
Kungl. Maj:ts proposition nr 9b år 196b
Standardhöjning och indexreglering av folkpensionsförmåner
Departementschefen
Under rubriken Bidrag till folkpensioner in. in. (bil. 7 p. 11) i årets stats-
verksproposition har föreslagits en standardhöjning av folkpensionerna
fr. o. m. den 1 juli 1964. Det nu utgående årsbeloppet för ålderspension till
en ensam pensionär, 3 400 kr., skall enligt förslaget höjas med 300 kr. till
3 700 kr. För två pensionsberättigade makar har föreslagits en höjning med
tillhopa 450 kr. från 5 330 kr. till 5 780 kr. Motsvarande höjningar inträder
beträffande förtidspension och änkepension.
Den föreslagna standardhöjningen kräver ändring av de i 11 § första
stycket lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen om
allmän försäkring angivna pensionsbeloppen. Det må påpekas att de angivna
höjningarna avser hel pension. Om exempelvis en ensam förtidspensionär
uppbär en tredjedel av hel förtidspension, blir alltsa standardhöjningen för
hans del 100 kr. För den som uttagit ålderspension med början före 67 års
ålder och med hänsyn härtill uppbär reducerad pension blir höjningen i
motsvarande mån reducerad.
I statsverkspropositionen har vidare föreslagits att barnpensioner, barn
tillägg, invaliditetstillägg och invaliditetsersättning, som för närvarande
övergångsvis utgår med fasta belopp utan indextillägg, från och med den
1 juli 1964 skall anknytas till basbeloppet i enlighet med de i lagen om all
män försäkring intagna bestämmelserna och därigenom indexregleras. Vid
nu gällande basbelopp 4 800 kr. höjes därigenom barnpensionsbeloppet och
barntilläggets maximibelopp från 1 000 kr. till 1 200 kr. För de barn som
förlorat båda föräldrarna ökar barnpensionen från 1 400 kr. till 1 680 kr.
Invaliditetstillägget höjes från 1 200 kr. till 1 440 kr. och invaliditetsersätt-
ningen från 2 000 kr. till 2 400 kr. I fortsättningen kommer förmånerna
sedan att följa förändringarna i basbeloppet.
De åsyftade ändringarna för nu berörda förmåner ernås genom att 12 §
andra stycket lagen angående införande av lagen om allmän försäkring
utgår. Samtidigt bör ur samma paragraf uteslutas fjärde stycket enligt
vilket folkpension i fall som avses i 10 kap. 2 § första stycket lagen om
allmän försäkring, dvs. vid anstaltsvård på statens bekostnad, maximeras
till 50 kr. för månad. Det nämnda garantibeloppet kommer då att i en
lighet med bestämmelserna i lagen om allmän försäkring normalt för år
utgöra 15 procent av basbeloppet eller med nuvarande basbeloppsvärde 720
kr., motsvarande 60 kr. i månaden.
I statsverkspropositionen har kostnaderna för standardhöjningen beräk
nats till 297,4 milj. kr., varav 268,4 milj. kr. för staten och 29,0 milj. kr. för
kommunerna. Kostnaderna för den i det föregående förordade indexregle
ringen av vissa folkpensionsförmåner uppskattas till 11,6 milj. kr., varav
för staten 10,2 milj. kr. och för kommunerna 1,4 milj. kr.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 9b år t96h-
Övriga lagstiftningsfrågor
Departementschefen
Genom lagen om allmän försäkring, som trädde i kraft den 1 januari
1963, åstadkoms en långtgående samordning i såväl formellt som materiellt
hänseende av olika socialförsäkringsgrenar. Den nya lagstiftningen synes
på det hela taget ha fungerat väl. Erfarenheterna är ännu alltför ringa för
att man med ledning av dem skall kunna dra några mera långtgående slut
satser rörande behovet av ändrade bestämmelser. Jag vill dock erinra om
att vissa frågor i enlighet med vad som förutsattes vid antagandet av lagen
om allmän försäkring är föremål för utredning. Sålunda har åt 1961 års
sjukförsäkringsutredning anförtrotts vissa angelägna frågor främst rörande
sjukvårdsförmånerna, bl. a. angående införande av en allmän tandvårds
försäkring. En översyn av nuvarande regler om läkemedelsförmånerna hör
också till utredningens uppgifter. Yrkesskadeutredningen är sysselsatt med
att söka samordna yrkesskadeförsäkringen med den allmänna försäkringen.
Pensionsförsäkringskommittén slutligen har att behandla bland annat frå
gorna om pension till dem som invalidiserats i unga år, om pension till
frånskilda kvinnor då den förutvarande maken avlider och om änklingspen-
sioner.
Mot bakgrunden av vad nu anförts skall här endast upptagas förslag till
justeringar på enstaka punkter i nuvarande bestämmelser inom den all
männa försäkringen.
Sjukpenningförmånerna enligt lagen om allmän försäkring omfattar i
princip alla förvärvsarbetande med inkomst över en viss minimigräns. När
det gäller inkomst av annat förvärvsarbete än anställning ger lagen möjlig
het till individuellt undantagande beträffande sådana förmåner. Någon mot
svarande individuell undantagandemöjlighet föreligger inte med avseende
på inkomst av anställning. Här öppnar lagen i stället vissa möjligheter till
undantagande i andra former. Salunda kan enligt 3 kap. 16 § första stycket
Kungl. Maj :t beträffande bl. a. arbetstagare, som på grund av lag eller annan
25
författning eller bestämmelse, som beslutats av kommun, är berättigad att
uppbära lön vid sjukdom eller barnsbörd, föreskriva undantag helt eller
delvis från vad som är stadgat om placering i sjukpenningklass. Har be
träffande arbetstagare som här nämnts sådant undantag inte föreskrivits
eller gäller det endast delvis, äger enligt stadgande i andra stycket i samma
paragraf arbetsgivaren i den ordning Kungl. Maj :t bestämmer från den
allmänna försäkringskassan erhålla arbetstagaren tillkommande sjukpen
ning jämte barntillägg, i den mån dessa förmåner inte överstiger den utbe
talda lönen.
Något undantag enligt paragrafens första stycke föreligger inte för när
varande. Däremot gäller sedan den 1 juli 1963 arbetsgivarinträde enligt
andra stycket för statsanställdas del. Bestämmelser härom återfinnes i kun
görelsen den 31 maj 1963 (nr 311) angående tillämpning av 3 kap. 16 §
andra stycket lagen om allmän försäkring beträffande vissa arbetstagare i
statens tjänst m. fl.
En förutsättning för att arbetsgivarinträde skall kunna ske enligt angivna
lagrum är att arbetstagarnas sjuklöneförmåner följer direkt av stadgande i
lag eller författning. Emellertid förekommer att myndighet meddelar före
skrift om sjuklöneförmåner i sådan ordning, att det inte kan sägas att för
månerna följer direkt av lag eller författning. Även för sådana fall bör möj
lighet till arbetsgivarinträde föreligga. Med hänsyn härtill bör första stycket
i paragrafen omformuleras så att i stället anges att sjuklöneförmånerna skall
utgå enligt statliga föreskrifter. Denna formulering anknyter till ett mot
svarande stadgande rörande semester i 1 § lagen den 17 maj 1963 (nr 114)
om semester. Med statliga föreskrifter bör här förstås endast föreskrifter
som meddelats av statlig myndighet. Däremot blir stadgandet inte tillämpligt
i fall då en icke statlig institution beslutar att tillämpa statliga normer för
sina anställda.
I detta sammanhang bör stadgandet i samma stycke om motsvarande
undantag i anslutning till sjuklönebestämmelser som beslutats av kommun
förtydligas så att vid sidan av kommun anges landstingskommun. En mot
svarande ändring bör göras i 2 kap. 7 § tredje stycket. Detta innebär ingen
saklig ändring jämfört med vad tidigare varit avsett. I
I 10 kap. 2 § första stycket lagen om allmän försäkring finns bestäm
melser om att folkpension till den som åtnjuter anstaltsvård på statens
bekostnad inte får utgå med mer än ett visst maximibelopp. I fråga om
barntillägg finns vidare i paragrafens tredje stycke ett stadgande om att
barntillägg inte skall utgå för barn som under hel månad på statens bekost
nad åtnjuter anstaltsvård eller eljest kost och bostad. Stadgandet gäller dock
inte för tid då barnet är inackorderat vid nomadskola.
Någon motsvarighet till det berörda stadgandet om barntillägg finns ej
beträffande barnpension, vilket däremot var fallet enligt den till utgången
Kungl. Maj:ts proposition nr 9t ur 196i
26
av år 1962 gällande lagen om barnpensioner. På grund av en hänvisning i
den lagen till den numera likaledes upphävda lagen om särskilda barn
bidrag gällde nämligen för barnpension motsvarande undantag som nu gäl
ler för barntillägg. Då reglerna för barnpension och barntillägg bör överens
stämma på denna punkt och det ej heller finns anledning att utge barn
pension under sådan anstaltsvistelse, som det här är fråga om, bör tredje
stycket i förevarande paragraf ändras så att undantaget kommer att omfatta
även barnpension.
Enligt 10 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän försäkring kan riksför
säkringsverket medgiva nära anhörig, vilken för sitt uppehälle är beroende
av den pensionsberättigade, rätt att helt eller delvis uppbära sådan del av
folkpension, som på grund av bestämmelserna i första stycket nämnda para
graf inte skall utgivas. Vidare äger riksförsäkringsverket enligt 16 kap. 12 §
samma lag på framställning av nykterhetsnämnd besluta att pension till
kommande den, som är hemfallen åt alkoholmissbruk och beträffande vilken
föreligger omständighet i övrigt som i 15 § första stycket lagen om nykter-
hetsvård sägs, helt eller delvis skall utbetalas till kommunal myndighet eller
den pensionsberättigades make eller annan person att användas till den pen-
sionsberättigades och hans familjs nytta. Motsvarande gäller för det fall att
den pensionsberättigade till följd av ålderdomssvaghet, sjuklighet eller
annan därmed jämförlig orsak är ur stånd att själv omhänderha honom till
kommande pension.
Att de befogenheter det här är fråga om förbehållits riksförsäkrings
verket och inte tillagts de allmänna försäkringskassorna, som eljest har att
besluta om pension, får ses mot bakgrunden av att det i begynnelseskedet
efter det att lagen om allmän försäkring trätt i kraft borde undvikas att
belasta kassorna med nytillkommande uppgifter i högre grad än som var
strängt nödvändigt. Sedan kassorna nu blivit väl förtrogna med sina nya
uPP§if*er, synes det lämpligt att de berörda befogenheterna överflyttas på
dem såsom ett led i strävandena att decentralisera försäkringens förvalt
ning. Jag föreslår att lagrummen ändras i enlighet härmed. Kassornas beslut
i hithörande frågor kan i vanlig ordning överklagas hos riksförsäkrings
verket och i sista hand hos försäkringsdomstolen. Riksförsäkringsverket
kan också utan att besvär anförts överpröva försäkringskassornas beslut.
Kungl. Maj.ts proposition nr 91 år 1961
Enligt 18 kap. 13 § första stycket lagen om allmän försäkring skall av
befattningshavarna hos allmän försäkringskassa direktör, föredragande för
pensionsärenden ävensom annan tjänsteman beträffande vilken Kungl.
Maj:t så föreskrivit tillsättas och entledigas av riksförsäkringsverket. Kungl.
Maj :t har föreskrivit, att bestämmelserna skall gälla befattningshavare med
lön motsvarande lägst lönen i lönegrad 21 å löneplan A i statens löneför-
ordning.
27
Avlönings-, pensions- och andra anställningsvillkor för befattningshavare
som nyss sagts skall enligt stadgande i tredje stycket i samma paragraf
bestämmas av riksförsäkringsverket efter kassans hörande. Enligt den nu
tillämpade förhandlingsordningen sker löneförhandlingarna mellan verket
och berörda personalgruppers organisationer. Därjämte är Försäkringskas
sornas förhandlingsorganisation regelmässigt närvarande. Med hänsyn till
att ett samband råder mellan dessa befattningshavargrupper och vissa grup
per av statstjänstemän har verket funnit ändamålsenligt att söka en viss
anknytning till civildepartementet. I samband med att överenskommelse
träffades om löner för 1963 nåddes samförstånd mellan riksförsäkrings
verket å ena sidan samt Försäkringsfunktionärernas förbund, SACO:s all
männa tjänstemannaförbund och Sveriges juristförbund å andra sidan att
en sådan lagändring kunde komma att vidtagas som innefattar rätt för
Kungl. Maj :t att fastställa avlönings- och pensionsvillkor för nu ifråga
varande personal.
Goda skäl talar för att de frågor det här rör sig om skall kunna bringas
under civildepartementets handläggning. Bestämmelserna bör utformas så
att det skall ankomma på Kungl. Maj :t att bestämma den ordning i vilken
anställningsvillkoren skall fastställas. Jag förordar att 18 kap. 13 § tredje
stycket ändras i enlighet härmed. Kungl. Maj :ts föreskrifter bör innehålla
en regel om att, på sätt nu sker, kassan skall höras innan anställningsvill
koren fastställes.
Frågor om förtidspension, invaliditetstillägg och invaliditetsersättning
avgöres i de allmänna försäkringskassorna av pensionsdelegationer. Be
stämmelser härom återfinnes i 18 kap. 20 § lagen om allmän försäkring.
Normalt finns i varje kassa en pensionsdelegation. Under förutsättning av
Kungl. Maj :ts medgivande kan dock i en kassa inrättas mer än en delega
tion. Så har hitintills skett i fem kassor.
Varje pensionsdelegation består av fem ledamöter, nämligen förutom
ordföranden två av medicinalstyrelsen utsedda läkare och två av landsting
eller stadsfullmäktige utsedda ledamöter.
Såsom ordförande i pensionsdelegation fungerar normalt ordföranden i
kassans styrelse. Då skäl föreligger kan dock utses särskild ordförande i
pensionsdelegation. Detta måste bland annat bli fallet då i en kassa finns
mer än en pensionsdelegation.
Enligt stadgande i andra stycket i berörda paragraf skall som suppleant
för pensionsdelegationsordförande, som tillika är ordförande i kassans sty
relse, fungera den för honom utsedde suppleanten i styrelsen. På grund
härav kan det inte rimligen komma i fråga att ulse suppleanten för styrelse
ordföranden till ordförande i en pensionsdelegation. Möjlighet härtill bör
dock föreligga, eftersom det i en kassa med mer än en pensionsdelegation
kan visa sig praktiskt att låta kassastyrelsens ordförande och hans supp-
Kungl. Maj.ts proposition nr 9 b år 196b
28
leant vara ordlörande i var sin delegation. Bestämmelserna bör ändras så,
att Kungl. Maj :t får befogenhet att förordna särskild suppleant för styrelse
ordföranden i dennes egenskap av ordförande i pensionsdelegation.
För annan ledamot än ordförande som tillika är ordförande i kassans
styrelse skall enligt föreskrift i andra stycket utses en suppleant.
Erfarenheterna av den hittillsvarande verksamheten har givit vid handen
att det i pensionsdelegationer med stor arbetsbelastning uppkommer svårig
heter för läkarna att med erforderlig omsorg gå igenom ärendena i den takt
som krävs för alt det inte skall uppkomma för stor balans. När det i sådana
fall inte eljest föreligger skäl att inrätta ytterligare en pensionsdelegation i
kassan, synes den rätta lösningen vara att öka antalet disponibla läkare inom
den befintliga delegationen. Detta kan lämpligen ske genom att antalet
suppleanter för varje läkarledamot utökas till två. Jag förordar en lagänd
ring som ger Kungl. Maj :t befogenhet att besluta om sådan utökning.
Inom försäkringen för tilläggspension är en försäkrads pensionsrätt på
grundval av inkomst av anställning inte beroende av i vad mån arbetsgivaren
fullgör sin avgiftsskyldighet eller inte. För inkomst av annat förvärvsarbete
däremot har den försäkrade att själv betala avgiften för sin tilläggspensione
ring och en förutsättning för att pensionspoäng skall tillgodoräknas på
grundval av sådan inkomst är att avgiften till fullo erlagts inom föreskriven
tid. Avgiften uppbäres tillsammans med inkomstskatten. Den skatt som
erlägges går i första hand till betalning av den i skatten ingående tilläggs-
pensionsavgiften. För att pensionsrätten skall vara säkrad räcker det allt
så att den försäkrade erlagt så mycket av honom åvilande skatter och
avgifter som svarar mot tilläggspensionsavgiftens belopp. Enligt stadgande
i 40 § första stycket förordningen den 18 december 1959 (nr 552) angående
uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m. skall
tilläggspensionsavgift erläggas före den 1 oktober året näst efter taxerings
året. Avgiften för exempelvis 1963 års inkomst skall alltså erläggas före den
1 oktober 1965. Ingår avgiften i tillkommande skatt, skall den erläggas inom
fyra månader efter utgången av den månad, varunder den sista av de för
skatteinbetalningen bestämda uppbördsterminerna infallit.
Har tilläggspensionsavgift inte till fullo erlagts inom föreskriven tid, skall
skatten omdebiteras med uteslutande av avgiften. Denna omdebitering inne
bär det slutgiltiga konstaterandet av att pensionspoäng inte skall tillgodo
räknas den försäkrade. Med hänsyn härtill har i andra stycket av den nyss
nämnda paragrafen föreskrivits, att den försäkrade skall beredas tillfälle
att yttra sig, innan omdebitering verkställes. Sedan omdebitering skett skall
den försäkrade underrättas härom.
Enligt de erfarenheter som hitintills vunnits av tillämpningen torde det
vara onödigt och dessutom ägnat att väcka irritation att påkalla yttrande
från den försäkrade innan omdebitering sker. Den försäkrade har nämligen
Kungl. Maj:ts proposition nr 94 är 1964
29
ingen möjlighet att genom avgiftsinbetalning eller eljest hindra att omdebi
tering verkställes. Tillräcklig garanti mot felaktig omdebitering föreligger
genom rätten att anföra besvär över omdebiteringen, sedan meddelande här
om erhållits. Till saken hör också att riksförsäkringsverket genom cirkulär
den 16 juli 1963 anmodat de lokala skattemyndigheterna att senast den 15
september året näst efter taxeringsåret påminna avgiftsbetalare, som då ej
erlagt hela avgiften, och upplysa dem om följderna av försummad betalning.
Föreskriften om att den försäkrade skall beredas tillfälle att yttra sig
innan omdebitering sker bör av nu anförda skäl utgå.
Departementschefens hemställan
I enlighet med det anförda har inom socialdepartementet upprättats för
slag till lag angående ändring i lagen om allmän försäkring, lag om ändrad
lydelse av 11 och 12 §§ lagen angående införande av lagen om allmän för
säkring samt förordning om ändrad lydelse av 40 § förordningen angående
uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.
Av förslagen, vilka torde få fogas såsom bilaga1 till detta protokoll, är
lagförslagen av den natur att lagrådets yttrande över dem bör inhämtas.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer föredragande de
partementschefen, att lagrådets yttrande över upprättade förslag till
1) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän
försäkring, och
2) lag om ändrad lydelse av 11 och 12 §§ lagen den 25 maj 1962 (nr 382)
angående införande av lagen om allmän försäkring
måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
genom utdrag av protokollet.
Vad föredraganden sålunda med instämmande av stats
rådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj:t Ko
nungen.
Ur protokollet:
Anders Leion
Kungl. Maj:ts proposition nr 9b år 196b
1 Bilagan, som bortsett från vissa redaktionella jämkningar är likalydande med de vid pro
positionen fogade författningsförslagen, har här utelämnats.
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1964
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 9 mars
1964.
Närvarande:
justitieråden
Romanus,
Digman,
Nordström,
regeringsrådet Holmgren.
Enligt lagrådet den 3 mars 1964 tillhandakommet utdrag av protokoll
över socialärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 7
februari 1964, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upp
rättade förslag till 1) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr
381) om allmän försäkring och 2) lag om ändrad lydelse av 11 och 12 §§
lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen om allmän
försäkring.
Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet
av lagbyråchefen Gunnar Danielson.
Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.
Ur protokollet:
Thomas Kr ook
Kangl. Maj:ts proposition nr 94 år 1964
31
Utdrag av protokollet över soöialärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i stats
rådet å Stockholms slott den 13 mars 1964.
Närvarande:
Statsråden S
träng
, A
ndersson
, L
indström
, L
ange
, L
indholm
, K
ling
,
S
koglund
, E
denman
, J
ohansson
, H
ermansson
, H
olmqvist
, A
spling
,
P
alme
.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, lagrådets den 9 mars
1964 avgivna utlåtande över de till lagrådet den 7 februari 1964 remitterade
förslagen till lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om
allmän försäkring och lag om ändrad lydelse av 11 och 12 §§ la9en den 25
maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen om allmän försäkring.
Föredragande departementschefen upplyser, att lagrådet lämnat försla
gen utan erinran, samt hänvisar i övrigt beträffande hithörande frågor till
statsrådsprotokollet den 7 februari 1964 och anför.
Fr. o. in. den 1 april 1964 tillkommer ytterligare ett indextillägg till folk
pensionen. Antalet sådana tillägg blir alltså 15. Med detta antal mdextill-
lägg och den föreslagna standardhöjningen kommer fr. o. m. juli 1964 pen
sionen för en ensam pensionär att utgöra 3 775 kr. och för två pensions-
berättigade makar sammanlagt 5 900 kr. om året.
Folkpensionskostnaderna kan med hänsynstagande till de i det före
gående förordade lagändringarna för budgetåret 1964/65 beräknas enligt
följande uppställning.
Förmånsslag
Totalkostnad
milj. kr.
Staten
milj. kr.
Kommunerna
milj. kr.
2 940
2 940
—
547
271
276
84
42
42
Änkepension
156
156
57
114
57
25
25
—
15
7
8
41
41
—
385
79
306
Summa
4 307
3 618
|
689
32
Kommunernas bidrag beräknas bli genomsnittligt 79,4 procent beträf
fande bostadstilläggen och 50,3 procent beträffande övriga förmåner, till
vilka kommunerna bidrar.
Beräkningarna i tablån bygger på antagandet att 15 indextillägg utgår
dvs. det antal som gäller för april 1964. Varje ytterligare indextillägg —
som utgår med 75 kr. eller, om pensionstagaren är gift och hans make åt
njuter folkpension i form av ålderspension eller hel förtidspension, 60 kr.
— beraknas kosta 75,8 milj. kr. årligen, varav 68,3 milj. kr. för staten och
7,5 milj. kr. för kommunerna.
Som huvudsakligt underlag för beräkningarna har valts ett av riksför
säkringsverket uppskattat totalbestånd pensionstagare i januari 1965, vilken
månad ansetts representativ för hela budgetåret 1964/65. Följande uppskatt
ning har gjorts beträffande antalet pensionärer med olika slag av pen
sionsförmåner.
r
Kungl. Maj:ts proposition nr 94 dr 1964
Pensionsförmån
Uppskattat antal personer
Jan. 1964
(1963/64)
Jan. 1965
(1964/65)
Förändring
Ålderspension.............
4-
24 000
Förtidspension.............
ool 000
Hustrutillägg.........
170 000
+ 1000
Änkepension
huvudfall................
43 000
43 000
38 000
övergångsfall...................
+ 8 000
Barntillägg...............
— 7 000
Barnpension...........
15 000
—
36 000
— 2 000
Summa
1 172 000
1 196 000
+ 24 000
Anslaget Bidrag till folkpensioner m. m. har i årets statsverksproposition
(bil. 7 p. 11) för budgetåret 1964/65 — under antagande att antalet index-
tillagg utgor 14 — preliminärt beräknats till 3 550 milj. kr. Jag föreslår att
anslaget definitivt uppföres med 3 620 milj. kr.
I förslaget till lag angående ändring i lagen om allmän försäkring bör
ett par redaktionella jämkningar vidtagas.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer föredraganden, att
Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen att
dels, jämlikt § 87 regeringsformen, antaga de i det föregående nämnda
förslagen till
1) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän
försäkring, och
2) lag om ändrad lydelse av 11 och 12 §§ lagen den 25 maj 1962 (nr 382)
angående införande av lagen om allmän försäkring,
dels antaga ett inom socialdepartementet upprättat förslag till
förordning om ändrad lydelse av 40 § förordningen den 18 december 1959
Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1964
33
(nr 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän för
säkring, m. m.
dels ock för budgetåret 1964/65 under femte huvudtiteln anvisa
till Bidrag till folkpensioner m. m. ett förslagsanslag av 3 620 000 000
kr.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämman
de av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans
Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen skall avlåtas pro
position av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
J. P. Wieselgrén