Prop. 1964:94

('med förslag till lag an\xad gående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring, m. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1964

1

Nr 94

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag an­

gående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring, m. m.; given Stockholms slott den 13 mars 1964.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till 1) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring,

2) lag om ändrad lydelse av 11 och 12 §§ lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen om allmän försäkring och

3) förordning om ändrad lydelse av 40 § förordningen den 18 december 1959 (nr 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.,

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Sven Aspling

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås införande av ett särskilt vårdbidrag till handi­ kappade barn. Vårdbidraget avses utgå i form av invaliditetsersättning från folkpensioneringen och tillkomma barn under 16 år som på grund av sjuk­ dom, psykisk efterblivenhet, vanförhet eller annat lyte för avsevärd tid och i avsevärd omfattning är i behov av särskild tillsyn och vård. Bidraget före­ slås utgå med ett indexreglerat belopp av för närvarande 2 400 kr. per år. Kostnaderna, som helt faller på staten, beräknas för budgetåret 1964/65 till 12 milj. kr. 1 — Bihang till riksdagens protokoll 1964. 1 samt. Nr 94

2

Propositionen innehåller vidare förslag om de lagändringar som erford­

ras för genomförande av standardhöjningen av folkpensioner och index­

regleringen av barnpensioner, barntillägg, invaliditetstillägg och invaliditets­

ersättning i enlighet med förslagen i årets statsverksproposition. Vid det

antal indextillägg som utgår fr. o. m. april 1964 blir det årliga pensions­

beloppet för en ensam pensionär 3 775 kr. och för två pensionsberättigade

makar sammanlagt 5 900 kr. Barnpensionsbeloppet för barn som förlorat

den ene av föräldrarna och barntilläggets maximibelopp höjes från 1 000 kr.

till 1 200 kr. per år. För barn som förlorat båda föräldrarna ökar barnpen­

sionen från 1 400 kr. till 1 680 kr. Invaliditetstillägget höjes från 1 200 kr.

till 1 440 kr. och invaliditetsersättningen från 2 000 kr. till 2 400 kr.

De nya bestämmelserna avses skola träda i kraft den 1 juli 1964.

I propositionen föreslås, att riksdagen för budgetåret 1964/65 till Bidrag

till folkpensioner m. m. beviljar ett förslagsanslag å 3 620 milj. kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 9b år 196b

Kungl. Maj:ts proposition nr 9b år 196b

3

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring

Härigenom förordnas, att 2 kap. 7 §, 3 kap. 16 §, 9 kap. 2 och 3 §§, 10 kap. 2 §, 16 kap. 1 och 12 §§ samt 18 kap. 13 och 20 §§ lagen den 25 maj 1962 om allmän försäkring skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

2 kap.

r

i-)u

Hi \

;'3

4 ' •

Har kommun----------- — Allmän försäkringskassa Allmän försäkringskassa äger jämväl med kommun eller transport­ företag, som åtager sig att ombesörja transporter, för vilka ersättning från sjukförsäkringen må utgivas, träffa överenskommelse om skälig gott- görelse härför samt om avgifter, vil­ ka kommunen eller företaget må ut­ taga av de försäkrade för utförda transporter.

överenskommelse som —---------— Om redare---------- - — —-----------

(Föreslagen lydelse)

motsvarande kostnad.

ifrågavarande kostnader.

Allmän försäkringskassa äger jäm­ väl med kommun, landstingskom­ mun eller transportföretag, som åta­ ger sig att ombesörja transporter, för vilka ersättning från sjukförsäk­ ringen må utgivas, träffa överens­ kommelse om skälig gottgörelse här­ för samt om avgifter, vilka kommu­ nen, landstingskommunen eller fö­ retaget må uttaga av de försäkrade för utförda transporter. - — av riksförsäkringsverket,

denna lag.

3 kap.

16 §.

Beträffande arbetstagare, som på grund av lag eller annan författning eller bestämmelse, som beslutats av kommun, är berättigad att uppbära lön vid sjukdom eller barnsbörd, äger Konungen föreskriva undantag 1 + — Bihang till riksdagens protokoll

Beträffande arbetstagare, som en­ ligt statliga föreskrifter eller på grund av bestämmelse, som beslu­ tats av kommun eller landstings­ kommun, är berättigad att uppbära lön vid sjukdom eller barnsbörd,

196b. 1 sand. Nr 9b

4

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

helt eller delvis från vad som är stad- äger Konungen föreskriva undantag

gat om placering i sjukpenningklass, helt eller delvis från vad som är stad­

gat om placering i sjukpenningklass.

Har undantag------------------------------------ utbetalda lönen.

Överenskommelse att-------------------------------------avtalet gäller.

Har försäkrad,-----------------------------------utgivet underhåll.

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1964

Till ålderspension

Ändå att------------

Invaliditetstillägg tillkommer ej

försäkrad, som stadigvarande vårdas

å anstalt tillhörande staten eller

kommun eller å enskild anstalt till

vars drift statsbidrag utgår eller ock

genom anstaltens försorg utom den­

samma, och ej heller försäkrad, som

enligt gällande bestämmelser om

blindundervisning är skolpliktig.

Invaliditetstillägg utgör---------------

års ålder,

utföra arbetet.

Invaliditetstillägg tillkommer ej

försäkrad, som stadigvarande vårdas

å anstalt tillhörande staten eller

kommun eller landstingskommun

eller å enskild anstalt till vars drift

statsbidrag utgår eller ock genom

anstaltens försorg utom densamma,

och ej heller försäkrad, som enligt

gällande bestämmelser om blindun­

dervisning är skolpliktig.

--------------------av basbeloppet.

9 kap.

2

§.

Åtnjuter försäkrad som avses i

2 § första stycket andra punkten el­

ler andra stycket icke pension enligt

denna lag, äger han, därest han fyllt

sexton år, rätt till invaliditets­

ersättning för tid före den må­

nad då han fyller sextiosju år.

Försäkrad äger för tid före den

månad då han fyller sexton år rätt

till vårdbidrag i form av inval i-

ditetsersåttning, därest han

på grund av sjukdom, psykisk efter­

blivenhet, vanförhet eller annat lyte

för avsevärd tid och i avsevärd om­

fattning är i behov av särskild till­

syn och vård. Sådant bidrag må vara

begränsat till viss tid.

Åtnjuter försäkrad som avses i 2 §

första stycket andra punkten eller

andra stycket icke pension enligt

denna lag, äger han, därest han fyllt

sexton år, rätt till invaliditetsersätt­

ning för tid före den månad då han

fyller sextiosju år.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Invaliditetsersättning tillkommer Vad i 2 § tredje stycket stadgas ej försäkrad, som enligt gällande be- skall äga motsvarande tillämpning ståmmelser om blindundervisning är beträffande invaliditetsersättning, skolpliktig.

Invaliditetsersättning utgör-------------------------------------av basbeloppet.

Kungi. Maj:ts proposition nr 9b år 196b

5

Därest pensionsberättigad

Riksförsäkringsverket må med­ giva nära anhörig, vilken för sitt uppehälle är beroende av den pen- sionsberättigade, iätt att helt eller delvis uppbära sådan del av folk­ pension, som enligt vad : första styc­ ket sägs icke skall utgivas.

Åtnjuter barn under hel månad på statens bekostnad vård på anstalt eller eljest kost och bostad, må barn­ tillägg för barnet ej utgå för den månaden; dock må sådant tillägg utgå för tid då barnet är inackor­ derat vid nomadskola.

för år.

Allmän försäkringskassa må med­ giva nära anhörig, vilken för sitt uppehälle är beroende av den pen- sionsberättigade, rätt att helt eller delvis uppbära sådan del av folkpen­ sion, som enligt vad i första stycket sägs icke skall utgivas.

Åtnjuter barn under hel månad på statens bekostnad vård på anstalt eller eljest kost och bostad, må barn­ pension eller barntillägg ej utgå för den månaden; dock må sådan för­ mån utgå för tid då barnet är in­ ackorderat vid nomadskola.

10 kap.

2

§.

16 kap.

1 §•

Den som------------------------------------ Konungen förordnar. Åtnjuter försäkrad------------------------------------ ansökan därom. Åtnjuter försäkrad sjukbidrag, må Åtnjuter försäkrad sjukbidrag el­ den tid varunder sådant bidrag skall ler till viss tid begränsad invalidi-utgå förlängas utan att ansökan där- tetsersättning, må den tid varunder om gjorts. sådan förmån skall utgå förlängas utan att ansökan därom gjorts.

I den------- —------------------------ ansökan därom.

12

§.

På framställning av nykterhets- På framställning av nykterhets- näinnd äger riksförsäkringsverket nämnd äger allmän försäkringskassa besluta att pension tillkommande besluta att pension tillkommande den, som är hemfallen åt alkohol- den, som är hemfallen åt alkohol-

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1964

(Gällande lydelse)

missbruk och beträffande vilken fö­

religger omständighet i övrigt som i

15 § första stycket lagen om nykter-

hetsvård sägs, helt eller delvis skall

utbetalas till kommunal myndighet

eller den pensionsberättigades make

eller annan person att användas till

den pensionsberättigades och hans

familjs nytta.

Är pensionsberättigad till följd av

ålderdomssvaghet, sjuklighet eller

annan därmed jämförlig orsak ur

stånd att själv omhänderhava honom

tillkommande pension, må riksför­

säkringsverket besluta, att pensionen

skall utbetalas till annan enligt vad

i första stycket sägs.

(Föreslagen lydelse)

missbruk och beträffande vilken fö­

religger omständighet i övrigt som i

15 § första stycket lagen om nykter-

hetsvård sägs, helt eller delvis skall

utbetalas till kommunal myndighet

eller den pensionsberättigades make

eller annan person att användas till

den pensionsberättigades och hans

familjs nytta.

Är pensionsberättigad till följd av

ålderdomssvaghet, sjuklighet eller

annan därmed jämförlig orsak ur

stånd att själv omhänderhava honom

tillkommande pension, må allmän

försäkringskassa besluta, att pensio­

nen skall utbetalas till annan enligt

vad i första stycket sägs.

18 kap.

13

Befattningshavare hos------------------

Riksförsäkringsverket och------------

Avlönings-, pensions- och andra

anställningsvillkor för befattnings­

havare, som tillsättas och entledigas

av riksförsäkringsverket, skola be­

stämmas av verket efter kassans hö­

rande. Beträffande sådana villkor

för förtroendeläkare är kassan plik­

tig ställa sig till efterrättelse de an­

visningar, som på förslag av medi­

cinalstyrelsen meddelas av riksför­

säkringsverket.

§•

--------------— av kassan.

---------------------- kassans styrelse.

Avlönings-, pensions- och andra

anställningsvillkor för befattnings­

havare, som tillsättas och entledigas

av riksförsäkringsverket, skola be­

stämmas i den ordning Konungen

förordnar. Beträffande sådana vill­

kor för förtroendeläkare är kassan

pliktig ställa sig till efterrättelse de

anvisningar, som på förslag av medi­

cinalstyrelsen meddelas av riksför­

säkringsverket.

20

Frågor om — --------------------—• ■—• -

Suppleant för ordförande, som till­

lika är ordförande i kassans styrelse,

är den för honom utsedde supplean­

ten i styrelsen. För annan ordföran-

§•

- i pensionsdelegation.

Suppleant för ordförande, som till­

lika är ordförande i kassans styrelse,

är den för honom utsedde supplean­

ten i styrelsen, såvida icke Konung-

7

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

de, så ock för annan ledamot än ord- en förordnar annorlunda. För annan förande utses en suppleant. ordförande, så ock för annan leda­ mot än ordförande utses en supp­ leant. Konungen må dock föreskriva att för envar av de av medicinalsty­ relsen utsedda läkarna skola utses två suppleanter.

I allmän_______________________ flera pensionsdelegationer.

Kungl. Maj. ts proposition nr 9b år 196b

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1964.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1964

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 11 och 12 §§ lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående

mförande av lagen om allmän försäkring

Härigenom förordnas, att 11 och 12 §§ lagen den 25 maj 1962 angående

införande av lagen om allmän försäkring skola erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

11

För tiden intill utgången av juni

1968 skall, såframt ej Konungen med

riksdagen annorlunda förordnar, i

stället för bestämmelserna i 6 kap.

2 § första stycket, 7 kap. 4 § och 8

kap. 4 § första stycket lagen om all­

män försäkring gälla att folkpension

i form av ålderspension, hel förtids­

pension eller änkepension skall för

år räknat utgöra tvåtusensexhundra-

femtio kronor eller, där den försäk­

rade är gift och hans make åtnjuter

folkpension i form av ålderspension

eller förtidspension eller äger rätt

till pension enligt 6 kap. 1 § första

stycket nämnda lag samt fall som

nedan i tredje eller fjärde stycket

sägs ej är för handen, tvåtusensex-

tiofem kronor.

De i

aA

Åtnjuter den-------------------------------

Åtnjuta makar----------------------------

(Föreslagen lydelse)

§■

För tiden intill utgången av juni

1968 skall, såframt ej Konungen med

riksdagen annorlunda förordnar, i

stället för bestämmelserna i 6 kap.

2 § första stycket, 7 kap. 4 § och 8

kap. 4 § första stycket lagen om all­

män försäkring gälla att folkpension

i form av ålderspension, hel förtids­

pension eller änkepension skall för

år räknat utgöra tvåtusenniohund-

rafemtio kronor eller, där den för­

säkrade är gift och hans make åt­

njuter folkpension i form av ålders­

pension eller förtidspension eller

äger rätt till pension enligt 6 kap.

1 § första stycket nämnda lag samt

fall som nedan i tredje eller fjärde

stycket sägs ej är för handen, två­

tus entvåhundranittio kronor,

tre.

— nämnda lag.

----- allmän försäkring.

12

§.

För tiden intill utgången av juni

1968 skall, såframt ej Konungen med

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1964

(Gällande lydelse)

riksdagen annorlunda förordnar, iakttagas vad nedan stadgas.

Följande i 8 och 9 kap. lagen om allmän försäkring angivna förmåner skola för år räknat utgöra

barnpension ettusen kronor eller, för barn, vars båda föräldrar avlidit, eller för barn utom äktenskap, som fyllt tre år och beträffande vilket faderskapet ej fastställts, ettusenfyrahundra kronor;

barntillägg ettusen kronor eller, i fall då enligt 7 kap. 2 § andra eller tredje stycket lagen om allmän för­ säkring två tredjedelar eller en tred­ jedel av hel förtidspension utgår, motsvarande andel av nämnda be­ lopp;

invaliditetstillågg ettusentvåhund­ ra kronor; samt

invaliditetsersättning tvåtusen kro­ nor.

För beräkning och utbetalning av folkpension till försäkrad, som icke tillika åtnjuter tilläggspension enligt lagen om allmän försäkring, skola i stället för bestämmelserna i 16 kap. 4 § nämnda lag stadgandena i 11 § sista stycket och 38 § 1 mom. sista stycket lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering alltjämt äga till- lämpning.

I fall som avses i 10 kap. 2 § första stycket lagen om allmän försäkring må ej utgå högre pensionsbelopp för månad än femtio kronor.

(Föreslagen lydelse)

För beräkning och utbetalning av folkpension till försäkrad, som icke tillika åtnjuter tilläggspension enligt lagen om allmän försäkring, skola för tiden intill utgången av juni 1968 i stället för bestämmelserna i 16 kap. 4 § nämnda lag stadgandena i 11 § sista stycket och 38 § 1 mom. sista stycket lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering alltjämt äga till- lämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1964.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1964

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 40 § förordningen den 18 december 1959 (nr 552) angåen­

de uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Härigenom förordnas, att 40 § förordningen den 18 december 1959 an­

gående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.«

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

40

Tilläggspensionsavgift skall — — —

Har tilläggspensionsavgift, som in­

går i slutlig eller tillkommande skatt,

icke till fullo erlagts inom tid, som

i första stycket sägs, skall den slut­

liga och den tillkommande skatten

omdebiteras med uteslutande av av­

giften. Innan omdebitering verkstål-

les, skall den försäkrade beredas till­

fälle att yttra sig. Om verkställd om­

debitering skall den försäkrade un­

derrättas. Sådan underrättelse skall

innehålla upplysning om vad som

skall iakttagas vid anförande av be­

svär över beslutet, och skall beträf­

fande underrättelsen i övrigt gälla

vad i 15 § andra stycket stadgas.

Denna förordning träder i kraft den 1

(Föreslagen lydelse)

§•

----------- uppbördsterminema infallit.

Har tilläggspensionsavgift, som in­

går i slutlig eller tillkommande skatt,

icke till fullo erlagts inom tid, som

i första stycket sägs, skall den slut­

liga och den tillkommande skatten

omdebiteras med uteslutande av av­

giften. Om verkställd omdebitering

skall den försäkrade underrättas.

Sådan underrättelse skall innehålla

upplysning om vad som skall iakt­

tagas vid anförande av besvär över

beslutet, och skall beträffande un­

derrättelsen i övrigt gälla vad i 15 §

andra stycket stadgas.

1 juli 1964,

1 Senaste lydelse, se 1962: 396.

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1964

11

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 februari 1964.

Närvarande: Statsministern E

rlander

, statsråden S

träng

, A

ndersson

, L

indström

,

L

ange

, L

indholm

, K

ling

, S

koglund

, E

denman

, J

ohansson

, H

ermansson

,

H

olmqvist

, A

spling

, P

alme

.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, fråga rörande ändring i lagen om allmän försäkring, m. m. samt anför.

Frågan om ekonomiskt stöd för vård i enskilt hem av handikappade barn är en av de frågor som hänskjutits till socialpolitiska kommittén1. I en den 19 april 1963 dagtecknad promemoria kallad Vårdbidrag för svårt handikap­ pade barn (stencil, socialdepartementet 1963:3) har kommittén redovisat sitt förslag i ämnet. Den av kommittén förordade lösningen innebär ändring i lagen om allmän försäkring.

över socialpolitiska kommitténs förslag har efter remiss yttranden av­ givits av socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, medicinalstyrelsen, mental­ sjukvårdsberedningen, utredningen angående översyn av 1954 års lag om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna, Svenska landstingsför­ bundet, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund, Svenska socialvårdsförbundet, Försäkringskasseförbundet, De vanföras riks­ förbund, Svenska vanförevårdens centralkommitté, Riksförbundet Sveriges föräldraföreningar för CP-barn, De blindas förening, Föreningen för de neu- rosedynskadade och Handikapporganisationernas centralkommitté.

Socialpolitiska kommitténs förslag har tidigare anmälts i årets statsverks- proposition (bil. 7 p. 11). Jag anhåller nu att få upptaga förslaget till när­ mare behandling. I anslutning därtill avser jag att behandla vissa andra spörsmål om ändringar i lagen om allmän försäkring och anslutande för­ fattningar. Däribland ingår de lagändringar, som påkallas med hänsyn till de i statsverkspropositionen under nyssnämnda punkt upptagna förslagen om standardhöjning av folkpensioner och rörande indexreglering av vissa folkpensionsförmåner. 1

1 Statssekreteraren E.Michanek, ordförande, ledamoten av riksdagens andra kammare I. Bengtsson, ledamoten av riksdagens första kammare T. Bengtson, sekreteraren Britt-Marie By- stedt förbundsordföranden G. Hallström, direktören S. Hydén, folkskolläraren H. Nyhage, ledamöterna av riksdagens andra kammare E. Rimmerfors och Elisabet Sjövall samt byråchefen R. Tllert.

2*-—Bihang till riksdagens protokoll 1964. 1 sand. Nr 94

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1964

Vårdbidrag för svårt handikappade barn

Vissa pensionsbestämmelser

Den som fyllt 16 år kan enligt bestämmelser i 7 kap. lagen den 25 maj

1962 (nr 381) om allmän försäkring erhålla folkpension i form av förtids­

pension, om hans arbetsförmåga på grund av sjukdom, psykisk efterbliven­

het, vanförhet eller annat lyte är nedsatt med minst hälften och nedsätt-

ningen kan anses varaktig. Är nedsättningen av arbetsförmågan inte var­

aktig men kan den antagas bli bestående avsevärd tid, kan i stället utgå sjuk­

bidrag, som dock skall vara begränsat till viss tid. Är nedsättningen av

arbetsförmågan total eller i det närmaste total utgår hel förtidspension eller

helt sjukbidrag, till storleken motsvarande ålderspension som utgår från

67 års ålder. Är nedsättningen mindre utgår förtidspensionen eller sjuk­

bidraget med ett till två tredjedelar eller en tredjedel reducerat belopp. Är

försäkrad som uppbär ålderspension, förtidspension eller sjukbidrag ur

stånd att reda sig själv och på grund härav vid upprepade tillfällen dagligen

i behov av hjälp av annan, utgår enligt 9 kap. 2 § lagen om allmän försäk­

ring ett mvaliditetstillägg med för närvarande, på grund av särskilda över­

gångsbestämmelser, 1 200 kr. för år. Sådant tillägg utgår alltid, därest den

forsakrade är blind. En förutsättning för att mvaliditetstillägg skall utgå är

att hjälpbehovet uppkommit eller blindheten inträtt innan den försäkrade

fyllt 63 år. Om en försäkrad mellan 16 och 67 år, som är blind, inte är berät­

tigad till pension, äger han enligt 9 kap. 3 § nyssnämnda lag rätt till invali­

ditetsersättning. Denna utgår tills vidare med 2 000 kr. för år. Invaliditets-

tillägg och invaliditetsersättning tillkommer vidare vissa förvärvsarbetande

med svåra medicinska handikapp. Invaliditetstillägg utgår ej vid stadigva­

rande anstaltsvistelse och invaliditetsersättning kan ej utgå till den som är

skolpliktig enligt bestämmelserna om blindundervisning.

Ingen av de här nämnda förmånerna kan tillkomma barn under 16 år. Ett

handikappat barn i sådan ålder är icke på grund av sitt handikapp berät-

tigad till nagon förman från den allmänna pensioneringen.

Frågor om invaliditetstillägg och invaliditetsersättning handlägges av de

allmänna försäkringskassornas pensionsdelegationer.

Socialpolitiska kommittén

Socialpolitiska kommittén framhåller, att redan tillsynen och omvård­

naden av friska, normalt utvecklade barn mången gång ställer barnens för­

äldrar inför stora problem, personliga, psykologiska och ekonomiska. Det

ligger i sakens natur, fortsätter kommittén, att dessa problem blir mycket

större, om barnen lider av svårare sjukdomar, missbildningar eller skador.

Diagnostiseringen, arten och omfattningen av dessa kan variera i hög grad.

De svåraste missbildningarna kan fastställas redan vid barnets födelse.

13

Andra medfödda skador och sjukdomsbilder kan ibland med säkerhet

diagnostiseras först då barnet uppnått någon eller några månaders ålder

och stundom först senare. Slutligen kan barnet efter födelsen drabbas av

sjukdom eller skada som läker ut med svårt handikapp. Till den första

gruppen kan räknas barn med grava hjärtfel, barn med klumpfot, neurose-

dynskadade barn etc. Till den andra gruppen, som ibland utgör gränsfall

till den första, kan föras bl. a. barn med förlossningsskador, psykiskt

handikappade barn in. fl. Som exempel på barn tillhörande den tredje grup­

pen nämner kommittén barn, som skadats under lek eller vid trafikolycka,

polioskadade barn och andra. Sjukdomen, missbildningen eller skadan kan

vara av tillfällig art, periodiskt återkommande eller bestå i många år och

sedan kompenseras eller vara livet ut. I en del fall får man också räkna med

att de sålunda handikappade barnen dör i unga år. Barnets handikapp kan

vara så svårt, att behandling och vård endast kan lämnas på sjukhus eller

annan vårdinstitution. I andra fall är det möjligt att ge barnet aktiv behand­

ling och vård i hemmet. Sådan behandling och vård kan bli ett led i de

rehabiliteringsåtgärder —- exempelvis i form av träning och övningar - -

som är nödvändiga för att reducera eller häva handikappet.

Det sagda ger enligt kommittén vid handen, att behoven av tillsyn, be­

handling och vård är mycket skiftande hos olika kategorier handikappade

barn. Generellt kan dock sägas att handikappade barn — förutom den om­

ständigheten att medvetandet om barnets kanske obotliga sjukdom, miss­

bildning eller skada i och för sig innebär en börda — skapar särskilda pro­

blem. Dessa kan vara av ekonomisk art, vilket inträffar exempelvis om bar­

nets mor till följd av sina plikter mot barnet är förhindrad att utnyttja sin

arbetsförmåga till förvärvsarbete. Generellt sett torde man vidare ha anled­

ning förutsätta, att familjer med handikappade barn förorsakas merkost­

nader och har större arbetsbörda än familjer med friska barn. Bördan kan

bli orimligt stor och det kan föreligga risk att barnet av ekonomiska skäl

inte får den vård som det behöver. I sadana fall kan föräldrarna se sig nöd­

sakade att lämna barnet till vård på institution. Det ekonomiska samhälle­

liga stöd, som inom familjepolitikens ram eller eljest utgår till barnfamil­

jerna, är inte differentierat med hänsyn till de särskilda vårdbehov och där­

med ofta sammanhängande kostnader som de handikappade barnen for

med sig. Kommittén anser, att särskilda hjälpåtgärder från samhällets sida

åt sådana barnfamiljer är på sin plats för att i någon mån kompensera för­

äldrarna för den ökade belastning, som vård i hemmet av handikappade

barn innebär, eller underlätta för föräldrarna att i materiellt avseende bättre

sörja för barnen. Ett ekonomiskt stöd från det allmänna kan möjliggöra för

föräldrarna att tidvis anlita särskild hjälp, varigenom främst barnets moder

bcrcdes viss lättnad och avkoppling i vad gäller den personliga skötseln och

passningen av barnet. För föräldrarna blir sådana åtgärder en uppmuntran

och ett uttryck för rättvisa. Kommittén understryker också den samhälls­

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1964

14

ekonomiska vinsten av att handikappade barn i största möjliga utsträckning

erhåller vård i sina hem i stället för på institutioner. Åtgärder som syftar

till att underlätta och stödja ifrågavarande barns vård i hemmen är därför

av intresse ur såväl den enskildes som samhällets synpunkt.

Kommittén betonar, att valet av vårdform i princip bör ske med utgångs-

punkt från vad som av medicinska, pedagogiska och andra skäl är lämpligt

för barnet »adekvat vård» — och sålunda vara oberoende av barnets eller

familjens ekonomi.

För ett barns omvårdnad, trygghet samt person- och karaktärsdaning är

dess hem- och familjemiljö av utomordentlig betydelse, framhåller kom­

mittén. Detta gäller för det friska barnet men torde vara av ännu större

vikt för det handikappade. Det är därför angeläget att samhället stimulerar

till vård i hemmet i sådana fall, då lämplig och erforderlig vård kan lämnas

där. Kommittén håller för sannolikt, att det nu finns åtskilliga barn på olika

slag av institutioner, som med fördel skulle kunna vårdas hemma, om inte

ekonomiska och andra skäl lade hinder i vägen.

Å andra sidan finns det, fortsätter kommittén, barn som åtnjuter hem­

vård utan att detta är den adekvata vårdformen. Skälet härtill kan vara

bristande tillgång på plats inom institutionerna. Det kan också vara så att

föräldrarna, som säkert vill sitt barns bästa, utgår ifrån att de själva bäst

förstår barnets vårdbehov och att de tar som sin livsuppgift att värna om

sitt barn, även om det för dem själva, barnets syskon och även för barnet

skulle vara till fördel, om barnet erhölle vård på institution. I en del fall är

orsaken eu missriktad ovilja mot institutionsvården, som man mer eller

mindre ogrundat utmålar som kärlekslös och opersonlig. Att komma till

lätta med sådana problem är inte lätt. Det kan synas föga motiverat att

rekommendera stimulans till hemvård i sådana fall. Ä andra sidan skulle

det vara opsykologiskt och verka stötande att förmena dessa familjer det

ekonomiska stöd man vill ge andra. Lämpligare åtgärder är upplysning

genom läkare, pedagoger, kuratorer m. fl.

Kommittén kommer fram till att det föreligger ett påtagligt behov av

åtgärder för att ekonomiskt stödja de handikappade barnens vård i hem­

men. När det gäller att undersöka möjligheten att utforma regler för ett

sådant stöd, betecknat såsom vårdbidrag, väljer kommittén mellan två

alternativ.

Ett alternativ är att söka sig fram efter de riktlinjer som ligger till grund

för folkpensioneringens särskilda förmåner till personer med avsevärda

vårdbehov, till blinda och till förvärvsarbetande invalider med svåra kropps­

liga defekter, alltså invaliditetstillägget och invaliditetsersättningen.

Det andx-a alternativet avser en utbyggnad av de familjepolitiska stöd­

formerna. Kommittén anför, att man skulle kunna tänka sig en ny bidrags­

form, ett tillskott till det allmänna barnbidraget. Vad man vill åstadkomma

är nämligen en förstärkning av detta bidrag i de fall barnet av medicinska

Kungl. Maj.ts proposition nr 91 år 19 G i

15

skäl har behov av särskild tillsyn och vård. Administrationen torde i så fall böra knytas till försäkringskassorna och riksförsäkringsverket.

Vid valet mellan de båda alternativen stannar kommittén för det första, innebärande att reglerna om vårdbidrag bör upptagas i lagen om allmän försäkring.

Kommittén framhåller, att utformningen av grunderna för utgivande av vårdbidrag är förenad med betydande svårigheter. Dessa svårigheter jämte den omständigheten att det är en ny och oprövad förinånsform talar enligt kommittén för att en viss försiktighet iakttages vid angivandet av villkoren för rätt till den nya förmånen. En omprövning kan befinnas påkallad sedan erfarenhet av reformens verkningar vunnits.

Enligt kommitténs mening går det ej att vid bestämmandet av person­ kretsen knyta rätten till vårdbidrag till sjukdomens eller skadans art eller omfattning. Rätten till invaliditetstilläggen till vårdbehövande personer över 16 år har ej heller knutits till sådana omständigheter, utan den har gjorts beroende av om vederbörande är ur stånd att reda sig själv och på grund härav i kvalificerat behov av hjälp av annan. Villkoren för rätt till vårdbidrag bör, framhåller kommittén, i princip vara desamma, men med hänsyn till att även de friska barnen — särskilt före skolåldern — inte kan reda sig själva måste bestämmelserna om vårdbidragen ges en annan ut­ formning. Anledningen till vårdbehovet bör enligt kommitténs mening ut­ göras av vissa medicinska fakta — sjukdom, psykisk efterblivenhet, van­ förhet eller annat lyte — vilka omnämnes i 7 kap. 1 § lagen om allmän försäkring.

Beträffande vårdbehovets intensitet bör enligt kommittén uppställas i princip samma krav som gäller för rätt till invaliditetstillägg för vårdbehö­ vande över 16 år. De handikappade barnens behov av tillsyn och vård erbju­ der så stora variationer och är beroende av så olika förutsättningar, att det torde vara uteslutet att i lagtexten mera exakt definiera graden av vård­ behovet. Kommittén har stannat för den beskrivningen att barnet skall vara i avsevärd omfattning i behov av särskild tillsyn och vård. Det får sedan ankomma på riksförsäkringsverket att genom råd och anvisningar ge pen- sionsdelegationerna närmare vägledning i syfte att åstadkomma enhetlighet i bedömningen av vårdbidragsansökningarna.

Vårdbehovet bör enligt kommittén regelmässigt styrkas med läkarintyg jämte en social utredning genom barnavårdsnämnden och distriktsskö­ terskan på orten eller sjukhuskurator. I förekommande fall torde läkare och kurator hos landstingens hemsjukvårdscentraler böra tillfrågas.

I detta sammanhang uttalar kommittén, att den omständigheten att ett barn förklaras berättigat till vårdbidrag givetvis inte utesluter att komplet­ terande hemsjukvårdsbidrag kan utgå från landsting. Lika naturligt är att eventuellt hemsjukvårdsbidrag från landsting inte utgör hinder för rätt till vårdbidrag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1964

16

Kommittén framhåller att för rätt till vårdbidrag bör krävas att barnets

behov av särskild tillsyn och vård ej är av tillfällig natur. Det bör därför

stadgas, att behovet är varaktigt, dvs. sannolikt beslående flera år framåt.

Ersättning lör barn med tillfälliga eller periodiskt återkommande handikapp

anser kommittén tills vidare bör lämnas av landsting och andra i form av

hemsjukvårdsbidrag.

Ett särskilt problem avser vårdbehoven under barnens första levnadsår,

då varje barn har behov av mer eller mindre kontinuerlig tillsyn och vård.

Kommittén tar upp frågan om man bör uppställa en undre åldersgräns, före

vilken rätt till vårdbidrag inte föreligger. För att bereda möjlighet att bevilja

bidrag också i tall då ett svårt handikapp konstateras redan vid barnets

födelse eller under dess första levnadsår, förordar kommittén emellertid,

att man inte i lagtexten uppställer någon undre åldersgräns för rätt till

vårdbidrag.

I fråga om en övre åldersgräns framhåller kommittén, att rätt till för­

tidspension, om arbetsförmågan är nedsatt med minst hälften, inträder vid

16 år. Till förtidspensionen kan utgå invaliditetstillägg, om vederbörande är

ur stånd att reda sig själv och på grund härav vid upprepade tillfällen dag­

ligen är i behov av hjälp av annan. Ersättningsfrågorna fr. o. m. den månad

vederbörande fyller 16 år får alltså anses tillfredsställande lösta. Vård­

bidrag som utgår för tid före 16 år bör på grund härav inte automatiskt

avlösas av andra folkpensionsförmåner från 16 år, utan rätten därtill torde

böra prövas efter ansökan i vanlig ordning.

Kommittén förordar, att rätten till vårdbidrag knytes till det vårdbehö-

vande barnet och ej till dess föräldrar eller annan vårdare. Enligt kommitté­

förslaget skall vårdbidrag inte utgå till barn som stadigvarande vårdas på

anstalt eller som är skolpliktiga enligt gällande bestämmelser om blind­

undervisning. Tillfällig vistelse utom hemmet, t. ex. på sjukhus eller annan

institution, bör ej medföra inskränkning i rätten till vårdbidrag.

Ett barns hälsotillstånd och vårdbehov kan, framhåller kommittén, för­

ändras till det bättre sa att rätten till beviljat vårdbidrag inte längre före-

ligger. Barnet kan också i stället för vård i hemmet erhålla stadigvarande

vård på institution. Bidraget hör i sådana fall indragas, och efterkontroll är

således erforderlig. Åtgärder i kontrollsyfte torde enligt kommittén i många

fall böra vidtagas en gång om året.

Barnets eller familjens ekonomiska förhållanden bör enligt kommitté­

förslaget inte inverka på bedömningen av rätten till vårdbidrag utan endast

barnets behov av särskild tillsyn och vård.

Vårdbidragets storlek bör enligt kommittén av praktiska skäl bestämmas

till ett fast belopp, enär det skulle möta stora svårigheter för de tillämpande

organen att rättvist välja mellan belopp inom vissa gränser. För att bidraget

skall vara till någon verklig hjälp bör det ej vara alltför ringa. Å andra sidan

bör man vara försiktig tills man fått någon erfarenhet av tillämpningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 9b år 196b

17

Med denna utgångspunkt diskuterar kommittén två alternativ. Det ena inne­

bär att vårdbidraget bestämmes till 1 200 kr. om året, vilket belopp mot­

svarar det nu utgående invaliditetstillägget till ålders- eller förtidspension.

Det andra alternativet innebär, att vårdbidraget i likhet med den fristående

invaliditetsersättningen bestämmes till 2 000 kr. I valet mellan de båda

alternativen anser kommittén att övervägande skäl talar för att vårdbidraget

fastställes till samma belopp som invaliditetsersättningen, dvs. 2 000 kr. per

år. När en anknytning sker till basbeloppet, kommer vårdbidraget att mot­

svara 50 procent av basbeloppet.

Kostnaderna för vårdbidragen bör enligt kommittén helt bestridas av

staten. Kommittén uttalar, att det är svårt att beräkna kostnaderna mera

exakt, då det är ytterst vanskligt att bedöma huru många barn som kan

antagas bli berättigade till vårdbidrag. I brist på säkra hållpunkter måste

beräkningen av kostnaderna bygga på en grov kalkyl beträffande antalet

vårdbidragsberättigade barn. Kommittén håller för sannolikt att antalet blir

av storleksordningen 5 000 barn. Kostnaderna för vårdbidragen under ett

budgetår kan då uppskattas till omkring 10 milj. kr., om bidraget utgår med

2 000 kr.

Kommittén föreslår, att bestämmelserna om vårdbidrag träder i kraft

den 1 juli 1964.

Remissyttrandena

Socialpolitiska kommitténs förslag att inom ramen för den allmänna för­

säkringen tillskapa ett särskilt vårdbidrag för svårt handikappade barn har

allmänt godtagits under remissbehandlingen. Flera remissorgan uttrycker

sin tillfredsställelse med den förordade lösningen och betonar angelägen­

heten av reformen. Medicinalstyrelsen finner det angeläget, att samhället

stimulerar till att handikappade barn vårdas i hemmet i alla de fall, då

denna vårdform framstår såsom den för barnet adekvata. Den ökade kun­

skapen om betydelsen av en personlig relation till en vårdnadshavare för

den emotionella utvecklingen hos barn, oavsett handikapp, har medfört att

man på senare år kommit att tillmäta vården i enskilt hem allt större bety­

delse, fortsätter styrelsen. Jämväl på institutionerna har man i görligaste

mån dragit konsekvenserna härav i så mån att det relativa personalantalet

ökat, barnen omhändertages i mindre grupper och kontinuitet eftersträvas

i relationen mellan personalen och vederbörande grupp, men trots detta kan

en institution inte uppfylla önskemålen om så personlig omvårdnad som är

möjligt att ge i ett lämpligt enskilt hem.

Från en del håll framföres farhågor för att vårdbidragen kan bli en sti­

mulans till vård i hemmet även i fall då sådan vårdform inte kan anses vara

den riktiga. Sålunda uttalar socialstyrelsen, att det inte torde kunna helt

uteslutas att föräldrar och vårdare inför möjligheten att erhålla vårdbidrag

vägrar bereda det handikappade barnet sjukhusvård eller återtar barnet till

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1964

18

Kungl. Maj:is proposition nr 94 år 1964

hemmet, aven om hemmet ur social synpunkt är olämpligt och vistelsen där

ur vårdsynpunkt kan vara till skada för barnet. Liknande synpunkter fram-

föres av riksförsäkringsverket, utredningen angående översyn av 1954 års

lag om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna liksom Försäk­

ring skas seförbundet. Riksförsäkringsverket ifrågasätter om inte någon möj­

lighet borde finnas att i extrema fall vägra vårdbidrag för att åtminstone ej

medverka till en for barnets liv och hälsa uppenbarligen skadlig utveckling.

I detta sammanhang bör emellertid också uppmärksammas ett uttalande av

Svenska socialvardsförbundet, som framhåller att i den mån de handikap­

pade barnen kan vårdas i enskild miljö, detta utan gensägelse torde vara att

ur barnets synpunkt föredraga framför vård på institution.

Bestämmelsernas utformning i stort godtages av remissorganen. I något

fall framfores dock önskemål om en ytterligare precisering av villkoren för

ratt till vårdbidrag, och behovet av närmare anvisningar för tillämpningen

påtalas från flera håll. Riksförsäkringsverket framhåller de särskilda till-

lämpningssvårigheter som uppkommer i de fall, då barnet på grund av sin

ålder skulle ha behövt hjälp vid upprepade tillfällen dagligen även om bar­

net ej varit sjukt eller skadat. Efter att ha erinrat om att kommittén i dessa

fall för rätt till bidrag förutsätter att barnets vårdbehov skall gå väsentligt

utöver det normala, ifrågasätter verket om inte, åtminstone till en början,

ett särskilt villkor borde uppställas för rätt till vårdbidrag för barn som ej

uppnått exempelvis sex års ålder. Ett sådant villkor skulle enligt verket

kunna innebära att barnet på grund av psykisk eller fysisk defekt är i

stadigvarande behov av tidskrävande behandling, som kan ges i hemmet. I

den mån vårdbidrag i angivna åldersgrupp anses böra utgå även i andra

fall, synes man enligt verket vara hänvisad till en mera schablonartad

bedömning.

Vad gäller blindhet som grund för rätt till vårdbidrag framhåller riks­

försäkringsverket, att vårdbidrag bör utgå först från den tid, då barnet på

grund av blindheten behöver avsevärt mer tillsyn och vård än som är nor­

malt för åldern. För sådana fall finner verket en nedre åldersgräns vid ett

år motiverad. De blindas förening finner obestridligt, att barn med ingen

eller ringa synförmåga är i avsevärd omfattning i behov av särskild tillsyn

och vård, samt uttalar vidare att behovet av särskild tillsyn och vård kan

vara betydande även för synskadade barn med förhållandevis god synför­

måga.

De vanföras riksförbund menar, att bestämmelserna bör ges en generösare

utformning. Enligt förbundet bör rätt till vårdbidrag föreligga för ett rörelse-

skadat barn, om barnet behöver hjälp vid av- och påklädsel, vid måltider

och vid vissa förflyttningar. Förbundet anser att bidraget bör utgå även för

barn som vårdas på internatskola med hänsyn till de särskilda kostnader

som föräldrarna får vidkännas för resor m. m.

Vikten av efterkontroll sedan vårdbidrag beviljats betonas av medicinal­

styrelsen. Styrelsen framhåller, att en klar diagnos sällan föreligger i fråga

19

om handikappade barn och att nya behandlingsmetoder kan tillkomma.

Bidraget får inte uppfattas så att barnet inte längre är i behov av behand­

ling. Tvärtom bör, anför styrelsen, bidraget samordnas med olika terapi­

åtgärder, något som är särskilt av nöden i de fall, där tveksamhet föreligger

huruvida barnet får adekvat vård i hemmet. Styrelsen förordar att ompröv­

ning i regel sker med ett års mellanrum. Även riksförsäkringsverket under­

stryker att efterkontroll är behövlig men framhåller samtidigt att sådan

kontroll kan bereda svårigheter, särskilt som barnets föräldrar av naturliga

skäl i regel kan antagas önska behålla bidraget. Verket anser därför, att

möjlighet bör föreligga att bevilja bidrag endast för viss tid, exempelvis

ett år.

Det av kommittén förordade beloppet för vårdbidraget, 2 000 kr. för

år, godtages allmänt. Föreningen för de neurosedgnskadade vill dock att för

de neurosedynskadade barnen ett belopp av 3 000 kr. skall tas till utgångs­

punkt och att i enskilda fall ett behovsprövat tillägg till detta belopp skall

utgå.

Departementschefen

En av de primära uppgifterna i ett socialt trygghetssystem är att bringa

hjälp och stöd åt dem som drabbas av sjukdom och invaliditet. Genom att

tillhandahålla sjukhus och andra vårdanstalter av olika slag sörjer sam­

hället för att den rätta vården beredes dem som inte lämpligen kan vårdas

i sina hem. Kostnaderna för anstaltsvård bestrides i princip av det allmänna,

antingen så att vården är helt kostnadsfri för den enskilde eller så att före­

fintliga vårdavgifter täckes av förmåner från den allmänna försäkringen.

En invalidiserad som vistas i sitt hem kan, om han är ur stånd att reda sig

själv och på grund härav vid upprepade tillfällen dagligen har behov av

hjälp av annan, få ett särskilt invaliditetstillägg till sin förtidspension. En

förutsättning för att en försäkrad skall kunna få förtidspension och

därutöver i tillämpliga fall invaliditetstillägg — är att han fyllt 16 år. Detta

står i samband med att förtidspensionen är en ersättning för den inkomst,

som den försäkrade skulle kunnat bereda sig av eget arbete om han varit

arbetsför. För handikappade barn under 16 år som vårdas i hemmet finns

däremot, om man bortser från reglerna om socialhjälp, ingen lagfäst rätt

till särskild ersättning för de kostnader som deras handikapp drar med sig.

En annan sak är att landsting och primärkommuner i viss utsträckning

lämnar bidrag till hemsjukvård i sådana fall. Några enhetliga normer för

dessa bidrag existerar dock inte.

Invaliditet hos barn innebär stora påfrestningar för barnets föräldrar och

fostrare. Vid sidan om oro och ängslan för barnet får de underkasta sig

avsevärda uppoffringar, om barnet skall få så god utveckling som dess för­

utsättningar medger. I de fall då barnet med fördel kan vistas i sitt hem

blir den personliga insatsen från vårdarnas sida av utomordentligt stor

betydelse för denna utveckling. I vilken utsträckning en sådan insats kan

Kungl. Maj.ts proposition nr 9b år 196b

20

göras är dock till stor del en kostnadsfråga. Det är inte bara så att vårdaren

på grund av den tid som måste ägnas åt barnet i motsvarande mån får avstå

från arbetsinkomst, som eljest skulle stått att få. Vården kräver ofta också

särskilda kostnader i flera hänseenden, inte minst för resor i olika samman­

hang. Många gånger kan de krav som ställs på föräldrarna bli så stora, att

de måste överlämna barnet för vård på en institution trots att vården hellre

borde ha beretts i hemmet.

Mot bakgrunden av det sagda är det angeläget att från statsmakternas

sida åtgärder vidtages för att bereda lättnader och stöd för vård av handikap­

pade barn i hemmen. En väg är härvidlag att tillhandahålla service och

hjälpmedel av olika slag, såsom också sker. Vid sidan härav bör övervägas

att införa kontantstöd i mera generella former.

Socialpolitiska kommittén har föreslagit en särskild bidragsform för

handikappade barn inom ramen för den allmänna försäkringen. Förslaget

innebär att till barn under 16 år, som på grund av sjukdom, psykisk efter­

blivenhet, vanförhet eller annat lyte varaktigt och i avsevärd omfattning är

i behov av särskild tillsyn och vård, skall utgå vårdbidrag i form av invali­

ditetsersättning från folkpensioneringen. Bidraget skall enligt förslaget utgå

med 2 000 kr. om året. Avsikten är dock att, då de i lagen om allmän för­

säkring upptagna tilläggsförmånerna till folkpension anknytes till bas­

beloppet, bidraget skall motsvara 50 procent av basbeloppet.

Kommitténs förslag har allmänt rönt ett positivt mottagande vid remiss­

behandlingen. De erinringar som framställts har rört nyanseringar och

detaljer. För egen del finner jag den föreslagna lösningen väl ägnad att

läggas till grund för lagstiftning. Jag förordar därför att i lagen om allmän

försäkring införes bestämmelser om invaliditetsersättning till handikappade

barn i huvudsaklig överensstämmelse med vad kommittén föreslagit.

Med det föreslagna vårdbidraget åsyftas att ge en reell förbättring för

berörda kategori barn. Det vore olyckligt, om införandet av detta bidrag

från den allmänna försäkringen finge en återhållande effekt med avseende

på de särskilda hemsjukvårdsbidragen från landsting och primärkommuner.

Från en del håll har under remissbehandlingen yppats farhågor för att

det nya vårdbidraget kan få till följd att föräldrar undanhåller barn insti­

tutionell vård, i fall då vård i hemmet inte kan betraktas som den rätta

vårdformen. För egen del vill jag ogärna tänka mig att vårdbidraget skall

få sådana följder. Om så ändå skulle ske i några fall finns det möjligheter

för barnavårdsmyndigheterna att åstadkomma rättelse och tillse att rätt

vårdform kommer till användning. Däremot finner jag det inte lämpligt att

exempelvis direkt knyta rätten till vårdbidrag till den förutsättningen att

vård i hemmet skall vara att föredra framför vård på särskild inrättning. I

detta sammanhang vill jag tillägga, att det finns anledning förmoda att just

tack vare vårdbidraget kommer att uppspåras en del för myndigheterna ej

kända fall, där handikappade barn vistas i sina hem utan att få den rätta

vården.

Kitiujl. Maj:ts proposition nr 94 år 1964

21

Vad i övrigt angår de nya bestämmelsernas utformning vill jag framhålla

att det torde vara ogörligt att i lagtext med exakthet fastslå i vilka fall vård­

bidrag skall komma i fråga. Någon avgränsning av personkretsen med hän­

visning till särskilda slag av handikapp bör som kommittén framhållit inte

komma i fråga. Bidragsrätten bör för alla kategorier av handikappade be­

dömas efter enhetliga grunder. Vårdbidragstagarna måste komma att repre­

sentera en mycket heterogen grupp inrymmande både kroppsliga och psy­

kiska handikapp, medfödda såväl som senare förvärvade. Här måste nöd­

vändigtvis ett visst utrymme ges åt tillämpningen, varvid det bl. a. fai an­

komma på riksförsäkringsverket att, lämpligen efter samråd med medicinal­

styrelsen, anvisa normer för bedömningen.

Kommittén föreslår att för rätt till vårdbidrag skall krävas att barnet

på motsvarande medicinska grunder som fordras för rätt till förtidspension

— varaktigt och i avsevärd omfattning är i behov av särskild tillsyn och

vård. Jag tillstyrker förslaget med en viss jämkning i fråga om varaktig-

hetskravet som jag strax kommer till.

De behov av tillsyn och vård som skall beaktas är sådana som gar utöver

dem som föreligger hos ett normalt utvecklat barn. Detta innebär att utrym­

met för tillämpning av bestämmelserna blir mindre, när det gäller barn i

späd ålder, vilka även om de är friska kräver tillsyn och vård i betydande

omfattning. För sådana fall har man främst att se till behovet av särskild

behandling, som fordras med hänsyn till barnets handikapp och som kan

ges i hemmet. Vidare har man att beakta sådana av handikappet föranledda

yttringar och behov hos barnet som kräver speciella åtgärder från vårdarens

sida.

Behovet av särskild tillsym och vård skall såsom angivits föreligga i avse­

värd omfattning. Bedömningen får här ske med ledning av den särskilda

arbetsinsats som vårdaren får göra och de särskilda kostnader som barnets

handikapp föranleder. I övrigt torde viss ledning vara att hämta från den

praxis, som föreligger rörande tillämpningen av bestämmelserna om invali-

ditetstillägg enligt 9 kap. 2 § första stycket lagen om allmän försäkring.

Kommitténs förslag innebär att varaktighet hos det särskilda vårdbehovet

är en förutsättning för rätt till vårdbidrag. För rätt till förtidspension enligt

7 kap. kräves bl. a. att arbetsförmågan är varaktigt nedsatt med minst

hälften. Kravet på varaktighet tolkas så att nedsättningen kan antagas bestå

flera år framåt. Är arbetsförmågans nedsättning inte varaktig men kan den

beräknas bestå under avsevärd tid, varmed i praxis förstås minst ett år,

föreligger rätt till sjukbidrag. Detta är tidsbegränsat men följer i övrigt

samma regler som förtidspensionen. Skäl saknas enligt min mening att upp­

ställa strängare varaktighetskrav för rätt till det föreslagna vårdbidraget

än till sjukbidrag. Vårdbidrag bör alltså kunna utgå om det särskilda vård­

behovet sannolikt är bestående avsevärd tid framåt, dvs. minst ett år.

I likhet med ett par remissorgan vill jag betona vikten av efterkontroll,

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1964

22

sedan vårdbidrag beviljats. De vårdbehov det här rör sig om är i inånga fall

föränderliga. Genom efterkontrollen kan också nya behandlingsformer till

hjälp för det handikappade barnet aktualiseras och nytillkomna medicinska

rön komma till utnyttjande. Visserligen kan ett beslut om utgivande av en

pensionsförmån alltid omprövas och förmånen indragas, därest förutsätt­

ningarna för utgivande av förmånen inte längre är för handen. Av psyko­

logiska skäl och för att underlätta en efterkontroll bör det dock vara möjligt

att direkt i det beslut, varigenom vårdbidraget beviljas, föreskriva att detta

skall vara tidsbegränsat. Ett stadgande härom bör ingå i de nya bestämmel­

serna. Om vårdbidrag beviljas i fall då vårdbehovet inte bedöms som var­

aktigt utan endast bestående avsevärd tid, bör bidraget alltid göras tids­

begränsat.

Såsom kommittén föreslagit bör vårdbidrag inte utgå till barn som stadig­

varande vårdas på anstalt. Detta bör i enlighet med vad kommittén uttalat

ej medföra inskränkning i rätten till vårdbidrag för psykiskt efterblivet

barn som är inskrivet vid särskola eller vårdanstalt men som vistas i sitt eget

hem, om förutsättningarna för rätt till bidrag i övrigt är uppfyllda. Det

undantag som göres för anstaltsvårdade barn i fråga om rätten till vård­

bidrag motiveras av att värdet av anstaltsvården såväl ekonomiskt som eljest

mer än väl torde motsvara det stöd som vårdbidraget är avsett att ge för

vård av handikappade barn i hemmen.

I fråga om storleken av vårdbidraget har socialpolitiska kommittén knutit

an till vad som nu gäller för invaliditetsersättning enligt lagen om allmän

försäkring. Invaliditetsersättningen utgör enligt lagen per år 50 procent av

basbeloppet men utgår enligt en övergångsbestämmelse f. n. med 2 000 kr.

Jag ansluter mig till kommittéförslaget. Vid genomförande av det i det föl­

jande behandlade förslaget om indexreglering fr. o. in. den 1 juli 1964 av

bl. a. invaliditetsersättning, kommer invaliditetsersättningen och därmed

vårdbidraget vid nuvarande basbelopp att uppgå till 2 400 kr. för år.

Bestämmelserna om vårdbidraget bör ingå som ett nytt första stycke i

9 kap. 3 § lagen om allmän försäkring. Nuvarande undantagsbestämmelse i

andra stycket samma paragraf utbytes därvid mot en som ett nytt tredje

stycke intagen hänvisning till 2 g tredje stycket. Härav framgår att vård­

bidrag inte skall utgå vid anstaltsvård. Samtidigt bör formuleringen av sist­

nämnda stycke i förtydligande syfte ändras så att det klart framgår att

undantagsbestämmelserna syftar såväl på anstalter tillhörande primärkom­

muner som anstalter vilka tillhör landsting.

Då vårdbidraget enligt förslaget skall kunna göras tidsbegränsat, bör

möjlighet föreligga att vid den fastställda tidens utgång bevilja förlängning

utan ny ansökan. En sådan möjlighet föreligger enligt nu gällande bestäm­

melser i fråga om sjukbidrag. Stadgande härom återfinnes i 16 kap. 1 §

tredje stycket lagen om allmän försäkring. Jag föreslår att detta lagrum

utvidgas till att även omfatta vårdbidraget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 ur 1964

23

De nya bestämmelserna bör såsom kommittén föreslagit träda i kraft den

1 juli 1964. Då på grund av stadgandet i 16 kap. 5 § sista stycket lagen om

allmän försäkring pensionsförmån kan utgå retroaktivt intill tre månader

före ansökningsmånaden, räcker det om ansökningen inges i oktober 1964

för att vårdbidraget skall utgå från bestämmelsernas ikraftträdande.

Med den nu förordade utformningen av bestämmelserna kan kostnaderna

för vårdbidraget, om man utgår från kommitténs beräkningar, uppskattas

till cirka 12 milj. kr. för budgetåret 1964/65. Kostnaderna faller helt på

staten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 9b år 196b

Standardhöjning och indexreglering av folkpensionsförmåner

Departementschefen

Under rubriken Bidrag till folkpensioner in. in. (bil. 7 p. 11) i årets stats-

verksproposition har föreslagits en standardhöjning av folkpensionerna

fr. o. m. den 1 juli 1964. Det nu utgående årsbeloppet för ålderspension till

en ensam pensionär, 3 400 kr., skall enligt förslaget höjas med 300 kr. till

3 700 kr. För två pensionsberättigade makar har föreslagits en höjning med

tillhopa 450 kr. från 5 330 kr. till 5 780 kr. Motsvarande höjningar inträder

beträffande förtidspension och änkepension.

Den föreslagna standardhöjningen kräver ändring av de i 11 § första

stycket lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen om

allmän försäkring angivna pensionsbeloppen. Det må påpekas att de angivna

höjningarna avser hel pension. Om exempelvis en ensam förtidspensionär

uppbär en tredjedel av hel förtidspension, blir alltsa standardhöjningen för

hans del 100 kr. För den som uttagit ålderspension med början före 67 års

ålder och med hänsyn härtill uppbär reducerad pension blir höjningen i

motsvarande mån reducerad.

I statsverkspropositionen har vidare föreslagits att barnpensioner, barn­

tillägg, invaliditetstillägg och invaliditetsersättning, som för närvarande

övergångsvis utgår med fasta belopp utan indextillägg, från och med den

1 juli 1964 skall anknytas till basbeloppet i enlighet med de i lagen om all­

män försäkring intagna bestämmelserna och därigenom indexregleras. Vid

nu gällande basbelopp 4 800 kr. höjes därigenom barnpensionsbeloppet och

barntilläggets maximibelopp från 1 000 kr. till 1 200 kr. För de barn som

förlorat båda föräldrarna ökar barnpensionen från 1 400 kr. till 1 680 kr.

Invaliditetstillägget höjes från 1 200 kr. till 1 440 kr. och invaliditetsersätt-

ningen från 2 000 kr. till 2 400 kr. I fortsättningen kommer förmånerna

sedan att följa förändringarna i basbeloppet.

De åsyftade ändringarna för nu berörda förmåner ernås genom att 12 §

andra stycket lagen angående införande av lagen om allmän försäkring

utgår. Samtidigt bör ur samma paragraf uteslutas fjärde stycket enligt

vilket folkpension i fall som avses i 10 kap. 2 § första stycket lagen om

allmän försäkring, dvs. vid anstaltsvård på statens bekostnad, maximeras

till 50 kr. för månad. Det nämnda garantibeloppet kommer då att i en­

lighet med bestämmelserna i lagen om allmän försäkring normalt för år

utgöra 15 procent av basbeloppet eller med nuvarande basbeloppsvärde 720

kr., motsvarande 60 kr. i månaden.

I statsverkspropositionen har kostnaderna för standardhöjningen beräk­

nats till 297,4 milj. kr., varav 268,4 milj. kr. för staten och 29,0 milj. kr. för

kommunerna. Kostnaderna för den i det föregående förordade indexregle­

ringen av vissa folkpensionsförmåner uppskattas till 11,6 milj. kr., varav

för staten 10,2 milj. kr. och för kommunerna 1,4 milj. kr.

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 9b år t96h-

Övriga lagstiftningsfrågor

Departementschefen

Genom lagen om allmän försäkring, som trädde i kraft den 1 januari

1963, åstadkoms en långtgående samordning i såväl formellt som materiellt

hänseende av olika socialförsäkringsgrenar. Den nya lagstiftningen synes

på det hela taget ha fungerat väl. Erfarenheterna är ännu alltför ringa för

att man med ledning av dem skall kunna dra några mera långtgående slut­

satser rörande behovet av ändrade bestämmelser. Jag vill dock erinra om

att vissa frågor i enlighet med vad som förutsattes vid antagandet av lagen

om allmän försäkring är föremål för utredning. Sålunda har åt 1961 års

sjukförsäkringsutredning anförtrotts vissa angelägna frågor främst rörande

sjukvårdsförmånerna, bl. a. angående införande av en allmän tandvårds­

försäkring. En översyn av nuvarande regler om läkemedelsförmånerna hör

också till utredningens uppgifter. Yrkesskadeutredningen är sysselsatt med

att söka samordna yrkesskadeförsäkringen med den allmänna försäkringen.

Pensionsförsäkringskommittén slutligen har att behandla bland annat frå­

gorna om pension till dem som invalidiserats i unga år, om pension till

frånskilda kvinnor då den förutvarande maken avlider och om änklingspen-

sioner.

Mot bakgrunden av vad nu anförts skall här endast upptagas förslag till

justeringar på enstaka punkter i nuvarande bestämmelser inom den all­

männa försäkringen.

Sjukpenningförmånerna enligt lagen om allmän försäkring omfattar i

princip alla förvärvsarbetande med inkomst över en viss minimigräns. När

det gäller inkomst av annat förvärvsarbete än anställning ger lagen möjlig­

het till individuellt undantagande beträffande sådana förmåner. Någon mot­

svarande individuell undantagandemöjlighet föreligger inte med avseende

på inkomst av anställning. Här öppnar lagen i stället vissa möjligheter till

undantagande i andra former. Salunda kan enligt 3 kap. 16 § första stycket

Kungl. Maj :t beträffande bl. a. arbetstagare, som på grund av lag eller annan

25

författning eller bestämmelse, som beslutats av kommun, är berättigad att

uppbära lön vid sjukdom eller barnsbörd, föreskriva undantag helt eller

delvis från vad som är stadgat om placering i sjukpenningklass. Har be­

träffande arbetstagare som här nämnts sådant undantag inte föreskrivits

eller gäller det endast delvis, äger enligt stadgande i andra stycket i samma

paragraf arbetsgivaren i den ordning Kungl. Maj :t bestämmer från den

allmänna försäkringskassan erhålla arbetstagaren tillkommande sjukpen­

ning jämte barntillägg, i den mån dessa förmåner inte överstiger den utbe­

talda lönen.

Något undantag enligt paragrafens första stycke föreligger inte för när­

varande. Däremot gäller sedan den 1 juli 1963 arbetsgivarinträde enligt

andra stycket för statsanställdas del. Bestämmelser härom återfinnes i kun­

görelsen den 31 maj 1963 (nr 311) angående tillämpning av 3 kap. 16 §

andra stycket lagen om allmän försäkring beträffande vissa arbetstagare i

statens tjänst m. fl.

En förutsättning för att arbetsgivarinträde skall kunna ske enligt angivna

lagrum är att arbetstagarnas sjuklöneförmåner följer direkt av stadgande i

lag eller författning. Emellertid förekommer att myndighet meddelar före­

skrift om sjuklöneförmåner i sådan ordning, att det inte kan sägas att för­

månerna följer direkt av lag eller författning. Även för sådana fall bör möj­

lighet till arbetsgivarinträde föreligga. Med hänsyn härtill bör första stycket

i paragrafen omformuleras så att i stället anges att sjuklöneförmånerna skall

utgå enligt statliga föreskrifter. Denna formulering anknyter till ett mot­

svarande stadgande rörande semester i 1 § lagen den 17 maj 1963 (nr 114)

om semester. Med statliga föreskrifter bör här förstås endast föreskrifter

som meddelats av statlig myndighet. Däremot blir stadgandet inte tillämpligt

i fall då en icke statlig institution beslutar att tillämpa statliga normer för

sina anställda.

I detta sammanhang bör stadgandet i samma stycke om motsvarande

undantag i anslutning till sjuklönebestämmelser som beslutats av kommun

förtydligas så att vid sidan av kommun anges landstingskommun. En mot­

svarande ändring bör göras i 2 kap. 7 § tredje stycket. Detta innebär ingen

saklig ändring jämfört med vad tidigare varit avsett. I

I 10 kap. 2 § första stycket lagen om allmän försäkring finns bestäm­

melser om att folkpension till den som åtnjuter anstaltsvård på statens

bekostnad inte får utgå med mer än ett visst maximibelopp. I fråga om

barntillägg finns vidare i paragrafens tredje stycke ett stadgande om att

barntillägg inte skall utgå för barn som under hel månad på statens bekost­

nad åtnjuter anstaltsvård eller eljest kost och bostad. Stadgandet gäller dock

inte för tid då barnet är inackorderat vid nomadskola.

Någon motsvarighet till det berörda stadgandet om barntillägg finns ej

beträffande barnpension, vilket däremot var fallet enligt den till utgången

Kungl. Maj:ts proposition nr 9t ur 196i

26

av år 1962 gällande lagen om barnpensioner. På grund av en hänvisning i

den lagen till den numera likaledes upphävda lagen om särskilda barn­

bidrag gällde nämligen för barnpension motsvarande undantag som nu gäl­

ler för barntillägg. Då reglerna för barnpension och barntillägg bör överens­

stämma på denna punkt och det ej heller finns anledning att utge barn­

pension under sådan anstaltsvistelse, som det här är fråga om, bör tredje

stycket i förevarande paragraf ändras så att undantaget kommer att omfatta

även barnpension.

Enligt 10 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän försäkring kan riksför­

säkringsverket medgiva nära anhörig, vilken för sitt uppehälle är beroende

av den pensionsberättigade, rätt att helt eller delvis uppbära sådan del av

folkpension, som på grund av bestämmelserna i första stycket nämnda para­

graf inte skall utgivas. Vidare äger riksförsäkringsverket enligt 16 kap. 12 §

samma lag på framställning av nykterhetsnämnd besluta att pension till­

kommande den, som är hemfallen åt alkoholmissbruk och beträffande vilken

föreligger omständighet i övrigt som i 15 § första stycket lagen om nykter-

hetsvård sägs, helt eller delvis skall utbetalas till kommunal myndighet eller

den pensionsberättigades make eller annan person att användas till den pen-

sionsberättigades och hans familjs nytta. Motsvarande gäller för det fall att

den pensionsberättigade till följd av ålderdomssvaghet, sjuklighet eller

annan därmed jämförlig orsak är ur stånd att själv omhänderha honom till­

kommande pension.

Att de befogenheter det här är fråga om förbehållits riksförsäkrings­

verket och inte tillagts de allmänna försäkringskassorna, som eljest har att

besluta om pension, får ses mot bakgrunden av att det i begynnelseskedet

efter det att lagen om allmän försäkring trätt i kraft borde undvikas att

belasta kassorna med nytillkommande uppgifter i högre grad än som var

strängt nödvändigt. Sedan kassorna nu blivit väl förtrogna med sina nya

uPP§if*er, synes det lämpligt att de berörda befogenheterna överflyttas på

dem såsom ett led i strävandena att decentralisera försäkringens förvalt­

ning. Jag föreslår att lagrummen ändras i enlighet härmed. Kassornas beslut

i hithörande frågor kan i vanlig ordning överklagas hos riksförsäkrings­

verket och i sista hand hos försäkringsdomstolen. Riksförsäkringsverket

kan också utan att besvär anförts överpröva försäkringskassornas beslut.

Kungl. Maj.ts proposition nr 91 år 1961

Enligt 18 kap. 13 § första stycket lagen om allmän försäkring skall av

befattningshavarna hos allmän försäkringskassa direktör, föredragande för

pensionsärenden ävensom annan tjänsteman beträffande vilken Kungl.

Maj:t så föreskrivit tillsättas och entledigas av riksförsäkringsverket. Kungl.

Maj :t har föreskrivit, att bestämmelserna skall gälla befattningshavare med

lön motsvarande lägst lönen i lönegrad 21 å löneplan A i statens löneför-

ordning.

27

Avlönings-, pensions- och andra anställningsvillkor för befattningshavare

som nyss sagts skall enligt stadgande i tredje stycket i samma paragraf

bestämmas av riksförsäkringsverket efter kassans hörande. Enligt den nu

tillämpade förhandlingsordningen sker löneförhandlingarna mellan verket

och berörda personalgruppers organisationer. Därjämte är Försäkringskas­

sornas förhandlingsorganisation regelmässigt närvarande. Med hänsyn till

att ett samband råder mellan dessa befattningshavargrupper och vissa grup­

per av statstjänstemän har verket funnit ändamålsenligt att söka en viss

anknytning till civildepartementet. I samband med att överenskommelse

träffades om löner för 1963 nåddes samförstånd mellan riksförsäkrings­

verket å ena sidan samt Försäkringsfunktionärernas förbund, SACO:s all­

männa tjänstemannaförbund och Sveriges juristförbund å andra sidan att

en sådan lagändring kunde komma att vidtagas som innefattar rätt för

Kungl. Maj :t att fastställa avlönings- och pensionsvillkor för nu ifråga­

varande personal.

Goda skäl talar för att de frågor det här rör sig om skall kunna bringas

under civildepartementets handläggning. Bestämmelserna bör utformas så

att det skall ankomma på Kungl. Maj :t att bestämma den ordning i vilken

anställningsvillkoren skall fastställas. Jag förordar att 18 kap. 13 § tredje

stycket ändras i enlighet härmed. Kungl. Maj :ts föreskrifter bör innehålla

en regel om att, på sätt nu sker, kassan skall höras innan anställningsvill­

koren fastställes.

Frågor om förtidspension, invaliditetstillägg och invaliditetsersättning

avgöres i de allmänna försäkringskassorna av pensionsdelegationer. Be­

stämmelser härom återfinnes i 18 kap. 20 § lagen om allmän försäkring.

Normalt finns i varje kassa en pensionsdelegation. Under förutsättning av

Kungl. Maj :ts medgivande kan dock i en kassa inrättas mer än en delega­

tion. Så har hitintills skett i fem kassor.

Varje pensionsdelegation består av fem ledamöter, nämligen förutom

ordföranden två av medicinalstyrelsen utsedda läkare och två av landsting

eller stadsfullmäktige utsedda ledamöter.

Såsom ordförande i pensionsdelegation fungerar normalt ordföranden i

kassans styrelse. Då skäl föreligger kan dock utses särskild ordförande i

pensionsdelegation. Detta måste bland annat bli fallet då i en kassa finns

mer än en pensionsdelegation.

Enligt stadgande i andra stycket i berörda paragraf skall som suppleant

för pensionsdelegationsordförande, som tillika är ordförande i kassans sty­

relse, fungera den för honom utsedde suppleanten i styrelsen. På grund

härav kan det inte rimligen komma i fråga att ulse suppleanten för styrelse­

ordföranden till ordförande i en pensionsdelegation. Möjlighet härtill bör

dock föreligga, eftersom det i en kassa med mer än en pensionsdelegation

kan visa sig praktiskt att låta kassastyrelsens ordförande och hans supp-

Kungl. Maj.ts proposition nr 9 b år 196b

28

leant vara ordlörande i var sin delegation. Bestämmelserna bör ändras så,

att Kungl. Maj :t får befogenhet att förordna särskild suppleant för styrelse­

ordföranden i dennes egenskap av ordförande i pensionsdelegation.

För annan ledamot än ordförande som tillika är ordförande i kassans

styrelse skall enligt föreskrift i andra stycket utses en suppleant.

Erfarenheterna av den hittillsvarande verksamheten har givit vid handen

att det i pensionsdelegationer med stor arbetsbelastning uppkommer svårig­

heter för läkarna att med erforderlig omsorg gå igenom ärendena i den takt

som krävs för alt det inte skall uppkomma för stor balans. När det i sådana

fall inte eljest föreligger skäl att inrätta ytterligare en pensionsdelegation i

kassan, synes den rätta lösningen vara att öka antalet disponibla läkare inom

den befintliga delegationen. Detta kan lämpligen ske genom att antalet

suppleanter för varje läkarledamot utökas till två. Jag förordar en lagänd­

ring som ger Kungl. Maj :t befogenhet att besluta om sådan utökning.

Inom försäkringen för tilläggspension är en försäkrads pensionsrätt på

grundval av inkomst av anställning inte beroende av i vad mån arbetsgivaren

fullgör sin avgiftsskyldighet eller inte. För inkomst av annat förvärvsarbete

däremot har den försäkrade att själv betala avgiften för sin tilläggspensione­

ring och en förutsättning för att pensionspoäng skall tillgodoräknas på

grundval av sådan inkomst är att avgiften till fullo erlagts inom föreskriven

tid. Avgiften uppbäres tillsammans med inkomstskatten. Den skatt som

erlägges går i första hand till betalning av den i skatten ingående tilläggs-

pensionsavgiften. För att pensionsrätten skall vara säkrad räcker det allt­

så att den försäkrade erlagt så mycket av honom åvilande skatter och

avgifter som svarar mot tilläggspensionsavgiftens belopp. Enligt stadgande

i 40 § första stycket förordningen den 18 december 1959 (nr 552) angående

uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m. skall

tilläggspensionsavgift erläggas före den 1 oktober året näst efter taxerings­

året. Avgiften för exempelvis 1963 års inkomst skall alltså erläggas före den

1 oktober 1965. Ingår avgiften i tillkommande skatt, skall den erläggas inom

fyra månader efter utgången av den månad, varunder den sista av de för

skatteinbetalningen bestämda uppbördsterminerna infallit.

Har tilläggspensionsavgift inte till fullo erlagts inom föreskriven tid, skall

skatten omdebiteras med uteslutande av avgiften. Denna omdebitering inne­

bär det slutgiltiga konstaterandet av att pensionspoäng inte skall tillgodo­

räknas den försäkrade. Med hänsyn härtill har i andra stycket av den nyss­

nämnda paragrafen föreskrivits, att den försäkrade skall beredas tillfälle

att yttra sig, innan omdebitering verkställes. Sedan omdebitering skett skall

den försäkrade underrättas härom.

Enligt de erfarenheter som hitintills vunnits av tillämpningen torde det

vara onödigt och dessutom ägnat att väcka irritation att påkalla yttrande

från den försäkrade innan omdebitering sker. Den försäkrade har nämligen

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 är 1964

29

ingen möjlighet att genom avgiftsinbetalning eller eljest hindra att omdebi­

tering verkställes. Tillräcklig garanti mot felaktig omdebitering föreligger

genom rätten att anföra besvär över omdebiteringen, sedan meddelande här­

om erhållits. Till saken hör också att riksförsäkringsverket genom cirkulär

den 16 juli 1963 anmodat de lokala skattemyndigheterna att senast den 15

september året näst efter taxeringsåret påminna avgiftsbetalare, som då ej

erlagt hela avgiften, och upplysa dem om följderna av försummad betalning.

Föreskriften om att den försäkrade skall beredas tillfälle att yttra sig

innan omdebitering sker bör av nu anförda skäl utgå.

Departementschefens hemställan

I enlighet med det anförda har inom socialdepartementet upprättats för­

slag till lag angående ändring i lagen om allmän försäkring, lag om ändrad

lydelse av 11 och 12 §§ lagen angående införande av lagen om allmän för­

säkring samt förordning om ändrad lydelse av 40 § förordningen angående

uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Av förslagen, vilka torde få fogas såsom bilaga1 till detta protokoll, är

lagförslagen av den natur att lagrådets yttrande över dem bör inhämtas.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer föredragande de­

partementschefen, att lagrådets yttrande över upprättade förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän

försäkring, och

2) lag om ändrad lydelse av 11 och 12 §§ lagen den 25 maj 1962 (nr 382)

angående införande av lagen om allmän försäkring

måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av stats­

rådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj:t Ko­

nungen.

Ur protokollet:

Anders Leion

Kungl. Maj:ts proposition nr 9b år 196b

1 Bilagan, som bortsett från vissa redaktionella jämkningar är likalydande med de vid pro­

positionen fogade författningsförslagen, har här utelämnats.

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1964

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 9 mars

1964.

Närvarande:

justitieråden

Romanus,

Digman,

Nordström,

regeringsrådet Holmgren.

Enligt lagrådet den 3 mars 1964 tillhandakommet utdrag av protokoll

över socialärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 7

februari 1964, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upp­

rättade förslag till 1) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr

381) om allmän försäkring och 2) lag om ändrad lydelse av 11 och 12 §§

lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen om allmän

försäkring.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet

av lagbyråchefen Gunnar Danielson.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Thomas Kr ook

Kangl. Maj:ts proposition nr 94 år 1964

31

Utdrag av protokollet över soöialärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i stats­

rådet å Stockholms slott den 13 mars 1964.

Närvarande:

Statsråden S

träng

, A

ndersson

, L

indström

, L

ange

, L

indholm

, K

ling

,

S

koglund

, E

denman

, J

ohansson

, H

ermansson

, H

olmqvist

, A

spling

,

P

alme

.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, lagrådets den 9 mars

1964 avgivna utlåtande över de till lagrådet den 7 februari 1964 remitterade

förslagen till lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om

allmän försäkring och lag om ändrad lydelse av 11 och 12 §§ la9en den 25

maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen om allmän försäkring.

Föredragande departementschefen upplyser, att lagrådet lämnat försla­

gen utan erinran, samt hänvisar i övrigt beträffande hithörande frågor till

statsrådsprotokollet den 7 februari 1964 och anför.

Fr. o. in. den 1 april 1964 tillkommer ytterligare ett indextillägg till folk­

pensionen. Antalet sådana tillägg blir alltså 15. Med detta antal mdextill-

lägg och den föreslagna standardhöjningen kommer fr. o. m. juli 1964 pen­

sionen för en ensam pensionär att utgöra 3 775 kr. och för två pensions-

berättigade makar sammanlagt 5 900 kr. om året.

Folkpensionskostnaderna kan med hänsynstagande till de i det före­

gående förordade lagändringarna för budgetåret 1964/65 beräknas enligt

följande uppställning.

Förmånsslag

Totalkostnad

milj. kr.

Staten

milj. kr.

Kommunerna

milj. kr.

2 940

2 940

547

271

276

84

42

42

Änkepension

156

156

57

114

57

25

25

15

7

8

41

41

385

79

306

Summa

4 307

3 618

|

689

32

Kommunernas bidrag beräknas bli genomsnittligt 79,4 procent beträf­

fande bostadstilläggen och 50,3 procent beträffande övriga förmåner, till

vilka kommunerna bidrar.

Beräkningarna i tablån bygger på antagandet att 15 indextillägg utgår

dvs. det antal som gäller för april 1964. Varje ytterligare indextillägg —

som utgår med 75 kr. eller, om pensionstagaren är gift och hans make åt­

njuter folkpension i form av ålderspension eller hel förtidspension, 60 kr.

— beraknas kosta 75,8 milj. kr. årligen, varav 68,3 milj. kr. för staten och

7,5 milj. kr. för kommunerna.

Som huvudsakligt underlag för beräkningarna har valts ett av riksför­

säkringsverket uppskattat totalbestånd pensionstagare i januari 1965, vilken

månad ansetts representativ för hela budgetåret 1964/65. Följande uppskatt­

ning har gjorts beträffande antalet pensionärer med olika slag av pen­

sionsförmåner.

r

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 dr 1964

Pensionsförmån

Uppskattat antal personer

Jan. 1964

(1963/64)

Jan. 1965

(1964/65)

Förändring

Ålderspension.............

4-

24 000

Förtidspension.............

ool 000

Hustrutillägg.........

170 000

+ 1000

Änkepension

huvudfall................

43 000

43 000

38 000

övergångsfall...................

+ 8 000

Barntillägg...............

— 7 000

Barnpension...........

15 000

36 000

— 2 000

Summa

1 172 000

1 196 000

+ 24 000

Anslaget Bidrag till folkpensioner m. m. har i årets statsverksproposition

(bil. 7 p. 11) för budgetåret 1964/65 — under antagande att antalet index-

tillagg utgor 14 — preliminärt beräknats till 3 550 milj. kr. Jag föreslår att

anslaget definitivt uppföres med 3 620 milj. kr.

I förslaget till lag angående ändring i lagen om allmän försäkring bör

ett par redaktionella jämkningar vidtagas.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer föredraganden, att

Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen att

dels, jämlikt § 87 regeringsformen, antaga de i det föregående nämnda

förslagen till

1) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän

försäkring, och

2) lag om ändrad lydelse av 11 och 12 §§ lagen den 25 maj 1962 (nr 382)

angående införande av lagen om allmän försäkring,

dels antaga ett inom socialdepartementet upprättat förslag till

förordning om ändrad lydelse av 40 § förordningen den 18 december 1959

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1964

33

(nr 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän för­

säkring, m. m.

dels ock för budgetåret 1964/65 under femte huvudtiteln anvisa

till Bidrag till folkpensioner m. m. ett förslagsanslag av 3 620 000 000

kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämman­

de av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans

Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen skall avlåtas pro­

position av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

J. P. Wieselgrén