2

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1965

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

19 mars 1965.

Närvarande:

Statsministern

E ^rlander ,

ministern för utrikes ärendena

N ^ilsson ,

statsråden

S ^träng , L ^indström , L ^ange , L ^indholm , K ^ling , S ^koglund , E ^denman ,

J

ohansson

, H

ermansson

, H

olmqvist

, A

spling

, P

alme

, S

ven

-E

ric

N

ilsson

.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, anmäler efter

gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändrad or­

ganisation av rationaliseringsverksamheten på jordbrukets och trädgårds­

näringens områden samt anför.

I. Inledning

Sedan 1959 års riksdag (JoU 29, rskr 283) aktualiserat frågan om en

utredning av den framtida jordbrukspolitiken, tillsattes 1960 års jordbruks-

utredning. Enligt utredningsdirektiven, som återfinns i 1961 års riksdags-

berättelse s. 285, skulle bl. a. den statliga och statsunderstödda administra­

tionen för jordbrukets rationalisering överses.

Jordbruksutredningen1 har den 11 november 1964 avlämnat betänkandet

Organisationen av rationaliseringsverksamheten m. m. på jordbrukets,

skogsbrukets och trädgårdsnäringens områden (SOU 1964:55). Utredning­

en har samtidigt överlämnat dels särskilt yttrande av ledamoten Yngve

Persson, dels skrivelse rörande namn på de nya organ som utredningen fö­

reslår.

Yttranden har avgetts av arbetsmarknadsstyrelsen, samtliga länsstyrel­

ser, statskontoret, statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket (RRV), riks­

arkivet, skolöverstyrelsen, domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, lantmäteri- 1

1 Ledamöter: landshövdingen Gösta Netzén, ordf., advokaten Ture Bengtsson, förbunds­

ordföranden Sune Eriksson, riksdagsmännen Einar Haeggblom och Nils G. Hansson, direk­

törerna Sven Holmström och Harald Håkansson, förbundsordförandena Ewald Jansson

och Anton Johansson, generaldirektören Folke Johansson, byråchefen Lars Juréen, pro­

fessorn Assar Lindbeck, direktören Carl Lindskog, agr. lic. Clas-Erik Odhner, t.f. för­

bundsordföranden Sigge Oscarsson, riksdagsmannen Sven Persson, förbundsordföranden

Yngve Persson, riksdagsmannen Waldemar Svensson, direktören Kurt Söderberg, expe­

ditionschefen Karl-Olof Wahlfisk, överdirektören Hans Wetterhall, direktörerna Sten

Zachrison och Halvdan Åstrand samt generaldirektören Lars Öjborn.

4

riga åtgärder för att förbättra driftsförhållandena och det ekonomiska ut­

bytet av jordbruket.

Under styrelsen sorterar lantbruksnämnderna, statens hingstdepå och

stuteri samt lappväsendet, i vad det avser rennäringen. Styrelsen har vidare

överinseende över Alnarpsinstitutet, statens centrala frökontrollanstalt, sta­

tens maskinprovningar och jordbrukets upplysningsnämnd samt statens

och med statsmedel understödda lantbruksundervisningsanstalter med un­

dantag av lantbrukshögskolan. Under styrelsens tillsyn står dessutom hus­

hållningssällskapen samt med statsmedel understödda lokala frökontroll-

anstalter och lantbrukskemiska kontrollstationer.

Lantbruksstyrelsen utgörs av en generaldirektör och chef, två överdirek­

törer, varav en är souschef, och fyra av Kungl. Maj :t förordnade särskilda

ledamöter. Vid behandling i plenum av ärende, som rör statens jordbruks­

nämnds, lantmäteristyrelsens, skogsstyrelsens eller kammarkollegiets verk­

samhetsområde, äger chefen för den berörda myndigheten närvara.

överdirektörerna förestår var sin avdelning, nämligen rationaliseringsav-

delningen med en byrå för yttre rationalisering och en för inre rationali­

sering samt lantbruksavdelningen med en lantbruksbyrå, en husdjursbyrå,

en undervisningsbyrå och en jordbruksekonomisk byrå. Vid sidan av av­

delningarna finns en administrativ byrå. Till denna är knuten jordbrukets

upplysningsnämnds kansli.

Lantbruksnämnderna. I enlighet med beslut av 1947 års riksdag (prop.

1947: 75, SäU 2, rskr 424) inrättades år 1948 lantbruksnämnder, som fick

till huvuduppgift att handha jordbrukets yttre och inre rationalisering.

Lantbruksnämnderna och den samtidigt inrättade rationaliseringsavdel-

ningen vid lantbruksstyrelsen utgör tillsammans den s. k. lantbruksorga-

nisationen.

Nämndernas organisation regleras i instruktionen för lantbruksstyrelsen

och lantbruksnämnderna. Det finns en lantbruksnämnd i varje län utom i

Älvsborgs län, där det finns två.

Lantbruksnämnd utgörs av sju ledamöter, varav tre — däribland ord­

föranden — utses av Kungl. Maj :t och två av hushållningssällskapet. Lant-

bruksdirektören och hushållningssällskapets direktör är självskrivna le­

damöter. I alla lantbruksnämnder är länets landshövding f. n. ordförande.

Även annan representant för länsstyrelsen äger närvara vid nämndens

sammanträden. Också länsjägmästaren, överlantmätaren och representant

för annan länsmyndighet får närvara, när ärende behandlas som rör hans

arbetsområde.

Inom varje lantbruksnämnd skall normalt finnas två delegationer, en

för yttre och en för inre rationalisering. Lantbruksdirektören och direk­

tören för hushållningssällskapet är självskrivna ledamöter i yttre resp. inre

delegationen. I plenum handläggs flertalet ärenden rörande yttre rationali­

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1965

sering och andra viktiga ärenden. Övriga ärenden avgörs av delegation eller

i vissa fall av lantbruk sdirektör, konsulent eller kamrerare.

Nämndens fältarbete är uppdelat på en yttre och en inre avdelning, som

vardera förestås av en konsulent. Totalt finns vid lantbruksnämnderna ca

620 befattningshavare, varav omkring 130 med akademisk examen. För sina

lokala kontakter med jordbrukarna utser nämnderna ortsombud.

Lantbruksnämnd skall uppmärksamt följa lantbrukets tillstånd och ut­

veckling och själv vidtaga eller hos lantbruksstyrelsen göra framställning

om erforderliga åtgärder.

För att fullgöra dessa uppgifter utför nämnderna översiktliga utredning­

ar och planeringar. Dessa syftar till att översiktligt kartlägga rådande för­

hållanden och utvecklingstendenser rörande bl. a. produktionsunderlaget i

mark, brukningsenheter, befolkning och arbetskraft i jord- och skogsbruk.

Utredningarna ger underlag för handlingsprogram och konkreta rationali-

seringsinsatser. Som ett led i nämndernas uppgift att ta initiativ till olika

åtgärder för att förbättra fastighetsstrukturen inom jordbruk och skogs­

bruk genomför de individualplanering, dvs. förslag till sådana åtgärder

inom ett relativt begränsat område. För att kunna stå jordbrukarna till

tjänst med tekniska planer för investeringar i jord och byggnader bedriver

nämnderna även projekteringsverksamhet. I första hand för att bedöma

lönsamheten av de fastighetsköp och de investeringar i jord eller bygg­

nader, vartill statligt stöd söks, utförs ekonomiska kalkyler.

Som ett hjälpmedel i rationaliseringsverksamheten bedriver lantbruks­

nämnderna rådgivning och upplysning. Detta sker dels individuellt, dels ge­

nom kurser som ofta ordnas i samarbete med hushållningssällskapen.

Nämnderna bereder årligen ca 370 ärenden enligt 1925 års bolagsför-

budslag, som avgörs av Kungl. Maj :t eller i vissa fall av länsstyrelse. Vi­

dare handlägger nämnderna i första instans årligen ca 6 500 ärenden en­

ligt 1955 års jordförvärvslag samt ärenden enligt 1947 års lag om uppsikt

å jordbruk.

Lantbruksnämnderna har ett generellt bemyndigande att med anlitande

av eu särskild kapitalfond, jordfonden, köpa och sälja fast egendom för

rationaliseringsändamål. Den inköpta marken skall i princip snarast över­

låtas till jordbrukare som är i behov av tillskottsjord. Det har emellertid

visat sig lämpligt att genom markinköp skapa en viss rationaliseringsre-

serv. I medeltal stannar de inköpta fastigheterna kvar i nämndernas ägo

i drygt två år.

Även strukturrationalisering, som avser att främja såväl storleksrationali-

sering som omarrondering av skogsmark för alla skogsägarekategorier, in­

går i nämndernas verksamhet. De beviljar statligt ekonomiskt stöd till yttre

och inre rationalisering samt till förvärv av jordbruk och inventarier.

Nämnderna svarar närmast för handläggningen av ärenden rörande de

lägenheter på kronoinark i Norrlands fjälltrakter, som står under lanl-

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1965

5

6

bruksstyrelsens förvaltning. Den del av det särskilda stödet till mindre

jordbruk, som utgår i form av arealtillägg och övergångsbidrag, administre­

ras av lantbruksnämnderna. Nämnderna tar vidare mot ansökningar om er­

sättning och behovsprövade bidrag vid skördeskada samt kontrollerar riktig­

heten av lämnade uppgifter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1965

Hushållningssällskapen. Flertalet hushållningssällskap inrättades i bör­

jan av 1800-talet. Under 1800-talets senare del kom verksamheten att spän­

na över ett brett register inom jordbruk, skogsbruk, fiske, hemvård m. in.

Efter hand avskildes den skogliga verksamheten, huvuddelen av veterinär­

verksamheten, mejerikonsulentverksamheten och egnahems verksamheten.

Den inre rationaliseringen överfördes år 1948 till lantbruksnämnderna.

Hushållningssällskapen behöll dock sin karaktär av regionala, statsunder­

stödda sammanslutningar men deras självbestämmanderätt inskränktes

och det allmännas insyn i och inflytande över verksamheten ökades. Yt­

terligare ett steg i samma riktning togs år 1961, från vilket år Kungl. Maj :t

eller lantbruksstyrelsen tillsätter direktörs- och konsulentbefattningar.

Hushållningssällskapens organisation regleras i första hand av stadgar

som fastställs av Kungl. Maj :t. Stadgarna skall stå i huvudsaklig överens­

stämmelse med kungörelsen den 10 juli 1947 (nr 394) med allmänna grun­

der för hushållningssällskaps organisation. Vissa bestämmelser om sällska­

pens organisation finns i kungörelsen den 1 december 1961 (nr 620) om

statsbidrag till hushållningssällskapsorganisationen, m. m.

Sällskapens verksamhetsområde omfattar ett län. Dock är Älvsborgs län

uppdelat på två sällskap. Varje kommunalt röstberättigad äger mot er­

läggande av årlig avgift vinna inträde i hushållningssällskap. Antalet med­

lemmar uppgick vid 1963 års utgång till 145 500.

Hushållningssällskapets beslutanderätt skall, i den mån den ej tillkom­

mer förvaltningsutskottet (styrelsen), utövas av lantbruksombud jämte

förvaltningsutskottets ledamöter. Val av lantbruksombud sker i stort sett

efter samma regler som gäller vid allmänna val. Kungl. Maj :t utser säll­

skapets ordförande, som även är ordförande i förvaltningsutskottet. Det

senare består av elva ledamöter. Sällskapets direktör och lantbruksdirek-

tören är självskrivna ledamöter, medan fyra utses av hushållningssällska­

pet och fyra av landstinget.

Vid sällskapen finns 376 personalförtecknade tjänstemän som helt avlö­

nas med statsmedel. Övrig fast personal, som den 31 december 1963 upp­

gick till omkring 800, avlönas med anlitande av från statligt eller annat häll

särskilt anvisade medel, taxeinkomster eller andra inkomster av verksam­

heten eller medel från sällskapens fonder. Främst under växtodlingssäsong-

en finns ett betydande antal tillfälligt anställda.

Flertalet sällskap disponerar försöks-, kurs- eller demonstrationsgårdar.

8

Hushållningssällskapens nettotillgångar uppgår till inemot 50 milj. kr.

Större delen härav är placerad i jordbruks- och stadsfastigheter. Därtill

kommer av sällskapen förvaltade fonder vilkas sammanlagda behållning ut­

gör drygt 18 milj. kr.

Som centralt samarbets- och serviceorgan har sällskapen bildat Hushåll-

ningsällskapens Förbund.

Skogsstyrelsen. Genom beslut av 1941 års riksdag (prop. 1941: 94, JoU

31, rskr 220) inrättades skogsstyrelsen. Enligt instruktionen den 28 juni

1962 (nr 427) för skogsstyrelsen skall denna leda de statliga åtgärderna för

att främja det enskilda skogsbruket, vara centralmyndighet för den skogliga

yrkesutbildningen samt leda och samordna skogsvårdsstyrelsernas verk­

samhet.

Skogsstyrelsen består av en generaldirektör och chef samt fem av Kungl.

Maj :t förordnade ledamöter. Inom styrelsen finns två skogsbyråer, en ad­

ministrativ byrå samt en fristående avdelning för yrkesutbildning. En av­

delning för virkesmätningsärenden och skoglig statistik ingår i första skogs­

byrån. Till styrelsen är knutna två rådgivande nämnder, nämligen nämnden

för skoglig flygbildteknik samt samarbetsnämnden för skoglig växtföräd­

ling och genetik.

Styrelsens plenum utgörs av generaldirektören och övriga ledamöter. I ple­

num avgörs ärenden av större vikt. Vid behandling i plenum av ärenden,

som rör domänstyrelsens, lantbruksstyrelsens eller lantmäteristyrelsens

verksamhetsområde äger chefen för den berörda myndigheten närvara.

Skogsvårdsstyrelserna. I samband med att en skogsvårdslagstiftning för

hela landet infördes år 1903 inrättades skogsvårdsstyrelser i de flesta länen.

Styrelserna skulle inom ramen för sina ekonomiska resurser arbeta för den

enskilda skogshushållningens främjande. Verksamheten, som anpassades

efter de lokala förhållandena, ökade förhållandevis snabbt. 1960 års riksdag

(prop. 1960: 106, BevJoU 1, rskr 326) beslöt om vissa ändringar i skogs­

vårdsstyrelsernas organisation och verksamhet. Genom nya regler i fråga om

styrelsernas sammansättning och personalorganisation samt besvärsrätt

ändrades deras förvaltningsrättsliga ställning så att den i stort sett blev

samma som för statliga länsorgan.

Skogsvårdsstyrelsernas organisation regleras genom förordningen den 3

juni 1960 (nr 267) angående skogsvårdsstyrelser och genom reglementet den

3 juni 1960 (nr 322) för skogsvårdsstyrelserna. I varje län finns en skogs-

vårdsstyrelse, som utgörs av sju ledamöter. Kungl. Maj :t utser tre, där­

ibland ordföranden, och landstinget tre, varjämte länsjägmästaren är själv­

skriven ledamot. Landshövdingen och landssekreteraren eller annan repre­

sentant för länsstyrelsen äger närvara vid dess sammanträden. Vid hand­

läggning av frågor av större vikt, som rör annan länsmyndighets arbetsom­

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1065

10

svara för att det finns tillräcklig tillgång på skogsfrö och skogsplantor. Frö-

och plantanskaffningen bedrivs under fullt affärsmässiga former. Omslut­

ningen är ca 15 milj. kr. per år. När det gäller återväxtarbetena i fält med­

verkar styrelserna bl. a. genom en brett upplagd propaganda, genom råd­

givning till enskilda skogsägare samt ibland genom direkt arbetsledning.

Återväxtarbetena kräver 20 % av skogsvårdsstyrelsernas hela arbetsinsats.

Styrelserna utför vägnätsplaneringar för skogsvägar inom större områden

och projekterar praktiskt taget alla skogsvägföretag. Ca 4 % av arbetsinsat­

sen ägnas åt dessa frågor. Uppgifterna med skogsbruksplanläggning och

skogsvärdering har ökat under senare år och är av ungefär samma storlek

som skogsvägverksamheten.

Skogsvårdsstyrelserna övervakar att skogsvårdslagens avverknings- och

återväxtregler följs. Uppgifterna härmed samt med viss annan lagövervak­

ning tar i anspråk ca 5 % av arbetsinsatsen.

Gällande system för skogsvårdsstyrelsernas finansiering skiljer på skogs-

värdsstyrelsernas offentliga uppgifter, för vilka staten skall bestrida kost­

naderna, och deras serviceuppgifter som skogsägarna helt skall betala. Frö-

och plantproduktionen drivs fristående från den övriga verksamheten efter

fullt affärsmässiga grunder. De offentliga uppgifternas del av antalet lor-

rättningsdagar uppgår till ca 30 %. Hur styrelsernas inkomster fördelar sig

framgår av följande tabell.

Kungl. .1 laj.ts proposition nr 100 år 1965

Sammanställning av skogsvårdsstyrelsernas inkomster

Inkomstpost

Belopp milj. kr.

Procent

1962/63

1963/64

1962/63

1963/64

Statsanslag .............................................

29,5

41,5

35

40

Anslag från landsting m. fl................

3,0

2,5

4

2

Förrättningsavgifter m. m...................

49,5

58,5

59

57

Upptagna lån ........................................

1,5

0,5

2

I

Summa

83,5

103,0

100

100

Skogsvårdsstyrelsernas nettotillgångar uppgår till ca 49 milj. kr., varav

26 milj. kr. avser anläggningar och lager för frö- och plantverksamheten.

Återstoden är till mycket stor del placerad i skolbyggnader och övnings-

skogar.

Såsom ett diskussionsforum för frågor av gemensamt intresse för skogs­

vårdsstyrelserna fungerar Skogsvårdsstyrelsernas Förbund.

Lantmäteriväsendet. Lantmäteriväsendets organisation och verksamhet

regleras i instruktionen den 28 oktober 1960 (nr 596) för lantmäteristyrel-

sen och lantmäteristaten. Lantmäteriet är organiserat i tre led, nämligen

11

lantmäteristyrelsen, överlantmätare med länslantmäterikontor samt lant-

mäteriets förrättningsorganisation, bestående av distriktsenheter och spe-

ciaienheter. Vid sidan av det statliga lantmäteriväsendet finns för motsva­

rande verksamhet i städer och vissa stadsliknande samhällen ett kommunalt

mätnings- och fastighetsregisterväsende.

Arbetsuppgifterna utgörs av fastighetsbildning för skilda ändamål, fas-

tighetsredovisning, kartläggning m. m., i huvudsak på landsbygden. På jord­

brukets och skogsbrukets område har lantmäteriet under senare år i stor

omfattning medverkat i strukturrationaliseringen. Lantmäteriets uppgifter

på jord- och skogsbruksområdet utgör 25 å 30 % av hela dess verksamhet.

Lantmäteristyrelsen utövar den centrala ledningen av lantmäteriväsen­

det samt övar tillsyn över jordregistret. Styrelsen har även överinseendet

över mätningsväsendet i rikets städer och köpingar. Styrelsen utgörs av en

generaldirektör och chef samt, såsom ledamöter, fyra överingenjörer, vilka

förestår var sin byrå, nämligen administrativa byrån, landsbygdsbyrån,

stadsbyrån och utredningsbyrån.

I varje län finns ett länslantmäterikontor som förestås av en överlant­

mätare. Överlantmätaren har samordnande och ledande fuktioner och har

i förrättningsproceduren uppgiften att granska och fastställa lantmäteri-

förrättningar. Arbetet på länslantmäterikontoren omfattar uppgifter i sam­

band med det legala förrättningsförfarandet, medverkan i arbetet inom läns­

förvaltningen, förvaltningsmässiga och andra administrativa uppgifter

inom lantmäteriorganisationen samt serviceuppgifter.

Huvuddelen av lantmäteriverksamheten bedrivs inom förrättningsorgani-

sationcn. Lantmäteridistrikten, som till antalet är 110, har enligt jorddel­

ningslagen att ombesörja all slags förrättningsverksamhet. Denna är av ju-

diciell art och överinstanserna utgörs därför av domstolar (ägodelningsrätt,

hovrätt, högsta domstolen). I mån av behov och tillgång på personal har

lantmäteristyrelsen möjlighet att vid sidan av distrikten inrätta särskilda

specialenheter med uppgift att omhänderha vissa större uppgifter eller upp­

gifter av speciellt slag inom visst område. Specialenheterna bildas främst

för att verkställa sådana av enskilda och lantbruksnämnder aktualiserade

lantmäteriförrättningar med anknytning till den yttre rationaliseringen,

som inte utan nämnvärd väntetid kan utföras av lantmäteripersonal inom

vederbörande distrikt. F. n. finns 37 specialenheter.

Antalet befattningshavare i lantmäteriet uppgår till ca 1 900.

Statens jordbruksnämnd. 1947 års riksdag fattade principbeslut om att ett

särskilt centralt organ, statens jordbruksnämnd, skulle svara för den pris-

reglerande verksamheten på jordbrukets område. Nämnden, som inrättades

den 1 juli 1950 genom omorganisation av statens livsmedelskommission,

svarar också för den prisreglerande verksamheten på fiskets område och för

vissa beredskapsuppgifter i fråga om livsmedelsförsörjningen.

Kungl. Mnj:ts proposition nr 100 år 1065

12

Kungl. Mnj. ts proposition nr 100 år W65

Jordbruksnämnden består av eu generaldirektör och fem av Kungl. Maj:t

utsedda ledamöter. Av dessa kommer två från jordbrukets organisationer,

två från den kooperativa och enskilda handeln samt en från den största lön­

tagarorganisationen.

Nämndens kansli består enligt instruktionen den 15 juni 1956 (nr 376)

för statens jordbruksnämnd av fem byråer, nämligen animaliebyrån med en

fisksektion och en fettvarusektion, vegetabiliebyrån, administrativa byrån

med en beredskapssektion och en kanslisektion, utredningsbyrån med en

statistiksektion samt utrikeshandelsbyrån. Med hänsyn till uppgifterna

inom totalförsvaret har hos nämnden placerats en militärassistent. Antalet

anställda utgör omkring 150 personer.

Till nämnden är knuten dels en expertdelegation för att handha kalkyler­

na över jordbrukets intäkter och kostnader, kalkylsakkunniga, dels ett råd

för prisregleringsfrågor på fiskets område, dels också sedan år 1963 en kon­

sumentdelegation. Denna har till uppgift bl. a. att till nämnden framföra

synpunkter och önskemål med särskild hänsyn till förbrukarsidans intres­

sen.

Jordbruksnämnden i plenum deltar i alla viktigare förhandlingar och

överläggningar i ärenden som rör nämndens verksamhet. Ärenden, som ej

är pleniärenden, avgörs av generaldirektören eller tjänsteman. Vid behand­

ling i plenum av ärende, som berör lantbruksstyrelsens eller fiskeristyrel-

sens verksamhetsområde, äger chefen för den berörda myndigheten närvara.

Det åligger jordbruksnämnden att samråda med näringslivets organisatio­

ner och att lämna inhemska och utländska myndigheter meddelande i frå­

gor, som faller inom nämndens verksamhetsområde.

Övriga organ. Lantbrukets yrkesskolor utgörs av lantbruks-, trädgårds-

och lanthushållsskolor. I varje län finns i princip en regional skolstyrelse

som är gemensam för länets nu ifrågavarande skolor. I styrelsen ingår fyra

av skolornas huvudmän utsedda ledamöter samt en representant för var­

dera hushållningssällskapet, skogsvårdstyrelsen och länsskolnämnden. Vida­

re äger lantbruksnämndens direktör rätt att delta i skolstyrelsens överlägg­

ningar. De statliga skolorna, Alnarpsinstitntet och trädgårdsskolan i Norr­

köping, har särskilda styrelser.

Av de 50 lantbruksskolor, som f. n. finns, är landstingen lokal huvudman

för 38, medan bl. a. hushållningssällskap och stiftelser är huvudman för öv­

riga. Vid lantbruksskolorna anordnas förberedande yrkesutbildning, grund­

läggande yrkesutbildning samt vidareutbildning, dels i form av specialkur­

ser, dels i form av allsidig utbildning av blivande driftsledare. I den grund­

läggande utbildningen deltog under läsåret 1963/64 1 770 elever.

Lantbrukshögskolan svarar vid sidan av forskning och undervisning för

den hela landet omfattande jordbruksförsöksverksamheten. Hushållnings­

sällskapen medverkar mot ersättning i det praktiska utförandet av försö­

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 är 1005

jord och byggnader in. in., som hade till ändamål att förbättra produk­

tions- och driftsförhållandena på befintliga eller planerade brukningsen-

heter. I åtgärder för driftsrationalisering innefattades sådana åtgärder för

förbättring av driftsresultatet på en till storlek och gränser given bruknings-

enhet, vilka inte mer permanent berörde brukningsenhetens jord eller bygg­

nader.

Denna uppdelning torde enligt utredningen ha varit av värde såsom un­

derlag för det statliga rationaliseringsprogrammets uppbyggnad och för

den inbördes avvägningen mellan de olika rationaliseringsinsatserna. Sam­

tidigt har emellertid uppdelningen varit en källa till missförstånd och vid

upprepade tillfällen kritiserats. Utredningen redovisar, att de olika rationa-

liseringsgrenarna delvis griper in i varandra, men påpekar att det också

finns uppgifter som inte klart kan hänföras till någon speciell gren. Exem­

pel härpå är verksamheten på företagsekonomins område samt markan-

vändningsfrågor.

De nuvarande organens befattning med rationaliseringsgrenarna grun­

dar sig på den fördelning, som skedde år 1948 och som innebär att lant­

bruksnämnderna handhar den yttre och inre rationaliseringen samt hus­

hållningssällskapen driftsrationaliseringen på jordbrukets område. Skogs-

vårdsstyrelserna sköter den speciella skogliga rationaliseringen. Lantmäte-

riet medverkar i den yttre rationaliseringen i fråga om ändring av fastig­

hetsindelningen.

I det stora hela har dessa riktlinjer för arbetsfördelningen också följts i

praktiken. Redan i definitionen av rationaliseringsgrenarna föreligger dock

vissa oklarheter samt risk för att åtgärder, som nära hör samman, förs till

olika grenar. Uppspaltningen av sådana åtgärder på olika myndigheter

måste ur effektivitetssynpunkt anses olämplig och för näringsutövarna ver­

ka förvirrande. Ärenden av enkel beskaffenhet och om vilka ingen tvekan

behöver råda beträffande lönsamhet och allmän lämplighet går som regel

lätt att hänföra till en bestämd rationaliseringsgren och ett bestämt organs

verksamhetsfält. Med de många handlingsalternativ beträffande produk­

tionens omfattning, inriktning och intensitet, som numera finns att välja

mellan, blir emellertid den enskilde näringsutövaren vid många och kanske

just Aid de för hans ekonomi mest avgörande tillfällena föga hjälpt av en

isolerad, ensidig studie eller plan inom blott ett rationaliseringsavsnitt. Detta

kan leda till att bättre möjligheter inom annan sektor av företaget förbises

eller försummas. I praktiken har också svårigheterna att frikoppla de skil­

da rationaliseringsgrenarna från varandra efter hand blivit uppenbara, vil­

ket lett till en av statsmakterna påbjuden närmare samverkan mellan ratio-

naliseringsorganen.

Utredningen finner att en mera strikt uppdelning av organens arbete

med utgångspunkt från rationaliseringsuppgifternas nuvarande gruppering

skulle vara svår att göra fullt logisk och än svårare att tillämpa. En sådan

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1965

5. Hittills har varje organs verksamhet omspänt endast en del av hela

rationaliseringsfältet. Uppdelningen av verksamheten på olika rationalise-

ringsgrenar gör att ett organs insatser inom dess avsnitt kunnat vara be­

rättigade sett ur begränsad synvinkel men kan ha inneburit att ett bättre

alternativ inom en annan sektor försenats eller rent av omöjliggjorts. Det är

också så att jord- och skogsbruksföretagen av i dag ofta ger en bild av en

disharmonisk produktionsapparat, där insatserna inom olika sektorer av

företaget är dåligt avvägda. Även om orsakerna härtill är många, kan man

inte frigöra sig från tanken att förhållandet att flera organ var för sig med­

verkar till att utforma olika delar av företaget knappast är ägnat att ge

företaget önskvärd balans i resursfördelningen.

Framtida verksamhet. Avgörande för hur den framtida organisationen

skall byggas upp är arten och mängden av arbetsuppgifter. Även den ar­

betsmetodik, som tillämpas, är av betydelse i sammanhanget. Utredningen

utgår från att nuvarande arbetsuppgifter i huvudsak kommer att kvarstå.

I den mån nya sådana tillkommer eller tyngdpunkten i den nuvarande verk­

samheten förskjuts i den ena eller andra riktningen som en följd av utred­

ningens kommande förslag och därpå grundade beslut om den framtida

jordbrukspolitiken, torde hänsyn få tas härtill vid den slutliga utform­

ningen av organisationen.

Även om den prisreglerande verksamheten intar en mycket viktig plats i

den statliga jordbrukspolitiken, bereder den med hänsyn till sin begrän­

sade administrativa apparat inte några större problem ur organisations­

synpunkt.

I fråga om jordbrukets rationalisering och den därmed mer eller mindre

intimt sammanvävda verksamheten av motsvarande slag på skogsbrukets

och trädgårdsnäringens områden framhåller utredningen att översiktlig pla­

nering framdeles torde bli en uppgift av betydelse för allt flera områden.

Den initiativverksamhet beträffande olika effektiviseringsstödjande åtgär­

der från samhällets sida, som kommer att åvila rationaliseringsorganisa-

tionen, måste byggas på en ingående kunskap om resp. områdes produk-

tionsförutsättningar, avsättningsförhållanden och arbetskraftssituation lik­

som om utvecklingstendenser inte bara inom jordbruk utan också beträf­

fande landsbygdsförhållanden i övrigt.

Goda yrkeskunskaper hos de inom jord- och skogsbruk verksamma är ett

grundvillkor för framgång i rationaliseringsverksamheten. Allt eftersom

större kapital- och markresurser knyts till företagen ökar behovet härav.

I första hand erfordras en grundläggande yrkesutbildning. Det som brister

i grundutbildning får kompletteras genom upplysnings- och rådgivnings­

verksamheten.

I framtiden torde det bli än mer viktigt än hittills att uppbyggandet av

rationella lantbruksföretag och den successiva anpassningen av företagens

17

produktionsformer baseras på ekonomiska bedömningar av skilda hand­

lingsalternativ. En företagsekonomisk planering, som omspänner företagets

samtliga grenar, måste göras. Ofta bör den få utmynna i ett handlingspro­

gram, där ordningsföljden av olika steg i förbättringsarbetet avvägts med

hänsyn till kapitaltillgång in. m.

För att bl. a. i samband med strukturrationalisering få fram konkreta

förslag för överväganden om företagsutformningen inom begränsade om­

råden erfordras även viss planering, s. k. individualplanering. Med utgångs­

punkt från bedömningar rörande lämplig markanvändning, befintliga an­

läggningar in. m. bör med stöd av företagsekonomiska beräkningar göras

alternativa förslag till uppbyggandet av bestående brukningsenheter. Genom

finansieringsstöd i olika former kan rationaliseringsorganen möjliggöra

eller stimulera till de ofta stora investeringar som erfordras vid sådant

uppbyggande. Med hänsyn till det ökande kapitalbehovet inom jord- och

skogsbruket och då en god kapitalförsörjning är en förutsättning för fram­

gång i rationaliseringsarbetet torde finansieringsstödjande åtgärder fram­

deles få en ökad omfattning. Köp och försäljning av mark har visat sig vara

det mest verksamma medlet från det allmännas sida, då det gällt att åstad­

komma strukturförbättringar. Det f. n. starkt ökande utbudet av fastig­

heter och en i samband därmed väntad ytterligare ökad takt i strukturom­

vandlingen pekar mot ett vidgat utrymme för denna inköps- och försälj-

ningsverksamhet. 1 vissa avseenden, t. ex. i fråga om markförvärv och skogs­

vård, är samhällets intresse för jord- och skogsbrukets rationalisering så

framträdande att det ansetts erforderligt att reglera spörsmålen i lag. Lag­

tillämpning blir därigenom en viktig del av rationaliseringsorganens upp­

gifter.

Som komplement till övriga insatser erfordras på vissa arbetsavsnitt in­

satser från rationaliseringsorganens sida i form av serviceverksamhet så­

som projektering, uppgörande av planer och kalkyler, laboratorier änst i

form av analyser, tillhandahållande av skogsfrö och skogsplantor etc., på

vilka områden brister eljest skulle uppstå med en minskad rationaliserings-

takt som följd.

Utredningen behandlar även vissa metodikfrågor, som bedöms vara av

betydelse för den framtida organisationsutformningen i stort, och uppe­

håller sig därvid huvudsakligen vid rådgivningsverksamheten.

Rådgivningens former måste enligt utredningen varieras efter de förut­

sättningar som föreligger i de enskilda fallen beträffande ämnesområdet,

mottagarna och tillgängliga resurser för rationaliseringsarbetet. Viktigt är

att befintliga förutsättningar för eu snabb kunskapsspridning utnyttjas.

Bl. a. bör de mest aktuella frågeställningarna och problemen bearbetas, före­

fintliga organisationer och deras kanaler till medlemmarna utnyttjas samt

föregångsmännen i bygderna anlitas i arbetets planering och såsom förc-

2 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. AV 100

Kungl. Ma j. ts proposition nr 100 år 1965

18

döme vid genomförande av praktiska åtgärder. För att initiera olika ratio­

naliseringsprocesser fordras vidare från rådgivningens sida en bred kon­

taktyta till näringsutövarna. Framstegstakten synes i hög grad betingas av

att man parallellt utnyttjar olika framkomstvägar och kombinerar olika

metoder så att dessa understöder varandra.

Grundläggande för snabb spridning av kunskaper i form av nya fakta

m. m. är upplysning genom massmedia. Denna form kan i eu del fall ge

omedelbara resultat men är framför allt ett sätt att väcka intresse. För

mera konkreta resultat erfordras grupprådgivning eller individuell råd­

givning. Om personalresurserna skall räcka till, torde grupprådgivningen

få bli den vanligaste vägen. Individuell rådgivning torde främst få utnyttjas

vid mera omfattande planeringar, exempelvis i anslutning till någon större

omläggning av produktionsinriktningen, utökning av markinnehav och

större investeringar, vid vilka tillfällen risken för felinvestering eller fel­

aktig långsiktig uppläggning av driftsformen kan vara överhängande.

Det är viktigt att kunskapsvägarna förbättras särskilt på de punkter, där

nu flaskhalsar finns som fördröjer tillämpningen i praktiken av nya drifts­

metoder, försöksresultat etc. Sålunda synes kontakten mellan försöks- och

forskningsinstitutioner och rådgivningsorganisationen böra ytterligare för­

bättras och en lämplig arbetsfördelning dem emellan åstadkommas. Vidare

bör eftersträvas en bättre kontakt mellan rådgivarna och näringsutövarna.

Detta kan ske bl. a. genom att antalet lokalt placerade rådgivare ökas och

att näringsutövarna aktivt engageras i rådgivningsverksamheten. Vidare

bör massmedia — inte minst televisionen — utnyttjas i ökad utsträckning.

Den regionala organisationen. Vid övervägandena om hur den regionala

rationaliseringsorganisationen bör utformas, har utredningen haft följande

allmänna utgångspunkter.

1. De nuvarande länsorganens samtliga uppgifter skall fullgöras.

2. Den nya organisationens primära uppgift blir att ettektuera de beslut

som statsmakterna fattar om mål och medel i rationaliseringsverksamheten.

8. Rationaliseringsåtgärderna skall liksom hittills i främsta rummet vara

en de berörda näringarnas egen verksamhet som statsmakterna genom sär­

skilda organ och åt dessa anvisade medel stöder.

4. Organisationen skall fylla de krav på anpassningsbarhet och effekti­

vitet som måste ställas på den från såväl näringarnas som det allmännas

sida.

Analysen av den nuvarande organisationen visar att bristerna i denna till

stor del beror på uppdelningen av rationaliseringsåtgärderna på olika or­

gan. De av statsmakterna under senare år vidtagna anpassningarna av or­

ganisationen har i stor utsträckning just tagit sikte på att sammanknyta

enskilda grenar till gemensamma insatser. Utredningen har frågat sig, om

denna utveckling varit ändamålsenlig och om den kan tas till utgångs­

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1965

20

organ, som har karaktär av allmänna institutioner och i vilka näringsut-

övarnas inflytande är tryggat genom lämpligt avvägd representation. Frå­

gan om alla uppgifterna skall samlas i ett organ eller delas på två organ

har övervägts. Samtidigt har särskilt behandlats frågan om lantmäteriet

hör ingå i de nya organen.

På grundval av en analys av de olika arbetsuppgifterna och deras funk­

tionella samband presenterar utredningen tre huvudalternativ, benämnda

A, B och C.

Alternativ A innebär att ett organ bildas, som övertar hushållningssäll­

skapets, lantbruksnämndens och skogsvårdsstyrelsens arbetsuppgifter. Lant­

mäteriet förblir fristående i sin nuvarande organisationsform men med en

utbyggd samverkan med nämnda organ. Det nya organets uppgifter kom­

mer att ha skiftande karaktär, från rent statliga insatser till arbete, som

betingas av näringarnas direkta efterfrågan.

Övervägandena om arbetsuppgifternas gruppering i det nya organet har

lett fram till följande organisationsförslag. Den verkställande ledningen av

organet skall utövas av en chef. Ett kansli får till uppgift att handlägga

ärenden som inte nödvändigtvis kräver för organets uppgifter fackutbildad

personal. Omfattningen av och karaktären på de produktionstekniska frå­

gorna motiverar att dessa uppgifter uppdelas på två särskilda enheter, eu

skoglig avdelning och en jordbruksavdelning. Eu avdelning bör inrättas lör

strukturfrågor och för samordning av de ekonomiska stödåtgärder som har

betydelse för strukturutvecklingen. Eu särskild arbetsenhet förutsätts kom­

ma att sammanhålla och programmera rådgivningen, inkl. kursverksamhe­

ten. Vidare bör finnas från avdelningsindelningen fristående expertis dels

för speciella och större uppgifter avseende företagsekonomisk kalkylering,

dels för en framåtsyftande planering av anpassningsvägarna inom jord- och

skogsbruk. En lokal organisation bör byggas ut med i distrikt verksamma

fackutbildade rådgivare. Separata rådgivare för skogssidan och jordbruks-

sidan bör finnas.

Rationaliseringsorganets kontakt med näringsutövarna skall bl. a. bygga

på en medlemsorganisation efter förebild av hushållningssällskapen.

Organets styrelse bör omfatta elva ledamöter. Av dessa bör fem, däribland

ordföranden, utses av Kungl. Maj :t, två av landstinget och fyra av med­

lemmarna. Härjämte skall organets chef alltid delta i styrelsens överlägg­

ningar men inte i omröstningar. Beslutanderätten förutsätts i stor utsträck­

ning komma att överlåtas åt särskilda delegationer.

Alternativ B innebär att två organ för jord- och skogsbrukets rationali­

sering bildas, nämligen ett som handhar det allmännas insatser för struk­

turrationaliseringen men också innefattar hela lantmäteriets nuvarande

verksamhet samt ett som övertar i huvudsak den verksamhet som hushåll­

ningssällskap och skogs vårdsstyrelser nu svarar för. Det förra, som be­

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1965

22

rande fasta anläggningar, samt med dessa uppgifter sammanhängande ser­

viceverksamhet. Under organets chef skall finnas två avdelningar, en för

skogs- och en för jordbruksfrågor. För service- och stabsfunktioner skall

finnas ett kansli, en utredningssektion och en sektion för samordning av

kursverksamhet och utbildning. I utredningssektionen skall ingå företags­

ekonomisk sakkunskap. Liksom i alternativ A bör rådgivare utplaceras i

distrikt.

Hushållningssällskapens medlemsförsamling bibehålls. UR-organets sty­

relse bör bestå av elva ledamöter. Kungl. Maj :t bör utse tre ledamöter, där­

ibland ordföranden, landstinget två ledamöter och medlemsförsamlingen

tyra ledamöter. Cheferna för UR- och SR-organen bör vara självskrivna

ledamöter i styrelsen.

För att trygga samordningen mellan SR- och UR-organen i B 1-alterna-

tivet krävs mer eller mindre fast organiserat samarbete mellan olika arbets­

enheter i de båda organen. Det kan gälla allmän planering, investerings-

frågor, kursverksamhet in. in.

SR-organet i alternativ B 2 skall innefatta lantbruksnämnd och lantmä­

teri, varvid lantmäteriets distriktsenheter skall ingå i organet med i prin­

cip oförändrad ställning. Det innebär att dessa enheter självständigt skall

fullgöra sina uppgifter utan att vara underställda organets styrelse.

Chefstjänstemannen får liksom i B 1-alternativet ett kansli och en utred­

ningssektion till sitt förfogande. Länslantmäterikontorets uppgifter övertas

av ett fastighetskontor. Lantbruksnämndernas nuvarande uppgifter förde­

las på två avdelningar, en för strukturrationalisering och kalkylverksamhet

samt en för teknisk projektering m. in. De specialenheter, som från lantmä­

teri t avdelas för uppgifter inom jord- och skogsbruk, skall vara underställ­

da organets styrelse. Övriga specialenheter avses få samma ställning som

distriktsenheterna.

Beslutanderätten i organet skall utom i laga förrättningar åvila en styrel­

se bestående av sju ledamöter. Av styrelsens ledamöter förutsätts Kungl.

Maj :t utse tre, däribland ordföranden, och UR-organet två. UR-organets chef

och SR-organets chef skall vara självskrivna ledamöter.

UR-organet får i alternativ B 2 mera begränsade uppgifter än i alternativ

B 1 genom att de till inre rationalisering nu hänförliga uppgifterna inordnas

i SR-organet. UR-organet kommer närmast att fungera som hushållnings­

sällskapen. Organets inre organisation blir samma som i alternativ B 1. Dess

styrelse och status bör vara samma som hushållningssällskapens. Skogsnä­

ringen stk»r dock få representation. — Liknande anordningar för samordning

mellan SR- och UR-organen som i alternativ B 1 bör vidtas.

Alternativ C innebär att skogsvårdsstyrelserna förblir självständiga organ.

Organisationen i övrigt anknyts till de lösningar som förut angetts för A-al­

ternativet resp. B-alternativet. Detta innebär antingen en sammanslagning av

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1965

24

För alternativ A talar vidare att hela rationaliseringsverksamheten får god

kontakt med näringsutövarna genom eu medlemsorganisation och genom

lokalt placerade rådgivare. För näringsutövarna underlättas kontakten även

genom att de har ett i stället för tre organ att vända sig till.

Det är vidare för samhället en fördel att kunna samla planering och pro­

grammering av verksamheten i ett organ. Detta ger underlag för samlade in­

satser i syfte att på begränsad lid nå väsentliga resultat i en bygd och för

samordnade investeringar inom de enskilda företagen.

Mot A-alternativet har anförts att det nya organet skulle bli för stort och

svårhanterligt. Det blir dock enligt utredningens uppfattning inte nämnvärt

större än i B-alternativen. Vidare har ifrågasatts om sådan offentligrättslig

verksamhet som berör kontroversiella frågor samt hela rådgivnings- och ser­

viceverksamheten kan förenas i ett organ. Det har också gjorts gällande att

det kan vara förenat med olägenheter att det nya organet och lantmäteriet

kommer att ha näraliggande uppgifter i samband med strukturrationalise­

ringen.

Fördelarna med B-alternativen hänger vad gäller strukturfrågorna sam­

man med att fastighetsbildningen och de direkta hjälpmedlen för yttre ra­

tionalisering samlas i ett organ och under gemensam ledning. Detta bör ge

bättre möjligheter än nu att välja lämpligaste sätt för att genomföra struk­

turrationalisering. Genom att expertis på lantmäteriets och lantbruksnämn­

dernas verksamhetsområden förs samman i det nya strukturorganet, bör

goda förutsättningar finnas att samordna den allmänna samhällsplaneringen

och strukturrationaliseringen. På det produktionstekniska området ger B-al-

ternativen en bättre samordning än nu av kursverksamheten för jordbrukets

och skogsbrukets rationalisering. Möjligheterna till samordning blir dock

inte så goda som i A-alternativet.

Olägenheterna med B-alternativen beror främst på att strukturrationali­

seringen och arbetet med produktionstekniska förbättringar inte organisa­

toriskt kopplas samman. Härigenom riskeras att möjligheterna att välja

mellan olika rationaliseringsvägar inte blir tillräckligt väl klarlagda för före­

tagarna. Näringsutövarna kommer alltjämt att ha olika organ att vända sig

till i rationaliseringsfrågor. Strukturorganets kontakter med och förankring

hos näringsutövarna blir svaga, vilket är en avgjord brist.

Betänkligheter mot B-alternativen har framförts med hänsyn även till att

strukturorganet huvudsakligen blir ett fastighetsbildningsorgan med tyngd­

punkten på frågor som ligger utanför jord- och skogsbrukets rationalisering.

Därjämte har lantmäteriet nyligen genomgripande omorganiserats och för­

slag till ny fastighetsbildningslagstiftning framlagts. Lantmäteriet synes där­

för inte utan mycket starka skäl nu böra inbegripas i en omorganisation.

Med hänsyn till det anförda och sedan det befunnits möjligt att dra upp

klara riktlinjer för gränsdragning och samordning mellan lantmäteriet och

ett särskilt organ för jord- och skogsbrukets rationalisering utgår utredningen

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1065

26

organ kan försvåra samarbetet med övrig länsförvaltning, föreslår utred­

ningen dock att länen behålls som indelningsgrund. Samtidigt erinras om

att översyn av länsindelningen pågår. Utredningen föreslår i detta sam­

manhang alt de båda hushållningssällskapen, de båda lantbruksnämnderna

och skogsvärdsstyrelsen i Älvsborgs län sammanförs till ett för hela länet

gemensamt organ.

Utredningen behandlar regionalorganets principiella uppbyggnad, men

däremot inte organisationens dimensionering. En utgångspunkt för utred­

ningens överväganden är dock att statens insatser för rationaliseringsverk-

samheten totalt sett inte kommer att minska.

Regionalorganets uppgifter kommer i huvudsak att motsvara den verk­

samhet som hittills bedrivits av lantbruksnämnd, hushållningssällskap och

skogsvårdsstyrelse. För samtliga dessa organ utgör statliga medel grunden

för hela verksamheten. Denna domineras därför av uppgifter inom ramen

för den statliga rationaliseringspolitiken, såsom lagtillämpning, liidrags-

och låneverksamhet, rådgivnings- och upplysningsarbete m. in. Även det nya

organet kommer i första hand att svara för uppgifter av detta slag. En annan

uppgift för regionalorganet måste vara att göra det möjligt att fullfölja och

främja näringsutövarnas egna initiativ. Vikten härav helyses bäst av att flera

av hushållningssällskapens verksamhetsgrenar vuxit fram genom sällska­

pens initiativ.

Inom de tre organens nuvarande verksamhet finns dock uppgifter, vars

inordnande i regionalorganet kan ifrågasättas. Detta gäller i första hand

vissa uppgifter, som inte har direkt samband med rationaliseringen, liksom

arbetet med småbruksstöd, skördeskadeskydd, planering för beredskaps­

arbeten m. in. För regionalorganet är det ur vissa synpunkter fördelaktigt

om det kan avlastas flertalet av dessa arbetsuppgifter. De kommer att tynga

organet organisatoriskt och volymmässigt och kan i viss mån inkräkta på

dess huvuduppgifter. Med hänsyn till samhällets behov av ifrågavarande

verksamhet är det dock realistiskt att räkna med att flera av de angivna

uppgifterna kommer att åvila regionalorganet, åtminstone tills annan lämp­

lig huvudman övertar verksamheten.

De nuvarande organen fullgör på beställning en råd uppgifter, bland vilka

kan nämnas markkartering, produktionskontroll i animalieproduktionen,

byggnads- och täckdikningsprojektering samt tillhandahållande av frö och

plantor för skogsbruket. Det är självfallet angeläget att markkartering verk­

ställs, att frö- och plantförsörjningen på skogens område tryggas osv., men

del är knappast eu regionalorganets uppgift att handha dessa funktioner i

sådana fall, då verksamheten med tillfredsställande resultat kan hedrivas

inom den privata sektorn. Regionalorganet bör därför endast utföra beställ-

ningsarbeten i den mån dessa rör betydelsefulla rationaliseringsavsnitt och

behovet av sådan service inte på ett tillfredsställande sätt kan tillgodoses på

annat håll. Det allmännas serviceverksamhet bör kunna minskas i fråga om

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1005

28

främst yrkesutövarna föreslår utredningen att organet får sådan status,

att det blir ett av det allmänna reglerat organ med inflytande från berörda

intressenter. Inom den samlade organisationen bör beslutanderätt i stor ut­

sträckning decentraliseras till regionalorganet.

Organets styrelse bör ha ett övervägande lekmannainslag. Med hänsyn till

arbetsuppgifternas art bör Kungl. Maj :t äga ett betydande inflytande på sty­

relsens sammansättning. Därjämte bör såväl näringsutövarna som lands­

tinget utse styrelseledamöter. Styrelsen bör bestå av elva ledamöter, varav

Kungl. Maj :t utser ordförande och fyra andra ledamöter, landstinget två

och näringsutövarna genom en medlemsorganisation fyra. Organets chefs­

tjänsteman avses inte vara ledamot i styrelsen. Han skall dock äga delta i

sammanträdena samt äga rätt och skyldighet att anteckna avvikande me­

ning till protokollet, överlantmätaren bör äga delta i överläggningarna, då

frågor som rör hans verksamhet behandlas.

Styrelsen i plenum skall ange riktlinjerna för organets verksamhet, besluta

i frågor av principiell natur samt avgöra andra viktigare ärenden. Beslutan­

derätten i övrigt bör ankomma på delegationer, nämligen skogsdelegation,

jordbruksdelegation, strukturdelegation och utbildningsdelegation, samt på

tjänstemän. I delegation bör normalt vederbörande avdelnings- eller sektions­

chef ingå som ledamot. Organets chef, som skall äga delta i delegationernas

sammanträden, bör äga påfordra att ärende prövas i styrelsen.

Slrukturdelegationen bör enligt utredningen bestå av fyra ledamöter ur

organets styrelse, varav två bland de av Kungl. Maj :t utsedda, överlantmä-

taren, chefen för strukturavdelningen och, såsom adjungerad, en väl kvali­

ficerad jurist. Därjämte skall eu företrädare för länsstyrelsens planerings-

avdelning äga närvara vid delegationens sammanträden. Delegationen skall

besluta i de enskilda strukturärenden som avser tillämpning av förvärvs-

lagstiftning, inköp och försäljning av mark m. in. samt svara för den samla­

de bedömningen av åtgärder av betydelse för strukturutvecklingen. Frågor

rörande översiktlig planering skall beredas i delegationen innan de behand­

las i plenum.

De övriga delegationernas sammansättning bör kunna variera med skittan-

de förutsättningar. Vissa ärenden bör kunna beredas i rådgivande nämnder

av samma typ som nu finns. Lokala ombud, som motsvarar de nuvarande

ortsombuden och gillesombuden, bör knytas till organet.

Till regionalorganet bör knytas en medlemsorganisation. Envar kommu­

nalt röstberättigad skall genom att erlägga fastställd årsavgift kunna vinna

inträde i medlemsorganisationen. Medlemmarnas inflytande på organets verk­

samhet bör, i likhet med vad nu är fallet inom hushållningssällskapen, ut­

övas genom en församling (årsmöte). Denna tilläggs beslutsbefogenheter

genom att den bl. a. utser ett visst antal styrelseledamöter. Vidare bör års­

mötet bestämma, hur organets icke-statliga medel skall användas, samt fun­

gera som rådgivande församling. Medlemmarnas representanter vid årsmötet

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1965

29

bör utses enligt regler vilka motsvarar de som gäller för val av lantbruks-

ombud inom hushållningssällskapen. Lokala föreningar efter mönster av de

nuvarande hushållningsgillena bör kunna fylla en väsentlig funktion som

lokal anknytning mellan näringsutövare och rationaliseringsorgan.

Inom regionalorganet bör finnas en skogsavdelning för de skogliga frågor­

na utom strukturrationaliseringen. För de produktionstekniska frågorna be­

träffande växtodling, husdjursskötsel och trädgårdsskötsel, inkl. tek­

niska frågor rörande byggnader, maskiner och markanläggningar, bör eu

jordbruksavdelning svara. Strukturavdelningen skall ha jord- och skogs­

brukets strukturfrågor om hand. En utbildningssektion får till uppgift att

samordna upplysnings- och kursverksamheten inom hela arbetsfältet samt

med utbildningsverksamheten vid jordbrukets och skogsbrukets yrkesskolor.

En utrednings- och kalkylsektion skall svara för långsiktig planering av-

organets verksamhet och för uppgifterna på det företagsekonomiska om­

rådet. För hl. a. de kamerala ärendena bör finnas ett kansli.

Befintlig personal vid hushållningssällskap, lantbruksnämnder och skogs-

värdsstyrelscr bör i huvudsak ingå i det nya regionalorganet. Huvuddelen

av personalen bör vara stationerad på kansliorten. För att få en god kontakt

med näringsutövarna bör dock finnas lokalt placerade rådgivare med jord­

bruksutbildning resp. skogsutbildning.

Utredningen framhåller vikten av att organisationen kan anpassas till upp­

kommande behov. Personalen bör vara uppförd på en för hela landet ge­

mensam personalstat, varigenom det blir möjligt att omdisponera personalre­

surserna. Medel bör vidare anvisas för tillfälliga personalförstärkningar. Be-

ställningsverksamheten bör kunna anpassas till efterfrågan genom att orga­

nisationen får behålla inflytande taxeinkomster eller får motsvarande an­

slag.

Hushållningssällskapens egna tillgångar bör enligt utredningen i fortsätt­

ningen användas för i princip samma ändamål som hittills. Detta kan ske

antingen genom att sällskapen överlåter dessa tillgångar på regionalorganen

eller genom att tillgångarna överförs på fristående stiftelser som är (ill nytta

för jordbruket, skogsbruket och trädgårdsnäringen. På motsvarande sätt bör

förfaras med de egna tillgångar skogsvårdsstyrelserna disponerar.

Egna medel liksom även andra icke-statliga medel, som regionalorganet

får, bör kunna användas för att förstärka organets ordinarie resurser. Kungl.

Maj :t bör fastställa stadgar som reglerar organets funktioner.

I särskild skrivelse bär utredningen redovisat tre förslag till namn på

regionalorganet, nämligen lantbrukssällskap, med tillägget regionalorgan

för skogsbruk och jordbruk, eller länsjordnämnd eller skogs- och lantbruks­

nämnd. Utredningens majoritet uttalar sig för den förstnämnda benämningen.

Den centrala organisationen. Utredningen behandlar i första hand de äm­

betsverk som svarar för den centrala ledningen av jordbrukets, skogsbrukets

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1965

30

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1065

och trädgårdsnäringens rationalisering, nämligen lantbruksstyrelsen, skogs­

styrelsen och lantmäteristyrelsen. Därjämte överväger utredningen den

lämpligaste organisatoriska anknytningen till dessa ämbetsverk av statens

jordbruksnämnd och andra centrala organ med uppgifter, som rör denna

rationalisering.

Enligt utredningens mening torde det vara lämpligt att efter hand sam­

manföra vissa uppgifter centralt. Detta gäller arbeten som lätt kan utföras

centralt för att tillgodose flera länsorgans gemensamma behov. Vidare bär

centralt skötas verksamhet, som kräver specialister, dyrbar utrustning etc.

Även uppgifter över vilka de enskilda länsorganen ej har tillräcklig över­

blick för att ensamma handlägga bör handhas centralt. Vid sidan av huvud­

uppgiften att administrativt leda och samordna regionalorganens insatser

får således den centrala myndigheten en viktig uppgift i att lämna dessa ser­

vice. Det kan gälla sådana verksamhetsområden som översiktlig planering,

ekonomisk kalkylering, kameral verksamhet in. m.

Utredningen har mot bakgrunden av den föreslagna regionala organisatio­

nen övervägt två alternativ för den centrala organisationen. Det ena är afl

föra samman lantbruksstyrelsen och skogsstyrelsen till ett verk, det andra

att behålla båda ämbetsverken. Såsom skäl för det senare alternativet an­

förs bl. a., att de nuvarande myndigheterna på grund av sin begränsade stor­

lek arbetar smidigt och att det kan vara av värde för statsmakterna in. fl. att

ha ett remissorgan för jordbruks- och ett för skogsfrågor. I fråga om moti­

ven för det förstnämnda alternativet hänvisar utredningen till de skäl, som

anförts för att sammanföra länsorganen. Om förslaget till regional organi­

sation genomförs, talar starka skäl för att även den centrala ledningen knyts

samman. 1 annat fall blir administrationen säkerligen tungrodd och en stor

del av vinsten med den regionala omorganisationen går förlorad. Särskilt

komplicerat blir att inom den kameralt-administrativa sektorn behålla upp­

delningen av den centrala ledningen på två organ.

Utredningen konstaterar också att behovet av att samordna jordbrukets

och skogsbrukets yrkesutbildning ökar. Detta talar i sin tur för en ökad sam­

ordning av den centrala ledningen på de båda utbildningsområdena. Detta är

även motiverat inför den överflyttning av tillsynen över utbildningen till

skolöverstyrelsen, som riksdagen i princip beslutat.

Utredningen föreslår att lantbruksstyrelsen och skogsstyrelsen samman­

slås till ett ämbetsverk, benämnt skogs- och lantbruksstyrelsen.

Det kan enligt utredningen inte vara aktuellt att sammanföra lantmäteri­

styrelsen med skogs- och lantbruksstyrelsen. Redan lösningen av den regio­

nala organisationen talar för att en fristående lantmäterislyrelse bibehålls.

Därtill kommer att i lantmäteristyrelsen jord- och skogsbruksfrågorna en­

dast upptar en mindre del av arbetsfältet.

Samband mellan den statliga verksamheten för jordbrukets rationalise­

ring och för prisregleringen på jordbrukets område har hittills i huvudsak

31

endast ansetts föreligga, när ställning las till de allmänna riktlinjerna för

prisregleringen. Enligt hittillsvarande erfarenheter synes eu ökad samord­

ning' av prispolitik och rationaliseringspolitik vara önskvärd. Denna samord­

ning kan ta formen av eu organisatorisk sammansmältning av de håda funk­

tionerna, av ett utbyggt samrådsförfarande eller av en samordnande plane-

ringsinstans. Framför allt på det internationella området finns tendenser,

som pekar mot mer invecklade och omfattande pris- och marknadsreglering­

ar på jordbruksområdet. Detta ökar prisregleringsorganets arbete. Det synes

därför vara mest ändamålsenligt att behålla statens jordbruksnämnd som eu

självständig myndighet för prisreglerings- och marknadsfrågor. Utredning­

en förordar dock en ökad samordning mellan jordbruksnämnden och det

centrala rationaliseringsorganet.

En arbetslördelningsfråga, som rör flera organ, är frågan var den jord-

bruksekonomiska undersökningen organisatoriskt skall höra hemma. Lant-

bruksstyrelsen har nu den centrala ledningen av undersökningen. Denna är

f. n. främst ett instrument vid prisförhandlingarna och har därigenom sin

huvudanknytning till jordbruksnämnden. Även med ett ändrat prissättnings-

system torde det kunna förväntas att material av detta slag blir erforderligi.

Materialets användningsområde kan emellertid även komma att förskjutas

eller vidgas så att det mera utnyttjas för analyser om produktivitetsutveck­

lingen, för andra vetenskapliga undersökningar etc. Med beaktande av detta

kan såsom alternativ till nuvarande placering övervägas att organisatoriskt

knyta den jordbruksekonomiska undersökningen till jordbruksnämnden, till

lantbrukshögskolans företagsekonomiska institution eller till statistiska

centralbyrån.

Utredningen erinrar om det av statens skogsföretagsutredning (SOU

1964: 7) framlagda förslaget till ändrad organisation för förvaltning av sta­

tens skogar och skogsindustrier. Om förslaget genomförs, skulle domänver­

kets jordbruksförvaltning och huvuddelen av dess markinköpsverksamhet

överföras till rationaliseringsorganisationen.

Eu nära sammankoppling av de jordbrukspolitiska och arbetsmarknads­

politiska åtgärderna anser utredningen nödvändig. Samordningen av jord-

och skogsbruksorganens samt arbetsmarknadsmyndigheternas verksamhet

bör därför förbättras. Berörda ämbetsverks kompetensområden behöver

däremot inte ändras.

Grunden för arbetsfördelningen mellan skogs- och lantbruksstyrelsen

samt högskolorna på jord- och skogsbruksområdet bör liksom hittills vara

att de administrativa uppgifterna inom rationaliseringsverksamheten sam­

las hos det förra organet, medan forsknings- och försöksverksamhet åvilar

de vetenskapliga institutionerna.

Viss service, som Hushållningssällskapens Förbund nu lämnar länsorga­

nen, liksom även förmedling av statliga medel bör enligt utredningen för

framtiden skötas av den centrala myndigheten. Utredningen förväntar all

förbundet anpassar sin verksamhet efter de nya organisationsförhållandena.

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1965

32

1 fråga om skogs- och lantbruksstyrelsens inre organisation innebär ut­

redningens förslag i sina huvuddrag följande.

Ämbetsverket bör ha en styrelse med en ordförande och sex andra leda­

möter. Den verkställande ledningen bör ankomma på en generaldirektör,

som samtidigt är ordförande i styrelsen. Med hänsyn till verksamhetens om­

fall ning bör finnas en ställföreträdande chef i överdirektörs ställning, som

adjungeras till styrelsen. Cheferna för lantmäteristyrelsen, arbetsmarknads­

styrelsen och statens jordbruksnämnd bör äga närvara vid behandling av

ärende, som berör resp. verks arbetsfält.

De administrativa byråerna vid lantbruksstyrelsen och skogsstyrelsen

torde mycket enkelt kunna förenas. I samband därmed bör finnas möjlig­

heter att spara in viss personal. Oavsett hur frågorna om yrkesutbildningens

ledning löses måste förutsättas att i det nya ämbetsverket finns en byrå för

utbildnings- och rådgivmingsfrågor. En sammansmältning av de båda nuva­

rande verkens resurser för dessa frågor bör kunna ge vinster genom förbätt­

rad central planläggning och ökad samordning av jordbruks- och skogsbruks-

utbildningen. Dessa två byråer bör sammanföras till en gemensam avdelning.

I övrigt synes det mest ändamålsenligt att tills erfarenheter vunnits be­

hålla den nuvarande ärendegrupperingen i stort. De skogliga produktionstek­

niska frågorna bör bilda en särskild avdelning. Som en andra avdelning kan

urskiljas produktionstekniska frågor inom jordbrukssektorn. I en tredje

avdelning bör ingå strukturfrågorna och i huvudsak de övriga uppgifter,

som lantbruksstyrelsens rationaliseringsavdelning nu har. Var och en av de

tre avdelningarna bör indelas i två byråer. Vid sidan av avdelningarna bör

finnas en särskild planerings- och utvecklingsbyrå för hela organisationens

behov.

Huvuddelen av lantbruksnämndernas kamerala uppgifter och vissa per­

sonalärenden liksom också i stor utsträckning motsvarande uppgifter vid

skogsvårdsstyrelserna och hushållningssällskapen kan enligt utredningen

överföras till centralmyndigheten. Detta ger inte obetydliga fördelar, sär­

skilt om lämpliga maskinella hjälpmedel utnyttjas. Vissa kamerala upp­

gifter kommer likväl att ligga kvar hos regionalorganen.

Samordning av rationaliseringsorganens och andra organs verksamhet. För

att regionalorganen skall fungera effektivt behöver de fortlöpande informe­

ras om nya rön. Härför erfordras informationsservice från centrala organ.

Denna service är enligt utredningen nu svagt utvecklad på flera områden,

vilket delvis kan ha sin grund i att en lång rad myndigheter, institutioner

och enskilda organisationer är primärkällor för informationen.

Utredningen framhåller att viss information från de centrala organen kan

rikta sig direkt till yrkesutövarna, t. ex. via massmedia, men att rådgivning

m. m. normalt får gå genom regionalorganen. Dessa är därvid beroende av

att från centralt håll få sammanställningar av resultat från försök och torsk-

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1965

33

iiing, reieral av in- och utländsk litteratur, modeller för hur tillgängligt

vetande bör användas i rådgivningen osv.

Det kan hävdas att informationen från de centrala organen fungerar bäst

och ettektivast, om var och en av dem har sin egen kontakt- och informa­

tionsverksamhet. När kunskapskällorna är många och resurserna splittrade,

föreligger emellertid risk både för dubbelarbete och för att informationen inte

når alla. Bl. a. för att undvika sådana olägenheter måste informationen sam­

ordnas. Detta bör ske genom en fristående central samarbetskommitté med

stadgar som fastställs av Kungl. Maj:t. I kommittén bör ingå representanter

för ämbetsverk, forskningsorgan och enskilda organisationer som har central

intormationsverksamhet på sitt program. Kommitténs huvuduppgift bör

vara att verka för att erforderligt upplysningsmaterial står till förfogande

och se till att önskvärd samordning och arbetsfördelning sker. Härutöver

bör kommittén svara för sådan informationsverksamhet som inte självklart

kan sägas höra hemma vid visst organ. Det kan bl. a. gälla framställning av

upplysningsmaterial för massdistribution till näringsutövama, t. ex. artik­

lar för pressen, broschyrer in. in.

Kontakterna mellan rationaliseringsorganen och forsknings- och försöks-

organen måste även på andra områden fungera väl. Arbetet bör enligt utred­

ningen i princip fördelas så, att forsknings- och försöksinstitutionerna ut­

vecklar metodik och modeller för hur framkommet material kan användas,

medan regionalorganen utformar praktiska handlingsalternativ. Vid sidan av

personliga kontakter har fortbildningskurser för personalen visat sig vara

till nytta för samarbetet. Denna kursverksamhet bör som hittills bedrivas

av den centrala myndigheten i samarbete med forskningsorganen. Vidare bör

centralmyndigheten och vederbörande högskoleinstitution samråda, när

forsknings- och försöksuppgifter av större omfattning aktualiseras av verk­

samheten inom regionalorganen.

Ansvaret för och ledningen av försöksarbetet bör åligga de särskilda forsk­

nings- och försöksinstitutionerna. Av praktiska och ekonomiska skäl torde

det vara lämpligt att institutionerna såsom hittills anlitar regionalorganen

ior vissa uppgifter. Då forsknings- och försöksinstitutioner önskar uppgif­

ter av större omfattning från regionalorganen bör av praktiska skäl den

centrala myndigheten anlitas.

I fråga om samordningen pa yrkesutbildningens område betonar utred­

ningen att vid den snabba omvandlingen inom jordbruket, trädgårdsbru­

ket och skogsbruket ett av de mest framträdande problemen är hur yrkes-

kunnigheten hos företagarna skall kunna förbättras. Vid lantbrukets och

skogsbrukets yrkesskolor meddelas förberedande och grundläggande utbild­

ning för blivande företagare och anställda samt specialutbildning för vissa

personalkategorier. Dessa skolor sysslar också med vidareutbildning och

specialutbildning av redan yrkesverksamma. Det är därvid att märka alt

3 Hihann till riksdagens protokoll 1065. I sand. Nr 100

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1965

34

jordbruket och privatskogsbruket inte existerar i företagsformer, som medger

att företagen själva tar hand om den specialiserade vidareutbildningen.

Skolorna deltar också i den fortbildning, som på jordbrukets och träd­

gårdsskötselns områden i första hand utgör en uppgift för hushållnings­

sällskapen. På skogens område har ett sådant samarbete varit än mer själv­

klart med hänsyn till att skogsvårdsstyrelserna är huvudmän för skogs-

bruksskolorna.

Utredningens förslag till ny organisation på länsplanet innebär att de nya

regionalorganen från skogsvårdsstyrelserna och vissa hushållningssällskap

kommer att få överta huvudmannaskapet för ett antal yrkesskolor. Utred­

ningen anser att samma ordning bör gälla i fråga om huvudmannaskapet

för jordbrukets och skogsbrukets skolor. Utvecklingen går i den riktningen,

att kommunerna i allt större utsträckning övertar huvudmannaskapet för

yrkesskolorna. Med hänsyn till att rekryteringsområdet för utbildning inom

jord- och skogsbruk i betydande omfattning utgörs av län, är enligt utred­

ningens mening landstingskommunerna, som under senare år i allt större

utsträckning engagerat sig i yrkesutbildningen på bl. a. lantbrukets område

lämpliga som huvudmän, överföringen till landstingen föreslås ske i sam­

band med att den nya organisationen genomförs.

Utredningen har med hänsyn till behovel av nära kontakt med ralionali-

seringsarbetet funnit övervägande skäl tala för att regionalorganen alltjämt

skall svara för fortbildningsverksamlieten. Grundutbildning och vidareut­

bildning bör däremot yrkesskolorna svara för. Avgörande för gränsdrag­

ningen bör var kursens innehåll och syftet med densamma.

Den centrala ledningen för lantbrukets och skogsbrukets yrkesskolor

skall enligt beslut av 1963 års riksdag (prop. 1963: 144, SU 146, rskr 334 )

överföras från lantbrukssstyrelsen och skogsstyrelsen till skolöverstyrelsen.

Någon tidpunkt härför har dock inte fastställts. Utredningen anser att skäl

inte föreligger att ompröva detta riksdagsbeslut. 1 fråga om tidpunkten för

beslutets genomförande uttalar utredningen att den omdaning, som pågår

av berörda näringar påkallar alldeles särskilda insatser på utbildningsom­

rådet, framför allt i form av omskolning och fortbildning. Behovet av sam­

ordning mellan rationaliseringsorganen och skolorna är under denna om­

daning stort, eftersom en betydande del av de nuvarande yrkesutövarna

behöver inte bara fortbildning utan även teoretisk grundutbildning. En smi­

digare samordning kan sannolikt åstadkommas, om den nuvarande orga­

nisationen behålls ytterligare någon tid.

Vissa tillsynsuppgifter bör delegeras till regional organen. De centrala och

regionala rationaliseringsorganen bör i frågor rörande yrkesutbildning ha

fortlöpande kontakt med skolöverstyrelsen resp. länsskolnämnderna.

Behov av samarbete mellan regionalorganen och länsstyrelserna föreligger

enligt utredningen framför allt på planeringsområdet. Regionalorganets

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1065

verksamhet med utvecklingsplanering bör nämligen bedrivas mot bakgrun­

den av hela samhällsutvecklingen på landsbygden. Det är att vänta att läns­

styrelsernas planeringsavdelning byggs ut och att till denna knyts eu nämnd

eller ett råd, som behandlar principiella frågor rörande hela samhällspla­

nerings- och lokaliseringspolitiken. Regionalorganets chef bör liksom över­

lantmätaren ingå i rådet eller nära knytas till delta.

Samordningen mellan regionalorganet och lantmäteriet inom jord- och

och skogsbrukssektorn bör fungera inom ramen för den planering som re­

gionalorganet skall bedriva. I organets uppgifter skall i princip ingå den

översiktliga planeringen beträffande jord- och skogsbrukets rationalisering

samt detaljplaneringen för utformning av jord- och skogsbruksföretagen

etter företagsekonomiska grunder. Samordningen mellan lantmäteriets och

1

egionalorganets verksamhet garanteras genom att överlantmätaren deltar

i beiedning och beslut inom organet. Vid detaljplanering förutsätts direkta

kontakter ske mellan berörda tjänstemän. Förrättningslantmätare bör givet­

vis kunna anlitas som föredragande i strukturdelegationen. I de fall rationa­

liseringen kräver ändringar i fastighetsindelningen skall överlantmätaren

med ledning av den angelägenhetsgradering, som skett inom strukturdelega­

tionen, medverka till att erforderlig förrättning sker utan onödigt dröjsmål,

böi att ö\erlantmätaren skall ha möjlighet att på ett auktoritativt sätt före­

träda lantmäteriet i delegationen, bör hans administrativa ställning inom

lantmäteriet lörstärkas. Han bör därför ges befogenhet att ange turord­

ningen mellan angelägna ärendegrupper inte enbart inom specialenheterna

utan inom hela törrättningsorganisationen. Utredningen pekar vidare på det

dubbelarbete som kan förekomma beträffande den jordpolitiska kontrollen

enligt jordförvärvs- och fastighetsbildningslagarna. Det bör vid pågående

översyn av de båda lagarna tillses att detta undviks.

Behov av samordning föreligger också mellan lantmäteristyrelsen och

den nya centralmyndigheten. Förutsättningarna härför synes vara goda vid

den föreslagna organisationen.

Beträffande samarbetet mellan rationaliseringsorganen och arbetsmark­

nadsmyndigheterna framhåller utredningen att först under senare år åt­

gärder vidtagits för att underlätta omställning av arbetskraft från ej lön­

samma jordbruk till en mera lönande sysselsättning. Den fortsatta struktur­

omvandlingen påkallar ökade insatser av arbetsmarknadspolitiska medel

lör att underlätta omflyttning av den arbetskraft, som är bunden vid jord­

bruk med alltför svagt försörjningsunderlag. Härför fordras ett utbyggt

och tast organiserat samarbete med arbetsmarknadsmyndigheterna. Det bör

därför i varje länsarbetsnämnd finnas en kontaktman, som tillsammans med

1

cgionaloiganels tjänstemän skall söka lösa de omställningsproblem,

uppkommer i samband med strukturändringarna.

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1965

35

som

36

De statliga rationaliseringsinsatserna bör — såsom särskilt under senare

år varit fallet — bedrivas i nära samverkan med jord- och skogsbrukets

organisationer. Framför allt bör och kan dessa organisationer även framde­

les göra insatser för att genom upplysning underlätta regionalorganens

verksamhet. Organisationerna kan också svara för olika serviceuppgifter

inom näringarna.

Reservationer och särskilda yttranden. I en gemensam reservation har le­

damöterna Hseggblom och Folke Johansson dels motsatt sig förslaget att

centralt och regionalt sammanföra de skogliga organen med jordbruksor-

ganen, dels redovisat avvikande uppfattning rörande organisationen av

den skogliga yrkesutbildningen. Reservanterna uttalar i den första frågan

att utredningen i princip har begränsat sina överväganden till sådant skogs­

bruk, som anknyter till jordbruk. Varken skogsvårdsstyrelsernas eller skogs­

styrelsens funktioner avser dock enbart den enskilda sektorn av skogsbru­

ket utan i flera hänseenden också den återstående, allmänna delen. Även om

den med jordbruk förenade delen av skogen är synnerligen vägande i pro-

duktionshänseende, bör man inte förbise att det i avsevärd omfattning be­

drivs skogsbruk i former, som har föga eller intet samband med jordbruks­

drift. Undersökningar inom utredningen har dessutom visat en tendens till

åtskillnad i brukningshänseende mellan jord och skog. Vidare kan påvisas

att i skogsbruket en fortlöpande förskjutning sker från säsongarbetare till

helårsanställd arbetskraft. Detta sker främst inom storskogsbruket men eu

motsvarande trend kan iakttas även i det mindre skogsbruket, särskilt inom

skogsbruks- och samverkanområden.

Skogsbrukets rationalisering rymmer såväl strukturåtgärder som insat­

ser på driftssidan. Ett samband mellan dessa båda rationaliseringsformer

finns i sådana fall där stark ägosplittring råder. Strukturrationaliseringen

kan dock inte drivas med särskilt stor hastighet utan går fram punktvis.

Behov av driftsrationalisering föreligger ständigt och kan tillgodoses med

snabbt genomförda och verkande åtgärder. Om inte en skadlig uppbroms-

ning av driftsrationaliseringen skall bli följden måste en direkt samman­

koppling med strukturförbättringen ske i begränsad omfattning. Av det sto­

ra antalet driftsfrågor och arbetsuppgifter i ett av jordbruk och skogsbruk

sammansatt företag är endast eu begränsad del gemensam för de båda pro­

duktionsgrenarna.

Vid en bedömning av sltogsvårdsstyrelserna i förhållande till de föreslag­

na regionalorganen bör hållas i minne, att styrelserna till helt övervägande

del sysslar med skoglig driftsrationalisering. Skogsvårdsstyrelseorganisatio-

nen motsvarar i hög grad de krav på anpassningsförmåga som utredningen

uppställt såsom önskemål. Motiven för att vidta mera omfattande organi-

sationsändringar bör då rimligen vara antingen att genomgripande, snabba

förskjutningar i arbetsuppgifterna är nödvändiga, att samarbetet med and­

Kungl. \Iaj:ls proposition nr 100 ur 1965

37

ra offentliga organ oavvisligen kräver det, att effektiviteten beräknas kunna

avsevärt höjas eller att beaktansvärda kostnadsbesparingar kan nås. 1 frå­

ga om arbetsuppgifterna har utredningen räknat med att de huvudsakligen

blir oförändrade. En av skogsstyrelsen utförd analys visar att skogsvårds-

styrelsernas kontaktbehov med offentliga institutioner täcker ett vidsträckt

fält och att hushållningssällskap och lantbruksnämnder därvid ej intar nå­

gon framskjuten plats. Den ökade samverkan, som kan komma att erford­

ras med ett regionalorgan som inte innesluter skogsvårdsstyrelserna, be­

döms kunna vidtas med enkla medel. Genom att regionalorganet ovanför

skogsdelegationen har en chefstjänsteman och en styrelse, tillkommer i

vissa frågor två beslutsnivåer utöver dem som finns i skogsvårdsstyrelsen.

Detta måste medföra en tungrodd administration för den skogliga verksam­

heten som till övervägande del är oberoende av de övriga avdelningarnas

arbete. Skogsvårdsstyrelserna, som är störst av de tre länsorganen, har goda

inre möjligheter till funktionell effektivitet. Det nuvarande finansierings­

systemet synes i väsentliga avseenden vara en förutsättning för skogsvårds-

styrelsernas mångsidiga verksamhet och även för den nödvändiga anpass­

ningen till det ofta snabbt och starkt växlande behovet av mera löst anställd

personal för särskilda uppgifter. Det är tveksamt om detta finansierings­

system går att förena med rent statliga arbets- och ekonomiformer.

Det anförda ger enligt reservanterna vid handen, att något framträdande

behov av genomgripande organisationsändringar nu inte föreligger. De till­

lägger att den kommande utvecklingen inom skogsnäringen kan föra med

sig åtskilligt nytt. Att behålla nuvarande elastiska organisationsform är

ägnat att underlätta en anpassning till ändrade villkor framdeles. Efter

hand bör man kunna bilda sig en säkrare uppfattning om styrelsernas fram­

tida uppgifter. Förr eller senare torde även en översyn av skogsvårdslag-

stiftningen bli aktuell.

Den skogliga yrkesutbildningen och rådgivningen bör enligt reservanter­

na liksom hittills hållas samman av skogsvårdsstyrelserna. Samverkan med

jordbrukets motsvarande verksamhet synes kunna säkerställas genom ett

utbyggt samråd. Eftersom dessa frågor behandlas inom både yrkesutbild-

ningsberedningen och skogsbrukets yrkesutbildningskommitté, bör resul­

taten härav avvaktas.

I konsekvens med ställningstagandet till den regionala organisationen

vill reservanterna behålla den centrala administrationen oförändrad.

Med anledning av utredningens förslag om central informationsservice

förordar reservanterna att det bör undersökas om informationsuppgifterna

för skogsbrukets del kan fyllas av de båda ideella föreningarna, Svenska

skogsvårdsföreningen och Norrlands skogsvårdsförbund.

Ledamoten Söderberg yrkar i reservation att skogsstyrelsen och skogs­

vårdsstyrelserna behålls som självständiga organ. Enligt reservanten har

jordbruksnäringens samhällsekonomiska betydelse i vårt land minskat och

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1965

38

minskar i takt med den stigande industrialiseringen. Inom industrisektorn

intar skogshanteringen och den därmed nära förbundna skogsindustrin allt­

jämt en synnerligen betydelsefull ställning i folkhushållet och torde fram­

deles komma att spela en ännu större roll för vår försörjning. Åtgärder för

att stärka skogsindustrins internationella konkurrenskraft är mer än nå­

gonsin angelägna. Såväl inom skogsindustrin som skogsbruket ankommer

det givetvis i första hand på företagen själva att hära ansvaret härför men

detta utesluter inte att också staten kan och bör göra insatser för att under­

lätta och påskynda rationaliseringssträvandena.

Utredningens förslag vilar i hög grad på premisser rörande jord- och

skogsbrukets inbördes relationer som inte längre gäller. Utredningen har

överdrivit den företagsekonomiska betydelsen av den kombinerade företags­

formen jordbruk-skogsbruk och därav föranletts att föreslå en organisa­

tionsform, som möjligen kan vara försvarlig med tanke på vissa kombine­

rade företag men mindre väl passar för skogsbrukets utövare i gemen. Här­

vid har utredningen inte heller tillräckligt beaktat, att den kombinerade fö-

retagstypen av allt att döma framdeles kommer att få minskad utbredning,

särskilt i de skogrika länen i norra och mellersta Sverige. Det är vidare

otillfredsställande att ett och samma organ skulle behandla frågor för två

skilda näringar, jordbruk och skogsbruk, med i stort sett ganska olikartade

rationaliserings- och driftsproblem, med helt olika känslighet för den inter­

nationella konkurrensen samt med i ena fallet ett långtgående statligt reg­

leringssystem och i andra fallet en relativt fri näring.

Det anförda visar enligt reservanten att en organisationsändring, som om­

fattar även skogsvårdsstyrelserna och skogsstyrelsen, knappast medför någ­

ra nämnvärda fördelar vare sig för skogsbruket eller ur mera allmänna syn­

punkter, men att den nya organisationens effektivitet och handlingskraft

inte minst för skogsbrukets del med fog kan ifrågasättas. Skulle emellertid

statsmakterna i princip godtaga det av utredningen förordade alternativet,

bör det enligt reservanten vara ett oeftergivligt krav, att skogsnäringens in­

tressen blir på ett tillfredsställande sätt tillgodosedda i de beslutande instan­

serna. Det måste redan från början sörjas för att regionalorganets styrelse

och strukturdelegation får en sammansättning, som i stort sett återspeglar

jordbrukets och skogsnäringens inbördes betydelse inom regionalorganets

verksamhetsområde. Vidare bör några av de styrelseledamöter, som Kungl.

Maj :t utser, representera samhällsekonomisk sakkunskap och allmänna

samhällsintressen. Det är otillfredsställande att bestämmelserna om rätt

att vinna inträde i medlemsorganisationen måste befaras leda till, att stor­

skogsbruket inte kan få något nämnvärt inflytande inom organisationen.

I ett särskilt yttrande har även ledamoten Yngve Persson anfört synpunk­

ter på bl. a. frågan om skogsvårdsstyrelserna bör sammanföras med jord-

bruksorganen. Samhällets omfattande stöd till det enskilda jord- och skogs­

Kiingl. Muj. lt; proposition nr 100 år 1065

40

Kungi. Maj :t utse fem ledamöter, däribland ordföranden, landstinget två och

medlemmarna två ledamöter. Regionalorganets chefstjänsteman bör ingå

som ledamot av styrelsen vid behandling av lagtillämpningsärenden och

principiella frågor av större vikt. I strukturdelegationen bör ingå chefen

för strnkturavdelningen, överlantmätaren och två ledamöter ur organets sty­

relse, varav en av dem Kungl. Maj :t utsett. Till regionalorganets förfogande

bör ställas medel för att göra det möjligt för bl. a. strukturdelegationen att

anlita väl kvalificerad jurist.

I ett särskilt yttrande har ledamoten Wahlfisk föreslagit att centralorga­

net skall benämnas lantbruksstyrelse och regionalorganet lantbruksnämnd.

Ledamoten Lindbeck har i ett särskilt yttrande anslutit sig till ledamoten

Wahlfisks förslag om regionalorganets statliga karaktär och om samman­

sättningen av dess styrelse.

I ett särskilt yttrande har även ledamoten Wetterhall framhållit att re­

gionalorganet bör vara statligt. Vidare har han anfört att det ankommer på

hushållningssällskapen att själva besluta om de vill fortsätta sin verksam­

het på underlag av sina tillgångar eller om de vill upplösas, och i det senare

fallet hur deras tillgångar skall disponeras. Om hushållningssällskap skulle

välja att tills vidare fortsätta sill verksamhet, torde det kunna anförtros de

funktioner, som föreslagits för regionalorganets medlemsförsamling. Om

hushållningssällskap upplöses och dess uppgifter i stort sett övertas av de

nya organen, synes det lämpligast att sällskapens egna tillgångar överförs i

stiftelseform. Eventuellt kan sällskapen överlåta sina tillgångar till de nya

regionalorganen.

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1065

IV. Remissyttrandena

Allmänna synpunkter. Att behov av omorganisation föreligger

i fråga om rationaliseringsorganen på jordbrukets och skogsbrukets om­

råden framhålls av flertalet remissinstanser. Några anser dock att utred­

ningen överbetonat bristerna i den nuvarande organisationen. Framför

allt anser nästan alla remissinstanser med skoglig anknytning att anledning

saknas att dra in skogsvårdsstyrelserna och skogsstyrelsen i omorganisa­

tionen.

Hushållningssällskapens Förbund anför att den uppdelning av åtgärder­

na för jordbrukets rationalisering på hushållningssällskap och lantbruks­

nämnder, som genomfördes år 1948, inneburit åtskilliga nackdelar som

blivit allt mer uppenbara. Organisatoriska brister torde i lika hög grad gälla

i fråga om rationaliseringsinsatserna för kombinerade jord- och skogsbruks-

förctag som för rena jordbruksföretag. Förbundet framhåller att nackdelar­

41

na av att de skogliga åtgärderna handläggs fristående är väl så påtagliga

som att jordbruksinsatserna är fördelade på två organ. Framför allt försvå­

ras den överblick och helhetssyn, som bör ligga till grund för de väsentliga

och ekonomiskt betydelsefulla åtgärderna. Länsstyrelsen i Södermanlands

län anser att den splittring av den regionala administrationen, som skett sär­

skilt under de senaste decennierna, har varit menlig för översiktligheten och

försvårat samordningen av den statliga verksamheten. Länsstyrelsen anser

att en radikal omläggning är nödvändig. Synpunkter liknande dessa fram­

förs av hl. a. styrelsen för lanthrukshögskolan och RLF m. fl.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län och ett par andra länsorgan anser att det

inte föreligger något påtagligt behov av att omorganisera rationaliseringsor-

ganen. Samarbetet mellan befintliga organ fungerar tillfredsställande bl. a.

till följd av det samråd som sker inom länsrådets ram.

Beträffande tidpunkten för omorganisationen har skogs­

styrelsen, Sveriges Skogsägareförbund, SACO, ett flertal länsstyrelser samt

andra länsorgan framfört invändningar mot att beslut nu fattas i organisa­

tionsfrågan. Man vill avvakta jordbruksutredningens huvudbetänkande, lik­

som även länsindelningsutredningens och länsförvaltningsutredningens för-

slag.

Länsindelningsutredningen räknar med att principbeslut i länsindelnings-

Irågan kan fattas tidigast vid 1966 års riksdag. Indelningsändring anses

kunna genomföras först i början av 1970-talet. Vid den praktiska utform­

ningen av lantbruksorganen bär man beakta den situation som kommer att

föreligga vid ändrad länsindelning. Beslut i dessa frågor bör därför inte

fattas förrän principbeslut om ny länsindelning föreligger. Länsförvalt-

ningsutredningen har intet att erinra mot att rationaliseringsorganen nu

omorganiseras.

Hushållningssällskapens Förbund och ett antal hushållningssällskap an­

ser att förslag till principlösning i organisationsfrågan bör föreläggas 1965

års riksdag, trots att målsättningen för den framtida rationaliseringsverk-

samheten ännu ej klarlagts. Förbundet anser ej heller att förslag från läns­

indelningsutredningen bör avvaktas, eftersom detta troligen skulle avsevärt

fördröja organisationsfrågans lösning. Däremot bör omorganisationen an­

stå, om tiden inte anses mogen för att även skogsorganen skall ingå i de nya

organen.

Lantbrukss t yreisen och TCO förordar snabbast möjliga behandling av

utredningens förslag med hänsyn till den långa tid som frågan varit aktuell.

Knngl. Maj.ts proposition nr 100 år 1965

Den regionala organisationen. 1 valet mellan de av utredningen angivna

organisationsalternativen är remissinstanserna i det närmaste ense om att

hushållningssällskap och lantbruksnämnd skall sammanföras till ett organ

42

men att lantmäteriet bär bibehållas i sin nuvarande organisation. Däremot

är meningarna starkt delade i frågan om även skogsvårdsstyrelsen bör ingå

i det nya organet.

Genom sina ställningstaganden för en oförändrad lantmäteri-

organisation tar flertalet remissinstanser även avstånd från utred­

ningens B-alternativ. Länsstyrelsen i Skaraborgs lön anser dock att den

yttre rationaliseringen har starkare anknytning till den allmänna fastighets-

bildningsverksamheten än till jordbruksrationaliseringen i övrigt. Länssty­

relsen förordar därför att den yttre rationaliseringen inordnas under lant­

mäteriet. Två överlantmätare talar för alternativ B 1, dvs. ett rådgivnings-

organ och ett strukturorgan som svarar för den yttre rationaliseringen och

lantmäteriverksamheten.

Några lantbruksnämnder anser att på längre sikt även lantmäteriet bör

ingå i det nya regionalorganet. Även lantbruksstyrelsen överväger denna

fråga. I ett av lantmäteri, lantbruksnämnd, hushållningssällskap och skogs-

vårdsstyrelse sammanfogat organ skulle enligt styrelsen de alltmer svår­

bedömda avvägningsfrågorna rörande markanvändningen för jord- och skogs­

bruk, fritidsändamål och andra intressen lättare kunna lösas. Mot detta

alternativ talar bl. a. att organet, genom att lantmäteriet f. n. till större de­

len verkar inom tätorter, skulle komma att innesluta betydande arbetsupp­

gifter, som är främmande för jord- och skogsbruksintressena. Styrelsen vill

därför inte nu förorda en dylik lösning av organisationsfrågan.

Samman f öring av hushållningssällskap och lant­

bruksnämnd tillstyrks av så gott som alla remissinstanser,. Såsom

exempel på uttalanden i denna fråga kan nämnas att länsstyrelsen i Norr­

bottens län framhåller att begreppen jordbrukets inre rationalisering och

driftsrationalisering numera knappast är så distinkta och naturligt av­

gränsade från varandra, att de lämpar sig för att bestämma skilda organs

kompetensområden. Med den obestämda uppgiftsfördelning, som råder

mellan hushållningssällskap och lantbruksnämnder, har olägenheter för

verksamheten med jordbrukets rationalisering inte kunnat undvikas. Läns­

styrelsen anser det därför vara ställt utom allt tvivel att en sammansmält­

ning av dessa närstående organ bör ske. Länsstyrelsen förordar dock att

hushållningssällskapen behålls såsom ideella medlemsorganisationer vilka

bl. a. har att utse ledamöter i regionalorganets styrelse. Även länsstyrelsen

i Hallands län ifrågasätter, om man inte bör låta de nuvarande hushåll­

ningssällskapen fortleva som rent frivilliga organisationer.

Hushållningssällskapens Förbund tillstyrker utredningsförslaget under

förutsättning att även skogsvårdsstyrelserna infogas i det nya länsorganet.

Det kan nämligen enligt förbundet — på samma sätt som skett beträffande

skogsvårdsstyrelserna — anföras en rad argument för att lämna hus­

hållningssällskapen utanför omorganisationen. Liknande synpunkter har

anförts av ett antal hushållningssällskap.

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1965

43

Mot förslaget att skogs vårdsstyrelserna skall ingå i det före­

slagna nya rationaliseringsorganet vänder sig med något undantag samtliga

remissinstanser med anknytning till skogsnäringen, medan de instanser som

har sin närmaste anknytning till jordbruket tillstyrker utredningsförslaget.

Bland de övriga är meningarna delade.

Bland dem som tillstyrker utredningens förslag i denna del märks stats­

kontoret, som fäster särskilt avseende vid att den föreslagna lösningen ska­

par förutsättningar för en samlad bedömning av förekommande rationalise-

ringsbehov samt för en välavvägd användning av tillgängliga resurser. Även

lantbrnksstyrelsen finner helt övertygande skäl tala för utredningsförslaget.

Endast genom att det nya organet får hand om även de skogliga arbets­

uppgifterna kan garanti skapas för att de svårlösta strukturrationaliserings-

frågorna verkligen kommer att fullt ut bedömas även ur skogliga synpunk­

ter. Eftersom strukturrationaliseringen i skogsmarken torde vara en av de

mest betydelsefulla frågorna för vårt skogsbruk, anser styrelsen att man

bör undvika eu organisationslösning, där skogsvårdsstyrelserna stannar

utanför det organ som handlägger dessa frågor. Det kombinerade jord- och

skogsbruksföretaget torde enligt styrelsen ha möjlighet att långsiktigt häv­

da sig ur rent ekonomisk synpunkt inom betydande delar av landet. Rådan­

de fastighetsindelning och befolkningsförhållanden gör att insatserna för

att förbättra sådana kombinerade företag under lång tid kommer att vara

en mycket betydelsefull uppgift för rationaliseringsorganen. Om statsmak­

terna skulle besluta sig för att behålla skogsvårdsstyrelserna fristående, an­

ser styrelsen att det är nödvändigt, att skoglig sakkunskap med högre ut­

bildning finns tillgänglig inom det nya regionalorganet.

Styrelsen för lantbrnkshögskolan tillstyrker utredningsförslaget och fram­

håller att genomförda analyser visar att de svenska lantbruksföretagen i

stor utsträckning kännetecknas av mindre rationella proportioner mellan

tillgängliga produktionsresurser. För att i rationaliserings- och rådgivnings­

verksamheten kunna komma till rätta med detta är det angeläget att utred­

ningens organisationsförslag genomförs. Endast därigenom kan tillgängliga

personalresurser rationellt utnyttjas och erforderlig expertis tillhandahål­

las.

RLF in. fl. tillstyrker utredningsförslaget och anför att det behövs en

fortsatt storleksrationalisering såväl beträffande den odlade jorden som

skogsmarken för att få fram bärkraftiga enheter. Nödvändig samordning

kan dock inte uppnås, om man har ett särskilt organ på skogssidan som

inte tar aktiv del i verksamheten. Förbunden fastslår att, om statsmakterna

önskar åstadkomma eu fortsatt snabb och långtgående strukturrationalise­

ring av det enskilda jord- och skogsbruket, det är nödvändigt att bedriva

verksamheten gemensamt för jord och skog. Förbunden framhåller även

vikten av en på kombinerade jord- och skogsbruksföretag inriktad rådgiv­

nings- och upplysningsverksamhet. Uppgiften i reservationen av ledamöter­

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1965

44

na Haeggblom och Johansson om det ringa behovet av kontakt mellan skogs-

vårdsstyrelserna samt lantbruksnämnderna och hushållningssällskapen an­

ser förhunden vara synnerligen anmärkningsvärd.

Även LO förordar den av jordbruksutredningen föreslagna sammanslag­

ningen av länsorganen. Möjligheten till en samlad företagsekonomisk be­

dömning av det kombinerade jord- och skogsbruksföretaget framstår näm­

ligen som en central väg att skapa rationella företag. För det bondeägda

jord- och skogsbruket är sammanföringen därför enbart till fördel. Risk

föreligger emellertid att det nya regionalorganet blir så jordbrukardomine-

ral att storskogsbrukets väsentliga intressen kommer att eftersättas. LO gör

därför vissa förbehåll beträffande sammansättningen av organets styrelse.

Även med hänsyn till den föreslagna, nya jordförvärvslagen har man en-

ligt LO anledning att räkna med att huvuddelen av skogsproduktionen från

de områden, vars verksamhet täcks av skogsvårdsstyrelseorganisationen,

under överskådlig framtid kommer att ske i småföretagets former, även om

dessa småföretag så småningom kan organiseras i någon form av skogssam-

verkan. En nära kontakt med rationaliseringsverksamheten inom småskogs-

bruket anses därför vara ett livsintresse för skogsindustrin för att den skall

kunna följa och påverka utvecklingen av sin råvarubas. LO anför vidare att

det givetvis måste vara ett centralt intresse för skogsbruket att få ett ord

med i laget vid handläggningen av frågor enligt jordförvärvslagen. Om

skogsvårdsorganisationen behålls såsom en separat organisation minskar

starkt storskogsbrukets möjlighet till inflytande på lagtillämpningen, efter­

som denna lagtillämpning måste skötas av rationaliseringsorganisationen.

LO finner därför att det måste ligga även i storskogsbrukets intresse att

rationaliseringsorganen sammanförs till en organisation på det regionala

planet.

TCO ansluter sig också till utredningens förslag men framhåller vikten av

att jordbruks- och skogsintressena blir i lika mån tillgodosedda. Vägledan­

de för TCO:s ställningstagande har varit de administrativa rationaliserings­

vinster, som är förbundna med den längre gående sammanslagningen.

På skäl, som i huvudsak överensstämmer med de anförda, tillstyrks ut­

redningsförslaget även av drygt halva antalet länsstyrelser, Skogs- och

Lantarbetsgivareföreningen, Svenska Lantarbetareförbundet, Hushållnings­

sällskapens Förbund, Sveriges Handelsträdgårdsmästareförbund, omkring

hälften av överlantmätarna, det övervägande antalet lantbruksnämnder och

hushållningssällskap samt två skogsvårdsstyrelser.

De remissinstanser, som avstyrker utredningsförslaget i denna del, är inte

övertygade om att skogsvårdsstyrelsernas sammanförande med jordbruksor-

ganen medför påtagliga fördelar. Denna uppfattning hyser arbetsmarknads­

styrelsen, som anser att organisationen av rationaliseringsverksamheten på

jordbrukets och skogsbrukets oinåde bör bedömas med hänsyn till de nä­

ringspolitiska målsättningarna för de båda näringarna. De ekonomiska för­

Kungl. Ma j. ts proposition nr 100 år 1965

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1965

45

utsättningarna är i viktiga avseenden andra för skogsbruket än för jord­

bruket. Rationaliseringsproblemen kommer därför att bli olikartade för de

båda näringarna. Utvecklingen synes också gå mot en minskad integration

dem emellan.

Skogsstyrelsen, som ansluter sig till vad som anförts i bl. a. ledamöterna

fkeggbloins och Johanssons reservation, anser att utredningen starkt över­

skattat både möjligheterna och behoven av att genomföra fullständiga före­

tagsekonomiska kalkyler för kombinerade jord- och skogsbruksföretag så­

som grund för olika ställningstaganden. Jordbruket har många produktions-

alternativ, medan skogsbruket under de korta kalkylperioder, som kommer

i fråga, endast har ett, nämligen att producera skog inom ramen för strängt

biologiska lagar. När man från skogsbrukshåll betonar att jordbruk och

skogsbruk är två skilda näringar, som rent driftsmässigt har sina särskilda

förutsättningar och problem, innebär detta dock inte att man är benägen att

skilja mellan jordbruk och skogsbruk, när det gäller strukturrationalise-

ringsfrågornas handläggning. Skogsstyrelsen anser det emellertid mycket

angeläget, att eu allsidig skoglig representation finns i de beslutande för­

samlingarna på detta område, dvs. styrelsen för lantbruksorganet och struk­

turdelegationen. Skogsvårdsstvrelserna bör biträda strukturorganen i deras

arbete av skoglig natur på liknande sätt som utredningen förutsätter beträf­

fande lantmäteriet. Styrelsen anser den gemensamma sektorn vara alldeles

för liten för att väga tungt som argument för att inlemma skogsvårdsorgani-

sationen i lantbrukets organ. Den hittillsvarande utvecklingen jävar påstå­

endet, att skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter kan väntas komma att suc­

cessivt minska inom en näraliggande framtid. EU eventuellt bortfall av vis­

sa undervisningsuppgifter skulle uppvägas av den intensifiering av andra

offentliga uppgifter som är nödvändig. Ur organisatorisk synpunkt skulle

den föreslagna sammanslagningen bli en komplicerad och otymplig organi­

sation. Om utvecklingen framdeles ger vid handen att det kan vara önskvärt

att sammanföra skogsvårdsstvrelserna med jordbruksorganen, torde eu

sådan åtgärd kunna genomföras utan alltför stor omgång. Om däremot ett

sammanförande sker brådstörtat och åtgärden sedermera befinns olämplig

ur verksamhetssynpunkt, torde det erbjuda betydligt större svårigheter att

tillrättalägga misstaget och ur den sammanslagna organisationen bryta ut

de skogliga organen.

Skogsbruks utred ningen finner att något ställningstagande till skogsorga-

nens sammanföring med jordbruksorganen knappast kan grundas på nu fö­

religgande utredningsmaterial. Beslut i frågan bör därför anstå.

Domänstyrelsen anser att utredningen inte tillräckligt beaktat utveck­

lingstendenserna inom jordbruket och skogsbruket. Den rationaliserings­

process, som pågår inom skogsbruket, verkar upplösande på sambandet

mellan jord och skog. Det svenska skogsbrukets förvaltningsstruktur och

ägarefördelning anses hädanefter väsentligen böra behandlas ur andra syn­

46

punkter än jordbrukets. Förvärvs- och strukturfrågorna bör likväl liand-

1 äggas gemensamt för jord- och skogsbruket av ett objektivt arbetande or­

gan, där skogsbruket bereds ett inflytande som svarar mot dess betydelse.

Domänstyrelsen anser att dessa frågor bör överföras från lantbruksnämn­

derna till länsstyrelserna. Lantmäteristyrelsen ifrågasätter med hänsyn till

skogsfrågornas allmänna betydelse, om det inte inom varje län bör finnas

en särskild myndighet eller nämnd, som representerar samtliga skogsägar-

kategorier och som har till huvudsaklig uppgift att fungera som allmänt

skogligt remissorgan på länsplanet, att i samråd med andra organ utföra

utredningar och prognoser för länets skogsbruk samt att i övrigt bevaka

skogsbrukets intressen på länsplanet.

Skogsindustriernas Samarbetsutskott anser att det i det dynamiska utveck­

lingsskede på såväl jordbrukets som skogens områden, som nu pågår och

som uppenbarligen kommer att i betydande omfattning föra de båda nä­

ringsgrenarna alltmer isär, knappast kan stå i överensstämmelse med nå­

gondera näringens intressen att sammanslå de för dem inrättade själv­

ständiga organen. I takt med jordbrukets successiva avveckling i skogs­

bygderna ökar den skogsareal, som inte är förbunden med jordbruk. Inom

mycket stora områden dominerar skogsbruket, medan jordbruket spelar en

helt underordnad roll. För dessa områden anser utskottet den föreslagna,

för jord- och skogsbruk gemensamma organisationen vara direkt olämplig.

Skogs vårdsstyrelsernas Förbund anser att utredningen i mycket hög

grad avfattat sina motiveringar med utgångspunkt från enbart jordbrukets

synpunkter och att organisationsförslaget för skogsbrukets del innebär en

allvarlig försämring. Förbundet delar dock utredningens uppfattning att

aktiv inköpsverksamhet och tillämpningen av jordförvärvslagstiftningen

bör handläggas av ett organ. Några svårigheter bör inte på grund härav

föreligga att behålla fristående skogsvårdsstyrelser, om dessa av lantbruks­

nämnden utnyttjas som serviceorgan. Förbundet anför att vid ingången a\

år 1964 6,9 % av den privata skogsmarksarealen var ansluten till skogs-

bruksområden. Den anslutna arealen hade under 1963 ökat med 1,2

Skogsvårdsstyrelserna svarade den 1 januari 1964 för ca 60 % av ser­

viceverksamheten inom det privata skogsbruket och skogsägareföreningar­

na för ca 30 %. Förbundet anser det vara önsketänkande att tro, att skogs-

vårdsstyrelsernas serviceverksamhet inom överskådlig tid kan övertas av

exempelvis skogsägarnas organisationer.

På i allt väsentligt liknande skäl avstyrks utredningens förslag av Sve­

riges Industriförbund, SACO, Sveriges Skogsägareförbund, Svenska Skogs­

arbetareförbundet, sju länsstyrelser, fem överlantmätare, alla skogsvårdssty­

relser utom två, ett hushållningsssällskap och en lantbruksnämnd.

Utredningens principuttalanden rörande verksamhetsområdets

omfattning och inriktning vid de nya regionalorganen föranle­

Kungl. Maj. ts proposition nr JOO år 1965

48

och bilräder i princip förslaget att försöksinstitutionerna skall kunna anlita

regionalorganen för vissa uppgifter. Styrelsen framhåller dock att ett för­

verkligande av lantbrukshögskolans nyligen uppställda målsättning för för­

söksverksamheten förutsätter större och mera omfattande för söksserier.

Detta medför att distriktsförsöksstationerna i större utsträckning än hittills

själva måste utföra försöksarbetet.

Ett flertal hushållningssällskap understryker försöksverksamhetens be­

tydelse för rådgivningen. Hushållningssällskapet i Malmöhus län framhåller

att, även om fältförsöken i allmänhet står under lantbrukshögskolans led­

ning, lokala problem ständigt uppträder som för sin lösning kräver eif

snabbt insättande av försök. Sällskapet anser det därför angeläget att regio­

nalorganet kan medverka med att utföra sådana försök.

I fråga om regionalorganets befattning med olika slag av kon trol 1-

verksamhet anser styrelsen för statens centrala frökontrollanstalt att

i detta sammanhang bör övervägas att till anstalten överföra huvudmanna­

skapet för de statsunderstödda lokala frökontrollanstalterna. Styrelsen för

statens lantbrukskemiska kontrollanstalt delar inte utredningens uppfatt­

ning att markkarteringen på ett tillfredsställande sätt kan bedrivas i den pri­

vata sektorn. Styrelsen framhåller att genom tillkomsten av statens lant­

brukskemiska laboratorium med därtill hörande filialer förutsättningar

skapas för att markkarteringsverksamheten skall grundas på tillförlitliga

jordanalyser.

Utredningens förslag om att sammanfoga den centrala ledningen för fis-

keriadministrationen tillstyrks i allmänhet, liksom även försla­

get att placera fiskerikonsulenterna vid regionalorganen. Beträffande dessa

konsulenters organisatoriska ställning råder dock delade meningar. Fritids­

fiskeutredningen, Svenska Lantarbetareförbundet samt ett mindre antal

länsstyrelser och hushållningssällskap förordar att fiskerikonsulenterna or­

ganisatoriskt infogas i den statliga fiskeriadministrationen. Hushållnings­

sällskapens Förbund, några länsstyrelser samt flertalet hushållningssäll­

skap rekommenderar däremot att de inordnas i regionalorganet. Fiskeristy-

relsen anser att fiskerikonsulenternas lokala anknytning och placering bör

övervägas av den blivande organisationskommittén. Enligt länsstyrelsen i

Norrbottens län bör fiskeriadministrationen utredas i särskild ordning sam­

tidigt som rationaJiseringsorganisationen detaljplaneras.

Styrelsen för veterinärhögskolan, RLF m. fl., Hushållningssällskapens

Förbund samt flertalet hushållningssällskap anser att regionalorganet bör

utrustas med veterinära rådgivare. Sambandet mellan rådgivning och

laboratorieverksamhet på veterinärområdet framhålls allmänt. Några hus­

hållningssällskap anser att laboratorierna bör behållas vid regionalorganen,

under det att styrelsen för veterinärhögskolan liksom även statens veteri­

närmedicinska anstalt föreslår att frågan om laboratoriernas ställning och

omfattning ytterligare utreds. Anstalten förordar därvid att laboratorierna

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1965

49

underställs veterinärstyrelsen och inte vare sig regionalorganen eller an­

stalten. Veterinärstyrelsen anser i likhet med utredningen att renodlad häl­

sokontroll inte ligger så väl i linje med ett rationaliseringsorgans uppgifter.

I varje fall synes det styrelsen orealistiskt att under ett viktigt upprust-

ningsskede i jordbruksrationaliseringen belasta dessa organ med sådan verk­

samhet.

SACO och RLF m. fl. delar utredningens uppfattning att den del av h e m-

konsulentverksamheten som innefattar konsumentupplysning

bör avskiljas från regionalorganets verksamhet. Detta bör dock inte ske,

förrän man funnit något annat organ på länsplanet till vilken verksamheten

kan knytas. Liksom utredningen anser dessa remissinstanser det utomor­

dentligt angeläget, att den del av hemkonsulentverksamheten som syftar till

en bättre hushållning med produktionsresurserna på landsbygden kvarstår

i det nya organet. Hushållningssällskapens Förbund är tveksamt i fråga om

möjligheten alt i det praktiska arbetet upprätthålla den föreslagna uppdel­

ningen. Förbundet erinrar vidare om att 1964 års riksdag uttalat, att hus­

hållningssällskapen i ökad utsträckning bör anlitas som lokala replipunkter

för den allmänna konsumentupplysning som det statliga konsumentin­

stitutet bedriver. En organisatorisk förändring på området måste enligt för­

bundet föregås av ytterligare utredning. Flertalet hushållningssällskap vill

att hemkonsulentverksamhet skall ingå i regionalorganets uppgifter.

Statens institut för konsumentfrågor tillstyrker att hela hemkonsulent­

verksamheten tills vidare inordnas i den föreslagna nya organisationen.

Samtidigt framhåller dock institutet det angelägna i att den konsumentupp-

lysande delen av hemkonsulentverksamheten snarast får en ändamålsenlig

uppbyggnad och organisation och föreslår att en särskild utredning tillsätts

härom. Även statens konsumentråd förordar en sådan utredning. Rådet an­

ser det vara svårt att genomföra en tudelning av hemkonsulenternas verk­

samhet. Det föreligger inte någon större skillnad i behovet av konsument­

upplysning mellan jordbrukarhushåll och övriga hushåll. Eftersom hemkon­

sulenternas verksamhet bör rikta sig till alla hushåll, bör denna inte vara

knuten till ett jordbruksorgan. Liknande synpunkter anför Sveriges Hus­

modersföreningars Riksförbund och Svenska Lantarbetareförbundet.

Utredningens förslag att arbetet med h e in s 1 ö j dens främjande inte

hör infogas i regionalorganet tillstyrks av flertalet remissinstanser som ytt­

rat sig i frågan. Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser dock alt resultatet av

pågående heinslöjdsutredning bör avvaktas, innan slutlig ståndpunkt tas till

hemslöjdens ställning i den föreslagna organisationen.

Utredningens förslag beträffande r e g i o n a I o r g a n e t s stal u s in­

nebär enligt bl. a. lantbruksstyrelsens uppfattning, att organet får övervä­

gande statlig karaktär men också kommer att innehålla väsentliga drag från

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 är 1065

-t Ii ihan tf till riksdagens protokoll

/ samt. \r lön

50

Kanyl. Maj:ts proposition nr 100 år 1005

hushållningssällskapen. RRV anser övervägande skäl tala för att regional­

organet hlir statligt. Om det skulle erhålla samma status som de nuvarande

hushållningsällskapen och skogsvårdsstyrelserna, skulle detta innebära

hl. a., att den nu statligt anställda personalen hos lantbruksnämnderna finge

överföras till icke statlig anställningsform. Det har nämligen hittills inte

förekommit att personalorganisationen i ett halvstatligt organ består av

statsanställd personal. TCO förordar att den nya organisationen fullt ut in­

lemmas i den statliga förvaltningen på samma sätt som nu är fallet med

lantbruksnämnderna. Förbundet anser det under alla omständigheter ange­

läget att personalen ges eu likvärdig status, oavsett om viss verksamhet fi­

nansieras med statsmedel eller med medel från annat håll. Även länsstyrel­

serna i Hallands, Värmlands och Västernorrlands län anser att det nya or­

ganet bör vara helstatligt.

Att på sätt utredningen föreslagit knyta en medlemsorganisation

till regionalorganet tillstyrks av lantbruksstijrelsen, styrelsen för lantbruks-

högskolan, styrelsen för statens uäxtskyddsanstalt, RTF in. fl., Hushållnings­

sällskapens Förbund, nio länsstyrelser, samtliga hushållningssällskap samt

flertalet lantbruksnämnder. Därvid anför t. ex. RLF m. fl. att de erfarenhe­

ter,

som vunnits i samband med tillkomsten av lantbruksnämnderna, visar

att ett helt fristående statligt organ har svårt att få kontakt med näringsut-

övarna. Förbunden anser att det förtroende, som lantbrukarna genom tider­

na visat hushållningssällskapen, utan tvivel berott på att de ägt inte endast

insyn i utan även inflytande på verksamheten. Liknande synpunkter fram­

förs av Hushållningssällskapens Förbund. Hushållningssällskapet i Örebro

län anser att många missförstånd om organets verksamhet kan undvikas ge­

nom eu öppen överläggning om planerade eller vidtagna åtgärder.

Utredningens förslag om medlemsorganisation avstyrks av statskontoret,

RRV, domänstyrelsen, skogsbruksutredningen, TCO, Skogsvårdsstyrelser-

nas Förbund, sex länsstyrelser samt sex skogsvårdsstyrelser. Enligt stats­

kontorets mening skapar eu medlemsorganisation enligt de förutsättningar

och med de befogenheter, som utredningen angett, betydande oklarhet i frå­

ga om regionalorganets offentligrättsliga ställning och torde principiellt sett

vara främmande för den statliga förvaltningen. RRV framhåller att, om re­

gionalorganet blir statligt, torde medlemsorganisationen ej kunna ingå i or­

ganet. Den bör i stället få karaktär av eu från myndigheten fristående stöd­

organisation.

Skogsvårdsstyrelsernas Förbund framhåller att det för skogsbruket inte

föreligger behov av någon ny arbetsform för lokal förankring och att man

knappast kan påräkna något större intresse för medlemsorganisationen från

skogsägarhåll. Å andra sidan kan befaras att eu medlemsorganisation, med

så stort inflytande som ifrågasätts, kan komma att politiskt styra regional­

organet.

51

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att önskemålen om en fortsatt form­

lös stöd- och stimulansverksamhet bäst tillgodoses inom ramen för hushåll­

ningssällskapens medlemsorganisation. Om denna ideella organisation be­

hålls, innebär detta en smidig lösning också därigenom att den vanskliga

frågan om dispositionen av sällskapens fonder in. in. ej behöver ställas på

sin spets. Länsstyrelsen framhåller, att tillgångarna inom Norrbottens läns

hushållningssällskap skapats genom insatser, som rör fiske, hemträdgårdar

och hemslöjd, dvs. aktiviteter som inte avses få motsvarighet i den nya orga­

nisationen. En möjlighet till fortsatt dylik verksamhet inom medlemsorgani­

sationens ram kan säkerligen verka stimulerande på medlemsanslutningen.

Vidare skulle bl. a. vinnas att hela uppbyggnaden med lokal förankring i

hushållningsgillen, ombud och personliga kontakter kvarstår. Även samord­

ningen uppåt i en riksorganisation, Hushållningssällskapens Förbund, gag­

nar säkerligen den regionala medlemsorganisationens arbete. Även länssty­

relsen i Hallands län hyser liknande uppfattning.

Lantbruksstyrelsen samt hushållningssällskapet och lantbruksnämnden i

Jönköpings län anser att det bör utredas, om inte medlemsbasen kan vidgas

genom att organisationer, företag och kommuner får tillfälle att bli med­

lemmar. Två ledamöter i lantbruksstyrelsen ifrågasätter om det är lämpligt

att kräva avgift för erhållande av medlemskap. Lantbruksstyrelsen föror­

dar, i likhet med några lantbruksnämnder och hushållningssällskap, alt

möjligheterna att åstadkomma ett enklare förfarande vid val av lantbruks-

ombud undersöks. För att medlemsanslutningen skall bli god redan från

början anser bl. a. lantbruksstyrelsen att hushållningssällskapens medlem­

mar vid omorganisationen automatiskt bör erhålla medlemskap i de nya re­

gionalorganen.

Skogs- och Lantarbetsgivareföreningen framhåller att problem rörande

näringsutövarnas inflytande på representationen lär uppkomma i de fall

medlemsantalet är ringa i förhållande till hela antalet yrkesutövare. Del

finns skäl alt tro att medlemsantalet kommer att variera lika starkt, som

det nu gör för hushållningssällskapen, om åtgärder inte vidtas som medför

en tillfredsställande medlemsanslutning. Föreningen föreslår att frågan om

medlemsorganisationen ytterligare utreds.

Jordbruks!!Iredningens förslag, att näringsutövarnas representanter i re­

gionalorganets styrelse skall ulscs av medlemsorganisationen, tillstyrks av

dem som stöder förslaget om en sådan organisation. Länsstyrelsen i Öster­

götlands län anser det däremot vara mycket ovisst om den lokala medlems­

organisationen får den anslutning, som är nödvändig för alt den skall bli

representativ såsom valförsamling. Fn annan ordning för att utse dessa sty­

relseledamöter bör därför övervägas, varvid möjligen jordbrukets intresse­

organisationer kan få rätt att utse dessa ledamöter. Denna uppfattning de­

las av bl. a. länsstyrelserna i Malmöhus och Värmlands län.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1965

I fråga om utformningen av styrelse och delegationer har en

mängd synpunkter och önskemål framförts.

Statskontoret anser att en så vidlyftig styrelse som den föreslagna inger

betänkligheter ur arbetssynpunkt och ifrågasätter om inte antalet styrelse­

ledamöter bör minskas. Det i och för sig önskvärda medinflytandet från nä-

ringsidkarnas sida kan lämpligen tillgodoses genom att Kungl. Maj :t och

landstinget utser styrelseledamöter på sådant sätt att jordbruks- och skogs-

intressena blir företrädda. Även domänstyrelsen anser att styrelseledamö­

terna bör utses av Kungl. Maj:t och vederbörande landsting bl. a. med hän­

syn till att regionalorganet skall disponera statliga medel.

Svenska Lantarbetareförbundet anser det vara till fyllest om styrelsen

beslår av nio ledamöter, varav Kungl. Maj:t utser fem (däribland ordföran­

den), landstinget två och medlemmarna två. Samma uppfattning redovisar

bl. a. Sveriges Industriförbund, Skogsindustriernas Samarbetsutskott samt

länsstyrelsen i Älvsborgs län.

Lantbruksstyrelsen anser att det ur arbetssynpunkt givetvis varit fördel­

aktigare med en mindre styrelse. Med hänsyn till de många intressen, som

bör tillgodoses, anses det dock knappast möjligt att utan olägenhet minska

representationen från någondera sidan. Även antalet delegationer, som skall

rekryteras från styrelsen, talar för ett relativt stort antal ledamöter. Också

RLF m. fl., Hushållningssällskapens Förbund, ett antal länsstyrelser samt

en rad andra länsmyndigheter tillstyrker utredningsförslaget på denna

punkt. RLF in. fl. framhåller att en begränsning av antalet medlemsrepre-

sentanter till två säkert också medför att representationen i de särskilda de­

legationerna minskar. Därmed skulle näringsutövarnas insyn i verksamhe­

ten i hög grad begränsas. Förbunden anser det tveksamt om man i ett sådant

läge över huvud taget skulle kunna upprätthålla eu medlemsorganisation.

Länsstyrelsen i Jönköpings lön anser däremot att medlemmarna inte bör

få ett så dominerande inflytande på styrelsens sammansättning som utred­

ningen tänkt sig. Om det av utredningen föreslagna antalet lokali utsedda

ledamöter i styrelsen godtas, anser styrelsen det rimligare att landstinget

utser fyra och medlemsorganisationen två. Även länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län förordar annan sammansättning av regionalorganets styrel­

se. Kungl. Maj :t bör utse tre ledamöter, landstinget fyra och medlemsorga­

nisationen fyra. En mera fyllig representation från landstingets sida svarar

bättre mot principerna för länsdemokrati.

Synpunkter i övrigt på styrelsens sammansättning framförs bl. a. av LO,

som framhåller att den måste tillgodose de väsentligaste sidorna av sam­

hällsintresset. Eftersom de av medlemsorganisationen valda styrelsemed­

lemmarna får förutsättas representera huvudsakligen jordbruk och små-

skogsbruk, måste Kungl. Maj :t och i viss mån även landstingen tillse att

övriga kategorier blir i tillfredsställande grad representerade bland de av

dem tillsatta ledamöterna. Detta gäller såväl storskogsbruk och skogsin­

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1965

53

dustri som handel, distribution och inte minst konsumenter. Även TCO

understryker angelägenheten av att konsumentintresset blir företrätt inom

styrelsen. Detta bör ske genom representation från de större löntagarorga­

nisationerna. Skogsstyrelsen och andra skogliga organ understryker ange­

lägenheten av att skogsbruket tillförsäkras ett sådant medinflytande som

svarar mot näringens berättigade krav. Bl. a. Sveriges Industriförbund

framhåller vikten av skälig skoglig representation i regionalorganet, även

om skogsvårdsstyrelsen behålls som fristående organ.

Lantbruksstyrclsens majoritet anser det nödvändigt, bl. a. av samord-

ningsskäl, att regionalorganets chef ingår som ledamot av sty­

relsen. Denna uppfattning delas av styrelsen för lantbrukshögskolan, Svens­

ka Skogsarbetareförbundet, Hushållningssällskapens Förbund, sju länssty­

relser, 18 lantbruksnämnder och tolv hushållningssällskap. Lantbruksnämn­

den och hushållningssällskapet i Västernorrlands län pekar på att chefs­

tjänstemannen under tiden mellan sammanträdena av skilda omständig­

heter tvingas avgöra ärenden med eller utan kontakt med styrelsens leda­

möter. Hushållningssällskapet i Hallands län framhåller att avdelnings-

cheferna töreslås ingå som ledamöter i resp. delegationer och således äga

beslutanderätt i frågor, där chefstjänstemannen endast får rätt anteckna av­

vikande mening. Underordnade tjänstemän skulle således erhålla större

befogenheter än chefstjänstemannen, vilket synes vara inkonsekvent.

Hushållningssällskapens Förbund, som också anser att chefstjänsteman­

nen bör tillhöra styrelsen, föreslår att i stället de av Kungl. Maj :t utsedda

ledamöterna minskas med en. Några lantbruksnämnder och hushållnings­

sällskap är av samma mening.

Utredningen har föreslagit att över lantmätaren bör äga delta i

styrelsens överläggningar, då frågor behandlas som berör hans verksam­

hetsområde. Mot detta förslag har inte framkommit annan erinran än att

överlantmätaren i Kronobergs län anser att överlantmätaren vid dessa till­

fällen bör ingå som ledamot i styrelsen samt alt överlantmätarna i Kristi­

anstads och Norrbottens län förordar att överlantmätarcn skall ha befo­

genhet att närvara vid alla sammanträden.

Förslaget att beslut i vissa frågor skall fattas av delegationer och

tjänstemän tillstyrks i stort av de remissinstanser som yttrat sig i frå­

gan. Lantbruks styr elsen framhåller att det är angeläget att delegering till

tjänstemän av beslutanderätt utnyttjas så långt det med hänsyn till ären­

denas art anses möjligt. Länsstyrelserna i Kristianstads och Kopparbergs

län befarar att den reella beslutanderätten kan komma att förskjutas till

delegationerna. Vid avvägningen av hur ärendena skall fördelas på olika

beslutsnivåer bör därför beaktas styrelsens ställning som huvudansvarig för

verksamheten.

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1965

54

Remissinstanserna liar i allmänhet intet att erinra mot att chefstjänste-

mannen skall äga rätt påfordra att ärende förs från delegation för beslut i

styrelsen. Lantbruksnämnden och hushållningssällskapet i Kalmar län an­

ser dock att även en majoritet inom delegation bör ges denna rätt. Bl. a.

länsstyrelsen i Kristianstads län förordar att varje delegationsledamot får

rätt att påkalla prövning i styrelsen. Lantmäteristyrelsen anser däremot att

möjligheterna att från strukturdelegationen föra ärenden vidare till sty­

relsen bör begränsas. I viss män liknande uppfattning hyser lantbrukssty-

relsen, som framhåller att strukturdelegationen i högre grad än styrelsen

utformats just för att träffa kvalificerade avgöranden i förvärvsfrågor. Sty­

relsen föreslår att jordförvärvsärenden skall behandlas i styrelsen endast

om en majoritet av delegationen påfordrar detta. Vidare bör i så fall samt­

liga, som deltagit i ärendets behandling i delegationen, beredas tillfälle att

närvara och yttra sig, då ärendet avgörs i styrelsen. Om statsmakterna inte

anser en sådan beslutsordning tillfredsställande, föreslår styrelsen att

strukturdelegationen i dessa ärenden får fungera som sista instans på läns-

planet. Det senare alternativet förordas även av Skogsindustriernas Samar-

betsutskott och överlantmätaren i Kronobergs län.

Lantbruksnämnden i Värmlands län anser att det inte bör föreskrivas

att ett bestämt antal delegationer skall inrättas. Det bör ankomma på cen­

tralorganet att besluta härom.

Trädgårdsnäringsutredningen, Sveriges H andels t rädgårdsmästareförbund,

Sveriges Yrkesfruktodlares Riksförbund och hushållningssällskapet i Mal­

möhus län föreslår att i län, där den yrkesmässiga trädgårdsodlingen har

väsentlig storlek och betydelse, främst i Malmöhus och Stockholms län.

inrättas en speciell trädgårdsdelegation.

I fråga om strukturdelegationens sammansättning an­

ser bl. a. lantbruksstyrelsen, ett antal länsstyrelser och lantbruksnämnder

att även regionalorganets chef bör ingå. Samma uppfattning har överlant­

mätaren i Kronobergs län, som framhåller att samordningen mellan lantmä-

leriets och regionalorganets verksamhet i stor utsträckning torde komma att

ske genom samråd mellan överlantmätaren och organets chef. Det måste

därför vara en brist, att den som vid samråd svarar för organet ej ingår som

ledamot i delegationen. Länsstyrelsen i Hallands län ifrågasätter om inte

landssekreteraren bör vara självskriven ordförande i strukturdelegationen.

om landshövdingen inte själv vill ta på sig detta uppdrag. Under alla förhål­

landen bör landssekreteraren beredas tillfälle närvara vid delegationens

sammanträden.

I fråga om överlantmätarens engagemang i strukturdelegationen framhål­

ler överlantmätaren i Örebro län, att han såsom ledamot måste delta i hand­

läggning och prövning av ett stort antal ärenden, som inte gäller struktur­

frågor eller fastighetsbildning, exempelvis beträffande fastighetsförvaltning,

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1965

55

kreditsäkerhetsfrågor m. m. Med hänsyn till det ekonomiska ansvaret torde

detta förutsätta ett omfattande engagemang i delegationens arbete och frå­

gan om en begränsning bör därför övervägas, överlantmätaren i V ästernorr-

lands län anser att ett direkt ledamotskap i strukturdelegationen kan vara

mindre väl förenligt med överlantmätarens övriga uppgifter inom samhälls­

planering och fastighetsbildning.

Skogsbruket bör enligt bl. a. skogsstyrelsen erhålla representation i struk­

turdelegationen. Bl. a. länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller att läns-

jägmästaren bör ingå i delegationen, om skogsvårdsstyrelserna blir kvar.

Analogt med vad som förordats beträffande styrelsen bör enligt TCO även

i strukturdelegationen ingå företrädare för konsumenterna.

Lantbruksstyrelsen, Sveriges Industriförbund samt länsstyrelsen och

överlantmätaren i Norrbottens län förordar en mindre delegation än den

som utredningen föreslagit.

I fråga om sammansättningen av övriga delegationer

anser lantbruksstyrelsen. länsstyrelserna i Kronobergs och Jämtlands län

samt ett antal lantbruksnämnder att chefstjänstemannen bör ingå som le­

damot i delegationen. Lantbruksstyrelsen finner även att personer utanför

styrelsen, som har speciella kvalifikationer, bör kunna inväljas i delegatio­

nerna. Styrelseledamöterna bör dock ha majoritet. Lantbruksnämnden i

Värmlands län hävdar däremot att delegation skall besluta på styrelsens

vägnar och att ansvar för beslut inte bör få åvila andra än styrelsens leda­

möter och tjänstemän. Lantbruksnämnden ifrågasätter även om inte läns­

arbetsdirektören bör medverka vid ärenden angående investeringar i mark

eller fasta anläggningar på samma sätt som överlantmätaren i strukturfrå­

gor. Sveriges Handelsträdgårdsmästareförbund och Sveriges Yrkesfruktod-

lares Riksförbund anser att representant för trädgårdsnäringen regelmässigt

bör ingå i jordbruks- och utbildningsdelegationerna.

Förslagen om regionalorganets personalorganisation

lämnas i huvudsak utan erinran. St<itskontoret ifrågasätter dock om inte or­

ganisationen på olika nivåer inom regionalorganet bör samordnas i större

utsträckning än vad utredningen föreslagit, i första hand genom alt skogs-

och jord bruk.savdelningarna förs samman. Ett flertal lantbruksnämnder

anför att byggnads- och markanläggningsfrågor numera är så intimt för­

knippade med strukturfrågorna att de därför bör tillhöra strukturavdel­

ningens arbetsuppgifter. Hushållningssällskapet och lantbruksnämnden i

Jönköpings län framhåller önskvärdheten av att personal med lantmäteri­

utbildning normalt ingår i det nya organets strukturavdelning, så att bered­

ningen av ärenden där kan ske genom samverkan mellan specialister på

fastighetsbildning, jordbruk och skogsbruk.

Trädgårdsnäringsutredningen, Sveriges Handelsträdgårdsmästareförbund

och Sveriges Yrkesfruktodlares Riksförbund anser att vid regionalorgan

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1965

56

Kungl. Maj:is proposition nr 100 år 1005

med flera trädgårdskonsulenter dessa bör utgöra en särskild trädgårdsav-

delning.

Systemet med lokalrådgivare kan enligt RLF in. fl. vara lämpligt i vissa

områden av landet. I slättbygdsområden, där specialiserad drift är vanlig

och där jordbruket generellt står på en mycket hög teknisk nivå, är det

emellertid ytterst tveksamt om denna typ av rådgivare kan fylla någon

egentlig uppgift. Hushållningssällskapet i Östergötlands län delar denna

tveksamhet och framhåller att, om de skickligaste näringsutövarna med spe­

cialiserad driftsinriktning förlorar förtroendet för lokalrådgivarna, så kan

svårigheter uppstå att få kontakt med denna grupp, som ofta bestämmer

rationaliseringstakten i en bygd. Hushållningssällskapet i Malmöhus län

anser att genom central placering i regionen förutsättningar skapas för att

i varje fall flertalet rådgivare kan vara specialutbildade. Liknande synpunk­

ter anförs av ett flertal hushållningssällskap och lantbruksnämnder i slätt­

bygderna. Särskilt understryks önskvärdheten av att regionalorganet ges

stor frihet vid utformningen av den lokala rådgivningsorganisationen.

Utredningens förslag rörande lokalrådgivare förordas i allt väsentligt av

lantbruksstyrelsen, styrelsen för lantbrukshögskolan samt ett antal hushåll­

ningssällskap och lantbruksnämnder i främst de skogrikare länen. Lant­

bruksstyrelsen framhåller att lokalrådgivarorganisationen måste ges till­

räckliga dimensioner, så att rådgivardistriktens storlek kan begränsas. Hus­

hållningssällskapet i Kopparbergs län pekar på att systemet har fungerat

inom sällskapets område sedan mitten av 1950-talet. Även om distrikten va­

rit alltför stora, har sällskapet goda erfarenheter av verksamheten. Specia­

lister har mer eller mindre regelbundet besökt lokalrådgivarna och med

dessa genomgått och löst svårare problem. Sällskapet anser att lokalrådgi-

varsystemet torde vara det enda som kan förordas inom områden med stora

avstånd om eu fullgod rådgivningsverksamhet skall kunna bedrivas.

Sveriges Handelsträdgårdsmästareförbund framhåller angelägenheten av

att även för trädgårdsnäringen inrättas tjänster som lokalrådgivare. Dessa

bör framför allt placeras inom områden med specialiserad produktion.

RRV framhåller att taxeinkomsterna från ett statligt regional­

organ bör tillföras inkomsttitel på samma sätt som nu sker beträffande

lantbruksnämndernas taxeinkomster. Lantbruksstyrelsen anser att det san­

nolikt blir nödvändigt att i fråga om taxeinkomsterna tillämpa ett system

som utgör en kombination av utredningsförslagets båda alternativ. Styrel­

sen pekar på att taxeinkomsterna inte får behandlas schablonmässigt. Om

så skulle ske, måste följden bli att ett stort antal uppgifter, som nu handhas

av hushållningssällskapen och bekostas av dessa med hjälp av taxeinkoms­

ter och icke-statliga anslag, antingen får uteslutas eller omorganiseras på

ett genomgripande sätt i fråga om finansieringen. Hushållningssällskapens

Förbund anser att eu förutsättning för att de nya organen skall kunna fun­

57

gera med erforderlig smidighet och anpassningsbarhet är att de själva får

behålla och disponera inflytande taxeinkomster. Förbundet förutsätter vi­

dare att regionalorganen på likartat sätt som f. n. skall finansiera de verk-

samhetsuppgifter som ej bekostas av det allmänna.

RRV framhåller vidare att om regionalorganet blir statligt hushåll­

ningssällskapens och skogsvårdsstyrelsernas egna

tillgångar bör överföras till statsverket i den utsträckning så kan ske.

Andra tillgångar bör överlåtas till särskilda stiftelser eller föreningar med

uppgift att tillgodose de ändamål som tillgångarna avsetts för. Lantbruks-

styrelsen framhåller, att det torde ankomma på hushållningssällskapen

själva att besluta, om de önskar fortsätta sin verksamhet på underlag av

sina tillgångar eller om de vill överlåta dem till de nya regionalorganen el­

ler välja annan dispositionsform. Styrelsen anser det nödvändigt att dessa

frågor närmare utreds och att för den framtida verksamheten lämpliga lös­

ningar åstadkommes genom förhandlingar med hushållningssällskapen. Lik­

nande synpunkter anförs av RLF m. fl. och Hushållningssällskapens För­

bund, som i princip och i avvaktan på den närmare detaljutformningen av

organisationen anser att det är lämpligast om tillgångarna disponeras för

de nya regionalorganens samlade insatser.

Till utredningens förslag att sammanföra lantbruk sstyrel­

sen och skogsstyrelsen har remissinstanserna tagit ställning på

samma sätt som till förslaget om skogsvårdsstyrelsernas inlemmande i re­

gionalorganen.

Länstyrelsen i Norrbottens län anser att, vilken organisatorisk lösning

som än kommer att väljas för domänverket, det är naturligt att skogsstyrel­

sen tillförs vissa ytterligare arbetsuppgifter. I avvaktan på ställningstagan­

de beträffande domänverket bör inga organisatoriska ingrepp göras i skogs­

styrelsen.

Utredningens förslag angående centralmyndighetens styrel­

se m. m. tillstyrkts allmänt. Trädgårdsnäringsutredningen och Sveriges

Handelsträdgårdsmästareförbund anser att starka skäl talar för att en re­

presentant för trädgårdsnäringen skall ingå i styrelsen. Förbundet föreslår

att, om detta inte är möjligt, en fast rådgivande nämnd för trädgårdsfrågor

inrättas. Styrelsen för lantbrukshögskolan anser att även högskolan bör va­

ra representerad i styrelsen, med tanke på de kontakter och den samord­

ning som i stor utsträckning fordras mellan högskolan och centralmyndig­

heten.

Utredningens förslag till inre organisation accepteras allmänt som ut­

gångspunkt för vidare utredning. Hushållningssällskapens Förbund anser

dock att den regionala och den centrala uppbyggnaden så långt möjligt bör

överensstämma. TCO förordar att två överdirektörstjänster inrättas, en för

5 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 100

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1965

58

skogsfrågor och en för jordbruksfrågor. Sveriges Handelsträdgårdsmästare-

förbund anser att en särskild trädgårdsbyrå bör finnas.

Med anledning av förslaget om en samarbetskommitté för cen­

tral informationsservice ifrågasätter statskontoret om inte

samordningsfunktionen lämpligen i stället bör fullgöras av den centrala ra-

tionaliseringsmyndigheten. Lantbruksstyrelsen, som tillstyrker utredning­

ens förslag, anser att det bör övervägas, om inte vissa åtgärder för bättre

samordning kan genomföras utan avvaktan på slutligt beslut om organisa­

tionen av rationaliseringsverksamheten. RLF in. fl. framhåller att tillkomsten

av den s. k. specialrådgivningen betytt mycket på jordbruksområdet och att

avsaknaden av motsvarande verksamhet för skogsbrukets del måste beteck­

nas som en stor brist. Förbunden finner det synnerligen angeläget att den nu

avsedda samordningen sker och förutsätter att frågan utreds vidare i sam­

verkan med berörda parter. Styrelsen för lantbrukshögskolan anser att

hjälpmedel för rådgivningen lämpligen bör framställas och distribueras av

affärsdrivande företag. Jordbrukets upplysningsnämnd finner att man bör

pröva möjligheten att låta nämnden bilda stommen för den föreslagna sam-

arbetskommittén. Styrelsen för skogshögskolan framhåller att informations­

verksamheten rörande de skogliga forskningsresultaten i första hand bör ut­

formas genom intimt samarbete mellan de skogliga organen och forskarna

själva. Högskolestyrelsen anser att skoglig informationstjänst genom ett

speciellt organ knutet till skogshögskolan bör övervägas.

Statskontoret anser att den förordade centraliseringen av vis­

sa kamerala uppgifter har övervägande fördelar. I och med att

datamaskinanläggningar framdeles kommer att finnas hos länsstyrelserna

torde det dock inte vara uteslutet att berörda arbetsuppgifter skulle kunna

fullgöras lika fördelaktigt regionalt. Även RRV och lantbruksstyrelsen till­

styrker förslaget. Några hushållningssällskap avstyrker dock centralisering­

en och Hushållningssällskapens Förbund framhåller att all centralisering av

kamerala arbetsuppgifter bör föregås av ingående prövning av vad som är

fördelaktigast.

Vad utredningen föreslagit om rationaliserings organens

sam arbe te med andra organ lämnas på flertalet punkter utan

erinran. Statskontoret förordar dock med hänsyn till pågående utredning om

länsförvaltningens framtida utformning viss återhållsamhet med att inrätta

organ för samarbete med olika myndigheter. Enligt länsförvaltningsutred-

ningens mening kommer det föreslagna sammanförandet av rationalise-

ringsorganen att underlätta deras samordning med andra länsorgan.

Vad gäller samordning med länsstyrelserna framhåller länssty­

relsen i Gävleborgs län att det finns risk för att strukturdelegationens ar­

Iiungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1065

59

betsuppgifter i mycket kan komma alt sammanfalla med de arbetsuppgifter,

som tillagts länsstyrelsens planeringsråd. Det är därför nödvändigt att om-

fattningen av strukturdelegationens arbetsområde tas under förnyat över­

vägande för att undvika kompetenskonflikter och dubbelarbete. Länsstyrel­

sen i Jämtlands län pekar på att samordningsbehovet kommer att öka i och

med att länsstyrelserna efter den 1 juli 1965 erhåller en central ställning

som planeringsorgan i lokaliseringsfrågor. Länsstyrelsen anser att en bredd­

ning av kontakterna måste eftersträvas, helst genom någon form av gemen­

samt beredningsförfarande. Länsstyrelsen och överlantmätaren i Västerbot­

tens län anser att kontaktfrågorna bäst löses genom att de nuvarande lösligl

organiserade länsråden ges en något fastare form och afl dit hänskjuts vik­

tigare ärenden såväl från länsstyrelsen som strukturorganet.

Lantmäteristyrelsen tillstyrker de föreslagna formerna för samverkan

med lantmäteriet. Styrelsen avser att vid beslut om genomförande av

det framlagda förslaget föreslå erforderliga ändringar i lantmäteriinstruk-

tionen för att göra det möjligt för överlantmätarna alt medverka i rationali-

seringsverksamheten på föreslaget sätt. Styrelsen understryker dock att det

är viktigt att samarbetet inte begränsas till endast överlantmätarens insatser

utan att även tjänstemännen i övrigt liksom hittills bör samverka. Lant-

bruksstyrelsen anser den föreslagna samordningen med lantmäteriet vara

den bästa, som under givna förhållanden kan åstadkommas. Styrelsen fram­

håller också nödvändigheten av att personal med lantmäteriutbildning nor­

malt ingår i det nya organets strukturavdelning, så att beredningen av ären­

den där kan ske som lagarbete mellan specialister på fastighetsbildning,

jordbruk och skogsbruk.

I fråga om samarbetet med arbetsmarknadsmyndigheterna

framhåller arbetsmarknadsstyrelsen, att det vid de flesta länsarbetsnämn­

derna redan finns sådana kontaktmän som föreslagits av utredningen. Sty­

relsen vitsordar också att samarbetet mellan jord- och skogsbruksorganen

samt arbetsmarknadsverket är det allra bästa. Länsstyrelsen i Norrbottens

län erinrar om att vid länsarbetsnämnderna redan finns s. k. skogsbruksde-

legationer. Länsstyrelsen finner det lämpligt att dessa delegationer utnyttjas

för mer krävande samrådsverksamhet, medan den av utredningen föreslag­

na lösningen med kontaktman normalt torde vara tillfyllest. Länsarbets­

nämnden i Norrbottens län anser att skogsbruksdelegationen bör kunna ta

upp även jordbrukspolitiska frågor sedan den tillförts jordbrukssakkunnig

representant från rationaliseringsorganet. Lantbruksnämnderna i Kalmar

och Värmlands län ifrågasätter om inte exempelvis länsarbetsdirektören bör

ges samma ställning i regionalorganet, som föreslagits för överlantmätaren

och planassessorn.

I anledning av utredningens förslag rörande h u v u d in annaskapet

f ö r s k o g s b r u k s s k o 1 o r n a upplyser yrkesutbildningsberedningen

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 är 1965

60

och skogsbrukets yrkesutbildningskommitté att den frågan f. n. behandlas

av dem men att de ännu inte tagit ställning. Yrkesutbildningskommittén an­

ser dock skäl tala för att, såsom jordbruksutredningen föreslagit, lands­

tingen övertar huvudmannaskapet. Detta tillstyrks av skolöverstyrelsen,

lantbruksstyrelsen, Svenska landstingsförbundet, TCO, RLF m. fl., Hushåll­

ningssällskapens Förbund samt vissa länsorgan.

Skogsstyrelsen och domänstyrelsen vill i avvaktan på resultatet av pågå­

ende utredningar inte nu ta ställning i frågan, under det att flertalet skogs-

vårdsstyrelser avstyrker förslaget. Skogsvårdsstyrelsernas Förbund anser att

utredningens förslag innebär en försämring av den skogliga yrkesutbild­

ningen.

Vad utredningen föreslagit beträffande avgränsning mellan yrkesskolor­

nas och rationaliseringsorganens utbildningsverksamhet tillstyrks av bl. a.

Svenska landstingsförbundet. Skolöverstyrelsen ifrågasätter lämpligheten

av den föreslagna gränsdragningen och förordar att även jord- och skogs­

brukets yrkesskolor bör ges möjligheter att bedriva fortbildning. Skogssty­

relsen anser att det är ett förstahandsintresse att den skogliga utbildnings­

verksamheten hålls ihop under en och samma ledning. Utbildningen utgör

en samlad enhet med olika komponenter vävda i varandra och består inte av

två från varandra skilda grenar såsom utredningen anfört. Liknande syn­

punkter anförs av flertalet skogsvårdsstyrelser.

Statskontoret anser att tillsynen över lantbrukets och

skogsbrukets yrkesskolor bör överflyttas till skolöverstyrelsen

utan onödig tidsutdräkt. Denna uppfattning delas av yrkesutbildningsbered-

ningen och skolöverstyrelsen. Den senare framhåller att länsskolnämnder-

nas och överstyrelsens organisation ger möjligheter att planera och leda

även jord- och skogsbrukets yrkesutbildning.

Lantbruksstyrelsen anser att både skolornas och rationaliseringsorganens

verksamhet i hög grad främjas om den centrala rationaliseringsmyndighe-

ten även framdeles centralt leder vidareutbildningen. Erforderligt samband

med skolöverstyrelsen anses lätt kunna erhållas genom att de bestämmelser

som gäller för övriga skolor också görs tillämpliga på jord- och skogsbru­

kets skolor. Lantbruksstyrelsen vill dock inte påyrka att 1963 års riksdags­

beslut i ämnet rivs upp men framhåller att den förestående intensifieringen

av omskolning och vidareutbildning talar för att den föreslagna centralmyn­

digheten under ytterligare någon tid bör vara central tillsynsmyndighet för

lantbruks- och skogsbruksundervisningen.

Styrelsen för lantbrukshögskolan förordar att den centrala ledningen av

lantbrukets yrkesskolor alltjämt knyts till lantbruksstyrelsen. Högskolan

understryker särskilt vikten av att lantmästarutbildningen behålls under

jordbruksdepartementet. Det är dock angeläget att denna utbildning inord­

nas under lantbrukshögskolans styrelse. Skogsstyrelsen, Skogsvårdsstyrel-

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1905

61

sernas Förbund samt ett antal hushållningssällskap och flertalet skogs-

våirdsstyrelser anser att nuvarande ordning för tillsyn över lantbrukets och

skogsbrukets yrkesskolor bör behållas, vilket innebär att 1963 års riksdags­

beslut i frågan bör omprövas.

Utredningens förslag om samordning av jordbruks- och skogsbruksutbild-

ningen tillstyrks av skolöverstyrelsen, yrkesutbildningsberedningen, styrel­

sen för lantbrukshögskolan samt Svenska landstingsförbundet. Eftersom det

är fråga om små skolenheter bör rationaliseringsvinster kunna göras i fråga

om t. ex. elevinternat och administration. Skogsvårdsstyrelsernas Förbund

avstyrker däremot förslaget och framhåller att den skogliga yrkesutbild­

ningen, och icke minst grundutbildningen, i mycket hög grad är en ren

skogsbruksfråga.

Lantbruksstyrelsen betonar vikten av ett gott samarbete med nä-

ringsorganisationerna. Kontakterna med dessa har enligt lant-

bruksstyrelsens bedömning ökat under senare år, särskilt sedan våren 1963,

då jordbrukets organisationer i överenskommelse med staten åtog sig att

främst genom upplysningsverksamhet befordra jordbrukets rationalisering.

Bortsett från programnämnderna för upplysnings- och rådgivningsverksam­

heten synes man tills vidare inte behöva tillskapa särskilda, för hela landet

likartade organ för nämnda kontakter. Erfarenheterna bör få utvisa i vilken

mån och på vilket sätt ytterligare riktlinjer bör dras upp. Även RLF m. fl.

betonar vikten av samarbete.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län tillstyrker den föreslagna samordning­

en av länets jord- och skogsbruk sorgan, under det att de

båda hushållningssällskapen samt lantbruksnämnden i södra länsdelen an­

ser att frågan bör uppskjutas i avvaktan på ändrad länsindelning.

Bl. a. länsstyrelsen föreslår att, om sammanföring sker, personalen får

behålla sina nuvarande stationeringsorter i avvaktan på ny länsindelning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1965

V. Departementschefen

Behovet av eu fortsatt intensiv rationaliseringsverksamhet på jordbru­

kets, trädgårdsnäringens och skogsbrukets områden är stort. Detta framgår

1)1. a. av de undersökningar av expertgrupper, som 1960 års jordbruksut-

redning redovisat i betänkandena Det svenska lantbrukets effektiviserings-

vägar (SOU 1963: 66) och Lantbrukets struklurutveckling (SOU 1964: 37).

Den tekniska och den ekonomiska utvecklingen kan väntas föra med sig

nya rationaliseringsbehov. Mot denna bakgrund står det klart att för över­

skådlig lid eu omfattande rationaliseringsverksamhet behövs inom berör­

da näringar. Ur samhällets, näringsutövarnas och konsumenternas syn­

punkter är det angeläget att denna verksamhet sker i samma takt som in­

62

Kungi. Maj.ts proposition nr 100 år 1065

om övriga delar av näringslivet. Endast härigenom torde jordbruks- och

skogsbruksnäringarna kunna på sikt hävda sig i den ökade konkurrens om

bl. a. arbetskraft som är att vänta inom det svenska näringslivet.

Enligt nu gällande jordbrukspolitiska riktlinjer, som i huvudsak grundar

sig på beslut av 1947 års riksdag, är rationaliseringen inom jordbruket en

näringens egen angelägenhet. Statens medverkan är dock av stor omfatt­

ning. Behov av sådan medverkan torde kvarstå under den tid som nu går

att överblicka.

Under de senaste åren har det varit möjligt att kraftigt öka de resurser

som staten ställer till förfogande för rationaliseringsverksamheten. Även

inriktningen av statens medverkan har fortlöpande anpassats efter utveck­

lingen. Den organisatoriska utformningen av den statliga och statsunder­

stödda verksamheten på området är däremot i sina huvuddrag densamma

som år 1948.

1960 års jordbruksutredning har i ett delbetänkande framlagt resultatet

av sina överväganden rörande organisationen av statens medverkan i den

fortsatta rationaliseringsverksamheten på såväl jordbrukets och trädgårds­

näringens som skogsbrukets områden. Såsom framgår av redogörelsen i

det föregående har utredningen föreslagit genomgripande ändringar i gäl­

lande organisation. Nära nog samtliga remissinstanser har förklarat sig

anse att tiden är mogen för en omorganisation vad gäller jordbruket och

trädgårdsnäringen, under det att meningarna bland remissinstanserna gått

starkt isär i fråga om skogsbruket.

Den nuvarande regionala organisationen för statens medverkan i jord­

brukets och trädgårdsnäringens rationalisering grundar sig på eu uppdel­

ning av verksamheten i olika grenar. Således svarar de statliga lantbruks­

nämnderna för den yttre och den inre rationaliseringen och de statsunder­

stödda hushållningssällskapen för driftsrationaliseringen. Denna uppdel­

ning förutsätter att rationaliseringsbehovet kan tillgodoses genom åtgärder

som var för sig kan hänföras till viss rationaliseringsgren, såsom att köpa

till mark, att investera i byggnader eller täckdikning eller att ändra drifts­

inriktningen. Valet mellan åtgärderna måste dock ofta ske efter en företags­

ekonomisk prövning som omfattar jordbruksföretagets totala förutsätt­

ningar. Omdaningsprocessen inom jordbruket har i många fall fört med

sig att en kombination av förbättringar, som sker i ett sammanhang eller i

nära anslutning till varandra, är nödvändig för att nå lönsamhet. Svårighe­

terna att hålla isär den yttre och den inre rationaliseringen samt driftsratio­

naliseringen har således blivit allt mer framträdande.

Med hänsyn till denna utveckling anser jag i likhet med jordbruksutred-

ningen att den nuvarande grunden för uppdelning av verksamheten mellan

lantbruksnämnder och hushållningssällskap inte längre är lämplig. Splitt­

ringen medför att de resurser, som staten ställer till förfogande, inte kan

63

bli optimalt utnyttjade. För den enskilde jordbrukaren torde det ibland

vara svårt att avgöra till vilket av de båda organen han bör vända sig. Be­

rörda olägenheter av den nuvarande organisationen kan, såsom jordbruks-

utredningen funnit, inte lämpligen avhjälpas på annat sätt än att de båda

organens uppgifter i fråga om rationaliseringen förs samman.

Såsom jag inledningsvis anfört torde för överskådlig tid behov föreligga

av statlig medverkan i jordbrukets rationalisering. Med hänsyn bl. a. här­

till delar jag jordbruksutredningens uppfattning att principbeslut i före­

varande organisationsfråga bör kunna fattas utan att man avvaktar utred­

ningens förslag rörande de allmänna jordbrukspolitiska riktlinjerna. Vid re­

missbehandlingen av utredningsförslaget har ej heller framkommit bärande

skäl för att vänta med att avgöra frågan om organisationen för jordbrukets

rationalisering. Detta gäller även för motsvarande verksamhet på trädgårds­

näringens område.

Jordbruksutredningen har förordat att även skogsvårdsstyrelsernas upp­

gifter skall sammanföras med lantbruksnämndernas och hushållningssäll­

skapens rationaliseringsuppgifter. Tre reservanter har dock ansett att

skogsvårdsstyrelserna bör kvarstå som självständiga organ. Vid remissbe­

handlingen har, såsom redan nämnts, meningarna i frågan gått starkt isär.

Därvid har remissinstanser med jordbruksanknytning i allmänhet tillstyrkt

utredningens förslag, medan nära nog alla de som har skoglig anknytning

anslutit sig till reservanternas ställningstagande.

Som skäl för utredningsförslaget har i betänkandet och remissyttran­

dena i huvudsak anförts att frågorna om jordbrukets och skogsbrukets

strukturrationalisering, som nu ombesörjs av lantbruksnämnderna, ej kan

skiljas åt. Vidare har ansetts att ett nära samband finns mellan denna

uppgift och övrig skoglig rationalisering. Skogsnäringens intressen har be­

funnits bäst kunna tillgodoses, om samma organ svarar för all skoglig ratio­

nalisering. Härjämte har framhållits att utvecklingsplanering, arbetskrafts-

frågor, markanvändningsfrågor och företagsekonomisk planering ofta mås­

te behandlas gemensamt för jordbruk och skogsbruk.

Mot utredningsförslaget har sammanfattningsvis ansetts tala att skogs­

bruket är en självständig näring med väsentligen andra rationaliserings-

problem än jordbruket. Det har vidare anförts att utvecklingen går mot ett

ökat särskiljande av jordbruk och skogsbruk i vad gäller brukningsförhål-

landen, arbetskraft och mekanisering. Huvuddelen av skogsvårdsstyrelser­

nas arbete har ej heller ansetts vara av den arten, att det behöver inordnas

i samma organ som verksamheten för jordbrukets rationalisering.

Enligt senast tillgängliga uppgifter sambrukas endast omkring 35 % av

skogsmarksarealen med jordbruk, vars åkerareal överstiger två hektar. Det

är att vänta att utvecklingen, liksom hittills varit fallet, för med sig att

jord och skog än mer kommer att brukas var för sig. Utan tvivel kommer

Kungi. Maj.ts proposition nr 100 år 1965

64

även i framtiden att finnas ett stort antal kombinerade jordbruks- och

skogsbruksföretag och självfallet föreligger inom dessa företag behov av att

samordna jordbruks- och skogsdriften så att bästa möjliga lönsamhet nås.

A andra sidan kan konstateras att produktionsförhållandena inom jord­

bruket och skogsbruket är helt olikartade. Härav följer att beröringspunk­

terna mellan den skogliga driftsrationalisering, som är en av skogsvårds-

styrelsernas huvuduppgifter, och motsvarande verksamhet inom jordbruket

är relativt få. Den omständigheten att de skogliga struktur- och driftsratio-

naliseringsfrågorna f. n. handläggs i skilda organ har såvitt jag kunnat

finna inte medfört olägenheter i samma utsträckning som motsvarande

uppdelning på jordbrukssidan. Skälen för att foga samman skogsvårds-

styrelsernas nuvarande arbetsuppgifter med lantbruksnämndernas framstår

därför inte lika starka som skälen för att sammanföra nämndernas och

hushållningssällskapens uppgifter.

Enligt min mening är det således tveksamt om ens skogsvårdsstyrelser-

nas nuvarande arbetsuppgifter bör föras samman med de båda andra or­

ganens uppgifter. Härtill kommer att skogsvårdsstyrelsernas framtida ar­

betsuppgifter i dagens läge är svårare att ange än jordbruksorganens.

Detta beror på att den framtida omfattningen och inriktningen av statens

medverkan i rationaliseringen av det svenska skogsbruket i dess helhet f. n.

inte kan överblickas. Bl. a. dessa frågor bör behandlas av den utredning

om riktlinjerna för den framtida skogspolitiken, som jag inom kort ämnar

begära Kungl. Maj :ts bemyndigande att tillkalla. De anförda omständig­

heterna gör att det enligt min mening inte är lämpligt att nu infoga skogs-

vårdsstyrelserna i ett för jordbruk och skogsbruk gemensamt regionalt or­

gan.

Jordbruksutredningen har även behandlat lantmäteriets ställning i för­

hållande till länsorganen på jordbrukets och skogsbrukets områden. Därvid

har utredningen ingående prövat om det är möjligt och lämpligt att sam­

manföra den regionala lantmäteriverksamheten med lantbruksnämndernas

uppgifter i fråga om strukturrationaliseringen men kommit till att lant-

mäteriet bör behålla sin nuvarande organisation. I likhet med nära nog

samtliga remissinstanser delar jag utredningens uppfattning i denna fråga.

Av det anförda framgår att jag anser omorganisationen av de regionala

rationaliseringsorganen böra begränsas till att omfatta lantbruksnämnder

och hushållningssällskap. Jag övergår därför till att behandla principerna

för den nya organisationen och samordningen av dess verksamhet med and­

ra berörda länsorgans uppgifter.

När det gäller att bedöma det nya regionalorganets ställning måste avgö­

rande vikt fästas vid att dess huvudsakliga uppgift blir att svara för sta­

tens medverkan i jordbrukets och trädgårdsnäringens rationalisering. Det­

ta innebär att det nya organet kommer att besluta bl. a. i ärenden enligt

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1965

65

jordförvärvslagstiftningen. Det kommer vidare att för rationaliseringsän-

damål köpa, förvalta och sälja fast egendom samt bevilja statsbidrag och

statlig kreditgaranti. Omfattningen av denna verksamhet blir stor. Delta

framgår av att lantbruksnämnderna under budgetåret 1963/64 köpte fas­

tigheter för omkring 80 milj. kr., beviljade statsbidrag med inemot 25 milj.

kr. och statlig kreditgaranti med nära 100 milj. kr. I fråga om det statliga

engagemanget kan vidare nämnas att statens utgifter för löner och om­

kostnader vid hushållningssällskapen och lantbruksnämnderna för nästa

budgetår beräknas till i runt tal 40 milj. kr. De icke-statliga medel som

används för hushållningssällskapens olika verksamheter torde, bortsett

från inflytande taxeinkomster, uppgå till 7 å 8 milj. kr. årligen.

Med hänsyn till statens stora kostnader för och omfattningen i övrigt av

statens ekonomiska åtaganden i samband med rationaliseringsverksamhcten

kan denna inte rimligen ankomma på annat än ett helstatligt organ. Jag

vill särskilt framhålla att organet kommer att besluta i en mängd ärenden

av stor betydelse för enskilda personer, t. ex. rörande tillstånd att förvärva

jordbruksfastighet. Det nya organet bör alltså vara en statlig myndighet.

Såväl i betänkandet som i flertalet remissyttranden understryks att goda

kontakter mellan näringsutövare och rationaliseringsorgan utgör en viktig

förutsättning för framgång i verksamheten. Jordbruksutredningen har före­

slagit att till det nya organet knyts en medlemsorganisation med i huvud­

sak samma uppbyggnad som de nuvarande hushållningssällskapen. Denna

organisation skall enligt utredningen ha till uppgift att utse vissa styrelse­

ledamöter i det nya organet, att vara en rådgivande församling till detta

samt att besluta om hur vissa av hushållningssällskapens tillgångar skall

användas. Remissinstanserna har i allmänhet tillstyrkt alt en medlemsor­

ganisation knyts till det nya organet men har delade meningar om hur

detta lämpligen bör ske.

Jag finner det självfallet att rationaliseringsverksamheten bör bedrivas i

god kontakt med näringsutövarna. Sådana kontakter både kan och bör

upprätthållas i olika former. Det är således bl. a. angeläget att rationalise-

ringsorganet har förbindelser med jordbrukets organisationer i länet och

den s. k. föreningsnämnd, som är ett samarbetsorgan för jordbrukets fack­

liga och ekonomiska föreningsrörelse på länsplanet. Det är dock av värde

för den kontinuerliga kontaktverksamheten att ha tillgång till en särskild

organisation. En sådan finns redan i hushållningssällskapens medlemsor­

ganisation. I dagens läge synes det därför vara lämpligt att utgå från den­

na organisation.

Att direkt knyta eu medlemsorganisation till en statlig myndighet är,

såsom statskontoret framhållit, principiellt främmande för den statliga för­

valtningen. En möjlighet att anknyta en sådan organisation synes dock vara

alt ge den formen av ett råd, som endast har till uppgift att svara för kon­

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1905

66

takter med näringsutövarna och att medverka när styrelseledamöter utses.

Ett råd av detta slag kan emellertid inte förvalta hushållningssällskapens

nuvarande tillgångar. Bl. a. till följd härav anser jag denna lösning inte va­

ra lämplig.

Eu annan möjlighet, som har framkommit vid remissbehandlingen, är

alt låta kontaktorganisationen vara formellt fristående från myndigheten.

Vid denna lösning kan hushållningssällskapen fungera som en dylik organi­

sation. Genom sällskapen kan då myndigheten sprida information om verk­

samheten till näringsutövarna och från dessa inhämta allmänna synpunkter

på rationaliseringsarbetets bedrivande i olika hänseenden. Sällskapen hör

också kunna medverka, när styrelsen för det statliga organet utses. Dess­

utom kan sällskapen självfallet behålla och disponera de tillgångar som

inte överförs till staten i samband med att verksamhet övertas. De kan

vidare alltjämt själva bedriva sådan verksamhet som inte kan anses vara

en statlig angelägenhet. A andra sidan bortfaller behovet av direkta stats­

bidrag till hushållningssällskapen för deras verksamhet på jordbrukets

och trädgårdsnäringens områden. Ersättning för sällskapens tjänster så­

som kontaktorgan kan utgå genom att det statliga organet utför de admi­

nistrativa uppgifter hos sällskapen som hänger samman med kontakt­

verksamheten. Vid denna lösning behålls en institution, som verkat under

mer än 150 år inom det svenska jordbruket.

.lag förordar att kontaktorganisationen utformas på nyss angivet sätt.

Sällskapens stadgar bör fortfarande fastställas av Kungl. Maj :t eller av

myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer. Det är enligt min mening inte er­

forderligt att Kungl. Maj :t eller landsting i fortsättningen utser ledamöter i

sällskapens styrelser. Stadgarna bör innehålla föreskrifter om vilka som

äger bli medlemmar samt om val inom sällskapen. Den nuvarande, kompli­

cerade valproceduren torde kunna radikalt förenklas. Vidare bör i stadgar­

na anges sällskapens ändamål och uppgifter. Dessa uppgifter bör givetvis

inte innefatta verksamhet som rationaliseringsorganet bedriver. Ny verk­

samhet bör sällskapen inte äga ta upp utan särskilt tillstånd.

Det lämpligaste namnet på det nya regionalorganet är enligt min mening

lantbruksnämnd. Nämndens ledamöter bör så gott som helt utgöras av lek­

män. Med hänsyn till nämndens och dess arbetsuppgifters karaktär anser

jag, i likhet med flera remissinstanser, att Kungl. Maj :t bör utse ordförande

och huvuddelen av de andra ledamöterna. Liksom fallet är i nuvarande lant­

bruksnämnd bör i regel landshövdingen vara ordförande. För att tillgodose

regionala intressen bör även landstingen äga utse ledamöter i nämnden. Hus­

hållningssällskapens inflytande på valet av ledamöter anser jag böra ske via

landstingen. En sådan samordning kan enligt min uppfattning ske genom

att landstingen, innan de utser ledamöter, samråder med hushållningssäll­

skapen. Slutligen bör, såsom flertalet remissinstanser förordat, chefstjänste­

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1065

67

mannen vara ledamot i nämnden. Härigenom tryggas samordningen mellan

nämnden och dess kansliorganisation.

En mängd synpunkter har anlagts på frågan om vilka intressen som bör

vara representerade i nämnden. För min del anser jag det självfallet att be­

rörda näringar såvitt möjligt bör vara allsidigt företrädda. Det är också vik­

tigt att konsumenterna blir representerade. Jag finner det emellertid inte

lämpligt att vare sig Kungl. Maj :t eller landstingen i förevarande hänseende

binds genom närmare föreskrifter.

Enligt jordbruksutredningens förslag skulle antalet ledamöter i regional­

organets styrelse vara elva. Några av utredningens ledamöter och flera re­

missinstanser har uttalat sig för att antalet borde begränsas i syfte att nå

bättre arbetsmöjligheter för styrelsen. Vid överväganden rörande antalet le­

damöter i den nya lantbruksnämnden måste beaktas att dess verksamhet en­

ligt vad jag förordat i det föregående inte skall omfatta skogsvårdsstyrelsens

uppgifter. Vidare är att märka att antalet ledamöter i den nuvarande lant­

bruksnämnden inte är fler än sju. I andra statliga länsorgan, länsbostads­

nämnd och länsarbetsnämnd, är antalet ledamöter sex. Mot bakgrunden av

det anförda har jag stannat för att det är tillräckligt med sju ledamöter även

i den nya lantbruksnämnden. Såsom jag förut nämnt bör i regel landshöv­

dingen i länet utses till ordförande och chefstjänstemannen vara självskri­

ven ledamot. En lämplig avvägning är enligt min mening att av de återståen­

de fem ledamöterna Kungl. Maj :t utser tre och landstinget två.

För att tillgodose behovet av samordning bör vid nämndens behandling av

frågor, som rör annan länsmyndighets verksamhet, representant för den and­

ra myndigheten beredas tillfälle att deltaga i överläggningarna. Detta gäller

särskilt överlantmätaren, länsjägmästaren och länsarbetsdirektören som

bör äga närvara vid nämndens behandling av ärenden, som rör lantmäteriets,

skogsvårdsstyrelsens resp. länsarbetsnämndens uppgifter. Jag vill erinra om

att lantbruksnämndens inflytande på ärende, som handläggs av skogsvårds-

styrelse eller överlantmätare, är tillgodosett genom föreskrifter som gäller

för resp. myndighet.

Redan nu är beslutanderätten i frågor, som rör jordbrukets rationalise­

ring, i stor utsträckning decentraliserad till länsplanet. Enligt min mening

bör möjlighet finnas att till den nya lantbruksnämnden överföra rätten att

besluta i vissa ytterligare ärenden. Antalet ärenden blir så stort att nämn­

den in pleno inte bör belastas med samtliga. Den bör huvudsakligen dra upp

de närmare riktlinjerna för nämndens verksamhet, besluta i frågor av prin­

cipiell natur samt avgöra andra viktigare ärenden. Beslut i övriga ärenden

bör, liksom fallet är inom nuvarande lantbruksnämnd, fattas av delegatio­

ner. Rutinärenden bör dock kunna avgöras av tjänstemän.

Vid varje lantbruksnämnd bör finnas en delegation för ärenden rörande

strukturrationalisering. Vidare bör i regel finnas en jordbruks- och en ut-

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1065

68

bildningsdelegation. Därutöver bör vid behov kunna inrättas ytterligare de­

legationer, t. ex. i vissa län för frågor rörande trädgårdsnäringen.

I delegationerna bör ingå ledamöter i nämnden samt vissa tjänstemän.

Nämnden bör själv utse de ledamöter som skall ingå i delegationerna. Vid

handläggning av frågor rörande näringsgrenar, som inte är företrädda i

nämnden, bör lämplig person kunna adjungeras till delegationen. Chefs­

tjänstemannen bör, för att god samordning skall nås, ingå i samtliga dele­

gationer. Han bör dock efter nämndens medgivande äga sätta annan tjänste­

man hos nämnden i sitt ställe. Varje i delegation ingående nämndledamot

bör äga påfordra att ärende hänskjuts till nämnden för avgörande.

Strukturdelegationens ärenden är av speciell karaktär och av särskild vikt

för rationaliseringsverksamheten. Därjämte rör dessa ärenden i särskilt hög

grad vissa andra länsorgans verksamhet. Med hänsyn härtill anser jag att

denna delegations sammansättning bör närmare behandlas i detta samman­

hang. I delegationen, som till följd av ärendenas antal torde komma att sam­

manträda relativt ofta, bör enligt min mening inte ingå fler än fem personer.

Utöver chefstjänstemannen bör ytterligare två nämndledamöter beredas

plats. Behovet att samordna delegationens arbete med lantmäteriets är, så­

som jordbruksutredningen framhållit, så framträdande att överlantmätaren,

eller den han sätter i sitt ställe, bör ingå i delegationen. Härigenom kominer

hela den regionala lantmäteriorganisationen att på ett auktoritativt sätt kun­

na företrädas i lantbruksnämndens verksamhet. Av vad jag tidigare anfört

framgår att det också är av vikt med god kontakt mellan strukturdelegatio­

nens och skogsvårdsstyrelsens verksamhet. Även länsjägmästaren eller ställ­

företrädare för honom bör därför ingå i delegationen. Denna kommer såle­

des att bestå av två lekmän och tre tjänstemän. Det bör dock även för struk­

turdelegationens ärenden gälla att de skall kunna hänskjutas till nämndens

prövning, om någon av nämndledamöterna i delegationen påfordrar detta.

Det synes lämpligt att nämnden till ordförande i delegationen idser en av

lekmannaledamöterna.

De frågor, som strukturdelegationen handlägger, har betydelse för arbetet

även inom andra länsmyndigheter än de redan nämnda, t. ex. länsstyrelse,

länsarbetsnämnd och länsbostadsnämnd. Kontaktbehovet är dock enligt min

mening inte så stort att det är motiverat att företrädare för dessa myndighe­

ter ingår i delegationen. De bör däremot vid behov kunna närvara vid dele­

gationens sammanträden. Det behov av juridisk sakkunskap, som framhål­

lits av jordbruksutredningen, kan tillgodoses genom att utomstående exper­

tis anlitas i erforderlig omfattning.

Den närmare utformningen av övriga delegationer bör kunna anpassas ef­

ter förhållandena inom olika verksamhetsområden. Antalet ledamöter i var­

je delegation bör dock inte överstiga fem.

I vissa särskilda frågor, t. ex. uppläggning av kursverksamhet, finns be­

Kimgl. Maj. ts proposition nr 100 år 1965

69

hov av organiserat samarbete mellan lantbruksnämnden och företrädare för

skilda intressen. För sådana ändamål bör arbetsgrupper kunna bildas.

Lantbruksnämnderna bör liksom nu ha ortsombud med uppgift att bl. a.

bistå nämnderna med upplysningar om de lokala förhållandena. Det är en­

ligt min mening värdefullt för nämnderna att få kontakt med primärkom-

munerna. Lantbruksnämnd bör därför bereda vederbörande kommunal­

nämnd tillfälle att föreslå ortsombud. Det bör eftersträvas att till ortsombud

utses kommunal förtroendeman.

Den närmare utformningen av de nya lantbruksnämndernas organisation

in. m. bör övervägas av en särskild utredning. Om riksdagen biträder försla­

get till ny organisation avser jag att inhämta Kungl. Maj :ts bemyndigande

att tillsätta en sådan utredning. I detta sammanhang bör dock anges riktlin­

jer för de fortsatta övervägandena i vissa frågor som jordbruksutredningen

behandlat.

Jordbruksutredningen har ingående diskuterat om alla de mångskiftande

verksamhetsgrenar, som hushållningssällskapen har, bör övertas av det nya

regionalorgan som utredningen har föreslagit. I remissyttrandena bär en

råd synpunkter framförts i frågan. Enligt min mening bör den nya lant­

bruksnämnden i princip överta uppgifter, som är av sådan betydelse för

jordbrukets och trädgårdsnäringens rationalisering i vid bemärkelse att de

bör handhas av staten. Annan ur statens synpunkt i och för sig angelägen

verksamhet, som hushållningssällskap nu driver, bör överföras till annat or­

gan än lantbruksnämnden. Är detta f. n. inte möjligt, bör verksamheten till­

fälligt inordnas i nämnden, övrig verksamhet kan, såsom förut nämnts, lig­

ga kvar hos hushållningssällskapet.

Mot bakgrunden av det anförda anser jag, att det bl. a. bör övervägas om

hushållningssällskapens befattning med sådan statsunderstödd verksamhet

som kontrollföreningsverksamhet, svinstamkontroll, stambokföring m. m.

över huvud taget bör övertas av lantbruksnämnden. Det kan nämligen enligt

min mening ifrågasättas om angivna verksamheter bör vara en uppgift för

staten.

Såsom jordbruksutredningen uttalat, bör ansvaret för och ledningen av

försöksverksamheten på jordbrukets och trädgårdsnäringens områden åvila

lantbrukshögskolan. Lantbruksnämnderna synes därför i regel inte böra dri­

va egen försöksverksamhet. De bör dock kunna medverka i planeringen av

högskolans och andra statliga forskningsinstitutioners försöksverksamhet

samt biträda vid försökens genomförande. Nämnderna bör givetvis få ut­

nyttja försöken för demonstrationer.

Hushållningssällskapens befattning med fislcerifrågor kan i erforderlig

omfattning antingen infogas i den statliga fiskeriadministrationen eller i

lantbruksnämnderna. I avvaktan på resultat av de överväganden i särskild

ordning, som kan visa sig erforderliga rörande fiskerifrågorna, bör de kun­

na handläggas av lantbruksnämnderna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1965

70

Jag har i annat sammanhang anmält min avsikt att begära bemyndigande

att tillkalla en särskild utredning rörande den veterinära fältorganisationen.

Utredningsuppdraget avses omfatta även den veterinära verksamhet som

hushållningssällskapen nu driver.

Frågan om den framtida ställningen för de lantbrukskemiska kontrollan­

stalter, som tillhör hushållningssällskapen, berörs delvis av redan pågående

utredning.

I remissyttranden av bl. a. statens institut för konsumentfrågor har utta­

lats att hemkonsulentverksamhetens organisatoriska ställning bör särskilt

utredas. Även jag anser att behov av en sådan utredning föreligger.

Det statliga stödet till hemslöjden och därmed sammanhängande frågor

utreds f. n. av hemslöjdsutredningen.

I den mån ej annat angetts bör spörsmålen om den närmare avgränsning-

en av lantbruksnämndernas arbetsuppgifter övervägas av den i det föregå­

ende nämnda organisationsutredningen. Bl. a. bör därvid omfattningen av

nämndernas beställningsverksamhet inom skilda områden särskilt prövas.

Organisationsutredningen bör även behandla frågan om det nya regional­

organets kansliorganisation. Likaså måste de nya lantbruksnämndernas be­

hov av personal för olika uppgifter prövas i detalj. Särskild uppmärksamhet

bör därvid ägnas åt hur nämndernas upplysnings- och rådgivningsverksam­

het lämpligast bör fullgöras.

Det av jordbruksutredningen framlagda förslaget att sammanföra de båda

lantbruksnämnderna och hushållningssällskapen i Älvsborgs län bör enligt

min mening slutligt prövas när ställning tas till organisationsutredningens

förslag.

I denna utrednings uppgifter bör även ingå att framlägga förslag till den

anslagstekniska konstruktionen av medelsanvisningen till lantbruksnämn­

derna. Hinder bör ej möta mot att nämnderna efter vederbörlig prövning för

viss verksamhet tar emot medel som ställs till förfogande av t. ex. hushåll­

ningssällskap, landsting eller organisationer.

Såsom förut berörts anser jag starka skäl tala för att hushållningssällska­

pens tillgångar, i den mån de är hänförliga till verksamhet som övertas av

staten, överlåts till staten. Organisationsutredningen bör få till uppgift att

ta upp överläggningar med hushållningssällskapen i denna fråga.

I fråga om den centrala organisationen för rationaliseringsverksamheten

har jordbruksutredningen föreslagit att lantbruksstyrelsen och skogsstyrel­

sen skall föras samman till ett ämbetsverk. Av mitt ställningstagande till

den regionala organisationens utformning följer att sådan sammanföring ej

nu bör övervägas. Lantbruksstyrelsens inre organisation bör dock prövas av

den förut nämnda organisationsutredningen. Även styrelsens arbetsuppgif­

ter bör överses mot bakgrunden av vad jag anfört om de nya lantbruks­

nämndernas uppgifter. Nämndernas behov av central teknisk och annan

service bör särskilt uppmärksammas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 är 1965

71

Jordbruksutredningen har understrukit behovet av central informations-

verksamhet om rönen från forskning och försök och om annat material av

betydelse för rationaliseringsverksamheten. I likhet med remissinstanserna

delar jag utredningens uppfattning att informationsverksamheten behöver

på ett effektivt sätt samordnas. För att samordna och sprida informations­

material bör därför finnas ett särskilt samarbetsorgan. I detta bör ingå re­

presentanter för bl. a. berörda myndigheter och vetenskapliga institutioner

samt näringsutövarna. Samarbetsorganet bör enligt min mening ha resurser

för bl. a. redaktionellt arbete. Organisationsutredningen bör närmare över­

väga denna fråga och de ändringar i fråga om jordbrukets upplysnings-

nämnd som kan vara erforderliga.

I betänkandet har jordbruksutredningen behandlat vissa frågor rörande

yrkesutbildningen på lantbrukets och skogsbrukets områden. Utredningen

har bl. a. föreslagit att huvudmannaskapet för skogsbruksskolorna skall

övergå från skogsvårdsstyrelserna till landstingen. Flertalet remissinstanser

har ansett att man bör avvakta resultatet av de båda utredningar som arbe­

tar på området, nämligen yrkesutbildningsberedningen och skogsbrukets yr-

kesutbildningskommitté. Med hänsyn härtill och eftersom skogsvårdsstyrel-

sernas organisation i övrigt inte berörs av mina i det föregående redovisade

förslag är jag inte beredd att nu ta ställning till frågan om huvudmannaska­

pet för skogsbruksskolorna.

Enligt beslut av 1963 års riksdag (prop. 1963: 144, SU 146, rskr 334) skall

den centrala tillsynen över yrkesutbildningen på lantbrukets och skogsbru­

kets områden överföras till skolöverstyrelsen. Någon tidpunkt härför har in­

te bestämts. Jordbruksutredningen har föreslagit att nuvarande ordning be­

hålls ännu någon tid. På grund av den genomgripande omvandling inom

jordbruks- och skogsbruksnäringarna, som nu sker, anser jag liksom utred­

ningen det vara viktigt att ledningen av yrkesutbildningen och rationalise­

ringsverksamheten är nära samordnad. Såsom nyss nämnts pågår också ut­

redningar som rör ifrågavarande yrkesutbildning. Beslut bör således inte nu

fattas om den tidpunkt, vid vilken förut nämnda riksdagsbeslut bör genom­

föras.

Vad jordbruksutredningen i övrigt anfört rörande bl. a. samordningen av

rationaliseringsorganens och andra myndigheters verksamhet behöver enligt

min mening inte behandlas i detta sammanhang. Såsom utredningen uttalat

kan frågan om ändringar i statens jordbruksnämnds organisation inte prö­

vas förrän ställning tagits till den framtida utformningen av prisreglering­

en på jordbrukets område.

Såsom framgår av det föregående blir de överväganden rörande lantbruks­

nämndernas organisation in. in., som den särskilda organisationsutredning­

en skall göra, relativt omfattande. Jag räknar med att de förslag i ämnet_

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1965

72

som är av beskaffenhet att böra prövas av riksdagen, skall kunna framläg­

gas till 1967 års vårsession. Den nya organisationen kan således i sin helhet

genomföras tidigast den 1 juli 1967.

Under åberopande av vad jag anfört i det föregående hemställer jag, att

Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att godkänna de i det föregående angivna grunderna för

omorganisation av de statliga och statsunderstödda rationa-

liseringsorganen på jordbrukets och t r ä d går d s n är in ge ns

områden.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­

stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till det­

ta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bo S. Hedström

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1965

MARCUS BOKTR. STHLM 1965 650247