Prop. 1965:161

('angående omläggning av utbildningen av sjuksköterskor m. m.',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

1

Nr 161

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående omläggning av

utbildningen av sjuksköterskor m. m.; given Stock­ holms slott den 22 oktober 1965.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande de­ partementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Ragnar Edenman

Kangl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

5

Sj uksköterskcutbildningen. Grundutbildning

Nuvarande förhållanden

Den allmänna sjuksköterskeutbildningen

Utbildningen av sjuksköterskor i Sverige är f. n. organiserad i huvudsak enligt de riktlinjer, som drogs upp av 1946 års kommitté för sjuksköterske­ utbildningen (SOU 1948: 17).

Utbildningen bedrivs nu vid sammanlagt 34 sjuksköterskeskolor, varav 3 är statliga, en drivs gemensamt av staten och landsting, 20 tillhör lands­ tingen, 4 drivs av städer utanför landsting och 6 av stiftelser eller samman­ slutningar.

Sjuksköterskeutbildningen står under statlig kontroll. De tre statliga sko­ lorna står under överinseende av medicinalstyrelsen. De sjuksköterskesko­ lor, som drivs av annan huvudman än staten, är godkända av medicinalsty­ relsen och står likaledes under styrelsens tillsyn och inspektion.

Gällande författningar och föreskrifter

För den under statens huvudmannaskap bedrivna utbildningen gäller stad­ gan den 26 maj 1954 (nr 352) för statens sjuksköterskeskolor.

Bestämmelser angående statens godkännande av icke-statliga sjukskö­ terskeskolor är givna i kungörelsen den 28 juni 1935 (nr 341) med bestäm­ melser angående statens godkännande av sjuksköterskeskolor.

Medicinalstyrelsen har 1951 fastställt normalreglemente för av staten god­ känd sjuksköterskeskola (ändringar 1952 och 1960).

Medicinalstyrelsen har vidare i cirkulär gett föreskrifter och anvisningar rörande undervisningen vid godkända sjuksköterskeskolor (MF 1952: 129) och angående sjuksköterskeelevernas praktiska utbildning (MF 1959: 5). Normalplaner för den teoretiska undervisningen (kursplaner) vid sjukskö- terskeskolorna fastställdes av styrelsen 1955.

1 nträdesvillkoren och rekrgteringsförhållandena

För att vinna inträde såsom elev i statlig eller godkänd sjuksköterskeskola fordras:

1. att vid lärokursens början ha uppnått en ålder av lägst 19 år, skolans styrelse dock obetaget att i särskilt fall medgiva sökande, som fyllt 18 år, att vinna inträde vid skolan;

2. att äga god hälsa samt vara fri från lyte, som skulle göra sökanden olämplig såsom sjuksköterska; samt

3. att äga tillfredsställande allmänbildning och kunskapsförutsättningar för att kunna väl tillgodogöra sig undervisningen vid skolan, vitsordade ge­

6

Kiingl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

nom realexamen, avgångsbetyg från flickskola med normalskolekompetens, folkhögskolekurs eller på annat sätt, som av skolans styrelse godkänns.

För sökande som genomgått folkhögskola eller försöksskolans (enhets- skolans) högstadium har vissa kompletterande rekommendationer och be­ stämmelser utfärdats.

Förutom de tre angivna inträdesvillkoren (ålder, hälsotillstånd och för­ kunskaper) gäller enligt medicinalstyrelsens föreskrifter och anvisningar att ha på tillfredsställande sätt genomgått den s. k. orienteringsperioden, en provtid vanligtvis på 2—3 månader.

Utbildningens anordnande

Sjuksköterskeutbildning kan i regel påbörjas antingen höst eller vår (mars resp. september). Den är uppdelad i allmänutbildning, som sträcker sig över de två första åren och i allt väsentligt är densamma för samtliga elever, och specialutbildning under tredje året för det specialområde inom hälso- och sjukvården, som eleven tänker ägna sig åt.

Fullständig lärokurs vid sjuksköterskeskola skall —bortsett från oriente­ ringsperioden — omfatta en tid av minst 31 månader och högst 37 månader. Genomgår elev centraliserad specialutbildning, kan utbildningstiden för­ längas. Under utbildningen skall elev under minst en månad per år åtnjuta ferier, som inte inräknas i den fastställda utbildningstiden.

Vid ca 70 % av skolorna omfattar utbildningen 33 månader exklusive ferier, men såväl längre som kortare tid förekommer.

Teoretisk undervisning skall anordnas fortlöpande under hela utbild­ ningstiden. Den meddelas dels i lärosalar och övningslaboratorier vid sär­ skilt anordnade teoretiska kurser under sammanhängande perioder, s. k. teoretiska block eller läskurser, varvid eleverna inte deltar i sjuk- eller hälsovårdsarbete, dels också i form av s. k. jämsidesundervisning under praktisk utbildning på för ändamålet lämpade sjukhus och institutioner ävensom i öppen vård

Antalet läskurser är tre. Den första ligger i utbildningens början och skall omfatta minst tre månader, den andra (likaledes i allmänhet tre månader) infaller under andra utbildningsåret och den tredje utgör avslutning på utbildningstiden. Den tredje läskursen ligger sålunda efter specialutbild­ ningen och omfattar som regel omkring en månad.

Antalet undervisningstimmar per elev och läsdag var 1963 i medeltal om­ kring fem vid var och en av läskurserna.

Under allmänutbildningens teoretiska del skall undervisningstimmarnas minimiantal och fördelning på olika ämnesgrupper vara följande.

Tim-

Ämnen

antal

Anatomi, fysiologi, patologi och ärftlighetslära inklusive laborationsövningar Näringslära och dietik med praktiska övningar............................................................ Bakteriologi och hygien inklusive laborationsövningar och studiebesök ........

75 36 65

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

Invärtes medicinska sjukdomar med sjukvård slära .................................................................. ■» Hudsjukdomar och tuberkulos med sjukvårdslära ....................................................................... j Barnavård, barnsjukdomar och epidemiska sjukdomar med sjukvårdslära .................... 40 Läkemedelslära ................................................................................................................................................. 40 Obstetrik och gynekologi med sjukvårdslära m. m....................................................................... 30 Kirurgiska sjukdomar med sjukvårdslära .......................................................................................... 100 Ögon- samt öron-, näs- och halssjukdomar inklusive studiebesök ......................................... 14 Socialkunskap (socialmedicin och sociallagstiftning) inklusive studiebesök ................... 60 Sjukhusadministration och sjukhusekonomi. Arbetsledning å sjukhus inklusive studie­

besök ................................................................................................................................................................. 20 Psykologi inkl. undervisningsmetodik och arbetsledning samt psykiatri ......................... 60 Sjukvårdens ledande principer och historia ..................................................................................... 20 Utbildnings- och yrkesorientering ........................................................................................................... 20 Allmän hälso- och sjukvårdslära ................................................................................................................ 80 Undervisnings- och seminarieövningar i olika ämnen....................................................................... 40

800

För vart och ett av angivna ämnen har medicinalstyrelsen gett kurs­ plan med angivande av avsikten med undervisningen, anvisningar om kur­ sens uppläggning och metoder för undervisningen samt detalj anvisningar om kursinnehåll.

Den praktiska delen av allmänutbildningen skall omfatta för samtliga elever följande olika perioder.

Minimi­

tid

Undervisning och praktik å inv.med. avd................................................................................... 3 mån. Undervisning och praktik å kir.avd................................................................................................ 3 » Undervisning och praktik å op.avd. el. kir. pol......................................................................... 2 » Undervisning och praktik å barnbördsavd................................................................................. 2 » Undervisning och praktik inom öppen vård ........................................................................... 1 »

11 mån.

Därutöver omfattar allmänutbildningen för de elever, som skall ägna sig åt någon gren av patientvård, följande perioder.

Minimi-

tid

Barnavård eller barnsjukvård ............................................................................ ......................... 2 mån. Mentalsjukvård ............................................................................................................ ......................... 2 » Epidemivård och vård av infektionssjukdomar eller tuberkulosvård (sanatorium) 2 »

6 mån.

Viss jämkning beträffande sistnämnda perioder kan ske för att göra det möjligt för elev att utan försening vinna inträde vid speciella skolor eller kurser (centraliserad specialutbildning).

Efter allmänutbildningen erhåller eleven specialutbildning, som anordnas antingen vid sjuksköterskeskolan och dess undervisningssjukhus eller vid speciella skolor och kurser.

Specialutbildningen omfattar i regel 6—8 månader. Vid centraliserad ut­ bildning kan den i vissa fall gå upp till ett år eller mera (barnsjuksköterske- och barnmorskeutbildning). Specialutbildning ges inom följande områden.

8

Medicinsk sjukvård] f specialutbildningen kan omfatta endera eller båda Kirurgisk sjukvård || dessa vårdområden Operationsarbete Mentalsjukvård Röntgenarbete Barnsjukvård Barnmorskearbete Laboratoriearbete

Specialutbildning i mentalsjukvård erhålls vid central högre kurs i men­ talsjukvård i Uppsala eller Lund (6 män.).

Specialutbildning i barnsjukvård erhålls genom att bevista s. k. A-kurs vid centralskolan för specialutbildning av barnsjuksköterskor i Stockholm (12 män.).

Specialutbildning till barnmorska sker vid barnmorskeläroanstalterna i Stockholm och Göteborg (14 mån.).

Som specialutbildning räknas även förberedelse för vidareutbildning till distriktssköterska. Sådan förberedelse skall omfatta barnsjukvård, epidemi­ sjukvård och tuberkulossjukvård.

Likaså räknas som specialutbildning genomgång av socialinstitut efter allmänutbildningen vid sjuksköterskeskola. Vederbörande erhåller då den dubbla kompetensen som sjuksköterska och socionom (kurator).

Elevförmånerna

Undervisningen är numera kostnadsfri vid samtliga sjuksköterskeskolor. Elevförmånerna i övrigt varierar inom vissa gränser mellan olika skolor eller grupper av skolor. Mest enhetliga är förhållandena vid landstings- skolorna.

Elevförmånerna kan indelas i tre grupper, nämligen 1) naturaförmåner, 2) kontanta utbildningsbidrag och ersättningar samt 3) lån och stipendier.

Under provelevtiden erhåller eleverna vid samtliga skolor fri bostad och kost. Därutöver uppbär proveleverna vid landstingsskolorna 150 kr. per månad som utbildningsbidrag. Även vid ett par andra skolor förekommer kontantbidrag.

För den egentliga utbildningstiden erbjuder samtliga skolor eleverna lika­ ledes fri bostad och fri kost samt kontantbidrag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

Försöksverksamheten i Norrköping

Statens sjuksköterskeskola i Norrköping inrättades år 1962 och tillkom i första hand för att tillgodose undervisningssjukhusens behov av sjukskö­ terskor men även behovet i Norrköping stad, som därför bidrar med en tredjedel av anläggnings- och driftkostnaderna.

9

Den egentliga sjuksköterskeutbildningen påbörjades våren 1963. Vid skolan bedrivs en försöksverksamhet, som syftar till att pröva delvis nya utbildningsmetoder. Under den praktiska utbildningen räknas eleverna inte som arbetskraft, varigenom utbildningen kunnat rationaliseras, intensifieras och förkortas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

Utredningen

Allmänna synpunkter på utbildningen

Den nuvarande svenska sjuksköterskeutbildningen ger enligt utredning­ ens uppfattning god yrkeskunnighet. Sjuksköterskeyrket kräver emellertid, framhåller utredningen, i stigande grad insikter om de mentalhygieniska, all­ mänt hälsovårdande och sociala uppgifterna i sjukvården ävensom en hel­ hetssyn på patienten och förståelse för att de olika åtgärderna för den sjuke är delar av ett större vårdprogram. Vidare krävs enligt utredningens me­ ning kunskap och övning i arbetsledande och i övrigt administrativa funk­ tioner.

Det tidiga valet av specialutbildning i den nuvarande utbildningen har enligt utredningen visat sig medföra nackdelar. På grund av otillräcklig erfarenhet och överblick vid valtillfället väljer eleverna stundom fel. Sjuk- sköterskebristen och rörligheten på arbetsmarknaden försvårar dessutom för den enskilde att tjänstgöra enbart inom den egna trängre specialiteten. Den tidiga specialiseringen skapar alltså viss ensidighet och begränsad an­ vändbarhet och förorsakar därmed i många fall omskolningsbehov.

Under de praktiska utbildningsavsnitten ersätter eleverna till stor del an­ nan personal i ett fastställt tjänstgöringsschema. Därigenom har eleverna på åtskilliga håll kommit att i betydande omfattning enligt utredningens mening bli alltför hårt bundna vid för sjukvården nödvändiga men med hänsyn till utbildningsmålet okvalificerade eller irrelevanta göromål. En sådan anordning är — framhåller utredningen — otillfredsställande. Att eleverna i utbildningssyfte måste delta i den praktiska sjukvården, är en sak. De bör emellertid därvid anvisas sådana uppgifter, som ligger i linje med målsättningen för deras utbildning.

Genom lärlingssystemet har enligt utredningens uppfattning ett effektivt utbildningsprogram ej kunnat tillämpas. Teori och praktik kan inte sam­ ordnas på ett pedagogiskt riktigt sätt. Trots att jämsidesundervisning in­ förts, har man nödgats avsätta tid för läsperioder utan direkt anknytning till motsvarande praktik. Under dessa läsperioder har ett stort antal olika läroämnen måst pressas in på schemat. Därvid har framhåller utredningen aktivitetspedagogiska principer och metoder icke kunnat tillämpas i till­ räcklig omfattning.

Den nödvändiga intima kontakten mellan skolans personal och sjukhusets personal är i allmänhet tillfredsställande. Det har dock på sina håll påtalats

IT

stånd och reaktioner, att biträda läkaren i hans åtgärder med patienten samt att ombesörja hans ordinationer, ävensom

att inför patienter, anhöriga och allmänheten medverka i hälsoupplysning och hälsovårdsarbete.

Sjuksköterskan utövar dessa funktioner dels genom egna arbetsinsatser, dels genom utnyttjande av de övriga resurser, som står henne till buds i den givna vårdsituationen. Hennes insatser i de olika vårdfunktionerna blir därför i hög grad beroende av hennes förmåga att organisera, leda och sammanhålla ett arbetslag och att medverka till att ge detta arbetslag goda kontakter och relationer både inbördes och i förhållande till andra arbets­ enheter inom hälso- och sjukvården. Vid utövande av sina vårdande funk­ tioner har sjuksköterskan merendels även att genom handledning eller eljest medverka i utbildningen av olika grupper av sjukvårdspersonal.

De här nämnda funktionerna, som tillsammans utgör sjuksköterskans ansvarsområde, har utredningen närmare belyst.

Funktionen att sörja för patientens personliga omvårdnad kan uppdelas i uppgifter sammanhängande med patientens elementära fysiska och psy­ kiska behov samt de särskilda åtgärder, som betingas av patientens tillstånd.

Funktionen består i att sjuksköterskan bedömer, vad som behöver göras, hur det bör göras, beslutar vem som skall göra det och tillser att det blir utfört enligt givna anvisningar.

Det finns tillfällen då vårduppgifterna kan utföras av andra och tillfällen då endast sjuksköterskan kan utföra dem. Avgörandet ligger hos sjukskö­ terskan som känner patientens tillstånd och har att vaka över patientens säkerhet. Hon skall själv medverka i komplicerade vårdsituationer. Till uppgifterna hör vidare att skapa en miljö, som på bästa sätt bidrar till tillfrisknande och hälsa. Strävan är att aktivera patienten genom olika medicinska, psykologiska och sociala rehabiliteringsåtgärder i syfte att successivt göra denne oberoende av hjälp från utomstående.

Funktionen att under läkares ledning medverka i patientens medicinska vård innebär bl. a. dels att sjuksköterskan själv gör iakttagelser, dels att hon samlar informationer från övriga som deltar i vårdarbetet. Vidare består den i att hon tolkar gjorda iakttagelser och bedömer angelägenheten av omedelbar eller senare rapportering till läkare eller själv beslutar för­ ändring av omvårdnadsåtgärder. De uppgifter sjuksköterskan lämnar om patienten har stor betydelse för den fortskridande medicinska behandlingen.

Därjämte ansvarar sjuksköterskan för att undersökningar och behand­ lingar blir utförda enligt givna anvisningar och biträder i övrigt läkaren i hans åtgärder med patienten. Hon skall kunna rätt uppfatta innebörden av ordinationer och bedöma, vad som fordras för alt effektuera dem. På samma sätt som föregående funktion innebär denna funktion att sjuk­ sköterskan skall besluta vem som skall utföra ordinationen och kontrollera hur den utförs. Förutom direkta ordinationer kan det gälla även andra föreskrifter och förhållningsorder för behandlingen och vården.

Kiingl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

12

Funktionen förutsätter, att sjuksköterskan är införstådd med syftet med de terapeutiska åtgärderna samt äger tillräcklig kännedom om väntad effekt av dessa samt tänkbara bieffekter.

Funktionen att medverka i hälsoupplysning och hälsovårdsarbete är en naturlig konsekvens av sjuksköterskans tidigare angivna vårduppgifter.

Under sjukdomstiden är patienten vanligen mottaglig för råd och anvis­ ningar, som kan hjälpa honom att snarast möjligt återvinna hälsan samt att undvika återfall.

I funktionen ingår att biträda läkaren med att informera patienten och dennes anhöriga om sjukdomen och dess behandling samt att i anslutning därtill ge upplysningar och råd i förebyggande, botande och rehabiliterande syfte. Vidare skall sjuksköterskan informera om miljöns och levnadsvanor­ nas betydelse för hälsan. Ju mer hälsovårdens betydelse för individen och samhället understryks, desto viktigare blir sjuksköterskans uppgift att vid sina kontakter med patienter och andra i såväl den slutna som den öppna vården utnyttja tillfällen att meddela hälsoupplysning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

Målet för utbilduingen

Utifrån det angivna funktions- och ansvarsområdet har utredningen föreslagit följande.

Sjuksköterskeutbildningen skall syfta till att ge eleverna erforderliga kunskaper och hos dem utveckla vissa egenskaper och attityder, att träna upp vissa praktiska färdigheter samt ge förberedelse för ledarskap och medverkan i utbildningsarbete.

Eleven skall sålunda ges kunskaper om människans fysiska och psykiska funktioner, dessas inbördes samband och störningar vid sjukdom samt avsedda och icke avsedda reaktioner vid sjukdomsbehandling. Till grund­ kunskaperna hör vidare insikt om mänskliga beteenden och om faktorer som påverkar mänskliga relationer. Förmåga att uttrycka sig tydligt och att lämna exakta besked och rapporter är väsentlig. Den teoretiska under­ visningen och den praktiska utbildningen måste ha ett logiskt samband och stödja varandra. Eleven skall tränas i att tillämpa uppnådda kunskaper och erfarenheter i nya och främmande situationer.

I utbildningsmålet ingår vidare god orientering i det moderna samhället samt kunskaper om dess olika möjligheter att lämna bistånd åt medbor­ garna. Eleverna bör erhålla insikter om sjukvårdens plats och uppgifter i det svenska samhället med särskild betoning av sjukvården som ett men måhända det väsentligaste ledet i samhällets rehabiliteringsverksamhet. Kunskaper om gällande föreskrifter och förordningar på hälso- och sjuk­ vårdens område samt om riktlinjerna för internationell hälso- och sjuk­ vård erfordras.

Utbildningen skall därjämte utveckla personlig mognad och ansvarsmed­ vetande hos den blivande sjuksköterskan liksom även förmåga till objektivt

13

och konstruktivt kritiskt tänkande, gott omdöme samt självständighet i handlandet. Eleverna skall göras vakna för nya idéer och tankegångar. Deras vilja och förmåga att ta initiativ till förbättringar skall stimuleras. Med hänsyn till att sjuksköterskan ständigt kommer i nära kontakt med andra människor måste elevens människointresse, människokunskap och kontaktförmåga stärkas och fördjupas. Viktigt är att väcka förståelse för patientens situation psykologiskt, ekonomiskt och socialt i samband med sjukdom samt att utveckla vilja och förmåga att lämna de råd och det stöd som förhållandena kräver.

Ett väsentligt utbildningsmål är att lära eleverna principerna för god sjukvård och hur dessa tillämpas i olika situationer. Den praktiska yrkes­ förberedelsen under huvuddelen av utbildningstiden skall innebära upp­ repad daglig kontakt med patienter och deras problem i den kliniska verk­ samheten och i öppen vård samt ge möjlighet att träna upp praktiska färdigheter, som bedöms nödvändiga. Under den praktiska utbildningen skall eleven under ledning successivt lära sig utföra alltmer ansvarsfulla arbetsuppgifter i syfte att kunna fullgöra de kvalificerade funktioner, som normalt skall ankomma på en sjuksköterska.

För sin kommande yrkesutövning måste den blivande sjuksköterskan ha uppnått kunnighet att utföra vissa vård- och behandlingsmoment. Det är viktigt att eleven lär sig så väl behärska de ofta förekommande tekniska uppgifterna, att uppmärksamheten och energin i varje vårdsituation kan koncentreras på patienten och dennes behov. När det gäller den medicinska vården är det angeläget att den blivande sjuksköterskan får tillräcklig insikt om läkarnas sätt att arbeta samt förmåga att fullfölja deras intentioner.

Till utbildningsmålet hör vidare att göra den blivande sjuksköterskan medveten om och lära henne acceptera sin roll som arbetsledare samt det ansvar som följer därmed. Undervisning för arbetsledande och admini­ strativa uppgifter samt praktisk tillämpning av ledarskap i den dagliga rutinen utgör viktiga yrkesförberedelser. Däri ingår även övning av för­ mågan att bedöma medhjälparnas kvalifikationer, de yrkesmässiga lika väl som de personliga. Förståelse bör väckas för betydelsen av god anda och gott samarbete bland personalen, mellan olika personalgrupper samt mellan olika arbetsenheter och institutioner inom hälso- och sjukvården.

Slutligen skall utbildningen syfta till att skapa intresse, förståelse och ansvar för de många undervisande uppgifter sjuksköterskan har samt ge förutsättningar att delta i personalutbildning inom arbetsområdet. Under utbildningen bör också väckas insikt om att egen fortbildning behövs och intresse för ytterligare studier och vidareutbildning inom yrket.

De av utredningen föreslagna i det tidigare angivna utbildningsmålen är enligt utredningens mening grundläggande och gemensamma för prak­ tiskt taget all sjuksköterskeverksamhet. Men därutöver fordras för fullgö­ rande av vissa speciella funktioner ytterligare utbildning. Den grundlag-

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

14

gande gemensamma utbildningen har utredningen valt att kalla grund­ utbildning och den nämnda ytterligare utbildningen vidareutbildning. Var gränsen dras mellan grundutbildning och vidareutbildning är en viktig fråga. En omfattande grundutbildning ger en god allmänsjuksköterska, som efter sina intressen och yttre omständigheter har lätt att ingå i sjuk­ vårdsverksamhet av olika slag. Detta ger god flexibilitet i organisationen. Om grundutbildningen däremot görs begränsad och en större del av utbild­ ningen förläggs till vidareutbildningsnivån, får man en högspecialiserad sjuksköterska, som blir svårare att utnyttja på andra områden än det hon direkt utbildats för.

Behovet att för framtiden ge sjuksköterskan en brett upplagd grundut­ bildning, som bör vara lika för alla, har inför utredningen vid dess kontakter med myndigheter och organisationer betonats från flera håll.

Förutom att val av område för vidareutbildning ej bör träffas för tidigt talar även andra skäl för en allsidig gemensam grundutbildning. En av sjuksköterskans viktigaste funktioner är att för den enskilde patienten koordinera olika vårdåtgärder och samordna andra personalgruppers med­ verkan vid undersökningar, behandling m. m. Hon bör vara den fasta punkten i patientvården. För detta ändamål bör grundutbildningen ge över­ blick och tillräcklig erfarenhet av sjukvårdens olika huvudområden. Ökade insikter om patienternas psykiska behov, rehabiliteringsverksamheten och sammanhangen mellan sluten och öppen vård samt mellan hälsovård, sjuk­ vård och socialvård (totalvård) är väsentliga. Utredningen förordar en bred odifferentierad grundutbildning. Den bör leda fram till legitimation. En så upplagd utbildning skulle också närma den svenska sjuksköterskeutbild- ningen till vad som redan gäller främst i Norden i övrigt men även i en rad andra länder.

I detta sammanhang framhålls även den pågående samordningen av kropps- sjukvården och mentalsjukvården. Sjuksköterskorna träffar i ökad om­ fattning ett odifferentierat patientklientel, t. ex. i åldringsvården och lång­ tidsvården, den öppna vården och på sjukhusens mottagningsavdelningar. Patienterna i kroppssjukvården har ofta även psykiska besvär och vice versa. Insikter om och förståelse för psykosomatiska sammanhang är för alla sjuksköterskor Aäsentliga. Vidare beräknas antalet sjuksköterskor i mentalsjukvården öka kraftigt i antal. Utredningen har eftersträvat en utbildning, som är så allsidig med avseende på både teori och praktik, att sjuksköterskan efter grundutbildningens slut bör på assistentsköterskenivå kunna tjänstgöra inom såväl kroppssjukvården som mentalsjukvården.

Utredningen framhåller vidare att det i och för sig hade varit önskvärt att göra den grundläggande sjuksköterskeutbildningen så bred, att den legitimerade sjuksköterskan utan ytterligare utbildning kunnat anställas även som distriktssköterska, skolsköterska eller sjuksköterska i den före­ byggande barnavården. Utredningen har emellertid inte ansett det möjligt

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

15

att i grundutbildningen inrymma alla de undervisningsavsnitt, som skulle krävas för denna vidsträckta kompetens.

Till stöd för sin uppfattning, att utbildningen bör delas i grund- och vidareutbildning, framhåller utredningen slutligen, att efter legitimatio­ nen möjligheterna bör vara väsentligt större att träffa ett riktigt val av vidareutbildning. Därtill kommer att tidpunkten för giftermål ofta inträffar mot slutet av grundutbildningen eller strax därefter, varvid frågan om framtida bosättningsort klarnar, vilket också kan påverka valet av vidare­ utbildning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

Tillträde till grundutbildningen

Allmänna synpunkter på rekryteringen

Utredningen konstaterar inledningsvis, att den i enlighet med den i det tidigare angivna målsättningen föreslår utökade och fördjupade kurser i flera utbildningsavsnitt. När det gäller sjuksköterskans funktion och arbets­ uppgifter i den framtida sjukvården, är utredningen övertygad om att den redan påbörjade utvecklingen mot en mera ansvarsfull och ledande position kommer att fortsätta. Därför måste fordringarna på en blivande sjuksköter­ skas personliga egenskaper och övriga yrkesförutsättningar ställas högt. Dessa skäl talar enligt utredningens mening för att förbättrade metoder bör utarbetas för elevurvalet.

I arbetet med patienten har sjuksköterskorna både vidare befogenheter och tyngre ansvar än t. ex. sjukgymnaster och kuratorer. Sjuksköterskan har dessutom samordningsuppgifter. Trots detta gäller f. n. för tillträde till sjukgymnast- och kuratorsutbildning strängare faktiska resp. formella inträdeskrav.

Utredningen lämnar därefter en redogörelse för det beräknade antalet 18-åringar under perioden 1963—1978. Av denna redogörelse framgår att årskullens storlek gradvis minskar från i runt tal 131 000 år 1963 till ca 101 000 år 1978. En sådan utveckling måste antas komma att leda till kraftigt skärpt konkurrens om de sökande såväl inom utbildningsväsendet som i arbetslivet. Detta talar enligt utredningen för att inträdesåldern till sjuksköterskeskolorna så långt möjligt bör anpassas till den normala av- gångsåldern i den skolform, som bedöms vara den lämpligaste grundvalen för sjuksköterskeutbildningen.

Inträdesålder

Utredningen slår fast, att arbete med sjuka förutsätter mognad och an­ svarskänsla. Efter en redogörelse för nuvarande förhållanden i fråga om inträdesålder till olika slag av sjukvårdsutbildning föreslår utredningen, att eu sänkning av inträdesåldern från nuvarande 19 år till 18 år bör genomföras. Härigenom minskas eller bortfaller väntetiden före inträdet,

17

nåd av fackskolorna ca 20 000 personer, eventuellt något mera, kan beräknas årligen erhålla fackskolekompetens, varav omkring 7 000 vid social fack­ skola. Under förutsättning att sjuksköterskeskolorna kan räkna med att rekrytera ca l/s av den totala examinationen från social fackskola, vilket vissa undersökningar angående avnärmarområdena tyder på, skulle ungefär 2 000—2 500 personer med fackskolekompetens i en framtid söka till sjuk- sköterskeutbildning. Vidare har gymnasieutredningen utgått från att om­ kring år 1970 över 600 studenter skulle komma att söka till utbildningar inom vårdnadsområdet, varav de flesta till sjuksköterskeskolorna. Till sö­ kandena från fackskolor och gymnasier skall ytterligare läggas dem som kan förväntas meritera sig genom folkhögskolekurser byggande på grund­ skola. Även om de siffror som nämnts är osäkra, synes det inte orealistiskt att räkna med att tillströmningen av sökande från angivna utbildningslinjer i stort sett skulle täcka sjuksköterskeskolornas rekryteringsbehov.

Utredningen anser sig kunna förorda, att man i fråga om krav på före­ gående skolunderbyggnad bör inrikta sig på genomgången fackskola. Det föreligger emellertid icke tillräckligt underlag för att bedöma, från vilken tidigaste tidpunkt fackskolekompetens eller motsvarande utbildning bör gälla som generellt inträdesvillkor. Denna bedömning kan göras först då man säkert kan avgöra, när fackskoleorganisationen blir utbyggd och all­ mänt tillgänglig för dem som avser att meritera sig för inträde vid sjuk- sköterskeskola. Kommer fackskoleutredningens tidsplan att kunna följas, skulle examination i full utsträckning som nämnts ske första gången våren 1972 och förutsättningar då föreligga för ett allmänt krav på nämnda kom­ petens. Det bör ankomma på tillsynsmyndigheten att noga följa utveck­ lingen och i god tid vidta de åtgärder, som erfordras för en allmän höjning av inträdeskravet.

Rekryteringen nnder en övergångsperiod

När det gäller kravet på skolunderbyggnad under övergångsperioden har utredningen diskuterat ett antal alternativa lösningar. Utredningen har emellertid stannat för att endast föreslå de kompletteringar av gällande föreskrifter om skolunderbyggnad, som föranleds av grundskolereformen.

Det nu gällande kravet på skolunderbyggnad är formulerat sålunda: »äga tillfredsställande allmänbildning och kunskapsförutsättningar för att kunna tillgodogöra sig undervisningen vid skolan, vitsordade genom realexamen, avgångsbetyg från flickskola med normalskolekompetens, folkhögskolekurs eller på annat sätt, som av skolstyrelsen godkännes». Enligt särskild före­ skrift år 1958 ger även avgångsbetyg från försöksskolans årskurs 9 g, under vissa villkor även 9 a, behörighet till inträde vid sjuksköterskeskola.

Utredningen har av denna anledning gjort en jämförelse mellan grund­ skolan och realskolan, beträffande kurserna i de för sjuksköterskeutbild- ningen särskilt betydelsefulla ämnena, nämligen matematik, fysik och

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 161

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

18

kemi. Jämförelsen av dessa ämnen ger vid handen, att samma kunskaps­ nivå uppnås i matematik under förutsättning att grundskolans särskilda kurs i ämnet inhämtats samt i fysik om kursen avser någon av grund­ skolans linjer 9 g, 9 h, 9 t och 9 s. Elever som gått linje 9 m har icke haft fysik sista året. I kemi är det sammanlagda veckotimtalet något mindre på grundskolans teoretiska linjer (4 veckotimmar) än i realskolan (4,5 veckotimmar). Skillnaden motsvarar ett 20-tal lektioner till realskolans fördel. Jämförelsen av kursinnehållet i kemi försvåras av att realskolans kursplan i ämnet är mycket summarisk. Ungefärlig jämställdhet i fråga om kemikunskaperna synes förutsätta, att elever från grundskolan väl tillgodo­ gjort sig kursen.

Mot denna bakgrund anser utredningen, att under förevarande över­ gångsperiod slutbetyg från grundskolans teoretiska linjer g, h, t och s med särskild kurs i matematik bör ge behörighet till inträde vid sjuksköterske- skola på samma sätt som realexamen, normalskolekompetens och normal­ kurser vid folkhögskola.

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

Krav på kunskaper i vissa ämnen

Sjuksköterskeeleven måste besitta tillfredsställande förkunskaper i så­ dana ämnen, som utgör grund för utbildningen. Därjämte fordras goda kunskaper i svenska. För utbildningen betydelsefulla ämnen är i första hand matematik, fysik och kemi. Utredningen har emellertid icke ansett att sjuksköterskeutbildningen normalt bör belastas med undervisning i skolämnen. De erforderliga ämneskunskaperna bör vara inhämtade redan tidigare, särskilt som inträdesåldern till sjuksköterskeutbildningen måste behållas relativt hög.

En kontroll av att eleverna har aktuella och tillräckliga kunskaper i mate­ matik, fysik och kemi samt svenska är emellertid viktig. För detta ändamål föreslår utredningen, att den redan nu ganska vanliga ordningen med pröv­ ning i dessa ämnen sätts i system. Kunskapsproven bör utformas så, att de säkerställer en tillfredsställande miniminivå i de nämnda ämnena. Detta innebär kunskaper motsvarande den särskilda kursen i matematik samt kurserna i fysik och kemi i grundskolans linjer g, h, t och s. Av sär­ skild betydelse för sjuksköterskeutbildningen är fasta förkunskaper i kemi. Till ledning för sökande torde denna kunskapsnivå kunna anges motsvara betyget 3 i matematik särskild kurs, fysik och svenska samt betyget 4 i kemi.

Slopande av orienteringsperioden. Förpraktik m.m.

Den orienteringsperiod (2 å 3 män.), som f. n. föregår sjuksköterske­ utbildningen, räknas visserligen inte formellt in i denna men innebär i verkligheten för den enskilde en förlängning av den totala utbildningen.

19

Förutom praktiskt arbete på sjukavdelning under viss handledning får proveleverna under denna tid även viss grundläggande undervisning i lek- tionsform, i allmänhet i början av kursen. Enligt normalplanerna bör under­ visningen omfatta minst 40 timmar, men vid flertalet skolor har den teo­ retiska delen större utrymme. Genomsnittet ligger vid 55 å 60 lektionstim­ mar. Undervisningen avser i huvudsak personlig hygien, yrkesorientering samt allmän hälso- och sjukvårdslära inklusive demonstrationer, övningar och studiebesök.

Utredningen föreslår, att denna orienteringsperiod helt avskaffas, och an­ för att de ändamål den tjänar kan tillgodoses på annat sätt. Dess funktion av urvalsinstrument har visat sig vara av begränsad betydelse eller t. o. m. helt betydelselös. Vidare har det visat sig betungande för såväl skolan som sjukhuset att under året anordna upprepade orienteringsperioder.

Värdet av praktisk sjukvårdserfarenhet för den enskilda aspiranten kan emellertid inte förnekas. Genom kortare vikariat erhåller en blivande elev realistisk kunskap om sjukvårdsyrkets innehåll samt om yrkesmiljön, vilket underlättar bedömningen av de egna förutsättningarna och lämplig­ heten för den framtida utbildningen och verksamheten.

Utredningen anser sig dock inte böra föreslå obligatorisk förpraktik i sjukvård soin ett led i utbildningen men vill understryka betydelsen för den enskilda sökanden att före inträdet i eget orienteringssyfte skaffa sig praktisk erfarenhet av sjukvård, åldringsvård eller barnavård. Den anser också att väl vitsordad sådan förpraktik skall betraktas som en merit vid elevurvalet. Härvid har utredningen förutsatt att introduktion för nyanställda snarast möjligt blir allmänt förekommande i sjukvården.

Införande ay normerade inträdesproy

Genom att rekryteringen f. n. sker och även fortsättningsvis under åt­ skilliga år kommer att ske från flera skilda skolnivåer, måste särskilda an­ språk ställas på metoderna för jämförelse mellan de sökande och på urvals­ instrumenten. Utredningen har ägnat dessa frågor ingående uppmärksam­ het och därvid bl. a. anlitat vetenskaplig expertis.

En av utredningen företagen undersökning av det nuvarande intagnings- systemet visar att detta är behäftat med betydande brister. Behovet av ett enhetligare, mera systematiskt urvalssystem än det nu tillämpade har även tagit sig uttryck i att ett antal skolor under utredningsarbetets gång anmält sitt intresse för att försöksvis införa ett prövningsförfarande med centralt utarbetade, standardiserade prov. Även från elevförbundets sida har till utredningen under hand framförts, att ett prövningsförfarande ansågs bättre än det hittillsvarande antagningssystemet.

Utredningen har tagit del av vissa erfarenheter av psykologiskt prövnings­ förfarande vid en del svenska utbildningsanstalter med rekrytering på i stort sett samma nivå som sjukskötcrskeskolorna, främst statens skogs-

Kungl. Maj. ts proposition nr 161 år 1965

20

skolor. Vid dessa anordnas årliga urvalsprov bland de sökande. Erfaren­ heterna är positiva. Studieavbrott förekommer praktiskt taget inte. Dock bör framhållas, dels att man vid skogsskolorna endast tar in 140—150 elever om året, dels att man där har relativt sett flera sökande än vid sjuksköter- skeskolorna och därför möjlighet till en hårdare gallring. Utredningen har också inhämtat upplysningar om de psykologiska prov, som sedan ett 20-tal år tillämpas i Finland vid urvalet av sjuksköterskeelever och som vid upp­ följning visat sig äga god prognosförmåga. Studieavbrotten begränsar sig där till 2 ä 3 % och beror då i regel på ändrade familjeförhållanden eller sjukdom. Även erfarenheter av liknande prov i Norge under åren efter krigsslutet har stått till utredningens förfogande. Det bör vidare redovisas, att prövningsförfarande anses självklart och oundgängligt vid sjuksköters- keskolor i USA. Utredningens expert, docenten D. Magnusson, har på ut­ redningens uppdrag på ort och ställe studerat prövningsförfarandena i Fin­ land och USA.

Utredningen har vidare medverkat till en försöksverksamhet med pröv­ ningsförfarande, varvid resultaten av genomförda prov även lagts till grund för intagning av elever.

Den fullständiga försöksprövningen omfattade följande typer av prov. 1. Skriftliga kunskapsprov i svensk skrivning, matematik, fysik samt kemi.

2. Skriftliga begåvningsprov avseende logiskt tänkande samt språklig, numerisk och spatial begåvning. 3. Praktiska motoriska prov avseende precision och snabbhet i fingrar­ nas och händernas rörelser. 4. Muntliga individuella intervjuer vilka baserades på bl. a. skriftligt självbiografiskt material (bl. a. en fri levnadsbeskrivning). Intervjuerna, som leddes av psykologer, lades till grund för bedömningar av de sökan­ des personlighetsmässiga förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen till sjuksköterska och nå framgång i sjuksköterskeyrket. Svårighetsgraden i prövningen enligt punkt 1 har motsvarat vad som hittills i allmänhet gällt som inträdeskrav, dvs. realskolans kurs med goda betyg eller motsvarande kunskaper. Aspiranterna har i förväg under­ rättats om arten och omfattningen av proven. Både kunskapsproven och begåvningsproven är skriftliga grupprov, s. k. abilitetsprov, som genomförts vid samtliga i försöken deltagande sju skolor. De under 3 och 4 nämnda proven ingår i försöken endast vid vissa skolor. Uppföljningen av elever, som intagits efter prövning vid dessa tillfällen, med bedömningar av deras prestationer under utbildningstiden måste i första hand utsträckas under minst ett år för att en preliminär bedömning av urvalsförfarandets prognostiska tillförlitlighet skall kunna göras. Där­ utöver måste även en uppföljning på längre sikt, dvs. under hela utbild­ ningstiden och även under praktisk yrkesverksamhet efter legitimationen,

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

21

komma till stånd. Under det angivna uppföljningsåret bör ytterligare skolor kunna använda provförfarandet. Kostnaderna för provens genom­ förande bör bäras av varje skola för sig. För den skriftliga abilitetspröv- ningen beräknas kostnaden uppgå till ca 60 kr. per prövad, medan kost­ naden för såväl abilitetsprövningen som personlighetsbedömningar under den första prövningsomgången uppgått till ca 225 kr. per prövad.

Utredningen har ansett sig böra särhålla två olika slag av prov, nämligen dels kunskaps- och begåvningsprov (abilitetsprov), dels prov som avser allmän lämplighet för arbete inom sjukvården. I fråga om kunskaps- och begåvningsproven har utredningen uttalat sig för att dylika prov kommer till användning för att öka förutsättningarna för ett rättvist urval mellan sökande från olika skolformer. Det föreligger redan stor erfarenhet från olika områden beträffande dessa typer av urvalsprov. Utredningen vill där­ för förorda att dylika prov snarast införs vid sjuksköterskeskolorna. Dessa prov bör organiseras av den centrala tillsynsmyndigheten. Tillsynsmyndig­ heten bör, när provsystemet införs generellt, ta ställning till vilket organ som bör anförtros prövningen. Denna fråga torde få bedömas mot bakgrun­ den av de förslag som väntas från arbetspsykologutredningen samt det för­ slag om inrättande av ett skolväsendets prognosinstitut, som skolöverstyrel­ sen framlagt i sina anslagsäskanden för budgetåret 1965/66. Utredningen förordar, att vederbörande skolstyrelse skall äga medge dispens från del­ tagande i prov. Om sökanden befrias från kunskapsprovet, bör dispens också kunna medges från begåvningsprovet, när ansökningshandlingarna och in­ formationerna i övrigt motiverar detta.

Utredningen förordar vidare, att den f. n. tillämpade Iämplighetsbedöm- ningen grundad på s. k. förtroendefrågor avskaffas.

Knngl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

Vissa övriga förslag

Hälsokontroll

Sjukvårdsarbetet ställer stora fysiska och psykiska krav på personalen. Det är icke sällsynt, att sjukdom och andra hälsoskäl anges som anledning till studieavbrott vid sjuksköterskeskolorna. Det nuvarande kravet att äga god hälsa och goda kroppskrafter samt vara fri från lyte, som skulle göra sökanden olämplig som sjuksköterska, är säkerligen väl motiverat. Varje sökande har att på anmodan genom läkarintyg, som är fastställt av medi­ cinalstyrelsen och gemensamt för alla sjuksköterskeskolor, styrka alt hon beträffande hälsa och kroppskonstitution är lämplig för den planerade utbildningen. För dem som antas gäller särskilda föreskrifter angående ympning mot vissa sjukdomar. Det har under utredningens arbete icke framkommit några skäl, som aktualiserar någon ändring i den nuvarande hälsokontrollen vid inträdet. Utredningen framhåller vidare, att personer med höggradiga läs- och skrivsvårigheter av naturliga skäl inte bör ta

befattning med läkemedel. Denna fråga bör således också uppmärksammas vid elevurvalet.

Ansökningsförf arandet m. m.

Utredningen föreslår gemensamma fixerade ansökningstider två gånger per år för samtliga skolor. Tillsynsmyndigheten bör fastställa de gemen­ samma ansökningstiderna. Från skolornas sida har påtalats att de sökande ofta lämnar in ansökan till flera skolor samtidigt, vilket inte alltid framgår av handlingarna. Flera skolor lägger då ned tid och omsorg på behandlingen av samma ansökan, som också kan bli godkänd på mer än ett håll. De skolor som får återbud måste med kort varsel söka kalla in lämplig reserv. Detta skapar givetvis svårigheter och förorsakar en mängd arbetskrävande och brådskande kontakter.

Att dubbelansökningarna kan utgöra ett svårt problem inses lätt, om man närmare undersöker frekvensen. Enligt en statistik gjord i medicinalstyrel­ sen för år 1963 framgår, att icke mindre än 1 663 sökande (=42 %) sökt inträde vid två eller flera skolor.

Utredningen föreslår, att problemet med dubbelansökningar elimineras genom att ansökningar till sjuksköterskeskola inges centralt till tillsynings- myndigheten. Utredningen skisserar i korthet visst förfaringssätt vid för­ delningen av ansökningarna skolorna emellan men framhåller, att det bör ankomma på tillsyningsmyndigheten att utfärda erforderliga bestämmelser.

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

Läroplan för grundutbildningen

Vissa allmänna utgångspunkter

Vid utformande av sina i det följande redovisade förslag till ny utbildning har utredningen ansett, att den aktuella arbetsmarknadssituationen med rådande sjuksköterskebrist icke bör få påverka lösningarna i fråga om ut­ bildningens innehåll och allmänna standard. Vid utförandet i praktiken kan därför viss hänsyn behöva tas till personalförhållandena på så sätt att genomförandet sker successivt.

Läsår, terminer m. m.

Den nuvarande sjuksköterskeutbildningen är i regel så utformad, att eleven deltar i utbildning 11 månader (48 veckor) av året och har en månads ferier. Ledigheten kan infalla under olika delar av året. Någon indelning av utbildningstiden i egentliga läsår och terminer förekommer inte. Skolans verksamhet pågår sålunda varje sommar.

Denna ordning är emellertid numera föga ändamålsenlig. Från skolornas sida har framhållits, att det är praktiskt taget omöjligt att bedriva någon egentlig undervisning under sommarmånaderna och de stora helgerna på grund av stängda sjukhusavdelningar och ringa eller ingen tillgång på tim­

23

lärare. Eleverna tas under dessa perioder i anspråk för olika förekom­ mande praktiska uppgifter utan erforderlig handledning.

Enligt föreskrifterna i 20 kap. skolstadgan den 6 juni 1962 (nr 439) om­ fattar läsår för heltidskurs med övervägande teoretisk undervisning normalt 39 veckor och läsår för heltidskurs med övervägande praktisk undervisning normalt 42 veckor (normalläsår). Om särskilda skäl föreligger kan normal­ läsåret för heltidskurs minskas eller ökas med högst två veckor.

Utredningen har stannat vid att förorda ett läsår om två terminer med tillhopa 42 veckor, varvid vardera terminen bör ha samma antal veckor. Att båda terminerna bör ges samma längd vid sjuksköterskeskolorna hänger samman med att elevintagning måste ske till såväl höst- som vår­ termin och att utbildningen, oavsett vilken termin den börjar, måste följa samma plan. Beslut om datum för terminernas början och slut bör enligt utredningen fattas av tillsynsmyndigheten.

Arbetsveckan

Enligt 20 kap. skolstadgan skall antalet veckotimmar i heltidskurs nor­ malt utgöra lägst 37 och högst 45, dock att i kurs med huvudsakligen teo­ retisk undervisning timantalet kan nedsättas till lägst 33 veckotimmar. Ut­ redningens förslag innebär, att under de teoretisk-praktiska perioderna antalet undervisningstimmar per vecka skall utgöra 37—40 och under läs­ perioderna, i likhet med vad som nu gäller vid sjuksköterskeskolorna, 30 veckotimmar.

Utredningen ställer sig tveksam till ett eventuellt införande av femdagars­ vecka inom sjuksköterskeutbildningen samt framhåller, att detta spörsmål, om det blir aktuellt, bör övervägas av tillsynsmyndigheten för sjuksköterske­ utbildningen.

Under huvuddelen av utbildningstiden kommer sjuksköterskeeleverna enligt utredningens förslag att delta i praktisk utbildning på lördagar. Med hänsyn till att eleverna bör uppleva sjukvårdsverksamheten under olika förhållanden, torde det vara värdefullt att under utbildning på vård­ avdelning i begränsad utsträckning även söndagar tas i anspråk.

Sommarpraktik

För sjukhusens del är sommaren den period, då behovet av vikarier gör sig särskilt starkt gällande, i synnerhet i storstäderna. Från arbetskrafts- synpunkt utgör därför eleverna f. n. en tillgång under denna tid. Vid över­ gång till terminssystem kan bortfallet av elever under sommarferierna i vissa fall blir kännbart och skäl sålunda föreligga att förorda viss sommar­ praktik för sjuksköterskeeleverna. Sådan praktik kan också ha ett värde från utbildningssynpunkt. Med den positiva inställning till sommararbete, som f. n. råder bland studerande ungdom, finner utredningen det dock inte vara erforderligt att föreslå anordningen som obligatorisk. Den frivilliga

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

sommarpraktiken bör från skolornas sida framhållas som lämplig och värdefull. Utredningen förutsätter att tillsynsmyndigheten efter samråd med medicinalstyrelsen utfärdar anvisningar för elevernas sommarpraktik, varvid särskild uppmärksamhet bör ägnas åt kompetensfrågan.

Grundutbildningens utformning och innehåll

Riktlinjer för utbildningens uppläggning

Vid avvägningen av det teoretiska och det praktiska innehållet i grund­ utbildningen har utredningen funnit, att sjuksköterskeutbildningen totalt sett liksom f. n. bör vara övervägande praktiskt inriktad. Även om det teoretiska inslaget i viss mån bör förstärkas, får detta enligt utredningens mening icke ske på bekostnad av allsidigheten och grundligheten i den prak­ tiska tillämpningen. Tvärtom bör den praktiska utbildningen förbättras genom att eleverna i högre grad än hittills ges möjlighet att koncentrera sig på uppgifter av direkt betydelse för sjuksköterskans funktioner i sjuk­ vården. Utredningen föreslår, såsom i det följande närmare framgår av timplanen, att drygt en tredjedel (36 %) av den sammanlagda utbildnings­ tiden ägnas åt teoretisk undervisning och knappt två tredjedelar (64 %) åt praktisk tillämpning.

Den teoretiska undervisningen har i utredningens förslag i stort sett sin tyngdpunkt i utbildningens början och reduceras mot slutet. Under sista terminen bör eleverna i huvudsak ges möjligheter att följa avdelningssköter- skans arbete så nära som möjligt och själva få tillfälle att på eget ansvar tillämpa inhämtade kunskaper och praktisera förvärvade färdigheter.

Den teoretiska utbildningen och den praktiska tillämpningen bör vidare nära samordnas. Utredningens förslag innebär, att utöver en första läsperiod i utbildningens början inga större teoretiska utbildningsavsnitt skall före­ komma. I stället förordas utökad jämsidesundervisning innebärande att eleverna under de olika praktiska utbildningsavsnitten i stort sett kon­ tinuerligt erhåller teoretisk undervisning dels i de ämnen, som är aktuella för varje utbildningsperiod, dels i vissa för utbildningen som helhet grund­ läggande ämnen. Teori och praktik bör betraktas som två undervisnings- inslag, vilka kompletterar och illustrerar varandra. Genom att den teore­ tiska undervisningen löper parallellt med den praktiska utbildningen, kan i större utsträckning aktuella patientfall tas till utgångspunkt för teori­ undervisningen och anknytning även i övrigt ske till elevernas aktuella upplevelser och erfarenheter i sjukvården. Utbildningen kan få ett organiskt sammanhang och eleverna en klar motivation för studierna, som genom praktiken blir levandegjorda. Detta innebär i och för sig en effektivisering av utbildningen. Dessutom kan genom sådan samordning av teori och prak­ tik vissa upprepningar undvikas, som annars lätt följer med nuvarande system, där man har teoriundervisning såväl jämsides som i särskilda block.

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

25

En förutsättning för att jämsidesundervisning skall kunna bedrivas är självfallet, att eleverna regelmässigt och utan större svårigheter kan gå ifrån sina praktiska uppgifter på avdelningarna vissa tider för att delta i lektioner och övningar. Eleverna kan därför icke under den praktiska utbildningen vara hårt bundna till den anställda personalens arbetsord­ ningar och tjänstgöringsschema.

Principen jämsidesundervisning hindrar givetvis inte att vissa kortare teoretiska avsnitt inläggs i utbildningen dels för introduktion till nya ut- bildningsavsnitt, dels för repetitionsstudier och tentamina.

Den läroplan utredningen föreslår bygger, frånsett den första terminen, på ett rotationssystem. Utredningen har emellertid inte ansett det nödvän­ digt att närmare beskriva denna rotation, eftersom ett sådant system är väl­ känt för sjuksköterskeskolorna.

Utredningen har eftersträvat en läroplan, som i sina väsentliga drag skall kunna tillämpas vid samtliga sjuksköterskeskolor. Som utgångspunkt har utredningen därvid haft de resurser i fråga om lärarkrafter och praktik­ möjligheter, som normalt finns vid större sjukhus. Beträffande vissa detal­ jer avseende den praktiska utbildningen har alternativa möjligheter an­ givits. Som exempel kan tas elevernas placering för praktik i barnsjukvård och i mentalsjukvård, som avses kunna förläggas till olika slag av avdel­ ningar allt efter den organisation som gäller för dessa vårdgrenar på orten. Utredningen utgår från att skolorna icke skall vara alltför hårt bundna be­ träffande utbildningens detaljer utan själva kunna göra en bedömning av bästa sättet att förverkliga de olika utbildningsmålen. Vid behov eller önskan att göra större avvikelse från läroplanen bör dock tillsynsmyndig­ hetens medgivande inhämtas.

Lärostoffet

Lärostoffet är uppdelat i ett 30-tal större eller mindre ämnen och kurser. Kursplanerna har uppgjorts i samråd med ett stort antal specialister inom olika ämnesområden.

Kursplanerna är uppställda enligt en fast modell. De omfattar dels målet för ämnesutbildningen, dels huvudmoment, dvs. det huvudsakliga kurs­ innehållet, dels också förslag till disposition av studieplan över de olika terminerna. I de medicinska ämnena har kursplaner utarbetats för läkarens undervisning och för den undervisning, som skall meddelas av skolans fasta lärare. Kursplanerna innehåller vidare anvisningar om undervisningens ut­ formning m. m. samt anvisningar hur de olika ämnena skall samordnas inbördes.

I det teoretiska avsnittet har klinisk fysiologi och klinisk kemi tillkommit som nya ämnen liksom även sociologi. Utökning har skett av teorikurserna i psykologi, administration och arbetsledning, socialmedicin, barnavård och barnsjukvård, mentalsjukvård samt anestesiologi med intensivvård.

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

Kungl. I\Iaj:ts proposition nr 161 år 1965

27

demonstrationer av patientfall, ev. i samband med undervisningsronder. Föreläsnings- och lektionsserierna bör samordnas med den undervisning, som meddelas av skolans lärare. Olika former av studiemateriel bör därvid komma till användning. I övrigt bör utbildningen bygga på egen kursläsning.

Skolans ledning bör avväga de olika undervisningsformerna inbördes. Det -är viktigt, att rektor före ett utbildningsavsnitt sammanträffar med de olika lärarna i såväl teoretisk som praktisk undervisning, varvid samordnings­ frågor klarläggs samt principer och metoder för undervisningen diskuteras. Särskilt med hänsyn till det stora antalet timlärare är det angeläget att de olika lärarnas undervisning genom dylika överläggningar inriktas mot det gemensamma utbildningsmålet. Sådana kollegier och konferenser bör göras till en stående institution i undervisningsarbetet. Tillsynsmyndigheten måste medverka i det pedagogiska utvecklingsarbetet vid skolorna. Detta bör i första hand ske genom konsulentverksamhet, studiedagar samt andra former av lärarfortbildning. Vidare bör tillsynsmyndigheten animera till nya arbetsformer genom att tillhandahålla materiel och olika förebilder för undervisningens anordnande (studieplaner o. d.).

Om någon elev skulle vara speciellt intresserad av något visst ämne bör denna lämnas anvisningar om lämplig överkurslitteratur av vederbörande lärare. Sådan överkurs bör avslutas med tentamen för högre betyg.

Jämsidesundervisningen under de praktiska ulbildningsavsnitten kan or­ ganiseras antingen med vissa lektioner per dag eller som en, eventuellt två odelade dagar för teoriundervisning per vecka. Under de utbildningsavsnitt, då 10 veckotimmar avsatts för teoretisk undervisning, synes den bästa lös­ ningen vara att förlägga dessa timmar till två dagar per vecka.

I timplanerna för samtliga terminer har upptagits timmar till förfo­ gande till ett antal motsvarande en veckotimme. Avsikten därmed är, att skolans ledning fritt skall kunna disponera viss tid för ändamål som faller något vid sidan av skolans reguljära verksamhet men som ändå har bety­ delse för utbildningen i stort.

Utredningen berör i detta sammanhang också frågan om skyldighet för elev att i vissa fall återta förlorad utbildningstid och anför härom i huvud­ sak.

Vad först gäller återtagande av förlorad praktiktid bör enhetliga normer tillämpas. Utredningen föreslår, att för de längre avsnitten (medicinsk och kirurgisk sjukvård, operationssjukvård och mentalsjukvård) återtagande skall ske, om en vecka eller mer av tiden i resp. praktikavsnitt gått för­ lorad. Beträffande de korta avsnitten i förlossningsvård och öppen vård bör återtagande ske, om halv vecka eller mera bortfallit. Återtagandet skall självfallet avse just den berörda vårddisciplinen och bör helst ske vid första möjliga tillfälle under ferietid för att utbildningsavsnittet skall vara av­ klarat, innan nästa utbildningsperiod börjar.

Vad därefter beträffar förlorad tid i den teoretiska undervisningen, även jäinsidesundervisning, föreslås att stödundervisning i skolans regi skall

kunna lämnas elever, som i övrigt har goda förutsättningar att fullfölja utbildningen.

Vid längre frånvaro från utbildningen är givetvis stödundervisning icke tillräcklig. I sådana fall bör eleven av rektor inplaceras i lämplig efter­ följande elevgrupp på motsvarande utbildningsstadium.

28

Den praktiska utbildningens organisation

Frågan om utformningen av sjuksköterskeelevernas praktiska utbildning är en synnerligen viktig och komplicerad fråga.

Det nuvarande utbildningssystemet innebär, att sjuksköterskeeleverna under sin praktiska utbildning i viss utsträckning ersätter reguljär sjuk­ huspersonal. Detta yttrar sig bl. a. på så sätt, att flertalet sjukhus in­ skränker sin ordinarie personal, om elever finns vid sjukhuset i utbild- ningssyfte. Personalinskränkningen avser i första hand biträdes- och under- sköterskekadrarna. Detta system, som brukar kallas lärlingssystemet, har mött kritik från många håll, särskilt från lärar- och elevkårernas sida.

Lärlingssystemet kan bl. a. ses ur historisk synvinkel. Elevutbildningen var från början helt organiserad som praktiktjänstgöring på sjukhusen, varvid behovet av arbetskraft i första hand tillgodosågs. Först på 1920-talet fick utbildningen formen av ordnad undervisning, teoretisk och praktisk. En annan synpunkt är att utbildare och avnämare i flertalet fall varit samma instans. Sjukvårdshuvudmannen har själv haft att med egna medel bekosta elevutbildningen, vilket torde ha bidragit till att synen på eleverna som en arbetskraftstillgång på sina håll i viss mån levt kvar till våra dagar.

Genom att i lärlingssystemet dagligen delta i det praktiska sjukvårds­ arbetet får en elev grundlig träning och skicklighet i den allmänna omvård­ naden av patienterna. Dagens krav på sjuksköterskan är emellertid — något som utredningen understryker -—• betydligt flera och vidsträcktare än så. Den praktiska utbildningen bör enligt utredningens mening därför även syfta till att ge intellektuell förståelse av problem och sammanhang i vården, att ge överblick och anknytningar samt tillräcklig erfarenhet och säkerhet i fråga om patientiakttagelser. De kunskaper och färdigheter eleven vinner måste kunna överföras och tillämpas i nya situationer. Prak­ tiken skall lägga grunden till förmåga hos den legitimerade sjuksköterskan att ta ansvar, att organisera samt att samarbeta med och undervisa andra.

Enkät angående lärlingssystemet. För att kartlägga i vilken omfattning sjuksköterskeeleverna f. n. ersätter reguljär sjukhuspersonal företog utred­ ningen våren 1963 en enkät till sjukvårdshuvudmännen.

De frågor som ställdes gällde i korthet dels antalet elevplatser vid sjuk­ husen (fördelade på vissa kategorier), dels personalbehovet (uttryckt i antal heltidstjänster och likaledes fördelat på olika kategorier), dels också en bedömning huruvida mera avsevärda svårigheter skulle uppstå att an­ skaffa den angivna personalen. Svar lämnades för varje sjukhus för sig där sjuksköterskeutbildning äger rum (lasarett, epidemisjukhus, sanatorier, mentalsjukhus, barnsjukhus, barnbördshus osv.). Uppgifterna från sjuk­ husen om de uppskattade personalbehoven vidarebefordrades utan att de i sak blev prövade av sjukvårdshuvudmännen.

Utredningen som inte utnyttjat materialet från enkäten som grund för några särskilda ställningstaganden framhåller, att resultaten är osäkra,

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

29

främst på den grunden att det i en enkät av detta slag finns en naturlig benägenhet hos uppgiftslämnarna att bedöma personalbehovet i överkant. En summering av materialet visar i huvudsak följande.

Enligt sjukhusens bedömning skulle för landet som helhet krävas ca 2 000 nya tjänster för att helt ersätta sjuksköterslceeleverna. Drygt hälften av tjänsterna skulle avse sjukvårdsbiträden eller annan personal av biträ- destyp, medan omkring 800 tjänster skulle avse undersköterskor och barn­ sköterskor. För resten av de behövliga tjänsterna skulle krävas sjukskö- terske- eller assistentutbildning.

Beträffande möjligheten att anskaffa ersättningspersonal befinns bort­ sett från sjuksköterskebristen att rekryteringssvårigheterna i huvudsak torde vara ett storstadsproblem med stark accent på Stockholm. Särskilt markerat tycks personalsvårigheterna framstå vid de största sjukhusen. När det gäller landsorten synes bedömningen i flertalet fall vara, att inga oöverkomliga rekryteringssvårigheter skulle föreligga, när den planerade utbildningen av sjukvårdsbiträden och undersköterskor väl kommit i gång i tillräcklig omfattning. Antalet kontinuerligt använda elevplatser anges till runt 3 450, vilket innebär att eleverna f. n. genomsnittligt sett till 58 % skulle ingå som arbetskraft i sjukvården. Siffrorna för de enskilda sjuk­ husen varierar kraftigt (från 0 till 100 %).

Kritik av lärlingssystemet. Utredningen framhåller, att det är en allmän uppfattning vid sjuksköterskeskolorna, att ett system där eleverna till stor del ersätter reguljär sjukvårdspersonal är ett hinder för en effektiv utbild­ ning. Systemet anses också ha en klart rekryteringshämmande effekt.

De huvudsakliga invändningarna mot lärlingssystemet anger utredningen

vara.

Eleverna blir alltför hårt bundna vid i och för sig nödvändiga men med hänsyn till utbildningsmålet okvalificerade eller irrelevanta göromål. Den praktiska utbildningstiden kan inte utnyttjas effektivt. Man kan många gånger inte ta till vara de lämpliga undervisningstillfällena inom och utom vårdavdelningen, t. ex. för att ge eleverna en helhetsbild av patientvården. De får ofta endast se fragment av ett patientöde, inte följa detta under dess behandlingsförlopp. Det pedagogiska utbytet blir i sådana fall ringa i relation till den tid eleverna tillbragt på avdelningen. Rutinarbetet förtar i hög grad elevernas studiemotivering, nybörjarens entusiasm förbyts i trötthet. I vissa fall anses delar av elevtiden inte ens vara utbildning i dess rätta bemärkelse.

De anförda förhållandena leder också till att arbetsuppgifter på ett och samma stadium upprepas i alltför stor omfattning och hindrar eleven att i önskvärd utsträckning gradvis gå från enklare till mera komplicerade och ansvarsfulla uppgifter. I stället för en successivt stegrad svårighetsgrad i utbildningsuppgifterna kan stundom t. o. in. regressioner ske i svårighets­ graden. Förhållandet beskrivs av skolorna sålunda: Under praktiken på en vårdavdelning avancerar eleverna mot alltmer kvalificerade göromål,

men när de sedan kommer till vårdavdelning av annan karaktär börjar de ofta på nytt utan att hänsyn tas till de erfarenheter och kunskaper, som eleverna tidigare förvärvat. Genom elevernas engagemang som arbetskraft försvåras alltså den pedagogiska samordningen och kontinuiteten under utbildningstiden. Lärlingssystemet skapar också svårigheter att delta i jämsidesundervisning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 dr 1965

30

Den praktiska utbildningen har dock, framhåller utredningen vidare,, under senare år ändrat karaktär. Det föreligger emellertid skillnader mellan olika skolor/sjukhus. Dessutom växlar utbildningsförhållandena mellan olika vårdgrenar och mellan olika typer av sjukhusavdelningar. Sålunda räknas eleverna över huvud taget inte som arbetskraft under praktiktiden i mentalsjukvård, i öppen vård och i nattpraktik. Samma sak torde i all­ mänhet gälla praktiktiden på vissa specialavdelningar.

Utredningen redovisar vissa resultat angående sjuksköterskeelevernas praktiska utbildningsuppgifter, som framkom vid en under tiden februari— mars 1963 genomförd frekvensstudie. Denna studie visar bl. a., att av de praktikuppgifter en elev under sitt första utbildningsår utför vid en medi­ cinsk resp. kirurgisk vårdavdelning 42 resp. 34 % består av arbetsupp­ gifter såsom städning, rengöring, sterilisering, transporter, allmänna fysiska omvårdnadsuppgifter, såsom patienttoalett, bäddning, matning o. d. Lik­ nande studier utförda under åren 1959 och 1961 visar ännu högre värden i fråga om dessa arbetsuppgifter. Detta material stöder — framhåller utred­ ningen — den uppfattningen, att eleverna under den praktiska utbildningen under senare år i minskande omfattning ingått i sjukhusens personalstat.

Överväganden och förslag. För att kunna lära sig principer och metoder i sjukvården, för att tillägna sig erforderliga praktiska färdigheter och er­ farenheter samt för att träna förmågan att bedöma vad olika vårdsituationer kräver måste sjuksköterskeeleverna själva delta i det aktiva vårdarbetet, ehuru delvis på annat sätt än f. n. i allmänhet sker. Auskultering och hospitering, vilket skulle innebära att eleverna endast följde personalen i dess arbete, är icke tillräckligt. Under den huvudsakliga praktiktiden måste eleverna tilldelas egna arbetsuppgifter att utföra, fullfölja och ta ansvar för.

Eleverna bör också under vissa utbildningsavsnitt svara för ett visst antal patienter. Urvalet av elevuppgifter — såväl kvalitativt som kvantitativt — måste göras med stor omsorg och med ständigt hänsynstagande till utbild­ ningsvärdet. Hos sjukhusens huvudmän och personal måste i högre grad än nu på sina håll är fallet den insikten vinna insteg, att elevernas utbild­ ningsbehov skall tillgodoses. Utredningen anser det viktigt, att eleven får utföra sina övningsuppgifter tillsammans med avdelningens ordinarie per­ sonal för att från början få möjlighet att känna samhörighet och inse lag­ arbetets betydelse. Inblick i de olika befattningshavarnas uppgifter och problem är av stort värde för en blivande arbetsledare.

Utredningen förordar, att sjuksköterskeeleverna under den praktiska ut­ bildningen skall gå vid sidan av den vanliga personalstaten och således icke sättas in i sjukhuspersonalens tjänstgöringsschema och anför vidare.

Sjukhusets personal bör vara dimensionerad så, att patientvärden kan tillgodoses genom viss omdisponering, när eleverna vissa tider är frånva­ rande från avdelningen för teoretiska eller praktiska studier på annat håll. Å andra sidan måste elevutbildningen på avdelningarna vara så organiserad, att avdelningssköterskan har klart för sig, att elever finns på avdelningen

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

31

viss tid per dag enligt ett särskilt elevschema för utbildningsperioden. Detta elevschema bör upprättas i samråd mellan skolan och vederbörande sjuk­ hus.

Den organisation utredningen här angivit för elevutbildningen tillämpas redan delvis, och har systematiskt genomförts vid statens sjuksköterske- skola i Norrköping. Systemet medför enligt utredningens mening en viss möjlighet till ökad insats i patientvärden, när eleverna är på avdelningen, ett förhållande, som dock inte bör överbetonas, enär avdelningens personal samtidigt belastas med handlednings- och instruktionsuppgifter.

Beträffande den praktiska utbildningens organisation i övrigt anför ut­ redningen i huvudsak följande.

Under utbildningstiden vid olika sjukhusavdelningar måste eleverna, såsom framgått av det föregående, lära sig bl. a. en stor mängd praktiska uppgifter, som spänner över hela skalan av svårighetsgrader och täcker kompetensområdena för avdelningspersonal av olika kategorier. Urvalet av aktiviteter bör ske med sikte på utbildningsmålet. Uppgifterna bör vara representativa för en sjuksköterskas normala åligganden och ansvar. De bör också erbjuda rimlig variation av fall och problem i dagens sjukvård. Beträffande de olika elevaktiviteterna har utarbetats dels organisations- tablåer och anvisningar för varje termin, dels detaljplaner över praktisk utbildning.

Förutom de rent konkreta elevuppgifterna skall praktiktiden ge en suc­ cessivt vidgad överblick och förståelse för sammanhangen i sjuk- och hälso­ vården. Eleverna bör således även inriktas på att lära sig bedöma de enskilda patienternas behov av vård, att planera deras vård samt att värdera den, se var problemen och svårigheterna ligger och pröva hur dessa skall kunna avhjälpas. I detta ingår bl. a. undervisning och övning i att göra riktiga observationer på patienterna. Praktiktiden skall alltså bidraga till att ut­ veckla ansvarskänsla för patientvårdens kvalitet och för arbetslagets effek­ tivitet.

Den praktiska utbildningen bör organiseras som undervisning. Dess planering förutsätter nära samråd mellan skola och sjukhus, för att utbild­ ningen skall anpassas efter elevernas utbildningsstadium och innebära en successivt stegrad svårighetsgrad: från det enkla till det svåra, från mera rutinmässiga till alltmer ansvarsfulla uppgifter. Praktiken skall inriktas på att ge eleven förmåga att allt eftersom utbildningen framskrider arbeta mer och mer självständigt i samverkan med övrig vårdpersonal. Väsentligt är därvid, att eleven lär sig göra riktiga iakttagelser av patienterna för att sedermera såsom sjuksköterska kunna säkert bedöma, när hon kan delegera uppgifter till undersköterska eller sjukvårdsbiträde resp. själv behöver in­ gripa eller måste tillkalla läkare.

Utbildningen bör sålunda vecka för vecka följa ett aktivt utbildnings­ program, som skall övervakas från skolans sida. En viktig förutsättning för en effektiv utbildning är kvalificerad elevhandledning. Förutom skolans lärare måste också vederbörande avdelningssköterska eller annan tjänst­ görande sjuksköterska delta i handledningen.

Det för den praktiska utbildningen så viktiga samspelet mellan lärare och avdelningssköterska samt fördelningen av de olika instruktions- och under­

32

visningsuppgifterna dem emellan bör enligt utredningens mening ske enligt i huvudsak följande riktlinjer.

Skolans lärare skall ha huvudansvaret för att var och en av eleverna bibringas såväl kunskaper som färdigheter i de skilda utbildningsavsnitten. De skall samordna utbildningen, ge eleverna överblick och en väl avvägd uppfattning om vårdspecialiteterna, klarlägga principer och metoder för olika vårdmoment i de konkreta fallen, knyta samman de teoretiska kun­ skaperna och praktiska erfarenheterna för eleven, tillse att alla elever får likartad och likvärdig undervisning och instruktion samt stimulera elever­ nas studieintresse, deras självständiga tänkande och samarbetsvilja. Sko­ lans lärare skall vidare se till att eleverna får vara med om alltmer avance­ rade upgifter i den praktiska utbildningen. Läraren skall alltså planera nästa steg med successivt ökad svårighets- och ansvarsgrad samt föra note­ ringar över elevernas utbildning. Lärarens uppgift är således att vara ut­ bildningsledare.

Avdelningssköterskan, som har ingående kunskap om de enskilda patien­ terna, bör svara för detalj undervisningen om patienternas vård. Hon måste därvid få kännedom om den utbildningsplan eleven följer och få klart för sig vad skolan förväntar sig av elevens praktik på avdelningen. Detaljplanerna över praktiska arbetsuppgifter skall bl. a. tjäna som led­ ning för detta ändamål. Fördelningen av de olika elevuppgifterna dag för dag är ett arbetsledningsproblein för avdelningssköterskan. Den effektivi- sering av den praktiska utbildningen som avses förutsätter rörligare arbets­ fördelning och aktivare arbetsledning på avdelningen än vad nu torde vara vanligt. Huruvida avdelningssköterskan skall undervisa eleverna själv eller genom någon annan beträffande de enskilda arbetsmomenten, kan bero av omständigheterna. Även skolans lärare bör, när så anses lämpligt, i viss mån kunna deltaga i den praktiska undervisningen om patienternas vård och efter samråd med avdelningssköterskan kunna gripa in tillsammans med eleven i den aktuella patientsituationen.

Läraruppgifterna blir olikartade beroende på elevernas utbildningssta- dium. Till en början måste eleverna handledas mera av skolans lärare. På ett mera avancerat stadium, när eleverna tillägnat sig viss rutin och tekniskt kunnande, kan de i större utsträckning hänvisas till avdelningssköterskans eller assistentsköterskans överinseende och instruktion. Det är dock viktigt att skolans representanter hela tiden följer elevens framsteg, som bör note­ ras i någon form av studieblad, samt successivt stegrar kraven på eleven.

Utredningen framhåller, att det under en övergångstid bör vara en viktig uppgift för tillsynsmyndigheten att genom konsulentverksamhet föra ut den nya läroplanen och metodiken till allmän tillämpning på fältet. Konsulent­ verksamheten bör rikta sig till både skolans lärare och sjukhusets personal.

Organisationen och genomförandet av den praktiska utbildningen kräver ett nära samarbete mellan skola och sjukhus. Detta måste vara ett led i den dagliga rutinen och kompletteras med konferenser och sammanträden. Allt­ efter frågornas art kan antingen skolans eller sjukhusets ledning ta initia­ tiv till dylika konferenser och sammanträden. Därest det någonstans skulle visa sig svårt att klara samarbetsproblemen i dessa former kan det, som utredningen framhåller, visa sig lämpligt att organisera ett fast samarbets-

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

33

organ med representanter för sjukhus- och skolledning. Det är betydelse­ fullt, att skolans ledning klargör målsättningen för elevernas praktiska utbildningsperioder för såväl sjukhusets ledning som den sjukhuspersonal i övrigt, som har att handleda eleverna. Därigenom kan inom sjukhuset och skolan utvecklas ömsesidiga positiva attityder till den gemensamma upp­ giften att meddela god sjukvård och effektiv utbildning.

Undervisningshjälpmedel

Utredningen, som i fråga om undervisningshjälpmedel inledningsvis kon­ staterar, att det f. n. råder brist på goda läroböcker för sjuksköterskeut- bildningen, påpekar att den nya undervisningsplanen, som omfattar en del nya läroämnen och utbildningsmoment i övrigt, framkallar ytterligare behov av läroböcker, samtidigt som en allmän översyn av läroboksbeståndet torde behöva företas. Utredningen förutsätter, att rikscentralen för peda­ gogiska hjälpmedel med dess 23 länscentraler successivt ställer sina mate­ riella och personella resurser samt service till sjuksköterskeskolornas för­ fogande.

Även i fråga om övrig undervisningsmateriel, som bör ses som komple­ ment till läroböckerna, bör behoven närmare klarläggas och initiativ tas till förbättringar i samverkan med skolmaterielförlagen m. fl.

Vidare bör uppmärksamhet ägnas åt demonstrations- och övningssalarnas lämpliga inredning och utrustning med bl. a. sådan sjukvårdsteknisk attiralj, apparatur och instrument, som är vanligt förekommande och som ele­ verna måste lära sig handha, och vårda. I detta sammanhang vill utred­ ningen med anledning av de kraftigt ökande anspråken på praktiska utbild­ ningsplatser vid sjukhusen särskilt framhålla att undervisning, som inte nödvändigtvis kräver närvaro av patienter, så långt möjligt bör förläggas till dylika skolsalar eller till sjukhuslaboratorier och andra lokaler än sjuk­ husavdelningarna.

Utredningen framhåller slutligen även elev- och lärarbibliotekets funk­ tion och aktiva utnyttjande i undervisningen.

Prov, bedömning och betggsättning

Av flera skäl finner utredningen förhör och prov av olika slag nödvändiga och anför härom.

Proven bör vara av huvudsakligen två typer: dels formella kunskapsprov som syftar till betygsättning i viktigare undervisningsämnen, dels mera informella prov av mindre omfattning (diagnostiska prov) avsedda alt visa att eleven tillfredsställande inhämtat kursen. De formella kunskapsproven

(skriftliga prov och muntliga tentamina) bör som regel förläggas till slutet

av större kursavsnitt och helst förberedas genom repetitionsundervisning, sammanfattningar, tentainensläsning o. d. Diagnostiska prov kan ha formen av skrivningar eller muntliga förhör i mindre grupper. Om så anses lämp­ ligt, kan smärre »självtests» tillhandahållas, innehållande ett antal frågor 3 — Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 161

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

34

på kursen, ev. som förberedelse till större prov. Jämsides med de mera koncentrerade kunskapskontrollerna fortgår självfallet även en kontinuerlig bedömning genom iakttagelser av eleverna och deras framsteg.

Även i praktisk sjukvård är det enligt utredningens mening nödvändigt, att det -— liksom hittills — sätts graderade betyg. Utredningen lämnar här- utinnan vissa anvisningar.

De under utbildningens gång genomförda proven och bedömningarna i övrigt skall enligt utredningens förslag vid utbildningens slut utmynna i ett slutbetyg. Detta bör uppta dels teoretiska kunskaper, dels praktisk dug­ lighet i olika sjukvårdsgrenar. För de stora och betydelsefulla ämnena och utbildningsavsnitten bör graderade betyg sättas.

Utredningen föreslår, att slutbetyget skall omfatta följande betyg och uppgifter om elevens utbildning.

38

sina enskildheter inte bokstavligen behöver följas. Utredningen framhåller det som en angelägen uppgift för såväl de medicinska som de pedagogiska myndigheterna att uppmärksamt följa utvecklingen på medicinens och sjukvårdens område och att successivt företaga de justeringar och moderni­ seringar i fråga om lärostoffet, som betingas av utvecklingen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

Pedagogiskt utvecklingsarbete

Utredningen anser det angeläget, att det pedagogiska utvecklingsarbete som påbörjas genom de föreslagna reformåtgärderna fullföljs, så att en fortsatt hög utbildningsstandard kan upprätthållas för framtiden.

Utredningen anför vidare härom i huvudsak följande. Det gäller att tillgodogöra sig forskningsresultat på vuxenpedagogikens område. Därjämte bör man genom ytterligare undersökningar och försök finna lämpliga arbetsformer och hjälpmedel i utbildningen, sprida känne­ dom om de erfarenheter som gjorts i andra länder och i andra sammanhang m. m. Det måste vidare anses som nödvändigt att systematiskt följa upp och värdera utbildningsresultatet och ge förslag till de förändringar och förbättringar, som kan finnas önskvärda och erforderliga. Ansvaret för initiativ och planering i fråga om det åsyftade utvecklingsarbetet torde när­ mast åvila avdelningen för lärarutbildning och pedagogiskt utvecklings­ arbete inom skolöverstyrelsen i samråd med byrån UY2.

I samband med sitt fortsatta arbete kommer utredningen att ytterligare överväga behovet av utvecklingsarbete. Redan för budgetåret 1965/66 är det — framhåller utredningen — ett angeläget önskemål att medel anvisas för detta ändamål och föreslår att under reservationsanslaget »Pedagogiskt utvecklingsarbete» upptas förslagsvis 50 000 kr. för sjukvårdsutbildningen.

Avvikelser från den normala läroplanen

Utredningen har övervägt om anledning finns att göra avvikelser från normalplanen när det gäller sådana elever, som i anseende till inträdeskra­ ven mera väsentligt skiljer sig i fråga om teoretisk skolutbildning eller sjukvårdsutbildning och erfarenhet av praktiskt arbete inom sjukvården.

Beträffande dem, som genomgått fullständig gymnasieutbildning eller eljest visar sig ha motsvarande kunskapsmässiga och begåvningsmässiga förutsättningar har utredningen konstaterat, att någon egentlig tidsvinst under sjuksköterskeutbildningen icke står att vinna för dessa elever. Det är emellertid enligt utredningens mening synnerligen angeläget, att även ung­ dom som skaffar sig fullständig gymnasieutbildning betraktar sjukskö­ terskeutbildningen som en naturlig och riktig yrkesutbildning för dem. Härom anför utredning vidare.

Detta är framför allt nödvändigt för att säkerställa bästa möjliga urval för mera kvalificerade befattningar inom hälso- och sjukvården och inom

39

sjukvårdsutbildningen, men också allmänt sett för att säkerställa en till­ fredsställande nivå hos dem som vill utbilda sig till sjuksköterskor, efter­ som allt större andel av varje årskull kommer att ha genomgått fullständig gymnasieutbildning.

Av dessa skäl finner utredningen det angeläget, att alla sjuksköterske- skolor på allt sätt underlättar studenternas strävan att utnyttja tiden för sjuksköterskeutbildningen så väl som möjligt. För elever med sådan för­ utbildning och som t. ex. bestämt sig för att bli lärare eller inriktat sig på högre administrativa befattningar eller på att skaffa sig speciella kunskaper inom hälso- och sjukvården för att där kunna få mera kvalificerade upp­ gifter bör det enligt utredningens mening vara möjligt att genom överkurser eller bredvidläsning använda tiden i sjuksköterskeskolan såsom en förbe­ redelse för kommande fortsatta studier. Utredningen finner det angeläget att man, i den mån det visar sig möjligt, anordnar särskilda klasser med studenter på universitetsorter och andra städer med högre undervisning i olika former och att man vid organisationen av deras utbildning tillgodoser de särskilda intressen, som berörts i det tidigare. Tillträde till dessa klasser bör givetvis vara möjligt även för andra sökande som visat sig ha kunskaps- och begåvningsmässiga förutsättningar att följa ett mera intensifierat stu­ dieprogram. Utredningen finner det möjligt, att sådan undervisning på­ börjas under hösten 1965 och vill kraftigt understryka nödvändigheten av att dessa möjligheter påvisas i den studie- och yrkesvägledning som med­ delas i våra skolor.

Fortsättningsvis uppehåller sig utredningen vid den särskilda studiegång som avses för personer med föregående sjukvårdsutbildning. Inledningsvis anför utredningen härom i huvudsak följande.

I den nuvarande utbildningsorganisationen ges möjlighet för den som genomgått grundutbildning i mentalsjukvård att bygga på denna utbildning till full sjuksköterskekompetens genom en förkortad studiegång vid sjuk- sköterskeskola. Erfarenheterna av denna anordning är mycket goda. Någon motsvarande möjlighet för biträdes- och undersköterskepersonalen i ltroppssjukvården har hittills icke funnits men har under senare år aktuali­ serats. Thapperkommittén uttalade sig för en dylik ny väg till sjukskö- terskelegitimation för den som genomgått sjukvårdsbiträdes- och under- sköterskeutbildning enligt dess planer. Nämnda kommitté framlade dock inget förslag i denna fråga.

För ytterligare en personalgrupp, som f. n. påbörjat utbildning, blir en dylik anknytning inom en nära framtid aktuell nämligen landstingens men- talsj ukvårdspersonal.

Utredningen anser det angeläget, att duglig vårdpersonal inom såväl men­ talsjukvården som kroppssjukvården kan genom påbyggnad av den teore­ tiska och praktiska yrkesutbildningen successivt avancera till mera kvali­ ficerade uppgifter i sjukvården. Sådana avancemangsmöjligheter torde bl. a. stimulera rekryteringen av sjukvårdspersonal. Utredningen framläg­ ger ett förslag, som innebär dels en preparandutbildning, dels en förkortad

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

40

sjuksköterskeutbildning (grundutbildning), tillsammans omfattande fyra terminer (=20 effektiva utbildningsmånader).

Utredningens förslag till samordning mellan sjukvårdsbiträdes/under- sköterskeutbildningen och sjuksköterskeutbildningen bygger på de nu gäl­ lande läroplanerna för inbyggd skola för grundutbildning av sjukvårdsbi­ träden samt för utbildning av undersköterskor till vårdavdelningar, opera­ tionsavdelningar och mottagningsavdelningar.

Utbildningsgången för personal i kroppssjukvården föreslås bli följande: sjukvårdsbiträdeskurs: 23 veckor 1 års tjänstgöring som sjukvårdsbiträde undersköterskekurs: 32 veckor 1 års tjänstgöring som undersköterska sjuksköterskeutbildning: 84 veckor (4 terminer). För personal inom mentalsjukvården bör också gälla krav på 1 års prak­ tisk tjänstgöring före inträde i sjuksköterskeutbildning.

Utredningen anser att sökande tillhörande de här ifrågavarande grupper­ na skall inlämna sin ansökan till tillsynsmyndigheten i samma ordning som alla övriga sökande i och för fördelning på vederbörande sjuksköterske- skolor. Samma inträdeskrav bör gälla som för övriga sökande, således även inträdesprov, dock att kunskapsprovet skall kunna avläggas senare. Lämp­ ligheten för yrket samt meriterna i övrigt prövas enligt samma normer som för andra sökande. Utredningen räknar med att det blir ett positivt urval som kommer att söka sig till sjuksköterskeutbildning med särskild studie­ gång. Då dessa personer redan är anställda i sjukvården, förutsätts att de beviljas tjänstledighet för fortsatta studier.

En komplettering av ev. nödvändiga skolkunskaper samtidigt med sjuk­ vårdsarbete kan enligt utredningens uppfattning komma att verka som en inte önskvärd rekryteringsspärr. Utredningen förordar därför, att sökande av dessa kategorier intas i sjuksköterskeskola utan kunskapsprov men att de under en del av första terminen erhåller repetitions- och preparandunder- visning i matematik, fysik, kemi och svenska.

Den som så önskar bör emellertid genomgå de vanliga inträdesproven och bör då under första terminen befrias från undervisningen i skolämnena och tiden i stället användas för andra sjuksköterskeskolans ämnen eller för timtjänstgöring vid sjukhus på skolorten.

Sådan undersköterska, som genomgått den tidigare gällande underskö- terskeutbildningen (åtta resp. sex veckor), bör enligt utredningen för att vinna behörighet till inträde vid sjuksköterskeskola ha genomgått den nu tillgängliga kompletteringskursen för undersköterskor om nio veckor.

Utredningen förordar, att möjlighet till att genomgå den föreslagna sär­ skilda utbildningsgången bör finnas vid flera sjuksköterskeskolor på olika håll i landet. Med hänsyn till bestämmelsen om statsbidrag förordar utred­ ningen, att sådan utbildningsgång inte anordnas för mindre grupper än

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

Terminerna I—IV

Timplan för särskild studiegång

Antal lektioner

Antal lektioner

klass­

under­ visning

Antal lektioner

praktisk

under­ visning

Ämnen

Terminer

Summa

lektioner

I II III IV

Anatomi inkl. ärftlighetslära.. Fysiologi........................................

15j 191

6

40

40

15

15

15

Näringsfysiologi............................ 13

4 6 23

23

25

25

25

20

20

20

22

Klinisk mikrobiologi och sjuk-

vårdshygien............................... 6

10

6

22

10

8

18

18

45 14

7

10 76

76

30

Allmän hälso- och sjukvård

inkl. övningar............................

30

30

60 230

30

f 1 2120

\

alt

} 2147 | f 2573

i alt

8

10

[

3 4 * 90 18

*306 I [ 3396

18

Hud- och venereologisk sjuk-

10

10

10

Infektionssjukvård......................

15

15

15

Barnavård och barnsjukvård..

60 230

50

30

50

f 2120 t alt

240 2147 }

290

f 2573 I nit

Anestesiologi m. intensivvård .

22 20

[

890

22 20

4306 I

294

[ s396

336

4

12

16

16

10 10

10

168

Obstetrisk mödra- och barna­

vård samt gynekologisk sjuk-

48

48 120

ögonsjukvård..............................

8

8

8

Öron-, näs- och halssjukvård . .

412 360

15

15

r zi2 | alt

j 3294

15

r si2 J alt

16

13

50 15

[ 372

94

[ 8366

94

20 6 26 55

124

150

55

25

Psykologi.........................................

25 15 15

Studieteknik och instruktions-

metodik.......................................

15

10 25

Sociologi..........................................

16 30

6

52

65

52

65

Administration och arbetsled­

ning samt arbetsledningspsy- kologi............................................ 10

20 17

18

Sjukvårdsetik samt utbild-

ningsorientering.......................

12

5

17

17

15

5

20

20

10

Materialkunskap och materiel-

vård..............................................

10

10

Handledd studietid.....................

40

40

40

Timmar till förfogande..............

21 21 21 21 84

84

sjuksköterskeutbildning

preparandundervisning

497

5133

252 294 198 1 241 1 684 2 925

1 Avser samtliga elever oberoende av föregående utbildning. För elever med tidigare mental- sjukvårdsutbildning används timmarna till repetition och prov. 2 Endast elever med tidigare grundläggande mentalsjukvårdsutbildning. 8 Endast elever med tidigare undersköterskeutbildning. 4 Avser samtliga elever (termin IV). 4 Fördelas lämpligen med 30 timmar för vart och ett av ämnena matematik, fysik, kemi och

43

åtta elever eller i undantagsfall och efter särskilt beslut av tillsynsmyndig­ heten fem elever. Möjlighet bör även finnas för vederbörande rektor att individuellt inpassa elev i en 4-terminers utbildning inom den reguljära undervisningens ram.

Beträffande den föreslagna planen anför utredningen vidare i huvudsak följande.

Den föreslagna planen avses gälla för elever, som genomgått utbildning för undersköterskor vid vårdavdelningar, operationsavdelningar och mot- tagningsavdelningar. En förutsättning härför är, att undersköterskan har tillräckligt lång erfarenhet av allmän medicinsk och allmän kirurgisk sjuk­ vård, varvid tjänstgöring på allmän medicinsk och allmän kirurgisk vård­ avdelning är särskilt betydelsefull. Den föregående vårdavdelningsprak- tiken bör i regel omfatta minst ett halvt år för att eleverna skall kunna till­ godogöra sig den teoretiska undervisningen i medicinsk och kirurgisk sjuk­ vård. Har vårdavdelningspraktiken varit förlagd till specialavdelning, bör undersköterskan vidga sina erfarenheter genom kompletterande tjänst­ göring på allmän medicinsk vårdavdelning. Väljer undersköterska på ope­ rationsavdelning att söka till sjuksköterskeskola, bör hennes meriter kom­ pletteras med tjänstgöring på allmän medicinsk och kirurgisk vårdavdel­ ning.

Utredningens plan för särskild studiegång jämte timplan härför framgår av tablåerna på s. 41—42.

Uppläggningen är sådan, att termin I specialutformats för de ifråga­ varande elevgrupperna, termin II avses vara flexibel med hänsyn till den växlande föregående sjukvårdserfarenheten, medan terminerna III och IV helt motsvarar terminerna III och V i den reguljära utbildningsgången och därför, om så visar sig fördelaktigt, organisatoriskt kan samordnas med den övriga utbildningen.

Allmänna kommentarer till timplanen

Vid jämförelse med timplanen för den reguljära sjuksköterskeutbildning- en framgår, att ämnet hållningsgymnastik helt utgått ävensom att teori­ undervisningen i åtskilliga ämnen tagits upp med ett lägre timantal med hänsyn till elevernas tidigare utbildning och erfarenhet. Reduceringen av teoritimmarna är följande.

Reducering

Ämnen antal timmar

Anatomi inkl. ärftlighetslära......................... Fysiologi ............................................................... Näringsfysiologi .................................................. Medicinsk mikrobiologi.................................... Klinisk mikrobiologi och sjukvårdshygien Hygien .................................................................... Allmän hälso- och sjukvård........................... Medicinsk sjukvård (vissa elever) ..............

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

27

15

4 4 6 50 16

Långtidssjukvård ..........................................................................................

4

Kirurgisk sjukvård (vissa elever) ........................................................... 16 Mentalsjukvård (vissa elever) .................................................................. 60 Socialmedicin ................................................................................................. 6 Administration och arbetsledning samt arbetsledningspsykologi 6 Materialkunskap och materielvård......................................................... 10 Hållningsgymnastik ...................................................................................... 30

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

I övriga ämnen är timtalet för teoriundervisning detsamma som i normal­ planen, dock att timmarna till förfogande är reducerade med 21, motsvaran­ de dylika timmar under en termin.

Med hänsyn till att termin I innehåller ett stort antal teoriämnen och täta kunskapsprov, har det ansetts nödvändigt att i timplanen lägga in handledd studietid (40 timmar).

Ser man till utbildningen som helhet, har antalet lektioner klassunder­ visning reducerats med 175 och antalet lektioner praktisk undervisning med 762, dvs. totalt med 937 timmar.

Utredningen har härutöver lämnat särskilda kommentarer till varje en­ skild termin.

Riktlinjer för vidareutbildning och högre utbildning

Vidareutbildning

Såsom framgått av det tidigare bör enligt utredningen grundutbildningen följas av fortsatt utbildning för olika specialiserade funktioner inom sjuk­ vården. Den fortsatta utbildningens målsättning, innehåll och organisation avser utredningen att behandla i ett senare betänkande. I nuvarande sam­ manhang har utredningen ansett det nödvändigt att ange några riktlinjer för den fortsatta utbildningens uppläggning m. m.

Inledningsvis anför utredningen härom i huvudsak följande.

I det nuvarande utbildningssystemet skiljer man på allmänutbildning och specialutbildning av sjuksköterskor. Specialutbildningen ger en inrikt­ ning mot smalare och specialiserade grenar av sjukvården. Utredningens indelning av utbildningen i tre olika stadier följer delvis samma princip men dessutom en annan grund, nämligen särhållandet av skilda ansvarsnivåer. Grundutbildningen skall förbereda för tjänstgöring på assistentsköterske- tjänst, medan utbildningen på nästa stadium tillika skall syfta till vissa ledande funktioner (avdelningsskötersketjänst). Den högsta utbildnings­ nivån avses ge kunskaper och förberedelse i övrigt för lärarverksamhet och högre administrativa sjuksköterskebefattningar.

Förutom grundutbildning, vidareutbildning och högre utbildning använ­ der utredningen begreppet fortbildning, som då avser sådana kurser som avses göra sjuksköterskan bättre skickad att fullgöra sina uppgifter i den tjänst eller det arbete hon redan innehar.

45

Det är enligt utredningens mening angeläget att sjuksköterskor, som äger förutsättningar härför, vidareutbildar sig för att tillgodose behovet av sjuk­ sköterskor till avdelningssköterske- och specialsköterskebefattningar inom sluten vård och för den öppna vården samt för fortsatta studier för vinnan­ de av behörighet till högre tjänster. Lämpliga åtgärder att stimulera så många sjuksköterskor som möjligt att skaffa sig vidareutbildning bör där­ för vidtas.

Mellan grundutbildningen och vidareutbildningen bör enligt utredningens mening i allmänhet ligga viss tids praktisk tjänstgöring inom sjukvården. Därmed vinner sjuksköterskan värdefull erfarenhet dels av det direkta sjukvårdsarbetet, dels av arbetslednings- och administrationsproblemen m. m. Ur utbildningssynpunkt är det enligt utredningen önskvärt, att vidare­ utbildningen inte dröjer alltför lång tid efter grundutbildningen. Praktisk tjänstgöring under 6—12 månader anses vara en lämplig period. Kunska­ perna från den grundläggande utbildningen bör nämligen vara i stort sett aktuella.

Hittills har specialutbildning meddelats på följande linjer: Medicinsk och/eller kirurgisk sjukvård Operationsarbete Mentalsjukvård Röntgenarbete Barnsjukvård Barnmorskearbete Laboratoriearbete

För mera tekniskt betonade arbetsuppgifter har assistenter tillkommit i avsikt att avlasta sjuksköterskor dessa uppgifter. Mycket talar enligt ut­ redningens mening dock för att sjuksköterskor även framdeles erfordras för vissa funktioner inom dessa arbetsområden.

Utredningen anser det önskvärt, att tiden för vidareutbildningen begrän­ sas i möjligaste mån men i nuvarande läge synes det utredningen knappast möjligt att beträffande någon linje räkna med kortare utbildningstid än en termin.

Beträffande vidareutbildningens inriktning, innehåll och organisation anför utredningen bl. a. följande.

Undervisningen bör vara såväl teoretisk som praktisk. I medicinsk och kirurgisk sjukvård bör vidareutbildningen omfatta allmän medicinsk och kirurgisk sjukvård samt vissa specialiteter inom dessa discipliner ev. även någon kombination av specialitetssjukvård, t. ex. lungmedicin och lung- kirurgi eller neuromedicin och neurokirurgi.

Att vidareutbildningskurserna i anestesivård, barnsjukvård, förlossnings­ vård och distriktsvård även i fortsättningen bör vara centraliserade till ett fåtal ställen i landet synes stå klart. Utbildningsbehovet för dessa områden är förhållandevis begränsat. Detsamma torde även gälla vidareutbildning i mentalsjukvård.

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

Högre utbildning

Högre utbildning på sjukvårdens område krävs — såsom utredningen framhåller — i första hand för två personalkategorier i sjuksköterskekar- riären: lärare och administrativa ledare. Inom kategorien lärare märks dels de s. k. studieledarna vid statens institut för högre utbildning av sjukskö­ terskor, dels lärarna vid olika centralskolor (barnmorskeläroanstalterna, distriktssköterskeskolan, barnsjuksköterskeskolan, de centrala högre kur­ serna i mentalsjukvård), dels också lärarna vid sjuksköterskeskolorna även­ som vid skolor och kurser för annan sjukvårdspersonal, åldringsvårdsperso- nal m. m. Ur de nämnda lärargrupperna rekryteras rektorer och studie­ rektorer. Till kategorien högre administrativa sjukskötersketjänster hör dels den slutna vårdens befattningar som husmor, sjukvårdsföreståndare och klinikföreståndare, dels den öppna vårdens första distriktssköterske- befattningar m. fl.

Utredningen finner det naturligt, att aktualisera frågan om en särskild akademisk sjuk vårdsexamen av ungefär samma art som de nyligen inrät­ tade akademiska sekreterar- och journalistexamina, i vilka fyra akademiska betyg (huvudsakligen inom vissa ämneskretsar) kompletteras med icke­ akademisk yrkesutbildning. Utredningen avser att närmare undersöka för­ utsättningarna för anordnande av sådan examen, ävensom att pröva vilka ämnen en dylik examen borde kunna innehålla. Examen borde genom äm­ nesvalet kunna läggas tillrätta för olika högre karriärer inom sjukvården.

Lärare och övrig personal

Den teoretiska undervisningen vid sjuksköterskeskolorna meddelas dels av skolans fasta lärarstab, dels av läkare och olika andra specialister, vilka anställs som timlärare. I genomsnitt för samtliga skolor fördelar sig under­ visningen med ungefär % på skolans fasta lärare och % på timlärare.

Att i betydande utsträckning bygga kvalificerad sjukvårdsutbildning på timlärare, som i övrigt är aktivt verksamma inom sjukvården, synes ofrån­ komligt. Det är emellertid för skolorna en administrativt synnerligen krä­ vande uppgift att i den utsträckning, som nu sker, organisera undervis­ ningen med timlärare. Det är därför enligt utredningens mening önskvärt, att de fast anställda lärarna övertar så stor andel av den totala undervis- ningsvolymen som möjligt, utan att undervisningens aktualitet går förlorad. En utveckling i denna riktning kräver emellertid ökade kunskaper och bätt­ re utbildning för dessa lärare. De skulle också om de erhöll mera omfattan­ de utbildning kunna bättre sammanbinda de olika specialisternas ämnen och undervisning.

Mot bakgrunden härav utgår utredningen i fortsättningen från att i fram­ tiden antalet timlärare skall minska och antalet fasta lärare öka. Från

47

dessa utgångspunkter övergår utredningen till att diskutera uppsättningen av personal vid en sjuksköterskeskola och framhåller bl. a.

Den praktiska utbildningen skapar en särprägel åt denna skolform. Eleverna på skilda utbildningsnivåer är spridda på många olika avdel­ ningar, ofta även på flera sjukhus. En ständig rotation av elevgrupper pågår. De olika grupperna skall ha jämsidesundervisning, som skall ansluta sig till elevernas aktuella praktiska utbildning. Sjuksköterskeutbildningen är med hänsyn till de nämnda faktorerna svår att leda och hålla samman. Samplaneringen med sjukhusen ställer stora krav. Utbildningen kräver en för åtskilliga smärre grupper på utbildningens olika stadier individuell till­ rättaläggning. Till detta kommer uppgiften att anskaffa, samordna och in­ formera alla de olika timlärarna.

För de ledande uppgifterna vid sjuksköterskeskolorna räknar utredning­ en genomgående med behov av rektor, studierektor samt en förstalärare. Fördelningen av uppgifterna mellan studierektor och förstaläraren, vilka båda bör inneha ordinarie lärartjänst vid skolan med nedsättning av sin undervisningsskyldighet, bör i huvudsak vara den, att studierektor biträder rektor vid skolan och förstaläraren fungerar som rektors medhjälpare i den kliniska utbildningen.

Med hänsyn till de speciella förhållandena i sjuksköterskeutbildningen kan enligt utredningens mening de i skolstadgan angivna schablonerna för rektors och studierektors undervisningsskyldighet resp. nedsättning av un- dervisningsskyldigheten icke tillämpas. Till förstaläraren finns ingen direkt motsvarighet i skolstadgan. Utredningen anser sig inte böra framlägga ett preciserat förslag rörande undervisningsskyldighetens omfattning för de tre här berörda befattningshavarna.

I övrigt bör, framhåller utredningen, sjuksköterskeskola disponera fast anställda lärare till ett antal, som motsvarar i genomsnitt 1 lärare per 15 elever. Denna bedömning har gjorts med hänsyn till att lärare vid viss under­ visning bör ha färre elever än 15 (gruppundervisning, praktisk handledning o. dyl.), i andra undervisningssammanhang flera elever än 15 (lektioner, seminarieövningar m. m.). Beräkningen 1 lärare per 15 elever är ett medeltal som använts vid slutlig bedömning med hänsyn till olika undervisningssyn- punkter, varvid studierektor och förstalärare inkluderats.

Utredningen anser det väsentligt, att lärarna inom sitt undervisnings­ område skall undervisa i såväl de teoretiska som de praktiska ämnesdelar- na och momenten. De bör sålunda — framhåller utredningen — undervisa såväl på skolan som på sjukhuset. Endast genom nära kontakt med det dag­ liga arbetet i sjukvården, har lärarna enligt utredningens mening möjlighet att meddela en undervisning i takt med den medicinska utvecklingen. Den uppdelning av undervisningsuppgifterna, som nu i vissa fall sker mellan lärare vid skolan och kliniklärare på sjukhus, bör enligt utredningens me­ ning efterhand upphöra.

Utredningen har också diskuterat huruvida avdelningssköterska eller an­

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

48

nan sjuksköterska, som har undervisningsfunktioner bör ha särskild er­ sättning härför. Utredningen anser sig inte böra ta ställning härtill, då denna fråga närmast är av förhandlingsnatur.

Beträffande den undervisning, som avses ankomma på skolans fasta lärar- stab, anför utredningen bl. a.

Denna bör delas in i vissa avgränsade undervisningsområden, såsom me­ dicinsk och kirurgisk sjukvård, barnsjukvård, obstetrisk mödra- och barna­ vård, operationsarbete, mentalsjukvård och öppen vård. Man kan dock inte räkna med att varje skola skall ha speciallärare för vart och ett av de nämn­ da undervisningsområdena. En och samma lärare kan tänkas täcka två eller flera ämnesområden.

Utredningen lämnar även ett exempel på fördelning av lärare på skilda terminer för en skola med ett årligt elevintag av 60 elever.

Den i skolstadgan förekommande uppdelningen i olika kategorier, lärare i yrkesämnen, lärare i läroämnen och lärare i övningsämnen, finner utred­ ningen inte vara tillämplig på sjukslcöterskeutbildningen med hänsyn till den utformning som föreslagits. Lärarna vid sjuksköterskeskolorna avses var och en undervisa i läskurs, meddela teoretisk jämsidesundervisning under de praktiska utbildningsavsnitten samt delta i instruktion och hand­ ledning i den praktiska utbildningen. Detta är enligt utredningens mening erforderligt, enär den teoretiska undervisningen till stor del är integrerad med den praktiska utbildningen och ämnena integrerade med varandra.

I fråga om lärarnas undervisningsskyldighet uttalar utredningen i huvud­ sak följande.

F. n. har lärarna vid sjuksköterskeskolorna inte någon fastställd under­ visningsskyldighet. Utredningen förutsätter att fastställande av sådan under­ visningsskyldighet aktualiseras vid kommande förhandlingar. Vidare förut­ sätts, att någon uppdelning av undervisningsskyldigheten i ett bestämt antal veckotimmar teoretisk undervisning och visst antal veckotimmar praktisk undervisning icke skall ske.

Utredningen beräknar, att med ett totalt elevantal av runt 6 000 elever och med i genomsnitt 1 lärare per 15 elever, skulle lärarbehovet inkl. studierek­ torer och förstalärare enligt föreslagen organisationsmodell uppgå till omkr. 400 i stället för nuvarande ca 280. I gengäld skulle timlärartimmarna minska i omfattning.

Skolorganisation

Tillsyn

I samband med behandlingen av riktlinjerna för utformningen av skol­ väsendets centrala ledning uttalade sig riksdagen 1963 för att den utbild­ ning på sjukvårdens område, som nu åvilar medicinalstyrelsen, skulle föras över till skolöverstyrelsen. Frågan om tidpunkten för överflyttningen berör­ des av statsutskottet, som i sitt utlåtande ansåg omläggningen kunna ske

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

49

fr. o. m. den 1 juli 1966, men kamrarna stannade på denna punkt i skiljak­ tiga beslut och någon tidpunkt är sålunda icke fixerad.

Utredningen hade i remissutlåtande över betänkandet »Den nya skolöver­ styrelsen» (NSÖ) förordat, att skolöverstyrelsen fr. o. in. budgetåret 1965/66 skulle övertaga medicinalstyrelsens tillsynsfunktion. I prop. 1964:83 an­ gående skolväsendets centrala ledning m. m. fann dock föredragande de­ partementschefen det icke möjligt att ta ställning i denna fråga, innan ut­ redningens samlade förslag förelåg och blivit föremål för prövning. I betän­ kandet återkommer utredningen med samma förslag.

Till stöd för sitt ställningstagande anförde utredningen bl. a. Omläggningen av sjuksköterskeutbildningen bör ske successivt. Skolornas huvudmän bör lämnas viss frihet att välja tidpunkt för övergången till den nya grundutbildningen.

Under omläggningsskedet, som i stort sett kan antas spänna över en fem­ årsperiod bör ett skifte av tillsynsmyndighet inte äga rum. Den myndighet, som för framtiden skall svara för utbildningen, bör ges möjlighet att redan från början medverka vid den nya utbildningens uppbyggande.

Utredningen räknar med att ett inordnande av sjuksköterskeskolorna un­ der skolmyndigheterna också innebär, att ecklesiastikdepartementet övertar socialdepartementets befattning med dessa ärenden och att statens anslag för olika former av sjuksköterskeutbildning uppförs på åttonde huvudtiteln.

Utredningen understryker den utomordentliga vikten av att krafttag tas inom sjukvårdens hittills eftersatta utbildningsfält inte bara när det gäller sjuksköterskeutbildningen utan även övriga utbildningslinjer för sjukvårds­ personal.

En överflyttning av tillsynen och ledningen av sjuksköterskeutbildningen m. in. från medicinalstyrelsen till skolöverstyrelsen kommer enligt utred­ ningens uppfattning att kräva omfattande insatser främst av avdelningen för yrkesutbildningsfrågor (UY) men även av planeringsavdelningen (P). Utredningen anför vidare härom bl. a.

Byråindelningen kan inte endast bestämmas av kvantitativa hänsyn. Även utbildningsområdenas art och innehåll måste beaktas. Vad beträffar byrån UY 2 avses den enligt prop. 1964: 83 handha undervisningsfrågor rörande å ena sidan husligt arbete, sömnad, textilområdet (inkl. hemslöjd och vävning) samt trä- och metallslöjd, å andra sidan sjukvård, barnavård, hemvård- åldringsvård. Utredningen anser det synnerligen olämpligt att sammanföra husliga och vissa hantverksinriktade utbildningsgrenar med vårdnadsom- rådet.

Det stora vårdyrkesområdet har de speciella särdragen att förbereda ele­ verna, bl. a. genom praktisk utbildning på sjukhus eller andra vårdinstitu­ tioner, för att kunna ta hand om och vårda människor. Enligt utredningen bör vårdyrkena i dagens situation tillmätas sådan vikt, att de bör samman­ hållas i och företrädas av en särskild byrå inom avdelningen UY. De nya uppgifterna med sjuksköterskeutbildningen och inentalsjukvårdsutbild- ningen markerar detta behov ytterligare. Utredningen föreslår därför att 4 — Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 161

Kungl. Maj.ts proposition nr ltil år 1965

byrån UY 2 delas fr. o. in. den 1 juli 1965 och att en särskild vårdvrkesbvrå då inrättas.

Utredningen förutsätter att till chef för vårdyrkesbyrån utses en väl kvali­ ficerad sjuksköterska med pedagogisk utbildning samt att på byrån skall finnas en ordinarie byrådirektör.

Härutöver har utredningen räknat med att på vårdyrkesbyrån bör finnas

dels de tre konsulenttjänster, som på byrån UY 2 skall finnas för vårdyrkes­ utbildning fr. o. in. 1/10 1964, dels ytterligare en konsulenttjänst fr. o. in. 1/4 1965, dels ock två extra konsulenttjänster fr. o. in. 1/4 1965. Konsulen­ terna för sjukvårdsutbildning bör vara erfarna lärare med erkänd skick­ lighet inom sitt utbildningsområde. Utredningen förutser, att byrå P 2 inom överstyrelsen kommer att få ett så betydande tillskott av uppgifter genom utbildningsreformen, att förstärkning bör ges och föreslår därför, att denna förstärks med en tjänst som förste byråsekreterare.

Utredningen understryker, att ett väl fungerande samarbete mellan skol­ verket, medicinalstyrelsen och sjukvårdshuvudmännen måste säkerställas och anför härom bl. a.

Medicinalstyrelsen, som har det samlade ansvaret för sjukvården, har också att legitimera sjuksköterskan och därför ett stort intresse av utbild­ ningens innehåll. Huvudmännens medverkan i utbildningsfrågorna motive­ ras, förutom av deras ställning som avnämare, av att sjuksköterskeutbild- ningen liksom även annan sjukvårdspersonals utbildning i den praktiska delen är förlagd till sjukvårdsinrättningarna och således måste passas in i dessas dagliga arbetsrutin.

Utredningen har övervägt, om icke detta fortlöpande och intima sam­ arbete kräver några institutionaliserade former, t. ex. en samarbetsdelega- tion. Enligt prop. 1964: 73 skall skolöverstyrelsen för tillsynen över arbets­ terapeut- och sjukgymnastutbildning vid sin sida ha ett sakkunnigorgan med ansvar för utbildningens enhetlighet och i första hand medicinska kvalitet. Skäl talar enligt utredningens mening för att detta sakkunnigorgan kom­ pletteras så, att det kan tjäna samma syfte jämväl i fråga om sjuksköterske- utbildningen och eventuellt även annan sjukvårdsutbildning.

Beträffande samarbetet framhåller utredningen bl. a. följande. Av särskild betydelse är att skolverket ingående samråder med medicinal­ styrelsen, innan läroplan inkl. kursplaner (normalplaner) eller ändringar i dessa fastställs.

Lika betydelsefullt är emellertid samarbetet när det gäller planering och dimensionering av utbildningen. Förutom medicinalstyrelsen och huvud­ mannaorganen bör samarbetet på denna punkt omfatta även arbetsmark- nadsinstanserna. Utredningen pekar här särskilt på de planerings-, dimen­ sionerings- och samordningsproblem, som uppkommer vid regional sam­ verkan för vidareutbildning och högre utbildning av sjuksköterskor.

Utredningen framhåller slutligen i fråga om tillsynen, att den inte ännu tar ställning till läroanstalterna för vidareutbildning och högre utbildning av sjuksköterskor.

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

51

Huvudman uaskap

Utredningen har liksom flera andra utredningar under senare år karak­ teriserat sjuksköterskeutbildningen som en till övervägande del postgymna- sial utbildning. För detta talar såväl elevernas ålder som utbildningens in­ riktning på ämnen, som i huvudsak icke läses i de gymnasiala skolformerna utan hänförts till fackutbildning på högskolenivå. Den inriktning av elev­ rekryteringen för framtiden som utredningen förordat talar också för nämnda karakterisering. Studiesociala utredningen har i fråga om rätten till studiemedel helt hänfört sjuksköterskeeleverna till den postgymna­ siala studerandegruppen. Trots att sålunda den postgymnasiala prägeln i flera avseenden är tydlig, anser utredningen dock icke, att sjuksköterske­ utbildningen nu organisatoriskt bör i fastare former anknytas till den aka­ demiska utbildningsorganisationen.

Sjuksköterskeskolorna bör enligt utredningens mening i dagens läge in­ ordnas i utbildningssystemet genom anslutning till yrkesutbildningsväsen- det. Av skäl, som redovisas i det följande, anser utredningen att skolorna härvid bör ges ställning som centrala yrkesskolor.

1 samband med sina överväganden av huvudmannaproblemen har utred­ ningen framhållit bl. a. följande.

Att vid ställningstagande i dessa frågor planeringssynpunkterna är väsent­ liga framstår som klart. Förutom behovet av samplanering med andra skol­ former och samordnad utveckling inom utbildningsväsendet som helhet måste enligt utredningens mening principiellt sett även andra planerings- synpunkter beaktas. Uppdelning av huvudmannaskapet på många små en­ heter kan öka riskerna för en mindre planmässig verksamhet. Behovspro- gnoser för yrkesutbildning torde regelmässigt behöva upprättas för större område än en primärkommun. Vidare fordrar yrkesutbildningen i åtskil­ liga fall större befolkningsunderlag än primärkommunen. I annat fall för­ svaras eller omöjliggörs uppbyggnaden av en tillräckligt differentierad ut­ bildningsorganisation. Detta gäller bl. a. utbildningen av mera kvalificerad sjukvårdspersonal såsom sjuksköterskor, laboratorie-, operations- och rönt­ genassistenter, arbetsterapeuter och sjukgymnaster. För dessa personalgrup­ per är även en landstingskommun en alltför liten enhet från prognos- och planeringssynpunkt. Utbildningsförhållandena för dessa grupper måste be­ dömas i första band med hänsyn till riket som enhet.

F. n. är flertalet sjuksköterskeskolor landstingsägda. Storstäderna Stock­ holm, Göteborg och Malmö har också egna skolor. Dessutom driver staten och vissa stiftelser sjukskölerskeutbildning, ehuru i mera begränsad om­ fattning. Man kan säga att den förhärskande principen är, att sjukvårds­ huvudmannen (landstingen och de landstingsfria städerna) skall svara även för sjuksköterskeutbildningen. Denna princip, som enligt utredningens me­ ning är rationell, bör bestå och renodlas ytterligare.

Utredningen förordar att landstingen och de landstingsfria städerna i princip skall vara huvudmän för sjuksköterskeskolorna. Därigenom får utbildningen fast förankring i det praktiska sjukvårdsarbetet, och sampla-

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

nering för utbyggnad av vård- och utbildningsresurserna garanteras. Samma princip avses enligt prop. 1964: 73 gälla för arbetsterapeut- och sjukgym­ nastutbildningen, dock att de nuvarande två sjukgymnastinstituten i Stock­ holm och Lund tills vidare bör drivas i statlig regi.

Mot bakgrunden av bl. a. dessa principskäl har man enligt utredningen att bedöma de statliga skolornas och stiftelseskolornas framtida ställning.

Kroppssjukvården bedrivs i huvudsak av landstingen och storstäderna. De statliga mentalsjukhusen skall enligt riksdagsbeslut 1963 överföras till landstingen 1967. Utredningen framhåller, att motiv därefter i stort sett saknas för bibehållande av särskilda statliga sjuksköterskeskolor.

Frågan om överlåtande av de statliga sjuksköterskeskolorna är av för- handlingsnatur och utredningen har icke ansett sig kunna upptaga några förhandlingar. Utredningen har såsom anges i det följande i korthet upp­ givit vilka lösningar som bedömts möjliga beträffande de statliga sjuk- sköterskeskolornas överförande till annan huvudman.

Statens sjuksköterskeskola i Stockholm, som i huvudsak samverkar med Serafimerlasarettet, torde böra överlåtas till Stockholms stad eller, därest i någon form Stockholms stad och Stockholms län beträffande sjukvården eller mera generellt administrativt samordnas, till vederbörande storstock- holms-myndighet. Då Serafimerlasarettet enligt avtal skall övertagas av Stockholms stad fr. o. m. den 1 juli 1968, synes den senaste tidpunkten för överförandet därmed vara given. Skulle staten emellertid komma att bibe­ hålla huvudmannaskapet för karolinska sjukhuset, kan detta utgöra ett skäl för att statens sjuksköterskeskola i Stockholm kvarstår under statligt huvudmannaskap. En förutsättning härför bör dock i så fall vara, att även annan sjukvårdsutbildning för karolinska sjukhuset organiseras av sjuk­ huset självt eller i samverkan med annan huvudman. Statens sjuksköterske­ skola i Göteborg torde på motsvarande sätt böra överlåtas till Göteborgs stad eller eventuellt den större administrativa enhet, som kan komma att bildas. Statens sjuksköterskeskola i Norrköping drivs i samverkan med Norrköpings stad, som svarar för ^'/3 av skolans driftkostnader. Det synes naturligt, att när Norrköpings stad ingår i Östergötlands läns landsting, sjuksköterskeskolan övertages av landstinget. Tidpunkten är därmed också given. Uppsala sjuksköterskehems sjuksköterskeskola drivs gemensamt av staten och Uppsala läns landsting. I detta fall ligger det alltså nära till hands, att landstinget helt övertar skolan.

Stiltelseskolorna finansierar f. n. sin verksamhet til! betydande del med ersättningar från de sjukhus, där eleverna fullgör sin praktiska utbildning och i viss utsträckning räknas som arbetskraft. Dessutom har stiftelsesko­ lorna i större eller mindre omfattning ekonomiska bidrag från stat, lands­ ting eller kommun.

Utredningens utbildningsförslag innebär, att eleverna icke skall avses er­ sätta reguljär sjukhuspersonal utan gå vid sidan av personalstaten. Ersätt­ ning för elevarbetskraften torde då icke längre komma att utgå. Därmed bortfaller en väsentlig inkomstkälla för stiftelseskolorna. I stället skulle de

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 ur 1065

53

erhålla statsbidrag enligt gällande regler. Detta statsbidrag täcker lärarlöne- kostnaderna men icke skolans övriga utgiftsposter.

Beträffande stiftelseskolornas ekonomiska förhållanden lämnar utred­ ningen bl. a. följande uppgifter.

Röda korsets sjuksköterskeskola i Stockholm uppbär betydande årliga anslag från Stockholms stad och har dessutom visst stöd i övrigt från staden. För år 1963 uppgick anslaget från staden till i det närmaste hälften av sko­ lans budget. Därutöver hade skolan inkomster för elevtjänstgöringen. I övrigt lämnar staden sedan gammalt vissa ytterligare bidrag. Sophiahemmets sjuksköterskeskola i Stockholm har sedan 1961 erhållit ett statligt bidrag till täckande av uppkommande driftunderskott. I övrigt finansieras skolans verksamhet i huvudsak med ersättningar från sjukhusen. Södra Sveriges sjuksköterskor i Lund finansierar sin verksamhet nästan helt med elev­ ersättningar från sjukhusen. Betaniastiftelsens skola i Stockholm uppbär anslag från Stockholms stad till drygt % av sin budget och finansierar i övrigt sin utbildningsverksamhet genom ersättningar från sjukhusen. Ersta diakonissanstalt, vars huvudman är Svenska diakonissällskapet har tagit upp förhandlingar med Stockholms stad dels om medverkan till täckande av driftkostnaderna, dels om borgen för lån till ny- och ombyggnad av sko­ lan. Samariterhemmets sjuksköterskeskola i Uppsala finansierar verksam­ heten till cirka % med ersättningar för elevernas arbetsinsats å sjukhusen, varjämte Uppsala läns landsting bidrar till vissa lärarlöner. I övrigt har skolan statsbidrag till täckande av driftunderskottet ävensom f. n. till upp­ förande och utrustning av ny skolbyggnad.

Utredningen finner, att man vid lärlingssystemets avveckling får överväga en ännu längre gående samverkan med resp. kommuner eller ev. en kom- munalisering av stiftelseskolorna. Förhandlingar blir erforderliga i fråga om den framtida ekonomiska situationen för dessa skolor. Beträffande Röda korsets, Sophiahemmets, Betaniastiftelsens och Ersta diakonissanstalts sjuk- sköterskeskolor berörs Stockholms stad och i fråga om Samariterhemmets skola och Södra Sveriges sjuksköterskeskola, Uppsala läns landsting respek­ tive Malmöhus läns landsting.

Samordning av utbildningsresurserna

Genom riksdagsbeslutet att skapa ett gemensamt skolverk från den 1 oktober 1964 och genom utredningens förslag att till detta verk inom en snar framtid lägga den samlade tillsynen av yrkesutbildningen på sjukvår­ dens område skapas enligt utredningens mening goda grundförutsättningar för bättre överblick och central sammanhållning av detta stora och i dagens personalsituation utomordentligt viktiga utbildningsområde.

Utredningen har inte på detta område ansett sig böra framlägga några utarbetade förslag dels med hänsyn till att förhållandena växlar avsevärt i landstingsområdena och storstäderna, dels med hänsyn till principen om den kommunala självbestämmanderätten.

Utredningen finner emellertid en av de viktigare åtgärderna vara att på

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1965

landstingsnivån åstadkomma gemensam ledning och administration av sjukvårdsutbildningen. Detsamma gäller även Stockholm, Göteborg och Malmö.

Beträffande landstingen finner utredningen en lämplig lösning vara föl­ jande.

En särskild styrelse företräder utbildningsintressena på sjukvårdsområ­ det i landstingskommunen. En sådan styrelse kan ha ett samlat kansli med en för de olika utbildningslinjerna gemensam utbildningschef. Under denne borde då för skilda linjer finnas särskilda rektorer och/eller studierektorer. Genom den centrala sammanhållningen av ett större elevunderlag ökas möjligheterna att skapa fasta lärartjänster, även nya typer av lärartjänster, t. ex. för ämneslärare i vissa ämnen. Dessa lärare skulle då undervisa på olika linjer inom organisationen, där deras specialämnen förekom. Även sambruket av lokaler för sjukvårdsutbildning skulle underlättas. Denna fördel skulle framstå klarast vid nybyggnad, varvid såväl undervisningens intresse som det allmänna intresset att skapa rationella och ekonomiska skollokaler kunde tillgodoses. I sådant sammanhang borde övervägas att införa ett system med ämnesrum för vissa undervisningsämnen. Vidare skulle kunna förekomma gemensamma teorisalar i viss omfattning, de- monstrationssalar, bibliotek, materialrum, studie- och grupprum in. in. Även i fråga om administrationslokaler och bilokaler torde stora vinster kunna uppnås. Vidare skulle anskaffning och användning av olika slag av under­ visningsmateriel kunna samordnas vid eu sammanhållen utbildningsorga­ nisation.

I detta sammanhang tar utredningen till något utförligare behandling upp ytterligare en samordningsfråga, som fått allt större vikt de senare åren och som kräver ingående uppmärksamhet på styrelseplanet för fram­ tiden. Det gäller samordningen av de knappa resurserna i fråga om de prak­ tiska utbildningsplatserna vid sjukhusen.

Utredningen anför härom i huvudsak följande. Genom den successiva utbyggnaden av utbildningskapaciteten på sjuk­ vårdens område ställs allt större krav på lämpliga praktikmöjligheter.

Utredning har angivit, på vilka avdelningar sjuksköterskeeleverna avses erhålla praktisk utbildning. Med hänsyn till att den längsta utbildnings­ tiden skall avse medicinsk och kirurgisk sjukvård, är praktikplatserna in­ om dessa vårdområden av speciellt intresse. Med tanke på den blivande sjuksköterskans framtida arbetsuppgifter är det av vikt, att utbildningen i medicinsk och kirurgisk sjukvård får så stor bredd som möjligt. Allsidig­ heten i utbildningen torde på de flesta sjukhus bäst uppnås, om eleverna placeras på vårdavdelningar av normalstorlek med allmänmedicinsk och allmänkirurgisk inriktning.

Från såväl utbildningens som patientvärdens synpunkt är det av vikt, att inte alltför många elever placeras på en och samma avdelning. Elevantalet kan givetvis växla genom att anspråken på medverkan i utbildningen varie­ rar mellan olika sjukhus och mellan olika vårdområden. Eleverna bör dock inte heller spridas ut på alltför många avdelningar. Vidare bör framhållas, att svårigheter för avdelningspersonal och lärare uppstår om flera elev­ kategorier blandas på samma avdelning. Vårdavdelningar för allmän me­ dicin och allmän kirurgi reserveras i första hand för sjuksköterskeelever.

55

Under sjuksköterskeutbildningens termin II bör i allmänhet högst fyra elever placeras på en och samma vårdavdelning. Det ankommer på skolan att lägga upp lämpligt elevschema i samråd med sjukhusets personal. Under termin V däremot bör endast en elev åt gången finnas på vårdavdelningen. Då utbildningen denna termin i huvudsak består i att följa avdelnings- sköterska/assistentsköterska eller nattsköterska i hennes arbete, kan i varje fall två, vid behov även tre, elever samtidigt beredas utbildning på avdel­ ningen. Med hänsyn till de speciella utbildningsuppgifter, som eleverna i termin V kommer att tilldelas, synes de utan större hinder kunna placeras på avdelningar, där även andra elevkategorier finns.

När det gäller övriga utbildningsavsnitt i sjuksköterslceutbildningen bör om möjligt icke heller mer än fyra elever samtidigt praktisera på samma avdelning. Beträffande barnsjukvård har utredningen angivit vissa alter­ nativa praktikmöjligheter med hänsyn till den begränsade tillgången på pediatriska avdelningar.

Den samordning av utbildningsresurserna, som utredningen diskuterat beträffande landstingskommunerna, bör enligt dess mening eftersträvas även i de landstingsfria städerna. Samordningen bör — framhålls det i betänkandet — i förekommande fall enligt vederbörande myndigheters bedömning i lämpliga former omfatta även de icke kommunala sjuksköter- skeskolorna samt vid lämplig tidpunkt utsträckas till att avse de större ad­ ministrativa enheter som kan komma att utformas.

Fortbildning och kursverksamhet

Vid sidan av den pågående breddningen och förgreningen av utbildnings- vägarna i samhället har inom större allmänna och enskilda företag vuxit fram en företagsanpassad utbildningsverksamhet — fortbildning inom före­ taget eller in service education — med syfte att göra de anställda bättre skickade att fullgöra sina arbetsuppgifter. Även på sjukvårdens område förekommer fortbildningsverksamhet i olika former och i ökande omfatt­ ning.

Efter en redogörelse för nu inom sjukvårdsområdet pågående fortbild­ ningsverksamhet konstaterar utredningen, att även om sålunda åtskilligt fortbildningsarbete redan pågår, är dock behovet långt ifrån tillgodosett. För att möta kraven på ökade kunskaper hos sjuksköterskekåren dels til! följd av utvecklingen på sjukvårdsområdet, dels med hänsyn till behovet att förstärka vissa yrkeskunskaper hos de under tidigare decennier utbil­ dade, har utredningen diskuterat möjligheten att föreslå obligatorisk fort­ bildning. Utredningen har emellertid funnit, att man tills vidare måste bygga på andra lösningar.

Fortbildningen av sjuksköterskor bör enligt utredningens mening i hu­ vudsak omfatta följande ämnesområden:

a) Medicin och medicinsk teknik

b) Administration inkl. arbetsledning och organisation

c) Personaltjänst.

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

Beträffande de olika ämnesområdena anför utredningen i huvudsak föl­ jande.

Utvecklingen inom det medicinska området medför behov av information om nya läkemedel och behandlingsmetoder, ny apparatur etc. Profylaktiska synpunkter, hälsovårdsupplysning till patienter etc. bör ingå i fortbildnings- programmet i syfte att få den förebyggande vården bättre tillgodosedd.

Administrativa och organisatoriska nyheter bör snabbt komma till den arbetsledande personalens kännedom. All erfarenhet visar, att ändringar i fråga om organisation, arbetsmetoder, arbetsrutiner etc. måste följas upp genom information och fortbildning för att få rätt effekt.

Personaltjänst brukar i huvudsak sägas omfatta a) personalledning, b) anställningsfrågor, c) utbildningsfrågor, d) sociala frågor, e) personalredo­ visning m. m.

Fortbildningsverksamheten bör enligt utredningens mening så långt möj­ ligt samordnas för olika personalkategorier inom sjukvården. Den bör kun­ na organiseras centralt, regionalt och lokalt.

Eftersom fortbildningen huvudsakligen måste anses vara ett arbetsgivar- intresse, bör enligt utredningens uppfattning sjukvårdshuvudmännen i princip anordna och bekosta densamma. Verksamheten bör dock planeras och bedrivas i samråd med de centrala tillsynsmyndigheterna för såväl sjukvården som utbildningsväsendet samt berörda yrkes- och befattnings­ havareorganisationer.

Centrala kurser bör av naturliga skäl rikta sig till mera begränsade perso­ nalgrupper. Ansvaret för att central fortbildning för sjuksköterskor på olika sätt kommer till stånd bör enligt utredningens mening i princip åvila kom­ munförbunden.

Viss regional fortbildningsverksamhet är framhåller utredningen också erforderlig. Detta gäller främst kurser, som med hänsyn till deltagarantalet skulle vara för otympliga att anordna centralt men som ej skulle få till­ räckligt deltagarunderlag om de anordnades i exempelvis varje landstings­ kommun. Ansvaret för den regionala fortbildningsverksamheten synes enligt utredningen i första hand böra åvila regionlandstingen.

En lokalt anordnad fortbildning ger möjlighet att nå ett stort antal sjuk­ sköterskor. Verksamheten bör inrymma konferenser, kurser och föreläs­ ningsserier för sjuksköterskor inom olika specialområden. I en del fall kan det vara lämpligt att förlägga fortbildning till vissa kliniker, såsom thorax­ klinik, dermatologklinik etc.

En viktig del av den lokala fortbildningsverksamheten utgör introduk­ tionskurser av skilda slag.

Reaktiveringskurser för legitimerade sjuksköterskor är också ett väsent­ ligt led i en lokal fortbildningsverksamhet. Sådana kurser organiseras nu­ mera i samarbete mellan arbetsmarknadsverket, överstyrelsen för yrkes­ utbildning och sjukvårdens huvudmän.

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1665

57

Studiesociala förmåner

Elevförmåner

1964 års riksdag har beslutat alt i studiesocialt hänseende hänföra sjuk- sköterskeeleverna till samma studerandekategori som universitets- och hög- skolestudenter in. fl. De kommer fr. o. in. budgetåret 1965/66 alt erhålla studiemedel för sitt uppehälle med högst 7 000 kr. om året, varav 1 750 kr. som studiebidrag vilket icke behöver återbetalas. Återstoden skall åter­ betalas under en period av normalt 20—25 år.

De nuvarande huvudmannaförmånerna (fri kost, logi samt ett vid de olika skolorna varierande kontantbidrag) är, framhåller utredningen, att betrakta som ersättning för sjuksköterskeelevernas arbetsinsats under den nuvarande praktiska utbildningen, i vilken eleverna till betydande del er­ sätter annan arbetskraft vid utbildningssjukhuset. Huvudmannaförmånerna kan alltså sägas vara en form av lärlingslön. Utredningen bar föreslagit en annan ordning för den praktiska utbildningen. I den intensifierade studie­ gång, som följer med utredningens läroplansförslag, skall eleverna i de praktiska utbildningsavsnitten icke ersätta reguljär sjukhuspersonal utan gå vid sidan av sjukhusets personalstat. De skall betraktas som studerande i likhet med eleverna i andra postgymnasiala utbildningsanstalter.

Utredningen inskjuter, att huvudmannaförmånerna i och för sig för framtiden kan bestå oförändrade utan att de statliga studiemedlen i nämn­ värd grad behöver reduceras. Förmånerna ryms nämligen helt eller i huvud­ sak inom det fribelopp, som i 1963 års penningvärde uppgår till 4 000 kr.

Utredningen förordar emellertid, att huvudmännen överlag slopar de nu­ varande natura- och kontantförmånerna. Till stöd för sitt ståndpunkts- tagande anför utredningen bl. a.

Såväl tillkomsten av de statliga studiemedlen som elevernas ändrade status under de övervägande praktiska utbildningsavsnitten gör det nöd­ vändigt att överväga huvudmannaförmånerna. I samband med att lärlings­ systemet slopas, borde enligt elevförbundet lärlingslönen avskaffas och de statliga studiemedlen vara tillfyllest. Eleverna skulle med studiemedlen betala för sitt uppehälle under utbildningstiden. Måltider kan erhållas i sjukhusmatsalen till förmånligt pris och personalrum med förhållandevis låg hyra finns ofta att tillgå. Omfattande natura- och kontantförmåner är inte i och för sig någon garanti för en riktig elevrekrytering.

Ett bibehållande av huvudmannaförmånerna innebure jämfört med de nuvarande förhållandena eu dubblerad studiehjälp. Skulle huvudmännen besluta medgiva samma förmåner som hittills, konserverades vidare olik­ heterna i elevernas ekonomiska villkor vid olika skolor. Därjämte skulle sannolikt ett dylikt beslut leda till ett klent intresse för sommarvikariat, eftersom vikariatslönen för flertalet elever koinme att ligga ovan fribelop­ pet och sålunda reducera studiemedlen.

Slutligen framhåller utredningen härom, att om huvudmännen av rekry- teringsskäl i senare läge skulle önska tillhandahålla särskilda förmåner,

58

borde detta ske i andra former än genom skattepliktig eleversättning. På grund av frågans natur och vikten av en enhetlig lösning föreslår utred­ ningen, att överläggningar i denna angelägenhet tas upp mellan samtliga huvudmän.

Internatsystem

Enligt utredningens mening är internat icke nödvändigt från utbildnings- synpunkt. Eleverna är vuxna, flertalet myndiga, många därtill gifta. De bör även i fråga om bostadsförhållandena så långt möjligt jämställas med övrig studerande ungdom i motsvarande ålder.

I nuvarande bostadssituation är det givetvis nödvändigt, att skolorna och deras huvudmän på alla sätt hjälper bostadsbehövande elever. Med hänsyn till den ökande elevintagning som måste förutses torde betydande ansträng­ ningar komma att krävas. I den mån nybyggnader aktualiseras, synes elev­ hem för olika studerandekategorier vara en lämplig lösning. Där särskilda elevhem inrättas för elever i sjukvårdsutbildning, synes dessa böra stå öppna för skilda elevgrupper och elevhemmen vara fristående från resp. skolor och kurser.

Obligatorisk tjänstgöring efter legitimation

Landstingsförbundets styrelse har år 1959 uttalat sig för ett slopande av kravet på viss tids tjänstgöring på anvisad befattning hos sjuksköterske- skolans huvudman efter fullbordad utbildning. Trots detta vidhåller allt­ jämt ett antal huvudmän detsamma.

Enligt utredningens förslag skall i fortsättningen statsbidrag utgå till sjuksköterskeutbildningen enligt samma normer som för kvalificerad yrkes­ utbildning i övrigt. Med hänsyn härtill bör enligt utredningens uppfattning krav på viss tids tjänstgöring efter legitimationen upphöra. Icke heller bör sjuksköterskeskolas huvudman kunna göra anspråk på ekonomisk gott- görelse från annan huvudman, som anställer den nylegitimerade. Vad här sagts bör enligt utredningens uppfattning gälla även sådan legitimerad sjuksköterska, som under tjänstledighet från lägre befattning med bibehål­ len lön från arbetsgivaren genomgått särskild studiegång vid sjuksköterske- skola.

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

Behovsprognoser

Mot bakgrunden av såväl de successivt minskande ungdomskullarna som sjukvårdens fortsatta expansion och dess därmed växande personalbehov framhåller utredningen nödvändigheten av en framsynt personalplanering. Utredningen understryker, att enligt dess mening måste den i sjukvårds­ lagen för sjukvårdshuvudmannen stadgade skyldigheten att svara för sjuk­ vårdens planering inom sjukvårdsområdet också anses innebära skyldighet

59

att planera för hur personalbehovet för områdets nya eller utvidgade sjuk­ vårdsenheter skall kunna tryggas. En effektiv sådan planering förutsätter — enligt utredningens mening — tillgång till personalprognoser avseende såväl efterfrågan som tillgång.

Utredningen konstaterar, att informationsbasen för prognosarbete inom sjukvårdsområdet f. n. är otillräcklig. Mot bakgrunden härav finner utred­ ningen en prognos avseende efterfrågan på sjuksköterskor böra utarbetas på sådant sätt att den lätt skall kunna fortlöpande revideras med utnyttjan­ de av en förbättrad informationsbas. Vid sådant förhållande finner utred­ ningen det metodiskt riktigast, att efterfrågeprognosen i fråga om behovet för sluten vård, halvöppen och sjukhusansluten öppen vård utarbetas i två av varandra oberoende delar, en avseende sjukvårdsbehovet uttryckt i antalet vårdplatser vid skilda slag av sjukvårdsinrättningar och en av­ seende det relativa behovet av sjuksköterskor — sjukskötersketätheten — vid dessa. Härtill skall läggas den öppna vårdens behov. För att få fram utbildningsbehovet jämför man sedan med tillgångsprognosen, varvid ut­ bildningens nettoeffekt beräknas med hjälp av tillgångsprognosens statis­ tiska underlag. Ett sådant förfaringssätt synes utredningen vara bäst ägnat att taga tillvara det bättre statistiska underlag, som framkommer inom nå­ got av delprognosernas områden utan att man för den skull måste ändra på underlaget för andra delar.

Som grund för beräkning av det framtida sjukvårdsbehovet har utred­ ningen lagt läkarprognosutredningens material. Med stöd härav och på basis av statistiska centralbyråns befolkningsprognos har utredningen be­ räknat det framtida vårdplatsantalet för tiden t. o. in. 1980.

Med utgångspunkt häri och sjukskötersketätheten har sedan behovet av sjukskötersketjänster inom sluten vård beräknats. F. n. pågår inom landet försök med ny personalorganisation på sjukhusen. Dessa försök har bl. a. till syfte att genom omfördelning av arbetsuppgifterna söka nedbringa sjuk­ skötersketätheten. Resultaten från dessa försök har ännu inte redovisats. På grund härav har utredningen sett sig nödsakad att lämna fyra olika alternativ på sjukskötersketäthet, representerande resp. 0, 10, 20 och 30 % reduktion av denna täthet. I alla fyra alternativen har dock tätheten först räknats upp med 12,5 % eller den ökning av tätheten som schematiskt för­ anleds av en från 45 till 40 timmar förkortad arbetsvecka.

Härtill har så lagts det framtida behovet av sjuksköterskor i öppen vård beräknad på grundval av läkarprognosutredningen.

Den framtida tillgången på sjuksköterskor har beräknats med utgångs­ punkt i de uppgifter som landets samtliga sjuksköterskor årligen avger till medicinalstyrelsens sjuksköterske- och barnmorskeregister.

En jämförelse mellan prognosens två huvudavsnitt visar att balans mel­ lan tillgång och efterfrågan på sjuksköterskor inte nås om inte intagningen och examinationen ökas ytterligare eller man lyckas reducera sjuksköter-

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

60

sketätheten med omkring 30 %. Utredningen har anfört vissa skäl för att bedöma reduktionsmöjligheterna med försiktighet.

I följande tablå visas vilken elevintagning som krävs för uppnående av balans 1970—1975—1980 enligt de olika alternativen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

Alternativ reduktion av

Erf. elevintag fr. o. m. 1965/66 för uppnående av balans

sj uksköterske tätheten

1970

1975

1980

i (- 0 %)

__1

4 650

3 600

11 (-10 %)

^___1

4 000

3 300

in (-20 %)

^___1

3 250

2 800

IV (—30 %)

3 750

2 700

2 700

1 För uppnående av balans enligt detta alternativ skulle krävas ett helt orealistiskt elevintag.

Siffrorna visar bl. a., att om reduktionen av sjukskötersketätheten stan­ nar vid 10 %, balans nås 1975 under förutsättning att elevintagningen ökas till 4 000 fr. o. m. 1965/66. Stannar elevintaget vid 3 300, uppnås balans enligt detta alternativ först 1980. Det bör också erinras, att behovet av per­ sonalökning på grund av arbetstidsförkortningen ligger inräknad i samtliga alternativ.

Utredningen framhåller slutligen, att tillkomsten av laboratorie-, opera­ tions-, radioterapi- och röntgenassistenter komplicerar bedömningen av det framtida behovet av sjuksköterskeutbildad personal. Denna fråga bör enligt utredningens uppfattning ägnas särskild uppmärksamhet i det fortsatta prognosarbetet.

Rekryteringsåtgärder m. m.

Det utbildningsförslag utredningen framlägger innehåller enligt dess me­ ning i och för sig flera moment, som bör appellera till välmeriterade sö­ kande med önskan att på rimlig tid erhålla en effektiv och kvalificerad yr­ kesutbildning med möjligheter till vidare yrlcesutveckling åt många olika håll. Bland dessa delförslag nämner utredningen bl. a. följande.

Den nuvarande orienteringsperioden avskaffas. Därmed försvinner en anordning, som för många har inneburit en oviss väntetid på upp till ett år före det definitiva inträdet i sjuksköterskeskolan. Åldersgränsen 19 år sän- kes till 18 år bl. a. för att göra det möjligt för sökande, som efter grund­ skolan fortsätter sin teoretiska utbildning i exempelvis fackskola, att ome­ delbart vinna inträde. Terminssystem föreslås, varigenom sjuksköterske- elever erhåller sommarferier i likhet med studerande vid övriga post­ gymnasiala och andra utbildningsanstalter. Till denna likställdhet bidrar också de redan beslutade studiesociala förmånerna av exakt samma inne­ börd som för universitets- och högskolestuderande. Ytterligare föreslås, att eleverna under hela sin utbildning skall ha status som studerande vid sidan av sjukhusets personalstat och icke anses ersätta reguljär sjukhuspersonal i ett fastställt tjänstgöringsschema. För elever som genomgått fullständig

61

gymnasieutbildning antyds möjligheten att genom överkurser, bredvidläs­ ning och liknande anpassning av sjuksköterskeutbildningen skapa intresse för vidare utbildning och för mera ansvarsfulla uppgifter på sjukvårdens område. Slutligen föreslås en förkortad studiegång till sjuksköterskelegiti- mation för dem som tidigare erhållit undersköterske- eller mentalsjukvårds- utbildning, varigenom för kroppssjukvårdens personal nya möjligheter öppnats till avancemang mot högre och mera kvalificerade befattningar in­ om yrkesområdet.

Utöver de här nämnda utbildningsmässiga omläggningarna, som enligt utredningens mening bör kunna bidraga till att göra sjuksköterskeutbild­ ningen lockande, måste ytterligare åtgärder aktualiseras för att i möjligaste mån garantera sjuksköterskeskolorna tillräcklig elevrekrytering för fram­ tiden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

Yrkesorientering om sjukvården

Det är enligt utredningens mening av vikt att aktivt kunna intressera de unga på ett tidigt stadium för alla de skilda yrkesbanor sjukvården kan er­ bjuda. Redan i den obligatoriska skolan stiftar ungdomen numera bekant­ skap med yrkeslivet genom teoretisk och praktisk yrkesorientering, som är ett led i förberedelsen för yrkesvalet. Den praktiska yrkesorienteringen, som i grundskolan normalt omfattar tre veckor i årskurs 8, torde bl. a. vara av betydelse. Under praktikveckorna skall eleven efter eget val och intresse pröva två eller tre yrken och därvid deltaga i lämpliga arbets­ uppgifter.

Frågan om att erbjuda skolungdomen praktisk yrkesorientering på sjuk­ husen har varit föremål för åtskillig diskussion.

Utredningen framhåller, att svårigheter föreligger för att ordna sådan och fortsätter.

Sjukvårdens företrädare har anfört, att åldern 15—16 år är för låg, att arbetets art är olämplig för minderåriga, att de sjukas intressen måste be­ aktas, att infektionsriskerna för patienter och personal är betydande samt att personalen inte hinner instruera och övervaka. Med hänsyn till sådana faktorer har medicinalstyrelsen och dess huvudmannaråd förordat, att yr­ kesorienteringen skall ske i form av väl planlagda studiebesök, eventuellt kompletterade med teoretisk-praktisk utbildning i lärosal.

Utredningen anser det synnerligen angeläget att skol- och medicinalmyn- digheterna i samråd med sjukvårdshuvudmännen inventerar alla möjlig­ heter att medverka i yrkesorienterande sammanhang bland ungdomen. Sjukvården måste i likhet med övriga branscher ges möjligheter att med lämpliga metoder i de för ungdomens yrkesinriktning viktiga åren objektivt och konkret informera om yrkesfunktioner, yrkeskrav, utbildningsvägar och yrkesbanor, personalbehov, framtidsutsikter och befordringsmöjlig- heter, möjligheterna till utveckling och specialisering på skilda verksam­ hetsgrenar, löner och förmåner osv. Det krävs enligt utredningens upp­

62

fattning också väsentligt större insatser än hittills för att ge vidgad och för­ djupad information åt yrkesvalslärare, lärare i samhällskunskap, yrkes- vägledare och andra som har att gå ungdomen tillhanda i studie- och yrkes­ vägledning. Detta problem bör uppmärksammas vid fortbildningskurser o. d.

Manlig personal i sjukvården

I mentalsjukvården och den militära sjukvården är det vanligt med man­ lig vårdpersonal. Andelen manlig vårdpersonal vid mentalsjukhusen uppgår till ca 40 %. För den civila kroppssjukvården har manlig personal med sjuksköterskekompetens börjat utbildas först efter andra världskriget.

Av de män, som hittills utbildats vid sjuksköterskeskolorna, har flertalet tidigare varit anställda i mentalsjukvården och genomgått grundutbildning för detta vårdområde. De har också efter sjuksköterskelegitimationen i fler­ talet fall återgått till tjänster vid mentalsjukhusen.

Utredningen framhåller, att erfarenheterna av män i sjuksköterskeyrket är positiva. Genom inriktning på manliga sökande i större utsträckning skulle ett vidgat rekryteringsunderlag erhållas. Dessutom visar erfaren­ heterna från mentalsjukvården, att den manliga vårdpersonalen är i hög grad yrkesstabil, vilket är synnerligen fördelaktigt för verksamheten.

För att åstadkomma en ökad rekrytering av manliga elever till sjukskö- terskeutbildningen, krävs enligt utredningens uppfattning i första hand intensifierad upplysning om de yrkesmöjligheter sjukvården erbjuder. Men­ talsjukvården och militär sjukvården intar ingen särställning, utan all hälso- och sjukvård kan erbjuda intressanta yrkesuppgifter även för männen. Dessa förhållanden bör särskilt framhållas i rekryteringsbroschyrer och i yrkesvägledningsarbetet.

Ökning av utbildningskapaciteten

Mot bakgrunden av det i det tidigare redovisade utbildningsbehovet har utredningen sökt bedöma, hur stor elevintagning som kan beräknas vara möjlig under överskådlig tid. Såsom utredningen framhåller, är en avgöran­ de fråga härvid sjukhusens möjligheter att ta emot elever för den praktiska utbildningen. Dessa utbildningsplatser måste emellertid disponeras även för en rad andra elevgrupper, såsom undersköterske- och sjukvårdsbiträdes- elever. Vid en bedömning av möjligheterna att öka sjuksköterskeskolornas kapacitet måste, när det gäller de praktiska utbildningsavsnitten, hänsyn således tas även till övriga utbildningsbehov.

I det tidigare har redovisats vissa av utredningen angivna riktlinjer för fördelningen av skilda elevgrupper på olika typer av vårdavdelningar, även­ som hur många elever som lämpligen bör kunna utbildas samtidigt på en avdelning av normal storlek. För utbildningen på operations- och barn­ avdelningar har räknats med viss rotation av elevgrupper resp. alterna­

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

63

tiva praktikmöjligheter, varför tillgången på allmän medicinska och all­ män kirurgiska vårdavdelningar bedömts såsom avgörande för utbildnings­ kapaciteten. Med den organisation av utbildningen utredningen föreslagit kan en allmän medicinsk resp. allmän kirurgisk avdelning användas till utbildning av 16 sjuksköterskeelever för år under termin II och 8—12 elever per år under termin V. Möjligheten att utnyttja även avdelningar för specialmedicin och specialkirurgi för utbildningen under sistnämnda terinin gör dock, att man vid beräkning av antalet elevplatser kan utgå från 12 per avdelning allmän medicin eller allmän kirurgi.

Beträffande beräkningen av antalet utbildningsplatser anför utredningen i övrigt i huvudsak följande.

Antalet avdelningar för allmän medicinsk resp. allmän kirurgisk vård av normalstorlek till omkring 315 inom vartdera vårdområdet. Därvid medräknas samtliga delade lasarett. Detta innebär att schematiskt sett lan­ dets totala utbildningskapacitet skulle uppgå till (315 ^X 12 =) 3 780 elever per år. Eftersom en avdelning under termin II kan bereda plats åt 16 elever behöver man inte för deras utbildning utnyttja mer än (3 780 : 16 =) 237 avdelningar.

Enligt utredningens mening kan dock knappast alla ifrågavarande 315 avdelningar av vartdera slaget utnyttjas för utbildningen under termin V. Ett antal bland dessa avdelningar finns på sjukhus, som på grund av ringa storlek och/eller avstånd från sjuksköterskeskolan får anses mindre läm­ pade för utbildning. Vidare skulle en mycket spridd utbildningsorganisation ställa alltför stora anspråk på de knappa lärarresurserna. Man måste därför räkna med en viss reduktion av antalet avdelningar. Det synes utredningen möjligt, att omkring 275 avdelningar av vartdera slaget skulle kunna ut­ nyttjas för utbildning under termin V, vilket innebär ett totalt elevintag per år av ca 3 300. Med denna kapacitet skulle omkring 205 eller ca 65 % av totalantalet avdelningar av vartdera slaget behövas för utbildningen under termin II.

Utredningen påpekar, att antalet vårdplatser vid kroppssjukhusen under 1960-talet beräknas öka med drygt 3 000, vilket borde kunna medge en ök­ ning av antalet utbildningsplatser. Utredningen framhåller vidare, att möjlig­ heter att utöka utbildningskapaciteten genom inrättande av nya skolor, an­ ordnande av filialavdelningar eller utökning av elevantalet i någon avsevärd grad bl. a. synes föreligga inom de sjukvårdsområden, där landstingskom­ munen f. n. delar skola med annan landstingskommun samt i vissa sjuk- vårdsområden i Norrland. Det bör enligt utredningens mening ankomma på huvudmännen och tillsynsmyndigheten att i detalj undersöka utvidg­ ningsmöjligheterna i de olika länen.

Slutligen understryker utredningen vikten av att dimensioneringen av utbildningen i första band ses soin en riksfråga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

04

Kungl. Mcij.ts proposition nr 161 år 1965

Vissa särskilda frågor

Sjuksköterskeyrkets benämning

I statsutskottets utlåtande 1962: 108 angående inrättande av den nya statliga sjuksköterskeskolan i Norrköping anförde utskottet bl. a., att ut­ bildningen av manliga elever vid sjuksköterskeskolorna även aktualiserar frågan om lämpliga benämningar för elever och utexaminerade av båda könen, nya benämningar för ifrågavarande skolor in. m. Utskottet förut­ satte, att utredningen jämväl skulle ta upp dessa spörsmål till närmare prövning.

Utredningen har emellertid inte funnit något enkelt och bra alternativ till beteckningen legitimerad sjuksköterska/legitimerad sjukskötare och inte heller funnit, att det f. n. finns tillräckliga skäl för någon mera radikal ändring.

Manliga elevers militärtjänstgöring

Utredningen utgår från att manliga personer med sjuksköterskelegitima- tion skall i den militära organisationen utnyttjas med hänsyn till sin civila utbildning och sina yrkeskunskaper. Det synes utredningen naturligt, att dessa värnpliktiga uttas till sjukvårdstjänst redan vid inskrivningen.

Beträffande den militära utbildningens fullgörande anför utredningen i huvudsak följande.

Det synes rimligt, att den första tjänstgöringsperioden begränsas till att omfatta den militära utbildning, som värnpliktiga i sjukvårdstjänst anses behöva. Däremot torde anstånd med återstående värnpliktstjänstgöring (fackutbildningen) böra beviljas till den civila utbildningens avslutning. I de fall den civila utbildningen påbörjats före den första militärtjänstgö­ ringen, bör anstånd med värnpliktstjänstgöringens påbörjande kunna med­ ges till efter skolans slut.

Även i sådana fall då manliga elever i mentalsjukvårdsutbildning avser att bygga på sin utbildning genom särskild studiegång till sjuksköterske- kompetens, bör anstånd med militärtjänstgöringen kunna beviljas till dess sjuksköterskelegitimation erhållits. För sådan värnpliktig kommer anstån­ det att behöva utsträckas över flera år. Om man utgår från att mentalsjuk- vårdsutbildningen påbörjas vid 19 år, skulle värnpliktstjänstgöringen kom­ ma att påbörjas det år vederbörande fyller 24 år. Utredningen vill också framhålla, att mentalsjukvårdsutbildning i framtiden normalt torde på­ börjas före 19 års ålder. I den mån manlig personal utbildas för motsvaran­ de nivå i kroppssjukvården, bör den första militärtjänstgöringen lösas på samma sätt.

Vad därefter beträffar värnpliktsutbildningens utformning för manliga personer med sjuksköterskelegitimation, anser utredningen det angeläget att de på något sätt får tillgodoräkna sig sin civila fackutbildning och anför vidare bl. a.

De bör anses ha fullgjort en del av sin värnpliktsutbildning genom den

65

erhållna kvalificerade sjukvårdsutbildningen, vilken de åtminstone till dels eljest skulle genomgått under värnpliktstiden. Enligt vår uppfattning bör detta leda till en kort militär utbildning i likhet med vad som gäller för läkare och andra som har en fackutbildning av direkt värde för krigsmak­ ten. En avkortning av den normala militära utbildningen har enligt vår bedömning stor betydelse för en ökad rekrytering av manliga elever till s j uksköterskeskolorna.

Statsbidrag till sjuksköterskeutbildningen

I kungörelsen den 31 maj 1957 (nr 480) om statsbidrag till yrkesskolor föreskrivs bl. a. som allmänna villkor för statsbidrag, att skolan är an­ ordnad enligt skolstadgans bestämmelser, att huvudmannen svarar för de med skolans anläggning och drift förenade kostnaderna, i den mån dessa icke täcks av statsbidrag eller andra inkomster, ävensom att huvudmannen ställer sig till efterrättelse de övriga bestämmelser avseende skolan, som Kungl. Maj :t eller överstyrelsen utfärdar.

I 20 kap. skolstadgan föreskrivs bl. a., att i heltidskurs undervisningen i yrkesarbete eller annat praktiskt arbete må meddelas a) helt i skolan,

b) helt utanför skolan vid arbetsställe hos företag (inbyggd skola) eller

c) omväxlande i skolan och vid arbetsställe utanför denna (växelutbild­ ning). Enligt utredningens mening är detta en avgörande punkt vid fast­ ställande av bidragsunderlaget för driftkostnaden med hänsyn till att anta­ let lärartjänster beräknas efter olika normer. När det gäller inbyggd skola eller skola med växelutbildning ingår ej tjänsterna för de lärare, som hand­ leder eleverna i yrkesarbete eller annat praktiskt arbete, i bidragsunder­ laget. När den praktiska utbildningen anordnas enligt a) ovan, är dessa tjänster bidragsgrundande.

Med inbyggd skola förstås enligt ett av överstyrelsen för yrkesutbildning år 1961 utfärdat cirkulär ang. inbyggda skolor inom området industri och hantverk samt restaurangfacket sådan skola, där undervisningen i yrkes­ arbete helt förläggs till arbetsställe utom skolan enligt därom träffad upp­ görelse med vederbörande företag. Enligt cirkuläret, som i sina huvuddrag är tillämpligt även för övriga inbyggda skolor, gäller i huvudsak följande.

Undervisningen i yrkesarbete bör bedrivas dels i särskild lokal inom före­ tagets arbetslokaler eller avgränsad del av desamma, utrustad med lämplig utrustning, dels å företagets olika arbetsplatser, mellan vilka eleverna am­ bulerar, för att under lärarens (instruktörens) ledning där inöva olika ar­ beten med användande av befintlig utrustning.

Undervisningen i teoretiska ämnen ordnas genom ortens yrkesskola. Därest elever inom samma bransch är uppdelade i grupper på flera företag för undervisning i yrkesarbete, bör teoriundervisningen samordnas. Elever­ na antas av skolledningen och företagsledningen gemensamt, varjämte över­ styrelsen godtar, att eleverna, ehuru de samtidigt inskrivs som elever vid skolan, anställs i företaget. 5 — Il i hd n g till riksdagens protokoll 1965. 1 sand. Nr 161

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

66

Lärarna (instruktörerna) i yrkesarbete ställs till förfogande av veder­ börande företag. Undervisningen skall bedrivas enligt av överstyrelsen fast­ ställd plan.

Vid inbyggda skolor i allmänhet svarar företaget för samtliga med under­ visningen i yrkesarbete förenade kostnader. Företaget behåller de av ele­ verna utförda saluvärdiga arbetena och erhåller därjämte statsbidrag.

Statsbidrag till landstingskommuners och primärkommuners yrkesskolor må utgå dels till driftskostnader, dels ock för anskaffande av skollokaler, första uppsättning stadigvarande undervisningsmateriel och för anordnande av elevhem. För enskilda yrkesskolor må statsbidrag utgå endast till drifts­ kostnader samt till kostnader för anskaffande av första uppsättningen sta­ digvarande undervisningsmateriel.

Statsbidrag till driftkostnader utgår som allmänt driftbidrag, beräknat med hänsyn till antalet i föreskriven ordning inrättade rektors- och lärar­ tjänster. Summan av de bidragsgrundande tjänsternas årslönebelopp utgör bidragsunderlag för allmänt driftbidrag. Därjämte utgår statsbidrag till driftkostnader avseende ersättning åt föreläsare samt vissa andra särskilda kostnader.

Storleken av statsbidraget till driftkostnader är emellertid inte beroende endast av hur man beräknar antalet bidragsgrundande tjänster. Det varierar även med hänsyn till vissa andra faktorer. Det allmänna driftbidraget ut­ går för central yrkesskola med belopp motsvarande hela det beräknade bi- dragsunderlaget och för lokal yrkesskola med belopp motsvarande 79 pro­ cent av det beräknade bidragsunderlaget. Till vissa enskilda yrkesskolor (s. k. A-skolor) kan bidrag utgå dels till avlöning åt lärare med belopp mot­ svarande 78 procent av 4/3 av årslönen enligt vissa löneklasser, dels till vissa särskilda kostnader beroende på kursens art.

Statsbidrag till permanenta skollokaler må utgå i förhållande till ett på visst sätt beräknat bidragsunderlag. För central yrkesskola med landstings­ kommun som huvudman bestäms statsbidragets storlek till hälften av bidragsunderlaget, medan för yrkesskola med kommun som huvudman statsbidragets storlek bestäms till visst, med liänsyn till kommunens eko­ nomiska bärkraft, avpassat belopp. Även för anordnande av provisoriska skollokaler må statsbidrag utgå. För central yrkesskola med landstingskom­ mun som huvudman utgår vidare statsbidrag till anskaffande av första upp­ sättningen stadigvarande undervisningsmateriel med 9/i0 av kostnaderna. För yrkesskola med kommun som huvudman utgår dylikt bidrag med hälf­ ten eller i undantagsfall högst 2/3 av kostnaderna. Efter Kungl. Maj :ts be­ stämmande må dock för central yrkesskola med primärkommunal huvud­ man statsbidrag till skollokaler och undervisningsmateriel utgå efter sam­ ma grunder som för sådan skola med landstingskommun som huvudman.

Statsbidrag må därjämte utgå till kostnaderna för anskaffande av lokaler för elevhem samt inventarier och inredning till dylika lokaler, varvid stats­

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

67

bidragets belopp bestäms till hälften av ett på visst sätt beräknat bidrags- underlag. Statsbidrag kan utgå för förhyrning av lokaler för elevhem.

Till enskild yrkesskola kan statsbidrag utgå till anskaffande av första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel efter samma grunder, som gäller för yrkesskola med kommun som huvudman.

Den av utredningen föreslagna utbildningen överensstämmer ej helt med skolstadgans bestämmelser. Sjuksköterskeskolorna skulle alltså inte kom­ ma att till alla delar uppfylla de allmänna villkoren för statsbidrag. Utred­ ningen föreslår emellertid att statsbidrag till sjuksköterskeskolor må utgå utan hinder härav.

Storleken av statsbidragen varierar beroende på om skolan är landstings­ kommunal, primärkommunal eller enskild liksom även på om skolan är central eller lokal. Då samtliga sjuksköterskeskolor kommer att anordna utbildningen i enlighet med samma bestämmelser och då därtill kommer, att skolornas antal och ungefärliga dimensionering torde komma att regle­ ras med hänsyn till hela landets behov, är enligt utredningens uppfattning en dylik variation otillfredsställande. Utredningen finner därför övervägan­ de skäl tala för att samtliga sjuksköterskeskolor — oavsett huvudman — erhåller statsbidrag enligt samma grunder.

Med hänsyn till att sjuksköterskeskolornas rekryteringsområden omfat­ tar landstingsområde eller större område, bör de enligt utredningens me­ ning karakteriseras som centrala yrkesskolor. Detta bör även gälla de sjuk­ sköterskeskolor, som har primärkommunal huvudman eller är enskilda, enär intagningen av elever till dessa skolor ej heller är begränsad till sökan­ de från den egna kommunen.

Av den av utredningen föreslagna läroplanen för sjuksköterskeutbild- ningen framgår, hur den teoretiska och den praktiska utbildningen fort­ löpande avses vara integrerad. Utredningens förslag liknar visserligen i de praktiska avsnitten i viss mån verksamheten vid en inbyggd skola.

Likheterna har av utredningen i korthet utgivits vara följande: utbildningen är till betydande del förlagd till sjukhus (»företag»); eleverna ambulerar mellan sjukhusets olika avdelningar (arbetsplatser) och deltar i de olika vårdmomenten m. in.;

sjukhuspersonalen deltar jämte skolans lärare i instruktion och hand­ ledning av eleverna under deras praktiska utbildning.

Å andra sidan föreligger stora olikheter mellan sjuksköterskeutbildningen enligt vårt förslag och verksamheten vid en inbyggd skola.

Olikheterna har av utredningen angivits enligt följande: eleverna är icke anställda i företaget och har icke antagits av skolledning­ en och företagsledningen gemensamt utan av skolan ensam;

eleverna får sin praktiska utbildning icke vid ett företag utan vid flera skilda sjukhus stundom tillhörande olika huvudmän samt i öppen vård;

de heltidsanställda lärarna för den praktiska utbildningen ställs icke till förfogande av företagen utan av skolan.

Under hänvisning till vad som anförts angående den praktiska utbild­

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

68

ningens organisation, finner utredningen det uteslutet att sjuksköterske- utbildningen betraktas som inbyggd skola eller som skola med växelutbild­ ning. Utredningen anser, att dess förslag utgör en skolform, som ej är för­ utsedd i den nuvarande skolstadgan. En förutsättning för hela utredningens utbildningsförslag är, att skolans lärare följer eleverna ut i den praktiska utbildningen på sjukhuset och att sålunda skolans personalstat skall uppta tjänster även för den praktiska utbildningen.

Sammanfattningsvis föreslår utredningen att statsbidrag måtte utgå till den föreslagna sjuksköterskeutbildningen, att samtliga sjuksköterskeskolor därvid måtte behandlas som centrala yrkesskolor med landstingskommun som huvudman, samt

att det allmänna driftbidraget till sjuksköterskeutbildningen därvid skall grundas på ett bidragsunderlag, som förutom rektorstjänst upptar lärar­ tjänster beräknade för såväl den teoretiska som den praktiska utbildningen. Enligt utredningens mening bör som villkor för statsbidrag gälla, att eleverna i den nya utbildningen går vid sidan av sjukhusets personalstat och att sko­ lorna anordnar inträdesprov enligt anvisningar av tillsynsmyndigheten. Statsbidraget till driftkostnaderna bör föreslår utredningen utgå fr. o. m. den termin, då utbildning enligt den nya läroplanen påbörjas. Utred­ ningen föreslår vidare, att det allmänna driftbidraget till sjuksköterske- skolorna redan från början skall avse skolans hela allmänutbildning. Där­ emot bör bidrag tills vidare icke utgå för specialutbildningen. Med hänsyn till att specialutbildningen utgör ca Va av den nuvarande sjuksköterske­ utbildningen, anser utredningen att statsbidraget under övergångstiden bör utgå schablonmässigt med högst 5/a av bidragsunderlaget.

Till stöd för detta sistnämnda förslag anför utredningen i huvudsak föl­ jande.

övergången till den nya utbildningen förutsätter ett beslut av sjukskö- terskeskolans huvudman. I detta beslut måste ingå ett ställningstagande be­ träffande konsekvenserna av lärlingssystemets slopande. Ändringar i ut- bildningssjukhusets personalstat torde på de flesta håll få göras för att kompensera visst bortfall av elevarbetskraft. Därvid blir det naturligt för huvudmännen att överväga, i vilken takt lärlingssystemet skall kunna av­ vecklas. Sker denna avveckling successivt, dvs. termin för termin allt eftersom den nya utbildningen förs igenom, kommer under en övergångs­ tid de två olika systemen för praktisk utbildning att bestå sida vid sida. Därest personalsituationen så medger, torde det såväl från praktiska ut­ gångspunkter som med hänsyn till undervisningen komma att betraktas som fördelaktigt, att avvecklingen av lärlingssystemet sker i snabbare takt än den nya utbildningens genomförande. Om även äldre årskullar vid sko­ lan förs vid sidan om sjukhusets personalstat, kan huvudmannen få vid­ kännas ökade kostnader på en gång.

Övriga former av statsbidrag (byggnads- och utrustningsbidrag in. m.) bör enligt utredningens mening icke göras beroende av utbildningens om­ läggning utan föreslås utgå fr. o. m. den 1 juli 1965. Huruvida byggnads-

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

69

bidrag i undantagsfall skall kunna medges även för arbeten, soin påbörjats före den 1 juli 1965, har utredningen icke tagit ställning till.

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

Förslagens genomförande

Tidsplan för utbildningens omläggning

Därest riksdagen fattar beslut angående den nya sjuksköterskeutbildning- en under våren 1965, anser utredningen att man kan räkna med att ett antal sjuksköterskeskolor kommer att önska gå över till den nya läroplanen redan fr. o. m. den termin som börjar i augusti 1965.

Det synes dock utredningen nödvändigt att medge en viss övergångstid, under vilken den nu gällande sjuksköterskeutbildningen bedrivs jämsides med den nya. Omläggningen berör bl. a. elevernas praktiska utbildning på sjukhusen. Den lämpliga tidpunkten kan därför i viss mån vara avhängig av personalsituationen.

En väsentlig förutsättning för effektiv personalutbildning vid sjukvårds­ inrättningarna — nämligen fulltalig personal vid utbildningsavdelningarna — föreligger inte överallt. De svårigheter, som sjukvårdspersonalen f. n. brottas med, kan dock enligt utredningens mening inte motivera ett upp­ skov med utbildningsreformen. Däremot framhåller utredningen att svårig­ heterna gör det nödvändigt att i mån av behov tillåta viss flexibilitet och elasticitet under övergångstiden.

Enligt utredningens mening är det angeläget, att omläggningen påbörjas så snart som möjligt och att övergången sker utan onödig tidsutdräkt för att man icke under längre tid än nödvändigt skall behöva ha två skilda utbild­ ningssystem sida vid sida. Med hänsyn till att den nya läroplanen genomförs successivt termin för termin, kommer ändock övergången till det nya syste­ met att utsträckas över flera år. Med hänsyn därtill föreslår utredningen, att friheten att välja tidpunkt för införande av den nya läroplanen bör kunna begränsas till i princip ett år. Detta innebär, att de skolor som icke lägger om sin utbildning fr. o. m. augusti 1965 eller januari 1966 måste göra det senast fr. o. in. augusti 1966. Utredningen förutser givetvis, att i särskilda fall dispens skall kunna beviljas.

Med den tidsplan för övergången utredningen skisserat skulle examina­ tion enligt den nya läroplanen ske första gången i januari 1968. Er. o. m. den examination som sker i januari 1969 skulle i princip samtliga nyutbil­ dade ha genomgått den föreslagna grundutbildningen.

Vad beträffar den särskilda studiegången på fyra terminer är det lika­ ledes enligt utredningens mening angeläget, att den påbörjas så snart som möjligt. För att åstadkomma erforderlig samordning med den reguljära grundutbildningen förordar utredningen, att den särskilda studiegången på­ börjas en termin efter den reguljära utbildningen.

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

Författningsfrågor

Utredningen finner det naturligt, att formella föreskrifter rörande sjuk- sköterskeutbildningen såvitt möjligt ansluter till vad som gäller för övrig utbildningsverksamhet och då närmast övrig yrkesutbildning.

Utredningen redogör därefter för de förslag, som inte stämmer överens med skolstadgans föreskrifter och anför därvid i huvudsak följande.

Den utbildning utredningen föreslår stämmer inte helt överens med vissa i skolstadgan givna föreskrifter om hur undervisning i yrkesarbete må med­ delas (20 kap. 5 §).

Förslaget till läroplan överensstämmer heller inte med skolstadgans före­ skrifter i fråga om antalet veckotimmar i heltidskurs (20 kap. 20 §). Stad­ gans föreskrifter synes inte alltid medgiva inrättandet av befattning som studierektor (23 kap. 14 §). Bestämmelser om förstalärare saknas helt. Den konstruktion av lärartjänsterna utredningen tänkt sig synes inte gå att förena med den indelning i skilda lärarkategorier, varom stadgan talar

(23 kap. 23 § jfr med 53 §).

Skolstadgans regler om ansökan om inträde i yrkesskola (21 kap. 4 §) överensstämmer ej med vad utredningen föreslagit.

Utredningen förutsätter, att frågan om undervisningsskyldighet för sjuk- sköterskeskolornas lärare blir föremål för förhandlingar. Utgången av dessa förhandlingar torde medföra behov av särskilda föreskrifter ifråga om un- dervisningsskyldighetens omfattning (23 kap. 40 §) samt de nedsättningar i undervisningsskyldigheten, som skall gälla för rektor och studierektor

(23 kap. 10 och 17 §§). Utgången av dessa förhandlingar kan också komma att påverka utformningen av kungl. brev den 18 november 1963 ang. sär­ skilda bestämmelser om skolledare och lärare vid kommunala och lands- tingskommunala yrkesskolor m. m. Slutligen framhåller utredningen att sjuksköterskeutbildningen — i likhet med utbildningen av arbetsterapeuter och sjukgymnaster -— bör betraktas som sådan specialkurs varom talas i detta brev.

Trots att den av utredningen föreslagna utbildningen sålunda i vissa delar avviker från i skolstadgans femte avdelning givna bestämmelser angående yrkesskolor, förordar utredningen att denna skall gälla även för sjukskö­ terskeutbildningen och att särskilda föreskrifter utfärdas, som betingas av den utbildningsplan och de förslag i övrigt utredningen framlagt i det tidi­ gare. Detta innebär, att kungörelsen angående statens godkännande av sjuk- sköterskeskolor jämte i anslutning därtill utfärdat normalreglemente bör upphävas. Av medicinalstyrelsen utfärdade cirkulär angående sjuksköter­ skeutbildningen kommer att successivt sättas ur kraft, allt eftersom den nya utbildningsplanen förs igenom.

Kostnadsberäkning

Utredningen föreslår, att statsbidrag skall utgå till den föreslagna sjuk­ sköterskeutbildningen, att samtliga sjuksköterskeskolor därvid behandlas som centrala yrkesskolor med landstingskommun som huvudman samt att

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

71

det allmänna driftbidraget skall grundas på ett bidragsunderlag, som mot­ svarar lärarkostnaden för såväl den teoretiska som den praktiska utbild­ ningen.

Enligt den av utredningen framlagda läroplanen skall varje elev under ett läsår meddelas praktisk och teoretisk undervisning under i genomsnitt 1 545 timmar. Den genomsnittliga storleken av undervisningsgruppen beräk­ nar utredningen till 15 elever. Vid ett årligt elevintag av 2 700 blir det totala elevantalet 6 750, antalet elevgrupper 450 och det totala antalet undervis- ningstimmar (450

X

1 545 =) 695 250. Med en av utredningen uppskat­

tad genomsnittlig kostnad per undervisningstimme av 25 kr., beräknad på såväl fast anställda lärare som timlärare, utgör totala kostnaden (695 250

X

25 =) 17,4 milj. kr. Härtill kommer avlöning för 34 rektorer samt arvode till 34 studierektorer och 34 första lärare. Kostnaden härför i 1965 års löner beräknar utredningen till sammanlagt 1 425 000 kr. Vidare beräknas behov av medel för timmar till förfogande och för stödundervisning med 50 000 resp. 35.000 kr.

Bidragsunderlaget för beräkning av det allmänna driftbidraget till sjuk- sköterskeskolorna utgör enligt utredningen således tillhopa (17 400 000 + 1 425 000 + 85 000 =) i runt tal 19 milj. kr. Då statsbidraget avseende drift­ kostnader för centrala yrkesskolor utgör 100 % av bidragsunderlaget, krävs för förslagens genomförande i denna del en ökning av medelsanvisningen under riksstatanslaget Bidrag till centrala yrkesskolor med 19 milj. kr. Härtill kommer det medelsbehov, som kan visa sig erforderligt för bidrag till byggnadskostnader och inventariekostnader för sjuksköterskeskolor. Storleken av detta medelsbehov är framför allt beroende av takten i ut­ byggnaden av sjuksköterskeutbildningen.

Det ovan angivna medelsbehovet för bidrag till driftkostnader vid sjuk- sköterskeskolorna avser kostnaderna vid full utbyggnad, dvs. fr. o. m. bud­ getåret 1966/67.

Utredningen räknar med att övergången till den nya utbildningen sker successivt med början höstterminen 1965. Vid beräkning av medelsbehovet för driftbidrag budgetåret 1965/66 utgår utredningen från, att cirka en tredjedel av de 31 icke-statliga skolorna går över vid ett vart av tillfällena höstterminen 1965, vårterminen 1966 och höstterminen 1966. Elevantalet vid 10 skolor kan genomsnittligt beräknas till 142 grupper om vardera 15 elever. Vid sådant förhållande blir det behövliga antalet undervisningstim- mar (142

x

1 545 + 142

X

1 545: 2 =) 329 085. Kostnaden härför blir med

en genomsnittlig timkostnad av 25 kr. (329 085

X

25 =) i runt tal 8,2 milj.

kr. Härtill kommer kostnaden för 10 rektorer, 10 studierektorer och 10 första lärare under hela budgetåret samt dessutom samma antal under halva budgetåret. Tillhopa kan dessa kostnader beräknas till 630 000 kr. Kostnaderna för timmar till förfogande och stödundervisning kan beräknas till sammanlagt 40 000 kr. under budgetåret 1965/66. Det totala medels­

72

behovet för bidrag till driftkostnader under budgetåret 1965/66 skulle såle­ des utgöra (8 230 00 + 630 000 + 40 000 =) i runt tal 9 milj. kr.

Beträffande de ökade kostnader för skolöverstyrelsen, som blir följden av utredningens förslag, anför denna i huvudsak följande.

I vad mån denna omorganisation kommer att medföra ökade totalkostna­ der för berörda verksamhetsgrenar, är beroende av många faktorer, som icke kan säkert överblickas f. n. Bortsett från vissa övergångskostnader torde man dock icke behöva räkna med någon mera väsentlig kostnads­ ökning. Utredningen föreslår vidare, att tre extra konsulenttjänster in­ rättas fr. o. m. den 1 april 1965. Utredningen utgår ifrån att lönekostna­ den för andra kvartalet 1965 kan bestridas av skolöverstyrelsen med anli­ tande av tillgängliga medel. Kostnaden för dessa tre tjänster kan under budgetåret 1965/66 beräknas till 125 000 kr. Kostnaden för att byrån P 2 hos överstyrelsen förstärks med en tjänst som förste byråsekreterare be­ räknas till 34 000 kr. För konsulenternas resor beräknas 10 000 kr.

Utredningen erinrar om att den för pedagogiskt utvecklingsarbete beräk­ nat ett årligt medelsbehov av 50 000 kr.

De rekommendationer i fråga om slopande av huvudmannaförmånerna till sjuksköterskeskolornas elever, som utredningen lämnat, innebär enligt utredningen en kostnadsminskning för huvudmännen, som vid en försiktig beräkning kan uppskattas till omkring 30 milj. kr. Utredningens förslag innebär bl. a., att sjuksköterskeeleverna skall gå vid sidan av personalstaten och således inte sättas in i sjukhuspersonalens tjänstgöringsschema. Detta kommer att för sjukhusen medföra vissa personalmässiga och ekonomiska konsekvenser. Dessa konsekvenser går enligt utredningens uppfattning inte att bedöma utan ingående prövning av förhållandena vid varje enskild skola och dess utbildningssjukhus. Detta omöjliggör en tillförlitlig förhandsupp- skattning av dessa kostnader.

De i riksstaten uppförda avlönings- och omkostnadsanslagen för de stat­ liga sjuksköterskeskolorna ävensom förslagsanslaget Bidrag till vissa sjuk- sköterskeskolor bör enligt utredningen kvarstå även under budgetåret 1965/ 66. Frågan om tiden för berörda skolors övergång till den föreslagna utbild­ ningen samt övriga frågor i samband härmed måste bli föremål för ingående överläggningar bl. a. mellan skolorna och berörda sjukhus. Utredningen avstår därför från att nu göra någon beräkning av den kostnadsökning på dessa anslag, som må bli följden av en övergång. Av samma skäl har utred­ ningen inte heller ansett sig kunna beräkna den ökade belastningen på av- löningsanslagen vid de utbildningssjukhus, där eleverna vid de berörda skolorna erhåller praktisk utbildning.

Remissyttrandena

Allminna synpunkter

Det allt övervägande flertalet av remissinstanserna ställer sig i stort positiva till huvudlinjerna i utredningens förslag.

Universitetskanslersämbetet

finner

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

73

sålunda att uppläggningen av den föreslagna sjuksköterskeutbildningen väl synes rimma med de allmänna strävandena i vad gäller konstruktion av yr­ kesutbildning med en bred basutbildning och framträdande rörlighet i såväl horisontal- som vertikalled. Liknande tankegångar återfinns i yttrandet av utredningen rörande vissa medicinska utbildningsfrågor m. m., som därtill påpekar, att detta bör kunna påverka rekryteringen till såväl sjuksköterske- tjänster som lägre biträdestjänster. Att utredningens förslag kommer att verka rekryteringsfrämjande är en åsikt, som delas av flera remissinstanser.

SSF t. ex. vågar med bestämdhet säga att så är fallet. Arbetsmarknadsstyrel­ sen däremot finner för sin del, att den föreslagna sjuksköterskeutbildningen inte kommer att i önskvärd utsträckning bidra till en förbättring av arbets­ kraftsituationen inom sjukvården. Svenska landstingsförbundet, som ställer sig positivt till flertalet av förslagets huvudlinjer, framhåller att betänkandet inrymmer värdefulla förbättringar av sjuksköterskeutbildningen. Statstjänarkartellen anför, att enligt dess mening innebär utredningens förslag en radi­ kal omläggning av sjuksköterskeutbildningen, som kartellen finner vara rik­ tig och ändamålsenlig. Även Folkpartiets ungdomsförbund finner utred­ ningens förslag vara ett stort framsteg på sjuksköterskeutbildningens om­ råde.

Många remissmyndigheter beklagar, att utredningen valt att framlägga sina förslag i två etapper. Detta har, framhålles det, gjort det svårare att ta definitiv ställning till förslagen, framför allt när det gäller att bedöma den totala utbildningens längd. Längst i kritik i detta avseende går Skaraborgs läns landstings förvaltningsutskott, som finner det avgivna betänkandet vara ett exempel på hur man inte bör angripa de väsentliga utbildningsproblemen för de befattningshavare, som uppfyller uppgifter ålagda den nuvarande sjuksköterskekategorien, varför utskottet inte finner sig kunna tillstyrka förslaget.

Även sett från andra grundläggande synpunkter har utredningens förslag rönt kritik. Direktionen för karolinska sjukhuset finner, att utredningen in­ te tagit tillbörlig hänsyn till pågående försöks- och utredningsverksamhet vid olika sjukvårdsinrättningar i syfte att åstadkomma rationellare sjuk­ vårdsorganisation och att utredningen därför kommit att förorda en grund­ utbildning för sjuksköterskor, som endast leder till kompetens att fullgöra arbetsuppgifter ankommande på en kategori befattningshavare, som torde komma att successivt avvecklas vid flertalet sjukhus. Kritik av liknande inne­ börd återfinns bl. a. i yttrande av Stockholms läns landstings förvaltningsut­ skott, som vidare framhåller att utredningens förslag bl. a. av detta skäl en­ dast kan betraktas som ett tidsbegränsat provisorium. Även Svenska stads­ förbundet riktar liknande kritik. Utredningens förslag, att sjuksköterskan efter genomgången grundutbildning endast når assistentsköterskekompe- tens, inger enligt Sveriges läkarförbund starka betänkligheter. Förbundet anför bl.

a.

följande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

74

Det kan inte vara ändamålsenligt att i väsentlig mån basera vården på arbetskraft i ansvarig ställning med endast assistentsköterskekompetens, så länge man icke vet om sjukvården i framtiden är betjänt av sådan. Man har ännu icke tillräckliga kunskaper om hur vårdarbetet i fortsättningen lämpligast bör fördelas på olika kategorier av vårdpersonal. Fortsatt utred­ ning i dessa avseenden är därför erforderlig.

Av bl. a. dessa skäl kan läkarförbundet för sin del inte tillstyrka att sjuk­ sköterskan skall erhålla legitimation i och med att hon genomgått den före­ slagna grundutbildningen.

Västmanlands läns landstings förvaltningsutskott finner för sin del, att ut­ redningen vid utformningen av sina förslag inte tagit tillräcklig hänsyn till det nya skolväsendet, varför en översyn av betänkandet redan av denna grund är nödvändig.

Några remissmyndigheter finner det vara en brist i betänkandet, att ut­ redningen inte till ingående debatt tagit upp problemet om samordning mel­ lan sjuksköterskeskolornas undervisning och de övriga personalskolornas. Hit hör bl. a. Svenska landstingsförbundet, som beklagar att utredningen in­ te fullföljt tanken på att utarbeta en gemensam grundläggande utbildning för olika slag av vårdyrken. Västerbottens läns landstings förvaltningsut­ skott anser att det behövs en kompletterande utredning om en gemensam grundläggande utbildning för olika slag av vårdyrken.

Örebro låns landstings förvaltningsutskott har i sitt yttrande inlednings­ vis tagit upp flera av dessa mera principiella synpunkter och anför i denna del i huvudsak följande.

För effektivitet inom sjukvården har en rationell personalorganisation grundläggande betydelse. För att bygga upp denna krävs noggranna ana­ lyser av arbetsuppgifterna. Med utgångspunkt i arbetsstudier kan en be­ dömning ske av vilka kompetenskrav som bör ställas på personalen samt förslag till arbetsgrupper utarbetas. En ledande tanke bör vara att för varje personalkategori inte krävs mer omfattande utbildning än vad som är motiverat. Antalet personalkategorier får inte bli för stort. All perso­ nal, som kommer i direkt patientkontakt, måste ha kunskap om patient­ kontakt och patientvård. God sjukvård förutsätter ett lagarbete. Med en sådan målsättning är det naturligt med en långt driven integration ifråga om utbildningen av sjukvårdspersonal. Det måste vara möjligt, att genom vidareutbildning avancera till tjänster som ställer ökade krav. Detta förut­ sätter att utbildningstrappan är så utformad, att de kunskaper och erfa­ renheter, som inhämtats på ett lägre steg, får till fullo tillgodoräknas för nästa steg. Ett sådant integrerat system kan inte byggas upp utan en in­ gående analys av sjukvårdsarbetet och en överblick av de olika personal­ gruppernas arbetsuppgifter, sedda i relation till varandra.

Målsättningen

Utredningens sammanfattning av sjuksköterskans grundfunktioner samt det med utgångspunkt häri föreslagna målet för grundutbildningen vinner så gott som alla remissinstansernas gillande. Statskontoret framhåller, att ge­

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

75

nom beskrivningen av dessa grundfunktioner, tillsammans utgörande sjuk­ sköterskans ansvarsområde, har målet för sjuksköterskeutbildningen blivit klargjort på ett fullt godtagbart sätt, samt fortsätter, att det med utgångs­ punkt häri förordade systemet med en för alla sjuksköterskor likartad, brett upplagd grundutbildning ledande till legitimation uppenbarligen är ägnat att medföra betydande fördelar. Östergötlands läns landstings förvaltningsut­ skott anser, att utredningen, när det gäller utbildningens målsättning väl pe­ netrerat funktions- och ansvarsområdet för blivande sjuksköterskor. LO un­ derstryker några av de framhållna riktpunkterna och anför bl. a. följande.

Att den alltmer komplicerade medicinska bedömningen och metodiken ställer höga krav på sjuksköterskans rent fackmässiga bakgrund.

Att det i en situation präglad av ett spektrum av specialistsynpunkter krävs att någon kan ge sig tid att göra en syntes av dessa varierande aspek­ ter och sätta dem i relation till patientens totala situation, med andra ord — alt å ena sidan gentemot läkaren kunna ge något av patientens helhets­ bild, å andra sidan till patient och anhöriga ge en samlad bild av allt det som ter sig förvillande och skrämmande i patientens upplevelseinnehåll.

Några remissinstanser bl. a. styrelserna för statens institut för högre ut­ bildning av sjuksköterskor och statens sjuksköterskeskola i Göteborg samt

Värmlands läns landstings förvaltningsutskott anser dock, att utredningen starkare borde understrukit de arbetsledande momenten. Svenska kommu­ nalarbetareförbundet accepterar det av utredningen föreslagna funktions- och ansvarsområdet men anser, att den skiss av dessa funktioner som utred­ ningen gjort inte är tillräcklig. Utredningen borde enligt förbundets mening ha lämnat en beskrivning på hur riktlinjerna skall förverkligas utan att ar­ betet tyngs av detaljer. En sådan beskrivning hade, menar förbundet, varit en logisk följd av utredningens eget påpekande att sjuksköterskans arbets- utövning inte kan bestå av ett antal separata aktiviteter.

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

Grandutbildning — vidareutbildning

Så gott som alla remissmyndigheter, som yttrat sig i denna fråga tillstyrker den av utredningen föreslagna indelningen av utbildningen i grundutbild­ ning och vidareutbildning. Som framgått av det tidigare har många remiss­ myndigheter dock beklagat, att förslag till vidareutbildningen ej ännu lagts fram. Medicinalstyrelsen finner uppdelningen i grundutbildning med efter­ följande specialutbildning rationell med tanke på det stora antal sjukskö­ terskor, som lämnar yrket under de första verksamhetsåren. Yrkesutbildningsberedningen tillstyrker i princip indelningen i etapper. Flera av de re­ missmyndigheter, som tillstyrker utredningens förslag i denna del framhål­ ler dock, att en sådan uppdelning kan medföra risk för att ett betydande an­ tal sjuksköterskor nöjer sig med grundutbildningen. Detta kan — framhålles det — vara en nackdel med förslaget, då ungefär hälften av det nuvarande antalet sjukskötersketjänster torde fordra vidareutbildning i en eller annan

76

form. Ett skäl som starkt talar för en uppdelning på sätt utredningen före­ slagit är — påpekar bl. a. Örebro läns landstings förvaltningsutskott — att detta ökar den faktiska utbildningskapaciteten. Stadsfullmäktige i Göteborg, som tillstyrker förslaget, anser, att det ofta torde vara förenat med svårig­ heter att för vidareutbildning friställa sjuksköterskor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

Tillträde till grundutbildningen

Inträdesålder

Ingen av de remissmyndigheter, som yttrat sig i frågan, motsätter sig en sänkning av inträdesåldern från 19 år. Sveriges sjuksköterskeelevers förbund ifrågasätter dock åtgärden, då eleven ofta inte har tillräcklig mognad för att tillgodogöra sig undervisningen. Arbetsmarknadsstyrelsen anser, att för att kunna länka in så många ungdomar som möjligt i yrket intagning bör kun­ na ske vid uppnådda 17 år i likhet med vad som gäller för tekniska sjuk- vårdsassistenter. Denna åsikt delas med Kalmar läns norra landstings för­ valtningsutskott. Liknande tankegångar anförs av Svenska kommunförbun­ det och Svenska stadsförbundet, som förutsätter generöst tillämpat dispens- förfarande för 17-åringar.

Behov av allmän skolunderbyggnad

Utredningens förslag, att man i fråga om krav på föregående skolunder­ byggnad bör inrikta sig på genomgången fackskola vinner starkt stöd hos re­ missinstanserna. Mer än två tredjedelar av dem, som yttrat sig i denna fråga delar utredningens uppfattning. SSF framhåller, att det synes att fackskola och gymnasium snarast bör bli naturliga rekryteringsvägar till sjuksköters- keutbildningen. TCO instämmer i utredningens uppfattning i denna del och anför vidare, att med den förutsättningen har också gymnasieutredningen och fackskoleutredningen gjort sina kvantitativa beräkningar i fråga om ut­ bildningslinjer, som naturligen bör ligga till grund för postgymnasial ut­ bildning inom vårdområdet.

Förslaget att folkhögskolan bör jämställas med fackskolan betonas av någ­ ra remissinstanser. Detta framhåller t. ex. LO, som fortsättningsvis anför, att det på intet sätt kan anses vara en nackdel för rekryteringen, om denna skol­ form tillför sjuksköterskeutbildningen en kategori av något äldre elever med en högre grad av personlig mognad.

Kritik har emellertid, som framgått av det tidigare, också framförts. Star­ kast kommer detta kanske till uttryck hos arbetsmarknadsstyrelsen, som menar att det är viktigt att en utbildningsorganisation inom sjukvården vi­ lar på bredast möjliga rekryteringsunderlag. Den komplettering av skolkun­ skaper som kommer att bli erforderlig bör kompletteras vid övergången från ett utbildningsmoment till ett annat i en trappstegsvis anordnad allmän vårdutbildning. Liknande tankegångar återfinns i yttrandet av statistiska

77

centralbyrån, som anför att det för sjukvårdens del f. n. allra viktigaste är att få en så vid rekryteringsbas som möjligt. Centralbyrån anser vidare, att olika för yrket lämpade personer bör rekryteras och ges en beroende på för­ kunskaper och kommande arbetsuppgifter differentierad yrkesutbildning.

Med hänsyn till konkurrensen om eleverna från fackskolan från andra samhällsområden ifrågasätter bl. a. Svenska kommunförbundet, Svenska stadsförbundet och Malmöhus läns landstings förvaltningsutskott om utred­ ningens förslag i denna del är realistiskt.

Svenska landstingsförbundet anser, att frågan om en skärpning av det for­ mella inträdeskravet bör bli föremål för överväganden när fackskolan är all­ mänt genomförd. Samma tankegångar återfinns i yttrandet av skolöversty­ relsen, som bl. a. anför.

Mot bakgrunden av den pågående allmänna höjningen av utbildnings­ nivån och i samband med framtida mera genomgripande ändringar i arbets­ fördelningen mellan olika personalgrupper inom hälso- och sjukvården kan dock frågan om den lämpligaste skolunderbyggnaden framdeles komma att ånyo behöva övervägas.

Inte heller Svenska kommunalarbetareförbundet finner anledning att man redan nu tar ställning till den situation, som uppstår när en allmän höjning av utbildningsnivå ägt rum. Ytterligare några remissinstanser som t. ex. stadsfullmäktige i Göteborg och Västerbottens läns landstings förvaltnings­ utskott anför liknande synpunkter.

I sak möter utredningens förslag till bestämmelser om skolunderbyggnad under en övergångstid få motsägelser. Yrkesutbildningsberedningen anför dock, att intagningsvillkoren bör utformas med angivande av kunskapsford- ringar motsvarande slutbetyg i vissa ämnen och kursalternativ från grund­ skolans årskurs 9.

Skolöverstyrelsen finner — i likhet med bl. a. Statens sjukhuspersonals förbund — att grundskolans samtliga teoretiska linjer med allmän kurs i matematik bör ge behörighet till inträde vid sjuksköterskeskolor.

Krav på kunskaper i vissa ämnen. Inträdesprov

Beträffande utredningens förslag om inträdesprov innefattande kunskaps­ kontroll i vissa ämnen samt skriftliga begåvningsprov går remissinstanser­ nas åsikter starkt isär.

De flesta tillstyrker dock utredningens förslag. Mest bestämt hävdas kra­ vet på inträdesprov av direktionen för karolinska sjukhuset, som framhåller, att endast genom en sådan kunskapskontroll torde man kunna skapa garan­ ti för att eleverna äger för sjuksköterskeutbildningen erforderliga teoretiska förkunskaper. Även TCO hävdar bestämt nödvändigheten av särskilda inträ­ desprov och anför till stöd för sin uppfattning bl. a.

Inträdesprov bör ge en större rättvisa än urval enbart efter betyg. Vidare är det för sjuksköterskeskolorna under övergångsperioden fråga om en

Kungi. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

78

rekrytering inte bara från grundskolan utan även från realskola, flickskola och folkhögskola. Det torde vara helt ogörligt att ekvivalera betygen från de olika skolformerna, detta i all synnerhet som folkhögskolan inte alls avger graderade ämnesbetyg så som sker i de övriga skolorna.

Ett tiotal remissinstanser anmäler tveksamhet mot införande av inträdes­ prov. Så anför t. ex. Värmlands läns landstings förvaltningsutskott, som dock är berett tillstyrka att inträdesprov försöksvis anordnas, bl. a. följande.

Svårigheten att rekrytera elever bland sökande med olika skolunderbygg- nad är uppenbar. Frågan är emellertid om det föreslagna prövningsförfa- randet löser dessa svårigheter. Det bör inte ha undgått utredningen att man inom det övriga skolväsendet betraktar urvalsproven som ett tämligen trubbigt instrument och att man därför så gott som undantagslöst övergivit dem till förmån för en betygsmässig bedömning av de sökande.

SAF framhåller, att tonvikten inom det framtida urvalsförfarandet bör lig­ ga på adekvata begåvningsprov och på det personlighetsdiagnostiska områ­ det. Det finns enligt föreningens mening skäl att speciellt nämna personlig- hetsdiagnostiken då den kan innebära möjligheter att minska avgången un­ der utbildningstiden och framför allt efter denna.

Liknande tankegångar återfinns även i andra yttranden, så t. ex. förordar

Svenska kommunförbundet en lämplighetsprövning. Skolöverstgrelsen av­ styrker i nuläget bestämt ett generellt införande av kunskaps- och begåv­ ningsprov, då det vetenskapliga underlaget för konstruktion och genomfö­ rande av inträdesprov med någorlunda positiv korrektion mellan den prö­ vandes provresultat och framtida yrkeslämplighet ännu så länge är alltför bräckligt.

överstyrelsen anser visserligen, att försöksverksamheten bör kunna full­ följas om så finnes lämpligt från utprövningssynpunkt.

Slopande av orienteringsperioden. Förpraktik m. m.

Förslaget att slopa den nuvarande orienteringsperioden synes allmänt god­ tas av remissinstanserna. Viss tveksamhet anmäler dock styrelsen för Betaniastiftelsens sjuksköterskeskola. Många remissinstanser betonar att viss förpraktik är värdefull ur flera synpunkter. Omkring tio remissinstanser däribland flera landstings förvaltningsutskott samt Sveriges läkarförbund och direktionen för karolinska sjukhuset förordar obligatoriskt krav på för­ praktik på upp till tre månader.

Övriga förslag beträffande tillträdet

Utredningens förslag i fråga om hälsokontroll och ansökningsförfarande berörs i endast ett mindre antal remissyttranden. Skolöverstyrelsen och

Svenska kommunalarbetareförbundet anser att även för sjuksköterskesko- lorna bör sedvanligt läkarintyg för utbildnings- och anställningssökande användas. Vidare påpekar överstyrelsen, att höggradiga läs- och skrivsvå­

Kungi. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

79

righeter brukar vara av övergående natur och bör således ej få utgöra hin­ der för tillträde till fortsatta utbildningar. Detsamma påtalas av styrelsen för centralskolan för specialutbildning av barnsjuksköterskor, som där­ utöver framhåller att motsvarande spärr inte föreligger vid antagande för utbildning till vare sig läkare eller apotekare.

Förslaget om gemensamma fasta ansökningstider synes inte röna några motsägelser. Det centrala ansökningsförfarandet tillstyrks av skolöversty­ relsen under förutsättning av att ansökningsmaterialet kan behandlas med datamaskin. Omkring tio remissinstanser, däribland medicinalstyrelsen och

Svenska landstingsförbundet motsätter sig förslaget i sistnämnda hänse­ ende.

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

Läroplan för grundutbildningen

Läsår, terminer, arbetsveckan m. m.

Utredningens förslag om att införa terminssystem för sjuksköterskeut- bildningen hälsas i allmänhet med tillfredsställelse av remissinstanserna.

Yrkesutbildningsberedningen påpekar, att om yrkesskolornas läsår även i fortsättningen skall omfatta intill 42 veckor, bör höstterminen omfatta 20 och vårterminen 22 veckor. Denna ståndpunkt intas även av styrelsen för Samariterhemmets sjuksköterskeskola. Direktionen för akademiska sjuk­ huset samt Uppsala och Jönköpings läns landstings förvaltningsutskott anser att en övergång till ett tre-terminerssystem bör övervägas. Stadsfull­ mäktige i Göteborg framhåller, att det bör vara möjligt att förlägga ledig­ heten för eleverna till tillfälle under året som ur sjukvårdshuvudmannens och vederbörande sjuksköterskeskolas synpunkt befinnes lämpligt. Minsk­ ningen av antalet läsveckor per år med sex veckor ifrågasättes av statens sjukhuspersonals förbund. Enligt förbundets mening borde man hellre än att avkorta läsårets längd söka avkorta utbildningens totala längd.

Några remissmyndigheter t. ex. Stockholms läns landstings förvaltnings­ utskott framhåller det som en svaghet i utredningens förslag, att hänsyn inte tagits till femdagarsvecka. Yrkesutbildningsberedningen påpekar, att antalet veckotimmar i teoretisk undervisning ej överensstämmer med skol- stadgans bestämmelser. Vidare påtalar styrelsen för Samariterhemmets sjuksköterskeskola, att 30 veckotimmar under teoriavsnitten är enligt sty­ relsens mening för mycket.

Sommar praktik

Frågan om sommarpraktik behandlas endast i ett fåtal remissyttranden. Den framhålls som allmänt värdefull. Vissa remissinstanser såsom Malmö­ hus läns landstings förvaltningsutskott, stadsfullmäktige i Göteborg och

Malmö samt Svenska stadsförbundet anser, alt feriepraktik skall vara obli­ gatorisk. Skolöverstyrelsen betonar, att eleverna bör ha möjlighet att under

80

vissa ferier praktisera på sjukvårdsinrättningar, men anser inte att några alltför bindande direktiv skall utfärdas. Sveriges sjuksköterskeelevers för­ bund understryker att sommarpraktik ej bör räknas som särskild merit i utbildningshänseende.

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

Grundutbildningens utformning och innehåll

Utredningens förslag i denna del bemöts i allmänhet välvilligt av remiss­ myndigheterna. Viss kritik framförs dock, särskilt i fråga om lärlings­ systemet, men även uppläggningen och lärostoffet blir föremål för vissa invändningar. Beträffande fördelningen av utbildningen i stort på de skilda terminerna framhåller bl. a. styrelsen för statens sjuksköterskeskola i

Stockholm och Jönköpings läns landstings förvaltningsutskott, att utbild­ ningen hellre bör börja med praktisk termin.

Från några remissinstanser, bland dem yrkesutbildningsberedningen, sty­ relsen för statens institut för högre utbildning av sjuksköterskor och medi­ cinalstyrelsen framhålls att det vore att föredra, att slå samman en del ämnen till större ämnesgrupper eller ämnesblock. Ämnet neurologi efter­ lyses av bl. a. direktionen för akademiska sjukhuset i Uppsala och styrel­ sen för Sophiahemmets sjuksköterskeskola. Skolöverstyrelsen, medicinal­ styrelsen m. fl. finner den från två månader till fyra veckor minskade tiden inom barnbördsvård alltför knapp. Såväl styrelsen för barnmorskeläroanstalten i Göteborg som Svenska barnmorskeförbundet har påpekat detta förhållande men förutsatt att detta kommer att iakttas vid utformningen av vidareutbildningen. Från bl. a. statskontoret har påtalats värdet av under­ visning i biokemi.

Värdet av att den teoretiska utbildningen och den praktiska tillämp­ ningen nära samordnas betonas särskilt av några remissinstanser. Yrkes­ utbildningsberedningen anför härom i huvudsak följande.

Det är av betydande värde ur pedagogiska synpunkter och effektivitets­ synpunkter, om den i praktik- och teoriperioderna ingående teoriundervis­ ningen kan meddelas i takt med den praktiska undervisningen så att en positiv växelverkan uppnås. I de fall eleverna måste placeras även på små sjukvårdsenheter, bör teoriundervisningen kunna samlas till kortare sam­ manhängande pass på exempelvis två veckor.

Andra remissinstanser åter framhåller, att jämsidesundervisningen kan bli betungande ur bl. a. organisatoriska synpunkter. Detta framhålles bl. a. av direktionen för karolinska sjukhuset och Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott.

Den praktiska utbildningens föreslagna organisation behandlas ingåen­ de i så gott som alla yttranden. I omkring tre fjärdedelar av dessa har för­ slaget om lärlingssystemets slopande tillstyrkts. Från flera håll har emel­ lertid framhållits, att avvecklingen måste ske successivt och med beaktan­ de av personalsituationen. Det framhålls vidare att genomförandet av

81

detta förslag kräver en snabb utbyggnad av övrig sjukvårdsutbildning. Det framhålls å andra sidan bl. a. av yrkesutbildningsberedningen, att lärlings­ systemet ur utbildningssynpunkt är behäftat med så påtagliga nackdelar, att det inte längre bör förekomma. LO anlägger något vidare aspekter på problemet och anför bl. a.

Sjuksköterskeutbildningen som en gren av postgymnasial utbildning bland många andra bör understrykas. Med denna målsättning för ögonen är det helt realistiskt att den kliniska tjänstgöringen försiggår vid sidan av den ordinarie personalstaten. Detta medverkar till att jämställa sjuk­ sköterskeutbildningen värderingsmässigt med andra utbildningsmöjlighe­ ter och bör vara välgörande för rekryteringsunderlaget samt bör också bidraga till att bryta den isolering som uppenbarligen förekommit vad gäller sjuksköterskorna från sådana kontakter med samhället i övrigt, som bör vara väsentliga för en sund personlighetsdaning i naturlig konfronta­ tion med de normeringar som gäller i de mänskliga relationerna. En sådan utveckling bör vara befrämjande för sjuksköterskans fortsatta yrkesverk­ samhet, där hennes vidgade förståelse och vidsyn vad gäller personliga och sociala problem kan vara av väsentligt värde för hennes mellanmänskliga relationer med såväl underställd personal som patienter.

Svårigheten att ersätta bortfallet av elevernas arbetsinsatser anges av flertalet av de remissinstanser, som avstyrker förslaget, vara motiv till vederbörandes ställningstagande. Av yttrandena framgår att svårigheterna att anskaffa ersättningspersonal är mest påtaglig i storstadsområdena, så har t. ex. förslaget avstyrkts av stadsfullmäktige i Göteborg. Stadsfullmäk­ tige i Stockholm och Malmö ger uttryck för stark tveksamhet. Även Malmö­ hus samt Göteborgs och Bohus läns landstings förvaltningsutskott fram­ håller starkt personalsvårigheter. Uppsala läns landstings förvaltnings­ utskott anser, att sjukhusens synpunkter och praktiska problem inte blivit tillräckligt uppmärksammade och utredda. Liknande tankegångar återfinns i yttrandet av direktionen för akademiska sjukhuset i Uppsala, som an­ ser, att de personella resurserna att genomföra detta förslag f. n. saknas.

Styrelsen för södra Sveriges sjukslcöterskehems sjuksköterskeskola fram­ håller, att förslag till grundutbildning inte bör läggas fram förrän förut­ sättningar i form av bl. a. ersättningspersonal finns att tillgå.

Lärlingssystemet har — framhåller Svenska läkaresällskapet — varit eu pedagogisk tillgång som inte bör underskattas. Liknande tankegångar återfinns i yttrandena av bl. a. Sveriges läkarförbund och medicinalstyrel­ sen, som var för sig framhåller att lärlingssystemet har stora fördelar även ur utbildningssynpunkt. Kalmar läns norra landstings förvaltningsutskott anser, att lärlingssystemet bör fortfara på så sätt att två elever ersätter ett biträde eller eu undersköterska.

Avvikelser från den normala läroplanen

Bland de remissinstanser som behandlat utredningens förslag om sär­ skilda studentklasser är meningarna starkt delade. Arbetsmarlcnadssty-

(') — Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 saml. AV 161

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

82

relsen framhåller, att en ökad rekrytering av studenter till sjuksköterske- utbildningen framstår som nödvändig bl. a. med tanke på behovet av lä­ rare och administrativ personal, och fortsätter.

Enligt styrelsens uppfattning torde grundutbildningen för studenter och likställda kunna målinriktas på sätt som nu sker vid en försöksverksam­ het med specialkurs för blivande lärare. Härvid utnyttjas universitets­ undervisningen i viss utsträckning. En utbildningsgång av denna typ bör inrättas i flera universitetsstäder.

Liknande tankegångar kommer till uttryck i yttrandet av medicinal­ styrelsen, som tillägger att en sådan utbildningslinje även kunde tänkas bli speciellt attraktiv för manlig ungdom.

Den av utredningen anvisade möjligheten till överkurser för elever med gymnasieutbildning eller motsvarande finner bl. a. skolöverstyrelsen vara en lämplig förberedelse till fortsatta studier för högre tjänster inom vård- yrkeskarriären. Överstyrelsen ställer sig däremot principiellt tveksam till inrättandet av särskilda studentklasser och anför vidare, att definitiv ställ­ ning i denna fråga inte bör tas förrän utredningen framlagt vissa förslag till den högre utbildningen. Sistnämnda åsikt delas av bl. a. Svenska lands­ tingsförbundet.

Universitetskanslersämbetet anser det inte befogat att anordna speciella studentklasser. Inte heller utredningen rörande vissa medicinska utbild­ ningsfrågor m. m. finner en sådan anordning motiverad och framhåller, att det bör vara möjligt att genom andra åtgärder stimulera studerande med betyg från gymnasium att ägna sig åt den verksamhet inom vårdom­ rådena som sjuksköterskeutbildningen erbjuder.

Närmare ett tiotal landstings förvaltningsutskott, däribland Blekinge och

Hallands läns, anser sig inte kunna tillstyrka, att särskilda studentklasser inrättas.

Utredningens förslag om en förkortad studiegång för den som tidigare genomgått utbildning till sjukvårdsbiträde och undersköterska hälsas med allmän tillfredsställelse. Utformningen av denna utbildning röner dock stark kritik. Inemot hälften av de remissinstanser, som tagit upp frågan till behandling, framhåller att förslaget till utbildningsgång måste över­ arbetas ytterligare i syfte att förkorta utbildningen till tre terminer. En sådan överarbetning bör lämpligen — framhåller bl. a. Örebro låns lands­ tings förvaltningsutskott och Svenska landstingsförbundet — företas i samband med en översyn av de nuvarande utbildningsplanerna för sjuk­ vårdsbiträden och undersköterskor. Det framhålls också av flera remiss­ instanser bl. a. yrkesutbildningsberedningen att den som genomgått un- dersköterskeutbildning omedelbart bör kunna inträda i sjuksköterske- skola.

Även utredningens förslag till utformning av den särskilda studiegång­ ens första termin — vari vanliga skolämnen ingår — möter invändningar

Kungl. Maj ds proposition nr 161 år 1965

83

i ett stort antal yttranden. Sålunda återfinns i ett tjugotal yttranden in­ stämmanden i eller uttalanden anslutande till vad ledamoten av utred­ ningen Gerd Zetterström-Lagervall anfört i ett vid utredningens betän­ kande fogat särskilt yttrande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

Lärare och övrig personal

Utredningens förslag beträffande lärarpersonalen synes i allt väsentligt vunnit så gott som alla remissinstansernas gillande.

SSF framhåller, att assisterande skolledare vid sidan av rektor väsent­ ligt skulle öka skolans möjligheter att genomföra en förbättrad sjukskö- terskeutbildning. Även enligt skolöverstyrelsens mening bör vid sjukskö- terskeutbildningen finnas studierektor och första lärare. Frågan om inrät­ tande av rektorstjänst måste, anser skolöverstyrelsen, bli beroende av hur utbildningen lokalt samordnas med övrig vårdutbildning. Stadsfullmäk­ tige i Malmö anser att den ifrågasatta utökningen av de ledande uppgif­ terna förefaller överdimensionerad.

Värmlands läns landstings förvaltningsutskott framhåller önskvärdhe­ ten av att tjänsterna inom sjuksköterskeutbildningen ges samma konstruk­ tion som inom det övriga skolväsendet. Då första lärare inte förekommer i skolstadgan bör sådana tjänster enligt utskottets mening inte heller förekomma inom sjuksköterskeutbildningen.

Det av utredningen förordade antalet övriga lärare anses allmänt vara väl avvägt. Det framhålls dock att för att åstadkomma en sådan önskvärd lärartäthet måste lärarutbildningen utökas och rekryteringsstimulerande åtgärder vidtas.

Yrkesutbildningsberedningen framhåller, att det ur pedagogiska syn­ punkter är önskvärt att samma lärare kan följa elevernas teoretiska och praktiska utbildning. Liknande synpunkter återfinns i ett flertal remiss­ yttranden bl. a. av medicinalstyrelsen, Sveriges läkarförbund och Svenska läkaresällskapet samt överstyrelsen för Svenska röda korset.

Sjuksköterskeutbildningen kan -— framhåller skolöverstyrelsen — i an­ seende till personalens anställnings- och avlöningsförhållanden, stadge- reglering, statsbidrag o. d. närmast anses som inbyggd skola. Med hänsyn härtill finner överstyrelsen det knappast lämpligt att beträffande sjuk- sköterskeskolornas personal införa statlig reglering av anställningsförhål­ landena.

En rakt motsatt uppfattning i denna fråga företräds av Örebro läns lands­ tings förvaltningsutskott, som konstaterar att enligt utredningens förslag till sjuksköterskeutbildning kommer det hittills tillämpade lärlingssyste­ met att upphöra för sjuksköterskeeleverna och därmed även utbildningens karaktär av inbyggd skola. Vid sådant förhållande ter det sig för utskottet självklart, att anställningsförhållandena för lärarna blir statligt reglerade.

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

Skolorganisationen

Skolöverstyrelsen bör enligt samtliga remissinstanser utom styrelsen för

Södra Sveriges sjuksköterslcehems sjuksköterskeskola vara tillsynsmyn­ dighet för grundutbildningen av sjuksköterskor. Viss tveksamhet i detta hänseende uttrycker dock Sveriges läkarförbund. Svenska landstingsför­ bundet anser att tillsynen även för den högre utbildningen och vidareut­ bildningen snarast bör övergå på skolöverstyrelsen.

Vikten av ett gott samarbete mellan skolöverstyrelsen, medicinalstyrel­ sen och sjukvårdshuvudmännen understryks av ett flertal remissinstanser.

Medicinalstyrelsen framhåller, att verksamheten i medicinskt avseende bör stå under tillsyn av medicinalstyrelsen. Medicinalstyrelsen bör vidare i sista hand ansvara för prognoser angående personalbehov och personal­ tillgång. Skolöverstyrelsen har — enligt medicinalstyrelsens mening —- att anpassa utbildningens volym med ledning av dessa prognoser. Arbetsmark­ nadsstyrelsen förordar för sin del ett fast organiserat samarbete mellan skolöverstyrelsen, medicinalstyrelsen, sjukvårdshuvudmännen och arbets­ marknadsverket. Skolöverstyrelsen finner ett fortlöpande och nära sam­ arbete mellan överstyrelsen, medicinalstyrelsen och sjukvårdshuvudmän­ nen uppenbarligen nödvändigt men anser, att någon formell reglering av detta samarbete utöver vad som följer av överstyrelsens instruktion inte är erforderlig.

Förslaget om en särskild vårdyrkesbyrå inom skolöverstyrelsen tillstyrks av så gott som alla de remissinstanser som berört denna fråga. Man bör dock inte, anser bl. a. förvaltningsutskotten i Jönköpings och Värmlands låns landsting, föreskriva några särskilda kompetensvillkor för chefen för en vårdyrkesbyrå. Medicinalstyrelsen framhåller, att chefen för vårdyrkes- byrån bör vara en person med akademisk lärarutbildning och erfarenhet från sjukvård. Liknande synpunkter framförs av bl. a. Sveriges läkarför­ bund. Skolöverstyrelsen finner dock att sjuksköterskeutbildningen, i lik­ het med övrig vårdutbildning, i avseende på undervisningsfrågor bör höra till byrå UY 2, och anför bl. a.

överstyrelsen erinrar om att vid uppbyggnaden av ämbetsverkets orga­ nisation eftersträvats att så långt möjligt begränsa antalet byråer. De er­ farenheter, som redan gjorts av den nya organisationen, bestyrker riktig­ heten av en organisation med få och stora arbetsenheter. En mera spe­ cialiserad organisation är betydligt mera svåradministrerad. Överstyrelsen hänvisar till att de stora och likaså mycket expansiva yrkesutbildnings- områdena industri, hantverk och handel företräds av en byrå inom avdel­ ning UY, byrå UY 1. Utredningens argumentation skulle för övrigt kunna med samma skäl anföras beträffande en mängd andra utbildningsområden.

Liknande synpunkter framförs av statskontoret.

Skolöverstyrelsen redovisar i sitt yttrande förslag till de personalföränd­ ringar, som betingas av att överstyrelsen blir tillsynsmyndighet för sjuk­ sköterskeutbildningen. Sammanfattningsvis anges följande.

Kungi. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

85

ökning

1 avdelningsdirektör Be 1 3 skolkonsulenter (varav

2 med treårsförordnande) 2 byrådirektörer Ao 27—Ao 25 1 kontorist Ao 9 2 kanslibiträden Ao 7 2 kontorsbiträden A 2—A 7

Av de ovan nämnda tjänsterna bör byrå P 2 tillföras en byrådirektör och ett kanslibiträde. De övriga tillförs UY 2.

Beträffande kostnadsökningar i övrigt anför skolöverstyrelsen bl. a. föl­ jande.

I likhet med vad som är fallet beträffande överstyrelsens övriga verksam­ hetsområden bör den fasta personalen vid behov kunna kompletteras med experter och tillfällig personal, överstyrelsen beräknar 50 000 kr. för detta ändamål.

Utökningen av personalen medför kostnadsökning även på överstyrelsens omkostnadsanslag, i huvudsak under anslagsposten Beseersättningar och delposten Övriga expenser. överstyrelsen beräknar 10 000 kr. till reseersätt­ ningar och 28 000 kr. till övriga expenser.

Utredningens förordande att landstingen och de landstingsfria städerna i princip skall vara huvudmän för sjuksköterskeutbildningen vinner så gott som allmän anslutning. Statstjänarkartellen däremot finner en uppdelning av huvudmannaskapet på så många enheter mindre rationell och anser att framför allt planeringssynpunkter talar för att förslaget i denna del blir föremål för en omprövning.

Yrkesutbildningsberedningen, i vars uppdrag ingår att bl. a. utreda hu- vudmansfrågor för yrkesutbildningsväsendet i sin helhet, framhåller att dessa frågor bör ses i ett större sammanhang och ställas i relation till det gymnasiala och postgymnasiala utbildningsväsendet i övrigt. Utan att där­ med föregripa beredningens överväganden i dessa frågor anser emel­ lertid beredningen att det ur planerings- och organisationssynpunkter vore till fördel om samma huvudman hade ansvaret för utbildning av sjukvårdsbiträden, undersköterskor, sjuksköterskor, assistenter och annan motsvarande vårdpersonal. Kopparbergs läns landstings förvaltningsutskott anser, att den omständigheten att landstingen och de landstingsfria stä­ derna i princip bör vara huvudmän för sjuksköterskeutbildningen, inte bör utesluta möjligheten av att en primärkommun handhar förvaltningen och driften av en vårdyrkesskola (bl. a. för utbildning av sjuksköterskor) i intimt samarbete med huvudmannen och anför vidare i huvudsak följande.

Utskottet är övertygat om, att en centralt uppbyggd skolorganisation inom landstingsförvaltningen inte kan sköta yrkesutbildningen bättre än som hittills skett inom landstingskommunen genom ett gott samarbete mel­ lan primärkommunerna och landstinget. Det bör därför få ankomma på den enskilde huvudmannen att med hänsyn till behov och erfarenhet skapa lämpligaste organisation.

Minskning

1 byrådirektör Ae 27

86

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

Inom de landstingsfria städerna liksom inom stadsförbundet har upp­ stått en intensiv debatt om vilket stadens organ som skall handha förvalt­ ningen och driften av sjuksköterskeutbildningen. Stadsfullmäktige i Stock­ holm och Malmö har stannat för att förorda, att sjukvårdsstyrelsen bör svara för sjuksköterskeutbildningen. I denna fråga åberopar stadsfull­ mäktige i Göteborg bl. a. följande.

Beträffande samordningen av utbildningsresurserna understryker utred­ ningen angelägenheten av att åstadkomma gemensam ledning och admi­ nistration av sjukvårdsutbildningen. Skolstyrelsen har uttalat, att de sam­ ordningsproblem som utredningen berör lämpligen kan lösas inom skol­ styrelsens ram och organisation. Det må emellertid påpekas att vissa ut­ redningar pågår rörande lämpligheten av och möjligheten till att samla all sjukvårdsutbildning inom en vårdskola. Samråd äger därvid rum med Göteborgs och Bohus läns landsting.

Svenska stadsförbundet framhåller, att det synes väsentligast att möjlig­ het skapas för berörda städer att med hänsynstagande till rådande förhål­ landen själva få avgöra vilket organ som skall handha sjuksköterskeut­ bildningen.

Direktionen för karolinska sjukhuset anför att det — vid ett bibehållet huvudmannaskap för sjukhuset — synes naturligt att statens sjuksköter- skeskola i Stockholm förblir statlig och anknyts till sjukhuset. Denna skola anför direktionen vidare bör då ombildas till en sjukvårds- eller vårdyrkesskola för utbildning av samtliga kategorier för karolinska sjuk­ huset avsedd vårdpersonal. Även statskontoret anser, att statens sjukskö- terskeskola i Stockholm bör förbli statlig därest karolinska sjukhuset för­ blir statligt. Liknande synpunkter framförs även av styrelsen för statens sjuksköterskeskola i Stockholm samt Stockholms låns landstings förvalt­ ningsutskott.

Överstyrelsen för Svenska röda korset tillstyrker förslaget om huvud­ mannaskap och framhåller vidare, att de privata skolorna även om de efter förhandlingar erhåller nytt huvudmannaskap bör få bibehålla sin särart. Styrelsen för Samariterhemmets sjuksköterskeskola liksom Svenska diakoniss-sållskapet i egenskap av huvudman för Ersta diakonissanstalts sjuk­ sköterskeskola förklarar sig var och en beredda delta i förhandlingar an­ gående resp. skolas ställning. Styrelsen för Sophiahemmet anser starka skäl föreligga att någon förändring av huvudmannaskapet inte vidtas.

Övriga frågor

Utredningens övriga förslag berörs endast i ett mindre antal yttranden. Vikten av fortbildning framhålls t. ex. av SSF. Styrelsen för statens in­ stitut för högre utbildning av sjuksköterskor anser, att en del av fortbild­ ningskurserna bör ske i institutets regi.

Förslaget om slopande av huvudmannaförmånerna till eleverna vid över­ gång till studiemedelssystemet godtas i regel av de remissinstanser, som

87

behandlat denna fråga. Styrelsen för centralskolan för specialutbildning av barnsjuksköterskor ifrågasätter om inte ett bortfall av huvudmannaförmå­ nerna i längden kan komma att påverka rekryteringen i negativ riktning. I sin allmänna rekryteringsfrämjande politik kan huvudmännen — påpe­ kar Svenska landstingsförbundet — komma i det läget att det bedöms som påkallat att som särskild stimulans vid yrkesvalet kunna tillförsäkra ele­ verna vissa särskilda förmåner.

Behovsprognoserna bör enligt skolöverstyrelsens mening bygga på sjuk­ vårdens totala arbetskraftsbehov. Några remissinstanser bl. a. statskontoret påpekar vikten av att prognoserna kontinuerligt revideras. Örebro läns landstings förvaltningsutskott och Svenska landstingsförbundet framhål­ ler att den årliga utbildningskapaciteten snarast måste ökas till minst 4 000.

Vikten av en intensifierad yrkesorientering om sjukvården påtalas av flera remissmyndigheter. Manlig personal i sjukvården anses överlag önsk­ värd.

Frågan om manliga elevers militärtjänstgöring upptas till behandling av bl. a. 1960 års värnpliktsutredning och 1962 års försvarssjukvårdsutredning. Värnpliktsutredningen anser, att utbildningstidens längd bör be­ dömas med utgångspunkt i vederbörandes behov av militär utbildning av alla slag, även sjukvårdsutbildning. Utbildningstidens betydelse för en ökad rekrytering av män till sjuksköterskeskolorna är — ur de synpunkter värnpliktsutredningen har att föreräda — ovidkommande. Försvarssjukvårdsutredningen framhåller, att det ur militär synpunkt torde vara ett klart önskemål, att sjuksköterskeskolan avslutas innan militärutbildningen påbörjas.

Förslaget om statsbidrag till sjuksköterskeutbildningen möter i princip inga invändningar. Skolöverstyrelsen föreslår dock. att bidraget skall utgå efter liknande grunder som gäller för inbyggd skola. Några villkor för er­ hållande av statsbidrag utöver dem som återfinns i skolstadgan kan Värm­ lands läns landstings förvaltningsutskott inte finna påkallade. Västerbot­ tens läns landstings förvaltningsutskott anser att statsbidrag bör utgå obe­ roende av en omläggning av sjuksköterskeutbildningen. Stadsfullmäktige i

Stockholm framhåller att bidrag till investeringar bör kunna utgå även retroaktivt.

Vad slutligen angår tidsplanen för utbildningens omläggning uttrycker många remissinstanser tveksamhet huruvida utredningens förslag i denna del är genomförbart. Så anser t. ex. medicinalstyrelsen och skolöverstyrel­ sen att den nya utbildningen ej kan påbörjas förrän vårterminen 1966. Andra remissinstanser såsom landstingens förvaltningsutskott i Uppsala län, Jönköpings län, Kalmar läns norra och Örebro län samt Svenska landstingsförbundet anser att övergången bör ske tidigast höstterminen 1966.

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

88

Kungi. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

Departementschefen

Den kraftiga, alltjämt pågående utbyggnaden av landets hälso- och sjuk­ vård medför ett starkt ökat behov av såväl sjuksköterskor som annan sjuk­ vårdspersonal. Samtidigt har de senare årtiondenas snabba framsteg på me­ dicinens område i hög grad förändrat sjukvårdsarbetet. Detta har medfört ej blott en förändring av sjukvårdspersonalens och kanske främst sjukskö­ terskornas arbetsuppgifter utan även tillkomsten av nya grupper sjuk­ vårdspersonal, t. ex. de tekniska assistenterna. Hälso- och sjukvårdens här­ igenom alltmer mångfasetterade personaluppsättning nödvändiggör på ett annat sätt än tidigare en precisering av de skilda personalgruppernas funk­ tions- och ansvarsområden.

Mot bakgrund av sjukvårdsarbetets föränderlighet såväl medicinskt som organisatoriskt är det en komplicerad uppgift att definiera de arbetsupp­ gifter, som åvilar och inom överskådlig framtid bör åvila sjuksköterskor. Vad utredningen angett som sjuksköterskornas grundfunktioner beskriver dock enligt min mening på ett klargörande sätt det ansvarsområde, som sjuksköterskan bör ha. Det av utredningen med utgångspunkt häri före­ slagna utbildningsmålet synes väl ägnat att ligga till grund för utformning­ en av en med modern samhällssyn förenlig god sjuksköterskeutbildning.

Det angivna utbildningsmålet är grundläggande och gemensamt för prak­ tiskt taget all sjuksköterskeverksamhet. Utredningen framhåller, att utöver den häremot svarande grundutbildningen fordras för fullgörande av vissa funktioner viss fortsatt utbildning. Utredningen betecknar denna fortsatta utbildning vidareutbildning. Den av utredningen föreslagna gränsdragningen mellan grundutbildningen och vidareutbildningen finner jag i likhet med remissinstanserna väl motiverad. Med avseende på grundutbildningens all­ männa utformning förordar jag, att denna blir brett upplagd och lika för alla. Till skillnad från vad som nu gäller bör legitimation erhållas redan efter genomgång av den grundläggande utbildningen.

Innan jag går närmare in på utbildningens utformning, skall jag beröra frågan om de villkor som bör uppställas för att vinna tillträde till sjuksköterskeutbildningen. Jag biträder utredningens förslag om att inträdesåldern skall sänkas från nuvarande 19 år till 18 år och anser därjämte, att dispens skall kunna medges i övrigt väl kvalificerad sökande som ej uppnått denna ålder.

När det gäller krav på föregående skolunderbyggnad har utredningen övervägt dels vad man på längre sikt bör inrikta sig på, dels vad som tills vidare bör krävas. Utredningens förslag att man på längre sikt bör bygga ut­

89

bildningen på genomgången fackskola är jag inte beredd att ta ställning till. Jag begränsar mig i stället till frågan vad man i nuläget och för de närmaste åren bör uppställa som krav. Utredningen har därvidlag föreslagit, att de för närvarande gällande kraven på skolunderbyggnad alltjämt skall gälla, samt därutöver föreslagit bestämmelser om vissa särskilda krav för dem vars skolunderbyggnad begränsar sig till genomgång av grundskola eller motsvarande. Om förslaget att bibehålla nuvarande krav på skolunder­ byggnad råder så gott som allmän enighet bland remissinstanserna. Beträf­ fande de särskilda krav som utredningen därutöver föreslår för dem som genomgått endast grundskola är emellertid remissinstansernas uppfattning delad. För egen del räknar jag med att sjuksköterskeutbildningen skall till­ höra grundskolans kompetensområde. Elever från samtliga linjer i grund­ skolans årskurs 9 bör således kunna vinna inträde, varvid dock vissa kom­ pletteringar torde behövas främst för elever från de mer praktiskt inriktade linjerna.

Utredningens förslag om särskilda inträdesprov för att säkerställa till­ fredsställande skolkunskaper, vilket blivit föremål för skiftande bedöm­ ningar från remissinstansernas sida, bör inte genomföras. De generella be­ stämmelserna om antagning av elever till utbildning som bygger på grund­ skolan bör, med hänsyn till vad jag nyss anfört, bli tillämpliga även på sjuk­ sköterskeutbildningen.

Utredningen föreslår, att den orienteringsperiod, som f. n. föregår sjuk­ sköterskeutbildningen, slopas och att man ej heller uppställer något krav på föregående sjukvårdspraktik. Värdet av en sådan praktik förnekas dock inte av utredningen. Jag anser också värdefullt, att en blivande sjukskö- terskeelev skaffar sig föregående erfarenhet av sjukvårdsarbete men delar utredningens uppfattning, att något krav på sådan inte bör uppställas.

Vad utredningen uttalat angående betydelsen av att åstadkomma en ökad rekrytering av manliga elever till ifrågavarande utbildning liksom till andra slag av vårdyrkesutbildning ansluter jag mig till.

I den läroplan för grundutbildningen som utredningen lagt fram har undervisningen fördelats på två och ett halvt läsår. Utredningen föreslår, att läsåret skall omfatta 42 veckor. Med hänsyn till att elevintagning avses ske såväl höst- som vårtermin förordar utredningen, att terminerna blir lika långa eller vardera 21 veckor. Arbetsveckan bör enligt utredningen utformas i enlighet med bestämmelserna angående yrkesskolor i skolstadgan, med det undantaget dock att antalet veckotimmar under perioder med övervägande teoretisk undervisning bör kunna nedsättas till 30.

Vissa remissinstanser har riktat invändningar mot utredningens förslag till utformning av läsåret i vad avser sommarferier och terminsindelning. För egen del finner jag övertygande skäl anförda för att undervisning inte

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

90

skall anordnas sommartid. Jag biträder således utredningens förslag i vad avser läsårs- och terminsindelning liksom i vad gäller arbetsveckans utform­ ning- Sjuksköterskeutbildningen bör alltså i dessa hänseenden utformas i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller för yrkesskolor. Jag är även ense med utredningen om att eleverna inte skall åläggas att under ferietid tjänstgöra inom sjukvården. Självfallet är emellertid frivillig prak­ tik under ferierna lämplig och värdefull såväl för elevernas fortsatta ut­ bildning som för att minska sjukhusens personalsvårigheter.

Utredningens förslag till tim- och kursplaner har i allt väsentligt vunnit remissinstansernas stöd. Jag finner den föreslagna läroplanen i huvudsak väl avvägd. Med särskild tillfredsställelse konstaterar jag den ställning ut­ bildningen i mentalvård erhållit. Vidare har jag särskilt beaktat den under­ visning om rehabilitering, som utgör ett återkommande moment i alla de stora ämnesavsnitten. Jag anser, att sjuksköterskeutbildningen bör utfor­ mas i huvudsak enligt den föreslagna läroplanen, dvs. som en brett upp­ lagd grundutbildning lika för alla, som på fem terminer leder fram till legi­ timation.

Detta medför bl. a., att den praktisk-kliniska utbildningen skall planläg­ gas och bedrivas med utgångspunkt i att eleverna ej ingår i sjukhusets per­ sonalstat. Jag vill emellertid understryka, att detta inte innebär, att eleverna inte skall fullgöra arbetsuppgifter inom sjukvårdsarbetet. Fullgörandet av dessa arbetsuppgifter skall emellertid ingå som ett led i en systematiskt an­ ordnad utbildning och sålunda noga anpassas till elevens utbildningsnivå. Detta utgör en betydande kvalitativ förbättring av sjuksköterskeutbild­ ningen.

För dem som genomgått viss närmare angiven sjukvårdsutbildning och därutöver har praktisk sjukvårdserfarenhet har utredningen föreslagit en särskild utbildningsgång omfattande fyra terminer. I princip har detta för­ slag om en avkortad studiegång hälsats med allmän tillfredsställelse av re­ missinstanserna. Däremot har den närmare utformningen av förslaget rönt stark kritik. För egen del ansluter jag mig till den uppfattning som fram­ förts av bland andra Svenska landstingsförbundet, som anser att utredning­ ens förslag i denna del bör överarbetas i syfte att ytterligare förkorta denna utbildningsgång samt att denna överarbetning bör företas i samband med en översyn av planerna för den utbildning, som skall ligga till grund för den avkortade studiegången. Det bör uppdras åt tillsynsmyndigheten att företa en sådan överarbetning. Denna bör vara genomförd i så god tid, att den första examinationen från den avkortade utbildningsgången skall kunna ske vid samma tidpunkt som från femterminsutbildningen. Vid överarbet- ningen bör samråd ske med berörda myndigheter och organisationer.

Vad så angår elevernas studiesociala förmåner under utbildningstiden vill jag erinra om att elever vid sjuksköterskeskolor fr. o. m. den 1 juli 1965 äger åtnjuta studiemedel enligt studiemedelsförordningen. Utredningen har

Kungl. Maj. ts proposition nr 161 år 1965

91

förordat, att huvudmännen överlag slopar de tidigare utgående natura- och kontantförmånerna.

Vid överläggningar med företrädare för huvudmännen har dessa förkla­ rat sig villiga att utfärda rekommendationer till samtliga sjukvårdshuvud­ män att följa utredningens förslag i denna del, när det gäller elever som skall följa den förordade nya utbildningsgången. De elever, som följer nu gällande utbildningsgång och således delvis utgör arbetskraft inom sjukvår­ den, avses däremot skola bibehållas vid nu utgående förmåner.

Utredningen har framlagt vissa beräkningar angående utbildningsbehovet av sjuksköterskor. Dessa beräkningar är tämligen osäkra, framhåller utred­ ningen, som dock i likhet med kommittén för översyn av hälso- och sjuk­ vården i riket konstaterar, att någon risk för att utbildningskapaciteten skall bli för stor inom den närmaste framtiden inte föreligger. Med hänsyn till

Jag övergår nu till att behandla frågor om tillsyn, huvudmannaskap och andra därmed sammanhängande organisatoriska spörsmål. 1963 års riksdag

(SU 146; rskr 121) uttalade sig för att tillsynen för den utbildning på sjuk­ vårdens område, som nu åvilar medicinalstyrelsen, skulle överflyttas till skolöverstyrelsen. Utredningen föreslår i enlighet härmed att så sker beträf­ fande grundutbildningen av sjuksköterskor och att tidpunkten för över­ förandet fastställs till den 1 juli 1965.

Utredningen har valt denna tidpunkt med hänsyn till sitt förslag, att den nya grundutbildningen skulle kunna påbörjas höstterminen 1965 och att den myndighet, som för framtiden skulle svara för utbildningen, borde ges möjlighet att från början medverka vid den nya utbildningens upp­ byggande. Jag är ense med utredningen om att den nya tillsynsmyndig­ heten redan från början bör deltaga i denna uppbyggnad. Då en omläggning av utbildningen inte kan ske förrän tidigast vårterminen 1966 — jag åter­ kommer härtill i det följande — föreslår jag, att skolöverstyrelsen blir till­ synsmyndighet för all sjuksköterskeutbildning fr. o. in. den 1 januari 1966. Detta innebär, att även barnmorskeutbildning, distriktssköterskeutbild- ning och utbildning av barnsjuksköterskor samt den högre utbildningen av sjuksköterskor vid statens institut för högre utbildning av sjuksköterskor skall ställas under skolöverstyrelsens tillsyn. I syfte att möjliggöra för över­ styrelsen att redan nu förbereda den föreslagna omläggningen, ämnar jag föreslå Kungl. Maj :t en provisorisk förstärkning av överstyrelsen. Förslag till eu mer permanent förstärkning har redovisats i överstyrelsens anslags­

Kungi. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

92

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

framställning för budgetåret 1966/67. En viss häremot svarande personalbe­ sparing vid medicinalstyrelsen bör uppkomma.

Jag övergår så till att behandla huvudmannaskapet för sjuksköterskeut- bildningen och frågan om utbildningens organisatoriska samordning med övrig sjukvårdsutbildning. Utredningen har framhållit, att en sådan sam­ ordning medför åtskilliga fördelar. Härigenom skulle exempelvis, påpekar utredningen, lokaler och undervisningsmateriel kunna utnyttjas på ett mer rationellt sätt. Vidare skulle en organisatoriskt sammanhållen »vårdyrkes­ skola» medföra ett bättre underlag för lärartjänster inom vårdyrkesutbild­ ningens olika ämnesområden.

Vårdyrkesutbildning med undantag av sjuksköterskeutbildning meddelas f. n. inom yrkesskolans ram och till övervägande del i den skolform som betecknas inbyggd skola. Detta innebär, att undervisningen i yrkesarbete meddelas helt vid arbetsställe utanför skolan, dvs. i regel vid sjukhusen. Vidare innebär detta, att lärarna i yrkesarbete är anställda vid arbetsstället- sjukhuset och inte vid skolan.

Utredningen finner, att sjuksköterskeskolorna bör inordnas i yrkesut- bildningsväsendet. Emellertid har utredningen föreslagit den betydelsefulla avvikelsen i förhållande till övrig vårdyrkesutbildning, att undervisningen i yrkesarbete, som till allra största delen äger rum på sjukhuset, skall ledas och till stor del även meddelas av lärare, som är anställda vid skolan.

I likhet med utredningen och det övervägande antalet remissinstanser fin­ ner jag det angeläget, att vårdyrkesutbildningen samordnas. Jag vill emeller­ tid i detta sammanhang erinra om, att frågan om formerna för bedrivandet av yrkesutbildning, även vårdyrkesutbildning, utreds av yrkesutbildnings- beredningen. I direktiven för denna utredning anförde jag bl. a., att de eta­ blerade utbildningsformerna inte gick fria från omprövning och erforderliga förändringar, även om de är av förhållandevis ungt datum. Yrkesutbildnings- beredningen avser, enligt vad jag inhämtat, att inom en snar framtid av­ lämna ett betänkande innehållande beredningens principiella ställnings­ tagande till bl. a. utbildningens organisation.

Som framgått av det tidigare anförda avviker den utbildningsorganisa­ tion, som utredningen föreslagit och som förordats av huvuddelen av remiss­ instanserna, bl. a. landstings- och stadsförbunden, i ett viktigt avseende från den organisation, som f. n. gäller för övrig vårdyrkesutbildning. För att en rationell och långtgående samordning, framför allt beträffande utnyttjan­ det av lärarpersonalen för olika slag av utbildning, skall kunna genomföras, fordras enligt min mening, att utbildningens organisation för skilda slag av vårdyrkesutbildning blir så likartad som möjligt. Mina överväganden i dessa frågor har emellertid utmynnat i att det — i avvaktan på resultatet av pågående utredningsarbete — är lämpligast att bibehålla sjuksköterske- utbildningen vid i huvudsak nuvarande organisation, dock med den änd­ ringen, som framgått av det tidigare, att skolöverstyrelsen blir tillsynsmyn­ dighet. Det sagda innebär bl. a., att de nuvarande huvudmännen för sko­

94

med hälften eller, i undantagsfall, högst två tredjedelar av kostnaderna och under de för yrkesskola gällande villkoren.

Bidrag till driftkostnaderna bör utgå så snart den nu förordade utbild­ ningsgången påbörjats. Redan från början bör statsbidraget beräknas efter skolans totala elevantal, dock med begränsning till eleverna i de fem första terminskurserna. Jag förordar vidare, att statsbidrag till byggnadsarbeten efter Kungl. Maj :ts prövning i varje särskilt fall skall kunna utgå för bygg­ nadsarbeten, som påbörjats tidigast den 1 juli 1964.

Till skola med enskild huvudman bör statsbidrag kunna utgå enligt Kungl. Maj :ts bestämmande.

Statsverkets totala kostnader för statsbidrag till driftkostnader kommer vid årlig intagning av 3 000 elever att belöpa sig till 15,9 milj. kr. Medelsbe­ hovet för bidrag till kostnader för anskaffande av skollokaler och första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel låter sig inte beräknas f. n. Storleken därav blir, som utredningen påpekar, framför allt beroende av takten i utbyggnaden av sjuksköterskeutbildningens kapacitet. Det an­ kommer på skolöverstyrelsen att i samband med de årliga anslagsframställ­ ningarna beräkna det erforderliga medelsbehovet.

Det i det föregående angivna medelsbehovet 15,9 milj. kr. avser kostna­ derna, när den nya utbildningsgången påbörjats vid samtliga skolor, dvs. budgetåret 1967/68. Utredningen har beräknat, att skolorna kommer att övergå till den nya utbildningsgången med en tredjedel av skolorna vid varje tillfälle. Vid sådant förhållande skulle kostnaderna för innevarande budget­ år uppgå till 2 650 000 kr. och för budgetåret 1966/67 till 13 250 000 kr.

Kostnaderna för driftbidrag bör innevarande budgetår bestridas från an­ slaget Bidrag till driften av centrala yrkesskolor och övriga kostnader från anslaget Bidrag till byggnadsarbeten in. m. vid yrkesskolor.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört, hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

a) godkänna de av mig förordade riktlinjerna för om­ läggning av utbildningen av sjuksköterskor;

b) besluta att skolöverstyrelsen fr. o. m. den 1 januari 1966 skall vara tillsynsmyndighet för sjuksköterskeutbild- ningen;

c) godkänna vad jag förordat angående statsbidrag till sjuksköterskeskolor.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hem­ ställt förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen skall avlåtas proposition av den ly­ delse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Monica Dillner

Kungl. Maj. ts proposition nr 161 år 1965

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1965

95

INNEHÅLLSFÖRTECKN ING

Sid.

Inledning............................................................................................................................. 4

Sjuksköterskeutbildningen. Grundutbildning.............................................................. 5

Nuvarande förhållanden.............................................................................................. 5

Den allmänna sjuksköterskeutbildningen............................................................ 5 Försöksverksamheten i Norrköping...................................................................... 8

Utredningen........................................................................................................................ 9

Allmänna synpunkter på utbildningen..................................................................... 9 Målsättning..................................................................................................................... 10

Funktions- och ansvarsområdet............................................................................. 10 Målet för utbildningen.............................................................................................. 12 Tillträde till grundutbildningen................................................................................. 15

Allmänna synpunkter på rekryteringen............................................................... 15 Inträdesålder.............................................................................................................. 15 Behov av allmän skolunderbyggnad..................................................................... 16 Rekryteringens inriktning på längre sikt............................................................. 16 Rekryteringen under en övergångsperiod............................................................ 17 Krav på kunskaper i vissa ämnen......................................................................... 18 Slopande av orienteringsperioden. Förpraktik m. m......................................... 18 Införande av normerande inträdesprov................................................................ 19 Vissa övriga förslag.................................................................................................. 21 Läroplan för grundutbildningen................................................................................. 22

Vissa allmänna utgångspunkter............................................................................. 22 Grundutbildningens utformning och innehåll..................................................... 24 Timplaner och anvisningar angående terminernas organisation m. m.......... 35 Kursplaner.................................................................................................................. 35 Pedagogiskt utvecklingsarbete............................................................................... 38 Avvikelser från den normala läroplanen................................................................... 38 Riktlinjer för vidareutbildning och högre utbildning............................................ 44

Vidareutbildning........................................................................................................ 44 Högre utbildning....................................................................................................... 46 Lärare och övrig personal............................................................................................ 46 Skolorganisation............................................................................................................ 48

Tillsyn.......................................................................................................................... 48 Huvudmannaskap..................................................................................................... 57 Samordning av utbildningsresurserna................................................................... 53 Fortbildning och kursverksamhet.............................................................................. 55 Studiesociala förmåner................................................................................................. 57

Elevförmåner.............................................................................................................. 57 Behovsprognoser............................................................................................................ 58 Rekryteringsåtgärder m. m......................................................................................... 60

Yrkesorientering om sjukvården........................................................................... 61 Manlig personal i sjukvården................................................................................. 62

96

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1965

Sid.

Vissa särskilda frågor................................................................................................... 64

Sjuksköterskeyrkets benämning............................................................................. 64 Statsbidrag till sjuksköterskeutbildningen............................................................... 65 Förslagens genomförande............................................................................................ 69

Tidsplan för utbildningens omläggning................................................................ 69 Författningsfrågor................................... 70 Kostnadsberäkning.................................................................. ............ ..................... 70

Remissyttrandena........ ..................................................................................................... 72

Allmänna synpunkter...................... ................ ............. ............... .......... .................. 72 Målsättningen................... 74 Grundutbildning — vidareutbildning....................................................................... 75 Tillträde till grundutbildningen................................................... 76 Läroplan för grundutbildningen................................................................................. 79 Avvikelser från den normala läroplanen.......... ........................................................ 81 Lärare och övrig personal.................... 83 Skolorganisationen........................................................................................................ 84 Övriga frågor.................................................................................................................. 86

Departementschefen.................................................................................................. 88

ESSELTE AB. STHLM 65

614333