Prop. 1965:30

('med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1965

1

Nr 30

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370); given Stockholms slott den 5 februari 1965.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga härvid fogat förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att repartitionstalet vid fastighetsbeskattningen och det procenttal som ligger till grund för inkomstbeskattningen i fråga om en- och tvåfamilj sfastigheter sänks från 2,5 till 2. De nya bestämmel­ serna föreslås tillämpade första gången vid 1966 års taxering.

Vidare föreslås bl. a. att skattepliktsgränsen för byggnad på annans mark, som enligt stadgandet i 5 § 4 mom. kommunalskattelagen utgör 3 000 kr., höjs till 5 000 kr. Den nya skattepliktsgränsen föreslås tillämpad redan vid 1965 års fastighetstaxering. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 30

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 30 år 1965

Förslag

till

Lag

om ändring i kommunalskatlelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 5 § 4 mom., 24 § 2 mom., 46 § 3 mom. och

47 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 samt anvisningarna till

47 § samma lag

1

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

5

4 mom. Därest värdet av bygg­

nad eller med varandra samman­

hängande byggnader, som äro upp­

förda å mark, för vilken garantibe­

lopp icke skall upptagas såsom skat­

tepliktig inkomst för byggnadsäga-

ren, understiger 3 000 kronor, före­

ligger icke skatteplikt för byggna­

den eller byggnaderna.

24

2

mom. Är annan fastighet in­

rättad till bostad åt en familj jämte

personliga tjänare (enfamiljsfastig­

het) eller två familjer jämte per­

sonliga tjänare (tvåfamiljsfastighet)

och föreligger ej fall, som avses ne­

dan i sista stycket, skall såsom in­

täkt av fastigheten upptagas ett be­

lopp motsvarande för helt år räknat

två och en halv procent av fastig­

hetens taxeringsvärde året näst fö­

re taxeringsåret. Finnes ej taxerings­

värde åsatt för året näst före taxe­

ringsåret, beräknas intäkten på

grundval av fastighetens värde, upp­

skattat enligt de grunder, som gällt 1

§•

4 mom. Därest värdet av bygg­

nad eller med varandra samman­

hängande byggnader, som äro upp­

förda å mark, för vilken garantibe­

lopp icke skall upptagas såsom skat­

tepliktig inkomst för byggnadsäga-

ren, understiger 5 000 kronor, före­

ligger icke skatteplikt för byggna­

den eller byggnaderna.

§•

2

mom. Är annan fastighet in­

rättad till bostad åt en familj jämte

personliga tjänare (enfamiljsfastig­

het) eller två familjer jämte per­

sonliga tjänare (tvåfamiljsfastighet)

och föreligger ej fall, som avses ne­

dan i sista stycket, skall såsom in­

täkt av fastigheten upptagas ett be­

lopp motsvarande för helt år räknat

två procent av fastighetens taxe­

ringsvärde året näst före taxerings­

året. Finnes ej taxeringsvärde åsatt

för året näst före taxeringsåret, be­

räknas intäkten på grundval av fas­

tighetens värde, uppskattat enligt de

grunder, som gällt för åsättande av

1 Senaste lydelse av 5 § 4 mom., 24 § 2 mom., 47 § och anvisningarna till 47 § se 1957:105

samt av 46 § 3 mom. se 1964:298.

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1965

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

för åsättande av taxeringsvärde för taxeringsvärde för året näst före året näst före taxeringsåret. taxeringsåret.

Vad i------------------------------------ använda fastighetsdelen. Har fastighet, —-------------------------------- icke ske. Vad i------------------------------------publikt boställe.

46 §.

3 m o m. Har kvinna med hem- 3 m o m. Har kvinna med hem­ mavarande barn under 16 år haft mavarande barn under 16 år haft inkomst av rörelse, vari hon varit inkomst av rörelse, vari hon varit verksam i ej blott ringa omfattning, verksam i ej blott ringa omfattning, eller inkomst av eget arbete, må hon eller inkomst av eget arbete, må hon åtnjuta avdrag med 300 kronor jäm- åtnjuta avdrag med 300 kronor jäm­

te 20 procent av nämnda inkomst, te 20

procent av nämnda inkomst,

sammanlagt dock högst med

2 000

sammanlagt dock högst med

2 000

kronor. Gift kvinna som icke har kronor. Gift kvinna som icke har hemmavarande barn under 16 år, hemmavarande barn under 16 år, må, därest hon levt tillsammans med må, därest hon levt tillsammans med sin man och haft inkomst som nyss sin man och haft inkomst som nyss sagts, åtnjuta avdrag med 300 kro- sagts, åtnjuta avdrag med 300 kro­ nor. Avdrag med sistnämnda belopp nor. Avdrag med sistnämnda belopp må jämväl åtnjutas av kvinna, som må jämväl åtnjutas av kvinna, som haft inkomst av jordbruksfastighet haft inkomst av jordbruksfastighet och utfört arbete i förvärvskällan och utfört arbete i förvärvskällan till minst 300 kronors värde, därest till minst 300 kronors värde, därest kvinnan antingen varit gift och levt kvinnan varit gift och levt tillsam- tillsammans med sin man eller ock mans med sin man. haft hemmavarande barn under 16 år.

Har man--------------------- — -— — av jordbruksfastighet. Har gift--------------------------------- nämnda belopp. Avdrag enligt-----------------------------------2 000 kronor. Avdrag enligt--------------------------------- sagda kommun.

47

För fastighet, som året näst före taxeringsåret varit skattepliktig, be­ räknas garantibelopp till två och en halv procent av fastighetens taxe­ ringsvärde förstnämnda år. Garanti- beloppet upptages inom den kom­ mun, där fastigheten är belägen, så­ som skattepliktig inkomst för fastig­ hetens ägare. Såsom ägare anses jämväl den, vilken innehar fastighet med fideikommissrätt eller eljest utan vederlag besitter fastighet på grund av testamentariskt förord­ nande.

Vad som —---------- —------ --------- — Såsom innehavare--------------------- -Skall avkastning------------ -— -------

För fastighet, som året näst före taxeringsåret varit skattepliktig, be­ räknas garantibelopp till två procent av fastighetens taxeringsvärde först­ nämnda år. Garantibeloppet upp­ tages inom den kommun, där fas­ tigheten är belägen, såsom skatte­ pliktig inkomst för fastighetens äga­ re. Såsom ägare anses jämväl den, vilken innehar fastighet med fidei­ kommissrätt eller eljest utan veder­ lag besitter fastighet på grund av testamentariskt förordnande.

anslagen jord. —------- såsom innehavare.

— -— fastighetens skogsvärde.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Där beträffande-------------------- ------------ ingående skogsvärdet. Garantibelopp beräknas------- ------------------------ - — hänsyn härtill.

Anvisningar

till 47

8

.

Kungl. Ma j. ts proposition nr 30 ar 1965

Till ledning--------------------------------

1. Har rörelseidkare, som använ­ der av honom ägd fastighet i rörel­ sen, gjort sådan omläggning av rä­ kenskapsår att beskattningsåret kommit att omfatta 9 månader, be­ räknas garantibeloppet till 9/12 av det belopp, som motsvarar två och en halv procent av fastighetens taxe­ ringsvärde. Har beskattningsåret kommit att omfatta 15 månader, be­ räknas garantibeloppet till 15/12 av nyss angivet belopp.

2. Har i fall, då beskattningsår sammanfaller med kalenderår, fas­ tighet bytt ägare den

september

beskattningsåret, beräknas garanti­ beloppet för den tidigare ägaren till 8/12 och för den nye ägaren till 4/12 av det belopp, som motsvarar två och en halv procent av fastighetens taxeringsvärde.

3. Har en rörelseidkare gjort så­ dan omläggning av räkenskapsår att det beskattningsår, som ligger till grund för 1958 års taxering, omfat­ tar tiden 1/7 1956—31/12 1957 samt har han för sin rörelse förvärvat en fastighet den 1 september 1956 och en annan fastighet den 1 april 1957, beräknas garantibeloppet vid nyss­ nämnda taxering för förstnämnda fastighet till 16/12 och för sistnämn­ da fastighet till 9/12 av vad som motsvarar två och en halv procent av respektive fastigheters taxerings­ värden.

följande exempel.

1. Har rörelseidkare, som använ­ der av honom ägd fastighet i rörel­ sen, gjort sådan omläggning av rä­ kenskapsår att beskattningsåret kommit att omfatta 9 månader, be­ räknas garantibeloppet till 9/12 av det belopp, som motsvarar två pro­ cent av fastighetens taxeringsvärde. Har beskattningsåret kommit att omfatta 15 månader, beräknas ga­ rantibeloppet till 15/12 av nyss an­ givet belopp.

2. Har i fall, då beskattningsår sammanfaller med kalenderår, fas­ tighet bytt ägare den

1

september

beskattningsåret, beräknas garanti- beloppet för den tidigare ägaren till 8/12 och för den nye ägaren till 4/12 av det belopp, som motsvarar två procent av fastighetens taxerings­ värde.

3. Har en rörelseidkare gjort så­ dan omläggning av räkenskapsår att det beskattningsår, som ligger till grund för 1966 års taxering, omfat­ tar tiden 1/7 1965—31/12 1965 samt har han för sin rörelse förvärvat en fastighet den 1 september 1965 och en annan fastighet den 1 april 1965, beräknas garantibeloppet vid nyss­ nämnda taxering för förstnämnda fastighet till 16/12 och för sistnämn­ da fastighet till 9/12 av vad som motsvarar två procent av respektive fastigheters taxeringsvärden.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. De nya be­ stämmelserna skola tillämpas första gången, såvitt avser 5 § 4 mom., vid 1965 års allmänna fastighetstaxering, såvitt avser 46 § 3 mom., vid 1965 års taxering och i övrigt vid 1966 års taxering. Äldre bestämmelser skola fortfarande gälla, såvitt avser 46 § 3 mom., i fråga om eftertaxering för år 1964 eller tidigare år och i övrigt i fråga om eftertaxering för år 1965 eller tidigare år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1065

5

Utdrag av protokollet över finansårenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

5 februari 1965.

Närvarande:

Statsministern

Erlander,

statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange,

L

indholm

, K

ling

, S

koglund

, E

denman

, H

ermansson

, H

olmqvist

, A

spling

,

P

alme

, S

ven

-E

ric

N

ilsson

.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen­

sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om storleken av re-

partitionstalet vid fastighetsbeskattningen och procenttalet för den scha­

blonmässiga inkomstberäkningen av en- och tvåfamiljsfastigheter samt an­

för.

Den nu pågående fastighetstaxeringen kommer att ge till resultat en all­

män nivålyftning av fastighetstaxeringsvärdena. Med hänsyn till fastighets­

beskattningens konstruktion ävensom schablonmetoden för inkomstberäk­

ningen av en- och tvåfamiljsfastigheter kommer — därest särskilda åtgärder

inte vidtas — en höjning av taxeringsvärdena att för fastighetsägarna in­

nebära bl. a. ökad kommunal fastighetsbeskattning samt, såvitt avser fas­

tigheter där schablonmetod tillämpas vid inkomstberäkningen, ökade intäk-

ter att redovisa vid inkomsttaxeringen.

I en inom finansdepartementet av kammarrättsassessorn Lars Lindbeig

upprättad promemoria angående storleken av repariitionstalet för fastig­

hetsbeskattningen samt procenttalet för den schablonmässiga inkomstberäk­

ningen av en- och tvåfamiljsfastigheter (Stencil Fi 1964:9) har framlagts

förslag i syfte att mildra de skattehöjningar som kan beräknas bli en foljd

av höjda taxeringsvärden.

Vid promemorian fogade författningsförslag torde få fogas vid statsråds­

protokollet i detta ärende som bilaga.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgivits av kammarratten,

riksrevisionsverket, riksskattenämnden, domänstyrelsen, vattenfallsstyrel­

sen, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands,

Östergötlands, Kalmar, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och

Bohus, Värmlands, Västmanlands, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbot­

tens samt Norrbottens län, centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden,

Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund u.p.a.

(HSB), Svenska kommunförbundet, Svenska stadsförbundet, Svenska vat­

tenkraftföreningen, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges villaägareför bund, Sveriges industriförbund, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges skogsägareförbund, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Sveriges juristförbund och Taxeringsnämndsordförandenas riks­ förbund.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har överlämnat yttranden från Norrbot­ tens lansavdelning av Svenska kommunförbundet, Norrbottens läns lands­ ting, Jokkmokks kommunalnämnd samt Paj ala kommunalnämnd.

Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk och Sveri­ ges skogsägareföreningars riksförbund har åberopat'ett yttrande som avgi­ vits av lantbrukets skattedelegation.

Remissinstanserna har i huvudsak tillstyrkt de i promemorian framlagda förslagen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år W05

Den beräknade höjningen av taxeringsnivån vid 1965 års

allmänna fastighetstaxering

Vid ett möte i maj månad 1964 med rikets landskamrerare beslöts den rekommendationen att såsom allmän riktpunkt vid 1965 års fastighetstaxe­ ring skulle las en nivålyftning motsvarande den för respektive län och grupp av fastigheter med ledning av för länet upprättad köpeskillingsstatistik — framräknade överprisprocenten under åren 1957—1963, reducerad med

tor jordbruksfastighet 10

enheter, för en- och tvåfamilj sfastigheter 15 en­

heter och för hyreshus 10

enheter.

Enligt den köpeskillingsstatistik avseende åren 1957—1963, som upprät­ tats av statistiska centralbyrån och som förelädes nämnda fastighetstaxe- ringsmöte, utgjorde den genomsnittliga överprisprocenten för hela riket

för jordbruksfastigheter........................................... 350för enfamilj svillor .................................................... 545för tvåfamilj svillor .................................................... 44 4

för hyreshus..................................................................

2

“>

1

Det statistiska materialet beträffande överprisprocenten för en- och två­ familj sfastigheter för åren 1957—1963 utvisar följande genomsnittssiffror.

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1965

Taxeringsvärde och område

Enfamiljsfastigheter Antal köp Överpris

%

Tvåfamiljsfastigheter Antal köp Överpris

%

Städer, köpingar, municipalsamhällen

5 100— 15 000 kr ....

6

967

71,0

1 360

58,6

15 100— 20 000

» ....

2 908

63,1

1 766

52,6

20 100— 50 000

» ....

13 143

51,1

8

388

44,5

50 100—100 000

» ....

3 836

61,1

2 012

38,3

100 100—200 000

» ....

434

67,9

179

48,5

>200 000

» ....

33

66,4

12

81,5

Summa 27 321

57,5

13 717

44,3

Landsbygd

5 100— 15 000 kr....

23 835

64,0

2 584

47,2

15 100— 20 000

» .... 5 938

54,2

1 932

39,4

20 100— 50 000

» ....

14 006

46,0

4 622

32,3

50 100—100 000

» .... 1 401

41,0

538

30,3

100 100—200 000

» ....

37

58,7

23

39,5

>200 000

» ....

1

116,2

2

40,1

Summa

45 218

51,4

9 701

34,9

Med utgångspunkt från de vid fastighetstaxering smötet gjorda rekommendationerna skulle den för hela riket genomsnittliga höjningen av taxeringsnivån, bli

för jordbruksfastigheter................ (35,6—10) 25 % för enfamilj svillor ........................ (54,5—15) 40 » för tvåfamilj svillor ........................ (41,1—15) 25 » för hyreshus ..................................... ( 22,1

10

)

10

»

Av de av landskamrerarna sedermera upprättade förslagen till länsanvis- ningar framgår att spännvidden är stor mellan de för de olika länen rekom­ menderade procenttalen avseende den genomsnittliga höjningen av taxe- ringsnivån inom respektive län. Landskamrerarnas förslag varierar sålunda

mellan följande lägsta och högsta tal

för jordbruksfastigheter .............................. 15 -35 % för en- och tvåfamilj svillor......................... 20—80 » för fritidshus .................................................... 35 70 »

Fastighetsbeskattningen

Den kommunala fastighetsbeskattningen är konstruerad som en garanti­ skatt, dvs. en skatt som åt kommunen garanterar ett visst skatteunderlag.

För fastighet, som året närmast före taxeringsåret varit skattepliktig, ut­ gör garantibeloppet för närvarande 2,5 % av fastighetens taxeringsvärde.

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 196ö

Procenttalet for garantibelopp brukar benämnas repartitionstalet för fas­ tighetsbeskattningen. Den särskilda fastighetsbeskattningen får betydelse

ir effektiv i regel endast i de fall nettointäkten av fastigheten är läg­

re än garantibeloppet.

I vissa fall kan fastighetsskatten reduceras eller helt bortfalla genom att ortsavdrag ayraknas från garantibeloppet. Vid taxering till kommunal in­ komstskatt laggs garantibeloppet för den skattskyldiges fastighet till sum- man av hans till kommunal inkomstskatt skattepliktiga inkomster av olika

orvarvskallor efter det att från denna summa avräknats de allmänna avd­ rag, som den skattskyldige enligt kommunalskattelagens bestämmelser är berättigad till, ävensom i förekommande fall förlustavdrag jämlikt förlust- utjamnmgsforordningen. Det därvid framräknade beloppet utgör taxerad inkomst. Om inkomsten av förvärvskällorna, minskad med de allmänna av­ dragen, skulle resultera i ett negativt tal, tillåts ett sådant underskott inte reducera garantibeloppet. Den taxerade inkomsten kommer därför alltid att uppgå till minst garantibeloppets storlek. Den kommunala inkomstskatten utraknas emellertid på en beskattningsbar inkomst, som utgörs av den taxe­ rade inkomsten i förekommande fall minskad med ortsavdrag och avdrag tor nedsatt skatteförmåga. I de fall den skattskyldiges inkomst av olika för- \arvskallor, minskad med allmänna avdrag och förlustavdrag, understiger

>e Öppet av honom tillkommande ortsavdrag och — i förekommande fall__

a-\drag föi nedsatt skatteförmåga beskattas alltså garantibeloppet endast till ett reducerat belopp eller också inte alls.

Garantibeloppet skall upptas såsom skattepliktig inkomst för fastighetens agare mom den kommun, där fastigheten är belägen. Fastighetsägaren taxe­ ras således till kommunal inkomstskatt i varje kommun, där han äger fas­ tighet. Skattskyldig, som åtnjutit inkomst i annan kommun än hemorts­ kommunen och vars inkomst i hemortskommunen inte är tillräcklig för att Md den kommunala inkomsttaxeringen utnyttja ortsavdrag och sådana all­ männa avdrag, som omför,mäles i 46 § 2 mom. kommunalskattelagen, äger rätt att avräkna återstående del i den andra kommunen.

Garantibeskattningen innebär således en ökad skattebelastning för fastig- hetsagaren endast om och i den mån fastighetsbeskattningen är effektiv. Nar sa ar förhållandet beror på omständigheterna i det enskilda fallet. Det avgörande ar därvid inte endast den verkliga inkomsten av den förvärvskäl­ la, vari fastighet ingår, utan också storleken av fastighetsägarens Övriga in­ komster, hans allmänna avdrag, förlustavdrag liksom även hans ortsavdrag och eventuella avdrag för nedsatt skatteförmåga.

Den särskilda kommunala garantibeskattningen av fastigheter har sedan lange kritiserats. Vid 1953 års riksdag togs ett första steg mot avvecklingen av denna skatteform i det att repartitionstalet sänktes från 5 till

4

. En ytter­

ligare sänkning av repartitionstalet till nu gällande 2,5

beslöts vid 1957 års

riksdag. Frågan om en avveckling av den kommunala fastighetsbeskattning-

9

eu har därefter varit föremål för utredning av 1957 ars fastighetsskattesak-

kunniga, som år 1960 avgav sitt betänkande i ämnet (SOU 1960: 4).

Ett oförändrat repartitionstal efter den väntade höjningen av taxerings-

nivån kommer att för vissa kommuner innebära ett väsentligt ökat skatte­

underlag i form av fastighetsskatt och sålunda ge denna skatteform ökad

betydelse för den kommunala finansieringen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1965

Inkomstberäkningen för en- och tvåfamiljsfastigheter

Enligt kommunalskattelagen skall varje fastighet av annan fastighets na­

tur i regel betraktas såsom särskild förvärvskälla. Detta gäller inte blott

hyreshus, som ägaren innehar i syfte att förvärva inkomst, utan ä\en fas­

tigheter, som förvärvats för att tillgodose det egna behovet av bostad eller,

säsom fallet är med sommarnöjen o, d., behovet av rekreation. Sistnämnda

slag av fastigheter har förvärvats för att tillgodose ett personligt behov för

vilket utgifterna är att hänföra till levnadskostnader. Det föreligger sålunda

en markant skillnad mellan förvärvskällor i allmänhet och sistnämnda slag

av fastigheter.

För en- och tvåfamiljsfastigheter tillämpas sedan år 1953 i regel en

schablonmetod vid inkomstberäkningen. Metoden innebär att intäkten av

fastigheten beräknas till viss procent — för närvarande 2,5 av taxerings­

värdet samt att avdrag från nämnda intäkt inte medges föi andra utgiftci

än ränta på lånat i fastigheten nedlagt kapital och tomträttsavgäld. Härtill

kommer i regel ett extra avdrag med

200

kr. för fysisk person, som är man­

talsskriven på fastigheten.

Införandet av schablonmetoden för en- och tvåfamilj sfastigheternas del

innebar att en önskvärd förenkling på detta område av deklarations- och

taxeringsförfarandet förverkligades. Teoretiskt motiverades metoden bl. a.

med att fråga var om en förvärvskälla av speciell karaktär för vilken man

närmast avsåg att beskatta räntan på det i fastigheten nedlagda kapitalet.

Procenttalet för inkomstberäkningen fastställdes år 1953 till 3. I prop.

1953: 187 uttalades i detta sammanhang bl. a. följande.

Vad angår frågan om det procenttal, som skall användas vid inkomst­

beräkning enligt de särskilda bestämmelserna för en- och tvåfamiljsfastig­

heter vill jag erinra om vad jag tidigare anfört rörande en- och tvåfamiljs-

fastigheternas natur. Eftersom dessa fastigheter knappast kan likställas

med förvärvskällor i vanlig mening, förutsätter jag, att värdet av den för­

mån, som ägarna kan anses åtnjuta av det egna kapitalet i fastigheterna, bör

uppskattas efter ett jämförelsevis lågt procenttal. Det ligger nära till hands

alt därvid anknyta till den avkastning ägaren skulle erhålla, om han pla­

cerade det jämförelsevis lilla kapital, som det vanligtvis rör sig om, på ett

sätt som eljest kunde tänkas ifrågakomma, exempelvis genom insättning i

sparbank. Med utgångspunkt från nu rådande förhållanden borde procent-

lf Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr30

talet i så fall lämpligen bestämmas till 3. Då ränta å lånat kapital får av­ dragas med verkliga beloppet och. sådan ränta i allmänhet utgår efter ett något högre procenttal, blir resultatet, att den beräknade räntan å det egna kapitalet oftast kommer att i realiteten understiga

3

procent av detta kapi­

tal. Ju högre ränta en fastighetsägare nödgas betala å det lånade kapitalet, desto lägre blir det procenttal, som motsvarar förhållandet mellan uppskat- tad inkomst av en- eller tvåfamiljsfastighet och eget kapital däri.

propositionen framhölls vidare att ett sådant procenttal borde väljas att den framräknade inkomsten i genomsnitt inte blev högre än den inkomst, som framkom vid beräkning enligt dåvarande regler och metoder.

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1965

Utredningsmannens förslag

fastighetsbeskattningen

promemorian framliålles att — om man utgår ifrån att taxeringsvärdena inom en kommun genomsnittligen höjs med 25 % — repartitionstalet kan sänkas från 2,5 till 2 utan att garantibeloppen sammanlagt undergår några beloppsmässiga förändringar. En sänkning av repartitionstalet till 1,5 skulle

om man v ill bibehalla summa garantibelopp oförändrad — vara motiverad endast om taxeringsnivån höjdes med mellan 60 och 70 %.

Svårigheten att avväga repartitionstalet med hänsyn till den presumerade höjningen av taxeringsnivån ligger emellertid i de tidigare redovisade va­ riationerna i nivålyftningen dels inom varje grupp av fastigheter dels ock de olika grupperna av fastigheter emellan.

En sänkning av repartitionstalet med hänsynstagande endast till den ge­ nomsnittliga höjningen av taxeringsnivån för en viss grupp av fastigheter skulle komma att helt olika påverka skatteunderlaget för olika typer av kommuner. Fastighetsbeskattningens betydelse för olika typer av kommu- iki har närmare utretts av 1957 års lastighetsskattesakkunniga och utred­ ningsmannen hänvisar till vad de sakkunniga anfört (SOU 1960: 4). Vatten- fallskommuner, skogskommuner, sommarstugekommuner och liknande har angivits såsom sådana, där fastighetsskatteunderlaget av olika anledningar utgör en betydelsefull del av hela skatteunderlaget. En sänkning av reparti­ tionstalet, som icke uppvägs av en höjning av taxeringsnivån, skulle för dessa kommuners del innebära ett skattebortfall. Det är därför, framhåller ut­ redningsmannen, av särskilt intresse att veta vilken nivålyftning av fastig- hotstaxeringsvärdena man har att räkna med lör dessa kommuners del. Härom anföres i promemorian.

Det torde vara vanskligt att närmare ange den förändring av taxerings­ nivån som kan väntas för kraftverkens fastigheter.

Vid beräkning av taxeringsvärdet av kraftverk och regleringsdammar till- lämpar man antingen anläggningskostnadsmetoden eller den förenklade av-

11

kastningsmetoden. De båda metoderna innebär med stark förenkling i hu­ vudsak ungefär följande.

Anläggningskostnadsnietoden innebär att den faktiska anskaffningskost­ naden med hjälp av indextabeller o. d. omräknas till en beräknad anskaff­ ningskostnad per 1964 års utgång och att sistnämnda beräknade anskaff­ ningskostnad minskas med erforderliga avskrivningar med hänsyn till bygg­ nadernas och utrustningens ålder.

Enligt avkastningsmetoden beräknas kraftverkets värde med utgångs­ punkt från den påräkneliga avkastningen från anläggningen.

För anläggningskostnadsnietoden blir för värdenivån det avgörande å ena sidan prisindex för anläggningar av ifrågavarande slag och å andra sidan storleken av avskrivningarna. Dessa senare är beroende av byggnadernas och utrustningens ålder och sammansättning, något som alltså kommer att va­ riera från fall till fall. Viss ledning vid bedömande av vilka förändringar i taxeringsnivån som kan väntas inträffa vid 1965 års allmänna fastighets­ taxering kan dock erhållas i det faktum att prisindex för utgången av år 1964 ligger 12 Vo över det indextal, som vid 1957 års allmänna fastighetstaxe­ ring användes som nuvärde.

Vid avkastningsmetodens tillämpning kommer förändringarna i kraftpris­ nivån att bli avgörande. Denna nivå beräknas ha stigit med cirka 20 % sedan tiden för 1957 års allmänna fastighetstaxering. — Det bör måhända fram­ hållas att avkastningsmetoden närmast är avsedd för mindre och medelstora kraftverk, medan metoden anses mindre lämplig för de stora norrländska kraftverken.

Vad beträffar skogsfastigheterna synes man, framhålles det i promemo­ rian, mot bakgrunden av de uttalanden, som gjordes vid fastighetstaxe- ringsmötet år 1964, knappast ha att vänta någon höjning av den genom­ snittliga taxeringsnivån. För fritidshusens del kommer däremot att ske en väsentlig höjning av taxeringsnivån.

Repartitionstalet är detsamma för samtliga grupper av fastigheter. Spännvidden är stor mellan de väntade höjningarna av taxeringsnivån för de olika grupperna av fastigheter. Såvitt framgår av landskamrerarnas förslag till länsanvisningar kommer, framhålles i promemorian, nivålyitningen all vara högst i Göteborgs och Bohus län samt Jämtlands län med genomsnitt­ ligen 60 co samt i Stockholms stad med genomsnittligen 60—80 % allt så­ vitt avser enfamiljsfastigheter. För fritidshus har föreslagits en höjning av taxeringsnivån med 70 % i Göteborgs och Bohus län samt med 60 % i Stockholms län och Södermanlands län.

En sänkning av repartitionstalet till en nivå, som helt eliminerar verk­ ningarna av höjningen av taxeringsnivån för enfamilj sfastigheternas del, skulle för skogskommunerna och kraftverkskommunerna innebära ett be­ tydande skattebortfall. I promemorian erinras om att 1957 års fastighets- skattesakkunniga fann att inte ens en sänkning av repartitionstalet från

2,5

till

2

var genomförbar för de nämnda kommunernas vidkommande utan

alt dessa utsattes för kännbara ekonomiska påfrestningar. Med hänsyn till de olika intressen som sålunda bör beaktas vid prövningen av eu generell

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1065

sänkning av repartitionstalet torde, framhåller utredningsmannen, en dylik sänkning inte kunna ge de av höjningen av taxeringsnivån berörda fastig­ hetsägarna full kompensation.

promemorian diskuteras därefter möjligheterna att tillämpa olika repar- titionstal för olika grupper av fastigheter. Repartitionstalet skulle alltså av­ vägas för varje grupp av fastigheter just med hänsyn till den väntade höj­ ningen av taxeringsnivån för respektive fastighetsgrupp. Att en dylik diffe­ rentiering av repartitionstalet skulle medföra stora praktiska tillämpnings- svårigheter synes, enligt utredningsmannen, ligga i öppen dag. Så t. ex. sam­ manfaller ofta gruppen skogsegendom med gruppen jordbruksegendom för vilka respektive grupper helt olika höjningar av taxeringsnivån är att vänta. En efter dylika principer gjord differentiering av repartitionstalet skulle då få till följd att två olika repartitionstal skulle komma att få tillämpas på cn och samma fastighet.

Även om sålunda en differentiering av repartitionstalet enligt vad nu an­ givits av praktiska skäl måste avvisas, kvarstår frågan i vad mån en juste­ ring av repartitionstalet kan göras endast för en viss grupp av fastigheter för vilka höjningen av taxeringsnivån får särskild betydelse från fastighets- beskattningssynpunkt. Klart är, framhåller utredningsmannen, att en- och tvåfamilj sfastigheterna här intar en särställning. För dessa fastigheter är iastighetsskatten i regel effektiv. Den väntade höjningen av taxeringsnivån är här även vida högre än beträffande övriga grupper av fastigheter. En- och tvåtamiljsfastigheterna är även särbehandlade vid inkomstberäkningen, som regelmässigt sker efter schablon. Visserligen är sommarstugekominunerna särskilt känsliga för en sådan sänkning av repartitionstalet som tillika rub­ bar garantiskatteunderlaget, men för dessa kommuners del torde föreligga cn betryggande höjning av taxeringsnivån. En justering av repartitionstalet allenast för en- och tvåfamilj sfastigheter och sålunda med bibehållande av gällande repartitionstal för övriga grupper av fastigheter skulle inte behöva ske inom samma snäva gränser som i fråga om en generell sänkning av repartitionstalet. Fråga är då, framhålles i promemorian, om en dylik sepa­ rat justering av repartitionstalet för denna grupp av fastigheter kan anses strida mot principen om likformighet och rättvisa de olika fastighetsägar- grupperna emellan. Emellertid kan fastighetsägare, för vilkas fastigheter inte är att vänta någon lyftning av taxeringsnivån eller endast en obetydlig sådan, inte gärna beröras av en justering av repartitionstalet för att elimi­ nera verkningarna av höjningen av taxeringsnivån. Därefter anför utred­ ningsmannen.

Det statistiska materialet för nivålyftningen av olika fastighetsgrupper ger vid handen att — utöver en- och tvåfamiljsfastigheterna — allenast jord­ bruksfastigheternas situation i detta sammanhang synes vara att beakta. Höjningen för dessa fastigheters del beräknas till genomsnittligen 25 %. Till denna grupp av fastigheter hör även skogsegendomarna för vilka någon höj­

Kungl. Muj:ts proposition nr 30 dr 1965

13

ning av taxeringsnivån ej är att vänta, ehuru de i köpeskillingsstalistiken

ingår med relativt hög överprisprocent. Enbart av den anledningen synes

jordbruksfastigheterna icke lämpliga såsom en grupp för vilken särskilt

repartitionstal bör bestämmas med hänsyn till höjningen av taxeringsnivån.

För det stora flertalet jordbrukare kommer därjämte en justering av repar -

titionstalet att sakna betydelse. Enligt den undersökning som 1957 års fastig-

hetsskattesakkunniga redovisat i sitt betänkande utgjorde nämligen antale

jordbruksfastigheter med effektiv fastighetsbeskattning i de av de sakkunniga

utvalda kommunerna vid 1958 års taxering allenast 13,8 % av samtliga fas­

tigheter. Utredningen utvisade även, att relativa antalet fastighetei med ei-

fektiv fastighetsbeskattning var väsentligt lägre för sådana som ägdes av m-

bor, än sådana som tillhörde utbor och juridiska personer. Procenttalet varie­

rade även med hänsyn till fastigheternas storlek. Jordbruksfastigheter med

taxeringsvärden mellan 50

000—100

000

kronor utvisade det procentuellt

lägsta antalet fastigheter med effektiv fastighetsbeskattning. För denna

^rupp utgjorde procenttalet 4,6. För fastigheter med taxeringsvärden under

50

000

och mellan

100

000—200

000

kronor steg procenttalet till något över

9

för att beträffande fastigheter mellan

200

000—1

000

000

kronor uppgå

till 18,6. För fastigheter med taxeringsvärden över 1 000 000 kronor utgjorde

procenttalet 80. Nyssnämnda siffror avsåg samtliga inbofastigheter.

Skulle man anse sig oförhindrad att begränsa justeringen av repartitions-

talet till att avse allenast en- och tvåfamilj sfastigheterna, föreligger, konsta­

terar utredningsmannen, större möjligheter att för denna grupp av fastig­

hetsägare i huvudsak eliminera verkningarna av höjningarna av taxerings­

värdena. För att kompensera fastighetsägarna för en genomsnittlig höjning

av taxeringsnivån med 40 % skulle repartitionstalet behöva sänkas till

cirka 1,8. En sänkning av repartitionstalet till 1,5 åter skulle vara motiverad,

därest taxeringsnivån höjdes cirka 65 %.

Då här är fråga om en schablon som skall tillämpas av ett mycket stort

antal skattskyldiga, kan det, enligt utredningsmannens mening, ifrågasättas

huruvida av praktiska skäl över huvud taget andra tal bör ifrågakomma

än 2,5, 2, 1,5 etc.

Eu annan möjlighet till differentiering av repartitionstalet utan att kraft-

verkskommunerna och skogskommunerna berördes vore, framhålles i pro­

memorian, att bibehålla gällande repartitionstal för tastigheter, som ägs av

andra juridiska personer än dödsbon, under det att en generell nedjustering

av repartitionstalet företogs för övriga fastigheter. Kraftverken och skogs-

egendomarna i de ifrågavarande kommunerna ägs nämligen i stort sett av

andra än fysiska personer. En dylik åtgärd synes emellertid knappast kunna

rekommenderas. Det skulle hl. a. icke kunna anses materiellt tillfredsställan­

de att tillämpa etl repartitionstal för den fastighet ett företag såsom juri­

disk person äger och använder i sin verksamhet och etl annat repartitions­

tal för den fastighet av samma slag, som samma företag förhyr av eu fysisk

person.

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1905

Det nu anförda visar enligt utredningsmannens mening att man inte kan

- med de avväganden som i detta sammanhang förutsatts böra ifrågakom- ma — vare sig genom en generell sänkning av repartitionstalet eller genom en partiell differentiering av detsamma för de olika grupperna av fastig­ heter åstadkomma full kompensation överlag för höjda taxeringsvärden vid instundande allmänna fastighetstaxering. Vid en generell sänkning av repar­ titionstalet erhåller samtliga fastighetsgrupper del av åtgärden, under det att vid en partiell differentiering av det slag som diskuterats endast en viss grupp av fastigheter tillgodoräknas sänkningen. Den praktiska tillämpningen av eu generell sänkning av repartitionstalet är, framhåller utredningsmannen, självfallet enkel, under det att däremot varje differentiering av repartitions­ talet är ägnad att komplicera deklarations- och taxeringsförfarandet. Vid en justering av en schablon av nu ifrågavarande beskaffenhet synes det na­ turligt att justeringen bringas att verka över hela linjen med de fördelar och nackdelar, som därmed må följa för de av åtgärden berörda skattskyldiga.

Utredningsmannen rekommenderar en generell sänkning av repartitions­ talet till 2. Detta innebär oförändrat garantibelopp vid en höjning av fastig­ hetsvärdet med 25 %..

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1965

Inkomstberäkningen för en- och tvåfamiljsfastigheter

Med hänsyn till konstruktionen av inkomstberäkningen av en- och två- tamiljsfastigheter kommer, konstaterar utredningsmannen, en allmän höj­ ning av taxeringsnivån att innebära ökade intäkter för dessa fastigheter i inkomstskattehänseende. Då ifrågavarande fastigheter ansetts utgöra en för­ värvskälla, för vilken beskattning bör ifrågakomma åtminstone till den del inkomsten kan anses motsvara ränta på fastighetskapitalet, torde i princip intet vara att erinra mot att den kapitalökning, som i taxeringssammanhang registreras genom allmän fastighetstaxering, även får sina direkta konse­ kvenser i form av en ökad kapitalintäkt att redovisa för förvärvskällan i frå­ ga. Procenttalet för inkomstberäkningen borde mot bakgrunden av ett dylikt resonemang ändras allenast när så kan anses påkallat på grund av föränd- iing i det allmänna ränteläget. Inför den väntade höjningen av taxerings­ nivån tör fastigheter vid 1957 års allmänna fastighetstaxering sänktes pro­ centtalet lör inkomstberäkningen till 2,5, varjämte det extra avdraget till­ kom såsom ytterligare utjämnings faktor. Detta innebar, att man frångått tanken på en mer direkt anknytning av schablonen till ränteläget. Ränte­ nivån år 1957 pekade nämligen, framhålles i promemorian, snarare mot en höjning av procenttalet för inkomstberäkningen än mot den samma år be­ slutade sänkningen av detsamma.

Höjda taxeringsvärden får för egnahemsägaren på grund av konstruktio­ nen av inkomstberäkningen såsom direkt följd ökade bostadskostnader. Eu motsvarande generell automatik föreligger — om man bortser från fastig­

15

heter ägda av bostadsrättsföreningar och allmännyttiga bostadsföretag inle

i fråga om hyreshus, för vilka höjningen av taxeringsvärdena därjämte blir

avsevärt mycket lägre än för en- och tvåfamilj sfastigheter. Vid dylika för­

hållanden synes enligt utredningsmannen en åtgärd, som syftar till att mot­

verka en automatisk höjning av bostadskostnaderna för en- och tvåfamiljs-

fastigheter, framstå såsom motiverad.

När det gäller att neutralisera verkningarna av höjningen av fastighets-

laxeringsnivån för inkomstberäkningen av en- och tvåfamilj sfastigheter sy­

nes enligt promemorian följande tekniska utvägar närmast stå till buds

a) en sänkning av procenttalet för inkomstberäkningen

b) en sänkning av nämnda procenttal kombinerad med en höjning av det

extra avdraget

c) en höjning av det extra avdraget.

Av rent praktiska skäl är, framhåller utredningsmannen, en ändring en­

dast i ett hänseende av schablonmetoden självfallet att föredra. Deklara­

tions- och taxeringsförfarandet är genom schablonmetoden enkelt. Tillkoms­

ten av det extra avdraget torde ur sistnämnda synpunkter närmast varit

ägnad att komplicera förfarandet. Av de angivna alternativen förordar utred­

ningsmannen därför alternativ a). Därefter anföres i promemorian.

Såsom tidigare redovisats räknar man med en genomsnittlig höjning a^

taxeringsnivån för en- och tvåfamilj sfastigheter med 40 %. För att helt eli­

minera verkningarna av en dylik höjning måste procentsatsen för inkomst­

beräkningen sänkas till cirka 1,8. Tidigare har framhållits att i fråga om

schabloner av nu ifrågavarande beskaffenhet andra tal av praktiska skal

icke bör ifrågakomma än 2,5, 2, 1,5 etc. En sänkning av procenttalet for

inkomstberäkningen till

2

skulle för egnahemsägaren på satt framgar av

följande exempel innebära en väsentligt lägre inkomstskatt för fastigheten

än vad som skulle varit fallet vid oförändrat procenttal.

Taxeringsvärde 2,5 %

2 %

1,5 %

40 000

1

000

— —

+ 40%

56 000

1 400

1 120

840

Vid en marginalskatt på 35 % skulle — i fråga om en fastighet med taxe­

ringsvärde enligt förenämnda exempel — ett oförändrat procenttal, 2,5, för

inkomstberäkningen kunna beräknas innebära för ägaren en ökad årlig

bostadskostnad i form av skatt å 140 kr. samt en sänkning av nämnda

procenttal samt repartitionstalet vid fastighetsbeskattningen till 2

en öknmg

av bostadskostnaden med 42 kr. En viss skattehöjning synes berättigad med

liänsyn till de förändringar i den allmänna hyresnivån, som skett sedan år

1957.

1

promemorian föreslås — såsom en åtgärd att motverka den ökade skatte­

belastningen för innehavare av en- och tvåtamiljsfastigheter, som eljest

skulle bli följden av 1965 års allmänna fastighetstaxering — att procenttalet

för inkomstberäkningen för dessa fastigheter sänks från för närvarande 2,5

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 196ö

till

. Därvid skulle procenttalet för inkomstberäkningen och repartitions- talet för garantiskatten beloppsmässigt, liksom för närvarande, samman­ falla.

Beträffande fritidshus kan, framhåller utredningsmannen, hävdas att en sänkning av procenttalet vid inkomstberäkningen inte är lika motive­ rad som för egnahemsfastigheter. Emellertid talar praktiska skäl mot att för fritidshusen tillämpa högre procenttal vid inkomstberäkningen än repar- filionstalet vid fastighetsbeskattningen. Detta skulle — som även under­ ströks när motsvarande sänkning gjordes år 1957 — medföra en komplika­ tion av deklarations- och taxeringsförfarandet.

Även för fastigheter, som ägs av bostadsf örenin

g,

bostadsaktie­

bolag eller allmännyttigt bostadsföretag, beräknas intäkten till viss procent — 3 % — av fastighetens taxeringsvärde. Då emellertid höjningen av taxe­ ringsvärdena för hyresfastigheter kan beräknas bli relativt måttlig, synes enligt promemorian någon minskning av nämnda procenttal inte motiverad.

Kungl. Maj. ts proposition nr 30 år 1965

Remissyttrandena

Så gott som samtliga remissinstanser tillstyrker i princip en sänkning av repartitionstalet vid fastighetsbeskattningen som ett led i avveck­ lingen av denna beskattning. TCO och SACO framhåller emellertid att fastig­ hetsskattens roll i det framtida skattesystemet ej är klarlagd och anser del mte lämpligt att nu gå vidare på en successiv avveckling av fastighetsbe­ skattningen. Dessa organisationer avstyrker således en sänkning av repar­ titionstalet.

Det helt övervägande antalet remissinstanser godtar utredningsmannens förslag om en sänkning av repartitionstalet till 2. Dit hör bl. a. riksskatte­ nämnden som understryker, att det förhållandet att sänkningen av reparti- lionstalet bör sammankopplas med en sänkning av procenttalet för inkomst­ beräkningen av en- och tvåtamiljsfastigheter talar för viss försiktighet vid sänkningen av repartitionstalet. Repartitionstalet bör av praktiska och taxe- ringstekniska skäl inte vara lägre än procenttalet för villaschablonen. Bäran­ de motiv för en mera avsevärd sänkning av sistnämnda procenttal torde enligt nämnden inte kunna andragas. Några remissinstanser, bl. a. domänstyrelsen, Sveriges fastighetsägareförbund och Sveriges villaägareförbund, förordar dock en sänkning till

1

,

5

.

Riksskattenämnden erinrar om att nämnden tidigare i olika sammanhang iiamhållit, att den kommunala fastighetsbeskattningen bör avvecklas. Den kommunala fastighetsbeskattningen — som enligt nämnden allmänt torde anses såsom en orättvis och otidsenlig beskattningsform — är svårförståelig för flertalet skattskyldiga och ägnad att komplicera deklarationsblanketter och taxeringsförfarandet över huvud taget. Därefter anför nämnden.

17

Med hänsyn till fastighetsbeskattningens konstruktion skulle — därest

särskilda åtgärder icke vidtogs — en allmän höjning av fastighetstaxerings-

värdena komma att för berörda skattskyldiga medföra en ökning av den

kommunala inkomstskatten på grund av höjda garantibelopp. Nämnden

tillstyrker därför, att åtgärder vidtas för att motverka en dylik utveckling,

som ju skulle vara ägnad att försvåra en kommande avveckling av fastig-

heisbeskattningen. En sänkning av repartitionstalet med hänsyn till den

vid 1965 års allmänna fastighetstaxering väntade höjningen av taxerings-

nivån bör sålunda enligt riksskattenämnden företas.

Liknande synpunkter anförs av bl. a. kammarrätten, länsstyrelsen i Ös­

tergötlands län och Sveriges industriförbund.

Flertalet remissinstanser anser att repartitionstalet bör vara detsamma

för olika slag av fastigheter och ägarekategorier. Sålunda understryker riks­

skattenämnden, överståthållarämbctet, länsstyrelserna i Östergötlands, Kris­

tianstads, Hallands och Västernorrlands län samt centrala folkbokförings-

och uppbördsnämnden alt en differentiering av repartitionstalet inte bör

komma i fråga.

I flera yttranden framhålls dock att en generell sänkning av repartitions­

talet inte är möjlig med hänsyn till de verkningar detta kan få för Hssa

kommuner, främst kraftverks- och skogskommuner. Sålunda framhåller

länsstyrelsen i Jämtlands län att höjningen av taxeringsvärdena för vatten-

fallsfastigheter torde bli obetydlig. En för Jämtlands län upprättad provi­

sorisk men fullt utslagsgivande sammanställning utvisar sålunda, att vat-

tenfallsfastigheter med gällande taxeringsvärden på tillhopa cirka 801 milj.

kr. torde komma att åsättas taxeringsvärden på tillhopa 817 milj. kr. vilket

innebär en genomsnittlig höjning av blott eirka 2

%. Därelter anför länssty­

relsen.

Bland de där ingående fastigheterna märks flera, för vilka sänkningar

av taxeringsvärdena på flera milj. kr. är att emotse. Med hänsyn till de i

allmänhet mycket höga belopp varom här är fråga och till det förhållandet,

att åtminstone såvitt gäller de av staten ägda kraftverken garantiskatten

nästan alltid är effektiv, innebär varje sänkning av garantibeloppen för vat-

ienfallsfastigheterna ett både relativt och absolut sett betydande bortfall av

skatteunderlag. Då vattenfallsfastigheterna är få till antalet och så gott

som undantagslöst ägs av juridiska personer skulle tillämpningen a\ annat

procenttal för garantibeloppet för vattenfallsfastiglieter än för övriga till

kategorien annan fastighet hänförliga fastigheter inte stöta på nämnvärda

praktiska svårigheter.

Jordbruksfastigheterna torde — oavsett om de innefattar skog eller inte

— inom Jämtlands län icke komma att utvisa eu nivålyftning, som i och

för sig skulle motivera längre gående sänkning av garantibeloppet än vad

som föreslås i promemorian. Emellertid är att märka att åtminstone såvitt

gäller sådana jordbruksfastigheter, som ägs av på fastigheterna bosatta per­

soner, garantibeskattningen endast undantagsvis är etfektiv. Härav följer

att beroendet för kommunerna av förändringar i garantiskatteunderlaget

beträffande jordbruksfastigheter är mycket mindre än beträffande vatten-

fallsfastigheter. Del förtjänar även nämnas att enligt under hand lämnade

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1965

uppgifter från det aktiebolag, som bär det största skogsinnehavet inom lanet, en hojnmg av taxeringsvärdena med 30 Vc är att emotse.

Länsstyrelsen förordar, att repartitionstalet för vattenfallsfastigheter bi­ behålls vid 2,5 och för övriga fastigheter sänks till 1,5.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att någon sänkning av reparti- lionstalet inte bör ifrägakomma beträffande vattenfallsfastigheterna samt domänverkets och skogsbolagens skogsfastigheter. Beträffande vattenfalls­ fastigheterna inom länet beräknar länsstyrelsen höjningen av taxerings­ värdena till cirka 15,5 %. Därefter anför länsstyrelsen.

För de 12 vattenfallskommuner, inom vilka nu berörda fastigheter är be- Jagna, medför en sänkning av repartitionstalet med 0,5 för samma fastig- heter så gott som genomgående ett skattebortfall. Sålunda synes detta bli taket för

av kommunerna, där skattebortfallet sammanlagt torde komma

att uppgå till cirka 380 000 kr., medan man i en av kommunerna kan på- iakna ett skattetillskott av cirka 20 000 kr. För landstingskommunen torde den föreslagna sänkningen av repartitionstalet för ifrågavarande fastig- heter komma att medföra ett skattebortfall av drygt

200 000

kr.

■. fi äga om domänverkets skogsblock räknar länsstyrelsen snarast med en sänkning av taxeringsvärdena. För skogsbolagens skogar torde man en­ ligt länsstyrelsen kunna räkna med oförändrade värden.

Beträffande andra fastigheter än vattenfallsfastigheter och domänverkets och skogsbolagens skogsfastigheter tillstyrker länsstyrelsen att repartitions­ talet sänks till 2.

Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Norrbottens län. Läns­ styrelsen anser sig kunna biträda förslaget om en generell nedsättning av repartitionstalet endast under den förutsättningen att vederbörande kom­ muner erhåller skälig kompensation för det av nedsättningen påvisbara bort­ fallet av skattekronor inom ramen för nya regler om allmän kommunal skatteutjämning. Länsstyrelsen understryker dock angelägenheten av att en sänkning av repartitionstalet kommer till stånd och anför härom bl. a. följande.

För att man inom rimlig tid skall nå det slutliga målet — fastighetsskat­ tens fullständiga avskaffande — är det nödvändigt att varje möjlighet till nedsättning av repartitionstalet tillvaratas. Om man inte genom nedsättning av repartitionstalet i huvudsak eliminerar den inverkan på skatteunderlaget” som sker vid en höjning av taxeringsnivån, försämras nämligen möjlighe- terna att avveckla fastighetsskatten, eftersom ökat skatteunderlag i form av fastighetsskatt ger denna skatteform ökad betydelse för den kommu­ nala finansieringen.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser att ett genomförande av försla­ get för jordbruksfastigheternas del bör anstå tills vidare med hänsyn till verkningarna för vissa kommuner, exempelvis skogs- och kraftverkskom- muner. Länsstyrelsen påpekar att höjningen av taxeringsvärdena leder till ökade värdeminskningsavdrag i de fall dessa beräknas på taxeringsvärdet.

Kunrjl. Maj.ts proposition nr 30 år 1965

19

Enligt länsstyrelsen bör sänkningen av repartitionstalet begränsas till en- och tvåfamilj sfastigheter. Länsstyrelsen antör härom följande.

Beträffande andra kategorier annan fastighet än en- och tvåfamiljsfastig- heter torde höjningen av taxeringsnivån vid 1965 års allmänna fastighets­ taxering som regel bli tämligen måttlig, varför någon sänkning av procent­ talet vid inkomstberäkningen och repartitionstalet inte torde vara motive­ rad. Mot en sänkning talar också det förhållande, att fastighetsbeskattningen i fråga om fastigheter av dessa slag merendels inte är effektiv. Länsstyrelsen anser sig därför inte böra förorda någon ändring av de bestämmelser, som i förevarande hänseende gäller för dylika fastigheter.

Även länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar sig för att repartitionstalet bi­ behålls oförändrat för vissa fastigheter för att förhindra nedgång av skatte­ underlaget i kraftverks- och skogskommunerna i Norrland.

Svenska kommunförbundet framhåller, att höjningen av taxeringsvärde­ na för skogs- och kraftverksfastigheter kan antas bli mycket liten. En sänkning av repartitionstalet kommer därför att leda till minskat skatteun­ derlag för vissa skogs- och lcraftverkskommuner med redan förut begränsade ekonomiska resurser. Förbundet förordar därför att repartitionstalet bibe­ hålls oförändrat för fastigheter som ägs av juridiska personer. Förbundet anför därefter.

I promemorian avvisas en differentiering av repartitionstalet efter ägarens rättsliga ställning med motiveringen att en sådan differentiering inte »kan anses materiellt tillfredsställande». Enligt förbundets uppfattning får dif­ ferentieringen endast begränsad betydelse för den totala skattebördan men ger en från skatteutjämningssynpunkt bättre fördelning mellan kommuner­ na av skatteunderlaget. I fråga om taxeringen av vattenfallsstyrelsens kraft­ verk får bibehållandet av oförändrat repartitionstal betydelse för verkets to­ tala skattebörda, men detta resultat är med hänsyn till gällande bestäm­ melser om vattenfallsstyrelsens skattemässiga gäldränteavdrag sakligt mo­ tiverat. Förbundet vill i den frågan hänvisa till sitt i oktober 1961 avgivna yttrande över 1950 års skattelagssakkunnigas betänkande angående den kommunala beskattningen av kraftverk in. m.

Förbundet förordar, att repartitionstalet sänks till 2 för fastigheter som ägs av fysiska personer men bibehålls oförändrat för fastigheter som ägs av juridiska personer.

Liknande uttalande görs av Norrbottens länsavdelning av Svenska kom­ munförbundet.

Norrbottens läns landsting framhåller att —- med hänsyn till de konse­ kvenser en utebliven höjning av skogsegendomarnas taxeringsvärden och eu sänkt garantibeskattning kan beräknas innebära för kommuner som är beroende av denna kommunala skatteintäkt — det är nödvändigt att dessa kommuner erhåller någon form av kompensation för ett inte oväsentligt skattebortfall. Samma förhållande kan enligt landstinget gälla för kommu­ ner, som är beroende av skatteintäkter på grund av vattenfall. Jokkmokks kommunalnämnd framför samma synpunkter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1963

Pajala kommunalnämnd däremot tillstyrker förslaget om en sänkning av repartitionstalet till

. I ett protokoll hållet vid sammanträde med nämnden den 30 november 1964 utsägs bl. a. följande. Kommunalnämnden fann det mycket troligt att den föreslagna sänkning­ en från två och en halv procent till två procent skulle för en kommun med Pa j alas struktur, övervägande jord- och skogsbruksfastigheter samt en- och tvåfamilj shus i glesbygder, innebära minskad inkomst för kommunen ge­ nom garantibeskattning samt inkomstbeskattning. Differentiering av repar­ titionstalet för olika grupper av fastigheter kan motiveras, men de praktis­ ka tillämpningssvårigheterna synes såsom i promemorian anförts i så fall bli så stora att de överväger fördelarna. Då av promemorian framgår att taxeringsnivån kommer att höjas så mycket, att bibehållande av nuvarande bestämmelser för vissa kommuner innebär ett väsentligt ökat skatteunderlag i form av fastighetsskatt, vilken va­ rit på väg mot avveckling, och då höjningen av taxeringsvärdena för en- och tvåfamilj svillor kommer att innebära en automatisk höjning av bostads­ kostnaderna, ansag' kommunalnämnden sig inte ha skäl till erinringar mot förslaget om sänkning av repartitionstalet för fastighetsbeskattningen samt procenttalet för den schablonmässiga inkomstberäkningen av en- och två­ familj sfastigheter från två och en halv till två procent. Förslaget tillstvrk- tes sålunda.

LO framhåller att de uppgifter som lämnas i promemorian inte ger möj­ lighet att bedöma det skäliga i att för vattenfalls- och skogskommunerna

sänka repartitionstalet till 2

. Organisationen delar utredningsmannens upp­ fattning att sänkningen av repartitionstalet från

2,5

till

2

bör vara generell.

Skulle emellertid effekten av sänkningen lör vissa specialkommuner medföra stora utdebiteringshöjningar kan särskilda åtgärder under viss övergångs­ tid ifrågakomma.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län säger sig vara införstådd med att re- partitionstalet vid fastighetsbeskattningen bör sänkas som ett led i en önsk­ värd successiv avveckling av denna beskattning. I fråga om storleken av denna sänkning står emot varandra å ena sidan önskemålet att mildra verkningarna i skattehänseende av höjda taxeringsvärden och å andra sidan önskemålet om ett bibehållande i stort sett av det kommunala skatteunder­ laget. Länsstyrelsen anför därefter.

Önskemålen går inte att förena. Om man inte vill arbeta med skilda repar- litionstal för olika typer av fastigheter eller olika ägarekategorier, vilket länsstyrelsen liksom utredningsmannen avvisar, återstår endast att finna en medelväg mellan de skilda önskemålen. Det av utredningsmannen fram­ lagda förslaget om en sänkning av repartitionstalet från

2,5

till

2

anser

länsstyrelsen vara en godtagbar medelväg. Länsstyrelsen är dock medve­ ten om, att en dylik sänkning kan komma att innebära ekonomiska på­ frestningar för framförallt vissa kraftverkskommuner och skogskommu- ner i länet. Dessa kommuner är i regel de som har de största känningarna av nuvarande avfolkningstendenser. De härav följande ekonomiska svårig­ heterna är dock enligt länsstyrelsens mening inte av den art, att de i nämn­ värd grad kan minskas genom särbestämmelser på skattelagstiftningens område, även om sådana bestämmelser vore tekniskt genomförbara. Följ­

Kungl. Maj. ts proposition nr 30 år 1903

21

derna av ett sänkt repartitionslal drabbar f. ö. berörda kommuner högst

olikformigt, beroende på huruvida fastighetsskatten på de större taxerings-

objekten blir effektiv eller inte. Då något alternativ till föreslagen sänkning

av repartitionstalet knappast står till buds, tillstyrker länsstyrelsen försla­

get i denna del.

Lantbrukets skattedelegation anser att problemen för kraftverks- och

skogskommunerna kan lösas genom ändrade inkomstfördelningsreglei.

Skulle dessa regler inte kunna moderniseras i detta sammanhang har dele­

gationen den uppfattningen att repartitionstalet bör differentieras så alt

det bibehålls vid nuvarande höjd för andra juridiska personer än dödsbon

och att det för övriga skattskyldiga nedsätts till 1,5.

Sveriges fastighetsägareförbund framhåller att de kommuner, för vilka

lastighetsbeskattningen alltjämt är av större praktisk betydelse, är ganska

la. Det borde enligt förbundets mening under sådana förhållanden vara

lämpligt att dessa kommuner — åtminstone under en övergångsperiod —

genom statsbidrag kompenseras för det inkomstbortfall garantiskattens av­

veckling kan medföra. Förbundet föi’ordar, som redan nämnts, att lepai-

titionstalet sänks till 1,5.

Sveriges industriförbund framhåller att förutsättningarna för ett anhål­

lande av fastighetsbeskattningen ökat under senare år. Härom anför för­

bundet.

Sålunda har de svårigheter som ett avskaffande av fastighetsbeskattningen

tidigare skulle förorsaka för kraftverkskommunerna till väsentlig del un­

danröjts genom ändrad lagstiftning om fördelning av kraftverkens inkoms­

ter. Förslag har vidare framlagts om nya möjligheter till att bistå mindre

skattekraftiga kommuner genom kommunal skatteutjämning. Om detta för­

slag genomförs torde fastighetsbeskattningens betydelse ytterligare minska.

Vidare bör sammanslagningen av smärre kommuner till större enheter verka

i samma riktning.

Förbundet tillstyrker att repartitionstalet sänks till 2.

Utredningsmannens förslag att sänka procenttalet för den schablonmäs­

siga inkomstberäkningen av en- och tvåfamilj sfastig-

heter från

2,5

till

2

tillstyrks av det helt övervägande antalet remissin­

stanser. Sveriges fastighetsägareförbund och Sveriges villaägareförbund an­

ser att procentsatsen bör sänkas till 1,5. Sveriges juristförbund förordar att

procenttalet sänks till 1,5 och att det extra avdraget å 200 kr. för fysisk

person, som är mantalsskriven å fastigheten, slopas. Några remissinstanser,

överståthållarämbetet, centrala folkbokförings- och uppbördsnåmnden och

Svenska stadsförbundet, ifrågasätter om inte det extra avdraget bör höjas.

Några remissinstanser uttalar tvekan om det berättigade i att mildra in­

komstbeskattningen av en- och tvåfamiljsfastigheter. Sålunda framhåller

länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län att innehavare av eu- och tvåfamiljs-

iastigheter utgör en i beskattningshänseende speciellt gynnad grupp. Läns­

styrelsen anför härom följande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1965

22

Dessa skattskyldiga äger rätt att tillgodoföra sig avdrag för ränta å kapital

nedlagt i fastigheten, vilka belopp med nuvarande ränteläge ofta är betydan­

de samtidigt som inkomsten av fastigheten endast redovisas med 2,5

cJc av

taxeringsvärdet. Den schablonberäknade inkomsten utgör därför regelmäs­

sigt en mycket ringa del av ränteutgifterna, varför villaägaren får möjlighet

att från inkomster av annat slag yrka avdrag för underskott. Detta förhållan­

de utgör numera en så väsentlig faktor att" den medräknas vid kalkylering-

ar i samband med villaköp. Ränteutgifterna utgör emellertid i realiteten hy­

ra för bostad och är sålunda att hänföra till levnadskostnader. Ägare av en-

och tvåfanriljsfastigheter erhåller sålunda i motsats till hyresgäster avdrag

vid beskattningen för en väsentlig del av sina hyreskostnader. Denna förmån

lramstår som särskilt betydelsefull under en tidsperiod med stigande räntor

och i följd härav ökade hyror. Genom den fortgående penningvärdeförsäm­

ringen ökas också villornas värde synnerligen kraftigt. Vid försäljning kan

sålunda en villaägare normalt påräkna betydande realisationsvinst. Då det

alltså kan konstateras, att villaägaren redan nu befinner sig i ett synnerligen

gynnsamt läge i förhållande till skattskyldiga, som nödgas förhyra bostad,

måste länsstyrelsen ifrågasätta, huruvida det kan anses rimligt, att, som

lörutsättes i promemorian, ytterligare accentuera den förmånsställning villa­

ägarna åtnjuter i beskattningshänseende i jämförelse med i hyreshus bosatta

skattskyldiga.

Liknande uttalanden görs av länsstyrelserna i Malmöhus, Värmlands,

Jämtlands och Västerbottens län.

börslaget avstyrkes av länsstyrelsen i Västernorrlands län. Enligt läns­

styrelsens mening talar åtskilliga faktorer snarast för en höjning av procent­

talet. Länsstyrelsen anför bl. a. följande.

Sedan 1953, då lagstiftningen om schablonmässig inkomstberäkning för

villafastigheter genomfördes, har hyresnivån undergått en fortlöpande "steg-

nng genom de generella hyrestilläggen. En motsvarande höjning av värdet

av förmånen att bo i egen fastighet synes därför ej omotiverad. Vidare är

räntenivån sedan lång tid avsevärt högre än 1953, varför en ökad avkastning

av det egna kapital, som finns nedlagt i villafastigheterna, framstår som

naturlig. Något samband mellan repartitionstalet vid fastighetsbeskattningen

och den schablonmässiga intäktsberäkningen för villafastigheter förefinns

inte. Den successiva avvecklingen av garantibeskattningen av fastighet, vil­

ken länsstyrelsen ser som det främsta motivet för en sänkning av reparti­

tionstalet, bör naturligen inte få inverka på inkomstbeskattningen. Slutligen

må anföras, att den nuvarande schablonberäkningen med ett förhållandev is

lågt intäktsbelopp och avdragsrätt för utgiftsräntor enligt länsstyrelsens me­

ning inneburit en kraftig stimulans på egnahemsbyggandet och för många

möjliggjort en bostadskostnadsnivå, liggande avsevärt över allmänna hyres­

marknadens.

Även TCO och SACO avstyrker förslaget. Enligt den förstnämnda organi­

sationen bör den kapitalökning, som registreras genom höjda taxeringsvär­

den, leda till att en ökad kapitalintäkt redovisas i förvärvskällan i fråga.

Riksskattenämnden Iramlialler att bärande motiv för en mera avsevärd

sänkning av j>rocenttalet för villaschablonen inte torde kunna andragas. I

själva verket kan det — mot bakgrunden av det allmänna ränteläget samt

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1965

23

villaschablonens ursprungliga karaktär av beskattning av räntan på det i

fastigheten nedlagda kapitalet — ur rent principiella synpunkter anses tvek­

samt om någon sänkning av procenttalet för villafastigheter över huvud nu

bör ske. Emellertid synes, framhåller nämnden, böra beaktas att kravet på

ränteavkastning i fråga om värdebeständiga kapitalplaceringar i dagens

läge är lågt och torde ha sjunkit sedan år 1957, då nuvarande procentsals

för inkomstberäkningen av villafastigheter fastställdes. Det bör också be­

aktas, att fråga är om en bostadskostnad för villaägarna och att en automa­

tisk höjning av denna kostnad till följd av höjda taxeringsvärden inte fram­

står såsom önskvärd. Nämnden anser därför att, oavsett de nyss anförda

principiella synpunkterna, en försiktig sänkning av procenttalet för villa­

fastigheter är motiverad.

Sveriges villaägareförbund säger sig inte dela den uppfattning som kom­

mit till uttryck i promemorian att en viss skattehöjning är berättigad med

hänsyn till förändringarna i den allmänna hyresnivån sedan år 1957. För­

bundet anför.

Visserligen är det å ena sidan klart, att en viss generell hyreshöjning in­

träffat sedan 1957, men å andra sidan måste samtidigt understrykas, att

hyresgästerna icke betala någon inkomstskatt för sina hyror, vilket även

måste ses i sammanhang med att en avsevärd stegring av den kommunala

utdebiteringen inträffat sedan 1957, vilket allt inneburit redan i sig en känn­

bar merbelastning i kostnadsavseende för ägarna av ifrågavarande fastig­

heter. Därtill kommer även den kraftiga penningvärdesförsämringen sedan

1957, vilken för ägarna av ifrågavarande fastigheter haft till resultat, att de­

ras enligt schablonmetoden framräknade hyresintäkter kommit att utsättas

för en allt kraftigare marginalskattebelastning vid den statliga inkomstbe­

skattningen.

Utredningsmannens förslag att bibehålla procenttalet 3 vid inkomstbe­

skattningen av fastigheter som ägs av.bostads föreningar och bo­

stadsaktiebolag eller allmännyttiga bostadsföretag har lämnats utan erinran

av i stort sett samtliga remissinstanser.

HSB yrkar dock att procentsatsen sänks till 2 eller i vart fall till 2,5.

Taxeringsnivån för bostadsföretagens fastigheter torde enligt förbundet efter

arets fastighetstaxering komma att ligga 20—30 % högre än 1956, vilket

motiverar att procenttalet sänks. Vidare anför förbundet följande.

Härjämte bör beaktas att småhusproduktionen i landet numera i ökad

utsträckning sker för upplåtelse med bostadsrätt eller hyresrätt. Omkring

80 % av de småhus, som produceras av HSB — som är landets största små­

husproducent — upplåtes sålunda med bostadsrätt. Vissa erfarenheter från

det pågående taxeringsarbetet ger vid handen att höjningarna av taxerings­

värdena för sådana av bostadsrättsföreningar upplåtna enfamiljshus kom­

mer att ligga närmare genomsnittet för egnahemsfastigheter än genomsnittet

för hyreshus. Det vore synnerligen olyckligt om just denna typ av enfamiljs­

hus skulle bli utsatt för en diskriminering i beskattningshänseende, eftersom

många skäl — ekonomiska och sociala-—talar för eu ökad inriktning på den­

na upplåtelseform för småhus.

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1965

Kammarrätten ifrågasätter om inte procentsatsen för fastigheter som ags av bostadsföreningar in, m. av praktiska skäl bör sättas lika med den som gäller för en- och tvåfamilj sfastigheter. Länsstyrelsen i Malmöhus län ifrågasätter en sänkning av procenttalet till 2,5. Sveriges industriförbund anser att den schablonmässiga inkomstberäkningen beträffande fastighe­ ter, som ägs av s. k. allmännyttiga bostadsföretag, bör slopas och dylika fastigheter beskattas efter samma grunder som de privatägda.

I yttrande från länsstyrelserna i Stockholms, Kalmar och Jämtlands län.

Sveriges industriförbund och Sveriges juristförbund framhålls att de höjda taxeringsvärdena även får inverkan på förmögenhetsbeskatt­ ningen och att åtgärder bör vidtas även i fråga om sistnämnda beskatt­ ning.

Riksskattenämnden tar upp en fråga som inte berörts i departementspro­ memorian. Åtgärden att sänka repartitionstalet aktualiserar enligt nämn­ dens mening en omprövning av bestämmelsen i

5

§

4

mom. kommunalskatte­

lagen. Nämnden anför härom.

Enligt nyssnämnda lagrum föreligger skattefrihet för byggnad eller med varandra sammanhängande byggnader å ofri grund, vars värde understiger

3 000 kronor. Av 6

§ 2 mom. kommunalskattelagen framgår vidare, att taxe­

ring icke skall ske av sådan fastighet. Beloppsgränsen 3 000 kronor fast­ ställdes genom lagstiftning år 1957. Penningvärdesförsämringen och in­ träffade prisstegringar har medfört, att en stor mängd dylika byggnader, \ilka år 1957 var taxeringsfria, nu kommer att taxeras om förstnämnda lagrum icke ändras. Enligt vad riksskattenämnden erfarit lärer sålunda enbart i Hallands län finnas cirka 5 000 kolonistugor och andra liknande byggnader å ofri grund, vilkas värde vid 1957 års allmänna fastighetstaxe- nng ansågs understiga 3 000 kronor och som därför icke taxerades, men som på grund av därefter inträffad värdeökning vid 1965 års fastighets­ taxering bör åsättas taxeringsvärden överstigande 3 000 kronor. Någon an- ledning att nu åsätta dessa byggnader taxering torde emellertid knappast loreligga. Riksskattenämnden förordar därför, att gällande beloppsgräns hojes till 5 000 kronor, vilket -— därest repartitionstalet för fastighetsbe­ skattningen sänkes till

—- skulle motsvara en skattekrona.

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1965

Departementschefen

Den allmänna fastighetstaxering, som nu pågår, kommer att leda till eu allmän nivålyftning av fastighetstaxeringsvärdena. Enligt de vid fastighets- laxeringsmötet törra året gjorda rekommendationerna skulle den för riket genomsnittliga höjningen av taxeringsnivån bli, för jordbruksfastigheter 25 %, för enfamilj svillor 40 %, för tvåfamilj svillor 25 % och för hyreshus

%, Variationerna i höjningarna kommer emellertid att bli stora dels

25

mellan olika län dels mellan olika orter och områden inom länen och dels

mellan enskilda fastigheter inom samma kategori. Sannolikt kommer höj­

ningen att bli störst för fritidshusen och lägst för skogsfastigheter och vat-

tenfallsfastigheter.

Med hänsyn till fastighetsbeskattningens konstruktion ävensom schablon-

metoden för inkomstberäkningen av en- och tvåfamilj sfastigheter kommer

—- därest särskilda åtgärder inte vidtas -— en allmän höjning av fastighets-

taxeringsvärdena att för fastighetsägarna innebära bl. a. ökad kommunal

fastighetsbeskattning samt — såvitt avser fastigheter där schablonmetoden

tillämpas vid inkomstberäkningen — ökade intäkter att redovisa vid in­

komsttaxeringen.

I den departementspromemoria, som behandlats i det föregående, har före­

slagits att repartitionstalet vid fastighetsbeskattningen skall sänkas från nu­

varande 2,5 till 2

och att den procentsats som gäller vid inkomstberäkningen

för en- och tvåfanriljsfastigheter också skall sänkas från 2,5 till 2. Däremot

föreslås inte någon ändring av det procenttal, 3, som ligger till grund för den

schablonmässiga inkomstberäkningen av fastigheter, som ägs av bostads­

föreningar, bostadsaktiebolag eller allmännyttiga bostadsföretag.

Det helt övervägande antalet remissinstanser har tillstyrkt de i prome­

morian framlagda förslagen eller lämnat förslagen utan erinran.

Beträffande den föreslagna sänkningen av repartitionstalet vid fastighets­

beskattningen har flera remissinstanser uttalat farhågor för de konsekven­

ser sänkningen kan få för vissa skogskommuner och vattenlallskommuner.

Om emellertid det förslag till kommunal skatteutjämning, som jag har för

avsikt att inom kort föreslå Kungl. Maj :t att underställa riksdagen, bifalles,

torde riskerna för inkomstbortfall av betydelse för dessa kommuner genom

den föreslagna åtgärden bli eliminerade. Jag kan därför tillstyrka att repar­

titionstalet för samtliga fastigheter sänks till 2. Däremot kan jag inte för­

orda att repartitionstalet, som några remissinstanser föreslagit, sänks till

1,5. Mot en sådan sänkning talar bl. a. det förhållandet att repartitionstalet

då skulle bli lägre än procenttalet vid den schablonmässiga inkomstberäk­

ningen av eu- och tvåfamilj sfastigheter (villaschablonen). Detta skulle i sin

tur komplicera deklarations- och taxeringsförfarandet i synnerhet föi fas­

tigheter, som ligger i annan kommun än hemortskommunen.

Förslaget att sänka procenttalet för villaschablonen från 2,5 till 2 har mött

erinringar bl. a. från flera länsstyrelse!-. Innehavare av eu- och tvåfamiljs-

fastigheter har betecknats som en i beskattningshänseende gynnad grupp. De!

kan dock i sammanhanget inte helt bortses från vad bl. a. riksskattenämn­

den framhållit nämligen att det är fråga om en bostadskostnad för villaägar­

na och alt en automatisk höjning av denna kostnad till följd av höjda taxe­

ringsvärden inlc är önskvärd. Detta gäller da främst eu- och tvåfamilj sfas­

tigheter av det slag som i dagligt tal innefattas i begreppet egnahem. För­

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1963

26

hållandet är i \iss män ett annat när det gäller villor, som i fråga om stor­

lek och utförande klart faller utom det normala egnahemsbegreppet. Beträf­

fande dylika fastigheter kan det vara motiverat att hålla fast vid den prin­

cip som ligger till grund för schablonregeln, nämligen att den inkomst som

beskattas skall motsvara en skälig förräntning på det kapital fastigheten

representerar. Det kan därför finnas fog för skilda beräkningsgrunder för

olika slag av en- och tvåfamilj sfastigheter. Frågan om en gränsdragning

\id beskattningen mellan olika slag av fastigheter rymmer emellertid många

problem och jag är därför inte beredd att nu föreslå ändrade regler här-

utinnan. Det är dock min avsikt att snarast låta utreda frågan och därmed

sammanhängande spörsmål.

1

avvaktan på den kommande utredningen är jag beredd att nu tillstyrka

eu sänkning av procenttalet vid inkomstberäkningen för alla en- och tvåfa­

milj stastigheter till 2. Någon höjning a\' det extra aA'draget kan jag där­

emot inte förorda. Även de schablonregler som gäller för inkomstberäkning­

en av fastigheter, som ägs av bostadsföreningar, bostadsaktiebolag och all­

männyttiga bostadsföretag synes böra överses. Någon sänkning av procent­

talet för inkomstberäkningen av dessa fastigheter hör inte nu vidtas. Be­

träffande de höjda taxeringsvärdenas inverkan på förmögenhetsbeskatt­

ningen får jag hänvisa till det förslag om sänkning av denna beskattning

som framlagts i prop. 1965: 14.

Riksskattenämnden framhåller i sitt yttrande, att åtgärden att sänka re-

partitionstalet aktualiserar en omprövning av bestämmelsen i 5 § 4

mom.

kommunalskattelagen. Enligt nyssnämnda lagrum föreligger skattefrihet

för byggnad eller med varandra sammanhängande byggnader på ofri grund,.

Aars värde understiger 3 000 kr. Riksskattenämnden förordar att gällande

beloppsgräns höjs till 5 000 kr. Jag anser mig kunna tillstyrka detta för­

slag. Då repartitionstalet sänktes år 1957 höjdes skattepliktsgränsen för

ifrågavarande fastigheter från 500 kr. till 3 000 kr. Med hänsyn till den

värdeökning som skett sedan år 1957 synes motiverat att nu höja grän­

sen till 5 000 kr. Den höjda gränsen bör tillämpas redan vid 1965 års all­

männa fastighetstaxering.

Fråga om ändring av 46 § 3 mom. kommunalskattelagen

Jag vill nu även ta upp en annan fråga. I anledning av yrkanden i de li-

kalvdande motionerna I: 203 och II: 245 beslöt 1964 års vårriksdag (Bev.U

35 och 58; rskr 309) ändrad lydelse av 46 § 3 mom. kommunalskattelagen.

Ärkandet i motionerna gick ut på att ensamstående barnförsörjare med in­

komst aAr jordbruksfastighet skulle äga rätt till förvärArsaA’drag enligt sam­

ma grunder som ensamstående barnförsörjare med inkomst av rörelse eller

eget arbete. Genom lagändringen erhöll 3 mom. andra stycket nämnda para­

graf ändrad lydelse, medan innehållet i momentet i ÖArigt lämnades oför­

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1963

27

ändrat. Härigenom har första och andra styckena i 3 mom. kommit att er­ hålla en mot varandra stridande lydelse, såvitt angår förvärvsavdraget för ensamstående kvinnlig barnför sörj are med inkomst av jordbruksfastighet.

Sålunda stadgas i det oförändrade första stycket bl. a., att avdrag med 300 kr. må åtnjutas av kvinna, som haft inkomst av jordbruksfastighet och utfört arbete i förvärvskällan till minst 300 kr. värde, därest kvinnan antingen varit gift och levt tillsammans med sin man eller ock haft hem­ mavarande barn under 16 år. Det senare av de bägge alternativen syftar på kvinnor med barn under 16 år, vilka antingen varit gifta men icke levt tillsammans med mannen eller ock varit ogifta. Enligt det ändrade andra stycket i momentet är emellertid kvinna med hemmavarande barn under 16 år, som antingen varit gift men icke levt tillsammans med sin man eller ock varit ogift — därest hon haft inkomst av jordbruksfastighet — berättigad till förvärvsavdrag med 300 kr. jämte s. k. kvotavdrag, sam­ manlagt högst 2 000 kr. Förvärvsavdraget för ensamstående kvinnlig barn- försörjare med inkomst av jordbruksfastighet är sålunda enligt bestäm­ melserna i första stycket av momentet begränsat till 300 kr., medan enligt andra stycket i samma moment sådan skattskyldig äger åtnjuta förvärvs­ avdrag med högst

2 000

kr.

Den ändringen bör vidtas i 3 mom. första stycket att orden »eller ock haft hemmavarande barn under 16 år» i sista meningen utgår. Riksskatte­ nämnden har i skrivelse till finansdepartementet meddelat, att nämnden vid utformandet av deklarationsblanketterna utgått från att dylik rättelse kommer att ske och att bestämmelsen i andra stycket av nämnda moment skall gälla.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga inom finans­ departementet upprättat förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­ stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Göran Sellvall

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1965

Kungl. Maj. ts proposition nr SO år 1965

Utredningsmannens förslag

Bilaga

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september'1928 (370)

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

24 §.

24 §.

2 m o in. Är annan fastighet in- 2

in o in. Är annan fastighet in­

rättad till bostad åt en familj jämte rättad till bostad åt en familj jämte personliga tjänare (enfamiljsfastig- personliga tjänare (enfamiljsfastig- het) eller två familjer jämte per- het) eller två familjer jämte per­ sonliga tjänare (tvåfamiljsfastighet) sonliga tjänare (tvåfamiljsfastighet) och föreligger ej fall, som avses ne- och föreligger ej fall, som avses ne­ dan i sista stycket, skall såsom in- dan i sista stycket, skall såsom in­ täkt av fastigheten upptagas ett be- täkt av fastigheten upptagas ett be­ lopp motsvarande för helt år räknat lopp motsvarande för helt år räknat två och en halv procent av fastig- två procent av fastighetens taxe- hetens taxeringsvärde året näst före ringsvärde året näst före taxeringstaxeringsåret. Finnes ej taxerings- året. Finnes ej taxeringsvärde åsatt värde åsatt för året näst före taxe- för året näst före taxeringsåret, be- ringsåret, beräknas intäkten på räknas intäkten på grundval av fasgrundval av fastighetens värde, upp- tighetens värde, uppskattat enligt de skattat enligt de grunder, som gällt grunder, som gällt för åsättande av för åsättande av taxeringsvärde för taxeringsvärde för året näst före året näst före taxeringsåret. taxeringsåret.

Vad i-------------------- -------------- använda fastighetsdelen. Har fastighet,------------------------------- — icke ske. Vad i------- ------------- --------- — publikt boställe.

47 §.

För fastighet, som året näst före taxeringsåret varit skattepliktig, be­ räknas garantibelopp till två och en halv procent av fastighetens taxe­ ringsvärde förstnämnda år. Garanti­ beloppet upptages inom den kom­ mun, där fastigheten är belägen, så­ som skattepliktig inkomst för fas­ tighetens ägare. Såsom ägare anses jämväl den, vilken innehar fastighet med fideikommissrätt eller eljest utan vederlag besitter fastighet på grund av testamentariskt förordnan­ de.

Vad som

47 §.

För fastighet, som året näst före taxeringsåret varit skattepliktig, be­ räknas garantibelopp till två procent av fastighetens taxeringsvärde först­ nämnda år. Garantibeloppet uppta­ ges inom den kommun, där fastig­ heten är belägen, såsom skatteplik­ tig inkomst för fastighetens ägare. Såsom ägare anses jämväl den, vil­ ken innehar fastighet med fideikom­ missrätt eller eljest utan vederlag besitter fastighet på grund av testa­ mentariskt förordnande.

anslagen jord.

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1965

(Nuvarande lydelse)

Såsom innehavare---------

Skall avkastningen--------

Där beträffande------------

Garantibelopp beräknas -

(Föreslagen lydelse)

- såsom innehavare.

— fastighetens skogsvärde.

ingående skogsvärdet.

------- hänsyn härtill.

Anvisningar

till 47 §.

Till ledning----------------------------------

1. Har rörelseidkare, som använ­

der av honom ägd fastighet i rö­

relsen, gjort sådan omläggning av

räkenskapsår att beskattningsåret

kommit att omfatta 9 månader, be­

räknas garantibeloppet till 9/12 av

det belopp, som motsvarar två och

en halv procent av fastighetens taxe­

ringsvärde. Har beskattningsåret

kommit att omfatta 15 månader, be­

räknas garantibeloppet till 5/12 a%

nyss angivet belopp.

2. Har i fall, då beskattningsår

sammanfaller med kalenderår, fas­

tighet bytt ägare den

1

september

beskattningsåret, beräknas garanti­

beloppet för den tidigare ägaren till

8/12

och för den nye ägaren till

4/12

av det belopp, som motsvarar

två och en halv procent av fastig­

hetens taxeringsvärde.

3. Har en rörelseidkare gjort så­

dan omläggning av räkenskapsår att

det beskattningsår, som ligger till

grund för 1958 års taxering, omfat­

tar tiden 1/7 1956—31/12 1957 samt

har han för sin rörelse förvärvat en

fastighet den 1 september 1956 och

en annan fastighet den 1 april 1957,

beräknas garantibeloppet vid nyss­

nämnda taxering för förstnämnda

fastighet till 16/12 och för sistnämn­

da fastighet till 9/12 av vad som

motsvarar två och en halv procent

av respektive fastigheters taxerings­

värden.

till 47 §.

följande exempel.

1. Har rörelseidkare, som använ­

der av honom ägd fastighet i rö­

relsen, gjort sådan omläggning av

räkenskapsår att beskattningsåret

kommit att omfatta 9 månader, be­

räknas garantibeloppet till 9/12 av

det belopp, som motsvarar två pro­

cent av fastighetens taxeringsvärde.

Har beskattningsåret kommit att

omfatta 15 månader, beräknas ga­

rantibeloppet till 15/12 av nyss an­

givet belopp.

2. Har i fall, då beskattningsår

sammanfaller med kalenderår, fas­

tighet bytt ägare den 1

september

beskattningsåret, beräknas garanti­

beloppet för den tidigare ägaren till

8/12

och för den nye ägaren till

4/12

av det belopp, som motsvarar

två procent av fastighetens taxe­

ringsvärde.

3. Har en rörelseidkare gjort så­

dan omläggning av räkenskapsår att

det beskattningsår, som ligger till

grund för 1958 års taxering, omfat­

tar tiden 1/7 1956—31/12 1957 samt

har han för sin rörelse förvärvat en

fastighet den 1 september 1956 och

en annan fastighet den 1 april 1957,

beräknas garantibeloppet vid nyss­

nämnda taxering för förstnämnda

fastighet till 16/12 och för sistnämn­

da fastighet till 9/12 av vad som

motsvarar två procent av respektive

fastigheters taxeringsvärden.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt dara meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att aldre

bestämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1965 ars taxering samt i

fråga om eftertaxering för år 1965 eller tidigare år.

MARCUS BOKTR. STHIM 1965

650114