2

riket med undantag av de fyra nordligaste länen, skattekraftsområde 2, om­

fattande Västernorrlands och Jämtlands län samt Västerbottens läns kust­

land, och skattekraftsområde 3, omfattande Lapplandsdelen av Västerbot­

tens län och Norrbottens län. Kommun garanteras en skattekraft i område

1 av 95 % om fråga är om landstingskommun och 90 % om fråga är om an­

nan kommun, i område 2 av 110 % och i område 3 av 125 % av medel­

skattekraften i riket. För landstingskommun gäller därjämte den särskilda

garantin att tillskottet av skatteunderlag inte skall understiga vad kommu­

nen för år 1965 uppburit i tillskjutet skatteunderlag enligt 1957 och 1962

års kungörelse om skatteersättning. Om landskommuns, köpings eller stads

sammanlagda utdebitering för allmän kommunalskatt understiger medel­

utdebiteringen skall dock de nämnda procenttalen reduceras. Bidraget ut­

går med belopp som motsvarar produkten av skatteunderlagstillskottet och

kommunens utdebiteringssats för bidragsåret.

Skatteutjämningsbidraget vid hög utdebitering beräknas på kommunens

totala skatteunderlag och utgår efter en viss procent av den del av den sam­

manlagda utdebiteringen för året före bidragsåret som överstiger medelut­

debiteringen i riket.

Vidare föreslås att vissa speciella bidrag till kommunerna skall avlösas,

nämligen bidragen till skolmåltider, till anskaffande av inventarier för

skolmåltider, till skolskjutsar och inackordering, till pedagogisk utrustning,

till de kommunala folkbiblioteken, till anordnande samt om- och tillbygg­

nad av ålderdomshem ävensom till uppförande eller inrättande av barn­

hem och till driften av barnhem. De genom avlösningen disponibla medlen

töreslås skola överföras till det allmänt skatteutjämnande bidragssystemet.

Slutligen föreslås att staten skall överta kommunernas nuvarande kost­

nader för de statligt reglerade folkpensionsförmånema, dvs. kostnaderna

lör törtidspensioner jämte barntillägg till sådana pensioner, änkepensioner

i anledning av dödsfall som inträffat före den 1 juli 1960 samt hustrutill-

lägg. Samtidigt föreslås att kommunerna skall helt svara för de kommunala

bostadstilläggen.

En reform enligt de angivna riktlinjerna kan för budgetåret 1965/66 be­

räknas tillföra kommunerna ett nettotillskott av drygt 400 milj. kr.

Kungl. Maj. ts proposition nr ⁴³ år 1965

19

sa eller betydelselösa. Därjämte kan allvarliga invändningar riktas mot åt­

gärderna bl. a. från skatterättsliga synpunkter.

Kommittén har därför undersökt andra vägar som kan tankas tora i

målet

Sålunda behandlar kommittén frågan vad som i förevarande avseende kan

stå att vinna genom att ändra grunderna för de skatteunderlagsgraderade

statsbidragen och kommunbidragen. Kommittén anför bl. a. följande.

Det li<fger i sakens natur att ett hänsynstagande till skalteutjammngsfra-

oan vid utformningen av de speciella driftbidragen försvårar möjligheterna

att tillgodose kraven på enkelhet i bidragsgivningen. Självfallet skulle en så­

dan lösning av problemet också innebära att nuvarande ordning med spe­

ciella bidrag konserveras för överskådlig tid. Skulle utvecklingen som hit­

tills gå i riktning mot vidgad kommunal verksamhet och an fler statsbi-

dragsformer, försvåras ytterligare möjligheterna att åstadkomma en över­

skådlig och förenklad bidragsgivning.

Även andra invändningar kan resas mot att söka åstadkomma skatteut­

jämning genom skatteunderlagsgraderade speciella bidrag, fortsätter kom­

mittén. Sålunda torde eu orsak till att de rådande skattetrycksskillnaderna

mellan kommunerna inte kunnat i tillräcklig grad utjämnas genom de skat­

teunderlagsgraderade speciella statsbidragen vara att soka i det forhål an-

det att varje enskilt sådant bidrag i allmänhet utformats med den heg^ran-

sade målsättningen att åstadkomma viss fördelning av utgifterna endast för

förvaltningsgrenen i fråga. Att vid införandet av ett skatteunderlagsgra e-

rat speciellt bidrag samtidigt ompröva redan existerande »katteunder ags-

graderade statsbidrag inom andra förvaltningsgrenar har mte vant prak­

tiskt möjligt. Den avsevärda ökning av skatteunderlagen i kommunerna som

efter hand inträffat har också lett till att allt fler kommuner blivit undan­

tagna från graderingen samtidigt som graderingen blivit mindre starkt ver­

kande för kommuner med ringa men växande skattekraft. Aven om vid en

allmän översyn nämnda olägenheter kan undanröjas skulle med hansyn till

att samhällsuppgifternas fördelning mellan stat och kommun inte ar en

-tän<f för alla given stora svårigheter dock alltjämt föreligga att inom det

speciella bidragssystemets ram rätt avväga de olika skatteutjämmngsbi-

^ ^"avgörande skälet mot att i första hand söka lösa skatteutjämmngs-

problemet genom ändring av grunderna för de skatteunderlagsgraderade

statsbidrag får emellertid enligt kommitténs uppfattning anses vara att

dylika åtgärder inte kan antas vara till fyllest. Såsom i flera andra samman­

hang framhållits erhålles visserligen genom en differentiering av de speciel a

bidragen ökad skatteutjämningseffekt. Med nuvarande statsbidragssystem

begränsas emellertid denna skatteutjämning till det skattetryck som ioran-

leds av den speciella statsunderstödda verksamheten. De grenar av en

kommunala verksamheten som faller utanför statsbidragssektorn kan allt­

Kungl. Maj. ts proposition nr 43 år 1965

24

Men även kostnadsolikheterna på andra områden skulle beaktas genom en

sådan faktor, såsom kostnaderna för barn- och ungdomsvård.

Av stor betydelse vid en bedömning av en faktor av denna art är, säger

kommittén, att den är objektivt fastställbar och inte kan påverkas av kom­

munerna och att den har den fördelen att den fångar upp kommunernas

kostnader på ett mycket stort verksamhetsfält. Eftersom faktorn från dessa

synpunkter är fullt godtagbar synes enligt kommitténs mening avgörande

för bedömningen av faktorns användbarhet i ett allmänt skatteutjämnande

bidragssystem närmast bli om den ger ett från skatteutjämningssynpunkt

acceptabelt resultat. Av kommittén företagna undersökningar visar emeller­

tid att detta inte är fallet. Kommittén anför härom följande.

Sålunda är det med systemet i fråga inte möjligt att i önskvärd utsträck­

ning sänka vissa städers utdebiteringar, beroende på det där relativt sett

låga antalet ungdomar. Så är exempelvis fallet med Eskilstuna, Örebro och

Gävle vilka samtliga har höga kommunala utdebiteringar och skattekraft över

genomsnittet i riket. Systemet leder därför inte till någon sänkning av utde­

biteringarna i sådana fall. Detta gäller även vissa städer med ett ungdoms-

antal som ligger vid eller över genomsnittet i riket, exempelvis Borås, Väs­

terås, Mjölby, Avesta och Umeå. Inte heller beträffande köpingarna före­

faller det vara möjligt att nå ett från skatteutjämningssynpunkt tillfreds­

ställande resultat, trots att dessa nästan genomgående har ett relativt antal

ungdomar som överstiger genomsnittet, i ett par undersökta fall med t. o. m.

mer än 4 procentenheter. Beträffande landskommunerna i Götaland och

Svealand synes bidragssystemet i fråga däremot ha en god skatteutjämnan-

de effekt; endast i något enstaka fall skulle utdebiteringen kvarligga på en

särskilt hög nivå. Beträffande vissa kommuner i Norrland torde resultatet

emellertid inte vara acceptabelt. Flera kommuner skulle få endast otill­

räckliga nedsättningar av sina utdebiteringar, i något fall skulle en höjd

utdebitering i förhållande till nuläget komma i fråga.

Trots de teoretiska möjligheterna att variera ett bidragssystem, som

uPPbyggs på grundval av en skattekraftsfaktor och en utgiftsfaktor av an­

given art, synes det alltså inte vara möjligt att med ett sådant system nå

ett från skatteutjämningssynpunkt tillfredsställande resultat.

Fråga uppkommer då, säger kommittén, om det går att knyta någon

ytterligare taktor till systemet, en faktor som fångar upp kostnader på

kommunala verksamhetsområden utanför ungdomsverksamheten, och på

så sätt nå den önskade skatteutjämningseffekten. Som kompletterande

taktor har kommittén ansett en utgiftsfaktor som bygger på relativa antalet

åldringar ligga närmast till hands att undersöka. Genom faktorer som tar

hänsyn till såväl relativa antalet ungdomar som relativa antalet åldringar

synes nämligen den helt övervägande delen av de kostnader som de inte

förvärvsarbetande befolkningsgrupperna orsakar kunna fångas upp. Kom­

mittén framhåller i detta sammanhang bl. a. följande.

Kommitténs undersökningar har visat att stora olikheter föreligger mel­

lan kommunerna i fråga om kostnader för åldringsvård. Huvudparten av

kommunernas kostnader i detta hänseende avser folkpensionering, kommu­

Kungl. Maj.ts proposition nr 43 år 1965

29

förbättrad samhällelig service. Denna förbättring bör enligt LO:s mening

komma alla invånare till del. Det blir därför nödvändigt att även skattevägen

åstadkomma en sådan fördelning.

LO:s ställningstagande till kommitténs allmänna målsättning att skapa

skatteutjämning mellan kommunerna säger sig LO uppfatta inte som en

näringspolitisk fråga utan som en social rättvisefråga i syfte att dels ge en

fullgod samhällsservice åt alla invånare, dels fördela dessa kostnader sa

jämnt som möjligt. Den aktiva strukturomdanande näringspolitiken, som

LO stöder, har enligt LO ett vidare syfte, nämligen att genom snabb ekono­

misk expansion och full sysselsättning möjliggöra en välståndsstegnng

jämnt fördelad bland alla människor i landet.

Vissa andra remissinstanser framför liknande synpunkter. TCO under­

stryker att näringslivets koncentration till vissa expansiva regioner ställer

de kommuner som avfolkas inför mycket stora problem. Man bär ungdomar­

na kvar så länge de går i skola och drar kostnader för kommunerna. Den

yrkesverksamma tiden och produktiva insatsen kommer sedan andra kom­

muner till godo. Samtidigt har utflyttningsområden och utflyttningskom-

muner en hog andel åldringar, till vilkas försörjning kommunerna måste

lämna ett betydande stöd. Eftersom samtidigt huvuddelen av den kommu­

nala verksamheten består i fullgörande av uppgifter som ålagts och ofta i

detalj reglerats av staten är det enligt TCO rimligt att man minskar skill­

naderna mellan kommunerna i fråga om ekonomiska påfrestningar på grund

av obligatoriska uppgifter, samtidigt som man ökar deras möjlighet att fa

utrymme också för verksamhet som vilar på frivillighetens grund.

Med ett enda undantag, stadsfullmäktige i Göteborg, har remissinstanser­

na godtagit den av kommittén föreslagna principiella uppbygg­

naden av bidragssystemet. Man har i regel funnit att systemet är enkelt

och lättillämpligt samt att det tillgodoser rimliga krav på rättvisa vid fördel­

ning av utgående bidrag.

Enligt Svenska kommunförbundet är de av kommittén åberopade skälen

för det föreslagna bidragssystemet övertygande. De skilda bidragsfaktorer-

na ingår i systemet på sådant sätt att de tillsammans utgör ett så långt

möjligt objektivt mått på kommunernas behov av skatteutjämningsbidrag.

Några opåkallade utgiftsökningar i syfte att få ökat statsbidrag behöver

inte befaras. Den enskilda kommunen kan nämligen inte påverka skatte-

utjämningsbidragets storlek utan att samtidigt belasta de egna skattebeta­

larna med högre utdebitering. Härtill kommer att på grund av bidragets

konstruktion bidrag inte utgår för nya utgifter under det forsta året.

Riksrevisionsverket framhåller alt det föreslagna systemet har avsevär­

da fördelar. I tekniskt hänseende har förslaget utformats som ett till stor

del automatiskt fungerande bidragssystem med hög clasticitet, ägnat att ge

värdebeständighet och betydelsefull standardföljsamhet hos de bidrag sy­

stemet utlöser. Det synes därjämte ge goda möjligheter att påverka såväl

Kungl. Maj.ts proposition nr

43

år 1965

30

bidragsgivningens omfattning som bidragssummornas fördelning mellan

kommunerna efter de riktlinjer som vid varje särskild tidpunkt anses på­

kallat.

Centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden påpekar att systemet ge­

nom sin principiella utformning synes kunna bli ett medel som kan använ­

das vid avvägningen av den statliga bidragsgivningen överhuvudtaget. Det

föreslagna systemet torde bland annat kunna komma att underlätta genom­

förandet av blivande reformer på skattelagstiftningens område. Det kan

sålunda kompensera kommuner, som vid ändrad skattelagstiftning drab­

bas av inkomstbortfall. Kammarrätten framför en liknande uppfattning.

Givetvis ar det möjligt, anser länsstyrelsen i Malmöhus län, att genom

ett mer eller mindre komplicerat system fastställa beräkningsgrunder för

skatteutjämmngen vilka måhända skulle ge mer rättvisande resultat än

som kan uppnås genom att använda den schablonmetod som anvisas av

kommittén. De framlagda undersökningarna torde enligt länsstyrelsens

mening på ett fullt tillfredsställande sätt visa att den synnerligen enkla

schablonmetod som föreslås av kommittén i vart fall från teknisk synpunkt

tillfredsställer de krav som kan ställas på önskemålet att erhålla objekti­

va graderingsnormer. Länsstyrelsen framhåller vidare att kommunerna i

teorin visserligen har möjligheter att genom kommunala utgifter öka den

kommunala utdebiteringen för att därigenom erhålla bidrag, men att i prak­

tiken dylika åtgärder inte är sannolika. De kommunala utgifterna och de

darav avhängiga utdebiteringarna beror i stället på de ekonomiska krav i all­

mänhet som ställs på kommunerna. Ett avskiljande av vissa kommunala

utgifter torde endast komplicera förfarandet utan att därigenom några vä­

sentliga vinster uppnås.

Beträffande skattekraf tsfaktorn framhåller Svenska stads­

förbundet att allmän enighet torde råda om att skattekraften är en objek­

tiv och praktiskt användbar mätare på en kommuns ekonomiska förutsätt­

ningar och primära bidragsbehov. Liknande synpunkter anläggs av Svenska

kommunförbundet samt länsstyrelserna i Stockholms och Östergötlands

län.

I ett par fall har vissa betänkligheter anförts mot att anknyta bidragsgiv­

ningen till den taktiska utdebiteringen. Att låta denna ut­

göra bidragsfaktor är ju också i någon mån en nyhet, även om en sådan

utformning av systemet visar viss överensstämmelse med bidragsgivningen

enligt gällande skattelindringsförordning.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anmärker sålunda att i det före­

slagna bidragssystemet saknas en regel som ger möjlighet att vid bidrags­

givningen beakta förhållandet att en särskilt hög utdebitering beror på miss­

hushållning med kommunala medel eller bristande effektivitet i den kom­

munala förvaltningen. Det kan inte anses strida mot den kommunala

självstyrelsens princip om staten vid utdelning av skatteutjämningsbidrag

Kungl. Maj:ts proposition nr

4

3 år 1965

32

sådan kontroll. En liknande synpunkt framföres av skattelindringsnämn-

den. Nämnden beklagar att kommitténs strävande att finna en mera kvali­

ficerad fördelningsfaktor än den faktiska utdebiteringen inte krönts med

framgång. Även om det odifferentierade kommunala skattetrycket icke ter sig

som någon helt tillförlitlig rättvisenorm vid bedömandet av det kommunala

bidragsbehovet får det måhända accepteras som en lösning i brist på nå­

got bättre. Kommitténs belysning av den gemensamma effekten av de båda

komponenterna tyder på att den utjämnande verkan av det dubbla syste­

met är tillfredsställande hög. Med hänsyn härtill anser nämnden även den

föreslagna formen för utjämningsbidrag vid s. k. hög utdebitering böra tills

vidare godtas som riktlinje.

Enligt skattelindringsnämnden förtjänar övervägas om inte i författ­

ningen om skatteutjämningsbidrag bör inrymmas någon möjlighet att in-

gxipa mot ytterlighetsfall av avvikelser från vad som nu anses vara ordinär

kommunal lånepraxis. Man torde därvid i praktiken kunna förutsätta en

obenägenhet hos länsstyrelser att ingripa, och skulle ingripanden någon

gång ske i oträngt mål, kan detta ju besvärsvägen snabbt rättas av Kungl.

Maj .t. Enbart existensen av en dylik regel kunde ha en gynnsam förebyg­

gande verkan.

1 några j-ttianden tar man upp trågan om det föreslagna bidrags­

systemets inverkan på den nya kommu nindelnings-

reforme n.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län framhåller att det är angeläget att spörs­

målet om kommunindelningsreformen beaktas vid utformningen av ett

framtida skatteutjämningsbidrag. Genom den kommunala indelningsre-

formen väntas, säger länsstyrelsen, en utjämning ske mellan kommuner

med olika ekonomisk bärkraft eller skattekraft. Eftersom sammanlägg-

ningai av kommuner är en helt frivillig angelägenhet kan den föreslagna ut­

jämningen av kommunernas ekonomiska bärkraft väntas dra ut kommun­

indelningsreformen över ganska lång tidrymd. Länsstyrelsen fortsätter:

Genom att ett betydande mått av automatik är inbyggt i det föreslagna

skatteutjämningssystemet finns uppenbart risk för att detsamma ytterligare

förlänger kommunsaminanläggningsprocessen. Utgående kompensation^ för

bristande skattekraft kan väntas minska intresset för ett snabbt samgåen­

de hos berörda kommuner. Det kan därför inte bortses från att utredningens

skatteutjämningsförslag i vissa hänseenden kan få ett kommunblocksre-

f ormen direkt motverkande syfte. Länsstyrelsen finner det vara olyckligt

om förslaget till kommunal skatteutjämning får en sådan effekt.

Även länsstyrelsen i Älvsborgs län har uppmärksammat den betydelse

en bidragsgivning i skatteutjämnande syfte kan få i fråga om kommunin­

delningsreformen. Länsstyrelsen tillstyrker kommitténs förslag men förut­

sätter att bestämmelserna utformas så, att de inte kommer att försvåra

kommunreformen genom att det till följd av skatteutjämningsbidrag blir

ekonomiskt ofördelaktigt att ingå i större kommunala enheter.

Kungl. Maj. ts proposition nr

43

år 1965

33

Enligt SACO bör ett frivilligt avstående från en rationell kommunindel­

ning medföra ett ekonomiskt ansvar på så sätt att det samre skatteunder­

laget och den högre utdebiteringen inte automatiskt skall beaktas vid be­

viljandet av statsbidrag.

Kungl. Maj.ts proposition nr

*3

år 1965

3.3

Departementschefen

Olikheter i skattekraft och medelsbehov leder till stora skillnader kommu­

nerna emellan i fråga om kommunal samhällsservice och kommunala utde-

biteringssatser. Detta är uppenbarligen ett missförhållande som så långt

möjligt måste undanröjas. Intresset för frågan om den kommunala skatteut-

jamningen kan också följas långt tillbaka i tiden. Problemet har efter hand

kommit att tillhöra de skattefrågor som tilldragit sig en allt större uppmar

samhet. Det har emellertid visat sig mycket svårlöst. Jag erinrar om de åt­

gärder av skilda slag som vidtagits vid olika tidpunkter och som bl. a. leder

till att de ekonomiska olikheterna mellan kommunerna utjämnas: ändrad

kommunindelning, omflyttning av huvudmannaskap för vissa verksam­

hetsgrenar från primärkommuner till landstingskommuner eller staten och

lokaliseringspolitiska åtgärder. Dessa åtgärder torde emellertid inte ens

på längre sikt helt kunna lösa problemet. Inte heller har den eftersträvade

utjämningen kunnat nås genom den hittillsvarande statsbidragsgivningen

till kommunerna. Detta förhållande föranledde att 1958 års skatteutjain-

ningskommitté tillkallades.

1 direktiven för kommitténs arbete nämnde jag att man i diskussionerna

rörande den kommunala skatteutjämningen brukat framhålla att en skatte­

utjämning skulle kunna uppnås genom en annan fördelning an den nu gäl­

lande av beskattningsföremålen mellan kommunerna eller genom en vidgad

beskattning för gemensamt kommunalt ändamål. Kommittén har övervägt

om man på dessa vägar skulle kunna lösa förevarande problem men inte

funnit dem framkomliga. Kommitténs ståndpunkt har närmast dikterats a\

det förhållandet att enligt undersökningar som kommittén utfört verkning­

arna av åtgärderna från skatteutjämningssynpunkt är ovissa eller betydel-

Jag har liksom de remissmyndigheter som yttrat sig i detta hanseende

funnit kommitténs ståndpunkt väl underbyggd. Eu lösning av skatteutjam-

ningsproblemet efter dessa linjer synes inte möjlig.

Till kommitténs uppdrag hörde att ompröva grunderna för de skatteun-

derlagsgraderade statsbidragen och kommunbidragen. Dessa bidrag har bl. a.

genom kommunernas stigande skattekraft i hög grad förlorat sin skatteut-

jämnande effekt. Ett återställande av denna effekt skulle enligt vad i olika

sammanhang hävdats verksamt bidra till att minska skillnaderna i skatte­

tryck. Kommittén anser emellertid att en uppräkning av de speciella bidragen

inte kan lösa skatteutjämningsproblemet. Detta beror i främsta rummet pa

2

llihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt.

.Vr

4S

34

att eu bidragsgivning till speciella verksamhetsgrenar utjämnar endast del

skattetryck som föranleds av kostnaderna för dessa grenar, medan de be­

tydande ojämnheter i skattetrycket som orsakas av den Övriga verksamhe­

ten kvarstår. För att skattetrycket skall kunna utjämnas också i sistnämn­

da hanseende måste enligt kommitténs uppfattning statsbidragsgivningen

utvidgas till att omfatta alla de kommunala verksamhetsgrenarna. Denna

uppfattning delas av de remissinstanser som yttrat sig på denna punkt I

remissyttrandena framhålles från flera håll att en bidragsgivning i allmänt

skatteutjämnande syfte under senare tid blivit alltmera angelägen till följd

av den pågående befolkningsomflyttningen med de svårigheter som denna

skapar för såväl avflyttnings- som inflyttningskommunerna. Liksom kom­

mittén och remissinstanserna finner jag det inte möjligt att lösa skatteut-

jammngsproblemet genom att uppräkna nu utgående speciella bidrag. Ett

generellt skatteutjämningsbidrag synes nödvändigt. Såsom från LO:s sida

understrukits ar skatteutjämningsfrågan i mycket hög grad en fråga om so-

cial rättvisa, en fråga om att möjliggöra en jämn välståndsstegring med en

så jamn fördelning av kostnaderna som möjligt. Jag ansluter mig därför till

kommitténs uppfattning att skatteutjämningsproblemet bör så långt möjligt

losas genom en bidragsgivning i allmänt skatteutjämnande syfte.

Det föreslagna bidragssystemet är uppbyggt så att det dels garanterar

kommunerna en viss skattekraft, dels ger bidrag vid hög utdebitering, dvs.

nar de sammanlagda utdebiteringssatserna för allmän kommunalskatt i kom­

munen överstiger medelutdebiteringen i riket. Remissmyndigheterna bär

med ett enda undantag godtagit denna principiella uppbyggnad av syste­

met. Nastan genomgående har man ansett att systemet är enkelt och lättill-

lamphgt och tillgodoser rimliga krav på rättvisa vid fördelningen av utgå­

ende bidrag. För egen del finner jag det föreslagna systemet principiellt rik­

tigt uppbyggt och förordar att detsamma läggs till grund för en framtida

bidragsgivning i skatteutjämnande syfte.

En del remissinstanser har uttalat vissa betänkligheter mot systemets

utformning. Dessa anknyter till det förhållandet att enligt kommitténs för­

slag den faktiska utdebiteringen ingår som fördelningsfaktor i bidragssyste­

met. Att i sa stor utsträckning som föreslagits grunda skatteutjämningen

på de kommunala utgifterna skulle, sägs det, äventvra kommunernas an-

svarskansla och intresse av att iaktta sparsamhet i förvaltningen. Det be­

tecknas som eu brist i systemets uppbyggnad att bidrag på grund av hög

utdebitering skall utgå även om den höga utdebiteringen är en följd av

misshushållning med kommunala medel eller bristande effektivitet i den

kommunala förvaltningen. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ifråga­

sätter om inte skatteutjämningsfrågans lösning kräver att ett slags normal­

stat konstrueras, där alla de faktorer som anses böra spela in ges sin veder­

börliga tyngd; skattelindringsbehovet kan sedan bedömas på grundval av

en jämförelse mellan det verkliga och det teoretiska utgiftsbehovet. Också

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1965

35

ett par andra remissmyndigheter är inne på en liknande tankegång men

nöjer sig med att efterlysa en spärr mot bidragsgivning i de fall då utde­

biteringen påverkats av utgifter som antingen inte varit påkallade av

trängande behov eller varit avsevärt högre än nödvändigt.

Jag kan i viss mån dela de betänkligheter som anmälts i fråga om bidrags-

givningens anknytning till den faktiska utdebiteringen. Enligt mm mening

är det dock inte fråga om en allvarlig svaghet hos bidragssystemet. Att

systemet på denna grund skulle avvisas har inte heller ifrågasatts av e

remissinstanser som framfört betänkligheterna, med undantag av stads­

fullmäktige i Göteborg. Man bör också komma ihåg att bidragsgivningen

på grund av hög utdebitering, vartill jag återkommer senare, utformats sa

att den kommun som ökar sina utgifter själv får — bortsett från rena yt­

terlighetsfallen — bära huvuddelen av ökningen. Under det forsta ar utde-

biteringshöjningen avser utgår för övrigt på grund av bidragssystemets kon­

struktion inte något bidrag för hög utdebitering i anledning av utgiftsök­

ningen. Den lösning som skisserats av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus

län kan synas från principiell synpunkt riktig. Men ett så uppbyggt bidrags­

system torde från praktisk synpunkt inte vara godtagbart. Det stöter näm­

ligen på oöverstigliga svårigheter att bland de kommunala utgifterna ur­

skilja dem som beror på att de kommunala behoven tillgodosetts på ett

rikligare sätt än som är erforderligt och vanligt eller på att kommunala

anordningar blivit kostsammare än nödvändigt. Under alla forhållanden

skulle ett bidragssystem, utformat enligt länsstyrelsens riktlinjer krava

en ingående statlig kontroll över hela det kommunala verksamhetsfältet

som kunde medföra faror för den kommunala självstyrelsen. For ovngt

torde farhågorna för kommunal misshushållning eller en onödig kommuna

verksamhet vara överdrivna. Man synes därtill ha anledning forvanta att

kommunindelningsreformen skall medföra att den kommunala verksam­

heten kommer att bedrivas på ett allt mera effektivd, ekonomiskt och från

andra synpunkter lämpligt sätt. Härtill kommer det förhållandet att det inte

synes finnas någon annan fördelningsfaktor som ger ett från skatteutjam-

ningssynpunkt så tillfredsställande resultat som den av kommittén före­

slagna faktorn. Av betydande värde anser jag vara att den fångar upp av-

folkningskommunernas särskilda kostnader vilket enligt kommitténs under­

sökningar inte befunnits möjligt med någon annan fördelningsfaktor.

le­

nom den utformning av bidragssystemet som jag föreslår kommer för öv­

rigt. såsom framgår av det följande, utdebiteringsfaktorn att få en väsentligt

mindre tyngd i systemet än enligt kommitténs förslag.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län gör gällande att i bidragssyste­

met inte inbyggts någon faktor som ger uttryck for den förunderlighet som

i dag präglar förhållandena i många kommuner. Avfolkmngskommunerna

drabbas, säger länsstyrelsen, av särskilda kostnader på grund av sv rig-

heterna att skära ned sin verksamhet och av växande kostnader for åld­

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1965

36

ringsvård. Även tillväxtkommunerna får merkostnader som kanske vida

overtraffar de inkomstökningar som följer med expansionen. Häremot vill

jag framhålla att det föreslagna bidragssystemet beaktar just de av läns­

styrelsen påtalade förhållandena. Sålunda garanterar detsamma varje kom­

mun ett skatteunderlag som står i direkt förhållande till medelskatteunder-

laget. Avfolkningskommunerna kommer därigenom som regel inte endast

lo s u y ning bibehållas vid sin skattekraft utan även att tillförsäk­

ras en skattekraft som växer med den stigande skattekraften i landet. Där­

jämte ger systemet bidrag på grund av hög utdebitering när utdebiteringen

överstiger viss niva. Härigenom kan kommunen erhålla kompensation för

vaxande åldringskostnader och andra kostnader som kan orsakas av be-

o nmgsmmskmngen. Vad nu sagts om systemets elasticitet gäller även

nflyttningskommunerna som får vidkännas kostnader till följd av den

kommunala expansionen. Genom anknytningen till medelskattekraften och

medekitdebiteringen i riket vinner systemet såsom kommittén understrukit

såval värdebeständighet som standardföljsamhet.

... 1 frfåg,a 0m k0mmuner med åkande befolkningsunderlag vill jag till-

lagga foljande. Även om förslaget till bidragssystem utformats så att kom­

mun alltid garanteras viss skattekraft, kan befolkningsminskningen doek

Zn ZW'2

ng ^ dCt t0tala skatteunderlaget, en reducering som

av ntt f T0111"611 mfÖr St°ra ekonomiska svårigheter. En minskning

av k

f iiTrna kan

naml'gen som regel inte ske i samma takt som nedgången

möilish m"«SunderJf«et- JaS anser det angeläget att kommunerna har en

ojl.öhet att inom bidragssystemets ram få kompensation för dessa mer­

kostnader. vissa fall kan detta ske genom att överföra eu kommun till

område med storre skattekraftstillskott. Jag återkommer till landets indel-

otilfrä "katt'kraftS0mråden senare. Skulle en sådan åtgärd ge eu påtagligt

otillräcklig kompensation synes böra övervägas i vad mån extra skatteut­

jämningsbidrag kan utgå i det särskilda fallet.

Några remissinstanser påpekar att det föreligger risk för att bidrags-

givmngen på grund av den automatik som är inbyggd i systemet kan kom-

a att tordroja den nya kommunindelningsreformen. Den enligt systemet

u gående kompensationen för brist på skattekraft kan nämligen väntas

minska intresset hos berörda kommuner för ett snabbt samgående. Detta

pioblem bor darfor beaktas när man utformar bidragsbestämmelserna Des-

sa rennssmstanser synes efterlysa ett stadgande av det innehåll som ingår

i gallande skattehndringsförordning. Enligt detta skall nämligen vid bevil­

jandet av skattehndringsbidrag hänsyn tas till kommuns beredvillighet att

medverka till andrad kommunal indelning. Med det intresse för en frivillig

»ndelningsreform som synes finnas bland kommunerna finner jag f n inte

Sk, att/°fS!a ett 1,knande stadgande i fråga om skatteutjämningsbidrag

vid brist pa skattekraft eller vid hög utdebitering. Däremot bör beredvillig8

heten att medverka till en skatteutjämnande ändring i kommunal eller

Kungl. Maj. ts proposition nr 43 år 1965

37

ecklesiastik indelning beaktas, när det gäller att bedöma om synnerliga

skäl föreligger att bevilja ansökan om extra skatteutjämningsbidrag.

Kungl. Maj.ts proposition nr A3 år 1965

4. Detaljutformningen av skatteutjämningssystemet

4.1 Bidragsberättigade kommuner

4.1.1 Skatteutjämningskommittén

En fråga av största betydelse för bidragssystemets uppbyggnad är, säger

kommittén, vilka slag av kommuner som skall uppbära skatteutjämnings­

bidrag. Eftersom det är olikheterna i de borgerliga primärkommunernas ut­

debiteringar som i första hand skapar de stora skattetrycksskillnaderna, är

det givet att dessa kommuner skall komma i åtnjutande av sådant bidrag.

Detta förutsattes också i direktiven för kommitténs arbete.

Vidare skulle enligt direktiven dylikt bidrag utgå till landstingskommu­

nerna. Kommittén framhåller att mot en bidragsgivning till landstingen kan

den invändningen riktas att densamma — hur den än utformas — får den

från skatteutjämningssynpunkt inte önskvärda konsekvensen att även skat­

tebetalarna i kommuner med låg eller måttlig utdebitering kommer att få

del av skatteutjäinningsbidraget. Alla skattebetalarna inom ett landstings­

område berörs nämligen av den genom bidragsgivningen åstadkomna lägre

landstingsutdebiteringen. Vid skapandet av ett bidragssystem som upp­

byggts så att det i viss grad utjämnar olikheter i skattekraft, torde det

emellertid vara motiverat att i viss utsträckning ta särskild hänsyn till det

förhållandet att betydande skatteersättningar utgår till landstingen när

ifrågavarande bidragssystem skall träda i kraft. Detta hänsynstagande är

enligt kommitténs mening så mycket mer motiverat som landstingen inte

kommer i åtnjutande av en minskad utgiftsbelastning, motsvarande den som

kommer primärkommunerna till del genom den avlastning av folkpen­

sionskostnader som kommittén samtidigt föreslår samt genom förstatligan­

det av polisväsendet och rättsväsendet m. m.

Kommittén anser det däremot från vissa synpunkter vara tveksamt om

de kyrkliga kommunenheterna skall erhålla skatteutjämningsbidrag. En ut­

jämning av olikheterna i utdebiteringshänseende mellan dessa enheter kan

nämligen, åtminstone till viss grad, ske på annan väg. 1901 års lag om för-

samlingsstyrelse öppnar sålunda möjlighet till samfällighetsbildning, en väg

som beträtts av kyrkliga kommuner inom flera län. I förarbetena till den

nyssnämnda lagen förordades denna möjlighet att åstadkomma en jäm­

nare fördelning av kommunenheternas ekonomiska bördor. Det kan därför

enligt kommittén ifrågasättas om inte en utjämning av utdebiteringsskill-

naderna bör söka uppnås på det i lagen anvisade sättet och inte genom stat­

lig bidragsgivning. Mot att helt utestänga de kyrkliga kommunerna från

38

bidragsgivning talar emellertid att skillnaderna mellan församlingarnas ut-

dehiteringssatser på sina håll är mycket framträdande. Kommittén föreslår

därför att skatteutjämningsbidrag skall utgå till dessa kommuner.

Vad beträffar bidrag till municipalsamhällena påpekar kommittén att

antalet sådana samhällsbildningar är ringa och att grundad anledning synes

föreligga att anta att dessa inom en relativt snar framtid kommer att helt

försvinna. Med hänsyn härtill synes det enligt kommitténs mening inte på­

kallat att komplicera bidragssystemet genom att låta bidrag utgå även till

dessa samhällen.

Vad slutligen tingslagen angår har dessa så obetydliga utdebiteringar att

det enligt kommitténs uppfattning inte föreligger skäl att låta skatteutjäm­

ningsbidrag utgå till desamma.

I fråga om utformningen av bidragsgivningen till landstingskommunerna

föreslår kommittén att bidrag skall utgå för att minska skillnaderna i skat­

tekraft mellan kommunerna. Olikheterna i landstingsutdebiteringarna är

enligt kommitténs uppfattning inte av den storleksordning att det finns

anledning att till bidragssystemet knyta en faktor som särskilt beaktar des­

sa. Då spännvidden mellan församlingarnas utdebiteringssatser främst är

att tillskriva vissa enheters svaga skattekraft, bör bidrag till de kyrkliga

kommunerna utgå i form av skatteunderlagstillskott. Skäl till bidrag för

hög utdebitering synes inte vara för handen. Bidragsgivningen till de bor­

gerliga primärkommunerna, vilkas utdebiteringar visar en mycket avsevärd

spännvidd, bör däremot grundas på såväl brist på skattekraft som hög ut­

debitering. Endast därigenom kan, understryker kommittén, bidragssyste­

met erhålla den önskvärda effektiviteten.

Kungl. Maj. ts proposition nr 43 år 1965

4.1.2 Remissyttrandena

Remissinstanserna är eniga om att de borgerliga primärkommunerna

skall omfattas av skatteutjämningssystemet. Däremot ifrågasätts om detta

bör vara fallet även med landstingskommunerna.

Sålunda anser skattelindringsnämnden att det måhända vore lämpligare

att bidragen för landstingens del reglerades i annan ordning än i en skatte-

utjämningsförordning som i övrigt siktar till att utjämna det totala skatte­

trycket inom primärkommunerna. Om man hade fria händer vore det bättre

att reglera landstingsbidragen exempelvis i form av ett med beaktande av

skattekraften graderat statsbidrag till vissa sjuk- och hälsovårdskostnader.

Som kommittén själv framhållit får de föreslagna utjämningsbidragen till

landstingen en karaktär av ineffektiv skatteutjämning, eftersom de ned­

sätter alla kommunernas inom landstingsområdet skattetryck lika mycket,

oavsett skillnaderna i behovet av utjämning.

Att bidragsgivningen till landstingen är ineffektiv från skatteutjämnings-

synpunkt hävdas också av statskontoret, kammarrätten och länsstyrelsen

i Stockholms län. Länsstyrelsen anser att det är naturligt att ett allmänt

39

Kungl. Maj:ts proposition nr

Ml

dr 1965

skatteutjämningssystem i första hand tar sikte på en minskning av skill­

naderna i den sammanlagda kommunala utdebiteringen. Hur utdebitering­

en fördelar sig på olika slag av kommuner måste från den enskilde skatte­

betalarens synpunkt framstå som något rätt oväsentligt. Av denna anled­

ning synes det länsstyrelsen som om inte tillräckliga skäl skulle föreligga

för att ge landstingskommunerna ett skatteutjämningsbidrag.

Svenska stadsförbundet framhåller att bidragsgivning till landstingen

visserligen medför en viss snedvridning av den skatteutj ämnande effekten

men att bidrag till dem kan motiveras med bortfallet av betydande skatte-

ersättningar i samband med det nya bidragssystemets införande.

Svenska landstingsförbundet och flertalet landsting anser att några all­

varliga erinringar visserligen inte kan riktas mot kommitténs förslag som

sådant med hänsyn till de direktiv som lämnats för dess arbete, men gör

gällande att förslaget är otillfredsställande från landstingssynpunkt, då bi-

dragsgivningen till landstingen skulle minska väsentligt i omfattning och

tvinga landstingskommunerna till utdebiteringshöjningar i ett läge med eu

ökning av kommunernas uppgifter inom många områden.

Inte heller Svenska pastoratens riksförbund anser anledning till erinran

mot den principiella uppläggningen av kommitténs förslag föreligga. För­

bundet finner sig emellertid inte kunna godkänna att skatteutjämningsbi­

drag inte skall utgå till de kyrkliga kommunenheterna vid hög utdebitering.

Det är angeläget att skatteutj ämningsbidraget verkligen kommer de skatte-

tyngda skattekronorna till godo. Enligt kommitténs förslag skulle detta inte

alltid bli fallet. Förbundet anför som exempel härpå följande.

I en kommun, som består av flera församlingar, uppnår det samman­

lagda skattetrycket i en av församlingarna just utdebiteringsgränsen, medan

skattetrycket i de övriga överstiger denna gräns. Kommunen kommer då

enligt kommittéförslaget, att få skatteutjämningsbidrag på grund av hög

utdebitering. Den lindring detta medför för de skattskyldiga, kommer att

bli lika stor i hela kommunen, beräknad i ören per skattekrona. Följakt­

ligen kommer lindringen också skattekronorna i den först nämnda för­

samlingen till godo, oaktat utdebiteringen beträffande den ej var så hög,

att den bort berättiga dem till skatteutjämning. Skattetrycket å dem kom­

mer att sjunka under utdebiteringsgränsen, medan skattetrycket i en eller

flera av de återstående församlingarna kommer att fortfarande ligga över

gränsen. Skattekronorna i de senare församlingarna komma alltså icke i

åtnjutande av hela den skatteutjämning, som bort komma dem till del. —

Det kan till och med inträffa, att skattekronorna i eu församling få lättnad

genom skatteutj ämningsbidraget, oaktat utdebiteringen i församlingen icke

"ens uppnått utdebiteringsgränsen. Detta blir fallet, om utdebiteringen i de

övriga församlingarna i kommunen ligger så mycket över gränsen, att också

medelutdebiteringen i kommunen kommer över denna gräns.

Rättvisan gentemot skattebetalarna torde

kräva att skatteutjämningsbidraget vid hö

församling och kyrklig samfällighet för sig

sålunda, betonar förbundet,

H utdebitering uträknas för envar

förbunde* s

Del svnes enligt

40

mening böra övervägas, huruvida inte bidraget bör fördelas mellan den

borgerliga kommunen, församlingarna och samfälligheterna efter propor­

tionen mellan deras särskilda utdebiteringar.

Kungl. Maj. ts proposition nr 43 år 1965

4.1.3 Departementschefen

Såväl skatteutjämningskommittén som remissinstanserna har ansett det

självklart att skatteutjämningssystemet skall omfatta de borgerliga primär­

kommunerna. Detta är också min uppfattning.

Några remissinstanser sätter däremot i fråga om bidrag bör utgå till

landstingskommunerna. Man förmenar att skatteutjämningsmedel därige­

nom skulle komma att förbrukas utan någon egentlig skatteut jämnande ef­

fekt. Skatteutjämningssystemet skulle i denna del bli ineffektivt eftersom

den totala utdebiteringen i alla primärkommunerna inom landstingsområdet

skulle nedsättas i lika mån oavsett skillnaderna i skattetryck. Det skulle,

anser man, vara bättre att låta primärkommunerna uppbära ett rikligare

bidrag. Några bärande invändningar mot detta resonemang från principiell

skatteutjämningssynpunkt torde inte kunna anföras. Men i praktiken hål­

ler resonemanget endast under förutsättning att någon statlig bidragsgiv-

ning till landstingskommunerna över huvud taget inte skulle behöva ifråga-

komma. Jag vill emellertid redan i detta sammanhang understryka att

landstingskommunernas ekonomiska situation är sådan att jag funnit det

angeläget inte endast att bibehålla en bidragsgivning till dessa kommuner

av nuvarande omfattning utan även att ge desamma ytterligare statligt

stöd. Vare sig denna utökade bidragsgivning sker inom det här diskutera­

de skatteutjämningssystemet eller i särskild ordning leder den i det av­

seendet till samma resultat, nämligen att de totala utdebiteringarna i samt­

liga primärkommuner inom landstingsområdet påverkas i lika grad. En

bidragsgivning till landstingskommunerna får oundvikligen denna verkan.

Med hänsyn härtill anser jag att anledning inte föreligger att lägga bidrags-

givningen till landstingskommunerna utanför det egentliga skatteutjäm­

ningssystemet. Jag har inte något att erinra mot den föreslagna formen för

bidragsgivningen till dessa kommuner.

I detta sammanhang vill jag också ta upp frågan om utformningen av

bidragsgivningen till de kyrkliga kommunenheterna. Skatteutjämningskom­

mittén har föreslagit att skatteutjämningsbidrag skall utgå till dessa enhe­

ter vid brist på skattekraft men däremot inte vid hög utdebitering. Svenska

pastoratens riksförbund gör gällande att ett så utformat bidragssystem

leder till en oriktig fördelning av skatteutjämningsmedlen. Rättvisan skulle

kräva att även de kyrkliga kommunenheterna fick bidrag vid hög utdebi­

tering. Jag vill i anledning härav erinra om de möjligheter till samfällig-

hetsbildning som 1961 års lag om församlingsstyrelse öppnar. Om dessa

möjligheter tillvaratas torde de ojämnheter i bidragsgivningen som förbundet

påtalar kunna i mycket stor utsträckning undvikas. Någon orättvisa gent­

41

emot skattebetalarna torde inte i och för sig ligga i det förhållandet att de

kyrkliga kommunenheterna inte erhåller skatteutjämningsbidrag vid hog

utdebitering. Såsom ett flertal remissmyndigheter understrukit ar det na­

turligt att ett allmänt skatteutjämningssystem i första hand tar sikte på att

minska skillnaderna i det totala kommunala skattetrycket. Hur bidrags-

medlen fördelas på olika slag av kommunenheter torde från den enskilda

skattebetalarens synpunkt framstå såsom oväsentligt. Jag vill också under­

stryka angelägenheten av att bidragssystemet blir så enkelt i tillämpning

som möjligt. Skulle systemet utformas efter förbundets önskemål skulle

enkelheten i detta avseende i hög grad gå förlorad. Eu bidragsgivmng på

rtrund av hög utdebitering till förevarande kommunenheter skulle nämligen,

såsom kommittén framhåller, på grund av det stora antalet enheter i hog

grad komplicera bidragssystemet. Med hänsyn härtill och då skillnaderna i

skattetryck mellan de kyrkliga kommunenheterna tramst ar att tillskriva

vissa enheters svaga skattekraft finner jag bidragssystemet i denna del

tillfredsställande utformat.

Mot kommitténs förslag i förevarande avseende i övrigt har jag liksom

remissinstanserna inte funnit något skäl till erinran.

4.2 Skattekraftsområden och skattekraftsgränser

4.2.1

Skatteutjämningskommittén

Vid uppbyggnaden av ett bidragssystem i skatteutj ämnande syfte måste

särskild hänsyn tas till rådande olikheter kommunerna emellan i kostnads-

hänscende. Detta sker lämpligast genom att till bidragssystemet knyta eu

särskild faktor som låter bidragsgivningens omfattning bli beroende av den

faktiska utdebiteringens höjd. En sådan faktor angriper emellertid inte

i tillräcklig grad de olikheter i skattetryck som har sin yttersta grund i

klimat och geografisk belägenhet. Dessa olikheter kan utjämnas eller min­

skas genom att man låter kommunens regionala tillhörighet fungera som

fördelningsfaktor i systemet. Denna faktor har också den fördelen att den

ligger utanför kommunernas inflytande och kan ges en enkel utformning.

Kommittén föreslår därför att riket indelas i områden med olika skatte­

kraftsgränser, bestämda med hänsyn till de allmänna kostnadsohkheter

som orsakas av hårt klimat och befolkningsgleshet samt likartade faktorer.

Av praktiska skäl måste cn sådan normering ske på ett enkelt och summa­

riskt sätt. Enighet har också, säger kommittén, sedan länge i stort sett rått

om alt millimeterrättvisa på detta område inte går alt åstadkomma. Bety­

delsen av eu mera noggrann områdesindelning är även i väsentlig grad be­

roende av skatteutjämningssysteinets utformning i övrigt. I den män detta tar

direkt hänsyn till kommunens utgiftsförhållanden, såsom det föreslagna

systemet gör, torde behovet av eu mera långtgående indelning minska. Det

finns enligt kommitténs mening inte anledning att i det allmänna skatte-

utjämningssystemet beakta förevarande kostnadsskillnader på annat sal

2f

Rihang till riksdagens protokoll 1065. 1 saml.

År

43

Kuiujl. Maj:ts proposition nr

43

år 1965

42

än som hittills skett genom en ganska grov indelning av landet i områden

av samma typ som gränsunderlagsområdena i skattelindringsförordningen.

Undersökningar som kommittén företagit har nämligen visat alt en sådan

indelning ger ett från skatteutjämningssynpunkt godtagbart resultat. Kom­

mittén föreslår sålunda att riket indelas i tre skattekraftsområden, ett

(skattekraftsområde 1) omfattande hela riket med undantag av Västernorr-

lands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, ett andra område

(skattekraftsområde 2) omfattande Västernorrlands och Jämtlands län samt

Västerbottens län med undantag av den del av landskapet Lappland som

mgar i länet och ett tredje område (skattekraftsområde 3) omfattande

återstående del av Västerbottens län och Norrbottens län.

Det bör emellertid enligt kommitténs mening vara möjligt att hänföra

enstaka kommuner eller andra delar av län till annat skattekraftsområde

an den föreslagna indelningen anger om så på grund av särskilda förhål­

landen skulle anses motiverat. Kommittén föreslår därför att en bestäm­

melse av detta innehåll tas in i den förordning som skall reglera bidragsgiv-

ningen. Kommittén erinrar om att departementschefen i prop. 1962: 111

angående ändrade grunder för bidragsgivning i skattelindrande syfte

fann det vara av vikt att Kungl. Maj:t gavs möjlighet att hänföra en kom­

mun till ett gränsunderlagsområde med större tillskott av skatteunderlag

om förhållandena var sådana att kommunen skäligen borde jämställas med

kommuner tillhörande sådan grupp. Enligt kommitténs mening förutsätter

en schablonisering av områdesindelningen att möjlighet i förevarande av­

seende står öppen för Kungl. Maj:t. Denna ordning får anses särskilt moti­

verad i ett allmänt skaitteutjämningssystem som kommer att omfatta ett

väsentligt större antal kommuner än hittillsvarande skattelindringsbidrag.

I fråga om skattekraftsgränserna, dvs. den nivå som kommunens skatte­

kraft skall understiga för att skatteunderlagstillskott skall erhållas, fram­

håller kommittén, att dessa måste avvägas med hänsyn till vad som från

skatteutjämningssynpunkt kan anses mest tillfredsställande under beaktan­

de av storleken av de medel som står till buds för bidragsgivningen. Med

hänsyn härtill stannar kommittén efter företagna undersökningar vad gäl­

ler de borgerliga och de kyrkliga primärkommunerna för en skattekrafts-

gräns av 80 % av medelskattekraften i riket i skattekraftsområde 1, av

100 % i skattekraftsområde 2 och av 115 % i skattekraftsområde 3. För

landstingskommunerna föreslås samma gränser med undantag för skatte­

kraftsområde 1. För detta förordar kommittén en skattekraftsgräns av 85 %

av medelskattekraften under åberopande av att en lägre gräns skulle ge lands­

tingskommunerna ett alltför obetydligt bidrag. Med hänsyn till de, relativt

sett, vanligen måttliga skillnaderna mellan de kyrkliga utdebiteringarna sy­

nes enligt kommitténs mening inte tillräcklig anledning föreligga att fast-

stalla särskilda skattekraftsgränser för beräkningen av skatteunderlags-

Kungl. Maj:ts proposition nr

43

år 1965

43

tillskotten till de kyrkliga kommunenheterna, i all synnerhet som en sådan

utformning av systemet skulle i hög grad komplicera detsamma.

Med den föreslagna utformningen av bidragssystemet i förevarande hän­

seenden anser skatteutjämningskommittén att den beaktat de önskemål

i fråga om bidragsgivningen som framförts av bland andra länsutredningen

för Jämtlands län (SOU 1963: 45) och kommittén för näringslivets lokali­

sering (SOU 1963: 58). Enligt Jämtlandsutredningen måste under en över­

gångsperiod åtgärder vidtas från statens sida som direkt förbättrar den

kommunala ekonomin i ifrågavarande län, åtgärder som är ägnade såväl att

öka kommunernas skattekraft som att begränsa deras utgifter. Kommu­

ner med skattekraft understigande medelskattekraften i riket bör därför

erhålla statsbidrag i sådan omfattning att medelskattekraften i riket upp­

nås. Dessa bidrag förutsättes skola utgå till både primärkommuner och

landstingskommuner. Det är angeläget att de hårt skattetyngda kommuner­

na i Jämtlands län sättes i högsta möjliga bidragsklass. De nuvarande be­

stämmelserna om skattelindringsbidrag har nämligen enligt utredningens

mening fått en mycket ogynnsam effekt för Jämtlands län.

4.2.2 Remissyttrandena

Remissinstanserna har som regel godtagit kommitténs förslag i fråga om

indelning i skattekraf tsområden.

Skattelindringsnämnden anför i förevarande avseende följande synpunk­

ter vilka är nära överensstämmande med vad som framförts från andra håll.

Givetvis är varje områdesindelning av föreslagen typ en ganska grovt till­

yxad, schablonmässig dyrortsgruppering för de kommunala kostnaderna,

mot vilken många inte obefogade invändningar t rån rättvisesynpunkt kan

göras från de enskilda kommunernas sida vid inbördes jämförelser, men

detta ligger i sakens natur. De mest påfallande ojämnheterna bör kunna

borttas genom den föreslagna befogenheten för Kungl. Maj:t att göra av­

vikelser från den angivna indelningen.

Enligt RLF torde det vara ofrånkomligt att det uppkommer vissa gräns­

fall där systemets verkningar blir mindre tillfredsställande. RLF säger sig

emellertid ha tolkat utredningens förslag om möjligheter till extra bidrag så

att dylika bidrag skall kunna utgå i de fall »där utjämningens syfte uppen­

bart blir åsidosatt». I så fall bör den föreslagna indelningen i skattekrafts-

områden vara väl ägnad att fylla sin uppgift. Liknande synpunkter fram­

förs av länsstgrelsen i Södermanlands län.

Missnöje med indelningen bar anmälts av landstingen i Gotlands och

Gävleborgs län samt av länsstyrelsen i Kopparbergs län. Sålunda anser

förstnämnda landsting under hänvisning till det låga skatteunderlaget hos

de gotländska kommunerna att Gotlands län bör hänföras till skattekrafts-

område 3 i stället för skattekraftsområde 1. Denna uppfattning delas dock

Kungl. Maj:ts proposition nr

43

år 1965

44

inte av länsstyrelsen i länet som åberopar att det föreslagna skatteutjäm-

ningssysteinet under nuvarande förhållanden för länets del »medför avse­

värt kraftigare utdebiteringssänkningar än som kunde förväntas med 1961

års förslag i fråga om skattelindringsbidrag». Länsstyrelsen i Kopparbergs

län gör gällande att, om skattekraftsområdesindelningen fastställs enligt

förslaget, torde mycket snart för länets vidkommande fråga om justering

i denna komma att aktualiseras. Länsstyrelsen åberopar till stöd härför

följande. Inom Kopparbergs län har under de senaste åren i fråga om be­

folkningsutvecklingen inträtt en starkt markerad ändring i ogynnsam rikt-

ning. Den pågående befolkningsminskningen kan väntas inom en snar

framtid på åtskilliga håll föranleda kraftig skattestegring. Tecken härpå

har redan kunnat märkas. Den föreslagna på länsindelningen baserade geo­

grafiska indelningen, varigenom Kopparbergs län hänförts till skattekrafts-

område 1, synes inte vara anpassad efter nämnda förhållande.

Gävleborgs läns landsting framhåller att länet till sin struktur är att jäm­

föra med Övriga Norrlandslän och att länet därför bör hänföras till skatte-

kraftsområde 2. Detta synes enligt landstingets mening särskilt motiverat

beträffande landskapet Hälsingland som med sina utpräglade glesbygdsom­

råden och ogynnsamma befolkningsutveckling torde vara att likställa med

landskapet Medelpad från dessa synpunkter.

Länsstyrelsen i Jämtlands län konstaterar med tillfredsställelse att skatte-

utjämningskommittén beaktat de förslag som länsutredningen för Jämtlands

lan framförde i sitt betänkande. Visserligen har, anför länsstyrelsen, länet

inte hänförts till skattekraitsområdet med den högsta bidragsprocenten,

men av det mycket omfattande tabellmaterial som redovisas i betänkandet

får anses framgå att det föreslagna systemet kommer att medföra en be­

tydande utjämning av skattetrycket. Länsstyrelsen förutsätter vidare att

de ekonomiskt sämst ställda kommunerna i länet kan genom undantagsbe­

stämmelserna av Kungl. Maj :t uppflyttas i skattekraftsområde 3.

Även när det gäller skatte kraftsgränserna är remissinstanserna

som regel ense med kommittén. I några fall har dock viss kritik framförts.

Det kan sålunda enligt Svenska stadsförbundet med fog hävdas att en

så hög skattekraftsgräns som den för skattekraftsområde 3 föreslagna,

115 % av medelskattekraften, inrymmer kompensation inte endast för brist

på skatteunderlag utan även till en del för ett stort utgifts- och utdebite-

ringsbehov. Det kan vidare, anser stadsförbundet, ifrågasättas om de av det

geografiska läget betingade dyrhetsskillnaderna motiverar en så stor spänn­

vidd mellan skattekraftsgränserna. Styrelsen yrkar dock inte på någon änd­

ring av förslaget. Liknande synpunkter anförs av Kalmar läns södra lands­

ting.

Även länsstyrelsen i Stockholms län finner spännvidden mellan skatte­

kraftsgränserna för stor. Enligt länsstyrelsens uppfattning skulle med hän­

syn till olikheterna i värdet av den kommunala samhällsservicen en något

Kungl. Maj.ts proposition nr

43 år

1965

45

mindre spännvidd än den av kommittén föreslagna vara motiverad och

föreslår att skattekraftsgränsen i skattekraftsområde 1 sätts till 85 % av

medelskattekraften i riket.

Statskontoret säger sig ej kunna finna att de av kommittén framförda skä­

len utgör saklig motivering för att landstingens normalbehov av skattekraft

i område 1 bör sättas till annat procenttal än vad kommittén föreslagit för

primärkommunerna i samma område.

4.2.3 Departementschefen

För att skapa möjlighet att utjämna eller i varje fall minska de kostnads-

olikheter mellan kommunerna som beror på klimat och geografisk belägen­

het har skatteutjäinningskommittén föreslagit att riket indelas i tre s k a t-

tekraftso m råden med olika skattekraftsgränser. De föreslagna om­

rådena sammanfaller med gränsunderlagsområdena enligt gällande skatte-

lindringsförordning. Områdesindelningen har allmänt accepterats av lemiss-

instanserna. I vissa fall har man dock ansett skäl föreligga för en något

annan gränsdragning än den som kommittén föreslagit. Jag kan helt ansluta

mig till den föreslagna principiella utformningen av bidragssystemet i den­

na del och förordar alltså att riket indelas i tre skattekraftsområden med

varierande skattekraftsgränser.

Jag övergår härefter till att behandla frågan om gränsdragningen mellan

de olika områdena.

Gotlands läns landsting förmenar att länet med hänsyn till det låga skat­

teunderlaget hos de gotländska kommunerna borde hänföras till skatte­

kraftsområde 3 i stället för skattekraftsområde 1. Jag vill hänvisa till kom­

mitténs undersökningar som ger vid handen att bidragssystemet redan en­

ligt den utformning kommittén gett detsamma medtör en effektiv nedsätt­

ning av utdebiteringarna i länet. Länsstyrelsen i länet delar inte landstingets

uppfattning. Inte heller har yrkande i denna riktning framförts från annat

håll. Med den höjning av skattekraftsgränserna i förhållande till kommit­

téns förslag som jag, såsom framgår av det följande, föreslår kommer resul­

tatet för de gotländska kommunernas vidkommande att bli än fördelakti­

gare. Kommunerna i länet kan ingalunda anses missgynnade i förhållande

till kommunerna i övriga län. Någon anledning att överföra länet till annat

skattekraftsområde synes därför enligt min mening inte vara för handen.

Enligt länsstyrelsen i Kopparbergs län skulle en ändring av områdesin­

delningen för länets del snart bli aktuell. Anledningen härtill skulle vara

den för länet ogynnsamma befolkningsutvecklingen. Den föreslagna om­

rådesindelningen synes enligt länsstyrelsens mening inte vara anpassad ef­

ter detta förhållande. Jag vill i anledning härav påpeka att områdesindel­

ningen givetvis inte är eu gång för alla given utan att ändringar tid efter

annan kan vara påkallade. Kommittén har också beaktat delta föihallande

och i sitt författningsförslag intagit en bestämmelse som ger Kungl. Maj:t

Kungl. Maj. ts proposition nr

43

år 1965

46

möjlighet att, när särskilda skäl föreligger, förordna om avsteg från den

föreskrivna områdesindelningen. Därigenom erhålles, såsom kommittén

framhåller, möjlighet att på ett smidigt sätt ändra enstaka kommuners eller

andra länsdelars områdestillhörighet. Hinder föreligger för övrigt givetvis

inte att när förhållandena så kräver ompröva indelningen i stort. Skatte­

stegringar till följd av befolkningsutvecklingen torde för övrigt i väsentlig

mån komma att motverkas av en bidragsgivning enligt det diskuterade

systemet.

Beträftande den av Gävleborgs läns landsting aktualiserade frågan om till

vilket skattekrattsområde Gävleborgs län bör hänföras vill jag framhålla

löljande. Enligt de undersökningar som skatteutjämningskommittén före­

tagit föreligger inte tillräckliga skäl att garantera vare sig länet i dess helhet

eller något av de i detsamma ingående landskapen en högre skattekraft än

övriga i området ingående län. En inom finansdepartementet gjord under­

sökning har inte gett annat resultat. Denna visar att medelutdebiteringen

efter skatteutjämningsbidrag skulle bli för Gästrikland 16: 70 kr./skr. och

Hälsingland 16: 85 kr./skr. Den beräknade medelutdebiteringen för länet

som uppkommer efter bidrag i skatteutjämnande syfte kan för övrigt inte

anses anmärkningsvärt hög.

Jag vill i detta sammanhang vidare framhålla att det kan förekomma att

kommuner med i stort sett likartade ekonomiska förutsättningar hänförs

till olika skattekraftsområden och därför erhåller olika tillskott av skatte­

underlag. Detta kan synas omotiverat och orättvist. Detta problem har be­

rörts av ett par remissinstanser men dessa har funnit att de förut nämnda

möjligheterna till justering av områdestillhörigheten och möjligheterna till

extra bidrag skapar förutsättningar för en rättvis fördelning av bidrags-

medlen. I ett fall har yrkats att två kommuner redan nu skulle överföras

till ett annat skattekraftsområde. Jag anser inte tillräckliga skäl föreligga

härför. Jag vill erinra om att i ett schablonsystem av nu ifrågavarande art

områdesindelningen måste, såsom skatteutjämningskommittén också un­

derstrukit, bli schematisk och att någon millimeterrättvisa inte går att upp­

nå. Denna uppfattning har också godtagits av remissinstanserna. Bidrags­

systemet synes med den föreslagna områdesindelningen komma att ge ett

från skatteutjämningssynpunkt tillfredsställande resultat. Att redan nu fö­

reta justeringar av indelningen i skattekraftsområden, som överensstäm­

mer med gränsunderlagsområdena enligt skattelindringsförordningen, fin­

ner jag därför inte vara erforderligt. Det torde vara skäl att först avvakta

hur bidragssystemet verkar i praktiken.

Remissinstanserna har riktat en viss kritik mot de av kommittén föreslag­

na skattekraft sgränser na och på ett par håll förordas juste­

ringar av desamma. Det är enligt min mening en rent ekonomisk avväg­

ningsfråga hur dessa gränser skall bestämmas. Var de skall ligga i förhål­

lande till medelskattekraften i riket kan inte avgöras utifrån några allmän­

Kungi. Maj.ts proposition nr 43 år 1965

47

na resonemang utan måste bestämmas med hänsyn till hur olika giäns-

dragningar verkar i praktiken med avseende på både det antal kommuner

som skall bli bidragsberättigade och storleken av de bidrag som skall utgå.

Från landstingskommunalt håll har i stort sett inga erinringar framförts

vare sig mot de av kommittén föreslagna skattekraftsgränserna eller mot

systemets utformning i övrigt. Däremot har missnöje uttalats med den be­

tydande minskning av bidragsgivningen till landstingskommunerna med

åtföljande utdebiteringshöjningar som ett genomförande av kommitténs

förslag skulle innebära. Därtill kommer, framhålles det bl. a., att dessa

kommuners kostnader kan väntas komma att öka i betydande grad bl. a. till

följd av de allt större krav på sjukvården som ställs från kommuninvånar­

nas sida. Jag finner de från landstingskommunalt håll anförda synpunkter­

na väl värda beaktande. Ovedersägligen står landstingskommunerna inför

stegrade utdebiteringsbehov under den närmaste framtiden. Det måste anses

ytterst angeläget att de ges ekonomiska möjligheter att fullgöra sina arbets­

uppgifter. Bidragsgivningen till ifrågavarande kommuner synes såsom kom­

mittén föreslagit lämpligast böra ske genom att garantera desamma en viss

skattekraft. Jag föreslår därför att de av kommittén förordade skattekrafts­

gränserna för landstingskommunerna höjs med 10 procentenheter ellei till

05 % i skattekraftsområde 1, 110 % i skattekraftsområde 2 och 125 % i

skattekraftsområde 3. I intet fall skall dock tillskottet av skatteunderlag

understiga de tillskott som för år 1965 utgått i form av skatteersättning.

En så utformad bidragsgivning ger, såsom jag avser att närmare redovisa

i det följande, landstingskommunerna ett totalt bidrag som väsentligen över­

stiger de nu utgående skatteersättningarna.

Såsom jag närmare kommer att utveckla senare torde skäl föreligga föi

en något annan utformning av bidragsgivningen på grund av hög utdebite­

ring än kommittén föreslagit. Det synes mig nämligen motiverat att låta detta

bidrag utgå efter en skala som ger ett med stegringen av utdebiteringssat-

serna progressivt ökande statsbidrag i stället för efter den av kommittén

förordade fixa bidragsprocenten. En sådan utformning leder till en bättre

skatteutjämning trots att bidragsgivningen drar eu lägre kostnad. Jag före­

slår att de sålunda disponibla medlen i stället förs kommunerna till godo ge­

nom en höjning av skattekraftsgränserna i vad avser primärkommuner na.

Vidare kommer jag i det följande att föreslå att vissa speciella bidrag avlö­

ses genom att till det allmänna skatteutjämningssystemet överförs vissa be­

lopp. Motsvarande medel bör tillföras primärkommunerna genom en höjning

av skattekraftsgränserna. Med hänsyn härtill töreslår jag att dessa gränsei

bestäms i skattekraftsområde 1 till 90, i skattekraftsområde 2 till 110 och i

skattekraftsområde 3 till 125 % av mcdelskattekraften i riket.

Kungl. Maj. ts proposition nr 43 år 1965

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 ur 1965

4.3 Utdebiteringsgränsen

4.3.1 Skatteutjämningskommittén

I bidragssystemet ingår, såsom framgått av vad tidigare anförts, en ut-

giftsfaktor innebärande att ett skatteutjämningsbidrag utlöses, när den to­

tala utdebiteringen i kommunen överstiger en viss nivå, utdebiteringsgrän­

sen. Detta bidrag skall motsvara produkten av kommunens skatteunderlag

och viss del av den utdebitering som överskjuter utdebiteringsgränsen. In­

om kommittén har uttalats delade meningar om hur denna gräns skall be­

stämmas.

Kommittén understryker att det inte är möjligt att från några principiel­

la utgångspunkter bestämma var utdebiteringsgränsen bör dras. Gräns­

dragningen måste ske med hänsyn till det resultat man önskar uppnå med

bidragssystemet. Utdebiteringsgränsen bör dock enligt kommittémayorz'-

tetens1 mening stå i ett visst bestämt förhållande till den för varje år ge­

nomsnittliga utdebiteringen i riket. Att fastlåsa gränsen vid en viss i kronor

bestämd utdebitering skulle innebära att systemet medförde en efter hand

ändrad kostnadsfördelning mellan stat och kommun som inte kan motiveras

från skatteutjämningssynpunkt. Det måste enligt kommittémajoritetens me­

ning anses främmande för ett skatteutjämningssystems syfte att på sådant

sätt automatiskt påverka kostnadsfördelningen mellan stat och kommun.

Systemet skulle få en funktion som inte är förenlig med dess karaktär.

Om utdebiteringsgränsen fastlåses till en i kronor bestämd utdebitering,

synes, framhåller kommittémajoriteten, konsekvensen kräva att skatte-

kraftsgränserna bestäms till visst skattekrontal. Det är emellertid genom

anknytningen av bidragsgivningen till den faktiska utdebiteringen — och

till medelskattekraften — som systemet vinner värdebeständighet och stan-

dardfölj samhet.

Kommittémajoriteten föreslår under hänvisning till det anförda att ut-

debiteringsgränsen bestäms till medelutdebiteringen i riket.

Kommittéminoriteten1

2 framhåller bl. a. att det, trots den kostnadsram

inom vilken kommittén varit tvungen att lägga sina förslag, funnits möjlig­

het att beakta de skattepolitiska aspekterna på sådant sätt att man i varje

fall sökt förhindra att statsbidraget automatiskt anpassar sig efter en högre

nivå på kommunalskatten. Bidragssystemet bör vara utformat på ett sådant

sätt att bidragsgivningen verkar återhållande på fortsatta utdebiteringssteg-

ringar i kommunerna. Från denna utgångspunkt finner kommittéminorite­

ten den av majoriteten föreslagna utdebiteringsgränsen förenad med verk­

ningar mot vilka kan resas bestämda erinringar. Minoriteten påpekar att

utdebiteringsgränsen automatiskt flyttas upp allteftersom den kommunala

utdebiteringsnivån stiger, en anpassning som sker utan föregående diskus­

1 Ordföranden Nilsson samt ledamöterna Eklund, Eriksson, Fridh, Lothigius och Stenius.

2 Ledamöterna Carlsson, Järdler, Persson, Sundberg, Sörlin och Wiklund.

49

sion av kostnadsfördelningsfrågan från skattepolitiska synpunkter. Den av

majoriteten föreslagna automatiken kan sägas betyda en skatteutjämning

på vilken nivå som helst av kommunalskatterna. Enligt minoritetens upp­

fattning medför vidare en rörlig utdebiteringsgräns olägenheter av prak­

tisk art för kommunerna. I och med att bidraget på grund av hög utdebi­

tering automatiskt följer förändringarna i medelutdebiteringen saknar den

enskilda kommunen möjlighet att bedöma vilket statsbidrag som kommer

att utgå. Anknytningen till medelutdebiteringen leder också till att den en­

skilda kommunens bidrag påverkas av förändringar i övriga kommuners

ekonomi och utdebiteringspolitik. Verkningarna av bidragsgivningen tor

den enskilda kommunen blir alltså svåra att överskåda och kommunen

kommer inte att få möjlighet att bedöma bidragens storlek ens pa mycket

kort sikt. Detta måste leda till en försämring av möjligheterna till en eko­

nomisk planering. Kommittéminoriteten framhåller därjämte att systemet

inte får främja ryclughet i fråga om utdebiteringssatsernas storlek. Vidare

bör konstruktionen vara sådan att bidraget anpassas till förändringarna i

den enskilda kommunens ekonomiska förhållanden och ger möjlighet för

kommunerna att i förväg bedöma storleken av statsbidraget. Detta kan

ske genom att utdebiteringsgränsen bestäms till en viss i statsbidragsför-

fattningen fixerad gräns. Detta utesluter självfallet inte att gränsen fram­

deles skall kunna ändras. Men en sådan kräver då riksdagsbeslut, vilket i

sin tur måste förutsättas komma att bli föregånget av en allsidig och förut­

sättningslös bedömning från bl. a. skattepolitiska synpunkter.

Kungl. Maj.ts proposition nr 43 år 1965

4.3.2 Remissyttrandena

Av remissinstanserna förordar- kammarrätten, statskontoret samt läns­

styrelserna i Stockholms, Södermanlands, Gotlands, Malmöhus, Hallands,

Västernorrlands och Jämtlands län en utdebiteringsgräns som anknyts till

medelutdebiteringen i riket.

Kammarrätten framhåller att meningsmotsättningarna rör en skattepo-

litisk fråga. Majoritetens förslag tillgodoser strikt skatteutjämningssynpunk-

ten och går inte längre, medan minoriteten däremot önskar en lagstiftning

av väsentligt vidare innebörd med automatiska effekter i avseende å kost­

nadsfördelningen mellan staten och kommunerna. Kammarrätten fortsätter.

Frågan om den kommunala inkomstbeskattningens höjd bör inte ses iso­

lerad från den statliga beskattningen, önskemålet att mer generellt hålla

kommunalskatten nere med stöd av statsbidrag har ofta motiverats med att

kommunalskatten är proportionell och därför inte i tillräcklig män beaktar

skatteförmågan. Tillika brukar framhållas som en invändning mot kommu­

nalskatten att denna för mindre inkomsttagare ofta är den största skatte-

posten på debetsedeln. Kammarrätten vill mot resonemang av detta slag

erinra, att det väsentliga rimligen inte är hur en skattskyldigs direkta

skatt enligt debetsedeln fördelar sig på olika poster utan huruvida det sam­

manlagda uttaget av olika direkta och indirekta skatter fördelats på sådant

50

sätt att en skälig avvägning av skattebördan mellan olika kategorier skatt­

skyldiga i skilda inkomstlägen ernåtts. Det må tilläggas att en avvägning

av detta slag måste ske under beaktande jämväl av den inkomstfördelning,

som sker genom de s. k. transfereringarna av socialpolitisk innebörd.

Det är med andra ord inte utan vidare givet att en ökad grad av rättvisa

i skattebördans fördelning vinnes genom efter hand höjda statsbidrag till

kommunerna, än mindre är givet att detta är den lämpligaste vägen i ett

läge där man medvetet eftersträvar lättnader för särskilda grupper av in­

komsttagare. Det kan väl tänkas att ändringar inom ramen för statsbeskatt-

nmgen eller ett utnyttjande av resurserna i fråga för socialpolitiska åtgär­

der kan vara att föredra. Mot denna bakgrund finner kammarrätten sig

inte kunna tillstyrka en lagstiftning i enlighet med kommittéminoritetens

förslag.

Skattelindringsnämnden, som inte intar någon direkt ståndpunkt i denna

fråga, är inne på en liknande tankegång som kammarrätten och anför föl­

jande.

Tidigare har en överflyttning av kostnader från kommun till stat vanligen

framstått som en strävan efter ökad rättvisa i beskattningen, eftersom ut­

gifterna därigenom förts över från den proportionella fördelningen till att

i ökad utsträckning bestridas efter den statligt progressiva skatteskalan.

Men i den mån statens ökade intäktsbehov måste tillgodoses genom höjd all-

män konsumtionsbeskattning förskjuts problemställningen. Det blir då fråga

om en avvägning, i vad mån höjda kommunala utdebiteringssatser för »e-

mene man är en större eller mindre olägenhet än höjda konsumtionspriser.

Enligt länsstyrelsens i Stockholms län mening är en väsentlig förutsätt­

ning för att den faktiska utdebiteringen skall kunna användas som fördel-

ningsfaktor att utdebiteringsgränsen står i ett visst bestämt förhållande till

den för varje år genomsnittliga utdebiteringen i riket. Härigenom erhålls

en garanti för att den avsedda skatteutjämningseffekten bibehålls. En fast

utdebiteringsgräns som förordas av vissa reservanter i kommittén medför

att samhällskostnadernas fördelning mellan stat och kommun automatiskt

påverkas vid förändringar i medelutdebiteringen samt även att skatteut­

jämningseffekten blir annorlunda. Dylika förändringar bör enligt länssty­

relsens uppfattning endast kunna uppnås efter föregående riksdagsbeslut,

varför länsstyrelsen inte kan biträda reservanternas förslag.

Även statskontoret framhåller vikten av att utdebiteringsgränsen bestäms

i förhållande till medelutdebiteringen. Enligt statskontorets mening synes

ett bidrag på grund av hög utdebitering ej böra utlösas förrän den totala ut­

debiteringen överstiger medelutdebiteringen med visst belopp. Från skatte-

utjämningssynpunkt är det, anför statskontoret, inte särskilt angeläget att

genom statsbidrag reducera utdebiteringen så snart denna endast obetyd­

ligt överstiger medelutdebiteringen. Kommitténs förslag torde vidare inne­

bära ett incitament till höjd utdebitering bland kommuner vars utdebite-

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 är 1965

51

ring ligger under och jämförelsevis nära medelutdebiteringen. Härigenom

skulle skatteutjämningsbidrag utgå till kostnader vilkas art mot bakgrun­

den av kommitténs principiella uppfattning rörande syftet med bidragen

på grund av hög utdebitering kan synas tveksamma. Det förefaller å andra

sidan sannolikt att risken för sådana utdebiteringshöjningar minskar ju

högre utdebiteringsgränsen ligger över medelutdebiteringen.

Väsentliga fördelar med det föreslagna bidragssystemet skulle, anser

länsstyrelsen i Hallands län, gå förlorade om reservanternas förslag genom­

förs __ och i konsekvens därmed även skattekraftsgränserna fixeras till

vissa tal. Detta gäller främst dess elasticitet, som möjliggör en bättre an­

passning efter inkomst- och kostnadsutvecklingen och underlättar genom­

förandet av vissa reformer inom skattelagstiftningen. Med fastlåst utdebi­

terings- och skattekraftsgräns finns otvivelaktigt en viss risk för att kom­

munerna i en inte åsyftad omfattning kan komma att påverka bidragens

storlek och skatteutjämningsmedlens fördelning. Farhågorna for att en

rörlig gräns skulle ge anledning till fortsatta utdebiteringsstegringar torde

också vara överdrivna. Detta bekräftas av erfarenheterna från annan stats-

bidragsgivning, däribland skatteersättningarna på grund av 1957 års orts-

avdragsreform. Ett korrektiv mot spekulativa skattehöjningar i syfte att

uppnå högre statsbidrag ligger för övrigt i nödvändigheten att ta hansyn

till skattebetalarnas intresse, övervägande skäl synes sålunda tala for rör­

liga utdebiterings- och skattekraftsgränser i enlighet med kommittémajori­

tetens förslag.

Såväl

riksrevisionsverket

som

LO

anser att man inte bör underskatta de

svårigheter som kommunerna kan ställas inför om bidragssystemet i före­

varande avseende utformas i enlighet med kommittémajoritetens förslag.

LO:s resonemang på denna punkt anknyter till det forhållandet att bidra­

get vid hög utdebitering enligt kommitténs förslag skall motsvara produk­

ten av kommunens skatteunderlag och 40 % av den del av utdebiteringen

som ligger ovanför utdebiteringsgränsen. Enligt

LO

skulle verkningarna

av en rörlig utdebiteringsgräns mildras om man vid bidragsgivningen för

hög utdebitering i stället för en till visst procenttal bestämd bidragsprocent

använder en trappstegsformad eller glidande skala. Då skulle man nämli­

gen få en progressiv höjning av statsbidraget och möjligheter att utsträcka

bidragsprocenten något högre än vad kommittén föreslagit och därigenom

ytterligare utjämna skattetrycket mellan kommunerna.

Svenska kommunförbundet, Svenska stadsförbundet, Svenska landstings­

förbundet, RLF, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Uppsala, Jönkö­

pings, Kronobergs, Kalmar och Västerbottens län samt Södermanlands läns,

Östergötlands läns, Kalmar läns södra, Kopparbergs läns och Västerbottens

Kungi. Maj:ts proposition nr i3 år 1965

52

läns landsting ansluter sig till reservanternas synpunkter och förordar en

i statsbidragsförfattningen fixerad, av riksdagen fastställd utdebiterings-

gräns. Svenska kommunförbundet anför bl. a. följande.

Anknytningen av bidragsgivningen för hög utdebitering till medelutdebi­

teringen ger verkningar som förbundet från principiella, praktiska och skat-

tepolitiska synpunkter finner synnerligen olämpliga. Det föreslagna bidrags­

systemet leder till oförändrad kostnadsfördelning mellan stat och kommun,

om man utgår från oförändrad kommunindelning samt att skattekraft och

utdebitering ändras procentuellt sett lika i alla kommuner. Enligt kommit­

téns egna beräkningar orsakar emellertid en kommunindelning i enlighet

med länsstyrelsernas förslag till kommunblock en minskning av primär­

kommunernas bidrag med ca 10 %. Olikheter i den ekonomiska utveck­

lingen i skilda kommuner kommer vidare att leda till förändringar i bi­

dragsgivningen. Kommitténs beräkningar bygger alltså på en utpräglat sta­

tisk bedömning av kommunernas ekonomi, en bedömning som måste be­

tecknas som orealistisk. På grund av förändringar i kommunernas ekono­

miska förhållanden kommer den av majoriteten föreslagna anknytningen

till medelutdebiteringen att leda till förskjutningar i kostnadsfördelningen

mellan stat och kommun, som kan vara både till kommunernas fördel och

till deras nackdel.

Frågan om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun måste enligt

förbundets mening prövas särskilt utifrån en skattepolitisk målsättning. Av

betydelse i detta sammanhang är främst vilka verkningar på bidragsgiv­

ningen och därmed på kommunernas ekonomi som den föreslagna anknyt­

ningen till medelutdebiteringen kan komma att få.

Liksom i fråga om reduceringen av tillskottet till kommuner med låg

utdebitering innebär anknytningen till medelutdebiteringen, att kommuner­

nas utdebiteringspolitik påverkas av en mängd omständigheter som försvå­

rar överblicken av systemets verkningar. Dessa kan beskrivas så att bidrags­

givningen påverkas av medelutdebiteringen, som i sin tur påverkas av bi­

dragsgivningen. Anknytningen till medelutdebiteringen ger ett »flytande»

bidragssystem, där den enda fasta hållpunkten för den enskilda kommunen

är att oförändrad utdebitering ger minskat statsbidrag. Genom att kommu-

nerna härigenom nödgas anpassa sin utdebitering till medelutdebiteringens

forvantade ökning påverkas medelutdebiteringen uppåt. Kommunernas ut-

debiteringspolitik kan komma att influeras av en strävan att försöka »hinna

i att» medelutdebiteringen.

Reservanterna befarar, framhåller stadsförbundet, att kommunerna av

staten kan komma att påläggas ökade bördor, exempelvis genom en höj­

ning av ortsavdragen eller i form av nya eller vidgade uppgifter, varige­

nom de enskilda kommunernas utdebitering stiger och utdebiteringsgrän-

sen, vid vilken rätten till bidrag inträder, därmed automatiskt flyttas upp.

Denna anpassning av statsbidraget sker, hävdar reservanterna, utan någon

Kungl. Maj:ts proposition nr

4

3 år 1965

53

föregående diskussion av kostnadsfördelningsfrågan från skattepohtiska syn­

punkter, och bidragssystemet skulle inte verka återhållande på fortsatta

utdebiteringsstegringar i kommunerna. Enligt förbundet måste det för kom­

munernas vilja och ansträngningar att hålla en i möjligaste mån oför­

ändrad och jämn utdebitering vara av väsentlig betydelse att utdebiterings-

gränsen är fixerad under en inte alltför kort tidsperiod.. Förbundet anser

majoritetens farhågor för en kostnadsförskjutning till statens nackdel vid en

i författningen fixerad utdebiteringsgräns vara överdrivna, eftersom grän­

sen kan omprövas när så anses erforderligt av bl. a. statsfinansiella skäl.

Vad reservanterna vill uppnå är, att gränsen inte skall ändras utan en all­

sidig bedömning från bl. a. skattepohtiska synpunkter. Detta finner för­

bundet vara ett skäligt krav från kommunernas sida.

Enligt RLF kan det starkt ifrågasättas om medelutdebiteringen skall vara

normerande för skatteutjämningsbidragen vid hög utdebitering. Om exem­

pelvis vissa kommuner med låg utdebitering beslutar en höjning påverkai

detta medelutdebiteringen. Med hänsyn till kommitténs förslag till utform­

ning av bestämmelserna för reducering av skattekraltstillskott kan dylika

höjningar bli mycket vanliga under de närmaste åren. Effekten av högre

medelutdebitering för kommun som erhållit bidrag för hög utdebitering

blir sänkt bidrag, därest den inte genomför motsvarande utdebiteringshöj-

ning. Behovet av skatteutjämningsbidrag för en viss kommun påverkas

emellertid inte av att andra kommuner ändrar sin utdebitering i endera rikt­

ningen. Med hänsyn till dessa konsekvenser vore det enligt riksförbundets

uppfattning bättre att riksdagen varje år fastställde den utdebiteringsgräns

som skall gälla. Härigenom erhöll man möjlighet att varje budgetår upp­

märksamma den kommunala skatteutjämningen.

I länsstyrelsens i Jönköpings län yttrande understryks att ett system

med en utdebiteringsgräns som är anknuten till medelutdebiteringen kan

komma att utnyttjas som medel för att överflytta kostnader från staten

till kommunerna. Liknande synpunkter framförs av Västerbottens läns och

Södermanlands läns landsting.

4.3.3 Departementschefen

Skatteutjämningskommitténs majoritet har föreslagit att utdebiterings-

gränsen skall utgöras av medelutdebiteringen i riket. Kommitténs minoritet

önskar däremot en i kronor och ören per skattekrona bestämd utdebiterings­

gräns, som kan ändras endast genom riksdagsbeslut. Även bland lemissin-

s lanser na är uppfattningen på denna punkt delad.

En sådan konstruktion av skatteutjämningssystemet som kommittémajo­

riteten föreslagit är enligt min mening principiellt riktig. Det hör inte till

ett skatteutjäinningssystems syfte att automatiskt utan töregående bedöm­

ningar från finansiell synpunkt ändra kostnadsfördelningen mellan stat och

kommun, vilket skulle bli följden med en fast utdebiteringsgräns. Man skul­

Kungl. Maj.ts proposition nr i3 år i965

54

le också få en förändring av kostnadsfördelningen utan föregående diskus­

sion från skattepolitisk aspekt. Inte heller detta kan enligt min mening vara

försvarbart. Farhågorna för att kommunerna vid ett system med rörlig ut-

debiteringsgräns skulle kunna komma att påläggas ökade bördor i samband

med skattereformer utan att beslut i en sådan riktning föregås av en om­

prövning av kostnadsfördelningen synes mig vara helt ogrundade. Skatteut-

jämningen kan visserligen i princip sägas vara en kostnadsfördelningen

mellan stat och kommun ovidkommande fråga men innebär dock att ställ­

ning tas även till kostnadsfördelningsfrågan och därmed till frågan om

skattebördans fördelning mellan kommunal och statlig skatt, om den så­

som nu föreslagits löses genom en statlig bidragsgivning. Därav följer gi­

vetvis att varje skattereform som i avsevärd grad rubbar kostnadsfördel­

ningen måste medföra en omprövning av skatteutjämningssystemets ut­

formning. Jag -vill härutöver understryka att om utdebiteringsgränsen fast­

låses på sätt som yrkats från en del håll konsekvensen kräver att även

skattekraftsgränserna fixeras på liknande sätt. Därigenom skulle väsentliga

fördelar med det föreslagna bidragssystemet gå förlorade, eftersom den

värdebeständighet och slandardföljsamhet som systemet äger skapas just

genom anknytningen till medelskattekratten och medelutdebiteringen i ri­

ket.

b rån kommunalt håll görs gällande att ett system med en rörlig utdebi-

teringsgräns skulle medföra svårigheter för kommunerna att planera sin

framtida ekonomiska politik. Man kan inte helt bortse från dessa svårighe­

ter. Den eventuella felbedömning som kan följa av utdebiteringsgränsens

rörlighet torde dock inte vara av sådan beskaffenhet att den spelar någon

större roll. Jag kan för övrigt inte finna att dessa svårigheter skulle bli

mindre vid ett system med fast utdebiteringsgräns, eftersom kommunerna

då bar att beakta det än mera svårberäkneliga faktum att gränsen kan änd­

ras vid kommande års riksdag. Riskerna för att en rörlig gräns skulle ge

anledning till omotiverade utdebiteringshöjningar synes mig inte vara

stora. Detta bekräftas av erfarenheterna från annan statsbidragsgivning,

bl. a. skatteersättningarna på grund av 1957 års ortsavdragsreform. Ett

korrektiv mot spekulativa skattehöjningar för att uppnå högre statsbidrag

ligger, såsom vitsordas av några remissinstanser, för övrigt i nödvändighe­

ten av att ta hänsyn till skattebetalarnas intresse.

Enligt min mening talar alltså helt övervägande skäl för en rörlig utde­

biteringsgräns på sätt kommitténs majoritet föreslagit. Var gränsen skall

dras kan såsom kommittén framhållit inte avgöras från några principiella

utgångspunkter. Avgörande i detta hänseende är strävan att med tillgäng­

liga medel nå ett från skatteutjämningssynpunkt så tillfredsställande re­

sultat som möjligt. Ett system där utdebiteringsgränsen sammanfaller med

medelutdebiteringen i riket ger såväl enligt kommitténs beräkningar som

enligt beräkningar som företagits inom finansdepartementet ett från skat-

Kungl. Maj:ts proposition nr

43

år 1965

55

teutjämningssynpunkt gott resultat. Jag föreslår därför att utdebiterings-

gränsen fastställs till medelutdebiteringen i riket för allmän kommunalskatt

för beräkningsåret, dvs. det kalenderår som föregår bidragsåret.

Kungl. Maj.ts proposition nr i3 år 1965

4.4 Bidragsprocenten

4.4.1 Skatteutjämningskommittén

Kommittén föreslår, såsom framgått av det föregående, att bidragsgivning-

en differentieras med hänsyn till det faktiska skattetrycket sådant detta

kommer till uttryck i den sammanlagda kommunala utdebiteringen. Syste­

met föreslås i detta hänseende utformat på så sätt att kommuner med en

total utdebitering som överstiger utdebiteringsgränsen erhåller ett statsbi­

drag som motsvarar 40 % —- den s. k. bidragsprocenten av produkten av

den del av utdebiteringen som överstiger utdebiteringsgränsen och kommu­

nens totala skatteunderlag. Liksom utdebiteringsgränsen kan enligt kommit­

téns uppfattning bidragsprocenten inte bestämmas på grundval av några

principiella resonemang utan avgörandet måste ske med hänsyn till de me­

del som är disponibla för bidragsgivningen och under strävan att nå ett från

skatteutjämningssynpunkt så tillfredsställande resultat som möjligt. Kom­

mittén har stannat för procenttalet 40 efter att ha undersökt verkningarna i

skatteutjämningshänseende av ett flertal olika utformningar av bidrags­

systemet med varierande utdebiteringsgränser och bidragsprocenter.

4.4.2 Remissyttrandena

Endast några få remissinstanser har berört frågan om bidragsprocenten.

Efter att ha framhållit att anknytningen av statsbidraget till den faktiska

utdebiteringen medför att bidragsgivningen blir beroende av en faktor som

kommunerna själva bestämmer över, anför länsstyrelsen i Stockholms län

att detta innebär risker för en från statlig synpunkt inte önskvärd ökning

av den kommunala verksamheten och för att kommunernas intresse av

sparsamhet minskar. Då en ökning av statsbidraget för en kommun endast

kan uppnås genom en höjd utdebitering som direkt kommer att belasta

kommunens skattebetalare synes farhågorna enligt länsstyrelsens mening

dock inte vara större än att länsstyrelsen i princip kan godta en bidragsgiv-

ning som bygger på den faktiska utdebiteringen. Emellertid kan länsstyrel­

sen inte tillstyrka en så hög bidragsprocent som 40. De påtalade olägenhe­

terna hos utdebiteringsfaktorn synes vid en så hög bidragsprocent bli allt

för uppenbara.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att det däremot varit önskvärt med

en högre bidragsprocent för att åstadkomma en större likformighet i den

kommunala skattebördan. Även Jämtlands läns landsting ger uttryck åt

denna åsikt.

I detta sammanhang bör också uppmärksammas statskontorets förut

56

(avsnitt 4.3) redovisade uppfattning att del vore lämpligt att låta utdebite-

ringsgränsen överstiga medelutdebiteringen med åtminstone en krona och

i stället åstadkomma en kraftigare reducering av de högsta utdebiteringarna

genom en höjd bidragsprocent.

Stadsförbundet är övertygat om att bidragsprocentens storlek inte upp­

muntrar till omotiverade kommunala utgiftsökningar. Bidragsprocenten sti­

ger för övrigt inte när utdebiteringen överstiger viss nivå såsom fallet är

vid skattelindringsbidraget, vid vilket den maximala bidragsprocenten är så

hög som 90.

Vid diskussionen om bidragsprocentens bestämmande bör vidare beaktas

de synpunkter beträffande bidragssystemets utformning som LO framfört

och som återgivits tidigare (avsnitt 4.3). LO framhåller som nämnts att eu

bidragsgivning vid hög utdebitering efter en stigande skala har uppenbara

förtjänster framför en fix procentsats.

Kungl. Maj. ts proposition nr

43

år 1965

4.4.3 Departementschefen

Den av kommittén föreslagna procentsatsen har i stort sett inte mött någ­

ra erinringar från remissinstansernas sida. Ett par instanser har dock ställt

sig kritiska till kommitténs förslag i denna del. Sålunda har framhållits att

— med hänsyn till bidragsgivningens anknytning till den faktiska utdebite­

ringen — en så hög bidragsprocent som 40 innebär risker för en inte moti­

verad ökning av den kommunala verksamheten och för en minskning av

kommunernas intresse av sparsamhet. Vidare har understrukits att en bi­

dragsgivning etter en med utdebiteringen stigande skala har uppenbara

förtjänster. En sådan skala skulle möjliggöra en progressiv höjning av stats­

bidraget och ge möjligheter att utsträcka bidragsprocenten utöver det av

kommittén angivna procenttalet.

Även om man som jag förut framhållit inte bör överskatta de risker som

bidragssystemets anknytning till den faktiska utdebiteringen innebär så är

det dock uppenbart att en så hög bidragsprocent som 40 och som dessutom

träder i funktion så snart utdebiteringsgränsen överskridits kan innebära viss

frestelse för kommunerna att ta på sig inte absolut oundgängliga utgifter i

vetskap om att kostnaden till betydande del övervältras på staten så snart

utdebiteringsgränsen överskridits. Det är självklart att dessa risker minskas

om bidragsgivningen sker efter en skala som utgår från 0 vid utdebiterings­

gränsen och som stiger i takt med den växande utdebiteringssatsen. En så­

dan skala ger också en med hänsyn till skattetrycket riktigare avvägning av

bidragsgivningen. De mest skattetyngda kommunerna får en större andel av

bidragsmedlen än kommuner med en lägre utdebitering. Bidragssystemet

tår därigenom en bättre skatteutjämnande verkan. Jag förordar därför att

den av kommittén föreslagna enhetliga bidragsprocenten ersätts med en bi-

dragsskala.

Jag föreslår att bidragsskalan utformas så att bidragsprocenten motsva-

Kungl. Maj.ts proposition nr 43 år 1965

57

Utdebitering före bi-

drag på grund av hög

utdebitering

Bidragsprocent enligt

Utdebitering efter

bidrag på grund av

kommit-

propositionen

hög utde bitering

tén

Marginell bidragsprocent

i utdebiteringsskiktet

Genom­

snittlig

bidrags-

Kom­

mittén

Proposi­

tionen

17,00—20,00

kr./skr.

över

20,00

kr./skr.

procent

1

2

3

4

5

6

7

17 30

...................

40,0

1/10.30 = 3,0

_

3,0

17,18

17.60

18,20

18,80

19,40

19,70

20,00

20.60

21,20

17,29

Ig no

...........................

40,0

1

/

10

.

100

=

10,0

—

10,0

IQ no

.............................

40,0

1

/

10.200

=

20,0

—

20,0

20

no .............................

40,0

1/10.300=30,0

—

30,0

2

i

no

.........................

40,0

1/10.300 = 30,0

60

’d7f*y

2

i

50

.......................

40,0

1/10.300=30,0

60

40,0

22

00

.......................

40,0

1/10.300 = 30,0

60

42,0

93

00

.........................

40,0

1/10.300=30,0

60

45,0

24,00 ............................

40,0

1/10.300=30,0

60

47,1

rar 1/10 för varje öre av den del av utdebiteringen som överstiger utdebite-

ringsgränsen med högst 3 kr. och bestäms till 60 för den del av utdebitering­

en som ligger högre. Bidragsskalans konstruktion framgår av en tabell (s.

57). Tabellen bygger på förutsättningen att utdebiteringsgransen bestamts

till 17 kr.

Såsom synes av tabellen skulle en bidragsgivning enligt mitt förslag bli

rikligare när kommunens utdebitering efter erhållet bidrag överstiger ut-

debiteringsgränsen med mer än 2: 70 kr. Genom den av mig föreslagna

bidragsskalan erhålles såsom synes ett bättre skatteutjammngsresultat an

med kommitténs fixa bidragsprocent.

Var bidragsprocentens maximum skall sättas är givetvis en bedomnmgs-

fråga där olika meningar kan göra sig gällande. Det är självfallet svart att

bedöma i vad mån vetskapen om att staten lämnar ett bidrag till den kom­

munala verksamheten påverkar kommunernas handlande. Riskerna för en

inte motiverad utvidgning av det kommunala verksamhetsfältet torde utan

tvivel vara större ju högre bidragsprocenten är. Jag har emellertid ansett att

det är möjligt att godta en så hög bidragsprocent som 60 när utdebiteringen

ligger mer än 3 kr. över utdebiteringsgränsen. En så hög utdebitering torde

verka som en garanti mot missbruk. En sådan utformning av bidragssyste­

met ger en tillfredsställande skatteutjämning.

4.5 Reducering av skatteunderlagstillskott

4.5.1 Skatteutj ämningskommittén

Grunden för tillskott av skatteunderlag är att låg skattekraft anses vara

en väsentlig orsak till onormalt höga skattetryck. Emellertid förekommer att

kommuner med låg skattekraft håller låg utdebitering. Ett lika stort till­

58

skott av skatteunderlag till dessa kommuner som till kommuner med låg

skattekraft och hög utdebitering skulle, framhåller kommittén, kunna leda

till en ökad spännvidd mellan de kommunala utdebiteringssatserna. Med

hänsyn härtill synes enligt kommitténs mening skatteutjämningsbidrag i

princip inte böra utgå till kommun med låg utdebitering även om dess skat­

tekraft understiger skattekraftsgränsen.

Det finns emellertid, understryker kommittén, praktiska skäl som talar

för att bidragsgivningen inte uteslutande begränsas till kommuner med högt

skattetryck, bl. a. bevarandet av sambandet med nuvarande bidragsgivning

och undvikandet av de tröskeleffekter som blir resultatet om bidragsgiv-

ningen börjar när utdebiteringen når viss nivå och då omedelbart sätter

in med full styrka. Med hänsyn härtill föreslår kommittén att bidrag på

grund av brist på skattekraft skall utgå även till kommuner vilkas utdebite­

ring understiger utdebiteringsgränsen men med reducerade belopp. Reduce­

ringen skall enligt kommitténs förslag ske så att procenttalen för skatte-

kraftsgränserna minskas med en procentenhet för varje fullt tjugotal ören

varmed kommunens utdebitering understiger utdebiteringsgränsen, dvs. en­

ligt förslaget medelutdebiteringen. Reduceringen skall avse skattekraftstill-

skotten endast till de borgerliga primärkommunerna, dvs. landskommuner,

köpingar och städer.

En ledamot av kommittén, C. W. Lothigius, har reserverat sig mot för­

slaget i denna del. Han anför bl. a. följande. En för skattebetalarna i kom­

munen gynnsamt låg utdebitering är i allmänhet resultatet av en klok och

fortanksam kommunalpolitik. Det har inte kunnat visas att dylika kommu­

ner håller en otillfredsställande kommunal standard. Det kan därför enligt

hans mening inte vara en systemets uppgift att för dessa kommuner söka

tvinga fram en högre utdebitering. Det är vidare att märka att — om i något

fall den förefintliga kommunala standarden kan anses böra förbättras__den

basta möjligheten härtill erhålles genom att ge de skattekraftssvaga kom­

munerna oreducerat skatteunderlagstillskott. Kommittén har också uttalat

framhåller Lothigius, att man måste hävda den princip på vilken den kom­

munala självstyrelsen bygger, nämligen att en kommun skall ha rätt att be­

stamma om den vill ha en mer omfattande verksamhet och betala för detta

eller en begränsad verksamhet med möjlighet till en lägre utdebitering. Skill­

nader harutinnan bör i den kommunala självstyrelsens namn accepteras.

De av kommitténs ledamöter som anslutit sig till principen om en i kronor

och oren bestämd utdebiteringsgräns finner liksom kommitténs majoritet

motiverat att en reducering av skattekraftstillskottet äger rum i förevarande

a l men framhåller att konsekvensen bjuder att samma gräns bör tillämpas

också för att avgöra när reducering skall ske.

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1965

59

4.5.2

Remissyttrandena

, ■ „

Endast ett fåtal av remissinstanserna berör denna

fråga.

Sfcaffe/mdrtn^-

nämnden riktar uppmärksamheten på principfrågan oc ram 4 L

det kan synas ologiskt att över huvud taget ge utjämningsbidrag t 11 kom­

muner där skatten understiger medelutdebiteringen, da systeme s sy

te anses vara att utjämna skillnaderna i skattetryck. Ehuru reducerade ve ­

kar »utjämningsbidragen» i dylika fall onekligen i motsatt riktning och

skärper alltså utdebiteringsskillnaderna mellan kommunerna. Ä andra si-

darremå medges, framhåller nämnden, att kommittén svårligen kunnat und­

gå att föreslå vissa bidrag i dessa fall, eftersom kommuner under utdebite-

ringsgränsen av statsmakterna gjorts delaktiga

av

skatteersättmngarna och

eliest skulle ha fått vidkännas avsevärda skattehöjningar.

6 Såväl Svenska stadsförbundet som Svenska kommunförbundet finner eu

reduktion av bidragen till kommuner med utdebitering under utdebiterings-

gränsen motiverad Härigenom erhålles enligt stadsförbundets uppfattning

fn lämplig avvägning mellan alternativen att utesluta sådan kommun rån

bidrag dlfr att ge den fullt bidrag. Därjämte undviks ett troskelproble .

Från skatteutjämningssynpunkt kan ett oreducerat bidrag till

utdebitering understiger utdebiteringsgränsen inte motiveras. Medit

y

till att det tillskott av skatteunderlag som skall utga på grun a

kraftsfaktorn förutsättes motsvara ett »behov» av skattekraft finner

munförbundet det rimligt att acceptera en viss reducering av tillskotten til

kommuner med låg utdebitering. Enligt förbundets uppfattning ar emeller­

tid en reducering motiverad endast vid extremt låga utdebitermgssatser.

bundet anför vidare:

,

,

,

Genom indelningsändringar och en allmän utjämning av den kommunala

standarden kan antalet kommuner med särskilt låg utdebitering vantas

minska. Det kan då inte finnas anledning att komplicera bidragsgivnmgen

för ett stort antal kommuner med utdebitering i närheten av medelutdebi­

teringen. Reduceringens omfattning bestäms av skillnaden mellan med

utdebiteringen och kommunens utdebitering. Reglerna blir darfor framfor

allt av betydelse för ekonomiskt svagt utvecklade kommuner med lag utde­

bitering För att den enskilda kommunen skall erhalla ett i jämförelse me

medelskattekraften oförändrat totalt skatteunderlag, måste kommunens ut­

debitering följa medelutdebiteringen, som i betydande grad påverkas av ut-

debiteringspolitiken i stora och ekonomiskt mer bärkraftiga kommuner

Reduceringsreglernas effekt blir alltså beroende av utdebiteringspolitiken

i kommuner som inte alls berörs av reglerna. Utvecklingen i kommunernas

ekonomi pekar mot en ökning av medelutdebiteringen. Denna tendens kom­

mer att förstärkas genom reduceringsreglernas utformning, eftersom

rörda kommuner tvingas höja sin utdebitering for att inte statsbidraget oc

därmed de ekonomiska resurserna skall minska. Dessa utdeb.teringshoj-

ningar påverkar likaledes medelutdebiteringen uppåt, vilket andrar fou.

Kungl. Maj. ts proposition nr

43

år 1965

60

sättningarna för den fortsatta bidragsgivningen. Denna kedjereaktion inne-

barenhgt förbundets mening en sakligt sett omotiverad press uppåt på be­

rörda kommuners utdebitering.

Södermanlands läns landsting är av uppfattningen att reduceringsregeln

bor slopas eftersom en låg utdebitering ej alltid beror på återhållsamhet

mom den kommunala verksamheten utan kan bero på andra omständighe-

er; "åS0.m tldlSare stor skattefinansiering av investering eller andra åtgärder

och darfor ej bor bestraffas. Länsstyrelsen i Hallands län anlägger liknande

synpunkter. Ett slopande av reduceringsregeln skulle underlätta bidrags!

uträkningen. Man undgår också den frestelse till att höja utdebiteringen

som följer med reduceringsregeln.

Några erinringar mot reduceringsregelns tekniska utformning har inte

ramforts. Det må dock framhållas att de remissmyndigheter som anser att

utdebiteringsgransen bor vara fast och anges i ett i kronor och ören bestämt

tal havdar att aven reduktionsregeln bör anknytas till denna fixa gräns.

4.5.3 Departementschefen

Från skatteutjämningssynpunkt saknas anledning att lätta skattetrycket

rr ViIk"S t0tala Utdebiterin§ understiger medelutdebiteri^gen,

dvs. utdebiteringsgransen. En bidragsgivning till dem motverkar en skatte-

Sk~ , f ertldK-!,nnS det’ SåSOm kommittén framhållit, praktiska

kal som talar for en bidragsgivning även till dessa kommuner, nämligen

angelägenheten att bevara kontinuiteten med den nuvarande bidragsgiv­

ningen och önskvärdheten att undvika de tröskeleffekter som kommittén

omnämnt Detta kan dock uppnås med en reducerad bidragsgivning. I lik-

et med kommittén t.nner jag därför att skattekraftstillskott bör utgå även

till dessa kommuner men med reducerade belopp. Jag har inte något att

erinra mot det av kommittén föreslagna sättet för reduktionen. Remiss­

myndigheterna har också med ett par undantag godtagit kommitténs förslag

i lfiagavarande avseende.

8

Jag kan sålunda inte dela den av ett par remissinstanser framförda upp­

fattningen att reduceringsregeln bör slopas. Detta skulle medföra en för­

svagning av skatteutjämningssystemets verkan och innebära att skattebetala-

IeeiäUnTnUrkmeid ^ Utfebitering skulle teredas en inte godtagbar skat­

telättnad pa bekostnad av skattebetalare i kommuner med högre skattetryck

Genom den höjning av skattekraftsgränserna som jag förordat blir en re-

ducenngsregel an mer oundgänglig än enligt kommitténs förslag. På grund

härav kan jag inte heller ansluta mig till den av kommunförbundet hävdade

meningen att en reducering skulle vara påkallad endast vid extremt låga ut­

debiterings satser. Da reduceringsregelns konstruktion är enkel, syne! den

komplicermg av bidragssystemet som den medför vara förhållandevis obe­

tydlig. De uttalade farhågorna för att denna regel skulle medföra en sakligt

Kungi. Maj. ts proposition nr 43 år 1965

61

sett omotiverad press uppåt på utdebiteringarna hos de av regeln berörda

kommunerna förefaller mig vara överdrivna. Såsom i olika sammanhang

framhållits behöver en låg utdebitering ej alltid vara följden av att den

kommunala verksamheten varit begränsad utan kan vara resultatet av en

försiktig ekonomisk kommunalpolitik. Detta förhållande kan emellertid

enligt min mening inte utgöra skäl för en lika omfattande bidragsgivning

till dessa kommuner som till de mera skattetyngda. Jag vill understryka att

det inte i något fall är fråga om att genom reduceringsregeln helt utestänga

någon kommun från bidragsgivning. Reduceringsregeln bör inte såsom på

något håll förmenats uppfattas som en bestraffning av ifrågavarande kom­

muner utan får ses som ett led i en strävan att åstadkomma en så tillfreds­

ställande skatteutjämning som möjligt.

4.6 Extra bidrag

4.6.1 Skatteutjämningskommittén

Kommittén föreslår att möjlighet ges till extra bidrag med uppgift att

mildra sådana obilliga verkningar av det kommunala skattetrycket som det

egentliga skatteutjämningsbidraget inte undanröjer. Förutsättning för extra

bidrag skall vara att synnerliga skäl för bidrag är för handen.

I enlighet med innehållet i direktiven har kommittén vid utformningen av

sitt förslag till allmänt skatteutjämnande statsbidragssystem utgått från

att skatteersättningarna och skattelindringsbidraget helt avvecklas. Enligt

kommitténs uppfattning har det föreslagna systemet en sådan effekt att

från skatteutjämningssynpunkt hinder inte kan anses möta för en omedel­

bar avveckling av nämnda ersättningar. Inte heller föreligger, anser kom­

mittén, anledning att bibehålla särskild bidragsgivning i skattelindrande

syfte vid sidan av det allmänt skatteutjämnande systemet, eftersom bidrags-

givningen i skatteutjämnande syfte på ett effektivt sätt sänker höga skatte­

tryck. Med hänsyn härtill föreslår kommittén att skatteersättning i anled­

ning av 1957 och 1961 års ortsavdragsreformer och skattelindringsbidrag

upphör att utgå fr. o. m. den tidpunkt det av kommittén föreslagna bidrags­

systemet i skatteutjämnande syfte träder i kraft. Då det emellertid inte

finns någon garanti för att i framtiden inte skulle kunna inträffa fall som

kan motivera bidrag utöver de ordinära skatteutjämningsbidragen, föreslår

kommittén att i förordningen om allmänt skatteutjämningsbidrag införs en

bestämmelse som ger möjlighet till extra bidrag i sådana fall. Denna bi­

dragsgivning får förutsättas komma i fråga endast i undantagsfall. Ansökan

om extra bidrag bör prövas av Kungl. Maj :t i varje särskilt fall.

4.6.2 Remissyttrandena

De remissmyndigheter som yttrat sig på denna punkt ställer sig samtliga

positiva till förslaget. Med hänsyn till svårigheterna att i detalj bedöma

verkningarna av det föreslagna systemet bör, understryker Svenska kom-

Kungl. Maj:ts proposition nr i3 år 1965

62

munförbundet, i undantagsfall finnas möjlighet att utge bidrag efter en fri­

are prövning. Skattelindringsnämnden påpekar att författningsförslaget inte

täcker de fall då extra bidrag kan vara mest behövligt.

4.6.3 Departementschefen

Avsikten med bestämmelserna om extra bidrag är att mildra sådana obil­

liga verkningar av det kommunala skattetrycket som inte undanröjs genom

det egentliga skatteutjämningsbidraget. Några erinringar i sak har inte rik­

tats mot förslaget i denna del. Inte heller jag har någon saklig erinran att

göra. De av kommittén föreslagna bestämmelserna i förevarande avseende

synes emellertid inte täcka vad kommittén åsyftat. Enligt deras ordalydelse

skulle nämligen extra bidrag bara kunna beviljas när brist på skattekraft

inte föreligger och när kommunens utdebitering understiger utdebiterings-

gränsen. Behov av extra bidrag torde emellertid företrädesvis vara för han­

den vid brist på skattekraft eller vid hög utdebitering eller då båda dessa

förhållanden sammanfaller och då den ordinarie bidragsgivningen är otill­

räcklig. Jag förordar att extra bidrag skall kunna utgå även i dessa fall.

Jag vill emellertid i likhet med kommittén understryka att extra bidrag —

med den utformning den ordinarie bidragsgivningen får — inte bör komma

i fråga annat än i rena undantagsfall.

I anslutning härtill vill jag något beröra de möjligheter att erhålla speci­

ella bidrag i samband med kommunindelningsändringar som f. n. finns.

Enligt kungörelsen den 16 mars 1962 (nr 69) om övergångsbidrag vid

vissa ändringar i den kommunala indelningen kan ett särskilt övergångs­

bidrag utgå i de fall då invånarna i en delkommun efter kommunsamman­

läggning skulle få ridkännas en mera betydande höjning av utdebiteringen,

övergångsbidraget tillkom med hänsyn till vikten av att stimulera till fri­

villiga kommunsammanslagningar. Det nu framlagda förslaget till skatte­

utjämningsbidrag föranleder inte ändring av denna bidragsgivning. Däre­

mot torde i kungörelsen behöva vidtas vissa ändringar, som bl. a. betingas

av den nya skatteutjämningsförordningen.

I prop. 1962: 111 om ändrade grunder för skattelindringsbidragen förkla­

rade jag att extra bidrag borde tills vidare kunna beviljas för att bidrags­

givningen inte skulle minska i förhållande till vad som utgått i bidrag till

delkommunerna före sammanläggningen. I propositionen underströks dock

att bidragsgivningen hade en tillfällig karaktär. Riksdagen hade inte något

att erinra häremot (SU 1962: 78, rskr 198). Extra bidrag som nu sagts har

hittills utgått i ett fåtal fall. Med skattelindringsförordningens upphävande

skulle denna form av bidragsgivning upphöra.

En speciell bidragsgivning av denna typ är inte motiverad från skatteut-

jämningssynpunkt. Det ligger nämligen i sakens natur att en kommunsam­

manläggning aldrig kan få en från denna synpunkt negativ effekt. Däre­

mot kan sammanläggningar i vissa fall leda till en inte oväsentlig minsk­

Kungl. Maj:ts proposition nr

43

år 1965

63

ning av bidragen. Då det är angeläget att stimulera till kommunsamman­

läggningar vill jag förorda att möjligheten att lämna extra bidrag vid in-

delningsändringar bibehålies och att sådant bidrag får utgå i form av extra

skatteutjämningsbidrag. Om bidrag skall utgå bör prövas förutsättnings­

löst från fall till fall med hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna av

indelningsändringen. Bidraget bör utgå under en begränsad tid. Endast

om synnerliga skäl föreligger synes bidragsgivningen böra utsträckas un­

der en längre tidrymd än tre år.

4.7 övergångsbidrag

4.7.1 Skatteutj ämningskomimttén

Kommittén föreslår att under år 1966 — det första år bidragssystemet är

avsett vara i kraft — övergångsbidrag skall utgå dels till landstingskommu­

nerna, dels till de borgerliga primärkommunerna. Avsikten med dessa bi­

drag skulle vara att underlätta övergången till det föreslagna bidragssyste­

met genom att minska de utdebiteringshöjningar som i vissa fall annars

vore att vänta.

Bidraget till landstingskommun skall grundas på ett tillskott av skatte­

underlag som svarar mot hälften av det skatteunderlagstillskott landstings­

kommunen uppburit under år 1965 enligt kungörelserna om skatteersätt-

ning med avdrag för tillskott enligt det av kommittén föreslagna skatteut-

jämningssystemet. Bidraget skall utgöra produkten av detta extra tillskott

och kommunens utdebiteringssats för år 1966.

Bidraget till borgerlig primärkommun skall utgå till kommun vars — på

visst sätt omräknade — totala utdebitering överstiger utdebiteringsgränsen.

Bidraget avser att undanröja de utdebiteringshöjningar som orsakas av bi-

dragsgivningens omläggning, i den mån dessa höjningar ligger ovanför

utdebiteringsgränsen.

4.7.2 Remissyttrandena

Av det tiotal remissinstanser som yttrat sig i förevarande avseende har

flertalet inte haft något att erinra mot denna bidragsgivning.

Statskontoret och länsstyrelsen i Stockholms län finner emellertid över-

gångsbidragen onödiga. Enligt statskontorets mening torde oskäliga utde­

biteringshöjningar under år 1966 i samband med övergången till skatteut-

jämningssystemet lämpligen kunna kompenseras enbart genom de möjlig­

heter till extra bidragsgivning som kommitténs förslag ger. Länsstyrelsen

är av samma uppfattning som statskontoret. Länsstyrelsen erinrar i detta

sammanhang om det beslut som fattades vid föregående års riksdag och som

innebar att avdragsrätten för folkpensionsavgifterna slopades. Länsstyrel­

sen anför vidare. Detta innebär en sådan ökning av det kommunala skatte­

underlaget att förskotten för år 1966 och 1967 kommer att grundas på ett

Kungl. Maj:ts proposition nr

4

3 år 1965

64

skatteunderlag som med 6,7 resp. 14 milj. skattekronor kommer att över­

stiga det skatteunderlag som eljest skulle ha varit för handen. Tillika inne­

bär beslutet att slutavräkningslikviderna kommer att öka så att kommu­

nerna härigenom kommer att få 110 resp. 230 milj. kr. mer i inkomster

åren 1966 och 1967. Det synes länsstyrelsen därför som om övergångsbidrag

till primärkommunerna för att underlätta övergången till det föreslagna bi­

dragssystemet inte är erforderliga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1965

4.7.3 Departementschefen

Den föreslagna rikligare bidragsgivningen till kommunerna medför att

behov av särskilda övergångsbidrag under år 1966 till landstingskommuner

och borgerliga primärkommuner av det slag kommittén förordat inte före­

ligger. Landstingskommunerna garanteras ju enligt mitt förslag ett tillskott

av skatteunderlag, som uppgår till minst de tillskott som uppburits under

år 1965. Höjningar av de totala utdebiteringarna i de borgerliga primärkom­

munerna i anledning av övergången till det nya bidragssystemet blir rela­

tivt fåtaliga. Skulle det i enstaka fall bli fråga om någon mera betydande

utdebiteringshöjning torde man kunna komma till rätta med dessa fall

genom att de berörda kommunerna tilldelas extra bidrag. En ytterligare

anledning till minskat behov av särskilda övergångsbidrag i samband med

övergången till det nya bidragssystemet är följande. Skatteutjämningskom-

mittén grundade bidragsgivningen för hög utdebitering för år 1966 på den

faktiska medelutdebiteringen för år 1965. Jag föreslår däremot att utdebi-

teringsgränsen skall motsvara den medelutdebitering som skulle gällt för

år 1965 om skatteutjämningsbidrag utgått redan under detta år. Utdebite-

ringsgränsen kommer därigenom att väsentligt understiga den faktiska me­

delutdebiteringen. Härigenom blir bidragsgivningen rikligare än vad eljest

skulle varit fallet.

4.8 Särskilda frågor angående skatteutjämningssystemet

Det förslag till förordning angående skatteutjämningsbidrag som kom­

mittén fogat till sitt betänkande har överarbetats inom finansdepartemen­

tet efter de riktlinjer jag enligt det förut anförda föreslagit.

Utöver vad jag förut anfört om skatteutjämningssystemets uppbyggnad

har jag funnit anledning att till behandling ta upp ytterligare några spörs­

mål. De synes mig lämpligast behandlas i den ordning de förekommer i

förordningen. En promemoria angående beräkningen av skatteunderlagstill-

skott och skatteutjämningsbidrag har upprättats inom finansdepartementet

och torde få fogas vid statsrådsprotokollet för detta ärende som bilaga 2.

Beräkning av skatteunderlagstillskott. Svenska kommunförbundet anser

att i 8 § bör införas samma föreskrifter angående omräkning av utdebite­

ringen på grund av bidrag vid hög utdebitering som finns i 12 §. Något bä-

65

rande skäl för att tillmötesgå denna hemställan synes inte föreligga. En så­

dan uppräkning av utdebiteringen är inte motiverad från skatteutjämnings-

synpunkt. Den skulle medföra en försämring av systemets skatteutjäm-

nande effekt. Det kan för övrigt inte vara lämpligt att komplicera bidrags­

systemet med en regel av föreslagen innebörd.

Vissa uppgifter som ankommer på länsstyrelserna. Enligt skatteutjäm-

ningskommitténs förslag skall det enligt It och 15 §§ ankomma på länssty­

relsen att fastställa tillskott av skatteunderlag och skatteutjämningsbidrag

vid hög utdebitering. Med hänsyn till den befattning med taxering och all­

männa skattemedel som ankommer på länsstyrelserna synes den föreslag­

na anordningen lämplig. Den överensstämmer också med nu gällande före­

skrifter i fråga om skatteersättningarna. Från länsstyrelsernas sida har

inte heller framställts någon egentlig erinran mot förslaget i denna del. De

uppgifter som läggs på länsstyrelserna synes inte i och for sig vara sär­

skilt betungande, även om de, såsom en länsstyrelse framhållit, till en bör­

jan kan för orutinerad personal bli krävande. För att underlätta länssty­

relsernas arbete avser jag att sedermera föreslå Kungl. Maj :t att utfarda an­

visningar för bestämmelsernas tillämpning. Från en länsstyrelse har fram­

ställts önskemål om att tidpunkten för besked till kommunerna förläggs

något senare än till den 10 september, från ett landsting att uppgiften om

tillskottens storlek inte tillställs landstingen senare än den 15 augusti. Med

hänsyn till det kommunala budgetarbetet synes det inte vara möjligt att

fastställa tidpunkten för beskedet till kommunerna senare än den 10 sep­

tember. Länsstyrelsens önskemål kan således inte tillmötesgås. Jag är med­

veten om att sistnämnda tidpunkt i vad avser landstingen är sen och att

landstingen därigenom orsakas svårigheter. Någon möjlighet att ändra tid­

punkten i enlighet med landstingets hemställan synes emellertid inte före­

ligga. Den överensstämmer för övrigt med den i gällande skatteersättnings-

förordningar angivna tidpunkten för beskeds lämnande. Från landstings­

kommunalt håll har i övrigt inte heller några klagomål i fråga om tidpunk­

ten anförts.

Beräkning av skatteunderlagstillskott och skatteutjämningsbidrag vid

ändring av kommunal indelning. Om ändring beträffande kommunal indel­

ning träder i kraft den 1 januari under bidragsåret skulle enligt skatteut-

jämningskommitténs förslag iakttas att tillskott av skatteunderlag bestäm­

des på grundval av den skattekraft som skulle gällt för beräkningsåret för

den händelse den nya indelningen varit i kraft. Motsvarande skulle gälla

vid beräkningen av bidrag vid hög utdebitering. Dessa regler för beräk­

ningen är i hög grad komplicerade. Beräkningarna blir mycket enklare om

de grundas på den indelning som gäller vid beräkningsårets ingång samt om

tillskott av skatteunderlag och skatteutjämningsbidrag vid hög utdebitering

vid delning av kommun beräknas efter invånarantalen vid samma tidpunkt.

Jag föreslår därför att reglerna utformas i enlighet härmed. En sådan ut-

3

Biltang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt Nr 43

Kungl. Maj.ts proposition nr t3 år 1965

67

skatteunderlaget. Den ifrågavarande övergångsbestämmelsen överensstäm­

mer med skatteutjämningskommitténs förslag och har tillkommit för att

underlätta beräkningarna det första år som systemet är i funktion. En så­

dan lättnad är påkallad bl. a. av den relativt komplicerade omräkning av ut­

debiteringen för beräkningsåret som är nödvändig detta år. Någon anmärk

ning mot kommitténs förslag i denna del har inte gjorts av remissinstan­

serna. Även jag finner regeln lämplig. Den möjliggör för länsstyrelserna

att så snart författningen trätt i kraft verkställa beräkningarna av bidraget

vid hög utdebitering.

Vissa andra författningsbestämmelser som föranleds av förslaget om stats-

bidragsgivning i skatteutjämnande syfte torde ej kräva riksdagens medver­

kan. Kommitténs förslag till sådana bestämmelser framgår av bilaga 1.

Kungl. Maj.ts proposition nr A3 år 1965

5. De speciella statsbidragen

ö.l Skatteutjämningskommittén

Kommittén framhåller att de speciella statsbidragen tillkommit vid skil­

da tidpunkter och utformats under hänsynstagande till aktuella statsfinan-

siella och andra förhållanden. Bidragssystemet har därför blivit kompli­

cerat och antalet bidrag många. Det är givetvis, understryker kommittén

önskvärt att man så snart som möjligt söker komma till rätta med brister­

na i det nuvarande systemet. Det föreslagna bidragssystemet i skatteut-

jämnande syfte skapar enligt kommitténs mening goda förutsättningar för

en förenkling. Det minskar bl. a. behovet av stimulansbidrag och gör en

skatteunderlagsgradering av de speciella bidragen överflödig.

Frågan om behovet av stimulansbidrag diskuterades av allmänna statsbi-

dragsutredningen i dess principbetänkande (SOU 1962: 44). För utredning­

en var frågeställningen i första hand vilka av de dåvarande bidragen som

kunde anses ha sådan betydelse från stimulanssynpunkt att det kunde befa­

ras att bidragets bortfallande skulle medföra en inte godtagbar kvantitativ

eller standardmässig sänkning av den understödda verksamheten. Enligt ut­

redningens uppfattning fanns inte utrymme för stimulansbidrag till verk­

samhetsgrenar som var obligatoriska eller endast formellt frivilliga för kom­

munerna. Endast beträffande de uppgifter som var helt frivilliga hade sti­

mulanssynpunkten avgörande betydelse. Utredningen ansåg att statsbidrag

till obligatoriska verksamhetsgrenar utan olägenhet kunde indras vid infö­

rande av ett allmänt bidrag till kommunerna. Det var emellertid vanskligt

att avgöra vilka speciella bidrag som behövde kvarstå för att kommunerna

skulle vara villiga att omhänderha ifrågakominen verksamhet.

Kommittén understryker att det på flera kommunala verksamhetsområ­

den finns statsbidrag som är ett uttryck för en kostnadsfördelning mellan

G8

stat och kommun som inte synes möjlig att utan vidare rubba. Kommittén

pekar bl. a. på några bidrag inom skolväsendet.

Vissa speciella bidrag är enligt kommittén av den ekonomiska betydelse

att det inte är möjligt att avveckla dem och överföra dem till det allmänt

skatteutjämnande bidraget med mindre man tillser att de allvarliga kon­

sekvenser för kommunernas ekonomi som därigenom kan uppkomma för­

hindras. Man torde i denna diskussion inte kunna bortse från att staten

pålagt kommunerna uppgifter av mycket kostnadskrävande natur, vilket

ansetts motivera att staten svarar för en del av kostnaderna för uppgif­

terna.

Kommittén har emellertid på särskilt angivna skäl inte ansett sig kunna

framlägga några konkreta förslag till ändringar på förevarande område.

En av kommitténs ledamöter Eric Carlsson finner det nödvändigt att en

riktigare kostnadsfördelning mellan stat och kommun genomförs snarast

möjligt. Särskilt på skolväsendets område är detta synnerligen angeläget,

om kommunerna skall kunna förverkliga de intentioner om undervisnings­

väsendets utbyggnad som de senaste årens riksdagsbeslut innebär. Frågan

om en rimligare och riktigare fördelning mellan stat och kommun av kost­

naderna för skolmåltiderna bör, säger Carlsson, skyndsamt tas upp till

prövning.

5.2 Remissyttrandena

Enligt Svenska stadsförbundets mening torde goda förutsättningar för en

bedömning av behovet av speciella bidrag samt av deras utformning före­

ligga sedan kommittén framlagt sitt förslag till skatteutjämning. Då kan

lättare bedömas, om speciella bidrag kan avvecklas och inarbetas i det all­

männa skatteutjämningssystemet. Förbundet vill av kommitténs uttalan­

den i övrigt i fråga om den speciella bidragsgivningen särskilt understryka

dem

som gäller de skatteunderlagsgraderade bidragen. Kommittén anför

sålllnda, att genom tillkomsten av ett allmänt skatteutjämningsbidrag blir

det principiellt möjligt att avveckla skatteunderlagsgraderingen av de spe­

ciella bidragéh samt att grundtanken vid en rationalisering av den speci­

ella Statsbidragsgivningen bör vara att söka åstadkomma ett bidragssy­

stem, som innehåller endast bidrag med en från skatteteknisk eller stimu­

lanssynpunkt angelägen funktion. Den »punktvisa» skatteutjämning, som

de skatteunderlagsgraderade bidragen medför, är enligt förbundets upp-

iattning inte längre befogad och rationell, sedan ett allmänt skatteutjäm­

ningsbidrag införts.

En

logisk följd av de resonemang som förts av kommittén synes, framhål­

ler kammarrätten, ha varit ett förslag hur de olika bestämmelserna om

speciella bidrag till kommunerna skulle kunna förenklas. Om kommitténs

förslag om allmänt skatteutjämningsbidrag genomförs, synes enligt kam­

marrättens mening förbättrade förutsättningar ha skapats för en förenk-

Kungl. Maj. ts proposition nr t3 år 1965

69

latl bidragsgivning för speciella ändamål. Kammarrätten betonar därför

angelägenheten av att arbetet med att åstadkomma en sådan förenkling

fullföljes.

Även LO, Svenska kommunförbundet, TCO samt länsstyrelserna i Lpp-

sala, Örebro och Västmanlands län understryker angelägenheten av en om­

prövning av de speciella bidragen.

Skolöverstyrelsen framhåller de möjligheter som ett allmänt skatteutjäm­

ningsbidrag öppnar att nå en förenkling av bidragsgivningen. Det är över­

styrelsens erfarenhet att den detaljreglering som statsbidragsgivningen i sm

nuvarande utformning förutsätter kräver ett arbete av administrativ och

kameral art, som knappast kan anses stå i rimlig proportion till bidrags­

beloppet, som dock utgör en förhållandevis liten andel av skolväsendets to­

tala kostnadsomslutning. De kostnader, som de kommunala huvudmännen

nedlägger på berörda utgiftsområden, täcker uppenbarligen ett nödvändigt,

reguljärt utgiftsbehov j den löpande skolverksamheten. Från statens sida

är det från sakliga synpunkter därför knappast motiverat med någon i de­

talj gående granskning. Enligt överstyrelsens mening bör de kommunala

huvudmännen utan risk kunna ges den ökade handlingsfrihet som ett slo­

pande av statsbidragsvillkoren skulle innebära. Detta får för övrigt anses

ligga helt i linje med den strävan att kommunalt förankra skolväsendet som

numera gör sig gällande. I den mån utöver bidragsgivningen statliga insatser

överhuvudtaget bör förekomma på dessa utgiftsområden bör de i första

hand inriktas på att genom rationaliseringar eller åtgärder av positiv art

främja en ändamålsenlig och riktig utveckling av berörda verksamhetsgre­

nar.

Skolöverstyrelsen förordar att bidraget till skolmåltider liksom bidraget

till anskaffande av inventarier för skolmåltidsverksamheten, vilket bidrag

enligt skolöverstyrelsens mening är så obetydligt att det saknar varje kom­

munalekonomisk effekt, avlöses och kompensation beredes kommunerna ge­

nom uppräkning av det allmänna skatteutjämningsbidraget.

Kostnaderna för skolmåltidsverksamheten har, framhåller skolöversty­

relsen, med åren starkt stegrats beroende i första hand på det ökade antalet

deltagare, i andra band på en fördubbling av driftkostnaderna. Medan sta­

tens andel av totalkostnaderna för skolmåltiderna under verksamhetens

första år, budgetåret 1947/48, var 57 % hade den budgetåret 1968/64 ned­

gått till 7 %. Flertalet kommuner har numera ordnad skolmåltidsverk-

samliet. Läsåret 1963/64 förekom sålunda dylik verksamhet i 828 kommu­

ner, varav 126 städer och 702 landskommuner. Ungefär 90 % av staderna

och 20 % av landskommunerna åtnjöt inte något statsbidrag.

Då mot bakgrunden av skatteutjämningskommilténs förslag en skatte-

underlagsgradering av de speciella statsbidragen i framtiden inte längre kan

anses sakligt motiverad, måste i fråga om bidraget till skolmåltider i varje

fall en omkonstruktion av bidragsgrunderna ske. I fråga om detta bidrag

Kungl. Maj:ts proposition nr

43

år 1965

70

bör man emellertid i förenklingssyfte gå ett steg längre. Bidraget — på sin

tid säkerligen en bidragsform av stor kommnnalekonomisk betydelse — sak­

nar numera stimulanseffekt. Skolmåltidsverksamhet upprätthålles i stora

delar av landet utan att statsbidrag utgår och varje år förlorar många

kommuner bidragsmöjligheter utan att fördenskull verksamhetens fortsatta

existens ifrågasätts. Det torde också numera vara svårt att motivera varför

just på detta av skolans många utgiftsområden speciell bidragsgivning skall

ifrågakomma.

Enligt skolöverstyrelsens mening talar starka skäl för att bidragen till

skolskjutsar och inackordering avlöses och kompensation beredes kommu­

nerna genom en motsvarande justering av det allmänna skatteutjämnings-

bidraget. Med den starka kommunala förankring som skolväsendet nu har

synes inte vara nödvändigt att upprätthålla en speciell bidragsgivning på

detta utgiftsområde. Tvärtom kan ett bidrag med så hög bidragsandel, var­

om här är fråga, vara ägnat att motverka en naturlig inriktning av verk­

samheten. Skolöverstyrelsen understryker att det nuvarande skolskjuts-

systemet visat sina mest negativa verkningar på det pedagogiska området.

Systemet har lett till att kommuner underlåtit att unyttja de förbättringar

i pedagogiskt avseende som varit möjliga eller utnyttjat dem på ett från

pedagogisk synpunkt otillfredsställande sätt. Skolskjutsorganisationen har

med andra ord fått styra skolarbetet i klart ogynnsam riktning. Det finns

enligt skolöverstyrelsens uppfattning risk för att denna utveckling fortsätter

och förs över i grundskolans högstadium, där den indirekt kan komma all

verka dirigerande på den enskilde elevens rätt till en fritt vald studieväg

5.3 Departementschefen

Det nu diskuterade skatteutjämningssystemet skapar såsom såväl kom­

mittén som flera remissinstanser framhållit möjligheter till en förenklad

bidragsgivning bl. a. genom en avveckling av speciella bidrag. De av skol­

överstyrelsen anförda skälen för avlösning av bidragen till skolmåltider,

anskaffande av inventarier för skolmåltidsverksamheten, skolskjutsar och

inackordering av skolpliktiga elever finner jag bärande. Det torde inte längre

föreligga utrymme för stimulansbidrag till verksamhetsgrenar av förevaran­

de art. Några allvarliga ekonomiska konsekvenser för kommunernas eko­

nomi torde inte uppkomma genom dessa bidrags avveckling och överföran­

de till det allmänt skatteutjämnande systemet. Tvärtom kommer medlen

i fråga därigenom i första hand kommuner med sämre ekonomiska förut­

sättningar till godo. Genom införande av ett allmänt skatteutjämnings-

system som i första hand garanterar kommunerna ett visst skatteunder­

lag undanrycks för övrigt grunden för skatteunderlagsgraderade speciella

bidrag.

Härutöver vill jag föreslå avlösning av ytterligare vissa bidrag.

Kungl. Maj. ts proposition nr 13 år 1965

71

Statsbidraget till pedagogisk utrustning m. m. synes sålunda kunna avlö­

sas. Det bör observeras att det vid bidragets tillkomst inte ansågs erforderligt

med någon kontroll från statens sida att bidragsmedlen i fråga användes för

sitt avsedda ändamål. Såväl skolöverstyrelsen som vederbörande departe­

mentschef ansåg sig kunna förutsätta att kommunerna om de erhöll ett

bidrag som redan genom sin benämning karakteriserades som ett bidrag till

anskaffning av pedagogiska hjälpmedel också kom att anvanda medlen for

sådant syfte (prop. 11)62: 54 s. 568, SäU 1 s. 195, rskr 328). Mot denna bak­

grund synes det mig finnas anledning förmoda att bidragsmedlens överfö­

rande till det allmänna skatteutjämningssystemet inte skall minska kom­

munernas ansvar och intresse av att behoven på ifrågavarande område blir

behörigen tillgodosedda. Även i fråga om detta bidrag torde galla vad skol­

överstyrelsen anfört beträffande bidragen till skolskjutsar och inackor-

dering, nämligen att det med hänsyn till den starka kommunala förankring

skolväsendet nu har inte synes nödvändigt. Bidraget tillkom för övrigt bl. a.

av den anledningen att man ville förhindra en från kommunal synpunkt

ogvnnsam förskjutning i kostnadsfördelningen mellan stat och kommun. Ge­

nom det allmänna bidragets tillkomst och medlens överförande dit faller

även denna grund för bidragets bibehållande.

Syftet med statsbidraget till de kommunala folkbiblioteken ar att sti­

mulera kommunerna att anordna biblioteksverksamhet. I det hänseendet

torde bidraget ursprungligen ha spelat en betydande roll. Med hansyn till

utvecklingen på biblioteksväsendets område och den numera allmänt rå­

dande uppfattningen att till normal kommunal verksamhet hör ett bibliotek

torde bidraget från stimulanssynpunkt ha förlorat sin betydelse. Bidraget

utgår också med ett förhållandevis litet belopp. För de större kommunerna

inverkar det över huvud taget inte på utdebiteringen. Bedömningen från

kommunal sida av folkbibliotekens behov torde därför i stor utsträckning

ske utan hänsynstagande till statsbidraget. En avlösning av detta i samband

med att skatteutjämningsproblemet löses kan alltså inte vantas få nagon

negativ effekt på biblioteksverksamheten. Kommunerna torde i regel väl

känna sitt ansvar på förevarande område. Även om i enstaka kommuner

inställningen till biblioteksverksamheten i någon mån kan påverkas av

statsbidraget torde kunna antas att biblioteksverksamheten i stort sett kom­

mer att fungera tillfredsställande även utan den nuvarande statsbidragsgiv-

ningen. Jag föreslår därför att bidraget avlöses och överföres till det allmän­

na skatteutjämningsbidraget. Jag vill understryka att det inte är fråga om

att beröva kommunerna nu utgående bidragsmedel utan att överföra dem

till kommunerna genom ett nytt bidragssystem som ger bidragen till de

kommuner som torde vara i bäst behov av dem. Medlen blir visserligen inte

bundna i fråga om sin användning men med hänsyn till det positiva intres­

se som visats från kommunalt håll i fråga om biblioteksverksamheten torde

män ha anledning att förvänta att stödet till folkbiblioteken inte minskar

Kungl. Maj:ts proposition nr i3 år 1965

72

genom omläggningen av sättet för bidragsgivningen utan snarare bör för­

väntas öka med hänsyn till att konununernas ekonomiska resurser förbätt­

ras genom den nu föreslagna skatteutjämningsreformen. Vissa från kom­

munalt håll framförda synpunkter på ifrågavarande problem redovisas av

chefen för ecklesiastikdepartementet i samband med de förslag som denna

dag föreläggs riksdagen om anslag för att allmänt stimulera biblioteksverk­

samheten i landet och om anslag för en avsevärd höjning av centralbiblio-

teksbidraget.

I detta sammanhang bör även de från ekonomisk synpunkt obetydliga

bidragen till anordnande samt om- och tillbyggnad av ålderdomshem,

till uppförande eller inrättande av barnhem och till driften av barnhem av­

lösas. Bidragen saknar stimulanseffekt. De förbättrade ekonomiska förut­

sättningar som skapas genom ett effektivt skatteutjämningssystem ger kom­

munerna möjlighet att driva ifrågavarande verksamhet utan speciella stats­

bidrag. Bidraget till ålderdomshem inrymmer också en skatteunderlagsgra-

dering som det saknas anledning att bibehålla när man infört ett allmänt

skatteutjämningssystem av den typ som nu föreslagits.

Närmast till hands synes ligga att avlösa de nu diskuterade bidragen på

det sätt att till det allmänna skatteutjämningssystemet överförs belopp som

motsvarar vad för ändamålen i fråga kan beräknas ha anslagits för budget­

året 1965/66 om bidragen då alltjämt skulle utgått. Med hänsyn till angelä­

genheten av att förbättra särskilt de skattekraftsvaga kommunernas ekono­

mi föreslår jag emellertid att det allmänt skatteutjämnande bidraget upp­

räknas med ett belopp som med 65 milj. kr. överstiger de nu ifrågavarande

speciella bidragen. Medlen bör såsom jag förut framhållit användas för att

höja skattekraftsgränserna. Det bör påpekas att de i systemet insatta med­

len genom dettas utformning vinner värdebeständighet och standardfölj-

samhet,

Frågan om de föreskrifter som den föreslagna avlösningen av speciella bi­

drag föranleder anmäles i särskild ordning av de statsråd till vilkas område

bidragen hör. I samband därmed anmäles också de anslagsbehov för ifrå­

gavarande statsbidrag som övergångsvis föreligger under nästa budgetår.

Kungl. Maj.ts proposition nr 43 är 1965

6. Folkpensionskostnaderna

6.1 Skatteutjämningskommittén

Såsom framgått av det föregående skall enligt gällande bestämmelser kom­

mun bidra till kostnaderna för förtidspensioner jämte barntillägg till sådana

pensioner, änkepensioner i anledning av dödsfall som inträffat före den 1 ju­

li 1960 samt hustrutillägg. Dessa förmåner beviljas genom beslut av de all­

männa försäkringskassorna enligt grunder som fastställts av staten. Kom­

mun åligger därjämte att lämna bidrag till kostnaderna för kommunala bo­

73

stadstillägg. Kommun bestämmer om kommunala bostadstillägg skall utgå

och storleken av desamma.

Kommittén föreslår att kostnaderna för de av staten fastställda folkpen­

sionsförmånerna i sin helhet övertas av staten. Till stöd härför åberopar

kommittén bl. a. följande. Prövningen av dessa förmåner verkställdes tidi­

gare av pensionsnämnderna som utgjorde en del av den kommunala för­

valtningen. Efter 1962 års reform på socialförsäkringens område ankommer

emellertid denna prövning inte längre på något kommunalt organ. Hand­

läggningen av ärenden rörande förtidspensioner jämte barntillägg äger så­

lunda rum i pensionsdelegationerna som är organ inom försäkringskassor­

na. Inkomstprövningen av dessa förmåner har för övrigt slopats. Beträffan­

de hustrutilläggen och vissa änkepensioner gäller visserligen att de alltjämt

är inkomstprövade men denna prövning sker inte av något kommunalt or­

gan utan av försäkringsnämnd som liksom pensionsdelegerade är ett organ

inom försäkringskassan. De främsta motiven för kommunbidrag till kost­

naderna för de statligt fastställda förmånerna har därmed bortfallit. Kom­

mittén hänvisar vidare till att allmän enighet numera synes råda om att des­

sa kommunbidrag bör slopas. Denna uppfattning kom till uttryck i sam­

band med tillkomsten av 1962 års riksdagsbeslut om den nuvarande maxi-

m eringen av dessa bidrag.

I fråga om de kommunala bostadstilläggen framhåller kommittén att det

huvudsakligen är den omständigheten att kommunerna bestämmer om dessa

tillägg skall utgå och storleken av desamma som fått utgöra motivet för

kommunernas bidrag. Skatteutjämningskommittén erinrar därjämte om so-

cialförsäkringskommitténs principuttalande (SOU 1961:29) att den höj­

ning av maximigränsen för kommunbidragen från 60 till 80 % som

socialförsäkringskommittén föreslog — och som genomfördes av 1962 års

riksdag — var avsedd att utgöra ett steg i riktning mot att låta kommuner­

na helt överta finansieringen av tilläggen. Under hänvisning härtill föreslår

skatteutjämningskommittén att kommunerna ensamma skall stå för de

kommunala bostadstilläggen.

Beträffande ikraftträdandet av förslagen åberopar kommittén att enligt

kungörelsen den 25 maj 1962 (nr 399) om inbetalning av kommunernas an­

delar i folkpensioner kommunernas bidrag skall erläggas först året efter det

förmånerna utgått. För att förslagen skall få effekt samtidigt med att det

nya bidragssystemet i skatteutjäinnande syfte träder i kraft, dvs. fr. o. m.

ingången av kalenderåret 1966, bör därför de nya bestämmelserna om kost­

nadsfördelningen träda i kraft den 1 januari 1965.

Eu av kommitténs ledamöter, Eric Carlsson, anser att den slutliga mål­

sättningen bör vara eu sådan höjning av de allmänna folkpensionsbeloppen

att alla pensionärer får möjligheter till eu god standard även i bostadshän­

seende. Han finner det angeläget att ett statligt grundbelopp i det kommu­

nala bostadstillägget införs samtidigt med att staten övertar övriga pensions­

kostnader.

3 j

II i han g till riksdagens protokoll 1905. t samt.

AV

II

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1965

74

Kungl. Maj.ts proposition nr

43

år 1965

6.2 Remissyttrandena

Flertalet av de remissinstanser som yttrat sig på denna punkt, bl. a.

Svenska stadsförbundet, statskontoret och LO tillstyrker eller har inte nå­

gon erinran att göra mot kommitténs förslag. Statskontoret säger sig med

tillfredsställelse se att detta steg tagits mot en kostnadsfördelning mellan stat

och kommun enligt principen att ansvaret för finansieringen följer med be­

slutanderätten om utgifterna.

I sitt utlåtande över kommittéförslaget framhåller riksförsäkringsverket

att hustrutilläggen i princip är av samma natur som de kommunala bostads­

tilläggen i det att båda tilläggen avser att efter individuell prövning förhöja

pensionerna i de fall dessa med hänsyn till omständigheterna bedömes så­

som otillräckliga. Det synes inte vara rationellt att såsom kommittén tänkt

sig alltjämt ha två slag av inkomstprövade pensionstillägg med samma

regler för inkomstprövningen, varav det ena skulle helt betalas av kommu­

nerna och det andra helt av staten.

Flera remissmyndigheter säger sig inte kunna godta kommitténs förslag

i vad det avser de kommunala bostadstilläggen. Sålunda framför Svenska

kommunförbundet erinringar från sociala synpunkter. De kommunala bo­

stadstilläggen utgör en del av pensionssystemet och bör därför enligt för­

bundets mening fastställas med hänsyn till hela samhällets möjligheter att

tillgodose folkpensionärernas behov, överföringen på kommunerna av samt­

liga kostnader för bostadstilläggen kan komma att leda till att tilläggens

storlek i ännu högre grad än nu blir beroende av den enskilda kommunens

ekonomiska resurser och antalet folkpensionärer som har möjlighet erhålla

inkomstprövade förmåner. Det föreslagna skatteutjämningssystemet inne­

bär en viss utjämning av kommunernas ekonomiska resurser, men även i

framtiden kommer att kvarstå så stora ekonomiska olikheter mellan kom­

munerna, att deras möjligheter att fastställa bostadstillägg avvägda efter

behoven i den enskilda kommunen starkt varierar. Enligt kommunförbun­

dets uppfattning är det inte möjligt att på längre sikt bibehålla de nuvarande

reglerna om kommunala bostadstillägg.

RLF ansluter sig till den av kommittéledamoten Carlsson anförda upp­

fattningen att staten även i fortsättningen bör bära en de! av kostnaderna

för de kommunala bostadstilläggen. Bland annat med hänsyn till att ande­

len åldringar i framför allt glesbj'gdskommunerna enligt samstämmiga

prognoser kommer att öka ytterligare under de närmaste åren är det ange­

läget att bostadstilläggen till viss del bestrids med statsmedel. Om så inte

blir fallet är risken stor att vissa glesbygdskommuner på grund av svagt

skatteunderlag och hög andel åldringar inte kan ge sina pensionärer ett bo­

stadstillägg som står i proportion till bostadskostnaderna och de tillägg som

erhålles i de ekonomiskt starkare kommunerna.

Jämtlands läns landsting går ett steg längre och hävdar under åberopan­

75

de atl folkpensioneringen får anses helt och hållet vara en statlig angelä­

genhet att staten bör bära kostnaderna också för de bostadstillägg som nu

åvilar kommunerna. Även Kalmar läns södra landsting anser att staten i

princip hör svara för samtliga folkpensioneringskostnader. Ett genomfö­

rande härav förutsätter att de kommunala bostadstilläggen avvecklas och

ersätts med ett för hela landet enhetligt, behovsprövat bostadstillägg. En

sådan lösning synes även från rättvisesynpunkt vara att föredra, eftersom

pensionärernas standard då ej blir beroende av bosättningskommunens

ekonomiska politik. Kommitténs förslag bör godtas som en etapp på vägen

mot att staten fullständigt övertar samtliga folkpensioneringskostnader.

Enligt länsstyrelsen i Stockholms län synes tiden nu vara mogen för en

planmässig avveckling av de inkomstprövade bostadstilläggen genom en suc­

cessiv höjning av de allmänna folkpensionsbeloppen till en sådan storlek att

alla pensionärer får möjligheter till en god standard som även innefattar bo­

stadsförsörjningen. Om en ändring i samhällskostnadernas fördelning mel­

lan stat och kommun till kommunernas förmån skulle visa sig önskvärd

synes detta vara en lämplig metod.

6.3 Departementschefen

Kommitténs förslag att staten helt skall överta kostnaderna för de av sta­

ten fastställda folkpensionsförmånerna finner jag sakligt motiverat. Det har

i stort sett också lämnats utan erinran vid remissbehandlingen. Jag förordar

att detta förslag genomförs.

Kommittén har samtidigt föreslagit att kommunerna skall helt svara för

kostnaderna för de kommunala bostadstilläggen. Flera remissinstanser har

rest invändningar mot kommitténs förslag i denna del. Man anser sålunda

att folkpensioneringen är en statlig angelägenhet och att staten därför bör

svara även för kostnaderna för dessa tillägg. De kommunala bostadstilläg­

gen utgör — förmenar man — en del av pensionssystemet och bör därför

fastställas med hänsyn till hela samhällets möjligheter att tillgodose folk­

pensionärernas behov. Det föreslagna skatteutjämningssystemet skulle vis­

serligen medföra en viss utjämning av kommunernas ekonomiska resurser

men denna skulle vara otillräcklig för att varje kommun skulle kunna bere­

da sina pensionärer erforderligt stöd i förevarande avseende. Kommunernas

övertagande av kostnaderna för de kommunala bostadstilläggen i deras hel­

het skulle, anser man, leda till att de mera skattetyngda kommunerna av

ekonomiska skäl nödgas avstå från att bevilja dessa tillägg eller minska de

redan utgående tilläggen.

De farhågor som sålunda anförts synes mig vara i hög grad överdrivna.

Jag vill framhålla att den av mig förordade utformningen av det allmänna

skatteutjämningssystemet innebär en betydligt längre gående utjämning av

de ekonomiska olikheterna mellan kommunerna än kommitténs förslag skul-

Kungl. Maj.ts proposition

nr 43 är 1965

76

le ha kunnat medföra. Genom den långtgående garanti som lämnas varje

kommun i fråga om skatteunderlag och skatteutjämningsbidragen för hög

utdebitering torde även de i ekonomiskt hänseende eljest sämst ställda kom­

munerna, bl. a. glesbygds- och avfolkningskommunerna, få förbättrade möj­

ligheter att ge sina pensionärer bostadstillägg. De olikheter i pensionärernas

standard som hittills orsakats av bosättningsorten skulle sålunda kunna

minskas genom bidragsgivningen i skatteutjämnande syfte. Vidare bereds

kommunerna eu mycket avsevärd lättnad i ekonomiskt hänseende genom att

staten såsom nu föreslagits helt övertar kostnaderna för de av staten

tastställda pensionsförmånerna. De ändrade finansieringsreglerna medför

en kostnadsökning för staten under nästa budgetår av ca 350 milj. kr. Även

den pågående reformen av kommunindelningen kan väntas komma att ut­

jämna de ekonomiska olikheterna mellan kommunerna och därmed olikhe­

terna i möjligheterna att bevilja pensionärerna kommunala bostadstillägg.

Jag kan under hänvisning till det nu anförda inte ansluta mig till de framför­

da förslagen att staten även i framtiden skall bära en del av kostnaderna

för ifrågavarande tillägg utan förordar kommitténs förslag även i denna del.

Jag finner den av kommittén föreslagna fördelningen av folkpensions­

kostnaderna väl motiverad även från den synpunkten att den innebär att

staten svarar för de förmåner statsmakterna fattar beslut om och kommu­

nerna för dem som kommunerna beslutar om.

Jag föreslår vidare att den ändrade fördelning av folkpensionskostna­

derna som jag nu förordat ges verkan fr. o. m. samma dag som skatteut-

jämningssystemet är avsett att träda i kraft, dvs. fr. o. m. den 1 januari

1966. Detta innebär att de nya bestämmelserna för fördelningen gäller redan

för de på år 1965 belöpande kostnaderna eftersom dessa skall inbetalas till

statsverket först år 1966.

Den av mig sålunda föreslagna ändringen av finansieringen av folkpen­

sionskostnaderna kräver ändring av lagen den 25 maj 1962 (nr 398) om fi­

nansiering av folkpensioneringen. Förslag härom liksom beträffande an­

slagsbehovet för folkpensioneringen kommer att i annat sammanhang an­

mälas av chefen för socialdepartementet.

Kangl. Maj:ts proposition nr 43 år 1965

7. Kostnaderna

7.1 Skatteutjämningskommittén

Kommittén har inte tagit någon ställning till frågan om fördelningen mel­

lan stat och kommun i stort av kostnaderna för den samhällsverksamhet

som åvilar kommunerna. Denna fråga har legat utanför kommitténs upp­

drag. I olika sammanhang påtalade problem som anknyter till kostnadsför-

delningsfrågan kvarstår därför, framhåller kommittén, även efter ett genom­

77

förande av kommitténs förslag. Det synes enligt kommitténs mening moti­

verat att frågan om fördelningen av kostnaderna på skolans område mellan

stat och kommun tas upp till prövning inom en snar framtid. Kommittén

understryker därjämte angelägenheten av att i samband med prövningen av

kommitténs förslag kostnadsfördelningen mellan staten och landstingskom­

munerna underkastas en prövning från allmänna skattepolitiska utgångs­

punkter.

7.2 Remissyttrandena

Svenska landstingsförbundet liksom flertalet landsting understryker be­

hovet av att kostnadsfördelningen mellan staten och

landstingsko in in unerna underkastas en prövning från allmänna

skattepolitiska utgångspunkter.

Södermanlands läns landsting — vars yttrande i stort sett kan anses re­

presentativt även för övriga landsting — framhåller att kommitténs förslag

till kommunal skatteutjämning inte kan ses isolerat utan bör sättas in i ett

vidare sammanhang. Landstinget anför därjämte bl. a. följande. Till olika

grenar av landstingsverksamheten har statliga bidrag utgått och utgår. Bi­

dragen till landstingen har oftast konstruerats med syfte att stimulera

landstingen att igångsätta verksamhet som regering och riksdag funnit an­

gelägen. Bidragen har vid införandet vanligen täckt en inte oväsentlig del

av kostnaderna. Allt eftersom anläggnings- och driftkostnader stigit, har

emellertid deras reella värde kraftigt reducerats och en kostnadsöverföring

således skett ifrån den progressiva statliga till den proportionella kommu­

nala beskattningen. Denna utveckling har framför allt kännetecknat hälso-

och sjukvården! Införandet av omsättningsskatten har medfört, framhåller

landstinget vidare, att landstingen får betala skatt till staten på de förbruk­

ningsartiklar som erfordras inom landstingsverksamheten. Allmänhe­

ten ställer stora krav på utbyggnaden av den service som landstingen

har att svara för. Sålunda kräver man att de medicinska framstegen snabbt

skall bli tillgängliga inom den allmänna hälso- och sjukvården. Den änd­

rade åldersfördelningen inom befolkningen nödvändiggör vidare en omfat­

tande utbyggnad av långtidsvårdsresurserna. Landstingen har också, fort­

sätter landstinget, fått ökade kostnader genom övertagandet av huvudman­

naskapet för provinsialläkarväsendet och torde ha anledning att räkna med

ytterligare kostnader genom övertagandet av mentalsjukvården. Enligt lä-

karprognosutredningen beräknas efterfrågan på hälso- och sjukvård ske i

avsevärt snabbare takt än ökningen av nationalprodukten. Om denna efter-

frågeökning skall kunna tillgodoses ligger enligt landstingets mening redan

i divergensen mellan denna och utvecklingen av nationalprodukten ett tvång

till utdebiteringshöjning för landstingskommunerna. Härtill bör också ob­

serveras, att det finns en utpräglad tendens att på landstingen överfora upp­

Kungl. Maj.ts proposition nr i3 år 1965

78

gifter från andra samhälleliga institutioner. Vidare riktas fortlöpande krav

på landstingen att tillgodose behov som hittills inte blivit tillgodosedda av

annan institution. Landstingens uppgifter, anför landstinget, faller till

väsentlig del inom sådan serviceverksamhet som i hög grad är personalkrä­

vande. På kostnadssidan är löneposten sålunda den dominerande. Hälso-

och sjukvården sysselsätter i hög grad kvinnlig arbetskraft och verksam­

heten måste med nödvändighet uppehållas dygnet runt och även under helg­

dagar. Under senare år har den procentuella löneökningen för kvinnlig ar­

betskraft varit högre än för manlig. För den närmaste tiden måste man räk­

na med att denna utveckling fortsätter. Utvecklingen av lönekostnaderna

inom landstingsverksamheten kan därför, understryker landstinget, för lång

tid framåt beräknas bli avsevärt ogynnsammare än inom andra verksam­

hetsområden och följden måste bli ökade utdebiteringar.

Landstinget tillägger slutligen. Av det anförda torde framgå att lands­

tingen står inför väsentligt stegrade uttaxeringsbehov under de närmaste

åren. En översyn av fördelningen av kostnaderna mellan staten och lands­

tingen synes alltmer erforderlig.

Enligt Svenska kommunförbundets mening är det nödvändigt att bedöma

frågan om de ekonomiska relationerna mellan stat

och kommun från vidare aspekter än skatteutjämningskommittén haft

möjligheter att göra. Den kommunala inkomstskatten utgör en del av det

totala skattesystemet och dess höjd bör därför avvägas efter en skattepoli-

tisk bedömning av hur kostnaderna för samhällets verksamhet skall för­

delas mellan olika skattebetalare samt mellan olika skatteformer. Förbun­

det anför vidare:

_ kommunernas skatteinkomster har i ökad utsträckning tagits i anspråk

för finansiering av obligatoriska uppgifter inom socialvård, skolväsen m. fl.

förvaltningsgrenar. Den kommunala verksamheten har allmänt sett fått

aJlt större betydelse för samhällets utveckling. Under den sista tioårsperio­

den har kostnaderna för kommunernas verksamhet stigit snabbare än kom •

munernas inkomster, vilket lett till en höjning av medelutdebiteringen från

12: 24 kronor per skattekrona år 1955 till 16: 50 kronor per skattekrona år

1964. Vad gäller den framtida utvecklingen har kommittén i sitt betänkande

redovisat vissa förvaltningsgrenar för vilka kommunernas kostnader kan

vantas öka. Den pågående inflyttningen till tätorterna och svårigheterna på

kreditmarknaden, som framtvingar ökad skattefinansiering av investering­

ar, kommer att pressa kommunernas kostnader uppåt. Den påbörjade av­

vecklingen av kommunernas kostnader för rätts- och ordningsväsen innebär

visserligen en viss avlastning, men allmänt sett pekar utvecklingen mot en

fortsatt höjning av kommunernas utdebiteringar.

En reell kommunal självstyrelse förutsätter att kommunerna har ekono­

miska resurser att fullgöra andra uppgifter än de formellt eller sakligt

Kungl. Maj:ts proposition nr i3 år 1965

79

obligatoriska. Statsbidragssystemet bör därför enligt förbundets mening ut­

formas så att kommunerna erhåller en andel av samhällets resurser som

svarar mot deras ständigt ökade uppgifter inom samhällsverksamheten Fra-

gan om statsbidragsgivningens omfattning får inte bedömas uteslutande

från statsfinansiella utgångspunkter. Genom statsbidragen bor kommu­

nernas ekonomi påverkas så att kommunalskatten får den tyngd i det totala

skattesystemet och den andel i den enskilde skattebetalarens skattebörda

som befinnes lämplig efter en skattepolitisk bedömning. Utformningen av

statsbidragssystemet och därmed även av den skatteutjamnande bidragsg v-

ningen har ett klart samband med utformningen av skattesystemet. Enligt

kommunförbundets uppfattning är det inte möjligt att bestamma utform­

ningen av det framtida skattesystemet utan att ta ställning till hur de

kommunala inkomstskatten skall invägas i systemet.

\nsvaret för beskattningsreglernas och statsbidragsbestanunelsernas u -

formning åvilar statsmakterna, som även har ett betydande inflytande på

omfattningen av den kommunala verksamheten. Det måste darfor enligt

kommunförbundets mening åvila statsmakterna att vidta sadana åtgärder

att det i den enskilda kommunen råder balans mellan utgifter och inkomster

vid en som rimlig ansedd utdebitering. Ojämnheterna i den kommunala be­

skattningen har sedan länge utgjort ett problem från bl. a. ^attepolitiska

och sociala synpunkter, och det torde även för statsmakterna ha stått klar

att ökade statliga insatser kan komma att erfordras. Kommunförbundet

vin erinra om ett uttalande i prop. 1961: 150 att minskningen av skutteer­

sättningen inte kan betecknas som typisk för den framtida utvecklingen

»Tvärtom talar starka skäl för att ett av 1960-talets fördelningsproblem just

kommer att gälla metoderna att åtminstone minska takten i den eljest för­

utsebara uppgången i de kommunala utdebiteringarna.»

.

Svenska kommunförbundet framhåller slutligen att man från kommu­

nernas sida räknat med att skatteutjämningskommitténs arbete skulle leda

till förslag om omedelbara åtgärder i kostnadsfördelningsfrågan. Nar sa in te

skett måste denna tas upp i -särskild ordning. I samband darmed bor fra-

gan om utformningen av ett rationellt uppbyggt statsbidragssystem behand-

^ Även Svenska stadsförbundet och flera andra remissinstanser framhåller

att kommitténs förslag inte löser kostnadsfördelningsfrågan och fram or

synpunkter som nära överensstämmer med Svenska kommunförbundets.

‘

Skolöverstyrelsen

belyser i sitt utlåtande över kommitténs förslag den ak­

tuella utgiftsutvecklingen inom skolväsendet och vad den kan beraknas in­

nebära för kommunernas del samt för kostnadsfördelningen mellan stat

och kommun. Det torde, anför skolöverstyrelsen, vara realistiskt att vid den

ekonomiska planeringen räkna med att utbildningssektorns andel av na­

tionalprodukten måste väsentligt ökas om föreliggande utbyggnadsplaner

skall kunna genomföras. Detta innebär att denna sektor måste ges okad prio-

Kungl. Maj:ts proposition nr

4

3 år 1965

80

I';t.^Vid fördelningen av samhällsresurserna. Ett realiserande av de upp­

ställda reformprogrammen förutsätter ökade insatser inte bara från sta­

ten utan aven från kommunerna, vilka i egenskap av huvudmän för skol­

väsendet . första hand har att finansiellt svara för verksamheten, överstv-

ie sen belyser omfattningen och innebörden av den förskjutning av kost­

nadsrelationerna mellan stat och kommun till kommunernas nackdel som

agt uim beträffande vissa mera betydande statsbidrag på skolväsendets om­

råde, nämligen till skolmåltider, byggnadsarbeten samt skolskjutsar och in­

ackordering Skolöverstyrelsen understryker emellertid att det mest bety­

dande statsbidraget inom skolväsendet, det allmänna driftbidraget för obli­

gatoriska skolor, toreter eu i förhållande till bidragen till skolmåltider och

byggnadsarbeten i kostnadshänseende motsatt utveckling

tv

7.3 Departementschefen

Som jag tidigare framhållit är skatteutjämningen en fråga som i och

oi sig inte har nagot direkt samband med problemet om hur kostnaderna

tor samhällsverksamheten skall fördelas mellan stat och kommun. Skatte-

u t j a in ni ngskom in i 11 é n har dock liksom flera remissinstanser berört detta

problem I olika sammanhang har det också behandlats i riksdagen. Så

ar skett bl. a. i samband med frågor om statsbidrag på det obligatoriska

^;k96

°Snde ! °™r-f (pr0p‘ 1062:54 S- 566’ SäU S- 194’ rskr 328; prop.

t 963. 66 s. 24, SU /5, rskr 191), om folkpensioneringens finansiering (mo-

t onerna 1963: I; 539 och 1963: II: 656, L^U 24, rskr 133) och om finansie­

ring av bidragsiorskott (prop. 1964: 70, L*U 47, rskr 183). Jag vill i anled­

ning harav framföra några allmänna synpunkter på problemet.

sitt yttrande over skatteutjämningskommitténs betänkande framhåller

Svenska kommunförbundet att utformningen av statsbidragssystemet och

a7Ci ffV den skatteutjamnande bidragsgivningen har ett klart samband

med skattesystemets gestaltning. Enligt förbundets mening är det inte möj­

li. r r™ma hUr d6t framtida ^nttesystemet skall se ut utan att ta

ställning till hur den kommunala inkomstskatten skall invägas i systemet

Det maste, sager förbundet vidare, åvila statsmakterna att vidta sådana

åtgärder att i den enskilda kommunen råder balans mellan utgifter och

inkomster vid en som rimlig ansedd utdebitering. I anslutning härtill vill

jag anföra följande.

Det är givet att den kommunala inkomstbeskattningen inte kan ses iso-

erad t rån den statliga beskattningen. Det är emellertid ingalunda säkert

a en okad bidragsgivnmg till kommunerna leder till en rättvisare fördel-

ning av skattebördorna. Det kan väl tänkas att ändringar inom ramen för

statsbeskattnmgen eller socialpolitiska åtgärder kan vara att föredra. Som

bekant har under senare år problemställningen förskjutits till följd av en

okad indirekt beskattning. Jag vill i anslutning till kommunförbundets ut­

Kungl. Maj.ts proposition nr t3 år 1965

81

talande om behovet av ökade statliga insatser understryka att den senaste ti­

dens ökning av transfereringarna till kommunerna återspeglar en strävan

att utjämna standardskillnader mellan invånarna i olika delar av landet.

Under den senaste tioårsperioden har såsom jag också nämnt i prop. 1965: 1

(bil. 1 s. 29) statens andel av de totala kommunala utgifterna ökat från 17

till 22 %. I absoluta tal betyder detta en ökning med 2 600 milj. kr.

Skolöverstyrelsen har i sitt yttrande betonat att det vid den ekonomiska

jdaneringen är realistiskt att räkna med att utbildningssektorns andel av

nationalprodukten måste väsentligt ökas, om föreliggande utbyggnadsplaner

skall kunna genomföras. Ett realiserande av de uppställda reformprogram­

men förutsätter enligt styrelsens mening ökade insatser såväl från staten

som från kommunerna. I anledning härav vill jag hänvisa till mitt uttalande

i prop. 1965: 1 (bil. 1 s. 33) att som ett led i regeringens reformpolitik omfat­

tande åtgärder vidtagits för att möta den stegrade efterfrågan på utbildning.

Resurserna för forskning och utvecklingsarbeten har successivt byggts ut

för att säkra den fortsatta välståndsökningen. Årets budgetförslag fullföljer

den höga reformaktiviteten inom utbildningsområdet.

Svenska kommunförbundet liksom flera andra remissinstanser önskar en

utredning av frågan om fördelningen mellan stat och kommun av kostnader­

na för samhällsverksamheten. Såsom förbundet självt framhållit har frågan

om den statliga bidragsgivningens utformning ett nära samband med hur

skattesystemet utformas. Detta är f. n. föremål för överväganden. Det synes

därför inte möjligt att nu ta ställning till hur kostnaderna för samhällsverk­

samheten slutgiltigt skall fördelas. För övrigt går förändringarna av sam­

hällsverksamheten så snabbt att möjligheterna inte torde vara stora att fin­

na ett system som definitivt löser hela kostnadsfördelningsfrågan. Enligt

min mening synes också först skatteutjämningssystemet böra prövas i prak­

tiken. Jag vill erinra om att detta innehåller utomordentliga möjligheter att

påverka såväl bidragsgivningens omfattning som bidragsmedlens fördelning

mellan kommunerna. I systemet ingår nämligen tre variabla faktorer —

skattekraftsgränsen, utdebiteringsgränsen och bidragsprocenten — varmed

bidragsgivningen kan påverkas på sätt nu nämnts. Goda skäl talar alltså för

att den ändring av statsbidragsgivningen till kommunerna som eventuellt

föranleds av en omläggning av skattesystemet kan ske inom ramen för det

föreslagna skatteutjämningssystemet. Såsom jag i annat sammanhang fram­

hållit bör varje ändring av mera väsentlig grad av beskattningssystemet

medföra en omprövning av skatteutjämningssystemets utformning. Skatte­

utjämningssystemet är även så konstruerat att eventuella framtida avlös­

ningar av statsbidrag kan ske utan ändring av systemets principiella upp-

byggnad.

De nu framlagda förslagen innebär en betydande ökning av bidragsgiv­

ningen till kommunerna. Av följande sammanställning framgår att helårs­

effekten av mina förut nämnda förslag skulle bli ett nettotillskott till kom­

munerna av över 400 milj. kr.

Kungl. Maj.ts proposition nr 43 år 1965

82

Kungl. Maj:ts proposition nr

4

3 år 1965

Anslag

1964/65

Anslag 1965/66

Helårs­

effekt

utan

reform

med

reform

skillnad

1

2

3

4

5

6

Skatteersättning enl.1957 års orts-

avdragsreform ......................

360

332

166

- 166

- 332

Skatteersättning enl. 1961 års orts-

avdragsreform ............................

310

323

162

- 161

- 323

Skattelindringsbidrag .................

90

99

49

- 50

- 99

Skatteutjämningsbidrag .............

—

—

465

+ 465

+ 930

Summa

760

754

842

+

88

+ 176

Bidrag till folkpensioner.............

3 625

4125

4 475

+ 350

+ 350

Vissa speciella statsbidrag.........

118

123

112

-

10

- 123

Nettotillskott till kommunerna. .

+ 428

+ 403

Jag har förut förordat sådana modifikationer i det av kommittén föreslagna

skatteutjämningssystemet att de till landstingen utgående bidragen inte

kommer att för något landsting understiga de för år 1965 utgående

skatteersättningarna utan i regel kommer att överstiga dessa. Förbätt­

ringen i ekonomiskt hänseende för landstingen blir härigenom påtag­

lig; skatteutjämningsbidragen för 1966 kan beräknas komma att med

ungefär 115 milj. kr. överstiga skatteersättningarna för år 1965. Men även

den avlastning som kommer primärkommunerna till del är betydande. Så­

lunda kan nettotillskottet beräknas för städerna till 75 milj. kr., för köping­

arna till 20 milj. kr. och för landskommunerna till 190 milj. kr. Härtill kom­

mer den lättnad som bereds kommunerna genom polisväsendets och råd­

husrätternas förstatligande. Den effekt bidragsgivningen kan ha på utdebi­

teringarna kommer jag att beröra senare.

Genom anknytningen av bidragsgivningen till medelskattekraften och

medelutdebiteringen i riket kommer vid oförändrade relationer mellan kom­

munerna statsbidraget att utgöra en praktiskt taget oförändrad andel av

kommunernas utdebiteringsbehov. Eftersom detta, såvitt nu kan bedömas,

kan väntas snabbt stiga, blir så fallet också med skatteutjämningsbidraget.

En liknande automatik har förut inte varit knuten till något allmänt stats­

bidrag. Jag har emellertid ansett mig böra acceptera denna automatiska

stegring av bidragsgivningen trots att den från statsfinansiell aspekt kan

inge vissa farhågor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1965

83

8. De föreslagna åtgärdernas betydelse i utdebiteringshänseende

Inom finansdepartementet har jag låtit utföra vissa beräkningar för att

belysa den möjliga effekten i utdebiteringshänseende av den föreslagna

bidragsgivningen i skatteutjämnande syfte, omfördelningen av kostnaderna

för folkpensioneringen och vissa andra åtgärder. Resultatet av dessa be­

räkningar har redovisats i en särskild tabellsammanställning. Denna torde

såsom bilaga 3 få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende. Jag vill un­

derstryka att beräkningarna i huvudsak är statiska och inte avser att ge ut­

tryck för en antagen utveckling. Om törutsättningarna för beräkningarna

hänvisar jag till bilagan. Denna utvisar i huvudsak följande.

De nämnda åtgärderna kan medföra inte endast en avsevärd reducering

av skillnaderna i utdebitering mellan kommunerna utan även en betydan­

de minskning av utdebiteringsnivan i riket. Åtgärdernas skatteutj ämnande

verkan får betecknas som god. Skillnaden mellan högsta och lägsta utdebi­

tering beräknas för år 1966 till 7: 40 kronor per skattekrona mot 11. 57 kro­

nor per skattekrona för år 1965. Inom samtliga län med undantag av Mal­

möhus län kan den genomsnittliga utdebiteringen väntas minska. Höjningen

i Malmöhus län är dock obetydlig (ca 17 öre/skr.). I första hand är det kom­

munerna i de nordligaste länen samt i Kalmar och Gotlands län som skulle

få möjligheter att sänka sina utdebiteringar. I flera fall skulle en reducering

av utdebiteringarna med över 4 kr./skr. ligga inom möjligheternas gränser.

Av tabellsammanställningen (tabell 3 b) framgår att de beräknade medel­

utdebiteringarna för länen såväl år 1966 som vid den tidpunkt då kostnader­

na för polisväsen m. m. helt bestrids med statsmedel är högst i vissa Svea-

landslän. Detta torde delvis förklaras därav att många kommuner i dessa

län, bl. a. vissa större städer, håller en kommunal standard som överstiger

den i riket genomsnittliga.

Jag vill understryka att de förevarande beräkningarna skett under anta­

gande bl. a. att de speciella bidrag som jag förut omnämnt avlösts. Trots

att sålunda förutsatts att de betydande skolskjutsbidragen till bl. a. gles­

bygdskommunerna inte längre utgår, kommer dessa kommuner att få möj­

lighet att väsentligt sänka sina utdebiteringar. Skulle trots de ordinarie skat­

teutj ämningsbidragen inte godtagbara skillnader i skattetryck kvarstå kan

extra skatteutjämningsbidrag utgå för att åstadkomma den ytterligare ut­

jämning som kan anses motiverad.

Endast för en mindre del av kommunerna skulle åtgärderna leda till

höjd utdebitering. Enligt uppgifterna i tabellsammanställningen skulle år

1966 omkring 150 av rikets kommuner få en högre utdebitering än tidigare.

Detta antal motsvarar ca 15 % av det totala antalet kommuner i riket och

utgörs till ca hälften av kommuner med utdebiteringar under medelutdebite­

ringen. I verkligheten torde antalet kommuner som kan beräknas få en höjd

85

tabellsammanställningen (bilaga 3) och 1965 års utdebiteringshöjningar och

under antagande att skatteunderlaget ökar i samma grad som under senare

år torde medelsbehovet för år 1966 kunna beräknas till ca 930 milj. kr. Av

detta belopp faller hälften eller 465 milj. kr. på första halvåret 1966. Belop­

pet torde få inkludera de s. k. extra skatteutjämningsbidrag som kan ut­

gå vid sidan av bidragen för brist på skattekraft och för hög utdebitering.

Jag föreslår att ett anslag, rubricerat Skatteutjämningsbidrag till kommu­

nerna, m. m., uppförs med sistnämnda belopp. Från förevarande anslag bör

bestridas kostnaderna under första halvåret 1966 för övergångsbidragen.

Från anslaget bör även få bestridas kostnaderna för skatteutjämningsnamn-

den och för ersättning till den av Kungl. Maj :t förordnade ledamoten i kom­

munala finansrådet samt suppleanten för denne ävensom kostnader som

kan uppkomma i anledning av medverkan i övrigt i rådets arbete.

Kungl. Maj:ts proposition nr i3 år 1965

10. Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen att

1. antaga inom finansdepartementet upprättade förslag

till

a) lag med särskilda bestämmelser om kommuns och an­

nan menighets utdebitering av skatt och

b)

förordning om skatteutjämningsbidrag,

2. anvisa för budgetåret 1965/66 under sjunde huvudti­

teln till

a) , Bidrag till skattetyngda kommuner, in. m., ett för­

slagsanslag av 50 000 000 kr.,

b)

Skatteersättning till kommunerna i anledning av

¹⁹⁵⁷ års ortsavdragsreform, m. in.,

ett förslagsanslag av

166 000 000 kr.,

c)

Skatteersättning till kommunerna i anledning av ¹⁹⁶¹

års ortsavdragsreform, ett förslagsanslag av 162 000 000 kr.

och

d)

Skatteutjämningsbidrag till kommunerna, in. in.,

ett

förslagsanslag av 465 000 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­

stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till det­

ta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lars Wettergren

86

Kungl. Maj:ts proposition nr

43

år 1965

Bilaga 1

Skatteutjämningskommitténs författningsförslag

Förslag

till

förordning angående skatteutjämningsbidrag

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser

1

§■

T,10K1TmULäger,enligt de Srunder och i den ordning nedan stadgas av stats­

medel uppbara skatteutjämningsbidrag.

2

§.

I denna förordning förstås med

kommun:

landskommun, köping, stad, landstingskommun, församling,

pastorat och annan kyrklig samfällighet, som äger beskattningsrätt,

bidragsar:

det kalenderår under vilket skatteutjämningsbidrag utgår

berakmngsar:

det kalenderår som föregår bidragsåret,

rörandf^hpräk kommunens skatteunderlag enligt taxeringsnämndens beslut

berak/”nSsarets taxerm§. bestämt i skattekronor och skatteören per

årltngång

**

^ ““ antalet inVånare 1 kommonen vid samma

mcddskattekraft:

medelskatteunderlaget i riket enligt taxeringsnämnder-

skatteören

berakniaSs^rets taxering, bestämt i skattekronor och

iammå érs ^togä"g 6'

***“ “* anlalet 1 rikrt

brist på skattekraft:

skillnaden mellan en till viss procent av medelskatte­

kraften angiven skattekraft och kommunens skattekraft,

^debitering:

de sammanlagda utdebiteringssatserna för visst år för all­

män kommunalskatt, inbegripet utdebitering av landstingsskatt och tings-

husmedel, bestamda i forhållande till det antal skattekronor och skatte-

oren som enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen vid taxering för

Lå^,vV taxenn.gsnamnden påförts de i kommunen skattskyldiga

ska“tftwn^fafaSK.TedelUtdebiteringen 1 riket för allmän kommunal-

skatt, inbegripet utdebitering av landstingsskatt och tingshusmedel, för be-

aknmgsåret bestämd i kronor och ören per skattekrona, samt

biteringsgränsen^ utdebitering beräkningsåret, vilken överstiger utde-

3 §.

utdebUeriigämninSSbidraS UtgåF Vid briSt På skattekraft ävensom vid hög

87

Kungl. Maj:ts proposition nr

43 år 1965

Skatteutjämningsbidrag vid brist på skattekraft

4 §.

Skatteutjämningsbidrag vid brist på skattekraft beräknas till produkten

av tmlkott av skatteunderlag enligt 6 § och den av kommunen for bidrags-

året fastställda utdebiteringssatsen.

5 §.

För beräkning av tillskott av skatteunderlag indelas riket i följande skat-

hela riket med undantag av Västernorr­

land Tämtlands, Västerbottens och Norrbottens lan,

skattekraftsområde 2,

omfattande Västernorrland» och Jamtlands lan

ävensom den del av landskapet Västerbotten, som ingår i Västerbottens lan,

Skattekraftsområde 3,

omfattande återstående del av Västerbottens län

0CKun^irlMajntSnrå'när särskilda skäl därtill äro, förordna om undantag

från den i första stycket angivna indelningen i skattekraftsomraden.

g ^

Genom tillskott av skatteunderlag må skattekraften bringas att mots\ ara

för landstingskommun i skattekraftsomrade 1: 8o procent,

för annan kommun i skattekraftsområde 1: 80 procent,

för kommun i skattekraftsområde 2: 100 procent och

, f. n

för kommun i skattekraftsområde 3: 115 procent av medelskattekraften

Understiger utdebiteringen för beräkningsåret utdebiteringsgransen, skola

i första s veket angivna procenttal för landskommun, köping el er stad

minskas med en pnLntenhet för varje fullt tjugotal ören per skattekrona,

varmed utdebiteringen understiger utdebiteringsgransen. Dar kommunen

omfattar två eller flera församlingar, skall vid beräkning av utdebiteringen

hänsyn tagas till medeltalet av utdebiteringssatserna i forsamlingarna.

7 §■

Länsstyrelsen skall fastställa tillskott av skatteunderlag samt senast den

10 september under beräkningsåret tillställa landskommun, köping, stad,

landstingskommun och församling uppgift om tillskottets storlek.

Ingår församling i kyrklig samfällighet, åligger det kyrkorådet i forsam­

lingen att ofördröfligen efter mottagandet av länsstyrelsens uppgift under­

rätta samfälligheten om tillskottet av skatteunderlag.

Vid fastställande av tillskott av skatteunderlag skall, därest ändring i kom-

uumäl eller ccilesiastik indelning träder i kraft under bidragsäret .akttagas

att tillskottet bestämmes på grundval av den skattekraft, som1 * “ e h

för beräkningsåret för den händelse den nya indelningen vård i kraft.

8

§.

Tillskott av skatteunderlag skall avrundas till närmast hela hundratal

skattekronor, därvid 50 skattekronor avrundas uppåt.

......

Ingå två eller flera församlingar i pastorat eller annan kyrklig samfallig-

hek

som

äger beskattningsrätt8 skal! tillskottet av sk "ToÄ 5 s.m-

kyrkliga samfälligheten utgöra summan av sådana tillskott till forsa

lingarna.

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1965

Skatteutjämningsbidrag vid hög utdebitering

Skatteutjämningsbidrag vid hög utdebitering utgår till

köping och stad.

°

8

landskommun,

S-

Skatteutjämningsbidrag vid hög utdebitering beräknas till produkten av

ka teunder aget enligt beräkningsårets taxering med tiHägg

av

tSoU av

6 § ^ 40 Procent av den del av omrlknad utdebite-

,Wtf°r

s°m överstiger utdebiteringsgränsen. Nämnda ut-

uppgå t ^därest ^estanimas tiU det belopp per skattekrona, vartill den skulle

1 ,f°r .samma år bidrag för hög utdebitering icke utgått Där

andskommun, köping eller stad omfattar två eller flera församlingar skall

S?, ‘Ä"ering“ h“r •*»>*«»-SÄ

skatteuSag eX “ §

Mnsyn till tillskott av

T -

U &

ansstyrelsen skall fastställa skatteutjämningsbidrag, som i 10 § säes

cnli„ a ?;ir ; 'ak,,;S»»- att skatteunderlag och tillskott av skatteunderla»

5 ÄnÄ" de skattskyldiga, som genom mdeSgS-

»venlyttas från en kommun till annan kommun, för t,c rak

Övriga bestämmelser

rii;envTsS“?k«al3l„mn,?° "?rnbr beräkningséret tillställ,

13 §.

t, rät»

och inglves ,m lä"s-

n⁴snaÄ;

:étÄ«'a Ä

89

ärenden rörande extra bidrag och undantag från i 5 § första stycket angi­

ven indelning i skattekraftsområden,

15 §■

I fråga om utbetalning av skatteutjämningsbidrag under bidragsåret skall

i tillämpliga delar gälla vad i kommunallagen eller eljest stadgas om utbe­

talning av allmän kommunalskatt m. m,

16 §.

Riksrevisionsverket äger meddela de föreskrifter i övrigt, som erfordias

beträffande länsstyrelsernas utanordning, bokföring in. m. av skatteutjäm­

ningsbidrag.

17 §.

I länsstyrelses beslut enligt denna förordning må kommun söka ändring

hos Kungl. Maj :t genom besvär, vilka skola ingivas till finansdepartementet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 43 år 1965

övergångsbestämmelser

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1966, dock att förordning­

ens bestämmelser skola gälla dessförinnan i avseende å åtgärder, som er­

fordras för förordningens tillämpning efter ikraftträdandet.

Genom denna förordning upphäves förordningen den 18 maj 1951 (nr

278)i angående bidrag till skattelindring åt synnerligt skattetyngda kom­

muner.

Förekommer i lag eller författning hänvisning till eller avses eljest stad­

gande, som genom vad i andra stycket sägs upphört att gälla, skall vad där

sägs avse jämväl sådan hänvisning eller sådant stadgande.

I samband med ikraftträdandet skall följande gälla.

1 Skatteutjämningsbidrag vid brist på skattekraft för bidragsåret 1966

skall beräknas med tillämpning av 4 §. Med utdebitering för beräknings­

året, varom i 6 § förmäles, skall förstås summan av utdebiteringssatserna i

kommunen för allmän kommunalskatt för beräkningsåret 1965, i förekom­

mande fall omräknade på sätt i tredje stycket denna punkt sägs. Där utde­

biteringen understiger utdebiteringsgränsen, skall utdebiteringen hoj as med

40 procent av vad densamma understiger nämnda gräns.

Skatteutjämningsbidrag vid hög utdebitering för bidragsåret 1966 skall

beräknas till produkten av kommunens skatteunderlag enligt 1964 års taxe­

ring med tillägg av skatteunderlag som i 6 § sägs och 40 procent av den del

av den omräknade utdebiteringen för beräkningsåret 1965, som överstiger

utdebiteringsgränsen.

Vid beräkning av bidrag som ovan i denna punkt sägs skall den av envar

kommunenhet för beräkningsåret 1965 fastställda utdebiteringssatsen om­

räknas och bestämmas till belopp, som svarar mot förhållandet mellan, å

ena sidan, kommunenhetens utdebiteringsbehov, beräknat på sätt nedan

sägs, och, å andra sidan, kommunenhetens skatteunderlag enligt 1964 års

taxering med tillägg av skatteunderlag som i 6 § sägs.

Utdebiteringsbehovet för beräkningsåret 1965 skall fastställas till belopp,

motsvarande vad kommunen under år 1965 uppburit av statsverket på

1

Senaste lydelse av 2 §, 3 § 1 mom. och 4 §, se SFS 1962:168.

90

grundval av 1964 års taxering såsom förskott av allmän kommunalskatt

samt skatteersättning enligt kungörelserna den 16 maj 1957 (nr 205) an­

gående skatteersättning i anledning av 1957 års ortsavdragsreform och den

-/ april 1962 (nr 140) angående skatteersättning i anledning av 1961 års

ortsavdragsreform ävensom skattelindringsbidrag enligt förordningen den

18 maj 1951 (nr 278) i dess nuvarande lydelse angående bidrag till skatte-

lindrmg åt synnerligt skattetyngda kommuner. Vid utdebiteringsbehovets

laststallande skall därjämte iakttagas att kommunens kostnader för folk­

pensioneringen beräknas som om kommunen haft att bestrida endast kost­

naderna för de kommunala bostadstilläggen.

2. Till landstingskommun skall för bidragsåret 1966 utgå övergångsbi-

drag, motsvarande produkten av landstingskommunens utdebiteringssats

for samma år och tillskott av skatteunderlag. Tillskottet skall motsvara hälf­

ten av tillskott av skatteunderlag för beräkningsåret 1965 enligt de i punkt

1 ovan angivna kungörelserna med avdrag av tillskott av skatteunderlag

enligt 6 §.

°

3. Till landskommun, köping och stad med en jämlikt punkt 1 ovan om­

räknad sammanlagd utdebitering för beräkningsåret 1965, vilken överstiger

utdebiteringsgränsen, skall för bidragsåret 1966 utgå övergångsbidrag, mot­

svarande produkten av ifrågavarande kommuns skatteunderlag enligt taxe­

ring år 1965 med tillägg av tillskott av skatteunderlag enligt 6 § och skill­

naden mellan den omräknade utdebiteringen, minskad med vad som svarar

mot det för bidragsåret 1966 fastställda skatteutjämningsbidraget på grund

av hög utdebitering, och den i kommunen för beräkningsåret 1965 fast­

ställda utdebiteringen eller samma års medelutdebitering i riket, därest

denna överstiger nyssnämnda utdebitering.

4. Ansökning om extra bidrag för bidragsåret 1966 skall ingivas senast å

trettionde dagen efter den, då denna förordning utkommit av trycket.

5. Tillskott av skatteunderlag enligt 6 § för bidragsåret 1966, skatteut­

jämningsbidrag för sagda år på grund av hög utdebitering samt övergångs­

bidrag enligt punkterna 2 och 3 ovan fastställas av Kungl. Maj :t (finans­

departementet).

Kungl. Maj :t (finansdepartementet) tillställer senast den 10 september

196o kommun och länsstyrelse uppgift om fastställda tillskott av skatte­

underlag, skatteutjämningsbidrag och övergångsbidrag.

6. Länsstyrelsen skall före utgången av december månad 1965 tillställa

riksrevisionsverket uppgift om skatteutjämningsbidrag och övergångsbi­

drag för bidragsåret 1966.

Det åligger länsstyrelsen att skyndsamt till Kungl. Maj.t (finansdeparte­

mentet) insända till länsstyrelsen inkomna ansökningar om extra bidrag

för år 1966.

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 'i3 år 1965

Kungl. Maj:is proposition nr i3 år 1965

91

Förslag

till

lag om särskilda bestämmelser om kommuns, landstingskommuns

och annan samfällighets utdebitering av skatt

Härigenom förordnas som följer.

Den utdebitering, som skall verkställas för år 1966 och senare ar, skall

bestämmas i förhållande till det antal skattekronor och skatteören, som

vid närmast föregående års taxering påförts de skattskyldiga, med tillagg

av det antal skattekronor, som staten skall tillskjuta i anledning av forord-

ningen den

angående skatteutjämningsbidrag.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling och skall forsta

gången tillämpas i fråga om fastställande av utdebitering för år 1966, dock

att lagens bestämmelser skola gälla redan dessförinnan i avseende å åtgär­

der som i samband med ikraftträdandet av förordningen angående skatte­

utjämningsbidrag erfordras för tillämpning av nämnda förordning.

Förslag

till

kungörelse angående beräknande av skatteunderlag vid bestämmande

av statsbidrag i vissa fall m. m.

Härigenom förordnas som följer.

_

....

Skall storleken av statsbidrag till kommun bestammas i forhallande till

skatteunderlaget i kommunen, skall vid beräknande av skatteunderlaget

gälla att till det antal skattekronor och skatteören, som påförts de skatt­

skyldiga enligt taxering, lägges det antal skattekronor, som staten for året

näst efter taxeringsåret skall tillskjuta enligt förordningen den

angående skatteutjämningsbidrag.

Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

93

derstiger utdebiteringsgränsen skall nämligen som nämnts skattekrafts-

gränsen reduceras med 1 procentenhet.

Följande exempel belyser hur bidraget beräknas.

En landskommun i skattekraftsområde 1 har ett skatteunderlag enligt

beräkningsårets taxering av 117 000 skr. Invånarantalet vid samma års m-

«ång är 3 000 personer. Medelskattekraften i riket antas vara 60 skr./inv.

Skattekraften är således 39 skr./inv. eller 65 % av medelskattekraften. Ut­

debiteringsgränsen antas vara 17: 00 kr./skr. och kommunens sammanlagda

utdebitering för beräkningsåret, dvs. året före bidragsåret 16:25 kr./skr.

Eftersom kommunens utdebitering understiger utdebiteringsgränsen med

75 öre skall skattekraftsgränsen reduceras med 3 procentenheter till 87 %

av medelskattekraften. Kommunen skall alltså ha ett skatteunderlagstill-

skott som ökar dess skattekraft med 22 procentenheter från 65 till 87 % av

medelskattekraften. Skatteunderlagstillskottet bestämmes enklast sålunda:

87/100 -60-3 000— 117 000 = 39 600 skr.

Bidrag för hög utdebitering

Hög utdebitering föreligger när den sammanlagda utdebiteringen i kom­

munen överstiger utdebiteringsgränsen. Bidraget skall motsvara produkten

av kommunens skatteunderlag och viss procent (bidragsprocenten) av den

del av utdebiteringen som överstiger utdebiteringsgränsen. Med utdebitering

förstås i detta sammanhang den utdebitering för beräkningsåret som skulle

fastställts om bidrag för hög utdebitering inte utgått under detta år. Har

bidrag inte utgått skall jämförelsen i stället göras mellan den faktiska utde­

biteringen för beräkningsåret och utdebiteringsgränsen.

Följande exempel belyser hur skatteutjämningsbidraget skall beraknas.

Exempel 3

En stad har en skattekraft som överstiger skattekraftsgränsen. Stadens

totala utdebitering för beräkningsåret är 18: 90 kr./skr. Skatteunderlaget

enligt taxeringsnämndens beslut uppgår året före beräkningsåret till

600 000 skr. och för beräkningsåret till 640 000 skr. Under beräkningsåret

har staden i bidrag på grund av hög utdebitering uppburit 360 000 kr. i

skatteutjämningsbidrag. Utdebiteringsgränsen för beräkningsåret ar 17:00

kr./skr.

, .. ,

Det bidrag som utgick till staden under beräkningsåret har haft den ver­

kan att utdebiteringen för detta år fastställts till ett belopp som med 0: 60

kr./skr. (= 360 000: 600 000) Understiger den utdebitering som i annat fall

varit behövlig. Den omräknade utdebiteringen för beräkningsåret blir så­

lunda 18: 90 + 0: 60 = 19: 50 kr./skr. Utdebiteringen överstiger sålunda ut­

debiteringsgränsen med 2: 50 kr. Bidragsprocenten blir således 1/10 • 250 =

25 procent och bidraget för hög utdebitering

640 000 • 25/100 2: 50 = 400 000 kr.

Kungl. Maj:ts proposition

nr

43 år 1965

94

Kungl. Maj.ts proposition nr 43 år 1965

Bilaga 3

Tabellsammanställning

I följande tabeller redovisas kommunernas faktiska totala utdebitering

(för allmän kommunalskatt, exkl. municipalskatt och tingshusmedel) för

ar 1964, den beräknade totala utdebiteringen för åren 1965 och 1966 samt

vid den tidpunkt då staten helt övertagit kostnaderna för polisväsen m. in.

Redovisningen för år 1965 och senare utgör ingen prognos beträffande

utvecklingen av utdebiteringarna etc. utan avser endast att statiskt belvsa

den totala effekten av skatteutjämningsbidragen och omfördelningen av kost­

naderna för folkpensioneringen m. m.

8rund för beräkningarna ligger kommunernas skatteunderlag enligt

1963 års taxering och utdebiteringsbehov för år 1964.

Det första år som skatteutjämningssystemet tillämpas är 1966. Följande

antaganden har gjorts. Skatteersättningar, skattelindringsbidrag och vissa

speciella bidrag (s. 70) har helt avvecklats. Staten har övertagit kostnaderna

för samtliga folkpensionsförmåner med undantag för de kommunala bo­

stadstilläggen som kommunerna helt svarar för. Tolagsersättningarna samt

kommunernas kostnader för polis- och rättsväsendet har reducerats med

en femtedel.

De föreslagna åtgärdernas betydelse i kostnadshänseende redovisas i

tabell 3. Avvecklingen av skatteersättningar, skattelindringsbidrag och de

speciella bidragen beräknas öka kommunernas utdebiteringsbehov med 817

milj. kr., medan omfördelningen av kostnaderna för folkpensioneringen be­

räknas reducera detsamma med 257 milj. kr. Förstatligandet av polis-,

rätts- och uppbördsväsen samt avvecklingen av tolagsersättningarna be­

räknas för år 1966 minska utdebiteringsbehovet med 74 milj. kr. och då

reformen helt genomförts med 409 milj. kr. Skatteutjämningsbidragen be­

räknas till 764 milj. kr. för år 1966 och till 758 milj. kr. för det år då nämn­

da ieformer helt genomförts. I båda fallen har antagits att bidragen helt

utnyttjats för att sänka utdebiteringarna.

I tabellerna 4 och 5 redovisas primärkommunernas utdebiteringar för

åren 1964 och 1965. Tabellerna belyser skillnaderna mellan kommunerna

i fråga om utdebiteringarnas storlek och förändringar till följd av reduce­

ringen av det på grund av 1957 års ortsavdragsreform tillskjutna skatteun­

derlaget för år 1965.

I tabellerna 8, 9 och 10 fördelas primärkommunerna efter utdebite­

ringarnas storlek åren 1964, 1965 och 1966 samt vid den tidpunkt då kost­

naderna för polis-, rätts- och uppbördsväsen helt överförts på staten och

tolagsersättningarna avvecklats. Dessa åtgärder kan under angivna förut­

sättningar medföra en effektiv reducering av skillnaderna i utdebitering

mellan kommunerna. Samtidigt skulle en betydande förskjutning ske mot

lagre utdebiteringar. Medianutdebiteringen skulle minska från 16:99 kr./

skr. år 1965 till 15: 74 kr./skr. år 1966. Skillnaden mellan högsta och lägsta

utdebitering, som för år 1965 beräknats till 11:57 kr., skulle minska till

7: 40 kr. år 1966.

Jämföres kommunerna i olika skattekraftsområden framgår av tabell 9

95

att utdebiteringarna skulle reduceras i samtliga områden. Den krattigaste

reduceringen skulle ske i områdena 2 och 3. Vidare visar tabell 10 att an­

talet kommuner med hög utdebitering skulle avsevärt reduceias i samtliga

skattekraftsklasser. Reduceringen skulle bli störst bland kommuner med

låg skattekraft. Detta följer av att skatteutjämningsbidragen till största de­

len utgår på grund av brist på skattekraft. Den successiva överföringen pa

staten av kostnaderna för polisväsen etc. medför en ytterligare reducering

av utdebiteringen.

De föreslagna åtgärdernas effekt på utdebiteringarna inom länen tram-

går vid en jämförelse mellan tabellerna 5, 6 och 7. Inom samtliga län utom

Malmöhus län skulle medianutdebiteringen minska. Reduceringen skulle

bli störst i Kalmar och Gotlands län samt i de fyra nordligaste länen dar den

skulle variera mellan 2: 12 kr. i Norrbottens och 3: 55 kr. i Västerbottens lan.

ökningen av medianvärdet i Malmöhus län med 0:17 kr. sammanhänger

med att kommunerna i länet har jämförelsevis god skattekraft och låg ut­

debitering. Lägsta och högsta medianvärde bland länen år 1965 har enligt

tabell 5 Malmöhus och Jämtlands län, 14: 33 kr. resp. 20: 00 ki. Skillnaden

reduceras avsevärt år 1966 då enligt tabell 6 Kristianstads län har lägsta

medianvärde med 14: 17 kr. och Västmanlands län högsta med 17: 39 kr.

I tabell 12 redovisas den förändring i utdebitering som de föreslagna åt­

gärderna skulle medföra mellan åren 1965 och 1966. 147 kommuner skulle

få höjd utdebitering. Av dessa skulle trots höjningen hälften ligga under

medelutdebiteringen för år 1966. Bidragssystemets konstruktion medför att

utdebiteringshöjningarna främst träffar kommuner med god skattekraft.

Den största reduceringen i utdebitering skulle såsom framgår av tabellen

kommunerna i de fyra nordligaste länen samt i Kalmar och Gotlands lan

erhålla. Dessa kommuner har i regel låg skattekraft och hög utdebiteiing.

Av tabell 13 framgår att den successiva avvecklingen av kommunernas

bidrag till polisväsen in. in. och tolagsersättningarna medför en ytterligaie

reducering av utdebiteringarna. Detta är helt naturligt med hänsyn till den

använda närmast statiska beräkningsmetoden.

I tabellerna 14 och 15 redovisas skatteutjämningsbidragens storlek och

regionala fördelning. Bidragen uppgår till 764 milj. kr. år 1966 varav lands­

kommunerna erhåller 402, landstingen 257, städerna 72 och köpingarna

32 milj. kr. Fördelade på folkmängden i riket utgör bidragen 101 kr. per

invånare och i relation till skatteunderlaget motsvarar de 1: 83 kr. per skatte­

krona. Bidraget på grund av brist på skattekraft uppgår till 690 milj. kr.

och bidraget på grund av hög utdebitering till 74 milj. kr. Av bidraget på

grund av brist på skatteunderlag tillförs den största delen, 647 milj. kr.

randskommunerna och landstingen. Av bidraget på grund av hög utdebite­

ring erhåller städerna 55, köpingarna 6 och landskommunerna 13 milj. kr.

I skattekraftsområde 1 uppgår bidragen till 490, i område 2 till 168 och i

område 3 till 106 milj. kr. I område 1 utgör bidragen 73 kr., i område 2 283

och i område 3 329 kr. per invånare. I område 1 uppgår bidragen till 1: 31

l<r., i område 2 till 6: 42 kr. och i område 3 till 6: 32 kr. per skattekrona.

Järn föres bidragen länsvis i kronor per skattekrona visar det sig att Gotlands

län intar en särställning i område 1 genom att bidragen motsvarar 6: 28 kr.

per skattekrona och således är av samma storleksordning som i de två nord­

ligaste områdena.

Vid den tidpunkt då staten helt övertagit kostnaderna för polis-, ratls-

och uppbördsväsen samt tolagsersättningarna avvecklats har bidragen be­

räknats till 758 milj. kr. dvs. cirka 6 milj. kr. lägre än år 1966. Minskningen

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1965

Kungl. Maj:ts proposition nr

«

år VM

97

Tab. 1. ^{Landstingskommunernas utdebitering} för ^åren 1964 oel. 1963

samt enligt i

propositionen angivna förutsättningar

Anm. Om »..ning,™ för MM-",

" *•

faktiska utan beräknade.

__________________

Landsting

Skattekraft

i % av medel

skattekraften !

Utdebitering,

kr./skr.

1

år

1964

år

1965

enl.

prop.

Ökning ( + )

eller

minskning ( —)

av utdebi­

teringen

(kol. 5—kol. 4)

6

läns

Stockholms

Uppsala

»

Södermanlands *

Östergötlands »

Jönköpings

»

Kronobergs

»

Kalmar läns norra

Kalmar läns södra

Gotlands läns

Blekinge

»

Kristianstads »

Malmöhus

*

Hallands

«

Göteborgs och Bohus läns

Älvsborgs läns

Skaraborgs »

Värmlands »

Örebro

»

Västmanlands »

Kopparbergs »

Gävleborgs ' _»

VäStettiorrlands »

Jämtlands

Västérbot^ens * tf

Nöfrtwttejis

Ur:?r

iT.tt

S

8

.f;i Samtugb

|>.| il I ! Oii.fr

87.\I

i 0(Y 8 I

t r.VM r

122,20

94,10

95,20

86.07

83,65

76,09

70.28

74,99

64,38

79,47

79.07

97.28

80.25

-

84,14

85.25

78,40

82,11

94,91

.

1100.20

85,54 ■ ,

83,60

or 85,32

bil» t 71,52 ««

lö.ii t 76,9*8944 i

Oöjt ®9>44;;,0i|I

40, f I $8,7^*,07

no -r T tt.Mi

71.01 I It, VI 00,71 j

» För år

1966 och

sertasrej

58.01

oi),ill

It).ill

8!'.,n

10.01

8S,<>i

88,71

no .71

S7.il I

£K, il I

04.71

7Ö.7 t

I 0.7 I

11,81

80.7 1

87,01

00,81

70.71

88.7 I

80,öl

10.71

05.8 I

00,7 I

88.8 t

18.71

I 40,7 I

88.81

40,81

80.71

I III .81

78,01

år,8

r

87.71

1)0,81

05.71

04.81

00,71

t

c.

71

.'.8,81

54.81

54.71

58,8 r

05.501

no.Oil

08,48

48,1 I I

18,10

84.10

04.501

80,07

54.78

111.78

DS,58

74,SO

4,90

4,96

4,96

6,00

6,05

6,05

5,00

5,04

5,04

5,00

5,05

5,05

5,50

5,55

5,51

6.00

6,03

5,61

6,30

6,33

5,50

6,25

6,28

5,73

6,40

6,40

5.20

5,50

5,53

5,27

4,75

4,77

4,59

5,00

5,04

5,04

5,75

5,81

5,55

5,50

5,55

5,46

5,80

5,85

5,85

4,80

4,82

4,60

5,75

5,81

5,67

6,00

: 6,06

6,06

5,50

5,57

5,57

5,80_.

5,^6

5,86

6,26e

6,32

6,25

7,0» 5

7,07

6,10

6,354

6,09

. 4,77

(>,5öe

f

6,53

5,01

6,ffQo

. 6^5

5,65

i nnii-

T $,08

5,43

ISO I

0011 I

500 II

850 15

S80 81

810 81

858 81

(US 5

1 084 0

758 0

108 5 I

851 8

il

,

- 0,04

- 0,42

- 0,83

- 0,55

^-

1,20

- 0,26

- 0,18

- 0,26

- 0,09

-4 0,22

-rt-0,14

.

. l II:,—

. ⁱⁱ

^a

ⁱ,^l:—

^O. . -0,07

l-nl-rf 01,97

rr, 1,621

;i;! i. | Irr) 11,52

jiii<|«>lTioä?^j

ii<|()Je»lfi|25i

^—umitdf^— 8S-

0S

im-i

lr.hu'f

. •jgnimiii/18

/dlöj.l/i

. gnicpiJnöl.

. uinfiVÄhiill

....... uliizä/

oiiiKinii'/

......... o [g vn8

., obuel I//

.... I

....... limiiT

. . i: no in i)

OS

08

18

S8

88

48

58.

118.

88

08

04

I .dol llil gniinhöuim; 18 .giimlidoblu bniufuvjU 1

.lAb-mixlKU lioro feibii Uiil JHd .in .in l»l>ri‘«Bvidl<iq 'Öl imribtmGoJ lis/

4

llihang till riksdagens protokoll 196

5.

1 saml. Nr 43