Prop. 1965:99

('angående omorganisa\xad tion av Svenska skeppshgpotekskassan, m.m.',)

Kiingl. Maj.ts proposition nr !)!) år 1965

1

Nr 99

Kiingl. Maj.ts proposition till riksdagen angående omorganisa­

tion av Svenska skeppshgpotekskassan, m.m.; given Stockholms slott den 19 mars 1965.

Kung], Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till 1) förordning om Svenska skeppshypotekskassan och Skeppsfartens se- kundärlånekassa;

2.) lag om ändrad lydelse av 53 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370);

3) förordning angående ändrad lydelse av 7 § förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt;

4) förordning om ändrad lydelse av 12 § reglementet den 28 maj 1959 (nr 293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning;

5) förordning om ändrad lydelse av 9 § reglementet den 26 maj 1961 (nr 265) angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder;

6) förordning om ändrad lydelse av 22 § stämpelskatteförordningen den 21 maj 1964 (nr 308);

dels bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredra­ gande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen framläggs förslag angående omorganisation av Svenska skeppshypotekskassan och inrättande av Skeppsfartens sekundärlånekassa i syfte att förbättra rederinäringens villkor för anskaffning av långfristiga krediter. Staten föreslås skola ställa en garanti för skeppshypotekskassan på 40 milj. kr. och för sekundärlånekassan på 15 milj. kr. Ett visst kollektivt ansvar för låntagarna i de båda kassorna löreslås. Den sammanlagda ut- låningskapaciteten beräknas bli inemot 500 milj. kr. Hittillsvarande ton­ nagegränser avses skola avskaffas. Härmed borttaller behovet av den verk­ samhet som bedrivs av statens sekundärlånefond för rederinäringen.

Vissa bestämmelser som gäller den föreslagna sekundärlånekassans ställ­ ning i skattehänseende in. m. framläggs även i propositionen.

Omorganisationen avses träda i kraft den 1 juli 1965.

1 Bihang Ull riksdagens protokoll 1 665. 1 samt. Nr 90

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 99 år 1965

Förslag

till

Förordning

om Svenska skeppshypotekskassan och Skeppsfartens

sekundärlånekassa

Härigenom förordnas som följer.

Ändamål

1 §•

Svenska skeppshypotekskassan och Skeppsfartens sekundärlånekassa ha

till ändamål att medverka vid finansiering av rederiföretag här i riket ge­

nom att lämna lån, huvudsakligen av långfristig karaktär, eller ikläda sig

garanti för sådana lån.

Styrelse och revisorer

2

§.

Kassorna förvaltas var för sig av en gemensam styrelse med säte i Göte­

borg. Styrelsen består av sju ledamöter, av vilka en skall vara ordförande

och en vice ordförande.

För styrelsens ledamöter finnas högst sju suppleanter.

Styrelsens ordförande, vice ordförande och övriga ledamöter samt supple­

anter utses av Konungen för en tid av högst tre år i sänder.

Ledamöternas arvoden bestämmas av Konungen.

3§.

För revision av styrelsens förvaltning och kassornas räkenskaper utser

Konungen årligen två revisorer och två suppleanter för dem.

Revisorernas arvoden bestämmas av Konungen.

4§.

Styrelsens och revisorernas berättelser skola genom styrelsens försorg

varje år före april månads utgång tillställas chefen för finansdepartementet

och låntagarna.

Till varje kassas låntagare skall inom samma tid genom styrelsens för­

sorg sändas förteckning över låntagarna med angivande av kapitalbeloppet

av varje låntagares lån vid utgången av närmast föregående räkenskapsår.

Varje kassas låntagare skola, om någon låntagare begär det, beredas till­

fälle att sammanträda för granskning av styrelsens förvaltning och kassans

räkenskaper. Begäran om sådant sammanträde skall framställas skriftligen

hos styrelsen före den 10 maj året närmast efter det år granskningen avser.

3

Har sammanträde begärts enligt tredje stycket, skall det genom styrel­ sens försorg utsättas att äga rum i Göteborg före utgången av maj månad samma år.

Yttrande som låntagarna besluta vid sammanträde skall senast åtta dagar efter sammanträdet genom styrelsens försorg tillställas chefen för finans­ departementet.

5§.

Konungen prövar styrelsens förvaltning efter utgången av den i 4 § sista stycket angivna tiden.

Kungl. Maj. ts proposition nr 99 år 1965

Fonder

6

§•

Som garantifond att utgöra särskild säkerhet för de förbindelser som in- gåtts av kassa ställer staten till förfogande en av fullmäktige i riksgälds- kontoret utfärdad garantiförbindelse på fyrtio miljoner kronor för skepps- hypotekskassan och femton miljoner kronor för sekundärlånekassan.

7 §•

Vardera kassans behållna årsvinst skall avsättas till en reservfond. Denna skall användas till att täcka förluster i kassans rörelse.

Upplåning

8

§.

För sin verksamhet anskaffar kassa medel genom lån mot obligationer eller andra för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar eller genom annan upplåning.

Sammanlagda beloppet av skeppshypotekskassans låneskuld och garanti­ förpliktelser må icke uppgå till mera än tio gånger sammanlagda beloppet av kassans garanti- och reservfonder. Sammanlagda beloppet av sekundär- lånekassans låneskuld och garantiförpliktelser må icke uppgå till mera än sex gånger sammanlagda beloppet av kassans garanti- och reservfonden

Lånerörelsen

9 §.

För lån från kassa skall vara ställd betryggande säkerhet i form av in­ teckning i svenskt fartyg eller borgen av staten eller bank.

Inteckning skall ligga, i fråga om lån från skeppshypotekskassan, inom femtio procent och, i fråga om lån från sekundärlånekassan, inom sjuttio procent av det värde till vilket styrelsen uppskattar fartyget. Som säkerhet må ej godtagas inteckning i fartyg som är äldre än femton år, när det gäller lån från skeppshypotekskassan, och tio år, när det gäller lån från sekundär­ lånekassan.

10

§.

Lån skall lämnas på bestämd tid. Lånetiden må ej överstiga femton år för lån från skeppshypotekskassan och tio år för lån från sekundärlånekassan.

4

Överstiger lånetiden ett år, skall kassan i regel utlämna lånet att återbe­

talas genom avbetalningar enligt fastställd plan.

It §•

Förfallotiden för lån som kassa beviljar skall bestämmas så, att den är

förenlig med villkoren för kassans förbindelser.

Kassa skall vidare ägna särskild uppmärksamhet åt att samma eller med

varandra i väsentlig ekonomisk intressegemenskap förbundna låntagare

icke erhålla lån i sådan omfattning, att fara för kassans säkerhet kan upp­

komma. Med lån jämställes borgen, annan garantiförpliktelse till kassan

och garantiförpliktelse som kassan ingått för låntagaren.

12

§.

Om säkerhet för lån försämras väsentligt eller låntagare icke fullgör vill­

koren för sitt lån, äger kassan uppsäga detta till betalning omedelbart eller

inom viss tid.

Kostnad för besiktning, värdering, inteckningsåtgärd och annat dylikt be­

talas av låntagaren.

Skadeståndsskyldighet för styrelseledamöter och revisorer

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1965

13 §.

Styrelseledamöter, som genom att överträda föreskrift i denna förordning

eller med stöd av förordningen meddelad bestämmelse eller eljest uppsåtli-

gen eller av oaktsamhet tillskynda kassa skada, svara solidariskt för skadan.

Ha revisorer i sin berättelse mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift eller

uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot sådan uppgift i handling

som granskats av dem eller vid fullgörande av sitt uppdrag visat oaktsamhet,

äro de solidariskt ansvariga mot kassan för all skada som uppkommer

därav.

Likvidation

14 §.

Om likvidation och om förfarandet därvid förordnar Konungen. Innan

sådant förordnande meddelas, skall styrelsen höras.

För vad som vid likvidation återstår av förbindelser sedan kassans egna

medel använts för att fullgöra förbindelserna äro låntagarna ansvariga i för­

hållande till de vid likvidationsbeslutet oguldna kapitalbeloppen av sina lån

från kassan. Kan låntagare icke fullgöra denna sin betalningsskyldighet, äro

övriga låntagare hos kassan med samma fördelning ansvariga för bristen.

Låntagarens ansvarighet må dock icke göras gällande till högre belopp än

som motsvarar, beträffande låntagare hos skeppshypotekskassan fem och

beträffande låntagare hos sekundärlånekassan tio procent av det vid likvi­

dationsbeslutet oguldna kapitalbeloppet av hans lån från kassan.

Garantifond må tagas i anspråk endast i den mån det behöves för att full­

göra kassans förbindelser, sedan kassans egna medel blivit använda och lån­

tagarnas ansvarighet enligt andra stycket utnyttjats.

Vad som återstår av tillgångar sedan skulderna betalats tillfaller staten.

Kungl. Maj. ts proposition nr 99 år 1905

Reglemente

5

15 §.

Närmare bestämmelser om kassornas verksamhet meddelas i reglemente som Konungen utfärdar.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1965, då förordningen den 6 juni 1929 (nr 129) angående Svenska skeppshypotekskassan skall upphöra att gälla.

Vid tillämpningen av 8 § andra stycket i den nya förordningen inräknas sådan skuld eller garantiförpliktelse som tillkommit före den nya förord­ ningens ikraftträdande icke i skeppshypotekskassans låneskuld.

Till säkerhet för obligationslån, som skeppshypotekskassan upptagit före den nya förordningens ikraftträdande, skall även därefter tjäna den grund­ fond som avses i 2 § i den upphävda förordningen. För sådant obligations­ lån skola, så länge det icke återbetalats, vid varje tidpunkt finnas pantför­ skrivna antingen, enligt 6 § sistnämnda förordning, reverser som enligt hit­ tillsvarande bestämmelser kunnat belånas hos kassan jämte sådan säkerhet som kunnat godtagas enligt samma förordning eller tillgodohavande hos svensk bank av motsvarande belopp. Här avsedd säkerhet för obligationslån må icke användas för förbindelse som kassan iklätt sig efter den nya för­ ordningens ikraftträdande. Tagas därefter i anspråk obligationer som ställts till förfogande av staten, skall 4 § andra stycket i den upphävda förordning­ en alltjämt tillämpas. Sedan obligationslån som här avses till fullo återbeta­ lats, skola de obligationer som utgöra grundfond återlämnas till staten.

Även efter den nya förordningens ikraftträdande skall såsom reservfond som omnämnes i 7 § i den upphävda förordningen redovisas ett belopp, som i förhållande till beloppet av kassans utelöpande, från dess verksamhet före den nya förordningens ikraftträdande härrörande låneskuld motsvarar för­ hållandet vid ikraftträdandet mellan reservfonden och låneskulden. Nämn­ da reservfond må användas till gäldande av endast sådana utgifter och för­ luster till vilkas täckande skeppshypotekskassans inkomster icke förslå och vilka hänföra sig till kassans verksamhet före den nya förordningens ikraftträdande. Här avsedd reservfond skall redovisas i reverser av det slag som avses i föregående stycke, i sådana värdehandlingar i vilka omyndigs medel må anbringas eller i tillgodohavande i svensk bank.

I fråga om lån som skeppshypotekskassan beviljat före den nya förord­ ningens ikraftträdande gälla alltjämt bestämmelserna i 8—21 §§ i den upp­ hävda förordningen. I fråga om tiden den 1 januari— den 30 juni 1965 gälla bestämmelserna i 22 § andra stycket sista punkten och 25 § i den upphävda förordningen. Styrelsens förvaltningsberättelse och revisorernas utlåtande för samma tid skola genom den nya styrelsens försorg offentliggöras i tryck samt före utgången av september månad 1965 dels överlämnas till chefen för finansdepartementet och fullmäktige i riksgäldskontoret, dels tillställas dem som voro låntagare hos kassan den 30 juni 1965. På kallelse av den nya styrelsen skola dessa låntagare före utgången av oktober månad 1965 sammanträda för granskning av styrelsens förvaltning och kassans räken­ skaper för tiden den 1 januari—den 30 juni 1965. Det yttrande låntagarna därvid besluta skall senast åtta dagar efter sammanträdet tillställas chefen för finansdepartementet och fullmäktige i riksgäldskontoret. Konungen prö-

1 Ilihany till riksdagens protokoll t Hd 5. / samt. År

H!i

ö

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1965

var styrelsens förvaltning under tiden den 1 januari—den 30 juni 1965 se­

dan tiden för låntagarnas yttrande gått till ända. I fråga om styrelsens för­

valtning före den nya förordningens ikraftträdande skall 24 § i den upphäv­

da förordningen tillämpas.

Fordras eljest särskilda bestämmelser i fråga om denna förordnings

ikraftträdande äger Konungen meddela sådana bestämmelser.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 53 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 (ur 370)

Härigenom förordnas, att 53 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28 sep­

tember 19281 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

53 §.

1 mom. Skyldighet att------------av rörelse;

d) akademier, Nobelstiftelsen samt

stiftelsen Dag Hammarskjölds Min­

nesfond, så ock allmänna undervis­

ningsverk, sådana sammanslutning­

ar av studerande vid rikets universi­

tet och högskolor i vilka de stude­

rande enligt gällande stadgar äro

skyldiga att vara medlemmar, sjö­

manshus, svenska skeppshypoteks-

kassan, norrlandsfonden, malmfon­

den för forsknings- och utvecklings­

arbete, järnkontoret, så länge konto­

rets vinstmedel användas till allmänt

nyttiga ändamål och kontoret icke

lämnar utdelning åt sina delägare,

aktiebolaget tipstjänst, svenska pen­

ninglotteriet aktiebolag, allmänna

pensionsfonden, allmänna sjukför­

säkringsfonden, pensionsstiftelser,

allmänna försäkringskassor, under­

stödsföreningar, som icke bedriva

till livförsäkring hänförlig verksam­

het, jämlikt lagen om aktiebolags

pensions- och andra personalstiftel­

ser bildade stiftelser för arbetslös-

d) akademier, Nobelstiftelsen samt

stiftelsen Dag Hammarskjölds Min­

nesfond, så ock allmänna undervis­

ningsverk, sådana sammanslutning­

ar av studerande vid rikets univer­

sitet och högskolor i vilka de stude­

rande enligt gällande stadgar äro

skyldiga att vara medlemmar, sjö­

manshus, svenska skeppshypoteks-

kassan, skeppsfartens sekundårlåne-

kassa, norrlandsfonden, malmfon­

den för forsknings- och utveck­

lingsarbete, järnkontoret, så länge

kontorets vinstmedel användas till

allmänt nyttiga ändamål och kon­

toret icke lämnar utdelning åt

sina delägare, aktiebolaget tips-

tjänst, svenska penninglotteriet ak­

tiebolag, allmänna pensionsfonden,

allmänna

sj ukf ör säkringsf onden,

pensionsstiftelser, allmänna försäk­

ringskassor, understödsföreningar,

som icke bedriva till livförsäkring

hänförlig verksamhet, jämlikt lagen

om aktiebolags pensions- och andra

1 Senaste lydelse av 53 § se 1963: 303.

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1965

(Nuvarande lydelse)

hetsunderstöd, sjukhjälp eller hjälp vid olycksfall, sådana ömsesidiga försäkringsbolag för försäkring av egendom, å vilka lagen om försäk­ ringsrörelse icke äger tillämpning el­ ler vilkas verksamhetsområden falla utanför Stockholm och omfatta alle­ nast visst län eller del av län, även­ som sådana ömsesidiga försäkrings­ bolag, som avses i lagen om yrkes­ skadeförsäkring :

för inkomst av fastighet;

e) kyrkor, andra------------------Riksskattenämnden må,-------

(Föreslagen lydelse)

personalstiftelser bildade stiftelser för arbetslöshetsunderstöd, sjuk­ hjälp eller hjälp vid olycksfall, så­ dana ömsesidiga försäkringsbolag för försäkring av egendom, å vilka lagen om försäkringsrörelse icke äger tillämpning eller vilkas verk­ samhetsområden falla utanför Stock­ holm och omfatta allenast visst

län

eller del av län, ävensom sådana öm­ sesidiga försäkringsbolag, som avses i lagen om yrkesskadeförsäkring:

för inkomst av fastighet;

eller rörelse, icke föras.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1965.

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 7 § förordningen den 26 juli 1947 (nr 576)

om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 7 § förordningen den 26 juli 1947 om statlig in­ komstskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

7 §■

Från skattskyldighet------------ävensom hushållningssällskap: för all inkomst; för all inkomst;

e) akademier, Nobelstiftelsen samt stiftelsen Dag Hammarskjölds Min­ nesfond, så ock allmänna undervis­ ningsverk, sådana sammanslutning­ ar av studerande vid rikets universi­ tet och högskolor i vilka de stude­ rande enligt gällande stadgar äro skyldiga att vara medlemmar, sjö­ manshus, svenska skeppshypoteks- kassan, norrlandsfonden, malmfon-

e) akademier, Nobelstiftelsen samt stiftelsen Dag Hammarskjölds Min­ nesfond, så ock allmänna undervis­ ningsverk, sådana sammanslutning­ ar av studerande vid rikets universi­ tet och högskolor i vilka de stude­ rande enligt gällande stadgar äro skyldiga att vara medlemmar, sjö­ manshus, svenska skeppshypoteks- kassan, skeppsfartens sekundärlåne-

Senastc lydelse av 7 § se 1963: 27.

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 99 år 1965

(Nuvarande lydelse)

den för forsknings- och utvecklings­

arbete, järnkontoret, så länge konto­

rets vinstmedel användas till allmänt

nyttiga ändamål och kontoret icke

lämnar utdelning åt sina delägare,

aktiebolaget tipstjänst, svenska pen­

ninglotteriet aktiebolag, allmänna

pensionsfonden, allmänna sjukför­

säkringsfonden, pensionsstiftelser,

allmänna försäkringskassor, under­

stödsföreningar, med undantag för

dem, vilka enligt sina stadgar äga

meddela annan kapitalförsäkring än

sådan som omfattar kapitalunder­

stöd å högst 500 kronor för medlem,

jämlikt lagen om aktiebolags pen­

sions- och andra personalstiftelser

bildade stiftelser för arbetslöshets­

understöd, sjukhjälp eller hjälp vid

olycksfall, sådana ömsesidiga för­

säkringsbolag för försäkring av

egendom, å vilka lagen om försäk­

ringsrörelse icke äger tillämpning el­

ler vilkas verksamhetsområden falla

utanför Stockholm och omfatta alle­

nast visst län eller del av län, även­

som sådana ömsesidiga försäkrings­

bolag, som avses i lagen om yrkes­

skadeförsäkring :

(Föreslagen lydelse)

kassa, norrlandsfonden, malmfon­

den för forsknings- och utvecklings­

arbete, järnkontoret, så länge konto­

rets vinstmedel användas till all­

mänt nyttiga ändamål och kontoret

icke lämnar utdelning åt sina del­

ägare, aktiebolaget tipstjänst, svens­

ka penninglotteriet aktiebolag, all­

männa pensionsfonden, allmänna

sjukförsäkringsfonden, pensions­

stiftelser, allmänna försäkringskas­

sor, understödsföreningar, med un­

dantag för dem, vilka enligt sina

stadgar äga meddela annan kapital­

försäkring än sådan som omfattar

kapitalunderstöd å högst 500 kronor

för medlem, jämlikt lagen om aktie­

bolags pensions- och andra personal­

stiftelser bildade stiftelser för ar­

betslöshetsunderstöd, sjukhjälp el­

ler hjälp vid olycksfall, sådana öm­

sesidiga försäkringsbolag för försäk­

ring av egendom, å vilka lagen om

försäkringsrörelse icke äger tillämp­

ning eller vilkas verksamhetsområ­

den falla utanför Stockholm och om­

fatta allenast visst län eller del av

län, ävensom sådana ömsesidiga för­

säkringsbolag, som avses i lagen om

yrkesskadeförsäkring:

för all inkomst;

för all inkomst;

f) kyrkor, andra --------- — hänför lig verksamhet.

Riksskattenämnden må,------------ icke föras.

Aktiebolag och------------ bolagens verksamhet.

Om aktierna------ ^------- —■ — lös egendom.

Riksskattenämnden må,--------- icke föras.

Att personer, —--------------------- samma paragraf.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1965.

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1965

9

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 12 § reglementet den 28 maj 1959 (nr 293) angående

allmänna pensionsfondens förvaltning

Härigenom förordnas, att 12 § reglementet den 28 maj 19591 angående all­ männa pensionsfondens förvaltning skall erhålla ändrad lydelse på sätt ne­ dan angives.

' ' ‘ ». • I’-- 1? >'.!*'• •• i i

,i

'

J

t

1? I

,\fU i* t

V •

i

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

12

§.

Fondstyrelse må placera de under styrelsens förvaltning stående medlen

1. i obligationer utfärdade av sta­ ten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet, Sveriges allmänna hy- poteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Svenska bo- stadskreditkassan, Svenska skepps- hypotekskassan eller av kreditaktie­ bolag, som enligt vad därom finnes stadgat står under tillsyn av bankin­ spektionen ;

2. i obligationer------------ — I den —-----------------eller postgirokontoret

1. i obligationer utfärdade av sta­ ten, kommun eller därmed jämför­ lig samfällighet, Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveri­ ges stadshypotekskassa, Svenska bo- stadskreditkassan, Svenska skepps- hypotekskassan eller Skeppsfartens sekundärlånekassa eller av kreditak­ tiebolag, som enligt vad därom fin­ nes stadgat står under tillsyn av bankinspektionen;

om återlån.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1965.

1 Senaste lydelse av 12 § se 1963: 78.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1965

-»(»'»'i'-!

Förslag

till

»

Förordning

om ändrad lydelse av 9 § reglementet den 26 maj 1961 (nr 265)

angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder

Härigenom förordnas, att 9 § reglementet den 26 maj 1961 angående för­

valtningen av riksförsäkringsverkets fonder1 skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

9 §.

Fondfullmäktige må placera fond­

medel

1. i obligationer utfärdade av sta­

ten, kommun eller därmed jämför­

lig samfällighet, Sveriges allmänna

hypoteksbank, Konungariket Sveri­

ges stadshypotekskassa, Svenska bo-

stadskreditkassan, Svenska skepps-

hypotekskassan eller av kreditaktie­

bolag, som enligt vad därom finnes

stadgat står under tillsyn av bank­

inspektionen ;

2. i obligationer —--------------

Placeras medel-----------------

Fondfullmäktige må placera fond­

medel

1. i obligationer utfärdade av sta­

ten, kommun eller därmed jämför­

lig samfällighet, Sveriges allmänna

hypoteksbank, Konungariket Sveri­

ges stadshypotekskassa, Svenska bo-

stadskreditkassan, Svenska skepps-

hypotekskassan eller Skeppsfartens

sekundärlånekassa eller av kredit­

aktiebolag, som enligt vad därom

finnes stadgat står under tillsyn av

bankinspektionen;

under 7. omförmäles.

kunnat betingas.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1965.

1 Senaste lydelse av 9 § se 1963 : 79.

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1965

11

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 22 § stämpelskatteförordningen den 21 maj 1964

(nr 308)

Härigenom förordnas att 22 § stämpelskatteförordningen den 21 maj

19641 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

22

Skatteplikt föreligger icke för ob­

ligationer, som staten garanterar, ej

heller för obligationer, som utfärdas

av svensk kommun eller landstings­

kommun eller av Sveriges allmänna

hypoteksbank, Konungariket Sveri­

ges stadshypotekskassa, Svenska bo-

stadskreditkassan, Svenska skepps-

hypotekskassan, Kommunkredit Ak­

tiebolag eller Kommunlåneinstitutet

Aktiebolag eller av svenskt aktiebo­

lag med ändamål att idka belåning

av fast egendom eller tomträtt.

§•

Skatteplikt föreligger icke för ob­

ligationer, som staten garanterar, ej

heller för obligationer, som utfärdas

av svensk kommun eller landstings­

kommun eller av Sveriges allmänna

hypoteksbank, Konungariket Sveri­

ges stadshypotekskassa, Svenska bo-

stadskreditkassan, Svenska skepps-

hypotekskassan, Skeppsfartens se-

kundärlånekassa, Kommunkredit

Aktiebolag eller Kommunlåneinsti­

tutet Aktiebolag eller av svenskt ak­

tiebolag med ändamål att idka belå­

ning av fast egendom eller tomträtt.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1965.

1 Senaste lydelse

av

22 § se 1964: 803.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1965

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 19

mars 1965.

Närvarande:

Statsministern

E

rlander

,

ministern för utrikes ärendena

N

ilsson

,

statsråden

S

träng

, L

indström

, L

ange

, L

indholm

, K

ling

, S

koglund

, E

denman

,

J ohansson , H ermansson , H olmqvist , A spling , P alme , S ven -E ric N ilsson .

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen­

sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga angående omorga­

nisation av Svenska skeppshypotekskassan, m. m. och anför.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 2 oktober 1964 tillkallade

jag samma dag fem personer1 med uppdrag att ingå såsom ledamöter i en

förhandlingsdelegation för att med företrädare för rederinäringen föra för­

handlingar rörande inrättande av kreditinstitut för företag inom rederinä­

ringen. Förhandlingar har därefter förts mellan den statliga delegationen

och en förhandlingsdelegation från Sveriges redareförening. Delegationerna

har under sitt arbete haft kontakt med företrädare för Svenska skeppshypo­

tekskassan och Svensk fartygskredit aktiebolag.

Sedan förhandlingarna slutförts har delegationerna med skrivelse den 12

december 1964 överlämnat förslag till omorganisation av Svenska skepps­

hypotekskassan och om inrättande av Skeppsfartens sekundärlånekassa.

Delegationerna har därvid också upprättat förslag bl. a. till förordning om

Svenska skeppshypotekskassan och om Skeppsfartens sekundärlånekassa.

Förslaget torde få bifogas detta protokoll som bilaga 1.

över delegationernas förslag har efter remiss yttranden avgetts av bank­

inspektionen, försäkringsinspektionen, kommerskollegium, sjöfartsstyrel-

sen, fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret, statens låne-

nämnd för den mindre skeppsfarten, Svenska skeppshypotekskassan, Svens­

ka bankföreningen, Svensk fartygskredit aktiebolag, Sveriges redareför­

ening och Sveriges varvsindustriförening.

Kommerskollegium har överlämnat yttranden från tio handelskamrar.

1 Statssekreteraren i finansdepartementet Krister Wickman, ordförande, bankdirektören i

riksbanken Arne Callans, byråchefen i finansdepartementet Åke Gustafsson, kanslirådet i kom­

munikationsdepartementet Åke Hartvig och hovrättsassessorn Göran Wahlgren.

Kungl. Maj. ts proposition nr 99 år 1965

13

Nuvarande former för långfristig kreditgivning till rederiföretag

Delegationerna har lämnat en redogörelse för nuvarande former för lång­ fristig kreditgivning till rederiföretag. Av denna redogörelse framgår föl­ jande.

För rederiföretag ställs långfristig kredit till förfogande genom Svenska skeppshypotekskassan, statens sekundärlånefond för rederinäringen, sta­ tens lånefond för den mindre skeppsfarten och Svensk fartygskredit aktie­ bolag.

Svenska skeppshypotekskassan lämnar lån mot säkerhet av inteckning i svenska, maskindrivna fartyg. Kassans utlåning har av statsmakterna be­ gränsats till att avse fartyg med en bruttodräktighet av högst 7 000 ton, dock med möjlighet för Kungl. Maj:t att medge belåning av större fartyg.

Lånen får uppgå till högst 50 % av fartygets uppskattade värde. Säkerheten skall utgöras av inteckning inom 50 % av fartygsvärdet. Amorteringstiden för lånen får utgöra högst tio år. Om sekundärlån beviljats i fartyg, som be­ lånats hos kassan, kan amorteringstiden dock utsträckas till tolv år. An­ stånd med amortering kan även medges under högst ett år i sänder. Kassan finansierar sin långivning genom obligationsupplåning. Som säkerhet för de utställda obligationerna står dels de hos kassan belånade reverserna med tillhörande hypotek och dels en grundfond, som staten tillskjutit i form av statsobligationer på 15 milj. kr. Obligationsupplåningen är begränsad till högst tio gånger grundfondens belopp. — Bestämmelserna om kassan finns i förordningen den 6 juni 1929 (nr 129) angående Svenska skeppshypoteks­ kassan (ändrad 1936: 314, 1944: 209, 1952: 295 och 1958: 178) samt i regle­ mente den 22 november 1929 (nr 364), ändrat genom SFS 1930: 18 och 1944:210.

Statens sekundärlånefond för rederinäringen har till ändamål att lämna lån mot säkerhet av inteckning i fartyg som är belånat i Svenska skeppshy­ potekskassan. Lån medges endast för nybyggnad eller modernisering av far­ tyg. Fonden förvaltas av riksgäldskontoret. Ledningen av densamma ut­ övas av en särskild nämnd, vilken utgörs av skeppshypotekskassans sty­ relse. De utlämnade lånen får uppgå till högst 20 % av fartygets värde. Sä­ kerheten skall utgöras av inteckning inom 70 % av fartygsvärdet. Om skäl föreligger kan inteckningen förstärkas med annan pant eller borgen. Lånen löper med statens normalränta (f. n. 5,25 %). Amorteringstiden får vara högst åtta år. — Utlämnandet av lån från sekundärlånefonden regleras i kungörelsen den 19 maj 1939 (nr 185) angående allmänna villkor och be­ stämmelser för lån ur fonden.

Statens lånefond för den mindre skeppsfarten lämnar lån för nybyggnad, köp eller modernisering av fartyg om högst 300 eller undantagsvis högst 500 registerton. Lånen får uppgå till högst 80 % av fartygets värde. Säker-

2t Bi han g till riksdagens protokoll l'JC>.r>. 1 samt. Nr fl»

14

heten skall som regel utgöras av inteckning med bästa förmånsrätt. Lånen

löper med normalränta (f. n. 5,25 %) och amorteras j>å högst femton år.

För lån till köp av fartyg får lånetiden inte utsträckas längre än till dess

fartyget uppnår en ålder av femton år. Lån för köp av fartyg kan vara

amorteringsfritt ett år och annat lån högst tre år. — Låneverksamheten

regleras numera i kungörelsen den 6 juni 1957 (nr 340) om statens låne­

fond för den mindre skeppsfarten.

Svensk fartygskredit aktiebolag lämnar lån mot säkerhet av inteckning i

svenskägda maskindrivna fartyg. Bolaget erhåller medel för sådan långiv­

ning genom att uppta lån på marknaden.

Lånen från bolaget får i de enskilda fallen uppgå till högst 50 % av det

av bolagets styrelse uppskattade värdet av fartyget, dock högst 50 % av

taxationsvärdet. Säkerheten skall utgöras av inteckning med bästa förmåns­

rätt inom detta belopp. I stället för inteckning kan i särskilda fall godtas

depositionsbevis eller garanti av svensk bank.

Bolagets aktiekapital skall enligt bolagsordningen utgöra minst 7 och

högst 21 milj. kr. F. n. uppgår aktiekapitalet till 20 milj. kr. Bolagets egen

upplåning får inte överstiga tio gånger aktiekapitalet.

Kungi. Maj.ts proposition nr 99 år 1965

Förhandlingsdelegationernas förslag

Delegationerna framhåller att företrädare för rederinäringen påtalat vis­

sa brister i kreditorganisationen i fråga om den långfristiga

kreditgivningen till denna näringsgren. Dessa brister har, sägs det, främst

ansetts hänförliga till lånens belopp, amorteringstiden och gällande tonnage­

gränser vid utlåningen. Erinringar har även gjorts mot tillämpade ränte­

marginaler samt vissa andra lånevillkor.

Vad beträffar lånens storlek har kritiken framhållit bl. a., att de nuva­

rande statliga låneformerna för rederinäringen erbjuder en förhållandevis

låg bottenbelåning och mycket begränsade möjligheter till sekundärbelå-

ning. Mot bakgrunden av att nybyggnadsvärdet för ett linjefartyg numera

rör sig omkring 20 milj. kr. och att värdet för större bulk- och tankfartyg

belöper sig till inemot 50 milj. kr„ anses de nuvarande lånemöjligheterna ur

rederinäringens synvinkel framstå såsom otillräckliga.

Amorteringstiden för fartygsbelåning är f. n. som regel högst tio år. Ofta

föreligger enligt rederiernas mening behov av längre amorteringstid. Detta

gäller t. ex. i sådana fall då möjlighet föreligger till tidscerteparti.

Vad slutligen gäller tonnagegränserna har från rederihåll framhållits att

skeppshypotekskassan inte lämnar lån till fartyg över 7 000 ton. Rederierna

inriktar sig emellertid på allt större fartygsenheter. Detta innebär att kas­

san inte kan ägna sig åt långivning till vissa grenar av sjöfartsnäringen, där

enligt rederiföretagens uppfattning ett speciellt omfattande lånebehov nu

gör sig gällande.

15

Utgångspunkten för delegationernas förslag bär varit att förbättra de institutionella betingelserna för den långfristiga kredit- givningen till rederiföretag. Delegationerna har övervägt huruvida detia lämpligen borde ske genom inrättande av ett nytt kreditinstitut efter möns­ ter av de kreditbolag som inrättats med statlig medverkan, såsom Aktiebo­ laget Industrikredit och Aktiebolaget Företagskredit, Lantbruksnäringarnas primärkredit aktiebolag och Lantbruksnäringarnas sekundärkredit aktiebo­ lag samt Aktiebolaget Svensk exportkredit. Delegationerna bar emellertid funnit, att rederinäringens kreditfråga skulle kunna lösas på ett mera ändamålsenligt sätt genom en omorganisation av den nuvarande skepps- hypotekskassan och genom att denna kompletteras med en kassa för se- kundärkrediter, benämnd Skeppsfartens sekundärlånekassa, med väsent­ ligt större utlåningskapacitet än vad som f. n. föreligger på detta område.

Kassornas ändamål föreslås vara att medverka vid finansiering av rederi­ företag här i riket genom att utlämna lån, huvudsakligen av långfristig karaktär, eller ikläda sig garanti för sådana lån. I den nu gällande förord­ ningen angående Svenska skeppshypotekskassan har en anknytning skett till lån mot inteckning i svenskt fartyg. Delegationerna har valt att i stället, i likhet med vad som skett i senare bolagsordningar för kreditbolag, anknyta lånebestämmelserna till vederbörande företag.

Som framgår av den tidigare lämnade redogörelsen gäller f. n. alt skepps­ hypotekskassan inte kan lämna lån avseende fartyg med en bruttodräktig- het över 7 000 ton, utan att Kungl. Maj :t i varje särskilt fall lämnat medgi­ vande härtill. Denna gräns fastställdes år 1963 efter att tidigare ha varit 3 000 ton. Begränsningen var ursprungligen betingad av kreditmarknads­ politiska överväganden. Syftet var att de lånemedel som stod till kassans förfogande skulle förbehållas det mindre och medelstora tonnaget. Primär- kreditgivningen för det större tonnaget har skett genom Svensk fartygskre- dit aktiebolag.

Den nuvarande tonnagegränsen har enligt delegationerna lett till eu icke tillfredsställande begränsning av rederiföretagens möjlighet att erhålla lån från skeppshypotekskassan. Detta har speciellt blivit markant genom den fortgående utvecklingen med övergång till större fartygsenheter. Delega­ tionerna föreslår därför, att den nuvarande tonnagegränsen slopas.

Såväl skeppshypotekskassan som seknndärlånekassan föreslås skola ha en garantifond, som ställs till förfogande av staten. I den nuvarande skepps­ hypotekskassan har en motsvarande garanti ställts av staten i form av stats­ obligationer till ett nominellt belopp av 15 milj. kr. Delegationerna har an­ sett det lämpligt, att garantin i stället lämnas genom en av fullmäktige i riksgäldskontoret utfärdad garantiförbindelse. Detta överensstämmer med vad som gäller för motsvarande garanti i de tidigare nämnda kreditaktiebo­ lagen, i vilka sluten ingår som delägare.

Kungl. Mcij:ts proposition nr 91) år 1965

1 (i

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1965

Garantifondens syfte är att utgöra särskild säkerhet för de förbindelser

som kassan ingår. Storleken av garantifonden är därför beroende av den

upplånings- och därmed utlåningsvolvm som kassorna anses böra ha. De­

legationerna har funnit det lämpligt att garantifonden bestäms till 40 milj.

kr. för skeppshypotekskassan och till 15 milj. kr. för sekundärlånekassan.

I likhet med nu gällande föreskrifter för skeppshypotekskassan skall även

för den omorganiserade kassan och för sekundärlånekassan den behållna

årsvinsten avsättas till reservfond. Denna bör enligt förslaget uppgå till ett

belopp som för skeppshypotekskassan motsvarar 2 % av skulderna och

för sekundärlånekassan 3 % av skulderna. Med skeppshypotekskassans

skulder avses i detta sammanhang de skulder som uppstår efter omorgani­

sationen.

Kassornas utlånings volym bestäms av deras upplåning och deras egna

tillgångar. Upplåningsrätten skall enligt förslaget regleras på samma sätt

som gäller för de tidigare nämnda kreditbolagen för primärkrediter och

sekundärkrediter. Skeppshypotekskassan skall sålunda kunna upplåna me­

del motsvarande högst tio gånger summan av kassans garanti- och reserv­

fonder. För sekundärlånekassan är motsvarande bestämmelse sex gånger

garanti- och reservfonden. Med upplåning skall enligt delegationerna härvid

jämställas ingångna garantiförpliktelser.

Detta innebär — om hänsyn inte tas till den blivande reservfonden — en

sammanlagd utlåningskapacitet för skeppshypotekskassan av (10 X 40) 400

milj. kr. och för sekundärlånekassan av (6 X 15) 00 milj. kr. Sammanlagt

skulle båda kassorna sålunda kunna lämna lån till ett belopp av inemot 500

milj. kr.

Den snävare upplåningsrätten för sekundärlånekassan är — liksom i frå­

ga om de nämnda kreditbolagen — betingad av önskemålet att kompensera

de sämre säkerheter som sekundärlånekassan kan få för sina lån i jämfö­

relse med skeppshypotekskassan. Genom denna begränsning bör sekundär­

lånekassan få samma kreditvärdighet gentemot sina egna långivare.

Obligationsemitterande kreditinstitut har hittills haft regler som stipu­

lerar ett särskilt skydd för obligationshavarna genom krav på pantsältning

av lånehandlingar med tillhörande säkerheter. En sådan regel gäller f. n.

också för skeppshypotekskassan. Bestämmelserna härom är intagna i 6 §

förordningen angående Svenska skeppshypotekskassan. Delegationerna har

dryftat frågan huruvida ett sådant särskilt skydd skall behöva bibehållas.

Vid en avvägning av å ena sidan det värde för obligationsköparen som pant­

skyddet möjligen kan anses innebära och å andra sidan de kostnader och

olägenheter i övrigt för kassan som detta för med sig har delegationerna

efter samråd med bankinspektionen kommit till den uppfattningen att reg­

ler härom i fortsättningen inte torde vara nödvändiga. Obligationsköparnas

intresse måste nämligen anses vara tillfredsställande tillgodosett genom

17

den statliga garantin och de relativt stränga krav som ställs på låntagarna genom de föreslagna författningsbestämmelserna.

Beträffande länens löptid gäller enligt förslaget att lån från skeppshypo- tekskassan skall kunna lämnas på högst femton år.. Detta innebär en för­ längning i förhållande till vad som nu tillämpas, nämligen som regel högst tio år. För sekundärlånekassan har en något kortare lånetid ansetts erfor­ derlig. Denna har föreslagits skola vara högst tio år.

Som säkerhet för lån från skeppshypotekskassan skall ställas inteck­ ningar i svenskt fartyg liggande inom 50 % av fartygsvärdet. För sekundär - länekassan gäller att motsvarande värde skall vara 70 %. I stället för far- tygsinteckning skall som säkerhet även kunna gälla borgen av staten eller hank.

Delegationerna finner anledning påpeka, att säkerheten i och för sig inte behöver ställas i det fartyg som närmast föranlett lånet. I den mån ett re­ deriföretag sålunda har tillräckliga säkerheter i äldre fartyg, kan dessa sä­ kerheter utnyttjas för att finansiera t. ex. nybyggnad av ett fartyg.

Då även äldre fartyg skall kunna belånas, har delegationerna ansett eu begränsningsregel böra uppställas såvitt gäller maximiåldern på fartyg som skall tjäna som säkerhet. Som pant skall sålunda kunna godtas endast far­ tyg, vars ålder inte överstiger femton år när det gäller lån från skeppshypo­ tekskassan och tio år såvitt avser lån från sekundärlånekassan.

Den utvidgning av lånemöjligheterna för rederinäringen som föreslagits i jämförelse med den nuvarande skeppshypotekskassan har aktualiserat frågan om ett visst kollektivt ansvar för låntagarna. I den nuvarande skeppshypotekskassan är rederinäringen i egenskap av huvudintressent på låntagarsidan engagerad i mycket ringa utsträckning i jämförelse med mot­ svarande intressekollektiv i likartade kreditinrättningar såsom inom lands- hypoteks-, stadshypoteks- och bostadskreditväsendet. Skeppshypotekskas- sans löntagarkollektiv är sålunda f. n. enligt 15 § förordningen angående Svenska skeppshypotekskassan ansvarigt endast för förlust som kan åsam­ kas kassan av att belånat fartyg utan kassans medgivande upphör att vara svenskt. Envar låntagare är därvid ansvarig för förlustens täckande i för­ hållande till högsta under räkenskapsåret oguldna belopp av hans lån. Inom hypoteks- och bostadskreditväsendet föreligger ansvar för låntagarna-tör- eningsmedlemmarna för förenings förbindelser i förhållande till de högsta under senast förflutna räkenskapsåret oguldna kapitalbeloppen av deras lån från förening.

Frågan om ansvarighet för löntagarkollektivet diskuterades redan vid till­ komsten av den nuvarande skeppshypotekskassan. i prop. 1929: 160 fram­ höll föredragande departementschefen hl. a.

Allmänna hypoteksbanken och stadshypotekskassan äro grundade på principen om låntagarnas personliga ansvarighet för vederbörande hypo- teksförening och i sista hand hankens eller kassans samtliga förbindelser.

Kungl. Maj. ts proposition nr 99 år 1965

18

Även inom sjöfartsnäringen är nämnda princip icke helt okänd. Sålunda

vilar ångfartygsassuransföreningarna, hos vilka en mycket stor del av den

svenska ångfartygsflottan är försäkrad, på den solidariska ansvarighetens

grund.

Vidkommande skeppshypotekskassan med dess förhållandevis stora låne-

enheter och fåtaliga klientel synas mig emellertid omständigheterna vara så­

dana, att en generell tillämpning av nu nämnda princip skulle vara föga

skälig.

Mot bakgrunden av förhållandena inom nyss berörda kreditinrättningar

och den föreslagna utvidgningen har delegationerna enats om att i princip

införa ett vidgat kollektivt låntagaransvar. På grund av de speciella omstän­

digheter som bl. a. berörts i ovan återgivna departementschefsuttalande har

dock ansetts att ansvaret hör modifieras i två viktiga hänseenden i förhål­

lande till vad som gäller inom hypoteks- och bostadskreditväsendet. För det

första bör, på grund av den säkerhetsmarginal som kreditinstitut för far-

tygsbelåning bör arbeta med, verksamheten inte normalt fortsätta med hjälp

av tillskott från låntagarna, om institutets egna tillgångar inte räcker till

att fullgöra dess förbindelser. Institutet bör i sådant fall träda i likvidation.

Därför har föreslagits att låntagarnas ansvarighet skall kunna påkallas först

under likvidationsförfarande. För det andra har låntagarnas ansvarighet be­

gränsats till russ procent, i skeppshypotekskassan 5 % och i sekundärlå-

nekassan 10 %, av det kapitalbelopp för vilket låntagaren häftar i skuld vid

likvidationsbeslutet.

De föreslagna reglerna innebär, att vid kassas likvidation dess egna medel

i första hand kommer att tas i anspråk. Bl. a. kommer hela reservfonden att

utnyttjas. Skulle inte detta vara tillräckligt för att klara kassans förbindel­

ser, får låntagargarantin tas i anspråk intill det begränsade belopp som

angetts. Därefter får garantifonden utnyttjas.

Genom att den enskilde låntagarens ansvarighet begränsats till viss pro­

cent av hans kvarstående lånebelopp hos kassan, kommer han att hela tiden

kunna överblicka omfattningen av sin ansvarighet. För ett tioårigt lån hos

skeppshypotekskassan kommer ansvaret sålunda — beräknat på hela låne­

tiden — att motsvara högst 0,5 % av lånebeloppet.

I fråga om den organisatoriska uppbyggnaden av kassorna innebär för­

slaget att vardera kassan utgör en självständig förvaltningsenhet. Styrelsen

skall dock vara gemensam för båda kassorna. I motsats till vad som f. n.

gäller i skeppshypotekskassan avses samtliga styrelseledamöter skola ut­

ses av Kungl. Maj :t. Delegationerna har förutsatt att Kungl. Maj :t vid valet

av styrelseledamöter beaktar att i styrelsen bör ingå även företrädare för

rederinäringen.

Med hänsyn till det kollektiva ansvar, som föreskrivs för låntagarna, bör

dessa beredas tillfälle till insyn i kassornas förvaltning. Den möjlighet att

årligen sammanträda och ta ställning till förvaltningen, som nu finns för

låntagare i skeppshypotekskassan, föreslås därför skola i princip bibehållas

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1965

19

och även gälla för sekundärlånekassan. Lånlagarna skall därför delges kassornas förvaltningsberättelser och beredas tillfälle att sammanträda år­ ligen för granskning av styrelsens förvaltning och kassans räkenskaper. Detta innebär en rättighet men ingen skyldighet för låntagarna att samman­ träda. Låntagarnas beslutade yttrande om förvaltningen skall tillställas che­ fen för finansdepartementet.

Genom tillkomsten av den nya sekundärlånekassan, föreligger enligt dele­ gationernas mening inte längre behov av statens sekundärlånefond för rederi­ näringen. Delegationerna föreslår därför, att denna fond avvecklas. Däremot synes statens lånefond för den mindre skeppsfarten alltjämt böra bibehållas för sitt nuvarande ändamål.

Delegationerna har slutligen utgått från att de särskilda bestämmelser i skattehänseende m. m. som gäller för skeppshypotekskassan skall vara till­ lämpliga i fortsättningen samt komma att gälla även för den nya sekundär­ lånekassan.

Kungl. Maj:ts proposition nr t)9 år 1965

Remissyttrandena

Delegationernas förslag har vid remissbehandlingen i övervägande grad fått ett positivt mottagande. Ingen remissinstans har avstyrkt förslaget. Några organ har påpekat att rederinäringens tillgång till kreditmarknaden på de föreslagna villkoren innebär att Svensk fartygskredit aktiebolag nöd­ gas upphöra med sin verksamhet. Även vissa andra synpunkter har fram­ lagts.

Behovet av utvidgade lånemöjligheter för skeppsfarten vitsordas av flera remissinstanser. Bankinspektionen framhåller att lönsam­ heten för rederinäringen i vårt land sedan några år tillbaka är svag på grund av den hårda konkurrensen från länder där näringen arbetar med statligt stöd och anser att möjligheterna särskilt till sekundärlånegivning bör utvidgas. Svenska bankföreningen framhåller att skeppsfartens ökade behov av långfristiga krediter sammanhänger i första hand med övergång­ en till större och mera kapitalkrävande fartygstyper. Ilärtill kommer enligt bankföreningen att rederiernas möjligheter till självfinansiering minskat ge­ nom att vinstmarginalerna krympt till följd av den hårda internationella konkurrensen. Även enligt bankföreningens mening är det främst i fråga om den långfristiga sekundärlånegivningen som en förstärkning av de insti­ tutionella betingelserna ter sig påkallad. Tankegångar av liknande slag åter­ kommer i flera yttranden, bl. a. från handclskamrarna i Norrköping, Visby,

Göteborg, Karlstad, Gävle och Sundsvall. Sjöfartsstyrelsen anmärker i sitt remissyttrande att styrelsen hl. a. i yttrande den 9 augusti 1902 rörande ut­ vidgningen av Svenska skeppsliypotekskassans långivning föreslagit utred­ ning omfattande sjöfartens behov av såväl primär- som sekundärkrediter.

Styrelsen säger sig alltjämt vara av den uppfattningen alt framför allt

20

med hänsyn till den långsiktiga utvecklingen — en allsidig undersökning av

kapitalbehovet inom rederinäringen skulle vara av stort värde. Styrelsen

finner det emellertid i hög grad tillfredsställande att som en i varje fall

temporär lösning förslag nu framlagts om en väsentlig förbättring av rede­

riernas lånemöjligheter.

Frågan hur kreditbehovet bäst skall tillgodoses uppmärk­

sammas av åtskilliga remissorgan. Såsom jag inledningsvis anfört är ingen

remissinstans negativt inställd till delegationernas förslag. Många berör

emellertid spörsmål som är av principiell betydelse.

Svenska bankföreningen anför, att förhandlingsdelegationernas förslag i

själva verket innebär att skeppsfarten skall erbjudas en statssubventione-

rad kreditgivning för allt slags tonnage. Bankföreningen vill inte underlåta

att framhålla att det alltid måste väcka principiella betänkligheter att en

viss näringsgren genom åtgärder från det allmännas sida bereds tillgång till

kredit till billigare pris än det som gäller på den reguljära kreditmarkna­

den. I den mån statsmakterna betraktar ett dylikt stöd till rederinäringen

som ett samhällsintresse, heter det i bankföreningens yttrande, anser för­

eningen sig emellertid inte ha något att erinra mot att organisationen för

ifrågavarande kreditgivning utformas i överensstämmelse med vad delega­

tionerna föreslagit.

Kommerskollegium framhåller att kollegium vid tidigare tillfällen uttalat

att en uppdelning av kapitalmarknaden i olika sektioner genom tillskapan­

de av särskilda kreditinstitut för olika ändamål i princip inte synes önsk­

värd. Genom detta motverkas en fritt fungerande kapitalmarknad, vilket

kan begränsa konkurrens på lika villkor på denna marknad. Då emellertid

förslaget i huvudsak innebär en omorganisation av befintliga kreditinstitut,

torde, heter det i kollegii remissyttrande, denna synpunkt kunna lämnas åt

sidan i detta sammanhang.

De principiella reflexionerna angående sättet för tillgodoseende av rederi­

näringens kreditbehov anknyts ofta till de nuvarande och framtida beting­

elserna för Svensk fartygskredit aktiebolag. Bolaget anför i sitt remissytt­

rande.

Svenska skeppsliypotekskassan startade sin rörelse redan år 1929. Någon

begränsning av storleken på de fartyg, som kunde belånas stadgades icke

då. Den av staten tillskjutna grundfonden uppgick till 10 milj. kr. och lå-

nekapaciteten till 100 milj. kr. Detta visade sig väl förslå till början av

1950-talet, då lånekraven plötsligt kraftigt ökade. Grundfonden höjdes

därför 1952 med 5 milj. kr. I början av år 1953 var emellertid situationen

den att kassan hade beviljat men ej utbetalt lån å ca 25 milj. kr. samt

dessutom bordlagt låneansökningar å sammanlagt 155 milj. kr.

Det var i detta läge, som riksbanksfullmäktige av räntepolitiska skäl ak­

tualiserade frågan om en begränsning av kassans verksamhetsområde till

det mindre och medelstora tonnaget.

Beträffande det större tonnaget ifrågasatte riksbanksfullmäktige om fi­

nansieringen av detta överhuvud borde ske genom obligationslån utgivna av

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1965

21

en offentlig institution och gav uttryck för den meningen, att frågan huru­ vida icke lämpligare vägar för finansieringen av det större tonnaget kunde anvisas, varvid närmast borde eftersträvas lösningar som icke förutsatte någon medverkan från statens sida i den ena eller andra formen. För att utreda möjligheterna härtill hade fullmäktige inlett förhandlingar med be­ rörda parter.

Riksbankens framställning i ärendet ledde till att riksdagen förelädes en proposition vari föreslogs att Svenska skeppshypotekskassan för det dåva­ rande icke skulle belåna fartyg över 3 000 bruttoton. Propositionen vann riksdagens bifall. År 1963 höjdes gränsen för skeppshypotekskassans belå­ ning till 7 000 bruttoton.

De av riksbanken upptagna förhandlingarna resulterade i att affärsban­ kerna bildade Svensk fartygskredit aktiebolag. Detta på statligt initiativ till­ komna företag trädde i verksamhet år 1953.

Aktiekapitalet var till en början 10 milj. kr., vilket år 1956 utökades till 20 milj. kr. Rörelsen har måst begränsas till vad som varit möjligt med hänsyn till av riksbanken lämnade emissionstillstånd. Sådana har erhål­ lits för obligationslån å 290 milj. kr. och lån har lämnats å motsvarande belopp mot säkerhet i fartyg, som på grund av 1953 års beslut inte kunde belånas i kassan. Det bör omförmälas att de medel, som bolaget på detta sätt kunnat ställa till rederinäringens förfogande icke tillnärmelsevis för­ mått täcka den föreliggande efterfrågan på lån. Bolaget har därför varit tvunget att begränsa sin långivning på så sätt att lånen satts avsevärt under de 50 % av de belånade fartygens värde, som normalt utgör gränsen för bo­ lagets långivning.

Då bolaget i motsats till skeppshypotekskassan arbetar med privat risk­ kapital och inte som kassan är befriad från stämpel å utgivna obligationer samt övriga skatter, var det från början givet att lånen hos bolaget måste bli dyrare än hos kassan. Så vitt bolaget är känt har räntedifferensen dock som regel inskränkt sig till 1/4 %. I den av Kungl. Maj :t fastställda bolags­ ordningen ingår bl. a. en bestämmelse om att utdelningen på aktiekapitalet begränsas till 5 %. Utdelning har dock blott lämnats för åren 1961—1963 och då med 4 % för vart och ett av åren.

Såsom framgår av vad sålunda anförts, innebär ett genomförande av det föreliggande förslaget, att förutsättningarna på ett väsentligt sätt ändras för den av bolaget på statsmakternas initiativ upptagna lånerörelsen.

Flera remissinstanser befarar att Svensk fartygskredit aktiebolag måste avveckla sin verksamhet. Några, t. ex. Svenska bankföreningen och handels­ kammaren i Sundsvall, beklagar detta och anser att det skulle ha varit mer konsekvent om den erforderliga förstärkningen av primärlåneorganisatio- nen skett genom vidgning av utlåningskapaciteten i fartygskreditaktiebola- get. Sistnämnda remissinstans hävdar att detta skulle ha kunnat ske genom att liberalisera banklagstiftningen och slopa emissionskontrollen. Som jag tidigare framhållit anses dock allmänt att stödet åt rederinäringen är av så allmännyttig karaktär att man inte vill avvisa den av förhandlingsdelegatio­ nerna föreslagna utvägen.

Riksbanksfullmäktige konstaterar att den av förhandlingsdelegationerna valda organisationsformen, som bl. a. innefattar statlig garanti i förening

Kungl. Maj.ts proposition nr 9!) år 1965

22

med ett visst kollektivt ansvar för låntagarna, avviker från den som man

kommit fram till beträffande andra under senare år bildade kreditinstitut.

Enligt fullmäktige har den föreslagna formen, som dessutom endast innebär

en vidareutveckling av den redan existerande organisationen för kassan,

emellertid sitt berättigande vid sidan av de i bolagsform verksamma kredit­

instituten. Fullmäktige säger sig på grund härav inte ha något att erinra

mot de riktlinjer som förhandlingsdelegationerna dragit upp för skeppshy-

potekskassans omorganisation och för inrättandet av sekundärlånekassan.

Riksgäldsfullmäktigc noterar att förslaget för statens vidkommande inne­

bär en betydande och permanent utvidgning av statens engagemang och an-

svarsåtaganden på förevarande område vilket endast delvis uppvägs av det

föreslagna kollektivansvaret för kassornas låntagare. Även riksgäldsfull-

mäktige accepterar den föreslagna lösningen med hänsyn till att den är re­

sultatet av en förhandlingsuppgörelse och innefattar en i rådande läge för

såväl statsmakterna som rederinäringen godtagbar lösning av skeppsfartens

kreditförsörjningsproblem.

Delegationernas förslag har som nämnts framkommit som resultatet av

en förhandlingsuppgörelse. Detta har föranlett flera remissinstanser att god­

ta förslagets konkreta utformning. Några anmärkningar har

dock framförts.

Svenska bankföreningen finner önskvärt att kreditlättnaderna skall kom­

ma även varvsindustrin tillgodo. Enligt bankföreningen skulle detta kunna

ske genom att kassornas ändamål anges vara lån- eller garantigivning till

svenskt rederiföretag för förvärv av svenskbyggt fartyg eller för ny- eller

ombyggnad eller reparation av fartyg på svenskt varv.

Andra remissorgan uttrycker liknande önskemål men framför inget di­

rekt krav på att krediterna skall avse svenskbyggda fartyg. Sveriges varvs­

industriförening uppger att de svenska redarnas andel i de svenska varvens

produktion utgör endast ca 20 %, varför den avlastning av varvens kre-

ditgivning som kan ske till följd av förslagets genomförande blir relativt

obetydlig. Varvsindustriföreningen hoppas dock att de svenska redarna i

större utsträckning än tidigare skall förlägga sina beställningar till svenska

varv. Det uppges att de svenska redarnas beställningar vid utländska varv

f. n. uppgår till ca 25 % i ton räknat.

I yttrandet från Sveriges redareförening framhålls att det tidigare fun­

nits en regel av innehåll att svenskbyggda fartyg i allmänhet skulle äga före­

träde till lån men att utomlands byggda fartyg inte var helt uteslutna som

belåningsobjekt. Även denna mer begränsade regel upphävdes emellertid år

1958 genom beslut av Kungl. Maj :t och riksdagen1. Även utan att någon

bestämmelse av dylikt innehåll på nytt införs, kommer de ökade kredit­

möjligheterna att bli till nytta för de svenska varven, fortsätter redareför-

1 Se prop. 1958:99, B:oU 24, rskr 231, SFS 1958:178.

Kungl. Maj. ts proposition nr 99 år 1965

23

eningen. Normalt går nämligen ca 80 % av de svenska rederiernas fartygs- order till svenska varv. Härigenom tillgodoses de svenska varvens intres­ sen utan att man behöver tillgripa den av Svenska bankföreningen före­ slagna regeln, vilken från andra synpunkter inte är önskvärd. Något yrkan­ de om en dylik regel har heller inte framförts i Sveriges varvsåndustriför- enings yttrande, påpekar redareföreningen.

Sjöfartsstyrelsen finner principiellt riktigt att lån skall kunna lämnas svenska rederier mot säkerhet i svenska fartyg utan att därvid skall spela någon roll var fartyget byggts. Den svenska sjöfarten bör för att kunna be­ vara sin konkurrenskraft ha möjligheter att utnyttja det internationella konkurrensläget inom varvsindustrin, heter det i sjöfartsstyrelsens ytt­ rande.

Att lånemöjligheterna i förslaget anknutits till företaget i stället för till fartyget finner handelskammaren i Visby mindre välbetänkt med hänsyn till tendensen att bilda partsrederier i stället för aktiebolag.

Obligationsupplåningen som underlag för kreditgivningen kritiseras av nyssnämnda handelskammare. Eftersom denna typ av låneupptagande av naturliga skäl inte kan ske med för korta intervaller kan enligt handels­ kammaren lätt uppstå anhopning av låneärenden, vilket leder till flera, mindre lyckade konsekvenser. Handelskammaren föreslår att en utjäm­ ningsfond bildas eller att statliga medel — kanske från allmänna pen­ sionsfonden eller liknande — ställs till förfogande för att undvika nyss­ nämnda ojämnheter i långivningen.

Även statens lånenämnd för den mindre skeppsfarten anser det vara en stor olägenhet, särskilt för kapitalsvaga redare, att inte snabbt kunna få definitivt besked om beviljande av lån och om räntan. Svenska skeppshypo­ tekskassan har på grund av sin nuvarande konstruktion haft svårigheter att lämna sådana besked, påpekas det.

Bankinspektionen och Svenska skeppshypotekskassan har särskilt upp­ märksammat att den nu för kassan liksom för övriga obligationsemitteran- de institut gällande skyldigheten att pantsätta lånehandlingar med tillhö­ rande hypotek föreslås slopad. Inspektionen finner med hänsyn till kassor­ nas konstruktion sådan pantsättning ej längre erforderlig och anser att den­ na förenkling av lånereglerna inte torde försämra kassornas möjligheter att placera sina obligationslån på marknaden. Skeppshypotekskassan hälsar förslaget i denna del med tillfredsställelse.

Svenska bankföreningen och handelskammaren i Luleå menar att försla­ get borde uppta rätt för låntagarna att utse ledamot i kassornas styrelse eftersom det solidariska ansvaret för dem utvidgats.

Svenska skeppshypotekskassan berör den i 12 § av förslaget till förord­ ning om Svenska skeppshypotekskassan och om Skeppsfartens sekundärlå-

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1965

24

Kungl. Maj. ts proposition nr 99 år 1965

nekassa (se bilaga 1) upptagna likviditetsregeln, dvs. bestämmelsen att lå­

netiden skall avpassas efter vad som är förenligt med de villkor på vilka

vederbörande kassa disponerar för utlåningen avsett kapital. Det heter här­

om i yttrandet att den nuvarande kassans styrelse alltid varit angelägen

att tillse att upplåning och utlåning så långt möjligt korresponderat såväl

i vad avser lånetid och amorterings villkor som ränta eftersom detta varit en

viktig förutsättning för att kassan inte skulle gå med förlust. Skeppshvpo-

tekskassan framhåller vidare att ett konsekvent genomförande av dessa

principer kan komma att leda till svårigheter för de nya kassornas styrelse

om kassorna verkligen skall kunna tillgodose de syften för vilka de nu fö­

reslås skola arbeta. Lånetiden kan nämligen, påpekar skeppshypotekskas-

san, komma att variera från några månader till femton resp. tio år bero­

ende på låntagarens önskemål eller kreditvärdighet, belånat fartygs ålder

etc. Även lånens storlek kan på ett helt annat sätt än nu bli varierande med

tyngdpunkten hos låneportföljen hänförande sig ibland till en relativt kort

och ibland till en relativt lång lånetid, heter det i yttrandet.

Skeppshypotekskassan behandlar även ett övergångsproblem. Förslaget

upptar en bestämmelse innebärande att värdehandlingar för ett värde mot­

svarande utestående obligationslån, som emitterats av den nuvarande

skeppshypotekskassan, måste vara pantförskrivna till säkerhet för lånet

även efter förslagets genomförande. I stället för pantförskrivna värdehand­

lingar kan godtas pantförskrivet tillgodohavande hos svensk bank. Skepps­

hypotekskassan påpekar att ränteförluster kan uppstå om den nya skepps-

hypotekskassans styrelse nödgas insätta för tidigt återbetalade medel på

bank. Ränteförlusterna kan bli så stora att reservfonden kan komma att

tas i anspråk helt eller delvis, heter det i yttrandet. Såvitt avser obligations-

havamas säkerhet anser skeppshypotekskassan att detta knappast betyder

något eftersom grundfonden undan för undan växer i relativ styrka.

Till vissa påpekanden i fråga om författningstexten återkommer jag i spe­

cialmotivering.

Ett par remissinstanser upptar följdfrågor.

Försäkringsinspektionen anser att obligationer som utfärdas av Skepps­

fartens sekundärlånekassa bör av försäkringsbolag få användas för redo­

visning av försäkringsfond enligt 274 § första stycket lagen den 17 juni

1948 (nr 433) om försäkringsrörelse och föreslår en ändring av paragrafen

i överensstämmelse härmed.

Statens låncnämnd för den mindre skeppsfarten tar upp en fråga om

möjligheterna till lån från statens lånefond för den mindre skeppsfarten av­

seende tvådäckade fartyg, vilka med det s. k. skyddsdäcket slutet får en

bruttodräktighet som överstiger 500 registerton. Lånenämnden anser det

angeläget att dylika fartyg inte undantas från långivningen. Det påpekas

25

att spörsmålet har betydelse inte bara för nybyggda fartyg utan, kanske framför allt, även för andr aliandsförvärven. Lånenämnden framhåller att fartyg av denna typ har bättre förutsättningar än fartyg, vilkas dödvikt oavsett lastens art är bunden till ett maximum’ av 1 000 eller 1 100 ton, att utnyttja fraktmarknadens möjligheter. Fartyg av den förstnämnda ty­ pen kan enligt lånenämnden därför medföra bättre lönsamhet för vederbö­ rande redare samtidigt som de ger fonden ökad säkerhet för utlämnade lån.

Kanyl. Maj:ts proposition nr 1)9 år 1965

Departementschefen

Inom sjöfartsnäringen råder sedan några år hårdnande konkurrens. Sta­ ter med betydande sjöfartsintressen lämnar i flera fall subventioner åt eg­ na rederier. Rederinäringen i vårt land känner utvecklingen i form av mins­ kade vinstmarginaler. Som följd av att den moderna fraktfarten kräver allt större och mer kapitalkrävande fartyg ökar dessutom rederiernas be­ hov av långfristiga krediter.

För den svenska sjöfarten ställs, på sätt som närmare framgår av min i det föregående lämnade redogörelse härför, långfristig kredit till förfo­ gande huvudsakligen genom Svenska skeppshypotekskassan, statens sekun­ därlånefond för rederinäringen och Svensk fartygskredit aktiebolag. För nybyggnad, köp eller modernisering av fartyg om högst 300 eller undantags­ vis högst 500 registerton kan dock lån erhållas ur statens lånefond för den mindre skeppsfarten.

Rederinäringen har emellertid funnit de nuvarande formerna för kredit- givning bristfälliga, särskilt i vad avser lånebeloppens storlek, amorterings­ tiden och gällande tonnagegränser vid utlåningen. Erinringar har gjorts även mot tillämpade räntemarginaler och vissa andra lånevillkor.

Mot bakgrunden av nu angivna förhållanden tillkallade jag i oktober 1964 efter Kungl. Maj :ts bemyndigande en förhandlingsdelegation för att med företrädare för rederinäringen föra förhandlingar rörande inrättande av kreditinstitut för företag inom rederinäringen. Förhandlingar har därefter förts mellan den statliga delegationen och en förhandlingsdelegation från Sveriges redareförening. Delegationerna har under sitt arbete haft kontakt med företrädare för Svenska skeppshypotekskassan och Svensk fartygskre­ dit aktiebolag. Delegationerna ha redovisat resultatet av sina överläggningar i gemensam skrivelse.

Delegationerna har funnit att rederinäringens kreditfråga bör lösas ge­ nom dels omorganisation av den nuvarande Svenska ske p pshyp ote k skassa n, dels inrättande av en kassa f ö r seknndärkrcdite r, som av delegationerna benämns S k e p p s- fartens sekundärlåne kassa och som avses få väsentligt större utlåningskapacitet än vad som f. n. föreligger på detta område.

26

Kungl. Maj. ts proposition nr ,9,9 år 1965

Delegationernas förslag, vilket jag i det föregående utförligt redovisat,

har mottagits gynnsamt i remissyttrandena. Rederinäringens behov av lång­

fristiga krediter, särskilt sekundärlån, har vitsordats. Möjligheten till ökad

kapitalanskaffning för sjöfarten har ansetts vara av sådant samhällsintresse

att den av förhandlingsdelegationerna föreslagna lösningen genomgående

godtagits trots att man på vissa håll anmält principiella betänkligheter.

Även jag bedömer rederinäringens möjligheter att väl kunna hävda sig

i den internationella konkurrensen som ett samhällsintresse av betydande

rang. Delegationernas förslag utgör enligt min mening en lämplig lösning

av den institutionella formen för sjöfartens kapitalförsörjning. Som ett vä­

sentligt inslag i den föreslagna lösningen måste man betrakta det ansvar

som näringen själv tar på sig genom att låntagarna kollektivt inträder som

garanter för vederbörande kassas förbindelser. Rederinäringen får härige­

nom själv ett direkt intresse av att verksamheten drivs under ekonomiskt

ansvar och med minsta möjliga risktagande. Genom att kreditinstituten in­

te drivs med eget kapital som behöver förräntas tillgodoförs näringen sam­

tidigt hela den vinst som kan uppstå av verksamheten i form av billigare ka­

pitalkostnader. Jag vill således förorda att förslaget genomförs i princip.

Från remisshåll har betonats angelägenheten av att även varvsindu­

strin blir i tillfälle att få sin ekonomiska situation förbättrad i det­

ta sammanhang. Svenska bankföreningen har låtit denna inställning kom­

ma till uttryck i krav på att kassornas ändamål skall begränsas att avse

lån- eller garantigivning för förvärv av svenskbyggt fartyg eller för ny-

eller ombyggnad eller reparation av fartyg på svenskt varv. Sveriges varvs­

industriförening har inte gått så långt som bankföreningen men hoppas

att de svenska redarna i större utsträckning än tidigare skall förlägga sina

beställningar till svenska varv. Det finns emellertid bland remissinstanser­

na företrädare även för den uppfattningen att den svenska sjöfarten för att

kunna bevara sin konkurrenskraft bör ha möjligheter att utnyttja det

internationella konkurrensläget inom varvsindustrien.

Jag vill erinra om att för lån hos skeppshypotekskassan tidigare gällde

en föreskrift enligt vilken företräde skulle ges åt svenskbyggda fartyg.

Denna föreskrift avskaffades år 1958 (prop. 1958: 99, B:oU 24, rskr 231).

Enligt min uppfattning bör inte nu intagas någon ändrad ståndpunkt. Stö­

det åt den svenska varvsindustrin bör således lämnas på annat sätt än

genom företrädesrätt för lån avseende svenskbyggda fartyg. Kungl. Maj :t

har i prop. 1965: 46 föreslagit riksdagen bl. a. att staten skall lämna varvs­

industrin fortsatt finansieringshjälp.

Mot den konkreta utformningen av delegationernas förslag

har under remissbehandlingen framförts vissa anmärkningar. Några av

dem är av sådan vikt att jag avser att beröra dem här.

Delegationerna föreslår som jag tidigare nämnt ett vidgat kollektivt an­

27

svar för låntagarna. Detta har föranlett några remissinstanser att föreslå uttryckligt stadgande om att låntagarna skall vara företrädda i styrelsen.

Delegationernas förslag utgår från att Kungl. Maj :t vid utseende av sty­ relsen beaktar att rederinäringen bör vara företrädd, önskemål om en formlig föreskrift härom har inte framförts ens från rederinäringens eg­ na representanter. Jag förordar att rederinäringen blir företrädd i styrel­ sen utan att formlig föreskrift behöver meddelas därom.

Den nuvarande skeppshypotekskassans konstruktion medför enligt sta­ tens lånenämnd för den mindre skeppsfarten att besked om lånemöjligheter och lånevillkor inte kan lämnas utan olägligt dröjsmål. Liknande tanke­ gångar har uttryckts av handelskammaren i Visby, som anknyter betänk­ ligheter till förslagets bestämmelser om att kreditgivningen skall ske på grundval av obligationsupplåning.

Enligt min mening bör kassornas kreditgivning i största möjliga ut­ sträckning baseras på obligationsupplåning. Detta behöver emellertid inte leda till svårigheter av den art som handelskammaren i Visby antytt. Ett obligationslån som emitterats behöver nämligen inte släppas ut i markna­ den på en gång utan kan mycket väl säljas efterhand som vederbörande kassa behöver medel för sin verksamhet. Emellertid innehåller förslaget också en möjlighet till upplåning på annat sätt än genom obligationsemis­ sioner. Denna utväg förutsätter jag behöva tillgripas endast i undantags­ fall.

Likviditetsregeln i 12 § av delegationernas förslag till förordning om Svenska skeppshypotekskassan och om Skeppsfartens sekundärlånekassa (se bilaga 1) har tagits upp till behandling i skeppshypotekskassans re­ missyttrande. Det påpekas att ett konsekvent genomförande av den i re­ geln uttryckta principen kan möta svårigheter för de nya kassornas sty­ relse om det föreslagna ändamålet med kassorna skall kunna tillgodoses i full utsträckning.

Enligt min uppfattning är frågan om kassornas likviditet ett mycket viktigt spörsmål. Man torde inte behöva befara att de åtgärder som krävs för att upprätthålla likviditeten skall komma i strid med kassornas ända­ mål. För tillfredsställande av kreditbehov av tillfälligare eller kortfristiga­ re natur än vanligt finns, enligt vad jag nyss framhållit, möjligheten att läna upp medel på annat sätt än genom obligationsemissioner.

Skeppshypotekskassan berör i sitt remissyttrande även ett övergångs- problem. Delegationernas förslag innebär alt den nuvarande skeppshypo­ tekskassan skall fortsätta sin verksamhet om än i omorganiserad form. Omorganisationen innebär vissa liberaliseringar framför allt i fråga om de formella kraven på säkerhet och beträffande kravet på pantförskrivning till säkerhet för obligationsköparna och har därför föranlett vissa över­ gångsbestämmelser i syfte alt bibehålla de nuvarande obligationsköparnas

Kungl. Mnj:ts proposition nr 99 år 1965

28

ställning i säkerhetsavseende. övergångsbestämmelserna innebär principi­

ellt sett en avveckling av det nuvarande lånebeståndet, vilket skall för­

valtas separat under iakttagande i stort sett av de regler som nu gäller i

fråga om säkerheten för lån och för obligationshavarna. I normalfallet in­

nebär detta inga olägenheter. Återbetalas sedan omorganisationen genom­

förts lån, som utlämnats på nuvarande villkor, före förfallotiden måste

enligt övergångsbestämmelserna i delegationernas förslag vad som återbe­

talats insättas i bank och pantförskrivas, vilket kan leda till ränteförluster,

heter det i kassans remissyttrande.

Min uppfattning överensstämmer med delegationernas däri att övergångs­

bestämmelser behövs för att innehavare av sådana skeppshypotekskassans

obligationer som emitterats eller kommer att emitteras före omorganisatio­

nens genomförande inte skall komma i sämre ställning. Ränteförluster av

det slag skeppshypotekskassan befarat synes inte behöva uppkomma om

kassan får möjlighet att använda för tidigt återbetalade medel i den nya

rörelsen. Ett villkor för att så skall få ske är emellertid att dessa medel

hela tiden på ett fullt betryggande sätt säkras för den hittillsvarande kas­

sans obligationshavare. Övergångsbestämmelserna i departementsförslaget

är anpassade efter nu anförda synpunkter.

Delegationerna har föreslagit avveckling av statens sekundär­

lånefond för rederinäringen men bibehållande av statens

lånefond för den mindre skeppsfarten. I dessa hänseenden

vill jag instämma i förslaget. Såvitt avser den sistnämnda fonden har sta­

tens lånenämnd för den mindre skeppsfarten i sitt remissyttrande i enlig­

het med vad jag tidigare framhållit tagit upp frågan om en eventuell höj­

ning av de nuvarande maximigränserna för belåningsbart tonnage. Samma

fråga behandlades i prop. 1965: 1 (bil. 8 s. 296) varvid föredraganden, che­

fen för kommunikationsdepartementet, uttalade att han inte var beredd

att för det dåvarande förorda en utvidgning av låneverksamheten. Denna

fråga bör närmare utredas och inte heller jag är i förevarande samman­

hang beredd att föreslå någon utvidgning av fondens låneverksamhet. Jag

vill erinra om att enligt det här förordade förslaget till omorganisering så­

dana fartyg som omnämns i lånenämndens remissyttrande kommer att

kunna belånas i skeppshypotekskassan eller sekundärlånekassan.

Genomförandet av delegationernas förslag aktualiserar vissa följ d-

f r å g o r.

Jag förordar att nuvarande bestämmelser i skattehänseende för skepps-

hypolekskassan bibehålies oförändrade. Motsvarande skattebestämmelser

bör gälla även för sekundärlånekassan. Detta föranleder ändring av 53 §

1 mom. första stycket d) kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370), 7 § första stycket e) förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om stat­

lig inkomstskatt och 22 § stämpelskatteförordningen den 21 maj 1964 (nr

308).

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1965

29

Några författningar innehåller kapitalplaceringsbestämmelser som rör obligationer utfärdade av skeppshypotekskassan. Jag vill i detta samman­ hang nämna följande.

I 274 § första stycket lagen den 17 juni 1948 (nr 433) om försäkrings­ rörelse föreskrivs skyldighet för försäkringsbolag att redovisa ett belopp motsvarande försäkringsfonden för livförsäkringar i vissa närmare angivna slag av värdehandlingar. Till sådana värdehandlingar vari försäkringsfon­ den får redovisas hör bl. a. obligationer som utfärdats av skeppshypoteks­ kassan. Som försäkringsinspektionen föreslagit bör även obligationer som utfärdats av sekundärlånekassan få användas för redovisning av livför­ säkringsfonder. Inspektionen har utarbetat förslag till ändring av 274 § la­ gen om försäkringsrörelse med detta syfte. Hösten 1964 tillkallade jag ef­ ter Kungl. Maj :ts bemyndigande en sakkunnig med uppdrag att utreda frå­ gan om redovisning av bl. a. livförsäkringsfonder i skuldförbindelser mot säkerhet i fartygsinteckning och därmed sammanhängande spörsmål. Den nu av inspektionen föreslagna ändringen föregriper inte denna utredning. Ändringen förutsätter emellertid utlåtande av lagrådet jämlikt 87 § rege­ ringsformen och jag har på grund härav för avsikt att anmäla densamma vid senare tillfälle.

Enligt 12 § första stycket 1 reglementet den 28 maj 1959 (nr 293) angå­ ende allmänna pensionsfondens förvaltning får fondstyrelse placera de un­ der styrelsens förvaltning stående medlen på närmare angivet sätt, bl. a. i obligationer utfärdade av skeppshypotekskassan. Det förefaller lämpligt att fondmedlen bör få placeras även i sekundärlånekassans obligationer och jag föreslår därför en häremot svarande ändring i förevarande para­ graf. Ett likartat förhållande föreligger såvitt avser placering av de medel som ingår i riksförsäkringsverkets fonder. En ändring bör därför ske även av 9 § reglementet den 26 maj 1961 (nr 265) angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder.

Av det föregående framgår att jag föreslår genomförande av delegatio­ nernas förslag till omorganisation av Svenska skeppshypotekskassan och inrättande av Skeppsfartens sekundärlånekassa. Inom finansdepartemen­ tet har på grundval av delegationernas förslag upprättats förslag till för­ ordning om Svenska skeppshypotekskassan och Skeppsfartens sekundärlånekassa och jag förordar att detta antages. I de hänseenden skälen till för­ slaget inte framgår av vad jag tidigare anfört vill jag lämna följande spe­ cial in otiverin g.

1

§•

1 1 § av den nu gällande förordningen angående skeppshypotekskassan anges att kassans ändamål är att driva lånerörelse mot säkerhet av inteck­ ning i svenska fartyg. Av 8 § förordningen framgår att fartyget skall vara maskindrivet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1965

30

Departementsförslaget anger kassornas ändamål vara att medverka vid

finansiering av rederiföretag här i riket genom att lämna lån, huvudsak­

ligen av långfristig karaktär, eller ikläda sig garanti för sådana lån. Där­

med låter förslaget kassornas verksamhet anknyta till företaget. Jag finner

detta vara en rationellare ordning som dessutom innebär utvidgning av re­

deriernas möjligheter att få kredit i förhållande till nuvarande bestämmel­

ser.

Kungl. Maj. ts proposition nr 99 år 1965

2

§.

Förevarande paragraf i departementsförslaget motsvarar 22 § i den nu

gällande förordningen angående skeppshypotekskassan. Med hänsyn till

den utvidgade verksamheten har antalet styrelseledamöter ansetts böra ökas

till sju mot nuvarande fem. Som jag tidigare nämnt bör rederinäringen

vara representerad i styrelsen. Någon särskild författningsbestämmelse här­

om behövs inte. Bestämmelsen att riksgäldsfullmäktige skall utse en leda­

mot och en suppleant har ansetts kunna avvaras.

3 §•

Enligt 25 § förordningen angående skeppshypotekskassan skall Kungl.

Maj:t utse två revisorer och riksgäldsfullmäktige utse en revisor. Jag an­

ser i likhet med delegationerna att antalet revisorer bör kunna bestämmas

till två, vilka bör utses av Kungl. Maj :t.

4 §■

Departementsförslaget upptar i första stycket en regel motsvarande be­

stämmelsen i 26 § första stycket förordningen angående skeppshypoteks­

kassan. Andra stycket är däremot nytt. Det är föranlett av det ökade kol­

lektiva ansvar för låntagarna som samtidigt föreslås genom 14 § andra

stycket i departementsförslaget. Tredje stycket motsvarar närmast 27 §

första stycket i gällande förordning. F. n. föreligger skyldighet för kassans

styrelse att sätta ut låntagarsammanträde. Jag anser i likhet med vad dele­

gationerna framhållit att sådant sammanträde skall hållas endast om nå­

gon låntagare begär det. — Den nuvarande bestämmelsen om förslag från

låntagarna på ledamöter i styrelsen och suppleanter i 27 § andra stycket

förordningen har ansetts kunna undvaras. Jag har närmare berört detta

spörsmål i motiveringen till 2 § av departementsförslaget.

5 §•

Departementsförslaget motsvarar 26 § andra stycket i gällande förord­

ning angående skeppshypotekskassan. Styrelseledamöterna torde bli under­

kastade ämbetsansvar enligt 20 kap. 12 § första stycket brottsbalken. Nå­

got behov av bestämmelsen om beviljande av ansvarsfrihet torde därför

inte föreligga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1965

31

6 och 7 §§.

Beträffande den statliga garantifonden och kassans skyldighet att avsätta vinstmedel till reservfond ansluter jag mig helt till delegationernas uppfatt­ ning för vilken jag redogjort i det föregående.

8

§•

Departementsförslaget upptar i denna paragraf de betydelsefulla reglerna om kassornas kapitalanskaffningsverksamhet. Som jag tidigare nämnt bör obligationsupplåning vara det normala kapitalanskaffningssättet. I motsats till 3 § av den nu gällande förordningen angående skeppshypotekskassan ger departementsförslaget dock även möjlighet till upplåning på annat sätt.

9 §•

Lånerörelsen bör vara baserad på ett betryggande mått av säkerhet. F. n. krävs enligt 8 § förordningen angående skeppshypotekskassan sä­ kerhet i form av inteckning i maskindrivet fartyg. Redan enligt 1 § sam­ ma förordning gäller att fartyget skall vara svenskt. Av 13 § första stycket förordningen framgår att inteckningen skall ligga inom 50 % av fartygets värde. I andra stycket av nämnda paragraf föreskrivs dessutom att inteck­ ningen i regel skall ligga med förmånsrätt före inteckningar som inte inne­ has av kassan.

Enligt departementsförslaget skall för lån från kassa vara ställd betryg­ gande säkerhet i form av inteckning i svenskt fartyg eller borgen av staten eller bank. Om inteckningssäkerhet avses skola gälla att den skall ligga inom 50 % av fartygets värde när det är fråga om lån från skeppshypoteks­ kassan och inom 70 % såvitt avser lån från sekundärlånekassan. Vidare upptar departementsförslaget den regeln att åldern på det fartyg som skall utgöra säkerhet i de båda kassorna inte får överstiga femton resp. tio år. Regeln korresponderar med den föreslagna bestämmelsen i 10 § andra styc­ ket om längsta lånetider.

11

§■

Departementsförslaget innehåller i första stycket av paragrafen huvud­ principen för kassornas likviditetspolitik. Jag har tidigare närmare behand­ lat denna princip. Andra stycket upptar en bestämmelse av samma innehåll som 61 § lagen den 31 mars 1955 (nr 183) om bankrörelse.

12

§.

Departementsförslaget motsvarar i sak innehållet i 19 och 21 §§ gällande förordning angående skeppshypotekskassan.

32

13 §.

Bestämmelser om skadeståndsskyldighet finns såvitt avser skeppshypo-

tekskassans styrelseledamöter i 23 § förordningen angående kassan och så­

vitt avser revisorer i 11 § sista stycket reglementet för kassan. De i departe-

mentsförslaget upptagna reglerna om skadeståndsskyldighet avser både sty­

relseledamöter och revisorer efter mönster av vad som gäller för exempelvis

Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, se 6 § förordningen den 29 no­

vember 1963 (nr 573) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och

om stadshypoteksföreningar.

14 §.

Förevar-an de paragraf i departementsförslaget innehåller bl. a. reglerna

om låntagarnas kollektiva ansvar. Som tidigare nämnts skall detta ansvar

kunna aktualiseras först vid en likvidation. Jag har i det föregående när­

mare behandlat innebörden och omfattningen av detta ansvar.

15 §•

Reglementet för de föreslagna kassorna bör kunna utfärdas av Kungl.

Maj :t i administrativ ordning efter hörande av den nya styrelsen. I regle­

mentet torde kunna tas upp bl. a. vissa av de mera detaljerade lånebestäm-

melser som f. n. finns i exempelvis 16—18 §§ förordningen angående

skeppshypotekskassan.

Kungl. Maj. ts proposition nr

.9.9

år 1965

Övergångsbestämmelserna

Syftet med övergångsbestämmelserna är att bibehålla säkerheten för de

obligationer som skeppshypotekskassan utfärdat eller kommer att utfärda

med stöd av nu gällande bestämmelser. Jag har dryftat vissa övergångspro-

blem i det föregående.

I sista stycket av övergångsbestämmelserna i delegationsförslaget, vilket

motsvarar näst sista stycket av departementsförslaget, stadgas att bestäm­

melserna i 8—21 §§ av den gällande förordningen angående skeppshypo­

tekskassan skall tillämpas i fråga om lån som kassan beviljat före ikraft­

trädandet. Kassan har i sitt remissyttrande föreslagit att uttrycket »bevil­

jat» bör utbytas mot uttrycket »utlämnat» eftersom före ikraftträdandet

beviljade men inte utlämnade lån inte kan föranleda obligationsupplåning

med stöd av nu gällande bestämmelser. Det torde dock vara principiellt

oriktigt att tillämpa de nya reglerna på lån som beviljats före ikraftträ­

dandet.

Som ett sista stycke i departementsförslaget har upptagits en regel som

skall göra det möjligt för Kungl. Maj :t att i mån av behov meddela ytter­

ligare övergångsbestämmelser.

Den föreslagna omorganisationen liksom sådana därav föranledda följd­

ändringar som jag upptagit i detta sammanhang bör träda i kraft den 1 juli

1965.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen att

dels antaga de inom finansdepartementet upprättade för­ slagen till

1) förordning om Svenska skeppshypotekskassan och

Skeppsfartens sekundärlånekassa;

2) lag om ändrad lydelse av 53 § 1 mom. kommunalskat­ telagen den 28 september 1928 (nr 370);

3) förordning angående ändrad lydelse av 7 § förord­ ningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt;

4) förordning om ändrad lydelse av 12 § reglementet den 28 maj 1959 (nr 293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning;

5) förordning om ändrad lydelse av 9 § reglementet den 26 maj 1961 (nr 265) angående förvaltningen av riksför­ säkringsverkets fonder;

6) förordning om ändrad lydelse av 22 § stämpelskatte­ förordningen den 21 maj 1964 (nr 308);

dels bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att ut­ färda garantiförbindelser på 55 milj. kr. att ingå i de före­ slagna kassornas garantifonder.

> {•

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­ stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1965

33

Ur protokollet:

Anders Hahr

34

Kungl. Maj. ts proposition nr 99 år 1965

Bilaga 1

Förhandlingsdelegationernas förslag

till

förordning om Svenska skeppshypotekskassan och om Skeppsfartens

sekundärlånekassa

Härigenom förordnas som följer.

Ändamål

1

§•

Svenska skeppshypotekskassan och Skeppsfartens sekundärlånekassa ha

till ändamål att medverka vid finansieringen av rederiföretag här i riket

genom att utlämna lån, huvudsakligen av långfristig karaktär, eller ikläda

sig garanti för sådana lån.

Styrelse och revisorer

2

§.

Kassorna förvaltas var för sig av en gemensam styrelse med säte i Göte­

borg. Styrelsen består av sju ledamöter, av vilka en skall vara ordförande

och en vice ordförande.

För styrelsens ledamöter skola finnas högst sju suppleanter.

Styrelsens ordförande, vice ordförande och övriga ledamöter samt supp­

leanter utses av Kungl. Maj :t för en tid av högst tre år i sänder.

Ledamöternas arvoden bestämmas av Kungl. Maj :t.

3 §-

För revision av styrelsens förvaltning och kassornas räkenskaper utser

Kungl. Maj :t årligen två revisorer samt suppleanter för dessa.

Revisorernas arvoden bestämmas av Kungl. Maj :t.

Förvaltning m. m.

4

§•

Om styrelsens förvaltningsåligganden och om grunderna för dess beslut­

förhet stadgas, utöver vad nedan anges, i reglemente som utfärdas av Kungl.

Maj :t.

5

§•

Styrelsens och revisorernas berättelser skola genom styrelsens försorg

varje år före april månads utgång tillställas chefen för finansdepartementet

och vederbörande kassas låntagare.

35

Till vederbörande kassas låntagare skall ock inom samma tid genom sty­ relsens försorg sändas förteckning över kassans låntagare med angivande av kapitalbeloppet av vars och ens lån vid utgången av närmast föregående räkenskapsår.

Vederbörande kassas låntagare skola, om någon låntagare så påkallar, beredas tillfälle att sammanträda för granskning av styrelsens förvaltning och kassans räkenskaper.

Vill låntagare påkalla sammanträde som i tredje stycket sägs, skall han före den 10 maj skriftligen underrätta styrelsen.

Har sådant sammanträde påkallats i vederbörlig ordning skall det genom styrelsens försorg utsättas att äga rum i Göteborg före utgången av maj månad.

Låntagarnas vid sammanträde beslutade yttrande skall senast åtta dagar efter sammanträdet genom styrelsens försorg tillställas chefen för finans­ departementet.

6

§•

Kungl. Maj :t prövar styrelsens förvaltning sedan den i 5 § sista stycket nämnda tiden för mottagande av låntagarnas yttranden gått till ända.

Fonder

7 §.

Såsom garantifond för envar av kassorna att utgöra särskild säkerhet för av kassan ingångna förbindelser ställer staten till kassans förfogande en av fullmäktige i riksgäldskontoret utfärdad garantiförbindelse på, för skepps- hypotekskassan fyrtio miljoner kronor och för sekundärlånekassan femton miljoner kronor.

8

§.

Vardera kassans behållna årsvinst skall avsättas till en reservfond. Den­ na skall användas till täckande av förluster, som kunna uppkomma i kas­ sans rörelse.

Kungl. Maj. ts proposition nr 99 år 1965

Upplåning

9 §.

Kassorna må genom att utge obligationer eller andra för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar eller genom annan upplåning anskaffa me­ del för sin verksamhet.

Beträffande skeppshypotekskassan må det sammanlagda beloppet av ef­ ter den 30 juni 1065 upplånade medel och ingångna garantiförpliktelser ej överstiga tio gånger summan av kassans garanti- och reservfonder. Be­ träffande sekundärlånekassan må det sammanlagda beloppet av upplånade medel och ingångna garantiförpliktelser ej överstiga sex gånger summan av kassans garanti- och reservfonder.

Lånerörelsen

10 §.

För lån från kassa skall vara ställd betryggande säkerhet i form av pant eller borgen.

36

Pant skall utgöras av inteckning i svenskt fartyg liggande såvitt avser lån

från skeppshypotekskassan inom femtio procent av det värde, till vilket

fartyget av styrelsen uppskattas, och såvitt avser lån från sekundärlåne-

kassan inom sjuttio procent av nämnda värde.

Som säkerhet för lån från skeppshypotekskassan må ej godtagas inteck­

ning i fartyg, vars ålder överstiger femton år. I vad avser lån från sekun-

därlånekassan må som säkerhet ej godtagas inteckning i fartyg, vars ålder

överstiger tio år.

Borgen skall vara tecknad av staten eller bank.

11

§•

Lån skall lämnas på bestämd tid.

Lånetiden må ej överstiga, såvitt avser lån från skeppshypotekskassan,

femton år, och, såvitt avser lån från sekundärlånekassan, tio år.

överstiger lånetiden ett år, skall låntagaren i regel vara ålagd skyldighet

att gälda lånet genom avbetalningar enligt fastställd plan.

12

§.

Vid utlåning skall styrelsen ägna särskild uppmärksamhet däråt, att låne­

tiden icke bestämmes längre än som är förenligt med de villkor på vilka

kassa disponerar för utlåningen avsett kapital.

Styrelsen skall vidare ägna särskild uppmärksamhet däråt, att icke åt

samma eller med varandra i väsentlig ekonomisk intressegemenskap för­

bundna låntagare beviljas lån i sådan omfattning, att därav kan uppkom­

ma fara för kassas säkerhet. Med lån skall härvid jämställas borgen och

annan garantiförpliktelse till kassan ävensom av kassan ingången garanti-

förpliktelse för låntagare.

13 §.

Om ställd säkerhet undergått väsentlig försämring eller låntagaren icke

fullgör de för lånet gällande villkoren, äger styrelsen uppsäga lån till be­

talning omedelbart eller inom viss tid.

Kostnad för besiktning, värdering, inteckningsåtgärd och annat dylikt

skall gäldas av låntagaren.

Skadeståndsskyldighet för styrelseledamöter och revisorer

14 §„

Styrelseledamöter, som genom att överträda föreskrifterna i denna för­

ordning eller med stöd av förordningen meddelade bestämmelser eller eljest

uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskynda kassa skada, svara solidariskt

för skadan.

Ha revisorer i sin berättelse mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift

eller uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot sådan uppgift i hand­

ling, som granskats av dem, eller vid fullgörande av sitt uppdrag visat

vårdslöshet, äro de gentemot kassan solidariskt ansvariga för all därav upp­

kommande skada.

kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1965

Likvidation

15 §.

Kan kassa icke infria sina förbindelser, så ock eljest när skäl äro därtill,

äger Kungl. Maj:t besluta om dess likvidation. Om förfarandet därvid för­

ordnar Kungl. Maj:t. Innan beslut om likvidation meddelas, skall styrelsen

höras.

För vad som vid likvidation återstår av kassas förbindelser sedan dess

egna medel använts för fullgörande därav är envar av dess låntagare ansva­

rig i förhållande till vad som vid tiden för likvidationsbeslutet kvarstod

oguldet av hans lån hos kassan. Kan låntagare icke fullgöra sin betalnings­

skyldighet enligt vad nu sagts, äro övriga låntagare hos kassan ansvariga

för bristen efter enahanda fördelning. Låntagares ansvarighet må dock icke

göras gällande till högre belopp än vad som beträffande låntagare hos

skeppshypotekskassan svarar mot fem procent och beträffande låntagare

hos sekundärlånekassan svarar mot tio procent av det kapitalbelopp som vid

tiden för likvidationsbeslutet kvarstod oguldet av hans lån hos kassan.

Garantifond må tagas i anspråk endast i den mån så finnes erforderligt

för att, sedan kassans egna medel blivit använda och låntagarnas ansva­

righet enligt andra stycket till fullo utnyttjats, fullgöra kassans förbin­

delser.

Vad som återstår av kassas tillgångar sedan skulderna betalats skall till­

falla staten.

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1965

37

1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1965.

2. Genom förordningen upphäves, med de begränsningar nedan stadgas,

förordningen den 6 juni 1929 (nr 129j angående Svenska skeppshypoteks­

kassan.

a) Till säkerhet för obligationslån, som Svenska skeppshypotekskassan

upptagit före den 1 juli 1965, skall även efter den 30 juni 1965 tjäna den i

§ 2 förordningen angående Svenska skeppshypotekskassan omnämnda

grundfonden. För obligationslån som nu sagts skall, så länge det icke åter­

betalats, vid envar tidpunkt finnas pantförskrivet antingen på sätt i § 6

nyssnämnda förordning stadgas hos kassan belånade reverser jämte sådan

säkerhet som kunnat enligt förordningen godtagas eller ock tillgodohavan­

de hos svenskt bankaktiebolag av motsvarande belopp. Här avsedd säkerhet

må icke användas för förbindelse, isom kassan iklätt sig' efter den 30 juni

1965. Tagas efter den 30 juni 1965 i anspråk obligationer, som ställts till

förfogande av staten, skall vad i § 4 andra stycket nyssnämnda förordning

stadgas alltjämt tillämpas. Sedan grundfonden icke längre erfordras för

ändamål som nu sagts skall den överlämnas till staten.

b) Den reservfond, som om nä in nes i § 7 förordningen angående Svenska

skeppshypotekskassan och till vilken avsättning ej skall ske efter den 30

juni 1965, skall även efter sagda datum användas till gäldande endast av

sådana utgifter och förluster, till vilkas täckande kassans inkomster icke

förslå och vilka hänföra sig till kassans verksamhet före den 1 juli 1965.

Fonden skall därför till så stor del att förhållandet mellan densamma den

30 juni 1965 och kassans oguldna, före den 1 juli 1965 ingångna förbindel­

ser bibehålies oförändrat, efter den 30 juni 1965 redovisas i reverser av det

slag som sägs i g 6 nyssnämnda förordning, i sådana värdehandlingar i vil­

ka omyndigs medel må anbringas eller i tillgodohavande i hankinrättning. I

övrigt tillfaller fonden kassan för ändamål som stadgas i den nya förord­

ningen.

c) Vad avser lån, som Svenska skeppshypotekskassan beviljat före den

1 juli 1965, skola bestämmelserna i gg 3

21 alltjämt tillämpas.

d) I fråga om perioden den 1 januari—den 30 juni av räkenskapsåret

1965 skola bestämmelserna i § 22 andra stycket sista punkten och § 25 för­

ordningen angående Svenska skeppshypotekskassan tillämpas även efter

den 30 juni 1965. Vidare skola styrelsens förvaltningsberättelse och reviso­

rernas utlåtande avseende nyssnämnda period genom styrelsens försorg of­

fentliggöras i tryck samt före utgången av september månad 1965 dels

överlämnas till chefen för finansdepartementet och fullmäktige i riksgälds-

kontoret, dels ock tillställas dem som voro låntagare hos kassan före den

1 juli 1965. På kallelse av’ styrelsen skola nämnda låntagare före utgången

av oktober månad 1965 sammanträda för granskning av styrelsens förvalt­

ning och kassans räkenskaper avseende perioden den 1 januari—den 30

juni 1965. Låntagarnas därvid beslutade yttrande skall senast åtta dagar

efter sammanträdet tillställas chefen för finansdepartementet och fullmäk­

tige i riksgäldskomtoret. Kungl. Maj :t prövar styrelsens förvaltning avseende

perioden den 1 januari—den 30 juni 1965 sedan tiden för låntagarnas ytt­

rande gått till ända. Härjämte skall § 24 förordningen tillämpas efter den

30 juni 1965 i fråga om styrelsens förvaltning under tid före den 1 juli

1965.

3. Beslut som föranledes av den nya förordningen må av Kungl. Maj :t

meddelas före den 1 juli 1965.

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1965

MAACUS BOKTA. STHLM 1965 650182