2

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1966

Förslag

till

Lag

om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, dels att 35 § 5 mom., 41 § och 46 § 2 mom. kom­

munalskattelagen den 28 september 1928 samt punkt 6 av anvisningarna till

32 § samma lag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges, dels att

till anvisningarna till 18 § nämnda lag skall fogas en ny punkt, betecknad 7.,

av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse)

35

5 mom. Till intäkt som i 1

inom. avses räknas jämväl dels

lotterivinst, därest densamma icke

jämlikt 19 § är frikallad från be­

skattning, dels ock intäkt ge­

nom restitution, avkortning eller av­

skrivning av sådan i slutlig eller

tillkommande skatt ingående folk­

pensionsavgift eller tilläggspensions­

avgift, för vilken avdrag av den

skattskyldige åtnjutits vid tidigare

års taxeringar.

(Se vidare anvisningarna.) I

(Föreslagen lydelse)

§•

5 mom. Till intäkt som i 1

mom. avses räknas jämväl dels

lotterivinst, därest densamma icke

jämlikt 19 § är frikallad från be­

skattning, dels ock belopp som

motsvarar restituerad, avkortad eller

avskriven folkpensionsavgift, till­

äggspensionsavgift eller sjukförsäk­

ringsavgift i den mån beloppet på­

verkat storleken av avdrag enligt

46 § 2 mom., som åtnjutits vid tidi­

gare års taxeringar.

(Se vidare anvisningarna.)

41 §.

Inkomst av---------------- —-------- särskilt stadgas.

I andra fall än nu sagts skall in­

täkt anses hava åtnjutits det beskatt­

ningsår, under vilket intäkten blivit

för den skattskyldige tillgänglig för

lyftning, och skall utgift eller om­

kostnad anses belöpa på det beskatt­

ningsår, varunder utgiften betalats

eller omkostnaden ägt rum.

I andra fall än nu sagts skall in­

täkt anses hava åtnjutits det beskatt­

ningsår, under vilket intäkten blivit

för den skattskyldige tillgänglig för

lyftning, och skall utgift eller om­

kostnad anses belöpa på det beskatt­

ningsår, varunder utgiften betalats

eller omkostnaden ägt rum. Sådan

speciell skatt, avgift eller ränta, som

ingår i slutlig eller tillkommande

skatt enligt uppbördsförordningen,

ävensom ränta å kvarstående skatt

enligt samma förordning anses dock

* Senaste lydelse av 35 § 5 mom. se 1959:564, av 41 § se 1951: 790, av 46 § 2 mom. se 1965:71

och av punkt 6 av anvisningarna till 32 § se 1963: 682.

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1960

o

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 2 § och 4 § 1 mom. förordningen den 26 juli

1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 2 § och 4 § 1 mom. förordningen den 26 juli

1947 om statlig inkomstskatt1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

anges.

(Nuvarande lydelse)

2

§•

(Föreslagen lydelse)

Om vad------------------- --------- följande undantag:

till intäkt av tillfällig förvärvs­

verksamhet hänföres restituerad, av­

kortad eller avskriven allmän kom­

munalskatt i den mån denna påver­

kat storleken av avdrag enligt 4 §

1 mom., som åtnjutits vid tidigare

års taxeringar;

vid beräkning--------------------- —- — beräknade nettointäkten.

Har sådan------------------------------överlåtande bolaget.

till intäkt av tillfällig förvärvsverk­

samhet hänföres slutlig eller tillkom­

mande skatt, som restituerats, av­

kortats eller avskrivits, i den mån

avdrag därför av skattskyldig åtnju­

tits vid tidigare års taxeringar;

4 §•

1 mom. Från sammanlagda

eller lotterivinst;

slutlig skatt eller fastighetsskatt,

som här i riket påförts skattskyldig

på grund av taxering under året näst

före det taxeringsår, varom fråga är,

eller sådan här i riket påförd till­

kommande skatt, varå skattskyldig

under förstnämnda år erhållit debet­

sedel, allt till den del skatten skall

erläggas till kommun eller annan

kommunal samfällighet eller avser

sådan tilläggspensionsavgift, som på­

förts den skattskyldige under året

näst före taxeringsåret och för vil­

ken avdrag icke åtnjutits enligt näst-

— ske för underskott, som------------

sådan i slutlig eller tillkommande

skatt ingående allmän kommunal­

skatt och, i den mån avdrag icke åt-

njutes enligt nästföljande stycke,

tilläggspensionsavgift som påförts

den skattskyldige under året näst

före det taxeringsår, varom fråga är.

följande stycke.

Skattskyldig, som------- - —--------------kommunalskattelagen sägs.

Avdrag enligt----------- -------------- 6 § ö mom.

Har sådan --------------------------i fråga.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1967.

1 Senaste lydelse av 2 § se 1964: 55 och av 4 § 1 inom. se 1965: 72.

1 j- Bihang till riksdagens protokoll 196(1. 1 samt. .Yr / 0:i

9

hand bl. a. skogsvårdsavgift, om den slutliga skatten innehåller sådan av­

gift.

Enligt 1 § UF förstås med skatt även annuiteter på avdikningslån

och förskott för avlösning av frälseräntor (lagen den 8 november 1912, nr

277, om avlösning av vissa frälseräntor och kungörelsen den 20 december

1912, nr 364, med vissa bestämmelser angående avlösning av frälseräntor,

resp.’ kungörelsen den 13 juni 1939, nr 432, angående villkoren för lån från

statens avdikningslånefond). I dylika annuiteter ingår viss ränta, som ar

avdragsgill vid inkomsttaxeringen. Av innehållet i 13 § första stycket UF

framgår att hänsyn till dylik annuitet skall tas vid beräkning av preliminär

B-skatt, om annuiteten ingått i den slutliga skatt som påforts den skatt­

skyldige året näst före inkomståret. Tidigare har erinrats om bestämmelsen

i 2 § 3 mom. UF, enligt vilken kvarstående skatt skall, om den slutliga skat­

ten delvis utgörs av bl. a. skogsvårdsavgift, anses belöpa pa i första hand

sådan avgift. Motsvarande gäller även annuiteterna.

Ränta på kvarstående skatt påförs under vissa omständig­

heter. Bestämmelse härom finns i 27 § 3 mom. UF, som även innehåller,

att vad i UF stadgas angående kvarstående skatt skall, dar inte annat an-

«es, äga motsvarande tillämpning beträffande ränta på kvarstående skatt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1966

Avdragsrätt m. m.

Allmän varuskatt är enligt 5 § varuskatteförordningen sådan

speciell skatt för vilken avdrag åtnjuts vid inkomsttaxeringen. Regeln bor

ses mot bakgrunden av KL:s bestämmelser i 22 och 29 §§, att avdrag från

bruttointäkten av jordbruksfastighet resp. rörelse medges för speciella skat­

ter eller avgifter till det allmänna.

I fall då allmän varuskatt upptas på debetsedeln för slutlig skatt en­

ligt UF, dvs. då den avser jordbruksprodukter som försålts eller förbru­

kats av ägare eller brukare till jordbruksfastighet, kan vid beskattnings­

årets utgång inte utan vidare avgöras om någon del av den preliminäia

B-skatt, som den skattskyldige erlagt under inkomståret, utgjort allmän

varuskatt. Detta beror på, att bestämmelse inte finns om prioritet mellan

debiterad allmän varuskatt och annan skatt i vidare mån än som framgår

av tidigare nämnda 2 § 3 mom. UF.

Berörda förhållanden saknar betydelse om inkomst av jordbruksfastig­

het redovisas enligt bokföringsmässiga grunder. Detta redovisningssätt

innebär att skatten är avdragsgill för det år då den bokförts som omkost­

nad i rörelsen. Metoden som sådan medför att differenser mellan bok­

föring och debiterat belopp utjämnas.

Som tidigare nämnts innebär kontantmetoden att utgift eller omkostnad

anses belöpa på det beskattningsår varunder utgiften betalats eller om­

kostnaden ägt rum. Det framgår emellertid även av det föregående att det

11

det allmänna. Sådan skatt är avdragsgill vid taxering enligt innehållet i

denna paragraf.

Vid redovisning av inkomst enligt kontantmetoden får skogsvårdsavgift

dras av i den mån den erlagts under beskattningsåret. Det uppstår liknan­

de problem här som i fråga om sådan allmän varuskatt och arbetsgivai-

avgift som upptas på debetsedel å slutlig skatt. Det kan alltså vid beskatt­

ningsårets utgång ofta inte utan vidare konstateras i vad mån den skatt­

skyldige erlagt någon skogsvårdsavgift under året, vilket egentligen är förut­

sättningen för att avdrag skall medges om kontantmetoden tillampas.

Om debetsedel som upptar annuitet på avdikningslån eller på föi -

skott för avlösning av frälseränta inte utvisar kvarstående skatt är det

givetvis klart att räntedelen av annuiteten får dras av till hela sitt belopp

vid taxeringen året efter det då skatten debiterats. I motsatt fall blir ay-

dragsfrågan mer komplicerad, nämligen om kontantmetoden tillämpas \id

inkomstredovisningen och den skattskyldige inte begagnar sig av möjlig­

heten att erlägga den kvarstående skatten före utgången av det taxerings­

år som debetsedeln avser. Om den kvarstående skatten överstiger summan

av debiterad annuitet och eventuellt skogsvårdsavgift så är rantan under

nyss nämnda förutsättningar — med hänsyn till den i det föregående åter­

givna bestämmelsen i 2 § 3 mom. UF — inte avdragsgill till någon del

vid den närmast följande taxeringen. Om däremot den kvarstående skatten

understiger nämnda summa är det ovisst om avdrag får ske för någon del

av räntan och hur avdraget i så fall skall beräknas.

I praktiken torde emellertid inte göras några överväganden på grund av

nu skisserade alternativ. Avdrag för räntedelen i annuitet som har berörs

torde i stället medges vare sig kvarstående skatt debiterats eller inte.

Ränta på kvarstående skatt är vid redovisning enligt kon­

tantmetoden avdragsgill som omkostnad för det beskattningsår då den

erlagts. Inbetalas räntan det år då den påförts är den alltså avdragsgill

följande taxeringsår. Normalt torde den erläggas först året efter debite­

ringsåret, vilket medför att den kan dras av först vid taxeringen andra året

efter det den debiterats.

Avdraget för ränta på kvarstående skatt följer alltså inte samma princip

som avdragen för kommunalskatt, sjukförsäkringsavgift och tilläggspen­

sionsavgift. Dessa avdrag får nämligen göras vid taxeringen året efter de­

biteringsåret eller, vad angår kommunalskatt som ingår i tillkommande

skatt, året efter det debetsedel på den tillkommande skatten erhållits. De­

biterade sådana avgifter och debiterad kommunalskatt får dras av oav­

sett om beloppen erlagts eller ej (4(5 § 2 mom. KL samt 4 § 1 mom. förord­

ningen den 26 juli 1947, nr 576, om statlig inkomstskatt). De skattskyldiga

torde ofta förbise att avdraget för ränta på kvarstående skatt inte foljer

samma regler som avdraget för kommunalskatt in. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1966

13

lig inkomstskatt, oavsett om den erlagts eller ej. Med hänsyn härtill och till

de uppenbara fördelar som förslaget innebär för de skattskyldiga och taxe­

ringsmyndigheterna förordar kammarrätten att förslaget genomförs. Bl. a.

överståthållaråmbetet anser förslaget ägnat att medföra värdefull förenk­

ling av taxeringsarbetet och väsentliga fördelar från deklarationssynpunkt.

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund tillstyrker oreserverat försla­

gets genomförande. Frågan om rätt avdragsbelopp för allmän varuskatt och

de avgifter och räntor som berörs i promemorian har, upplyser förbundet,

vållat svårigheter såväl för taxeringsmyndigheterna som för berörda skatt­

skyldiga när inkomst beräknas enligt kontantmetoden. Sveriges lantbruks-

förbund uttalar som sin mening, att flertalet av de nuvarande bestämmel­

serna på området är svårbegripliga och praktiskt ohanterliga från de skatt­

skyldigas synpunkt. Enligt förbundet torde flertalet skattskyldiga vid upp­

rättandet av sina deklarationer använda det system för avdrag som föreslås

i promemorian. Förbundet tillstyrker förslaget i princip.

I vad förslaget avser avdraget för ränta på kvarstående skatt har det fram­

kallat betänkligheter hos ett par remissinstanser. Enligt riksskattenämn­

dens mening intar frågan om ändrat beskattningsår för detta avdrag i viss

mån en särställning i förhållande till övriga i promemorian behandlade om-

kostnadsbelopp. Nämnden erinrar om att den i yttrande över två motioner

till 1958 års riksdag (1:7 och II: 7) angående ändrad tid för åtnjutande av

avdrag för ränta på kvarstående skatt avstyrkt författningsändring av den

innebörden att räntan skulle bli avdragsgill samma år som kommunalutskyl-

derna. Nämnden konstaterade i sitt yttrande, att en lagstiftning enligt mo­

tionerna skulle få karaktären av en undantagsbestämmelse som i viss mån

skulle komplicera lagstiftningen. Nämnden pekar vidare på en annan kon­

sekvens av det framlagda förslaget, nämligen att olika principer därigenom

skulle komma att gälla för å ena sidan avdrag för ränta på kvarstående

skatt och å andra sidan skatteplikt för ränta på överskjutande preliminär

skatt om förslaget genomförs. För intäkt av sistnämnda slag förutsätts att

kontantmetoden skall tillämpas. Riksskattenämnden finner det tveksamt om

frågan om avdrag för ränta på kvarstående skatt bör lösas efter samma

linje som avdrag för allmän varuskatt, arbetsgivaravgift och skogsvårds­

avgift. Nämnden finner det emellertid angeläget att dessa omkostnadsbe-

lopp behandlas på likartat sätt i avdragshänseende och vill därför inte mot­

sätta sig genomförandet av promemorians förslag i dess helhet.

TCO avstyrker däremot förslaget i vad det berör ränta på kvarstående

skatt. Den skattskyldige torde inte ha några svårigheter att veta vilket rän­

teavdrag det är fråga om och även hos taxeringsmyndigheterna föreligger

uppgifter härom. Vidare kan den föreslagna ordningen enligt TCO:s mening

innebära att den totala skatten blir högre eller att den skattskyldige inte kan

tillgodogöra sig ränteavdraget till följd av ändringar i inkomstnivån.

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1960

14

Vissa anmärkningar har framförts mot den föreslagna övergångsbestäm­

melsen. Kammarrätten påpekar att till följd av denna bestämmelse avdrag

får åtnjutas vid 1967 års taxering även för sådan ränta på kvarstående skatt

som avser taxering år 1965 eller tidigare år, om räntan erlagts år 1966. Kam­

marrätten ifrågasätter om inte nämnda undantag bör utvidgas till att om­

fatta alla de omkostnadsbelopp som avses med förslaget och anför som skäl

för denna åsikt.

I promemorian berörs svårigheterna att i vissa fall utröna, huruvida en

skatt, avgift eller ränta ingår i preliminär skatt eller ej, vilket i sin tur —

därest kvarstående skatt påförts — medför att betalning av ifrågavarande

post kan anses ske ett senare år än det då debitering skett. Det är sålunda

tänkbart, att en skattskyldig år 1966 betalar helt eller delvis till exempel

en skogsvårdsavgift som han debiterats år 1965. Enligt kammarrättens me­

ning bör skattskyldig, som år 1966 eller senare år kontant erlägger skatt, av­

gift eller ränta enligt debetsedel på grund av taxering år 1965 eller tidigare

år, uttryckligen medges rätt till avdrag härför. Det sagda innebär, att en

skattskyldig ett och samma år, till exempel vid 1967 års taxering (men även

senare taxeringsår kan ifrågakomma), skulle kunna ha rätt till avdrag både

för debiterat belopp och för kontant erlagt belopp avseende taxering som

skett före år 1966.

Iiungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1966

Även riksskattenämnden anser att särskilda övergångsbestämmelser er­

fordras för sådana skattskyldiga, som vid 1966 års taxering fått avdrag på

grundval av vad som faktiskt erlagts under beskattningsåret 1965. Dessa

skattskyldiga bör enligt nämnden erhålla avdrag vid 1967 års taxering inte

bara för de omkostnader av ifrågavarande slag, som påförts debetsedel på

slutlig skatt vid taxeringen år 1966, utan även för de belopp som kontant

erlagts under år 1966. Om detta inte iakttas, uttalar nämnden, kommer de

berörda skattskyldiga — vid jämförelse med skattskyldiga som redan förut

njutit avdrag med utgångspunkt från debiteringsåret — att gå miste om ett

års avdrag. Överståthållarämbetet anser det angeläget, med hänsyn till att

erläggandet av dessa skatter och avgifter kan beröra tre kalenderår — första

året erläggs preliminära belopp, andra året verkställs debitering och tredje

året erläggs eventuellt kvarstående belopp — att övergångsbestämmelserna

medger avdrag vid 1967 års taxering även för kvarstående speciell skatt

eller allmän avgift enligt debetsedel på slutlig skatt på grund av taxering år

1965. Enligt Sveriges lantbruks förbund innebär den föreslagna övergångs­

bestämmelsen att skattskyldiga, som tidigare följt annan avdragsprincip

än den nu föreslagna, kommer att göra vinster eller lida förluster i fråga

om allmän varuskatt, arbetsgivaravgift och räntedel av annuitet. Förbundet

anser därför att den föreslagna övergångsregeln måste kompletteras så att

för alla dessa avgifter och räntor gäller att, om avdrag redan erhållits, nytt

avdrag ej ifrågakommer och, om avdrag tidigare inte erhållits, avdrag med­

ges vid sidan av huvudregeln.

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1966

15

Departementschefen

Den kommunalskatt som dras av i deklarationen som allmänt avdrag av­

ser skatt som debiterats på närmast föregående års debetsedel å slutlig skatt,

dvs. den debetsedel som erhållits i november eller december året innan dek­

larationen upprättas. Om kommunalskatt ingår i tillkommande skatt görs

avdraget i den deklaration som upprättas året efter det debetsedeln på till­

kommande skatt erhållits. Samma princip gäller beträffande avdrag för

sjukförsäkringsavgift och tilläggspensionsavgift, om än med en viss modifi­

kation, som jag skall återkomma till.

Avdragen är således oberoende av om skatten eller avgiften verkligen er­

lagts under beskattningsåret. Såtillvida står avdragsregeln i motsats till den

s. k. kontantprincipen som gäller för flertalet skattskyldiga. Regeln innebär

dock en praktisk lösning av det problem som med en strikt tillämpning i

dessa fall av kontantprincipen ofta skulle uppkomma, när det gäller att fast­

ställa, när skatten eller avgiften erlagts. Om kvarstående skatt uppkommit

och särskilt om skatt drivs in efter restföring skulle nämligen kontantprin­

cipen ofta leda till invecklade beräkningar av hur stor del av kvarskatten

och det indrivna beloppet som avser kommunalskatt eller avgifter av nämnda

slag.

Den nämnda avdragsregeln avser blott kommunalskatt, sjukförsäkrings­

avgift och tilläggspensionsavgift. I vissa fall innehåller dock debetsedel på

slutlig eller tillkommande skatt andra poster som är avdragsgilla. Jordbru­

kares allmänna varuskatt debiteras sålunda enligt UF:s regler. Detta gäller

i princip även arbetsgivaravgift till socialförsäkringen som inte överstiger

1 000 kr. Likaså tas skogsvårdsavgift samt annuitet på avdikningslån eller

på förskott för avlösning av frälseräntor upp på de vanliga debetsedlarna.

De avdrag som svarar mot allmän varuskatt, arbetsgivaravgift, skogsvårds­

avgift och de i annuiteterna ingående räntebeloppen görs vid beräkning av

inkomsten av den förvärvskälla som posterna hänför sig till. I den mån in­

komsten av förvärvskällan, såsom merendels torde vara fallet, beräknas en­

ligt kontantprincipen uppkommer alla de svårigheter att beräkna rätt av-

dragsbelopp som man undgått beträffande nämnda allmänna avdrag genom

den särskilda avdragsregeln.

Vad nu sagts om allmän varuskatt m. m. gäller i princip också ränta på

kvarstående skatt.

1 praktiken förfars i regel så, att avdrag för allmän varuskatt görs med

antingen det belopp som belöper på beskattningsåret eller det belopp som

debiterats under beskattningsåret. Detsamma torde vara förhållandet med

avdraget för arbetsgivaravgift. Skogsvårdsavgift och ränta på annuiteter

torde vanligen dras av med det belopp som debiterats under beskattnings­

året. Kontroll av att avdragna belopp verkligen erlagts under året torde i

praktiken inte förekomma.

17

avser. Därigenom skulle enligt föreningen undvikas rättsförlust töi de

skattskyldiga, som nu lätt försummar avdraget för kvarskatteränta. Vidare

skulle kontrollmöjligheten för det allmänna ökas.

Promemorians förslag beträffande ränta på kvarstående skatt synes på

ett naturligt sätt ansluta sig till förslaget i övrigt och innebära en förenk­

ling av taxerings- och deklarationsförfarandet. I praktiken spelar det liten

roll att formellt sett olika principer gäller för beskattning av ränta på över­

skjutande preliminär skatt och avdrag för ränta på kvarstående skatt. I de

allra flesta fall har nämligen den skattskyldige uppburit den överskjutande

skatten inklusive ränta det år då räntan tillgodoförts honom på debetsedel.

Den skall då taxeras följande år, dvs. det år då också ränta på kvarstående

skatt skall dras av enligt förslaget. Beträffande TCO:s invändningar mot för­

slaget vill jag uttala, att det nog ofta innebär ett visst arbete för taxerings­

myndigheterna att avgöra vilken ränta på kvarstående skatt som avdragits

i deklarationen. Den skattskyldige torde f. n. ofta dra av beloppet innan

det betalats. Om han inte gör avdraget genast torde han ofta glömma av­

draget nästa år. Givetvis bör man söka förebygga att de skattskyldiga på

detta sätt gör rättsförluster. Övervägande skäl talar därför enligt min me­

ning för att låta ränteavdraget följa samma regler som övriga avdrag som

hämtas från debetsedeln på slutlig skatt.

Restituerad, avkortad eller avskriven kommunalskatt och tilläggspensions­

avgift, som dragits av vid taxering, skall beskattas. Bestämmelser härom

återfinns i 35 § 5 mom. KL och 2 § förordningen om statlig inkomstskatt.

Motsvarande bör uppenbarligen gälla även speciella skatter och avgifter,

annuiteternas räntedelar och kvarskatteränta. I dessa fall bör dock intäk­

terna beskattas, inte såsom inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet (35 §

KL), utan såsom intäkt i den förvärvskälla de hänför sig till. Skatteplikts-

bestämmelsen hör därför ha sin plats i anvisningarna till 18 § KL och blir

då genom den hänvisning som finns i 2 § förordningen om statlig inkomst­

skatt gällande även vid taxering till statlig inkomstskatt. Sistnämnda för-

fattningsrum bör dock i detta sammanhang undergå en redaktionell jämk­

ning, närmast som följd av fjolårets beslut om att avdrag för kommunalskatt

för flertalet skattskyldiga fr. o. m. 1967 års taxering kommer att beräknas

efter schablon.

Sjukförsäkringsavgift som restitueras, avkortas eller avskrivs är f. n.

inte skattepliktig. Detta torde sammanhänga med att avgiften, när den in­

fördes, skulle inräknas i det maximerade avdraget för vissa försäkringspre­

mier som då redan medgavs på sociala grunder. Avdraget omkonstruerades

i anslutning till sjukförsäkringsreformen så alt — förutom maximeringen

— även ett minimibelopp bestämdes för avdraget. Detta minimibelopp av­

vägdes så, att det i regel täckte då gällande sjukförsäkringsavgifter. Minimi­

beloppet bestämdes till 150 kr. för ogift och 300 kr. för gifta. Avdraget för

sjukförsäkringsavgift får emellertid numera göras för sig och med hela det

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1966

18

belopp som debiterats, dock minst 150 kr. för ogift och minst 300 kr. för

gifta. Numera överstiger sjukförsäkringsavgiften ofta minimibeloppet. Vid

restitution, avkortning eller avskrivning av sjukförsäkringsavgift synes där­

för beskattning böra ske på samma sätt som gäller för kommunalskatt m. m.

Beskattningen bör dock självfallet begränsas till den del av det restituerade

(avkortade, avskrivna) beloppet som faktiskt påverkat avdragets storlek.

Jag förordar att 35 § 5 mom. KL ändras i enlighet härmed.

Vissa skillnader föreligger i fråga om rätt avdragsår för å ena sidan sjuk­

försäkringsavgift och tilläggspensionsavgift (46 § 2 mom. KL) samt å andra

sidan kommunalskatt (4 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt).

Avgifterna skall dras av om de påförts under beskattningsåret. Kommunal­

skatten däremot om den påförts under året näst före taxeringsåret. Om be­

skattningsåret sammanfaller med kalenderåret innebär de olika formulering­

arna ingen skillnad i sak. För företagare med brutet räkenskapsår kan dock

tvekan uppkomma om rätt avdragsår. Vidare gäller enligt 46 § 2 mom. KL

att avdrag för avgift, som tagits upp på debetsedel å tillkommande skatt,

dras av året efter det påföringen skett medan avdrag för kommunalskatt på

debetsedel å tillkommande skatt sker året efter det att debetsedel erhållits.

Skillnaden är i praktiken inte stor men i undantagsfall kan de olika regler­

na leda till skilda avdragsår för avgifter och skatter på samma debetsedel å

tillkommande skatt.

Saklig grund för olikartad behandling i dessa fall synes inte föreligga.

Jag förordar, att formuleringarna i 46 § 2 mom. KL och 4 § 1 mom. för­

ordningen om statlig inkomstskatt bringas att så långt möjligt stämma över­

ens. Avdrag bör enligt båda författningsrummen ske vid taxering året näst

efter det år avgifterna påförts. Regeln bör gälla såväl i slutlig som i till­

kommande skatt ingående avgifter och kommunalskatt. — Det bör måhända

tilläggas att vad jag nu förordat inte hindrar att i det av mig föreslagna

tillägget till 41 § KL avdragsrätten anknyts till det beskattningsår då debet­

sedel erhållits. I detta fall är nämligen fråga om avdrag såsom omkostnad i

förvärvskälla, för vilken inkomsten beräknas enligt kontantmetoden. För så­

dan förvärvskälla skall beskattningsår och kalenderår sammanfalla.

De nya bestämmelserna bör tillämpas första gången vid 1967 års taxe­

ring. För många skattskyldiga innebär de nya avdragsreglerna, såsom förut

antytts, ingen nyhet. Många har nämligen i sina deklarationer redan till-

lämpat den här förordade ordningen. Särskilda övergångsbestämmelser be­

hövs därför inte för denna kategori.

Sådana skattskyldiga som tidigare inte dragit av allmän varuskatt, skogs­

vårdsavgift, i annuiteter ingående ränta eller kvarskatteränta förrän den

faktiskt erlagts bör emellertid såsom några remissinstanser framhållit till­

godoses genom en särskild övergångsbestämmelse. Har t. ex. kvarskatteränta

påförts på grund av 1965 års taxering men inte dragits av i 1966 års dekla­

ration — kvarskatteräntan har ju normalt erlagts först under år 1966 __

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1966

19

bör avdrag få ske i deklarationen för det beskattningsår, då räntan erlagts,

dvs. i regel i 1967 års deklaration.

Inom finansdepartementet har författningsförslag utarbetats enligt de

riktlinjer jag här angett. Vad jag förordat bör medföra ändrad lydelse även

av 53 § 1 mom. KL och 6 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt.

Till frågan om ändrad lydelse av dessa paragrafer återkommer jag i sam­

band med frågan om reglering av vissa internationella skattefrågor.

Slutligen vill jag föreslå en ändring av anvisningarna till kommunalskatte­

lagen, som inte har något samband med det föregående.

Tidigare i dag har Kungl. Maj :t beslutat att genom proposition föreslå

riksdagen att godkänna nya grunder för vapenfri tjänst. Förslaget innebär

att de vapenfrias tjänstgöring inte betraktas som värnpliktstjänstgöring

utan träder i stället för denna som en särskild tjänsteplikt. Värnpliktig som

fått tillstånd till vapenfri tjänst benämns vapenfri tjänstepliktig. Vapenfri

tjänstepliktig får samma förmåner i fråga om avlöning, familjebidrag m. m.

som värnpliktig i allmänhet. De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft

den 1 oktober 1966.

Punkt 6 av anvisningarna till 32 § KL innehåller bestämmelser om skatte­

frihet för en råd förmåner, som värnpliktig erhåller. Skattefria är bl. a.

värnpliktigas naturaförmåner, det under fredstjänstgöring utgående pen­

ningbidraget, utbildningspremie, tjänstgöringspremie och utryckningsbidrag.

Även familjebidrag är skattefritt, när fråga inte är om näringsbidrag. Enligt

särskild bestämmelse gäller motsvarande skattefrihet för civilförsvarsplik-

tigas förmåner.

Jag vill därför i detta sammanhang föreslå en ändring av nämnda anvis­

ningspunkt, innebärande att den skattefrihet som gäller för förmåner som

utgår till värnpliktig och civilförsvarspliktig utsträcks till att gälla även

motsvarande ersättningar till vapenfri tjänstepliktig.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t genom

proposition föreslår riksdagen att antaga de inom finansdepartementet upp­

rättade förslagen till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370);

2) förordning angående ändrad Igdelse av 2 § och J § 1 mom. förordning­

en den 26 juli 19^7 (nr 576) om statlig inkomstskatt.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­

stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta pro­

tokoll utvisar.

Ur protokollet:

Göran Sellvall

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1966

20

Bilaga

Departementspromemorians

förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 41 § kommunalskattelagen den 28 september 1928

(nr 370) samt punkt 2 av anvisningarna till samma paragraf

Härigenom förordnas, att 41 § kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370) samt punkt 2 av anvisningarna till samma paragraf1 skola

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

41

Inkomst av---------------------- -----------

I andra fall än nu sagts skall

intäkt anses hava åtnjutits det be­

skattningsår, under vilket intäkten

blivit för den skattskyldige tillgäng­

lig för lyftning, och skall utgift el­

ler omkostnad anses belöpa på det

beskattningsår, varunder utgiften

betalats eller omkostnaden ägt rum.

(Föreslagen lydelse)

§•

särskilt stadgas.

I andra fall än nu sagts skall

intäkt anses hava åtnjutits det be­

skattningsår, under vilket intäkten

blivit för den skattskyldige tillgäng­

lig för lyftning, och skall utgift el­

ler omkostnad anses belöpa på det

beskattningsår, varunder utgiften

betalats eller omkostnaden ägt rum.

Oavsett vad nu sagts skall dock så­

dan speciell skatt eller allmän avgift

eller ränta, som skall påföras skatt­

skyldig i den ordning som stadgas i

uppbördsförordningen, anses hava

betalats under det år då den slut­

liga skatten påförts eller, såvitt an­

går belopp av nämnda slag som ingår

i tillkommande skatt, det år då den

skattskyldige erhållit debetsedeln å

tillkommande skatt.

Anvisningar

till 41 §.

1 Senaste lydelse av 41 § samt punkt 2 av anvisningarna till 41 §, se SFS 1951: 790.

21

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

2. I fråga------------------------------------ årets ingång.

Å andra — — —--------------------36 § punkt 1).

I enlighet------------------------------- — eller terminsvis.

Sådan speciell skatt eller allmän

avgift eller ränta, som enligt särskil­

da bestämmelser skall ingå i slutlig

eller tillkommande skatt ävensom

ränta å kvarstående skatt, avdrages

— i den mån avdragsrätt föreligger

i annan förvärvskälla än rörelse och

sådan jordbruksfastighet varav in­

komsten beräknas enligt bokförings-

mässiga grunder —- vid taxering un­

der året näst efter det år, under vil­

ket ifrågavarande belopp påförts den

skattskyldige såsom slutlig skatt el­

ler som ränta å kvarstående skatt, el­

ler vid taxering under året näst ef­

ter det år, under vilket han erhållit

debetsedel å tillkommande skatt,

vari beloppet ingår. Restituerat, av­

kortat och avskrivet belopp, för vil­

ket avdrag åtnjutits enligt vad nu

sagts, är att anse som intäkt i den

förvärvskälla vari beloppet avdra­

gits.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1967. Äldre bestämmelser äga dock

alltjämt tillämpning beträffande ränta å kvarstående skatt enligt debet­

sedel å slutlig skatt på grund av taxering år 1965 eller tidigare år.

MARCUS BOKTB. STHLM 1966 6*0287