Prop. 1966:152

('om vissa intrång i Stora Sjöfallets nationalpark',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 152 år 1966

1

Nr 152

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen om vissa intrång i Stora

Sjöfallets nationalpark; given Stockholms slott den i november 1966.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande depar­ tementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Eric Holmqvist

randen avgetts av kammarkollegiet, kommerskollegium, domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen efter hörande av rennäringsnämnden, statens natur- vårdsnämnd efter hörande av Vetenskapsakademiens naturskyddskommit­ té, Svenska naturskyddsföreningen och Samfundet för hembygdsvård, läns­ styrelsen i Norrbottens län efter hörande av vederbörande förste konsu­ lenter vid lappväsendet och lappbyar, länets hushållningssällskap och na- turvårdsråd samt Jokkmokks kommun och länsorganet för vattenkraft­ frågor, fiskeristyrelsen efter hörande av sötvattenslaboratoriet och vederbö­ rande fiskeriintendent, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, telestyrelsen, riksantikvarieämbetet, SMHI, SGU, renbetesmarksutredningen och Svenska samernas riksförbund.

Tidigare regleringar rörande Stora Sjöfallets nationalpark

Stora Sjöfallets nationalpark avsattes genom riksdagsbeslut år 1909 i syfte att bevara ett liögnordiskt fjällandskap i dess naturliga tillstånd. Na­ tionalparken är belägen kring Stora Lule älvs översta lopp. I norr omfat­ tar den delar av sjöarna Satisjaure, Kakerjaure, Pätsats, Teusajaure, Suor- kijaure och Autajaure. Dessa tillhör nederbördsområdet för älven Vietas- jokk. Nationalparkens areal var ursprungligen 1 500 km2. Ett större område, inneslutande främst sjöarna längs parkens mitt från Lilla Sjöfallet väster ut — gemensamt benämnda Suorvasjöarna — jämte erforderligt bygg- nadsområde undantogs emellertid från parken enligt beslut år 1919 för att möjliggöra reglering av dessa sjöar.

Suorvasjöarna har hittills varit föremål för tre regleringar efter tillstånd av vederbörande vattendomstol åren 1927, 1939 resp. 1963. Genom de första och andra regleringarna av Suorvasjöarna tillkom dämningsgränser vid + 428,98 m resp. + 435,78 m. Genom den tredje Suorvaregleringen höjdes dämningsgränsen till

-j-

438,86 m.

I samband med sistnämnda reglering och reglering av sjön Satisjaure medgav 1962 års riksdag (prop. 126, JoU 17, rskr 200) vissa intrång i na­ tionalparken, dock utan att någon ändring av parkens gränser tills vidare skulle företas. Samtidigt bemyndigade riksdagen Kungl. Maj :t att, om så senare kunde anses motiverat, medge intrång i nationalparken genom an­ läggande av en kraftstation vid Vietas och därmed sammanhängande till- och avloppsleder in. m. Sedan övre Norrbygdens vattendomstol därefter i deldom den 17 juni 1964 meddelat tillstånd för vattenfallsstyrelsen att an­ lägga nämnda kraftstation har Kungl. Maj :t genom beslut den 27 juli sam­ ma år medgett intrång i nationalparken i den mån det erfordrades för att berörda tillstånd skulle kunna tas i anspråk. Såsom villkor för medgivandet har Kungl. Maj:t föreskrivit, att från sjön Suorvajaure till Stora Sjöfallet varje sommar skall ske en minimitappning av 100 milj. m3 vatten eller

lf liihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. AV 7,52

5

Sedan byggnadskostnader, inberäknat kostnader för skadeförebyggande åt­ gärder, samt skador på egendom frånräknats utgör nyttoöverskottet enligt domstolens beräkning 198,8 milj. kr.

Vattendomstolen har funnit att bestämmelserna i 2 kap. 3 § första styc­ ket vattenlagen inte utgör hinder mot regleringen.

Vid prövning av företagets tillåtlighet enligt andra stycket samma para­ graf har domstolen ansett, att företagets inverkan i annat avseende än på rennäringen ej utgör hinder emot dess genomförande. De skador och olägen­ heter som kan komma att drabba rennäringen, vilken enligt domstolens me­ ning måste anses utgöra näring av större betydelse, uppskattas till 3,5 milj. kronor och bedömes vara av sådan omfattning att denna näring kommer att lida väsentligt förfång. Domstolen har därför funnit hinder mot före­ taget föreligga enligt 2 kap. 3 § andra stycket vattenlagen.

Enligt stadgande i 2 kap. 20 § 3 mom. vattenlagen skall vattendomstol, som anser att tillämnad byggnad bör tillåtas trots att hinder möter enligt 2 kap. 3 § första och andra styckena vattenlagen, hänskjuta frågan om före­ tagets tillåtlighet till Kungl. Maj:t. Vattendomstolen har i skrivelsen till Kungl. Maj :t åberopat stadgandet i 2 kap. 20 § 3 mom. vattenlagen. Domsto­ len har därvid förklarat sig förutsätta, att företagets inverkan på national­ parken löses och har vidare föreslagit, att domstolen ges befogenhet att till­ låta resp. att ålägga vattenfallsverket att utföra åtgärder inom national­ parken för att förebygga och minska skador på renskötseln.

Genom regleringen kommer enligt domstolen ytterligare 22,7 km2 av Stora Sjöfallets nationalpark att överdämmas. Även områden ovan däm- ningsgränsen kan behöva disponeras, tillfälligt eller permanent, för åtgär­ der i skadeförebyggande syfte. På vissa ställen avser vattenfallsverket att utta massor för utförande av regleringsanordningarna. Nämnda arbeten, som är nödvändiga för att genomföra regleringsföretaget, är inte tillåtna en­ ligt det för nationalparken gällande reglementet.

Vid remissbehandlingen av vattendomstolens skrivelse an­ gående frågan om regleringsföretagets tillåtlighet enligt vattenlagen har från vissa håll gjorts erinringar och framförts förslag om särskilda vill­ kor för företagets genomförande till skydd för nationalparksintresset.

Vetenskapsakademiens naturskijddskommitté framhåller att växt- och djurlivet kommer att utsättas för total förstörelse inom elt mycket stort område som inte eller endast obetydligt berörts av tidigare botaniska och zoologiska undersökningar. Enligt kommittén bör eu mångsidig och grund­ lig dokumentarisk undersökning av växt- och djurvärlden inom det nya dämningsområdet företas före dämningens genomförande. Dessutom bör dämningsområdets geologiska och naturgeografiska förhållanden under­ sökas. På grund av områdets stora utsträckning måste dessa fältunder­ sökningar påbörjas i god tid före dämningen och fortgå under flera år.

Kungl. Maj.ts proposition nr 152 år 1966

Kommittén beräknar kostnaderna för undersökningarna till sammanlagt 260 000 kr. Liknande synpunkter har framförts av bl. a. statens naturvårdsnämnd och kammarkollegiet, vilka förordar att som särskilt villkor för företaget föreskrivs skyldighet för vattenfallsverket att bekosta nyss­ nämnda undersökningar.

Svenska naturskyddsföreningen understryker bl. a. nödvändigheten av att Stora Sjöfallet under turisttid får en så riklig vattenföring som möjligt och att även under resten av året viss vattenmängd framgår genom fallet. SGU finner det likaledes viktigt att i vattenhushållningsbestämmelserna för suorvaregleringen föreskrivs en sådan minsta vattenframsläppning under högsommartid till Stora Sjöfallet att fallets naturliga utseende i någon män bevaras.

I en utredning i målet, vilken åberopats av lantbruksstyrelsen, anförs bl. a., att den undersökning, som företagits om inverkan på rennäringen inom Sörkaitums och Sirkas lappbyar, därest Suorvasjöarnas fjärde regle­ ring kommer till stånd, inte gett anledning till antagande att företaget skulle orsaka väsentligt intrång i näringen som sådan. En skadereglering i målet som tar sikte på ett stöd för en utveckling av rennäringen mot en me­ ra rationell och därmed även ekonomisk form torde i stor utsträckning kunna eliminera befarat intrång.

Vattenfallsverkets framställning. I den i inledningen nämnda skrivelsen den 30 juni 1965 har statens vattenfallsverk anhållit om Kungl. Maj :ts till­ stånd att för byggnadsarbeten, skadeförebyggande åtgärder samt för upp­ dämning få göra det intrång i Stora Sjöfallets nationalpark resp. inom det från nationalparken år 1919 utbrutna byggnadsområdet som föranleds av den fjärde suorvaregleringen.

Regleringen medför enligt vattenfallsverket att ytterligare ca 23 km3 av nationalparken överdäms. De avsedda regleringsanordningarna kommer att ligga helt inom förenämnda byggnadsområde. För massuttag och vägar till dessa kommer dock intrång att behöva göras i nationalparken på vissa platser som inte omfattas av tidigare tillstånd till byggnadsarbeten för Satisjaure- och Vietasföretagen.

I remissyttrandena över vattenfallsverkets framställning utta­ las i huvudsak att intrånget bör få komma till stånd under förutsättning att det förenas med vissa villkor.

Domänstyrelsen framhåller, att i samband med 1961 års överenskom­ melse mellan vattenfallsstyrelsen och naturvårdens representanter diskute­ rades även frågan om en ökad reglering av Suorvasjöarna. I enlighet med de överväganden som då gjordes vill domänst yreisen ej motsätta sig den tjärde suorvaregleringen.

Statens naturvårdsnämnd framhåller, att regleringen genom överdäm- ningen av betydande arealer med nödvändighet medför en mycket menlig

Kungl. Maj.ts proposition nr 152 år 1966

7

inverkan på landskapsbilden samt naturförhållandena i övrigt. Som särskilt allvarliga framstår härvid skadorna till följd av flerårsregleringen. Under tider då flerårsmagasinet utnyttjas torde området, innan magasinet på nytt fyllts, bli ytterst svårtillgängligt och förfulat genom stora torrlagda strand- plan samt ha mycket litet att erbjuda en besökare. Enligt 1961 års överens­ kommelse mellan naturvårdsdelegationen och vattenfallsstyrelsen tillhör Suorvasjöarna den grupp av vattendrag mot vilkas exploatering för kraft­ ändamål naturskyddet ej skulle framställa erinran. Den nu föreslagna, yt­ terst hårda regleringen av Suorvasjöarna innebär ett väsentligt krafttillskott. Härtill kommer att regleringen drabbar vattendrag som till följd av tidi­ gare ingrepp i stor utsträckning förlorat sin ursprungliga karaktär. Därest den föreslagna regleringen kommer till stånd bör detta enligt naturvårds- nämndens mening öka möjligheterna att undantaga andra ännu ej utbyggda sjöar och/eller delar av vattendrag från exploatering. Med hänsyn härtill vill nämnden ej yrka att regleringen på grund av naturvårdsintresset skall begränsas under förutsättning dock att ett tillstånd förenas med vissa av nämnden angivna villkor. Enligt nämnden är den av sökanden föreslagna röjningen inom uppdämningsområdet otillfredsställande. Röjningen bör gö­ ras mera fullständig. Vidare bör medel ställas till förfogande för naturve­ tenskapliga undersökningar inom nationalparken.

Några remissinstanser avstyrker massuttag från tre av de i framställ­ ningen angivna täktområdena, betecknade A 25, B 2 och B 8. Området A 25 är beläget på tröskeln till Stora Sjöfallet. Området B 2 ligger intill gränsen för det år 1919 utbrutna byggnadsområdet i anslutning till det s. k. skvalränneområdet. Området B 8 omfattar Rissajokks mynningsområde vid Järtajaure.

Beträffande området A 25 erinrar statens natnrvårdsnämnd om att nämn­ den i andra sammanhang, då fråga väckts om intrång i Stora Sjöfallets nationalpark, strävat efter att i största möjliga utsträckning bevara miljön kring falltröskeln, som utgör kärnan i nationalparken, fri från bebyggelse och andra ingrepp. Härtill kommer enligt nämnden vissa geologiska syn­ punkter. Området B 2 har ett betydande kvartärgeologiskt intresse. Vatten- fallsverket har genom beslut av Kungl. Maj :t den 13 november 1964 vägrats att utföra förberedande undersökningar för massuttag inom om­ rådet. Som en konsekvens härav bör enligt nämnden ej heller täkt få förekomma där. Nämnden finner det mycket önskvärt att även området B 8 undantas från täkt.

Då det ännu inte med större säkerhet kan avgöras om uttag inom an­ givna områden verkligen kommer att behövas föreslår kammarkollegiet, att framställningen vad gäller dessa täktplatser f. n. inte skall föranleda någon Kungl. Maj :ts åtgärd. Beträffande övriga täkter framhåller kam­ markollegiet önskvärdheten av att uttagen koncentreras till så få områden som möjligt. Kollegiet föreslår, att domänstyrelsen får i uppdrag att i sam­

råd med naturvårdsnämnden närmare bestämma i vilken ordning och omfattning täktplatserna får tas i anspråk.

Vidare erinrar kammarkollegiet om att ifrågavarande marker omfattas av 56 § lagen den 18 juli 1928 om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige (nr 309). Upplåtelse av grustäkt får därför ske endast mot av­ gift som skall användas till förmån för lapparna eller verksamhet på den mark upplåtelsen avser. Generellt bemyndigande att meddela upplåtelser enligt renbeteslagen av bl. a. grustäkt har lämnats länsstyrelserna, varvid intäkterna från upplåtelserna tillgodogörs statens lappfond. För national­ parkerna gäller emellertid särskilda bestämmelser. Enligt 4 § kungörel­ sen den 11 december 1964 om tillämpning av naturvårdslagen (nr 825) skall intäkter av en nationalpark tillföras nationalparkens kassa. Enligt kollegiets mening bör grustäktsavgifterna i förevarande fall lämpligen an­ vändas till något renskötseln närliggande ändamål, t. ex. till anläggande av en väg från Suorvadammen söderut till trakten av Niavve, vilket före­ slagits av Sirkas lappby. Kollegiet hemställer att Kungl. Maj :t — i sam­ band med att domänstyrelsen ges bemyndigande att meddela de grusupp­ låtelser som erfordras — förklarar att medel som inflyter genom upplåtel­ serna skall enligt de närmare bestämmelser som Kungl. Maj :t framdeles vill meddela användas för att tillgodose utgifter inom parken som särskilt gag­ nar renskötseln. Svenska samernas riksförbund hävdar likaså att nyss be­ rörda ersättningar bör tillföras samerna.

Kammarkollegiet föreslår, att som villkor för nationalparksin t rånget föreskrivs att vattenfallsverket skall vara skyldigt att till Stora Sjöfallet varje sommar framsläppa en vattenmängd av i genomsnitt 400 milj. m3.

Liksom skedde i Kungl. Maj :ts beslut den 27 juli 1964 angående Vietas kraftstation är det enligt kollegiet lämpligt att det uppdrages åt vattendom­ stolen att efter ytterligare utredning inkomma till Kungl. Maj :t med förslag angående tappningen.

Ingen av remissinstanserna har ifrågasatt att de områden inom national­ parken som påverkas av regleringsföretaget skall brytas ut ur parken.

Departementschefen

Stora Sjöfallets nationalpark avsattes genom beslut av 1909 års riksdag i syfte att bevara ett högnordisk t fjällandskap i dess naturliga tillstånd. För att göra det möjligt att reglera sjöarna längs nationalparkens mitt från Lilla Sjöfallet väster ut —- de s. k. Suorvasjöarna — utbröts dessa sjöar jämte vissa uppdämningsområden och erforderligt byggnadsområde ur national­ parken enligt beslut av 1919 års riksdag. I anslutning härtill meddelade Kungl. Maj :t vissa föreskrifter angående tillämpning av för nationalparker gällande bestämmelser inom de utbrutna områdena.

Suorvasjöarna har hittills varit föremål för tre regleringar enligt beslut av vattendomstol åren 1927, 1939 och 1963. För att möjliggöra den tredje suorvaregleringen — genom vilken dämningsgränsen höjdes över den nivå som förutsatts vid utbrytningen år 1919 — och reglering av sjön Satisjaure medgav 1962 års riksdag vissa intrång i nationalparken, dock utan att någon ändring av parkens gränser tills vidare skulle företas. Vidare be­ myndigade riksdagen Kungl. Maj :t att, om så senare kunde anses moti­ verat, medge intrång i nationalparken för en kraftstation vid Vietas och därmed sammanhängande till- och avloppsleder samt för tillfartsvägar och kraftledningar. Sedan övre Norrbygdens vattendomstol därefter genom del­ dom den 17 juni 1964 lämnat vattenfallsstyrelsen tillstånd att på vissa villkor anlägga Vietas kraftstation har Kungl. Maj :t genom beslut den 27 juli 1964 medgett intrång i nationalparken i den mån det erfordrades för att tillståndet skulle kunna tas i anspråk. Såsom villkor för medgivan­ det har Kungl. Maj :t föreskrivit bl. a., att det varje sommar skall ske en minimitappning från Suorvajaure till Stora Sjöfallet av 100 milj. m3 vat­ ten eller den större vattenmängd som Kungl. Maj :t för viss tid av särskil­ da skäl kan komma att föreskriva. I samband därmed har Kungl. Maj :t uppdragit åt vattendomstolen att efter ytterligare utredning inkomma till Kungl. Maj :t med förslag angående handhavandet av tappningen till Stora Sjöfallet.

Till följd av utbrytningen år 1919 och den tredje suorvaregleringen har ca 160 km2 av nationalparkens areal om ursprungligen 1 500 km2 tagits i an­ språk. övervägande delen av den i anspråk tagna arealen utgörs av vatten­ område. På grund av Satisjaures reglering och anläggandet av Vietas kraft­ station samt därtill hörande väg och kraftledningar kommer enligt beräk­ ningar av vattenfallsverket ytterligare ca 32 km2 av nationalparken att tas i anspråk förutom vattenområde.

Såsom förut framgått har vattendomstolen funnit, att den fjärde suorva­ regleringen bör tillåtas under förutsättning att frågan om intrång i natio­ nalparken löses. Vad som framkommit vid remissbehandlingen av domsto­ lens skrivelse föranleder inte annat bedömande av tillståndsfrågan än det domstolen kommit till. Förutsättningar synes alltså föreligga att medge regleringen, om frågan om intrång i nationalparken löses. Klart är emeller­ tid att ett medgivande måste förknippas med åtskilliga villkor, avsedda att begränsa och kompensera de skador en reglering otvivelaktigt kan åstad­ komma. Vilka villkor som kan bli behövliga kan dock f. n. inte bedömas, bl. a. emedan vattenfallsverket enligt uppgift ännu inte slutfört förhandling­ ar om ersättningar till mer än den ena av de två samebyar, vilkas närings- utövning berörs av regleringsföretaget. Då utformningen av villkoren för ett tillstånd till regleringen bl. a. är direkt avhängig av resultatet av de på­ gående förhandlingarna, är det inte lämpligt att nu gå in på frågan om vilka villkor som bör knytas till ett regleringstillstånd. Något beslut av riksdagen i

11

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj :t att medge de intrång i Stora Sjöfallets nationalpark som enligt vad som framgått av det föregående föranleds av den fjärde suorvaregleringen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­ stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riks­ dagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 152 år 1966

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

MABCUS BOKTB. STHLM 1966 660567