med förslag till lag om ändrad lydelse av 5 kap. 4 och 5 §§ luftfartslagen den 6 juni 1957 (nr 297), in. m.

Kungl. Maj.ts proposition nr 159 år 1966 1

Nr 159

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 5 kap. 4 och 5 §§ luftfartslagen

den 6 juni 1957 (nr 297), in. m.; given Stockholms

slott den 11 november 1966.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogat förslag till lag om ändrad lydelse av 5 kap. 4 och 5 §§ luftfartslagen den 6 juni 1957 (nr 297),

dels godkänna den i Tokio den 14 september 1963 undertecknade konventionen om brott och vissa andra handlingar begångna ombord på luftfartyg.

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner en i Tokio år 1963 undertecknad konvention om brott och vissa andra handlingar begångna ombord på luftfartyg. Vidare föreslås att 5 kap. 4 och 5 §§ luftfartslagen ändras med anledning av konventionen. Lagförslaget har tillkommit i samarbete med berörda departement i Danmark, Finland och Norge.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 159

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 159 år 1966

Förslag till lag om ändrad lydelse av 5 kap. 4 och 5 §§ luftfartslagen

den 6 juni 1957 (nr 297)

Härigenom förordnas, att 5 kap. 4 och 5 §§ luftfartslagen den 6 juni 1957 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

För upprätthållande av lydnaden När det påkallas av hänsyn till och ordningen ombord äger befäl­ luftfartygets säkerhet eller säkerhehavaren bruka det våld, som med ten för ombordvarande person elhänsyn till omständigheterna kan ler egendom eller för upprätthållan­

anses försvarligt. de av lydnaden och ordningen om­

Då fartyget är i fara eller nöden bord, äger befälhavaren bruka det eljest kräver det, har befälhavaren våld och vidtaga de åtgärder i övrätt att bruka varje medel, som är rigt som kunna anses försvarliga nödvändigt för att framtvinga lyd­ med hänsyn till omständigheterna. nad eller återställa ordningen. Det I fall som avses i första stycket åligger i sådant fall envar av be­ skall medlem av besättningen utan sättningen att utan särskild anma- särskild anmaning lämna befälhavaning lämna befälhavaren nödigt bi­ ren det bistånd han behöver. Efter

stånd. anmaning av befälhavaren äger även

passagerare lämna sådant bistånd.

Om det till förebyggande av att luftfartygets säkerhet eller säkerheten för person eller egendom ombord äventyras är nödvändigt att åtgärd som avses i första stycket vidtages utan dröjsmål, äger medlem av besättningen och passagerare vidtaga åtgärden utan anmaning av be­

fälhavaren.

Göres större våld än som är medgivet, vare lag som eljest för sådant

fall är stadgad.

5 §•

Förövas å — —----------------- kunna uppskjutas.

Befälhavaren skall, så långt om- Befälhavaren skall, så långt omständigheterna medgiva, sörja för ständigheterna medgiva, sörja för att den brottslige icke avviker och att den brottslige icke avviker och äger för sådant ändamål taga honom äger för sådant ändamål taga ho-

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1966 3

i förvar till dess han kan överläm­ nom i förvar. Bestämmelserna i i § nas till svensk polisman eller, utom andra stycket äga motsvarande tillriket, till behörig utländsk myndig­ lämpning. Den brottslige får ej utan het eller, där hinder icke möter, till eget samtycke hållas i förvar längre svensk konsul. än till dess han kan överlämnas till

svensk polisman eller, utom riket,

till behörig utländsk myndighet eller

till svensk konsul.

Föremål som kan antagas äga be­

Föremål som må antagas äga be­ tydelse för utredning om brottet får tydelse för utredning om brottet må befälhavaren taga i förvar. Befälhaav befälhavaren tagas i förvar till varen skall tillhandahålla polisman dess det kan överlämnas till polis­ eller myndighet som avses i andra man eller myndighet som avses i stycket de upplysningar och de föreandra stycket. mål i hans besittning som kunna

vara av betydelse för utredning om

brottet.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1966

Utdrag av protokollet över justitieårenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i stats­

rådet på Stockholms slott den 30 september 1966.

Närvarande: Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Kling, Edenman, Johansson,

Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist,

Gustafsson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändrad lydelse av 5 kap. i och 5 §§ luftfartslagen samt anför.

I 5 kap. luftfartslagen den 6 juni 1957 (nr 297) finns bestämmelser om luftfartygs befälhavare och om tjänsten ombord. Bl. a. ges regler om befälhavarens och besättningens befogenheter för att trygga säkerheten och upprätthålla ordningen ombord på luftfartyget och om befälhavarens skyldigheter när brott förövas ombord. Dessa regler är omedelbart tillämpliga bara på svenska luftfartyg. Med stöd av en fullmaktsbestämmelse i 5 kap. 11 § luftfartslagen har emellertid Kungl. Maj :t i 53 § luftfartskungörelsen den 24 november 1961 (nr 558) föreskrivit att, om lagen i den stat där utländskt luftfartyg är registrerat tillägger befälhavaren samma behörighet som enligt nämnda regler tillkommer befälhavare på svenskt luftfartyg, behörigheten får utövas även inom svenskt område.

Den 14 september 1963 antogs på en diplomatisk konferens i Tokio en konvention om brott och vissa andra handlingar begångna ombord på luftfartyg. Till grund för konventionen låg ett förslag som hade upprättats inom Internationella civila luftfartsorganisationens (ICAO) juridiska kommitté. Konventionen reglerar väsentligen frågor om befälhavares, besättningsmedlems och passagerares skyldigheter och befogenheter i anledning av brott ombord på luftfartyg eller eljest för upprätthållande av ordning och säkerhet ombord. Konventionen har undertecknats av tjugosex stater, bland dem Norge och Sverige men inte övriga nordiska stater. Den träder i kraft när den har ratificerats av tolv signatärmakter. Konventionen har hittills ratificerats av Filippinerna, Republiken Kina och Portugal.

Konventionen i de franska och engelska versionerna samt i en inom justitiedepartementet utarbetad svensk översättning torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 3.

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1966 5

Företrädare för det danska justitsministeriet och ministeriet for offentlige arbejder, det finska justitieministeriet, det norska justisdepartementet och det svenska justitiedepartementet har under åren 1964 och 1965 hållit överläggningar om en samnordisk lagstiftning på grundval av Tokiokonventionen. Enighet har därvid uppnåtts om att de nordiska länderna bör ansluta sig till konventionen. I anslutning till överläggningarna har inom justitiedepartementet i november 1965 upprättats en promemoria angående ifrågasatt svenskt biträdande av Tokiokonventionen (stencil Ju 1965: 12). Vid promemorian har fogats bl. a. förslag till lag om ändrad lydelse av 5 kap. 4 och 5 §§ luftfartslagen. Förslaget överensstämmer såväl sakligt som formellt nära med motsvarande danska och norska lagförslag. Folketinget och stortinget har redan antagit dessa lagförslag. Något finskt lagförslag föreligger ännu inte. Promemorieförslaget torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 2.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgivits av riksåklagaren — efter hörande av länsåklagarmyndigheterna i Blekinge län och Kronobergs län, Malmöhus län samt Hallands län — hovrätten för Västra Sverige, rikspolisstyrelsen, luftfartsstyrelsen, Landsorganisationen (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Scandinavian Airlines System (SAS), och Svensk pilotförening.

Gällande bestämmelser

I 5 kap. luftfartslagen ges bestämmelser om luftfartygs befälhavare och om tjänsten ombord.

I 1 och 2 §§ föreskrivs att på svenskt luftfartyg skall finnas befälhavare, som äger högsta myndighet ombord. Vidare ges bestämmelser om befälhavarens skyldigheter med avseende på fartygets luftvärdighet, utrustning, bemanning, tillsyn m. in.

Enligt 3 § skall befälhavaren ha uppsikt över luftfartyget och dess besättning samt passagerare och gods. Han äger, när det visar sig nödvändigt, tillfälligt ålägga medlem av besättningen att utföra annat arbete än det för vilket han anställts. Passagerare skall noggrant iaktta vad befälhavaren föreskriver i fråga om ordningen ombord. När omständigheterna kräver det, äger befälhavaren landsätta eller vägra att ta ombord medlem av besättningen, passagerare eller gods.

I 4 § regleras de befogenheter att tillgripa våld som tillkommer befälhavaren, när det gäller att upprätthålla lydnaden och ordningen eller säkerheten ombord. För att upprätthålla lydnaden och ordningen ombord äger befälhavaren enligt första stycket använda det våld som med hänsyn till omständigheterna kan anses vara försvarligt. När fartyget är i fara eller

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1966

nöden i annat fall kräver det, äger befälhavaren enligt andra stycket använda varje medel som är nödvändigt för att framtvinga lydnad eller återställa ordningen. I sådant fall är varje medlem av besättningen skyldig att utan särskild anmaning lämna befälhavaren det bistånd som behövs. Används större våld än som är medgivet enligt dessa regler, gäller enligt 4 § tredje stycket vad som eljest är föreskrivet för sådant fall.

I 5 § meddelas bestämmelser för det fall att svårare brott förövas ombord på luftfartyg. Enligt första stycket skall befälhavaren i sådant fall såvitt möjligt vidta de åtgärder som fordras för utredning av saken och som inte kan uppskjutas utan våda. Andra stycket föreskriver att befälhavaren så långt omständigheterna medger skall sörja för att den brottslige inte avviker och att han för detta ändamål äger ta den brottslige i förvar till dess denne kan överlämnas till svensk polisman eller, utom Sverige, till behörig myndighet eller svensk konsul. Föremål som kan antas vara av betydelse för utredningen kan enligt tredje stycket också tas i förvar till dess det kan överlämnas till polisman eller myndighet som nyss nämnts.

I 6—8 §§ meddelas vissa bestämmelser om befälhavarens skyldighet i fråga om fartygshandlingar och om de åtgärder som skall vidtas när fartyget råkar i nöd eller när allvarligare olyckshändelser inträffat eller hotar.

Enligt 9 § åligger det var och en som gör tjänst ombord på luftfartyg bl. a. att noggrant efterkomma förmans order angående tjänsten och att tillgodose ombordvarandes säkerhet och bästa.

I 10 § föreskrivs att den som på grund av alkoholpåverkan eller liknande orsak inte kan fullgöra sina åligganden på ett betryggande sätt inte får göra tjänst ombord.

De nu återgivna bestämmelserna i 5 kap. luftfartslagen är omedelbart tillämpliga bara beträffande svenskt luftfartyg. Enligt 11 § i samma kapitel ankommer det på Kungl. Maj :t att bestämma i vad mån föreskrifterna skall tillämpas i fråga om utländskt luftfartyg vid luftfart inom svenskt område. I fråga om bestämmelserna i 5 kap. 3—5 §§ luftfartslagen har så skett genom föreskrifterna i 53 § tredje stycket luftfartskungörelsen. Där föreskrivs — i första punkten — att, om befälhavare på utländskt luftfartyg enligt lagen i den stat där luftfartyget är registrerat äger behörighet som avses i 5 kap. 3, 4 eller 5 § luftfartslagen, sådan behörighet får utövas även inom svenskt område. Har befälhavaren inom svenskt område tagit någon i förvar eller eljest berövat honom friheten eller inkommer luftfartyget till riket med någon ombord, som är tagen i förvar eller eljest berövad friheten, skall enligt andra punkten anmälan om förhållandet genast göras till polismyndighet eller till flygtrafikledning.

Beträffande rätt att anmoda luftfartyg att landa, när person som är misstänkt för brott befinner sig ombord, ges bestämmelser i 103 § luftfartskungörelsen. Vid förundersökning i brottmål äger undersökningsledaren

Kungl. Maj.ts proposition nr 159 år 1966 7

enligt 103 § första stycket hos luftfartsstyrelsen eller flygtrafikledning begära att luftfartyg anmodas landa, om han anser det nödvändigt för efterspanande av person, som på sannolika skäl är misstänkt för brott för vilket är stadgat fängelse i ett år eller däröver, eller person som är häktad eller anhållen eller om undersökningsledaren anser det nödvändigt för utredning av sådant brott. Framställningen skall efterkommas, om det inte med hänsyn till säkerheten eller i övrigt är särskilda skäl däremot. Enligt andra stycket i samma paragraf tillkommer motsvarande befogenhet polismyndighet, som finner anmaning att landa oundgängligen påkallad för efterspanande av häktad eller anhållen person eller någon som har rymt från anstalt, samt i vissa fall även tulltjänsteman. Reglerna om anmaning att landa i anledning av misstanke om brott är tillämpliga, även om brottet inte har begåtts ombord på luftfartyget.

I 2 kap. 1—5 §§ brottsbalken behandlas bl. a. frågan om svensk lags tillämplighet och svensk domstols behörighet beträffande brott begångna ombord på luftfartyg. Enligt dessa bestämmelser skall den som begått brott ombord på svenskt luftfartyg dömas enligt svensk lag och vid svensk domstol, oavsett om luftfartyget befann sig inom eller utom riket när brottet begicks. Har brottet begåtts på utländskt luftfartyg, när detta befann sig inom Sverige, sker likaledes lagföring enligt svensk lag och vid svensk domstol. I detta fall fordras dock tillstånd av Kungl. Maj :t eller den Kungl. Maj :t bemyndigat för väckande av åtalet, om brottet var riktat mot utlänning eller mot utländskt intresse. Har svensk medborgare eller utlänning med hemvist i Sverige förövat brott ombord på utländskt luftfartyg, medan fartyget befann sig utom riket, är också svensk lag tillämplig och svensk domstol behörig. Även i detta fall fordras särskilt tillstånd för åtals väckande. Har utlänning utan hemvist i Sverige begått brott ombord på utländskt luftfartyg när detta befann sig utom riket, är svensk domstol däremot i princip inte behörig att pröva åtal för brottet.

Av bestämmelserna i 2 kap. 6 § brottsbalken följer vidare att åtal för gärning, för vilken gärningsmannen undergått straff eller annan påföljd utom riket, inte får ske i Sverige utan tillstånd av Kungl. Maj :t eller den Kungl. Maj:t bemyndigat. Blir gärningsmannen åtalad, skall vid påföljdens bestämmande hänsyn tas till den påföljd han undergått utom riket. Domstolen kan i dessa fall bestämma straffet under minimum eller helt efterge påföljd.

Slutligen bör anmärkas att brott, som begåtts på utländskt luftfartyg, enligt 3 § lagen den 6 december 1957 (nr 668) om utlämning för brott vid tillämpning av nämnda lag jämställs med brott som begåtts utom riket. Utlämning kan således ske, även om luftfartyget befann sig inom riket, när brottet förövades.

8 Kungl. Maj.ts proposition nr 159 år 1966

Huvuddragen av Tokiokonventionen

Kapitel I i konventionen (art. 1 och 2) innehåller bestämmelser om konventionens tillämpningsområde.

Konventionen är tillämplig beträffande dels straffbelagda handlingar, dels handlingar som, oavsett om de innefattar brott eller inte, äventyrar eller är ägnade att äventyra luftfartygets säkerhet eller säkerheten för personer eller egendom ombord eller som äventyrar god ordning och lydnad ombord (art. 1 mom. 1). För att konventionen skall vara tillämplig krävs vidare att handlingen begåtts ombord på ett i fördragsslutande stat registrerat luftfartyg medan detta befann sig under flygning eller på område som inte är statligt territorium (art. 1 mom. 2). Ett luftfartyg anses vid tillämpning av denna bestämmelse vara under flygning från det kraft insätts för att få fartyget att lyfta till det ögonblick då landningsrörelsen avslutas (art. 1 mom. 3). Konventionens bestämmelser gäller i princip inte politiska brott eller handlingar som utgör brott enligt ras- eller religionsdiskriminerande lagstiftning, om inte ingripande är påkallat av hänsyn till säkerheten ombord (art. 2). Denna huvudregel skall dock enligt uttrycklig föreskrift inte hindra en fördragsslutande stat att ingripa mot ett främmande luftfartyg för att utöva straffrättslig jurisdiktion över vissa i art. 4 närmare uppräknade typer av brott (jfr redogörelsen i det följande för art. 4).

Konventionen är inte tillämplig på luftfartyg som används inom militär-, tull- eller polisväsendet (art. 1 mom. 4).

I kapitel II (art. 3 och 4) meddelas vissa jurisdiktionsbestämmelser. Den stat där luftfartyget är registrerat äger utöva jurisdiktion över handlingar begångna ombord på fartyget (art. 3 mom. 1). Fördragsslutande stat är skyldig att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att den skall kunna utöva jurisdiktion över sådana handlingar (art. 3 mom. 2). Registreringsstaten är emellertid inte exklusivt behörig. Konventionen medför över huvud inte någon inskränkning i de fördragsslutande staternas rätt att utöva straffrättslig jurisdiktion med stöd av nationell lag (art. 3 mom. 3). Däremot begränsar konventionen fördragsslutande stats rätt att ingripa mot ett främmande luftfartyg under flygning för att utöva straffrättslig jurisdiktion i anledning av brott som begåtts ombord. Sådant ingripande får ske endast i vissa särskilt angivna fall (art. 4).

Kapitel III (art. 5—10) reglerar de befogenheter som tillkommer befälhavaren, medlem av besättningen och passagerare, när någon ombord begått eller är i färd med att begå brott eller annan handling.

Kapitlet inleds med särskilda föreskrifter om dess tillämpningsområde. Kapitlets bestämmelser är i princip inte tillämpliga på handlingar som förövas av någon ombordvarande medan luftfartyget befinner sig över den

Kungl. Maj.ts proposition nr 159 år 1966 9

stat där det är registrerat eller över område som inte utgör statligt territorium. Bestämmelserna är emellertid tillämpliga när den plats från vilken luftfartyget senast lyft före det handlingen förövades eller den plats där nästföljande landning avses äga rum ligger i annan stat än registreringsstaten liksom när luftfartyget efter det handlingen förövades flyger in i luftrummet över en annan stat med vederbörande ombord (art. 5 mom. 1).

I inledningen till kapitlet ges vidare en från art. 1 mom. 3 något avvikande definition av begreppet »luftfartyg under flygning». Vid tillämpning av bestämmelserna i kapitel III skall sålunda ett luftfartyg anses vara under flygning från det ögonblick då alla ytterdörrar stängts till det ögonblick då någon av ytterdörrarna åter öppnats för avstigning (art. 5 mom.

2).

Befälhavaren äger enligt art. 6 mom. 1 ingripa, bl. a. med omhändertagande, mot den som — enligt vad befälhavaren har grundad anledning tro — ombord på fartyget begått eller är i färd med att begå ett sådant brott eller en sådan handling som avses i art. 1. Endast sådana åtgärder får vidtas som är skäliga och nödvändiga (»reasonable measures... which are necessary») för att skydda luftfartygets säkerhet eller säkerheten för personer eller egendom ombord eller för att upprätthålla god ordning och lydnad ombord eller slutligen för att gärningsmannen skall kunna överlämnas till behörig myndighet eller ilandsättas enligt de bestämmelser därom som konventionen innehåller (art. 6 mom. 1 a—c). Befälhavaren kan ålägga eller bemyndiga medlem av besättningen att lämna bistånd vid omhändertagande av den som han själv äger ta i förvar. Han kan också bemyndiga men inte ålägga en passagerare att bistå honom vid sådan åtgärd (art. 6 mom. 2 första punkten).

Medlem av besättningen eller passagerare äger också utan särskild anmaning från befälhavaren vidta skäliga förebyggande åtgärder, när han har skälig anledning tro, att sådana åtgärder är omedelbart påkallade för att skydda luftfartygets säkerhet eller säkerheten ombord (art. 6 mom. 2 andra punkten).

Om någon har tagits i förvar, får åtgärden i princip inte bestå längre än till dess luftfartyget landar (art. 7 mom. 1). Undantag gäller emellertid bl. a. för det fall att den som omhändertagits själv medger att åtgärden får bestå under den fortsatta färden (art. 7 mom. 1 c).

Enligt art. 7 mom. 2 åligger det befälhavare, som omhändertagit någon enligt art. 6, att snarast möjligt undex-rätta myndigheterna i den stat där luftfartyget landar om sin åtgärd och om skälen till denna.

När luftfartyget landar, äger befälhavaren sätta i land person som, enligt vad befälhavaren har skälig anledning tro, ombord på luftfartyget har begått eller är i färd med att begå eu handling vilken äventyrar säkerheten eller god ordning och lydnad ombord, dock bara under förutsättning

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1966

att åtgärden är nödvändig för att skydda säkerheten eller god ordning och lydnad ombord (art. 8 mom. 1).

Har befälhavaren grundad anledning tro att någon ombord på luftfartyget har begått en handling som enligt befälhavarens mening utgör ett allvarligt brott enligt registreringslandets lag, äger han överlämna vederbörande till behörig myndighet i fördragsslutande stat, inom vars område luftfartyget landar (art. 9 mom. 1).

I art. 8 mom. 2 och art. 9 mom. 2 ges vissa föreskrifter om skyldighet för befälhavaren att snarast underrätta myndigheterna i den stat där luftfartyget landar om att han ilandsätter någon enligt art. 8 mom. 1 resp. avser att överlämna någon enligt art. 9 mom. 1 samt om anledningen till åtgärden. Art. 9 mom. 3 innehåller vissa föreskrifter om skyldighet för befälhavare att när han överlämnar någon ge de upplysningar och tillhandahålla de bevis som han lagligen innehar.

I art. 10 ges regler om ansvarsfrihet. Har en åtgärd vidtagits i överensstämmelse med konventionen, kan varken befälhavaren, medlem av besättningen, passagerare, luftfartygets ägare eller innehavare eller den för vars räkning flygningen utförts göras ansvarig för åtgärden i rättegång, som rör behandlingen av den mot vilken åtgärden företogs. Bestämmelsen gäller såväl det straffrättsliga som det skadeståndsrättsliga ansvaret.

Kapitel IV (art. It) reglerar fall av olaga besittningstagande av luftfartyg, s. k. »hijacking». Har någon olagligen genom våld eller hot om våld förövat en handling som innebär ingripande i eller utövande av kontrollen över ett luftfartyg under flygning eller är sådan handling på färde, åligger det de fördragsslutande staterna att vidta de åtgärder som påkallas för att kontrollen över fartyget skall kunna återföras till befälhavaren eller vidmakthållas av honom (art. 11 mom. 1). Vidare åligger det den fördragsslutande stat där luftfartyget landar att återställa fartyget och dess last till deras rättmätiga innehavare samt att tillåta passagerare och besättning att fortsätta resan så snart som möjligt (art. 11 mom. 2).

Kapitel V (art. 12—15) innehåller bestämmelser om de fördragsslutande staternas rättigheter och skyldigheter, när befälhavaren vill sätta i land eller överlämna någon eller när någon som misstänks för olaga besittningstagande av luftfartyg går i land.

Fördragsslutande stat skall tillåta ilandsättning enligt art. 8 mom. 1 (art. 12) samt ta emot den som befälhavaren överlämnar enligt art. 9 mom. 1 (art. 13 mom. 1). Om det påkallas av omständigheterna, skall fördragsslutande stat ta i förvar person som mottagits eller som misstänks för olaga besittningstagande. För att förhindra att sådan person avviker kan också andra åtgärder tillgripas. Åtgärderna skall vidtas enligt statens egen lag och får bestå endast under den tid som fordras för att straffrättsligt förfarande eller förfarande för utlämning skall kunna inledas (art. 13

Kungl. Maj.ts proposition nr 159 år 1966 11

mom. 2). Den som tagits i förvar skall få hjälp att komma i förbindelse med behörig representant för sitt hemland (art. 13 mom. 3). En preliminär undersökning skall omedelbart inledas av den stat till vilken någon överlämnats eller inom vars område ett luftfartyg landat, sedan handling som innebär olaga besittningstagande förövats (art. 13 mom. 4). Meddelande om att någon tagits i förvar i en fördragsslutande stat skall genast lämnas till den stat där luftfartyget är registrerat och till den stat i vilken den omhändertagne är medborgare. Till dessa stater skall också lämnas meddelanden om resultatet av verkställd undersökning och om huruvida den stat som omhändertagit vederbörande avser att utöva jurisdiktion i saken (art. 13 mom. 5).

Den som blivit ilandsatt enligt art. 8 mom. 1 eller överlämnad enligt art. 9 mom. 1 eller som gått i land efter att ha gjort sig skyldig till olaga besittningstagande kan återsändas till den stat där han är medborgare eller stadigvarande bosatt eller till stat där han påbörjade flygningen, om han själv inte kan eller inte vill fortsätta sin resa. Denna befogenhet kan dock inte av en fördragsslutande stat utövas mot dess egna medborgare eller mot dem som är stadigvarande bosatta i den staten (art. 14 mom. 1).

Varken ilandsättning, överlämnande, tagande i förvar, återsändande eller de övriga åtgärder som kan vidtas enligt art. 13 mom. 2 skall anses innefatta tillstånd att inresa till den berörda staten, och konventionens bestämmelser skall inte inverka på utlämningslagstiftningen i de fördragsslutande staterna (art. 14 mom. 2).

Den mot vilken en åtgärd vidtagits enligt art. 8 inom. 1 eller art. 9 mom. 1 eller som gått i land efter att ha gjort sig skyldig till olaga besittningstagande av luftfartyg skall ha frihet att fortsätta till den ort han väljer, om hans kvarstannande inte fordras för att han skall kunna utlämnas eller för att straffrättsligt förfarande skall kunna inledas mot honom (art. 15 mom. 1). Han skall, med förbehåll för vad som kan gälla enligt utlännings- och utlämningslagstiftningen i vederbörande stat, åtnjuta samma skydd och säkerhet som under motsvarande omständigheter bereds medborgare i den stat där åtgärden vidtas (art. 15 mom. 2).

Kapitel VI (art. 16—18) innehåller vissa bestämmelser av mer allmän karaktär. Av dessa kan här nämnas regeln i art. 16 mom. 1, enligt vilken ett brott, som förövats ombord på ett luftfartyg, vid tillämpning av utlämningsbestämmelser skall anses begånget inte bara på den ort där det förövades utan också inom den stat där luftfartyget är registrerat, och art. 16 mom. 2, som utsäger att i övrigt ingen bestämmelse i konventionen skall anses grunda förpliktelse att medge utlämning.

Kapitel VII (art. 19—26) innehåller slutbestämmelser. Konventionen träder som nämnts i kraft, när den har ratificerats av tolv signatärmakter. För dessa stater träder den i kraft på nittionde dagen efter depositionen av del tolfte ratifikationsinstrumentet. För stat som därefter ratificerar

12 Kungl. Maj.ts proposition nr 159 år 1966

konventionen träder den i kraft på nittionde dagen efter det att den statens ratifikationsinstrument deponerades (art. 21). Konventionen kan uppsägas med en uppsägningstid av sex månader (art. 23). Tvister angående tolkningen eller tillämpningen av konventionen skall hänskjutas till skiljedom. Om de tvistande staterna inte inom sex månader från det framställning om inledande av skiljeförfarande gjordes har enats om hur detta skall vara anordnat, kan tvisten hänskjutas till den internationella domstolen i Haag (art. 2k). Reservation får göras mot bestämmelserna i art. 24 men ej mot konventionen i övrigt (art. 25).

Departementspromemorian

I promemorian diskuteras i vad mån en svensk ratificering av konventionen kräver ny eller ändrad lagstiftning.

Promemorian förutsätter att vid överförande av konventionens bestämmelser till nationell lag dessa skall göras generellt tillämpliga på både internationell och nationell civil luftfart. Konventionens bestämmelser om tillämpningsområdet (art. 1 och 5) skulle därför inte föranleda några självständiga författningsbestämmelser.

I anslutning till bestämmelserna i art. 5 om tillämpningsområdet för kapitel III görs vissa påpekanden. De befogenheter som enligt bestämmelserna i kap. III i konventionen (art. 6—10) tillkommer luftfartygs befälhavare är enligt promemorian av den art att regleringen härav bör ske i 5 kap. luftfartslagen. De paragrafer i nämnda lag som berörs av dessa konventionsbestämmelser och i vilka vissa ändringar möjligen kan bli påkallade är 5 kap. 4 och 5 §§. Där upptagna bestämmelser är visserligen omedelbart tillämpliga endast beträffande befälhavare på svenskt luftfartyg. Enligt 53 § luftfartskungörelsen skall emellertid behörighet som enligt nämnda lagrum i luftfartslagen tillkommer befälhavare på svenskt luftfartyg också få utövas inom svenskt område av befälhavare på luftfartyg registrerat i stat, vars lagstiftning tillägger befälhavaren motsvarande behörighet. Under förutsättning att bestämmelserna i 5 kap. 4 och 5 §§ luftfartslagen bringas i överensstämmelse med bestämmelserna i kap. III i konventionen torde enligt promemorian Sveriges förpliktelser att respektera rätten för befälhavare på övriga konventionsstaters luftfartyg att i Sverige utöva de befogenheter som enligt nämnda kapitel i konventionen tillkommer dem bli uppfyllda genom 53 § luftfartskungörelsen.

De bestämmelser konventionen innehåller om de fördragsslutande staternas inbördes skyldigheter — art. 2, art. 11 mom. 1, art. 13 mom. 5 och art. 18 —- behöver enligt promemorian inte föranleda några andra lagstift­

Kangl. Maj. ts proposition nr 159 år 1966 13

ningsåtgärder än att vissa på art. 13 mom. 5 grundade bestämmelser om underrättelseskyldighet möjligen bör meddelas av Kungl. Maj :t. Jurisdiktionsreglerna i art. 3 mom. 1 och 2 står enligt promemorian sakligt i överensstämmelse med bestämmelserna i 2 kap. 2, 3 och 5 §§ brottsbalken. Art. 3 mom. 3 medför ej någon förpliktelse för de fördragsslutande staterna och påkallar därför inte heller några lagstiftningsåtgärder. Reglerna i art. 4 om rätt att ingripa mot främmande luftfartyg har närmast sin motsvarighet i 103 § luftfartskungörelsen, vilken emellertid för vissa fall ger längre gående befogenheter än konventionen. Med hänsyn härtill bör enligt promemorian i 103 § luftfartskungörelsen införas en föreskrift om att paragrafens bestämmelser om rätt för förundersökningsledare m. fl. alt begära att luftfartyg anmodas landa inte gäller, om hinder mot ingripande möter på grund av bestämmelse i internationellt fördrag som biträtts av Sverige. Konventionens bestämmelser i art. 6—10 om befogenheter och förpliktelser för befälhavare, medlem av besättningen och passagerare ansluter enligt promemorian i sina huvuddrag nära till de bestämmelser härom som redan finns i 5 kap. luftfartslagen och luftfartskungörelsen. Dessa konventionsbestämmelser bör emellertid enligt promemorian föranleda vissa smärre ändringar i nämnda kap. i luftfartslagen och i luftfartskungörelsen. Såvitt gäller 5 kap. luftfartslagen torde behovet av ändringar inskränka sig till 4 och 5 §§. Även 5 kap. 3 § luftfartslagen har visserligen sin motsvarighet i konventionen men behöver enligt promemorian inte ändras. Rörande här ifrågavarande konventionsbestämmelser och därav föranledda lagstiftningsåtgärder anförs vidare i promemorian. De befogenheter som enligt art. 6 mom. la) och b) samt mom. 2 första punkten tillkommer befälhavaren torde denne redan kunna utöva med stöd av gällande bestämmelser i 5 kap. 4 § luftfartslagen. Lagtexten bör dock bringas i närmare överensstämmelse med konventionstexten. Art. 6 mom. 1 c) har sin motsvarighet i 5 kap. 5 § andra stycket luftfartslagen. Den befogenhet att också för hithörande fall påkalla bistånd av besättningsmedlem eller passagerare som enligt mom. 2 första punkten tillkommer befälhavaren bör återspeglas i den svenska lagtexten. I 5 kap. 5 § luftfartslagen bör därför införas en föreskrift, att bestämmelserna i 4 § om bistånd av besättning och passagerare skall äga motsvarande tilllämpning. Föreskriften bör enligt promemorian tas upp i paragrafens andra stycke. Bestämmelserna i art. 6 mom. 2 andra punkten om behörighet för besättningsmedlem och passagerare att i vissa fall vidta förebyggande åtgärder till skydd för luftfartygets eller ombordvarande personers eller egendoms säkerhet bör enligt promemorian föranleda särskild bestämmelse i 5 kap. 4 § luftfartslagen. Bestämmelserna i art. 7 mom. 1 om rätten att hålla ombordvarande i för­

14 Kungl. Maj.ts proposition nr 159 år 1966

var torde enligt promemorian inte föranleda annan lagstiftningsåtgärd än att i 5 kap. 5 § andra stycket luftfartslagen tas in bestämmelse av innebörd att åtgärd för tagande i förvar i varje fall får bestå så länge den som blivit föremål för åtgärden samtycker därtill (jfr 24 kap. 23 § rättegångsbalken). Vad som sägs i art. 7 mom. 2 om befälhavarens underrättelseskyldighet torde redan nu ha full täckning i 53 § tredje stycket luftfartskungörelsen. Föreskrifterna i art. 8 mom. 1 om ilandsättning torde enligt promemorian redan vara täckta av bestämmelserna i 5 kap. 3 § tredje stycket luftfartslagen. Den i art. 8 mom. 2 föreskrivna underrättelseskyldigheten bör föranleda en tilläggsföreskrift i 53 § tredje stycket luftfartskungörelsen. Bestämmelsen i art. 9 mom. 1 om överlämnande av den som misstänks för allvarligt brott påkallar enligt promemorian inte någon lagstiftningsåtgärd (jfr 5 kap. 5 § luftfartslagen). Den i mom. 2 av samma artikel föreskrivna skyldigheten för befälhavaren att till vederbörande myndigheter göra anmälan om sin avsikt att överlämna person ombord till myndigheterna i den konventionsstat där fartyget kommer att landa bör enligt promemorian bara föranleda en tilläggsföreskrift i 53 § tredje stycket andra punkten luftfartskungörelsen. Bestämmelsen i art. 9 mom. 3 om befälhavarens skyldighet att lämna upplysningar m. m. motsvaras närmast av 5 kap. 5 § tredje stycket luftfartslagen. Lagrummet bör emellertid enligt promemorian bringas i närmare överensstämmelse med konventionsbestämmelsen. Beglerna i art. 10 om ansvarsfrihet för befälhavare m. fl. torde enligt promemorian inte utsäga annat eller mera än som för svensk rätts del följer av allmänna straff- och civilrättsliga grundsatser. Från svensk synpunkt synes bestämmelsen därför överflödig. Att ta in en motsvarande bestämmelse i den svenska lagstiftningen kan närmast verka vilseledande och inbjuda till slutsatsen att de i artikeln omnämnda personerna åtnjuter något slags immunitet, fastän konventionsbestämmelsen uppenbart inte har annan eller vidsträcktare innebörd än att straff- eller skadeståndsansvar inte skall ifrågakoinma i anledning av ingripanden som sker i överensstämmelse med konventionen och som följaktligen är att anse som rättsenliga. I promemorian påpekas i detta sammanhang särskilt, att befrielse från ersättningsskyldighet föreligger bara i förhållande till den mot vilken ingripandet riktas. Bestämmelserna i art. It mom. 2 om bl. a. återställande av luftfartyg påkallar enligt promemorian inte några särskilda lagbestämmelser, eftersom man redan enligt rådande praxis hos oss torde följa de principer som kommer till uttryck i konventionen. Att befälhavare på svenskt luftfartyg har den befogenhet att sätta i land ombordvarande som avses i art. 12 i konventionen följer enligt promemorian av 5 kap. 3 § luftfartslagen. Såvitt gäller rätten att sätta i land personer inom svenskt område kommer motsvarande befogenhet enligt 53 §

Kungl. Maj.ts proposition nr 159 år 1966 15

tredje stycket luf tf artskungörelsen att tillkomma befälhavare på luftfartyg hemmahörande i övriga till Tokiokonventionen anslutna stater. Förevarande konventionsbestämmelser påkallar därför enligt promemorian inte någon lagstiftningsåtgärd.

Bestämmelsen i art. 13 mom. 1 om skyldighet för fördragsslutande stat att ta emot den som befälhavaren överlämnar föranleder enligt promemorian inte någon legislativ reglering. Att person, vilken är misstänkt för sådant brott ombord på luftfartyg som avses i art. 9 mom. 1 och vilken fartygets befälhavare önskar överlämna till svensk (polis-) myndighet, också skall omhändertas av vederbörande myndighet framgår enligt promemorian nämligen indirekt av 5 kap. 5 § luftfartslagen och, beträffande utländska luftfartyg, 53 § luftfartskungörelsen.

Med hänsyn till den begränsning i skyldigheten att ta sådan person i förvar som kommit till uttryck i inledningen till art. 13 mom. 2 samt den hänvisning till bestämmelser i nationell lag som skett i samma mom. andra punkten synes det enligt promemorian inte påkallat att vid sidan av rättegångsbalkens regler om tvångsmedel införa några på dessa konventionsbestämmelser grundade särskilda regler.

Det synes enligt promemorian följa av allmänna grundsatser och torde redan nu vara praxis hos oss att utländsk medborgare som berövas friheten här i riket bereds tillfälle att sätta sig i förbindelse med sitt hemlands konsul eller annan representant för hemlandet. Art. 13 mom. 3 föranleder därför enligt promemorian ingen särskild lagbestämmelse.

Bestämmelsen i art. 13 mom. 4 om skyldighet att hålla preliminärt förhör i vissa fall torde enligt promemorian för svenskt vidkommande alltid komma att bli uppfylld, eftersom det här gäller sådana fall när en för brott misstänkt person omhändertagits av svensk myndighet och ett sådant omhändertagande över huvud inte torde kunna ske utan att ett utredningsförfarande sätts i gång.

Bestämmelsen i art. 14 mom. 1 om förpassning medför enligt promemorian inte några positiva förpliktelser i detta hänseende för de fördragsslutande staterna och behöver därför inte föranleda några lagstiftningsåtgärder. Skyldighet för den stat till vilken förpassning sker att ta emot den förpassade föreligger enligt art. 14 mom. 2 inte i vidare mån än som följer av den statens interna utlänningslagstiftning. Inte heller denna konventionsbestämmelse — som i övrigt endast föreskriver alt varken ilandsättning, överlämnande eller åtgärder enligt art. 13 mom. 2 anses innefatta inresetillstånd till vederbörande fördragsslutande stat — föranleder därför några lagstiftningsåtgärder.

Med hänsyn till de reservationer som i art. 15 mom. 1 gjorts för förpassningsreglerna i art. 14 och för åtgärder som enligt nationell lag påkallas för tillämpning av de interna utlämningsreglerna och för fullföljande av »criminal procecdings» torde enligt promemorian de förpliktelser denna kon-

16 Kungl. Maj. ts proposition nr 159 år 1966

ventionsbestämmelse medför inte sträcka sig längre än vad som redan nu följer av vår interna lagstiftning. Det får enligt promemorian anses uppenbart att vederbörandes rätt att fortsätta sin resa är beroende av att eventuella föreskrifter i nationell lag om utresetillstånd, pass, visum etc. är uppfyllda, fastän detta inte klart framgår av konventionstexten.

Bestämmelserna i art. 15 mom. 2 om behandlingen av ilandsatta eller överlämnade personer ger enligt promemorian uttryck endast åt grundsatser som redan är allmänt erkända hos oss och föranleder inte några lagstiftningsåtgärder.

Den princip som kommer till uttryck genom bestämmelsen i art. 16 mom. 1 och som innebär att ett brott ombord på luftfartyg vid tillämpning av nationell utlämningslagstiftning skall anses begånget i registreringslandet är enligt promemorian erkänd i vår lagstiftning. Härutinnan hänvisas till 3 § lagen den 6 december 1957 om utlämning för brott. Stadgandet i art. 16 mom. 2 har enligt promemorian en rent negativ innebörd och föranleder inte någon lagstiftningsåtgärd.

Övriga konventionsbestämmelser kräver inte någon lagstiftning.

Sammanfattningsvis uttalas i promemorian följande beträffande de ändringar i 5 kap. 4 och 5 §§ luftfartslagen som enligt promemorian föranleds av en svensk anslutning till Tokiokonventionen.

4 § bör omarbetas och bringas i närmare överensstämmelse med bestämmelserna i art. 6 i konventionen. I paragrafen bör särskilt komma till uttryck att det är hänsynen till luftfartygets eller ombordvarande personers eller egendoms säkerhet som skall utgöra kriteriet för rätten att vidta åtgärder. Vidare bör en bestämmelse motsvarande art. 6 mom. 2 andra punkten införas i paragrafen. I samband med dessa ändringar bör en redaktionell omarbetning äga rum. I anslutning till art. 6 mom. 1 c) — jfrd med mom. 2 första punkten — bör i 5 § andra stycket som en andra punkt införas föreskrift att bestämmelserna i 4 § om bistånd av besättning och passagerare skall äga motsvarande tillämpning. I anslutning till art. 7 mom. 1 c) bör i 5 § andra stycket införas bestämmelse om att tagande i förvar ombord får bestå så länge den omhändertagne samtycker därtill. Vidare bör 5 § tredje stycket bringas i närmare överensstämmelse med konventionen art. 9 mom. 3.

I samband med den omredigering av 4 § som sålunda förordas bör slutligen enligt promemorian det nuvarande tredje stycket i paragrafen utgå. Även utan uttrycklig föreskrift torde brottsbalkens allmänna bestämmelser om nöd- och nödvärnsexcess bli analogiskt tillämpliga på detta område.

Kungl. Maj.ts proposition nr 159 år 1966 17

Remissyttrandena

Samtliga remissinstanser har tillstyrkt eller lämnat utan erinran att Sverige biträder Tokiokonventionen.

Svensk pilotförening framför dock vissa betänkligheter mot bestämmelserna i art. 4. Eftersom konventionen är tillämplig beträffande alla slag av straffbara handlingar och anmodan att landa skall efterkommas t. ex. då brottet äger verkningar inom ifrågavarande stats territorium, kan enligt föreningen art. 4 i konventionen medföra skyldighet för svenskt luftfartyg att landa inom konventionsstat även i sådana fall då det brott som begåtts är av perdurerande art, t. ex. brott mot valutalagstiftning.

De förslag till lagändringar som framlagts genom promemorian har i allmänhet fått ett positivt mottagande hos remissinstanserna. Bara på ett par punkter har framförts erinringar eller synpunkter av principiell natur.

Hovrätten för Västra Sverige ifrågasätter om inte, främst med hänsyn till lagstiftningens internationella karaktär, en uttrycklig bestämmelse om ansvarsfrihet motsvarande art. 10 bör tas upp i luftfartslagen. Hovrätten erinrar om att en i viss mån likartad bestämmelse återfinns i 60 § andra stycket sjömanslagen, som tillkom så sent som år 1952, och att den nuvarande, mot art. 10 åtminstone delvis svarande bestämmelsen i 5 kap. 4 § tredje stycket luftfartslagen är av så sent datum som år 1957. Att ta bort sistnämnda lagrum utan att det får någon motsvarighet kan enligt hovrätten möjligen ge anledning till oriktiga slutsatser av den som inte tar del av förarbetena.

Länsåklagarmgndighcten i Blekinge län och Kronobergs län uttalar, att den föreslagna bestämmelsen om passagerares befogenhet att vidta åtgärd efter anmaning av befälhavaren torde vara överflödig, då den synes ge uttryck endast åt vad som följer av allmänna regler om nödvärn och nödrätt.

Luftfartsstyrelsen och SAS har understrukit, att det med hänsyn till SASsamarbetet är av stor betydelse att den lagstiftning som föranleds av konventionen blir i möjligaste mån likformig för de skandinaviska länderna.

Departementschefen

Allmänna överväganden

Den i Tokio den 14 september 1963 undertecknade konventionen om brott och vissa andra handlingar ombord på luftfartyg innehåller regler för sådana fall då någon ombord på luftfartyg begår brott eller gör sig skyldig till annan handling som utgör ett hot mot säkerheten eller ordningen ombord.

Konventionen grundar sig på ett av Internationella civila luftfartsorganisationens (ICAO) juridiska kommitté år 1962 framlagt förslag, vilket

2 Bihang till riksdagens protokoll 1906. 1 saml. Nr 159

18 Kungl. Maj.ts proposition nr 159 år 1966

i sin tur ytterst går tillbaka på ett äldre förslag till konvention om luftfartygsbefälhavarens rättsliga ställning. Sistnämnda förslag kom till vissa delar att ligga till grund för bestämmelserna i 5 kap. i 1957 års luftfartslag om luftfartygs befälhavare och om tjänsten ombord.

Tokiokonventionens bestämmelser innebär i huvudsak att befälhavare, besättningsman och passagerare ges befogenheter att vidta behövliga åtgärder med anledning av brott eller andra handlingar som nyss nämnts eller för att förebygga gärningar av denna art. Vidare ges regler som berättigar befälhavaren att i vissa fall sätta i land och i andra fall till vederbörande myndighet överlämna den som förövat en sådan handling som avses i konventionen. Denna innehåller också jurisdiktionsbestämmelser och bestämmelser om de fördragsslutande staternas rättigheter och skyldigheter i fråga om att ingripa mot luftfartyg under flygning, att tillåta ilandsättning eller ta emot person som befälhavaren överlämnar, att verkställa brottsundersökningar och lämna vissa underrättelser m. m.

Tokiokonventionen har som tidigare nämnts undertecknats av tjugosex stater, bland dem Sverige, Italien, Norge, Storbritannien, Förbundsrepubliken Tyskland och USA. Den har ratificerats av tre stater. Den träder emellertid i kraft först när den har ratificerats av tolv signatärmakter.

1957 års luftfartslag tillkom i nordiskt samarbete. Vid överläggningar som under åren 1964 och 1965 har hållits mellan företrädare för berörda departement och ministerier i Danmark, Finland, Norge och Sverige har enighet uppnåtts om att de nordiska länderna bör biträda konventionen. I Danmark och Norge har samtycke till ratifikation redan erhållits och erforderliga lagändringar antagits.

Under remissbehandlingen av den promemoria angående ifrågasatt svenskt biträdande av konventionen som upprättats inom justitiedepartementet har de hörda instanserna genomgående ställt sig positiva till en svensk anslutning till konventionen.

Svensk pilotförening har emellertid ifrågasatt, om inte art. 4 medger alltför stora möjligheter att ingripa mot luftfartyg som är under flygning. Artikeln innehåller som huvudregel ett förbud för fördragsslutande stat att anmoda eller tvinga ett luftfartyg att landa för att den staten skall kunna utöva straffrättslig jurisdiktion med anledning av att brott förövats ombord på luftfartyget. Sådant ingripande får emellertid enligt konventionen ske i vissa fall, såsom när brottet äger verkningar inom den ifrågavarande statens territorium eller begåtts av eller är riktat mot någon som är medborgare i den staten. I svensk rätt finns mot art. 4 delvis svarande bestämmelser i 103 § luftfartskungörelsen. Dessa bestämmelser är tillämpliga beträffande både svenska och utländska luftfartyg, som befinner sig inom svenskt område. Svenska luftfartyg är på motsvarande sätt under flygning över utländskt territorium i regel underkastade liknande bestämmelser enligt vederbörande stats interna lagstiftning. En svensk anslutning till konventionen kommer att medföra en inskränkning i möjligheterna för

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1966 19

annan fördragsslutande slat att ingripa mot svenskt luftfartyg med anledning av att brott förövats ombord. Betänkligheterna mot bestämmelserna i art. 4 synes därför sakna fog. Det är f. ö. att märka, att de praktiskt viktigaste fallen av landningsanmaningar inte är konventionsreglerade, nämligen de fall då person, som efterspanas på grund av brott begånget före flygresan, befinner sig ombord.

Konventionens bestämmelser överensstämmer i allt väsentligt med vad som redan gäller enligt svensk lag eller praxis. De regler som konventionen innehåller om behandling av person, mot vilken åtgärd vidtas, om underrättelseskyldighet till stat, där omhändertagen person är medborgare, samt om omedelbar brottsundersökning kommer att medföra ett ökat rättsskydd för svenska medborgare vid flygresor utomlands. Jag anser därför i likhet med remissinstanserna att Sverige bör biträda konventionen.

Eftersom flertalet av konventionens bestämmelser redan har sin motsvarighet i gällande lagbestämmelser och praxis eller till sin natur är sådana att lagstiftningsåtgärder inte är påkallade, föranleder en svensk anslutning till konventionen bara vissa mindre ändringar i gällande luftfartslagstiftning. I denna del hänvisar jag till den tidigare redogörelsen för innehållet i departementspromemorian.

Enligt promemorian krävs vissa ändringar i 5 kap. 4 och 5 §§ luftfartslagen, varigenom dessa lagrum bringas i full överensstämmelse med bestämmelserna i art. 6, art. 7 mom. 1 och art. 9 mom. 3 i konventionen om befälhavares, besättningsmans och passagerares skyldigheter och befogenheter i anledning av brott eller handling som äventyrar säkerheten eller ordningen ombord. I övrigt föranleder konventionen enligt promemorian endast en del mindre justeringar och kompletteringar i luftfartskungörelsen.

De i promemorian anförda synpunkterna i denna del har i allt väsentligt godtagits av remissinstanserna. Hovrätten för Västra Sverige har dock ifrågasatt om inte en mot art. 10 svarande bestämmelse om ansvarsfrihet bör tas in i luftfartslagen.

Enligt art. 10 kan inte någon göras ansvarig för åtgärd som har vidtagits i överensstämmelse med konventionen. Bestämmelsen avser frihet från såväl straffansvar som skadeståndsansvar. Ansvarsfriheten gäller inte bara för befälhavare, medlem av besättningen och passagerare utan även för luftfartygets ägare eller innehavare eller den för vars räkning flygningen utförts. Bestämmelsen är tillämplig bara »i rättegång rörande behandlingen av den, mot vilken åtgärden riktats». Om t. ex. skada åsamkats eu passagerare som befunnit sig i närheten av den mot vilken åtgärden vidtogs, är bestämmelsen inte tillämplig.

Att ansvarsfriheten gäller bara »åtgärd, som vidtagits i överensstämmelse med denna konvention» innebär bl. a. ett krav på att åtgärden skall ha varit försvarlig. Om åtgärden vidtagits av befälhavaren, skall denne enligt art. 6 ha haft skälig anledning tro att den person mot vilken han ingripit begått

20 Kungl. Maj.ts proposition nr 159 år 1966

eller varit i färd att begå ett brott eller annan sådan handling som konventionen avser. Åtgärden skall vidare ha varit skälig och nödvändig för upprätthållande av säkerheten eller ordningen ombord eller för att vederbörande skulle kunna överlämnas till behörig myndighet. Ansvarsfrihet kan med andra ord komma i fråga endast om befälhavaren hållit sig inom gränserna för sina befogenheter.

Det är en i nordisk rätt erkänd princip att rättsenliga åtgärder inte skall medföra straff- eller skadeståndsansvar. Varken i dansk eller svensk rätt gäller — om man bortser från speciallagstiftning på särskilda områden — några undantag från denna grundsats. I Norge däremot gäller enligt § 24 i straffelovens ikrafttredelseslov att den som rättsenligt till avvärjande av en hotande fara orsakar skada på tredje man är skyldig att ersätta skadan. Regeln om ansvarsfrihet i art. 10 i Tokiokonventionen har i Norge ansetts -— såvitt gäller skadeståndsansvaret — vara för visst fall oförenlig med denna bestämmelse i den norska lagen. I motiven till det norska lagförslaget har pekats på det fallet att skada tillfogats tredje man på grund av att denne förväxlats med person mot vilken åtgärden borde ha riktats. Har den som orsakade skadan haft skälig anledning tro att han ingrep mot rätt person, följer av konventionen art. 10, jämförd med art. 6, att ansvar ej inträder enligt konventionen — under förutsättning att de vidtagna åtgärderna varit skäliga. Enligt § 24 i den norska straffelovens ikrafttredelseslov däremot inträder i ett sådant fall objektivt ansvar för den som orsakat skadan. Med hänsyn härtill har man i Norge ansett det nödvändigt att i den norska luftfartslagen införa en särskild, mot art. 10 i konventionen svarande allmän bestämmelse om frihet från skadeståndsansvar.

I det numera antagna, av Tokiokonventionen föranledda danska lagförslaget har inte tagits upp någon mot art. 10 svarande bestämmelse om ansvarsfrihet. I motiven hänvisas i denna del till att enligt allmänna rättsgrundsatser ansvar inte kan uppkomma i de fall som avses i artikeln.

Det föreligger inte heller hos oss något behov av en uttrycklig regel om ansvarsfrihet, motsvarande den bestämmelse som föreslagits i Norge. Det synes inte heller vara lämpligt att här ta in en särbestämmelse. Den skulle inte ge uttryck åt annat eller mera än som följer redan av allmänna rättsgrundsatser. Som har anförts i promemorian skulle en sådan särreglering kunna ge upphov till oberättigade motsatsslut.

På nu anförda skäl förordar jag att någon särskild bestämmelse om ansvarsfrihet inte tas upp i 5 kap. luftfartslagen.

Mera tveksamt är, om den i 5 kap. 4 § tredje stycket luftfartslagen upptagna hänvisningen till eljest gällande rätt för fall av nöd- och nödvärnsexcess bör utgå. Bestämmelsen är av enbart informativ karaktär och är därför i och för sig obehövlig. De danska och norska luftfartslagarna innehöll tidigare liknande bestämmelser. I det nu antagna danska lagförslaget har bestämmelsen uteslutits under motivering att något behov av den inte

Kungl. Maj.ts proposition nr 159 år 1966 21

föreligger. Också i det norska lagförslaget har bestämmelsen utgått. Vid övervägande av de skäl som kan anföras för och mot ett bibehållande av bestämmelsen har jag stannat för att den bör utgå också ur den svenska lagen. Jag har särskilt beaktat risken för att en olikhet i lagens utformning i de skandinaviska länderna kan föranleda felaktiga slutsatser angående bestämmelsens innebörd för svensk rätts del. Ett upphävande av bestämmelsen synes mig inte kunna vara ägnat att föranleda missförstånd i fråga om tillämpligheten på detta område av allmänna regler om nöd- och nödvärnsexcess.

Den i promemorian föreslagna bestämmelsen om rätt för passagerare att efter anmaning lämna befälhavaren bistånd saknar motsvarighet i gällande lag. 1 sak torde bestämmelsen dock inte innebära något nytt. Som har framhållits i ett remissyttrande ger bestämmelsen nämligen inte uttryck åt annat eller mera än som hos oss följer av allmänna rättsgrundsatser. Från denna synpunkt kan den synas överflödig. Den kan dock få pedagogisk betydelse, och det synes också lämpligt att den uttryckliga konventionsbestämmelsen på denna punkt återspeglas i den svenska lagen. I denna del ansluter jag mig därför till promemorieförslaget.

De i promemorian i övrigt framförda synpunkterna på vilka lagstiftningsåtgärder som påkallas i samband med en svensk anslutning till konventionen har biträtts av remissinstanserna. Även jag delar dessa synpunkter. I enlighet härmed bör i 5 kap. 4 § luftfartslagen tas in bestämmelse att besättningsman och passagerare äger av eget initiativ vidta förebyggande åtgärder, när det är omedelbart påkallat av hänsyn till säkerheten ombord. Vidare bör i 5 kap. 5 § luftfartslagen tas in bestämmelse av innebörd att ett omhändertagande av person, som begått brott ombord på ett luftfartyg, kan med hans medgivande bestå även efter det att han kunnat överlämnas till behörig myndighet. Samma paragraf bör också kompletteras med en föreskrift om att bestämmelserna i 4 § andra stycket om besättningsmans och passagerares skyldigheter och befogenheter att lämna befälhavaren bistånd i hans åtgärder till skydd för säkerhet och ordning ombord äger motsvarande tillämpning, när befälhavaren vidtar åtgärd mot person som begått brott ombord.

Utöver dessa lagändringar bör i samband med att konventionen träder i kraft för Sveriges del vidtas vissa av konventionen föranledda ändringar i luftfartskungörelsen.

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats förslag till lag om undrad lydelse av 5 kap. 4 och 5 §§ luftfartslagen den 6 juni 1957 (nr 297).

Förslaget torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bi­

laga l.1

1 Bilagan har uteslutits här. Den är likalydande med det lagförslag som är fogat vid propositionen.

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1966

De särskilda bestämmelserna

4 §•

I 5 kap. 4 § luftfartslagen föreskrivs nu i första stycket, att befälhavaren för upprätthållande av lydnaden och ordningen ombord äger bruka det våld som med hänsyn till omständigheterna kan anses försvarligt. När luftfartyget är i fara eller nöden i annat fall kräver det, äger befälhavaren enligt andra stycket första punkten bruka varje medel, som är nödvändigt för att framtvinga lydnad eller återställa ordningen. Enligt andra punkten i samma stycke åligger det i sådant fall var och en av besättningen att utan särskild anmaning lämna befälhavaren nödigt bistånd. Görs större våld än som är medgivet, gäller enligt tredje stycket vad som eljest är föreskrivet i lag för sådant fall.

Promemorian. Enligt det vid promemorian fogade förslaget erhåller paragrafens första stycke en lydelse som delvis motsvarar art. 6 mom. 1 a) och b) i konventionen. Det innehåller föreskrift om befälhavarens befogenheter, när åtgärder är påkallade av hänsyn till luftfartygets säkerhet eller säkerheten för ombordvarande personer eller egendom eller för upprätthållande av lydnaden och ordningen ombord. I sådant fall äger befälhavaren enligt förslaget bruka det våld och vidta de åtgärder i övrigt som kan anses försvarliga med hänsyn till omständigheterna.

Andra och tredje styckena i den föreslagna lydelsen reglerar besättningsmedlems och passagerares skyldigheter och befogenheter att bistå befälhavaren i de fall som avses i första stycket och att utan anmaning av befälhavaren vidta åtgärder till skydd för säkerheten ombord. Dessa bestämmelser grundar sig på art. 6 mom. 2 i konventionen.

Besättningsman är enligt andra stycket första punkten i förslaget skyldig att utan anmaning lämna befälhavaren nödigt bistånd i de fall som avses i första stycket. Enligt andra punkten i samma stycke äger även passagerare på anmodan av befälhavaren bistå denne.

I tredje stycket slutligen innehåller förslaget, att besättningsmedlem och passagerare utan anmaning av befälhavaren äger i förebyggande syfte vidta åtgärd som avses i första stycket när det omedelbart påkallas av hänsyn till luftfartygets säkerhet eller säkerheten för ombordvarande personer eller egendom.

Den nuvarande bestämmelsen i 4 § tredje stycket utgår enligt promemorieförslaget.

Remissyttrandena. Hovrätten för Västra Sverige anser det önskvärt att reglerna om handlande från besättningsmäns och passagerares sida på grund av befallning eller uppmaning från befälhavaren behandlas i ett stycke, medan reglerna om handlande av eget initiativ tas upp i ett särskilt stycke.

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1966 23

Hovrätten ifrågasätter i detta sammanhang om inte den föreslagna bestämmelsen i andra stycket ger besättningsman större befogenheter än konventionen medger. Som exempel anförs det fall då besättningsman ingriper för att upprätthålla god ordning och lydnad ombord.

Länsåklagarmijndiglieten i Blekinge län och Kronobergs län ifrågasätter om inte bestämmelsen i andra stycket innebär en obefogad inskränkning i en passagerares rättigheter och skyldigheter, när det i samma bestämmelse föreskrivs att passagerare inte får ingripa annat än efter anmaning av befälhavaren.

Beträffande bestämmelsen i det föreslagna tredje stycket om besättningsmans och passagerares befogenhet att ingripa av eget initiativ anser länsåklagarmyndigheten i Malmöhus län alt den inte i önskvärd grad uttrycker, att ingripande får ske endast när välgrundad anledning föreligger.

Departementschefen. Första stycket i promemorians förslag innebär i sak inte någon ändring av betydelse i förhållande till nuvarande bestämmelser i första stycket och andra stycket första punkten. Vid sammanförandet av sistnämnda bestämmelser i ett stycke har en redaktionell omarbetning vidtagits, delvis i syfte att uppnå bättre överensstämmelse med närmast motsvarande bestämmelse i art. 6 mom. 1 i konventionen. Frånsett vissa redaktionella jämkningar ansluter jag mig till promemorians förslag i denna del.

Det är att märka att det föreslagna första stycket har en mera generell räckvidd än nyssnämnda konventionsbestämmelser. Under det att de senare endast reglerar befälhavarens befogenhet att ingripa mot någon som han har skälig anledning tro har begått eller är i färd med att begå brott eller annan handling som äventyrar säkerheten, ordningen eller lydnaden ombord, ger det föreslagna första stycket i lagen — i överensstämmelse med vad som redan gäller -— befälhavaren rätt att ingripa också när säkerheten, ordningen eller lydnaden ombord äventyras på annat sätt. Det är givet att konventionen inte lägger hinder i vägen för en sådan reglering, och det saknas också anledning att på denna punkt avvika från gällande rätt.

I fråga om dispositionen av bestämmelserna i andra och tredje styckena om besättningsmedlemmars och passagerares skyldighet och befogenhet att ingripa har hovrätten för Västra Sverige ansett, att frågan, om en anmaning har utgått från befälhavaren eller inte, bör läggas till grund för den lagtekniska systematiken. Jag anser det emellertid mera logiskt att först ta upp reglerna om bistånd åt befälhavaren för sig, i direkt anslutning till de bestämmelser som reglerar befälhavarens befogenheter, och därefter ta upp bestämmelserna om helt självständiga initiativ från besättningens och passagerarnas sida särskilt för sig. Jag ansluter mig sålunda till den i promemorian föreslagna dispositionen av paragrafen.

Vad beträffar det sakliga innehållet i andra stycket i promemorians för­

24 Kungl. Maj ds proposition nr 159 år 1966

slag är det givetvis riktigt att som hovrätten har påpekat den föreslagna bestämmelsen tillägger besättningsmedlem — liksom f. ö. även passagerare — mer vittgående befogenheter än som omedelbart följer av konventionen, vilken i art. 6 mom. 2 första punkten bara talar om bistånd som lämnas på befälhavarens initiativ och i fråga om passagerares bistånd endast reglerar frågan om bistånd »vid omhändertagande av den som befälhavaren är behörig att taga i förvar». Liksom när det gäller rätten för befälhavaren själv att ingripa till skydd för säkerhet, ordning eller lydnad ombord behandlar konventionen i detta sammanhang över huvud bara det fall att någon begått brott eller annan liknande handling ombord. Detta hindrar självfallet inte att en ansluten stat genom nationell lag reglerar t. ex. fråga om besättningsmedlems rätt att ingripa i andra fall till skydd för säkerhet, ordning eller lydnad ombord. Det väsentliga är att de svenska lagbestämmelserna bör utformas så att de ger befälhavare, besättningsmedlemmar och passagerare åtminstone sådana befogenheter som tillkommer dem enligt konventionen. Vad gäller besättningsmedlems rätt att ingripa överensstämmer förslaget f. ö. med vad som gäller enligt 4 § andra stycket andra punkten i nuvarande lydelse.

I anledning av vad som har anförts i ett remissyttrande om att bestämmelsen i andra stycket andra punkten om passagerares rätt att efter anmaning bistå befälhavaren innebär en obefogad inskränkning i en passagerares rättigheter och skyldigheter vill jag betona, att bestämmelsen inte får läggas till grund för motsatsslut. Den får inte anses innebära föreskrift om att en passagerare inte får ingripa annat än efter anmaning av befälhavaren. Ingriper en passagerare i annat fall, blir frågan om ingripandet varit rättsenligt att bedöma enligt allmänna rättsregler.

Vad nu sagts gäller också den nya bestämmelsen i tredje stycket om rätt för besättningsmedlem och passagerare att i vissa fall helt av eget initiativ ingripa med våld eller andra åtgärder i förebyggande syfte. Stadgandet får således lika litet som den motsvarande konventionsbestämmelsen i art. 6 mom. 2 andra punkten läsas som om den uttömmande angav de fail då ett ingripande av en besättningsmedlem eller en passagerare är att anse som rättsenligt. Också denna bestämmelse måste med andra ord kompletteras med allmänna grundsatser om nödrätt och nödvärnsrätt. Dess väsentligaste betydelse ligger i att den klart anger vissa fall då ett ingripande under alla förhållanden är att anse som rättsenligt. I detta avseende torde bestämmelsen dock inte utsäga mer än som följer av allmänna grundsatser. Dess upptagande i lagen torde huvudsakligen tjäna ett pedagogiskt syfte.

Med hänsyn till vad jag nu har anfört synes den av länsåklagarmyndigheten i Malmöhus län framförda anmärkningen inte böra föranleda någon ändring av bestämmelsens avfattning. Det skulle däremot kunna ifrågasättas, om det inte i närmare anslutning till konventionstexten bör tydligt anges att rätt till ingripande föreligger redan när vederbörande besättnings­

Kungl. Maj.ts proposition nr 159 år 1966 25

man eller passagerare »har skälig anledning att tro, att sådan åtgärd är omedelbart nödvändig...» och att det med andra ord inte behöver i efterhand konstateras att det förelåg objektivt giltiga skäl för åtgärden. Det synes likväl inte nödvändigt att tynga lagtexten med en så utförlig beskrivning av rekvisiten. Det praktiska resultatet torde bli detsamma med den föreslagna lagtexten. Av allmänna regler följer nämligen att den som haft skälig anledning tro att hans åtgärd varit nödvändig för avvärjande av ett hot mot säkerheten ombord inte kan anses ha handlat culpöst och följaktligen inte heller kan fällas till ansvar eller ådömas ersättningsskyldighet, även om det i efterhand visar sig att han objektivt sett bedömt situationen felaktigt. På denna punkt har de danska och norska lagförslagen utformats på samma sätt som det föreliggande förslaget i promemorian. I enlighet med vad jag nu har anfört biträder jag promemorians förslag också i fråga om andra och tredje styckena. Vissa redaktionella jämkningar bör dock ske. Det bör understrykas att bestämmelsen i det föreslagna tredje stycket gäller bara förebyggande åtgärder. Någon rätt att självständigt ingripa t. ex. med ett omhändertagande av den som redan har begått ett brott eller annan liknande handling ombord medger bestämmelsen inte — annat än om en sådan åtgärd måste vidtas omedelbart för att förhindra ytterligare hot mot säkerheten ombord. Det ankommer på befälhavaren att ingripa med omhändertagande och liknande åtgärder i andra fall, varvid emellertid bestämmelserna i andra stycket om bistånd från besättningens och passagerarnas sida blir tillämpliga. Lagtexten i tredje stycket talar om åtgärder som avses i första stycket. Det innebär bl. a. att rätten att ingripa gäller bara åtgärder som kan anses försvarliga med hänsyn till omständigheterna. Överskrids denna gräns, blir allmänna regler om nödvärnsexcess tillämpliga. Som jag redan har anfört i den allmänna motiveringen godtar jag de skäl som har föranlett förslaget att upphäva det nuvarande tredje stycket i 4 § om nöd- och nödvärnsexcess.

5 §• I 5 kap. 5 § luftfartslagen finns nu regler om befälhavarens skyldigheter när svårare brott begås ombord på luftfartyg. Enligt första stycket skall befälhavaren såvitt möjligt vidta de åtgärder som erfordras för utredning av saken och som inte kan uppskjutas utan våda. Han skall vidare enligt andra stycket så långt omständigheterna medger sörja för att den brottslige inte avviker, och han äger för sådant ändamål ta honom i förvar till dess han kan överlämnas till svensk polisman eller, utom Sverige, till behörig utländsk myndighet eller till svensk konsul. Enligt tredje stycket slutligen kan befälhavaren i hithörande fall ta i förvar föremål som kan antas äga

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1966

betydelse för brottsutredningen, till dess det kan överlämnas till polisman eller myndighet som avses i andra stycket.

Promemorian. I promemorians förslag behålls bestämmelsen i 5 § första stycket oförändrad. Andra stycket föreslås uppdelat på tre punkter. I samband därmed tas i andra punkten upp en mot konventionen art. 7 mom. 1 c) svarande bestämmelse, att tagande i förvar av den som begått svårare brott ombord inte utan samtycke av den brottslige får bestå längre än till dess han kan överlämnas till svensk polisman resp. behörig utländsk myndighet eller svensk konsul. I tredje punkten tas i anslutning till konventionsbestämmelserna i art. 6 mom. 1 c), jämförd med art. 6 mom. 2 första punkten, upp en föreskrift om att bestämmelserna i 4 § andra stycket — om skyldighet resp. befogenhet för besättningsmedlem och passagerare att lämna befälhavare bistånd — skall äga motsvarande tillämpning i nu ifrågavarande fall. Paragrafens tredje stycke har i förslaget underkastats en redaktionell jämkning i anslutning till art. 9 mom. 3 i konventionen, så att det klart framgår att befälhavare är skyldig att tillhandahålla polisman eller myndighet som avses i andra stycket upplysningar och föremål av betydelse för brottsutredningen.

Remissyttrandena. Förevarande paragraf har inte rönt annan saklig erinran under remissbehandlingen än att hovrätten för Västra Sverige gjort gällande, att det för ingripande enligt konventionen inte krävs att det brott som förövats är av svårare art. Hovrätten framhåller i anslutning härtill att enligt 5 kap. 5 § första och andra styckena luftfartslagen i deras nu gällande lydelse befälhavare, när svårare brott förövats ombord, skall vidta för utredning i saken nödvändiga åtgärder och sörja för att den brottslige inte avviker. Genom att lagtexten i dessa delar inte föreslås ändrad synes enligt hovrätten en bristande överensstämmelse mellan konventionen och lagtexten komma att föreligga.

Departementschefen. Konventionen innehåller inte någon mot 5 kap. 5 § första stycket luftfartslagen svarande bestämmelse om att befälhavaren skall vara verksam för sakens utredning när svårare brott begås ombord på ett luftfartyg. Frågan diskuterades under förarbetena till konventionen men ansågs lämpligen böra regleras genom nationell lag. Jag biträder under dessa förhållanden promemorians förslag att behålla första stycket i 5 § oförändrat.

Hovrättens för Västra Sverige anmärkning rörande förhållandet mellan konventionen och 5 § andra stycket i den föreslagna nya lydelsen synes grunda sig på en feltolkning av konventionen. Av art. 6 mom. 1 följer att, om ingripande inte kan motiveras av hänsyn till säkerheten, ordningen eller lydnaden ombord, befälhavaren äger vidta åtgärder mot en person som be­

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1966 27

gått eller är i färd med att begå brott ombord endast för att sätta sig i stånd att överlämna gärningsmannen till behörig myndighet (eller ilandsätta honom) enligt bestämmelserna i kap. III i konventionen. Sistnämnda hänvisning innebär bl. a. en hänvisning till art. 9 mom. 1. Av denna konventionsbestämmelse följer att en uttrycklig rätt för befälhavaren att överlämna en person till behörig myndighet i fördragsslutande stat föreligger endast om befälhavaren har anledning tro att vederbörande ombord på fartyget begått en handling som enligt befälhavarens mening utgör ett allvarligt brott mot strafflagstiftningen i registreringsstaten. Det är följaktligen fullt i överensstämmelse med konventionen att anknyta reglerna i förevarande paragraf om rätt för befälhavaren att — i andra fall än som avses i 4 § första stycket — ta en för brott ombord misstänkt person i förvar och överlämna honom till behörig myndighet till den förutsättningen att det skall vara fråga om »svårare brott».

Den i promemorian föreslagna nya bestämmelsen i 5 § andra stycket av innebörd att ett omhändertagande kan bestå längre än till dess vederbörande kan överlämnas till behörig myndighet (polisman, konsul) innebär ett av art. 7 mom. 1 i konventionen föranlett avsteg från de grundsatser som annars gäller hos oss. Enligt 24 kap. 23 § rättegångsbalken får ingen hållas i förvar i anledning av misstanke om brott annorledes än som är stadgat i nämnda kapitel eller på annat håll i lagstiftningen, även om han samtycker därtill. De lagbestämmelser om omhändertagande i anledning av misstanke om brott som finns hos oss förutsätter undantagslöst att den omhändertagne skall friges, så snart de skäl som föranlett frihetsberövandet inte längre är för handen. Med hänsyn till de speciella förhållanden som kan råda vid omhändertagande av personer ombord på luftfartyg får det emellertid anses försvarligt att här göra undantag från de principer som annars gäller. Jag biträder i fråga om denna bestämmelse promemorians förslag med vissa redaktionella jämkningar.

Den föreslagna bestämmelsen är tillämplig exempelvis när den omhändertagne föredrar att bli överlämnad till myndighet i visst land, t. ex. hemlandet, och luftfartyget avses landa där. En förutsättning är dock givetvis att befälhavaren finner att överlämnandet kan anstå. Någon ovillkorlig rätt för den omhändertagne att fortsätta färden under förvar föreligger således inte. Befälhavaren å sin sida är givetvis skyldig att överlämna den brottslige så snart luftfartyget landar på plats, där behörig myndighet finns som kan motta honom, om inte den brottslige samtycker till att han hålls i förvar under fortsatt färd.

Enligt konventionen art. 6 mom. 2 har besättningsmedlem och passagerare samma skyldigheter och befogenheter att bistå befälhavaren vid omhändertagande av person, som begått brott ombord, som när det gäller de i 4 § behandlade fallen. En hänvisning till 4 § andra stycket bör därför som skett i promemorians förslag tas upp i 5 § andra stycket men synes där

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1966

böra ingå som en andra punkt. Det bör betonas att besättningsmedlem och passagerare inte har någon rätt att ingripa av eget initiativ i hithörande fall. Utgör brottet ett hot mot luftfartygets säkerhet eller säkerheten för ombordvarande personer eller egendom, blir emellertid givetvis bestämmelserna i 4 § tredje stycket tillämpliga.

De ändringar som i promemorian föreslagits i 5 § tredje stycket föranleder inte från saklig synpunkt någon erinran från min sida. De torde inte kräva någon ytterligare kommentar. I redaktionellt hänseende bör en mindre omarbetning ske.

Ikraftträdande

Med hänsyn till samarbetet inom SAS bör den av konventionen föranledda nya lagstiftningen träda i kraft samtidigt i Danmark, Norge och Sverige. Det bör därför överlämnas åt Kungl. Maj :t att förordna om lagens ikraftträdande. Det har under de nordiska departementsöverläggningarna förutsatts att också ratifikationsfrågan samordnas på det nordiska planet.

I och för sig torde något hinder inte föreligga att låta den nya lagstiftningen träda i kraft redan innan konventionen efter ratifikation blir bindande för Sverige. Frågan om ett tidigare ikraftträdande av lagen kan bli aktuell, om det dröjer mera avsevärd tid, innan konventionen vinner anslutning från det föreskrivna antalet av tolv signatärmakter.

Några särskilda övergångsbestämmelser till den nya lagstiftningen torde inte behövas.

Hemställan

Föredraganden hemställer att lagrådets utlåtande över förslaget till lag om ändrad lydelse av 5 kap. 4 och 5 §§ luftfartslagen den 6 juni 1957 (nr 297) måtte för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Kungl. Höghet Regenten.

Ur protokollet:

Per By lön

BILAGOR

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1966

Bilaga 2

Departementspromemorians förslag

till

lag om ändrad lydelse av 5 kap. 4 och 5 §§ luftfartslagen

den 6 juni 1957 (nr 297)

Härigenom förordnas, att 5 kap. 4 och 5 §§ luftfartslagen den 6 juni 1957 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

För upprätthållande av lydnaden När det påkallas av hänsyn till och ordningen ombord äger befälha­ luftfartygets säkerhet eller säkerhevaren bruka det våld, som med hän­ ten för ombordvarande personer elsyn till omständigheterna kan anses ler egendom eller för upprätthållan­

försvarligt. de av lydnaden och ordningen om­

Då fartyget är i fara eller nöden bord, äger befälhavaren bruka det eljest kräver det, har befälhavaren våld och vidtaga de åtgärder i övrätt att bruka varje medel, som är rigt som kunna anses försvarliga nödvändigt för att framtvinga lyd­ med hänsyn till omständigheterna. nad eller återställa ordningen. Det Det åligger medlem av besättningåligger i sådant fall envar av besätt­ en att även utan särskild anmaning ningen att utan särskild anmaning lämna befälhavaren nödigt bistånd. lämna befälhavaren nödigt bistånd. Efter anmaning av befälhavaren äger

också passagerare lämna dylikt bi­

stånd.

Utan anmaning av befälhavaren äger medlem av besättningen och passagerare i förebyggande syfte vidtaga åtgärd som sägs i första stycket, när det omedelbart påkallas av hänsyn till luftfartygets säkerhet eller säkerheten för ombordvarande

personer eller egendom.

Göres större våld än som är medgivet, vare lag som eljest för sådant

fält är stadgad.

5 §.

Förövas å--------------------- kunna uppskjutas.

Befälhavaren skall, så långt om- Befälhavaren skall, så långt omständigheterna medgiva, sörja för att ständigheterna medgiva, sörja för den brottslige icke avviker och äger att den brottslige icke avviker och or sådant ändamål taga honom i äger för sådant ändamål taga honom

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1966 31

förvar till dess han kan överlämnas i förvar. Sådan åtgärd må ej utan till svensk polisman eller, utom ri­ samtycke av den brottslige bestå ket, till behörig utländsk myndighet längre än till dess han kan övereller, där hinder icke möter, till lämnas till svensk polisman eller, svensk konsul. utom riket, till behörig utländsk

myndighet eller, där hinder icke mö­

ter, till svensk konsul. Bestämmel­

serna i 4 § andra stycket skola äga

motsvarande tillämpning.

Föremål som må antagas äga be­ Föremål som må antagas äga betydelse för utredning om brottet må tydelse för utredning om brottet må av befälhavaren tagas i förvar till av befälhavaren tagas i förvar. Det dess det kan överlämnas till polis­ åligger befälhavaren att till polisman man eller myndighet som avses i eller myndighet som avses i andra andra stycket. stycket lämna de uppgifter och till­

handahålla de föremål i hans rättmätiga besittning som kunna vara av betydelse för utredning om brot­

tet.

32 Kungl. Maj.ts proposition nr 159 år 1966

Convention Convention

relative aux infractions et a certains on offences and certain other acts

autres actes survenant å bord des committed on board aircraft1

aéronefs1

LES ETATS Parties å la présente THE STATES Parties to this ConConvention vention

SONT CONVENUS des disposi­ HAVE AGREED as follows: tions suivantes :

Titre ler — Champ cTapplication Chapter I — Scope of the

de la Convention Convention

Article ler Article 1

1. La présente Convention s’ap- 1. This Convention shall apply in plique : respect of:

a) aux infractions aux lois péna- a) offences against penal law; les;

b) aux actes qui, coustituant ou b) acts which, whether or not they non des infractions, peuvent com- are offences, may or do jeopardize promettre ou compromettent la sé- the safety of the aircraft or of percurité de 1’aéronef ou de personnes sons or property therein or which ou de biens å bord, ou compromet­ jeopardize good order and discipline tent le bon ordre et la discipline å on board. bord.

2. Sous réserve des dispositions 2. Except as provided in Chapter du Titre III, la présente Convention III, this Convention shall apply in s’applique aux infractions commises respect of offences committed or ou actes accomplis par une personne acts done by a person on board any å bord d’un aéronef immatriculé aircraft registered in a Contracting dans un Etat contractant pendant State, while that aircraft is in flight que cet aéronef se trouve, soit en or on the surface of the high seas vol, soit å la surface de la haute mer or of any other area outside the terou d’une région ne faisant partie du ritory of any State. territoire d’aucun Etat.

3. Aux fins de la présente Con­ 3. For the purposes of this Convention, un aéronef est considéré vention, an aircraft is considered to comme en vol depuis le moment ou be in flight from the moment when la force motrice est employée pour power is applied for the purpose of décoller jusqu’au moment ou l’atter- take-off until the moment when the rissage a pris fin. landing run ends.

4. La présente Convention ne s’ap- 4. This Convention shall not apply plique pas aux aéronefs utilisés å des to aircraft used in military, customs fins militaires, de douane ou de po- or police services. lice.

1 Slutbestämmelserna (art. 19—26) har uteslutits här.

Kungl. Maj.ts proposition nr i 59 år 1966 33

Bilaga 3

Konvention

Om brott och vissa andra handlingar

begångna ombord på luftfartyg1

(Översättning)

DE STATER som anslutit sig till denna konvention

HA ÖVERENSKOMMIT följande:

Kapitel I — Konventionens till-

läm pningsområde

Artikel 1

1. Denna konvention äger tillämpning beträffande

a) straffbelagda handlingar;

b) handlingar vilka, vare sig de innefatta brott eller ej, äventyra eller äro ägnade att äventyra luftfartygets säkerhet eller säkerheten för personer eller egendom ombord eller vilka äventyra god ordning och lydnad ombord.

2. Om annat ej följer av kapitel III, äger denna konvention tillämpning på brott eller annan handling, begången av person ombord på ett i fördragsslutande stat registrerat luftfartyg, under det fartyget befinner sig under flygning eller på ytan av det fria havet eller annat område utanför statligt territorium.

3. Vid tillämpning av denna konvention anses ett luftfartyg vara under flygning från det ögonblick då kraft insättes för att bringa fartyget att lyfta till det ögonblick då landningsrörelsen avslutats.

4. Denna konvention skall ej äga tillämpning på luftfartyg som användes inom militär-, tull- eller polisväsendet.

1 Slutbestämmelserna (art. 19—26) har uteslutits här.

3 Iiihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 169

34 Kungl. Maj.ts proposition nr 159 år 1966

Artide 2 Article 2

Sans préjudice des dispositions de Without prejudice to the provi1’Article 4 et sous réserve des exi- sions of Article 4 and except when gences de la sécurité de 1’aéronef et the safety of the aircraft or of perdes personnes ou des biens å bord, sons or property on board so reaucune disposition de la présente quires, no provision of this ConvenConvention ne peut étre interprétée tion shall be interpreted as authorcomme autorisant ou prescrivant izing or requiring any action in re- 1’application de quelque mesure que spect of offences against penal laws ce soit dans le cas d’infractions å of a political nature or those based des lois pénales de caractére poli- on racial or religious discrimination. tique ou fondées sur la discrimination raciale ou religieuse.

Titre II — Competence Chapter II — Jurisdiction

Article 3 Article 3

1. L’Etat d’immatriculation de 1. The State of registration of the 1’aéronef est compétent pour con- aircraft is competent to exercise naitre des infractions commises et j urisdiction over offences and acts actes accomplis å bord. committed on board.

2. Tout Etat contractant prend 2. Each Contracting State shall les mesures nécessaires pour établir take such measures as may be necessa compétence, en sa qualité d’Etat sary to establish its j urisdiction as d’immatriculation, aux fins de con- the State of registration over offennaitre des infractions commises ä ces committed on board aircraft regbord des aéronefs inscrits sur son istered in such State. registre d’immatriculation.

3. La présente Convention n’é- 3. This Convention does not excarte aucune compétence pénale clude any criminal j urisdiction exerexercée conformément aux lois na- cised in accordance with national tionales. law.

Article 4 Article 4

Un Etat contractant qui n’est pas A Contracting State which is not 1’Etat d’immatriculation ne peut ge­ the State of registration may not ner 1’exploitation d’un aéronef en interfere with an aircraft in flight in vol en vue d’exercer sa compétence order to exercise its criminal j urispénale å 1’égard d’une infraction diction over an offence committed commise å bord que dans les cas sui- on board except in the following vants : cases:

a) cette infraction a produit effet a) the offence has effect on the sur le territoire dudit Etat; territory of such State;

b) cette infraction a été commise b) the offence has been committed par ou contre un ressortissant dudit by or against a national or permaEtat ou une personne y ayant sa ré- nent resident of such State; sidence permanente;

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1966 35

Artikel 2

Utom i fall som avses i artikel 4 skall icke någon bestämmelse i denna konvention anses medföra befogenhet eller skyldighet att vidtaga åtgärd i anledning av brott av politisk natur eller handling som utgör brott enligt lagstiftning grundad på ras- eller religionsdiskriminering, såframt sådan åtgärd ej påkallas av hänsyn till luftfartygets säkerhet eller säkerheten för ombordvarande personer eller egendom.

Kapitel II -— Jurisdiktion

Artikel 3

1. Den stat där luftfartyget är registrerat äger utöva jurisdiktion beträffande brott och andra handlingar begångna ombord på luftfartyget.

2. Det åligger fördragsslutande stat att vidtaga de åtgärder som fordras för att den skall kunna utöva sin jurisdiktion i egenskap av registreringsstat beträffande brott förövade ombord på luftfartyg, som är registrerat i den staten.

3. Denna konvention utesluter icke utövande av straffrättslig jurisdiktion enligt nationell lag.

Artikel 4

Fördragsslutande stat får ej i syfte att utöva straffrättslig jurisdiktion med avseende på brott förövat ombord på luftfartyg, som är registrerat i annan fördragsslutande stat, ingripa mot luftfartyget medan detta är under flygning, utom i följande fall:

a) om brottet äger verkningar inom den statens territorium;

b) om brottet begåtts av eller är riktat mot någon som är medborgare eller stadigvarande bosatt i den staten;

36 Kungl. Maj.ts proposition nr 159 år 1966

c) cette infraction compromet la c) the offence is against the securisécurité dudit Etat; ty of such State; d) cette infraction constitute une d) the offence consists of a breach violation des régles ou réglements of any rules or regulations relating relatifs an vol ou å la manoeuvre des to the flight or manoeuvre of airaéronefs en vigueur dans ledit Etat; craft in force in such State;

e) 1’exercice de cette compétence e) the exercise of jurisdiction is est nécessaire pour assurer le respect necessary to ensure the observance d’une obligation qui incombe audit of any obligation of such State under Etat en vertu d’un accord interna- a multilateral international agreetional multilatéral. ment.

Titre III — Pouvoirs du comman- Chapter III — Powers of the aireraft

dant d’aéronef commander

Artide 5 Article 5 1. Les dispositions du présent 1. The provisions of this Chapter Titre ne s’appliquent aux infractions shall not apply to offences and aets et aux actes commises ou accomplis, committed or about to be committed ou sur le point de 1’étre, par une by a person on board an aireraft in personne å bord d’un aéronef en vol, flight in the airspace of the State of soit dans 1’espace aérien de 1’Etat registration or over the high seas d’immatriculation, soit au-dessus de or any other area outside the terrila haute mer ou d’une region ne fai- tory of any State unless the last sant partie du territoire d’aucun point of take-off or the next point Etat, que si le dernier point de dé- of intended landing is situated in a collage ou le prochain point d’atter- State other than that of registration, rissage prévu est situé sur le terri­ or the aireraft subsequently flies in toire d’un Etat autre que celui d’im- the airspace of a State other than matriculation, ou si l’aéronef vole that of registration with such perultérieurement dans 1’espace aérien son still on board. d’un Etat autre que l’Etat d’immatriculation, ladite personne étant encore å bord. 2. Aux fins du présent Titre, et 2. Notwithstanding the provisions nonobstant les dispositions de l’Ar- of Article 1, paragraph 3, an airticle ler, paragraphe 3, un aéronef eraft shall for the purposes of this est considéré comme en vol depuis Chapter, be considered to be in flight le moment ou, l’embarquement étant åt any time from the moment when terminé, toutes ses portes extériures all its external doors are closed ont été fermées jusqu’au moment ou following embarkation until the l’une de ees portes est ouverte en moment when any such door is openvue du débarquement. En cas d’at- ed for disembarkation. In the case of terrissage forcé, les dispositions du a forced landing, the provisions of présent Titre continuent de s’appli- this Chapter shall continue to apply quer å l’égard des infractions et des with respect to offences and aets actes survenus å bord jusqu’å ce que committed on board until competent 1’autorité compétente d’un Etat authorities of a State take over the prenne en charge 1’aéronef ainsi que responsibility för the aireraft and les personnes et biens å bord. for the persons and property on board.

Kungl. Maj.ts proposition nr 159 år 1966 37

c) om brottet är riktat mot den statens säkerhet;

d) om brottet består i överträdelse av i den staten gällande regler eller föreskrifter beträffande flygning eller manövrering av luftfartyg!

e) om utövande av jurisdiktion är nödvändigt till säkerställande av att den statens förpliktelser enligt multilateralt internationellt fördrag fullgöras.

Kapitel III — Befogenheter som till­

komma luftfartygets befälhavare

Artikel 5

1. Bestämmelserna i detta kapitel äga ej tillämpning beträffande brott och andra handlingar som begåtts eller äro under utförande av någon som befinner sig ombord på luftfartyg under flygning i luftrummet över den stat där luftfartyget är registrerat eller över det fria havet eller annat område utanför statligt territorium, såvida icke den plats från vilken luftfartyget senast lyft eller den plats där nästföljande landning avses äga rum ligger i annan stat än nyss sagts eller luftfartyget sedermera flyger in i luftrummet över annan stat med vederbörande alltjämt ombord.

2. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 1 mom. 3 skall vid tilllämpning av detta kapitel ett luftfartyg anses vara under flygning från det ögonblick då alla ytterdörrar stängts efter ombordgåendet till det ögonblick då någon av ytterdörrarna öppnats för avstigning. Vid nödlandning skola bestämmelserna i detta kapitel fortfara att äga tilllämpning beträffande brott och andra handlingar begångna ombord till dess behörig myndighet i en stat övertagit ansvaret för luftfartyget samt för personer och egendom ombord.

38 Kungl. Maj.ts proposition nr 159 år 1966

Artide 6 Article 6

1. Lorsque le commandant d’aéro- 1. The aircraft commander may, nef est fondé å croire qu’une per- when he has reasonable grounds to sonne a commis ou accompli ou est believe that a person has committed, sur le point de commettre ou d’ac- or is about to cornmit, on board the complir å bord une infraction ou aircraft, an offence or act contemun acte, visés å 1’Article ler, para- plated in Article 1, paragraph 1, imgraphe 1, il peut prendre, å l’égard pose upon such person reasonable de cette personne, les mesures rai- measures including restraint which sonnables, y compris les mesures are necessary: de contrainte, qui sont nécessaires :

a) pour garantir la sécurité de a) to protect the safety of the air1’aéronef ou de personnes ou de craft, or of persons or property biens å bord; therein; or

b) pour maintenir le bon ordre et b) to xnaintain good order and la discipline å bord; discipline on board; or

c) pour lui permettre de remettre c) to enable him to deliver such ladite personne aux autorités com- person to competent authorities or pétentes ou de la débarquer confor- to disembark him in accordance with mément aux dispositions du présent the provisions of this Chapter. Titre.

2. Le commandant d’aéronef peut 2. The aiixraft commander may requérir ou autoriser 1’assistance des require or authorize the assistance autres membres de 1’équipage et, of other crew members and may resans pouvoir 1’exiger, demander ou quest or authorize, but not require, autoriser celle des passagers en vue the assistance of passengers to red’appliquer les mesures de contrainte strain any person whom he is enqu’il est en droit de prendre. Tout titled to restrain. Any crew member membre d’équipage ou tout passager or passenger may also take reasonpeut également prendre, sans cette able preventive measures without autorisation, toutes mesures préven- such authorization when he has tives raisonnables, s’il est fondé å reasonable grounds to believe that croire qu’elles s’imposent immédia- such action is immediately necestement pour garantir la sécurité de sai-y to protect the safety of the air1’aéronef ou de personne ou de biens craft, or of persons or property å bord. therein.

Article 7 Article 7

1. Les mesures de contrainte pri- 1. Measures of restraint imposed ses å 1’égard d’une personne confoi1- upon a person in accordance with mément aux dispositions de 1’Ar­ Article 6 shall not be continued ticle 6 cesseront d’étre appliquées beyond any point åt which the airau-delå de tout point d’atterrissage craft lands unless: å moins que :

a) ce point ne soit situé sur le a) such point is in the territory territoire d’un Etat non contractant of a non-Contracting State and its et que les autorités de cet Etat ne authorities refuse to permit disemrefusent d’y permettre le debarque- barkation of that person or those ment de la personne intéressée ou measures have been imposed in acque des mesures de contrainte cordance with Article 6, paragraph

Kungl. Maj. ts proposition nr 159 år 1966 39

Artikel 6

1. Om befälhavaren har skälig anledning tro, att en person ombord på luftfartyget begått eller är i färd att begå sådant brott eller sådan handling som avses i artikel 1 mom. 1 äger han vidtaga skäliga åtgärder mot sådan person, inbegripet tagande i förvar, vilka äro nödvändiga:

a) för att skydda luftfartygets säkerhet eller säkerheten för personer eller egendom ombord; eller

b) för att upprätthålla god ordning och lydnad ombord; eller

c) för att sätta honom i stånd att överlämna gärningsmannen till behörig myndighet eller att ilandsätta denne enligt bestämmelserna i detta kapitel.

2. Befälhavaren äger ålägga eller bemyndiga medlem av besättningen att lämna bistånd samt äger uppmana eller bemyndiga men ej ålägga passagerare att bistå vid omhändertagande av den som befälhavaren är behörig att taga i förvar. Medlem av besättningen eller passagerare äger också, utan dylikt bemyndigande, vidtaga skäliga förebyggande åtgärder, när han har skälig anledning tro, att sådan åtgärd är omedelbart nödvändig för att skydda luftfartygets säkerhet eller säkerheten för personer eller egendom ombord.

Artikel 7

1. Har någon tagits i förvar enligt artikel 6, får åtgärden ej bestå längre än till dess luftfartyget därefter landar, såvida icke

a) landningsplatsen ligger inom en icke fördragsslutande stats område och denna stats myndigheter vägra att medge ilandsättning av den omhändertagne eller omhändertagandet ägt rum enligt artikel 6 mom.

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1966

n’aient été imposées å celle-ci con- 1 c) in order to enable his delivery formément aux dispositions de l’Ar- to competent authorities; ticle 6, paragraphe 1, c), pour permettre sa remise aux autorités compétentes; b) 1’aéronef ne fasse un atterris- b) the aircraft makes a forced sage forcé et que le commandant landing and the aircraft commander d’aéronef ne soit pas en mesure de is unahle to deliver that person to remettre la personne intéressée aux competent authorities; or autorités compétentes; c) la personne intéressée n’accepte c) that person agrees to onward de continuer å étre transportée au- carriage under restraint. delå de ce point en restant soumise aux mesures de contrainte. 2. Le commandant d’aéronef doit, 2. The aircraft commander shall dans les moindres délais et, si pos- as soon as practicable, and if possible, avant d’atterrir sur le terri- sible before landing in the territory toire d’un Etat avec å son bord une of a State with a person on board personne soumise ä une mesure de who has been placed under restraint contrainte prise conformément aux in accordance with the provisions of dispositions de 1’Article 6, informer Article 6, notify the authorities of les autorités dudit Etat de la pré- such State of the fact that a person sence å bord d’une personne soumise on board is under restraint and of å une mesure de contrainte et des the reasons for such restraint. raisons de cette mesure.

Article 8 Article 8 1. Lorsque le commandant d’aéro- 1. The aircraft commander may, nef est fondé å croire qu’une per­ in so far as it is necessary för the sonne a accompli ou est sur le point purpose of subparagraph a) or b) of d’accomplir å bord un acte visé å paragraph 1 of Article 6, disembark 1’Article ler, paragraphe 1, b), il peut in the territory of any State in which débarquer cette personne sur le ter- the aircraft lands any person who ritoire de tout Etat ou atterrit l’aéro- he has reasonable grounds to benef pour autant que cette mesure lieve has committed, or is about to soit nécessaire aux fins visées å Ar­ commit, on board the aircraft an act tide 6, paragraphe 1, a) ou b). contemplated in Article 1, paragraph 1 b). 2. Le commandant d’aéronef in- 2. The aircraft commander shall forme les autorités de l’Etat sur le report to the authorities of the territoire duquel il débarque une State in which he disembarks any personne, conformément aux dispo­ person pursuant to this Article, the sitions du présent article, de ce dé- fact of, and the reasons för, such barquement et des raisons qui l’ont disembarkation. motivé.

Article 9 Article 9 1. Lorsque le commandant d’aéro- 1. The aircraft commander may nef est fondé å croire qu’une per­ deliver to the competent authorities sonne a accompli å bord de 1’aéronef of any Contracting State in the terun acte qui, selon lui, constitue une ritory of which the aircraft lands infraction grave, conformément aux any person who he has reasonable

Kiingl. Maj:ts proposition nr 159 år 1966 41

1 c) i syfte att möjliggöra den omhändertagnes överlämnande till behörig myndighet;

b) luftfartyget nödlandar och befälhavaren är ur stånd att överlämna den omhändertagne till behörig myndighet; eller

c) den omhändertagne medger, att åtgärden består under fortsatt färd.

2. Befälhavaren skall, så snart det låter sig göra och om möjligt innan luftfartyget landar inom en stats område med någon ombord som blivit omhändertagen enligt bestämmelserna i artikel 6, lämna den statens myndigheter underrättelse om att en ombordvarande person blivit tagen i förvar och om anledningen till omhändertagandet.

Artikel 8

1. I den mån det är nödvändigt för ändamål som avses i artikel 6 mom. 1 a) eller b) äger befälhavaren i stat, där luftfartyget landar, ilandsätta envar som, enligt vad han har skälig anledning tro, ombord på luftfartyget har begått eller är i färd med att begå sådan handling som avses i artikel 1 mom. 1 b).

2. Befälhavaren skall lämna myndigheterna i den stat, där han ilandsätter någon enligt denna artikel, underrättelse om ilandsättningen och om anledningen till denna.

Artikel 9

1. Befälhavaren äger till behörig myndighet i fördragsslutande stat, inom vars område luftfartyget landar, överlämna den som, enligt vad han har skälig anledning tro, om-

4 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 159

42 Kungl. Maj ds proposition nr 159 år 1966

lois pénales de l’Etat d’immatricula- grounds to believe bas committed tion de 1’aéronef, il peut remettre on board the aireraft an act which, ladite personne aux autorités compé- in his opinion, is a serious offence tentes de tout Etat contractant sur according to the penal law of the le territoire duquel atterrit 1’aéronef. State of registration of the aireraft.

2. Le commandant d’aéronef doit, 2. The aireraft commander shall dans les moindres délais et si pos- as soon as practicable and if possible avant d’atterrir sur le territoire sible before landing in the territory d’un Etat contractant avec å bord of a Contracting State with a person une personne qu’il a 1’intention de on board whom the aireraft comremettre conformément aux disposi­ mander intends to deliver in accordtions du paragraphe précédent, faire ance with the preceding paragraph, connaitre cette intention aux auto­ notify the authorities of such State rités de cet Etat ainsi que les raisons of his intention to deliver such perqui la motivent. son and the reasons therefor.

3. Le commandant d’aéronef com- 3. The aireraft commander shall munique aux autorités auxquelles il furnish the authorities to whom any remet l’auteur présumé de 1’infrac- suspeeted offender is delivered in tion, conformément aux dispositions accordance with the provisions of du présent article, les éléments de this Article with evidence and inpreuve et d’information qui, confor­ formation which, under the law of mément å la loi de l’Etat d’immatri- the State of registration of the airculation de 1’aéronef, sont légitime- eraft, are lawfully in his possession. ment en sa possession.

Article 10 Article 10

Lorsque 1’application des mesures For actions taken in accordance prévues par la présente Convention with this Convention, neither the est conforme ä celle-ci, ni le com­ aireraft commander, any other mandant d’aéronef, ni un autre member of the erew, any passenger, membre de 1’équipage, ni un passa­ the owner or operator of the airger, ni le propriétaire, ni 1’exploitant eraft, nor the person on whose bede 1’aéronef, ni la personne pour le half the flight was performed shall compte de laquelle le vol a été effec- be held responsible in any proceedtué, ne peuvent étre déclarés respon- ing on account of the treatment unsables dans une procédure engagée dergone by the person against whom en raison d’un préjudice subi par the actions were taken. la personne qui a fait 1’objet de ees mesures.

Titre IV — Captnre illicite Chapter IV — Unlawful Seizure

(Vaéronefs of Aireraft

Article 11 Article 11

1. Lorsque, illicitement, et par 1. When a person on board has violence ou menace de violence, une unlawfully committed by force or personne å bord a géné 1’exploita- threat thereof an act of interference, tion d’un aéronef en vol, s’en est seizure, or other wrongful exercise emparé ou en a exercé le controle, of conlrol of an aireraft in flight or ou lorsqu’elle est sur le point d’ac- when such an act is about to be complir un tel aete, les Etats con- committed, Contracting States shall traetants prennent toutes mesures take all appropriate measures to re-

Kungl. Maj.ts proposition nr 159 år 1966 43

bord på luftfartyget har begått en handling vilken enligt hans åsikt utgör ett allvarligt brott enligt strafflagstiftningen i den stat, där luftfartyget är registrerat.

2. Befälhavaren skall så snart det låter sig göra och om möjligt innan luftfartyget landar inom en fördragsslutande stats område med någon ombord, som befälhavaren avser att överlämna enligt mom. 1, underrätta den statens myndigheter om sin avsikt att överlämna vederbörande och om anledningen därtill.

3. Befälhavaren skall tillhandahålla den myndighet, till vilken en för brott misstänkt person överlämnas enligt bestämmelserna i denna artikel, den bevisning och de upplysningar, vilka befinna sig i hans rättmätiga besittning enligt lagen i den stat, där luftfartyget är registrerat.

Artikel 10

För åtgärd, som vidtagits i överensstämmelse med denna konvention, skall varken befälhavaren, medlem av besättningen, passagerare, luftfartygets ägare eller innehavare eller den, för vars räkning flygningen utförts, göras ansvarig i rättegång rörande behandlingen av den, mot vilken åtgärden riktats.

Kapitel IV — Olaga besittnings­

tagande av luftfartgg

Artikel 11

1. Har någon ombord rättsstrid igt genom våld eller hot om våld begått en handling, som innefattar ingripande, besittningstagande eller annat orättmätigt utövande av kontroll över ett luftfartyg under flygning, eller är sådan handling å färde, skola de fördragsslutande staterna vid-

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1966

appropriées pour restituer ou conser- store control of the aireraft to its ver le contröle de 1’aéronef au com- lawful commander or to preserve mandant légitime. his control of the aireraft.

2. Dans les cas visés au paragraphe 2. In the cases contemplated in précédent, tout Etat contractant ou the preceding paragraph, the Conatterrit 1’aéronef permet aux passa­ traeting State in whicli the aireraft gers et å 1’équipage de poursuivre lands shall permit its passengers leur voyage aussitöt que possible. Il and erew to continue their journey restitue 1’aéronef et sa cargaison å as soon as practicable, and shall receux qui ont le droit de les détenir. turn the aireraft and its cargo to the

persons lawfully entitled to posses-

sion.

Titre V — Pouvoirs et obligations Chapter V — Powers and Duties

des Etats of States

Artide 12 Artide 12

Tout Etat contradant doit per- Any Contracting State shall allow mettre au commandant d’un aéronef the commander of an aireraft regimmatriculé dans un autre Etat con­ istered in another Contracting State tractant de débarquer toute personne to disembark any person pursuant conformément aux dispositions de to Artide 8, paragraph 1. 1’Artide 8, paragraphe 1.

Artide 13 Artide 13

1. Tout Etat contractant est tenu 1. Any Contracting State sliall de recevoir une personne que le com- take delivery of any person whom mandant d’aéronef lui remet con­ the aireraft commander delivers purformément aux dispositions de l’Ar- suant to Artide 9, paragraph 1. ticle 9, paragraphe 1.

2. S’il estime que les circonstances 2. Upon being satisfied that the le justifient, tout Etat contractant circumstances so warrant, any Conassure la détention ou prend toutes tracting State shall take custody or autres mesures en vue d’assurer la other measures to ensure the presprésence de toute personne auteur ence of any person suspeeted of an présumé d’un acte visé å l’Article act contemplated in Artide 11, para11, paragraphe 1, ainsi que de toute graph 1, and of any person of whom personne qui lui a été remise. Cette it has taken delivery. The custody détention et ees mesures doivent étre and other measures shall be as proconformes å la législation dudit vided in the law of that State but Etat; elles ne peuvent étre mainte- may only be continued for such time nues que pendant le délai nécessaire as is reasonably necessary to enable å 1’engagement de poursuites pénales any criminal or extradition proceedou d’une procédure d’extradition. ings to be instituted.

3. Toute personne détenue en ap- 3. Any person in custody pursuant plication du paragraphe précédent, to the previous paragraph shall be peut communiquer immédiatement assisted in communicating immediavec le plus proche représentant ately with the nearest appropriate qualifié de l’Etat dont elle a la na- representative of the State of which tionalité; toutes facilités lui sont ac- he is a national.

Kungl. Maj.ts proposition nr 159 år 1966 45

taga de åtgärder som påkallas för att återföra kontrollen över luftfartyget till dess laglige befälhavare eller för att vidmakthålla dennes kontroll över luftfartyget.

2. I fall som avses i mom. 1 skall den fördragsslutande stat, i vilken luftfartyget landar, tillåta dettas passagerare och besättning att fortsätta sin resa så snart det låter sig göra samt återställa luftfartyget och dess last till de personer som äro rättmätiga innehavare därav.

Kapitel V — Staternas rättigheter

och skyldigheter

Artikel 12

Varje fördragsslutande stat skall tillåta befälhavaren på ett luftfartyg, som är registrerat i annan fördragsslutande stat, att i enlighet med artikel 8 mom. 1 ilandsätta vem det vara må.

Artikel 13

1. Fördragsslutande stat skall mottaga envar, som befälhavaren överlämnar enligt artikel 9 mom. 1.

2. Fördragsslutande stat, som finner ådagalagt att omständigheterna föranleda det, skall taga i förvar envar som misstänkes ha begått handling, som avses i artikel 11 mom. 1, och envar som mottagits i den staten eller vidtaga andra åtgärder till säkerställande av sådan persons närvaro. Åtgärd som nu sagts skall vidtagas enligt lagen i nämnda stat men får bestå endast under den tid som skäligen erfordras för att möjliggöra att straffrättsligt förfarande eller förfarande för utlämning inledes.

3. Envar som tagits i förvar enligt mom. 2 skall erhålla bistånd att omedelbart träda i förbindelse med närmaste behöriga representant för den stat, vars medborgare han är.

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1966

cordées å cette fin.

4. Tout Etat contractant auquel 4. Any Contracting State, to which une personne est remise conformé- a person is delivered pursuant to ment aux dispositions de 1’ArticIe 9, Article 9, paragraph 1, or in whose paragraphe 1, ou sur le territoire territory an aircraft lands following duquel un aéronef atterrit apres the commission of an act contemqu’un acte visé å 1’Article 11, para­ plated in Article 11, paragraph 1, graphe 1, a été accompli, procéde shall immediately make a prelimiimmédiatement å une enquéte préli- nary enquiry into the facts. minaire en vue d’établir les faits.

5. Lorsqu’un Etat a mis une per­ 5. When a State, pursuant to this sonne en détention conformément Article, has taken a person into cusaux dispositions du présent artide, tody, it shall immediately notify the il avise immédiatement de cette dé­ State of registration of the aircraft tention, ainsi que des circonstances and the State of nationality of the qui la justifient, l’Etat d’immatricu- detained person and, if it considers lation de 1’aéronef, l’Etat dont la it advisable, any other interested personne détenue a la nationalité et, State of the fact that such person s’il le juge opportun, tous autres is in custody and of the circumstan- Etats intéressés. L’Etat qui procéde ces which warrant his detention. å 1’enquéte préliminaire visée au pré­ The State which makes the prelimsent article, paragraphe 4, en com- inary enquiry contemplated in paramunique promptement les conclu- graph 4 of this Article shall promptsions auxdits Etats et leur indique ly report its findings to the said s’il entend exercer sa compétence. States and shall indicate whether it

intends to exercise jurisdiction.

Article 14 Article 14

1. Si une personne qui a été dé- 1. When any person has been disbarquée conformément aux disposi­ embarked in accordance with Article tions de 1’Article 8, paragraphe 1, 8, paragraph 1, or delivered in acou qui a été remise conformément cordance with Article 9, paragraph aux dispositions de 1’Article 9, pa­ I, or has disembarked after commitragraphe 1, ou qui a débarqué apres ting an act contemplated in Article avoir accompli un acte visé å l’Ar- II, paragraph 1, and when such perticle 11, paragraphe 1, ne peut ou ne son cannot or does not desire to conveut pas poursuivre son voyage, l’E- tinue his journey and the State of tat d’atterrissage, s’il refuse d’ad- landing refuses to admit him, that mettre cette personne et que celle-ci State may, if the person in question n’ait pas la nationalité dudit Etat is not a national or permanent resiou n’y ait pas établi sa résidence dent of that State, return him to the permanente, peut la refouler vers territory of the State of which lie l’Etat dont elle a la nationalité ou is a national or permanent resident dans lequel elle a établi sa résidence or to the territory of the State in permanente, ou vers l’Etat sur le which lie began his journey by air. territoire duquel elle a commencé son voyage aérien.

2. Ni le débarquement, ni la re­ 2. Neither disembarkation, nor mise, ni la détention, ni d’autres me- delivery, nor the taking of custody sures, visées å 1’Article 13, para- or other measures contemplated in

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1966 47

4. Fördragsslutande stat, till vilken någon överlämnats enligt artikel 9 mom. 1 eller inom vars område ett luftfartyg landar efter det sådan handling begåtts, som avses i artikel 11 mom. 1, skall omedelbart verkställa en preliminär undersökning av omständigheterna.

5. Har en stat enligt denna artikel tagit någon i förvar, skall underrättelse omedelbart lämnas till den stat, där luftfartyget är registrerat, och till den stat, i vilken den omhändertagne är medborgare, samt, om förstnämnda stat finner det lämpligt, till varje annan berörd stat rörande det förhållandet, att en person tagits i förvar och rörande de omständigheter, som motivera hans omhändertagande. Den stat, som verkställer sådan preliminär undersökning som avses i mom. 4, skall utan dröj smål lämna nu nämnda stater meddelande om undersökningsresultatet och skall ange, huruvida den har för avsikt att utöva jurisdiktion.

Artikel 14

1. Har någon blivit ilandsatt enligt artikel 8 mom. 1 eller överlämnad enligt artikel 9 mom. 1 eller gått i land efter att ha förövat sådan handling som avses i artikel 11 mom. 1 och kan eller önskar icke den ilandsatte eller överlämnade fortsätta sin resa samt vägrar den stat, där landningen skett, att tillåta honom kvarbliva, äger sagda stat, såvida vederbörande icke är medborgare eller stadigvarande bosatt i den staten, återsända honom till den stat, där han är medborgare eller stadigvarande bosatt, eller till den stat, i vilken han påbörjade sin flygresa.

2. Varken ilandsättning, överlämnande, tagande i förvar eller andra i artikel 13 mom. 2 avsedda åtgärder

48 Kungl. Maj.ts proposition nr 159 år 1966

graphe 2, ni le renvoi de la per- Article 13, paragraph 2, nor return sonne intéressée ne sont considérés of the person concerned, shall be comme valant entrée sur le terri- considered as admission to the tertoire d’un Etat contractant, au re- ritory of the Contracting State congard des lois de cet Etat relatives å cerned for the purpose of its law 1’entrée ou å 1’admission des person- relating to entry or admission of nes. Les dispositions de la présente persons and nothing in this ConvenConvention ne peuvent affecter les tion shall affect the law of a Conlois des Etats contractants relatives tracting State relating to the expulau refoulement des personnes. sion of persons from its territory.

Article 15 Article 15

1. Sous réserve des dispositions de 1. Without prejudice to Article 1’article précédent, toute personne 14, any person who has been disqui a été débarquée conformément embarked in accordance with Araux dispositions de 1’Article 8, para- tide 8, paragraph 1, or delivered graphe 1, ou qui a été remise con- in accordance with Article 9, paraformément aux dispositions de 1’Ar- graph 1, or has disembarked af ter ticle 9, paragraphe 1, ou qui a dé- committing an act contemplated in barqué apres avoir accompli un acte Article 11, paragraph 1, and who visé å 1’Article 11, paragraphe 1, et desires lo continue his journey shall qui désire poursuivre son voyage be åt liberty as soon as practicable peut le faire aussitöt que possible to proceed to any destination of his vers la destination de son choix, å choice unless his presence is remoins que sa présence ne soit re- quired by the law of the State of quise selon la loi de l’Etat d’atter- landing for the purpose of extradirissage, aux fins de poursuites péna- tion or criminal proceedings. les et d’extradition.

2. Sous réserve de ses lois relatives 2. Without prejudice to its law å 1’entrée et å 1’admission, å 1’extra- as to entry and admission to, and dition et au refoulement des person­ extradition and expulsion from its nes, tout Etat contractant dans le territory, a Conctracting State in territoire duquel une personne a été whose territory a person has been débarquée conformément aux dispo­ disembarked in accordance with Arsitions de 1’Article 8, paragraphe 1, ticle 8, paragraph 1, or delivered in ou remise conformément aux dispo­ accordance with Article 9, paragraph sitions de FArticle 9, paragraphe 1, 1, or has disembarked and is susou qui a débarqué et å laquelle est pected of having committed an act imputé un acte visé å FArticle 11, contemplated in Article 11, paraparagraphe 1, accorde å cette per­ graph 1, shall accord to such person sonne un traitement qui, en ce qui treatment which is no less favourconcerne sa protection et sa sécurité, able for his protection and security n’est pas moins favorable que celui than that accorded to nationals of qu’il acorde å ses nationaux dans such Contracting State in like cirdes cas analogues. cumstances.

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1966 49

eller återsändande av vederbörande skall vid tillämpning av ifrågavarande fördragsslutande stats utlänningslagstiftning anses innefatta tillstånd att inresa i sagda stat, och ingen bestämmelse i denna konvention skall inverka på en fördragsslutande stats lagstiftning beträffande avlägsnande av person från dess område.

Artikel 15

1. Med iakttagande av artikel 14 skall den som blivit ilandsatt enligt artikel 8 mom. 1 eller överlämnad enligt artikel 9 mom. 1 eller som gått i land efter att ha begått sådan handling, som avses i artikel 11 mom. 1, om han önskar fortsätta sin resa, äga frihet att, så snart det låter sig göra, fortsätta till den ort han väljer, såvida icke hans kvarstannande är påkallat enligt lagen i den stat, där landning skett, för att utlämning skall kunna ske eller straffrättsligt förfarande kunna inledas.

2. Fördragsslutande stat, inom vars område någon blivit ilandsatt enligt artikel 8 mom. 1 eller överlämnad enligt artikel 9 mom. 1 eller inom vars område någon som misstänkes ha begått sådan handling, som avses i artikel It mom. 1, själv gått i land, skall med iakttagande av bestämmelserna i den statens lagstiftning beträffande rätt till inresa, utlämning samt avlägsnande från dess territorium, underkasta vederbörande en behandling, som i fråga om hans beskydd och säkerhet icke är mindre förmånlig än den som under motsvarande omständigheter tillkommer medborgare i den staten.

50 Kungl. Maj.ts proposition nr 159 år 1966

Titre VI — Autres dispositions Chapter VI — Other Provisions

Artide 16 Article 16

1. Les infractions commises å bord 1. Offences committed on aireraft d’aéronefs immatriculés dans un registered in a Contracting State Etat contractant sont considérées, shall be treated, för the purpose of aux fins d’extradition, comme ayant extradition, as if they had been comété commises tant au lieu de leur mitted not only in the place in which perpétration que sur le territoire de they have occurred but also in the 1’Etat d’immatriculation de l’aéro- territory of the State of registration nef. of the aireraft.

2. Compte tenu des dispositions 2. Without prejudice to the produ paragraphe précédent, aucune visions of the preceding paragraph, disposition de la présente Conven- nothing in this Convention shall be tion ne doit étre interprétée comme deemed to ereate an obligation to créant une obligation d’accorder l’ex- grant extradition. tradition.

Article 17 Article 17

En prenant des mesures d’en- In taking any measures for invesquéte ou d’arrestation ou en exercant tigation or arrest or otherwise exerde toute autre maniére leur compé- cising jurisdiction in connection lence å 1’égard d’une infraction com- with any offence committed on mise å bord d’une aéronef, les Etats board an aireraft the Contracting contractants doivent dument tenir States shall pay due regard to the compte de la sécurité et des autres safety and other interests of air intéréts de la navigation aérienne et navigation and shall so act as to doivent agir de maniére å éviter de avoid unnecessary delay of the airretarder sans nécessité 1’aéronef, les eraft, passengers, erew or cargo. passagers, les membres de 1’équipage ou les marchandises.

Article 18 Article 18

Si des Etats contractants consti- If Contracting States establish tuent pour le transport aérien, des joint air transport operating organorganisations d’exploitation en com- izations or International operating mun ou des organismes internatio- agencies, which operate aireraft not naux d’exploitation et si les aéro- registered in any one State those nefs utilisés ne sont pas immatricu­ States shall, according to the cirlés dans un Etat déterminé, ees cumstances of the case, designate Etats désigneront, suivant des mo- the State among them which, for the dalités appropriées, celui d’entre eux purposes of this Convention, shall be qui sera consideré, aux fins de la considered as the State of registraprésente Convention, comme Etat tion and shall give notice thereof d’immatriculation. Ils aviseront de to the International Civil Aviation cette désignation 1’Organisation de Organization which shall communil’Aviation civile internationale qui cate the notice to all States Parties en informera tous les Etats parties to this Convention. å la présente Convention.

Kungl. Maj.ts proposition nr 159 år 1966 51

Kapitel VI — Övriga bestämmelser

Artikel 16

1. Brott begångna ombord på luftfartyg registrerat i fördragsslutande stat skall i fråga om utlämning bedömas som om de hade begåtts icke blott på den ort, där de förövats, utan även inom den stats område, där luftfartyget är registrerat.

2. Med iakttagande av bestämmelserna i mom. 1 skall icke någon bestämmelse i denna konvention anses grunda förpliktelse att bevilja utlämning.

Artikel 17

I fråga om vidtagande av åtgärder för utredning eller frihetsberövande eller annat utövande av jurisdiktion med avseende på brott, begånget ombord på luftfartyg, skola de fördragsslutande staterna taga tillbörlig hänsyn till säkerhet och andra intressen i samband med lufttrafik samt förfara på sådant sätt, att onödig försening av luftfartyget, dess passagerare, besättning eller last undvikes.

Artikel 18

Om fördragsslutande stater för utförande av lufttransport inrättat gemensamma organisationer eller internationella organ, som driver luftfartyg, vilka icke registrerats i någon stat, skola berörda stater, allt efter omständigheterna i det särskilda fallet, utse en stat bland dem, som vid tillämpning av denna konvention skall anses som den stat, i vilken luftfartyget registrerats, och de skola härom underrätta den Internationella Civila Luftfartsorganisationen, som har att delge samtliga fördragsslutande stater denna underrättelse.

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1966

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 11 november 1966.

Närvarande:

f. d. justitierådet Lind,

justitierådet Y. Söderlund,

regeringsrådet Åbjörnsson,

justitierådet Brunnberg.

Enligt lagrådet den 11 oktober 1966 tillhandakomniet utdrag av protokoll över justitieärenden, hållet inför hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet den 30 september 1966, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag om ändrad lydelse av 5 kap. 4 och 5 §§ luftfartslagen den 6 juni 1957 (nr 297).

Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

assessor Birgitta Blom.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Ingrid Hellström

Kungl. Maj.ts proposition nr 159 år 1966 53

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

11 november 1966.

Närvarande: Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lange, Kling, Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Ivling, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets den 11 november 1966 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 30 september 1966 remitterade förslaget till lag om ändrad lydelse av 5 kap. 4 och 5 §§ luftfartslagen den 6 juni 1957 (nr 297). Föredraganden anför, att lagrådet lämnat lagförslaget utan erinran, och hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att dels antaga förslaget till lag om ändrad lydelse av 5 kap. 4 och 5 §§ luftfartslagen den 6 juni 1957 (nr 297), dels godkänna den i Tokio den 14 september 1963 undertecknade konventionen om brott och vissa andra handlingar begångna ombord på luftfartyg.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

MAtCUS BOKTR. STHLM 1966 660 51 5