Prop. 1966:46
('angående avveckling av nuvarande rättsförhållanden beträffande granskogar\xad na',)
Kungl. Maj:ts proposition nr 46 år 1966
1
Nr 46
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående avveckling av
nuvarande rättsförhållanden beträffande granskogar na; given Stockholms slott den 25 februari 1966.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departe mentschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
Eric Holmquist
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner en mellan domänstyrel sen och nyttjanderättshavarna till gruvskogarna träffad principöverenskom melse om avveckling av nuvarande rättsförhållanden för gruvskogarna. över enskommelsen innebär att gruvskogarna uppdelas mellan staten och nytt janderättshavarna så att 40 % av den totala skogsproduktionen tillfaller staten och 60 % nyttjanderättshavarna.
i
1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 46
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 46 år 1966
Utdrag av protokollet över jordbruksårenden, hållet inför Hans
Maj. t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 25 februari 1966.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena
N
ilsson
,
statsråden
S
träng
, A
ndersson
,
L
indström
, L
ange
, E
denman
, H
ermansson
, H
olmqvist
, A
spling
, P
alme
,
S
ven
-E
ric
N
ilsson
, L
undkvist
, G
ustafsson
.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler che fen för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, fråga om
avveckling
av nuvarande rättsförhållanden beträffande gruvskogarna
och anför.
Inledning
Den 11 november 1959 tillkallade dåvarande departementschefen justitie- rådet Hugo Digman för att dels överse grunderna för beräkning av avgifter na för gruvskogarna, dels därefter, efter verkställda undersökningar samt överläggningar med nyttjanderättshavarna, avge förslag om hur en avveck ling av nuvarande ordning med upplåten nyttjanderätt till gruvskogarna borde kunna komma till stånd. Utredningsmannen, som antog benämningen gruvskogsutredningen, har avlämnat betänkandet »Gruvskogarna» (Stencil Jo 1965: 9).
Principöverenskommelse om fördelning av skogarna, utbyte och vederlags- mark samt om värdeförhållandet mellan rättigheterna har uppnåtts genom förhandlingsdelegerade för domänstyrelsen och nyttjanderättshavarna. Vid de delegerades förhandlingar, som ägt rum under år 1965, har domänstyrel sens delegerade samrått med kammarkollegiet och kommerskollegium. över enskommelsen torde som
bilaga
få fogas till statsrådsprotokollet i detta
ärende.
De båda huvudfrågor som fått sin slutliga lösning genom överenskommel sen är dels bestämmande av värdeförhållandet mellan statens och nyttjan- derättshavarnas rätt i gruvskogarna, dels bestämmande av de områden som skall tillfalla staten resp. nyttjanderättshavaren i varje särskilt fall.
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av kammarkollegiet, riksrevisionsverket, domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, kommerskollegium, länsstyrelserna i Uppsala, Värmlands, Örebro, Koppar bergs och Gävleborgs län, Jernkontoret samt Svenska gruvföreningen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 4G år 196(i
3
Nuvarande förhållanden
Under 1600- och 1700-talen uppläts som stöd för gruvdriften i Mellan sveriges bergslag ett antal s. k. gruvskogar. Dessa skogar, som fortfarande tjänar nämnda ändamål, tillhör staten men avkastningen är med vissa vill kor upplåten till skilda gruvföretag enligt följande förteckning. F. n. finns 20 gruvskogar, omfattande sammanlagt ca 9 000 ha. Härav är 7 516 ha pro duktiv skogsmark.
Namn och läge
Nyttjanderättshavare
Areal ha
produktiv impeskogsmark diment
Taxeringsvärde före 1965 års taxering kr.
1. Torsåker, 3 mil öster
SKF och Sandviken
297
14
236 500
om Falun
2. Bispberg, 3 mil söder
Bispberg
259
15
287 300
om Falun
3. Nisshytte, 3,5 mil
Bispberg
173 31
195 300
söder om Falun
4. Östanberg, 4 mil söder om Falun
Statsgruvor och Ulfs- hyttan (villkorligt)
239
25
415 500
5. Burängsberg, 2 mil väster om Ludvika
Stora Kopparbergs Bergslags AB och Sandviken
473
34
486 400
6. Grängesberg, vid Grängesberg
Grängesberg, Stora Kopparbergs Bergs lags AB, Björnbergs gruvaktiebolag, Kungsgruve gruv aktiebolag (Sand viken och Hofors)
325 36
442 300
7. Bredreven, 2,5 mil nordväst om Hälle fors block I
Persberg (Uddeholm)
143 17
175 300
block II
Långban (Uddeholm)
135 22
120 100
8. Nordmark, 2 mil
Uddeholm
158
51
88 000
väster om Hällefors
9. Persbergs östra, 1 mil väster om Hällefors
Persberg (Uddeholm)
37
4
38 000
10. Hornkullen, 2 mil sydväst om Hällefors
Persberg (Uddeholm)
909
182
865 000
11. Ånsjö och Kalklint, 2,5 mil nordväst om
Stora Kopparbergs Bergslags AB
151
6
130 700
Lindesberg
12. Stråssa, 1 mil norr om Lindesberg
Grängesberg med subsidiär rätt för Stripa och Guldsmedshyttan
889 31
746 900
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 46 år 1966
Nanm och läge Nyttjanderättshavare
Areal ha
produktiv
impe- Taxeringsvärde
skogsmark diment före 1965 års
13. Lomfly, 1,5 mil nord-
taxering kr.
Striberg
»
42 21
väst om Nora
14. Lönnbotten, 1,5 mil
Striberg
!
'267
56
358 400
väster om Nora
in,
ir.-jn
; »illlii
Ar.u
15. Åsbobergs nya, 0,5
Striberg
oe
18 1
mil väster om Nora
i <>0<i '■ . - i i• • >:■ 1 • i
. i. ,. .
16. Pershytte, strax söder Pershyttan om Nora
a) Gyttorps södra
329
6]
och nya allmänning
b) Pershytte utmål
176
29
701 900
17. Dalkarlsberg
Striberg
a) Vederlagsmark 1—4 (Bengtstorps öken, Mellantrakten, Fagerbo, Kartela ö), 0,5 mil söder om Nora
333
; , I 1
- ; 1
72
252 500
b) Västra öken, 1,5 mil sydväst om Nora
i tKo
t
\j
402 115
323 700
18. Kronoberg, 3 mil
Kronoberg (Hassel-175 9
187 100
väster om Örebro
fors och Hellefors)
19. Guldsmedsboda, 4 mil
Hasselfors
169 20
266 300
sydväst om Örebro
20. Dannemora (norra, Dannemora
1 417 193 1 253 600
västra och södra all- männingarna), mellan
- !!!<,■i 41/
Uppsala och östhammar
Summa 7 516 1 990
7 570 800
1 Härtill kommer sammanlagt 47 ha inägor, ca 400 ha utmålsareal på gruvskogarna samt ca
50 ha löst mark utom utmål.
Utredningen framhåller att några äldre författningsbestämmelser som på ett allmängiltigt sätt reglerar nyttjanderätten till gruvskogarna inte lär fin nas. Man är därför hänvisad till att med ledning av de olika upplåtelserna, i den mån de är kända, och senare avgöranden bilda sig en uppfattning om vad nyttj anderätten till de särskilda gruvskogarna innebär. Av särskild be tydelse är härvid statsmakternas beslut år 1823, då samtliga nyttjanderätts- havare ålades att årligen betala rekognitionsavgift till staten.
Förvaltningen av gruvskogarna regleras genom förordningen den 27 maj 1898 (nr 55) angående förvaltningen av statens till bergshanteringens un derstöd anslagna skogar. Förordningen har utfärdats av Kungl. Maj :t i över ensstämmelse med grunder för förvaltningen som riksdagen godkänt. Den innehåller i huvudsak följande bestämmelser.
De skogar som staten anslagit till bergshanteringens understöd skall stå under domänverkets omedelbara vård och förvaltning. Domänstyrelsen fast
5
ställer hushållningsplaner, som skall innehålla upplysning om hur mycket virke av olika slag som årligen får avverkas. Förvaltnings- och skogsvårds- kostnader skall bestridas av nyttjanderättshavarna. Dessa skall årligen an mäla sitt virkesbehov för året hos bergmästaren, som har att bestämma de slag och den mängd virke som i varje fall får avverkas. Jägmästaren skall sända in utsyningsförslag till bergmästaren samt etter att ha mottagit berg mästarens utsyningsbesked låta verkställa utsyning. Uppkommer skogstill- gång som inte behövs för att fylla nästa års behov, äger domänstyrelsen förordna att överskottet säljs. Kungl. Maj :t förordnar vid försäljning av virkesöverskott eller extra avverkning om och till vilket belopp influtna, behållna medel får användas för att täcka förvaltnings- och skogsvårdskost- nader. Medel som inte används på sådant sätt skall tillgodoföras domän verkets inkomster. Där den ordinarie avkastningen av skogen i sin helhet under längre tid visar sig vara erforderlig för ändamålet med upplåtelsen, kan Kungl. Maj :t medge nyttjanderättshavaren tillstånd att fritt disponera virkesavkastningen för viss för varje fall bestämd tid. Befinns utsynat virke till större fördel för nyttjanderättshavaren kunna avyttras för att ersättas genom virket motsvarande vederlag, ankommer det på domänstyrelsen att för varje fall medge att det utsynade virket avyttras eller utbyts. Slutligen finns en bestämmelse om att mulbete och höslåtter, under iakttagande av vad som är stadgat i 63 § i förordningen den 26 januari 1894 (nr 17) an gående hushållningen med de allmänna skogarna i riket, tills vidare får disponeras av nyttjanderättshavarna.
Kungl. Mnj. ts proposition nr 46 år 1966
Frågans tidigare behandling
År 1932 anbefallde Kungl. Maj :t kammarkollegiet att i samråd med kom merskollegium och domänstyrelsen inkomma med utredning och förslag, huruvida och i så fall på vad sätt i avseende på de s. k. bergverksskogarna den till visst bergverk upplåtna rätten kunde bringas att upphöra eller be läggas med särskild avgift utöver vad då kunde vara fallet eller nyttjande rättshavaren kunde beredas tillfälle att förvärva äganderätt till hela eller viss del av den av honoin nyttjade skogen. (Av bergverksskogarna har numera endast gruvskogarna betydelse).
Ämbetsverken fann att ändring i rättsläget inte lämpligen kunde åstad kommas annat än genom frivillig överenskommelse. Förhandlingar inled des och resulterade sedermera i avtal, med förbehåll för Kungl. Maj :ts god kännande, mellan kammarkollegiet och nyttjanderättshavarna om avveck ling av bestående rättsförhållanden. I det förslag till uppgörelse, som se dermera underställdes 1943 års riksdag, (prop. 1943: 139, JoU 51, rskr 306) uppskattades äganderätten till 40 % och nyttjanderätten till 60 % av gruv- skogarnas värde. Staten skulle inlösa nyttj anderätten till Nisshytte gruv-
lf Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 46
6
skog och Kronobergs gruvailmänning samt efter ytterligare förhandling för värva Burängsbergs gruvallmänning genom byte med annan staten tillhörig mark. Nyttjanderättshavarna skulle överta äganderätten till alla övriga gruv- skogar ävensom till Nissgruvornas och Kronobergsgruvornas utmålsområden.
I förenämnda proposition uttalade föredragande departementschefen bl. a. att det syntes obestridligt att betydande fördelar stod att vinna genom en avveckling av de bestående förhållandena. Frågan ansågs erhålla en till fredsställande lösning genom fullföljande av de uppgörelser som träffats.
Jordbruksutskottet delade departementschefens uppfattning att betydan de fördelar skulle stå att vinna genom att rättsförhållandet avvecklades men kunde inte ansluta sig till att skogarna skulle överlåtas till nyttjanderätts havarna. I dåvarande ovissa läge på det ekonomiska området ansågs det inte tilltalande att staten avhände sig så avsevärda arealer värdefull skog, i all synnerhet som förhållandena på gruvhanteringens område nu syntes väsentligt annorlunda än när upplåtelserna ägde rum. Med hänsyn härtill förordade utskottet avslag på propositionen. Samtidigt föreslog utskottet att Kungl. Maj:t skulle utreda möjligheterna att återföra nyttjanderätts- havarnas rätt till skogarna i statens hand. Om förhandlingar med bolagen inte skulle leda till resultat, borde det ankomma på Kungl. Maj :t att över väga och utreda, om inte ett återförande till staten av bolagens rätt till av kastningen kunde åstadkommas i andra former. Riksdagen biföll utskot tets hemställan.
År 1949 meddelade regeringsrätten vissa utslag av betydelse för frågan om utsyningsrättens omfattning. I dessa fastslogs att understöd från sko garna fick lämnas till de för olika tider växlande behov, vilkas tillgodose ende är till gagn för gruvorna. Sålunda godtogs avverkning som vederlag för elektrisk energi samt för uppvärmning av bostäder m. in.
Riksdagens revisorer anförde i sin berättelse för verksamhetsåret 1951 att de skäl som år 1943 kom en lösning av gruvskogarnas rättsförhållanden att framstå som angelägen alltjämt gjorde sig gällande. Skälen framträdde med ökad styrka i nuvarande läge, då rationell skogsvård på många håll krävde inte obetydliga investeringar, exempelvis i vägar och arbetarbostäder. Utsikterna alt vinna en uppgörelse med nyttjanderättshavarna, som till alla delar tillgodosåg 1943 års riksdags syfte att återföra skogsavkastningen till staten, ansågs ovissa. Revisorerna erinrade därvid bl. a. om det rättsläge som uppkommit efter regeringsrättens utslag år 1949. Då man emellertid i första hand borde eftersträva en uppgörelse på frivillighetens väg, ansåg revisorerna att utredningen borde inriktas även på andra tänkbara alterna tiv än att återföra rätten till avkastningen på samtliga dessa skogar i sta tens hand.
Statsutskottet, som avgav utlåtande (SU 1952: 145) över revisorernas be rättelse, framhöll att den av 1943 års riksdag förordade utredningen nu bor
Kungl. Maj. ts proposition nr 46 år 1966
7
de komma till stånd. I avvaktan på resultatet av eu sådan utredning borde odisponerade nyttjanderätler inte upplåtas eller utsträckas. Riksdagen (islu 1952: 293) biföll utskottsutlåtandet.
Kungl. Mnj.ts proposition nr 46 är 1906
Utredningen
Det allmänna rättsläget. Utredningen framhåller inledningsvis att den uppfattning om rättsläget, som synes ha legat till grund för prop. 1943: 139, är att söka i kammarkollegiets utlåtande den 31 mars 1941. Kammarkollegiet yttrade härvid bl. a. att den rätt, som genom 1823 års beslut av Kungl. Maj .t och riksdagen tillädes gruvorna beträffande dem anslagna eller av dem nytt jade skogar, torde vara av konstitutiv betydelse för det nuvarande rättsläget. Den förut i viss mån prekära skogsfångsrätten hade genom denna reglering förvandlats till en särskild rätt för gruvägarna, men dess sakliga innehåll hade inte förändrats. Genom gruvägares tysta godkännande av de nya vill koren för innehavet hade tillskapats ett ömsesidigt rättsförhållande mellan kronan och gruvägaren, vilken senare alltså vunnit en privaträttslig rätt till skogen i fråga. Om man gav Kungl. Maj :ts och riksdagens beslut år 1823 den innebörden, att därigenom tillskapats ett privaträttsligt rättsförhållande mellan staten och nyttj anderättshavarna, syntes därmed vara givet, att de senares rätt till gruvskogarna inte annat än möjligen genom expropriato- riskt förfarande, i så fall mot full ersättning, kunde bringas att upphöra utan deras medgivande.
I huvudfrågan om den rättsliga karaktären av den till nyttjanderättsha- varna upplåtna rätten i allmänhet har enligt utredningen ingenting före kommit, som ger anledning att frångå de synpunkter, som kom till uttryck i nyssnämnda proposition. Utredningen påpekar att nyttj anderätten uppen barligen är av sådan natur, att den kan avvecklas endast mot full ersättning till nyttjanderättshavarna. Rättens omfattning är enligt regeringsrättens av göranden år 1949 mer omfattande än man år 1943 var benägen att godta.
Att tvångsvis överföra gruvskogarna till kronan skulle väl vara möjligt genom någon form av expropriationsförfarande. Ett sådant förfarande i ett speciellt fall, där expropriationsändamål inte föreligger, anses dock knappast stå i överensstämmelse med hittills tillämpade rättsprinciper. Skulle en av veckling av gruvskogarna ske tvångsvis bör det ske i enlighet med de princi per, som gäller för utbrytning av servitut. Reglerna därom innebär i stort sett att markägaren och innehavaren av den begränsade rätten får sina rät tigheter fastställda genom en delning av objektet efter värdet av vars och ens rätt.
Utredningen framhåller att det är ett förstahandsintresse för såväl kronan som nyttj anderättshavarna att förvärva skog. Med den nämnda metoden
8
Kungl. Maj. ts proposition nr 46 år 1966
tillgodoses dessa intressen i den utsträckning som motsvarar vardera par tens rätt. Kronan skall då visserligen avstå äganderätten till den andel som tillkommer nyttjanderättshavarna, men kronans äganderätt är av ringa praktiskt värde i de fall då nyttjanderättshavarna kan fullt utnyttja utsy- ningsrätten. Nyttjanderättshavarna får avstå från betydande virkeskvanti- teter som nu tillkommer dem, men de förvärvar en äganderätt som de inte har, vilket särskilt sett på längre sikt självfallet medför betydande fördelar.
Det är också efter nu anförda huvudlinje som en överenskommelse mellan kronan och nyttjanderättshavarna slutligen kunnat komma till stånd. Fram komligheten på denna linje har underlättats av att det i samband med en sådan utbrytning av nyttjanderätterna visat sig möjligt att åstadkomma förbättrad arrondering i åtskilliga fall genom byte av mark.
Värdeförhållandet mellan statens och nyttjanderättshavarnas rätt. Utred ningen bär som utgångspunkt för fördelningen sökt komma fram till ett procenttal byggt på dels gängse värdering av markvärdet i förhållande till totalvärdet av skogsmark med växande skog, dels en bedömning av de övriga t aktörer som inverkar på värdet av kronans resp. nyttjanderättshavarnas rätt till gruvskogarna. Dessa faktorer är värdet av inrösningsjord och av mark för framtida bebyggelse, förhållanden vid gruvskogar som är anslagna till gruvor som ej drivs, rekognitionsavgifter, annan avkastning från gruv skogarna än virke samt nyttjanderättshavarnas kostnader för gruvskogarna. Någon matematisk beräkning har det inte varit möjligt att med en sådan metod genomföra i alla avseenden, utan man har måst nöja sig med en uppskattning, där man kan ha olika uppfattning om de olika faktorernas matematiska värde.
Markvärdets andel av skogarnas totalvärde har enligt allmänna värde ringsregler med en diskonteringsfaktor av 4 % beräknats ligga mellan 19,7 och 25,1 %, i fråga om rena granskogar sannolikt högre.
I det angivna värdet ingår inte det särskilda markvärde, som tillkom mer de 47,4 ha inrösningsjord samt sådan mark, som beräknas äga särskilt värde genom utsikterna till framtida bebyggelse. Beträffande beräknad framtida bebyggelse visar uppgifter från överlantmätarna att tätortsbebyg- gelse huvudsakligen kan beräknas ifrågakomma vid Grängesberg och Gyt- lorp. De försäljningar, som sedan 1950-talet skett och som lett till att avse värda belopp, som representerar skillnaden mellan köpeskilling och skogs- avkastningsvärde, tillförts domänfonden, ger vid handen att det kan vara fråga om inte obetydliga övervärden. Å andra sidan får man av förhållan dena på 1950-talet inte dra alltför långtgående slutsatser. Sålunda har t. ex. påvisats att folkmängden i Grängesberg de senaste åren varit sjunkan de. En faktor, som man nu mer än förr har att beakta, är den stigande efter frågan på mark för fritidsbebyggelse. Skogarnas läge torde dock i allmän-
Kungl. Mnj.ts proposition nr Mi är 1966
9
het vara sådant att man f. n. inte kan räkna med övervärden av större bety
delse i detta hänseende.
Beträffande värdet av nyttjanderätten till gruvskogar, som är anslagna
till gruvor som f. n. ej drivs, framhåller utredningen att varaktigheten av
nyttjanderätten är beroende av att gruvan »bearbetas». Hittills har den
principen tillämpats, att rätten kvarstår även under tid då gruvrätt försva
ras men ingen brytning sker. Utsyning till den försvarade gruvan ifråga-
kommer då endast för vissa underhållsarbeten, stängsel och liknande och
avkastningen tillförs i stort sett statsverket. Det har ifrågasatts att i en så
dan situation skogens karaktär av gruvskog skulle kunna bringas att upp
höra. Detta skulle dock knappast stå i överensstämmelse med statsmakternas
beslut år 1823, enligt vilket vid gruvornas upphörande skogen skulle upplå
tas åt andra gruvor, som kunde vara i behov därav, tanken synes således
ha varit, att gruvskogarna för all framtid skulle användas till gruvdriftens
främjande och stöd. Utredningen påpekar att en sådan rätt väl dock svår
ligen skulle kunna hävdas i rättslig ordning. Förutsättning för att ett visst
företag skall kunna göra gällande en rätt till utsyning torde vara, att före
taget kan till stöd för denna rätt åberopa att upplåtelsen och 1823 års be
slut ger företaget en sådan rätt. Men att en gruva, för vilken gruvrätten
försvaras, temporärt ej drivs medför inte att med gruvan förenade rättig
heter upphör. Det ligger i gruvdriftens natur, att den inte nödvändigt be
drivs kontinuerligt. Driften bör på längre sikt kunna anpassas efter kon
junkturerna och andra förhållanden, som vid varje tidpunkt inverkar på
driften.
Vid tiden för 1943 års överenskommelse var fem gruvskogar anslagna till
gruvor som inte var föremål för verklig drift men till vilka gruvrätten
dock var försvarad. I dessa fall räknades kronans äganderätt vara värd dub
belt så mycket som äganderätten till övriga gruvskogar. Den nu verkställda
utredningen visar att förutsättningarna för gruvdrift för nyttj anderättsha-
varna till nämnda fem skogar ändrats, så att utsyning nu i större eller
mindre utsträckning sker. Den minskning i värdet av nyttjanderätterna,
som motiverades av att de fem nyssnämnda skogarna inte kunde utnyttjas,
är sålunda i och för sig mindre än som beräknades år 1943. Utredningen
framhåller att man emellertid får se även denna fråga mera allmänt och på
längre sikt. I framtiden kan sålunda gruvor som nu får utsyning från gruv
skog på längre eller kortare tid eller för alltid komma att nedläggas. En
beräkning av vad detta kan betyda i fråga om reduktion av nyttj anderätter
nas värde är dock vansklig att göra. Uppfattningarna på den punkten måste
bli ganska subjektiva.
I statsmakternas beslut år 1823 ingick att vanlig rekognitionsavgift skulle
åsättas gruvskogarna, för att staten inte skulle sakna inkomst av dessa sko
gar. Avgifterna, som bestämdes av bergskollegium, uppgår till sammanlagt
endast 118:97 kr. årligen för samtliga gruvskogar. Gruvskogsutredningen framhåller att dessa avgifter numera, såsom ersättning för nyttjanderätten, är oskäligt låga och såsom sådan betydelselösa. Det har hittills ansetts att det efter 1823 års beslut inte föreligger någon rättslig möjlighet att höja avgifterna utöver vad som då bestämdes. Utredningen har också den upp fattningen, att det i vart fall skulle strida mot innebörden av nämnda be slut att genom större höjningar av avgifterna urholka den rätt, som tillkom mer nyttjanderättshavarna. Däremot skulle en viss höjning med hänsyn till de numera väsentligt ändrade ekonomiska förhållandena i vart fall framstå som rimlig. Några särskilda grunder, efter vilka en sådan ändring av av gifterna skulle beräknas, är inte kända för utredningen. Ändringen skulle därför bli godtycklig. Skulle frågan om rekognitionsavgifternas storlek be dömas självständigt, måste man vara beredd på att ett beslut om höjning skulle göras till föremål för rättslig prövning. Såsom ett led i en allmän upp görelse om gruvskogarna bör, utan ståndpunktstagande till beloppet av en höjning, viss hänsyn tas till att den ersättning som kronan förbehållit sig i nuvarande läge måste betraktas som oskäligt låg och att den numera inte alls motsvarar syftet med avgifterna.
Utredningen framhåller vidare att det, om man inte anser sig kunna höja rekognitionsavgifterna, måhända finns möjlighet att i form av skatt skaffa kronan inkomster från gruvskogarna. Så gjordes på sin tid genom uttagande av skogsfångsbevillning enligt förordningen den 23 oktober 1908 (nr 128) angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter. Be stämmelserna om skogsfångsbevillning upphörde dock att gälla vid ut gången av år 1952. Att införa en specialskatt för gruvskogarna anser utred ningen knappast komma i fråga och skulle, i vart fall om den gavs större omfattning, kunna vara att betrakta som ett kringgående av kronans privat rättsliga bundenhet gentemot nyttjanderättshavarna.
I fråga om annan avkastning från gruvskogarna än virke framhåller ut redningen att innehavare av gruvskog har jordägares rätt i fråga om utmål, som grundar sig på inmutning enligt äldre regler eller utvidgning av sådant utmål. Däremot tillkommer, beträffande inmutning eller utmål enligt gruv lagen den 3 juni 1938 (nr 314), denna rätt staten. Jordägareandelen har nämligen i gruvlagen ersatts av kronoandel i fråga om inmutningar som skett efter gruvlagens ikraftträdande.
Beträffande rätt till jakt har högsta domstolen i ett utslag år 1919, under åberopande av förordningen angående förvaltningen av statens till bergs hanteringens understöd anslagna skogar förklarat att jakträtt på gruvskog tillkommer kronan och ej nyttjanderättshavarna. Avgifter för jakt- och fiskearrenden på gruvskog går till domänfonden. Inom domänstyrelsen har gjorts en kalkyl rörande värdet av jakt och fiske på gruvskogarna, var vid sammanlagda värdet för hela gruvskogsarealen har uppskattats till ca 650 000 kr.
Vid markupplåtelser genom arrende delas arrendeavgiften oftast mellan
domänstyrelsen och nyttjanderättshavaren.
Enligt 13 § förordningen angående förvaltningen av statens till bergshan teringens understöd anslagna skogar får mulbete och höslåtter tills vidare
disponeras av nyttjanderättshavarna.
Även i nu anförda hänseenden — utom jordägareandel i äldre utmål samt mulbete och höslåtter på gruvskogarna — kan kronan räkna sig till tordel
vissa värden.
Nyttjanderättshavarnas kostnader för gruvskogarna är rekognitionsa\ - gift, fastighets- och vägskatt, kostnader för att upprätta hushållningspla- ner, kostnader för kronoskogvaktare, awerkningskostnader, skogsvårds- kostnader (kulturer, sådd, plantor, dikning, vägunderhåll) samt allmänna
omkostnader.
Enligt It § förordningen angående förvaltningen av statens till bergshan teringens understöd anslagna skogar kan Kungl. Maj :t, på därom gjord framställning, förordna om och till vilket belopp vid försäljning av virkes- överskott eller extra avverkning influtna, behållna medel får an\ ändas för att täcka kostnader för skogens förvaltning och vård. överskottet inflyter till domänfonden. Vid de gruvor som är i drift åtgår emellertid numera virkesavkastningen i dess helhet för att täcka gruvornas behov, varför med givande av nämnt slag endast kommer i fråga beträffande gruva som inte drivs och där nyttjanderättshavaren likväl har vissa kostnader för allmän- ningen utöver rekognitionsavgift och pålagor av garantiskatts natur. Då gruva ej är i drift har mindre virkestilldelning beviljats nyttjanderätts havaren, exempelvis för staket kring gruvhål, underhåll av bostäder på sko gen samt virke för magnetiska mätningar. I de fall kronan tar hand om vir- kestillgången betalas avverkningskostnaderna av kronan.
Liknande synpunkter som beträffande rekognitionsavgifterna kan anläg gas på frågan om avgiftshöjningar i andra hänseenden. Enligt gruvskogs- utredningens uppfattning möter dock ej hinder att vidta sådana ändringar som ifrågasatts av statsrevisorerna och ämbetsverken beträffande uttagande av kostnader av nyttjanderättshavarna. Sådana ändringar förutsätter dock viss omarbetning av förordningen angående förvaltningen av statens till bergshanteringens understöd anslagna skogar. Med hänsyn till den uppgörelse som kommit till stånd i huvudfrågan har gruvskogsutredningen inte an sett sig böra framlägga förslag i sådant hänseende.
Vid behandlingen av gruvskogsfrågan år 1943 framfördes att möjlighe terna borde utrönas att använda skogarna till komplettering av ofullständiga jordbruk på och invid skogarna. Gruvskogsutredningen har haft samråd med lantbruksstyrelsen härom och yttranden har inhämtats från vederbö rande lantbruksnämnder.
Genom ändringar år 1947 i lagen den 12 maj 1917 (nr 189) om expropria tion har införts särskilda bestämmelser om expropriation av mark för stär
Kungl. Maj. ts proposition nr 46 år
kande av ofullständigt jordbruk. Dessa bestämmelser har hittills inte varit tillämpliga på gruvskogarna eftersom dessa ägs av kronan. Genom lagänd ringarna har emellertid anvisats en väg för lantbruksnämnderna att skaffa mark för ändamålet. Med hänsyn härtill och då förhandlingarna skulle ha ytterligare komplicerats genom att ännu eu part inkopplats, har gruvskogs- utredningen funnit det lämpligast att frågan om att ta i anspråk mark för ifrågavarande ändamål inte upptas i en uppgörelse mellan kronan och nyttjanderättshavarna om avveckling av gruvskogarna.
Utredningen påpekar att några fixerade värden för kronans resp. nytt- janderättshavarnas rätt i fråga om de nämnda faktorerna inte kunnat åstad kommas, delvis beroende på rättigheternas natur. Meningarna har varit de lade om beräkningarna på olika punkter. Att man likväl kunnat komma fram till en överenskommelse torde bero på att en avveckling av rättsför hållandet mellan kronan och nyttjanderättshavarna framstått som önskvärd. Det anses vara till gagn för en rationell skogshushållning och skogsvård att samröret upphör. En del oklara rättsfrågor som är förknippade med det nuvarande tillståndet skapar irritation och ovisshet, i synnerhet som den allmänna synen på dessa frågor kan växla med under olika tider skiftande syn på ekonomi och hushållning.
Förslag till överenskommelse. Gruvskogsutredningen föreslår, att överens kommelsen mellan delegerade för domänstyrelsen och nyttjanderättsha varna av den 3 november 1965 samt överenskommelsen mellan delegerade för domänstyrelsen och Pershytte Grufvebolag den 17 december 1965 god- kanns av Kungl. Maj :t och riksdagen. Därefter bör särskilda avtal beträf fande envar av gruvskogarna upprättas och erforderliga lantmäteriförrätt- ningar komma till stånd.
Gruvskogsutredningen har på grundval av en av utredningens expert pro fessor Hagberg verkställd undersökning kunnat konstatera att överenskom melsens innehall beträffande markfördelning medför att kronans andel i gruvskogarnas totala skogsproduktion (areal multiplicerad med idealboni- tet) kommer att uppgå till 40 % - Därvid har även utmålsmarken medräk nats.
Enligt anteckning i de delegerades protokoll förutsätter parterna att de utsyningar på gruvskogarna som härefter kommer att beslutas för tiden till dess nuvarande rättsförhållanden avvecklats skall förläggas på sådant sätt att relationen mellan kronan och vederbörande nyttjanderättshavare tillförda värden i växande skog såvitt möjligt ej rubbas. Utredningen framhåller att detta uttalande i tillämpliga delar bör gälla även andra med parternas rätt sammanhängande förhållanden. Med hänsyn till angelägenheten av att de förhållanden, som ligger till grund för överenskommelsen, inte skall i alltför hög grad rubbas innan slutliga avtal kommer till stånd och förhål landena på marken fixeras är det önskvärt att ärendet behandlas skynd samt.
Kungi. Maj:ts proposition nr 4(> år 1 !))><>
13
Enligt grunderna för 4 § stämpelskatteförordningen den 21 maj 1964 (nr
308) anser gruvskogsutredningen det skäligt att lagfartsstämpel inte utgår
för de förvärv nyttjanderättshavarna gör i förevarande sammanhang. Efter
som författningstexten måhända inte ger direkt stöd för en sådan skatte
befrielse, föreslår utredningen att Kungl. Maj :t med stöd av 56 eller 57 §
i förordningen medger skattebefrielse i förevarande avseende.
Remissyttrandena
Ingen erinran har framförts mot att den träffade principöverenskom
melsen läggs till grund för avveckling av de s. k. gruvskogarna.
Lnntbruksstyrelsen framhåller att rådande förhållanden uppenbarligen
innebär att stora skogsmarksarealer disponeras på ett orationellt sätt. Gruv-
skogsfrågan har vidare övervägts under så lång tid att en slutlig lösning
är mycket angelägen. Styrelsen bedömer utredningens förslag vara väl läm
pat som grund för reglering av förhållandena mellan staten och nyttjande
rättshavarna till gruvskogarna.
Styrelsen finner det tillfredsställande att fördelningen mellan parterna av
de olika berörda skogarna har skett efter i huvudsak de grunder som ratio-
naliseringsorganen brukar tillämpa vid intressearrondering, där den ledan
de principen varit att i första hand eftersträva den mest rationella förvalt
ningen. De värderingsregler som utredningen föreslagit finner styrelsen
ändamålsenliga i berörda sammanhang och värderingsförfarandet anses
borga för en neutral och med avtalets huvudsyfte överensstämmande värde
fördelning.
Under utredningens gång har lantbruksnämnderna i berörda län uttalat
vissa begränsade önskemål att få använda gruvskogsmark för storleksra-
tionalisering av jordbruk. Lantbruksstyrelsen påpekar att utvecklingen un
der de år, som förflutit sedan dessa yttranden avgavs, sannolikt medfört
ändringar i såväl berörda bygder som bedömningsgrunderna för struk
turrationaliseringen. Styrelsen anser gruvskogsfrågans snara lösning så
angelägen ur allmän synpunkt att frågan om eventuell förstärkning av ett
mindre antal jordbruk inte bör tillmätas sådan betydelse att den får inverka
hindrande på en samlande lösning av gruvskogsfrågan.
Kammarkollegiet anser att den ingångna överenskommelsen grundar
sig på en rimlig uppskattning av värdeförhållandet mellan kronans och
nyttjanderättshavarnas rätt. Det sätt varpå avvecklingen enligt överens
kommelsen skall genomföras anses också vara till fördel för båda parter.
Kollegiet vill endast beträffande en detalj i överenskommelsen göra ett på
pekande, nämligen i fråga om fastigheten Fräkenmyren l1 inom Danne-
mora gruvskog. Den rätt som nyttjanderättshavaren i detta fall kan över
låta till kronan är inte äganderätt utan besittningsrätt och det slutliga över
låtelseavtalet bör utformas i enlighet härmed. Ur ekonomisk synpunkt är
ändringen utan praktisk betydelse i förevarande sammanhang.
14
Kollegiet anser att det bör ankomma på domänstyrelsen att träffa de av
tal med de särskilda nyttjanderättshavarna, som förutsätts i överenskom
melsen. Härvid bör överenskommelsens stadgande att vederlagsmark i före
kommande fall skall »försäljas» till kronan inte hindra att de slutliga av
talen mellan kronan och vederbörande nyttjanderättshavare utformas som
bytesavtal om så finnes lämpligt.
I likhet med utredningen anser kollegiet det skäligt att lagfartsstämpel
inte utgår för nyttj anderättshavarnas förvärv av gruvskogsmark. Eftersom
det är ovisst, om i det särskilda fallet 4 § stämpelskatteförordningen kom
mer att anses tillämplig, tillstyrker kollegiet att Kungl. Maj :t medger be
frielse från stämpelskatt vid ifrågavarande förvärv jämlikt 56 § samma
förordning. Sådant medgivande anses kunna lämnas i samband med att
principöverenskommelsen godkänns.
Även domänstyrelsen anser det lämpligt att styrelsen bemyndigas träffa
erforderliga avtal med nyttj anderättshavarna om gruvskogarnas avveck
ling. Styrelsen tillstyrker också förslaget om befrielse från lagfartsstämpel.
Riksrevisionsverket framhåller att ett genomförande av utredningens för
slag bör föranleda en uppskrivning av domänfondens kapital. Ämbetsverket
föreslår att domänstyrelsen får i uppdrag att lämna förslag till invärdering
på domänfonden av ifrågavarande tillgångar. Köp och försäljning i sam
band med gruvskogarnas fördelning anses enligt gällande principer böra
regleras över domänverkets markfond.
Även Svenska gruvföreningen och Jernkontoret tillstyrker överenskom
melsen. Gruvföreningen framhåller att den föreslagna ordningen onekligen
ger möjligheter till praktisk arrondering och sammanläggning av enheter,
som är avpassade till modernt, tekniskt-ekonomiskt dimensionerat skogs
bruk. Vinsterna härav kommer de berörda parterna till godo samtidigt som
på sikt skogskapitalet kan utnyttjas på ett nationalekonomiskt riktigare
sätt.
Kungl. Maj. ts proposition nr 46 år 1966
Departementschefen
De s. k. gruvskogarna, som under 1600- och 1700-talen uppläts som stöd
för gruvdriften, omfattar ca 7 500 ha skogsmark med ett av utredningen
beräknat sammanlagt värde av ungefär 21 milj. ler. Nuvarande ordning
med upplåten nyttjanderätt till dessa skogar har länge framstått som otids
enlig. Förhållandet har också i olika sammanhang uppmärksammats av-
statsmakterna. Således framlades, efter utredning av kammarkollegiet i sam
råd med kommerskollegium och domänstyrelsen, till 1943 års riksdag för
slag till uppdelning av skogarna mellan staten och nyttjanderättshavarna.
Riksdagen godtog emellertid ej förslaget utan hemställde att Kungl. Maj :t
skulle utreda möjligheterna att återföra nyttj anderättshavarnas rätt till
skogarna i statens hand. Riksdagen uttalade vidare att om denna väg ej vi
15
sade sig framkomlig, det borde övervägas om inte ett återförande till staten
av bolagens rätt till avkastningen kunde åstadkommas i andra former. 1
anledning av vad riksdagens revisorer anförde i sin berättelse för verksam
hetsåret 1951 i förevarande ämne framhöll statsutskottet i ett av 1952 års
riksdag godkänt utlåtande att den av 1943 års riksdag förordade utred
ningen borde komma till stånd. En sådan utredning har numera verkställts.
Utredningen har, såsom i det föregående angetts, efter prövning av frågan
i hela dess räckvidd, resulterat i förslag till principöverenskommelse om att
gruvskogarna uppdelas mellan staten och nyttjanderättshavarna så att 40 %
av den totala skogsproduktionen tillfaller staten och 60 % nyttjanderätts
havarna.
Sedan gruvskogsfrågan år 1943 prövades av riksdagen har förhållandena
väsentligt ändrats. Erinras må om den starkt ökade betydelsen av struktur
rationalisering inom skogsbruket. Vidare har rättsfrågan kommit i annat
läge genom de i det föregående omnämnda utslagen av regeringsrätten i
fråga om utsyningsrättens omfattning. De rättsförhållanden, som gäller för
gruvskogarna, utgör onekligen ett allvarligt hinder för ett rationellt skogs
bruk. Samtliga remissinstanser har tillstyrkt att dessa rättsförhållanden
nu avvecklas. Den träffade principöverenskommelsen synes enligt min me
ning innebära en såväl rättvis som rationell lösning av förevarande för
delningsproblem. Som lantbruksstyrelsen i sitt remissyttrande framhållit
bör frågan huruvida eventuellt någon del av gruvskogarna bör användas för
yttre rationalisering av jordbruksfastigheter ej tillmätas sådan betydelse
att den får hindra en samlande lösning av gruvskogsfrågan. Jag tillstyrker
därför att principöverenskommelsen godkänns. Kungl. Maj :t eller, efter
Kungl. Maj :ts bemyndigande, domänstyrelsen bör äga besluta om de köp,
försäljningar och byten, som erfordras för att genomföra nämnda över
enskommelse. Sedan avvecklingen slutförts bör Kungl. Maj :t upphäva för
ordningen angående förvaltningen av statens till bergshanteringens understöd
anslagna skogar.
Vederlagen vid statens köp och försäljningar i anledning av överens
kommelse rörande gruvskogarna bör enligt de principer som iakttas i lik
nande fall regleras över domänverkets markfond. Vidare bör såsom riks
revisionsverket framhållit överenskommelsens genomförande leda till en
uppskrivning av domänfondens kapital. Kungl. Maj :t äger närmare besluta
härom. Enligt vad jag inhämtat ämnar chefen för finansdepartementet
föreslå Kungl. Maj :t att med stöd av 56 § stämpelskatteförordningen medge
befrielse från stämpelskatt för nyttjanderättshavarnas förvärv.
Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj :t föreslår
riksdagen att
1) godkänna de överenskommelser om avveckling av nu
varande rättsförhållande för gruvskogarna, som den 3 no
vember 1965 och den 17 december 1965 träffats mellan sta
ten och nyttjanderättshavarna,
Kungl. Mnj:Is proposition nr \C> år 1906
2) medge, att Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts be
myndigande, domänstyrelsen beslutar om de köp, försälj
ningar och byten som fordras för att genomföra överens
kommelserna.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med in
stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta pro
tokoll utvisar.
Kungl. Maj:ts proposition nr 46 år 1966
Ur protokollet:
Bo S. Hedström
Kungl. Maj:ts proposition nr M> år 1!)(>C>
17
Bilaga
överenskommelse om avveckling av nuvarande rättsförhållande
beträffande gruvskogarna
1. Kronan inlöser nyttjanderättshavarnas rätt till här nedan nämnda
gruvskogar mot vederlag, som motsvarar 60 % av det värde skogarna be
tingar enligt i punkt 5 angivna värderingsregler.
Dessa gruvskogar är:
Nisshytte gruvskog
östanbergs gruvskog
Burängsbergs gruvskog
av Grängesbergs gruvskog den del, som är belägen väster om Gudmund-
berget med undantag av det s. k. slamområdet med däri ingående utmålet
Sköttgruvan, samt den del, som är belägen öster om järnvägen Grängesberg-
Björnhyttan och norr om järnvägen Grängesberg-Klenshyttan
Lomfly gruvskog
av Dalkarlsbergs gruvskog Västra öken
av Gyttorps södra och nya allmänning jämte Pershytte utmål så stora de
lar som motsvarar 40 % av gruvskogens totala skogsproduktion (areal X
idealbonitet)
Kronobergs gruvskog
av Dannemora gruvskog Norra allmänningen.
2. Nyttjanderättshavarna övertar äganderätten till här nedan nämnda
gruvskogar mot vederlag, som motsvarar 40 % av det värde skogarna be
tingar enligt i punkt 5 angivna värderingsregler.
Dessa gruvskogar är:
Torsåkers gruvskog
Bispbergs gruvskog
av Grängesbergs gruvskog de delar, som ej angivits i punkt 1
Bredrevens gruvskog
Nordmarks gruvskog
Persbergs östra gruvskog
Hornskullens gruvskog
Ånsjö och Kalklints gruvskog
Stråssa gruvskog
Lönnbottens gruvskog
Åsbobergs nya gruvskog
av Dalkarlsbergs gruvskog Vederlagsmark 1—4
av Gyttorps södra och nya allmänning jämte Pershytte utmål så stora
delar som motsvarar 60 % av gruvskogens totala skogsproduktion (areal X
idealbonitet)
Guldsmedsboda gruvskog
av Dannemora gruvskog Västra och Södra allmänningarna.
3. Äganderätten till nedannämnda mark (inom eller i anslutning till ut
mål) skall utan ersättning övergå till nyttjanderättshavaren,
18
Kungl. Maj:ts proposition nr i6 år 1966
nämligen
på Bispbergs gruvskog: Gruvgården med tomt om ca 27 ha
på Nisshytte gruvskog: Broddgruvorna och Limuddgruvan
på Grängesbergs gruvskog: Norra Hammargruvan samt det s. k. slam-
området med däri ingående utmålet Sköttgruvan till nyttjanderättshavaren
Stora Kopparbergs Bergslags Aktiebolag
på Stråssa gruvskog: Bilbäcka-Furtenback, Blanka-Kärrgruvan och Kyrk-
väggsgruvan.
I övrigt skall mark inom eller i anslutning till utmål tillfalla den som er
håller omgivande gruvskogsmark och behandlas på samma sätt som annan
gruvskogsmark.
Bestående gruvrättigheter, exempelvis de som är grundade på nyttj ande-
rättshavares rätt till jordägarandel i gruva, påverkas ej av denna överens
kommelse.
4. Som principiell grund för fördelningen av äganderätten till gruvsko-
garna enligt punkterna 1, 2 och 3 skall gälla att kronan till kronopark över
tar gruvskog eller tillföres nyttjanderättshavarna tillhörig skogsmark, som
motsvarar 40 % av skogsproduktionen för varje gruvskog, varmed avses
areal X idealbonitet, samt att nyttj anderättshavar na på liknande sätt av
gruvskog eller kronopark erhåller skogsmark som motsvarar 60 % av skogs
produktionen för varje gruvskog. Vid denna fördelning skall hänsyn icke
tagas till i punkt 3 uppräknade områden. Nämnda fördelning har skett un
der förutsättningen att skogarnas arrondering skall bli den bästa möjliga och
har av denna anledning icke kunnat till alla delar tillgodose det sålunda
överenskomna grundvillkoret. På grund härav är till komplettering av den i
punkterna 1, 2 och 3 fastlagda värdefördelningen nedannämnda markdispo
sitioner överenskomna. Eventuellt ytterligare erforderlig utjämning skall ske
i pengar.
Genom den i punkterna 1, 2 och 3 avtalade markfördelningen anses det i
föregående stycke nämnda grundvillkoret om likvidens utgörande, såvitt av
ser markdisposition, vara helt uppfyllt beträffande följande gruvskogar,
nämligen:
Nisshytte och Bispberg;
Lomfly, Dalkarlsberg, Lönnbotten och Åsbobergs nya;
Gyttorps södra och nya allmänning med Pershytte utmål.
Beträffande Guldsmedsboda anses villkoret uppfyllt genom att nyttjande-
rättshavaren avstår sin andel i Kronoberg.
Som delkompensation för Kronoberg försäljer kronan till Hellefors Bruks
Aktiebolag ett område med en skogsproduktion, som motsvarar 30 % av
gruvskogens produktion.
Beträffande Dannemora anses villkoret uppfyllt genom den i punkterna
1 och 2 avtalade markfördelningen med tillägg alt till kronan försäljes de
nyttjanderättshavaren tillhöriga fastigheterna Risön 1:2—3 och Fräken-
myren 1:1.
Beträffande Grängesberg och Stråssa anses villkoret, såvitt angår Trafik
aktiebolaget Grängesberg-Oxelösund, uppfyllt genom den i punkterna 1 och
2 avtalade markfördelningen med tillägg att till kronan försälj es fastig
heten 387/1152 mtl Persbo Nedre av 1: 1 i Ludvika socken.
Som kompensation för Burängsberg avstår kronan till Stora Kopparbergs
Bergslags Aktiebolag dels äganderätten till Åns jo och Kalklint dels ett om
råde av Grängesberg om ca 50 ha öster om Gudmundberget, dels ock av kro-
19
nopark så stora områden, som tillsammans med ovannämnda områden mot
svarar 60 % av förstnämnda gruvskogs produktion.
Som kompensation för T or såker försäljer nyttjanderättshavaren till kro
nan områden med en skogsproduktion som motsvarar 40 % av gruvskogens
produktion.
Som kompensation för Bredreven, Nordmark, Hornkullen och Persbergs
östra försäljer Uddeholms Aktiebolag till kronan områden med en skogspro
duktion som motsvarar 40 % av gruvskogarnas produktion.
Beträffande Östanberg anses någon kompensation i mark icke skola ifrå-
gakomma.
De vederlagsfastigheter, som enligt denna punkt skall lämnas av kronan
respektive nyttjanderättshavarna skall vara för mottagaren ur arronde-
ringssynpunkt välbelägna samt ur avsättningssynpunkt i stort sett jämför
bara med de gruvskogar, för vilka de utgör kompensation.
Fastigheterna skall överlämnas fria från penninginteckningar.
5. Värdering av gruvskogarna skall utföras enligt i bilaga till denna
överenskommelse angivna regler. De värdeberäkningar som utföres enligt
dessa regler skola framräknas till den 31 december 1965 utan jämkning för
senare inträffande förändringar.
För de delar av Grängesbergs gruvskog, som övertages av nyttjanderätts
havarna, erlägges till kronan som ersättning för vissa bebyggelsevärden
ett belopp om 35 000 kronor av Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund
och ett belopp om 10 000 kronor av Stora Kopparbergs Bergslags Aktiebolag.
För de bebyggelsevärden, som förefinnas på den mark av Gyttorps södra
allmänning, som kan komma att tillföras nyttjanderättshavaren skall sär
skild överenskommelse om ersättning träffas mellan kronan och nyttjande
rättshavaren.
6. Vederlagsfastigheter enligt punkt 4 skall försäljas till fulla värdet en
ligt i punkt 5 för värderingen av gruvskogarna fastlagda regler, såvitt ej
annat överenskommes mellan kronan och vederbörande företag.
7. I de fonder som avsatts för gruvskogsmedel ingår följande belopp, som
avser värden av växande skog, nämligen
Kungl. Maj:ts proposition nr ht) dr 1966
Gyttorps nya gruvskog............................................... 1 160 kronor
Dannemora gruvskog................................................... 71 000
»
Grängesbergs gruvskog................................................ 12 000
»
Dessa medel jämte därå eventuellt upplupen ränta skall tillgodoföras
ny tt j ander ättshavaren.
Övriga fondmedel, som förvaltas av domänstyrelsen, däri inräknade de
medel som nedsatts hos länsstyrelsen i Kopparbergs län enligt bergmästar-
förrättning den 18 juni 1962 som lösen för viss gruvskogsmark, skall för
delas med 40 % till kronan och 60 % till vederbörande nyttjanderättshavare.
8. Lagfartskostnader och övriga med nyttjanderättshavamas förvärv före
nade kostnader, som icke enligt beslut av Kungl. Maj :t eftergives, bestrides av
nyttjanderättshavarna. Kronan svarar för motsvarande kostnader för sina
förvärv. Alla avstyckningskostnader skall dock bestridas med hälften var
av kronan och vederbörande nyttjanderättshavare.
9. Kronan och nyttjanderättshavarna betalar envar sina kostnader i upp
görelsen. Kostnaderna för taxering, värdering och andra gemensamma kost
nader betalas av parterna med hälften var.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 46 år 1966
10. Den som erhåller viss mark skall svara för marken åvilande förplik
telser (servitut m. m.)
Beträffande förefintliga skogsfångs- och mulbetesservitut å Gränges
bergs gruvskog skall kronan svara för tillhandahållandet av servitutsförmå-
nerna för fastigheterna Björktorp 1: 5, Erik Svens torp 1: 1, Laritstorp 6: 10,
Lisselmågtorpet 1: 3 och 2: 8, Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund
för Lisselmågtorpet 3:2 m. fl. (numera örntorp 1: 18), Skyttberget 19: 1,
19:2, 20:1 och 25:2 samt Stora Kopparbergs Bergslags Aktiebolag för
Gudmundberget 1: 1, Skälkenstorp 1: 1 och 14: 4.
11. Beträffande envar gruvskog skall gälla att till dess avtal upprättats
och fastigheterna tillträtts hittills gällande rättsförhållanden tillämpas.
12. Tvister i anledning av den träffade överenskommelsen skall avgöras
enligt lagen om skiljemän.
Stockholm den 3 november 1965.
För Kungl. Maj :t och Kronan under För nyttjanderättshavarna enligt
förutsättning av Kungl. Maj :ts
fullmakter
Sedan betänkandet färdigställts har överenskommelse den 17 december
1965 träffats mellan domänstyrelsens delegerade och Pershytte grufvebolag
angående Gyttorps södra och nya allmänning jämte Pershytte utmål. Över
enskommelsen ersätter vad som upptagits i punkt 5 sista stycket i överens
kommelsen den 3 november 1965.
Överenskommelse mellan Kronan och Pershytte Grufvebolag angående gruv-
skogen Gyttorps södra och nya allmänning jämte Pershytte utmål
I överenskommelse, som den 3 november 1965 träffats mellan kronan och
nytt janderättsha var na till gruvskogama, bland dem undertecknat Pers
hytte Grufvebolag, har under förutsättning av Kungl. Maj :ts godkännande
i punkterna 1 och 2 stadgats att av gruvskogen Gyttorps södra och nya all
männing jämte Pershytte utmål kronan skall inlösa så stora delar som
motsvarar 40 % av gruvskogens skogsproduktion (areal X idealbonitet)
under det att Pershytte Grufvebolag skall inlösa återstående delar eller 60 %
av samma gruvskogs skogsproduktion.
Till komplettering av nämnda överenskommelse avtalar Kungl. domän
styrelsen för Kungl. Maj :t och kronan och Pershytte Grufvebolag att de
delar av nämnda gruvskog, som enligt överenskommelse den 3 november
1965 tillfaller kronan, skall bestå av de områden, som är belägna väster om
en linje dragen som förlängning av västra gränsen för fastigheten Gamla
Pershyttan 4: 16 (Gyttorps nya allmänning) till järnvägen, samt de delar
av Södra allmänningen, som är belägna norr och väster om järnvägen. Öv
riga delar av gruvskogen skall tillfalla Pershytte Grufvebolag.
godkännande
Erik W. Höjer
Ragnar Nyström
Ingvar Lidskog
Göran Nilsson
/. Dahlberg
Folke Arkling
21
Parterna överenskomma i anslutning härtill att ersättning till kronan en
ligt punkt 5, sista stycket av nämnda överenskommelse för bebyggelsevär
de, som kan förefinnas å gruvskogen, icke skall utgå.
Stockholm den 17 december 1965.
PERSHYTTE GRUFVEBOLAG För Kungl. Maj :t och Kronan under
förutsättning av Kungl. Maj :ts
godkännande
Sven Dalhammar
Erik W. Höjer
Ragnar Nyström
Ingvar Lidskog
MARCUS BOKTR. STHLM 1966 460204