Kungl. Mnj.ts proposition nr 4.9 är 1960

3

Förslag

till

Förordning

om skyldighet för tandläkare att föra vissa räkenskaper

som underlag för taxering

Härigenom förordnas som följer.

1

§• . ..

Den som driver tandläkarpraktik skall som underlag för tae"nJ ”

räkenskaper för rörelsen enligt denna förordning. För den som ar bokfo-

och, om rörelseidkaren är aktiebolag eller ekonomisk foremng r lagen de

14 september 1944 (nr 705) om aktiebolag eller i lagen den 1 juni

(n

308) om ekonomiska föreningar.

^

Staten samt kommun eller landstingskommun äro icke skyldiga föra ra-

keN?raKtecknitglrsnomf°^vä2s i

kommunalskattelagen den 28 septem-

Stel?gégn och

taxering,

förordningen, om annat icke ange, eller framgar

av sammanhanget.

3 9-

För rörelse som avses i denna förordning skola föras

1) patientkort eller patientbok med uppgift för varje patient om patien-

teninummer och

om

samtliga ekonomiska mellanhavanden med patienten

med anledning av konsultation eller behandling,

2) förteckning i löpande följd över patienternas nummer med uppgift

PteSai handling1 sorr^ariges i första stycket skatt göras på varaktigt

sätt. Radering får ej ske. Anteckning

får ej goras

olaslig genom överst^

ning eller på annat sätt. Riktigheten av ändring i eller tillaOÖ till mton g

skall vitsordas. Därvid skall dagen för åtgärden anges.

4 §•

På patientkort eller i patientbok skall efter varje behandlingsperiod an­

ges den fordran som uppkommit på grund av konsultation el er behandling

under perioden. Vidare skall där antecknas betalning som inHyter för ko

sultation eller behandling med uppgift om betalningsdag °j*

b

Om likvid lämnas i form av vara eller tjansteprestation ska11

Som arvode skall därvid upptagas det belopp behandlingen skulle ha be­

tingat om betalning erlagts kontant.

,, v

Vid anteckning i dagbok av patients betalning for konsultation eller be­

handling skall även patientens nummer anges.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 'r9 år 1966

o §•

Riksskattenämnden får medge undantag från bestämmelserna i 3 eller 4

fe för den, som driver tandlakarpraktik med mer än en anställd tandläkare

om han pa grund av rörelsens omfattning har svårighet att följa bestämmel-

der?i°för taam?ar 11 rfe<iOV;SI11I1gssystem som utgör tillfredsställande un-

d lag för taxering. Mot beslut av riksskattenämnden i fråga om sådant

medgivande tar talan icke föras.

dihnk S°T iCk<; äF bokföringsskyldig enligt bokföringslagen skall föra

dagbok over inkomsterna och utgifterna i rörelsen samt över vad han satt

g u ur rörelsen, varor eller annat. Han skall vidare upprätta och

dagboken eller i bok, som ar särskilt upplagd för ändamålet, införa och

med sin underskrift bestyrka förteckning över samtliga tillgångar och skul­

der i rörelsen vid utgången av det senaste räkenskapsåret. Dagbok skall vara

bunden och ha s^dor eller uppslag numrerade i löpande följd. Detsamma

galler särskild bok för forteckning över tillgångar och skulder..

- I df^f>oken skola ink°mster och utgifter införas dagligen. Förteckningen

vi lllgangarna och skulderna i rörelsen skall vara upprättad inom tre

derns^skola

°^ ™kenskaPsårets utgång. Tillgångarna och skul-

d m

specificeras, och for varje post skall värdet anges.

tillPånlirn 1Ckeutafl,b0rt Ur daSbok eller särskild bok för förteckning över

tillgångarna och skulderna i rörelsen. Införing i sådan räkenskapsbok skall

^{goras pa varaktigt sätt. Radering får ej ske. Ej*heller får} något

av innehåSfeJ

g. as olashgt genom overstryknmg eller på annat sätt. Riktigheten av änd-

g£in aSel 88 taWrt"* « vilsMd“s- »-vid

Ä

larRSrffndterkn0,Ckh “f*cknil*ar“ed tillhörande verifikationer, följesed­

lar från tandtekniker eller annan leverantör av produkter för rörelsen samt

forXkaTkaV)m tldsbest“IIninSar från patienter inbegripna, skola förvaras

i ordnat skick under sex ar efter utgången av det kalenderår då det räken-

skapsur, som handlingarna avse, utgick. Om rörelseidkaren är bokförings-

skybHg enligt bokföringslagen, gälla dock den lagens bestämmelser om tid

för förvaring av räkenskapshandlingar. Angående bestämmelser om tid för

nenT^elceXr

låeTcÄr

8ä"'r

.

8 g*

Bestämmelse i allmän lag om handelsböcker och

sattande av skyldighet att föra sådana böcker skall

fande räkenskaper enligt denna förordning.

om påföljd vid åsido-

icke tillämpas beträf-

9 §.

Narmare föreskrifter för tillämpningen av denna

Konungen.

förordning meddelas av

Denna förordning träder i kraft den 1 september 1966.

Kungl. Maj.ts proposition nr 49 år 1966

5

Förslag

till

Förordning

om skyldighet för pälsdjursuppfödare, kreaturshandlare in. fl. att föra vissa

räkenskaper som underlag för taxering

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den som driver rörelse, vari ingår uppfödning av pälsdjur, skall som

underlag för taxering föra räkenskaper för rörelsen enligt denna forord-

mDetsamma gäller den som driver rörelse, vari ingår köp och försälj­

1) nötkreatur, hästar, svin, får, getter eller fjäderfä

. kter

2) kött eller andra produkter av djur som anges vid 1) eller produkter

från sådana djur,

_

, . ,

3) andra jordbruksprodukter eller tradgardsprodukter,

.

.

.

4) avverkningsrätter till skog, rundvirke, ved eller sagat och ovngt ej

arbetat virke, eller

5) pälsdjur eller pälsskinn eller andra produkter av pälsdjur.

Förordningens bestämmelser gälla även den som driver rörelse vari in­

går förmedling av försäljning av pälsdjur eller palsskinn eller andra F

dukter av sådana djur genom auktioner eller genom verksamhet som kom-

missionär eller på annat sätt.

.

, ,,.

i^i.

Bestämmelserna gälla icke den, som ar bokforingsskyldig enligt bok­

föringslagen den 31 maj 1929 (nr 117), om rörelseidkaren tillampar ett

redovisningssystem som innebär dels en sådan redovisning av köp, för­

säljningar och förmedling av försäljningar att darav framgå de uppgifter,

som skola anges på notor och följesedlar enligt denna förordning del»en

betryggande förvaring av redovisningshandlingarna. For annan bokförings

skyldig gälla förordningens bestämmelser utöver vad som foresknves i

bokföringslagen och, om rörelseidkaren är aktiebolag eller ekonomisk för­

ening, i lagen den 14 september 1944 (nr 705) om aktiebolag eller i lagen

den 1 juni 1951 (nr 308) om ekonomiska föreningar.

2

§•

Staten samt kommun eller landstingskommun äro icke skyldiga fora

räkenskaper enligt denna förordning.

När beteckningar som användas i kommunalskattelagen den 28 septem­

ber 1928 (nr 370) eller i taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr

623) begagnas i denna förordning, ha de samma innebord som i kommu­

nalskattelagen och taxeringsförordningen, om annat icke anges eller fram­

går av sammanhanget.

6

3 §•

Den som säljer vara som avses i 1 § andra stycket skall upprätta för­

sälj ningsnota, om försäljningen sker på annat sätt än över disk eller lik­

nande inom detaljhandel. Försäljningsnota behöver icke upprättas om

kontrakt angående försäljningen utväxlats mellan parterna och kontraktet

innehåller de uppgifter som anges i 6 § andra stycket.

4 §•

Den som driver handel med vara som avses i 1 § andra stycket skall

upprätta inköpsnota vid köp av sådan vara från inländsk uppfödare, pro­

ducent av jordbruks- och trädgårdsprodukter eller idkare av skogsbruk,

vidare skall pälsd jursuppfödare upprätta inköpsnota vid köp av fisk fisk-

eller köttavfall eller annat foder till pälsdjur.

Inköpsnota behöver icke upprättas om säljaren lämnat försälj ningsnota,

taktura eller kvitto med de uppgifter som anges i 6 § andra stycket eller

om kontrakt angående köpet utväxlats mellan parterna och kontraktet

innehåller dessa uppgifter. Ej heller behöver inköpsnota upprättas vid kön

av mjölk.

v

5 §.

Vid försäljning som avses i 1 § tredje stycket gäller följande.

Palsdjursuppfödare eller skinnuppköpare, som lämnar skinn för försälj-

nmg pa auktion eller för försäljning genom annans förmedling på annat sätt,

skall i stallet for försäljningsnota upprätta särskild förteckning över skin­

nen (följesedel).

Den som på auktion eller på annat sätt förmedlat försäljning av pälsdjur

eller skinn av sådana djur skall upprätta såväl avräkningsnota som för säl i-

ningsnota.

J

Kangl. Maj.ts proposition nr 49 dr 1966

6 §•

.

cller försäljningsnota skall upprättas såväl för kontant- som för

kreditaffärer. Sådan nota skall upprättas även när likvid lämnas i form av

varor eller tjänsteprestationer.

På inköps- eller försäljningsnota skola anges säljarens eller köparens

namn och fasta bostadsadress, datum för avtalet, myckenheten och arten

av produkter, som köpet eller försäljningen avser, samt avtalad köpeskil- 7

f?,jesedel skola an8es säljarens och förmedlarens namn och fasta bo­

stadsadresser, datum när följesedeln upprättas samt myckenheten och arten

av de skinn som lämnas till försäljning.

7 §•

Inköps- eller försäljningsnota, avräkningsnota och följesedel skola av

upprättaren överlämnas till den med vilken avtalet ingåtts respektive till

förmedlaren.

En kopia av notan eller följesedeln skall behållas av upprättaren. Kopian

s vall utgöra ett i blockstam fastsittande blad. Samtliga exemplar av notor

och följesedlar skola vara numrerade i löpande sifferföljd, varvid original

och kopia skola ha samma nummer. Makulerade notor få icke tagas bort ur

blockstammen.

I dagboken skall för varje köp och försäljning, då inköps-, försäljnings-

eller avräkningsnota upprättats, anges notans nummer.

7

g §

Även den som icke är bokföringsskyldig enligt bokföringslagen skall

föra dagbok över inkomsterna och utgifterna i rörelsen samt over vad ban

satt in i eller tagit nt ur rörelsen, varor eller annat. Han skall vidare upp­

rätta och i dagboken eller i bok, som är särskilt upplagd for andamålet,

införa och med sin underskrift bestyrka forteckning over samtliga-till­

gångar och skulder i rörelsen vid utgången av det senaste räkenskapsåret.

Dagbok skall vara bunden och ha sidor eller uppslag numrerade i löpande

följd. Detsamma gäller särskild bok for forteckning over tillgå g

^'dagboken skola affärshändelserna införas dagligen post för post. Af­

färshändelser av likartad beskaffenhet under samma dag fa dock mforas

i en post, om de antecknats i särskild bilaga. Förteckningen over tillgång­

arna och skulderna i rörelsen skall vara upprattad inom tre och en ha v

månader efter räkenskapsårets utgång. Tillgångarna och skulderna skola

specificeras och för varje post skall värdet anges.

f_ , , •

Blad får icke tagas bort ur dagbok eller särskild bok för forteck g

över tillgångarna och skulderna i rörelsen. Införing i sådan rakenskapsbo

skall göras på varaktigt sätt. Radering får ej ske. Ej heller farnågot av

innehållet göras oläsligt genom överstrykmng eller pa annat satt. Riktig­

heten av ändring i eller tillägg till införing skall vitsordas. Därvid skall

dagen för åtgärden anges.

9 §•

Räkenskaper och anteckningar, inköps-, försäljnings- och avrakmngsno-

tor, följesedlar samt övriga verifikationer skola forvaras i ordnat skick un­

der sex år efter utgången av det kalenderår då det räkenskapsår, som hand­

lingarna avse, utgick. Om rörelseidkaren är bokformgsskyldig enligt bok -

ringslagen, gälla dock den lagens bestämmelser om tid for förvaring av rä­

kenskapshandlingar.

10 §.

Bestämmelse i allmän lag om handelsböcker och om påföljd vid åsidosät­

tande av skyldighet att föra sådana böcker skall icke tillampas beträffande

räkenskaper enligt denna förordning.

11 §-

Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna förordning meddelas av

Konungen.

__________

Knngl. Maj. ts proposition nr k9 år 1906

Denna förordning träder i kraft den 1 september 1966.

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 49 år 1966

Förslag

till

Förordning

om skyldighet för den som driver taxirörelse att föra vissa räkenskaper

som underlag för taxering

Härigenom förordnas som följer.

8-

i?e” som driver yrkesmässig beställningstrafik med personbil för person­

befordran (taxirorelse) skall som underlag för taxering föra räkenskaper

för rörelsen enligt denna förordning. För den som är bokföringsskyldig en­

ligt bok för mgslagen den 31 maj 1929 (nr 117) gälla därvid förordningens

bestämmelser utöver vad som föreskrives i bokföringslagen och om rörelse-

1944rrnra7n^tieb0lur e1!I<f ek°nomisk förening, i lagen den 14 september

1944 (nr 705) om aktiebolag eller i lagen den 1 juni 1951 (nr 308) om eko­

nomiska föreningar.

2

§.

Staten samt kommun eller landstingskommun äro icke skyldiga att föra

räkenskaper enligt denna förordning.

i betQ⁷nar ,som användas i kommunalskattelagen den 28 september

(nr 370) eller i taxenngsförordningen den 23 november 1956 (nr 623)

begagnas i denna förordning, ha de samma innebörd som i kommunalskat-

telagen och taxenngsförordningen, om annat icke anges eller framgår av

sammanhanget.

8

3 §.

Körrapport skall upprättas vid slutet av varje körpass. Körrapport får

icke omfatta längre tid än tjugofyra timmar. Rapport skall ange bilens fö-

rare och registreringsnummer, datum för rapportens upprättande, tidpunkt

körpåsse?861 b°rjade °Ch slutade samt tid för och anledning till avbrott i

Körrapport skall ange uppgifter om de i taxametern inbyggda olika räk­

neverkens ställningar avseende total våglängd, betald våglängd, antal tio-

oringar och antal körturer vid början och slutet av körpasset. Körrapporten

skall vidare innehålla uppgift om under passet inkört belopp för sådana

körningar för vilka priset beräknas enligt taxameter.

Har priset för körning beräknats på annat sätt än enligt taxameter skall

korrapporten innehålla uppgift om tid för varje körnings början och slut

körningens art (linjetrafik eller beställd körning) och det för dessa kör­

ningar inkörda beloppet.

På körrapport skall vid varje månads utgång antecknas den totala väg-

utvis S°m ^Cn kdens hastighetsmätare kombinerade väglängdmätaren

9

4 §.

Även den som icke är bokföringsskyldig enligt bokföringslagen skall föra

dagbok över inkomsterna och utgifterna i rörelsen samt över vad han satt

in i eller tagit ut ur rörelsen. Han skall vidare upprätta och i dagboken eller

i bok, som är särskilt upplagd för ändamålet, införa och med sin underskrift

bestyrka förteckning över samtliga tillgångar och skulder i rörelsen vid ut­

gången av det senaste räkenskapsåret. Dagbok skall vara bunden och ha si­

dor eller uppslag numrerade i löpande följd. Detsamma gäller särskild bok

för förteckning över tillgångar och skulder.

I dagboken skola inkomster och utgifter införas dagligen. Förteckningen

över tillgångarna och skulderna i rörelsen skall vara upprättad inom tre och

en halv månader efter räkenskapsårets utgång. Tillgångarna och skulderna

skola specificeras, och för varje post skall värdet anges.

Blad får icke tagas bort ur dagbok eller särskild bok för förteckning över

tillgångarna och skulderna i rörelsen. Införing i sådan räkenskapsbok skall

göras på varaktigt sätt. Radering får ej ske. Ej heller får något av innehållet

göras oläsligt genom överstrykning eller på annat sätt. Riktigheten av änd­

ring i eller tillägg till införing skall vitsordas. Därvid skall dagen för åtgär­

den anges.

5 §•

Räkenskaper och anteckningar, körrapporter samt övriga verifikationer,

handlingar rörande köp och försäljning av rörelsen tillhöriga bilar inbegrip­

na, skola förvaras i ordnat skick under sex år efter utgången av det kalen­

derår då det räkenskapsår, som handlingarna avse, utgick. Om rörelseidka-

ren är bokföringsskyldig enligt bokföringslagen gälla dock den lagens be­

stämmelser om tid för förvaring av räkenskapshandlingar.

6

§•

Bestämmelse i allmän lag om handelsböcker och om påföljd vid åsidosät­

tande av skyldighet att föra sådana böcker skall icke tillämpas beträffande

räkenskaper enligt denna förordning.

7 §•

Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna förordning meddelas av

Konungen.

Kungl. Mnj:ts proposition nr M) år lt)6(i

Denna förordning träder i kraft den 1 september 1966.

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 49 år 1966

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 4 mars

1966.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander, statsråden S^träng, A^ndersson, L^indström, L^ange,

K^ung, J^ohansson, H^ermansson, H^olmqvist, A^spling, P^alme, S^ven-E^ric

N^ilsson, L^undkvist, G^ustafsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen­

sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om särskilda bok-

föringsregler i beskattningshänseende för vissa skattskyldiga, m. in. samt

anför.

Inledning

Enligt 20 § taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623) (TF)

är den, som är skyldig att avge deklaration eller annan uppgift till ledning

för egen taxering eller uppgift till ledning för annans taxering, skyldig även

att i skälig omfattning genom räkenskaper, anteckningar eller på annat

sätt sörja för att underlag finns för deklarations- och uppgiftsskyldighetens

fullgörande och för kontroll därav. Underlaget skall bevaras under sex år

etter utgången av det kalenderår underlaget avser. I 121 § första stycket TF

stadgas att den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosatt skyldig­

heten att sörja för och bevara underlag och som därigenom omöjliggjort

eller allvarligt försvårat fullgörande av deklarations- eller uppgiftsskyldig-

heten eller kontroll därav, döms till dagsböter. Föreligger vid uppsåtligt

brott synnerligen försvårande omständigheter, må dömas till fängelse i högst

sex månader.

Bestämmelserna i 20 § och 121 § första stycket TF erhöll nuvarande ly­

delse genom beslut av 1961 års riksdag (prop. 1961: 100; BevU 50; rskr

317). I det betänkande som låg till grund för 1961 års ändringsförslag (SOU

1960:36) hade taxeringskontrollutredningen föreslagit att Kungl. Maj :t

skulle erhålla befogenhet att i administrativ ordning meddela föreskrifter

för särskilda yrkeskategorier om förande av räkenskaper för taxeringsända-

inål. Vid remissbehandlingen av nämnda betänkande vitsordades allmänt att

behov förelåg av en dylik precisering av den allmänna regeln i 20 § TF om

11

skyldighet att sörja för underlag. Frainlorda erinringar avsåg formerna för

utfärdandet av de tilltänkta föreskrifterna samt lrågan hur sådana löic-

skrifter skulle förhålla sig till bokföringslagen den Öl maj 1929 (nr 117)

(BL).

1 prop. 1901: 100 framhöll jag, att jag för egen del blivit övertygad om

nödvändigheten av att för olika kategorier deklarations- och uppgiftsskyl-

diga föreskriva mera preciserade bestämmelser om anteckningar in. in. Vad

angick förhållandet till BL erinrade jag om att vid sidan av nämnda lag

redan existerade en skyldighet att för taxeringsändamåi ombesörja räken­

skaper och annat underlag nämligen förordningen den 7 december 1951

(nr 793) om skyldighet för vissa idkare av jordbruk eller skogsbruk att

föra räkenskaper såsom underlag för taxering. De av taxeringskontrollut-

redningen ifrågasatta nya bestämmelserna avsåg endast att närmare preci­

sera skyldigheten att för taxeringsändamåi ombesörja räkenskaper och an­

nat underlag. De kunde därför utfärdas oberoende av BL. Självfallet borde

tillses, att man inte för samma kategorier fick mot varandra stridande reg­

ler i BL och i föreskrifter av det här aktuella slaget. Jag framhöll även att

det låg i sakens natur, att vissa sådana föreskrifter kunde bli obehövliga

efter en framtida revision av BL.

I propositionen framhölls, att dylika föreskrifter borde, liksom den nuva­

rande förordningen om bokföringsskyldighet för vissa jordbrukare, antas

av Kungl. Maj :t och riksdagen gemensamt. Bestämmelserna i 20 § tredje

stycket TF utformades med tanke bl. a. på framtida föreskrifter av här

ifrågavarande slag. Där erinras om att det är särskilt stadgat om skyldighet

att föra räkenskaper i vissa fall.

Beträffande de tillämnade nya bestämmelserna framhölls, att de inte borde

omfatta andra kategorier än sådana i fråga om vilka ett mera påtagligt

behov av utförligare anteckningar framträtt. Å andra sidan borde inte nå­

gon särskild yrkeskategori från början vara utesluten; även i fråga om

jordbrukare borde dylika bestämmelser kunna ifrågakomma. Bestämmel­

serna borde emellertid inte omfatta sådana skattskyldiga på vilka BL eller

jordbruksbokföringsförordningen är tillämplig. Givetvis borde tillses att de

skattskyldiga, för vilka bestämmelserna blev gällande, inte betungades över

hövan. Mera komplicerade regler för bokföringen borde sålunda inte ifråga­

komma. Syftet med bestämmelserna borde i stället vara att föreskriva vissa

räkenskaper eller anteckningar, som från taxeringsmässiga utgångspunkter

framstod som ett minimum, exempelvis någon form av kassabok eller annan

dagbok samt anteckningar rörande utbetalda löneförmåner. Därjämte kun­

de t. ex. ifrågakomma att närmare ange i vilken utsträckning verifikatio­

ner bör anskaffas och bevaras.

Bevillningsutskottet (1961:50) framhöll, att den omständigheten att

BL blev föremål för översyn inte borde hindra att, om så befanns ända­

målsenligt, särskilda föreskrifter om räkenskapers förande meddelades i

Kungl. Maj.ts proposition nr i9 år 1'Jdfi

12

TF. Huruvida dessa föreskrifter senare borde inarbetas i BL var huvudsak­

ligen en praktisk fråga till vilken ställning fick tas då utredningsarbetet

slutförts.

Riksskattenämnden (kontrollbyrån) har utarbetat förslag till förordning­

ar om skyldighet för vissa kategorier skattskyldiga att föra räkenskaper som

underlag för taxeringen. De hittills utarbetade fyra förslagen avser tandlä­

kare, kreaturshandlare in. fl., pälsdjursuppfödare in. fl. samt den som dri­

ver taxirörelse. Riksskattenämnden har vid utformningen av förslagen haft

samråd med vederbörande organisationer.

De av riksskattenämnden utarbetade författningsförslagen torde få fo­

gas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilagor 1—i.

Över förslagen har efter remiss yttranden avgetls av riksåklagarämbetet,

hovrätten för Västra Sverige, kammarrätten, överståthållarämbetet, samt­

liga länsstyrelse!-, utredningen för översyn av bokföringslagen, allmänna

ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden, Sveriges advokatsam-

lund, Föreningen Auktoriserade revisorer, Svenska revisorsamfundet, Svens­

ka arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänste­

männens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisa­

tion (SACO) samt Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.

Därjämte har yttranden avgetts över förslaget om bokföringsregler för

tandläkare av medicinalstyrelsen och Sveriges tandläkarförbund, över för­

slaget om boktöringsregler för kreaturshandlare m. fl. av Sveriges industri­

förbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges

hantverks- och industriorganisation, Sveriges lantbruksförbund, Riksför­

bundet Landsbygdens folk, Köttbranschens riksförbund och Sveriges trävaru­

handlareföreningars centralförbund, över förslaget om bokföringsregler för

pälsdjursuppfödare m. fl. av Sveriges industriförbund, Sveriges grossistför­

bund, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges lantbruksför­

bund, Riksförbundet Landsbygdens folk, Svenska företagares riksförbund

och Sveriges pälsdj ursuppfödares riksförbund samt över förslaget om bok­

föringsregler för taxirörelser av Svenska droskbilägareförbundet, Motor­

branschens riksförbund, Svenska omnibusägareförbundet, Svenska lokal-

tratikföreningen och Svenska lasttrafikbilägareförbundet.

Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen har åbero­

pat yttranden av näringslivets skattedelegation, Sveriges lantbruksförbund

och Riksförbundet Landsbygdens folk har hänfört sig till yttranden av-

lantbrukets skattedelegation.

Riksskattenämnden har för avsikt att utarbeta förslag till bokföringsreg­

ler i skattehänseende för ytterligare kategorier skattskyldiga allteftersom

behov av dylika regler visar sig föreligga. De redan utarbetade förslagen,

som i princip tillstyrkts av flertalet remissinstanser, bör nu underställas

riksdagen. I samband härmed vill jag även uppta en fråga som rör preskrip­

tionstiden när det gäller brott mot 20 § TF. Detta spörsmål har aktualiserats

i en skrivelse från riksskattenämnden.

Kungl. Maj.ts proposition nr A9 år 1966

Kungl. Maj:ts proposition nr 'r!) ur 1066

13

Riksskattenämndens förslag till bokföringsregler

Riksskattenämnden framhåller att förslagen är avsedda att utgöra eu

precisering av eljest enligt 20 § TF gällande skyldighet att genom räken­

skaper eller på annat lämpligt sätt sörja för att underlag finns för deklara­

tionsskyldighetens fullgörande och för kontroll därav. De föreslagna be­

stämmelserna gäller både för icke bokföringsskyldiga och lör bokförings-

skyldiga näringsidkare. Nämnden har inte ansett det möjligt att särskilja

dessa båda grupper med hänsyn till den blandning av desamma som före­

finns inom de berörda yrkesgrupperna. De bokföringsskyldiga näringsidkar­

na torde för övrigt, framhåller nämnden, redan nu uppfylla ett tlertal av

de i förordningarna föreslagna bestämmelserna, varför förslagen för deras

vidkommande inte torde medföra någon ny belastning av betydelse. För

tandläkare torde bokföringsskyldighet enligt BL i allmänhet inte föreligga.

Det har, framhåller nämnden vidare, ifrågasatts, om man inte från be­

stämmelsernas tillämpningsområde — i likhet med vad som stadgats i den

s. k. jordbruksbokföringsförordningen — kunde utesluta aktiebolag, ekono­

miska föreningar och sambruksföreningar. Så har emellertid inte skett,

enär det kunde riskeras att en näringsidkare i så fall ombildade sin en­

skilda firma till ett aktiebolag för att därigenom minska möjligheterna till

nu föreslagen taxeringskontroll. Förslagen upptar därför inte undantag

för någon företagsform.

Nämnden understryker att i författningsförslagen föreskrivits endast ett

visst minimum av räkenskaper. Det ligger i sakens natur, framhåller nämn­

den, att flera böcker kan föras och bör föras, om näringsidkaren så anser

lämpligt eller erforderligt. Om verksamheten är eller blir av större omfatt­

ning, kan det visa sig svårt att få reda i räkenskaperna, om den skattskyl­

dige endast för det minimum av räkenskaper som föreslagits. I författnings­

förslagen rörande kreaturshandlare, pälsdj ursuppfödare och taxirörelser

har särskilt utsagts att näringsidkaren i sådana fall bör föra även andra

böcker än kassabok. Någon ovillkorlig skyldighet härtill, som kan medföra

straffansvar, om den inte fullföljs, har nämnden dock inte föreslagit. Detta

beror framför allt på att det ofta kan vara svårt att precisera vilka böcker,

som i sådana fall bör föras utöver kassabok.

Till de olika författningsförslagen lämnar riksskattenämnden vissa kom­

mentarer.

Bokföringsregler för tandläkare

Riksskattenämnden erinrar om att taxeringskontrollutredningen i sitt be­

tänkande som exempel på yrkesgrupper, som är aktuella i förevarande sam­

manhang, nämnt bl. a. tandläkare. Riksskattenämndens kontrollbyrå har vid

14

besök hos vissa länsstyrelser samt vid av byrån utförda taxeringsrevisioner

och undersökningar beträffande ett antal tandläkare funnit, att det förelegat

vissa svårigheter att kontrollera de av privatpraktiserande tandläkare dekla­

rerade bruttoinkomsterna. I av sådana tandläkare avgivna självdeklaratio­

ner har ofta upptagits anmärkningsvärt låga nettointäkter av tandläkarprak-

tiken. De föreslagna bestämmelserna bör enligt nämnden ge taxeringsmyn­

digheterna betydligt ökade möjligheter till kontroll av underlaget för de av

tandläkarna avgivna deklarationerna, utan att tandläkarna därför belastas

med alltför betungande redovisningsarbete.

Nämnden har vid utarbetandet av förslaget haft samråd med medicinalsty­

relsens tandvårdsbyrå samt med representanter för Sveriges tandläkarför­

bund.

Beträffande de olika bestämmelserna i sitt förslag (bilaga 1) lämnar riks­

skattenämnden följande kommentar.

1 §■

De föreslagna bestämmelserna omfattar endast sådana tandläkare, som in­

nehar tandläkarpraktik, alltså inte tandläkare, som är anställda hos den som

driver praktik, inom folktandvården eller på annat sätt.

Har innehavaren av praktiken (t. ex. tandläkarens dödsbo) upplåtit drif­

ten därav i dess helhet till annan tandläkare under sådana förhållanden, att

den sistnämndes inkomst därav är att hänföra till inkomst av rörelse, bör

bokföringsskyldighet föreligga för den, som bedriver praktiken, men där­

emot inte för upplåtaren. En annan sak är, att även den ersättning som till­

kommer upplåtaren med anledning av upplåtelsen skall redovisas som in­

täkt av rörelse enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen den 28 sep­

tember 1928 (nr 370) (KL).

Om tandläkarpraktik i något fall bedrivs i aktiebolagsform, föreligger en-

1 § BL bokföringsplikt för verksamheten. De föreslagna bestämmelserna

avses skola omfatta även sådan verksamhet.

Någon särskild definition av uttrycket tandläkarpraktik synes inte behöva

intas i författningen.

2

§•

Förandet av de i denna paragraf angivna räkenskaperna bör inte innebära

något avsevärt merarbete för tandläkarna, då dessa redan nu torde föra fler­

talet av desamma.

Det väsentliga med de i denna paragraf föreslagna bestämmelserna är att

man föreskriver skyldighet för de privatpraktiserande tandläkarna att föra

böcker eller anteckningar vilka flertalet tandläkare redan nu torde föra. Ge­

nom denna skyldighet och den i 8 § föreslagna skyldigheten att bevara rä­

kenskaperna under sex år efter utgången av det kalenderår handlingarna av­

ser, får taxeringsmyndigheterna betydligt ökade möjligheter att kontrollera

tandläkarnas deklarationer.

Kungl. Maj. ts proposition nr '/9 år 1966

15

a) Beträffande bokföring av inkomster liar, framhåller riksskattenämn­

den, Sveriges tandläkarförbund lämnat medlemmarna följande skriftliga re­

kommendation :

»Inkomsterna bör omedelbart efter det de uppburits post för post anteck­

nas i inkomstdagboken (eller annan därmed jämförlig kassakladd) på så

sätt, att de kan identifieras, dvs. med angivande av patientens namn (eller

ev. initialer) eller med ett patientnummer om nummerregister upplagts över

patienterna. Under dagen med postanvisning eller över post- eller bankgiro

inbetalda arvoden kan dock sammanslås till en summa, under förutsättning

att talongerna och girobeskeden bevaras såsom inkomstverifikationer, num­

rerade i löpande följd. Anteckningarna bör göras med bläck (kulspetspenna)

eller med anilinpenna. Eventuella ändringar bör göras så att vad som ur­

sprungligen stått fortfarande är läsligt; ändringarna bör dateras och signe­

ras. Inkomsterna i inkomstdagboken (kassakladden) summeras lämpligen

per vecka eller månad och summorna införas i kassaboken. Även om in­

komstdagbok eller annan därmed jämförlig kassakladd ej användes, utan in­

komsterna antecknas direkt i kassaboken, gäller vad ovan sagts angående

hur de bör bokföras och göras identifierbara.

Inkomstdagbok eller annan kassakladd, där primärnoteringarna angåen­

de influtna patientavgifter gjorts, hör givetvis till de räkenskapshandlingar,

som man enligt taxeringsförordningen är skyldig att spara för kontroll —

detta även om primärnoteringarna gjorts på lösa lappar, i vilket fall även

dessa måste bevaras. Mot systemet »lösa lappar» för de primära inkomstno­

teringarna riktas emellertid här en bestämd varning. Vid en eventuell taxe­

ringsrevision har den, som tillämpar det systemet, från början en svag ställ­

ning.

Enligt allmänna tandläkarinstruktionen är varje tandläkare, vare sig han

utövar enskild praktik eller är anställd, skyldig att rörande varje patient fö­

ra en journal, i vilken bl. a. meddelad behandling skall redovisas. De flesta

av dessa journaler (patientkort) har även plats för anteckning av debiterade

och influtna arvoden. När (och om) anteckning om influtna arvoden göres

på patientkortet, är det av vikt att även datum för inbetalningen antecknas,

så att korrespondens i detta hänseende råder mellan patientkort och in­

komstdagbok; i de fall, där de ekonomiska mellanhavandena med patienter­

na icke antecknas på patientkorten utan på särskilda ekonomikort, måste

överensstämmelse mellan dessa och inkomstdagboken föreligga.

Bristande överensstämmelse försvårar en eventuell taxeringsrevision, vari­

genom tandläkaren kan få stora svårigheter att visa, att av en taxeringsrevi-

sor eventuellt ej återfunna poster verkligen finnes med bland de redovisade

inkomsterna.»

b) Tidsbeställningsboken är av betydelse för beräkning av sannolikt antal

arbetstimmar per år. Tandläkarna torde för eget behov alltid göra något slag

av noteringar om tidsbcställning. Det bör inte innebära nagot nämnvärt mer-

arbete att göra dessa noteringar med varaktig skrift i en bunden bok, som

kan bevaras.

c) Riksskattenämnden erinrar om att enligt 4 § punkt 2 av då gällande

tandläkarinstruktion (SFS 1951:234) tandläkare skall beträffande varje

patient föra anteckningar om namn, behandlingens art och tiden därför. Det

Kungl. Maj:ts proposition nr Ml år 1 !)(>(>

16

torde redan nu vara vanligt att de s. k. patientkorten förses med uppgifter

även om ekonomiska mellanhavanden. Inte heller i detta avseende bör där­

för de föreslagna bestämmelserna i regel medföra något nämnvärt merarbete

för tandläkarna.

d) För att förenkla de föreskrivna anteckningarna om namn på patient­

korten brukar ibland ofullständiga namn eller enbart initialer utskrivas. För

att kunna identifiera vilka patienter som avses fordras en förteckning av det

slag som anges i denna punkt.

e) Upprättandet av den i denna punkt föreskrivna förteckningen över till­

gångar och skulder torde inte heller kunna betraktas såsom någon mera be­

tungande skyldighet. Det åligger tandläkarna liksom andra skattskyldiga att

i den allmänna självdeklarationen redovisa sina tillgångar och skulder även

om skulderna skulle överstiga tillgångarna. För att kunna fullgöra denna

skyldighet måste någon form av förmögenhetssammanställning upprättas.

3 §•

Förslaget upptar vissa av de bestämmelser som återfinns i 5 § BL.

Kungl. Maj. ts proposition nr i9 år 1966

4§.

I denna paragraf har sammanförts vissa bestämmelser från 5 och 6 §§ BL.

Da de ekonomiska noteringarna pa patientkorten eller liknande handling i

regel torde utgöra grundnoteringar, bör det finnas en specifikation som möj­

liggör identifikation av de i kassaboken införda noteringarna angående in­

flutna inkomster i verksamheten. Av denna anledning har föreslagits, att

patientkorten skall vara numrerade och att numren skall anges i kassabo­

ken.

6 §•

Jämför kommentaren till 2 § c). Det i förevarande paragraf använda ut­

trycket behandlingsperiod återfinns bl. a. i kungörelsen om ändring i taxan

den 28 maj 1959 (nr 245) för beräkning av ersättning för läkarvård och tand­

läkarvård enligt lagen om allmän sjukförsäkring (SFS 1962: 515). Med be­

handlingsperiod förstås i nu förevarande sammanhang tiden fr. o. m. den

första undersökningen t. o. in. avslutandet av behandlingen.

7 §■

Överensstämmer i huvudsak med 7 § BL.

8 §•

Vid taxeringsrevisioner hos tandläkare har det ofta visat sig, att tandlä­

karna inte bevarat tidsbeställningsbok, patientkort eller annat räkenskaps-

material, som varit betydelsefullt från kontrollsynpunkt. Det är därför ange­

läget, att det i den föreslagna författningen direkt utsägs, att tandläkarna

17

_ i överensstämmelse med vad som fr. o. in. den 1 juli 1961 gäller för

samtliga skattskyldiga — är pliktiga att bevara sina räkenskaper under så

lång tid, som kan bli aktuell för taxeringskontroll.

9 §•

Denna paragraf har utformats med ledning av bestämmelserna i 121 §

första stycket TF. Med avvikelse från vad där stadgats föreslås emellertid,

att villkoret för utdömande av fängelsestraff vid uppsåtligt brott skall vara,

att »försvårande» omständigheter förelegat — alltså icke »synnerligen för­

svårande» omständigheter. Anledningen härtill är, att en dylik skärpning

anses i och för sig önskvärd och att förutsättningar för skärpningen torde fö­

religga därigenom att bestämmelserna i den föreslagna förordningen är me­

ra specificerade — och således lättare att efterkomma för den lojale — än de

i fråga om det materiella innehållet ganska obestämda föreskrifterna i 20 §

TF.

Kungl. Maj. ts proposition nr 4.9 ur 1UC6

Övergångsbestämmelserna

Enligt anvisningarna till 41 § punkt 1 första stycket KL skall inkomst av

rörelse beräknas enligt bokföringsmässiga grunder, varvid hänsyn skall tas

till in- och utgående lager, fordringar och skulder. Inkomst av tandläkar-

praktik är att hänföra till inkomst av rörelse och följaktligen gäller dessa

bestämmelser även för privatpraktiserande tandläkare, vilket för övrigt

framgår av förefintligt rättsfall (RÅ 1949 ref. 42). Ett flertal tandläkare

torde emellertid inte ha redovisat inkomst av tandläkarpraktik enligt bok­

föringsmässiga grunder, utan i stället tillämpat kontantprincipen och sålun­

da inte tagit hänsyn till in- och utgående varulager, patientfordringar och

varuskulder. Riksskattenämnden tillägger.

I den föreslagna förordningen har emellertid föreslagits [2 § c) och 6 §]

att privatpraktiserande tandläkare skall på patientkortet anteckna patient­

fordringarna redan då de uppkommer. Denna regel har föreskrivits för att

underlätta redovisningen av fordringarna vid beskattningsårets utgång. Den

föreslagna förordningen förutsätter således att samtliga tandläkare, som

deklarerar inkomst av privatpraktik såsom inkomst av rörelse, skall redovi­

sa densamma enligt KL:s bestämmelser och följaktligen balansera angivna

* De problem som uppkommer i samband med en övergång och som har

uppmärksammats vid företagna undersökningar av tandläkare i Örebro stad,

synes böra få sin lösning på en gång i samband med ikraftträdandet av den

nu föreslagna förordningen. Fr. o. m. 1965 års taxering skulle man i sa

fall få en fullt riktig redovisning för samtliga privatpraktiserande tandläka­

re Härvid bör observeras att även sådana tandläkare, som tidigare deklare­

rat enligt kontantprincipen, bör för det första år, då bokföringsmässig redo­

visning tillämpas, tillgodoräknas avdrag för ingående lager och patientford­

ringar samt påföras ingående varuskulder.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 saml. Nr 49

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 49 år 1966

Bokföringsregler för kreaturshandlare m. fl.

Riksskattenämnden erinrar om att taxeringskontrollutredningen i sitt be­

tänkande som forsta exempel på yrkesgrupper, som är aktuella i förevaran­

de sammanhang, nämnt kreaturshandlare. Dessa saknar enligt uppgift ofta

anteckningar, vilket försvårat taxeringskontrollen både beträffande deras

egna och andra skattskyldigas taxeringar. Riksskattenämnden har vid be­

sök hos vissa länsstyrelser erfarit, att underdeklarationer relativt ofta före­

kommit hos kreaturshandlare, vilket många gånger lett till höjningar av

taxeringarna och åtal för brott mot skattestrafflagen.

Förutom kreaturshandlare omfattar förslaget vissa yrkesgrupper, som kan

anses stå dem nära. Såsom kreaturshandlare närstående yrkesgrupper har

upptagits näringsidkare, som köper och säljer kött eller andra produkter av

husdjur eller från dem erhållna produkter, andra jordbruksprodukter eller

trädgårdsprodukter samt avverkningsrätter, ved eller virke.

Vid förslagets utarbetande har riksskattenämnden samrått med Kött-

branschens riksförbund, lantbrukets skattedelegation, Riksförbundet

Landsbygdens folk, Smågrishandlarnas riksförbund, Svenska sågverksför-

eningars riksförbund, Sveriges foderämnes- och spannmål simportörers för­

ening, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisa­

tion, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges lant-

bruksförbund, Sveriges trävaruhandlareföreningars centralförbund samt

Träindustriens branschorganisation.

Beträffande de olika bestämmelserna i sitt förslag (bilaga 2) lämnar riks­

skattenämnden följande kommentar.

1 §•

Denna paragraf behandlar först frågan om avgränsning av yrkeskategori­

erna. I förordningen har upptagits de yrkesgrupper, som avses i 1 och 2 §§

kungörelsen den 9 december 1955 (nr 671) om skyldighet i vissa fall att

avlämna kontrolluppgifter för inkomsttaxeringen. Eftersom lantbrukarna

inte avsetts skola omfattas av det nu framlagda förslaget, har verksamhet

genom uppfödning och i samband därmed försäljning av husdjur inte med-

tagits. Sådana trädgårdsmästare, som endast producerar och i samband

därmed försäljer trädgårdsprodukter omfattas inte heller av förslaget. För­

slaget omfattar således endast det andra ledet i produktionskedjan, dvs.

den som inköper och försäljer produkter av ifrågavarande slag.

Med uttrycket »produkter av sådana djur» avses exempelvis hudar. Un­

der uttrycket från husdjur »erhållna produkter» avses skola inbegripas

t. ex. ägg.

Försäljning av mjölk har undantagits, enär sådan försäljning nästan

uteslutande torde ske till mejerier anslutna till jordbrukets ekonomiska

föreningsrörelse. Kontrolluppgifter till ledning för lantbrukarnas taxering

19

torde härvid alltid tillställas taxeringsmyndigheten enligt kungörelsen den

9 december 1955, nr 671. Anledning torde därför inte föreligga att ålägga

mejerierna att upprätta inköps- och försäljningsnotor.

2

§•

Denna paragraf har utformats med ledning av motsvarande bestämmel­

ser i 4 § BL. Den föreslagna paragrafens andra stycke innehåller ett mini­

mikrav beträffande erforderliga räkenskaper.

3 §•

Förslaget upptar vissa av de bestämmelser som återfinns i 5 § BL.

4 och 5 §§.

För att här ifrågavarande näringsidkare skall kunna lämna föreskrivna

kontrolluppgifter enligt 37 § 1 mom. punkterna 5 och 6 samt 39 § 1 mom.

punkt 7 TF och enligt nyssnämnda kungörelse den 9 december 1955, nr

671, fordras noteringar om namn och fullständig postadress på säljarna och

vad beträffar bestämmelserna i 39 § 1 mom. punkt 7 TF även på köparna.

Näringsidkaren bör givetvis även kunna styrka sitt inköp medelst kvitto

från säljaren. På det exemplar av inköpsnotan, som enligt förslaget skall

behållas av näringsidkaren, torde, om så befinns lämpligt, säljaren kunna

teckna sin kvittens. På detta exemplar av notan torde särskilt tryck härfor

med plats för namnteckning kunna anbringas.

Uppgifterna på de föreslagna försäljningsnotorna om namn och fullstän­

dig postadress på köparna fordras framför allt för näringsidkarens egen

inkomstredovisning. Vad beträffar kreaturshandlare torde större delen av

dessas försäljning ske till slakterier. I dessa fall torde den föreslagna an-

teckningsskyldigheten bli ganska lätt att fullgöra.

Det förekommer i åtskilliga fall, t. ex. vid inköp av avverkningsrätter

och vid kreatur sköp, som verkställs av jordbrukets ekonomiska förening­

ar, att på den nota, som upprättas vid överenskommelsen om köpet, anges

endast den köpta kvantiteten. Köpeskillingen anges först då faktureringen

sker. En dylik »ofullständig» nota är inte att anse som sådan inkopsnota,

varom sägs i förordningen. Detta innebär med andra ord, att köparen vid

faktureringen skall upprätta nota, som upptar de i förordningen föreskrivna

uppgifterna. Det blir således genom denna nota som faktureringen sker.

I fråga om företag, vars verksamhet är av sådan natur att vid köp eller

försäljning skriftligt kontrakt utväxlas med den andre kontrahenten, bor

inte fordras att särskild inköps- resp. försäljningsnota upprättas; det­

ta under förutsättning att kontrakten upptar de uppgifter, som skall lam-

nas på notorna. För dylika fall fungerar kontrakten som notor. Vad i för­

ordningen stadgas angående notor, t. ex. angående numrering, bör äga mot­

svarande tillämpning med avseende på dylika kontrakt. Kravet pa blockstam

kan dock inte upprätthållas för dylika fall.

Kungl. Ma j:Is proposition nr M) år W6li

20

Inom många företag — bl. a. inom jordbrukets ekonomiska föreningar —

sker numera övergång helt eller delvis till maskinbokföring, varvid även

datamaskiner används. Denna maskinbokföring medger enligt vad riks­

skattenämnden mhamtat i regel inte att anteckning samtidigt görs på en

nota fastsittande i en blockstam. Det i 5 § angivna kravet, att inköps-

resp. fors^jnmgsuotor skall förvaras i löpande sifferföljd i eu blockstam,

har darfor for dessa fall ansetts böra modifieras. Bestämmelserna har även

ansetts hora modifieras i de fall där eljest fullgod verifiering förekommer

Kungl. Maj:ts proposition nr 19 år 1966

6—8

§§.

Förslaget överensstämmer i huvudsak med motsvarande bestämmelser i

®' §§ BL.

9 §•

I denna paragraf har sammanförts stadganden liknande dem, som åter­

finns i 12 och 13 §§ BL.

Bokföringsregler för pälsdjursuppfödare m. fl.

Riksskattenämnden framhåller att det vid kontroll av pälsdjursupp-

todare ofta förekommit underdeklarationer, vilket i ett flertal fall lett till

höjningar av taxeringarna samt åtal och dom för brott mot skattestraff-

lagen. Forutom pälsdjursuppfödare omfattar förslaget vissa yrkesgrupper

som kan anses stå dem nära. Nämnden har vid förslagets utarbetande haft

samråd med Sveriges pälsdjursuppfödares riksförbund.

Beträffande de olika bestämmelserna i sitt förslag (bilaga 3) lämnar riks-

skattenämnden följande kommentar.

i §.

I denna paragraf anges vilka yrkeskategorier som avses skola omfattas

av forordningen. Som en gemensam förutsättning gäller därvid att före­

taget driver verksamhet på sådant sätt, att inkomsten enligt kommunal­

skattelagens bestämmelser utgör inkomst av rörelse. Är detta icke fallet om­

fattas således verksamheten inte av denna förordning. I paragrafens tre

stycken har angetts de olika slag av verksamheter som ansetts skola om­

fattas av den föreslagna förordningen nämligen:

a) verksamhet såsom pälsdjursuppfödare

b) verksamhet såsom skinnuppköpare

c) verksamhet, i vilken ingår förmedling av köp och försäljningar av päls­

djur, skinn m. in.

Under grupp b) inbegrips pälsvarugrossister och körsnärer, de senare

dock endast om de köper och säljer lösa skinn. Körsnärens vanliga verk­

samhet bestående i inköp av lösa skinn för uppsyning och sedan försäljning

av färdigsydda pälsvaror medför inte att han kommer att omfattas av för­

21

ordningens bestämmelser. Till grupp b) hänförs även person som köper

och säljer pälsdjur eller angivna olika produkter av sådana djur. Till grupp

c) hänförs slutligen auktionsföretag, kommissionärer och agenter.

Ordet pälsdjur har inte definierats i lagtexten. Härmed avses emellertid

djur, som uppföds eller är föremål för jakt huvudsakligen i avsikt att ut­

nyttja skinnet av djuret, t. ex. mink, chinchilla, farmräv, rödräv, hermelin,

ekorre och utter. Andra djur såsom får, som i regel uppföds huvudsak­

ligen för utnyttjande av köttet och ullen, torde i vissa delar av landet även

uppfödas för utnyttjande av skinnet. Då de nu föreslagna bestämmelserna

enligt 1 § avser enhart rörelseidkare, kommer uppfödare av djur av sist­

nämnda slag inte att omfattas av denna förordning, där uppfödningen ar

av så liten omfattning att den ur taxeringssynpunkt är att hänföra till in­

komst av jordbruksfastighet.

Kungl. Maj: Is propås Man nr 'i9 år liHiti

2

§•

Denna paragraf har utformats med ledning av motsvarande bestämmelser

i 4 § BL. Den föreslagna paragrafens andra stycke innehåller ett minimi­

krav beträffande erforderliga räkenskaper. Sålunda krävs endast kassabok,

dvs. bok för kontanta in- och utbetalningar, och ej dagbok i bokföringslagens

bemärkelse. Orsaken härtill är att förslaget avses omfatta även mycket små

rörelser, varför minimikravet ansetts böra avse endast den enklaste formen

av bokföring. Givet är att dagbok, olika utformad allt efter arten av i före­

taget använt bokföringssystem, ersätter här angiven kassabok.

3 §•

Förslaget upptar vissa av de bestämmelser som återfinns i 5 § BL.

4—7 §§.

Det i 4 § föreskrivna förfarandet, nämligen att pälsdjursuppfödare skall

upprätta försäljningsnota vid försäljning av pälsdjur eller produkter av så­

dana djur, överensstämmer inte med nu inom branschen tillämpat förfa­

ringssätt. De i förordningen angivna skyldigheterna har emellertid ansetts

böra åläggas pälsdjursuppfödarna dels med hänsyn till att försäljningar fö­

rekommer även till sådana svenska och utländska personer och företag, som

inte är skattskyldiga för inkomst av rörelse här i riket och som ej heller en­

ligt bestämmelserna i 39 § 1 mom. punkt 7 TF är uppgiftsskyldiga, dels med

hänsyn till av riksskattenämndens kontrollbyrå gjorda erfarenheter i sam­

band med företagen taxeringskontroll inom branschen. Enligt vad riksskat­

tenämnden erfarit sker emellertid största delen av handeln med skinn ge­

nom auktionsföretag. Dessa företag torde redan nu upprätta de i förordning­

en föreskrivna notorna.

För att här ifrågavarande näringsidkare skall kunna lämna föreskrivna

kontrolluppgifter enligt 39 § 1 mom. punkt 7 TF fordras noteringar om namn

och fullständig postadress på säljarna och köparna. Näringsidkaren bör gi­

vetvis aven kunna styrka sitt inköp medelst kvitto från säljaren. På det ex­

emplar av inkopsnotan, som enligt förslaget skall behållas av pälsdjursupp-

fodaren, torde, om så befinnes lämpligt, säljaren kunna teckna sin kvittens.

a detta exemplar av notan torde särskilt tryck härför med plats för namn­

teckning kunna anbringas.

Uppgifterna på de föreslagna försälj ningsnotorna och avräkningsnotorna

om namn och fullständig postadress på köparna resp. säljarna fordras fram­

for allt för pälsdjursuppfödarnas inkomstredovisning.

8—10

§§.

Förslaget överensstämmer i huvudsak med motsvarande bestämmelser i

5—7 §§ BL.

11

§•

I denna paragraf har sammanförts stadganden liknande dem, som åter­

finns i 12 och 13 §§ BL.

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 4,9 år 1966

Bokföringsregler för taxirörelse

Riksskattenämnden framhåller att det vid kontroll av denna bransch visat

sig att underdeklarationer ofta förekommit. Nämnden har vid förslagets ut­

arbetande haft överläggningar med representanter för Svenska droskbiläga-

reförbundet.

Beträffande de olika bestämmelserna i sitt förslag (bilaga 4) lämnar riks­

skattenämnden följande kommentar.

1 §•

Denna paragraf behandlar först frågan om avgränsning av yrkeskatego­

rien. Med personbil avses här, i enlighet med definitionen i 1 § 3 mom. väg­

trafikförordningen, sådan bil, som är byggd huvudsakligen för befordran

av personer dock, utöver föraren, högst åtta personer (passagerare). S. k.

\olkswagenbuss, som ofta används i sådan taxirörelse som utför skolskjut­

sar, torde i regel registreras som personbil.

Därest taxirörelse bedrivs i sådan form att bokföringsplikt för verksam­

heten föreligger enligt BL avses de nu föreslagna bestämmelserna skola om­

fatta även sådan verksamhet.

2 §■

Denna paragraf har utformats med ledning av motsvarande bestämmelser

i 4 § BL. Den föreslagna paragrafens andra stycke innehåller ett minimi­

krav beträffande erforderliga räkenskaper (jfr uttalanden under 2 § före­

gående förordning). Där taxirörelse bedrivs i kombination med t ex driv-

medelsforsäljning eller bilreparationsverkstad, kan givetvis samma kassa-

23

eller dagbok användas för samtliga rörelsegrenar, under förutsättning att

skilda noteringar sker av inkomster och utgifter för de ol.ka grenarna.

3 §■

Förslaget upptar vissa av de bestämmelser som återfinns i 5 § BL.

4 §•

Begreppen beställningstrafik samt linjetrafik har definierats i 4 § förord­

ningen den 25 oktober 1940 (nr 910) angående yrkesmässig automobil-

trafik m m. I 4 § andra stycket samt i 5 § i den föreslagna förordningen an­

givna körningar avser beställningstrafik och i 4 § tredje stycket angiven kor-

ning viss form av linjetrafik.

I denna paragraf avsedda taxirörelser, vilka i regel berakna priset för

all körning enligt taxameter, torde huvudsakligen förekomma i stader oc

större orter. Här sker också ofta körning enligt upprättad s. k. yagnturlista

varvid ofta även av polismyndighet fastställd trafikbok skall foras. Denna

bok skall då enligt gällande bestämmelser alltid förvaras i bilen.

Vid upprättandet av körrapporter skall samtliga siffror (i regel fyra

stycken) i taxameterns olika räkneverk ifyllas på rapporten. Om endast

de tre sista siffrorna ifylls, kan det framför allt beträffande tioöresverket

bli svårt att konstatera, hur många gånger räkneverket uppnatt siffran 999

och om verket sålunda utvisar exempelvis 3 999 eller 4 999.

På vissa orter förekommer att taxibilar körs i linjetrafik mellan vissa

i förväg bestämda platser, såsom till och från trav- och galoppbanor, var­

vid körning sker mot i förväg bestämt belopp för varje passagerare. I tred­

je stycket i denna paragraf anges på vad sätt dylika körningar skall anges

och redovisas å körrapporten. Att här angiven linjetrafik förekommit bor

framgå av skillnaden mellan den på körrapporten uppgivna totala vag­

längden och den betalda våglängden. 5

Kungl. Maj.ts proposition nr 19 år 1966

5

§•

Taxirörelser på mindre orter samt på landsbygden drivs ofta utan an­

ställd personal, varvid taxiägaren sålunda själv utför alla körningar. Vid

skolskjutsar samt vid körning med trafikanter till och från järnvägs- och

busstationer torde det vara regel, att priset beräknas utan ledning av taxa­

meter. Även eljest torde körningar förekomma utan påslagen taxameter. For

dylika körningar bör därför föras beställningsjournal i stället för körrap-

port Där ersättning för enligt kontrakt eller eljest på kredit utförda kör­

ningar uppbärs, t. ex. månadsvis eller för längre eller kortare perioder mot

utfärdad räkning, skall uppburen likvid införas i kassaboken per den dag

den verkligen influtit med angivande av beställarens namn. Per boksluts­

dagen obetalda sådana räkningar skall givetvis upptas såsom utestående

varufordran.

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1966

6 §•

Här har föreskrivits att anteckning skall ske vid angivna tidpunkter av

den vaglangd, som den vaglängdmätare, varmed varje bil normalt är ut-

rustad utvisar. Detta har ansetts nödvändigt för att möjliggöra kontroll av

att utbyte mte sker av eljest använd plomberad taxameterapparat

i 5

7—9 §§.

;FT§§gBLÖVer“MltoD,er ‘ hnv,,dsak m'd molsv,rande bestämmelser

10

§.

I denna paragraf har sammanförts stadganden liknande

finns i 12 och 13 §§ BL.

dem, som åter-

Riksakattenämndens skrivelse angående tillämpningen av 20 och 121 §§ TF

1 en till finansdepartementet den 5 januari 1965 ingiven skrift har riks-

frågani°m Preskriptionstiden när det gäller brott

§ F. Riksskattenämnden aberopar följande skrivelse från förste

taxeringsintendenten i Blekinge län.

Hovrätten över Skåne och Blekinge har i dom den 17 juli 1964 i mål

Folke«ianfSfl!kS! en 1 ?attFaby distrikt och lantbrukaren Stig Folke Olof

punkt för hefäU 8T ingivandet av självdeklaration såsom utgångs-

imdprl/r-nde/V PresknPtlonstid vid underlåtenhet att sörja för

nderlag för fullgörande av deklarations- och uppgiftsskyldighet och kon

troll darav. Den ståndpunkt hovrätten intagit sySkunna leda in mindre'

onskvarda konsekvenser. Två ledamöter av hovVätten var också skiStta

tTdhufndn,iatttSkp1nlg^eten aU SÖfja för unclerlaget kvarstod under hela den

t n w skulle bevaras. Riksåklagarämbetet har emellertid anslutit sig

sörih f UeuS “pPfattning- Häradsrätten ansåg, att underlåtenheten att

sorJa för underlag var knuten till bestämda tillfällen och i förevarande

fall, nar fråga var om utbetalade löner, senast till den tidpunkt då anställ­

ningarna upphört eller, då denna tidpunkt icke kunnat fastställas till ut

gången av det år, under vilket arbetskraft varit anställd

’

tidn.mkt °C£ V §/0rftaJStyCket TF saknas bestämmelser om vid vilken

tidpunkt och pa vad satt den skattskyldige skall sörja för behövligt under-

f~g for fullgörande av sm deklarations- respektive

uppgiftsskyldfghet

och

föf "1°jI^gorande a^ kontroll därav. Det material den skattskyldkufbehöver

ninJ

?-lamna en,riktlg självdeklaration

samt

korrekta uppgifter till led

fördr

«rf aTnt ?,xermg torde eJ a,ltid vara av den omfattning som er­

fordras för kontroll av självdeklaration och uppgifter. Det kan därför tän

kas, att den skattskyldige skulle kunna komplettera anteckningar o d

som legat sasom underlag for självdeklaration och uppgifter i Samband

med taxeringsmyndigheternas kontroll. Förseelsen mot Skyldighet att för

sådant andamal prestera underlag skulle då ei vara fi.llhnrL/r - J

skattskyldige e„cr förfrägan e. från

££*

25

vara ur stånd att lämna erforderligt material. Då preskriptionsfristen ej

kan löpa, innan förseelsen fullbordats, skulle utgångspunkten för denna

frist tidigast vara den dag, då den skattskyldige av taxeringsmyndigheterna

avkrävts underlag för kontroll av självdeklaration och/cllcr uppgifter.

Hovrättens ställningstagande synes innebära, att en skattskyldig, som

underlåtit att sörja för underlag för fullgörandet av deklarations- och upp-

giftsskyldigheten och kontrollen därav, kominer — med avseende på

preskription av påföljd för förseelsen — i gynnsammare läge än skattskyl­

dig som sörjt för ett underlag men underlåtit att bevara det eller bevarat ett

icke godtagbart underlag. Anledning till en sådan skillnad töreligger ej. En

konsekvens av hovrättens ståndpunkt blir att skattskyldiga, som haft ett

underlag men ej bevarat det, eller har ett ofullständigt underlag — i många

fall utan att kunna motbevisas — lockas att påstå, att de aldrig haft un­

derlag och därmed kunna undgå påföljd på grund av den korta preskrip­

tionsfristen i dylikt fall. Anses" förseelse ej ha ägt rum, förrän självdekla­

ration eller uppgift lämnats, följer vidare härav, att den som uraktlåter att

avlämna självdeklaration eller uppgift icke kan straffas för att han under­

låtit att föra och bevara i 20 § TF föreskrivna räkenskaper eller anteck­

ningar.

Den lagtolkning, som här skett, innebär att påföljd enligt 121 § första

stycket TF starkt minskar i värde som ett medel att avskräcka från urakt­

låtenhet att sörja för och bevara underlag för självdeklaration och upp­

gifter.

Förarbetena till TF ger, framhåller riksskattenämnden, inte någon di­

rekt ledning för bedömandet av ifrågavarande spörsmål. Såvitt nämnden

kan finna måste emellertid lagstiftarens mening ha varit den, som kom­

mit till uttryck i minoritetens i hovrätten ståndpunkt och som innebär att

skyldigheten att sörja för underlaget kvarstår under hela den tid under­

laget enligt 20 § TF skall bevaras.

Med den ståndpunkt hovrättens majoritet intagit och vilken uppfattning

delats av riksåklagarämbetet kan sålunda lagstiftarens intentioner — så­

dana de av nämnden uppfattats — inte fullföljas. En sådan ståndpunkt är

enligt nämndens mening inte godtagbar utifrån de synpunkter beskattnings-

myndigheterna har att beakta.

Riksskattenämnden uttalar som sin uppfattning att författningstexten

bör ges en utformning, som överensstämmer med minoritetens i hovrätten

ståndpunkt och som sålunda innebär, att preskriptionstiden i fråga om brott

mot 20 § TF skall räknas från den i paragrafen angivna sexårsperiodens

utgång.

Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1906

Remissyttrandena

Allmänna synpunkter

Såsom redan nämnts har de föreslagna bestämmelserna i princip till­

styrkts av det helt övervägande antalet remissinstanser. Att behov av dylika

regler föreligger har understrukits bl. a. från länsstyrelsernas sida. Beträf-

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 49 år 1966

fande olika detaljer i författningsförslagen har erinringar framförts i flera

remissyttranden.

De remissinstanser som ställt sig avvisande till förslagen eller varit tvek­

samma om de nu bör genomföras har som skäl härför främst anfört att man

först bör avvakta resultatet av utredningen om BL. Näringslivets organisatio­

ner förordar sålunda allmänt att genomförandet av förslagen bör anstå i av­

vaktan på den översyn av BL som pågår. Näringslivets sknttedelegation an­

för bl. a.

Sedan någon tid är BL föremål för översyn. Avsikten är att mot bakgrun­

den av förändringarna inom näringslivet och med beaktande av moderna

redovisningstekniska metoder förslag skall utarbetas till ändringar i gäl­

lande lagstiftning. Dessa förslag bör enligt de för utredningen gällande di­

rektiven utformas med hänsynstagande även till den funktion lagen skall

fylla i skattehänseende, varvid en samordning och avvägning får ske mellan

näringslivets och skatteväsendets krav. Utredningen skall bedrivas förut­

sättningslöst. Därvid torde även frågan, om en utvidgning av kretsen bokfö-

ringspliktiga bör ske, komma att övervägas under beaktande av inte enbart

skattesynpunkter utan även andra omständigheter. Det kan under sådana

förhållanden med fog ifrågasättas huruvida, innan denna översyn slutförts,

särbestämmelser av ifrågavarande art bör införas. Sådana bestämmelser får

en klart diskriminerande effekt, i synnerhet om de förenas med speciella

straffsanktioner. Såsom det föreliggande förslaget utformats skulle det med­

föra att bokföringsplikten utsträcktes till nya grupper näringsidkare samt

att tillika såväl de nu bokföringsskyldiga som övriga näringsidkare inom

branschen skulle åläggas en längre gående skyldighet att föra räkenskaper

än som föreligger enligt BL och aktiebolagslagen. Några principiella över­

väganden om vilka kategorier bestämmelser av detta slag bör omfatta bär

inte gjorts i detta sammanhang.

Vid bedömande av behovet av bestämmelser av förevarande art bör hän­

syn också tas till den omständigheten, att genom beslut av 1961 års riksdag

en straffbestämmelse infördes i 121 § TF i syfte att understryka vikten av

att den redan tidigare existerande skyldigheten att föra räkenskaper och

andra anteckningar för taxeringskontroll fullgjordes. Såvitt vi kan bedöma

erbjuder redan gällande lagstiftning möjligheter att komma till rätta med

sådana skattskyldiga, vilka underlåter att föra de räkenskaper som med hän­

syn till deras verksamhet och dem åliggande uppgiftsskvldighet är att anse

som ett minimum.

Delegationen säger sig dook vilja särskilt betona, att det förhållandet att

erinringar riktas mot förslagen inte betyder att delegationen inte anser be­

hov av bokföringsregler föreligga för åtminstone vissa av de kategorier skatt­

skyldiga, för vilka taxeringskontrollutredningen ifrågasatte lagstiftning med

sådana regler. Delegationen finner det emellertid tveksamt, om det är rätt

tidpunkt att nu tillgripa speciell lagstiftning på detta område.

Liknande synpunkter anförs av bl. a. Sveriges grossistförbund, Sveriges

köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation och lant­

brukets sknttedelegation.

Även Föreningen Auktoriserade revisorer anser att bokföringslagsutred-

27

ningens betänkande bör avvaktas. Föreningen anser det inte vara lyckligt

att tillskapa ett flertal mycket detaljerade »bokföringslagar» för olika typer

av rörelseidkare och tillägger.

En allvarlig brist i vår nuvarande BL är att den inte tillräckligt klart stäl­

ler krav på tillfredsställande inkomstverifiering. Det kan förutsättas att den

nu arbetande utredningen för översyn av BL kommer att behandla denna

fråga. För de bokföringsskyldiga bör det givetvis vara angeläget att alla reg­

ler som berör bokföringsskyldighet finns samlade i en författning. Lösning­

en av nu aktuella problem synes bestå i att generella bestämmelser om in­

komstverifiering intas i BL. Eventuellt kan därtill branschvis lämnas vissa

anvisningar om vad resp. grupper av rörelseidkare speciellt har att iaktta

vid tillämpning av de generella reglerna.

Svenska revisorsamfundet säger sig i och för sig inte ha något att erinra

mot förslaget om skyldighet för ifrågavarande näringsidkare att föra räken­

skaper såsom underlag för taxering. Den samordning och avvägning mellan

näringslivets och skatteväsendets krav, varom talas i direktiven till utred­

ningen om översyn av BL, torde emellertid enligt samfundets uppfattning

inte kunna upprätthållas om före översynen speciallagstiftning sker för vis­

sa näringsidkare. Förslaget torde kunna öka svårigheten att undvika mot

varandra stridande bestämmelser i BL och beträffande taxeringen.

Sveriges advokatsamfund anser att så detaljerade och komplicerade be­

stämmelser som de riksskattenämnden föreslagit skulle komma att oskäligt

betunga de skattskyldiga. Samfundet befarar att ett system med speciella

bokföringsföreskrifter för olika kategorier skattskyldiga kommer att leda

till en ymnig och därigenom svåröverskådlig flora av för de olika katego­

rierna avpassade specialförfattningar med inbördes avvikande detaljbestäm­

melser. Lagstiftningen bör vara generell och speciella bestämmelser för

vissa kategorier bör endast undantagsvis förekomma. Bokföringslagsutred-

ningens betänkande bör avvaktas.

Även från vissa myndigheters sida har ifrågasatts om inte den pågående

översynen av BL bör avvaktas innan speciella bokföringsregler införs. Riks­

åklagarämbetet, som säger sig biträda de synpunkter som anförts av riks­

skattenämnden rörande behovet i och för sig av' sadana föreskrifter som nu

föreslås, ifrågasätter dock om lagstiftningen härutinnan är av sådan vikt,

att den inte lämpligen bör anstå i avbidan på resultatet av översynen av BL.

Kammarrätten anför liknande synpunkter men framhåller att avgörande

är när översynen av BL kan beräknas vara genomförd.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län framhåller, att det kan antas att den som

driver tandläkarpraktik kommer att bli bokföringsskyldig enligt BL. Den

för tandläkare föreslagna skyldigheten att föra räkenskaper syftar i huvud­

sak till kontroll av deras egna inkomster. Inom yrkesgruppen kreaturshand­

lare m. fl. finns åtskilliga skattskyldiga, vilka ej torde komma att förpliktas

att föra böcker. Bäkenskaperna utgör vidare för denna yrkesgrupp ej blott

Kungl. Maj:Is proposition nr M) år liKUi

28

ett underlag för den egna taxeringen utan tjänar också till ledning vid av­

lämnande av föreskrivna kontrolluppgifter för annans taxering. Länsstyrel­

sen anser därför att förslaget beträffande tandläkare bör anstå i avvaktan

på resultatet av översynen av BL. I fråga om kreaturshandlare in. fl. anser

länsstyrelsen det däremot angeläget, att föreskrifter snarast meddelas om

skyldighet att föra räkenskaper.

Även länsstyrelserna i Södermanlands och Blekinge län ifrågasätter om

inte resultatet av utredningen angående BL bör avvaktas.

Utredningen för översyn av bokföringslagen anför.

Sedan tillkomsten av 1961 års ändring i 20 § TF har igångsatts eu över­

syn av BL. Utredningens arbete härmed har dock ännu inte fortskridit så

långt, att den med säkerhet kan uttala sig om huruvida det är möjligt, att

i en reviderad BL samla alla skatterättsliga och civilrättsliga redovisnings-

bestämmelser. Detta oaktat förordar utredningen att man avvaktar med att

genomföra specialbestämmelser för vissa branscher, till dess att översynen

av gällande BL har avslutats. Ty även om utredningen inte skulle lyckas

i sin strävan att helt samordna skatterättens och civilrättens bestämmelser

på detta område — vilket mål dock inte bör släppas, förrän alla utvägar

sökts — kan man dock utgå ifrån att en reviderad BL kommer att innehålla

fler för skattekontrollen värdefulla detaljbestämmelser än vad den nu gäl­

lande BL rymmer. Man torde därför kunna räkna med en bredare bas av för

alla branscher gemensamma bestämmelser än vad som nu är fallet. Enligt

utredningens förmenande bör, innan man ytterligare komplicerar skatte­

lagstiftningen, en lagstiftning av den art, som föreliggande av riksskatte­

nämnden utarbetade förslag representerar, bero i avbidan på resultatet av

pågående översyn av BL. I sammanhanget må erinras om att de nu av riks­

skattenämnden föreslagna bestämmelserna för pälsdjursuppfödare m. fl.

till sitt innehåll är sådana, att skattemyndigheterna väl med rätta torde

kunna framställa krav pa likartade bestämmelser för åtskilliga andra grup­

per, som producerar och säljer resp. köper och säljer varor. Det av riksskat­

tenämnden år 1962 upprättade förslaget till räkenskapsförordning för krea­

turshandlare hade också praktiskt taget samma innehåll som det för päls­

djursuppfödare m. fl. nu framlagda.

Hovrätten för Västra Sverige framhåller att lagstiftningsarbetet beträffan­

de BL torde ta lång tid i anspråk. Revisionsregler av nu föreslagen art synes

därför böra utfärdas utan att revisionen av BL avvaktas. Länsstyrelsen i Gö­

teborgs och Bohus län anför.

En särskild fråga är i vilken utsträckning resultatet av den pågående över­

synen av BL kan komma att påverka behovet av de ifrågasatta lagstiftnings­

åtgärderna. Enligt vad länsstyrelsen under hand erfarit har den tillsatta

kommittén för denna översyn nu utfört visst förberedande arbete. Då det

ingår i de sakkunnigas uppdrag att även söka anpassa de kommande bok-

föringsbestämmelserna till de krav, som kan ställas på desamma från skat­

temyndigheternas sida, synes det fortsatta arbetet med utarbetande av sär­

skilda bokföringsregler för vissa kategorier skattskyldiga böra ske i så nära

anslutning till bokföringslagskommitténs som möjligt. Översynen av BL

torde dock komma att kräva avsevärd tid. Härtill kommer att det knappast

torde bli möjligt att inom den blivande lagens ram inlägga regler som kan

Kungl. Maj:ts proposition nr 49 dr 1966

29

beakla alla de krav som ur taxeringssynpunkt måste ställas på bokföringen

för speciella kategorier skattskyldiga. Detta gäller särskilt sådana branscher

där fråga inte är om handel med eller tillverkning av varor, 't ill denna grupp

torde bland annat la räknas tandläkare och taxirörelser. Man torde sålunda

få räkna med att det under alla förhållanden kommer att föreligga ett behov

av särskilda boklöringsregler för ett flertal branscher även efter det att BL

blivit omarbetad.

Liknande synpunkter anförs av bl. a. länsstyrelsen i Kalmar län.

Hovrätten för Västra Sverige ifrågasätter om inte de skattskyldiga som är

bokföringspliktiga bör undantas från specialregleringen. Riksskattenämn­

den synes ha överdrivit farhågorna för att — om bokföringspliktig närings­

idkare undantas från tillämpligheten av de föreslagna förordningarna — nä­

ringsidkare skall övergå att driva rörelse i sådan form att nu föreslagna be­

stämmelser inte blir tillämpliga. Liknande synpunkter anförs bl. a. av nä­

ringslivets skattedelegation som tillägger.

Något påtagligt behov av bestämmelser av den art, som enligt det remit­

terade förslaget skulle erfordras för ifrågavarande näringsidkare, kan inte

anses föreligga för dem som är bokföringsskyldiga enligt BL. Under alla om­

ständigheter bör därför de bestämmelser, som kan komma att meddelas rö­

rande räkenskapers förande för taxeringsändamål, inte göras tillämpliga på

bokföringsskyldiga näringsidkare. Med sin uppläggning av lagstiftningen i

detta hänseende har riksskattenämnden kommit till det anmärkningsvärda

resultatet, att även aktiebolag och ekonomiska föreningar förts in under

förordningens tillämpningsområde utan att det veterligen någonsin gjorts

gällande att sådana företag fört så bristfälliga räkenskaper att de inte kun­

nat läggas till grund för taxering och kontroll av uppgiftsskyldighetens full­

görande. Anledning till att dessa företagsformer medtagits är den förmenta

risken att en näringsidkare i annat fall kunde ombilda sin enskilda firma

till ett bolag för att därigenom minska möjligheterna till föreslagen taxe-

ringskontroll. Bortsett från att denna motivering inte gäller beträffande eko­

nomiska föreningar kan anmärkas, att de räkenskaper, som ett aktiebolag

har att föra, dels är underkastade kontinuerlig revision och dels innefattar

minst samma möjligheter till kontroll som den föreslagna lagstiftningen.

Även utredningen för översyn av bokföringslagen vänder sig mot att de

föreslagna bestämmelserna blir tillämpliga även för bokföringsskyldiga nä­

ringsidkare. Utredningen anför härom.

Riksskattenämnden har motiverat detta med att det eljest lätt skulle bli

en orättvisa mellan dessa båda kategorier, eftersom de nu framlagda för­

slagen ökar möjligheten till taxeringskontroll; förslagen är in. a. o. på vä­

sentliga punkter strängare än vad BL är. Denna motivering kan utredningen

inte finna stå väl samman med tanken att de tillämnade nya bestämmelserna

endast skulle syfta till att utjämna den skillnad, som låg däri att för de

icke bokföringsskyldiga helt saknades specifika krav på redovisningen.

Självfallet behjärtar utredningen och vill för egen del understryka riks­

skattenämndens önskemål om effektivare kontrollmöjligheter för svårkon-

trollerbara skattskyldiga. Men utredningen måste dock ifrågasätta, om de

nu framlagda förslagen överensstämmer med lagstiftarens intentioner av år

Kanyl. Maj.ts proposition nr 'iIt dr !Udd

30

1961, nämligen att de då tillämnade bestämmelserna skulle vara enkla och

lätta att åtlyda och att bestämmelserna endast skulle avse icke bokförings-

skyldiga subjekt.

Sveriges advokatsamfund framhåller, att då det i kommentaren till 8 § i

förslaget rörande taxirörelse och 9 § i förslaget rörande pälsdjursuppfö­

dare anges att förslagen i huvudsak överensstämmer med motsvarande be­

stämmelser i BL, detta är vilseledande. I nämnda paragrafer finns nämligen

inte det undantag för kontantaffärer som 6 § BL innehåller. Denna skillnad

är enligt samfundet av så stor praktisk betydelse, att uttalandet i kommen­

tarerna ej är berättigat.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län understryker att en förutsätt­

ning för införande av de föreslagna bestämmelserna alltjämt får anses vara

att en utökning till ytterligare grupper — utöver de för vilka förslag hit­

tills upprättats — kommer till stånd i en nära framtid. Liknande synpunk­

ter anförs av bl. a. länsstyrelserna i Södermanlands och Jämtlands län.

Näringslivets skattedelegation framhåller, att det är nödvändigt att frågan

om en utvidgad bokföringsskyldighet för olika kategorier skattskyldiga tas

upp till övervägande i ett sammanhang. Man bör således enligt delegationen

inte tillgripa den lagstiftningstekniken, att förordningar utfärdas för olika

kategorier allteftersom förslag därtill hinner upprättas. En sådan ordning

gör lagstiftningen oöverskådlig och ger inte tillräckliga möjligheter att göra

en samlad bedömning av skäligheten av de ifrågasatta åtgärderna. För­

eningen Auktoriserade revisorer varnar för att skapa en flora av förord­

ningar. Hovrätten för Västra Sverige ifrågasätter om inte förslagen skulle

kunna samarbetas så att antalet författningar nedbringas. Overståthållaräm-

betet däremot anser det vara en riktig metod att för varje kategori utfärda

bestämmelser, speciellt lämpade för förhållandena inom just denna kategori.

Visserligen blir, framhåller ämbetet, följden härav ett flertal förordningar

som komplement till 20 § TF men å andra sidan vinns att bestämmelserna

kan utformas med speciell hänsyn till inom berörda kategorier förekomman­

de problem.

Mot de föreslagna straffbestämmelserna har erinringar riktats i flera re­

missyttranden. Sålunda anför hovrätten för Västra Sverige.

De föreslagna straffbestämmelserna avviker från vad som nu gäller. 1

121 § TF stadgas att den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsido­

sätter föreskrifterna i 20 § första och andra styckena TF dömes till dags­

böter eller vid uppsåtligt brott under synnerligen försvårande omständig­

heter till fängelse i högst sex månader. De nu föreslagna straffbestämmel­

serna är strängare än straffbestämmelserna i 121 § TF såtillvida att fängelse

i sex månader skall ifrågakomma, om vid uppsåtligt brott försvårande om­

ständigheter föreligger. Enligt hovrättens uppfattning bör straffbestäm­

melserna i de författningar som nu har föreslagits inte rimligen göras

strängare än straffbestämmelsen i 121 § TF. Som följd härav och för att

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.9 år 1966

31

onödiga gränsdragningsproblem mellan straffbestämmelsernas tillämpnings­

områden skall undvikas, förordar hovrätten att straffbestämmelserna i de

föreslagna förordningarna utformas som hänvisningar till bestämmelsen i

121 § TF.

Liknande synpunkter anförs bl. a. av kammarrätten, länsstyrelserna i Sö­

dermanlands, Gotlands, Göteborgs och Bohus samt Jämtlands län, lantbru­

kets skattedelegation och utredningen för översyn av bokföringslagen. Sist­

nämnda utredning gör följande påpekande.

För att klargöra att åsidosättande av föreskrifterna i de nya förordningar­

na icke skall medföra ansvar för bokföringsbrott jämlikt 23 kap. 5 § straff­

lagen synes i förordningarna böra införas ett stadgande motsvarande den

hithörande bestämmelsen i 1 § tredje stycket förordningen den 7 december

1951 om skyldighet för vissa idkare av jordbruk eller skogsbruk att lora

räkenskaper såsom underlag för taxering.

Även riksåklagarämbetet föreslår att straffbestämmelserna utformas lika

i båda författningarna. Ämbetet är däremot benäget förorda att TF andras

till överensstämmelse med de nu föreslagna bestämmelserna.

Kungl. Maj.ts proposition nr iO år 1066

Förslaget angående tandläkare

Sveriges tandläkarförbund avstyrker att förslaget läggs till grund för lag­

stiftning. Förbundet framhåller att de administrativa göromålen minskar

den tid, som tandläkaren kan ägna åt tandvårdande uppgifter. Det är därför

nödvändigt att dessa göromål begränsas i största möjliga utsträckning. EU

genomförande av förslaget skulle verka direkt hindrande på arbetet. För­

bundet syftar därvid främst på det föreslagna sättet att föra tidsbeställ-

ningsbok. Förbundet anför.

För flertalet tandläkare representerar tidsbeställningsboken — nedan kal­

lad tidboken — planerade dagsprogram, ofta uppgjorda veckor eller måna­

der i förväg. Den är enbart till för arbetsorganisationens skull och utgor en­

dast ett praktiskt hjälpmedel, som det inte är möjligt att få exakt och

överskådligt. I regel är det tandsköterskan men ofta även tandläkaren som i

tidboken för in — oftast i all hast — tidsbeställningar och planerade ar­

betsmoment, markerar den avsatta behandlingstidens längd, gör rent pri­

vata minnesanteckningar, stryker över, suddar ut och ändrar namn vid

återbud eller ändringar av tidigare uppsatta tider. Förslaget att denna bok

skall föras med bläck och att raderingar vid straffansvar skulle vara för­

bjudna är ej praktiskt genomförbart. Det måste vara tandläkarna obetaget

att, om de över huvud taget använda tidbok, föra den på sätt som envar

finner lämpligt. Tidboken ger inte några upplysningar om praktikens in­

komster. Vad riksskattenämnden i sina kommentarer anför om tidbokens

sbetydelse för beräkning av sannolikt antal arbetstimmar per år» är helt

orealistiskt. Även om någon slutsats härvidlag skulle kunna dras, kan

därav ej härledas någonting i avseende på tandläkarens intäkter.

Inom nutida tandvård tillämpas i allt större omfattning att patienterna

kallas till regelbundna reviderande behandlingar. Tandläkaren behöver där-

32

Kungl. Maj. ts proposition nr 49 dr 1966

lör tidboksblad som täcka 6—8 månader framåt för att kunna ge varje fär-

digbehandlad patient tid för nästa behandling om ca 1/2—3/4 år. I vissa

fall måste behandlingstiden utsättas ännu längre tid i förväg. Lösbladssyste-

met kan därför ur praktiska synpunkter oftast vara det lämpligaste.

Tidboken kan sålunda inte ur någon synpunkt anses som en bokförings-

liandling. Riksskattenämnden bär ej heller kunnat framlägga någon som

helst bärande motivering härför. Förbundet hävdar därför med bestämdhet,

att det saknas varje skäl att föreskriva, att tidbok skall föras och hur den­

samma skall föras och att den skall föras under straffansvar.

Även åläggandet enligt 4 § andra stycket att använda ett visst system för

kassabokens förande för att åstadkomma identifikation och korrespondens

mellan ekonomiska anteckningar på patientkort och i kassabok är, enligt

törbundet, direkt olämpligt och inkräktar onödigtvis på den enskildes rätt

att själv organisera sin verksamhet. Det bär, anser förbundet, få anses till­

komma tandläkaren själv att avgöra vilket av olika tänkbara system för

identifikation och korrespondens mellan kassabok och grundnolering han

vill använda. Det är ur taxeringsmässiga synpunkter inte nödvändigt, att

tandläkaren i en särskild liggare skall anteckna vilka som under årens lopp

såsom patienter besökt honom och åsätta dessa patienter nummer i löpande

följd. Den av riksskattenämnden under 2 § d) föreskrivna förteckningen är

sålunda helt onödig. Dessutom blir den relativt snart inaktuell genom

adress- och namnändringar.

Åläggandet att i kassaboken eller i särskilt upplagd bok uppgöra för­

teckning över den skattskyldiges samtliga tillgångar och skulder är vidare

enligt förbundet onödigt. Det torde vara tillfyllest med den redovisning av

skattepliktiga förmögenhetstillgångar, som alla skattskyldiga skall lämna

i törmögenhetsbilagan i samband med deklarationen.

Vidare anser förbundet att tandläkarna, liksom hittills skett i många fall,

skall få redovisa sina arvoden först då de influtit och att vid inkomstredo­

visningen hänsyn sålunda inte skall tas till ev. förekommande patientford­

ringar.

Medicinalstyrelsen framhåller att förslaget medför att tandläkare måste

föra anteckningar av delvis annat slag och i något större utsträckning än

vad som hittills i allmänhet varit fallet. Detta kan till en början självfallet

medföra svårigheter och kräva en del arbetstid, som måste tas från det

egentliga behandlingsarbetet. Emellertid synes enligt styrelsens mening de

krav, som enligt förslaget kommer att ställas på tandläkarna, ej väsentligt

gä utöver vad som redan nu måste krävas för att tandläkaren skall erhålla

erforderligt underlag för taxeringen. Ökade krav på noggrannhet vid fö­

randet av patientkort eller patientbok bör medföra en generellt sett bättre

journalföring vilket styrelsen hälsar med tillfredsställelse. Beträffande

tidsbeställningsboken framhåller styrelsen.

Vid omnämnandet av tidsbeställningsbok i 2 § b) synes ej klart framgå,

huruvida i denna bok skall uppföras samtliga patienter, som behandlas un-

33

der viss dag eller blolt de patienter, för vilka tidsöverenskommelse på för­

hand träffats. Stundom kan måhända ett ej oväsentligt antal patienter, hl. a.

akuta fall, infinna sig på mottagningen utan att på förhand ha beställt tid.

Sedan de anmält sig på mottagningen, kan tandläkaren med patienten över­

enskomma att omedelbart utföra viss behandling. 1 allmänhet torde nu tillgå

så att tandläkare i tidboken även inför namnen på de patienter, som utan för­

anmälan infunnit sig på mottagningen, för att på så sätt ha en minnesan­

teckning över de patienter, som behandlats under dagens lopp. Ett klarläg­

gande av vad som avses är önskvärt.

Införandet av patientnummer torde för flertalet privatpraktiserande tand­

läkare innebära en nyhet. Någon större arbetsbelastning torde detta enligt

styrelsens mening inte medföra. Styrelsen pekar på att i folktandvården för­

ses patienterna med nummer på löpande år. Styrelsen framhåller vidare att

den odontologiska patientjournalen inte behöver föras på samma kort som

tandläkarens ekonomiska mellanhavanden med patienten. I allmänhet tor­

de dock anteckningarna rörande de odontologiska förhållandena och de eko­

nomiska mellanhavandena ej vara mer omfattande än att de från praktisk

synpunkt lämpligen förs på samma kort.

Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller att det inte framgår om uttryc­

ket »patientkort och patientbok» avser de journaler, som varje tandläkare är

skyldig att föra enligt tandläkarinslruktionen. Dessa upprättas nästan alltid

på kort, som benämnes patientkort. Det normala och för vederbörande tand­

läkare mest praktiska är att använda dessa patientkort både för behand-

lingsanteckningar och ekonomiska noteringar, varvid för varje behandlad

tand brukar antecknas debiterat pris. Det är vid taxeringsrevision en avgjord

fördel, att de ekonomiska noteringarna finns på samma kort som anteck­

ningarna om utförda behandlingar och jämsides med dessa. Det synes där­

för böra föreskrivas att noteringarna enligt 2 § c) skall göras på samma

handling som de anteckningar om meddelad behandling in. m., vilka skall

föras enligt tandläkarinstruktionen.

SACO ifrågasätter om tidsbeställningsboken har något värde från taxe-

ringskontrollsynpunkt, då dess primära funktion är att utgöra underlag för

dispositionen av den kommande arbetstiden och inte återspeglar hur tiden

verkligen disponerats.

Hovrätten för Västra Sverige framhåller, att det kan vara förenat med

vissa svårigheter för tandläkare att föra de ursprungliga anteckningarna i

tidsbeställningsboken på sådant sätt att de inte blir oläsliga. Tandläkarna

får i stor utsträckning återbud från patienter och måste då göra nya an­

teckningar i denna bok.

Kammarrätten säger sig inte vilja tillstyrka en uttrycklig skyldighet för

tandläkare att föra tidsbeställn.ingsbok och att verkställa noteringar om

fordringar och erlagda betalningar på patientkort. Kammarrätten anför.

Enligt gällande tandläkarinstruktion (SFS 1951:234) är tandläkare skyl­

dig att beträffande varje patient föra anteckningar om namn, behandlingens

3 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 49

Kungl. Maj:Is proposition nr 10 är 1966

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.9 år 1966

art och tiden harfor. Förseelse häremot kan straffas med dagsböter. Även

tidsbeställningsbok torde redan nu föras av de flesta tandläkare Såväl

ovannamnda anteckningar om patienter (patientkort, patientbok) som tids-

j!!‘a”™nngsb0k’ nar ^dan föres, torde enligt gällande bestämmelser i TF

ara att anse såsom underlag for deklarations- och uppgiftsskvldighetens

fullgörande och skall forty bevaras i sex år. Avsaknad av patie‘ntkort och

eventuell tidsbeställningsbok kan få till följd, att skattsky]digPs inkomst jäm­

likt bestämmelserna i 21 § TF uppskattas efter vad med hänsyn till förelig­

gande omständigheter såsom verksamhetens art och omfattning finnes skä-

.ii VGCI10n,! ,deSSa bes‘ammelser om skönstaxering tvingas de skattskyldiga

att fora och bevara erforderliga räkenskaper och anteckningar. Kammarrät-

^ y, aVen/asta «PPmärksamheten på den straffpåföljd, som enligt 121 8

F drabbar den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosatt sin skyl-

skyldigheV0^3 ^ °Ch beVara underlaS för sin deklarations- och uppgifts-

Utredningen för översyn av bokföringslagen framhåller, att bestämmelsen

i BL att i inventariet skall upptas samtliga tillgångar och skulder såväl i

som utom rörelsen tillkommit med hänsyn till bokföringens betydelse vid

den bokföringsskyldiges insolvens. Utredningen tillägger.

Något motsvarande intresse finns inte i de nu aktuella förordningarna Ut­

redningen ifrågasätter därför om det icke bör vara tillfyllest att omförmälda

forteckning begränsas till att omfatta tillgångar och skulder sammanhäng­

ande med rörelsen. Ur taxeringssynpunkt bör det vara utan betydelse att er-

halla specifikation av hushållsskulder etc. Privata tillgångs- och skuldposter

av den art att de skall medräknas vid förmögenhetstaxeringen framgår än­

dock av förmögenhetsbilaga till deklarationen.

Liknande synpunkter anförs av hovrätten för Västra Sverige och SACO.

Även länsstyrelsen i Kronobergs län anser att inventariet kan begränsas

till att omfatta rörelsens tillgångar och skulder. Länsstyrelsen tillägger.

För effektiv kontroll av tandläkares rörelseinkomst torde det vara erfor-

derligt men också tillräckligt, att dessa föra tidsbeställningsbok, patientkort

och förteckning över patienterna, dvs. vad som i det remitterade förslaget

upptagits i 2 § andra stycket under b), c) och d). Beträffande patientkorten

- patientbok torde mera sällan förekomma — bör fordras, att datum angå­

ende behandling och betalning jämte betalt belopp anges på korten.

Länsstyrelsen i Blekinge län anser det önskvärt att bestämmelserna utfor­

mas på sådant sätt, att förda räkenskaper avsevärt underlättar arbetet med

att upprätta en korrekt självdeklaration och även möjliggöra en effektiv

kontroll av redovisningen. Med hänsyn härtill anser länsstyrelsen det önsk­

värt, att föreskrift meddelas, att upplysning rörande omkostnaderna i räken­

skaperna skall lämnas genom sådan kolumnbokföring, att man automatiskt

erhåller de uppgifter som skall lämnas på deklarationsbilaga 7 a.

Utredningen för översyn av bokföringslagen framhåller att uttrycket kas­

sabok bör utbytas mot uttrycket dagbok, enär i denna bok skall införas inte

blott kontanter, inkomster och utgifter utan även vissa intäkts- och kost­

35

nadsposter. Begreppet dagbok finns även i BL. Liknande synpunkter anförs

av länsstyrelsen i Östergötlands län som tillägger.

Då det gäller tandläkare torde det ej vara ovanligt att arbetsprestationer

byts mot varor eller tjänster hos andra näringsidkare. Enligt länsstyrelsens

mening bör i förordningen närmare anges, huru dylika transaktioner s a i

bokföras.

Kungl. Maj.ts proposition nr tff dr 1966

över

ståt hållarämbetet framhåller att de krav som ställs på redovisning­

en förefaller rimliga och att de inte torde innebära väsentligt merarbete for

den som redan tidigare lagt upp sin redovisning i enlighet med den rekom­

mendation, som Sveriges tandläkarförbund gett sina medlemmar. Aven den

i förslaget påbjudna patientförteckningen med patientnummer synes redan

nu förekomma hos vissa tandläkare och då merarbctet med en sådan inte

kan anses särskilt betungande, men densamma är betydelsefull från kon­

trollsynpunkt, bör den kunna göras obligatorisk. Ämbetet framhåller att

övergång från kontantmässig till bokföringsmässig redovisning innefattar

vissa problem. Även om tandläkarens utestående fordringar och skulder

samt inneliggande lager inte uppgår till så stora belopp för var och en anser

ämbetet att dessa problem bör ägnas uppmärksamhet.

Liknande synpunkter anförs av länsstyrelserna i Kristianstads, Örebro,

Västmanlands, Värmlands, Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens

län.

....

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser det inte godtagbart att tand a-

kare, som tidigare deklarerat enligt kontantprincipen, skall få tillgodoräkna

sig avdrag för ingående patientfordringar och lager samt påföras ingående

varuskulder även för det första år, då bokföringsmässig redovisning till-

Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller att det är av stor vikt att

samtliga tandläkare fullgör sin inkomstredovisning enligt bokforingsmassi-

ga grunder och att detta får sin lösning på en gång i samband med ikraft­

trädandet av den föreslagna förordningen. Närmare bestämmelser bor ut­

färdas, hur värdet av ingående lager och patientfordringar bor beräknas.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller att man i praxis allt­

jämt torde stå tveksam inför spörsmålet, när för de privatpraktiserande

tandläkarna en fordran skall anses ha uppkommit så att den skall redovisas

såsom inkomst. För en tandläkare kan man tänka sig alternativa lösning­

ar. Fordringen kan ha uppkommit 1) för varje behandling, 2) sedan hela

behandlingen slutförts, 3) då räkning tillställs patienten. Problemet kan,

enligt länsstyrelsen, inte anses definitivt löst vare sig för tandläkare eller

för vissa andra yrkesutövare exempelvis advokater, revisorer m. fl.

SACO anser att tandläkare bör ha möjlighet att redovisa inkomsten enligt

kontantprincipen.

Länsstyrelsen i Malmöhus län ifrågasätter om det inte vore lämpligt att lå­

ta den föreslagna förordningen omfatta även vissa läkare, vilkas praktik er-

36

in!ar °m den’ SOm 1 försla8et avsedda tandläkare anses bedriva. Givetvis

maste i sa fall vid utformningen av förordningen vederbörlig hänsyn las till

lakarnas sekretessbestämmelser. Vidare borde bestämmelserna ändras så, att

de även blir gällande för tandtekniker. Länsstyrelsen tillägger.

Lansstyrelsen vill med anledning av de erfarenheter som vunnits genom

företagna taxeringsrevisioner framhålla, att bokföringen - även för tandlä-

pnhat^dka bednver sin rörelse på sådant sätt att de är bokföringsskyldiga

enligt bokföringslagen — i mycket stor utsträckning saknar löpande note-

n^ar om kontanta privatuttag eller kontanta privattillskott. I bokföringen

i^n un irf enJast noteras vad som anses vara affärshändelser, dvs.

influtna likvider och utgifter, förbrukningsartiklar, löner etc. Noteras sum-

man för årets privatuttag, vilket inte alltid är fallet, görs detta ofta ge-

nom att fora av eu klumpsumma vid årets slut. Eu dylik bokföring kan inte

av vederbörande själv användas för att räkna fram sin inkomst. Inte heller

Ja° w" anvandas. sfsom utgiftskontroll genom kassaavstämning. Därmed

ar bokformgens varde som underlag för deklarationen och för kontroll av

densamma väsentligen minskad. Med hänsyn härtill anser länsstyrelsen att i

se

"fter d<3n i?ledande meningen bör medtas eu bestämmel-

se av innehåll att aven privata uttag ur rörelsen och privata tillskott skall

inforas post for post den dag då de ägt rum.

Länsstyrelsen i Hallands län anser att tiden för förvarandet av handling­

ar bor utsträckas till tio år på sätt stadgas i BL och förordningen om skyl­

dighet for vissa idkare av jordbruk eller skogsbruk att föra räkenskaper. I

vart fall, framhåller länsstyrelsen, bör tiden utsträckas till sju år, varigenom

räkenskapshandlingar skulle kunna finnas tillgängliga för samtliga de be­

skattningsår, för vilka förlustavdrag kan yrkas.

Medicinalstyrelsen påpekar att enligt tandläkarinstruktionen skall tandlä­

kares journal förvaras i tio år.

Kungl. Maj.ts proposition nr 4.9 år 1966

Förslaget angående kreaturshandlare m. fl.

Lantbrukets skattedelegation framhåller, att förslaget för jordbrukets

ekonomiska föreningar inte innebär någon utvidgning av detalj redovisning­

en utöver vad som hittills tillämpats. För andra uppköpare av lantbrukets

produkter torde däremot förslaget i många fall komma att medföra en vä­

sentlig utbyggnad av redovisningen. Ett genomförande av det framlagda för­

slaget innebär således enligt delegationens mening att bättre likformighet

uppnås mellan olika grupper av uppköpare.

Köttbranschens riksförbund säger sig inte ha några invändningar mot

förslaget. Sveriges köpmannaförbund tillstyrker förslaget under förutsätt­

ning att lagstiftningen endast blir provisorisk i avvaktan på resultatet av

den pågående översynen av BL. Sveriges grossistförbund däremot avstyrker

förslaget under hänvisning till den pågående översynen av BL. Förbundet

tillägger.

Avsikten synes inte ha varit att bestämmelserna även skall gälla för han­

deln med importvaror. En undersökning i berörda branscher visar f. ö. klart,

37

alt importen av här ifrågavarande produkter till alldeles övervägande del

sker genom köp från i exportlandet etablerade handelsföretag och endast i

mycket få och i sammanhanget helt betydelselösa undantagsfall lian pro­

ducenter i det exporterande landet. Eu tillämpning av de föreslagna bestäm­

melserna på importhandeln skulle således enligt vår mening helt sakna

praktisk betydelse samtidigt som den för de importerande företagen skulle

medföra ett avsevärt och betungande merarbetc, som inte står i rimlig pro­

portion till de obetydliga fördelar i taxeringskontrollhänseende som ev.

skulle kunna uppnås. Med hänsyn till vad ovan anförts vill vi foresla, att

texten i förslagets 1 § förtydligas så, att därav klart framgår att bestäm­

melserna endast avser inhemska produkter. Detta kan lämpligen ske genom

alt sista meningen i 1 § första stycket erhåller följande andrade lydelse:

Sådan skyldighet föreligger dock endast om köp sker från inhemsk upp­

födare eller inhemsk producent eller från inhemsk idkare av skogsbruk.

Näringslivets skattedelegation anser att bestämmelserna inte bör galla

beträffande köp och försäljning av avverkningsrätter och virke. Delegationen

anför.

De föreslagna bestämmelserna tar närmast sikte på sådana fall, då ve­

derbörande köper och säljer kontant i samband med varans mottagande

eller leverans. Angivna förhållanden har medfört, att forordningens be­

stämmelser inte är avpassade för den verksamhet, som bedrivs av sadana

skattskyldiga vilka handlar med avverkningsrätter och virke. Under sist­

nämnda grupp återigen kommer företag av helt olika struktur att hanforas.

Nämnas kan att praktiskt taget alla de större exportföretagen inom skogs­

industrin i någon, om än förhållandevis blygsam omfattning koper och sa -

ier rundvirke, ved och sågade trävaror. Denna verksamhet utgör ett natur­

ligt led i strävandena att anskaffa råvaror eller att få lämpliga travarusorti-

ment och i mycket stor omfattning är fråga om affärer mellan olika foretag.

Enligt vad som uppgetts från olika branschföreningar inom travarusek-

tom __ Svenska sågverksföreningars riksförbund, Sveriges traindustrifor-

bund, Sveriges trävaruhandlares riksförbund och Träindustrins bransch­

organisation — är det endast ett ringa antal inte bokforingspliktiga före­

tagare, som yrkesmässigt bedriver köp och försäljning av avverkningsrätter

eller de i förordningsförslaget angivna skogsprodukterna. Nagot intresse av

att för denna lilla grupp ha bestämmelser av förevarande art torde knappast

föreligga. Det har inte ens gjorts gällande att övriga företagare i branschen

numera skulle ha större möjligheter än andra skattskyldiga alt genom brist-

fälli« bokföring undandra sig skatt eller att underlata lamna kontrollupp­

gifter rörande gjorda inköp. För deras del torde förhållandena inte vara an-

norlunda än för flertalet andra rörelseidkare.

Sveriges trävaruhandlareföreningars centralförbund framhåller att såvitt

förbundet kan bedöma innebär den föreslagna förordningen inte några nya

åligganden för förbundets medlemmar. Med hänsyn därtill har förbundet

inte något att erinra mot förslaget.

Sveriges hantverks- och industriorganisation vänder sig mot kravet pa

dagliga noteringar av affärshändelser i kassabok. Detta krav kan över hu­

vud inte uppfyllas av ett företag, som inte har några anställda eller endast

ett fåtal anställda. Vederbörande kanske vistas på resor eller hinner inte

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.9 dr 1!t(>(i

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 49 år 1966

på grund av arbetsbelastningen dagligen sköta kontorsarbetet. Organisa­

tionen tillägger.

Bl. a. av den orsaken överlåter de mindre företagarna mer och mer dag-

bokformgen åt bokföringsbyråer, som gör införingen en gång per vecka,

manad etc. på grundval av ordnade inkomst- och utgiftsverifikationer.

Detta system medför ur kontrollsynpunkt vissa fördelar, om kvalificerade

byråer anlitas. Sådana praktiska synpunkter bör ovillkorligen beaktas vid

en ev. kommande lagstiftning för att inte bokföringsapparaten skall bli allt-

tor betungande för kategorin mindre företagare och respekten för lagens

bestämmelser undergrävas. Om såväl inkomst- som utgiftsredovisningen

1 °™8t ar betryggande ordnad, t. ex. genom att verifikationerna utskrivs

och torvaras enligt visst system, borde affärshändelserna kunna införas

med vissa tidsintervaller i kassaboken, t. ex. minst en gång i månaden.

Föresknfterna rörande inköps- och försäljningsnotor i förslagets 4, 5 och

J synes t. ex. eliminera behovet av att dagligen införa notornas belopp

i en kassabok.

Länsstyrelsen i Malmöhus län påpekar, att även privata uttag och tillskott

bör bokföras dag för dag. Länsstyrelsen tillägger.

Då kreaturshandeln av i dag inte domineras i så hög grad som tidigare

av kassatransaktioner, bör i förordningen uttrycket »kassabok» bytas ut

mot »dagbok». I dagboken kan, i män av behov, även icke kontanta affärs­

transaktioner noteras. Det synes länsstyrelsen lämpligt, att föreskrift läm­

nas, att dagboken åtminstone skall upptaga kolumn för kassarörelsen samt

ko umner for bankräkning och postgiro i de fall, där skattskyldig använder

dyhk räkning i sin verksamhet.

Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Östergötlands län.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser det nödvändigt att bestämmelserna

inte ställer för stora krav på den enskilde medborgaren. Länsstyrelsen an­

för.

En kreaturshandlare, som driver sin verksamhet utan någon medhjälpare

och som merendels befinner sig på resor, har sitt kontor »på fickan» och

i planboken har han såväl rörelsekapital som egna medel utan åtskillnad

Av en sådan rörelseidkare kan man begära, att han dagligen antecknar sina

inkomster och utgifter. Däremot förefaller det orealistiskt att kräva, att han

skall notera vad han »i penningar, varor eller eljest i rörelsen insatt eller

darur uttagit». En korrekt redovisning i detta hänseende förutsätter när­

mast dubbel bokföring eller i allt fall eu bokföring mera invecklad, än den

skattskyldige kan tänkas bemästra. Då föreskrifterna om räkenskaper såsom

underlag for taxering främst bör la sikte på skattskyldiga, vilka ej kom­

mer att ålaggas bokföringsskyldighet, är det enligt länsstyrelsens uppfatt­

ning viktigt, att bestämmelserna ej görs alltför komplicerade.

Länsstyrelsen i Blekinge län anför i denna fråga.

... kan diskuteras, om inte åtskilliga av de företagare, som berörs av

forslaget, måste förutsättas vara ur stånd att föra ordnade räkenskaper.

Man får emellertid ej överdriva sådana svårigheter. Föreskrifter om räken-

skapsskyldighet torde i allt fall vara enda möjligheten att få till stånd en

39

förbättrad redovisning beträffande det stora flertalet hithörande skattskyl­

diga. Man torde vidare ej göra dessa någon tjänst genom att inskranka be­

stämmelserna till att avse räkenskaper av primitivaste slag. Endast genom

en ur olika synpunkter allt efter rörelsens art och omfattning rationell upp­

länning av bokföringen blir denna överskådlig och kan utan vidlyftiga och

tidsödande siffersammanställningar ge den skattskyldige behövliga upp ys-

ningar om rörelsens gång och vara till hjälp vid upprättande av självdekla­

ration.

överståthållarämbetet understryker att det föreslagna systemet med obli­

gatorisk skyldighet för den som köper från producenter att uppratta notor

såväl vid sitt inköp som vid försäljningen skulle kunna verksamt bidra till

att råda bot på ett sedan länge uppmärksammat och svårbemästrat missför­

hållande. Ämbetet tillägger.

Som regel är det partihandlaren, som genom förordningen åläggs skyldig­

het att upprätta inköpsnota vid köp från producenten. Det förekommer lik­

väl även, att partihandelsledet förbigås på så sätt att producenten själv säljer

sina produkter i partihandelscentraler direkt till detaljisten, blomster- och

»rönsaksför sälj aren. I sådant fall torde detaljisten komma under forord­

ningens bestämmelser och vara skyldig att vid sitt köp hos producenten upp­

rätta inköpsnota och på sitt exemplar av densamma fa saljarens kvittens.

En förutsättning för att bestämmelserna skall få avsedd effekt torde vara

att de skall tolkas på ovan angivet sätt.

Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller att det underlag som ifråga­

varande skattskyldiga haft för fullgörandet av skyldigheten att i vissa fall

avlämna kontrolluppgifter för inkomsttaxeringen i vissa fall konstaterats

vara bristfälligt. Länsstyrelsen tillägger.

Länsstyrelsen finner det av riksskattenämnden framlagda forslaget be­

träffande skyldigheten att föra inköps- och försäljmngsnotor därför syn­

nerligen värdefullt till förhindrande av att vissa skattskyldiga skulle kunna

undandra sig skyldigheten att i vederbörlig ordning inkomma med lagstad­

gade kontrolluppgifter i nu förevarande hanseende. Det av riksskattenämn­

den upprättade förslaget beträffande underlaget för kontrolluppgifternas

upprättande synes emellertid böra införas i ett komplement till Kungl

Maj :ts kungörelse av den 9 december 19o5 eller sasom ett särskilt stadgande

1 TF.

Länsstyrelsen i Kronobergs län ifrågasätter om inte riksskattenämndens

förslag är alltför omfattande. Det synes enligt länsstyrelsens mening knap­

past rimligt, att en lantbrukare som vid sidan om lantbruket driver exempel­

vis livdjurshandel med en omsättning på något tiotal djur per år, alaggs

att föra kassabok enligt bokföringslagen och dessutom att upprätta full­

ständigt inventarium för sina samtliga tillgångar. Länsstyrelsen fortsätter.

Länsstyrelsen vill ta fasta på den föreslagna skyldigheten för den skatt­

skyldige att låta alla inköp och försäljningar komma till synes i‘ sarskll<*a

numrerade inköpsnotor resp. försälj mngsnotor, fastsittande i en blockstam.

Ett sådant system jämte eu förteckning över tillgångar och sku der ¹¹ -

men ej utom — rörelsen torde i de allra flesta fall vara tillfyllest. Endast

Kanyl. Maj.ts proposition nr it) år 11)66

40

Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller att svårigheter kan uppstå för

Ivde snnn nldfkare aU tillämpa dC föresla8na bestämmelserna på grund

av de speciella former varunder de driver verksamheten. Länsstyrelsen för

sa er emellertid att förståelse för dessa problem vid taxerin«skontroll

g“2Sre' S°m " Bre"S'""da '«* M •■«»». ful.-

Länsstyrelsen i Örebro län anser det vara tveksamt huruvida uttrycket

.köp och försäljning» jämväl innefattar exempelvis restaurangägare eder

konditorer, som inköper ägg direkt från producent och förbrukar dessa

bör utvil il'' LanSStyrelsen ifrågasätter huruvida inte bestämmelserna

bor utvidgas eller i varje fall förtydligas att avse jämväl sådana fall dä in-

pta varor och produkter förbrukas i uppköparens rörelse.

Förslaget angående pälsdjursuppfödare m. fl.

Sveriges pälsdjursnppfödares riksförbund vänder sig mot den föreslagna

ta3rf“slaVg,S, ämme'Serna ™ h" * ^ >«* »*» ■« ~

Lantbrukets skattedelegation konstaterar att det i åtskilliga fall kan vara

vart att avgöra, huruvida en verksamhet utövad på jordbruksfastighet ut-

gor rörelse i skattelagarnas mening. Särskilt torde detta gälla fåravel vilket

också berörts i riksskattenämndens kommentar till ¹ §. Delegationen anför

vika sränsfa,,. De,,a har ocksä beak.aU f p™Änp? faä"a« föåst

Är—

S. r.„v,aande och goda informationer som möjlig, kan föreligga om den e "

skilde rorelseidkarens ekonomiska ställning

lJeT!!tkfrnTl'enS erfarenhet har rn0m Päj™branschen skyldig­

heten att fora anteckningar och bevara dessa såsom underlag för deklara­

tions- och uppgiftsskyldighetens fullgörande i mycket sto/utsträckning

åsidosatts av palsdjursuppfödarna och, vilket indirekt framgått även af

uppköparna. Kammarraltens erfarenhet härrör från något hundratal av

ammanatten provade mål rörande taxering av pälsdjursuppfödare. I ett

Kungl. Maj. ts proposition nr 4.9 år 1966

Kungl. Maj.ts proposition nr 40 or lOdli

11

mycket stor antal lall liar några anteckningar inte kunnat företes och i de

fall, då sådana framlagts, har de mycket ofta varit av sådan beskaffenhet,

att de helt saknat värde som grund för deklarationen. Stundom torde avsak­

naden av anteckningar ha berott på oförstånd hos den skattskyldige, men

mycket ofta har med sannolikhet läget varit det, alt anteckningar inte förts

eller att de undanhållits myndigheterna som ett led i eu medveten under­

deklaration. Kammarrätten fortsätter.

Med utgångspunkt från det sagda finner kammarrätten den i promemo­

rian föreslagna skyldigheten att föra räkenskaper m. m. vara motiverad.

Det borde ligga i sakens natur, att eu näringsidkare bör föra kassabok och

förteckning över tillgångar och skulder och förslaget i denna del innebär

sålunda endast ett minimikrav på räkenskapsböcker. Skyldigheten att upp­

rätta inköps- och försäljningsnotor m. m. kan möjligen te sig betungande

för den, som driver pälsdj ursuppfödning som bisyssla och därför måhän­

da kan antas vara mindre förtrogen även med enklare räkenskapsföring.

Å andra sidan är i sådan rörelse fråga om allenast ett begränsat antal affärs­

händelser. Sådana handlingar är emellertid från kontrollsynpunkt nödvän­

diga.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller, att skyldighet alt upp­

rätta försälj ningsnota bör åläggas vederbörande endast i de fall, då köparen

inte utfärdar handling (inköpsnota e. dyl.), varav de i 7 § angivna upp­

gifterna framgår. På notorna bör datum för transaktionen anges och på föl­

jesedlarna avsändningsdatum. Till andra stycket i 7 § bör fogas en bestäm­

melse att makulerade notor och följesedlar ej får utrivas ur stammen. Läns­

styrelsen i Gävleborgs län föreslår att i 6 § föreskrivs, att det skall åligga

köpare av foder av ifrågavarande slag att — om säljaren inte lämnar kvit­

terad faktura e. dyl. — upprätta inköpsnotor och sörja för att säljare på

dessa tecknar sin kvittens. Länsstyrelsen i Malmöhus län påpekar alt det

inte sällan förekommer att säljaren förnekar varje kännedom om den av

köparen uppgivna affären. Utöver lämnade föreskrifter bör även stadgas att

säljaren vid kontant likvid skall på notan kvittera det kontant mottagna

beloppet.

Utredningen för översyn av bokföringslagen ifrågasätter om inte föreskrif­

ten om blockstam bör utgå. Utredningen anför.

I andra stycket av 7 § förslaget till räkenskapsförordning för pälsdjurs-

uppfödare m. fl. föreskrivs, att de exemplar av notor, som skall behållas

av upprättaren, skall utgöras av i en blockstam fastsittande blad. I tredje

stycket av samma paragraf utsägs, att kravet på blockstam inte gäller i

fall då upprättaren med hjälp av maskinbokföring eller eljest tillämpar ett

redovisningssystem, som innebär fullgod verifiering av gjorda inköp och

försäljningar samt betryggande förvaring av ifrågavarande verifikationer.

Då det inte har angetts vilka kriterier som skall föreligga för att ett redo­

visningssystem skall anses innebära en fullgod verifiering av gjorda inköp

och försäljningar och således befria från kravet på blockstam och då syste­

met med blad i blockstam för övrigt torde för det närvarande vara ett

mera sällan använt hjälpmedel i kontorsarbetet, ifrågasätter utredningen,

42

om inte föreskriften om blockstam kan utgå och ersättas med bestämmelse

att alla notor och följesedlar skall — innan de tas i bruk — vara försedda

med tryckta nummer i löpande sifferföljd samt att redovisningssystemet

även i övrigt skall lämna fullgod verifiering av gjorda inköp och försälj­

ningar samt betryggande förvaring av verifikationerna.

Länsstyrelsen i Uppsala län framhåller, att varulagervärderingen är en

central fråga vid taxering av pälsdjursuppfödare. Det bör därför klart ut­

sägas i författningstexten vilka minimikrav som bör ställas i fråga om spe­

cifikation av varulagret. Det torde därför enligt länsstyrelsen böra göras

ett förtydligande tillägg till 10 § av innebörd att varulagret skall specifice­

ras i åtminstone följande poster a) avelsdjur, b) övriga djur, c) skinn, d)

foder, e) övrigt. Länsstyrelsen tillägger.

En annan fråga, som vållat mycket besvär i samband med taxering av

pälsdjursuppfödare, är hur redovisning skall ske av sådana skinn, som

vid bokslutstillfället lämnats till försäljning på auktion. En del uppfödare

redovisar f. n. sådana skinn såsom lager, andra såsom varufordran. Det

skulle vara av värde om en direkt anvisning om det rätta förfarandet på

denna punkt kunde ingå i den föreslagna lagtexten.

Liknande synpunkter anförs av länsstyrelserna i Östergötlands, Malmö­

hus, Värmlands, Örebro och Jämtlands län.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län framhåller att i förslaget saknas regler

för de skattskyldigas värdering vid utgången av varje räkenskapsår av före­

fintliga avelsdjur och andra levande besättningsdjur ävensom inneliggande

lager av skinn. Enligt länsstyrelsens mening är det önskvärt att normeran­

de anvisningar i detta hänseende lämnas av riksskattenämnden i likhet med

vad som tillämpas i fråga om värdering av djur vid beräkning av jordbruks-

inkomst enligt bokföringsmässiga grunder. Liknande synpunkter anförs av

länsstyrelsen i Kronobergs län.

Länsstyrelsen i Jämtlands län framhåller att det system med försälj-

ningsnotor, följesedlar, avräkningsnotor och inköpsnotor som föreslagits

får anses väl motiverat från taxeringskontrollsynpunkt. Länsstyrelsen till­

lägger.

Även om systemet med nämnda redovisningshandlingar övergångsvis

måste antas medföra vissa svårigheter i den praktiska tillämpningen, synes

dock förhållandena inom branschen vara sådana att införandet av det före­

slagna eller liknande system likväl får anses vara fullt befogat. På längre

sikt synes för övrigt några större svårigheter i tillämpningen inte behöva

uppkomma. Det synes i detta sammanhang vara av stort värde om viss in­

formation rörande ett ev. redovisningssystem av nu föreslagen art i sam­

band med förordningens införande kunde komma till stånd genom försorg

av vederbörande branschorganisation.

Kungl. Maj:ts proposition nr A9 år 1966

Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 196(i

43

Förslaget angående taxirörelse

Svenska droskbilägareförbundet framhåller att förbundet rekommende­

rat sina medlemmar att använda dagbok och redovisningsblanketter, som

i huvudsak innehåller uppgifter av den art och den omfattning, soin för­

slaget till förordning innebär. Förbundet anser dock att den i 4 § tredje

stycket föreskrivna skyldigheten att på körrapport ange arten av linjetia-

fik inte är av behovet påkallad. Ej heller anser förbundet det i 5 § andra

punkten upptagna kravet att i beställningsjournal skall antecknas beställa­

res namn och adress, tid för varje körnings början och slut samt från och

till vilken plats körning utförts har reell betydelse för att erhålla den kon­

troll, som avses med förslaget till förordning. Förbundet tillägger.

För övrigt synes det inte förenligt med den service, som utövarna av taxi­

yrket har att lämna allmänheten, att av en beställare kräva uppgift om

namn och adress, innan körning verkställs. Sådana uppgifter torde for öv­

rigt i flertalet fall vara omöjliga att erhålla. Vidare synes det inte erforder­

ligt med dubbelnotering av genom taxameter utvisad total väglängd å kor-

rapport och i beställningsjournal. Detta medför ett onödigt dubbelarbete.

Förbundet föreslår därför att sista meningen i nämnda paragraf erhåller

följande lydelse: Vid slutet av varje vecka skall i journalen antecknas av

taxameter utvisad total väglängd, därest inte sådan anteckning redan

skett på körrapport vid körning enligt taxametern.

Vidare anser förbundet att bestämmelsen i 6 §, att anteckning skall ske

om den totala väglängd, som den med bilens hastighetsmätare kombinerade

väglängdsmätaren utvisar, bör utgå. Bestämmelsen saknar enligt förbun­

dets mening betydelse. Full överensstämmelse mellan taxameter och väg-

längdmätare kan för övrigt av olika tekniska skäl inte ernås. Taxametern

utvisar alltid den totala väglängd som bilen tillryggalägger.

Liknande synpunkter anförs av Motorbranschens riksförbund, Svenska

omnibusägareförbundet, Svenska lokaltrafikföreningen och Svenska last-

trafikbilägareförbundet.

Hovrätten för Västra Sverige anser att definitionen i 1 § bör preciseras till

att avse endast taxirörelse i vedertagen mening dvs. yrkesmässig beställ-

ningstrafik med personbil för personbefordran. Som konsekvens härav

måste 4 § sista stycket och 5 § omarbetas. Körningar som där avses bör an­

tecknas i körrapport. Därjämte kan en beställningsjournal föras över be­

ställda körningar för vilka priset skall beräknas på annat sätt än enligt

taxameter. Anteckningarna i beställningsboken torde dock kunna göras

mindre utförliga, om körningen redovisas även i körrapporten.

Överståthållarämbetet framhåller att körrapporternas värde som kon­

trollmedel skulle öka i inte oväsentlig mån, om de i 4 § meddelade före­

skrifterna kompletterades enligt följande.

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1966

1. Körrapport skall utskrivas med genomskriftskopia på »blockad for­

mulär.

2. Noteringarna i varje särskilt block må endast avse en och samma bil.

3. Formulären till körrapporter skall vara i förväg numrerade i löpande

sifferföljd.

4- Originalet av körrapport förutsättes löpande uttas ur blocket som

verifikation till de i kassaboken dag för dag noterade inkörssummorna,

medan ett exemplar av kopian alltid skall kvarsitta i blockstammen.

5. Föraren av bilen skall med sin namnunderskrift bestyrka riktigheten

av de på körrapport lämnade uppgifterna.

Enligt vad ämbetet inhämtat tillhandahåller droskägarnas lokala bransch­

organisation i Stockholm, Taxi trafikförening u. p. a., sedan ca ett år till­

baka via för medlemmarnas räkning särskilt organiserat inköpsorgan kör-

rapportblock, som på ett undantag när — förarna förutsättes inte bestyrka

rapporterna — anpassats till nämnda önskemål.

Ämbetet framhåller vidare att inte bara linjetrafik utan även beställ-

ningstrafik till s. k. uppgjort pris bör redovisas på körrapport. Ämbetet

tillägger.

Upprätthålls kravet på sådan rapportering för alla förekommande ty­

per av körningar, synes den uppenbara fördelen kunna vinnas, att drosk-

ägaren icke blott kan verifiera samtliga inkomster i sin rörelse utan att

detta också kan ske på grundval av ett och samma primärmaterial. Det

sagda utesluter naturligtvis inte, att beställningsjournal, som varit erfor­

derlig för rörelsens behöriga bedrivande, får anses tillhöra de räkenskaps­

handlingar, som skall bevaras jämlikt de i 10 § av förordningen föreslagna

bestämmelserna.

Det synes enligt ämbetet vidare lämpligt att i förordningen uttryckligen

fastslås, att samtliga handlingar rörande köp och försäljning av rörelsen

tillhöriga bilar bör bevaras till styrkande av de uppgifter, som lämnas på

värdeminskningstablåer.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att körrapport — såsom i praktiken

torde vara vanligt — jämväl bör innefatta uppgift om tidpunkt (klockslag)

vid början och slut av varje körpass. Vidare bör i körrapport införas upp­

gift om längre avbrott i körpass. Hos de större lokala droskstationerna upp­

rättas visserligen för viss bestämd tid (år eller del därav) gällande s. k.

passlistor, innefattande uppgifter bl. a. om dygnets indelning i körpass samt

om de körpass den enskilde droskägaren har att fullgöra. Avvikelse från

passlistorna synes dock inte sällan förekomma, exempelvis vid stillestånd

på grund av större reparationer, frivilliga byten av körpass droskägare

emellan etc.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser att föreskrift bör lämnas beträf­

fande redovisningen av drickspengar.

Länsstyrelsen i Jämtlands län däremot anser det tveksamt huruvida ut­

tryckligt stadgande om skyldighet att föra anteckningar om drickspengar

45

hör införas i den föreslagna förordningen, oavsett alt drickspengar utgör en

så betydande inkomstpost att särskilda anteckningar däröver skäligen bor­

de föras. Vid företagna taxeringsrevisioner har nämligen framkommit att

sådana anteckningar, som för övrigt påträffats blott hos enstaka droskägare,

av skilda skäl befunnits vara från kontrollsynpunkt mindre tillfredsstäl­

lande. Med hänsyn härtill och då anteckningar av detta slag torde vara

främmande för det stora flertalet droskägare (liksom för hos dem anställ­

da förare) torde inkomsten i fråga enligt länsstyrelsens mening liksom

hittills för flertalet berörda skattskyldiga få beräknas på skönsmässig

grund.

Länsstyrelsen i Blekinge län framhåller att bestämmelserna i 4 och 5 §§

inte behöver bli alltför betungande när det gäller större rörelser. Däremot

kan det bli ett avsevärt utökat »skrivarbete» när det gäller mindre rörelser.

Länsstyrelsen anför.

Vissa rent praktiska problem synes kunna uppstå för de mindre före­

tagen bl. a. vid förandet av den i 5 § föreskrivna beställningsjournalen. Det

synes nämligen önskvärt att denna ständigt finns tillgänglig i bostad eller

på kontor, där beställningar mottas så att dessa fortlöpande kan noteras.

Å andra sidan torde det nästan vara nödvändigt att journalen medförs i

bilen för att övriga åligganden enligt 5 § skall kunna fullgöras. Man synes

i dessa fall böra lämna den möjligheten öppen, att i journalen endast in­

förs emottagna beställningar och att i stället körrapporterna utformas på

så sätt att däri lämnas övriga föreskrivna uppgifter om ifrågavarande kör­

ningar.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att man har anledning räkna med

att fullgörandet av räkenskapsskyldigheten i en del fall kan komma att

ställa tämligen stora krav på den skattskyldige. Länsstyrelsen tillägger.

Med hänsyn till att ingen av de föreslagna räkenskapshandlingarna eller

uppgifterna kan anses överflödig torde man emellertid få bortse härifrån.

Det torde få ankomma på taxeringsmyndigheten att i den praktiska till-

lämpningen i möjligaste mån beakta inom branschen förekommande extre­

ma förhållanden. Vid övervägandet av lagstiftningens lämplighet kan man

för övrigt fastslå, att det särskilt för ifrågavarande kategori av rörelseidka-

re — som ofta figurerar i taxeringsprocessen — kommer att innebära eu

klar förmån att erhålla möjlighet att med i lag föreskrivna räkenskaper

kunna styrka riktigheten av avlämnade deklarationer. I förslaget bör in­

byggas bestämmelse om anteckningsskyldighet beträffande uppburna dricks­

pengar. Bestämmelsen bör vara så utformad att den även kan tillämpas av

anställd personal.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län ifrågasätter om det är nödvändigt att fö­

reskriva två olika redovisningshandlingar, körrapport och beställnings-

journal. Vid räkenskapsgranskning hos droskägare anslutna till droskbil­

centralen i Mariestad befanns att alla anteckningar om utförda körningar

skett och kunnat ske i dagliga körrapporter.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län framhåller att det är angeläget att även de,

Kungl. Maj:ts proposition nr \9 år 1966

46

som bedriver yrkesmässig trafik för godsbefordran, blir föremål för lik­

nande lagstiftning. Framför allt på landsbygden torde det även vara van­

ligt förekommande, att en rörelseidkare driver såväl lastbils- som person-

bilsåkeri.

Länsstyrelsen i Värmlands län anser att innehavare av taxirörelse även

bör åläggas att föra anteckningar om bilens användning för eget bruk. Om­

fattningen av privatkörningen kan nämligen vara mycket olika. Länsstyrel­

sen anför.

För vissa rörelser på landsbygden är den egentliga taxikörningen av myc­

ket ringa omfattning. Vederbörande kör skolskjutsar och använder i övrigt

bilen huvudsakligen för privatkörning, vilken i sådana fall kan utgöra en

betydande del av den totala körsträckan. I andra fall kan privatkörningen

vara obetydlig. För att i detta avseende få en rätt avvägning mellan de oli­

ka taxi-innehavarna, bör vederbörande vid privatkörning anteckna mätar-

ställning vid resans början och slut. Vid bedömning av förhållandet mellan

redovisade intäkter och kostnaderna för drivmedel är det också av stort

värde att uppgift finns om körsträckan för bilens användning för privat

bruk.

Länsstyrelsen i Jämtlands län framhåller att sedan ett antal år tillbaka

beräknas förmånen av bilens privata nyttjande regelmässigt för samtliga

droskägare i länet till 500 kr., vilket värde så gott som undantagslöst accep­

terats av de skattskyldiga. Länsstyrelsen tillägger.

Det synes dock kunna ifrågasättas huruvida inte denna schablonberäk­

ning i åtskilliga fall är för låg. Mot bakgrunden av det nu anförda får det

anses angeläget att i förordningen meddelas närmare föreskrift rörande an­

teckningar till ledning för beräkning av värde på bilens privata nyttjande.

Med hänsyn till att systemet över huvud taget förutsätter en tämligen långt

gående anteckningsskyldighet lärer inte kunna invändas, att skyldigheten

att separat anteckna privat körning blir för betungande.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser att bestämmelserna framstår

som onödigt rigorösa då det gäller en droskägare på landsbygden, som kör

sin egen bil och tillämpar sin egen taxipolitik i konkurrens med andra

droskägare och med privatbilisterna. För honom saknar taxameterns data

och följaktligen även på dessa data grundade körrapporter i stort sett värde

från kontrollsynpunkt. Länsstyrelsen säger sig ha övervägt någon form av

dispensförfarande för dessa enmansföretag men inte funnit någon lämplig

lösning. Vidare framhåller länsstyrelsen att föreskriften om att beställarens

namn och adress skall uppges torde vålla praktiska svårigheter. På lands­

bygden torde beställningstrafik ofta vara den regelmässiga formen för drosk-

rörelser. Den beställande allmänheten lär enligt länsstyrelsen knappast

ha förståelse för sådant ingrepp i anonymitetsskyddet.

Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Jämtlands län. Enligt

nämnda länsstyrelse synes böra övervägas huruvida inte bestämmelserna rö­

rande beställningsjournal bör utformas på i huvudsak följande sätt. Note­

Kungl. Maj.ts proposition nr 49 år 1966

47

ringarna i journalen inskränks till att omfatta skolskjutsar och andra kör­

ningar åt det allmänna, förhandsbeställda resor åt slutna sällskap, körning­

ar till och från flygplats och liknande.

Länsstyrelsen i Jämtlands län ifrågasätter om inte i förordningen hör

stadgas skyldighet att i förteckningen rörande vederbörandes ekonomiska

ställning tydligt hålla isär å ena sidan skulder, som avser bil och andra an­

läggningstillgångar, och å andra sidan skulder för reparationer, reservdelar

o. dyl. Ett enkelt sätt att efterkomma ett stadgande av denna innebörd sy­

nes vara att hos leverantören hemställa att denne inte i viss accept eller på

visst konto sammanför belopp, som från köparens synpunkt är av nu åsyftad

olikartad karaktär.

Kungl. Maj.ts proposition nr 4.9 är 1966

Departementschefen

Enligt 20 § TF är den, som är skyldig avge deklaration eller annan uppgift

till ledning för egen taxering eller uppgift till ledning för annans taxering,

skyldig att även i skälig omfattning genom räkenskaper, anteckningar

eller på annat lämpligt sätt sörja för att underlag finns för deklarations-

eller uppgiftsskyldighetens fullgörande och för kontroll därav. Underlaget

skall bevaras under sex år efter utgången av det kalenderår underlaget av­

ser. I 121 § första stycket TF stadgas att den som uppsåtligen eller av grov

oaktsamhet åsidosatt skyldigheten att sörja för och bevara underlag och

som därigenom omöjliggjort eller allvarligt försvårat fullgörande av dekla­

rations- eller uppgiftsskyldigheten eller kontroll därav kan dömas till dags­

böter. Är fråga om uppsåtligt brott och är omständigheterna synnerligen

försvårande kan straffet bli fängelse i högst sex månader.

Bestämmelserna i 20 och 121 §§ TF erhöll nuvarande lydelse genom be­

slut av 1961 års riksdag enligt förslag som framlades i prop. 1961: 100. I

propositionen framhöll jag att jag var övertygad om att det för särskilda

yrkeskategorier var nödvändigt att föreskriva mera preciserade bestämmel­

ser om vilka anteckningar m. m. som skulle föras. Dylika föreskrifter bor­

de, liksom den nuvarande förordningen om bokföringsskyldighet för vissa

jordbrukare, antas av Kungl. Maj :t och riksdag gemensamt. Bevillningsut-

utskottet uttalade i sitt av riksdagen godkända utlåtande att den omständig­

heten att BL blev föremål för översyn inte borde hindra att, om så befanns

ändamålsenligt, särskilda föreskrifter om räkenskapers förande meddelades

i TF. Huruvida dessa senare borde inarbetas i BL var huvudsakligen en

praktisk fråga till vilken ställning fick tas då utredningsarbetet slutförts.

Självfallet borde, framhöll utskottet vidare — oavsett vilket system som

slutgiltigt valdes — tillses att upplysning spreds om bestämmelsernas inne­

börd

m. m.

48

Riksskattenämnden har nu utarbetat förslag till särskilda bokförings-

regler för tandläkare, kreaturshandlare, pälsdjursuppfödare och dem som

driver taxirorelse m. fl. Erfarenheten har visat att det för dessa yrkeskate­

gorier är önskvärt från taxeringskontrollsynpunkt med mera preciserade

regler angående anteckningsskyldighet m. m. Liknande bestämmelser bör

emellertid gälla även för andra grupper skattskyldiga och riksskattenämnden

kommer därför att utarbeta förslag till särskilda bokföringsregler för ytter­

ligare kategorier skattskyldiga allteftersom behov av sådana regler visar sig

föreligga.

De hittills överlämnade förslagen har i vanlig ordning remitterats för

yttrande till olika myndigheter och näringsorganisationer. De föreslagna

bestämmelserna har i princip tillstyrkts av det helt övervägande antalet re­

missinstanser. Behovet av sådana regler har vitsordats bl. a. från länssty­

relsernas sida. De remissinstanser som ställt sig avvisande till förslagen eller

varit tveksamma om de nu bör genomföras har som skäl härför främst an­

fört att man först bör avvakta resultatet av den pågående översynen av BL.

För den som är bokföringsskyldig enligt BL och även för räkenskaper en-

ligt lagens föreskrifter torde räkenskaperna i regel utgöra ett godtagbart un­

derlag för taxeringskontrollen. I än högre grad bör detta bli fallet efter den

översyn av BL som f. n. pågår och som skall ske med beaktande även av

den funktion lagen skall fylla i skattehänseende. Då jag år 1961 uttalade

mig för särskilda bokföringsregler för vissa yrkeskategorier avsåg jag därför

inte sådana skattskyldiga på vilka BL och jordbruksbokföringsförordning-

en är tillämpliga.

De av riksskattenämnden föreslagna bestämmelserna avser emellertid så­

väl bokformgsskyldiga som icke bokföringsskyldiga. För de yrkeskatego­

rier det nu gäller krävs för en effektiv taxeringskontroll att de skattskyl­

diga dels för vissa speciella böcker eller handlingar, dels upprättar inkomst-

och utgiftsverifikationer på visst sätt. Bestämmelserna i nu gällande BL är

inte till fyllest från taxeringskontrollsynpunkt. Det är, som Föreningen

Auktoriserade revisorer påpekat, en allvarlig brist i vår nuvarande BL att

den inte tillräckligt klart ställer krav på en tillfredsställande inkomstveri-

fiering. Jag delar därför riksskattenämndens uppfattning att de speciella

bokföringsreglerna i princip bör gälla såväl bokföringsskyldiga som icke

bokföringsskyldiga skattskyldiga.

Såsom redan nämnts har flera remissinstanser ifrågasatt om inte re­

sultatet av den pågående översynen av BL bör avvaktas innan speciella bok­

föringsregler i skattehänseende utfärdas för vissa yrkeskategorier. Man

torde kunna förutsätta att en ny BL kommer att på ett helt annat sätt än

den nuvarande tillgodose även fiskala intressen. Sannolikt kommer lagen

att omfatta t. ex. alla privatpraktiserande tandläkare och ställa krav på in­

komst- och utgiftsverifikationer vilka motsvarar de som riksskattenämn-

Kungl. Maj.ts proposition nr 4.9 år 1966

Kungl. Maj.ts proposition nr 4!) år 1966

49

den uppställt i förslagen rörande kreaturshandlare och pälsdjursupptödare.

Det är därför inte osannolikt att de speciella bokföringsregler, varom nu är

fråga, blir helt eller delvis överflödiga när den nya BL trätt i kraft. Eventu­

ellt kan dessa regler då upphävas. Det kan kanske visa sig lämpligt att de

från skattesynpunkt erforderliga relativt fåtaliga föreskrifter, som inte

täcks av den nya BL, meddelas av Kungl. Maj :t (eller myndighet under

Kungl. Maj :t) som tillämpningsföreskrifter till BL.

Enligt vad jag inhämtat torde utredningen för översyn av bokförings­

lagen inte komma att avge sitt betänkande under innevarande år. Även om

så blir fallet måste man räkna med att det tar flera år innan en ny BL

kan träda i kraft. Med hänsyn till att alla åtgärder måste vidtas för att

effektivisera taxeringskontrollen anser jag det inte försvarbart att dröja

ytterligare med att införa de speciella bokföringsregler, om vilka nu är

fråga, även om dessa regler kan komma att ersättas av liknande bestäm­

melser i den nya BL. Jag kan därför tillstyrka att de av riksskattenämnden

utarbetade förslagen läggs till grund för lagstiftning.

Några remissinstanser har vänt sig mot att man skapar en flora av bok­

föringsregler som kan vara svår att överblicka för de skattskyldiga. Det

synes dock, i varje fall i avbidan på den nya BL, lämpligt att de speciella

bestämmelser, som skall gälla utöver nuvarande BL, utfärdas för varje

yrkeskategori för sig. Bokföringsreglerna kan då utformas med särskild

hänsyn till inom berörda kategorier förekommande problem. Den skattskyl­

dige behöver ta del av endast de bestämmelser, som rör den yrkeskategori

han tillhör. I regel torde därför inte vara något att vinna på att söka sam­

arbeta de olika författningsförslagen. Ett undantag synes dock utgöra de

förslag som avser kreaturshandlare in. fl. resp. pälsdjursuppfödare m. fl.

Det gäller här i huvudsak skattskyldiga som driver handel med djur eller

produkter av djur och det synes därför naturligt att samla dessa bestäm­

melser i en författning.

De olika författningarna synes böra utformas så att föreskrift i första

hand lämnas om de speciella handlingar m. m., som inte omfattas av

BL:s bestämmelser. Dessa föreskrifter gäller sålunda vid sidan av BL:s

regler och berör alla skattskyldiga som tillhör ifrågavarande yrkeskategori

oberoende av om de är bokföringsskyldiga eller ej. För inte bokförings-

skyldiga bör därefter föreskrivas de grundnoteringsböcker in. in. som

från taxeringsmässiga synpunkter framstår som ett nödvändigt minimum.

Jag delar den uppfattning som kommit till uttryck i flera remissytt­

randen att straffbestämmelserna inte bör vara strängare än straffbestäm­

melserna i 121 § TF. Sistnämnda bestämmelser är tillämpliga på den som

omöjliggjort eller allvarligt försvårat fullgörande av deklarations- eller upp-

giftsskyldighet eller kontroll därav genom att inte sörja för och bevara

underlag. Några särskilda straffbestämmelser behövs därför inte i nu ifrå-

4 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 49

50

Kurtgl. Maj:ts proposition nr 49 år 1966

gavarande förordningar. Frågan huruvida straffbestämmelserna i 121 §

törsta stycket TF bör skärpas såsom riksåklagarämbetet ifrågasätter synes

böra anstå i avvaktan på den översyn av skattestrafflagen som f. n. pågår.

Såsom utredningen för översyn av bokföringslagen påpekat bör vidare i de

nu aktuella författningarna utsägas att åsidosättande av föreskrifterna inte

medför ansvar för bokföringsbrott enligt 11 kap. 5 § brottsbalken.

De av riksskattenämnden överlämnade förslagen har omarbetats inom

finansdepartementet enligt de riktlinjer jag nu angett och med hänsyn

till vad som framkommit vid remissbehandlingen. Beträffande detaljerna

i de omarbetade förslagen får jag anföra följande.

Förslaget angående tandläkare

1-5

§§.

Förordningens bestämmelser omfattar inte den som upplåtit sin tandlä-

karpraktik i dess helhet till annan. En sådan person driver icke tandläkar-

praktik. Det är i sådant fall arrendatorn som driver tandläkarpraktiken

och som blir skyldig att föra räkenskaper enligt förordningen. Något sär­

skilt stadgande härom synes inte erforderligt.

Någon uttrycklig skyldighet att föra tidsbeställningsbok har inte före­

skrivits. Som riksskattenämnden framhållit måste tandläkarna alltid göra

något slag av noteringar om tidsbeställning. Dessa anteckningar som vanli­

gen görs i en särskild bok är som kammarrätten påpekat enligt gällande

bestämmelser i TF att anse som underlag för deklarations- och uppgifts-

skyldighetens fullgörande. De skola således bevaras i sex år och erinran

härom har gjorts i 7 §.

Såsom Sveriges tandläkarförbund framhållit kan man tänka sig olika

system för att få identifikation och korrespondens mellan dagbok och

patientkort. Från skattesynpunkt är det av väsentlig betydelse att tand­

läkarna tillämpar ett enhetligt system. Att förse patienterna med nummer

är, som medicinalstyrelsen framhåller, inte någon nyhet och kan inte

medföra någon större arbetsbelastning. Det förhållandet att adressupp­

gifterna för patienterna och nagon gang även namnen kan bli inaktuella

på grund av adress- och namnändringar är snarast ett skäl för att åsätta

patienterna nummer. Jag kan därför tillstyrka att bestämmelserna på

denna punkt utformas enligt riksskattenämndens förslag.

Såsom medicinalstyrelsen och länsstyrelsen i Värmlands län framhållit

är det lämpligt att anteckningarna rörande de odontologiska förhållandena

och de ekonomiska mellanhavandena förs på samma kort. Någon uttryck­

lig föreskrift härom bör dock inte meddelas i förordningen.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har påpekat att det inte är ovan­

ligt att tandläkare byter arbetsprestationer mot varor eller tjänster hos

51

andra näringsidkare. I sådana iall skall på patientkortet liksom åven i

dagboken givetvis antecknas det arvode behandlingen skulle ha betingat

vid kontant betalning. Samtidigt bör antecknas på vad sätt likvid erhål­

lits. I 3 § stadgas att på patientkort eller i patientbok skall antecknas samt­

liga ekonomiska mellanhavanden med patienter i anslutning till behand­

lingen. I 4 § har närmare angetls vilka noteringar som skall göras.

Såsom bl. a. överståthållarämbetet framhållit innebär de krav som

nu ställts inte något väsentligt merarbete för den som redan tidigare lagt

upp sin redovisning i enlighet med den rekommendation, som Sveriges

tandläkarförbund gett sina medlemmar. För den som driver tandläkar-

praktik i mycket stor omfattning och ined många anställda tandläkaic

kan det möjligen vara vissa svårigheter att helt uppfylla de föreskrifter

som lämnas i 3 och 4 §§. Det synes därför lämpligt att riksskattenämnden

får befogenhet att medge undantag helt eller delvis från dessa bestäm­

melser om det kan konstateras att räkenskaperna ändock förs på ett från

skattesynpunkt tillfredsställande sätt.

6

§•

Flertalet tandläkare torde inte vara bokföringsskyldiga enligt nu gällande

BL. Bestämmelserna i 6 § gäller därför flertalet tandläkare. I likhet med

bl. a. utredningen för översyn av bokföringslagen anser jag att man i de nu

aktuella författningarna liksom i BL bör använda uttrycket dagbok i stallet

för kassabok. Den ändrade beteckningen innebär dock inte att man staller

större krav på denna bok än riksskattenämnden avsett. Inkomsterna skall

— som Sveriges tandläkarförbund framhållit i sin skriftliga rekommenda­

tion till medlemmarna och som återgetts i det föregående dagligen an­

tecknas i dagboken. Detsamma gäller även utgifter i rörelsen. Då uppgift

om patients betalning skall göras på patientkortet kan sådana inkomster un­

der dagen antecknas i en post i dagboken med angivande av numren på

de patienter från vilka betalning erhållits. Privata insättningar i och uttag

ur rörelsen skall införas i dagboken den dag de verkställs.

Såsom länsstyrelsen i Blekinge län påpekat är det lämpligt att tandläkar­

na använder sig av en kolumnbokföring. Sveriges tandläkarförbund har ut­

arbetat en sådan kassabok vilken torde användas av många tandläkare. Nå­

gon uttrycklig föreskrift om att sådan bok skall användas anser jag dock

inte böra ges.

Förteckningen över tillgångar- och skulder bör, sasom framhållits i flera

remissyttranden, begränsas till att avse tillgångar och skulder i rörelsen vid

utgången av varje räkenskapsår.

Kungl. Maj.ts proposition nr 49 är 1966

7 §•

Skyldigheten att bevara handlingar gäller givetvis alla handlingar som har

betydelse för rörelsen även om de inte uttryckligen föreskrivits i förord­

ningen t. ex. anteckningar om tidsbeställningar från patienter.

52

För icke bokf öringsskyldig skattskyldig bör tiden för förvaring av hand­

lingar inte utsträckas längre än som stadgas i 20 § TF. För den som har

brutet räkenskapsår bör tiden räknas från utgången av det kalenderår,

under vilket räkenskapsåret utgår. Det bör påpekas att sådan journal över

patient, som föreskrivs i tandläkarinstruktionen, skall försvaras i tio år.

Såsom riksskattenämnden framhållit är inkomst av tandläkarpraktik att

hänföra till inkomst av rörelse. Enligt KL:s bestämmelser skall inkomsten

darfor beräknas enligt bokföringsmässiga grunder. Det får ankomma på riks­

skattenämnden att ge vägledande anvisningar angående olika problem, t. ex.

beträffande fordringar, som kan aktualiseras vid tandläkares taxering.

Kungl. Mnj:ts proposition nr 49 år 1966

Förslaget angående handel med djur m. m.

1 och 2 §§.

Såsom jag tidigare framhållit synes förslagen beträffande kreaturshand­

lare m. fl. och pälsdjursuppfödare m. fl. lämpligen böra sammanföras i

en författning. Det gäller här i huvudsak skattskyldiga som driver handel

med djur och produkter av djur. Verksamheten torde ofta vara att anse som

handel i BL:s mening. Åtskilliga skattskyldiga inom de i förslagen avsedda

grupperna torde dock driva verksamheten på sådant sätt att BL inte är till-

lamplig eller det i vart fall är tveksamt om bokföringsskyldighet föreligger.

Erfarenheterna från taxeringskontrollen har visat att många av de skatt­

skyldiga som omfattas av bestämmelserna inte har de inkomst- och utgifts-

verifikationer, som är nödvändiga både för kontrollen av deras egen taxe-

ling och för att de skall kunna lämna föreskrivna kontrolluppgifter enligt

37 och 39 §§ TF och enligt kungörelsen den 9 december 1955 (nr 671) om

skyldighet i vissa fall att avlämna kontrolluppgifter för inkomsttaxeringen.

Det är därför nödvändigt att föreskrift lämnas om hur dylika verifikationer

skall utfärdas.

Såsom framhållits i flera remissyttranden innebär förslaget för de större

företagen i stort sett inte någon utvidgning av detalj redovisningen utöver

vad som hittills tillämpats. Med hänsyn härtill skulle undantag från be­

stämmelserna inte vara erforderliga. Å andra sidan är bestämmelserna över­

flödiga för de större företagen, som har ett tillfredsställande redovisnings­

system. Jag vill därför tillstyrka att bestämmelserna inte skall gälla sådan

bokföringsskyldig rörelseidkare, som har inkomst- och utgiftsverifikationer

likvärdiga med dem som föreslås i förordningen och förvarar dessa på be­

tryggande sätt. Riksskattenämndens förslag kan sägas i princip innefatta

motsvarande undantagsbestämmelse även om undantagsbestämmelsen enligt

nämndens förslag formellt avser endast skyldigheten att ha inköps- och för-

säljningsnotor i blockstam.

53

Kungl. Maj. ts proposition nr \9 dr 1966

3 och 4 §§.

Kravet på att inköpsnota skall upprättas hör som Sveriges grossistförbund

framhållit begränsas till de fall, då köp sker från inhemsk uppfödare eller

inhemsk producent eller inhemsk idkare av skogsbruk. Denna begränsning

gäller dock inte pälsdjursuppfödares inköp av foder åt pälsdjur.

Såsom överståthållarämbetet påpekat är enligt förslaget en detaljist

skyldig att upprätta inköpsnota när han i en partihandelscentral köper

från en säljare som även är producent av varan. Däremot föreligger det

inte någon skyldighet enligt förordningen för säljaren, producenten, att

utfärda försäljningsnota. Frånsett uppfödare av pälsdjur gäller förord­

ningens bestämmelser endast rörelseidkare som både köper och säljer,

dvs. driver handel med sådana varor som anges it §. En trädgårds­

mästare som odlar och säljer trädgårdsprodukter är sålunda inte skyldig

att upprätta försäljningsnota enligt förordningen. En restaurangägare

eller konditor som köper ägg direkt från producent och förbrukar dessa

i sin rörelse omfattas inte heller av förordningens bestämmelser. De driver

inte handel med ägg. I något undantagsfall kan möjligen skyldighet upp­

komma för såväl säljare som köpare att upprätta nota. Principen synes

böra vara den att försäljningsnota alltid skall upprättas. Inköpsnota be­

höver däremot inte upprättas om köparen antingen erhåller försäljnings-

nota från säljaren eller erhåller faktura eller kvitto från denne som upptar

de uppgifter, vilka skall framgå av inköps- eller försäljningsnota. Har

kontrakt angående viss affär utväxlats mellan parterna, vilket ofta sker

när det gäller skogsprodukter, ersätter kontraktet såväl inköps- som för­

säljningsnota, om kontraktet innehåller de uppgifter som skall framgå

av sådan nota.

Några remissinstanser har framhållit att säljaren bör teckna sin kvittens

på den inköpsnota köparen upprättar. Det är givetvis önskvärt att så sker

men uttrycklig föreskrift härom torde inte böra intas i förordningen. Det

ligger i köparens eget intresse att ha kvitto i någon form från säljaren.

Från kontrollsynpunkt synes, som riksskattenämnden framhållit, knap­

past erforderligt att inköpsnotor upprättas när det gäller inköp av mjölk.

7 §•

Utredningen för översyn av bokföringslagen har ifrågasatt om det bör före­

skrivas att notorna skall utgöra i blockstam fastsittande blad. Kravet pa

blockstam gäller genom undantagsbestämmelsen i 1 § inte för sådana före­

tag, som har en fullgod verifiering av inköp och försäljningar samt en be­

tryggande förvaring av dessa verifikationer. Det kan möjligen i några fall

vara svårt för en skattskyldig att veta om undantagsbestämmelsen för hans

del är tillämplig. Emellertid bör i sådana fall besked kunna erhållas från

vederbörande taxeringsintendent eller från riksskattenämnden. När det

gäller företag som inte är bokföringsskyldiga, vilka är relativt många på

54

Kungi. Maj:ts proposition nr 49 år 1966

detta område, utgör kravet på att notorna skall utgöra i blockstam fast­

sittande blad en viss garanti för att verifikationerna förvaras på tillfreds­

ställande sätt i ordnat skick. Detsamma gäller de bokföringsskyldiga före­

tag som inte omfattas av undantagsbestämmelserna i 1 §.

I dagboken bör i förekommande fall för varje köp eller försäljning anges

numret på inköps-, försäljnings- eller avräkningsnota.

8 §.

Den som inte är bokföringsskyldig skall föra dagbok över inkomster och

utgifter i rörelsen samt beträffande insättningar i och uttag ur rörelsen.

Sveriges hantverks- och industriorganisation har framhållit att mindre

företag ofta inte har möjlighet att göra dagliga noteringar av affärshän­

delser i dagbok. Om allegat finns vid betalningstillfället för alla in- och

utbetalningar och allegaten förvaras ordnade på eif betryggande sätt, kan

bokföringen givetvis bli riktig även utan daglig bokföring. Har emellertid

en sådan handling kommit bort kan en efteråt gjord konstruktion av bok­

föringen lätt bli felaktig. Endast daglig notering av inkomster och utgifter

är en garanti mot sådana felaktigheter. Så länge BL föreskriver daglig note­

ring i dagbok av affärshändelserna anser jag att motsvarande bestämmelse

bör finnas i de bokföringsregler varom nu är fråga. För de rörelseidkare som

inte är bokföringsskyldiga enligt BL torde affärstransaktionerna inte vara

mer omfattande än att daglig notering av dessa är möjlig. Det får ankomma

på utredningen för översyn av bokföringslagen att pröva om och i vad mån

kravet på daglig notering i dagbok kan frångås när det gäller mindre före­

tag.

I förteckningen över tillgångar och skulder bör lagret, som flera remissin­

stanser framhållit, uppdelas i poster. För varje post skall värde anges. Be­

träffande inventeringsvärdet för lagertillgångar bör i princip gälla samma

regler som i förordningen den 27 maj 1955 (nr 257) om inventering av varu­

lager vid inkomsttaxeringen. Det är således anskaffnings- eller produktions­

värdet som skall anges.

Även när det gäller nu ifrågavarande förordning får det ankomma på

riksskattenämnden att vid behov ge vägledande anvisningar. Nämnden bör

också i samråd med vederbörande branschorganisationer verka för att

de skattskyldiga får kännedom om de nya bestämmelserna och även

får de råd och anvisningar angående uppläggningen av räkenskaperna

m. m. som kan vara erforderliga.

Förslaget angående taxirörelse

1-3 §§.

Flertalet av de skattskyldiga som berörs av denna förordning är inte

bokföringsskyldiga enligt BL. Såsom framgår av yttrandet från Svenska

droskbilägareförbundet har förbundet rekommenderat sina medlemmar att

55

använda dagbok och redovisningsblanketter av i huvudsak det slag som

riksskattenämnden föreslår. Vid taxeringsrevisioner har emellertid konsta­

terats att många droskägare inte följt denna rekommendation. Det synes

därför lämpligt alt föreskriva skyldighet att föra från skattesynpunkt er­

forderliga räkenskapshandlingar.

I likhet med flera remissinstanser anser jag att alla slag av körning­

ar bör antecknas i körrapport. Såsom länsstyrelsen i Jämtlands län fram­

hållit bör tidpunkten för början och slutet av körpasset anges liksom

även om avbrott skett i detsamma. Om priset för körning beräknats på

annat sätt än enligt taxameter skall för varje körning anges tid då kör­

ningen började och slutade. Uppgift om beställarens namn och adress synes

inte erforderlig.

Då rörelsen drivs utan anställd personal sker inte någon indelning i

körpass. Det bör för sådana fall föreskrivas att körrapport inte får om­

fatta längre tid än ett dygn. Om rörelseidkaren för beställningsjournal

kan körrapporten i dylikt fall utgöra införingarna i journalen under ett

dygn kompletterade med de ytterligare uppgifter som körrapporten skall

innehålla.

Om alla körningar redovisas i körrapport synes någon skyldighet att

föra beställningsjournal inte behöva föreskrivas. Det är i första hand för

taxirörelser i större städer och tätorter som bestämmelser är nödvändiga.

I dessa fall gäller det huvudsakligen körningar enligt taxameter. Om

beställningsjournal förs vid sidan av körrapporter skall den givetvis be­

varas på samma sätt som andra räkenskapshandlingar.

Såsom överståthållarämbetet framhållit kan det från kontrollsynpunkt

vara önskvärt med ytterligare föreskrifter angående förandet av körrap­

porter. Jag anser dock att förordningens bestämmelser i princip bör be­

gränsas till vad som riksskattenämnden bedömt vara erforderligt. Detta

hindrar inte att myndigheterna i samråd med branschorganisationerna kan

verka för att körrapporterna utformas på visst sätt.

I likhet med länsstyrelsen i Jämtlands län anser jag att någon före­

skrift om anteckning av drickspengar inte bör intas i förordningen.

På körrapport bör vid varje månads utgång antecknas den totala våg­

längd, som den med bilens hastighetsmätare kombinerade väglängdmä-

taren utvisar. Detta är, som riksskattenämnden framhållit, nödvändigt för

kontroll av att utbyte inte sker av taxameter.

4 §•

Som flera remissinstanser framhållit kan svårighet ofta föreligga att

bedöma i vilken utsträckning bilen använts för privat bruk. Liksom be­

träffande drickspengar anser jag inte att anteckningsskyldighet i fråga om

sådan körning bör föreskrivas. Det ligger dock i den skattskyldiges eget

intresse att föra sådana anteckningar. Den uppgift som skall lämnas an­

Kungl. Maj. ts proposition nr 4.9 dr 19C>6

gående den totalt körda våglängden ger jämfört med körrapporterna en viss

vägledning för bedömningen av hur stor den privata körningen är.

Det är önskvärt att mindre taxirörelser använder sig av en kolumndag­

bok där omkostnaderna för droskrörelsen uppdelas i direkt anslutning till

utgiftsrubriceringen på rörelsebilagan (formulär nr 7 a) i självdeklaratio­

nen. Detta underlättar deklarationsarbetet för den skattskyldige. Det synes

vara en uppgift för vederbörande branschorganisationer att utarbeta en så­

dan dagbok i samråd med riksskattenämnden.

7 §•

I denna liksom i de övriga förordningarna har intagits en bestämmelse

om att närmare föreskrifter för tillämpningen av förordningen meddelas

av Kungl. Maj:t. Det är emellertid inte sannolikt att dylika föreskrifter

behöver utfärdas. Det får i första hand ankomma på riksskattenämnden

att ge de vägledande anvisningar för tillämpningen som eventuellt kan visa

sig önskvärda.

Bestämmelserna synes böra träda i kraft snarast möjligt. Ett visst råd­

rum bör dock ges de skattskyldiga att anpassa sig efter de nya reglerna

och jag föreslår därför att de sätts i kraft den 1 september 1966.

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1966

Angående tillämpningen av 20 och 121 §§ TF

Det kan som riksskattenämnden framhållit i sin tidigare återgivna skri­

velse inte godtas att den, som underlåtit att sörja för underlag för full­

görandet av deklarations- och uppgiftsskyldigheten, skall komma i bättre

läge ur åtalssynpunkt än den som väl skaffat sådant underlag men inte

bevarat detsamma under den föreskrivna sexårsperioden. Jag föreslår

därför att bestämmelserna i 20 § TF ändras så att även skyldigheten att

sörja för underlaget kvarstår under hela sexårsperioden.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga inom finans­

departementet upprättade förslag till

1) förordning om ändrad lydelse av 20 § taxeringsförordningen den

23 november 1956 (nr 623);

2) förordning om skyldighet för tandläkare att föra vissa räkenskaper

som underlag för taxering;

3) förordning om skyldighet för pälsdjursuppfödare, kreaturshandlare

m. fl. att föra vissa räkenskaper som underlag för taxering;

4) förordning om skyldighet för den som driver taxirörelse att föra

vissa räkenskaper som underlag för taxering.

57

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­

stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta pro­

tokoll utvisar.

Ur protokollet:

Hans Ohlsson

Kungl. Maj.ts proposition nr it) år 1966

5 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 49

58

Kunyl. Maj:ts proposition nr 49 år 1966

Bilaga 1

Riksskattenämndens förslag

till

Förordning

om skyldighet för vissa tandläkare att föra räkenskaper

såsom underlag för taxering

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Skattskyldig, som bedriver tandläkarpraktik, skall, därest inkomsten av

verksamheten enligt kommunalskattelagens bestämmelser är att hänföra till

inkomst av rörelse, såsom underlag för taxering föra räkenskaper för verk­

samheten pa sätt i denna förordning stadgas.

i 5®. ln,?ehaVare av rörelse> som ovan avses, upplåtit driften därav i dess

helhet till annan och ar den senares inkomst av driften enligt kommunal­

skattelagens bestämmelser att hänföra till inkomst av rörelse, föreligger icke

skyldighet för upplåtaren att föra räkenskaper enligt denna förordning.

Därest den skattskyldige är bokföringsskyldig enligt bokföringslagen skall

vad i denna förordning stadgas gälla utöver vad i nämnda lag föreskrives.

2 §-

Genom räkenskaperna skall lämnas redovisning såväl för rörelsens gång

som för den skattskyldiges ekonomiska ställning vid rörelsens början och

vid utgången av varje beskattningsår.

Till fullgörande härav skall den skattskyldige föra nedan angivna räken­

skaper och anteckningar:

a) kassabok upptagande inkomster och utgifter i verksamheten;

b) tidsbeställningsbok upptagande tid för och namn å varje patient med

vilken tidsöverenskommelse träffats;

c) patientkort eller patientbok upptagande för varje patient namn, pa­

tientnummer och samtliga ekonomiska mellanhavanden med patienten i

anslutning till behandling;

d) förteckning i löpande följd över patienternas nummer samt namn och

adresser; samt

e) förteckning i kassaboken eller i särskilt upplagd bok — över den

skattskyldiges samtliga tillgångar och samtliga skulder.

3 §.

Inforingar i de i 2 § angivna handlingarna skola göras med bläck skriv­

maskin, amhnpenna eller på annat varaktigt sätt. Radering får ej förekom­

ma, ej heller får något av innehållet genom överstrykning eller annorledes

göras oläsligt.

59

4 §.

Kassabok skall vara bunden och bava sidorna eller uppslagen numrerade

i löpande sifferföljd. Tomma mellanrum må ej lämnas, där enligt gängse

bolcföringsregler införingar skola göras i löpande följd. Göres ändring i eller

tillägg till införing, skall tillika riktigheten därav vitsordas och (lagen för

åtgärden utsättas. Ur kassabok må blad icke borttagas.

1 kassaboken skola inkomster och utgifter införas dagligen post för post.

Vid anteckning av likvider från patienter skall hänvisning ske till patientens

nummer å patientkort eller i patientbok. Under iakttagande härav må in­

komster under dagen av likartad beskaffenhet införas i en post.

1 kassaboken skall i övrigt upplysning på klart och överskådligt sätt läm­

nas om omkostnaderna för verksamheten samt om vad den skattskyldige i

penningar, varor eller eljest i verksamheten insatt eller därur uttagit.

5 §•

Tidsbeställningsbok skall vara bunden och antingen hava sidorna eller

uppslagen numrerade i löpande sifferföljd eller vara tryckt i form av ett ka-

lendarium. Ur tidsbeställningsbok må blad icke borttagas.

Kungl. Maj:ts proposition nr W) ur !!)(><>

6 §•

Å patientkort eller i patientbok skall efter varje avslutad behandlingspe­

riod antecknas den fordran, som uppkommit på grund av behandlingen un­

der perioden. Vidare skall där antecknas varje av patient erlagd betalning

för behandling med angivande av betalningsdag samt erlagt belopp.

7 §•

I förteckning, varom i 2 § e) sägs, skola den skattskyldiges samtliga till­

gångar och samtliga skulder såväl i som utom den ifrågavarande verksam­

heten specificeras och skall för varje post värde dära utsättas. Lösören, som

icke ingå i verksamheten, må dock upptagas i en post. Borgenärers och gäl-

denärers namn och fullständiga postadresser skola antecknas. Tillgångar och

skulder skola var för sig sammanräknas och skillnaden mellan slutsummor­

na utsättas.

8

§.

I 2 § omnämnda räkenskaper och anteckningar med tillhörande verifika­

tioner skola av den skattskyldige förvaras i ordnat skick. Av den skattskyl­

dige från tandtekniker eller annan leverantör av produkter för rörelsen er­

hållna särskilda följesedlar skola därvid hänföras till verifikationer. Samt­

liga handlingar skola bevaras under sex år efter utgången av det kalenderår

handlingarna avse; dock att, där den skattskyldige är bokföringsskyldig en­

ligt bokföringslagen, vad i nämnda lag är stadgat angående tid för förvaring

av räkenskapshandlingar skall gälla.

9 §•

Har någon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosatt skyldigheten

att föra och bevara i denna förordning föreskrivna räkenskaper och anteck­

ningar och har han därigenom omöjliggjort eller allvarligt försvårat fullgö­

rande av deklarations- eller uppgiftsskyldighet eller kontroll därav, dömes

till dagsböter. Föreligga vid uppsåtligt brott försvårande omständigheter,

må till fängelse i högst sex månader dömas.

60

Brott, varom i denna paragraf sägs, må av åklagare åtalas allenast efter

anmälan av taxeringsintendent.

10

§.

Kungl. Maj :t äger utfärda de närmare föreskrifter som erfordras för till-

lämpningen av denna förordning.

Kungl. Maj. ts proposition nr i9 år 1966

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1964.

I fråga om skattskyldig, som vid denna förordnings ikraftträdande bedri­

ver verksamhet varom i förordningen sägs, skall vad i 2 § är stadgat om skyl­

dighet att redovisa den ekonomiska ställningen vid rörelsens början i stället

avse redovisning av ställningen vid tidpunkten för förordningens ikraftträ­

dande. Skyldighet som nu sagts föreligger dock icke för skattskyldig, som

redan före förordningens ikraftträdande fört räkenskaper för verksamheten

och vars räkenskapsår icke sammanfaller med kalenderåret.

Kungl. Maj:ts proposition nr 49 är 1966

Öl

Bilaga 2

Riksskattenämndens förslag

till

Förordning

om skyldighet för den som bedriver verksamhet avseende köp och

försäljning av vissa husdjur, m. m. att föra räkenskaper såsom

underlag för taxering

Härigenom förordnas som följer.

1 §■

Skattskyldig, som bedriver verksamhet avseende köp och försäljning av

nötkreatur, hästar, svin, får, getter eller fjäderfä;

kött eller andra produkter av sådana djur eller från dem erhallna produ

ter *

andra

jordbruksprodukter eller trädgårdsprodukter; eller

avverkningsrätter, rundvirke, ved eller sågat, ej vidare bearbetat virke,

skall därest inkomsten av verksamheten enligt kommunalskattelagens be­

stämmelser är att hänföra till inkomst av rörelse, såsom underlag for taxe­

ring föra räkenskaper för verksamheten på sätt i denna förordning stadgas.

Sådan skyldighet föreligger dock endast om köp sker från uppfödare eller

producent eller från idkare av skogsbruk.

....

,

Vad i föregående stycke sägs om produkter från djur skall icke galla med

avseende å mjölk.

.............. ..

Vad i förordningen är stadgat om köp och försäljning skall aga motsva­

rande tillämpning beträffande byte. Därest den skattskyldige ar bokforings-

skyldig enligt bokföringslagen skall vad i denna förordning stadgas galla

utöver vad i nämnda lag föreskrives.

2

§.

Genom räkenskaperna skall lämnas redovisning såväl för rörelsens gång

som för den skattskyldiges ekonomiska ställning vid rörelsens början och

vid

utgången av varje beskattningsår.

Till fullgörande härav skall den skattskyldige dels över rörelsens gang fora

kassabok, upptagande inkomster och utgifter i rörelsen, dels ock over sin

ekonomiska ställning upprätta och i kassaboken eller i särskilt harfor upp­

lagd bok införa förteckning över den skattskyldiges samtliga tillgångar och

Därest verksamheten är av större omfattning, bör den skattskyldige dess­

utom föra de övriga räkenskaper, som med hänsyn därtill erfordras, exem­

pelvis växelbok och reskontra.

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 49 år 1966

3

§.

Inforingar i de i 2 § angivna handlingarna skola göras med bläck, skriv­

maskin anilmpenna eller på annat varaktigt sätt. Radering får ej förekom-

ma, ej heller får nagot av innehållet genom överstrykning eller annorledes

goras olashgt.

\id köp, som i 1 § omnämnd skattskyldig verkställer av i samma paragraf

omnamnda djur varor eller avverkningsrätter, skall inköpsnota upprättas,

dock endast dar kopet skett från uppfödare eller producent eller från idkare

av skogsbruk. Vid försäljning, som sådan skattskyldig verkställer av djur

varor eller avverkningsrätter som nyss sagts, skall försäljningsnota upprät-

tas‘ S,ky?dl?het. att uppratta försälj ningsnota föreligger dock ej med avse­

ende a försäljningar över disk och liknande fall inom detaljhandeln

^tA J „?-S‘ f.ller försäljningsnota skall den skattskyldige angiva dels namn

och fullständig postadress for säljare respektive köpare, dels myckenheten

av och avtalad köpeskilling för de olika slag av djur, varor eller avverknings­

rätter som köpet eller försäljningen avsett.

Har vid köp eller försäljning särskilt skriftligt kontrakt utväxlats mellan

parterna och upptager kontraktet de i föregående stycke angivna uppgifter­

na, skall kontraktet anses som sådan nota varom i denna förordning sägs

\ ad i forordningen stadgas angående notor skall äga motsvarande tillämp­

ning med avseende å dylikt kontrakt.

5 §•

Notor, varom i 4 § sägs, skola upprättas såväl vid kontant- som kreditaf-

Ska11 uPPrattas 1 minst två exemplar, varav minst ett exemplar

skall behallas av den skattskyldige samt ett exemplar överlämnas till säljaren

respektive köparen. De exemplar av inköps- respektive försäljningsnotor,

som sålunda skola behållas av den skattskyldige, skola vara numrerade i

löpande sifferföljd och utgöra i en blockstam fastsittande blad.

Stadgandet i föregående stycke att av den skattskyldige behållna notor

skola utgöra i en blockstam fastsittande blad skall icke äga tillämpning i

fall som avses i 4 § sista stycket, ej heller då den skattskyldige med hjälp av

maslänbakföring eller eljest tillämpar ett redovisningssystem, som innebär

tullgod verifiering av gjorda inköp och försäljningar samt betryggande för­

varing av ifrågavarande verifikationer.

6 §•

Kussabolcen skall vara bunden och hava sidorna eller uppslagen numre­

rade i löpande sifferföljd. Tomma mellanrum må ej lämnas, där enligt gäng­

se bokföringsregler inforingar skola göras i löpande följd. Göres ändring i

eller tillägg till införing, skall tillika riktigheten därav vitsordas och da«en

för åtgärden utsättas. Ur kassabok må blad icke borttagas.

o

7 §‘

I kassaboken skola affärshändelserna införas dagligen post för post. Af­

färshändelser under dagen av likartad beskaffenhet må dock införas i en

post. I sådana fall skola de i posten ingående affärshändelserna vara anteck­

nade i särskild för ändamålet upprättad bilaga, som må bestå av betryg­

gande lösblads- eller kortsystem; och må därvid, om rörelsens art och om-

fång det påkallar, med införandet av gemensam post anstå till nästa söcken-

dag.

..............

1 kassaboken eller bilagan skall för varje köp eller försäljning angivas in­

köps- respektive försäljningsnotas nummer.

1 kassaboken skall i övrigt upplysning på klart och överskådligt sätt läm-

nas om omkostnaderna för rörelsen samt om vad den skattskyldige i pen­

ningar, varor eller eljest i rörelsen insatt eller därur uttagit.

8

§•

I förteckning, varom i 2 § sägs, skola den skattskyldiges samtliga till­

gångar och samtliga skulder såväl i som utom den ifrågavarande verksam­

heten specificeras och för varje post skall värde därå utsättas. Lösören,

som icke ingå i verksamheten, må dock upptagas i en post. Borgenärers och

gäldenärers namn och fullständiga postadresser skola antecknas. I 1 § an­

givna djur, som utgöra lagertillgångar, skola upptagas med angivande av

antal och värde för varje slag av djur. Tillgångar och skulder skola var för

sig sammanräknas och skillnaden mellan slutsummorna utsättas.

9 §•

Inköps- och försäljningsnotor samt övriga verifikationer och handlingar,

som hava samband med verksamheten, skola av den skattskyldige förvaras

i ordnat skick. Samtliga räkenskapshandlingar skola bevaras under sex år

efter utgången av det kalenderår handlingarna avse; dock att, där den skatt­

skyldige är bokföringsskyldig enligt bokföringslagen, vad i nämnda lag är

stadgat angående tid för förvaring av räkenskapshandlingar skall gälla.

10

§.

Har någon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosatt skyldigheten

att föra och bevara i denna förordning föreskrivna räkenskaper och har han

därigenom omöjliggjort eller allvarligt försvårat fullgörande av deklarations-

eller uppgiftsskyldighet eller kontroll därav, dömes till dagsböter. Föreligga

vid uppsåtligt brott försvårande omständigheter, må till fängelse i högst sex

månader dömas.

Brott, varom i denna paragraf sägs, må av åklagare åtalas allenast efter

anmälan av taxeringsintendent.

11 §-

Kungl. Maj :t äger utfärda de närmare föreskrifter som erfordras för till-

lämpningen av denna förordning.

Kungl. Maj.ts proposition nr i!) ur 1966

63

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1964.

I fråga om skattskyldig, som vid denna förordnings ikraftträdande bedri­

ver verksamhet varom i förordningen sägs, skall vad i 2 § är stadgat om

skyldighet att redovisa den ekonomiska ställningen vid rörelsens början i

stället avse redovisning av ställningen vid tidpunkten för förordningens

ikraftträdande. Skyldighet som nu sagts föreligger dock icke för skattskyl­

dig, som redan före förordningens ikraftträdande fört räkenskaper för verk­

samheten och vars räkenskapsår icke sammanfaller med kalenderåret.

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1966

Bilaga 3

Riksskattenämndens förslag

till

Förordning

om skyldighet för den som bedriver verksamhet avseende uppfödning av

pälsdjur m. m. att föra räkenskaper såsom underlag för taxering

Härigenom förordnas såsom följer.

1 §‘

Skattskyidig, som bedriver verksamhet avseende uppfödning av pälsdjur

oeh försäljning av sådana djur eller skinn, kroppar, kött eller fett av djuren

(palsdjursuppfödare), skall, därest inkomsten av verksamheten enligt kom­

munalskattelagens bestämmelser är att hänföra till inkomst av rörelse, så-

som underlag för taxering föra räkenskaper för verksamheten på sätt i den­

na förordning stadgas.

Enahanda skyldighet åligger, under i första stycket angiven förutsättning,

den som bedriver verksamhet, i vilken ingår köp och försäljning av pälsdjur

eller skinn, kroppar, kött eller fett av sådana djur (skinnuppköpare) eller

Un!} mgår f°r™edlmg av köP eller försäljningar, som nyss sagts, genom

hållande av auktioner eller genom verksamhet såsom kommissionär eller

annorledes.

V?dxM,fÖr0rdningen är stad§at om köp och försäljning skall äga motsva-

rande tillämpning beträffande byte. Därest den skattskyldige är bokförings-

skyldig enligt bokföringslagen, skall vad i denna förordning stadgas »älla

jamte vad i nämnda lag föreskrives.

2 §-

Genom räkenskaperna skall lämnas redovisning såväl för rörelsens uång

som för den skattskyldiges ekonomiska ställning vid rörelsens början och

vid utgången av varje beskattningsår.

Till fullgörande härav skall den skattskyldige dels över rörelsens «ång

fora kassabok, upptagande inkomster och utgifter i rörelsen, dels ock över

sm ekonomiska ställning upprätta och i kassaboken eller i särskilt härför

skulder^ ^

fÖrteckninS över sina samtliga tillgångar och samtliga

Därest rörelsen är av större omfattning, bör den skattskyldige dessutom

tora de Övriga räkenskaper, som med hänsyn därtill erfordras, såsom inköps-

bok, forsaljningsbok, växelbok och reskontra.

3 §.

Infönngar i de i 2 § angivna handlingarna skola göras med bläck, skriv­

maskin, anihnpenna eller på annat varaktigt sätt. Radering får ej förekom-

Kungl. Maj. ts proposition nr 49 ur 1966

65

ma, ej heller får någol av innehållet genom överstrykning eller annorledes

göras oläsligt.

4 §.

Vid försäljning av pälsdjur eller skinn, kroppar, kött eller fett av sådana

djur skall pälsdjursuppfödare upprätta försäljningsnota. Enahanda skyldig­

het föreligger för skinnuppköpare, dock icke med avseende å inom detalj­

handel verkställda försäljningar över disk och liknande fall inom detalj­

handel.

Då pälsdjursuppfödare sänder skinn till auktionsföretag för försäljning å

auktion eller eljest sänder skinn till annan för försäljning genom dennes

förmedling, skall pälsdjursuppfödaren i stället för försäljningsnota upp­

rätta särskild förteckning över skinnen (följesedel). Enahanda skyldighet

åligger skinnuppköpare.

5 §•

Auktionsföretag eller annan, som förmedlat försäljning av pälsdjur eller

skinn av sådana djur, skall upprätta dels avräkningsnota att tillställas den,

för vars räkning försäljningen skett, och dels försäljningsnota att tillställas

köparen av pälsdjuren eller skinnen.

6

§•

Vid köp av fisk, fisk- eller köttavfall eller annat foder till pälsdjur skall

pälsdjursuppfödare upprätta inköpsnota, därest icke köpet kan styrkas ge­

nom från säljaren erhållen faktura eller kvitto. Vid försäljning av sådant

foder skall pälsdjursuppfödaren upprätta försäljningsnota.

7 §•

Ä notor, varom i 4—6 §§ sägs, skola angivas dels namn och fullständig

postadress för säljare respektive köpare, dels myckenheten och arten av de

djur, skinn eller andra varor, som köpet eller försäljningen avsett, dels ock

avtalad köpeskilling. Sådana notor skola upprättas såväl vid kontant- som

kreditaffärer. Ä följesedel, varom i 4 § andra stycket sägs, skola angivas

dels namn och fullständig postadress för pälsdjursuppfödaren eller skinn­

uppköparen respektive den, genom vars förmedling försäljning avses skola

ske, dels myckenheten och arten av de skinn som insänts.

Nota respektive följesedel skall upprättas i minst två exemplar, origi­

nal och kopia, varav minst ett exemplar skall behållas av upprättaren samt

ett överlämnas till den, med vilken avtalet ingåtts, respektive till den genom

vars förmedling försäljning avses skola ske. De exemplar av notor, som

sålunda skola behållas av upprättaren, skola utgöra i en blockstam fast­

sittande blad. Samtliga exemplar av notor och följesedlar skola vara

numrerade i löpande sifferföljd, varvid original och kopia skola ha samma

nummer.

Stadgandet i föregående stycke att av upprättaren behållna notor skola

utgöra i en blockstam fastsittande blad skall icke äga tillämpning i fall

då upprättaren med hjälp av maskinbokföring eller eljest tillämpar ett

redovisningssystem, som innebär fullgod verifiering av gjorda inköp och

försäljningar samt betryggande förvaring av ifrågavarande verifikationer.

8

§•

Kassaboken skall vara bunden och hava sidorna eller uppslagen num­

rerade i löpande sifferföljd. Tomma mellanrum må ej lämnas, där enligt

66

gängse bokföringsregler införingar skola göras i löpande följd. Göres änd­

ring i eller tillägg till införing, skall tillika riktigheten därav vitsordas och

dagen för åtgärden utsättas. Ur kassabok må blad icke borttagas.

9 §•

I kassaboken skola affärshändelserna införas dagligen post för post.

Affärshändelser under dagen av likartad beskaffenhet må dock införas

i en post. I sådana fall skola de i posten ingående affärshändelserna vara

antecknade i särskild för ändamålet upprättad bilaga, som må bestå av

betryggande lösblads- eller kortsystem; och må därvid, om rörelsens art

och omfång det påkallar, med införandet av gemensam post anstå till

nästa söckendag.

I kassaboken eller bilagan skall för varje köp eller försäljning angivas

inköps-, försäljnings- eller avräkningsnotas nummer.

I kassaboken skall i övrigt upplysning på klart och överskådligt sätt

lämnas om omkostnaderna för rörelsen samt om vad den skattskyldige

i penningar, varor eller eljest i rörelsen insatt eller därur uttagit.

10

§.

I förteckning, varom i 2 § sägs, skola den skattskyldiges samtliga till­

gångar och samtliga skulder såväl i som utom den ifrågavarande rörelsen

specificeras och för varje post skall värde därå utsättas. Lösören, som

icke ingå i rörelsen, må dock upptagas i en post. Borgenärers och gälde-

närers namn och fullständiga postadresser skola antecknas. Tillgångar

och skulder skola var för sig sammanräknas och skillnaden mellan slut­

summorna utsättas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 4,9 år 1966

11

§•

Inköps-, försäljnings- och avräkningsnotor, följesedlar samt övriga ve­

rifikationer och handlingar, som hava samband med rörelsen, skola av

den skattskyldige förvaras i ordnat skick. Samtliga räkenskapshandling­

ar skola bevaras under sex år efter utgången av det kalenderår hand­

lingarna avse; dock att, där den skattskyldige är bokföringsskyldig en­

ligt bokföringslagen, vad i nämnda lag är stadgat angående tid för för­

varing av räkenskapshandlingar skall gälla.

12

§.

Har någon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosatt skyldigheten

att föra och bevara i denna förordning föreskrivna räkenskaper och hand­

lingar och har han därigenom omöjliggjort eller allvarligt försvårat full­

görande av deklarations- eller uppgiftsskyldighet eller kontroll därav,

dömes till dagsböter. Föreligga vid uppsåtligt brott försvårande omstän­

digheter, må till fängelse i högst sex månader dömas.

Brott, varom i denna paragraf sägs, må av åklagare åtalas allenast efter

anmälan av taxeringsintendent.

13 §.

Kungl. Maj :t äger utfärda de närmare föreskrifter, som erfordras för

tillämpningen av denna förordning.

Kungl. Maj. ts proposition nr 4!) år WGG

07

Denna förordning träder i kraft den

I fråga om skattskyidig, som vid denna förordnings ikraftträdande be­

driver verksamhet varom i förordningen sägs, skall vad i 2 § är stadgat

om skyldighet att redovisa den ekonomiska ställningen vid rörelsens bör­

jan i stället avse redovisning av ställningen vid tidpunkten för förord­

ningens ikraftträdande. Skyldighet som nu sagts föreligger dock icke för

skattskyldig, som redan före förordningens ikraftträdande fört räken­

skaper för verksamheten och vars räkenskapsår icke sammanfaller med

kalenderåret.

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.9 år 1966

Bilaga 4

Riksskattenämndens förslag

till

Förordning

om skyldighet för den som bedriver yrkesmässig trafik med personbil för

personbefordran (taxi-rörelse) att föra räkenskaper såsom

underlag för taxering

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Skattskyldig, som bedriver yrkesmässig trafik med personbil för per­

sonbefordran (taxi-rörelse), skall såsom underlag för taxering föra räken­

skaper för verksamheten på sätt i denna förordning stadgas.

Därest den skattskyldige är bokföringsskyldig enligt bokföringslagen,

skall vad i denna förordning stadgas gälla jämte vad i nämnda lag före-

skrives.

2

§•

Genom räkenskaperna skall lämnas redovisning såväl för rörelsens gång

som för den skattskyldiges ekonomiska ställning vid rörelsens början

och vid utgången av varje beskattningsår.

Till fullgörande härav skall den skattskyldige dels över rörelsens gång

föra kassabok, upptagande inkomster och utgifter i rörelsen, dels ock

över sin ekonomiska ställning upprätta och i kassaboken eller i särskilt

härför upplagd bok införa förteckning över sina samtliga tillgångar och

samtliga skulder.

Därest rörelsen är av större omfattning, bör den skattskyldige dessutom

föra de övriga räkenskaper, som med hänsyn därtill erfordras, exempelvis

växelbok.

3 §•

Införingar i de i 2 § angivna handlingarna skola göras med bläck,

skrivmaskin, anilinpenna eller på annat varaktigt sätt. Radering får ej

förekomma, ej heller får något av innehållet genom överstrykning eller

annorledes göras oläsligt.

4 §•

Såsom bilagor till kassaboken skola, med nedan i 5 § angivna undan­

tag, föras körrapporter. Ivörrapport skall upprättas vid slutet av varje

körpass. Ivörrapport skall alltid innehålla uppgift om namn å bilens

förare, bilens registreringsnummer, datum för upprättande av rapporten

samt uppgift om rapporten avser dag- eller nattpass.

När priset för körning beräknas enligt taxameter, skall körrapport in­

nehålla uppgift om av taxametern utvisad total väglängd, betald väglängd,

69

antal tio-öringar och antal körturer dels vid början och dels vid slutet av

varje körpass samt under passet inkört sammanlagt belopp för sådana

körningar.

Beträffande körningar, som ske mellan vissa platser mot i förväg el­

ler eljest särskilt bestämt belopp under sådana omständigheter att be­

stämmanderätten i fråga om hilens utnyttjande icke tillkommer viss tra­

fikant eller vissa trafikanter gemensamt (s. k. linjetrafik), skall körrap-

porten jämväl innehålla uppgift om antalet dylika körningar och deras art

samt om det för nämnda körningar inkörda beloppet.

5

§•

När priset för körning beräknas på annat sätt än enligt taxameter, så­

som i fråga om beställda körningar till och från järnvägs- eller busstation

eller liknande eller i fråga om körning av barn till och från skola en­

ligt avtal med vederbörande kommun, skall för nämnda körningar i stäl­

let för i 4 § angiven körrapport fortlöpande föras beställningsjournal.

I dylik journal skola angivas, förutom namn å bilens förare samt bilens

registreringsnummer, jämväl beställares namn och adress, tid för varje

körnings början och slut, från och till vilken plats körning utförts samt

för körning uppburet belopp, där detta erhållits direkt i samband med

körningen. Vid slutet av varje vecka skall i journalen antecknas av taxa­

meter utvisad total våglängd, oberoende av huruvida sådan anteckning

redan skett på körrapport vid körning enligt taxameter.

6

§•

Å körrapport och i beställningsjournal skall vid varje månads utgång

lämnas uppgift om den totala våglängd, som den med bilens hastighets-

mätare kombinerade väglängdmätaren utvisar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 49 år 196(i

7

§•

Kassaboken skall vara bunden och hava sidorna eller uppslagen num­

rerade i löpande sifferföljd. Tomma mellanrum må ej lämnas, där enligt

"ängse bokföringsregler införingar skola göras i löpande följd. Göres änd-

rin" i eller tillägg till införing, skall tillika riktigheten därav vitsordas och

dagen för åtgärden utsättas. Ur kassabok må blad icke borttagas.

8

§•

I kassaboken skola affärshändelserna införas dagligen post för post.

Affärshändelser under dagen av likartad beskaffenhet må dock införas

i en post. I sådana fall skola de i posten ingående affärshändelserna vara

antecknade i särskild för ändamålet upprättad bilaga, som må bestå av

betryggande lösblads- eller kortsystem; och må därvid, om rörelsens art

och omfång det påkallar, med införandet av gemensam post anstå till

nästa söckendag.

.

....

I kassaboken skall i övrigt upplysning pa klart och överskådligt satt

lämnas om omkostnaderna för rörelsen samt om vad den skattskyldige i

penningar, varor eller eljest i rörelsen insatt eller däiur uttagit.

9 §•

I föteckning, varom i 2 § sägs, skola den skattskyldiges samtliga till­

gångar och samtliga skulder såväl i som utom den ifrågavarande rörelsen

70

specificeras och för varje post skall värde därå utsättas. Lösören, som

icke ingå i rörelsen, må dock upptagas i en post. Borgenärers och gälde-

närers namn och fullständiga postadresser skola antecknas. Tillgångar och

skulder skola var för sig sammanräknas och skillnaden mellan slutsum­

morna utsättas.

Kiingl. Maj. ts proposition nr 49 år 1966

10

§.

Körrapporter, beställningsjournal samt övriga verifikationer och hand­

lingar, som hava samband med rörelsen, skola av den skattskyldige för­

varas i ordnat skick. Samtliga räkenskapshandlingar skola bevaras under

sex år efter utgången av det kalenderår handlingarna avse; dock att, där

den skattskyldige är bokföringsskyldig enligt bokföringslagen, vad i nämn­

da lag är stadgat angående tid för förvaring av räkenskapshandlingar

skall gälla.

11

§•

Har någon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosatt skyldigheten

att föra och bevara i denna förordning föreskrivna räkenskaper och

handlingar och har han därigenom omöjliggjort eller allvarligt försvå­

rat fullgörande av deklarations- eller uppgiftsskyldighet eller kontroll där­

av, dömes till dagsböter. Föreligga vid uppsåtligt brott försvårande om­

ständigheter, må till fängelse i högst sex månader dömas.

Brott, varom i denna paragraf sägs, må av åklagare åtalas allenast efter

anmälan av taxeringsintendent.

12

§.

Kungl. Maj :t äger utfärda de närmare föreskrifter, som erfordras för

tillämpningen av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den

I fråga om skattskyldig, som vid denna förordnings ikraftträdande be­

driver verksamhet varom i förordningen sägs, skall vad i 2 § är stadgat

om skyldighet att redovisa den ekonomiska ställningen vid rörelsens bör­

jan i stället avse redovisning av ställningen vid tidpunkten för förord­

ningens ikraftträdande. Skyldighet som nu sagts föreligger dock icke för

skattskyldig, som redan före förordningens ikraftträdande fört räken­

skaper för verksamheten och vars räkenskapsår icke sammanfaller med

kalenderåret.

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660107