Prop. 1967:11
('med anhållan om riks\xad dagens yttrande angående vissa av Internationella ar\xad betsorganisationens allmänna konferens år 1966 vid dess femtionde sammanträde fattade beslut',)
Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1967
1
Nr 11
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med anhållan om riks
dagens yttrande angående vissa av Internationella ar betsorganisationens allmänna konferens år 1966 vid dess femtionde sammanträde fattade beslut; given Stockholms slott den 30 december 1966.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över social ärenden för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed anhålla om riksdagens yttrande över vad föredragande departementschefen anfört angående vissa i nämnda protokoll omförmälda, av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1966 vid dess femtionde sammanträde antagna in strument.
GUSTAF ADOLF
Sven Aspling
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen underställs riksdagen följande av Internationella arbets organisationens (ILO) allmänna konferens år 1966 antagna instrument, nämligen konvention (nr 125) angående behörighetsbevis för fiskare, kon vention (nr 126) angående besättningens bostäder på fiskefartyg, rekom mendation (nr 126) angående yrkesutbildning för fiskare samt rekommen dation (nr 127) angående kooperativa föreningars roll i utvecklingsländer nas ekonomiska och sociala utveckling. Svensk ratificering av de båda kon ventionerna avstyrks f. n.
1—Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 11
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1967
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 30 de
cember 1966.
N är varande:
Statsministern
E
rlander, ministern för utrikes ärendena
N
ilsson, statsråden
S
träng
, A
ndersson
, L
indström
, L
ange
, K
ling
, E
denman
, J
ohansson
,
H
ermansson
, H
olmqvist
, A
spling
, P
alme
, S
ven
-E
ric
N
ilsson
, L
undkvist
,
Gustafsson, Geijer.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, vissa av Internationella
arbetsorganisationens allmänna konferens år 1966 vid dess femtionde sam
manträde fattade beslut samt anför.
Genom sin anslutning till Nationernas förbund den 9 mars 1920 inträdde
Sverige såsom medlem av Internationella arbetsorganisationen (ILO) i
Geneve.
Organisationens beslutande församling — Internationella arbetskonferen-
sen — som sammanträder minst en gång varje år, har enligt artikel 19 i
organisationens stadga att beträffande förslag, som uppförts på dess dag
ordning, välja mellan två former för godtagande. Antingen skall ett sådant
beslut resultera i ett förslag till internationell konvention, avsedd att ratifi
ceras av organisationens medlemmar, eller också skall det utmynna i en
rekommendation, avsedd att övervägas vid lagstiftning eller annorledes men
utan den bindande karaktär, som tillkommer en ratificerad konvention.
Om beslutet är av mindre räckvidd eller av väsentligen formell inne
börd, t. ex. då det gäller en begäran om utredning, brukar det ges formen
av en resolution.
Varje medlem av organisationen skall inom ett år från avslutandet av ett
konferenssammanträde underställa därå antagna konventioner och rekom
mendationer vederbörlig myndighet (i vårt land riksdagen) för vidtagande
av lagstiftnings- eller andra åtgärder. Varje medlem har vidare skyldighet
att underrätta Internationella arbetsbyråns generaldirektör om de åtgärder,
som vidtagits för att underställa konventioner vederbörlig myndighet, samt
om eljest vidtagna åtgärder. Medlem, som inte ratificerat viss konvention,
skall tid efter annan till Internationella arbetsbyråns generaldirektör avge
redogörelse för såväl lagstiftning och praxis med avseende på de i konven
tionen behandlade frågorna som den omfattning, vari konventionens be
stämmelser genomförts eller avses att genomföras genom lagstiftning, ad
Kungl. Maj.ts proposition nr il år 1967
3
ministrativa åtgärder, kollektivavtal eller annorledes, samt ange de omstän digheter, som förhindrar eller fördröjer ratificeringen av konventionen. Motsvarande gäller i fråga om rekommendationer med tillägg, att redovis ning skall lämnas även för sådana jämkningar i rekommendationer, som befunnits eller kan befinnas erforderliga vid antagande eller tillämpning av bestämmelserna i desamma.
Generalsekreterarens i Nationernas förbund befattning med de konven tioner och rekommendationer, som beslutas av Internationella arbetsorga nisationen, har övertagits av generaldirektören för Internationella arbets- byrån (artiklarna 20 och 21), varvid emellertid föreskrivits, att ett av de två officiella exemplaren av varje av Internationella arbetskonferensen an tagen konvention eller rekommendation skall deponeras hos Förenta Na tionernas generalsekreterare samt att varje ratifikation av en sådan kon vention skall delges Förenta Nationernas generalsekreterare för registrering i enlighet med bestämmelsen i artikel 102 av Förenta Nationernas stadga.
Internationella arbetslconferensens femtionde sammanträde hölls i Ge- néve under tiden den 1—23 juni 1966. I sammanträdet deltog delegationer från 106 av ILO:s 115 medlemsstater jämte representanter för flera inter nationella mellanstatliga och icke statliga organisationer, tillsammans över 1 300 personer. Social- eller arbetsministrar från 63 länder bevistade kon ferensen, bland dem jag själv. Det stora flertalet medlemsstater hade sänt fullständiga delegationer, dvs. två regerings-, ett arbetsgivar- och ett arbets- tagarombud. Sverige deltog i sammanträdet med en fullständig delegation.1
Konferensens dagordning upptog följande ämnen. I. Generaldirektörens rapport. II. Finansiella och budgetära frågor. III. Upplysningar och årsrapporter rörande medlemsstaternas tillämp ning av konventioner och rekommendationer.
1 Genom beslut den 29 april 1966 hade Kungl. Maj:t utsett följande personer att delta i kon ferensen, nämligen för regeringen: såsom ombud statssekreteraren i socialdepartementet Lars-Åke Åström och ledamoten av riksdagens andra kammare Ingemund Bengtsson samt såsom experter stats sekreteraren i inrikesdepartementet Reidar Tilert, tillika ersättare för regeringsombuden, kansliråden Ingrid Hilding och Sten-Eric Heinrici samt departementssekreteraren lan Lager gren, socialdepartementet, kansliråden Olof Petersson och Göran Waldau, inrikesdepartementet, förste ambassadsekreteraren vid Sveriges ständiga delegation hos de internationella organisa tionerna i Genéve Hans Ewerlöf samt redaktören hos Kooperativa Förbundet Lars Eronn; för arbetsgivarna: såsom ombud direktören i Svenska Arbetsgivareföreningen Gullmar Bergen ström samt såsom experter direktören i försäkringsbolaget Pensionsgaranti, ömsesidigt, Sven Hydén, direktören Lars Strängh och sekreteraren Åke Carlhammar, båda i Svenska Arbets givareföreningen; för arbetstagarna: såsom ombud Landsorganisationens i Sverige internationelle ombudsman Bertil Bolin samt såsom experter ombudsmannen Olle Gunnarsson och socionomen Sven F. Bengtsson, båda i Landsorganisationen, ävensom avdelningschefen i Tjänstemännens Central organisation Sven Fockstedt. Åström, Heinrici, Petersson och Waldau bevistade en del av konferensen, medan Tilert blev förhindrad att delta däri.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 11 år 1967
IV. Kooperativa föreningars roll i utvecklingsländernas ekonomiska och
sociala utveckling.
V. Revision av konventionerna 35—40 angående ålders-, invaliditets- och
efterlevandepensioner.
VI. Vissa frågor rörande fiskare
a) besättningens bostäder på fiskefartyg,
b) yrkesutbildning för fiskare,
c) behörighetsbevis för fiskare.
VII. Behandling av klagomål samt information och samråd inom före
taget.
Vidare framlades inför konferensen en särskild rapport rörande tillämp
ningen av den vid 1964 års arbetskonferens antagna deklarationen rörande
Sydafrikas apartheidpolitik. Rapporten föranledde ingen åtgärd från kon
ferensens sida.
Under punkt II på dagordningen antog konferensen budget för Interna
tionella arbetsorganisationen avseende utgifter för år 1967; budgeten fast
ställdes till 22 472 398 U.S. dollar.
Vid det val av ledamöter och suppleanter i Internationella arbetsbyråns
styrelse som förrättades vid konferensen invaldes Sverige på en suppleant
plats för en period av tre år.
Följande av konferensen fattade beslut, vilka hänför sig till punkterna
IV och VI på dagordningen, är av beskaffenhet att i enlighet med artikel 19
av Internationella arbetsorganisationens stadga skola underställas riksdagen,
nämligen
1. konvention (nr 125) angående behörighetsbevis för fiskare,
2. konvention (nr 126) angående besättningens bostäder på fiskefartyg,
3. rekommendation (nr 126) angående yrkesutbildning för fiskare,
4. rekommendation (nr 127) angående kooperativa föreningars roll i
utvecklingsländernas ekonomiska och sociala utveckling.
Texterna på engelska och svenska till dessa internationella instrument
torde få såsom bilagor (bilagorna 1—4) fogas till statsrådsprotokollet i detta
ärende.
En särskild bilaga (bilaga 5) med förteckning över samtliga resolutioner
som antagits vid konferensen torde även få fogas till protokollet.
1.—3. Vissa frågor rörande fiskare
För andra gången på mindre än tio år antog Internationella arbetskon-
ferensen vid 1966 års sammanträde ett antal instrument som behandlade
fiskarfrågor. Dessa frågor hade varit föremål för överväganden vid en för
beredande teknisk konferens, som hölls i Geneve i oktober 1965. I enlighet
med de procedurregler som gäller för ILO upptog denna konferens en första
diskussion om form och innehåll beträffande de eventuella instrument som
5
borde antas i ämnet. lLO:s konferens liade därefter vid sitt femtionde all
männa sammanträde att fatta definitiva beslut härom, något som ledde till
att två förslag till konventioner, nämligen om behörighetsbevis för fiskare
resp. om besättningens bostäder på fiskefartyg samt ett förslag till rekom
mendation avseende yrkesutbildning för fiskare, antogs.
Konventionsförslaget om behörighetsbevis antogs med 248 röster mot 0;
14 ombud lade ner sina röster. Beträffande den föreslagna konventionen
om bostäder var röstetalen 303—0—16 och i fråga om rekommendations
förslaget om yrkesutbildning 330—0—6. Samtliga svenska konferensom
bud röstade för alla tre instrumenten.
Innehållet i instrumenten rörande fiskare
Konventionen angående behörighetsbevis för fis
kare har till syfte att stimulera anordnandet av yrkesutbildning av per
sonal i nyckelställning på fiskefartyg och att främja säkerheten till sjöss.
Den hänför sig till fartyg om 25 bruttoregisterton och däröver, som nyttjas
till havsfiske i saltvatten, och är tillämplig på befälhavare, styrmän och
sådana maskinister som ständigt är ansvariga för ett fiskefartygs mekaniska
framdrivning.
Instrumentet föreskriver att medlemsstat, som ratificerar konventionen,
skall fastställa kvalifikationsnormer för behörighetsbevis, som ger en per
son rätt att ombord på ett fiskefartyg utöva befogenheter som tillkommer
befälhavare, styrman eller maskinist. På alla fiskefartyg, för vilka konven
tionen äger tillämpning, skall finnas en befälhavare med behörighetsbevis,
och på fartyg om mer än 100 bruttoregisterton, som nyttjas i verksamhet och
inom områden som anges i nationell lagstiftning, skall dessutom finnas en,
styrman med behörighetsbevis. På fiskefartyg med en maskinstyrka över
stigande en gräns, som bestäms av vederbörande myndighet efter samråd
med berörda redar- och fiskarorganisationer, skall finnas en maskinist med
behörighetsbevis.
I konventionen anges vidare de villkor som måste vara uppfyllda för att
en sökande skall erhålla behörighetsbevis. Konventionen föreskriver sålun
da minimiålder och minimikrav på yrkeserfarenhet samt räknar upp de
allmänna ämnen, beträffande vilka vederbörande har att ådagalägga kun
skaper för att bli godkänd i examen. I syfte att underlätta tillämpningen av
konventionen stadgas att behörighetsbevis får under en period av tre år från
ikraftträdandet av nationell lagstiftning, som sätter bestämmelserna i kon
ventionen i tillämpning, utfärdas till personer, vilka inte genomgått före
skriven examen men förvärvat erfarenhet av de uppgifter som motsvarar
ifrågavarande bevis och som inte har begått något allvarligt tekniskt fel.
De tillämpningsåtgärder som konventionen föreskriver innefattar upp
rättande av ett effektivt inspektionssystem, bestämmelser om kvarhållande
i hamn av fartyg samt föreskrifter angående straff och disciplinära påföljder.
Kungl. Maj.ts proposition nr 11 år 1967
6
Konventionen angående besättningens bostäder på
fiskefartyg är tillämplig på fartyg om minst 75 ton, alternativt en
minimilängd av 24,4 meter, i vissa fall även på fartyg mellan 25 och 75 ton.
Konventionen innehåller detaljerade bestämmelser, som uppställer krav
på att belägenhet, tillträdesanordningar, byggnadssätt, disposition och ut
rustning av besättningens bostadsutrymmen skall vara av sådan beskaffen
het, att de skapar tillfredsställande trygghet samt skydd mot väder, sjö,
värme, köld och buller samt lukt från andra delar av fartyget. Den inne
håller även bestämmelser angående bostädernas ventilation, uppvärmning
och belysning, samt föreskriver inte bara att sovutrynnnena skall ha en
viss minsta golvyta per person av ungefär 0,5 m2 till 1 in2, beroende på far
tygets storlek, utan också att erforderliga utrymmen skall finnas för för
varing av kläder och personlig utrustning. I andra bestämmelser fastställs
normer för mässrum, sanitära anordningar samt sjukvårdsutrymmen.
Vidare stadgas i konventionen att innan ett fiskefartyg börjar byggas en
detalj mätning över fartygets bostäder skall underställas vederbörande myn
dighet för godkännande. Slutligen innehåller konventionen vissa bestäm
melser rörande dess tillämpning på fartyg som redan finns vid tidpunkten
för konventionens ikraftträdande.
Rekommendationen angående yrkesutbildning för
fiskare äger tillämpning på all utbildning för arbete ombord på fiske
fartyg, som nyttjas till havsfiske i saltvatten, och avser särskilt utbildning
av befälhavare, styrmän, maskinister, yrkeskunniga fiskare och annan
däcks- och maskinrumspersonal. Instrumentet, som är mycket omfattande
och detaljerat, innehåller noggranna rekommendationer rörande planering
och samordning av utbildningsmöjligheter för fiskare på grundval av ett
nationellt program. Det betonas att ett sådant program bör utformas av
vederbörande myndigheter i samverkan med berörda arbetsmarknadsorga
nisationer, med undervisnings- och forskningsinstitutioner samt med andra
sammanslutningar eller personer som har ingående kunskaper om yrkes
utbildning av fiskare. Vidare uttalas att finansieringen av utbildningen bör
vara regelbunden och tillräcklig samt ta hänsyn till fiskerinäringens aktuel
la och framtida behov och utveckling. Utbildning i offentliga institutioner
bör meddelas utan kostnad för eleverna.
I fråga om utbildningens standard framhålls att allmänna normer för ut
bildning av fiskare bör fastställas för varje land och att dessa normer bör
stå i överensstämmelse med de inom landet gällande fordringarna för er
hållande av olika behörighetsbevis för fiskare.
I instrumentet ingår en detaljerad förteckning över ämnen och arbets
uppgifter, som bör ingå i de olika utbildningsprogrammens kursplaner:
program syftande till att förbereda eleverna för erhållande av behörighets
bevis, specialkurser i navigation, förberedande yrkesutbildning åt skolbarn,
korta kurser för yrkesverksamma fiskare etc.
Kiingl. Maj.ts proposition nr 11 år 1967
Rekommendationen förordar vidare organiserandet av aftonkurser, sä- songkurser som förläggs till månader med otjänlig väderlek eller till perio der då fisket är av ringa omfattning, speciella kurser i radio och television, korrespondenskurser samt periodiska besök av forskare och gästande lä rare i fiskesamhällen. När det gäller utbildningsmetoderna föreslås anli tande av skolfartyg och demonstrationsmaterial (motorer, fiskeredskap, modeller av fiskebåtar, verkstadsutrustning in. in.), film och andra audio visuella hjälpmedel samt en samordning av den praktiska utbildningen med teoretisk undervisning i havsbiologi, elektronisk fiskletning m. m.
Slutligen innehåller rekommendationen ett avsnitt om internationell sam verkan, vilket syftar till en upprustning av praktiska hjälp- och samarbets- åtgärder för främjande av yrkesutbildning för fiskare på internationell nivå.
Svenska bestämmelser
Det i konventionen om behörighetsbevis för fiskare behandlade ämnet regleras i Sverige genom sjöbefälskungörelsen den 3 juni 1960 (nr 487).
Vad beträffar konventionen om besättningens bostäder på fiskefartyg har hittills svenska föreskrifter getts i kungörelsen den 30 december 1952 (nr 818) angående bostäder m. m. å fartyg för ombord anställda och i kommers- kollegii kungörelse den 20 januari 1953 med tilläggsbestämmelser till nämn da kungörelse. Dessa föreskrifter, som är tillämpliga på fiskefartyg med en bruttodräktighet av 20 registerton eller mera, är mycket knapphändiga. I lagen den 19 november 1965 (nr 719) om säkerheten på fartyg, vilken trätt i kraft den 1 januari 1966, ges i 3 kap. 2 § allmänna bestämmelser om bo städer och andra utrymmen ombord. Enligt övergångsbestämmelserna till kungörelsen den 19 november 1965 (nr 908) med tillämpningsföreskrifter till lagen skall bestämmelserna i förenämnda kungörelse 1952:818 i vad de inte strider mot bestämmelserna i kungörelsen 1965:908, äga giltighet till dess Kungl. Maj :t återkallar desamma.
I fråga om rekommendationen angående yrkesutbildning för fiskare gäl ler reglementet den 2 juni 1950 (nr 269) för statsunderstödd utbildnings verksamhet på fiskerinäringens område med däri genom kungörelsen den 17 april 1964 (nr 136) gjorda ändringar.
Yttranden
I ärendet har yttranden inhämtats från sjöfartsstyrelsen, fiskeristyrelsen efter hörande av Sveriges fiskares riksförbund, skolöverstyrelsen (såvitt av ser rekommendationen om yrkesutbildning för fiskare), Svenska Arbetsgi vareföreningen, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens Centralor ganisation (TCO) och ILO-lcommittén.
Svenska Arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen och TCO har inte funnit anledning att yttra sig över instrumenten. Arbetsgivareföreningen
Kungl. Maj.ts proposition nr 11 år 1967
7
8
har dock beträffande rekommendationen om yrkesutbildning anfört vissa
allmänna erinringar, vilka redovisas i det följande.
Fiskeristijrelsen och Sveriges fiskares riksförbund finner, att förevarande
instrument mindre väl passar för de speciella förhållandena i Sverige på
fiskets område och avstyrker därför ratificering av konventionen resp.
att åtgärder vidtas med anledning av rekommendationen.
Det kan i detta sammanhang anmärkas att såväl styrelsen som riksför
bundet i januari 1966 i samband med den förberedande behandlingen av
instrumenten närmare motiverat nämnda ståndpunktstagande. Styrelsen
har härom anfört i huvudsak följande synpunkter, som i allt väsentligt
delas av förbundet.
I stor utsträckning förefaller dessa instrument vara utformade mot bak
grunden av ett fiske med mycket stora, av landbaserade rederier ägda båtar
med anställt folk ombord och med olika ersättning allt efter personalens
ställning ombord. Dylika fartyg är vanliga i exempelvis England, Frankrike
och Västtyskland. Det svenska fisket avviker starkt härifrån. Vi har sålun
da, sett ur nyssnämnda länders synpunkt, endast relativt små båtar. Hos
oss utgöres båtägarna — med enstaka undantag — av de fiskande själva,
vilka alla får lika stor andel i fångsten (dvs. lika stor manslott), oavsett
om de exempelvis fungerar som skeppare eller ej. De svenska fiskarna bru
kar genomgående anses såsom egna företagare. Danmark torde vara det
land som i nu berörda avseenden mest påminner om Sverige. De föreliggande
instrumenten synes därför i ganska betydande omfattning inte riktigt passa
för svenska förhållanden.
Att svenska fiskare i exempelvis Nordsjön kunnat klara sig så pass väl i
konkurrensen (med exempelvis de västeuropeiska stormakternas fiskare)
som faktiskt hittills varit fallet, torde till betydande del kunna återföras på
de speciella, i Sverige rådande förhållandena beträffande ägandet av båtarna
och fördelningen av fångstinkomsten. Det torde därför vara påkallat med
en viss försiktighet så att inte det svenska fisket genom internationella åta
ganden får sig påtvingat anordningar eller ålägganden, som inte passar det
samma eller som eventuellt kan göra vårt fiske mindre konkurrensdugligt.
Även sjöfartsstgrelsen hänvisar till ett i samband med förarbetena till
instrumenten avgivet yttrande, vilket i huvudsak var av följande innehåll.
I fråga om konventionen angående behörighetsbevis
för fiskare framhåller styrelsen, att konventionen skall sörja för
införande av nationella normer för sådana certifikat för befälhavare
(skeppare), styrman och maskinbefäl. I fortsättningen anför styrelsen föl
jande.
Alla fiskefartyg om minst 25 bruttoregisterton skall sålunda enligt kon
ventionen principiellt föras av behörig befälhavare, på alla fiskefartyg över
100 bruttoregisterton i föreskriven fart skall finnas behörig styrman och
på alla fiskefartyg med viss maskinstyrka skall efter samråd med eventuellt
förekommande organisationer för arbetsgivare och ombordanställda finnas
behörigt maskinbefäl; befälhavare eller styrman med vederbörligt behörig
hetsbevis må dock tjänstgöra såsom maskinbefäl.
Enligt gällande bestämmelser i sjöbefälskungörelsen fordras för att vara
Kungl. Maj.ts proposition nr 11 år 1967
9
befälhavare på fiskefartyg i stor kustfart eller vidsträcktare fart, om far tyget har en storlek av 20—100 bruttoregisterton, att inneha fiskeskeppar- brev (grundat på skepparexamen) och, om fartyget är över 100 men högst 350 bruttoregisterton att inneha fiskeskepparbrev av 1 :a klass (grundat på genomgången fullständig skepparutbildning av l:a klass). Beträffande sist nämnda kategori fiskefartyg erfordras jämväl styrman med behörigheten fiskeskepparbrev. På fartyg om högst 350 tons dräktighet erfordras därjämte att befälhavaren, om han ej erhållit betyg över fullständig skepparutbild ning av 1 :a klass, eller annan ombord anställd skall ha avlagt fartygsme kanikerexamen. Överstiger fiskefartygets dräktighet 350 ton skall i afl fart beträffande befälhavare och fartygsbefäl reglemente för befälsbemanning å lastfartyg gälla. De för erhållande av de båda svenska fiskeskepparbreven uppställda praktikbestämmelserna uppfyller konventionens krav. Däremot krävs för avläggande av fartygsmekanikerexamen ingen praktisk tjänst, under det att i fråga om maskinbefäl fordras en praktiktid av 3 år eller under viss förutsättning kortare tid.
Konventionens krav i fråga om nautisk kompetens hos befälet på fiske fartyg uppfylles av de svenska bestämmelserna för fartygsbefälet, dock sy nes så icke vara fallet vad angår säkerhetsanordningar vid handhavande av fiskeredskap. I fråga om maskinbefälet gäller att konventionens kunskaps krav för behörighet blott i ringa mån uppfylles av de svenska bestämmelser na för fartygsmekanikerexamen för motorfartyg. För erhållande av betyg över denna examen krävs sålunda blott att visa sig äga god kännedom om de allmänna grunderna i motorlära samt om förbränningsmotorer och övrig maskinell utrustning i mindre motorfartyg, ävensom deras skötsel. Någon fullgjord praktisk tjänstgöring erfordras ej heller för avläggande av denna examen. Vidare finns ej föreskrifter meddelade beträffande maskinbefäl på fiskefartyg som överstiger 350 tons bruttodräktighet.
Med hänsyn till de skiljaktigheter som nu redovisats mellan sjöbefäls- kungörelsen och konventionen bör enligt styrelsens mening ratificering av konventionen om behörighetsbevis för fiskare anstå till dess erforderlig översyn av nämnda kungörelse verkställts.
I fråga om konventionen om besättningens bostäder på fiskefartyg erinrar styrelsen om att det f. n. pågår en utredning inom styrelsen i samråd med berörda partsorganisationer om kraven på bostäder i bl. a. fiskefartyg. För Sveriges del bör därför en bedömning av frågan om en eventuell ratificering av konventionen anstå till dess resultatet av denna utredning föreligger.
Vad slutligen beträffar rekommendationen o in yrkesut bildning för fiskare har såsom tidigare framhållits sjöfarts- styrelsen, skolöverstyrelsen och Svenska Arbetsgivareföreningen yttrat sig.
Sjöfartsstyrelsen framhåller, att de ombordvarande på svenska fiskefar tyg i stor utsträckning inte är anställda utan delägare i fartyg och fångst och de har i regel lärt sitt yrke genom praktiskt arbete ombord. Emellertid sker även viss yrkesutbildning genom kortare undervisning och studieresor vilka anordnas av hushållningssällskapen. I denna del hänvisar styrelsen till den förutnämnda kungörelsen 1964: 136. Sjöfartsstyrelsen upplyser vidare
Kungl. Maj.ts proposition nr 11 år 1967
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1967
att skolöverstyrelsen från och med budgetåret 1965/66 vid Sotenäsets yrkes
skola anordnat grundläggande och allmän utbildning för däcks- och maskin
personal till fiskefartyg, omfattande 26 veckor, samt en påbyggnadskurs i
rationellt havsfiske med moderna hjälpmedel om sju veckor för dem som
genomgått nämnda grundkurs. Härtill kommer viss annan nautisk utbild
ning som meddelas vid sjöbefälsskola.
Sjöfartsstyrelsen uttalar avslutningsvis att styrelsen inte har något att
erinra mot syftet med rekommendationen men anser densamma vara alltför
detaljerad. För Sveriges del torde därjämte för närvarande förutsättningar
saknas för ett införande av rekommendationens alla utbildningsmoment.
De i rekommendationen angivna bestämmelserna synes närmast vara av
sedda för fiske, bedrivet under andra förhållanden än de som gäller i
Sverige.
Skolöverstyrelsen har inga principiella invändningar mot rekommenda
tionen men anser att frågan om arbetarskydd och livräddning särskilt bör
beaktas inom ifrågavarande utbildning.
Svenska Arbetsgivareföreningen vill med anledning av rekommendationen
påpeka — utan att föreningen därigenom tar ställning till texten i övrigt - -
att instrumentet innehåller riktlinjer, som synes oförenliga med vissa all
männa förhållanden och utvecklingstendenser i svenskt samhällsliv. I mot
sättning till vår nuvarande utveckling mot en integration av yrkesutbild
ningen med utbildningsväsendet i övrigt innebär rekommendationens rikt
linjer att grundutbildningen för fiskare skall vara snävt yrkesinriktad och
ha mycket begränsade inslag av allmänna ämnen samt ha obetydlig anknyt
ning till andra utbildningsvägar. Den för skolelever i fiskarsamhällen före
slagna förberedande yrkesutbildningen är också svårförenlig med den inom
vårt skolväsende antagna principen att all yrkesutbildning — även den för
beredande — bör förläggas till tiden efter avslutad obligatorisk skola samt
att den icke ensidigt bör ta sikte på den egna ortens näringsliv.
ILO-kommittén erinrar om att av de remissinstanser som yttrat sig de flesta
avstyrker åtgärder från svensk sida med anledning av förevarande tre
instrument. Motiveringen är från fiskeristyrelsens och berörda fiskarorga
nisations sida att instrumenten utformats med tanke på ett fiske som bedrivs
med anlitande av stora båtar med anställt folk ombord. En sådan organi
sation av fisket avviker från de förhållanden som råder inom det svenska
fisket, där båtarna är mindre och båtägarna i regel utgörs av de fiskande
själva. Härtill kommer att behörighetskonventionen i vissa delar inte
överensstämmer med svensk lagstiftning samt att, när det gäller bostads-
konventionen, däremot svarande svenska författningsbestämmelser f. n. är
föremål för översyn. I fråga om rekommendationen om yrkesutbildning
tillkommer att den är alltför detaljerad, och förutsättning saknas för ett
genomförande av alla dess utbildningsmoment.
Med hänsyn till innehållet i remissyttrandena kan ILO-kommittén inte
11
tillstyrka, att konventionen (nr 125) angående behörighetsbevis för fiskare och (nr 126) angående besättningens ostäder på fiskefartyg f. n. ratificeras av Sverige. Även om anvisningarna i ekommendationen (nr 126) angående yrkesutbildning för fiskare inte kan enomföras i alla delar, kan de dock ge vissa uppslag. Kommittén förordar därför, att rekommendationen överläm nas till skolöverstyrelsen för att, i den mån så befinns möjligt och lämpligt, av styrelsen beaktas vid yrkesutbildningens framtida utformning.
4. Rekommendationen angående kooperativa föreningars roll i utvecklingsländernas ekonomiska och sociala utveckling Frågan om kooperativa föreningars roll i utvecklingsländernas ekono miska och sociala utveckling har varit föremål för behandling vid två på varandra följande internationella arbetskonferenser. En första diskussion ägde sålunda rum vid 1965 års konferens och ledde efter ytterligare över väganden vid konferensen påföljande år till antagande av en rekommenda tion i ämnet. Rekommendationen antogs med 317 röster mot 0 och 6 ned lagda. Samtliga svenska ombud röstade för rekommendationen.
Innehållet i rekommendationen
Syftet med rekommendationen är att dra upp vissa riktlinjer för en effek tiv uppbyggnad av kooperativa sammanslutningar i utvecklingsländerna. Instrumentets tillämpningsområde omfattar alla slag av kooperativa för eningar. Det heter i rekommendationen att upprättandet av sådana för- eningar bör anses såsom ett betydelsefullt medel för ekonomisk, social och kulturell utveckling liksom för mänskligt framåtskridande i utvecklings länderna. Utvecklingsländernas regeringar bör utforma och genomföra eu politik som hjälper och stimulerar kooperativa föreningar i ekonomiskt, finansiellt, tekniskt, legislativt eller annat avseende utan att föreningarnas oberoende påverkas därav. En sådan politik bör integreras i utvecklings planerna, i den mån detta är förenligt med de kooperativa föreningarnas väsentliga grunddrag, och bör göras till föremål för översyn, så att den kan anpassas till förändringar i sociala och ekonomiska behov och till tekniska framsteg.
Ett avsnitt av rekommendationen, som behandlar metoder för politikens genomförande, anger regeringarnas roll i fråga om lagstiftning, undervis ning och utbildning samt deras ekonomiska, administrativa och kontrolle rande ansvar. Vikten av att det finns en särskild lagstiftning, som behandlar kooperativa föreningars bildande och drift samt deras rättsliga skydd beto nas. Denna lagstiftning bör, heter det i rekommendationen, innehålla en definition eller beskrivning av en kooperativ sammanslutning, dess ändamål samt proceduren för dess bildande, registrering och upplösning, villkor för medlemskap ävensom metoder för förvaltning, skötsel och intern räken- skapsgranskning. När det gäller undervisning och utbildning bör regering
Kungl. Maj.ts prop sition nr 11 år 1967
12
arna vidta erforderliga åtgärder för att bland utvecklingsländernas folk
uppnå en så vid spridning som möjligt av kunskapen om kooperativa för
eningars grundsatser, metoder, möjligheter och begränsningar. Rekommen
dationen fäster uppmärksamheten på behovet av att tillfredsställande under
visning meddelas inte bara i kooperativa skolor och högskolor samt andra
specialiserade undervisningscentra utan även vid sådana utbildningsanstal-
ter som universitet och högre utbildningsanstalter, lärarhögskolor, lantbruks
skolor och andra yrkesutbildningsanstalter samt bildningscentra för arbe
tare, läroverk och grundskolor. Instrumentet understryker också vikten av
att förtroendevalda eller anställda inom kooperativa föreningar erhåller så
väl teknisk utbildning som utbildning i kooperativa grundsatser och arbets
metoder.
Härefter övergår rekommendationen till att behandla statligt ekonomiskt
och administrativt bistånd. Det framhålls att ekonomisk hjälp bör lämnas
kooperativa föreningar, när de inleder sin verksamhet eller möter ekono
miska hinder för tillväxt eller omvandling, men att sådan hjälp inte bör med
föra några skyldigheter som står i strid med de kooperativa föreningarnas
oberoende eller intressen. Hjälpen bör utformas så, att den stimulerar sna
rare än ersätter medlemmarnas initiativ och ansträngningar.
I rekommendationen föreslås att ansvaret för tillsyn över kooperativa för
eningar och för politikens genomförande bör utövas av en sammanslutning
av kooperativa föreningar eller av vederbörande myndighet. Detta organ bör
tillse att de kooperativa föreningarna bedriver sin verksamhet i överens
stämmelse med de ändamål, för vilka de bildats, och i enlighet med gällande
lag.
I ett särskilt avsnitt behandlas internationell samverkan. Medlemsstaterna
anmodas att i största möjliga utsträckning samverka för att hjälpa och sti
mulera kooperativa föreningar i utvecklingsländerna genom ökat tekniskt
bistånd, utbyte av informationer och av kvalificerad personal, utdelning av
stipendier, anordnande av internationella seminarier och diskussionsgrupper,
interkooperativt utbyte av varor och tjänster samt inledande av systematisk
forskning rörande de kooperativa rörelsernas struktur, arbetsmetoder och
problem i utvecklingsländerna.
Rekommendationens sista avsnitt, som innehåller särskilda bestämmelser
rörande kooperativa föreningars roll såvitt gäller speciella problem, inne
fattar en bilaga som belyser hur olika former av kooperativa föreningar kan
utnyttjas för ett framgångsrikt genomförande av jordreformer och för
höjande av levnadsstandarden hos befolkningen.
Yttranden
I ärendet har yttranden inhämtats från Styrelsen för Internationell Ut
veckling (SIDA), Kooperativa Förbundet, Svenska Arbetsgivareföreningen,
Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO)
och ILO-kommittén.
Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1967
13
Samtliga remissorgan utom arbetsgivareföreningen tillstyrker att åtgärder från svensk sida vidtas i enlighet med rekommendationen.
SIDA, som är medveten om den stora betydelse kooperationen har för främjande av ekonomisk tillväxt och socialt framåtskridande i u-länderna, upplyser, att ämbetsverket bedriver samarbete med Kooperativa Förbundet avseende projekt och kursverksamhet. Former för ett närmare samarbete mellan SIDA och den nationella kooperativa rörelsen är under utarbetande.
Denna samverkan är, säger SIDA, i linje med de i rekommendationen före slagna medlen för att söka genomföra det avsedda målet. Rekommendatio nens del II överensstämmer likaså med av SIDA tillämpade principer att mottagarländernas regeringar aktivt skall stödja och medverka till det mål, vartill en viss biståndsinsats syftar. SIDA framhåller vidare att en viktig utgångspunkt för utformning av bistånd på kooperationens område är att politiska förhållanden och tillgängliga resurser i mottagarlandet undersöks liksom även den roll kooperativa föreningar kan komma att spela för ut vecklingen.
Rekommendationen ger enligt SIDA:s uppfattning en god ram för den typ av åtgärder som bör vidtas för att säkerställa kooperationens bidrag till den ekonomiska och sociala utvecklingen i utvecklingsländerna.
Kooperativa Förbundet förväntar, att rekommendationen skall få en posi tiv effekt för den ekonomiska och sociala utvecklingen i u-länderna genom att den riktar regeringarnas uppmärksamhet på kooperationens betydelse för uppnåendet av de mål som anges i rekommendationens mom. 3 och också genom att den ger värdefulla konkreta anvisningar om metoder för genom förandet av en kooperationsfrämjande politik.
Förbundet uppehåller sig särskilt vid rekommendationens del IV, som behandlar internationell samverkan, samt framhåller att vad som där rekom menderas överensstämmer med den uppfattning som redan präglar stora delar av de svenska insatserna för befrämjande av kooperativ utveckling i u-länderna. Förbundet framhåller särskilt verksamheten inom SIDA såsom exempel på sådan samverkan mellan ett ämbetsverk och nationella koopera tiva organisationer, som avses i rekommendationen samt betonar önskvärd heten av fortsatt samverkan mellan berörda statliga organ och de svenska nationella kooperativa organisationerna även då det gäller handläggandet av kooperativa utvecklingsfrågor som sammanhänger med ILO:s verksamhet. Denna samverkan är så mycket naturligare som en kontinuerlig kontakt upprätthålles på motsvarande internationella plan mellan ILO och den kooperativa världsorganisationen, Internationella Kooperativa Alliansen, vil ken åtnjuter konsultativ status i förhållande till bl. a. ILO.
Slutligen erinrar förbundet om att ett yrkande som från svensk sida fram ställts under konferensbehandlingen om viss ändring av rekommendatio nen inte vunnit beaktande. Ändringen avsåg rekommendationens mom. 12 och gick ut på att de lagar som antas för den kooperativa verksamheten (alltså motsvarigheter till den svenska lagen om kooperativa föreningar)
Kungi. Maj:ts proposition nr 11 år 1967
14
inte borde innehålla beskrivning av kooperativ förenings ändamål.
Svenska Arbetsgivareföreningen konstaterar, att de ändringar som skett
i förhållande till tidigare textförslag inte gått i den av föreningen önskade
riktningen och att föreningens synpunkter inte blivit beaktade.
Föreningen, som bland sina delägare torde ha huvudparten av de produ
centkooperativa företagen inom landet, anser att kooperationen kan spela
en betydelsefull roll i utvecklingsländerna. Detta gäller inte minst produ
centkooperationen. I rekommendationen — som avser alla slag av koopera
tiva föreningar — framhålles emellertid kooperationens fördelar på ett
onyanserat sätt och på bekostnad av andra företagsformer. U-länderna re
kommenderas i generella termer att ge kooperativa föreningar finansiell
hjälp — lån, kreditgarantier, bidrag och skattebefrielse — inte bara vid
initiering av ny verksamhet utan också då föreningarna möter ekonomiska
hinder för tillväxt eller omvandling. Detta och andra förslag synes innebära
uppenbara risker för diskriminering och snedvridning av konkurrenssitua
tionen i respektive länder.
Vad rekommendationen innehåller om upplysnings- och undervisnings
verksamhet anser föreningen vara ensidigt och propagandistiskt inriktat
och inte ta sikte på objektiv upplysning om såväl kooperationens som andra
företagsformers möjligheter och begränsningar. Sålunda rekommenderas
att kooperationens grundsatser och metoder skall ges en »så vid spridning
som möjligt» genom att behandlas på alla nivåer inom det offentliga skol
väsendet —- från grundskola till universitet — samt genom att respektive
land »till fullo utnyttjar undervisningsmedia såsom läroböcker, föreläs
ningar .. ., press, film, radio och TV».
Vidare anser föreningen att rekommendationen medför viss risk för att
de olika slagen av kooperation i u-länderna inte kan behålla eller uppnå
ställningen som frivilliga, fria och icke statsdirigerade organisationer. Så
lunda skall respektive land antaga en särskild lagstiftning som bland an
nat innehåller bestämmelser om ändamålen för en kooperativ förening samt
om villkoren för medlemskap, såsom maximibeloppet för insats och insats-
skyldighet vid ansökan om medlemskap samt tid inom vilken full insats-
betalning skall ske, liksom medlemmarnas rättigheter och skyldigheter.
Det rekommenderas vidare att »vederbörande myndighet» eller viss sam
manslutning skall öva tillsyn över att verksamheten sker i överensstäm
melse med uppställda ändamål samt lagens bestämmelser. På myndigheten
eller sammanslutningen skulle därjämte ankomma uppgiften att främja
kooperation och organisera kooperativ utbildning m. m. Utan att vilja för
ringa betydelsen av att staten i respektive länder lämnar sin medverkan
speciellt i ett initialskede vill föreningen ifrågasätta om rekommendatio
nens förslag kan fullt ut genomföras samtidigt som man behåller de karak
tärsdrag som i vårt land brukar förknippas med kooperativ verksamhet.
Slutligen konstaterar föreningen, att rekommendationen i allt väsentligt
avser u-ländernas förhållanden och med hänsyn härtill utgår föreningen
Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1967
15
från att anledning saknas att för Sveriges del vidta några speciella åtgärder i anslutning till rekommendationen.
Landsorganisationen erinrar om att organisationen i ett yttrande till kommittén i samband med förarbeten till rekommendationen uttalat, att
LO tidigare har intagit en relativt tveksam hållning till behovet och värdet av en rekommendation av detta slag. Denna tveksamhet hade sin grund så väl i de starkt varierande förhållanden i olika länder under vilka koopera tionen har att arbeta som i risken för att en sådan rekommendation, vilken måste balansera mellan den kooperativa rörelsens önskvärda självständig het och frihet och dess faktiska och nödvändiga beroende av staten i upp byggnadsskedet, skulle tendera att förlänga detta beroende. Eftersom emel- lertid rekommendationen av en mycket betydande majoritet, inbegripet representanterna för den Internationella Kooperativa Alliansen, bedömts bli av väsentligt värde för kooperationens utveckling i u-länderna bär LO om prövat denna sin inställning och vill nu tillstyrka att Sverige stöder förelig gande rekommendation.
LO betonar slutligen att den enda punkt i rekommendationen som direkt berör Sverige torde vara mom. 34, vilken i hög grad svarar mot SIDA:s verksamhet och programmet för det svenska utvecklingsbiståndet.
TCO framhåller, att organisationen i ett tidigare yttrande i ämnet till styrkt huvudlinjerna i föreliggande rekommendation och betonat betydel sen av att de kooperativt organiserade självhjälpssträvandena uppmuntras i syfte att öka utvecklingstakten i u-länderna. Innehållet i rekommenda tionen synes ha svenskt intresse främst ur synpunkten hur svenska bi ståndsinsatser på detta område lämpligen kan utformas. TCO vill därför rekommendera de för svenskt tekniskt bistånd ansvariga myndigheterna att vid planeringen av de svenska biståndsinsatserna beakta innehållet i rekommendationen. TCO finner det också angeläget betona att bistånds insatser på detta område utformas i nära kontakt och samarbete med de i
Sverige existerande organisationerna på området. Möjligheterna till inter nationell samverkan och samordning, såväl i regional som i större skala, bör också tas till vara i syfte att undvika splittring av resurser.
ILO-kommittén betonar, att rekommendationen främst har betydelse för kooperationens utveckling i u-länderna, något som framhålls i flera remiss yttranden. För industriländernas biståndsinsatser på kooperationens om råde synes särskilt rekommendationens avsnitt IV om internationell sam verkan vara av intresse. De anvisningar om samverkan som där lämnas sy nes stämma överens med den uppfattning som präglar de svenska insat serna för att stimulera kooperationen i u-länderna. Om och i vilken ut sträckning rekommendationen i övrigt bör iakttas inom den svenska bi ståndsverksamheten synes vara en fråga som det bör ankomma på bistånds- myndigheterna, främst SIDA, att bedöma.
ILO-kommittén föreslår därför, att rekommendationen överlämnas till
Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1967
16
SIDA för att, i den mån så befinns möjligt och lämpligt, av ämbetsverket be
aktas vid den fortsatta planeringen av de svenska biståndsinsatserna på
kooperationens område.
Knngl. Maj ds proposition nr It år 1967
Departementschefen
Vid Internationella arbetskonferensens femtionde sammanträde antogs
dels tre instrument, som berör vissa frågor rörande fiskare, och dels en
rekommendation om kooperativa föreningars roll i utvecklingsländernas
ekonomiska och sociala utveckling.
Vad först beträffar de tre instrumenten som berör fiskare — konventio
nen (nr 125) angående behörighetsbevis för fiskare, konventionen (nr 126)
angående besättningens bostäder på fiskefartyg och rekommendationen (nr
126) angående yrkesutbildning för fiskare — framgår det av de remiss
yttranden som avgivits i ärendet, att dessa instrument utformats med
sikte på andra förhållanden än de som råder inom det svenska fisket. Sär
skilt fiskeristyrelsen och Sveriges fiskares riksförbund ger uttryck åt den
åsikten. Härtill kommer att svensk lagstiftning och praxis i vissa delar inte
överensstämmer med föreskrifterna i instrumenten. Detta gäller beträf
fande behörighetskonventionen samt rekommendationen om yrkesutbild
ning, medan i fråga om bostadskonventionen däremot svarande svenska be
stämmelser är föremål för översyn. Under dessa förhållanden kan jag inte
tillstyrka att Sverige f. n. ratificerar de båda konventionerna. När det gäl
ler rekommendationen om yrkesutbildning kan jag, på de skäl som ILO-
kommittén anfört, ansluta mig till kommitténs uppfattning att rekom
mendationens anvisningar bör, i den mån så befinns möjligt och lämpligt,
övervägas vid yrkesutbildningens framtida utformning. Rekommendationen
bör i detta syfte överlämnas till skolöverstyrelsen.
I fråga om rekommendationen (nr 127) angående kooperativa föreningars
roll i utvecklingsländernas ekonomiska och sociala utveckling finner jag,
att dess främsta betydelse från svensk synpunkt ligger i att rekommendatio
nen kan vara av visst intresse för biståndsmyndigheterna när det gäller ut
formning av de svenska biståndsinsatserna inom kooperationen. I likhet med
ILO-kommittén anser jag därför, att rekommendationen bör överlämnas till
Styrelsen för Internationell Utveckling (SIDA) för att, i den mån så befinns
möjligt och lämpligt, heaktas vid den fortsatta planeringen av de svenska
biståndsinsatserna på kooperationens område.
Under åberopande av det föregående hemställer jag, att Kungl. Maj :t an
håller om riksdagens yttrande över vad jag nu anfört om de vid Internatio
nella arbetskonferensens femtionde sammanträde antagna internationella
instrumenten.
17
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instäm
mande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas propo
sition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
Kungl. Maj ds proposition nr 11 år 1967
Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 11
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1967
Convention (No. 125) concerniiig Fishermen’s
Ccrtificates of Competency
The General Conference of the In
ternational Labour Organisation,
Having been convened åt Geneva
by the Governing Body of the Inter
national Labour Office, and having
met in its Fiftieth Session on 1 June
1966, and
Having decided upon the adoption
of certain proposals with regard to
fishermen’s certificates of compe
tency, which is inclnded in the sixth
item on the agenda of the session,
and
Noting the provisions of the Offi
cers’ Competency Certificates Con
vention, 1936, which provides that
no person shall be engaged to per
form or shall perform on board any
vessel to which it applies the duties
of master or skipper, navigating of
ficer in charge of a watch, chief en-
gineer, or engineer officer in charge
of a watch, unless he holds a certi-
ficate of competency to perform such
duties issued or approved by the
public authority of the territory
where the vessel is registered, and
Considering that experience has
shown that further international
standards specifying minimum re-
quirements for certificates of com
petency for service in fishing vessels
are desirable, and
Having determined that these
standards shall take the form of an
international Convention,
adopts this twenty-first day of June
of the year one thousand nine hun
dred and sixty-six the following Con-
Bilaga 1
(Översättning)
Konveniion (nr 125) angående
behörighetsbevis för fiskare
Internationella arbetsorganisatio
nens allmänna konferens,
vilken av styrelsen för Internatio
nella arbetsbyrån sammankallats till
Geneve och där samlats den 1 juni
1966 till sitt femtionde sammanträde,
och beslutat antaga vissa förslag
angående behörighetsbevis för fiska
re, vilken fråga inbegripes i den sjät
te punkten på sammanträdets dag
ordning,
som beaktar bestämmelserna i kon
ventionen angående kompetens hos
fartygsbefäl, 1936, vilken föreskriver
att å fartyg, å vilket konventionen
äger tillämpning, ingen må utöva el
ler anställas för att utöva de befo
genheter som tillkomma befälhavare
eller skeppare, vakthavande styrman,
övermaskinist eller vakthavande ma
skinist, med mindre han innehar ett
certifikat som utvisar, att han är be
hörig därtill, och som är utfärdat el
ler godkänt av offentlig myndighet i
det territorium, där fartyget är re
gistrerat, och
som anser att erfarenheten har vi
sat att det är önskvärt att antaga yt
terligare internationella normer, som
närmare ange minimikrav beträffan
de behörighetsbevis för tjänstgöring
på fiskefartyg, och
som beslutat att dessa normer sko
la taga form av en internationell
ikonvention,
antager denna den tjugoförsta dagen
i juni månad år nittonhundrasextio-
sex följande konvention, som må be-
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1967
vention, which may be cited as the Fishermen’s Competency Certificates Convention, 1966:
Part I. Seope and Definitions
Article 1
For the purposes of this Conven tion, the term “fishing vessel” in- cludes all ships and boats, of any nature whatsoever, whether publicly or privately owned, which are en- gaged in maritime fishing in salt wa- ters and are registered in a territory for which the Convention is in force, with the exception of—
(a) ships and boats of less than 25 gross registered tons;
(b) ships and boats engaged in wlialing or similar pursuits;
(c) ships and boats engaged in fishing for sport or recreation;
(d) fishery research and fishery protection vessels.
Artide 2
The competent authority may, af- ter consultation with the fishing ves sel owners’ and fishermen’s organi sations where such exist, exempt from this Convention fishing ves sels engaged in inshore fishing, as defined by national laws and regula- tions.
Artide 3
For the purpose of this Convention, the following terms have the mean- ings hereby assigned to them:
(a) skipper: any person having command or charge of a fishing ves sel;
(b) mate: any person exercising subordinate command of a fishing vessel, including any person, other than a pilot, liable åt any time to be in charge of the navigation of such a vessel;
nämnas konvention angående behö righetsbevis för fiskare, 1966.
Del I. Tillämpningsområde och
definitioner
Artikel 1
Med fiskefartyg förstås i denna konvention fartyg av vad slag det va ra må, i allmän eller enskild ägo, som nyttjas till havsfiske i saltvatten och äro registrerade i ett territorium, för vilket konventionen gäller, med undantag av
a) fartyg om mindre än 25 brutto- registerton;
b) fartyg som nyttjas till valfångst eller liknande verksamhet;
c) fartyg som nyttjas till sport- eller rekreationsfiske;
d) fartyg som nyttjas för forsk ningsändamål eller till skydd för fis ket.
Artikel 2
Vederbörande myndighet må efter samråd med eventuellt existerande redare- och fiskareorganisationer medgiva undantag från denna kon ventions tillämpning för fiskefartyg, som nyttjas i kustfiske sådant detta definieras i nationell lagstiftning.
Artikel 3
I denna konvention ha följande termer den innebörd som här an- gives:
a) befälhavare: person som för befäl över ett fiskefartyg;
b) styrman: person som för un derordnat befäl över ett fiskefartyg, inberäknat person — annan än lots — som vid varje tidpunkt kan åläg gas att ansvara för navigeringen av ett sådant fartyg;
20
(c) engineer:
any person per- c) maskinist: person som har det
manently responsible for the me- ständiga ansvaret för ett fiskefartygs
chanical propulsion of a fishing ves- mekaniska framdrivning.
sel.
Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1967
Part II. Ccrtification
Article 4
Each Member which ratifies this
Convention shall establish standards
of qualification for certificates of
competency entitling a person to per
form the duties of skipper, mate or
engineer on board a fishing vessel.
Artide 5
1. All fishing vessels to which this
Convention applies shall be required
to carry a certificated skipper.
2. All fishing vessels over 100 gross
registered tons engaged in operations
and areas to be defined by national
laws or regulations shall be required
to carry a certificated mate.
3. All fishing vessels with an en-
gine power above a level to be de-
termined by the competent authority,
after consultation with the fishing
vessel owners’ and fishermen’s or
ganisations where such exist, shall
be required to carry a certificated
engineer: Provided that the skipper
or mate of a fishing vessel may act
as engineer in appropriate cases and
on condition that he also holds an
engineer’s certificate.
4. The certificates of skippers,
mates or engineers may be full or
limited, according to the size, type,
and nature and area of operations of
the fishing vessel, as determined by
national laws or regulations. 5
5. The competent authority may
in individual cases permit a fishing
vessel to put to sea without the full
complement of certificated personnel
if it is satisfied that no suitable sub-
Del II. Utlärdandc av behörighetsbevis
Artikel 4
Medlemsstat, som ratificerar den
na konvention, skall fastställa kvali-
fikationsnormer för behörighetsbe
vis, som ge en person rätt att ombord
på ett fiskefartyg utöva de befogen
heter som tillkomma befälhavare,
styrman eller maskinist.
Artikel 5
1. På alla fiskefartyg, för vilka
denna konvention äger tillämpning,
skall finnas en befälhavare med be
hörighetsbevis.
2. På alla fiskefartyg om mer än
100 bruttoregisterton, som nyttjas i
verksamhet och inom områden, som
angives genom nationell lagstiftning,
skall finnas en styrman med behörig
hetsbevis.
3. På alla fiskefartyg med en ma
skinstyrka överstigande en gräns,
som bestämmes av vederbörande
myndighet, efter samråd med even
tuellt existerande redare- och fiska
reorganisationer, skall finnas en ma
skinist med behörighetsbevis, dock
att befälhavaren eller styrmannen på
ett fiskefartyg må fungera som ma
skinist, då så är lämpligt och under
förutsättning att även han har behö
righetsbevis som maskinist.
4. Behörighetsbevis för befälhava
re, styrmän eller maskinister må va
ra fullständiga eller begränsade, be
roende på fiskefartygets storlek och
typ samt arten av och området för
dess verksamhet, i enlighet med vad
i nationell lagstiftning föreskrives.
5. Vederbörande myndighet må i
enskilda fall tillåta ett fiskefartyg
att gå till sjöss utan full bemanning
av behörig personal, om myndighe
ten är övertygad om att inga lämpli-
Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1967
21
stitutes are available and that, hav- ing regard to all the circumstances of the case, it is safe to allow the vessel to put to sea.
Article 6
1. The minimum age prescribed by national laws or regulations for the issue of a certificate of compe- tency shall be not less than— (a) 20 years in the case of a skipper; (b) 19 years in the case of a mate; (c) 20 years in the case of an en- gineer.
2. For the purpose of service as a skipper or mate in a fishing vessel engaged in inshore fishing and for the purpose of service as an engineer in small fishing vessels with an en- gine power below a level to be deter- mined by the competent authority after consultation with the fishing vessel owners’ and fishermen’s organisations, where such exist, the minimum age may be fixed åt 18 years.
Artide 7
The minimum professional ex- perience prescribed by national laws or regulations for the issue of a mate’s certificate of competency shall be not less than three years’ sea service engaged in deck duties.
Artide 8
1. The minimum professional ex- perience prescribed by national laws or regulations for the issue of a skipper’s certificate of competency shall be not less than four years’ sea service engaged in deck duties.
2. The competent authority may, after consultation with the fishing vessel owners’ and fishermen’s orga nisations where such exist, require a part of this period to be served as a certificated mate; where national laws or regulations provide for the
ga ersättare finnas att tillgå och att det med hänsyn till alla föreliggan de omständigheter ej är förenat med fara att tillåta fartyget att gå till sjöss.
Artikel 6
1. Den minimiålder som föreskri- ves i nationell lagstiftning för utfär dande av ett behörighetsbevis må ic ke understiga
a) 20 år beträffande befälhavare;
b) 19 år beträffande styrman;
c) 20 år beträffande maskinist.
2. Då det gäller tjänstgöring som befälhavare eller styrman på ett fis kefartyg som nyttjas i kustfiske och då det gäller tjänstgöring som maski nist på små fiskefartyg med en ma skinstyrka understigande en gräns, som bestämmes av vederbörande myndighet efter samråd med even tuellt existerande redare- och fiska reorganisationer, må minimiåldern fastställas till 18 år.
Artikel 7
Det minimikrav på yrkeserfaren het som uppställes i nationell lag stiftning såsom villkor för utfärdan de av behörighetsbevis för styrman må icke understiga tre års tjänst göring till sjöss i däckstjänst.
Artikel 8
1. Det minimikrav på yrkeserfa renhet som uppställes i nationell lag stiftning såsom villkor för utfärdan de av behörighetsbevis för befälha vare må icke understiga fyra års tjänstgöring till sjöss i däckstjänst.
2. Vederbörande myndighet må ef ter samråd med eventuellt existeran de redare- och fiskareorganisationer kräva, att en del av denna period skall innefatta tjänstgöring som be hörig styrman; där den nationella lagstiftningen innehåller bestämmel-
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1967
issue of different grades of certifi-
cates of competency, full and limited,
to skippers of fishing vessels, the
nature of the qualifying service as a
certificated mate or the type of cer-
tificate held while performing such
qualifying service may vary accord-
ingly-
Article 9
1. The minimum professional ex-
perience prescribed by national laws
or regulations for the issue of an
engineer’s certificate of competency
shall be not less than three years’ sea
service in the engine-room.
2. In the case of a certificated
skipper or mate a shorter qualifying
period of sea service may be pre
scribed.
3. In the case of the small fishing
vessels referred to in Article 6, para-
graph 2, of this Convention, the com-
petent authority may, after consulta-
tion with the fishing vessel owners’
and fishermen’s organisations where
such exist, prescribe a qualifying pe
riod of sea service of 12 months.
4. Work in an engineering work-
shop may be regarded as equivalent
to sea service for part of the qualify
ing periods provided for in para-
graphs 1 to 3 of this Article.
Article 10
In respect of persons who have
successfully completed an approved
training course, the periods of sea
service required in virtue of Artides
7, 8 and 9 of this Convention may be
reduced by the period of training,
but in no case by more than 12
months.
Part III. Examinations
Article 11
In the examinations organised and
supervised by the competent author-
ser om utfärdande av olika grader av
behörighetsbevis, fullständiga och
begränsade, för befälhavare på fiske
fartyg, må arten av den kvalificeran
de tjänstgöringen som behörig styr
man eller typen av det behörighets
bevis som innehaves under fullgö
randet av sådan kvalificerande
tjänstgöring variera med hänsyn till
förhållandena.
Artikel 9
1. Det minimum av yrkeserfaren
het som i nationell lagstiftning upp
ställes såsom villkor för utfärdande
av behörighetsbevis för maskinist må
icke understiga tre års tjänstgöring
i maskinavdelningen.
2. Beträffande behörig befälhavare
eller styrman må en kortare kvali-
fikationsperiod av tjänstgöring till
sjöss föreskrivas.
3. Beträffande de små fiskefartyg
som avses i artikel 6 mom. 2 i den
na konvention, må vederbörande
myndighet efter samråd med even
tuellt existerande redare- och fiska
reorganisationer föreskriva en kvali-
fikationsperiod av 12 månaders
tjänstgöring till sjöss.
4. Arbete i en mekanisk verkstad
må anses som likvärdigt med tjänst
göring till sjöss för en del av de kva-
lifikationsperioder som avses i mo
menten 1 och 3 i denna artikel.
Artikel 10
Beträffande personer, som med
framgång avslutat en godkänd ut
bildningskurs, må de perioder av
tjänstgöring till sjöss som krävas i
enlighet med artiklarna 7, 8 och 9 i
denna konvention reduceras med en
tid motsvarande utbildningsperio-
den, dock i intet fall med mer än 12
månader.
Del III. Examina
Artikel 11
I de examina som anordnas och
övervakas av vederbörande myndig-
23
Knngl. Maj:ts proposition nr 11 år 196/
ity for the purpose of testing whether candidates for competency certifi- cates possess the qualifications nec- essary for performing the cor- responding duties, the candidates shall be required to show knowledge, appropriate to the categories and grades of certificates, of such sub- jects as—
(a) in the case of skippers and mates—
(i) general nautical subjects,
iucluding seamanship, shiphandling and safety of life åt sea, and a proper knowledge of the international Regulations for Preventing Collisions åt Sea;
(ii) practical navigation, in-
cluding the use of electronic and mechanical aids to navigation;
(iii) safe working practices,
including safety in the handling of fishing gear;
> (b) in the case of engineers—
(i) theory, operation, main-
tenance and repair of steam or inter nal combustion engines and related auxiliary equipment;
(ii) operation, maintenance
and repair of refrigeration systems, pumps, deck winches and other me chanical equipment of fishing ves- sels, including the effects on stability;
(iii) principles of shipboard
electric power installations, and maintenance and repair of the elec- trical machinery and equipment of fishing vessels; and
(iv) engineering safety pre-
cautions and emergency procedures, including the use of life-saving and fire-fighting appliances.
Article 12
The examinations for certificates of skippers and mates referi-ed to in Article 11, sub-paragraph (a), of this
het i syfte att pröva huruvida perso ner som ansöka om behörighetsbevis äga de kvalifikationer som äro nöd vändiga för utförande av de mot be hörighetsbeviset svarande uppgifter na skola de sökande ha att ådagaläg ga kunskaper, svarande mot respek tive kategori och art av behörighets bevis i sådana ämnen som
a) beträffande befälhavare och styrmän:
i) allmänna nautiska ämnen,
däribland sjömanskap, manövrering av fartyg och livräddning till sjöss, samt en tillfredsställande kännedom om de internationella sjövägsregler- na;
ii) praktisk navigation, inbe-
träknat användning av elektroniska och mekaniska hjälpmedel för navi gation ;
iii) åtgärder till förebyggande
av yrkesskador, inberäknat säker hetsåtgärder vid hanteringen av fis keredskap ;
b) beträffande maskinister:
i) teori för samt drift, under
håll och reparation av ångmaskiner, förbränningsmotorer och därtill hö rande hjälputrustning;
ii) drift, underhåll och repa
ration av kylsystem, pumpar, däcks- vinschar och annan mekanisk ut rustning på fiskefartyg, inberäknat stabilitetspåverkande effekter;
iii) principerna för elektriska
installationer ombord samt under håll och reparation av elektriska ma skiner och apparater på fiskefartyg; samt
iv) tekniska säkerhetsanord
ningar och åtgärder vid fara, inbe räknat användningen av livrädd nings- och brandskyddsutrustning.
Artikel 12
De examina för behörighetsbevis för befälhavare och styrmän, som avses i artikel It a) i denna kon-
24
Convention may also cover the fol- vention, må även omfatta följande
lowing subj ects:
ämnen:
(a) fishing techniques, including a) fiskemetoder, där så är lämp-
where appropriate the operation of ligt inberäknat användning av elek-
electronic fish-finding devices, and tronisk apparatur för lokalisering av
the operation, maintenance and fisk ävensom skötsel, underhåll och
repair of fishing gear; and
reparation av fiskeredskap; samt
(b) stowage, cleaning and process- b) lastning, rensning och behand-
ing of fish on board.
ling av fisk ombord.
Kungl. Maj:ts proposition nr tl år 1967
Article 13
During a period of three years
from the date of the coming into
force of national laws or regulations
giving effect to the provisions of this
Convention, competency certificates
may be issued to persons who have
not passed an examination referred
to in Artides It and 12 of this Con
vention, but who have in fact had
sufficient practical experience of the
duties corresponding to the certifi-
cate in question and have no record
of any serious technical error against
them.
Part IV. Enforcement Measures
Artide 14
1. Each Member shall ensure the
enforcement of national laws or regu
lations giving effect to the provisions
of this Convention by an efficient
system of inspection.
2. National laws or regulations
giving effect to the provisions of this
Convention shall provide for the
cases in which the authorities of a
Member may detain vessels regis
tered in its territory on account of
a breach of these laws or regulations.
Artide 15
1. National laws or regulations
giving effect to the provisions of this
Convention shall prescribe penalties
or disciplinary measures for cases in
which these laws or regulations are
not respected.
Artikel 13
Under en period av tre år från
ikraftträdandet av nationell lagstift
ning, som sätter bestämmelserna i
denna konvention i tillämpning, må
behörighetsbevis utfärdas till perso
ner, vilka icke ha genomgått sådan
examen som avses i artiklarna 11 och
12 i denna konvention men vilka fak
tiskt ha förvärvat praktisk erfaren
het av de uppgifter som motsvara
ifrågavarande bevis och vilka icke
veterligen ha begått något allvarligt
tekniskt fel.
Del IV. Tillämpningsåtgärdcr
Artikel 14
1. Varje medlemsstat skall genom
ett effektivt inspektionssystem sä
kerställa efterlevnaden av nationell
lagstiftning, som sätter bestämmel
serna i denna konvention i tillämp
ning.
2. Nationell lagstiftning, som sät
ter bestämmelserna i denna konven
tion i tillämpning, skall innehålla be
stämmelser om de fall då myndighe
terna i en medlemsstat må kvarhålla
fartyg, som äro registrerade inom
dess territorium, på grund av över
trädelse av denna lagstiftning.
Artikel 15
1. Nationell lagstiftning, som sät
ter bestämmelserna i denna konven
tion i tillämpning, skall stadga straff
eller disciplinära påföljder i händel
se denna lagstiftning icke efterieves.
25
Kungl. Maj ds proposition nr il år 1967
2. In particular, such penalties or disciplinary measures shall be pre- scribed för cases in which— (a) a fishing vessel owner or his agent, or a skipper, has engaged a person not certificated as required;
(b) a person has obtained by fraud or forged documents an engagement to perform duties requiring certifica- tion without holding the requisite certificate.
Part V. Final Provisions
Article 16
The formal ratifications of this Convention shall be communicated to the Director-General of the Interna tional Labour Office for registration.
Artide 17
1. This Convention shall be bind- ing only upon those Members of the International Labour Organisation whose ratifications have been regis tered with the Director-General.
2. It shall come into force twelve months after the date on which the ratifications of two Members have been registered with the Director- General.
3. Thereafter, this Convention shall come into force för any Member twelve months after the date on which its ratification has been regis tered.
Artide 18
1. A Member which has ratified this Convention may denounce it af ter the expiration of ten years from the date on which the Convention first comes into force, by an act com municated to the Director-General of the International Labour Office for registration. Such denunciation shall not take effect until one year after the date on which it is registered.
2. Sådana straff eller disciplinära påföljder skola särskilt stadgas för fall då
a) redaren för ett fiskefartyg el ler ombud för honom eller en befäl havare har anställt någon som ej in nehar erforderligt behörighetsbevis;
b) någon medelst bedrägeri eller falska handlingar har erhållit an ställning för utövande av befogenhe ter, för vilka krävas behörighet, utan att innehava vederbörligt behörig hetsbevis.
Del V. Slutbestämmelser
Artikel 16
De officiella ratifikationerna av denna konvention skola delgivas In ternationella arbetsbyråns generaldi rektör och registreras av honom.
Artikel 17
1. Denna konvention är bindande allenast för de medlemmar av Inter nationella arbetsorganisationen, vil kas ratifikationer registrerats av ge neraldirektören.
2. Den träder i kraft tolv månader efter det två medlemmars ratifika tioner registrerats av generaldirektö ren.
3. Därefter träder denna konven tion i kraft för varje medlem tolv månader efter den dag, då dess rati fikation registrerats.
Artikel 18
1. Varje medlem, som ratificerar denna konvention, kan, sedan tio år förflutit från den tidpunkt då kon ventionen först trädde i kraft, upp säga densamma genom skrivelse som delgives Internationella arbetsbyråns generaldirektör för registrering. Upp sägningen träder icke i kraft förrän ett år efter det den registrerats.
26
Kungl. Maj:ts proposition nr tl år 1967
2. Each Member which has ratified
this Convention and which does not,
within the year following the expira-
tion of the period of ten years men-
tioned in the preceding paragraph,
exercise the right of denunciation
provided for in this Article, will be
bound for another period of ten years
and, thereafter, may denounce this
Convention åt the expiration of each
period of ten years under the terms
provided for in this Article.
Article 19
1. The Director-General of the In
ternational Labonr Office shall noti-
fy all Members of the International
Labour Organisation of the registra-
tion of all ratifications and denuncia-
tions communicated to him by the
Members of the Organisation.
2. When notifying the Members
of the Organisation of the registra-
tion of the second ratification com-
municated to him, the Director-Gen
eral shall draw the attention of the
Members of the Organisation to the
date upon which the Convention will
come into force.
Article 20
The Director-General of the Inter
national Labour Office shall com-
municate to the Secretary-General of
the United Nations for registration
in accordance with Article 102 of the
Charter of the United Nations full
particulars of all ratifications and
acts of denunciation registered by
him in accordance with the provi
sions of the preceding Artides.
Article 21
Åt such times as it may consider
necessary the Governing Body of the
International Labour Office shall
present to the General Conference a
report on the working of this Con
vention and shall examine the desir-
ability of placing on the agenda of
2. Varje medlem, som ratificerar
denna konvention och icke inom ett
år efter utgången av den i föregåen
de moment nämnda tioårsperioden
gör bruk av den i denna artikel stad
gade uppsägningsrätten, skall vara
bunden för en ny period av tio år
och kan därefter, med iakttagande av
de i denna artikel föreskrivna villko
ren, uppsäga konventionen vid ut
gången av varje följande tioårspe
riod.
Artikel 19
1. Internationella arbetsbyråns ge
neraldirektör skall underrätta samt
liga medlemmar av Internationella
arbetsorganisationen om registre
ringen av alla ratifikationer och upp
sägningar, som delgivits honom av
organisationens medlemmar.
2. Då generaldirektören underrät
tar organisationens medlemmar om
registreringen av den andra ratifika
tionen i ordningen, som delgivits ho
nom, har han att fästa medlemmar
nas uppmärksamhet på den dag, då
konventionen kommer att träda i
kraft.
Artikel 20
Internationella arbetsbyråns gene
raldirektör skall, för registrering-
jämlikt artikel 102 av Förenta Na
tionernas stadga, lämna Förenta Na
tionernas generalsekreterare full
ständiga upplysningar om varje ra
tifikation och uppsägning, som av
honom registrerats i enlighet med
bestämmelserna i föregående artik
lar.
Artikel 21
Närhelst Internationella arbetsby
råns styrelse finner det erforderligt
skall styrelsen förelägga Internatio
nella arbetsorganisationens allmän
na konferens en redogörelse för kon
ventionens tillämpning och taga un
der övervägande, huruvida anledning
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1967
the Conference the question of its revision in whole or in part.
Article 22
1. Should the Conference adopt a new Convention revising this Con- vention in -whole or in part, then, unless the new Convention other- iwise provides— ‘ (a) the ratification by a Member of the new revising Convention shall ipso jure involve the immediate de- nunciation of this Convention, not- withstanding the provisions of Ar ticle 18 above, if and when the new revising Convention shall have come into force; (b) as from the date when the new revising Convention comes into force, this Convention shall cease to be open to ratification by the Members.
2. This Convention shall in any case remain in force in its actual form and content för those Members which have ratified it but have not ratified the revising Convention.
Artide 23
The English and French versions of the text of this Convention are equally authoritative.
föreligger att på konferensens dag ordning uppföra frågan om dess re vision, helt eller delvis.
Artikel 22
1. Därest konferensen skulle an taga en ny konvention, innebärande revision, helt eller delvis, av denna konvention, och den nya konventio nen icke föreskriver annat,
a) skall en medlems ratifikation av den nya, reviderade konventionen, försåvitt denna trätt i kraft, ipso jure medföra omedelbar uppsägning av förevarande konvention, utan hinder av vad i artikel 18 ovan stadgas;
h) skall från den dag, då den nya reviderade konventionen träder i kraft, förevarande konvention icke längre kunna ratificeras av medlem marna.
2. Förevaran de konvention skall likväl förbli gällande till form och innehåll för de medlemmar, som ra tificerat densamma men icke ratifi cerat den nya, reviderade konventio nen.
Artikel 23
De engelska och franska texterna till denna konvention skola äga lika vitsord.
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1967
Conyention (No. 126) concerning
Accommodation on Board Fishing Vessels
The General Conference of the In
ternational Labour Organisation,
Having been convened åt Geneva
by the Governing Body of the Inter
national Labour Office, and having
met in its Fiftieth Session on 1 June
1966, and
Having decided npon the adoption
of certain proposals with regard to
accommodation on board fishing ves
sels, which is included in the sixth
item on the agenda of the session,
and
Having determined that these pro
posals shall take the form of an in-
ternational Convention,
adopts this twenty-first day of June
of the year one thousand nine hun
dred and sixty-six the following Con
vention, which may be cited as the
Accommodation of Crews (Fisher-
men) Convention, 1966:
Part I. General Provisions
Article 1
1. This Convention applies to all
sea-going mechanically propelled
ships and boats, of any nature what-
soever, whether publicly or privately
owned, which are engaged in mari-
time fishing in salt waters and are
registered in a territory for which
this Convention is in force.
2. National laws or regulations
shall determine when ships and boats
are to be regarded as sea-going for
the purpose of this Convention.
3. This Convention does not apply
to ships and boats of less than 75
tons: Provided that the Convention
Bilaga 2
(Översättning)
Konvention (nr 126) angående besättningens
bostäder på fiskefartyg
Internationella arbetsorganisatio
nens allmänna konferens,
I vilken av styrelsen för Internatio
nella arbetsbyrån sammankallats till
Geneve och där samlats den 1 juni
1966 till sitt femtionde sammanträ
de och
beslutat antaga vissa förslag an
gående besättningens bostäder på fis
kefartyg, vilken fråga innefattas i
den sjätte punkten på sammanträ
dets dagordning,
samt funnit, att dessa förslag skola
taga form av en internationell kon
vention,
antager denna, den tjugoförsta da
gen i juni månad år nittonhundra-
sextiosex följande konvention, som
må benämnas konvention angåen
de besättningens bostäder (fiskare),
1966.
Del I. Allmänna bestämmelser
Artikel 1
1. Denna konvention äger tillämp
ning på alla sjögående maskindrivna
fartyg av vad slag de vara må, i all
män eller enskild ägo, vilka nyttjas
till havsfiske i saltvatten och äro re
gistrerade i territorium, för vilket
denna konvention gäller.
2. Nationell lagstiftning skall fast
ställa, när fartyg för tillämpning av
denna konvention skola anses vara
sjögående.
3. Från konventionens tillämp
ning undantagas fartyg om mindre
än 75 ton; dock skall konventionen
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1967
shall be applied to ships and boats
of between 25 and 75 tons where the
competent authority determines, af-
ter consultation with the fishing-ves-
sel owners’ and fishermen’s organi
sations -where sucli exist, that this is
reasonable and practicable.
4. The competent authority may,
after consultation with the fishing-
vessel owners’ and fishermen’s
organisations where such exist, use
length instead of tonnage as a pa
rameter for the purposes of this Con-
vention, in which event the Conven-
tion does not apply to ships and
boats of less than 80 feet (24.4
metres) in length: Provided that the
Convention shall be applied to ships
and boats of between 45 and 80 feet
(13.7 and 24.4 metres) in length
where the competent authority deter
mines, after considtation with the
fishing vessel owners’ and fisher-
men’s organisations where such
exist, that this is reasonable and
practicable.
5. This Convention does not apply
to—
(a) ships and boats normally em-
ployed in fishing for sport or recre-
ation;
(b) ships and boats primarily
propelled by sail but having auxiliary
engines;
(c) ships and boats engaged in
whaling or similar pursuits;
(d) fishery research and fishery
protection vessels. 6
6. The following provisions of this
Convention do not apply to vessels
which normally remain away from
their home ports for periods of less
than 36 hours and in which the crew
does not live permanently on board
when in port:
(a) Article 9, paragraph 4;
(b) Article 10;
(c) Article 11;
(d) Article 12;
(e) Article 13, paragraph 1;
(f) Article 14;
tillämpas på fartyg mellan 25 och
75 ton, om vederbörande myndighet,
efter hörande av eventuellt existe
rande redare- och fiskareorganisatio
ner fastställer, att detta är skäligt
och lämpligt.
4. Vederbörande myndighet må,
efter hörande av eventuellt existe
rande redare- och fiskareorganisa
tioner, begagna längd i stället för
tonnage såsom parameter vid till-
lämpning av denna konvention, i vil
ket fall konventionen icke äger till-
lämpning på fartyg, vilkas längd un
derstiger 24,4 meter (80 fot); dock
skall konventionen tillämpas på far
tyg, vilka ha en längd av mellan 13,7
och 24,4 meter (45 och 80 fot), om
vederbörande myndighet, efter hö
rande av eventuellt existerande reda
re- och fiskareorganisationer fast
ställer, att detta är skäligt och lämp
ligt.
5. Från konventionens tillämpning
undantagas
a) fartyg, som normalt nyttjas till
sport- eller rekreationsfiske;
b) fartyg, som huvudsakligen
framdrivas med segel men som äro
utrustade med hjälpmaskiner;
o c) fartyg, som nyttjas till val
fångst eller liknande verksamhet;
d) fartyg, som nyttjas för forsk
ningsändamål eller till skydd för fis
ket.
6. Följande bestämmelser i denna
konvention äga icke tillämpning på
fartyg, vilka normalt äro borta
från
sin hemmahamn under kortare tid
än 36 timmar, och vilkas besättning
icke permanent bor ombord, när far
tyget ligger i hamn, nämligen
a) artikel 9, mom. 4;
b) artikel 10;
c) artikel 11;
d) artikel 12;
e) artikel 13, mom. 1;
f) artikel 14;
30
Kungl. Maj ris proposition nr 11 år 1967
(g) Artide 16:
Provided that in such vessels ade-
quate sanitary installations as well
as messing and cooldng facilities
and accommodation for resting shall
be provided.
7. The provisions of Part III of
this Convention may be varied in
the case of any vessel it' the compe-
tent authority is satisfied, after con-
sultation with the fishing-vessel
owners’ and fishermen’s organisa
tions where such exist, that the
variations to be made provide cor-
responding advantages as a result of
which the over-all conditions are no
less favourable than those that
would result from the full applica-
tion of the provisions of the Con
vention; particulars of all such vari
ations shall be communicated by the
Member to the Director-General of
the International Labour Office,
•who shall notify the Members of the
International Labour Organisation.
Article 2
In this Convention—
(a) the term “fishing vessel” or
“vessel” means a ship or boat to
•which the Convention applies;
(b) the term “tons” means gross
registered tons;
(c) the term “length” means the
length measured from the fore part
of the stem on the line of the fore-
castle deck to the after side of the
head of the sternpost, or to the fore-
side of the rudderstock where no
sternpost exists;
(d) the term “officer” means a
person other than a skipper ranked
as an officer by national laws or reg-
ulations or, in the absence of any
relevant laws or regulations, by col-
lective agreement or custom;
(e) the term “rating” means a
member of the crew other than an
officer;
(f) the term “crew accommoda
tion” includes such sleeping rooms,
g) artikel 16;
dock skola sådana fartyg vara ut
rustade med tillfredsställande sa
nitära anordningar samt erforderliga
utspisnings-, matlagnings- och vilo-
möjligheter.
7. Avvikelser från föreskrifterna i
avd. III i denna konvention må göras
i fråga om vilket som helst fartyg,
om vederbörande myndighet, efter
hörande av eventuellt existerande
redare- och fiskareorganisationer,
finner avvikelserna erbjuda fördelar
av sådan art att förhållandena i
det stora hela icke bli mindre gynn
samma än vid full tillämpning av
konventionens bestämmelser; dylika
avvikelser skall medlemsstaten i de
talj meddela Internationella arbets-
byråns generaldirektör, som skall
underrätta medlemmarna av Inter
nationella arbetsorganisationen där
om.
Artikel 2
I denna konvention förstås med
a) fiskefartyg eller fartyg: fartyg,
varå konventionen äger tillämpning;
b) ton: bruttoregisterton;
c) längd: längden mätt från för
stävens förkant vid backdäcket till
akterkanten av akterstävens översta
ände, eller där akterstäv saknas, till
hjärtstockens förkant;
d) befäl: person — annan än be
fälhavaren -—- som enligt nationell
lagstiftning eller, i avsaknad av till
lämplig sådan lagstiftning, enligt
kollektivavtal eller sedvänja räknas
såsom befäl;
e) manskap: medlem av besätt
ningen, som icke är befäl;
f) besättningens bostäder: sådana
sovrum, mässrum och sanitära an-
31
Kungl. Maj ds proposition nr 11 år 1967
mess rooms and sanitary accom- modation as are provided for the use of the crew;
(g) the term “prescribed” means prescribed by national laws or reg- ulations, or by the competent au- thority;
(h) the term “approved” means approved by the competent author- ity;
(i) the term “re-registered” means re-registered on the occasion of a
simultaneous change in the terri-
tory of registration and in the own- ership of the vessel.
Article 3
1. Each Member for which this Convention is in force undertakes to maintain in force laws or regula- tions which ensure the application of the provisions of Parts II, III and IV of this Convention.
2. The laws or regulations shall—-(a) require the competent author- ity to bring them to the notice of all
•persons concerned;
(b) define the persons responsible for compliance therewith;
(c) provide for the maintenance iof a system of inspection adequate do ensure effective enforcement;
(d) prescribe adequate penalties tf or any violation thereof;
(e) require the competent author- ity to consult periodically the fish- ing-vessel owners’ and fishermen’s organisations, where such exist, in
•regard to the framing of regulations,
•and to collaborate so far as practic- able with such parties in the ad ministration thereof.
Part II. Planning and Control of Crew
Aceommodation
- Artide 4
i Before the construction of a fish-
ordningar, som äro avsedda att nytt jas av besättningen;
g) föreskriven: föreskriven i na tionell lagstiftning eller av behörig myndighet;
h) godkänd: godkänd av behörig myndighet;
i) omregistrering: fartygs omre gistrering vid byte samtidigt av na tionalitet och ägare.
Artikel 3
1. Varje medlem, för vilken den na konvention gäller, åtager sig att vidmakthålla en lagstiftning, som sä kerställer tillämpningen av föreskrif terna i delarna II, III och IV av kon ventionen.
2. Denna lagstiftning skall:
a) ålägga vederbörande myndig het att bringa lagstiftningens be stämmelser till alla därav berörda personers kännedom;
b) angiva vilka personer som äro ansvariga för bestämmelsernas efter levnad;
c) sörja för upprätthållandet av inspektionssystem, som säkerställer bestämmelsernas effektiva tillämp ning;
d) för varje överträdelse av be stämmelserna stadga däremot sva rande straffpåföljd;
e) ålägga vederbörande myndighet att vid utarbetande av bestämmelser med regelbundna mellanrum höra eventuellt existerande redare- och fiskareorganisationer samt att, i den mån så lämpligen kan ske, samråda med dem i uppkommande frågor.
Del II. Planläggning av och tillsyn å
besättningens bostäder
Artikel 4
Innan ett fiskefartygsbygge påbör-
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1967
ing vessel is begun, and before the
crew accommodation of an existing
vessel is substantially altered or re-
constructed, detailed plans of, and
information concerning the accom
modation shall be snbmitted to the
competent authority för approval.
t Article 5
1. On every occasion when—
(a) a fishing vessel is registered
or re-registered,
(b) the crew accommodation of a
vessel has been substantially altered
or reconstructed, or
(c) complaint that the crew ac
commodation is not in compliance
with the terms of this Convention
has been made to the competent
authority, in the prescribed manner
and in time to prevent any delay to
the vessel, by a recognised fisher-
men’s organisation representing all
or part of the crew by a prescribed
number or proportion of the mem-
bers of the crew of the vessel,
■the competent authority shall in-
spect the vessel and satisfy itself
that the crew accommodation com-
plies with the requirements of the
laws and regulations.
2. Periodical inspections may be
held åt the discretion of the com
petent authority.
Part III. Crew Accommodation
Requirements
s Artide 6
1. The location, means of access,
structure and arrangement of crew
accommodation in relation to other
spaces shall be such as to ensure
adequate security, protection against
weather and sea and insulation from
heat or cold, undue noise or effluvia
from other spaces.
2. Emergency escapes shall be pro
vided from all crew accommodation
;spaces as necessary.
jas och innan besättningens bostäder
i ett existerande fartyg väsentligen
ändras eller ombyggas, skall en de
taljerad ritning över bostäderna i
fråga, åtföljd av erforderliga uppgif
ter, underställas vederbörande myn
dighet för godkännande.
Artikel 5
1. Vid varje tillfälle då
a) ett fartyg registreras eller om-
registreras,
b) besättningens bostäder på ett
fartyg väsentligen ändrats eller om
byggts, eller
c) antingen en erkänd fiskareor
ganisation, representerande besätt
ningen helt eller delvis, eller ock det
antal eller den kvotdel av besättning
en, som föreskrivits, hos vederböran
de myndighet, på föreskrivet sätt och
inom sådan tid att fartyget icke för
dröj es, framställt klagomål över att
besättningens bostäder icke uppfylla
bestämmelserna i denna konvention,
skall vederbörande myndighet in
spektera fartyget och övertyga sig
om att besättningens bostäder över
ensstämma med de i lagstiftningen
uppställda fordringarna.
2. Vederbörande myndighet må ef
ter sitt bedömande företa periodiska
inspektioner.
Del III. Bestämmelser om besättningens
bostäder
Artikel 6
1. Belägenhet, tillträdesanordning-
ar, byggnadssätt och disposition av
besättningens bostäder i förhållande
till andra utrymmen ombord skola
vara sådana, att nödig säkerhet,
skydd mot väder och sjö samt isole
ring mot värme, köld, starkare buller
och utdunstningar från de andra ut
rymmena åstadkommas.
2. I den utsträckning så är erfor
derligt skola nödutgångar finnas
från alla delar av besättningens bo
städer.
Kungl. Maj.ts proposition nr It år 1967
33
3. Every effort shall be made to exclude direct openings into sleep ing rooms from fish holds and fish
•meal rooms, from spaces for ma- chinery, from galleys, lamp and paint rooms or from engine, deck ■and other bulle store rooms, drying rooms, communal wash places or
•water closets. That part of the bulk-
•head separating such places from ■sleeping rooms and external bulk heads shall be efficiently construct- ed of steel or other approved sub- ■stance and shall be watertight and gastight.
•
4. External bulkheads of sleeping moms and mess rooms shall be ade- quately insnlated. All machinery cas- ings and all boundary bulkheads of galleys and other spaces in which heat is produced shall be adequately insnlated when there is a possibility of resulting heat effeets in adjoin- ing accommodation or passageways. Care shall also be taken to provide protection from heat effeets of steam and/or hot-water service pipes.
5. Internal bulkheads shall be of approved material which is not likely to harbour vermin.
6. Sleeping rooms, mess rooms, re- ereation rooms and passageways in the erew accommodation space shall be adequately insulated to prevent condensation or over-heating.
7. Main steam and exhaust pipes för winches and similar gear shall, whenever technically possible, not pass through erew accommodation or through passageways leading to erew accommodation; where they do pass through such accommodation or passageways they shall be ade quately insulated and encased.
8. Inside panelling or sheeting shall be of material with a surface easily kept clean. Tongued and grooved boarding' or any other form of construction likely to harbour vermin shall not be med. 3 — B ihan g till riksdagens protokoll
3. I största möjliga utsträckning skall undvikas att till sovrum finnes direkt ingång från lastrum för fisk och fiskmjöl, maskinrum, kabyss- ruin, lamprum, rum för förvaring av färger, maskin-, däcks- eller annat förrådsrum, torkrum, gemensamt tvättrum eller klosettrum. Den del av skott, som skiljer dylikt utrymme från sovrum, och sovrums ytter skott skola vara effektivt tillverkade av järn eller annat godkänt material och skola vara vatten- och gastäta.
4. Ytterskott till sov- eller mäss rum skola vara tillräckligt isolerade. Alla maskinkappar och skott, som begränsa kabyssrum eller annat ut rymme där värme alstras, skola om värmen kan spridas till angränsande bostäder eller gångar, likaledes vara tillräckligt isolerade. Åtgärder skola dessutom vara vidtagna till skydd mot värmestrålning från ång- och/ eller varmvattenrör.
5. Innerskott skola vara av god känt material, som ej är ägnat att hysa ohyra.
6. Sovrum, mässrum, dagrum och förbindelsegångar i besättningens bo städer skola vara tillräckligt isolera de till undvikande av kondensering och för stark uppvärmning.
7. Huvudångrör och avloppsrör för vinschar och liknande anordningar må, såvitt tekniskt möjligt, ej vara dragna genom besättningens bostä der och ej heller genom dit ledande gång. Måste rör varom här talas vara dragna genom sådana bostäder eller dylik gång, skola rören vara tillfreds ställande isolerade och inbyggda.
8. Innerpanel och innergarnering skola vara av material, vars yta är lätt att hålla ren. De må ej vara ut förda av späntade eller falsade brä der eller eljest vara till sin konstruk tion ägnade att hysa ohyra. 1967. 1 samt. Nr 11
34
Kungl. Maj.ts proposition nr 11 år 1967
9. The competent authority shall
decide to what extent fire preven-
tion or fire retarding measures shall
be required to be taken in the con-
struction of the accommodation.
10. The wall surface and deck-
heads in sleeping rooms and mess
rooms shall be easily kept clean and,
if painted, shall be light in colour;
lime wash must not be used.
11. The wall surfaces shall be re-
newed or restored as necessary.
12. The decks in all crew accom
modation shall be of approved ma
terial and construction and shall
provide a surface impervious to
damp and easily kept clean.
13. Overhead exposed decks over
crew accommodation shall be
sheathed with wood or equivalent
insulation.
14. Where the floorings are of
composition the joinings with sides
shall be rounded to avoid crevices.
15. Sufficient drainage shall be
provided.
16. All practicable measures shall
be taken to protect crew accommo
dation against the admission of flies
and other insects.
Article 7
1. Sleeping rooms and mess rooms
shall be adequately ventilated.
2. The system of ventilation shall
be controlled so as to maintain the
air in a satisfactory condition and
to ensure a sufficiency of air move-
ment in all conditions of weather
and climate.
3. Vessels regularly engaged on
voyages in the tropics and other
areas with similar climatic condi
tions shall, as required by such con
ditions, be equipped both with me-
chanical means of ventilation and
with electric fans: Provided that one
only of these means need be adopted
9. Vederbörande myndighet skall
bestämma, i vilken omfattning an
ordningar för att förhindra eldsvåda
eller fördröja dess spridning skola
vid bostädernas konstruktion på
fordras.
10. Väggar och tak i sov- och
mässrum skola lätt kunna hållas re
na. Äro de målade, skall målningen
vara hållen i ljus färgton; vitlimning
må ej användas.
11. Målning av vägg skall vid be
hov förnyas eller iståndsättas.
12. Durken i varje bostadsrum
skall vara av godkänt material och
utförande. Dess yta skall vara oge
nomtränglig för fukt och lätt att hål
la ren.
13. Väderdäck ovan besättningens
bostäder skall vara belagt med trä el
ler likvärdig beläggning.
14. Där durken är belagd med
golvmassa, skall anslutningen till
väggarna vara avrundad till förhind
rande av sprickbildning.
15. Tillfredsställande vattenavlopp
skall vara anordnat.
16. Alla genomförbara åtgärder
skola vidtagas för att utestänga flu
gor och andra insekter från besätt
ningens bostäder.
Artikel 7
1. Sovrum och mässrum skola va
ra tillräckligt ventilerade.
2. Ventilationssystemet skall kun
na regleras så, att luften hålles i till
fredsställande kondition och att till
räcklig luftväxling åstadkommes un
der alla väderleks- och klimatför
hållanden.
3. Fartyg, som regelbundet trafi
kera tropiska farvatten och andra re
gioner med liknande klimatförhål
landen, skola, i den mån nämnda
förhållanden så påkalla, vara försed
da med både mekaniska ventilations
anordningar och elektriska fläktar;
dock behöver allenast ettdera av des-
35
Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1967
in spaces where this ensures satis- factory ventilation.
4. Vessels engaged elsewhere shall be equipped either with mechanical means of ventilation or with electric fans. The competent authority may exempt vessels normally employed in the cold waters of the northern or Southern hemispheres from this requirement.
5. Power for the operation of the aids to ventilation required by para- graphs 3 and 4 of this Article shall, when practicable, be available åt all times when the crew is living or working on board and conditions so require.
Article 8
1. An adequate system of heating the crew accommodation shall be provided as required by climatic conditions.
2. The heating system shall, when practicable, be in operation åt all times when the crew is living or working on board and conditions so require.
3. Heating by means of open fires shall be prohibited.
4. The heating system shall be capable of maintaining the tempera- ture in crew accommodation åt a satisfactory level under normal con ditions of weather and climate likely to be met with on service; the com petent authority shall prescribe the standard to be provided. 5
5. Radiators and other heating ap- paratus shall be so placed and, where necessary, shielded and fitted with safety devices as to avoid risk of fire or danger or discomfort to the occupants.
sa medel anbringas i rum, där till fredsställande ventilation därigenom säkerställes.
4. Fartyg, nyttjade i fart utanför dessa regioner, skola vara utrustade antingen med mekaniska ventila tionsanordningar eller ock med elek triska fläktar. Från denna föreskrift må vederbörande myndighet undan taga fartyg, som vanligtvis nyttjas i de kalla farvattnen på norra eller södra halvklotet.
5. Drivkraft till de ventilationsme- del, som fordras enligt inom. 3 och 4 av denna artikel, skall, i den mån så är praktiskt möjligt, alltid vara till gänglig, då besättningen bor eller ar betar ombord och förhållandena så påkalla.
4 rtikel 8
1. Tillfredsställande anordningar för uppvärmning av besättningens bostäder skola finnas i den mån kli matförhållandena så kräva.
2. Uppvärmningsanördningen skall, i den mån så är praktiskt möjligt, alltid vara i funktion, då besättning en bor eller arbetar ombord och för hållandena så påkalla.
3. Uppvärmning medelst öppen eld skall vara förbjuden.
4. Uppvärmningsanördningen skall kunna hålla temperaturen i besätt ningens bostäder vid tillfredsställan de gradtal under de normala väder leks- och klimatförhållanden, som äro att förvänta å fartygets resor; det tillkommer vederbörande myndighet att föreskriva den standard, som skall hållas.
5. Värmeelement och andra vär meapparater skola vara så placerade och, om behövligt, så avskärmade och utrustade med säkerhetsanord ningar, att ej risk för eldsvåda upp står och ej heller fara eller obehag- för de personer, för vilka rummet är avsett.
Kungl. Maj ds proposition nr 11 år 1967
Article 9
1. All crew spaces shall be ade-
quately lighted. The minimum
standard for natural lighting in liv-
ing rooms shall be such as to permit
a person with normal vision to read
on a clear day an ordinary news-
paper in any part of the space avail-
able for free movement. When it is
not possible to provide adequate nat
ural lighting, artificial lighting of
the abpve minimum standard shall
be provided.
2. In all vessels electric lights
shall, as far as practicable, be pro
vided in the crew accommodation.
It' there are not two independent
sources of electricity för lighting,
additional lighting shall be provided
by properly constructed lamps or
lighting apparatus for emergency
use.
3. Artificial lighting shall be so
disposed as to give maximum bene-
fit to the occupants of the room.
4. Adequate reading light shall be
provided for every berth in addition
to the normal lighting of the cabin.
5. A permanent blue light shall, in
addition, be provided in the sleeping
room during the night.
3(>
Artide 10
1. Sleeping rooms shall be situated
amidships or aft; the competent
authority may, in particular cases,
if the size, type or intended service
of the vessel renders any other lo-
cation unreasonable or impractic-
able, permit the location of sleeping
rooms in the fore part of the vessel,
hut in no case forward of the col-
lision bulkhcad.
2. The floor area per person of
sleeping rooms, excluding' space oc-
cupied by berths and lockers, shall
not be less than—
Artikel 9
1. Alla för besättningen avsedda
rum skola vara tillräckligt upplysta.
Minimistandarden för dagsljus i bo
stadsrum skall vara sådan, att per
son med normal synförmåga skall
vid full dager i klart väder kunna lä
sa vanligt tidningstryck i varje del
av rummet, där han fritt kan röra
sig. När det ej är möjligt att åstad
komma erforderligt dagsljus, skall
artificiell belysning, som motsvarar
denna minimistandard, vara anord
nad.
2. På alla fartyg skola besättning
ens bostäder, så långt möjligt, vara
försedda med elektrisk belysning.
Om ej två självständiga kraftkällor
för elektrisk belysning finnas, skall
extra belysning medelst lämpligt
konstruerade lampor eller belys-
ningsapparater vara att tillgå för an
vändning vid uppkommande behov.
3. Artificiell belysning skall vara
så anordnad, att den är till största
möjliga nytta för dem, för vilka rum
met är avsett.
4. Utöver hyttens normala belys
ning skall vid varje sovplats finnas
tillfredsställande belysning för läs
ning.
5. Dessutom skall nattetid en per
manent blå belysning finnas i sov
rummet.
Artikel 10
1. Sovrum skall vara beläget an
tingen midskepps eller ock akterut;
i särskilda fall må vederbörande
myndighet, om fartygets storlek, typ
eller avsedda användning gör varje
annan förläggning av sovrummen
oskälig eller olämplig, medgiva de
ras förläggning till den förliga delen
av fartyget, dock icke i något fall för
om kollisionsskottet.
2. Golvytan per person i sovrum,
med bortseende från utrymme som
upptages av sovplatser och skåp, må
ej understiga
Kungl. Maj.ts proposition nr it år 1967
(a) in vessels of 25 tons but be-
low 50 tons 5.4 sq.ft. (0.5 sq.m.)
(b) in vessels of 50 tons but below
100 tons 8.1 sq.ft. (0.75 sq.m.)
(c) in vessels of 100 tons but be
low 250 tons 9.7 sq.ft. (0.9 sq.m.)
(d) in vessels of 250 tons or over
10.8 sq.ft. (1.0 sq.m.)
3. Where the competent authority
decides, as provided för in Article 1,
paragraph 4, of this Convention, that
length sliall be the parameter for
this Convention, the floor area per
person of sleeping rooms, excluding
space occupied by berths and lock
ers, shall not be less than—
(a) in vessels of 45 feet (13.7 m.)
but below 65 feet (19.8 in.) in length
5.4 sq.ft. (0.5 sq.m.)
(b) in vessels of 65 feet (19.8 m.)
but below 88 feet (26.8 m.) in length
8.1 sq.ft. (0.75 sq.m.)
(c) in vessels of 88 feet (26.8 m.)
but below 115 feet (35.1 in.) in
length 9.7 sq.ft. (0.9 sq.m.)
(d) in vessels of 115 feet (35.1 m.)
in length or over 10.8 sq.ft. (1.0
sq.m.)
4. The clear head room in the
crew sleeping room shall, wliere-
ever possible, be not less than 6 feet
3 inches (1.90 metres).
5. There shall be a sufficient num-
ber of sleeping rooms to provide a
separate room or rooms for each de-
partment: Provided that the com
petent authority may relax this re-
(juirement in the case of small ves
sels.
6. The number of persons allowed
to occupy sleeping rooms shall not
exceed the following maxima:
(a) officers: one person per room
wlierever possible, and in no case
more than two;
a) i fartyg om 25 ton eller där
över men under 50 ton 0,5 m2 (5,4
1cvfot);
b) i fartyg om 50 ton eller där
över men under 100 ton 0,75 m- (8,1
lcvfot);
c) i fartyg om 100 ton eller där
över men under 250 ton 0,9 m2 (9,7
1cvfot);
d) i fartyg om 250 ton eller där
över 1,0 m2 (10,8 kvfot).
3. Om vederbörande myndighet i
enlighet med artikel 1 mom. 4 av
denna konvention beslutar, att far
tygets längd skall vara parametern
för denna konvention, må golvytan
per person i sovrum, med bortseen
de från utrymme som upptages av
sovplatser och skåp, ej understiga
a) i fartyg vilkas längd uppgår
till 13,7 meter (45 fot) eller däröver
men understiger 19,8 meter (65 fot)
0,5 m2 (5,4 kvfot);
b) i fartyg vilkas längd uppgår till
19.8 meter (65 fot) eller däröver men
understiger 26,8 meter (88 fot) 0,75
in2 (8,1 kvfot);
c) i fartyg vilkas längd uppgår till
26.8 meter (88 fot) men understiger
35,1 meter (115 fot) 0,9 in2 (9,7
kvfot);
d) i fartyg vilkas längd uppgår titt
35,1 meter (115 fot) eller däröver
1,0 in2 (10,8 kvfot).
4. Den fria höjden i besättningens
sovrum må om möjligt icke
under
stiga 1,90 meter (6 fot 3 tum).
5. Sovrum skola finnas till sådant
antal, att särskilt eller särskilda sov-*
rum kunna tilldelas varje kategori
av besättningen. Vederbörande myn
dighet må dock i fråga om mindre
fartyg meddela eftergift från denna
bestämmelse.
6. Högsta antalet personer som må
inhysas i ett och samma sovrum skall
utgöra i fråga om
a) befäl, en person, där så är möj
ligt, och i varje fall icke fler än två;
37
Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1967
J18
(b) ratings: two or three persons
per room wherever possible, and in
no case more than the following:
(i) in vessels of 250 tons and
over, four persons;
(ii) in vessels under 250 tons,
six persons.
7. Where the competent authority
decides, as provided för in Article 1,
paragraph 4, of this Convention, that
length shall be the parameter for
this Convention, the number of rat
ings allowed to occupy sleeping
rooms shall in no case be more than
the following:
(a) in vessels of 115 feet (35.1 in.)
in length and over, four persons;
(b) in vessels under 115 feet (35.1
in.) in length, six persons.
8. The competent authority may
permit exceptions to the require-
ments of paragraphs 6 and 7 of this
Article in particular cases it' the size,
type or intended service of the vessel
make these requirements unreason-
able or impracticable.
9. The maximum number of per
sons to be accommodated in any
sleeping room shall be legibly and
indelibly marked in some place in
the room where it can conveniently
be seen.
10. Members of the crew shall bc
provided with individual bertlis.
11. Berths shall not be placed side
by side in such a way that access to
one berth can be obtained only over
another.
12. Berths shall not be arranged
in tiers of more than two; in the
case of berths placed along the ves-
sel’s side, there shall be only a single
tier where a sidelight is situated
above a berth.
13. The lower berth in a double
tier shall not be less than 12 inches
(0.30 metre) above the floor; the
upper berth shall be placed approxi-
mately midway between the bottom
b) manskap, två eller tre perso
ner, där så är möjligt, och i varje fall
icke fler än
i) i fartyg om 250 ton eller
däröver, fyra personer;
ii) i fartyg vilkas dräktighet
understiger 250 ton, sex personer.
7. Om vederbörande myndighet i
enlighet med artikel 1 mom. 4 av
denna konvention beslutar, att far
tygets längd skall vara parametern
för denna konvention, skall antalet
besättningsmän som må inhysas i
ett och samma sovrum i varje fall
icke överstiga
a) i fartyg vilkas längd uppgår till
35,1 meter (115 fot) eller däröver,
fyra personer;
b) i fartyg vilkas längd understi
ger 35,1 meter (115 fot), sex perso
ner.
8. Vederbörande myndighet må i
särskilda fall medgiva undantag från
de i mom. 6 och 7 av denna artikel
uppställda kraven, om fartygets stor
lek, typ och avsedda användning gö
ra uppfyllandet av dessa krav oskä
ligt eller olämpligt.
9. I varje sovrum skall på lätt syn
lig plats tydligt och outplånligt an
ges det högsta antal personer, som
må inhysas i rummet.
10. Varje medlem av besättningen
skall ha sin särskilda sovplats.
11. Sovplatser må icke på så sätt
anbringas vid sidan av varandra, att
tillträde till den ena sovplatsen en
dast kan äga rum över den andra.
12. Över sovplats må ytterligare
endast en sovplats anbringas; längs
fartygssidan må, där fönsterventil är
placerad över sovplats, ej över eller
under denna sovplats anbringas an
nan sovplats.
13. Sovplats, över vilken annan
sovplats är anbragt, skall befinna sig
minst 30 cm (12 tum) över durken;
den övre sovplatsen skall befinna sig
ungefär mitt emellan den undre sov-
Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1967
39
of the lower berth and the lower
side of the deckhead beams.
14. The minimum inside dimen
sions of a berth shall wherever prac-
ticable be 6 feet 3 inches by 2 feet
3 inches (1.90 metres by 0.68 metre).
15. The framework and the lee-
board, if any, of a berth shall be of
approved material, hard, smooth and
not likely to corrode or to harbour
vermin.
16. If tubular frames are used for
Lhe construction of berths, they shall
be completely sealed and without
perforations which would give access
Lo vermin.
17. Each berth shall be fitted with
a spring mattress of approved ma
terial or with a spring bottom and a
mattress of approved material. Stuff-
ing of straw or other material like
ly to harbour vermin shall not be
used.
18. When one berth is placed over
another a dust-proof bottom of
wood, canvas or other suitable ma
terial shall be fitted beneath the up-
per berth.
19. Sleeping rooms shall be so
planned and equipped as to ensure
reasonable comfort for the occupants
and to facilitate tidiness.
20. The furniture shall include a
clothes locker for each occupant,
fitted with a hasp for a padlock and
a rod for holding clothes on hangers.
The competent authority shall en-
sure that the locker is as commodi-
ous as practicable.
21. Each sleeping room shall be
provided with a table or desk, which
may be of the fixed, dropleaf or
slide-out type, and with comfortable
seating accommodation as necessary.
22. The furniture shall be of
smooth, hard material not liable to
warp or corrode, or to harbour ver
min.
platsens botten och underkanten av
däcksbjälkarna i taket.
14. Sovplats skall, invändigt mätt,
vara såvitt möjligt minst 1,90 meter
(6 fot 3 tum) lång och 0,68 meter (2
fot 3 tum) bred.
15. Sovplatsens ram och dess
slingerbräda, om sådan finnes, skola
vara av godkänt material, som är
hårt, slätt och icke kan förväntas bli
anfrätt eller hysa ohyra.
16. Är ramen tillverkad av rör,
skola dessa vara fullständigt tillslut
na och må icke vara försedda med
perforering, genom vilken ohyra kan
komma in.
17. Varje sovplats skall vara för
sedd med fjädrande madrass av god
känt material eller fjädrande botten
och dessutom med madrass av god
känt material. Halm eller annat ma
terial, som är ägnat att hysa ohyra,
må icke användas för stoppning.
18. Är sovplats anbringad över an
nan sovplats, skall under den övre
sovplatsen vara fästad en av trä, se
gelduk eller annat lämpligt material
förfärdigad botten, som icke släpper
igenom damm.
19. Sovrum skall vara så inrett, att
det är lätt att hålla i ordning och be
reder rimlig bekvämlighet åt de i
rummet inhysta personerna.
20. Inredningen skall omfatta ett
klädskåp för varje person, som är
inhyst i rummet. Klädskåpet skall
vara försett med beslag för anbring
ande av hänglås samt med en stång
för upphängning av kläder på gal
gar. Vederbörande myndighet skall
tillse, att skåpet är så rymligt som
möjligt.
21. I varje sovrum skall finnas ett
bord, som må vara fast eller utgöras
av fällbar eller utdragbar skiva; i
rummet skola dessutom bekväma
sittplatser finnas i mån av behov.
22. Inredningen skall vara av slätt
och hårt material, som icke kan för
väntas slå sig eller bli anfrätt eller
hysa ohyra.
40
Kungl. Maj ds proposition nr 11 år 1967
23. The furniture shall include a
drawer or equivalent space for each
occupant which shall, wherever
practicable, be not less than 2 cubic
feet (0.056 cubic metre).
24. Slceping rooms shall be fitted
with curtains for the sidelights.
25. Sleeping rooms shall be fitted
with a mirror, small cabinets for
toilet requisites, a book rack and a
sufficient number of coat hooks.
26. As far as practicable, berthing
of crew members shall be so arrang-
ed that watches are separated and
that no day-men share a room with
watch-keepers.
Artide 11
1. Mess room accommodation sep-
arate from sleeping quarters shall
be provided in all vessels carrying a
crew of more than ten persons.
Wherever possible it shall be pro
vided also in vessels carrying a
smaller crew; if, however, this is
impracticable, the mess room may
be combined with the sleeping ac
commodation.
2. In vessels engaged in fishing on
the higli seas and carrying a crew
of more than 20, separate mess room
accommodation may be provided for
the släpper and officers.
3. The dimensions and equipment
of each mess room shall be suffi
cient for the number of persons like-
ly to use it åt any one time.
4. Mess rooms shall be equipped
with tables and approved seats suf
ficient for the number of persons
likely to use them åt any one time.
5. Mess rooms sliall be as close as
practicable to the galley. 6
6. Where pantries are not acces-
sible to mess rooms, adequate lock
ers for mess utensils and proper
facilities for washing them shall be
provided.
23. I inredningen skall för varje
person ingå en draglåda eller där
emot svarande förvaringsutrymme
om minst 0,056 m.3 (2 kbfot), där så
är möjligt.
24. Fönsterventiler i sovrum sko
la vara försedda med gardiner.
25. Sovrum skall vara försett med
en spegel, småskåp för toalettutensi
lier, en bokhylla och erforderligt an
tal klädkrokar.
26. I den mån så lämpligen kan
ske, skall besättningen så fördelas i
sovrummen, att personer, tillhöran
de olika vakter, erhålla skilda sov
rum och att dagman icke delar rum
med vaktindelad personal.
Artikel 11
1. Från sovavdelningarna avskilda
mässrum skola finnas i alla fartyg,
vilkas besättning uppgår till fler än
tio personer. Såvitt möjligt skola så
dana finnas även i fartyg med färre
besättningsmedlemmar; om emeller
tid särskilda mässrum icke kunna
anordnas, må mässrum kombineras
med sovrum.
2. I fartyg som nyttjas till fiske på
öppna havet och som har en besätt
ning överstigande 20 man, må sär
skilt mässrum kunna anordnas för
befälhavaren och befälet.
3. Storleken och utrustningen av
varje mässrum skola vara tillräck
liga för det antal personer, som kan
förväntas samtidigt använda rum
met.
4. Mässrum skall vara försett med
bord och godkända sittplatser, till
räckliga för det antal personer, som
kan förväntas samtidigt använda
dem.
5. Mässrum skall ligga så nära ka
byssrummet som är praktiskt möj
ligt.
6. Är penteri ej tillgängligt från
mässrum, skola skåp för förvaring
av mässutensilier samt lämpliga an
ordningar för diskning finnas att
tillgå.
41
Kungl. Maj ds proposition nr 11 år 1967
7. The tops of tables and seats
shall be of damp-resisting material,
without cracks and easily kept clean.
8.
Wherever practicable mess
rooms shall be planned, furnished
and equipped to give recreational
facilities.
Arlicle 12
1. Sufficient sanitary accommoda-
tion, inclnding wash basins and tub
and/or shower baths, shall be pro
vided in all vessels.
2. Sanitary facilities for all mem-
bers of the crew who do not occupy
rooms to which private facilities are
attached shall, wherever practicable,
be provided for each department of
the crew on the following scale:
(a) one tub and/or shower batli
for every eight persons or less;
(b) one water closet for every
eight persons or less;
(c) one wash basin for every six
persons or less;
Provided that when the number
of persons in a department exceeds
an even multiple of the specified
number by less than one-half of the
specified number, this surplus may
be ignored for the purpose of this
paragraph.
3. Cold fresh water and hot fresh
water or means of heating water
shall be available in all communal
wash places. The competent author-
ity, in consultation with the fishing-
vessel owners’ and fishermen’s or
ganisations where such exist, may
fix the minimum amount of fresh
water which shall be supplied per
man per day.
4. Wash basins and tub baths
shall be of adequate size and con-
structed of approved material Avith
a smootli surface not liable to crack,
flake or corrode.
7. Den övre ytan av bord och sitt
platser skall vara av material, som
motstår fukt, saknar sprickor och är
lätt att rengöra.
8. Där så är möjligt skola mäss
rum inredas och möbleras på sådant
sätt att de kunna tjäna som rekrea
tionsrum.
Artikel 12
1. Tillräckliga sanitära anordning
ar, omfattande tvättfat samt badkar
och/eller duschar, skola finnas å al
la fartyg.
2. Bortsett från medlemmar av be
sättningen inhysta i rum, till vilka
särskilda sanitära anordningar höra,
skola för varje avdelning av besätt
ningen sanitära anordningar finnas
enligt följande normer:
a) ett badkar och/eller en dusch
för varje helt eller påbörjat antal om
8 personer;
b) eu vattenklosett för varje heli
eller påbörjat antal om 8 personer;
c) ett tvättfat för ATarje helt eller
påbörjat antal om sex personer.
Därest antalet personer i en av
delning överstiger den jämna multi-
peln aA- sålunda angivet tal med
mindre än hälften av detsamma, må
detta överskott lämnas utan aA7seen-
de vid tillämpningen av detta mo
ment.
3. Kallt färskt vatten och varmt
färskt vatten eller anordning för
uppvärmning av vatten skola finnas
i varje gemensamt för personer av
sett tvättrum. Vederbörande myndig
het må efter hörande av eventuellt
existerande redare- och fiskare
organisationer bestämma den minsta
mängd färskt vatten, som skall till
handahållas per man och dag.
4. TA'ättfat och badkar skola Arara
tillräckligt stora och förfärdigade av
godkänt material, som har slät yta
och icke kan förväntas spricka, av-
flaga sig eller anfrätas.
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1967
5. All water closets shall have ven
tilation to the open air, independent-
ly of any other part of the accom
modation.
6. The sanitary equipment to be
placed in water closets shall be of
an approved pattern and provided
with an ample flush of water, avail-
able åt all times and independently
controllable.
7. Soil pipes and waste pipes shall
he of adequate dimensions and shall
be so constructed as to minimise the
risk of obstruction and to facili-
tate cleaning. They shall not pass
through fresh water or drinking wa
ter tanks; neither shall they, if
practicable, pass overhead in mess
rooms or sleeping accommodation.
8. Sanitary accommodation, in-
tended for the use of more than one
person shall comply with the fol-
lowing' requirements:
(a) floors shall be of approved
durable material, easily cleaned and
impervious to damp, and shall be
properly drained;
(b) bulkheads shall be of steel or
other approved material and shall
be water-tight up to åt least 9 inches
(0.23 metre) above the level of the
deck;
(c) the accommodation shall be
sufficiently lighted, heated and ven-
tilated;
(d) water closets shall be sitnated
convenient to, bnt separate from,
sleeping rooms and washrooms,
without direct access from the sleep
ing rooms or from a passage between
sleeping rooms and water closets to
which there is no other access: Pro
vided that this requirement shall
not apply where a water closet is
located between two sleeping rooms
having a total of not more than four
persons;
(e) where there is more than one
water closet in a compartment, they
5. Alla klosettrum skola vara ven
tilerade direkt ut i fria luften; den
na ventilation må ej stå i förbindelse
med bostäderna i övrigt.
6. Den sanitära utrustningen i vat-
tenklosetter skall vara av godkänd
modell och ha kraftig spolanordning,
som alltid kan fungera och är reg
lerbar för varje klosett särskilt.
7. Avloppsrör för klosettstolar
ävensom andra avloppsrör skola ha
tillräckliga dimensioner och vara
så anordnade, att faran för tilltäpp-
ning i möjligaste mån minskas och
att rengöringen underlättas. De sko
la icke passera genom färsk- eller
dricksvattentankar och ej heller om
möjligt genom taket till mäss- eller
sovrum.
8. Sanitär anordning, som är av
sedd för mer än en person, skall upp
fylla följande fordringar:
a) durkbeläggningen skall vara av
godkänt, hållbart material; den skall
vara lätt att rengöra och ogenom
tränglig för fukt; erforderligt avlopp
från durken skall finnas;
b) skott skola vara av järn eller
annat godkänt material; de skola va
ra vattentäta åtminstone 0,23 meter
(9 tum) från durken räknat;
c) rummet skall vara tillräckligt
upplyst, uppvärmt och ventilerat;
d) klosettrum skola vara bekvämt
belägna i förhållande till sovrum och
tvättrum men dock avskilda från
dem; klosettrum må icke ha direkt
ingång från sovrum eller från sådan
gång mellan sovrum och klosettrum,
till vilken ingång från annat håll ej
förefinnes; denna fordran gäller
dock icke klosettrum beläget mellan
två sovrum, i vilka sammanlagt högst
fyra personer äro inhysta;
e) äro två eller flera vattenklo-
setter anbragta i ett och samma rum,
43
Kungl. Maj.ts proposition nr 11 år 1967
shall be sufficiently screened to en- snre privacy.
9. Facilities for washing and dry- ing clothes shall he provided on a scale appropriate to the size of the crew and the normal duration of the voyage. 10. The facilities for washing clothes shall include suitable sinks equipped with drainage which may he installed in washrooms if sepa- rate laundry accommodation is not reasonably practicable. The sinks shall be provided with an adequate supply of cold fresh water and hot fresh water or rneans of heating water. 11. The facilities for drying cloth es shall be provided in a compart- ment separate from sleeping rooms, mess rooms and water closets, ade- quately ventilated and heated and equipped with lines or other fittings for hanging clothes.
Article 13
1. Wherever possible, an isolated cahin shall be provided for a xnember of the crew who suffers from illness or injury. On vessels of 500 tons or over there shall be a sick bay. Where the competent authority decides, as provided for in Article 1, paragraph 4, of this Convention, that length shall be the parameter for this Con vention, there shall he a sick bay on vessels ol 150 ft (45.7 metres) in length or over.
2. An approved medicine chest with readily understandable instruc- tions shall be carried in every vessel which does not carx-y a doctor. In this connection the competent au thority shall give consideration to the Ships’ Medicine Chests Recom- mendation, 1958, and the Medical Advice åt Sea Recommendation, 1958.
skola de vara i erforderlig mån för skärmade för att åstadkomma av skildhet.
9. Anordningar för tvättning och torkning av kläder skola finnas i den omfattning, som av besättning ens storlek och resans normala längd påkallas. 10. Anordningarna för tvättning av kläder skola omfatta erforderliga tvättkar med avlopp och tillräcklig tillgång till kallt färskt vatten och varmt färskt vatten eller anordning för uppvärmning av vatten. Kunna tvättkaren ej rimligtvis anbringas i särskilt för ldädtvätt avsett rum, må de anbiångas i de för personer av sedda tvättrummen. 11. Anordningarna för torkning av kläder skola vara förlagda till en från sov-, mäss- och klosettrum av skild avdelning, som är tillräckligt uppvärmd och ventilerad samt för sedd med linor eller andra anord ningar för upphängning av kläder.
Artikel 13
1. Där så är möjligt skall en av skild hytt stå till förfogande för be sättningsman som skadas eller in sjuknar. I fartyg om 500 ton eller däröver skall finnas ett sjukrum. Om vederbörande myndighet i enlighet med artikel 1 mom. 4 av denna kon vention beslutar, att fartygets längd skall vara parametern för tillämp ning av denna konvention, skall det finnas ett sjukrum i fartyg, vars längd uppgår till minst 45,7 meter i.(150 fot).
2. En godkänd medicinlåda skall, jämte lättfattliga anvisningar, finnas å varje fartyg, som icke medför läka re. I detta sammanhang skall veder börande myndighet beakta rekom mendationen angående skeppsapo- tek, 1958, samt rekommendationen angående medicinsk rådgivning till sjöss, 1958.
44
Kungl. Maj ds proposition nr it år 1967
Artide lb
Sufficient and adeqnately venti-
lated accommodation för the hang-
ing of oilskins shall be provided out-
side hut convenient to tlie sleeping
rooms.
Artide 15
Crew accommodation shall be
maintained in a clean and decently
habitable condition and shall be kept
free of goods and stores which are
not the personal property of the oc-
cupants.
Artide 16
1. Satisfactory cooking equipment
shall be provided on board and shall,
wherever practicable, be fitted in a
separate galley.
2. The galley shall be of adequate
dimensions for the purpose and
shall be well lighted and ventilated.
3. The galley shall be equipped
with cooking utensils, the necessary
number of cupboards and shelves,
and sinks and dish racks of rust-
proof material and with satisfactory
drainage. Drinking water shall be
supplied to the galley by means of
pipes; wdiere it is supplied under
pressure, the system shall contain
protection against backflow. Where
hot wrater is not supplied to the gal
ley, an apparatus for heating water
shall be provided.
4. The galley shall be provided
witli suitable facilities for the prep-
aration of hot drinks for the crew
åt all times.
5. A provision storeroom of ade
quate capacity shall be provided
wrhich can be kept dry, cool and w;ell
ventilated in order to avoid deteri-
oration of the stores. Where neces
sary, refrigerators or other low-
temperature storage space shall be
provided.
Artikel li
För upphängning av oljekläder
skall det utanför, men i bekväm när
het av sovrummen, finnas avdelning
av tillräcklig storlek och med erfor
derlig ventilation.
Artikel 15
Besättningens bostäder skola hål
las rena och i tillbörligt beboeligt
skick. I bostäderna må icke förvaras
gods eller förråd, som ej tillhöra de
i bostäderna inhysta personerna.
Artikel 16
1. Tillfredsställande kokmöjlighe
ter skola finnas ombord och skola
om möjligt anbringas i ett särskilt
kabyssrum.
2. Kabyssrummet skall ha tillräck
liga dimensioner samt vara väl upp
lyst och ventilerat.
3. Kabyssrummet skall vara för
sett med kokutrustning, väggskåp
och hyllor till erforderligt antal, av
loppsrör och diskhyllor av rostfritt
material och med tillfredsställande
avrinningsanordning. Dricksvatten
skall ledas till kabyssrummet me
delst rör; där det tillhandahålles un
der tryck, skall systemet vara försett
med skydd mot återflöde. Om ka
byssrummet ej är utrustat med varm
vatten, skall en apparat för upp
värmning av vatten anbringas.
4. Kabyssrummet skall vara ut
rustat med lämpliga anordningar för
att alltid kunna tillhandahålla var
ma drycker åt besättningen.
5. Ett förrådsrum med tillräcklig
volym skall finnas; detta skall kun
na hållas torrt, svalt och vädrat för
att förebygga förstörelse av förrå
den. Om så erfordras skola kylskåp
eller andra förrådsutrymmen med
låg temperatur tillhandahållas.
45
Kungl. Maj.ts proposition nr 11 år 1967
6. Where butane or propane gas is used for cooking purposes in the galley the gas container shall be kept on the open deck.
Part IV. Application to Existing Ships
Artide 17
1. Subject to the provisions of par- agraphs 2, 3 and 4 of this Artide, this Convention applies to vessels the keels of which are laid down subse- quent to the coming into force of the Convention for the territory of registration.
2. In the case of a vessel which is fully complete on the date of the coming into force of this Convention for the territory of registration and which is below the standard set by Part III of this Convention, the com- petent authority may, after consul- tation with the fishing-vessel own- ers’ and fishermen’s organisations where such exist, require such aiter ations for the purpose of bringing the vessel into conformity with the requirements of the Convention as it deems possible having regard to the practical problems involved, to be made when— (a) the vessel is re-registered; (b) substantial structural aiter ations or major repairs are made to the vessel as a result of long-range plans and not as a result of an acci- dent or an emergency.
3. In the case of a vessel in the process of building and/or reconver- sion on the date of the coming into force of this Convention for the ter ritory of registration, the competent authority may, after consultation with the fishing-vessel owners’ and fishermen’s organisations where such exist, require such aiterations för the purpose of bringing the ves sel into conformity with the require ments of the Convention as it deems possible having regard to the prac-
6. Om butan- eller propangas an vändes för matlagningsändamål i ka byssrummet skola gasbehållarna för varas på det öppna däcket.
Del IV. Konventionens tillämpning på
existerande fartyg
Artikel 17
1. Denna konvention skall, med iakttagande av vad i denna artikels mom. 2, 3 och 4 sägs, gälla fartyg, till vilka kölen sträckts, sedan kon ventionen trätt i kraft för det terri torium, där fartygen äro registrera de.
2. I fråga om fartyg, som är fullt färdigställt å dagen för denna kon ventions ikraftträdande för det ter ritorium, där fartyget är registrerat, må vederbörande myndighet, därest fartyget ej uppfyller de i konventio nens del III uppställda fordringar na, efter hörande av eventuellt exis terande redare- och fiskareorganisa- tioner, påfordra sådana ändringar för att bringa fartyget i överensstäm melse med konventionens fordringar som myndigheten med hänsyn till praktiska förhållanden anser möjli ga, när:
a) fartyget omregistreras;
b) väsentliga konstruktiva änd ringar eller större reparationer vid tagas å fartyget på grund av förut bestämda planer men icke på grund av haveri eller oförutsedd händelse.
3. I fråga om fartyg, som å dagen för denna konventions ikraftträdan de för det territorium, där fartyget är registrerat, befinner sig under byggnad och/eller ombyggnad för att åter försättas i sådant skick, att det lämpar sig för sitt tidigare ändamål, må vederbörande myndighet, efter hörande av eventuellt existerande re dare- och fiskareorganisationer, på fordra sådana ändringar för att bringa fartyget i överensstämmelse med konventionens fordringar som
46
Kungl. Maj.ts proposition nr 11 år 1967
tical problems involved; such aitera
tions shall constitute final compli-
ance with the terms of this Conven-
tion, unless and until the vessel be
re-registered.
4. In the case of a vessel, other
than such a vessel as is referred to
in paragraphs 2 and 3 of this Artide
or a vessel to which the provisions
of this Convention were applicable
while she was under construction,
being re-registered in a territory af-
ter the date of the coming into force
of this Convention for that territory,
the competent authority may, after
consultation with the fishing-vessel
owners’ and fishermen’s organisa
tions where such exist, require such
aiterations för the purpose of bring-
ing the vessel into conformity with
the requirements of the Convention
as it deems possible having regard to
the practical problems involved;
such aiterations shall constitute final
compliance with the terms of this
Convention, unless and until the ves
sel is again re-registered.
Part V. Final Provisions
Article 18
Nothing in this Convention shall
affect any law, award, custom or
agreement between fishing vessel
owners and fishermen wliich ensures
more favourable conditions than
those provided for by this Conven
tion.
myndigheten med hänsyn till prak
tiska förhållanden anser möjliga;
dessa ändringar skola, så länge far
tyget icke omregistreras, anses inne
bära ett slutgiltigt uppfyllande av
konventionens bestämmelser.
4. I fall ett fartyg — dock ej far
tyg, som avses i denna artikels inom.
2 och 3 eller fartyg, varå bestämmel
serna i denna konvention varit till
lämpliga under fartygets byggnad —
blir omregistrerat i ett territorium
efter dagen för denna konventions
ikraftträdande för samma territo
rium, må vederbörande myndighet,
efter hörande av eventuellt existe
rande redare- och fiskareorganisa
tioner, påfordra sådana ändringar
för att bringa fartyget i överensstäm
melse med konventionens fordringar
som myndigheten med hänsyn till
praktiska förhållanden anser möjli
ga; dessa ändringar skola, så länge
fartyget icke ånyo omregistreras, an
ses innebära ett slutgiltigt uppfyl
lande av konventionens bestämmel
ser.
Del V. Slutbestämmelser
Artikel 18
Intet i denna konvention skall in
verka på lag, skiljedom, sedvänja el
ler avtal mellan redare och fiskare,
som tillförsäkrar förmånligare vill
kor än de, som stadgas i denna kon
vention.
Artiklarna 19—26
Dessa artiklar äro likahjdande med artiklarna 16—23 av konventionen
(nr 125) angående behörighetsbevis för fiskare, dock att då i artikel 22 av
sistnämnda konvention hänvisas till artikel 18, detta i förevarande konven
tion motsvaras av en i artikel 25 upptagen hänvisning till artikel 21.
Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1967
47
Recommendation (No. 126) concerning
the Vocational Training of Fishermen
The General Conference of the In
ternational Labour Organisation,
Having been convened åt Geneva
by the Governing Body of the Inter
national Labour Office, and having
met in its Fiftieth Session on 1 June
1966, and
Noting the terms of the Vocational
Training Recommendation, 1962,
and
Considering that, in application of
that instrument, the vocational train
ing of fishermen should be of a
standard equivalent to that provided
för other trades, occupations and
industries, and
Considering further that the basic
objectives of the vocational training
of fishermen should be—
to improve the efficiency of the
fishing industry and to secure gen
eral recognition of the economic and
social significance of fishing to the
national economy;
to encourage the entry into the
fishing industry of a sufficient num-
ber of suitable persons;
to provide training and retraining
facilities commensurate with the
current and projected manpower
needs of the fishing industry for all
the various fishing occupations;
to assist the entry into employ-
ment of all trainees after completion
of their courses ;
to assist trainees in reaching their
highest productive and earning ca-
pacity; and
to improve the standards of safety
on board fishing vessels,
Having decided upon the adoption
Bilaga 3
(Översättning)
Rekommendation (nr 126) angående
yrkesutbildning för fiskare
Internationella arbetsorganisatio
nens allmänna konferens,
vilken av styrelsen för Internatio
nella arbetsbyrån sammankallats till
Genéve och där samlats den 1 juni
1966 till sitt femtionde sammanträ
de, och
som beaktar bestämmelserna i re
kommendationen angående yrkesut
bildning, 1962, och
som anser att vid tillämpningen
av nämnda instrument yrkesutbild
ningen för fiskare bör vara likvär
dig med den utbildning som tillhan-
dahålles för andra yrken och nä
ringsgrenar, och
som dessutom anser att de grund
läggande syftena för yrkesutbild
ningen för fiskare böra vara
att förbättra fiskerinäringens ef
fektivitet och säkerställa ett allmänt
erkännande av fiskets ekonomiska
och sociala betydelse för folkhus
hållet;
att stimulera tillräckligt många
därtill lämpade personer att söka sig
till fiskerinäringen;
att tillhandahålla anordningar för
utbildning och omskolning som mot
svara fiskerinäringens aktuella och
förväntade behov av arbetskraft i
alla olika fiskeriyrken;
att hjälpa alla elever att erhålla
arbete sedan de avslutat sin utbild
ning;
att hjälpa eleverna att uppnå stör
sta möjliga produktions- och för
värvsförmåga; och
att förbättra säkerheten ombord
på fiskefartyg,
och beslutat antaga vissa förslag
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1967
of certain proposals regarding the
vocational training of fishernien,
which is included in the sixth item
on the agenda of the session, and
Having determined that these
proposals shall take the form of a
Recommendation,
adopts this twenty-first day of June
of the year one thousand nine hun
dred and sixty-six the following
Recommendation, which may be cit-
ed as the Vocational Training (Fish-
ermen) Recommendation, 1966:
I. Seope and Definitions
1. (1) För the purposes of this
Recommendation, the term “fishing
vessel” includes all ships and boats,
of any nature whatsoever, whether
publicly or privately owned, which
are engaged in maritime fishing in
salt waters, with the exception of
ships and boats engaged in whaling
or similar pursuits and fishery re-
search and fishery protection vessels.
(2) This Recommendation ap-
plies to all training for work on
board fishing vessels.
(3) This Recommendation does
not apply to persons fishing for sport
or recreation.
2. For the purpose of this Recom
mendation, the following terms have
the meanings hereby assigned to
them:
(a) skipper: any person having
command or charge of a fishing ves
sel;
(b) mate: any person exercising
subordinate command of a fishing
vessel, including any person, other
than a pilot, liable åt any time to be
in charge of the navigation of such
a vessel;
(c) engineer: any person perma-
nently responsible for the mechanical
propulsion of a fishing vessel, as well
as any other person liable åt any
time to operate and maintain the
angående yrkesutbildning för fiska
re, vilken fråga inbegripes i den
sjätte punkten på sammanträdets
dagordning,
samt beslutat, att dessa förslag
skola taga form av en rekommen
dation,
antager denna den tjugoförsta da
gen i juni månad år nittonhundra-
sextiosex följande rekommendation,
som må benämnas rekommendation
angående yrkesutbildning (fiskare),
1966.
1. Tillämpningsområde och definitioner
1. 1) Med »fiskefartyg» förstås i
denna rekommendation fartyg av
vad slag det vara må, i allmän eller
enskild ägo, som nyttjas till havs
fiske i saltvatten, med undantag av
fartyg, som nyttjas till valfångst el
ler liknande verksamhet samt far
tyg som nyttjas för forskningsända
mål eller till skydd för fisket.
2) Denna rekommendation äger
tillämpning på all utbildning för ar
bete ombord på fiskefartyg.
3) Denna rekommendation äger
icke tillämpning på personer, som
bedriva sport- eller rekreationsfiske.
2. I denna rekommendation ha
följande termer den innebörd som
här anges:
a) befälhavare: person som för be
fäl över ett fiskefartyg;
bj styrman: person som för un
derordnat befäl över ett fiskefartyg,
inberäknat person — annan än lots
— som vid varje tidpunkt kan åläg
gas att ansvara för navigeringen av
ett sådant fartyg;
c) maskinist: person som har det
ständiga ansvaret för ett fiskefartygs
mekaniska framdrivning, ävensom
varje annan person, som vid varje
tidpunkt kan åläggas att sköta och
49
Kungl. Maj ds proposition nr 11 år 1967
engines and mechamcal equipment
of such a vessel;
(d) skilled fisherman: any ex-
perienced member of the deck crew
working on board a fishing vessel,
participating in the operation of the
vessel, preparing gear for fishing,
catching fish, loading catch and
Processing it, and maintaining and
repairing nets or other fishing equip
ment.
II. National Plaimin;) and Administration
Planning and Co-ordination
3. In planning a national education
and training policy, the competent
authorities in the countries possess-
ing or intending to develop a fishing
industry should ensure that adequate
provision is made in the general net-
work of training facilities for the
training of fishermen.
4. Where national circumstances
do not permit the development of
facilities for the training of fisher
men åt all levels of skill required,
collaboration with other countries,
as well as with international organi
sations, in the development of com-
mon fishery training schemes for
such skills and occupations as can-
not be covered by national program
mes should be considered.
5. (1) The activities of all public
and private institutions in eachcoun-
try engaged in the training of fisher
men should be co-ordinated and de-
veloped on the basis of a national
programme.
(2) Such a programme should
be drawn up by the competent au
thorities in co-operationwithfishing-
vessel owners’ and fishermen’ s organi
sations, with educational and fishery
research institutions, and with other
bodies or individuals having an inti-
4 — B ihan g till riksdagens protokoll
underhålla maskineri och mekanisk
utrustning på ett sådant fartyg;
d) yrkeskunnig fiskare: varje er
faren medlem av däcksbesättningen
ombord på ett fiskefartyg, som del
tager i driften av fartyget, som iord
ningställer redskap för fiske, som
fångar fisk, lastar fångsten och be
arbetar den och som underhåller och
reparerar nät eller annan fiskeut
rustning.
II. Planering och administration
på riksplanet
Planering och samordning
3. Vid planeringen av en nationell
undervisnings- och utbildningspoli
tik böra vederbörande myndigheter i
de länder som ha eller avse att ut
veckla en fiskerinäring tillse att det
allmänna systemet av utbildningsin
stitutioner innefattar nöjaktiga an
ordningar för utbildningen av fiska
re.
4. Om de nationella förhållandena
icke medge utvecklandet av anord
ningar för utbildning av fiskare på
alla nivåer av erforderlig yrkeskun-
nighet, bör vederbörande land över
väga att i samverkan med andra län
der ävensom med internationella or
ganisationer utveckla gemensamma
anordningar för fiskeriutbildning be
träffande sådana kvalifikationer och
yrken som ej kunna omfattas av na
tionella program.
5. \) Den verksamhet som utövas
av alla allmänna och enskilda insti
tutioner i varje land vilka bedriva
utbildning av fiskare bör samordnas
och utvecklas på grundvalen av ett
nationellt program.
2) Ett sådant program bör ut
formas av vederbörande myndigheter
i samverkan med redare- och fiska
reorganisationer, med undervisnings-
och forskningsinstitutioner för fis
ket och med andra sammanslutning-
ar eller personer som ha ingående
1967. 1 sand. Nr 11
50
Kungl. Maj.ts proposition nr It år lfj67
mate knowledge of the vocational
training of fishermen. In developing
countries in which specialised fishery
research or development institutes
are established in co-operation with
other countries or international
organisations, such institutes should
play a leading part in the establish-
ment of the national programme.
(3) To facilitate the planning,
development, co-ordination and ad
ministration of fishermen’s training
schemes, joint advisory policy and
administrative bodies should when-
ever possible be set up åt the na
tional level and, where appropriate,
also åt the regional and local levels.
(5. The competent authorities
should ensure that the various agen-
cies and institutions responsible for
the dissemination of information on
training and employment opportuni-
ties, such as primary and secondary
schools, vocational guidance and em
ployment counselling services, public
employment services, vocational and
technical training institutions and
fishing vessel owners’ and fisher-
men’s organisations, are supplied
with complete information on public
and private training schemes for
fishermen and on conditions of
entry into fishing.
7. The competent authorities
should ensure that fishermen’s voca
tional training schemes are fully co-
ordinated with any other program
mes and activities, public or private,
related to the fishing industry. In
particular, they should make certain
that—
(a) fishery research institutions
make information on their latest dis-
coveries of practical interest to fish
ing readily available to training cen-
tres and other interested bodies, and
through these to working fishermen;
where possible, the research institu
tions should contribute to the ad-
vanced training of fishermen, and
kunskaper om yrkesutbildning för
fiskare. I utvecklingsländer, där spe
cialiserade institut för fiskeriforsk-
ning eller för utveckling av fisket
upprättas i samverkan med andra
länder eller internationella organisa
tioner, böra dessa institut spela en
ledande roll vid utformningen av det
nationella programmet.
3) I syfte att underlätta plane
ring, utveckling, samordning och ad
ministration av utbildningssystem
för fiskare böra såvitt möjligt ge
mensamma rådgivande organ för ut
formning av målsättningar och för
administration skapas på nationell
nivå och där så är lämpligt även på
regional och lokal nivå.
6. Vederbörande myndigheter bö
ra tillse, att de olika organ och in
stitutioner som ansvara för spridan
det av upplysningar om utbildnings-
och sysselsättningsmöjligheter, så
som det allmänna skolväsendet, or
gan för yrkesvägledning, den offent
liga arbetsförmedlingen, fack- och
yrkesskolor samt redare- och fiska
reorganisationer få tillgång till full
ständiga upplysningar beträffande
allmänna och enskilda anordningar
för utbildning av fiskare och beträf
fande villkoren för sysselsättning
inom fisket.
7. Vederbörande myndigheter bö
ra tillse, att anordningarna för yr
kesutbildning av fiskare äro helt
samordnade med alla andra program
och verksamheter, allmänna eller en
skilda, som beröra fiskerinäringen.
I synnerhet böra de tillse,
a) att institutioner för fiskeri-
forskning göra informationer om si
na senaste rön av praktiskt intresse
för fisket lätt tillgängliga för utbild
ningsinstitutioner och andra intres
serade organ och därigenom för de
yrkesverksamma fiskarena; då så är
möjligt böra forskningsinstitutioner
na medverka till avancerad utbild-
Kungl. Maj.ls proposition nr 11 år 1967
5J
fishermen’s training centres should, as appropriate, assist these institu tions in their work;
(b) measures are taken, through the provision of general education prior to or simultaneously with voca- tional training, to advance the gen eral level of education in fishing communities, to promote greater satisfaction among fishermen and to facilitate the assimilation of tech- nical and vocational training;
(c) arrangements are made, with the co-operation of fishing vessel owners’ and fishermen’s organisa tions, in order that, other things be- ing equal, preference may be given in employment placement to persons who have completed a public or pri vate training course;
(d) arrangements are made, with the co-operation of fishing vessel owners’ and fishermen’s organisa tions, particularly in developing countries, for trainees completing public and private courses either to enter employment on fishing vessels or, alternatively, to acquire and op erate suitably equipped fishing ves sels, either individually, or by form- ing co-operatives for the joint pur- chase and use of fishing boats, or by any other appropriate means;
(e) the number of trained fisher men corresponds to the number of boats and the equipment available or planned to be available in the country.
Financing
8. (1) Fishermen’s training schemes should be systematically organised; financing should be on a regular and adequate basis and should have regard to the present and planned requirements and devel- oprnent of the fishing industry.
(2) Where required, the govern-
ment should make financial contribu- tions to training schemes carried on
ning av fiskare, och institutioner för utbildning av fiskare böra då så är lämpligt biträda forskningsinstitutio nerna i deras arbete;
b) att åtgärder vidtagas genom tillhandahållande av allmänbildande undervisning före eller samtidigt med yrkesutbildning för att höja den allmänna bildningsnivån i fiskesam hällen, att främja större trivsel bland fiskare och underlätta för dem att tillgodogöra sig teknisk undervisning och yrkesutbildning;
c) att åtgärder vidtagas i samver kan med redare- och fiskareorgani sationer för att under i övrigt lika förhållanden företräde vid förmed lingen av arbete skall ges personer, som ha avslutat en offentlig eller en skild utbildningskurs;
d) att åtgärder vidtagas i samver kan med redare- och fiskareorgani sationer, särskilt i utvecklingsländer, för att elever som avslutat offentliga eller enskilda utbildningskurser an tingen erhålla anställning på fiske fartyg eller förvärva och driva lämp ligt utrustade fiskefartyg, indivi duellt eller genom att bilda koope rativa sammanslutningar för gemen samt förvärv och nyttjande av fiske båtar eller på annat lämpligt sätt;
e) att antalet utbildade fiskare svarar mot det antal båtar och den utrustning som finns eller avses bli tillgänglig i landet.
Finansiering
8. 1) Program för utbildning av fiskare böra vara systematiskt orga niserade ; finansieringen bör vara re gelbunden och tillräcklig och taga hänsyn till fiskerinäringens aktuella och framtida behov och utveckling.
2) Då så erfordras bör staten
ge ekonomiskt stöd åt lokala myn digheter eller enskilda organ, som
52
Kungl. Maj:ts proposition nr It år 1967
by local government or private
bodies. These contributions may take
the form of general subsidies, grants
of land and buildings or of demon
stration material such as boats, en-
gines, navigational equipment and
fishing gear, provision of instructors
free of charge, or payment of feés
for trainees.
(3) Training in publicly oper
ated training centres for fishermen
should be given without charge to
the trainee. In addition, the training
of adults and young persons in need
should be facilitated by financial and
economic assistance of the kind cn-
visaged in Paragraph 7, subpara-
graphs (3) and (5), of the Voca-
tional Training Recommendation,
1962.
Training Standards
9. (1) The competent authorities,
in co-operation with the joint bodies
mentioned in Paragraph 5, subpara-
graph (3), of this Recommendation,
should define and establish general
standards for fishermen’s training
applicable throughout the territory
of the country. These standards
should be in conformity with the
national requirements for obtaining
the various fishermen’s certificates
of competency and should lay down
(a) the minimum age of entry in-
to fishermen’s training schemes;
(b) the nature of medical exami
nations, including chest X-rays and
hearing and sight tests, required för
persons entering training schemes;
the examinations, particularly the
hearing and sight tests, may differ
for persons entering deck and per
sons entering engine courses;
(c) the level of general education
which is required for admission to
fishermen’s training schemes;
bedriva utbildningsverksamhet. Det
ta stöd kan taga formen av allmänna
subventioner, tillhandahållande av
mark och byggnader eller av demon
strationsmaterial, såsom båtar, mo
torer, navigationsutrustning och fis
keredskap, kostnadsfritt tillhanda
hållande av lärare eller betalning av
avgifter för elever.
3) Utbildning i offentliga insti
tutioner för utbildning av fiskare bör
ges utan kostnad för eleverna. Dess
utom bör utbildningen av behövande
vuxna och yngre personer underlät
tas genom finansiellt och ekonomiskt
bistånd av det slag' som avses i mo
ment 7: 3) och 7: 5) i rekommenda
tionen angående yrkesutbildning,
1962.
Normer för utbildning
9. 1) Vederbörande myndigheter
böra samverka med de gemensamma
organ, som omnämnas i moment
5: 3) i denna rekommendation, utar
beta och fastställa allmänna normer
för utbildning av fiskare, vilka skola
äga tillämpning inom hela landets
territorium. Dessa normer böra stå
i överensstämmelse med de inom lan
det gällande fordringarna för erhål
lande av olika behörighetsbevis för
fiskare och böra fastställa
a) minimiåldern för tillträde till
kurser för utbildning av fiskare;
b) arten av de läkarundersökning
ar — inberäknat skärmbildsunder-
sökning samt hörsel- och synprov
— som fordras för personer som sko
la beredas utbildning; dessa under
sökningar, i synnerhet hörsel- och
synproven, kunna vara olika för per
soner som skola utbildas för däcks
tjänst och för personer som skola ut
bildas för maskintjänst;
c) den skolundervisning som er
fordras för tillträde till utbildnings-
kurser för fiskare;
Kungl. Maj.ts proposition nr 11 år 1967
53
(d) the fishing, navigation and
seamanship, safety, engineering, ca-
tering and other subject-matter
which should be included in the
training curricula;
(e) the amount of practical train
ing, including time spent in engi
neering shops and åt sea, which
trainees should undergo;
(f) the duration of the training
courses for the various fishing oc-
cupations and the different levels of
competency;
(g) the nature of any examina
tions following the completion of the
training courses; and
(h) the experience and qualifica-
tions of the teaching staff of train
ing institutions.
(2) Where it is not possible to
lay down standards applicahle
throughout the country, recom-
mended standards should be drawn
up by the competent authorities, in
co-operation with the joint bödies
mentioned in Paragraph 5, subpara-
graph (3), of this Recommendation,
to serve as a guide to the setting of
standards which are as uniform as
possible throughout the country.
III. Training Programmes
10. The curricula of the various
training programmes for fishermen
should be based on a systematic anal
ysis of the work required in fishing
and should be established in co-oper
ation with the joint bodies mentioned
in Paragraph 5, subparagraph (3), of
this Recommendation. They should
be periodically reviewed and kept up
to date with technical developments
and should, as appropriate för the
functions to be exercised, include
training in—
(a) fishing techniques, including
where appropriate the operation and
care of electronic fish-finding de-
d) den undervisning rörande fiske,
navigation, sjömanskap, säkerhets
frågor, maskin- och motorkunskap,
intendenturfrågor och andra ämnen
som böra ingå i kursplanerna för ut
bildningen ;
e) omfattningen av den praktiska
utbildning, inberäknat den tid som
tillbringas i mekaniska verkstäder
och till sjöss, som eleverna böra ge
nomgå;
f) längden av utbildningskur serna
för olika yrken inom fisket och för
olika behörighetsnivåer;
g) arten av de examina som följa
efter utbildningskursernas avslut
ning; och
h) krav på erfarenhet och kvali
fikationer hos lärarpersonalen vid
utbildningsinstitutionerna.
2) När det icke är möjligt att
fastställa normer tillämpliga i hela
landet, böra de normer som rekom
menderas, utformas av vederbörande
myndigheter i samverkan med de ge
mensamma organ, som omnämnas i
moment 5: 3) i denna rekommenda
tion, för att tjäna som vägledning vid
fastställandet av normer Som äro så
likformiga som möjligt i hela landet.
III. Utbildningsprogram
10. Kursplanerna för de olika ut
bildningsprogrammen för fiskare bö
ra vara grundade på en systematisk
analys av det arbete som erfordras
inom fisket och fastställas i samver
kan med de gemensamma organ som
omnämnas i moment 5:3) i denna
rekommendation. De böra tid efter
annan omprövas och aktualiseras
med hänsyn till den tekniska utveck
lingen och böra, då så är lämpligt
med hänsyn till de funktioner som
skola utövas, innefatta utbildning be
träffande
a) fiskemetoder, där så är lämp
ligt inbegripet användning och vård
av elektroniska hj älpmedel för loka-
54
Kungl. Maj.ts proposition nr 11 år 1967
vices, and operation, maintenance
and repair of fishing gear;
(b) navigation, seamanship and
ship handling appropriate to the sea
area and to the type of fishing for
which the course is designed, includ-
ing a proper knowledge of the inter-
national Regulations for Preventing
Collisions åt Sea;
(c) stowage, cleaning and process-
ing of fish on board;
(d) vessel maintenance and other
related matters;
(e) operation, maintenance and
repair of steam or internal combus-
tion (gasoline or diesel) engines or
other equipment which the trainee
may be called upon to use;
(f) operation and care of radio
and radar installations which the
trainee may be called upon to use;
(g) safety åt sea and safety in
handling fishing gear, including such
matters as stability, effects of icing,
fire fighting, water-tight integrity,
personal safety, gear and machinery
safeguards, rigging safety measures,
engine-room safety, lifeboat hand
ling, use of inflatable life rafts, first
aid and medical care and other relat
ed matters;
(h) theoretical subjects relevant
to fishing, including marine biology
and oceanography, which will enable
trainees to gain a broad foundation
for further instruction and training
leading to promotion or to transfer
to another fishing occupation or an-
other type of fishing;
(i) general education subjects^
although this may be provided for to
a more limited extent in short cour-
ses;
(j) operation, maintenance and
repair of refrigeration systems, fire-
lisering av fisk samt användning,
underhåll och reparation av fiske
redskap;
b) navigation, sjömanskap och
manövrering, avpassad efter det
havsområde och den typ av fiske som
kursen är avsedd för, inberäknat till
fredsställande kännedom om de in
ternationella sjövägsreglerna;
c) lastning, rensning och bearbet
ning av fisk ombord;
d) underhåll av fartyg och liknan
de ämnen;
e) drift, underhåll och reparation
av ångmaskiner eller förbrännings
motorer (för bensin eller dieselolja)
eller annan utrustning, som eleven
kan bli ålagd att använda;
f) användning och vård av radio-
och radaranläggningar, som eleven
kan bli ålagd att använda;
g) säkerheten till sjöss och säker
heten vid användning av fiskered
skap, inberäknat frågor rörande sta
bilitet, risk för nedisning, brand
skydd, fartygets styrka och täthet,
personlig säkerhet, skyddsanord
ningar för redskap och maskiner, sä
kerheten vid användning av hissan
ordningar, säkerhetsåtgärder i ma
skinavdelningen, användning av liv
båtar, användning av uppblåsbara
livräddningsflottar, första hjälp vid
olycksfall och sjukvård samt liknan
de ämnen;
h) teoretiska ämnen av betydelse
för fisket, däribland havsbiologi och
oceanografi, som kunna ge eleverna
möjlighet att förvärva en solid grund
för fortsatt undervisning och utbild
ning, vilken leder till befordran eller
överflyttning till ett annat fiskeri-
yrke eller en annan typ av fiske;
i) allmänna läroämnen, även om
undervisning i sådana ämnen endast
kan få begränsad omfattning i korta
kurser;
j) användning, underhåll och re
paration av kylsystem, brandskydds-
55
Kungl. Maj.ls proposition nr 11 år 1967
fighting equipment, deck and trawl-
ing winches and other mechanical
equipment of fishing vessels;
(k) principles of shipboard elec-
trical power installations, and main-
tenance and repair of the electrical
machinery and equipment of fishing
vessels;
(l) health and physical education,
especially swimming, where training
facilities permit;
(m) specialised courses in deck,
engine and other subjects after an
introductory period of general fish
ing instruction.
It. (1) National standards should,
where practicable and appropriate,
be established for certificates of com-
petency or diplomas qualifying a
person to act as skipper (various
grades); mate (various grades);
engineer (various grades); fishery
technician (various grades); boat-
swain; skilled fisherman (various
grades); cook; or other deck or en-
gine-room personnel.
(2) Training programmes
should be chiefly designed to prepare
trainees for certification and should
be directly related to national certi
fication standards; they should take
account of the minimum ages and
minimum professional experience
laid down by the competent authori-
ties in respect of the various grades
of certificates of competency.
(3) Where national certifica
tion examinations do not exist or do
not exist for the particular duty in
question, training courses should
nevertheless prepare trainees for
particular duties such as those listed
above. All trainees successfully com-
pleting such training courses should
receive a diploma concerning the
course followed.
12. (1) Programmes should be
available to train fishermen to per
form duties as skippers and engi-
neers of all types of vessels in use
utrustning, däcks- och trålvinschar
och annan mekanisk utrustning på
fiskefartyg;
k) principer för elektriska instal
lationer på fartyg samt underhåll
och reparation av elektriska maski
ner och apparater på fiskefartyg;
l) hygien och fysisk fostran, sär
skilt simning, då utbildningsresur
serna så medge;
m) specialiserade kurser i däcks
tjänst, maskintjänst och andra äm
nen efter eu inledande period av all
män fiskeutbildning.
It. 1) Nationella normer böra, då
så är möjligt och lämpligt, fastställas
för behörighetsbevis eller diplomsom
ge en person befogenhet att tjänst
göra som befälhavare (olika grader),
styrman (olika grader), maskinist
(olika grader), fiskeritekniker (oli
ka grader), båtsman, yrkeskunnig
fiskare (olika grader), kock eller i
annan befattning som däcks- eller
maskinrumspersonal.
2) Utbildningsprogrammen bö
ra främst utformas i syfte att förbe
reda eleverna för erhållande av be
hörighetsbevis och böra direkt an
knytas till de nationella behörighets-
normerna; de böra ta hänsyn till de
minimiåldrar och de minimikrav på
yrkesvana som fastställts av veder
börande myndigheter med avseende
på olika slag av behörighetsbevis.
3) När det icke på det natio
nella planet förekommer examina för
behörighet eller när sådana icke fö
rekomma för en speciell uppgift, bö
ra utbildningskurserna dock förbe
reda eleverna för speciella åliggan
den av sådant slag som uppräknats i
det föregående. Alla elever som med
framgång avslutat sådana utbild-
ningskurser böra erhålla diplom be
träffande genomgången kurs.
12. 1) Det bör finnas program för
att utbilda fiskare till att tjänstgöra
som befälhavare och maskinister på
alla slag av fartyg i vederbörande
56
Kungl. Maj:ts proposition nr It år 1967
in the fishing fleet of the country
concerned, including larger distant-
water vessels.
(2) Where appropriate to the
vessels in use, college-level fishing
and navigation courses should be
established which are of the same
level as merchant navy officers’
training programmes hut which pro
vide training in subject-matters ap
propriate to fishing.
13. The duration of the various
training programmes should be suf-
ficient to enable trainees to assimi-
late the instruction given, and should
be determined with reference to such
matters as—
(a) the level of training required
for the occupation for which the
course is designed;
(b) the general educational level
and age required of trainees enter
ing the course;
(c) the trainees’ previous prac-
tical experience; and
(d) the urgency of turning out
trained fishermen in the country,
subject to the maintenance of ade-
quate standards of training.
14. (1) The teaching staff should
consist of persons possessing abroad
general education, a theoretical tech-
nical education and satisfactory rel
evant practical fishing experience.
(2) Where it is not possible
to recruit a teaching staff with these
qualifications, persons with practi
cal experience in fishing and hold-
ing appropriate certificates of com-
petency should be employed.
(3) Where it is not possible
to recruit a full-time teaching staff
with practical fishing experience,
persons with satisfactory relevant
practical fishing experience should
be employed on a part-time basis.
(4) All teaching staff should
have an aptitude for teaching and
should be given appropriate teacher
training by the competent educa
tional authorities.
lands fiskeflotta, inberäknat större
fartyg som användas för fiske i av
lägsna vatten.
2) Där så är lämpligt med
hänsyn till de fartyg som användas
böra högre kurser i fiske och navi
gation anordnas, som ligga på samma
nivå som den för befäl i handels
flottan avsedda utbildningen, men
som ge utbildning i ämnen som äro
lämpade för fiskerinäringen.
13. Utbildningen bör pågå tillräck
ligt länge för att eleverna skola kun
na tillgodogöra sig den undervisning
som meddelas, och dess varaktighet
bör bestämmas med hänsyn till så
dana faktorer som
a) den utbildningsnivå som er
fordras för det yrke, för vilket ifrå
gavarande kurs utformats;
b) den skolundervisning och den
ålder som krävas för tillträde till
kursen;
c) elevernas tidigare praktiska er
farenhet; och
d) vikten av att få fram utbildade
fiskare i landet under förutsättning
att en tillfredsställande standard för
utbildningen vidmakthålles.
14. 1) Lärarpersonalen bör utgö
ras av personer som ha en bred skol-
underbyggnad, en teoretisk teknisk
utbildning och nöjaktig praktisk er
farenhet av fiske.
2) När det icke är möjligt att
rekrytera lärare med dessa kvalifi
kationer, bör man i stället anställa
personer med praktisk erfarenhet av
fiske och med lämpliga behörighets
bevis.
3) När det icke är möjligt att
rekrytera heltidsanställda lärare med
praktisk erfarenhet av fiske, böra
personer med nöjaktig sådan erfa
renhet anställas på deltid.
4) All lärarpersonal bör ha
fallenhet för undervisning och bör
beredas en lämplig lärarutbildning
genom vederbörande undervisnings-
myndigheters försorg.
Kungl. Maj:ts proposition nr It år 1967
Pre-Vocational Training
15. In fishing communities, meas-
11
res consistent with the Minimum
Age (Fishermen) Convention, 1959,
should be taken to provide prevoca-
tional training to schoolchildren, in-
cluding training in elementary prac-
tical seamanship, basic commercial
fishing techniques and navigational
principles, in so far as this is ap-
propriate to the general conditions
in the particular country.
Short Courses for Working
Fishermen
16. Training courses should be
available for working fishermen to
enable them to increase their tech-
nical skills and knowledge, to keep
abreast of improved fishing and nav
igation techniques, and to qualify
for promotion.
17. (1) Training courses för work
ing fishermen should be specifically
designed for the purposes of—
(a) complementing the basic long-
term courses by provning advanced
specialised training for promotion;
(b) provning training in fishing
techniques new to the area; in oper-
ating, maintaining and repairing
new types of engines or gear; and in
making gear where appropriate;
(c) provning all levels of training
för fishermen who were unable to
participate in a basic long-term train
ing course;
(d) provning accelerated train
ing in developing countries.
(2) The courses should be of
short duration and should be consid-
ered to be complementary to and
not substitutes för basic long-term
training programmes.
Förberedande yrkesutbildning
15. I fiskesamhällen böra åtgär
der, som äro förenliga med konven
tionen angående minimiålder för till
träde till arbete inom fisket, 1959,
vidtagas för att ge förberedande yr
kesutbildning åt skolbarn, inberäk
nat utbildning i elementärt praktiskt
sjömanskap, grundläggande metoder
för kommersiellt fiske och grundreg
ler för navigation, i den mån så är
lämpligt med hänsyn till de allmän
na förhållandena i varje särskilt
land.
57
Korta kurser för yrkesverksamma
fiskare
16. Utbildningskurser böra anord
nas för yrkesverksamma fiskare i
syfte att bereda dem möjlighet att
öka sina tekniska kunskaper och fär
digheter, att erhålla aktuell orien
tering rörande förbättrade fiske- och
navigationsmetoder och att kvalifi
cera sig för befordran.
17. 1) Utbildningskurser för yr
kesverksamma fiskare böra särskilt
utformas för följande ändamål:
a) af t komplettera de grundläg
gande längre kurserna genom att till
handahålla specialiserad utbildning
som en förberedelse till befordran;
b) att tillhandahålla utbildning i
fiskemetoder som äro nya för om
rådet, i användning, underhåll och
reparation av nya typer av maskiner
och fiskeredskap och i tillverkning
av redskap då så är lämpligt;
c) att tillhandahålla utbildning på
alla nivåer för fiskare, som icke haft
möjlighet att deltaga i en grundläg
gande längre utbildningskurs;
d) att tillhandahålla snabbutbild
ning i utvecklingsländer.
2
) Kurserna böra vara kortva
riga och betraktas som komplement
till och icke som ersättning för
grundläggande längre utbildnings
kurser.
58
Kungl. Maj.ts proposition nr 11 år 196/
18. The courses, which may take
the form of mobile courses bringing
instructors and demonstration equip-
ment to fishing centres, should in
particular consist of programmes
involving—
(a) evening courses;
(b) seasonal courses offered dur-
ing stormy months or slack fishing
periods; or
(c) daytime courses for which
fishermen temporarily leave their
work for short periods.
19. (1) All appropriate measures
should be taken to enable working
fishermen to attend short courses
ashore.
(2) Working fishermen should
receive adequate financial compen-
sation for the periods in which they
attend short training courses.
20. Where long-term courses and
short courses for working fishermen
do not meet training needs, partic-
ularly in isolated areas, these courses
may be supplemented hy—
(n) special radio and television
courses and programmes provning
fishing information;
(b) correspondence courses spe-
cially adapted to the needs of work
ing fishermen and arranged for use
by study groups with occasional lec-
tures or attendance åt training
schools;
(c) periodic visits of research
workers and extension officers to
fishing communities.
IV. Metliods of Training
21. The training methods adopted
by fishermen’s training schemes
should be the most effective pos-
sible, having regard to the nature of
the courses, the trainees’ experience,
18. Kurserna, vilka kunna taga
formen av ambulerande kurser, vid
vilka lärare med demonstrationsma
terial besöka fiskesamhällen, böra
särskilt bestå av
a) kvällskurser;
b) säsongkurser, som anordnas
under månader med stormigt väder
eller under perioder då fisket har
ringa omfattning; eller
c) kurser på dagtid, för vilka fis
karna tillfälligt avbryta sitt arbete
under korta perioder.
19. 1) Alla lämpliga åtgärder böra
vidtagas för att göra det möjligt för
yrkesverksamma fiskare att bevista
korta kurser i land.
2) Yrkesverksamma fiskare
böra erhålla tillräcklig ekonomisk
gottgörelse för de perioder, under vil
ka de deltaga i korta utbildningskur-
ser.
20. När längre kurser och korta
kurser för yrkesverksamma fiskare
icke tillgodose utbildningsbehoven,
särskilt inom isolerade områden,
kunna dessa kurser kompletteras
med
a) speciella kurser och program i
radio och television som ge informa
tion om fisket;
b) korrespondenskurser som äro
särskilt anpassade till de yrkesverk
samma fiskarnas behov, som an
ordnas på sådant sätt att de kunna
utnyttjas av studiegrupper och som
tidvis kompletteras med föreläsning
ar eller vistelse vid utbildningsan-
stalter;
c) periodiska besök av forskare
och gästande lärare i fiskesamhäl
len.
IV. Utbildningsmetoder
21. De metoder som komma till
användning vid utbildning av fiska
re böra vara så effektiva som möjligt
med hänsyn tagen till kursernas art,
elevernas erfarenhet, allmänbildning
59
Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1967
general education and age, and the
demonstration equipment and finan-
cial support available.
22. Practical training, in which
the students themselves participate,
should be an important part of all
fishermen’s training programmes.
23. (1) Fishing training vessels
should be used by all training in
stitutions with programmes for per
sons entering fishing to provide in-
struction in fishing techniques, nav
igation and seamanship, engine oper
ation and other matters. These ves
sels should conduct actual fishing
operations.
(2) Training vessels should,
whenever possible, he attached to
technical schools provning' ad-
vanced training.
24. (1) Demonstration equipment
such as engines, gear, fishing-boat
models, workshop equipment and
navigational aids should he used in
training programmes.
(2) Such equipment should be
prepared in collaboration with fish-
ery research institutions and should
include, whenever possible, the lat
est gear and navigational aids.
(3) Such equipment should be
selected with reference to the gear,
boats and engines wdiich the trainees
may be called upon to use.
(4) Films and other audio-
visual aids, although they may be
useful in some cases, should not be
a substitute for demonstration equip
ment in the use of which trainees
themselves take an active part.
(5) Visits should be organised
för trainees to fishing vessels
equipped with modern or special
installations, to fishery research in
stitutions, or to fishing centres awTay
from the area in which the school is
located.
25. Practical training may also be
provided by periods of fishing åt
och ålder samt det demonstrations
material och de finansiella medel
som stå till förfogande.
22. Praktisk utbildning, i vilken
eleverna själva medverka, bör vara
ett betydelsefullt inslag i alla utbild
ningsprogram för fiskare.
23. 1) Skolfartyg för fiskeutbild
ning böra användas av alla utbild
ningsinstitutioner för personer, som
avse att ägna sig åt fiske för att till
handahålla undervisning rörande fis
kemetoder, navigation och sjöman
skap, användning av maskiner och
andra ämnen. Dessa skolfartyg böra
bedriva verklig fiskeverksamhet.
2) Skolfartyg böra såvitt möj
ligt vara knutna till tekniska skolor
som meddela högre utbildning.
24. 1) Demonstrationsmaterial så
som motorer, fiskeredskap, modeller
av fiskebåtar, verkstadsutrustning
och hjälpmedel för navigation böra
användas i utbildningen.
2)
Demonstrationsmaterialet
bör iordningställas i samverkan med
institutioner för fiskeriforskning och
bör såvitt möjligt innefatta de nyaste
redskapen och de nyaste hjälpmed
len för navigation.
3)
Demonstrationsmaterialet
bör utväljas under hänsynstagande
till de redskap, båtar och motorer
som eleverna kunna bli ålagda att
använda.
4) Filmer och andra audiovi
suella hjälpmedel böra, även om de i
vissa fall kunna vara till nytta, icke
ersätta demonstrationsmaterial, vid
vars användning eleverna själva ak
tivt medverka.
5) För eleverna böra besök
anordnas på fiskefartyg utrustade
med moderna eller speciella installa
tioner, vid institutioner för fiskeri
forskning eller i fiskesamhällen som
äro avlägsna från det område där
skolan befinner sig.
25. Praktisk utbildning kan även
tillhandahållas genom perioder av
60
Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1967
sea on board commercial fishing ves-
sels.
26. Theoretical training, including
general education, given as part of
a training course should be directly
related to the knowledge and skills
required by fishermen and should,
wherever possible, be integrated with
the practical training offered.
V. International Co-operation
27. (1) Countries should co-oper-
ate in promoting fishermen’s voca-
tional training, particularly in devel-
oping countries.
(2) This co-operation, as ap-
propriate, may inelude such matters
as—
(a) with the help of international
organisations or other countries, ob-
taining and training teaching staff to
establish and improve fishermen’s
training facilities;
(b) establishing joint training fa
cilities or joint fishery research in
stitutions with other countries;
(c) making training facilities avail-
able to selected trainees or instruetor
trainees from other countries, and
sending trainees or instruetor trai
nees to training facilities in other
countries;
(d) arranging international ex-
changes of personnel and interna
tional seminars and working parties;
(e) providing instrnetors for fish-
ermen’s training schools in other
countries.
fiske till sjöss ombord på kommer
siella fiskefartyg.
26. Den teoretiska utbildning och
den allmänbildande undervisning,
som meddelas som ett led i en ut
bildningskurs, böra direkt anknytas
till de kunskaper och färdigheter
som krävas av fiskare och böra så
vitt möjligt samordnas med den
praktiska utbildningen.
V. Internationell samverkan
27. 1) Länderna böra samverka
för att främja yrkesutbildning av
fiskare, särskilt i utvecklingsländer.
2) Denna samverkan kan då
så är lämpligt avse bland annat
a) att med hjälp av internationella
organisationer eller andra länder re
krytera och utbilda lärarpersonal i
syfte att skapa och förbättra anord
ningar för utbildning av fiskare;
b) att tillsammans med andra län
der skapa gemensamma anordningar
för utbildning eller institutioner för
fiskeriforskning;
c) att ställa utbildningsmöjlighe
ter till förfogande för utvalda elever
eller blivande lärare från andra län
der och att sända elever eller blivan
de lärare till utbildningsinstitutioner
i andra länder;
d) att anordna internationellt ut
byte av personal samt internationella
seminarier och arbetsgrupper;
e) att tillhandahålla lärare för
skolor för utbildning av fiskare i
andra länder.
Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1967
61
Recommendation (No. 127) concerning
the Role of Co-operatives in the Economic
and Social Deveiopment of Developing Countries
The General Conference of the In
ternational Labour Organisation,
Having been convened åt Geneva
by the Governing Body of the Inter
national Labour Office, and having
met in its Fiftieth Session on 1 June
1966, and
Having decided upon the adoption
of certain proposals with regard to
the role of co-operatives in the eco
nomic and social development of
developing countries, which is the
fourth item on the agenda of the
session, and
Having determined that these
proposals shall take the form of a
Recommendation,
adopts this twenty-first day of June
of the year one thousand nine hund
red and sixty-six the following Re
commendation, which may be cited
as the Co-operatives (Developing
Countries) Recommendation, 1966:
I. Seope
1. This Recommendation applies
to all categories of co-operatives, in-
eluding consumer co-operatives,
land improvement co-operatives, ag-
ricultural productive and processing
co-operatives, rural supply co-oper
atives, agricultural marketing co-
operatives, fishery co-operatives,
service co-operatives, handicrafts co-
operatives, workers’ productive co-
operatives, labour contracting co-
operatives, co-operative thrift and
credit societies and banks, housing
co-operatives, transport co-oper-
Bilaga 4
(Översättning)
Rekommendation (nr 127) angående
kooperativa föreningars roll i utvecklings
ländernas ekonomiska och sociala utveckling
Internationella arbetsorganisatio
nens allmänna konferens,
vilken av styrelsen för Internatio
nella arbetsbyrån sammankallats till
Geneve och där samlats den 1 juni
1966 till sitt femtionde sammanträ
de,
och beslutat antaga vissa förslag
angående kooperativa föreningars
roll i utvecklingsländernas ekono
miska och sociala utveckling, vilken
fråga utgör den fjärde punkten på
sammanträdets dagordning,
samt beslutat, att dessa förslag
skola taga form av eu rekommenda
tion,
antager denna den tjugoförsta dagen
i juni månad år nittonhundrasextio-
sex följande rekommendation, som
må benämnas rekommendation an
gående kooperativa föreningar (ut
vecklingsländer), 1966.
I. Tillämpningsområde
1. Denna rekommendation är till
lämplig på alla slag av kooperativa
föreningar, däri inbegripet konsu
mentkooperativa föreningar, koope
rativa föreningar för jordförbätt
ring, för jordbruksproduktion och
förädling av jordbruksprodukter, för
tillhandahållande av jordbruksförnö-
denheter, för marknadsföring av
j ordbruksprodukter, fiskerikoopera-
tiva föreningar, kooperativa för
eningar med uppgift att tillhandahål
la tjänster, hantverkskooperativa för
eningar, arbetarproduktionsförening-
62
Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1967
atives, insurance co-operatives and
health co-operatives.
II. Objectives of Policy concerning
Co-operatives
2. The establishment and growth
of co-operatives should be regarded
as one of the important instruments
for economic, social and cultural
developjnent as well as human ad-
vancement in developing countries.
3.
In particular, co-operatives
should be established and developed
as a means of—
(a) improving the economic, so
cial and cultural situation of per
sons of limited resources and op-
portunities as well as encouraging
their spirit of initiative;
(b) increasing personal and na
tional Capital resources bj' the en-
couragement of thrift, by eliminat-
ing usury and by the sound use of
credit;
(c) contributing to the economy
an increased measure of democratic
control of economic activity and of
equitable distribution of surplus;
(d) increasing national income,
export revenues and employment by
a fuller utilisation of resources, for
instance in the implementation of
systems of agrarian reform and of
land settlement aimed åt bringing
fresh areas into productive use and
in the development of modern in-
dustries, preferably scattered, pro-
cessing local raw materials;
(e) improving social conditions,
and supplementing social services in
such fields as housing' and, where
ar, kooperativa föreningar med upp
gift att tillhandahålla arbetskraft,
kooperativa spar- och kreditförening
ar samt banker, bostadskooperativa
föreningar, transport k ooperativa för
eningar, försäkringskooperativa för
eningar samt kooperativa föreningar
för sjuk- och hälsovård.
II. Politisk målsättning avseende
kooperativa föreningar
2. Att upprätta och utveckla ko
operativa föreningar bör anses såsom
ett betydelsefullt medel för ekono
misk, social och kulturell utveckling
liksom för mänskligt framåtskri
dande i utvecklingsländerna.
3. Kooperativa föreningar böra
särskilt upprättas och utvecklas så
som ett medel att:
a) förbättra den ekonomiska, so
ciala och kulturella situationen för
befolkningsgrupper med begränsade
tillgångar och möjligheter samt sti
mulera deras initiativförmåga;
b) öka enskilda och nationella ka
pitaltillgångar genom att uppmuntra
sparsamhet, avskaffa ocker och ge
nom ett sunt utnyttjande av låne-
möjligheter;
c) tillföra folkhushållet en högre
grad av demokratisk kontroll över
det ekonomiska livet samt en rättvis
fördelning av överskottet;
d) höja nationalinkomsten, ex
portintäkterna och sysselsättningen
genom ett bättre utnyttjande av re
surserna, exempelvis vid genomfö
randet av jordreformer och nyod-
lingsprojekt i syfte att få till stånd
en produktiv användning av outnytt
jade områden och vid uppbyggnaden
av moderna industrier, företrädesvis
sådana som ligga spridda och som
bearbeta lokala råvaror;
e) förbättra de sociala förhållan
dena och komplettera av samhället
tillhandahållna tjänster på sådana
63
Kungl. Maj.ts proposition nr It år 1967
appropriate, health, education and
Communications;
(f) helping to raise the level of
general and technical knowledge of
their members.
4.
Governments of developing
countries should formulate and car-
ry out a policy under which co-
operatives receive aid and encour-
agement, of an economic, financial,
technical, legislative or other char-
acter, without effect on their in-
dependence.
5. (1) In elaborating such a pol
icy, regard should be had to econom
ic and social conditions, to avail-
able resources and to the role which
co-operatives can play in the devel-
opment of the country concerned.
(2) The policy should be inte-
grated in development plans in so
far as this is consistent with the es-
sential features of co-operatives.
6. The policy should be kept un
der review and adapted to changes
in social and economic needs and
to technological progress.
7. Existing co-operatives shoidd
be associated with the formulation
and, where possible, application of
the policy.
8.
The co-operative movement
should be encouraged to seek the
collaboration in the formulation
and, where appropriate, application
of the policy, of organisations with
common objectives.
9.
(1) The governments con
cerned should associate co-opera-
tives on the same basis as other un-
dertakings with the formulation of
national economic plans and other
general economic measures, åt least
whenever such plans and measures
are liable to affect their activities.
områden som det bostadspolitiska,
och, där så befinnes lämpligt, inom
hälsovård, undervisning eller sam
färdsel;
f) medverka till att höja medlem
marnas allmänna och tekniska kun
skapsnivå.
4. Utvecklingsländernas regering
ar böra utforma och genomföra en
politik som hjälper och stimulerar
kooperativa föreningar i ekonomiskt,
finansiellt, tekniskt, legislativt eller
annat avseende utan att deras obe
roende påverkas därav.
5.1) När en sådan politik utar
betas, bör hänsyn tagas till ekono
miska och sociala förhållanden, till
tillgängliga resurser och till den roll
som kooperativa föreningar kunna
spela i vederbörande lands utveck-
ling.
2) Denna politik hör integreras
i utvecklingsplanerna, i den mån
detta är förenligt med de koopera
tiva föreningarnas väsentliga grund
drag.
6. Denna politik bör göras till fö
remål för översyn med jämna mel
lanrum samt anpassas till föränd
ringar i sociala och ekonomiska be
hov och till de tekniska framste
gen.
7. Förefintliga kooperativa för
eningar böra deltaga i utarbetandet
och, när så är möjligt, i genomfö
randet av denna politik.
8. Den kooperativa rörelsen bör
uppmuntras att vid utarbetandet och,
i den mån så befinnes lämpligt, ge
nomförandet av denna politik söka
samverka med organisationer med
likartad målsättning.
9. 1) Vederbörande regeringar bö
ra låta de kooperativa föreningarna
på samma villkor som andra företag
medverka i utarbetandet av natio
nella ekonomiska planer och andra
allmänna ekonomiska åtgärder åt
minstone i de fall då sådana pla
ner och åtgärder kunna komma att
64
Kimgl. Maj:ts proposition nr 11 år 1967
Co-operatives should also be asso-
ciated with the application of such
plans and measures in so far as
this is consistent with their essential
characteristics.
(2) For the purposes provided
for in Paragraph 7 and Paragraph
9, subparagraph (1), of this Recom-
mendation, federations of co-oper
atives should be empowered to rep-
resent their member societies åt
the local, regional and national
levels.
III. Metliods of Implementatiou of
Poliey eoncerning Co-operatives
A. Legislation
10. All appropriate measures, in-
cluding the consultation of existing
co-operatives, should be taken—•
(a) to detect and eliminate pro
visions contained in laws and regu-
lations which may have the effect of
unduly restricting the development
of co-operatives through discrimina-
tion, for instance in regard to taxa-
tion or the allocation of licenses and
quotas, or through failure to take
account of the special character of
co-operatives or of the particular
rules of operation of co-operatives;
(b) to avoid the inclusion of such
provisions in future laws and regu-
lations;
(c) to adapt fiscal laws and reg-
ulations to the special conditions of
co-operatives.
11. There should be laws or regu-
lations specifically concerned with
the establishment and functioning
of co-operatives, and with the pro-
tection of their right to operate on
not less than equal terms with other
forms of enterprise. These laws or
regulations should preferably be ap-
plicable to all categories of co-
operatives.
påverka deras verksamhet. Koopera
tiva föreningar böra också få med
verka vid genomförandet av dylika
planer och åtgärder, i den mån detta
är förenligt med deras väsentliga
grunddrag.
2) För de syften som angivas
i momenten 7 och 9:1) ovan böra
sammanslutningar av kooperativa
föreningar befullmäktigas företräda
sina medlemsorganisationer på lo
kal, regional och nationell nivå.
III. Metoder för genomförandet av en
politik som avser kooperativa föreningar
A. Lagstiftning
10. Alla lämpliga åtgärder, däri
inbegripet samråd med förefintliga
kooperativa föreningar, böra vidta
gas för att
a) upptäcka och undanröja be
stämmelser i lagstiftningen, som
kunna få till resultat att utveckling
en av kooperativa föreningar otill
börligen hämmas genom en oför
månlig särbehandling, exempelvis i
fråga om beskattning eller tilldel
ning av licenser och kvoter, eller
genom underlåtenhet att beakta de
kooperativa föreningarnas speciella
karaktär eller särskilda verksam-
hetsregler;
b) undvika att sådana bestämmel
ser införas i framtida lagstiftning;
c) anpassa skattelagstiftningen till
de kooperativa föreningarnas sär
skilda förhållanden.
It. Det bör finnas en särskild lag
stiftning, som behandlar kooperativa
föreningars bildande och drift samt
deras rätt att bedriva verksamhet på
villkor som minst äro likvärdiga
med dem som tillämpas på andra
företagsformer. Denna lagstiftning
bör helst vara tillämplig på alla slag
av kooperativa föreningar.
65
Kungl. Maj:ts proposition nr It år 1967
12. (1) Such laws and regulations
should in any case include provi
sions on the following matters:
(a) a definition or description of a
co-operative bringing out its essen-
tial characteristics, namely that it is
an association of persons who have
voluntarily joined together to achieve
a common end through the forma
tion of a democratically controlled
organisation, making equitable con-
tiäbutions to the Capital required
and accepting a fair share of the
risks and benefits of the undertak-
ing in which the members actively
participate;
(b) a description of the objects
of a co-operative, and procedures
for its establishment and registra-
tion, the amendment of its statutes,
and its dissolution;
(c) the conditions of membership,
such as the maximum amount of
each share and, where appropriate,
the proportion of the share due åt
the moment of subscription and the
time allowed for full payment, as
well as the rights and duties of
members, which would be laid down
in greater detail in the by-laws of
co-operatives;
(d) methods of administration,
management and internal audit, and
procedures for the establishment
and functioning of competent
organs;
(e) the protection of the name
“co-operative”;
(f) machinery for the external
audit and guidance of co-operatives
and för the enforcement of the laws
and regulations.
(2) The procedures provided
for in such laws or regulations, in
particular the procedures for reg-
istration, should be as simple and
practical as possible, so as not to
hinder the creation and development
of co-operatives.
12. 1) Sådan lagstiftning hör i
varje fall innehålla bestämmelser i
följande hänseenden:
a) en definition eller beskrivning
av en kooperativ sammanslutning,
vilken ger klart uttryck åt dess vä
sentliga grunddrag, nämligen att den
är en förening av personer, som
frivilligt slutit sig samman för att
uppnå ett gemensamt mål genom att
bilda en demokratiskt styrd organi
sation och som i rimlig mån tillskju
ta erforderligt kapital och godtaga
en skälig andel av såväl risker som
förmåner, vilka äro förenade med
det företag, i vilket medlemmarna
aktivt taga del;
b) en beskrivning av en koopera
tiv förenings ändamål och procedu
ren för dess bildande, registrering
och upplösning samt ändring av dess
stadgar;
c) villkoren för medlemskap, så
som maximibeloppet för varje in
sats och, i den mån så är lämpligt,
den insatsskyldighet som skall full
göras vid ansökan om medlemskap
samt den tid inom vilken full in
satsbetalning skall ske, liksom med
lemmarnas rättigheter och skyldig
heter, som i mera detaljerad form
torde böra angivas i de kooperativa
föreningarnas stadgar;
d) system för förvaltning, skötsel
och intern räkenskapsgranskning
samt proceduren för tillsättande av
behöriga organ och för dessas ar
bete;
e) skydd för benämningen »ko
operativ förening»;
f) åtgärder för granskning av ko
operativa föreningars räkenskaper,
för rådgivning samt för kontroll av
att vederbörande lagstiftning efter-
leves.
2) Den i lagstiftningen stad
gade proceduren, i synnerhet för re
gistrering, bör vara så enkel och
praktisk som möjligt för att ej hind
ra bildandet och utvecklingen av
kooperativa föreningar.
5—Dihnng till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 11
66
Kungl. Maj.ts proposition nr 11 år 1967
13. Laws and regulations concern-
ing co-operatives should authorise
co-operatives to federate.
B. Education and Training
14. Measures should be taken to
disseminate a knowledge of the
principles, methods, possibilities and
limitations of co-operatives as wide-
ly as possible among the peoples of
developing countries.
15. Appropriate instruction on the
subject should be given not only in
co-operative schools, colleges and
other specialised centres but also in
educational institutions such as—
(a) universities and centres of
higher education;
(b) teachers’ training colleges;
(c) agricultural schools and other
vocational educational establish-
ments and workers’ education cen
tres;
(d) secondary schools;
(e) primary schools.
16. (1) With a view to promoting
practical experience in co-operative
principles and methods, the forma
tion and operation of student co-
operatives in schools and colleges
should be encouraged.
(2) Similarly, workers’ organi
sations and craftsmen’s associations
should be encouraged and helped in
the implementation of plans for the
promotion of co-operatives.
17. Steps should be taken, in the
first place åt the local level, to famil-
iarise the adult population with the
principles, methods and possibilities
of co-operatives.
18. Full use should be made of
such media of instruction as text
books, lectures, seminars, study and
discussion groups, mobile instruc-
tors, guided tours of co-operative
undertakings, the press, films, radio
and television and other media of
13. Lagstiftning om kooperativa
föreningar bör tillåta sådana för
eningar att sammansluta sig i för
bund.
B. Undervisning och utbildning
14. Åtgärder böra vidtagas för att
bland utvecklingsländernas folk upp
nå en så vid spridning som möjligt
av kunskapen om kooperativa för
eningars grundsatser, metoder, möj
ligheter och begränsningar.
15. Lämplig undervisning i nämn
da hänseende bör meddelas icke
blott i kooperativa skolor och hög
skolor samt andra specialiserade un
dervisningscentra utan även vid så
dana utbildningsanstalter som
a) universitet och högre utbild
ningsanstalter;
b) lärarhögskolor;
c) lantbruksskolor och andra yr-
kesutbildningsanstalter samt bild-
ningscentra för arbetare;
d) läroverk;
e) grundskolor.
16. 1) i syfte att främja praktisk
erfarenhet av kooperativa grundsat
ser och metoder böra bildandet och
skötseln av kooperativa elevförening
ar i skolor och högskolor uppmunt
ras.
2) På liknande sätt böra sam
manslutningar av arbetstagare och
hantverkare erhålla uppmuntran och
hjälp vid genomförandet av planer
på att främja kooperativa förening
ar.
17. Åtgärder böra vidtagas, i förs
ta hand på det lokala planet, för
att göra den vuxna befolkningen för
trogen med de kooperativa förening
arnas principer, metoder och möjlig
heter.
18. Undervisningsmedia såsom lä
roböcker, föreläsningar, seminarier,
studie- och diskussionsgrupper, am
bulerande instruktörer, studiebesök
vid kooperativa företag, press, film,
radio och television samt andra
massmedia böra till fullo utnyttjas.
Kungl. Maj.ts proposition nr It år 1967
67
mass communication. These should
be adapted to the particular condi-
tions of each country.
19. (1) Provision should be made
both for appropriate technical train-
ing and for training in co-operative
principles and methods of persons
who will be—and, where necessary,
of persons who are—office-bearers
or members of the staffs of co-
operatives, as well as of their ad-
visers and publicists.
(2) Where existing facilities
are inadequate, special colleges or
schools should be established to
provide such training, which should
be given by specialised teachers or
leaders of the co-operative move-
ment with teaching materials adapt
ed to the requirements of the coun
try; if such specialised institutions
cannot be established, special courses
on co-operation should be given ei-
ther by correspondence or in such
establishments as schools of ac-
countancy, schools of adminstra-
tion and schools of commerce.
(3) The use of special pro
grammes of practical training should
be one of the means of contributing
to the education and basic and fur-
ther training of members of co-
operatives; these programmes should
take into account local cultural con-
ditions, and the need to disseminate
literacy and knowledge of elemen-
tary arithmetic.
C. Aid to Co-operatives
Financial Aid
20. (1) Where necessary, financial
aid from outside should be given to
co-operatives when they initiate
their activities or encounter finan
cial obstacles to growth or trans
formation.
(2) Such aid should not entail
any obligations contrary to the in-
5* — Bihang till riksdagens protokoll
De böra anpassas till de särskilda
förhållandena i varje land.
19. 1) Åtgärder böra vidtagas för
att sörja för såväl lämplig teknisk
utbildning som utbildning i koope
rativa grundsatser och arbetsmeto
der för blivande — och i fall av be
hov, för redan verksamma — för
troendevalda eller anställda inom
kooperativa föreningar, liksom för
dem som äro engagerade i rådgiv
nings- eller upplysningsverksamhet.
2) Där förefintliga anordning
ar äro otillräckliga, böra specialise
rade högskolor eller skolor upprät
tas för att tillhandahålla sådan un
dervisning; denna bör meddelas av
specialutbildade lärare eller ledare
från den kooperativa rörelsen med
användande av undervisningsmate
riel som anpassats till vederbörande
lands behov; om sådana specialise
rade institutioner icke kunna upp
rättas, böra särskilda kurser i koope
ration anordnas antingen per kor
respondens eller i sådana institu
tioner som bedriva undervisning rö
rande bokföring, förvaltning och
handelsteknik.
3)
Särskilda program för
praktisk utbildning böra vara ett
av de medel som kunna bidraga till
den grundläggande utbildningen och
vidareutbildningen av medlemmar i
kooperativa föreningar; dessa pro
gram böra beakta lokala kulturella
förhållanden och behovet att utbre
da läskunnighet och kunskaper i
elementär aritmetik.
C. Bistånd till kooperativa iöreäiinjjar
Ekonomiskt bistånd
20. 1) Där så befinnes nödvän
digt bör utifrån kommande ekono
miskt bistånd lämnas kooperativa
föreningar, när de inleda sin verk
samhet eller möta ekonomiska hin
der för tillväxt eller omvandling.
2) Sådant bistånd bör icke
medföra några skyldigheter som stå
1967. 1 sand. Nr 11
Iiungl. Maj.ts proposition nr 11 år 1967
dependence or interests of co-oper-
atives, and should be designed to
encourage rather than replace the
initiative and effort of the members
of co-operatives.
21. (1) Such aid should take the
form of loans or credit guarantees.
(2) Grants and reductions in
or exemptions from taxes may also
be provided, in particular, to help
finance—
(a)
publicity, promotional and
educational campaigns;
(b) certain clearly defined tasks
in the public interest.
22. Where such aid cannot be pro
vided by the co-operative movement,
it should preferably be given by the
State or other public bodies, al-
though it may, if necessary, come
from private institutions. Such aid
should be co-ordinated so as to
avoid overlapping and dispersal of
resources.
.08
23. (1) Grants and tax exemptions
or reductions should be subject to
conditions prescribed by national
laws or regulations and relating in
particular to the use to be made of
the aid and the amount thereof; tlie
conditions of loans and credit guar
antees may be determined in each
case.
(2) The competent authority
should ensure that the use of finan-
cial aid and, in the case of a loan,
its repayment, are adequately su
pervised.
24. (1) Financial aid from public
or semi-public sources should be
channelled through a national co-
operative bank or, failing that, an-
other central co-operative institu
tion capable of assuming responsi-
bility for its use and, where appro-
priate, repayment; pending the es-
tablishment of such institutions the
i strid med de kooperativa förening
arnas oberoende eller intressen och
bör utformas så, att det stimulerar
snarare än ersätter medlemmarnas
initiativ och ansträngningar.
21. 1) Sådant bistånd bör ta for
men av lån eller kreditgarantier.
2) Bidrag och nedsättning i
eller befrielse från skatt må även
lämnas, i synnerhet för att stödja
finansiering av
a) upplysnings-, propaganda- och
folkbildningskampanj er;
b) vissa klart definierade uppgif
ter i det allmännas intresse.
22. Där sådant bistånd icke kan
lämnas av den kooperativa rörelsen,
bör det företrädesvis tillhandahållas
av staten eller andra offentliga or
gan, men må vid behov även kunna
lämnas av privata institutioner. Så
dant bistånd bör vara samordnat för
att undvika att det samtidigt läm
nas av olika institutioner för samma
ändamål och för att undvika att re
surser planlöst tagas i anspråk.
23. 1 ) Subventioner och nedsätt
ning i eller befrielse från skatt böra
underkastas i nationell lagstiftning
föreskrivna villkor, som i synnerhet
skola avse det sätt, varpå biståndet
skall användas och det belopp som
skall utgå; villkoren för lån och
kreditgarantier må fastställas för
varje särskilt fall.
2) Vederbörande myndighet
bör tillse, att användningen av eko
nomiskt bistånd och, i fråga om
lån, återbetalning därav, övervakas
på tillfredsställande sätt.
24. 1) Ekonomiskt bistånd från
officiella eller halvofficiella källor
bör kanaliseras genom en nationell
kooperativ bank eller, i brist därpå,
genom någon annan central koopera
tiv institution i stånd att påtaga sig
ansvaret för medlens användning
och, i förekommande fall, återbe
talningen därav; i avvaktan på att
Kungl. Maj.ts proposition nr It år 1967
69
aid may be given directly to in-
dividual co-operatit'es.
(2) Subject to the provisions
of Paragraph 20, subparagraph (2),
of this Recommendation, financial
aid from private institutions may be
given directly to individual co-
operatives.
Administrative Aid
25. While it is essential that the
management and administration of
a co-operative be, from the outset,
the responsibility of the members
and persons elected by them, the
competent authority should, in ap-
propriate cases and normally for an
initial period only—
(a) assist the co-operative in ob-
taining and remunerating competent
staff;
(b) place åt the disposal of the co-
operative persons competent to give
guidance and advice.
26. (1) Generally, co-operatives
should be able to obtain guidance
and advice, which respect their au-
tonomy and the responsibilities of
their members, their organs and
their staff, on matters relating to
management and administration, as
well as on technical matters.
(2) Such guidance and advice
should prcferably be given by a fed
eration of co-operatives or by the
competent authority.
D. Supervision and Responsibility för
Implemcntation
27. (1) Co-operatives should be
subject to a form of supervision de
signed to ensure that they carry on
their activities in conformity with
the objects for which they were
established and in accordance with
the law.
sådana institutioner upprättas, må
biståndet lämnas direkt till enskil
da kooperativa föreningar.
2) Med förbehåll för bestäm
melserna i mom. 20: 2, i denna re
kommendation må ekonomiskt bi
stånd lämnas direkt till enskilda
kooperativa föreningar.
Administrativt bistånd
25. Ehuru det är väsentligt, att
en kooperativ förenings skötsel och
förvaltning redan från begynnelsen
skall åligga medlemmarna och av
dem valda personer, bör vederbö
rande myndighet, där så befinnes
lämpligt, men vanligen endast un
der ett inledande skede,
a) bistå den kooperativa förening
en i fråga om rekrytering och avlö
nandet av kompetent personal;
b) ställa till den kooperativa för
eningens förfogande personer som
äro kompetenta att ge råd och an
visningar.
26. 1)1 allmänhet böra koopera
tiva föreningar kunna erhålla råd
och anvisningar i alla ärenden,
som beröra föreningarnas skötsel
och förvaltning liksom i tekniska
spörsmål, på ett sätt som respekte
rar deras autonomi samt deras med
lemmars och deras organs och per
sonals ansvar.
2) Sådana råd och anvisning
ar böra företrädesvis lämnas av en
sammanslutning av kooperativa för
eningar eller av vederbörande myn
dighet.
I). Tillsyn och organ för politikens
genomförande
27. 1) Kooperativa föreningar bö
ra vara underkastade en form av
tillsyn, som garanterar att de be
driva sin verksamhet i överensstäm
melse med de ändamål, för vilka de
bildats, och i enlighet med gällande
lag.
70
Kungl. Maj.ts proposition nr it år 1967
(2) Supervision should pref-
erably be the responsibility of a
federation of co-operatives or of the
competent authority.
28. Auditing of the accounts of co-
operatives affiliated to a federation
of co-operatives should be the respon
sibility of that federation; pending
the establishment of sucli a feder
ation, or where a federation is unable
to provide this service, the compe
tent authority or a qualified in-
dependent body shoidd assume the
task.
29. The measures referred to in
Paragraphs 27 and 28 of this Re-
commendation should be so planned
and carried out as to—
(a) ensure good management and
administration of co-operatives;
(b) protect third parties;
(c) provide an opportunity of
conipleting the education and train-
ing of the office-bearers and mem-
bers of the staff of co-operatives
through practice and through criti-
cal examination of mistakes.
30. (1) The functions of promot-
ing co-operatives, providing for edu
cation concerning co-operatives and
för the training of office-bearers and
members of the staff of co-oper
atives, and giving aid in their or
ganisation and functioning, should
preferably be performed by one cent
ral body so as to ensure coherent
action.
(2) The performance of these
functions should preferably be the
responsibility of a federation of co-
operatives; pending the establish
ment of such a body the competent
authority or, where appropriate,
other qualified bodies, should as
sume the task.
31. (1) The functions referred to
in Paragraph 30 of this Recom-
mendation should, wherever pos-
sible, be discharged as full-tiine
work.
2) Tillsynen bör företrädesvis
utövas av en sammanslutning av
kooperativa föreningar eller av ve
derbörande myndighet.
28. Revisionen av räkenskaperna
för kooperativa föreningar, som till
höra en sammanslutning av koope
rativa föreningar, bör åligga denna
sammanslutning; i avvaktan på att
en sådan sammanslutning bildas el
ler om denna är ur stånd att tillhan
dahålla dessa tjänster, bör denna
uppgift åligga vederbörande myndig
het eller ett kvalificerat fristående
organ.
29. I mom. 28 och 29 nämnda åt
gärder böra planeras och genomfö
ras på sådant sätt att de
a) garantera att kooperativa för
eningar skötas och förvaltas väl;
b) skydda tredje man;
c) bereda de förtroendevalda och
personalen i föreningarna tillfälle att
komplettera sin skolning och yrkes-
träning genom analys av praktiska
fall och genom kritisk granskning av
begångna misstag.
30. 1) Uppgifterna att främja ko
operationen, att organisera under
visning i kooperation och praktisk
utbildning av förtroendevalda och
personal i kooperativa föreningar
samt att lämna bistånd vid deras
organisation och skötsel, böra före
trädesvis fullgöras av ett centralt
organ, så att ett följdriktigt hand
lande säkerställes.
2) Dessa uppgifter böra före
trädesvis åligga en sammanslutning
av kooperativa föreningar; i avvak
tan på att ett sådant organ bildas,
bör vederbörande myndighet eller,
där så befinnes lämpligt, andra kva
lificerade organ påtaga sig dessa
uppgifter.
31. 1) De uppgifter, som omnäm
nas i mom. 30 böra, såvitt möjligt,
utföras såsom heltidsarbete.
71
Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1967
'2) They should be perform
ed by persons who have received
training specifically directed to-
wards tlie exercise of sucli func-
tions; such training should be pro
vided by specialised institutions or,
wherever suitable, through special
ised courses in schools and colleges
referred to in Paragraph 19 of this
Ilecommendation.
32.
The cornpetent authority
should collect and publish åt least
once a year a report and statistics
relating to the operations and
growth of co-operatives in the na
tional economy.
33. Where the services of feder
ations of co-operatives or of other
existing institutions cannot ade-
quately meet the need for research,
exchanges of experience and publi-
cations, special institutions, serving
the entire country or several regions,
should, if possible, be established.
IV. International Collaboration
34. (1) Members should, to the
greatest extent possible, collaborate
in providing aid and encouragement
to co-operatives in developing coun-
tries.
(2) Such collaboration should
be envisaged—
(a) between developing countries;
(b) between countries of a par-
ticular region, especially within the
framework of regional organisa
tions, where such exist; and
(c.) between countries with an
old-established co-operative move-
ment and developing countries.
(3) As appropriate, the help
of national co-operative organisa
tions should be enlisted for such
collaboration, and use should be
made, particularly with a view to
the co-ordination of international
2) De böra utföras av perso
ner som erhållit särskild utbildning
för att fullgöra dessa uppgifter; så
dan utbildning bör tillhandahållas
av specialiserade institutioner eller,
där så befinnes lämpligt, genom så
dana specialkurser i skolor och hög
skolor som avses i mom. 19.
32. Vederbörande myndighet bör
åtminstone en gång årligen publi
cera en rapport och statistiska upp
gifter avseende de kooperativa för
eningarnas verksamhet och utveck
ling inom samhällsekonomin.
33. Där de tjänster som samman
slutningar av kooperativa förening
ar eller andra förefintliga institu
tioner tillhandahålla icke på lämp
ligt sätt kunna tillgodose behovet
av forskning, utbyte av erfarenheter
och publikationer, böra om möjligt
speciella institutioner till tjänst för
landet i dess helhet eller för flera
regioner inrättas.
IV. Internationell samverkan
34. 1) Medlemsstaterna böra i
största möjliga utsträckning sam
verka för att hjälpa och stimulera
kooperativa föreningar i utveck
lingsländerna.
2) Sådan samverkan bör kom
ma till stånd
a) mellan utvecklingsländer;
b) mellan länder inom ett visst
geografiskt område, i synnerhet
inom ramen för regionala organisa
tioner, där sådana finnas; och
c) mellan länder där en koopera
tiv rörelse sedan länge existerar och
utvecklingsländer.
3) När så är lämpligt, böra na
tionella kooperativa organisationer
anmodas deltaga i sådan samverkan
och, särskilt i syfte att samordna
internationella åtgärder, böra inter
nationella kooperativa organisatio-
72
Kungl. Maj. ts proposition nr 11 år 1967
effort, of international co-operative
organisations and other interested
international bodies.
(4) The collaboration should
extend to such measures as—
(n) the increased provision of
technical assistance to the co-oper-
ative movement of developing coun-
tries, wherever possible in the form
of co-ordinated programmes involv-
ing different agencies, both inter-
governmental and non-governmen-
tal;
(b) the preparation and supply
of information, textbooks, andio-
visual aids and analogous material
to assist in the drafting of legisla-
tion, in instruction on co-operation
and in the training of office-bearers
and qualified staffs of co-operatives;
(c) the exchange of qualified per-
sonnel;
(d) the grant of fellowships;
(e) the organisation of interna
tional seminars and discussion
groups;
(f)
the inter-co-operative ex
change of goods and services;
(g) the initiation of systematic
research into the structure, work-
ing methods and problems of co-
operative movements in developing
countries.
V. Special Provisions conocming
the Role of Co-operatives in Dealing
with Particular Problems
35. It should be recognised that
co-operatives may, in certain cir-
cumstances, have a special role to
play in dealing with particular prob
lems of developing countries.
36. Suggestions illustrating the
use which may be made of various
forms of co-operatives in the suc-
cessful implementation of agrarian
reform and in the improvement in
the level of living of the benefici-
ciaries are set forth in the Annex to
this Recommendation.
ner och andra intresserade interna
tionella organ utnyttjas.
4) Denna samverkan bör in
nefatta sådana åtgärder som
a) ökat tekniskt bistånd till ko
operationen i utvecklingsländerna,
där så befinnes möjligt i form av
samordnade program under med
verkan av olika organ, såväl mel-
lanstatliga som ieke-statliga;
b) framställning och tillhandahål
lande av informationsmaterial, läro
böcker, audiovisuella hjälpmedel
och annat liknande material för att
underlätta utarbetandet av lagstift
ning om och undervisning i koopera
tion samt utbildning av förtroende
valda och kvalificerad personal in
om kooperativa föreningar;
c) utbyte av kvalificerad perso
nal;
d) utdelning av stipendier;
e) anordnande av internationella
seminarier och diskussionsgrupper;
f) interkooperativt utbyte av va
ror och tjänster;
g)
inledande av systematisk
forskning rörande de kooperativa
rörelsernas struktur, arbetsmetoder
och problem i utvecklingsländerna.
V. Särskild bestämmelse rörande
kooperativa föreningars roll såvitt gäller
speciella problem
35. Det bör allmänt erkännas att
kooperativa föreningar under vissa
omständigheter kunna ha en sär
skild roll att spela såvitt gäller spe
ciella problem i utvecklingslän
derna.
36. Förslag till belysning av hur
olika former av kooperativa för
eningar kunna utnyttjas för ett
framgångsrikt genomförande av
jordreformer och för höjande av
levnadsstandarden hos dem som bli
föremål för reformerna anges i bi
laga till denna rekommendation.
Kungl. Maj:ts proposition nr 11 är 11)67
73
Annex
1. In view of their importance as a
means of promoting general economic
and social progress and as a means of
directly associating the rnral popula-
tion with the development process, as
well as in view of their educational and
cultural value, co-operatives should be
considered as having a vital role to play
in programmes of agrarian reform.
2. Co-operatives should be used as a
means of assessing the problems and
interests of the rural population in the
planning and preparation of agrarian
reform measures. They should also
serve for channelling information
among agriculturists and making the
purposes, principles and methods of
such reforms understood.
3. Particular attention should be
paid to the development of appropriate
forms of co-operatives adapted to the
various patterns and phases of agrarian
reform. They should enable cultivators
to operate holdings efficiently and
productively and allow for the greatest
possible initiative and participation of
the membership.
4. Where appropriate, suitable vol-
untary forms of co-operative land use
should be encouraged. These forms may
range from the organisation of certain
services and farming operations in com-
mon to the complete pooling of land,
labour and equipment.
5. Wherever appropriate the volun-
tary consolidation of fragmentary hold
ings through co-operatives should be
encouraged.
6. In cases where measures are being
envisaged för the transfer of ownership
or division of large estates, due con-
sideration should be given to the or
ganisation by the beneficiaries of co-
operative systems of holding or cultiva-
tion.
7. The establishment of co-operatives
should also be considered in connection
with land settlement schemes, especial-
ly as regards land reclamation and
improvement measures and the organi
sation of joint services and joint farm
ing operations for settlers.
8. Development of co-operative thrift
and credit societies and co-operative
banks should be encouraged among the
beneficiaries of agrarian reforms as
well as among other small farmers för
the purpose of—
(a)
providing loans to cultivators
for the purchase of equipment and
other farm requi,sites;
Bilaga
1. Med hänsyn till de kooperativa
föreningarnas betydelse såsom ett me
del att främja allmänna ekonomiska och
sociala framsteg och såsom ett medel
att direkt engagera landsbygdens be
folkning i utvecklingsprocessen, liksom
med hänsyn till föreningarnas folkbil
dande och kulturella värde, böra de
tillskrivas en viktig roll i jordreform-
programmen.
2. Kooperativa föreningar böra ut
nyttjas såsom ett medel att kartlägga
landsbygdsbefolkningens problem och
intressen, när åtgärder för en jordre
form planeras och förberedas. De böra
också tjäna till att kanalisera upplys
ning till jordbrukarna och skapa för
ståelse för syftet med samt principer
och metoder för sådana reformer.
3. Särskild uppmärksamhet bör äg
nas utvecklingen av lämpliga former
av kooperativa föreningar, anpassade
till jordreformens olika mönster och
skeden. De böra ge odlarna möjlighet
att på ett effektivt och produktivt sätt
sköta sina jordbruk och ge utrymme för
största möjliga initiativ och delaktighet
från medlemmarnas sida.
4. Där så befinnes ändamålsenligt,
böra lämpliga frivilliga former av ko
operativt jordbruk främjas. Dessa for
mer kunna sträcka sig från organise
randet av vissa tjänster och arbetsmo
ment inom jordbruket på gemensam-
hetsbasis till en fullständig samman
slagning av jord, arbetskraft och utrust
ning.
o. Där så befinnes lämpligt, bör fri
villig sammanläggning av splittrade
ägor genom kooperativa föreningar
främjas.
6. I de fall där man planerar åtgär
der för att överföra äganderätt till eller
uppdelning av större egendomar, bör
vederbörligen övervägas upprättandet
genom förmånstagarnas försorg av ko
operativa system för exploatering eller
odling.
7. Upprättandet av kooperativa för
eningar bör också övervägas vid nyod-
lingsprojekt, i synnerhet i fråga om
uppodlings- och förbättringsåtgärder
samt anordnandet av gemensamma
tjänster och arbetsmoment för nyod
lare.
8. Utvecklingen av kooperativa jord
brukskassor och kooperativa banker bör
främjas bland jordreformernas för
månstagare liksom bland andra små
brukare i syfte att
a) lämna lån till odlare för inköp av
redskap och andra jordbruksförnöden-
heter;
74
Kungl. Maj:ts proposition nr li år 1967
(b) encouraging and assisting culti-
vators to save and accumulate Capital;
(c) advancing loans to, and promot-
ing tbrift among, agricultural families,
including those of hired workers, who
normally would not have access to
established sources of credit;
(d) facilitating the implementation
of special governmental credit schemes
through an efficient channelling of
loans to beneficiaries and appropriate
supervision of the use inade of such
loans and of their timely reimburse-
ment.
9. The development of supply,
märkning or multi-purpose co-oper-
atives should be encouraged for the
purpose of—
(a) the joint purchase and supply of
farm requisites of good quality on
favourable terms;
(b) the supply of basic domestic
requirements for all categories of agri
cultural workers;
(c)
the joint conditioning, Process
ing and marketing of agricultural prod-
ucts.
10. Encouragement should be given
to the development of co-operatives
providing farmers with other services
such as the joint use of farm machinery,
electrification, livestock breeding, the
provision of veterinary and pest control
services, facilities for irrigation, and
crop and livestock insurance.
11. With a view to improving em-
ployment opportunities, working condi-
tions and income, landless agricultural
Workers should be assisted, where
appropriate, to organise themselves
voluntarily into labour contracting co-
operatives.
12. Agricultural co-operatives of
different localities in areas in which
agrarian reforms are being implement-
ed should be encouraged to combine
their activities where this is economi-
cally advantageous.
13. Due consideration should also be
given to the encouragement and devel
opment of other types of co-operative
activities providing full- or part-time
non-agricultural employinent för mem-
bers of farmers’ families (for in-
stance, crafts, home or cottage in-
dustries), adequate distribution of
consumer goods, and social services
which the State may not always be in
a position to provide (for instance,
health, education, culture, recreation or
transport).
b) uppmuntra och hjälpa odlarna att
spara och samla kapital;
c) bevilja lån till och främja .sparan
de bland jordbrukarfamiljer, däri in
begripet lantarbetarfamiljer, som i nor
mala fall icke skulle få tillgång til! in
stitutionell kredit;
d) underlätta genomförandet av sär
skilda statliga kreditprogram genom en
effektiv kanalisering av lån till förmåns-
tagarna samt lämplig kontroll över an
vändning och punktlig återbetalning av
dessa lån.
9. Utvecklingen av kooperativa för
eningar för tillhandahållande av jord-
bruksförnödenheter eller marknadsfö
ring av jordbruksprodukter eller för
eningar med flera ändamål bör främjas
i syfte att
a) gemensamt inköpa och tillhanda
hålla jordbruksförnödenheter av god
kvalitet på förmånliga villkor;
b) tillgodose grundläggande hushålls-
behov hos alla slag av inom jordbruket
sysselsatta;
c) gemensamt förbättra, bearbeta och
marknadsföra jordbruksprodukter.
10. Man bör stimulera bildandet av
kooperativa föreningar som tillhanda
hålla jordbrukarna andra tjänster, så
som gemensam användning av jord
bruksmaskiner, elektrifiering, husdjurs
uppfödning, bekämpande av djur- och
växtsjukdomar, bevattning samt skörde-
och boskapsförsäkring.
11. I syfte att förbättra tillgången på
arbetstillfällen, arbetsförhållanden och
inkomster, böra icke-jordägande lant
arbetare, där så befinnes lämpligt, er
hålla hjälp att organisera sig frivilligt i
kooperativa föreningar för tillhanda
hållande av arbetskraft.
12. Jordbrukskooperativa föreningar
på olika platser inom områden där jord
reformer genomföras, böra uppmuntras
att samordna sin verksamhet, där så be
finnes ekonomiskt fördelaktigt.
13. Tillbörlig hänsyn bör också tagas
till främjandet och utvecklandet av
andra slag av kooperativ verksamhet,
som kan bereda medlemmar av jordbru
karfamiljerna heltids- eller heltidssys
selsättning utanför jordbruket (t. ex.
hemslöjd eller hantverk), garantera
lämplig fördelning av konsumtionsva
ror, samt fullgöra sociala tjänster som
staten icke alltid är i stånd att tillhan
dahålla (t. ex. hälsovård, folkbildning,
kultur, fritidssysselsättning eller trans
port) .
Kungl. Maj.ts proposition nr It år 1967
75
14. The interchange and dissemina-
tion of information on the methods,
possibilities and limitations of co-
operatives in relation to agrarian re
form should be encouraged by all
possible means so that the experience
acquired may be made available to the
largest possible number of countries.
14. Utbyte och spridande av infor
mation om kooperativa föreningars ar
betssätt, möjligheter och begränsningar
i samband med jordreform bör främjas
med alla till buds stående medel, så att
gjorda erfarenheter kunna ställas till
förfogande för största möjliga antal län
der.
Bilaga 5
Resolutioner
I. Resolution om beviljande av medlemskap för Guyana i Internationella
arbetsorganisationen.
II. Resolution om Internationella arbetsorganisationens roll i samband
med industrialiseringen inom utvecklingsländerna.
III. Resolution om Internationella arbetsorganisationens bidrag till det
internationella året för de mänskliga rättigheterna, 1968.
IV. Resolution om utvecklingen av de mänskliga resurserna.
V. Resolution om nationella arbetsdepartement och andra för administra
tionen av arbetsmarknadsfrågor ansvariga offentliga institutioner.
VI. Resolution om särskilda program för utbildning och sysselsättning av
ungdom.
VII. Resolution om arbetstagarnas medverkan i företagen.
VIII. Resolution om kooperativa föreningars roll i den ekonomiska och so
ciala utvecklingen.
IX. Resolution om kooperativa föreningars roll i den ekonomiska och so
ciala utvecklingen i utvecklingsländerna.
X. Resolution om uppförande på dagordningen för nästa allmänna kon
ferenssammanträde av frågan om revision av konventionerna nr 35,
36, 37, 38, 39 och 40 angående ålders-, invaliditets- och efterlevande
pensioner.
XI. Resolution om en regelsamling angående säkerheten ombord på fiske
fartyg.
XII. Resolution om Internationella arbetsorganisationens framtida arbete
med frågor som berör fiskare.
XIII. Resolution om uppförande på dagordningen för nästa allmänna kon
ferenssammanträde av frågan om prövning av klagomål samt infor
mation och samråd inom företagen.
XIV. Resolution om antagande av budget för 49:e budgetåret (1967) samt
fördelning av utgifterna för samma budgetår på medlemsstaterna.
XV. Resolution om Internationella arbetsorganisationens bidrag till Inter
nationella arbetsbyråns tjänstepensionsfond avseende år 1967.
XVI. Resolution om ändringar i reglementet för ILO :s tjänstepensionskassa.
XVII. Resolution om pensionskassan för ledamöterna i fasta mellanfolkliga
domstolen.
XVIII. Resolution om förordnande av en ledamot i Internationella arbetsorga
nisationens administrativa domstol.
XIX. Resolution om förslag till lån avsett att finansiera uppförandet av ny
byggnad för ILO:s huvudsäte.