Prop. 1967:12

('angående livränta till vissa personer',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 12 år 1967

1

Nr 12

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående livränta till

vissa personer; given Stockholms slott den 30 december 1966.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departe­ mentschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sven Andersson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen underställs riksdagens prövning dels (p. 1—5) fem ären­ den om livränta åt personer, som skadats under militärtjänstgöring, dels (p. 6 och 7) två ärenden om livränta åt personer, som skadats till följd av trafik med kronans fordon, dels (p. 8 och 9) två ärenden om livränta åt efterlevande till personer, som omkommit till följd av olyckor under mili­ tärtjänstgöring.

1 —Uihang till riksdagens protokoll 1967. 1 sand. Nr 12

3

Kungl. Maj :t. Av utredningen framgår att invaliditeten är livsvarig. För Vi­ bergs återstående livstid bör livränta utgå enligt civilförvaltningens förslag.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen medge,

att från anslaget Diverse pensioner och understöd in. m. utbetalas livsvarig livränta till Viberg på grund av nämnda olyckshändelse fr. o. m. den 1 juli 1967 till dess han fyller 67 år med 3 000 kr. om året och för tiden därefter med 1 500 kr. om året med avdrag av vad han i motsvarande hänseende kan komma att uppbära från riksförsäkrings­ verket.

Kungl. Maj:ts proposition nr 12 år 1967

2

Björn Johansson, som är född den 27 januari 1940, skadades den 10 april 1961, då han under värnpliktstjänstgöring som jeepförare vid Södertörns flygflottilj skulle ge starthjälp åt flygplan. Härvid avgick skott från en kulspruta på ett av planen varvid Johanssons ena fot skadades. Sedan för­ svarets civilförvaltning och försvarets skaderegleringsnämnd bedömt kro­ nan vara ersättningsskyldig på grund av skadan, har Kungl. Maj :t genom beslut den 7 februari 1964 tillerkänt Johansson viss ersättning, bl. a. skade- ståndslivränta, t. o. m. den 31 mars 1965 med avdrag av motsvarande ersätt­ ning från riksförsäkringsverket.

Riksförsäkringsverket har på grund av skadan tillerkänt Johansson livs­ varig livränta efter en invaliditet av 15 %.

Försvarets civilförvaltning, som inhämtat yttrande från skadereglerings- nämnden, hemställer att Johansson, som numera har åkerirörelse, skall tillerkännas livsvarig livränta fr. o. m. den 1 april 1965 efter en invaliditet av 15 % med 562 kr. 50 öre i kvartalet till fyllda 67 år och för tiden därefter med 281 kr. 25 öre i kvartalet med avdrag av motsvarande ersättning från riksförsäkringsverket.

Genom beslut den 16 juni 1966 medgav Kungl. Maj :t att till Johansson fick t. o. m. den 30 juni 1967 utbetalas livränta enligt civilförvaltningens förslag. Tillika förklarade Kungl. Maj :t sig vilja framdeles meddela beslut om livränta för tiden därefter.

Departementschefen

Staten får anses vara ersättningsskyldig för den skada som drabbat Johansson. Beträffande livränta för tiden t. o. m. den 30 juni 1967 föreligger redan beslut av Kungl. Maj :t. Av utredningen framgår att invaliditeten är livsvarig. För Johanssons återstående livstid bör livränta utgå enligt civil­ förvaltningens förslag.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen medge, i* — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 12

Kungl. Maj:ts proposition nr 12 år 1967

5

4

Sven Andersson Fogel, som är född den 23 augusti 1900, skadades den 18 april 1944 under militärtjänstgöring, då ett av honom omhänderhaft gevär exploderade. Genom Kungl. Maj :ts dom den 21 maj 1965 förpliktades kronan att på grund av skadan utge ojämkad ersättning till Andersson Fogel för förlorad arbetsförtjänst för tiden den 1 juli 1954—den 31 december 1960 efter en invaliditet av 15 % och den inkomst som Andersson Fogel kunde antas ha haft som plåtslagare, om han inte skadats.

Riksförsäkringsverket har bedömt att Andersson Fogels invaliditet nu­ mera understiger 10 % och han uppbär därför ej någon livränta från verket.

Andersson Fogel yrkar ytterligare ersättning i anledning av skadan och uppger därvid i huvudsak. Vid olyckan ådrog han sig hjärn- och syn­ skador. Han besväras av susningar i huvudet med återkommande huvud­ värk och ibland yrsel med värk i armar och ben. Andersson Fogel ser mycket dåligt på vänster öga och lider också av en besvärande hörselnedsättning. Man är f. n. arkivarbetare med en månadslön om 1 115 kr. Andersson Fogel anhåller alt en något större ersättning än den som utdömts skall tillerkän­ nas honom.

Försvarets civilförvaltning, som inhämtat yttrande från försvarets skade- regleringsnämnd, har i huvudsak anfört. Av ett yttrande som medicinal­ styrelsen avgetL i skadeståndsmålet framgår att invaliditeten får anses be­ slående. Andersson Fogel är därför berättigad att av kronan erhålla livs­ varig livränta beräknad enligt samma grunder som i Kungl. Maj :ts dom den 21 maj 1965. Civilförvaltningen har för liden den 1 januari 1961— den 30 juni 1967 tillerkänt Andersson Fogel livränta efter en invaliditet av 15 % och en årsinkomst motsvarande vad han enligt uppgift från Svens­ ka Bleck- och plåtslagareförbundet kunde antas ha förtjänat eller skulle komma att förtjäna, om han inte skadats. Förbundet har härvid uppgett att arbetstiden i genomsnitt är 1 900 timmar för år samt att utöver grund­ lönen som regel utgår ackordstillägg vilket brukar uppgå till omkring 100 % av grundtimpenningen, som fr. o. m. den 1 april 1966 är 7 kr. 2 öre. Civil­ förvaltningen hemställer att Andersson Fogel skall tillerkännas livsvarig livränta fr. o, in. den 1 juli 1967 efter eu invaliditet av 15 % och en antagen årlig inkomst av (2 x 1 900 ^X 7: 02) 26 676 kr., dock med nedsättning till hälften efter fyllda 67 år.

Andersson Fogel har sedermera — med åberopande av läkarintyg — an­ hållit om förhöjd ersättning.

Departementschefen

Staten är ersättningsskyldig för den skada som drabbat Andersson Fogel. Beträffande livränta för tiden t. o. in. den 30 juni 1967 föreligger redan beslut. Av utredningen framgår att invaliditeten är livsvarig. För An­

7

hänseende kan komma att uppbära från riksförsäkrings­ verket.

Kungl. Maj:ts proposition nr 12 år 1967

6

Lars-Erik Stenmark, som är född den 20 juli 1930, skadades den 22 mars 1952 under militärtjänstgöring, då han medföljde som passagerare på en staten tillhörig lastbil. Genom lagakraftvunnen dom förpliktades kronan att på grund av skadan utge ojämkad ersättning till Stenmark. Genom särskilda beslut har Kungl. Maj :t på grund av skadan tillerkänt Stenmark viss ersätt­ ning, bl. a. skadeståndslivränta, t. o. in. den 18 december 1964 med avdrag av motsvarande ersättning från riksförsäkringsverket.

Riksförsäkringsverket har på grund av skadan tillerkänt Stenmark livs­ varig livränta efter en invaliditet av 50 %.

Stenmark yrkar livsvarig livränta beräknad efter 50 % invaliditet och genomsnittslönen för Svenska målareförbundets medlemmar i dyrortsgrupp 3 för löpande kalenderår med avdrag av motsvarande ersättning från civil­ förvaltningen eller riksförsäkringsverket.

Försvarets civilförvaltning, som inhämtat yttrande från försvarets skade- regleringsnämnd, har för tiden den 19 december 1964—den 30 juni 1967 till­ erkänt Stenmark livränta efter en invaliditet av 50 % och en månadsin­ komst av 2 000 kr. med avdrag av motsvarande ersättning.från riksförsäk­ ringsverket. Civilförvaltningen hemställer att Stenmark skall tillerkännas livsvarig livränta fr. o. in. den 1 juli 1967 efter samma grunder, dock med nedsättning till hälften efter fyllda 67 år.

Departementschefen

Staten är ersättningsskyldig för den skada som drabbat Stenmark. Be­ träffande livränta för tiden t. o. m. den 30 juni 1967 föreligger redan beslut. Av utredningen framgår att invaliditeten är livsvarig. För Stenmarks åter­ stående livstid bör livränta utgå enligt civilförvaltningens förslag.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen medge,

att från anslaget Diverse pensioner och understöd in. m. utbetalas livsvarig livränta till Stenmark på grund av nämnda olyckshändelse fr. o. in. den 1 juli 1967 till dess han fyller 67 år med 12 000 kr. om året och för tiden där­ efter med 6 000 kr. om året med avdrag av vad han i mot­ svarande hänseende kan komma att uppbära från riksför­ säkringsverket.

7

Alf Nyström, som är född den 19 januari 1939, skadades den 4 oktober 1959 under värnpliktstjänstgöring, då han medföljde som passagerare i en

9

september 1967 till dess hon fyller 21 år med 6 000 kr. om året med avdrag av motsvarande ersättning från riksförsäkringsverket och barnpension.

Departementschefen

Staten får anses vara ersättningsskyldig gentemot Anna-Karin Obermuller och livränta hör utgå enligt civilförvaltningens förslag.

.lag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen medge,

att från anslaget Diverse pensioner och understöd m. m. utbetalas livränta till Anna-Karin Obermuller på grund av nämnda olyckshändelse 1'r. o. in. den 18 september 1967 till dess hon fyller 21 år med 6 000 kr. om året med avdrag av vad hon i motsvarande hänseende kan komma att uppbära från riksförsäkringsverket och vad hon uppbär i barnpen­ sion.

Kungl. Maj:ts proposition nr 12 år 1967

9

Vid en olycka på Kråks skjutfält den 12 februari 1964 dödades överfuriren Rune Karlsson av en spränggranat, som under mörker skjutning av misstag avlossades mot en stridsvagn. Olyckan inträffade under en övning, som leddes av en löjtnant. Åtal mot denne för vållande av annans död har genom lagakrafhijpinen dom ogillats. Försvarets civilförvaltning och försvarets skaderegleringsnämnd har bedömt kronan vara ersättningsskyldig på grund av skadan.

Den omkomne efterlämnade hustrun Marita Karlsson, född den 8 april 1940. Omkring sju månader före mannens död hade makarna tagit ett fos­ terbarn, fött den 1 december 1962, men de hade inte hunnit inge adoptions- ansökan. Marita Karlsson uppger att hon ämnar behålla barnet och att hon därför inte kan ta förvärvsarbete under de närmaste åren.

Försvarets civilförvaltning, som inhämtat yttrande från skadereglerings- nämnden, har för tiden den 12 februari 1964—den 30 juni 1967 tillerkänt

Marita Karlsson livränta med 100 kr. i månaden så länge hon lever ogift och har barnet hos sig. Civilförvaltningen hemställer att Marita Karlsson skall tillerkännas livränta fr. o. m. den 1 juli 1967 efter samma grunder, dock längst till dess barnet uppnått 12 års ålder.

Departementschefen

Staten får anses vara ersättningsskyldig gentemot Marita Karlsson. Beträffande livränta för tiden t. o. in. den 30 juni 1967 föreligger redan beslut. För tiden därefter bör livränta utgå enligt civilförvaltningens förslag.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen medge,

att från anslaget Diverse pensioner och understöd m. in. utbetalas livränta till Marita Karlsson på grund av nämn-