angående komplettering av riksstatsfårslaget för budgetåret 1967/68, m. m

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967 1

Nr 125

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående komplette­

ring av riksstatsfårslaget för budgetåret 1967/68,

m. mgiven Stockholms slott den 21 april 1967.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen behandlas den ekonomiska politiken mot bakgrund av den samhällsekonomiska utvecklingen.

Det förslag till riksstat för budgetåret 1967/68 som lades fram i årets statsverksproposition kompletteras med hänsyn till senare inträffade förändringar på såväl inkomst- som utgiftssidan av budgeten. I samband därmed redovisas en förnyad beräkning av budgetutfallet för innevarande budgetår. Beräkningen för innevarande budgetår ger i stort sett samma resultat som redovisades i statsverkspropositionen. Sålunda förutses även nu ett totalbudgetunderskott på drygt 1 450 milj. kr.

För nästa budgetår beräknas ett underskott i totalbudgeten på drygt 1 500 milj. kr. Detta innebär att totalbudgetens saldo försämras med drygt 400 milj. kr. i jämförelse med riksstatsförslaget för budgetåret 1967/68. Orsaken härtill är främst att uppgången av statsinkomsterna nu beräknas bli lägre än vad som antogs i statsverkspropositionen.

I särskilda bilagor redovisas bl. a. en reviderad nationalbudget för år 1967 och en långtidsbudget för budgetåren 1967/68—1971/72.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 125

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

21 april 1967.

Närvarande: Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Edenman, Holmqvist, Aspling, Palme,

Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Wickman.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anför efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter.

Jag anhåller nu att få anmäla en reviderad finansplan och till komplettering av riksstatsförslaget för nästa budgetår underställa Kungl. Maj :ts prövning en förnyad beräkning av statsinkomsterna in. m. samt ett slutligt förslag till investeringsplan för budgetåret 1967/68 och vissa andra frågor som sammanhänger därmed.

REVIDERAD FINANSPLAN 1967

Den internationella utvecklingen

Konjunkturen i industriländerna synes nu förstärkas efter det att produktionens stegringstakt saktat av under närmare två år i Västeuropa och under 1966 också i Nordamerika. Förväntningarna synes som regel vara inställda på ett uppsving under 1967. De grundas bl. a. på att den ekonomiska politiken, som intill slutet av fjolåret inverkat dämpande på aktiviteten, under de senaste månaderna i allmänhet har getts en mera expansionistisk inriktning. Kreditpolitiken har lättats, vilket bl. a. markerats genom diskontosänkningar i åtskilliga länder. Däremot har finanspolitiken i allmänhet förblivit restriktiv. Nedgången i näringslivets investeringar, vilken utgjort ett påtagligt inslag i konjunkturförsvagningen, har föranlett direkta stimulansåtgärder i bl. a. Västtyskland, Storbritannien och Förenta staterna.

Trots den återhämtning som synes vara på väg väntas produktionstillväxten i OECD-länderna tillsammantagna minska från 5 % 1966 till ca 3,5 % 1967. Detta hänger samman med att den tidigare avmattningen var

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967 3

särskilt utpräglad under sista hälften av 1966 och den första delen av innevarande år. Utvecklingen framöver verkar bli övervägande expansiv.

De allmänna utsikterna för OECD-områdets handelsutbyte tyder på eu avsaktning med ett par procent i förhållande till 1966 års expansion om drygt 10 % i värde. Föreliggande skillnader i efterfrågetryck länderna emellan tycks innebära att Storbritanniens och i synnerhet Västtysklands bytesbalanser förstärks 1967 medan överskotten minskar i Frankrike, Italien och Japan och en försvagning inträffar i vissa mindre industriländer i Västeuropa samt råvaruländerna. Under de senaste åren har svängningar i bytesbalanserna motvägts av kapitalrörelser, vilket förhindrat kraftiga förskjutningar i valutareserverna.

Jag vill understryka att den förutsedda övergången till eu mer expansiv konjunkturfas knappast torde resultera i en förstärkt internationell prisoch kostnadsstegring. Det är tvärom sannolikt att de senaste årens dämpning av prisstegringstakten i Västeuropa fortsätter, bl. a. under inflytande av det nu mera balanserade arbetsmarknadsläget. Man har dessutom anledning uppmärksamma att ett uppsving från ett läge med lågt kapacitetsutnyttjande, såsom senast belysts av utvecklingen i Frankrike och Italien, under en tid underbygger stabiliseringssträvandena genom kostnadsdämpande förbättringar i produktiviteten. Tvärtemot det sedvanliga mönstret kan priserna i Västeuropa som helhet i år komma att stiga mindre än i Förenta staterna, där uppgången påskyndats.

För andra hälften av 1960-talet räknade man för ett år sedan med en tillväxt av den totala produktionen om ca 4,5 % per år för hela OECDområdet, varav drygt 4 % för EFTA och EEC, drygt 4,5 % för Nordamerika och ca 7,5 % för Japan. Resultatet 1966 låg över denna trend medan prognosen för 1967 ligger under. Huruvida den långsiktiga bedömningen realiseras blir i hög grad beroende på den ekonomiska politikens betoning av tillväxt- resp. stabilitetsmålen. De senaste årens långsamma tillväxt i Storbriannien och detta lands behov av att prestera överskott i betalningsbalansen motiverar en viss neddragning av prognosen. I samma riktning verkar den amerikanska administrationens uppfattning att balans i ekonomin tills vidare knappast låter sig förena med en snabbare produktionsstegring än 4 % per år. Å andra sidan kan konstateras att de ekonomier som för ett par år sedan underkastades stabiliseringsprogram, nämligen de franska och italienska, f. n. expanderar i en takt av 4 å 5 % årligen.

Om man bortser från vissa kortare avmattningsperioder har internationell högkonjunktur nu rått i närmare ett decennium. Fortfarande synes övervägande skäl tala för att detta tillstånd kommer att bestå också under de närmaste åren, låt vara att man inte kan räkna med en lika hög frarnstegstakt som under den första hälften av 1960-talet. Denna bedömning förutsätter att det internationella monetära samarbetet också i fortsätt­

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

ningen förmår förebygga allvarliga störningar i betalningssystemet. Hittills vunna erfarenheter ger skäl för en viss optimism i detta hänseende. Det återstår dock att åstadkomma lösningar av mera varaktig karaktär.

På det handelspolitiska fältet tilldrar sig Kennedy-rondens avslutning det största intresset. Ur svensk synvinkel är det av vital betydelse att förhandlingarna resulterar i maximal avveckling av tullar och andra restriktioner.

Storbritanniens bilaterala konsultationer med EEC-ländernas regeringar om en eventuell ny förhandling om medlemskap har fullbordats, men det är ännu oklart vilka slutsatserna blir i fråga om tidpunkten för en sannolik förhandlingsansökan. De konsultationer som hålls inom EFTAkretsen i anslutning till det brittiska initiativet bidrar till att klargöra förutsättningarna för det svenska handlandet i denna fråga. Förberedelserna för en svensk EEC-förhandling fortskrider planenligt.

Konjunktur utvecklingen i Sverige 1966 och 1967

Den beskrivning av den ekonomiska utvecklingen i Sverige under 1966 som gavs i statsverkspropositionens finansplan bekräftas av de mer fullständiga uppgifter som nu är tillgängliga. Efterfrågetrycket minskade påtagligt och produktionstillväxten var klart dämpad. Exporten utvecklades gynnsamt och bytesbalansen förbättrades. Arbetsmarknadsläget var i stort sett balanserat. Takten i prisuppgången sjönk men endast måttligt.

Uppgången av efterfrågan inom landet på varor och tjänster begränsades till 1,8 %. Den inträffade dämpningen är i hög grad resultatet av en medveten politik med syfte att begränsa efterfrågan för att bereda utrymme för en förstärkning av bytesbalansen. Den utdragna lönerörelsen och de starkt försenade löneutbetalningarna verkade också återhållande på den privata konsumtionen.

Nationalproduktens tillväxt stannade vid 2,6 %, vilket är närmare en procentenhet mindre än 1965. Till det svagare produktionsresultatet bidrog den onormala väderleken, som inverkade störande på byggnadsverksamheten, samt den försämrade skörden. Produktivitetsutvecklingen var förhållandevis låg men ingenting tyder på att försvagningen är annat än tillfällig.

Den privata konsumtionen beräknas nu ha stigit med endast 1,5 %, vilket är den minsta ökning som registrerats under 1960-talet. I förhållande till uppskattningen i finansplanen innebär beräkningen en nedjustering med 0,8 %. Den svaga konsumtionstillväxten måste betraktas som en anpassning till utvecklingen av de reala disponibla inkomsterna. Hushållens sparkvot torde inte ha förändrats 1966.

Omkastningen i lagerutvecklingen var ännu starkare än vad som redovisades i finansplanen. Lagerinvesteringarna, som 1965 ökade med 700 milj.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967 5

kr., minskade sålunda 1966 med 900 milj. kr. Väsentligen som ett resultat av lagerutvecklingen registreras nu en volymminskning med 1 % för näringslivets totala investeringar. Näringslivets investeringar i byggnader och maskiner steg dock med 6,5 % och industrins investeringar med 6 %. De offentliga investeringarna ökade endast måttligt; för kommunernas del redovisas den lägsta investeringsökningen under 1960-talet. Igångsättningen av nya bostäder nådde 1966 det höga talet 93 000 lägenheter. På grund av en låg igångsättning under första halvåret blev dock investeringsvolymen i stort sett oförändrad.

Den offentliga konsumtionens tillväxt synes ha blivit större än väntat. Uppgången beräknas nu till drygt 6,5 % och faller företrädesvis på den kommunala sektorn. Det är troligt att det mer balanserade arbetsmarknadsläget verkat positivt på den offentliga sektorns tillväxt genom att rekryteringen av arbetskraft underlättats i synnerhet till vårdområdena.

Lättnaden i det inhemska efterfrågetrycket möjliggjorde en gynnsam utveckling av utrikeshandeln. Varuexporten exklusive fartyg ökade sålunda med drygt 9 % i volym, vilket överstiger genomsnittet för 1960-talet. För trävaror och järnmalm sjönk utförselsiffrorna, medan övriga råvaror liksom stapelvarorna hävdade sig väl. Färdigvaruexporten steg 1966 med 15 %. Särskilt markant blev exportomslaget för verkstadsprodukterna, som i värde ökade med ca 20 %. Den interna efterfrågedämpningen, framför allt omsvängningen i lagerinvesteringarna, medförde att importvolymens tillväxt stannade vid 2 %. Trots en viss försämring av bytesförhållandet förbättrades handelsbalansen med drygt en halv miljard kr. Efter korrigering för i betalningsbalansstatistiken ofullständigt redovisade löpande betalningar kan bytesbalansens underskott 1966 anges till drygt 700 milj. kr., vilket är en förbättring med ca 350 milj. kr. jämfört med 1965.

Det lugnare ekonomiska klimatet satte en klar prägel på arbetsmarknaden under 1986. Efterfrågan på arbetskraft mätt i antalet lediga platser låg sålunda klart under motsvarande tal året innan. Den hos arbetsförmedlingarna registrerade arbetslösheten förändrades dock endast i mindre utsträckning. Trots att antalet arbetstagare inom industrin som berördes av varsel om driftsinskränkningar under 1966 uppgick till närmare 20 000 mot 7 000 år 1965, ökade antalet registrerade arbetslösa inom industrin i årsgenomsnitt mellan dessa år med endast ca 2 000. Bortsett från säsongeffekter låg arbetslösheten vid slutet av året dock något högre än vid dess början.

Den förbättrade balansen på arbetsmarknaden dämpade fjolårets löneglidning. För industriarbetarna sjönk löneglidningen jämfört med 1965 med 1,5 procentenheter till 4 1/4 %. Löneglidningen för byggnadsarbetarna beräknas ha stannat vid 2,5 %.

Trots den avsaktande löneglidningen steg den totala lönesumman 1966 nästan lika mycket som året innan. Uppgången beräknas nu till 10 %. Av

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

denna uppgång svarar de avtalsenliga löneökningarna för inte mindre än ca 7,5 %. Effekten av sysselsättningsförändringarna bidrog med endast 0,2 % till lönesummans ökning.

Lönekostnaderna fick 1966 ett opåräknat kraftigt genomslag i priserna. Enligt långtidsindex steg konsumentpriserna under loppet av året med 4,7 %. Prisuppgången var under fjolåret i ovanligt låg grad betingad av höjda importpriser eller höjda jordbrukspriser. Den måste i stället återföras på den inhemska lönekostnadsstegringen, speciellt i de från internationell konkurrens skyddade näringsgrenarna. Även om lönestegringen var kraftig inom servicenäringarna, och där speciellt för de lågavlönade, var inverkan på priserna större än normalt.

Under de första månaderna 1967 kännetecknades den ekonomiska utvecklingen såväl i Sverige som i andra länder av en osäker stämning och en matt efterfrågan. Detta gäller såväl privat konsumtion som näringslivets investeringar samt lagerutvecklingen. Sedd med utgångspunkt från bedömningen i den preliminära finansplanen innebär denna utveckling ingen överraskning men svaghetssymtomen får sägas ha varit mera markerade än väntat.

Åtskilliga tecken tyder emellertid på att en vändpunkt i utvecklingen inträffat mot slutet av årets första kvartal. Svaren på konjunkturinstitutets senaste barometerundersökning är präglade av en försiktig optimism i fråga om produktionsutsikter och orderingång och en sådan inställning utmärker även länsarbetsnämndernas marsrapporter. Successiva kompletteringar av det inkomna materialet har förstärkt detta intryck. Dessutom bör förändringen av konjunkturbilden i Västeuropa påverka utvecklingstendenserna i vårt land.

Enligt de uppskattningar som nu läggs fram i den reviderade nationalbudgeten beräknas de totala investeringarna exklusive lager stiga i något snabbare takt är nationalprodukten eller med 4 %. Byggnads- och anläggningsverksamheten väntas öka med 5,5 %, medan maskininvesteringarna beräknas stiga med endast 2,5 %. För den snabbaste uppgången svarar bostadsbyggandet och delvis som en följd därav de kommunala investeringarna. Ökningen i bostadsbyggandets volym uppskattas nu till 8,5 %, vilket är en icke obetydlig uppjustering av den preliminära bedömningen. Till grund för denna kalkyl ligger en igångsättning på 90 000 lägenheter med tyngdpunkten på andra och tredje kvartalen. Till den starka ökningen i bostadsbyggandets volym medverkar den höga igångsättningen under sista kvartalet 1966. Även för kommuninvesteringarna har en uppräkning skett av de preliminära siffrorna. Trots att en betydande del av den kommunala byggnadsverksamheten omfattas av investeringsavgiften, väntas kommunernas investeringar stiga med drygt 10 %. Denna expansion bärs till stor del upp av sjukhusbyggandet, som förutses expandera med 25 %. Övriga kommunala byggnadsinvesteringar beräknas stiga med 6 %.

Kungl. Maj ds proposition nr 125 år 1967 7

Tabell 1. Reviderad försörjningsbalans för år 1967

Procentuell 1966 Förändring 1966—1967 volymför- Miljarderkr. ändring Miljarderkr., Procentuell 1965—1966 1966 års volymför-

priser ändring

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

Tabell 2. Betalningsbalansen 1963—1967

(Milj. kr., löpande priser)

1963 1964 1965 1966 1967

prognos

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967 9

portvolymen beräknats stiga med 5 %. Importpriserna väntas öka med knappt 1 %. Trots den försämring i bytesförhållandet (terms of trade) som härigenom sker, minskar enligt dessa kalkyler handelsbalansens underskott med drygt 100 milj. kr. Efter korrigeringar för ofullständigt kända löpande betalningar skulle bytesbalansens underskott bli oförändrat ca 700 milj. kr.

Den inhemska efterfrågan väntas stiga med 3,4 % mot endast 1,8 % föregående år. Totalt beräknas nationalproduktens tillväxt bli ca 3,5 %. Detta innebär en märkbart större ökning än 1966.

Vid en normal produktivitetstillväxt skulle arbetskraftsbehovet kunna beräknas stiga med 0,5 %. Härtill kan kalkylmässigt läggas ett extra arbetskraftsbehov om knappt 1 % föranlett av arbetstidsförkortningen, varigenom det totala behovet skulle stiga med 1,5 %. Eu stor del av detta ökade arbetskraftsbehov kan emellertid beräknas bortfalla till följd av extra produktivitetsvinster i anledning av den milda vintern och genom effektivare sysselsättning av arbetskraften, bl. a. som följd av arbetstidsförkortningen. Utbudet av ny arbetskraft uppskattas till ca 0,5 % av antalet sysselsatta. Mot den bakgrunden kan tillgången på arbetskraft väntas öka i ungefär samma takt som efterfrågan och någon mera påtaglig ökning av efterfrågetrycket på arbetsmarknaden skulle således inte uppstå trots den ökade tillväxttakten för produktion och efterfrågan.

Budgetutvecklingen 1966/67 och 1967/68

I statsverkspropositionen framhöll jag att 1967/68 års budget måste betraktas som samhällsekonomiskt starkare än budgeten för 1966/67. Såvitt nu kan beräknas ökar de totala statsutgifterna under nästa budgetår med drygt 4 % i fasta priser. Motsvarande siffra för innevarande budgetår ligger över 8 %. Den statliga konsumtionen inklusive bidrag till kommuner uppvisar 1967/68 en ökning med 3,5 å 4 %, vilket är mindre än hälften av ökningen 1966/67. De statliga investeringarna inklusive bidrag till kommuner ökar med drygt 2,5 % jämfört med drygt 2 % innevarande budgetår. Expansionen under budgetåret 1967/68 ligger i nu berörda avseenden klart under genomsnittet för 1960-talets första hälft. Som jag konstaterade i finansplanen innefattar nästa års budget en påfallande stark minskning av antalet nya tjänster. Den mot anslagsökningarna svarande uppgången av statens efterfrågan på arbetskraft kan nu väntas stanna vid ca 1 200 personer. Även om detta kan innebära en underskattning av den efterfrågeökning som kommer att realiseras, torde det kraftigt understryka förändringen i förhållande till innevarande budgetår, då motsvarande siffra kan beräknas gå upp till drygt 5 000 personer. De anförda uppgifterna visar att den strama budgetpolitiken medför en dämpning av statens reala

10 Kangl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

resursanspråk. Det finansiella sparandet över budgeten, d. v.s. skillnaden mellan statens inkomster och utgifter med avdrag för långivning och kapitaltransaktioner, visar samtidigt en uppgång från innevarande till nästa budgetår av storleksordningen 500 milj. kr. Denna hänför sig huvudsakligen till kapitaltillskottet till investeringsbanken.

Det är angeläget att understryka dessa drag i budgetutvecklingen som bakgrund till en redovisning av inkomst- och utgiftsutvecklingen i löpande priser. Totalbudgetens saldo, som 1965/66 utvisade ett underskott av 350 milj. kr., beräknades i statsverkspropositionen under innevarande år förskjutas i negativ riktning till inemot 1 500 milj. kr. för att 1967/68 ge ett underskott på ca 1 100 milj. kr. Nu föreliggande beräkningar tyder på att underskottet innevarande budgetår skulle bli detsamma som antogs i statsverkspropositionen, även om vissa poster i kalkylen förändrats. För nästa budgetår skulle underskottet däremot bli något större än enligt finansplanens beräkning och uppgå till drygt 1 500 milj. kr.

Tabell 3. Budgetuivecklingen 1965/66—1967/68

(Milj. kr.)

1965/66 1966/67 1967/68

Utfall

Beräknat totalbudget-

saldo - 354 - 1471 - 1467 - 1095 - 1520

Försämringen av budgetsaldot 1967/68 i förhållande till beräkningarna i statsverkspropositionen orsakas nästa helt av att statsinkomsternas ökning nu väntas bli mindre. De grundläggande antagandena om inkomstutvecklingen är i huvudsak oförändrade. Sålunda grundas riksrevisionsverkets kalkyler alltjämt på en stegring av lönesumman med 9 % under 1967 och 8 % under 1968. Däremot antas bolagsinkomsterna nu ligga på en 15 % lägre nivå vid 1967 års taxering i jämförelse med 1966. I decemberberäkningen förutsågs en nedgång med 5 %. För budgetåret 1967/68 medför detta en ca 100 milj. kr. lägre inkomstskatt än vad som räknades med i statsverkspropositionen. Inkomsterna av den allmänna varuskatten beräknar riksrevisionsverket samtidigt ge 150 milj. kr. mindre än tidigare antagits. Då samtidigt en nedjustering sker av vissa andra indirekta skatter, blir inkomstökningen för nästa budgetår drygt 2,7 miljarder kr., vilket är inemot 400 milj. kr. lägre än enligt statsverkspropositionen.

Inkomstutvecklingen under nästa budgetår innebär — särskilt om man bortser från de beslutade skattehöjningarna, vars sammanlagda effekt

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967 11

uppskattas till ca 1400 milj. kr. — en betydligt lägre ökningstakt än tidigare år. Motsvarande kan i viss mån sägas om innevarande budgetår. Detta är till stor del en avspegling av den dämpade uppgången i samhällsekonomin. I den mån expansionstakten stiger, får detta relativt hastigt återverkningar på budgetens inkomstsida.

Möjligheterna att godta en statlig upplåning av storleksordningen 1,5 miljarder kr. under såväl innevarande som nästa budgetår sammanhänger med dels budgetens reala innehåll, som jag förut berört, dels konjunkturutvecklingen. Jag har nyss pekat på budgetunderskottets samband med den dämpade aktiviteten i samhällsekonomin som påverkat takten i statsinkomsternas uppgång. Det har under de konjunkturförhållanden som varit rådande under större delen av innevarande budgetår inte funnits anledning att motverka budgetsaldots utveckling genom åtgärder utöver dem som redan vidtagits. Inte heller i dagens situation finner jag skäl härtill. Jag återkommer till frågan om den ekonomiska politikens allmänna utformning i det följande.

Den ekonomiska politiken 1967

Ett centralt mål för politiken är att skapa balans i de utrikes betalningarna. Under år 1966 togs ett väsentligt steg i den riktningen i och med att underskottet i bytesbalansen, som år 1965 uppgick till drygt en miljard, minskade med ca 350 milj. kr. Denna glädjande förbättring av utrikesbalansen måste ses mot bakgrunden av den mycket påtagliga dämpning av den inhemska efterfrågan, som framkallades av den restriktiva finans- och kreditpolitiken.

Den ekonomiska tillväxten väntas under år 1967 återgå till en mera normal utvecklingstakt. Kravet kvarstår dock att bereda utrymme för den ytterligare förbättring av bytesbalansen som med rådande internationella efterfrågeförliållanden kan åstadkommas. Det inhemska efterfrågetrycket måste således hållas tillbaka genom en fortsatt restriktiv politik och kan inte på nytt tillåtas att närma sig nivån för år 1965,

Med denna inriktning av den ekonomiska politiken bör en större uppgång av exporten än av importen kunna realiseras även i år. En viss fortsatt försämring av prisförhållandena i utrikeshandeln tillsammans med en ytterligare ökning av turistnettots underskott medför dock att bytesbalansen förbättras endast obetydligt. Eftersom vissa kapacitetsreserver numera torde stå till exportnäringarnas förfogande bör utrymme finnas för en ytterligare förbättring av bytesbalansen, om den internationella efterfrågan skulle förstärkas mera än vad som här förutsetts.

Det andra mål mot vilket politiken inriktas är att uppnå en stabilisering av pris- och kostnadsutvecklingen. Dämpningen av det allmänna efter-

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

frågetryeket och särskilt den klara förbättringen av balansläget på arbetsmarknaden bör ha skapat bättre betingelser för en sådan stabilisering. Utvecklingen under år 1966 visar dock, att det tar en viss tid innan förändringar i efterfrågeläget får effekt på pris- och kostnadsutvecklingen.

Å ena sidan dämpades takten i löneglidningen som en följd av den förbättrade balansen på arbetsmarknaden — sålunda finns det inte längre något större avtalsområde med mera påtaglig arbetskraftsbrist. Särskilt markant blev nedgången i löneglidningstakten på byggarbetsmarknaden, där politiken sedan ett par år inriktats på att dämpa det tidigare kraftiga efterfrågetrycket.

Å andra sidan fördes avtalsrörelsen år 1966 under intrycket av de tendenser till en kraftig allmän högkonjunktur, som tidigare uppträtt. Bland annat av detta skäl blev den avtalade lönehöjningen för arbetsmarknaden i dess helhet alltför stor. Den sammanlagda ökningen av lönenivån år 1966 framkallade därigenom — trots en lägre takt i löneglidningen — avsevärda pris- och kostnadsstegringar. Även löneutvecklingen under år 1967 bestäms i huvudsak av treårsavtalens höga takt i avtalslönernas uppgång. Lönenivån väntas stiga med drygt 8 %, varav ca 6 % beror på höjda avtalslöner.

Den snabba kostnadsstegring, som nu pågått under en följd av år, inger vissa farhågor för det svenska näringslivets konkurrenskraft på längre sikt. En viss dämpning av kostnadsstegringen torde dock i likhet med år 1966 kunna uppnås under år 1967. För 1968 bör det med hänsyn till avtalens konstruktion vara möjligt att uppnå en mera påtaglig dämpning av prisoch kostnadsstegringen.

Sedan statsverkspropositionen lagts fram har den lättnad av kreditpolitiken som inleddes redan i fjol fullföljts. Diskontot har sålunda sänkts från 6 till 5 %. Finansieringen av bostadsbyggandet har fortgått utan störningar och eu påtaglig förbättring av affärsbankernas likviditet har inträtt. Statsverkspropositionens förslag om skärpt konsumtionsbeskattning och införandet av investeringsavgift på mindre angeläget byggande har efter riksdagens beslut trätt i kraft.

Denna inriktning av politiken knyter an till ett av dess väsentliga syften: att stimulera till ökade investeringar inom industrin och trygga genomförandet av det uppställda bostadsbyggnadsprogrammet. Enligt de planer och bedömningar som nu föreligger skulle dock investeringsinriktningen i viss mån bli en annan än den som förutsattes i statsverkspropositionen.

Handelns och kommunernas investeringsaktivitet synes bli avsevärt högre. Som jag betonade i finansplanen måste man i och för sig utgå från att den fulla effekten av investeringsavgiften inträder först nästa år med hänsyn till volymen av redan pågående byggen. Det i statsverkspropositionen aviserade förslaget om investeringsavgift ledde till eu kraftig ansvällning av igångsättningen av oprioriterade byggen under månaderna januari och februari, innan avgiften trädde i kraft den 1 mars. Den större uppgången

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1967 13

av kommunernas investeringar — där ökningstakten nära ansluter till de mest expansiva åren tidigare under 60-talet — sammanhänger med att andra icke avgiftsbelagda byggnadsföretag, som i ett mera ansträngt resursläge fördröjts eller fått uppskjutas, nu kan genomföras i snabbare takt. Det gäller t. ex. sjukhusbyggandet. Dessutom stimuleras den kommunala investeringsexpansionen i allmänhet av den ytterligare förbättring som synes ha inträtt i kommunernas likviditet. Trots den begränsade investeringsökningen steg nämligen den kommunala nettoupplåningen under år 1966 mycket kraftigt. Under alla förhållanden inskärper dessa utvecklingstendenser betydelsen av att investeringsavgiftens återhållande verkan tillåts slå igenom och att dispensgivningen tillämpas med stor restriktivitet.

En tendens till förnyad stagnation i industrins investeringar har framkommit i den senaste investeringsenkäten. Med hänsyn till vår ekonomis utvecklingsmöjligheter på längre sikt är det mycket angeläget att denna tendens inte blir bestående. Behovet av eu aktiv näringspolitik, som kan stimulera och underlätta en fortsatt utbyggnad och effektivisering av våra produktionsresurser, understryks därmed.

Den sedan år 1965 successivt tilltagande restriktiviteten i den ekonomiska politiken har i hög grad präglat utvecklingen på arbetsmarknaden. Tidigare efterfrågeöverskott och arbetskraftsbrist har avlösts av ett över lag bättre balanserat läge. Under år 1966 genomfördes ett ovanligt stort antal företagsnedläggelser och driftsinskränkningar, som berörde förhållandevis många arbetstagare. En bidragande orsak till denna ökande takt i strukturomvandlingen torde ha varit den allmänna konjunkturdämpningen. Det kan dock ifrågasättas om inte den kraftiga koncentrationen av företagsnedläggelser till fjolåret i stor utsträckning utlöstes av treårsavtalet och den ökade säkerhet i bedömningen av den långsiktiga kostnadsutvecklingen, som därmed uppstod. Utvecklingen under de senaste månaderna tyder inte på att företag i år kommer att läggas ned i samma omfattning som i fjol.

Som jag tidigare anfört, har förändringarna i efterfrågetrycket och i företagsstrukturen inte lett till någon oroande uppgång av den registrerade arbetslösheten. Huvuddelen av de friställda har snabbt kunnat ges ny sysselsättning eller beredas omskolning. Det bör betonas, att detta gäller såväl arbetare som tjänstemän. Andelen registrerade arbetslösa bland tjänstemännen är mycket låg. Den begränsade uppgång som inträffat måste ses som ett uttryck för att det tidigare mycket höga efterfrågetrycket övergått i ett mera balanserat läge. För den äldre arbetskraften har dock i vissa fall uppstått svårigheter att bereda friställda ny sysselsättning. Särskilda åtgärder kan här krävas. Kungl. Maj :t har i tilläggsdirektiv uppdragit åt utredningen angående kontant stöd vid arbetslöshet att med förtur utreda denna fråga.

Den uppgång i den ekonomiska aktiviteten, som förutses under år 1967, bör kunna genomföras utan någon försämring av balansläget på arbets-

14 Kungl. May.ts proposition nr 125 år 1967

marknaden. Regionala och strukturella olikheter i efterfrågeutvecklingen inskärper dock behovet av en fortsatt aktiv arbetsmarknadspolitik med inriktning på rörlighet och anpassning. Erfarenheterna från fjolåret visar vilka resultat i balansskapande riktning som kan uppnås genom energiska insatser på arbetsmarknadspolitikens område. En viktig uppgift är därvid att söka i möjligaste mån reducera de säsongmässiga svängningarna i arbetskraftsefterfrågan, vars verkningar på sysselsättningsläget tenderar att bli mera påtagliga när det allmänna efterfrågetrycket minskar. Säsongfördelningen av bostadsbyggandet och den statliga byggnadsverksamheten har anpassats till detta syfte. Om behov av ytterligare åtgärder skulle uppstå kan en ökad investeringsefterfrågan mot slutet av året utan större svårigheter erhållas genom en aktivering av de många i och för sig angelägna byggnadsprojekt inom den offentliga sektorn, som nu hålls tillbaka genom administrativa och budgetmässiga regleringar, såsom skolor, ålderdomshem och andra byggnadsobjekt på utbildnings- och vårdområdena.

Arbetsmarknadsstyrelsen har nyligen föreslagit, att investeringsfonder skall frisläppas för industrins investeringar i syfte att motverka en av styrelsen förutsedd nedgång i sysselsättningen under kommande vinter. I anledning av detla förslag har vissa kompletterande undersökningar om industrins investeringsutveckling inletts. På grundval bl. a. av detta material kommer frågan om investeringspolitikens utformning att prövas.

Sammanfattningsvis kan konstateras, att den bedömning, som gjordes i finansplanen av den ekonomiska utvecklingen under år 1967, i allt väsentligt står fast. Utsikterna är nu bättre att med bevarad balans på arbetsmarknaden uppnå en snabbare expansion i ekonomin. Tillförsikten inför framtiden torde ha ökat inom industrin, ehuru investeringsvolymen inte beräknas öka jämfört med år 1966. Den privata konsumtionen får utrymme för en betydligt större uppgång än i fjol. Den förväntade utvecklingen av utrikeshandeln måste med hänsyn till det internationella marknadsläget betraktas som tillfredsställande. Kapacitet torde finnas för en ytterligare exportökning om de efterfrågemässiga förutsättningarna uppstår. En fortsatt försämring av andra poster i bytesbalansen gör dock att den utveckling mot en snabb minskning av bytesbalansens underskott som inleddes i fjol såvitt nu kan bedömas kommer att bromsas upp i år. Kravet på den ekonomiska politiken att återställa jämvikten i bytesbalansen och hejda prisoch kostnadsstegringarna kvarstår således även efter år 1967. Jag återkommer i det följande till konsekvenserna härav för den ekonomiska politikens utformning på längre sikt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1967 15

Långtidsfoud geten

Som ett led i den statliga planeringsverksamheten utarbetas årligen inom finansdepartementet en långtidsbudget. Uppgifterna i denna grundar sig på bedömningar som gjorts av berörda myndigheter och departement. Den nu utförda långtidsbudgeten (bilaga 8) belyser utvecklingen under den fyraårsperiod som inleds med budgetåret 1968/69.

I långtidsbudgeten redovisas de resurser som erfordras för att genomföra av statsmakterna hittills fattade beslut och för att i övrigt uppehålla den statliga och statsunderstödda verksamheten vid gällande ambitionsnivå. Jag vill understryka att långtidsbudgeten inte utgör någon prognos över den sannolika statsfinansiella utvecklingen. Inte heller är den ett program för regeringens budgetpolitik. I långtidsbudgeten söker man endast ange omfattningen av redan intecknade resurser för att få ett underlag när man skall ta ställning till nya åtaganden och reformer.

Långtidsbudgetens beräkningar utgår från begreppet oförändrad ambitionsnivå. Det måste framhållas att detta begrepp inte är liktydigt med oförändrad standard eller oförändrade resursinsatser. Inom flera områden har statsmakterna uttalat att standarden successivt skall höjas. Inom ramen för långtidsbudgetens beräkningar ryms således bl. a. fortsatt utbyggnad av grundskolan och de gymnasiala skolorna samt av universiteten och högskolorna, en standardhöjning för folkpensionärerna år 1968, ytterligare medel 1968/69 för näringspolitiska insatser, vidgade arbetsmarknadspolitiska insatser, utbyggnad av affärsverkens produktionskapacitet, ökade medel för skatteutjämningsbidrag till kommunerna samt ökat bistånd till u-länderna. Vidare har för statliga tjänsteområden hänsyn i princip tagits till efterfrågans förändringar.

En naturlig konsekvens av den valda beräkningsmetoden i långtidsbudgeten är att utgifterna ökar starkast i början av perioden och att stegringstakten successivt avtar för de mer avlägsna åren. Utgiftsökningar till följd av fattade reformbeslut får finansiella konsekvenser framför allt under det första året i prognosperioden; under de följande åren stabiliseras utgifterna på den uppnådda nivån. Ett annat inslag i utgiftsmönstret är att tidsbegränsade beslut och åtaganden successivt upphör att gälla under perioden varvid utgifterna bortfaller. Under den period som omfattas av långtidsbudgeten bortfaller således tidsbestämda program till ett belopp av 1,2 miljarder kr. Bland dessa kan utöver de näringspolitiska insatserna nämnas lokaliseringspolitiken, olj elagringsprogrammet, övergången till högertrafik och utbyggnaden av långtidssjukvården. Vidare gäller på områden där utgifterna styrs av efterfrågan, att det är lättast att göra tillförlitliga beräkningar för början av perioden. För slutet av perioden blir beräkningarna mer schablonartade.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

Även på inkomstsidan är beräkningarna för det första budgetåret, bl. a. genom treårsavtalet, relativt tillförlitliga. För senare år grundas beräkningarna på mera schablonmässiga antaganden.

Mot denna bakgrund och då det är angeläget att redan nu söka ange den allmänna ram inom vilken höstens budgetprövning får ske, vill jag först uppehålla mig vid den i långtidsbudgeten gjorda bedömningen av utvecklingen till budgetåret 1968/69.

Statsutgifterna 1968/69 beräknas i långtidsbudgeten stiga med drygt 2,3 miljarder kr. till sammanlagt 38,5 miljarder kr. Hur denna ökning fördelar sig på några av de större utgiftsområdena framgår av följande tablå. I denna redovisas de anslagsgrupper som för 1968/69 uppvisar en ökning med mer än 100 milj. kr.

Tabell 4. Statsutgifterna 196S/69 enligt långtidsbudgeten

(Avrundade belopp, milj. kr.) Anslagsgrupp Anslag 1968/69 Förändring från

1967/68

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967 17

nya bostadspolitiken. Skatteutjämningsbidragen stiger enligt nu gällande grunder till följd av inkomstutvecklingen och den beräknade utvecklingen av de kommunala utdebiteringssatserna. Bland övriga utgiftsgrupper med större ökningstal kan nämnas hälso-, sjuk- och socialvården, stödet till barnfamiljer, rättsväsendet samt de internationella biståndsanslagen.

I långtidsbudgetens personalredovisning framträder en markant dämpning i personalanspråken. Ökningen i antalet tjänster till 1968/69 beräknas komma att understiga 1 % vid den i långtidsbudgeten antagna oförändrade ambitionsnivån. Samtidigt ökar statens utgifter för konsumtion med ca 4 %. Den olika ökningstakten antyder att man i långtidsbudgeten underskattar de faktiska personalanspråken som genereras av den antagna utgiftsutvecklingen. Till en del torde dock den skiljaktiga utvecklingen återspegla en höjd kapitalintensitet inom statlig verksamhet och att vakanser kan besättas varigenom statens lönekostnader ökar utan motsvarande förändring i antalet tjänster.

Långtidsbudgetens beräkning av inkomstutvecklingen utgår ifrån oförändrade skatteregler. Lönesummans ökning har för åren 1967, 1968 och 1969 antagits bli 9,8 resp. 6 %. Härvid har hänsyn tagits till den reducerande effekten av arbetstidsförkortningen. Vid dessa antaganden stiger statsinkomsterna med knappt två miljarder kr. till budgetåret 1968/69. Eftersom utgifterna samtidigt stiger med drygt 2,3 miljarder kr. uppstår en budgetförsvagning mellan budgetåren 1967/68 och 1968/69 på i runt tal 0,4 miljarder kr. En statlig upplåningsökning av denna storleksordning torde inte vara förenlig med de uppställda målsättningarna för den ekonomiska politiken vid antaget konjunkturläge. Ett genomförande av vad som i långtidsbudgeten betecknats som oförändrad ambitionsnivå innebär att det tillgängliga statsfinansiella utrymmet är fullt intecknat och att nya reformer således aktualiserar besparingar på andra områden.

1 långtidsbudgeten redovisas också utvecklingen under ytterligare tre budgetår, 1969/70—1971/72. Såsom jag redan påpekat är beräkningarna för dessa år betydligt osäkrare. Vid oförändrad ambitionsnivå, såsom den anges i långtidsbudgeten, skulle emellertid en gradvis förbättring i den finansiella budgetsituationen inträda. Utgifterna skulle öka långsammare och inkomsterna inte oväsentligt snabbare. Långtidsbudgetens kalkyl av ökningstakten för statens utgifter för konsumtion och investering tyder likaledes på en dämpad ökningstakt mot slutet av perioden.

Mot denna bakgrund finns det anledning att erinra om långtidsbudgetens beräkningsmetod. Begreppet oförändrad ambitionsnivå innebär att inga nya åtaganden har inkalkylerats under perioden samtidigt som en rad nu pågående utgiftsprogram antagits upphöra. Det kan förutsättas att nu pågående utredning om folkpensionärernas andel i framtida standardhöjningar i samhället kommer att ställa krav på ytterligare statliga insatser. Vidare har regeringen deklarerat sin avsikt att föreslå en utvidgning av det lokalise-

2 Bihang till riksdagens protokoll 1867. 1 samt. Nr 125

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

ringspolitiska stödet. I beräkningarna har inte heller hänsyn tagits till den av regeringen aviserade översynen av familj epolitiken som torde komma att påverka såväl budgetens utgiftssida som dess inkomstsida.

I långtidsbudgeten har för att illustrera den statsfinansiella utvecklingen under alternativa förutsättningar gjorts vissa trendframskrivningar. De visar bl. a. att om utgifterna stiger med samma trend i fasta priser som under budgetåren 1961/62—1965/66 skulle budgetunderskottet stadigt öka under hela perioden. Om utgiftsökningen dämpades till den betydligt lägre takt som vid oförändrad ambitionsnivå gäller för förändringen mellan 1967/68 och 1968/69 skulle budgetunderskottet under hela perioden ligga väsentligt över en miljard kr. En motsvarande framskrivning av anspråken på reala resurser visar att en betydande del av produktionsökningen skulle tas i anspråk. I vart fall det högre av alternativen torde knappast vara möjligt att genomföra utan omfattande ekonomisk-politiska åtgärder för att genom begränsning av andra sektorers tillväxt skapa ett tillräckligt resursutrymme för expansionen av de statliga aktiviteterna.

Sammanfattningsvis tyder långtidsbudgetens beräkningar på att den återhållsamhet som karaktäriserat utarbetandet av 1967/68 års riksstatsförslag torde behöva fullföljas även 1968/69. Nödvändigheten härav har också framhållits i de anvisningar som utfärdats för myndigheternas anslagsframställningar för 1968/69. Dessa syftar till att anslagslcraven skall anpassas till de finansiella och personella resurser som erfordras för att totalt sett upprätthålla oförändrad ambitionsnivå.

För budgetåren efter 1968/69 pekar beräkningarna mot en snabbare ökning av statsinkomsterna. Ett vidmakthållande av den takt i utgiftsstegringen som varit rådande under första hälften av 1960-talet synes emellertid knappast vara förenlig med den i långtidsutredningen förutsedda långsammare resurstillväxten i samhället. Kravet på balans i våra utrikes betalningar utgör en ytterligare restriktion som budgetpolitiken måste beakta. Långtidsbudgetens beräkningar understryker vikten av att statsmakterna vid beslut om nya åtaganden och reformer ständigt har de långsiktiga balansproblemen i sikte.

Samhällsekonomin på längre sikt

Den ekonomiska politiken har utformats efter två huvudlinjer: den inre och yttre jämvikten måste värnas genom en restriktiv efterfrågepolitik samtidigt som underlag för fortsatt ekonomisk tillväxt skapas genom en prioritering av de för en snabb produktivitetsutveckling vitala investeringarna. Styrkan i de tendenser till rubbning av den samhällsekonomiska balansen, som uppstod under år 1965 och som förstärktes av treårsavtalens kraftiga lönestegringar, har gjort det nödvändigt att hålla tillbaka efterfrågan i en

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967 19

utsträckning, som inte kunnat undgå att påverka tillväxttakten i vår ekonomi. Den höga grad i utnyttjandet av vår produktionskapacitet, som rått under första hälften av 1960-talet, har således inte helt kunnat upprätthållas.

Jag vill betona att det i och för sig inte föreligger någon konflikt mellan kravet på en balanserad ekonomi och önskemålet om snabb ekonomisk tillväxt. Tvärtom är frånvaron av balans, resulterande bl. a. i en stark prisoch kostnadsstegring, ett hot mot det ekonomiska framåtskridandet redan därigenom att den framkallar störningar i produktion och resursanvändning. Den avsaktande tillväxttakten under 1966 och 1967 är ett uttryck för vad som på kort sikt inträffar, när den ekonomiska politiken i ett läge med högt kapacitetsutnyttjande och överfull sysselsättning inriktas på att nå en mera balanserad situation. Däremot har den såvitt nu kan bedömas inte något samband med en försämring av de långsiktiga betingelserna för fortsatt snabb ekonomisk tillväxt. Produktionskapaciteten i vårt näringsliv fortsätter således att öka vid den rådande höga investeringsnivån. Politiken måste därför med alla medel inriktas på att vi skall uppnå och bibehålla en sådan jämvikt i vår ekonomi, att den stigande produktionskapaciteten fullt kan utnyttjas i framtiden.

En avgörande faktor i detta sammanhang är utvecklingen av vår utrikeshandel. Det svenska näringslivets förmåga att hålla konkurrenskraften vid makt har under det senaste året utsatts för hårdare prov än hittills. De påfrestningar som på detta sätt inställt sig har skärpts genom den interna kostnadsutvecklingen. Med hänsyn till den starka ökningen av färdigvaruexporten förefaller det dock inte troligt att kostnadsläget i Sverige jämfört med andra länder hittills skulle ha varit ett avgörande hinder för ytterligare exportökning. Mera besvärande har kostnadsläget troligen varit för verksamheten inom vissa näringar som på hemmamarknaden är utsatta för internationell konkurrens, däribland främst beklädnadsindustrin och turistnäringen.

Våra möjligheter att på längre sikt uppnå goda resultat på exportmarknaderna kan bedömas relativt optimistiskt. Med den dämpade efterfrågan som numera allmänt föreligger inom den svenska ekonomin borde en ytterligare förstärkning av utrikesbalansen kunna uppnås vid en livligare internationell efterfrågan. Framför allt kan detta påräknas i den mån en sådan ökad efterfrågan riktar sig mot järnmalm, stål och trävaror.

Det bör dock betonas att realiserandet av dessa framtidsutsikter i första hand förutsätter att den inhemska efterfrågan inte ånyo släpps fram i allt för hög grad. De existerande kapacitetsreserverna bör i stället i rimlig utsträckning disponeras så att de möjligheter till en stegrad avsättning utomlands som kan komma att yppa sig snabbt kan tillvaratas. Detta är desto angelägnare som det här inte endast gäller att återvinna tidigare parallellitet i utvecklingen av varuexport och varuimport. Det är dessutom nödvän­

20 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1967

digt att på varusidan erhålla ett exportöverskott som kan finansiera en växande import av tjänster samt en växande kapitalexport för bistånd till utvecklingsländerna.

Nödvändigheten av att så snart som möjligt återställa balansen i de utrikes betalningarna medför således att den inhemska efterfrågan under de närmaste åren inte får ta i anspråk en för stor del av den växande produktionskapaciteten. Men avgörande för om efterfrågepolitiken måste skärpas ytterligare med åtföljande konsekvenser för den totala tillväxttakten blir den framtida pris- och kostnadsutvecklingen. Genom redan träffade löneöverenskommelser har vi att räkna med betydande kostnadsstegringar både i år och — ehuru i något mindre utsträckning — nästa år. Den ekonomiska politiken under detta och nästa år måste därför inriktas på att motverka kostnadsstegringar utöver dem som redan är oundvikliga. Förutsättningarna för en lugnare kostnadsutveckling på längre sikt måste skapas genom en fortsatt stram politik och en löneutveckling, som är bättre anpassad till produktionstillväxten i vår ekonomi. Denna inriktning av politiken måste ses mot bakgrunden av den ökande målmedvetenhet med vilken olika industriländer i Europa angriper kostnadsstegringarna.

Kravet på den ekonomiska politiken att medverka till att ytterligare öka produktiviteten och anpassningsförmågan i den svenska ekonomin kvarstår med oförminskad styrka. De utlandskonkurrerande företagen måste alltfort ges prioritet i resursfördelningen för att genom ökade investeringar söka neutralisera kostnadsökningarna. Dessutom måste företagens finansieringsmöjligheter förstärkas. Den vikt som enligt regeringens bedömning måste ges dessa frågor och de olika åtgärder som här är påkallade har utförligt redovisats i prop. 1967: 56 angående bildandet av en statlig investeringsbank.

Genom de senaste årens kraftiga utbyggnad av arbetsmarknadspolitiken har ett effektivt instrument skapats för rörlighet och anpassning på arbetsmarknaden. Härigenom ökar ytterligare förutsättningarna att förena full sysselsättning och hög ekonomisk tillväxt med en lugn kostnadsutveckling.

Sammanfattningsvis vill jag framhålla, att de grundläggande förutsättningarna är goda för att vi i framtiden skall kunna helt utnyttja tillväxtmöjligheterna i vår ekonomi. Erfarenheterna från de senaste åren inskärper dock betydelsen av att löneutvecklingen bättre anpassas till det samhällsekonomiska utrymmet. Det är därför i hög grad önskvärt att de diskussioner som inletts mellan arbetsmarknadens organisationer om avtalssystemets form och innehåll leder till resultat, som ökar möjligheterna till en sådan anpassning. Den ekonomiska politiken måste samtidigt drivas med sådan skärpa att samhällsekonomiska förutsättningar för en mera balanserad löneutveckling föreligger.

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1967 21

SÄRSKILDA FRÅGOR

Totalbudgetens utgiftsanslag budgetåren 1966/67 och 1967/68

I statsverkspropositionen beräknade jag de totala statsutgifterna exklusive förändringar i behållningarna på reservations- och investeringsanslag och i dispositionen av rörliga krediter till 33 567 milj. kr. för budgetåret 1966/67. Utöver de i prop. 1967: 2 upptagna anslagen, om vilka riksdagen har fattat beslut, har på tilläggsstat II intill den 1 april 1967 begärts sammanlagt 328 milj. kr. Bland större anslag på tilläggsstat kan nämnas 130 milj. kr. för reglering av prisstegringar inom försvaret, 35 milj. kr. för sysselsättningsfrämjande åtgärder för handikappade, 15 milj. kr. för allmänna beredskapsarbeten, 35 milj. kr. för studiemedel och 75 milj. kr. för tillskott till Uddevallavarvet.

Riksrevisionsverket har i sin beräkning av budgetutfallet för innevarande budgetår (bilaga 1) uppskattat besparingar utöver merutgifter på förslagsvis betecknade och obetecknade anslag till drygt 100 milj. kr. Verkets kalkyl har dock inte kunnat beakta de ytterligare anslagsbelastningar på avlöningsanslagen som uppkommer då lönehöjningarna för de anställda inom statlig och statsunderstödd verksamhet inom 1967 års ram utbetalas retroaktivt för den förflutna delen av innevarande år. I min beräkning av statsutgifterna i statsverkspropositionen utgick jag från att dessa kostnader skulle falla på budgetåret 1966/67. Under fortsatt antagande att kostnaderna kommer att belasta innevarande budgetår och med hänsyn tagen till att vissa besparingar kan väntas uppkomma på andra anslag än avlöningsanslag samt med beaktande av de ovan nämnda utgifterna på tillläggsstat beräknar jag de totala statsutgifterna exkl. förändringar i anslagsbehållningar och i dispositionen av rörliga krediter till ca 33 620 milj. kr., vilket är ca 50 milj. kr. mer än i årets statsverksproposition.

För budgetåret 1967/68 beräknade jag i statsverkspropositionen de totala statsutgifterna exkl. förändringar i anslagsbehållningar och i dispositionen av rörliga krediter till 35 991 milj. kr. I propositioner till årets riksdag har begärts anslag som sammanlagt innebär en ökning i jämförelse med riksstatsförslaget med 34 milj. kr. Bland större anslagsökningar i förhållande till riksstatsförslaget kan nämnas ökade bidrag till anordnande och drift av kliniker för psykiskt sjuka i Stockholm, Göteborg och Malmö med 27 milj. kr. samt utgifter för förvärv av Skoklosters slott och samlingar med 25 milj. kr. Å andra sidan väntas utgifterna för räntebidrag till följd av det sänkta ränteläget bli 45 milj. kr. mindre än vad som angavs i riksstatsförslaget. Av samma skäl beräknas medelsbehovet under riksgäldsfonden

22 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1967

minska med 50 milj. kr. Jag har låtit upprätta en specifikation över anslagsförändringar i förhållande till statsverkspropositionen per den 31 mars 1967 (bilaga 5). På grundval av dessa uppgifter beräknar jag utgiftsanslagen på totalbudgeten för budgetåret 1967/68 till 35 975 milj. kr., vilket är 16 milj. kr. mindre än i statsverkspropositionen. Förslag och beslut efter den 31 mars 1967, som påverkar riksstaten, torde få beaktas av riksdagens vederbörande utskott.

Avskrivning av nya kapitalinvesteringar för budgetåret 1967/68, m. m.

Jag får först ta upp en fråga om medelsanvisning för avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster på tillägsstat II till riksstaten för innevarande budgetår. Denna fråga har aktualiserats sedan propositionen om ytterligare utgifter på tilläggsstat II (prop. 1967: 105) avläts till riksdagen. Sålunda bör medel beräknas till fullständig avskrivning i statens räkenskaper av de kapitalvärden i form av sjukhusbyggnader och mark, som enligt mentalsjulcvårdsreformen har överförts till landstingskommunerna. Under förutsättning att också byggnadsvärdena för de sjukhus för psykiatrisk vård, som genom nyttjanderättsavtal disponeras av landstingen, nedskrivs helt uppgår behovet av avskrivningsmedel till 275 milj. kr.

Anslagen till avskrivning av nya kapitalinvesteringar för budgetåret 1967/68 var i årets statsverksproposition i viss omfattning upptagna med endast beräknade belopp, beroende på att motsvarande investeringsanslag inte begärts definitivt. Jag får nu anmäla de förändringar som betingas av de definitiva anslagsförslagen samt av förslagen om ytterligare investeringar utöver de i statsverkspropositionen beräknade.

Under statens allmänna fastighets fond har i prop. 1967: 69 föreslagits ett anslag av 3 milj. kr. till vissa byggnadsarbeten för rättspsykiatriska kliniker. Avskrivningsanslaget till detta ändamål bör föras upp med 1,5 milj. kr.

1 statsverkspropositionen beräknades till byggnadsarbeten för vissa kulturändamål samt till byggnadsarbeten vid universiteten och vissa högskolor 6,3 milj. kr. resp. 115 milj. kr. I prop. 1967:104 har definitivt begärts 2,9 milj. kr. resp. 95 milj. kr. Avskrivningsanslagen bör föras upp med 725 000 kr. resp. 47,5 milj. kr.

Under försvarets fastighetsfond beräknades i statsverkspropositionen under kasernbyggnaders, befästningars och försvarets forskningsanstalts delfonder investeringsanslag om 49,4 milj. ler., 43,8 milj. kr. resp. 400 000 kr. Anslagen för ifrågavarande ändamål har i prop. 1967:110 föreslagits definitivt med 55 054 000 kr., 47 805 000 kr. resp. 400 000 kr. Avskrivningsanslagen bör föras upp med 14 302 000 kr., 47 405 000 resp. 100 000 kr.

Under statens utlåningsfonder har i prop. 1967:85 anslaget till lånefon­

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967 23

den för studentkårlokaler definitivt begärts med samma belopp, 3 milj. kr., som preliminärt beräknats i statsverkspropositionen. Ifrågavarande avskrivningsanslag bör tas upp med oförändrat belopp eller 1,8 milj. kr.

I statsverkspropositionen beräknades till lånefonden för bostadsbyggande 1310 milj. kr. I prop. 1967:100 har definitivt begärts samma belopp och avskrivningsanslaget bör därför tas upp med oförändrat belopp 398 240 000 kr.

Under fonden för låneunderstöd har anslaget räntefria lån till bostadsbyggande i prop. 1967: 100 definitivt begärts med samma belopp som preliminärt beräknats i statsverkspropositionen, 14 milj. kr. Avskrivningsanslaget bör tas upp med samma belopp.

Samtliga nu erforderliga jämkningar och tillägg i förhållande till statsverkspropositionens förslag till anslag till avskrivning av nya kapitalinvesteringar framgår av följande översikt.

Förändring, kr

Statens allmänna fastighetsfond

Vissa byggnadsarbeten för rättspsykiatriska kliniker

Byggnadsarbeten för vissa kulturändamål (prop. 1967: 104) — 2 425 000 Byggnadsarbeten vid universiteten och vissa högskolor

Försvarets fastighetsfond

— 6 918 000

Beräkning av anslagsbehållningarnas utveckling

I årets statsverksproposition beräknade jag att anslagsbehållningarna totalt sett skulle öka med 300 milj. kr. under budgetåret 1966/67. Vid min bedömning tog jag hänsyn till en förutsedd uppbyggnad av anslagsbehållningarna på försvarets materielanslag med drygt 300 milj. kr. och på försvarets fastighetsfond med inemot 100 milj. kr. För myndigheterna utanför försvarsdepartementets verksamhetsområde räknade jag med en minskning av anslagsbehållningarna med ca 100 milj. kr. Jag har nu låtit utföra en enkät hos myndigheterna rörande dessas beräknade medelsförbrukning. Resultatet av denna enkät liksom mitt ställningstagande redovisas i tabell 5. Vid min bedömning har jag beaktat, att försvarets myndigheter nu beräknar en något större ökning av anslagsbehållningarna än vad jag angav i statsverkspropositionen. För myndigheterna utanför försvarsdepartementets verksamhetsområde har jag liksom i statsverkspropositionen räknat

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

med att anslagsbehållningarna kommer att minska med ca 100 milj. kr. under innevarande budgetår.

För budgetåret 1967/68 förutsåg jag i statsverkspropositionen en minskning av anslagsbehållningarna med ca 100 milj. kr. Härvid räknade jag med en anslagsförbrukning med ca 100 milj. kr. inom försvarsdepartementets verksamhetsområde. Myndigheterna anger nu en neddragning av anslagsbehållningarna med ca 300 milj. kr., varav ca 50 milj. kr. skulle hänföra sig till anslagen på fjärde huvudtiteln. Erfarenhetsmässigt överskattar dock myndigheterna väsentligt sina möjligheter att realisera sina utgiftsprogram. Med hänsyn härtill finner jag inte skäl att frångå min bedömning i statsverkspropositionen. Däremot beräknar jag på grundval av enkäten och på sätt som framgår av tabell 5 att förbrukningen av anslagsbehållningar kommer att fördela sig annorlunda än vad jag tidigare bedömt. Jag vill dock understryka de stora osäkerhetsmoment som föreligger vid bedömningar av anslagsbehållningarnas utveckling under såväl innevarande som kommande budgetår.

Tabell 5. Beräknade förändringar i anslagsbehållningarna budgetåren 1966/67 och 1967/68

(Milj. kr.)

Anslags­ Beräknad förändring 30.6.66— Beräknad förändring 30.6.67 behåll­ 30.6.67 —30.6.68 ning 30.6.66 Stv.- Mynd.liet. Dep.- Stv.- Mynd.liet. Dep.-

prop. enl. finans- ch. prop. enl. finans- ch.

1967 dep:ts enkät 1967 dep:ts enkät

Driftbudgeten (exkl.

avskrivningar) .. 2 245 + 250 + 280 + 350 - 100 + 120 ± 0 Investeringsanslag . 1 205 + 50 - 55 ± 0 ± o - 420 - 100

Summa 3 450 + 300 + 225 + 350 - 100 - 300 - 100

Beräkning av dispositionen av rörliga krediter

De statliga myndigheternas och bolagens m. fl. disposition av rörliga krediter hos riksgäldskontoret antogs i årets statsverksproposition komma att öka med ca 100 milj. kr. under budgetåret 1966/67. I prop. 1967: 89 har föreslagits att domänverkets rörliga kredit skulle höjas med 50 milj. kr. från hittills medgivna 80 milj. kr. Enligt en enkät som jag låtit utföra skulle dispositionen av rörliga krediter per den 30 juni 1967 uppgå till 1 050 milj. kr., innebärande en uppgång med ca 130 milj. kr. under loppet av innevarande budgetår. Bland större förändringar kan nämnas att Svensk Spannmålshandel beräknas minska sin disposition med 50 milj. kr., medan Norrbottens järnverk AB, Försvarets fabriksstyrelse och överstyrelsen för eko­

Kungi. Maj.ts proposition nr 125 år 1967 25

nomisk försvarsberedskap beräknas öka sina dispositioner med 56, 30 resp. 25 milj. kr. Jag finner det fortfarande skäligt att räkna med att dispositionen av rörliga krediter kommer att öka med ca 100 milj. kr. under innevarande budgetår.

I statsverkspropositionen beräknade jag att dispositionen av krediter skulle förbli oförändrad under loppet av budgetåret 1967/68. Enligt enkäten skulle ianspråktagandet av krediter öka med 185 milj. kr. under budgetåret. En ökad disposition anges bl. a. för överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap, för Svensk Spannmålshandel, för Norrbottens järnverk AB och för televerket. I prop. 1967: 95 har Svensk Kötthandel, ekonomisk förening, föreslagits få disponera en rörlig kredit om 50 milj. kr. från den 1 juli 1967. Utan att ta ställning till enskilda bedömningar finner jag det sannolikt att dispositionen av rörliga krediter kommer att öka med ca 100 milj. kr. under budgetåret 1967/68. Jag vill dock peka på att det ligger i sakens natur att beräkningarna är mycket osäkra och att tillfälliga fluktuationer kring budgetårsskiftena kan påverka de sedermera registrerade utfallen.

Totalbudgetens inkomster budgetåren 1966/67 och 1967/68 samt investeringsplan för budgetåret 1967/68

Riksrevisionsverket har i särskilda skrivelser den 3 april 1967 lämnat bl. a. en beräkning av utfallet av driftbudgetens inkomstsida under budgetåret 1966/67 samt en förnyad inkomstberäkning för budgetåret 1967/68. För en närmare redogörelse för beräkningarna får jag hänvisa till verkets skrivelser (bilagorna 1 och 2).

Avgörande för beräkningen av statsinkomsternas utveckling är de antaganden som görs om inkomstutvecklingen i samhället under prognosperioden. Härvidlag synes utvecklingen sedan statsverkspropositionen framlades inte ge anledning till några mera betydande justeringar. Riksrevisionsverket har räknat med en ökning av den totala lönesumman med 9 % under år 1967 och 8 % under de första månaderna av år 1968. Dessa antaganden överensstämmer med de bedömningar som redovisas i den reviderade nationalbudgeten (bilaga 7). Jag finner det rimligt att dessa antaganden läggs till grund för beräkningarna.

Med utgångspunkt från de angivna förutsättningarna har riksrevisionsverket beräknat inkomsterna under titeln skatt på inkomst och förmögenhet m. m. till 12 700 milj. kr. för budgetåret 1966/67, vilket är samma belopp som upptogs i årets statsverksproposition. För budgetåret 1967/68 beräknas inkomsterna under titeln till 13 700 milj. kr., vilket är 115 milj. kr. mindre än vad som angavs i statsverkspropositionen. Denna nedjuste-

26 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1967

Tabeli 6. Inkomster på driftbudgeten budgetåren 1965/66—1967/68

(Milj. kr.)

1965/ 1966/67 1967/68 Förändring från 66 Utfall Stv.- Ny Stv.- Ny Utfall Ny ber.

prop. beräk- prop. beräk- 1965/66 1966/67

1967 ning 1967 ning till ny till ny

beräkn. beräkn.

1966/67 1967/68

Skatt på inkomst och för-

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967 27

vad som redovisades i statsverkspropositionen. Bland större förändringar för budgetåret 1966/67 kan nämnas uppräkningar av inkomsterna av tobaksskatt (50 milj. kr.), av arvs- och gåvoskatt (20 milj. kr.) och av övriga diverse inkomster (30 milj. kr.) samt nedräkningar av inkomsterna av tullmedel (30 milj. kr.) och av omsättningsskatt på motorfordon (20 milj. kr.). För budgetåret 1967/68 kan noteras nedjusteringar av inkomsterna av tullmedel (50 milj. kr.), av omsättningsskatt på motorfordon (25 milj. kr.) och av tobaksskatt (25 milj. kr.).

För budgetåret 1967/68 har riksrevisionsverket beräknat inkomsterna vid patent- och registreringsväsendet till 27 milj. kr., samma belopp som upptogs i statsverkspropositionen. Riksdagen har emellertid förelagts förslag om en taxehöjning, som skulle medföra en inkomstökning med beräknat 3,7 milj. kr. Med hänsyn härtill förordar jag att inkomsterna vid patentoch registreringsväsendet upptas till 30,7 milj. kr. för budgetåret 1967/68. Riksrevisionsverkets beräkning av driftbudgetens inkomster under budgetåren 1966/67 och 1967/68 föranleder i övrigt ingen erinran från min sida.

Sammanfattningsvis innebär de förnyade inkomstberäkningarna med den av mig förordade justeringen att driftbudgetens inkomster budgetåret 1966/67 skulle uppgå till 30 581 milj. kr. och budgetåret 1967/68 till 33 355 milj. kr., vilket är 12 milj. kr. resp. 347 milj. kr. mindre än vad som angavs i statsverkspropositionen (tabell 6). Min beräkning av de enskilda inkomsttitlarna på driftbudgeten för budgetåret 1967/68 framgår av en upprättad specifikation (bilaga 4).

Totalbudgetens inkomstsida omfattar även finansiering utanför driftbudgeten, nämligen avskrivningar och övriga kapitalmedel inom fonderna samt övrigt kapitalåterbetalning. Denna övriga finansiering beräknades i årets statsverksproposition uppgå till 1 303 milj. kr. budgetåret 1966/67. Jag beräknar nu den övriga finansieringen till 1 318 milj. kr. för innevarande budgetår. För budgetåret 1967/68 upptogs i statsverkspropositionen den övriga finansieringen till 1 294 milj. kr. Riksrevisionsverket har nu i enlighet med uppgifter som inhämtats från vissa myndigheter rörande avskrivningsmedlens utveckling för olika fonder av större betydelse beräknat denna finansiering till 1 271 milj. kr. Jag ansluter mig till verkets beräkningar utom i tre fall. Verket har beräknat avskrivningsmedlen inom luftfartsverkets fond till 14 milj. kr., inom sjöfartsverkets fond till 6,8 milj. kr. och inom statens järnvägars fond till 220 milj. kr. Jag förordar att avskrivningsmedlen inom dessa fonder upptas till 11,4, 9,6 resp. 250 milj. kr. Jag beräknar sålunda den övriga finansieringen till 1 301 milj. kr.

Jag har i det föregående redogjort för förändringarna sedan statsverkspropositionen i fråga om begärda investeringsanslag och avskrivningar av nya kapitalinvesteringar för budgetåret 1967/68. På grundval av dessa uppgifter och vad jag nyss anfört om avskrivningar och övriga kapitalmedel inom fonderna beräknar jag att behovet av investeringsbemyndiganden för

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

budgetåret 1967/68 minskar med avrundat 2 milj. kr. jämfört med mina beräkningar i statsverkspropositionen. Kapitalbudgetens utgifter och dess finansiering framgår av tabell 7.

Mot bakgrund av vad jag sålunda redovisat har jag upprättat förslag till investeringsplan och investeringsstater för budgetåret 1967/68, med specifikation av de i planen angivna investeringsbemyndigandena (bilaga 6).

Beräkning av totalbudgeten för budgetåren 1966/67 och 1967/68

Mot bakgrund av vad jag anfört i det föregående beräknar jag totalbudgeten för budgetåren 1966/67 och 1967/68 enligt tabell 8. Beräkningarna resulterar i ett underskott på totalbudgeten om ca 1 470 milj. kr. budgetåret 1966/67 eller ungefär samma belopp som angavs i årets statsverksproposition och drygt 1 500 milj. kr. budgetåret 1967/68.

Med hänsyn till den ändring i ärendefördelningen mellan statsdepartementen, som har skett sedan statsverkspropositionen avläts, har en förteckning upprättats över de anslag som i riksstaten bör få annan beteckning än i statsverkspropositionen. Jag föreslår att förteckningen fogas till statsrådsprotokollet som bilaga 3.1.

Till statsrådsprotokollet i detta ärende torde sålunda få fogas såsom Bilaga 1: Riksrevisionsverkets approximativa beräkning rörande utfallet

av riksstaten för budgetåret 1966/67. Bilaga 2: Riksrevisionsverkets förnyade inkomstberäkning för budgetåret

1967/68. Bilaga 3: Förändringar i riksstatsförslaget för budgetåret 1967/68 sedan

statsverkspropositionen.

Bilaga 3.1: Förteckning över omflyttningar av anslag till följd av den

ändrade ärendefördelningen mellan departementen. Bilaga 4: Specifikation av inkomsterna på driftbudgeten för budgetåret

1967/68. Bilaga 5: Specifikation av anslagsförändringar i förhållande till statsverks­

propositionen för budgetåret 1967/68. Bilaga 6: Förslag till investeringsplan och investeringsstater för budget­

året 1967/68. Bilaga 7: Reviderad nationalbudget för år 1967. Bilaga 8: Långtidsbudget för perioden 1967/68—1971/72.

Tabell 7. Kapitalbudgetens utgifter och finansiering budgetåret 1967/68

K u

Investerings- Finansiering n

g

anslag

l.

Fond Avskrivning inom Övriga kapi­ Avskrivning från Investerings- M

fonderna talmedel driftbudgeten beinyndigande

a j.ts

ce

o

Tabell 8. Totalbudgeten budgetåren 1965/66—1967/68 K

u

(Milj. kr.) n

g l.

1965/66 1966/67 1967/68 Förändring från M

Utfall a Stv.- Ny Stv.- Ny Utfall Ny ber. j: prop. beräkning prop. ts

beräkning 1965/66 1966/67

p

1967 1967 till ny ber. till ny ber. 1966/67 1967/68 ro

p o si

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967 31

HEMSTÄLLAN

Under åberopande av vad jag har anfört hemställer jag, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen att

1) på tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1966/67 till Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster anvisa ett anslag av 275 000 000 kr.,

2) till Avskrivning av nga kapitalinvesteringar för budgetåret 1967/68 anvisa följande reservationsanslag, nämligen

Statens allmänna fastighetsfond

Socialdepartementet:

Vissa byggnadsarbeten för rättspsykiatriska

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

3) godkänna min beräkning av förändringarna i anslagsbehållningarna för budgetåret 1967/68,

4) godkänna min beräkning av förändringarna i dispositionen av rörliga krediter för budgetåret 1967/68,

5) besluta att statlig inkomstskatt för skattskyldig, som avses i 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt, skall för budgetåret 1967/68 ingå i preliminär skatt med 100 % av grundbeloppet,

6) godkänna min beräkning av driftbudgetens inkomster för budgetåret 1967/68 enligt den vid detta protokoll fogade specifikationen,

7) godkänna förslaget till investeringsplan och investeringsstater för budgetåret 1967/68,

8) på kapitalbudgeten beräkna den mot investeringsplanen svarande inkomsttiteln Lånemedel till 2 176 566 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­

stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1967 670326

Bilaga 1

Riksrevisionsverkets

approximativa beräkning rörande utfallet av riksstaten

för budgetåret 1966/67

Kungl. Maj ds proposition nr 125 år 1967 1

Bil. 1: Riksrevisionsverket: Budgetutfallet 1966/67

Bilaga 1

RIKSREVISIONSVERKET

3.4. 1967

Till KONUNGEN

Approximativ beräkning rörande utfallet av riksstaten för budgetåret 1966/67 I enlighet med föreskrifterna i den för riksrevisionsverket gällande instruktionen får riksrevisionsverket härmed avgiva approximativ beräkning rörande utfallet av driftbudgeten för budgetåret 1966/67. Ämbetsverket har 1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 125. Bilaga 1

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

även utfört en beräkning av utfallet av kapitalbudgeten för samma budgetår.

Vid beräkningen av driftbudgetutfallet har hänsyn tagits till de anslag, som före den 3 april 1967 anvisats eller enligt före angivna tidpunkt till riksdagen avlämnade propositioner är avsedda att anvisas på tilläggsstat till riksstaten för nu löpande budgetår. Beloppet av sålunda redan anvisade eller äskade tilläggsstatsanslag på driftbudgeten uppgår till 1 332 milj. kr. (jfr riksdagens skrivelse den 15 december 1966, nr 389, samt propositionerna nr 2, 71, 105 och bankoutskottets utlåtande nr 4 till 1967 års riksdag).

Beräkningen — vilken såsom närmare framgår av det följande i likhet med motsvarande beräkningar för föregående budgetår även avser förändringen i beloppet av behållningar på reservationsanslag —- grundar sig i huvudsak på de inom riksrevisionsverket förda bokföringsmässiga sammanställningarna av de olika huvudförvaltningarnas månatliga kassarapporter för budgetårets åtta första månader samt på approximativa uppgifter avseende budgetårets fyra sista månader från bl. a. samtliga huvudförvaltningar.

Av närslutna sammanställning över beräkningen av utfallet av driftbudgetens inkomstsida (bilaga) framgår, att driftbudgetens inkomster beräknas överstiga de i riksstaten uppförda med 189 milj. kr. För de inkomsttitlar, som ingår i driftbudgetens allmänna del, den s. k. allmänna budgeten, dvs. de inkomsttitlar som regleras mot budgetutjämningsfonden, redovisas en nettomerinkomst på 183 milj. kr., medan inkomsterna på de till specialbudgeterna hörande inkomsttitlarna förutsättes komma att överstiga de ursprungligen beräknade med netto 6 milj. kr. Inkomsterna på titeln för skatt på inkomst och förmögenhet m. m. beräknas, på sätt närmare framgår av ämbetsverkets skrivelse denna dag angående förnyad inkomstberäkning för budgetåret 1967/68, komma att överstiga det i riksstaten upptagna beloppet med 300 milj. kr., medan riksstatens övriga inkomsttitlar sammanlagt beräknas utvisa en nettobrist på 111 milj. kr.

Driftbudgetens mot budgetutjämningsfonden reglerade anslag kan, om man bortser från uppkommande besparingar på reservationsanslag, beräknas komma att utvisa en nettobesparing på 108 milj. kr. De belopp, som för de olika huvudtitlarna väntas komma att tagas i anspråk från respektive överföras till budgetutjämningsfonden, angives i efterföljande sammanställning.

Merutgifter Besparingar Milj. kr. Milj. kr.

Egentliga statsutgifter:

Bil. 1: Riksrevisionsverket: Budgetutfallet 1966/67 3

Merutgifter Besparingar Milj. kr. Milj. kr.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

Anslag Merutgifter Besparingar Mili. kr. Milj. kr.

— 18

Bil. 1: Riksrevisionsverket: Budgetutfallet 1966/67 5

geten kan också, om man utgår från de totala inkomsterna och utgifterna enligt riksstat och tilläggsstat, uttryckas på följande sätt. I riksstat och tillläggsstat har utgifterna upptagits till sammanlagt (29 033 + 1 332 =) 30 365 milj. kr. De faktiska utgifterna beräknas nu av riksrevisionsverket komma att uppgå till 29 820 milj. kr. Då inkomsterna beräknas till 30 581 milj. kr., kan alltså det kassamässiga överskottet på driftbudgeten beräknas till avrundat 760 milj. kr.

Den av riksrevisionsverket verkställda beräkningen av utfallet av kapitalbudgeten för budgetåret 1966/67 har utförts på liknande sätt som motsvarande beräkning för driftbudgeten. Vid beräkningen har hänsyn tagits till de anslag, som före den 3 april 1967 anvisats eller enligt före angivna tidpunkt till riksdagen avlämnade propositioner är avsedda att anvisas på tilläggsstat till riksstaten för nu löpande budgetår. Sammanlagda beloppet av sålunda redan anvisade eller äskade tilläggsstatsanslag på kapitalbudgeten uppgår till 381 milj. kr. (jfr riksdagens skrivelse den 15 december 1966, nr 389, samt propositionerna nr 2, 30, 71 och 105 till 1967 års riksdag).

Anslagen till kapitalinvestering i statens kapitalfonder beräknas komma att belastas med utgifter på sammanlagt 4 400 milj. kr., vilket understiger det för budgetåret 1966/67 anvisade beloppet med 5 milj. kr. För finansieringen av dessa bruttoinvesteringar beräknas komma att disponeras avskrivningsmedel från riksstaten till ett belopp av 1 420 milj. kr. och av de olika kapitalfondernas driftinkomster avsatta avskrivningsmedel till ett belopp av 1 050 milj. kr. samt på fonderna tillgängliga medel i övrigt av 230 milj. kr. Det nettotillskott av kapitalmedel, som beräknas bli erforderligt för täckning av utgifterna på kapitalbudgeten, uppgår alltså till 1 700 milj. kr.

Vid handläggningen av detta ärende har närvarit byråchefen Säfström, varjämte avdelningsdirektören Jarder varit föredragande.

Underdånigst

LARS LINDMARK

INGRID JARDER

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

Beräkning rörande utfallet av driftbudgetens inkomstsida under budgetåret 1966/67

I I riksstaten Beräknat Brist att Merinkomst beräknat utfall ersättas av att tillföras belopp budgetut- budgetutjämnings- jämningsfonden fonden

A. Skatter, avgifter, in. m. Tusental kronor

I. Skatter: 1. Skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse: a) Skatt på inkomst och förmögenhet m. m., bevillning 12 400 000 12 700 000 — 300 000 bevillning .. 9 000 13 000 — 4 000 b) Kupongskatt, c) Utskiftningsskatt och ersättningsskatt, bevillning . 1 000 2 000 — 1 000 d) Skogsvårdsavgift^, bevill-

Bil. 1: Riksrevisionsverket: Budgetutfallet 1966/67 7

I riksstaten Beräknat Brist att Merinkomst beräknat utfall ersättas av att tillföras belopp budgetut- budgetut-

jämnings- jämnings-

fonden fonden

Tusental kronor j) Skatt på vin, bevillning ... 165 000 170 000 _ 5 000 kt Skatt på malt- och läske-

8 Kungi. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

I riksstaten Beräknat Brist att Merinkomst

beräknat utfall ersättas av att tillföras

belopp budgetut- budgetut-

jämnings- j ämnings-

fonden fonden

Tusental kronor

26. Bidrag till statens bränsle-

kontrollerande verksamhet . 120 120 _ _ 27. Inkomster vid länsarkitekts-

Bil. 1: Riksrevisionsverket: Budgetutfallet 1966/67 9

I riksstaten Beräknat Brist att Merinkomst beräknat utfall ersättas av att tillföras belopp budgetut- budgetut-

jämnings- jämningsfonden fonden

Tusental kronor

55. Inkomster av statens gruv- |

Bilaga 2

Riksrevisionsverkets förnyade inkomstberäkning

för budgetåret 1967/68

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967 1

Bil. 2: Riksrevisionsverkets inkomstberäkning

Bilaga 2

RIKSREVISIONSVERKET

3.4. 1967

Till KONUNGEN

Förnyad inkomstberäkning för budgetåret 1967/68 Enligt gällande instruktion åligger det riksrevisionsverket att före den 5 april till Kungl. Maj :t avlämna förslag till förnyad beräkning av statsverkets inkomster under de större inkomsttitlarna vid nästfoljande statsregle- 1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 125. Bilaga 2

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

ring. För fullgörande av detta uppdrag har riksrevisionsverket från vederbörande myndigheter infordrat nya beräkningar av inkomsterna under budgetåret 1967/68 på de större inkomsttitlarna samt vissa speciellt konjunkturkänsliga inkomsttitlar.

Driftbudgetens inkomster

Allmänna förutsättningar för beräkningarna

I beräkningen i december 1966 anförde riksrevisionsverket, att en fortsatt produktions- och efterfrågeökning torde vara att vänta under 1967 och att den internationella konjunkturen fortfarande i stort sett var gynnsam för den svenska exportindustrin. Mot bakgrunden härav räknade riksrevisionsverket med en fortsatt ökning av nationalprodukten under 1967 vid full sysselsättning och ökande utrikeshandel. Vid sina beräkningar förutsatte riksrevisionsverket vidare oförändrad ekonomisk politik. Till dessa allmänna utgångspunkter, som alltjämt synes kunna läggas till grund för beräkningen av statsverkets inkomster, knöt riksrevisionsverket antaganden om inkomstutvecklingen under beräkningsperioden för löntagare, övriga fysiska personer och svenska bolag m. fl.

Beträffande lönesummans utveckling från 1965 till 1966 fann riksrevisionsverket i decemberberäkningen en ökning med omkring 11 % sannolik. Det ytterligare material som framkommit sedan dess anser riksrevisionsverket icke ge anledning till ändring av detta antagande. Vid bedömningen av lönesummans utveckling under 1967 anförde riksrevisionsverket i december följande:

»Vid bedömningen av utvecklingen av inkomst av tjänst under 1967 har man i första hand att ta hänsyn till dels de avtalsmässiga löneökningarna och dels att lönenivån vid slutet av 1966 till följd av löneglidning (under 1966) överstiger den för 1966 genomsnittliga. Vid den samhällsekonomiska utvecklingen, som i det föregående förutsatts, förefaller en viss löneglidning sannolik även under 1967. Någon ökning av antalet anställda kan också väntas. Riksrevisionsverket har räknat med att den totala lönesumman under 1967 kommer att öka med omkring 9 %.

För lönesummans utveckling under de första månaderna av 1968 har riksrevisionsverket räknat med en uppgång på omkring 8 %.

För fysiska personers inkomster av andra förvärvskällor än tjänst har sammanlagt räknats med en uppgång på omkring 3 % för såväl 1967 som 1968.»

Några uppgifter som skulle motivera en ändring av nyssnämnda antaganden har icke framkommit varför riksrevisionsverket räknat med en ökning av den totala lönesumman under 1967 med 9 % och under de första månaderna under 1968 med 8 %.

De taxerade bolagsinkomsterna ökade med 2,4 % mellan 1965 och 1966

Bil. 2: Riksrevisionsverkets inkomstberäkning 3

års taxeringar. Riksrevisionsverket har liksom föregående år i form av en enkät till ett antal större bolag, vilka tillsammans svarar för ca 70 % av samtliga bolags taxerade inkomster, under mars månad inhämtat uppgifter om dessa bolags till statlig inkomstskatt taxerade inkomster vid årets taxering. Med ledning av denna enkät har riksrevisionsverket antagit, att bolagens till statlig inkomstskatt taxerade inkomster kommer att minska med 15 % från 1966 till 1967 års taxering i stället för med 5 % enligt riksrevisionsverkets decemberberäkning. I det följande framlägger riksrevisionsverket resultatet av de förnyade beräkningarna under de olika inkomsttitlarna.

Skatt på inkomst och förmögenhet m. m. över denna titel redovisas utöver uppbörden av de statsskatter, som slutgiltigt skall redovisas på titeln, även kommunalutskylder samt vissa skatter och avgifter som uppbärs i samband med den allmänna skatteuppbörden. I statsverkspropositionen uppfördes de behållna inkomsterna på titeln med 13 815 milj. kr., vilket var 315 milj. kr. mer än enligt riksrevisionsverkets förslag. Denna merinkomst föranleddes dels av den föreslagna höjningen av folkpensionsavgiften från 4 % till 5 % den 1 juli 1967 och dels av justeringen av schablonen för kommunalskatteavdraget som skulle tillämpas fr. o. m. 1968 års taxering, dock med effekt vid källskatteuttaget fr. o. in. den 1 juli 1967. 1967 års riksdag har godkänt ovannämnda förslag till höjning av folkpensionsavgiften och justering av kommunalskatteavdraget (prop. 1967: 7). Samtidigt med beräkningen för nästkommande budgetår har riksrevisionsverket bedömt utfallet för innevarande budgetår. Dessa beräkningar sammanfattas i följande sammanställning, varvid riksrevisionsverkets beräkningar i december 1966 medtagits som jämförelse (milj. kr.):

1966/67 1967/68 december- ny beräk- december- ny beräkberäkning ning beräkning ning

Inkomster

Prel. A-skatt under terminerna 20 140 20 230 22 430 22 770 Prel. B-skatt under terminerna 4 720 4 670 5 070 4 960 Fyllnadsbetalningar av prelimi1 100 1 100 2 000 Socialförsäkringsavgifter från direktdebiterade arbetsgivare 1 600 Tillkommande skatt, sjömans600 Summa inkomster 29 550 29 680 32 780 33 030

2 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 125. Bilaga 2

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

1966/67 1967/68

december­ ny beräk­ december­ ny beräk­

beräkning ning beräkning ning

Utgifter

Bil. 2: Riksrevisionsverkets inkomstberäkning 5

Med starkt understrykande av de osäkerhetsmoment, som även vid denna tidpunkt föreligger, uppskattar riksrevisionsverket de behållna inkomsterna på titeln skatt på inkomst och förmögenhet m. m. för budgetåret 1966/67 till 12 700 milj. kr. och föreslår, att titeln i riksstaten för budgetåret 1967/68 uppförs med 13 700 milj. kr., vilket är 115 milj. kr. mindre än i statsverkspropositionen.

Kupongskatt. I statsverkspropositionen uppfördes denna titel med 10 milj. kr. Riksrevisionsverket som beräknar inkomsterna på titeln till 13 milj. kr. för innevarande budgetår föreslår, att titeln kupongskatt i riksstaten för budgetåret 1967/68 uppförs med 15 milj. kr., vilket är 5 milj. kr. mer än i statsverkspropositionen.

Arvsskatt och gåvoskatt. 1 statsverkspropositionen uppfördes denna titel med 190 milj. kr. Riksrevisionsverket, som beräknar inkomsterna på denna titel till 200 milj. kr. under innevarande budgetår, föreslår, att titeln arvsskatt och gåvoskatt i riksstaten för budgetåret 1967/68 uppförs med 210 milj. kr., vilket är 20 milj. kr. mer än i statsverkspropositionen.

Lotterivinstskatt. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen med 105 milj. kr. I skrivelse den 9 mars 1967 har kontrollstyrelsen beräknat inkomsterna på titeln till 95 milj. kr. I anslutning till kontrollstyrelsens beräkning förordar riksrevisionsverket att titeln lotterivinstskatt i riksstaten för budgetåret 1967/68 uppförs med 95 milj. kr., vilket är 10 milj. kr. mindre än i statsverkspropositionen.

Stämpelskatt och stämpelavgift. Inkomsterna under denna titel uppfördes i statsverkspropositionen med 210 milj. kr. I sin förenämnda skrivelse har kontrollstyrelsen beräknat inkomsterna på titeln till 190 milj. kr. Riksrevisionsverket förordar att titeln stämpelskatt och stämpelavgift i riksstaten för budgetåret 1967/68 uppförs med 200 milj. kr., vilket är 10 milj. kr. mindre än i statsverkspropositionen.

Fordonsskatt. Denna titel beräknades av riksrevisionsverket i december 1966 till 640 milj. kr. I statsverkspropositionen uppfördes den med 940 milj. kr. på grund av en förutsatt höjning av fordonsskatten fr. o. m. 1968. Riksdagen har sedermera godkänt i proposition den 3 januari 1967 (nr 7) framlagda förslag till nämnda skattehöjning. Skattehöjningen innebär en generell uppräkning av den nuvarande fordonsskattens grund- och tilläggsavgifter med 50 %.

Enligt från överståthållarämbetet och länsstyrelserna inhämtade uppgifter uppgick den debiterade fordonsskatten vid den ordinarie uppbördsterminen i februari—mars 1967 till 610 milj. kr., vilket är 44 milj. kr.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

mer än det föregående år debiterade beloppet. Genom bestämmelserna i kungörelsen den 15 augusti 1962 (nr 499) om anstånd i vissa fall med att erlägga automobilskatt kan ett belopp av ca 50 milj. kr. hänförligt till budgetåret 1966/67 beräknas inflyta först under budgetåret 1967/68. Å andra sidan inlevererades på grund av motsvarande anståndsbestämmelser ca 48 milj. kr. avseende debiteringen i februari—mars 1966 först under innevarande budgetår. Enligt uppgifter från överståthållarämbetet och länsstyrelserna uppgick vid utgången av år 1966 antalet registrerade personbilar till ca 1 904 000, vilket var ca 113 000 fler än vid utgången av år 1965.

I skrivelse den 1 mars 1967 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen med utgångspunkt från i statsverkspropositionen föreslagna skatteändringar beräknat inkomsterna på ifrågavarande titel till 910 milj. kr. för budgetåret 1967/68.

För nästkommande budgetår finner sig riksrevisionsverket kunna utgå från en ökning av fordonsbeståndet av i stort sett samma storlek som under innevarande budgetår. Riksrevisionsverket, som beräknat inkomsterna på titeln till 620 milj. kr. för budgetåret 1966/67 föreslår, att titeln fordonsskatt i riksstaten för budgetåret 1967/68 uppförs med 940 milj. kr., vilket är samma belopp som i statsverkspropositionen.

Bensin- och brännoljeskatt. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen med 1 760 milj. kr. Med ledning av från kontrollstyrelsen och jordbruksnämnden erhållna uppgifter förordar riksrevisionsverket, att titeln i riksstaten för budgetåret 1967/68 uppförs med samma belopp som i statsverkspropositionen eller 1 760 milj. kr.

Tullmedel. I statsverkspropositionen uppfördes denna titel med 1000 milj. kr. I skrivelse till riksrevisionsverket den 10 mars 1967 har generaltullstyrelsen uppskattat bruttouppbörden av tullmedel till 1 040 milj. kr. och beräknat restitutionerna till 90 milj. kr., varigenom nettouppbörden av tullmedel under budgetåret 1967/68 skulle utgöra 950 milj. kr. Styrelsens uppskattning har företagits på basis av importprognosen i den preliminära nationalbudgeten för 1967 samt under förutsättning att ekonomiska och politiska förhållanden ej i väsentlig utsträckning ändrar villkoren för den svenska utrikeshandeln.

Dessutom har styrelsen utgått ifrån tillgängliga uppgifter om importens och tulluppbördens utveckling, vilken, vad gäller tulluppbörden under perioden november 1966—februari 1967, har visat en mer vikande tendens än vad styrelsen förutsatte i november 1966.

Riksrevisionsverket, som beräknar titeln tullmedel för innevarande budgetår till 1 000 milj. kr., förordar i anslutning till generaltullstyrelsens ovannämnda beräkning att titeln i riksstaten för budgetåret 1967/68 uppförs med 950 milj. kr., vilket är 50 milj. kr. mindre än i statsverkspropositionen.

Bil. 2: Riksrevisionsverkets inkomstberäkning 7

Allmän varuskatt. Denna titel beräknades av riksrevisionsverket i december 1966 till 6 300 milj. kr. I statsverkspropositionen uppfördes den med 6 950 milj. kr. med hänsyn till en föreslagen höjning av den allmänna varuskatten med 0,9 procentenheter till 10 % fr. o. m. den 1 mars 1967. Riksdagen har sedemera godkänt i proposition den 3 januari 1967 (nr 7) framlagda förslag till nämnda skattehöjning. Detta betyder att skattepålägget vid öppen debitering på priset före skatt höjs från 10 % till 11,1 %. För innevarande budgetår beräknar riksrevisionsverket inkomsterna på ifrågavarande titel till 5 800 milj. kr. Ämbetsverket förordnar att inkomsterna på titeln allmän varuskatt i riksstaten för budgetåret 1967/68 uppförs med 6 800 milj. kr., vilket är 150 milj. kr. mindre än i statsverkspropositionen.

Särskilda varuskatter. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen med 365 milj. kr. Generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen har i sina förnyade beräkningar uppskattat inkomsterna till 367 milj. kr. Riksrevisionsverket förordar att titeln särskilda varuskatter i riksstaten för budgetåret 1967/68 uppförs med 365 milj. kr., dvs. samma belopp som i statsverkspropositionen.

Omsättningsskatt på motorfordon. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen med 375 milj. kr. I sin förenämnda skrivelse till riksrevisionsverket har kontrollstyrelsen beräknat inkomsterna på ovannämnda titel till 350 milj. kr. för budgetåret 1967/68. För innevarande budgetår beräknar riksrevisionsverket nu inkomsterna på titeln till 330 milj. kr. Riksrevisionsverket förordar att titeln omsättningsskatt på motorfordon i riksstaten för budgetåret 1967/68 uppförs med 350 milj kr., vilket är 25 milj. kr. lägre än i statsverkspropositionen.

Tobaksskatt. I december 1966 beräknades tobaksskatten av riksrevisionsverket till 1 350 milj. kr. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen med 1 525 milj. kr. på grund av eu förutsatt höjning av tobaksskatten med 2 öre per cigarrett fr. o. in. den 1 mars 1967. Framlagda förslag till ovannämnda skattehöjning i proposition den 3 januari 1967 (nr 7) har godkänts av riksdagen. I anslutning till kontrollstyrelsens förnyade beräkning föreslår riksrevisionsverket, att titeln tobaksskatt i riksstaten för budgetåret 1967/68 uppförs med 1 500 milj. kr., vilket är 25 milj. kr. lägre än i statsverkspropositionen.

Skatt på sprit. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen med 1 800 milj. kr. I sin förnyade beräkning har kontrollstyrelsen uppskattat inkomsterna på titeln till 1 800 milj. kr. Riksrevisionsverket förordar, att titeln skatt på sprit i riksstaten för budgetåret 1967/68 uppförs med 1800 milj. kr., vilket är samma belopp som i statsverkspropositionen.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

Skatt på vin. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen med 175 milj. kr. I sin förnyade beräkning har kontrollstyrelsen uppskattat inkomsterna på titeln till 175 milj. kr. Riksrevisionsverket förordar, att titeln skatt på vin i riksstaten för budgetåret 1967/68 uppförs med 175 milj. kr., vilket är samma belopp som i statsverkspropositionen.

Skatt på malt- och läskedrycker. Inkomsterna under denna titel uppfördes i statsverkspropositionen med 320 milj. kr. Riksrevisionsverket förordar i anslutning till kontrollstyrelsens förnyade beräkning, att titeln skatt på malt- och läskedrycker i riksstaten för budgetåret 1967/68 uppförs med 335 milj. kr., vilket är 15 milj. kr. mer än i statsverkspropositionen.

Energiskatt. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen med 870 milj. kr. I sina förnyade beräkningar har kontrollstyrelsen och generaltullstyrelsen beräknat intäkterna av energiskatt till sammanlagt 867 milj. kr. Riksrevisionsverket förordar, att titeln energiskatt i riksstaten för budgetåret 1967/68 uppförs med 870 milj. kr. eller med samma belopp som i statsverkspropositionen.

Särskild skatt på motorbränslen. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen med 215 milj. kr. Riksrevisionsverket förordar i anslutning till kontrollstyrelsens förnyade beräkning, att titeln särskild skatt på motorbränslen i riksstaten för budgetåret 1967/68 uppförs med 215 milj. kr. eller med samma belopp som i statsverkspropositionen.

Lotspenningar. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen med 35 milj. kr. I skrivelse den 13 mars 1967 har sjöfartsstyrelsen beräknat inkomster av lotspenningar till 31 milj. kr., varvid styrelsen anför följande:

»Den uppräkning av lotstaxan styrelsen föreslog i sina petita för budgetåret 1967/68 har genomförts per den 1 januari 1967. Lotstaxan har sålunda i medeltal fördubblats. Samtidigt har i enlighet med styrelsens förslag genomförts väsentliga uppmjukningar i tidigare gällande bestämmelser om lotsavgiftsplikt, vilket försvårar en bruttoinkomstberäkning. Det eventuella inkomstbortfallet kompenseras dock åtminstone delvis redan på kort sikt genom minskade kostnader för övertid, hemresor etc. På längre sikt kan bli fråga om indragning av personal.

Antalet debiterade lotsningar budgetåret 1965/66 utgjorde 88 771 (1964/ 65 97 246). I 9 612 fall, motsvarande 10,8 procent, förelåg lotsavgiftsplikt utan att lots togs i anspråk. Motsvarande siffror för juli—december 1966 var respektive 48 304 och 6 210 (12,9 procent).

Under januari 1967 utgjorde antalet debiterade lotsningar 6 939, varav 1 246 (18,0 procent) utan lotsbiträde. Medeluppbörden per lotsning gick upp till 402 kr. från 203 kr. under andra halvåret 1966. Som genomsnittsintäkt per debiterad lotsning 1967/68 räknar styrelsen med 380 kr. Antalet

Bil. 2: Riks revisions verkets inkomstberäkning 9

debiteringar torde emellertid komma att gå ned till cirka 81 000, varav uppskattningsvis 15 000 (cirka 19 procent) utan lotsbiträde. Vid dessa antaganden skulle uppbörden av lotspenningar in. in. 1967/68 bli avrundat 81 milj. kr. Detta innebär en reducering jämfört med styrelsens beräkning hösten 1966 — under förutsättning av en förhöjd taxa — om 4 milj. kr.»

I anslutning till ovannämnda skrivelse förordar riksrevisionsverket, att titeln lotspenningar i riksstaten för budgetåret 1967/68 uppförs med 31 milj. kr., vilket är 4 milj. kr. mindre än i statsverkspropositionen.

Bötesmedel. I statsverkspropositionen uppfördes denna titel med 55 milj. kr. Riksrevisionsverket, som beräknar inkomsterna på titeln för innevarande budgetår till 55 milj. kr., föreslår att titeln bötesmedel i riksstaten för budgetåret 1967/68 uppförs med 60 milj. kr., vilket är 5 milj. kr. mer än i statsverkspropositionen.

Totalisatormedel. Denna inkomsttitel uppfördes i statsverkspropositionen med 90 milj. kr. Riksrevisionsverket, som för innevarande budgetår beräknar totalisatormedlen till 85 milj. kr., förordar i anslutning till lantbruksstyrelsens beräkning att titeln totalisatormedel i riksstaten för budgetåret 1967/68 uppförs med oförändrat 90 milj. kr.

Tipsmedel. Denna inkomsttitel uppfördes i statsverkspropositionen med 135 milj. kr. Riksrevisionsverket, som nu beräknar utfallet på titeln för innevarande budgetår till 132 milj. kr., föreslår att titeln tipsmedel i riksstaten för budgetåret 1967/68 uppförs med oförändrat 135 milj. kr.

Lotterimedel. Riksrevisionsverket beräknade inkomsterna på lotterimedel till 137 milj. kr. i december 1966. I statsverkspropositionen uppfördes titeln med 197 milj. kr., på grund av en beräknad höjning av lottpriset med 5 kr. per lott fr. o. m. maj 1967. Framlagda förslag till ovannämnda skattehöjning i proposition den 3 januari 1967 (nr 24) har godkänts av riksdagen. Svenska penninglotteriet har i sin förnyade beräkning för budgetåret 1967/68 beräknat inkomsterna till 182 milj. kr. Riksrevisionsverket förordar att titeln lotterimedel i riksstaten för budgetåret 1967/68 uppförs med 190 milj. kr., vilket är 7 milj. kr. mindre än i statsverkspropositionen.

Postverket. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen med 17 milj. kr. I förnyad beräkning den 16 mars 1967 har poststyrelsen angivit överskottet under nästkommande budgetår till 17 milj. kr. Poststyrelsen anför i sin skrivelse bl. a. följande:

»Vid beräkningen av portointäkterna har hänsyn tagits till beslutad ändring av avgifterna för mass- och gruppkorsband fr. o. m. den 1 juli 1967.

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1967

Ersättningarna för statliga uppdrag har beräknats med hänsyn till Postverkets ökade kostnader på grund av kända lönehöjningar. De beräknade intäkterna under budgetåret 1967/68 för utbetalningar av allmänna barnbidrag och för pensionsutbetalningar är baserade på de ersättningsbelopp avseende kalenderåret 1967 som Kungl. Maj :t redan fattat beslut om.

Vid beräkningen av lönekostnaderna har hänsyn tagits till de ekonomiska ramar avseende lönehöjningar m. m. fr. o. m. den 1 januari 1967 och den 1 januari 1968 varom överenskommelse träffats mellan Statens avtalsverk och statstjänstemännens huvudorganisationer.

Även i övrigt har beräkningarna gjorts under hänsynstagande endast till kända pris- och lönehöjningar.

Överskotten för budgetåren 1966/67 och 1967/68 har nu liksom i höstberäkningen upptagits till 21 respektive 17 miljoner kronor.

Såväl intäkts- som kostnadsutvecklingen är i nuvarande marknadsläge i viss män svåröverskådlig. Det synes inte uteslutet att överskottet för innevarande budgetår kan komma att bli något lägre och för nästkommande budgetår något högre än ovan nämnts. Då det emellertid här rör sig om relativt små förskjutningar i förhållande till Postverkets omsättning har styrelsen ansett sig ej böra nu justera de i höstberäkningen redovisade överskottsbeloppen.

I jämförelse med höstberäkningen ökar intäkterna och kostnaderna med ca 12 miljoner kronor vardera under vart och ett av budgetåren.

Intäktsökningarna faller i första hand på gruppen Postbankens driftintäkter, som beräknas öka med drygt 9 miljoner kronor under vart och ett av budgetåren, ökningen beror främst på att Postbankens driftkostnader ökar i motsvarande grad.

Under budgetåret 1967/68 har posterna Porton och Tjänstepost ökats med tillsammans drygt 2 miljoner kronor och posten Diverse intäkter med ca 2,7 miljoner kronor i jämförelse med höstberäkningen.

Under budgetåret 1967/68 tillkommer —■ under förutsättning att statsmakterna bifaller en av styrelsen i ärendet gjord framställning — en intäktspost Blindskriftsförsändelser på 860 000 kronor. Ett förslagsanslag på motsvarande belopp är upptaget i statsverkspropositionen för budgetåret 1967/68.

Postverkets ersättning under budgetåret 1967/68 för skatteuppbörden har minskats med ca 4,5 miljoner kronor i jämförelse med höstberäkningen. Minskningen beror på att styrelsen nu beräknat ersättningen med utgångspunkt från att debetsedlarna skall befordras mot masskorsbandsporto enligt Kungl. Maj:ts beslut den 16 december 1966. I höstberäkningen förutsatts att debetsedlarna skulle befordras mot brevporto i enlighet med styrelsens framställning till Kungl. Maj :t den 25 augusti 1966.

Ökningen av kostnaderna i förhållande till höstberäkningen under de båda budgetåren faller främst på grupperna Avlöningar m. m. och Övriga omkostnader. Avlöningar in. in. beräknas öka med 8,8 respektive 8,2 miljoner kronor och Övriga omkostnader med 3,8 respektive 3,1 miljoner kronor.

Överskottsmedlen kommer som hittills i görligaste mån att levereras under det budgetår till vilket medlen bokföringsmässigt bör hänföras.»

Riksrevisionsverket föreslår, i anslutning till poststyrelsens ovannämnda beräkning, att titeln postverket i riksstaten för budgetåret 1967/68 uppförs med 17 milj. kr., dvs. samma belopp som i statsverkspropositionen.

Bil. 2: Riksrevisionsverkets inkomstberäkning 11

Televerket. Denna inkomsttitel beräknades av riksrevisionsverket i december 1966 till 155 milj. kr. I statsverkspropositionen uppfördes den med 215 milj. kr. på grund av en förutsatt ökning av telefonavgifterna i form av en höjning av samtalsmarkeringsavgiften från 9 till 10 öre den 1 februari 1967. I förnyad beräkning den 15 mars 1966 har telestyrelsen anfört följande:

»Vid den nu gjorda överskottsberäkningen har, liksom i beräkningen den 15 november 1966, hänsyn tagits till kända lönehöjningar, som kommer att öka kostnaderna under den återstående delen av 1967 och under 1968. Hänsyn har vidare tagits till den av Kungl. Maj :t beslutade taxehöjningen, som genomfördes den 1 februari 1967. Denna taxehöjning beräknas ge en intäktsökning med ca 32 milj. kr. under budgetåret 1966/67 och ca 120 milj. kr. budgetåret 1967/68, varvid dock förutsatts att telefontrafikens normala tillväxt inte kommer att nämnvärt påverkas av avgiftshöjningen.

Med ledning av nu kända index samt med hänsyn till de investeringar för TV-2-utbyggnaden som beslutats av statsmakterna har nya beräkningar av avsättningarna till värdeminskningskonto gjorts, varvid avsättningarna för budgetåret 1966/67 visat sig bli 17,4 milj. kr. större än vid föregående beräkningstillfälle. Vidare har med hänsyn till utvecklingen under den gångna delen av innevarande budgetår vissa justeringar av kostnader och intäkter gjorts. Den beräknade intäktsökningen på grund av ovannämnda taxehöjning bar naturligtvis även medräknats. Det bokförda överskottet för budgetåret 1966/67 har med hänsyn till ovanstående beräknats till ca 197 milj. kr. Efter avdrag av rundradioverksamhetens överskott, vilket skall balanseras till följande budgetår, har det överskott, som skall inlevereras till statsverket, beräknats till ca 164 milj. kr.

För budgetåret 1967/68 har avsättningarna till värdeminskningskonto — under förutsättning av oförändrat prisläge — nu beräknats till ett belopp som överstiger tidigare beräkning med 16,8 milj. kr. Den ovannämnda taxehöjningen beräknas medföra en intäktsökning under budgetåret 1967/68 med ca 120 milj. kr.

Beträffande rundradiorörelsen må framhållas att licensintäkterna visar en tendens att underskrida tidigare prognos, varför dessa upptagits till något lägre belopp än vid föregående beräkningstillfälle. Utgifterna för rundradiorörelsen har minskats i enlighet med förslag, som av departementschefen framlagts i statsverkspropositionen.

Anläggningskapitalet för radioanläggningar för luftfarten skall enligt statsverkspropositionen den 1 juli 1967 överflyttas till luftfartsverkets fond. Avsättning till värdeminskningskonto för nämnda anläggningar kommer alltså att i fortsättningen belasta luftfartsverket.

Det bokförda överskottet för budgetåret 1967/68 har med hänsyn till ovanstående beräknats till ca 267 milj. kr. Efter avdrag av rundradioverksamhetens överskott, vilket skall balanseras till följande budgetår, bär det överskott, som skall inlevereras till statsverket, beräknats till ca 259 milj. kr.

Inleverans av överskottsmedel beräknas under budgetåret 1966/67 kunna ske med ca 150 milj. kr., varav 85,4 milj. kr. utgör hela överskottet för budgetåret 1965/66 och 64,6 milj. kr. del av det löpande årets överskott.

Under budgetåret 1967/68 beräknas ca 215 milj. kr. kunna inlevereras,

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

varav 99,4 milj. kr. utgör resterande överskott för budgetåret 1966/67 och 115,6 milj. kr. del av överskottet för budgetåret 1967/68.»

Riksrevisionsverket beräknar det inlevererade överskottet från televerket till 150 milj. kr. under innevarande budgetår. I anslutning till telestyrelsens ovannämnda beräkning föreslår ämbetsverket, att titeln televerket i riksstaten för budgetåret 1967/68 uppförs med 215 milj. kr., vilket är samma belopp som i statsverkspropositionen.

Statens järnvägar. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen med 119 milj. kr. Järnvägsstyrelsen har i skrivelse till riksrevisionsverket den 15 mars 1967 beräknat överskottet till likaledes 119 milj. kr. Järnvägsstyrelsen anför i sin skrivelse bl. a. följande:

»I skrivelse den 23 november 1966 lämnade SJ en prognos över inkomsterna under budgetåret 1967/68 för berörda riksstatstitel — i det följande kallad novemberprognosen. Sedan dess har förutsättningarna ändrats på vissa punkter.

I årets statsverksproposition föreslår departementschefen att ersättningen för drift av olönsamma järnvägslinjer under budgetåret 1967/68 skall utgå med 194 milj. kronor inberäknat 4 milj. kronor såsom kompensation för intäktsbortfall genom att SJ övergångsvis tillämpar reducerad styckegodstaxa i ersättningstrafik med bil. I novemberprognosen räknades med en driftersättning av 202 milj. kronor.

Med beaktande av den hittills iakttagna tendensen i trafikutvecklingen och den förväntade konjunkturutvecklingen under 1967/68 har räknats med att person- och godstrafikvolymen exkl. transporter av lapplandsmalm blir något mindre än som förutsatts i novemberprognosen. Transporterna av lapplandsmalm väntas bli av samma omfattning som tidigare angivits.

Genom Kungl. Maj :ts beslut den 9 december 1966 har SJ befordringsavgifter den 1 januari 1967 liöjts mer än som förutsatts i novemberprognosen. Styrelsen för SJ har dessutom vid sammanträde den 20 januari 1967 beslutat höja Aissa avgifter in. m.

Vid beräkning av posttrafikintäkterna har liksom i novemberprognosen förutsatts att pågående förhandlingar om nytt posttrafikavtal kommer att medföra intäktsökning.

Om här berörda taxehöjningar får väntad effekt, behövs en ytterligare intäktsförstärkning om ca 52 milj. kronor för att full förräntning av statskapitalet skall uppnås. I novemberprognosen beräknades den erforderliga intäktsförstärkningen till 38 milj. kronor.

Beräkningen av kostnaderna exkl. avskrivningar under 1967/68 har liksom i novemberprognosen baserats på träffade ramöverenskommelser om löner och pensioner under 1967 och 1968. De här angivna ändringarna i trafikomfattningen väntas inte påverka de i novemberprognosen angivna driftkostnaderna. Avskrivningarna har beräknats till 250 milj. kronor eller 5 milj. kronor lägre än som angivits i novemberprognosen. Skillnaden beror på att avskrivningarna nu kunna beräknas med större noggrannhet.

Liksom i novemberprognosen räknar SJ med att få bemyndigande att inom värdeminskningskontot utnyttja högst 30 milj. kronor av tidigare

Bil. 2: Riksrevisionsverkets inkomstberäkning 13

avsatta pensionsmedel. Departementschefen har i statsverkspropositionen år 1967, bilaga 8, förordat att SJ skall få ett sådant bemyndigande.

Förräntningskravet angavs i novemberprognosen till 119 milj. kronor för budgetåret 1967/68 efter reduktion med 17 milj. kronor, motsvarande skillnaden mellan faktiska och försäkringstekniskt beräknade pensionskostnader på det ersättningsberättigade järnvägsnätet. I statsverkspropositionen har departementschefen förordat denna reduktion av räntekravet.»

Under hänvisning till ovanstående, där hänsyn tagits till såväl effekten av en förväntad nedgång i efterfrågan på statens järnvägars tjänster som effekten av beslutade och planerade taxehöjningar förordar ämbetsverket, att titeln statens järnvägar i riksstaten för budgetåret 1967/68 uppförs med 119 milj. kr. eller samma belopp som i statsverkspropositionen.

Statens vattenfallsverk. Denna inkomsttitel uppfördes i statsverkspropositionen med 320 milj. kr. I skrivelse till riksrevisionsverket den 14 mars 1967 har vattenfallsstyrelsen meddelat, att den anser, att inkomsterna under nästkommande budgetår fortfarande bör upptagas till 320 milj. kr. Riksrevisionsverket som för innevarande budgetår beräknar inkomsterna från statens vattenfallsverk till 310 milj. kr. förordar, att titeln statens vattenfallsverk i riksstaten för budgetåret 1967/68 uppförs med oförändrat 320 milj. kr.

Domänverket. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen med 15 milj. kr. I skrivelse till riksrevisionsverket den 16 februari 1967 har dornänstyrelsen meddelat, att sådana förändringar i beräkningsgrunderna icke inträffat, vilka fordrar en revidering av överskottsberäkningen, varför styrelsen vidhåller tidigare lämnad uppgift på 15 milj. kr. Riksrevisionsverket förordar, att titeln domänverket i riksstaten för budgetåret 1967/68 uppförs med oförändrat 15 milj. kr.

Riksbanksfonden. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen med 150 milj. kr. I skrivelse till riksrevisionsverket den 23 februari 1967 har fullmäktige i riksbanken meddelat, att de icke funnit anledning föreslå ändring av detta belopp. Enligt fullmäktiges skrivelse bifogat protokollsutdrag har ledamoten herr Kollberg ansett, att fullmäktige bort beräkna intäkten under riksbanksfonden för budgetåret 1967/68 till 200 milj. kr. Riksrevisionsverket föreslår i anslutning till fullmäktiges förslag, att titeln riksbanksfonden i riksstaten för budgetåret 1967/68 uppförs med oförändrat 150 milj. kr.

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

Kapitalbudgetens inkomster

Avskrivningsmedel inom fonderna

Avskrivningsmedel inom fonderna (årsavskrivningar) används för finansiering till viss del av investeringarna på kapitalbudgeten. I statsverkspropositionen uppfördes dessa inkomster för budgetåret 1967/68 med sammanlagt 1 107,3 milj. kr., varav 1 004,4 milj. kr. avsåg affärsverksfonderna.

Riksrevisionsverket har inhämtat upplysningar från vissa myndigheter rörande avskrivningsmedlens utveckling för olika fonder av större betydelse. I nedanstående sammanställning ges uppgifter om dessa avskrivningsmedels storlek för budgetåret 1967/68 dels enligt statsverkspropositionen 1967 dels enligt myndigheternas bedömningar i mars 1967 (i milj. kr.).

Fond Enligt 1967 Enligt myndig-

års stats- heternas skri-

verkspropo- velser i mars

sition 1967

Bil. 2: Riksrevisionsverkets inkomstberäkning 15

Enligt statsverks- Enligt riksrevisions- ökning (+) propositionen verkets ändrings- Minskning (—)

förslag Kronor Kronor Kronor

— 50 000 000

16 Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1967

på skattetiteln under budgetåret. I detta sammanhang kan främst nämnas eftersläpningen i utbetalningarna av kommunalskattemedel, som blir speciellt märkbar vid större förändringar av skatteunderlaget.

I efterföljande sammanställning, i vilken även de beräknade beloppen för budgetåret 1967/68 medtagits som jämförelse, har de beräknade intäkterna på driftbudgeten och kapitalbudgeten under budgetåren 1968/69— 1971/72 sammanställts (milj. kr.). I

1967/68 1968/69 1969/70 1970/71 1971/72

Driftbudgetens inkomster

Skatt på inkomst och för-

Bil. 2: Riksrevisionsverkets inkomstberäkning 17

skattetiteln, under antagande av en 4—5 procentig ökningstakt i skatteunderlaget vid taxeringarna 1970—1972, beräknas öka med 700 milj. kr. under budgetåret 1968/69, med 1 000 milj. kr. under 1969/70, med 1600 milj. kr. under 1970/71 och med 2 000 milj. kr. nnder budgetåret 1971/72. Inkomsterna av den allmänna varuskatten beräknas öka med 450, 300, 350 och 400 milj. kr. för respektive budgetår under perioden 1968/69—1971/72. För övriga inkomsttitlar på driftbudgeten har nu räknats med en ökning med ca 450 milj. kr. under budgetåren 1968/69 och 1969/70 och med ca 500 milj. kr. per år för de två övriga av här redovisade budgetår. Den nedgång som enligt sammanställningen beräknas för inkomsterna under uppbörd i statens verksamhet sammanhänger med att de kommunala bidragen vid förstatligandet av polis-, domstols- och uppbördsväsendet erlägges enligt en successivt fallande skala. Vad beträffar kapitalbudgetens inkomster kan nämnas att nedgången för övrig kapitalåterbetalning från 110 milj. kr. budgetåret 1967/68 till 45 milj. kr. 1968/69 beror på slutbetalning av krediten till Sovjetunionen av 1946 under förstnämnda budgetår.

Vid handläggningen av detta ärende har närvarit byråcheferna Ehnbom, Thorson och Säfströin samt t. f. byråchefen Gadd, varjämte byrådirektören Andrén varit föredragande.

Underdånigst

LARS LINDMARK

STIG ANDRÉN

Bilaga 3

Förändringar i riksstatsförslaget

för budgetåret 1967/68 sedan statsverkspropositionen, m. m.

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1967 Bil. 3: Förändringar i riksstatsförslaget

Bilaga 3

FÖRÄNDRINGAR I RIKSSTATSFÖRSLAGET

SEDAN

STATSVERKSPROPOSITIONEN 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 125. Bilaga 3

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

T otalbudgeten för Inkomster Statsverks- Senare Summa propositionen ändringar Milj. kr. Milj. kr. Milj. kr. A. Skatter, avgifter, m. m.:

Bil. 3: Förändringar i riksstatsförslaget 3

budgetåret 1967/68

Utgifter Statsverks- Senare Summa propositionen1 ändringar Milj. kr. Milj. kr. Milj. kr.

A. Utgiftsanslag:

4 Kuntfl. Maj.ts proposition nr 125 år 1967

Driftbudgeten för

Inkomster

Statsverks­ Senare Summa

propositionen ändringar Milj. kr.

Milj. kr. Milj. kr.

A. Skatter, avgifter, m. in. :

Bil. 3: Förändringar i riksstatsförslaget 5

budgetåret 1967/68

Utgifter

Statsverks- Senare Summa

propositionen1 ändringar Milj. kr.

Milj. kr. Milj. kr.

A. Egentliga statsutgifter:

6 Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1967

Kapitalbudgeten för

Inkomster Statsverks- Senare Summa propositionen ändringar Milj. kr. Milj. kr. Milj. kr.

Lånemedel 2 178,5 - 1,9 2 176,6

Summa milj. kr. 2 178,5 1,9 2 176,6

Bil. 3: Förändringar i riksstatsförslaget 7

budgetåret 1967/68

Utgifter Statsverks- Senare Summa propositionen ändringar Milj. kr. Milj. kr. Milj. kr.

I. Statens affärsverksfonder:

.

r

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967 9 Bil. 3.1: Omflyttningar av anslag

Bilaga 3.1

Förteckning över omflyttningar av anslag till följd av den ändrade

ärendefördelningen mellan departementen (SFS 1967: 47)

Beteckning i statsverkspropositionen Ny beteckning

Driftbudgeten Driftbudgeten IV N Diverse IV O Diverse N 1—4 O 1—4 VI B Vägväsendet VI D Vägväsendet B 1—12 D 1—12 VI C Vägtrafikväsendet VI E Trafiksäkerhet C 1 E 1 Statens bilinspektion: Avi., f. E 2 Statens bilinspektion: Omk., f. E 3 Statens bilinspektion: Uppdragsverksamhet, f. E 4 Statens biltrafiknämnd: Avi., f. E 5 Statens biltrafiknämnd: Omk., f. E 6 Statens trafiksäkerhetsverk: Förvaltningskostnader, f. E 7 Statens trafiksäkerhetsverk: Uppdragsverksamhet, f. E 8 Transportnämnden: Förvaltningskostnader, f. E 9 Vissa kostnader för arbetstidsinspektion, f. E 10 Vissa kostnader för utbildning av trafikskolepersonal, f. C 2 E 11 C 3 E 12 C 4 E 13 C 5 E 14 VI D Sjöfart VI F Sjöfart D 1—9 F 1—9 D 10—12 VIII B 49—51 D 13—16 VI F 10—13 VI E Sveriges meteorologiska och VI G Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut hydrologiska institut E 1—7 G 1—7

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

Beteckning i statsverkspropositionen Ny beteckning VI F Plan- och byggnadsväsendet VI C Planväsendet F 1 C 1 Statens planverk: Avi., f.

C 2 » » : Omk., f.

C 3 Länsarkitektsorganisationen

Avi., f.

C 4 Länsarkitektsorganisationen

Omk., f.

C 5 Bidrag till upprättande av

regionplaner m. m., r. VI G Tekniska institut VI H Tekniska institut m. m. G 1—6 LI 1—6 VI H Diverse VI I Diverse IT 1—9 I 1—9 VII D Bidrag och ersättningar till VII G Bidrag och ersättningar till

kommunerna kommunerna D 1—2 G 1—2 VII E Finansiellt utvecklingsbistånd VII H Finansiellt utvecklingsbistånd E 1—2 IT 1—2 VII F Diverse VII I Diverse F 1—9 I 1—9 X B Industri, hantverk och handel B 1— 2 X B 1—2 B 3 VII D 17 B 4— 5 VII D 12—13 B 6— 7 X B 3—4 B 8— 9 VII D 14—15 B 10—13 VII D 1— 4 B 14—16 XI B 18—20 B 17 VII E 15 B 18 VII D 5 B 19 X B 7 B 20 X B 5 X C Sveriges geologiska undersök­

ning C 1—6 VII D 6—11 X D Teknisk provnings- och för­

söksverksamhet D 1—5 VII D 18—22 X E Teknisk forskning och indu­

striellt utvecklingsarbete E 1—12 VII E 1—12 X F Atomenergiverksamhet VII F Atomenergiverksamhet F 1—4 F 1—4 X G Pris- och konkurrensförhållan­ X C Pris- och konkurrensförhållan­

den m. m. den m. m. G 1—11 C 1—11

Bil. 3.1: Omflyttningar av anslag 11

Beteckning i statsverkspropositionen Ny beteckning X H Patent- och registreringsväsen- X D Patent- och registreringsväsendet m. m. det H 1—2 D 1—2 H 3—4 VII E 13—14 H 5 XD 3 X I Ekonomisk försvarsberedskap X E Ekonomisk försvarsberedskap I 1—4 E 1—4 X J Diverse X F Diverse J 1—4 F 1—4 J 5 VII D 16 delvis, X F 5 delvis J 6 X B 8 J 7 XB 6 XI A Inrikesdepartementet m. m. XI A Inrikesdepartementet m. in. A 1—2 A 1—2 A 3 IV N 19 A 4—5 XI A 3—4 XI B Överståthållarämbetet och VI B Överståthållarämbetet och landsstaten landsstaten B 1—12 B 1—12 XI C Arbetsmarknad m. m. XI B Arbetsmarknad m. m. C 1—17 B 1—17 C 18—20 B 21—23 XI D Bostadsbyggande m. m. XI C Bostadsbyggande m. m. D 1—11 C 1—11 XI E Civilförsvaret m. m. IV N Civilförsvaret m. m. E 1—18 N 1—18 E 19 VI I 10 E 20—24 VI H 7—11 XI F Diverse XI D Diverse F 1—2 D 1—2 F 3 VI I 11 F 4—6 XI D 3—5

Kapitalbudgeten Kapitalbudgeten KB II Statens allmänna fastighets- KB II Statens allmänna fastighets-

15 Vissa byggnadsarbeten

för rättspsykiatriska kliniker

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

Statens hantverks- och

industrilånefond 11—13 11—13 KB V Fonden för låneunderstöd KB V Fonden för låneunderstöd 1— 6 — 1 6 7 KB VI Fonden för statens aktier 1 Finansdepartementet: Teckning av aktier i ett statligt kreditaktiebolag för finansiering av investeringar inom näringslivet 8 KB V 8 9 7 9 Jordbruksdepartementet: Lån till driften av veterinärbakteriologiskt laboratorium m. m. 10—12 10—12 KB VII Fonden för förlag till stats­ KB VII Fonden för förlag till stats­

Bil. 3.1: Omflyttningar av anslag 13

Ny beteckning Beteckning i statsverkspropositionen

Driftbudgeten Driftbudgeten IV N Civilförsvaret m. m. XI E Civilförsvaret m. m. N 1—18 E 1—18 N 19 A 3

IV 0 Diverse IV N Diverse O 1—4 N 1—4

VI B Överståthållarämbetet och lands­ XI B Överståthållarämbetet och

staten landsstaten B 1—12 B 1—12

VI C Planväsendet VI F Plan- och byggnadsväsendet C 1 Statens planverk: Avi., f. F 1 C 2 » » : Omk., f. C 3 Länsarkitektsorganisationen:

Avi., f. C 4 Länsarkitektsorganisationen:

Omk., f. C 5 Bidrag till upprättande av re­

gionplaner m. in., r.

VI D Vägväsendet VI B Vägväsendet D 1—12 B 1—12

VI E Trafiksäkerhet VI C Vägtrafikväsendet E 1 Statens bilinspektion: Avi., f. C. 1 E 2 Statens bilinspektion:

Omk., f. E 3 Statens bilinspektion:

uppdragsverksamhet, f. E 4 Statens biltrafiknämnd:

Avi., f. E 5 Statens biltrafiknämnd:

Omk., f. E 6 Statens trafiksäkerhetsverk:

förvaltningskostnader., f. E 7 Statens trafiksäkerhetsverk:

uppdragsverksamhet, f. E 8 Transportnämnden: Förvalt­

ningskostnader, f. E 9 Vissa kostnader för arbets-

tidsinspektion, f. E 10 Vissa kostnader för utbild­

ning av trafikskoleperso-

nal, f. E 11 C 2 E 12 C 3 E 13 C 4 E 14 C 5

14 Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1967

Ny beteckning Beteckning i statsverkspropositionen

VI F Sjöfart VI D Sjöfart

F 1— 9 D 1— 9 F 10—13 D 13—16

VI G Sveriges meteorologiska och VI E Sveriges meteorologiska och

hydrologiska institut hydrologiska institut

G 1—7 E 1—7 VI H Tekniska institut m. m. VI G Tekniska institut

H 1— 6 G 1— 6

H 7—11 XI E 20—24 VI I Diverse VI H Diverse

I 1—9 H 1—9 I 10 XI E 19 I 11 XI F 3

VII D Industri, bergsbruk, energiför­

sörjning m. m. D 1— 4 X B 10—13 D 5 B 18 D 6—11 C 1— 6 D 12—13 B 4— 5 D 14—15 B 8— 9 D 16 J 5 delvis D 17 B 3 D 18—22 D 1— 5

VII E Teknisk forskning och industri­

ellt utvecklingsarbete E 1—12 X E 1—12 E 13—14 H 3— 4 E 15 B 17

VII F Atomenergiverksamhet X F Atomenergiverksamhet

F 1—4 F 1—4 VII G Bidrag och ersättning till kom­ VII D Bidrag och ersättning till kom­

munerna munerna

G 1—2 D 1—2 VII H Finansiellt utvecklingsbistånd VII E Finansiellt utvecklingsbistånd

H 1—2 E 1—2 VII I Diverse VII F Diverse

I 1—9 F 1—9 VIII B Allmänna kultur- och bild-

ningsändamål

B 49—51 VI D 10—12 X B Utrikeshandel m. m.

B 1—2 X B 1—2 B 3—4 B 6—7 B 5 B 20 B 6 J 7 B 7 B 19 B 8 J 6

Bil. 3.1: Omflyttningar av anslag 15

Ny beteckning Beteckning i statsverkspropositionen

X C Pris- och konkurrensförhål­ X G Pris- och konkurrensförhål­

landen m. m. landen m. in.

C 1—11 G 1—11 X D Patent- och registrerings- X PI Patent- och registrerings-

väsendet väsendet m. m. D 1—2 H 1—2 D 3 H 5

X E Ekonomisk försvarsberedskap X I Ekonomisk försvarsberedskap

E 1—4 I 1—4 X F Diverse X J Diverse

F 1—4 J 1—4 F 5 J 5 delvis

XI A Inrikesdepartementet m. m. XI A Inrikesdepartementet m. m.

A 1—2 A 1—2 A 3—4 A 4—5

XI B Arbetsmarknad m. m. XI C Arbetsmarknad m. m.

B 1—17 C 1—17 B 18—20 X B 14—16 B 21—23 XI C 18—20

XI C Bostadsbyggande m. m. XI D Bostadsbyggande m. in.

C 1—11 D 1—11 XI D Diverse XI F Diverse

D 1—2 F 1—2

D 4—6 F 4—6

Kapitalbudgeten Kapitalbudgeten KB II Statens allmänna fastighets- KB II Statens allmänna fastighets-

för rättspsykiatriska kliniker

Statens hantverks- och

industrilånefond 11—13 11—13

9 Jordbruksdeparte­

mentet:

Lån till driften av ve-

terinärbakteriologiskt laboratorium m. m.

10—12 10—12 KB VI Fonden för statens aktier 1 Finansdepartementet: Teck­ KB V 7 ning av aktier i ett statligt kreditaktiebolag för finansiering av investeringar inom näringslivet KB VII Fonden för förlag till stats­ KB VII Fonden för förlag tillj[stats-

MARCUS BOKTR. STHLM 1967 670323

Bilaga 4

Specifikation av inkomsterna på driftbudgeten

för budgetåret 1967/68

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967 1

Bil. Specifikation av inkomsterna på driftbudgeten

Bilaga 4

Specifikation av inkomsterna på driftbudgeten för budgetåret 1967/68

A. Skatter, avgifter, m. m. 7. Skatter: 1. Skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse: a) Skatt på inkomst och förmögenhet m. m., bevill­

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1967

f) Tobaksskatt, bevillning 1 500 000 000

g) Rusdrycksförsäljnings-

medel av partihandels­

Bil. i: Specifikation av inkomsterna på driftbudgeten 3

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

Bil. 4: Specifikation av inkomsterna på driftbudgeten 5

19. Lånefonden till främjande av beredning

Bilaga 5

Specifikation av anslagsförändringar i förhållande till statsverkspropositionen för bugetåret 1967/68

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967 1 Bil. 5: Anslagsförändringar i förhållande till statsverkspropositionen

Bilaga 5

Specifikation av anslagsförändringar i förhållande till statsverkspropositionen för budgetåret 1967/68

1 000-tal kronor

Anslagsrubrik Beräknat Slutligt förslag i Förändring belopp i senare proposition Ökning (+) stats- eller skrivelse Minskning (—) verksproposi- Proposi­ Anslagstionen tionens b el opp

eller

skrivel­

sens

nummer

DRIFTBUDGETEN

A. Egentliga statsutgifter

IV. Försvarsdepartementet

Armén: Avlöningar till aktiv personal m. fl., för­

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

Anslagsrubrik Beräknat Slutligt förslag i Förändring belopp i senare proposition Ökning (+) stats- eller skrivelse Minskning (—)

proposi­ Proposi­ Anslagstionen tionens beiopp

eller

skrivel­

sens

nummer

Bil. 5: Anslagsförändringar i förhållande till statsverkspropositionen 3

Anslagsrubrik Beräknat Slutligt förslag i Förändring belopp i senare proposition Ökning (+) stats- eller skrivelse Minskning (—) verksproposi- Proposi­ Anslagstionen tionens belopp

eller

skrivel­

sens

nummer

Centrala sjukvårdsberedningen:

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

Beräknat Slutligt förslag i Förändring Anslagsrubrik belopp i senare proposition Ökning (+) stats- eller skrivelse Minskning (—) verksproposi- Proposi­ Anslagstionen tionens belopp

eller

skrivel­

sens

nummer

Statens bilinspektion:

Bil. 5: Anslagsförändringar i förhållande till statsverkspropositionen 5

Anslagsrubrik Beräknat Slutligt förslag i Förändring belopp i senare proposition Ökning ( + ) stats- eller skrivelse Minskning (—) verksproposi- Proposi- Anslagstionen tionens belopp

eller

skrivel­

sens

nummer

Statens sjöhistoriska museum:

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

Anslagsrubrik Beräknat Slutligt förslag i Förändring belopp i senare proposition Ökning (+) stats- eller skrivelse Minskning (•—) verksproposi- Proposi­ Anslagstionen tionens belopp

eller

skrivel­

sens

nummer

Kostnader för praktisk lärarkurs m. m.,

Bil. 5: Anslagsförändringar i förhållande till statsverkspropositionen /

Anslagsrubrik Beräknat Slutligt förslag i Förändring belopp i senare proposition Ökning ( + ) stats- eller skrivelse Minskning (—) verksproposi- Proposi­ Anslagstionen tionens belopp

eller

skrivel­

sens

nummer

Statens naturvårdsverk:

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

Anslagsruhrik Beräknat Slutligt förslag i Förändring belopp i senare proposition Ökning ( + ) stats- eller skrivelse Minskning (—) verksproposi- Proposi- Anslagstionen tionens belopp

eller

skrivel­

sens

nummer

B. Utgifter för statens kapitalfonder

Bil. 5: Anslagsförändringar i förhållande till statsverkspropositionen 9

Anslagsrubrik Beräknat Slutligt förslag i Förändring belopp i senare proposition Ökning (+) stats- eller skrivelse Minskning (—) verksproposi- Proposi­ Anslagstionen tionens belopp

eller

skrivel­

sens

nummer

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967 Bil. 5: Anslagsförändringar i förhållande till statsverkspropositionen

Anslagsrubrik Beräknat Slutligt förslag i Förändring belopp i senare proposition Ökning ( + ) stats- eller skrivelse Minskning (—) verksproposi- Proposi­ Anslagstionen tionens belopp eller skrivelsens nummer

Fonden för statens aktier

Finansdepartementet: Teckning av aktier i ett statligt kreditaktiebolag för finansiering av in­

Summa utgiftsförändring under fonden för statens aktier

Fonden för förlag till statsverket

Kommunikationsdepartementet:

Jordbruksdepartementet: Förskott för inköp av inventarier för 'antbrukshögskolans försöksverksam­

Summa utgiftsförändringar under fonden för förlag till statsverket

Diverse kapitalfonder

Jordbruksdepartementet:

Summa utgiftsförändring under diverse kapitalfonder

Summa utgiftsförändringar på kapitalbudgeten — 2150

1 Överförs från fonden för låneunderstöd till fonden för statens aktier enl. prop. 1967: 56.

MARCUS BOKTR. STHLM 1967 6703 23

Bilaga 6

Förslag till investeringsplan och investeringsstater för budgetåret 1967/68

Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1967 1

Bil. 6: Förslag till investeringsplan och investeringsstater

Bilaga 6

Förslag till investeringsplan för budgetåret 1967/68

I. Statens affärsverksfonder:

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

Förslag till

investeringsstater för budgetåret 1967/68

I. Statens affärsverksfonder

A. Försvarets fabriksverks fond

Bil. 6: Förslag till investeringsplan och investeringsstater 3

E. Luftfartsverkets fond

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

IV. Statens utlåningsfonder

Biståndsförvaltningens lånefond Investeringsbemyn-

Bil. 6: Förslag till investeringsplan och investeringsstater 5

Lånefonden till främjande av beredning och avsättning av fisk m. m.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

VI. Fonden för statens aktier

Investeringsbemyn-

Bil. 6: Förslag till investeringsplan och investeringsstater

E. Förrådsfonden för ekonomisk försvarsberedskap Avskrivningsmedel Investeringsanslag----- 2 150 000

Bilaga 7

Reviderad nationalbudget för år 1967

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967 1

Bil. 7: Reviderad nationalbudget för år 1967

REVIDERAD NATIONALBUDGET FÖR ÅR 1967

Inledning

Den reviderade nationalbudgeten för 1967 som härmed framläggs är utarbetad inom finansdepartementets sekretariat för ekonomisk planering och konjunkturinstitutet. Nationalbudgeten bygger på material som erhållits från fackdepartement och olika verk och institutioner. Vidare har utredningsrådet hörts. Dess ledamöter bär dock ej något ansvar för nationalbudgetens utformning och bedömningar.

Kapitlen III, Utrikeshandeln och VII, Investeringarna samt IX, Kreditmarknaden har helt sammanställts inom konjunkturinstitutet. Institutet har även sammanställt avsnitten om industriproduktion och skogsbruk i kapitel IV och avsnitten om de disponibla inkomsterna samt den privata konsumtionen i kapitel VI. Ansvaret för bedömningen av Sveriges ekonomi 1967 — med undantag för de avsnitt eller punkter där konjunkturinstitutet uttryckligen åberopas — vilar på finansdepartementets sekretariat för ekonomisk planering, där arbetet med nationalbudgeten letts av tf planeringschefen Lars Lindberger. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt Nr 125. Bilaga 7

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1967

I. Sammanfattande översikt

Den beskrivning av den ekonomiska utvecklingen under föregående år som gavs i den preliminära nationalbudgeten bekräftas i huvudsak av det mera fullständiga bedömningsmaterial som nu finns. Snarast skulle kunna sägas att den ursprungligen presenterade bilden nu framträder med skarpare konturer.

Nationalproduktens tillväxt stannade sålunda enligt de reviderade beräkningar som nu föreligger vid 2,6 %. Detta är knappt en procentenhet mindre än 1965 och ligger en och en halv procentenhet under den tillväxttakt per år som långtidsutredningen i genomsnitt räknat med för andra hälften av 1960-talet. — Jämfört med de kalkyler som framlades vid årsskiftet innebär den nya beräkningen en nedjustering med tre tiondels procent. Av nationalproduktens komponenter är det framför allt den privata konsumtionen och lagerinvesteringarna som reviderats nedåt, medan däremot bytesbalansen utfallit gynnsammare än som antogs i december.

Konsumtionens tillväxt beräknas nu till 1,5 %, vilket är den lägsta ökningstakt som förekommit sedan 1957. Eftersom den realt disponibla inkomstens tillväxt (1,4 %) synes ha stannat på samma låga nivå förefaller sparkvoten ha hållit sig ungefär oförändrad 1965—1966.1

Omkastningen i lagerutvecklingen var ännu starkare än som redovisades i den preliminära nationalbudgeten. Lagerinvesteringarna som 1964—1965 ökade med ca 700 miljoner kronor, minskade sålunda 1965—1966 med 900 miljoner kronor. Väsentligen som en följd härav framträder nu en volymminskning med 1 % för näringslivets totala realkapitalbildning. Näringslivets investeringar i byggnader och anläggningar steg dock med 6 %, vilket är en något snabbare uppgång än enligt de preliminära beräkningarna. För industrins investeringar noteras en volymökning med 6 %. I förhållande till utvecklingen 1964—1965 innebär detta en påskyndad tillväxt för näringslivets investeringar men i avgjort lägre grad än vad som emotsågs för ett år sedan.

För de kommunala investeringarna och bostadsbyggandet innebar däremot utvecklingen en klar dämpning; för kommunernas del redovisas eu investeringsökning med 3,5 %, vilket i belysning av erfarenheterna från de

1 En annan sak är att statistiska centralbyrån vid sin i nationalräkenskaperna ingående beräkning av hushållens inkomstutveckling funnit det befogat att i väsentlig mån justera ned den s. k. regelbundna restposten och speciellt dess tillväxtfunktion och att härutöver genomföra vissa andra omläggningar av beräkningstekniken. Huvudsakligen som följd av dessa förändringar ter sig hushållens sparkvot 1965 enligt de nya beräkningarna drygt 2 procentenheter lägre än vad som redovisades för ett år sedan och framför allt framstår härigenom hushållssparandets utveckling sedan 1950-talets slut som betydligt mindre positiv.

Bil. 7: Reviderad nationalbudget för år 1967 3

närmast föregående åren framstår som en jämförelsevis låg tillväxt. Igångsättningen av nya bostäder kan i realiteten förmodas ha överskridit 95 000 lägenheter, men foostadsinvesteringarna som mått på den faktiska produktionsinsatsen beräknas ha sjunkit med 1 % i volym.

Den offentliga konsumtionens tillväxt synes däremot ha överträffat förväntningarna. Uppgången beräknas nu till 6,5 % och faller företrädesvis på den kommunala sektorn. Det är troligt att det lättare arbetsmarknadsläget har fått en positiv inverkan på den offentliga sektorns tillväxt därigenom att nyrekryteringen av arbetskraft underlättats, i synnerhet till vårdområdena. Det förefaller vidare som om det sänkta kapacitetstrycket inom verkstads- och byggnadsindustrierna bidragit till att under 1966 påskynda de militära investeringarna och däribland främst materielanskaffningen. Trots anslagsbegränsningarna budgetåret 1966/67 beräknas nämligen de militära investeringarna ha stigit 8 % i volym från kalenderåret 1965 till kalenderåret 1966. Härigenom ökade de statliga investeringarnas tillväxt totalt från 1 % 1964—1965 till 3,5 % 1965 -1966.

Exporten visade mot slutet av 1966 oväntat stark tillväxt och volymökningen exklusive fartyg kom härigenom upp till 9,3 %, vilket är något mer än genomsnittet under 1960-talet. Särskilt kraftig, eller omkring 15 %, blev uppgången för färdigvaror. Inberäknat fartyg stannade exportens volymökning totalt dock vid 6,3 %. Den interna efterfrågedämpningen medförde att importvolymens tillväxt begränsades till 2,2 % i volym. Trots en viss försämring av bytesförhållandet förbättrades handelsbalansen med drygt eu halv miljard kronor. I riksbankens officiella beräkning av bytesbalansen (»bytesbalans I») har detta jämfört med de preliminära beräkningarna medfört eu upprevidering av saldot med närmare 150 miljoner kronor, varefter dock kvarstår ett redovisat underskott om 1 214 miljoner kronor. Denna utfallsberäkning visar att bytesbalansen, trots inträffad försämring av bytesförhållandet, på något 100-tal miljoner kronor när undergått den förstärkning som emotsågs i finansplanen 1966. — Emellertid föreligger numera från konjunkturinstitutets sida en uppskattning av de tänkbara felen i den statistiska redovisningen av bytesbalansens betalningsströmmar. Den justering som institutet tills vidare förordar sammanfaller med den som finansdepartementet uppskattningsvis framlade i årets finansplan. Denna justerade bytesbalans (»bytesbalans II») visar ett förmånligare utfall såväl med avseende på nivå som utveckling. Underskottet i denna balans 1966 stannar nämligen vid 714 miljoner kronor och förstärkningen jämfört med föregående år uppgår till i runt tal 350 miljoner kronor.

Sammanlagt har användningen av varor och tjänster för inhemska ändamål enligt de nya beräkningarna endast ökat med 1,8 %. Ett tillskott till den totala efterfrågan har uppkommit därigenom att exportvolymen av varor och tjänster stigit mera än importvolymen. Eftersom detta tillskott likväl stannat vid vad som motsvarat 0,8 % av nationalprodukten har den

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1967

totala efterfrågans tillväxt inte blivit större än 2,6 %, dvs. det ökningstal som i det föregående angivits för nationalproduktens tillväxt. I förhållande till de närmast föregående åren innebär detta en påtaglig dämpning av den totala produktionens tillväxt som, ehuru främst bestämd från efterfrågesidan, till en del kan återföras på sådana faktorer som den onormala väderleken — som inverkade störande på byggnadsverksamheten — och det försämrade skördeutfallet.

Även vid en jämförelse med de prognoser som — för drygt ett år sedan, respektive för ett år sedan — framlades i preliminär och reviderad nationalbudget 1966 framstår den inhemska efterfrågans tillväxt som oväntat låg. En väsentlig del av denna icke förutsedda begränsning faller på den privata konsumtionen. Dess jämfört med prognoserna svaga utveckling kan till någon del förklaras av särskilda omständigheter såsom sena retroaktiva löneutbetalningar och speciella förhållanden på bilmarknaden. Utfallet kan däremot inte återföras på att den genomsnittliga förtjänstökningen blivit lägre, ej heller på att prisstegringen blivit högre än vad som beräknats. Däremot har lönesumman enligt de nya beräkningarna fått ett oväntat lågt bidrag från den s. k. sysselsättningseffekten. Vidare har felbedömningar av den direkta skattens samlade belopp spelat in.

Den jämförelsevis svaga konsumtionsökningen kan således till en del tolkas som en passiv effekt av sysselsättningens utveckling. De opåräknat starka efterfrågebegränsningar, som uppkommit genom dämpad tillväxt av kommunernas investeringar, mindre ökning än väntat av näringslivets investeringar samt direkt minskning av bostadsbyggandet och lagerinvesteringarna, framstår härvid som tidigare led i orsakskedjan. Till en del kan dessa efterfrågebegränsningar företrädesvis uppfattas som en följd av återhållande ekonomisk politik (bostäder och kommunala investeringar) men därutöver har de också (för företagens del) inneburit en anpassning till ett hårdare ekonomiskt klimat.

Dämpningen av efterfrågetrycket fick begränsad effekt på lönekostnadernas utveckling som till stor del bundits genom avtalsrörelsen. Trots en viss minskning av löneglidningen steg sålunda arbetskraftskostnaderna för industriarbetare med drygt 9 % per timme mellan 1965 och 1966, vilket dock var drygt 2 procentenheter mindre än närmast föregående år. I än mindre grad har det lägre efterfrågetrycket fått omedelbara effekter på konsumentprisernas utveckling. Utfallet kom i stort sett att motsvara de mera pessimistiska prognosalternativen inför 1966. Prisstegringen under loppet av 1966 uppgick sålunda till 4,7 % enligt långtidsindex. I synnerhet har kostnadsgenomslaget på hemmamarknaden (som i prisanalysen framträder i den s. k. restfaktorn) blivit ovanligt framträdande. Kostnadsgenomslaget i denna bemärkelse har sålunda blivit nära en procentenhet högre än vad som erfarenhetsmässigt kunnat förväntas med hänsyn till den för året genomsnittliga lönekostnadsstegringen. Utfallet kan åtmin­

Bil. 7: Reviderad nationalbudget för år 1967 5

stone delvis förklaras av att lönekostnadsstegringen varit särskilt kraftig inom servicenäringarna, speciellt för lågavlönade. Prisutvecklingen 1966 var märklig även så tillvida att varken importpriser, jordbrukspriser eller färskvarupriser i nämnvärd grad bidrog till prisuppgången. Det var härigenom prishöjningen under loppet av år 1966 kunde underskrida 5 %.1

På arbetsmarknaden fick det minskade efterfrågetrycket tydligare uttryck och utvecklingen har fortsatt i samma riktning under början av 1967. Omslaget har också satt sina spår i inkomstberäkningarna för 1966. Den s. k. sysselsättningseffektens bidrag till lönesummans tillväxt 1965—1966 uppskattas nu endast till 0,2 % mot ca 1,8 % året dessförinnan. Vidare beräknas löneglidningen för industriarbetare ha sjunkit till 4 1/4 mot 5 3/4 % 1964—1965. För byggnadsarbetare beräknas den ha stannat vid drygt 2 1/2 %. En påtaglig minskning av sysselsättningseffekten hade sannolikt varit ofrånkomlig av utbudsskäl men nedgången synes ha förstärkts genom efterfrågans dämpning. Bakom sysselsättningseffektens nedgång förefaller att i stor utsträckning ha legat sådana företeelser som mindre förekomst av övertids- och extra arbeten samt en uppbromsning vad beträffar utvecklingen av gifta kvinnors förvärvsarbete. Vidare har den öppna arbetslösheten ökat men uppgången i arbetslöshetsprocenten 1965—1966 stannar i genomsnitt vid tre tiondels procentenheter (från 1,1 </<> till 1,4 %). Företagsnedläggelser och driftsinskränkningar ökade i omfattning under 1966. Antalet arbetstagare inom industrin som berördes av varsel om driftsinskränkningar uppgick under 1966 till 19 700 mot 7 400 ett år tidigare. Under första kvartalet 1967 var antalet 7 200 mot 7 100 under fjärde kvartalet 1966. Mot bakgrunden av dessa tal framstår uppgången i den registrerade arbetslösheten för industriarbetare — om ca 4 000 personer mellan första kvartalen 1966 och 1967 — otvivelaktigt som jämförelsevis begränsad. Arbetskraftsefterfrågan på den svenska arbetsmarknaden förefaller dock under första kvartalet 1967 ha varit lägre än på länge. Trycket på arbetsmarknaden har lättat avsevärt, vilket bl. a. kommit till uttryck i lägre antal obesatta platser, högre arbetslöshet och minskad rörlighet. En närmare analys försvåras dock av att konjunkturmässiga, strukturella och klimatbetingade effekter sammanfaller.

I den preliminära nationalbudgeten framhölls att den interna efterfrågans avtagande tillväxt 1966 endast i begränsad mån kunnat av näringslivet kompenseras genom ökad avsättning på exportmarknaderna till delvis pressade priser. Värdet av den totala avsättningen hade såvitt då kunde överblickas stigit mindre än de totala kostnaderna och vinstsumman syntes

1 Prisstegringen under loppet av 1966 blev sålunda inte högre än vad som preliminärt angavs i finansplanen 1967 utan obetydligt lägre. Föreställningen att det skulle förhålla sig tvärtom beror på i och för sig förklarliga missförstånd vid tolkningen av den officiella prisstatistiken (se avsnittet om konsumentpriserna i kapitel VI). Mellan genomsnittslägena för 1965 Och 1966 har däremot prisuppgången beräknats till ett så högt tal som 5,6 %, en höjning som även påverkats av den skärpning av konsumtionsbeskattningen som inträdde 1 juli 1965.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

ha sjunkit. Denna bedömning har sedermera bekräftats av rapporter om företagens bokslut. Bilden av företagens finansiella utveckling har däremot förändrats så tillvida som kreditgivningen till näringslivet enligt mera definitiva uppgifter inte ökat utan har hållits oförändrad från 1965 till 1986. Stagnationen i företagens upplåning kan delvis förmodas vara bestämd från efterfrågesidan och därvid främst ha samband med lagerinvesteringarnas utveckling. Trots nedgången i dessa investeringar har en viss likviditetsförsämring dock inte kunnat undvikas inom industrin. Statistiska centralbyråns undersökning av likviditeten inom större och medelstora industriföretag visar nämligen att deras egna likvida medel (kassa, bank, postgiro) minskat med 450 miljoner kronor och att härvid inte heller fjärde kvartalet —• med hänsyn till säsongen — inneburit någon förbättring. Några positiva likviditetseffekter hade således ännu inte märkts inom industrin av det kraftiga kreditflödet till i första hand bostadssektorn, vilket ju rimligen med tiden borde ge sig till känna även inom andra sektorer.

Under de första månaderna 1967 kännetecknades den ekonomiska utvecklingen såväl i Sverige som i stor utsträckning internationellt av en osäker stämning och en matt efterfrågan. Svaghetspunkter i utvecklingen förefaller att ha funnits såväl vad gäller privat konsumtion som näringslivets investeringar och lager. Nya investeringsinitiativ har av statistiken att döma varit tunnsådda inom svensk industri under tiden december-februari och detta förhållande kan möjligen ha ett samband med likviditetsförsvagningen fram till årsskiftet. Sedd med utgångspunkt från bedömningen i årets preliminära nationalbudget innebar denna utveckling ingen överraskning men svaghetsmomenten får sägas ha varit mera markerade än väntat.

Åtskilliga tecken tyder emellertid på att en vändpunkt i stämningsläge och utveckling inträffat mot slutet av årets första kvartal. Svaren på konjunkturinstitutets senaste barometerundersökning är präglade av en försiktig optimism i fråga om produktionsutsikter och orderingång och en sådan inställning utmärker även länsarbetsnämndernas marsrapporter. Den ökade tillförsikten gäller delvis även verkstadsindustrin. Det kan vidare synas symptomatiskt att successiva kompletteringar av det inkomna materialet har givit mera positiva utslag. Prognoserna pekar alltjämt på att utvecklingen av såväl privat konsumtion som lagerinvesteringar kommer att intensifieras eller stärkas under årets senare hälft. Byggaktiviteten kommer i varje fall under andra och tredje kvartalen att öka väsentligt. Dessutom finns vissa skäl att räkna med en parallell förändring av konjunkturbilden i Västeuropa med återverkningar även på Sveriges ekonomi.

Den totala produktionen inom Västeuropa väntas visserligen vid helårsbedömning stiga i något lägre takt i år än i fjol, men bakom helår stalen döljer sig en utveckling som kring årsskiftet försiggått i dämpat tempo och som väntas ta förnyad fart under den följande delen av året. Dämpningen under senare delen av 1966 och de första månaderna 1967 sammanhängde troligen

Bil. 7: Reviderad nationalbudget för år 1967 7

delvis med en försvagning av lagerinvesteringarna som kan ha haft större intensitet än varaktighet. Även näringslivets investeringar och bostadsbyggandet berördes emellertid av avmattningstendenserna. Botten i konjunktursvackan kan nu vara nådd och förväntningarna är inställda på en uppgång under återstoden av året i bl. a. Storbritannien och Västtyskland. Utvecklingen i Förenta staterna bedöms komma att visa ett liknande mönster låt vara att förändringen väntas bli mindre markerad. Den snabba omställning som skett av den ekonomiska politiken såväl i Västeuropa som i Nordamerika, med en markerad övergång till en lättare kreditpolitik, styrker sannolikheten av sådana aecelerationstendenser i den internationella ekonomiska utvecklingen. Med dessa utgångspunkter har det förefallit motiverat att förutsätta att en något mera optimistisk stämning numera råder inom näringslivet och att utgå från detta vid bedömningen av enkäter och annat informationsmaterial som legat till grund för följande prognoser för Sveriges ekonomi 1967.

Exporten väntas enligt konjunkturinstitutets reviderade prognoser totalt sett bibehålla sin tillväxttakt och öka i volym med 6,5 % från 1966 till 1967. Bortsett från fartyg visar dock återstoden av exporten en klar avsaktning i sin utveckling. Mot en tillväxt på drygt 9 % 1965—1966 väntas nämligen en fortsatt ökning med 6 % 1966—1967. För färdigvaror sjunker tillväxttakten från 15 % till drygt 8 %. Sedan årsskiftet synes utsikterna ha förbättrats något i fråga om järn och stål — åtminstone vad beträffar volymen. I övrigt är förändringarna förhållandevis små. De kraftigaste volymökningarna i förhållande till 1966 väntas sålunda för fartyg (25 %), järn och stål (11,5 %) samt gruppen övriga varor (10,5 %). För verkstadsprodukter utgör den väntade uppgången 7,5 %, för papper 6 % och för massa 4 %. En nedgång väntas inte blott för malmexporten (3,5 %) utan även för utförseln av trävaror (2,5 %). I genomsnitt för hela exporten väntas i det närmaste oförändrade priser.

Näringslivets investeringar i byggnader och maskiner beräknas nu öka med 3 % i volym från 1966 till 1967. Industrins investeringsvolym väntas bli i det närmaste oförändrad totalt sett; för industribyggena förutses en nedgång med 3,5 %, för maskiner en uppgång med 1,5 %. En förutsättning för att dessa prognoser skall uppfyllas för industrins del synes emellertid vara att sedvanlig påfyllnad av investeringsplanerna 1967 sker i förhållandevis stor omfattning, såsom exempelvis skedde 1963, ett år som präglades av successivt stigande investeringsvilja inom industrin. — Handelsflottans investeringar väntas från den höga nivå som uppnåddes 1966 stiga med ytterligare 8 % i volym, medan byggnader för handel m. m. trots investeringsavgiften beräknas öka i volym med någon procent. Detta förklaras delvis av att igångsättning medgavs i betydande omfattning under tiden närmast innan avgiften trädde i kraft. Vidare väntas i år åtskilliga byggstarter för hotell- och lagerbyggnader, som inte träffas av avgiften. — Lagerinveste-

8 Kungl. Maj ds proposition nr 125 år 1967

ringarna beräknas sjunka ca 300 miljoner kronor, vilket efter den starka nedgången 1966 kommer att innebära att den beräknade lagerökningen 1967 __om ca 450 miljoner kronor — blir förhållandevis låg. Inberäknat lager synes ökningen av näringslivets totala realkapitalbildning bli tämligen begränsad eller 1 %. Kommunernas investeringar kan väntas öka med 10,5 % i volym. Landstingens byggen, som främst gäller sjukhus och endast i ringa grad påverkas av investeringsavgiften, beräknas alltjämt öka med 25 %, medan övriga kommunala bygginvesteringar beräknas stiga med 6 %. Härvid förutsätts en i viss mån återhållande verkan av investeringsavgiften. Investeringen i maskiner och andra inventarier torde för kommunernas del öka förhållandevis kraftigt. För statliga investeringar väntas nu en nedgång med drygt 2 %. Nedgången följer av de betalningsramar som numera gäller för den militära materielanskaffningen innevarande år. — I nuvarande lätta kreditmarknadsläge är det emellertid tänkbart att den sålunda vidtagna regleringen av betalningsströmmarna till försvarets leverantörer under en övergångstid får begränsad effekt på de faktiska leveranserna av utlagda beställningar. Likviderna kan uppskjutas och leverantörerna är medvetna om att den slutliga betalningen inte kan äventyras. För bostäder beräknas en ökning av investeringsvolymen med 8,5 %. Kalkylerna utgår alltjämt från en ram för igångsättning om 90 000 lägenheter imder 1967, varav huvuddelen under andra och tredje kvartalen. Vidare beaktas i dessa beräkningar även effekterna av att nära 6 000 lägenheter redovisades som igångsatta under fjärde kvartalet 1966 utöver vad som beräknades i den preliminära investeringskalkylen för 1967. Totalt väntas investeringsvolymen 1967 stiga 4 % — lagren ej inräknade. Byggnads- och anläggningsverksamheten väntas öka med 5,5 %, medan maskininvesteringarna endast beräknas stiga med 2,5 % totalt och med 2 %, om man bortser från handelsflottan. Inberäknat lager blir den totala investeringsökningen knappt 3,5 %. Beträffande inkomster, priser och konsumtion visar de reviderade kalkylerna följande: Mellan 1966 och 1967 beräknas lönesumman öka med nära 6 % till följd av avtalshöjningar, med 2 1/3 % till följd av löneglidning samt med 1/2 % som nettoeffekt av sysselsättningsförändringar. Totalt beräknas lönesumman öka med nära 9 %. Till följd av begränsad tillväxt av enskilda företagares inkomster beräknas faktorinkomsterna (löner och företagarinkomster) stiga mindre eller med 7,7 %. Sedan inverkan beaktats av socialförsäkringsutfall samt hushållens ökade nettoinbetalningar till det offentliga kvarstår en ökning av de disponibla inkomsterna med 7,3 %. Konsumentpriserna kan under loppet av 1967 beräknas stiga med 4,8 %, varav 1,1 procentenheter kan återföras på höjda indirekta skatter. Mellan

Bil. 7: Reviderad nationalbudget för år 1967 9

genomsnittslägena för kalenderåren 1966 och 1967 väntas uppgången likaledes bli 4,8 %. En av utgångspunkterna för dessa beräkningar har varit att arbetsgivarnas totala kostnad per timme i genomsnitt för samtliga anställda fortsätter att stiga med drygt 9 % 1967. Med hänsyn till den jämförelsevis kraftiga prisuppgången under årets två första månader har det vidare förefallit motiverat att räkna med en halv procents extra kostnadsgenomsiag, vilket dock skulle innebära en något lägre sådan tilläggseffekt än under 1966. Vid den förutsatta prisuppgången 1967 beräknas de realt disponibla inkomsterna öka med knappt 2 1/2 %, vilket är 1 % högre än föregående år. Den privata konsumtionens volym har prognoserats med samma metodik som användes i den preliminära nationalbudgeten. Sålunda förutses en uppgång med knappt 3 % mellan 1966 och 1967. Kraftig tillväxt väntas framför allt för konsumtionen av varaktiga varor. Den offentliga konsumtionen väntas öka med 5,5 %, varav den kommunala med 7 % och den statliga med knappt 3 %. Med ledning av den förväntade efterfrågans tillväxt har importvolymen beräknats stiga med 5 %. Importpriserna väntas öka med knappt 1 %. Trots den försämring i terms of trade som härigenom sker, minskar enligt dessa kalkyler handelsbalansens underskott med drygt 100 miljoner kronor. Turistnettot förutses komma att försvagas med ytterligare drygt 150 miljoner kronor och därigenom nå ett minusvärde av 900 miljoner kronor. För sjöfartsnettot emotses däremot en positiv förändring med drygt 100 miljoner kronor. Vidare förutses fortsatt stegring av ininussaldot för övriga löpande betalningar. Tjänstebalansens netto sådant som detta med tillgängliga statistiska uppgifter sammanställs av riksbanken väntas härigenom komma att försvagas med 140 miljoner kronor, varav ca 50 miljoner kronor utgör en beräknad ökning av balansens redovisningsfel. Det verkliga utfallet av tjänstebalansen blir enligt denna bedömning en försvagning med 90 miljoner kronor. För bytesbalansen innebär detta ingen nämnvärd saldoförändring 1966— 1967. Kalkylmässigt sker eu obetydlig förbättring med 15 miljoner kronor. (Detta avser med tidigare använd terminologi bytesbalans II. Bytesbalans I kan väntas komma att försvagas med 35 miljoner kronor.) Varvens kreditgivning till utlandet ökar avsevärt från 1966 till 1967 och det är bl. a. med hänsyn till detta förhållande väl tänkbart att valutareserven kan komma att minska några hundra miljoner kronor under 1967. En sammanfattning av försörjningsbalansens olika delposter visar att nationalproduktens tillväxt 1966—1967 kan beräknas till 3,7 %. Detta innebär en märkbart större ökning än 1966. Den inhemska efterfrågan väntas stiga med 3,4 % mot endast 1,8 % föregående år. Vid en sådan tillväxttakt för produktionen väntas inte någon mera påtaglig skärpning av efterfrågetrycket på arbetsmarknaden. Under »normala»

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

Tabell 1:1. Reviderad försörjningsbalans 1966—1967

Procentuell Miljoner Förändring 1966—1967

—

volymföränd- kronor 1966

ring 1965—1966 miljoner procentuell

kronor i volymför-

1966 års ändring

priser

T illgång

Bil. 7: Reviderad nationalbudget för år 1967 11

Tabell 1:2. Betalningsbalansen 1S63—1967

Miljoner kronor, löpande priser

1963 1964 1965 1966 1967

prognos

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

lande tendens mot slutet av 1967 och under första halvåret 1968, om ingen ytterligare planpåfyllnad äger rum. Under första halvåret 1968 beräknas industribyggandet — med ledning av de planuppgifter som nu står till buds ~ bli 10 % läSre än under första halvåret 1967 (jämfört med andra halvåret 1967 skulle detta dock innebära en klar uppgång), medan handelns byggande skulle bli 18 % lägre. Bostadsbyggandet skulle med en bibehållen ram om 90 000 lägenheter även nästa år, sjunka 4 % i volym från 1967 till U68. För industrins maskininvesteringar skulle tendensen av nuvarande planuppgifter att döma däremot snarast vara stigande första halvåret 1968. Om den här framlagda bedömningen är riktig kommer 1967 i genomsnitt — om än med vissa variationer under årets lopp — att präglas av samma arbetsmarknadsläge som 1966. Sistnämnda år medförde en klar sänkning av utnyttjandegraden av kapaciteten inom vår ekonomi och däribland inte minst vad gäller arbetskraften. Den förhållandevis låga tillväxten 1966 återspeglar i stort sett övergången från ett läge med högt uppdrivet kapacitetsutnyttjande till ett läge med något lägre kapacitetstryck. Utvecklingen 1966 1967 förutses medföra eu tillväxt som kan betecknas som normal — eller åtminstone i det närmaste normal — och efterfrågetrycket på arbetsmarknaden väntas inte stiga. Balansen på arbetsmarknaden bedöms för närvarande som tämligen tillfredsställande, dock närmast under förutsättning att efterfrågan inte ytterligare försvagas. Den inträffade dämpningen är, om inte helt, så i varje fall till stora delar ett resultat av den förda ekonomiska politiken. Dess syfte har varit att begränsa den inhemska efterfrågan för att därigenom bereda utrymme för den insats av resurser som har krävts för att nytesbalansen skulle kunna förstärkas. Härutöver har kraven på lägre pris- och kostnadsstegring kunnat motivera en begränsning också av den totalt effektiva efterfrågan (vilket alltså måste innebära att den inhemska efterfrågan sjunker mera än vad som kompenseras av ökad resursinsats för externa ändamål). Kraven på ökad pris- och kostnadsstabilitet har framförts såväl med hänvisning till behovet av inre ekonomisk balans som av omtanke om det svenska näringslivets internationella konkurrensförmåga på längre sikt. Den begränsning av den inhemska efterfrågans tillväxt som inträffade 1965 1966 har otvivelaktigt bidragit till en viss förstärkning av utrikesbalansen. Den ökade insatsen på denna sektor kan dock knappast ha medfört ett fullständigt utnyttjande av det kapacitetsutrymme som bör ha uppkommit. Detta skulle sannolikt ha förutsatt en högre intensitet i den efterfrågan som utifrån riktat sig mot det svenska näringslivet. Med hänsyn till den starka ökningen av färdigvaruexporten förefaller det däremot inte troligt att kostnadsläget hitintills skulle ha varit det avgörande hindret för en ytterligare exportökning. Mera besvärande har kostnadsläget troligen varit för verksamheten inom de hemmanäringar som är utsatta för internationell konkurrens, däribland främst beklädnadsindustrierna och numera väl även

Bil. 7: Reviderad nationalbudget för år 1967 13

turistnäringen. Med det dämpade efterfrågetryek som numera allmänt föreligger inom det svenska näringslivet och på arbetsmarknaden borde en ytterligare förstärkning av utrikesbalansen utan svårighet kunna uppnås vid en livligare internationell efterfrågan. De mest lättvunna resultaten kan påräknas i den mån en sådan efterfrågan riktar sig mot järnmalm och trävaror, där kapacitetsreserverna är förhållandevis störst och mest lättillgängliga, men sådana finns för närvarande även inom verkstadsindustrin och andra exportnäringar. Med hänsyn till kraven på fortsatt förstärkning av bytesbalansen är det angeläget att dessa reserver inte utplånas därigenom att den inhemska efterfrågan ånyo släpps på i allt för hög grad. Från denna synpunkt bör de i stället i rimlig utsträckning hållas disponibla intill dess att en tillräcklig efterfrågan utifrån gör sig gällande.

Med avseende på det andra huvudmålet för stabiliseringspolitiken har dämpningen i den totala efterfrågans utveckling inte lett till några snabba resultat. Vad beträffar lönekostnadsstegringen, som från 1968 till 1987 för industriarbetare och timme uppskattas till ca 9,5 %, kan det ifrågasättas om inte ett så högt värde ger uttryck för den bindning som ofrånkomligen följer av det gällande avtalet snarare än det återspeglar det nuvarande arbetsmarknadsläget. Det visserligen ofullkomliga samband som kan spåras mellan arbetskraftsefterfrågan och lönekostnadsutveckling tyder på att den senare för närvarande ligger ett par procentenheter över det normalvärde som skulle svara mot det aktuella arbetsmarknadsläget. Under loppet av 1968 kan man emellertid till följd av avtalets konstruktion räkna med en något lägre lönekostnadsstegring av storleksordningen 7 % för industrins arbetarpersonal — detta under förutsättning av oförändrad löneglidning1; vid en dämpad löneglidning skulle ett något lägre tal kunna ifrågakomma.

Under den senaste 12-månadersperiod som nu är statistiskt belyst bär lönestegringstakten i de stora industriländerna i Västeuropa varit 3 å 4 procentenheter lägre än i Sverige. Detta gäller även för Schweiz och Förenta staterna. I flertalet av dessa länder har vidare prisstegringstakten varit påtagligt lägre. Dock har prisuppgången under loppet av 1966 som regel överstigit 3 %. Man kan inte utesluta möjligheten av att löne- och prisutvecklingen i de ledande industriländerna en tid framöver kommer att försiggå i en påtagligt lägre takt än den nu har i Sverige och att skillnaden blir större än vad som i längden kan uppvägas av en — som vi hoppas — snabbare produktivitetstillväxt i vårt land. Med hänsyn till den internationella konkurrensens krav är det därför tänkbart att lönekostnadsstegringen i Sverige måste sänkas åtminstone till säg 6 % per år, vilket under gynnsamma förutsättningar skulle vara förenligt med konstanta eller obe­

1 På grund av fasförskjutning kan kostnadsstegringen beräknas bli nära en halv procentenhet större vid en jämförelse 1967—1968 (dvs. mellan genomsnittsnivåerna för 1967 och 1968). Förklaringen till att lönekostnadsstegringen totalt kan väntas bli klart lägre 1968 ligger dels däruti att löneökningen enligt avtal blir lägre dels däruti att det 1968 inte sker någon ytterligare betydande ökning av arbetsgivarnas 1967 kraftigt ökade sjukförsäkringskostnader.

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

tydligt stigande exportpriser och 2 å 3 % årlig ökning av konsumentpriserna. Självfallet är det inte uteslutet att det kommer att bli nödvändigt att söka uppnå en än mera vittgående pris- och kostnadsstabilisering. Man kan fråga sig vilka krav som måste ställas på den allmänna ekonomiska politiken, balansen på arbetsmarknaden och på arbetsmarknadsparternas agerande, om en sådan dämpning i kostnadsutvecklingen skall kunna förverkligas.

Den åtstramningspolitik som förts kan möjligen ha medverkat till den försvagning av företagsvinsterna som inträffat 1966. Oavsett om en sådan inverkan föreligger eller ej är det väl obestridligt att det finns risker för att försämringen av räntabilitet och självfinansieringsmöjligheter kan få oförmånliga verkningar på näringslivets fortsatta utbyggnad och utveckling. Skulle, trots de ansträngningar som nu görs att genom delvis nya former för kreditförmedlingen stimulera företagens investeringsvilja, en stagnation eller begränsad tillbakagång inträda i utvecklingen av näringslivets investeringar, blir allvaret härav givetvis beroende av avbrottets längd. Oavsett vilken inställning som på mera principiella grunder kan intas till frågan om hur och i vad mån näringslivets investeringar bör prioriteras i förhållande till andra behov i samhället, synes det nämligen obestridligt att eu eftersatt utveckling av företagens realkapitalbildning med tiden kan förmodas återverka menligt på produktivitetsutvecklingen inom näringslivet. Därmed minskas det utrymme som med bibehållen internationell konkurrensförmåga kan anslås till fortsatt lönekostnadsstegring och strängare krav kommer förmodligen med tiden att få ställas på balansen på arbetsmarknaden.

Här skall emellertid frågan om företagens kreditförsörj ning och den allmänna ekonomiska politiken beröras ur den mera begränsade aspekten av balansläget 1967 inom samhällsekonomin.

Åtstramningen 1966 fick sin styrka därigenom att det samtidigt inträffade en betydande nedgång i lagerinvesteringarna och en av ekonomiskpolitiska åtgärder i hög grad influerad åtdragning av privat konsumtion, bostadsbyggande och kommunala investeringar. Finanspolitiken i vidaste bemärkelse1 var otvivelaktigt restriktiv och detta trots att de traditionella indikatorerna för finanspolitik i mera begränsad bemärkelse — dvs. budgetsaldot och statens finansiella sparande — gav ett motsatt utslag. Att så blev fallet berodde för övrigt delvis därpå att den allmänna ekonomiska politiken genom sina stabiliseringseffekter på indirekt väg bidrog till att begränsa statens inkomster och i vissa fall öka dess utgifter.

Innevarande år svarar bostadsbyggandet och de kommunala investeringarna för de mest expansiva inslagen i den ekonomiska utvecklingen. Sålunda emotses — vilket närmare framgår av följande uppställning — en

1 Härmed åsyftas alla ekonomisk-politiska åtgärder av finansiell innebörd med undantag för sådana som avser att direkt påverka kreditgivningen till näringsliv och hushåll.

Bil. 7: Reviderad nationalbudget för år 1967 15

Procentuell för- Förändring av ändring av verk- nettofinansiesamhetens ringsbehovet i volym inom den miljoner kronor sammanslagna sektorn

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

II. Det internationella läget

1. Sammanfattande översikt

Den internationella ekonomiska utvecklingen 1966 präglades i huvudsak av fortsatt högkonjunktur. För hela OECD-området beräknas den totala produktionen ha varit inemot 5 % högre än 1965 vilket innebär en endast obetydligt lägre tillväxt än 1964—1965. Expansionen var liksom under de närmast föregående åren snabbast i Nordamerika medan den västeuropeiska tillväxttakten stannade vid ungefär 3,5 %. Skillnaden i ökningstakt mellan de olika länderna i Västeuropa tenderar snarast att ha tilltagit. Frankrike och Italien svarade för den snabbaste tillväxten — 5 å 5,5 % — men även i Norge och Nederländerna var expansionstakten alltjämt hög. I Storbritannien, Västtyskland och några av de mindre industriländerna blev produktionsökningen väsentligt lägre; lägst eller ca 1,5 % blev den i Storbritannien, där åtstramningspolitiken måst drivas hårdast. Allmänt sett utgör den avsaktning som i många länder inträtt i tillväxten till stor del en ofrånkomlig följd av ett ansträngt resursläge som begränsat den möjliga expansionstakten. Härtill kommer emellertid att en ytterligare begränsning uppkommit som följd av en återhållande ekonomisk politik. Denna har främst motiverats av hänsyn till den yttre balansen men har härutöver haft sin grund i ökade ambitioner att stabilisera pris- och kostnadsutvecklingen, i viss mån av rent interna skäl. Uppgiften att komina till rätta med eu alltför ansträngd arbetsmarknad, tilltagande löne- och prisstegringar, samt i vissa fall, vidgade gap i handels- och betalningsbalansen anförtroddes härvid i första hand kreditpolitiken. Delvis under inverkan av denna restriktiva ekonomiska politik avtog tillväxttakten under loppet av 1966. Inte endast i Västtyskland, Storbritannien och vissa av de mindre industriländerna i Västeuropa utan även i Nordamerika inträdde under tredje och i synnerhet fjärde kvartalet en påtagligt mattare produktionsutveckling samt i vissa fall en märkbar uppgång i arbetslösheten. Den uppkomna situationen innebar i varje fall för Västtysklands och Storbritanniens del även en viss förstärkning av den yttre balansen och föranledde en förhållandevis snabb omställning av den ekonomiska politiken. Sålunda skedde en tämligen utbredd övergång till en lättare kreditpolitik samtidigt som inriktningen mot en något restriktivare finanspolitik i stort sett bibehölls. Den tendens till försvagning av budgetsaldona som uppkommit til! följd av den lägre expansionstakten och dess återverkningar på statsinkomsterna synes man dock i flertalet länder ha ansett sig böra lämna utan motåtgärder. Ränterörelserna

Bil. 7: Reviderad nationalbudget för år 1967 17

Tabell II: 1. Bruttonationalproduktens tillväxt i olika länder och länderområden 1965—1967

Procentuella volymförändringar från närmast föregående år. Siffrorna för 1965 och 1966 avser utfall, för 1967 prognoser

1964—1965 1965—1966 1966—1967

(prognos)

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

Diagram K: 1. Industriproduktionen i olika länder och länderområden 1964—1967

Index: 1963 = 100. Säsongrensade kvartals- resp. månadssiffror

Västtyskland

Förenta staterna

no - Frankrike

Västeuropa Italien

no -

Storbritannien Sverige

L—_ _ _ _ L__ __ _ _ I_ _ _ _ _ _ L__

1964 1965 1966 1967 1964 1965 1966 1967

Anm. Tunna kurvlinjer bygger på månadsdata.

Källa: OECD.

mellan halvåren 1966 av konsumentprisstegringarna i olika länder visar, att den nordamerikanska prisuppgången endast överträffades av våra nordiska grannländer samt Schweiz medan övriga länder och då speciellt EECländerna visade lägre ökningstal. Takten i lönestegringarna är fortfarande lägre i Förenta staterna än flerstädes i Västeuropa men den senaste tidens utveckling antyder att den snabbare stegring som inletts för Förenta staternas del kan komma att fortsätta under 1967. En något mer dämpad pris- och lönestegringstakt i Västeuropa under det närmaste året förefaller däremot sannolik.

Det internationella varuutbytet blev under fjolåret oväntat livligt, ökningen blev jämfört med 1965 ca 11 % mot en uppgång om ca 8 % 1964— 1965. Bakom denna acceleration låg bl. a. en 20-procentig importökning till Förenta staterna och en starkt ökad handel med råvaror till vilken den kanadensiska exporten av vete till Sovjetunionen påtagligt bidrog. Den yttre balansen försvagades i bl. a. Förenta staterna, medan den förstärktes i exempelvis Japan och Västtyskland. Tendenserna i den västeuropeiska

Bil. 7: Reviderad nationalbudget för år 1967 19

varuhandeln gick i övrigt i riktning mot minskande underskott i Storbritannien och ökande underskott i Frankrike, Italien och Norge samt i viss grad även i Danmark och Finland. Innebörden härav var en annan och allvarligare för de nordiska länderna med relativt obetydliga valutareserver än för Frankrike och Italien som har mera betryggande valutareserver och befinner sig i ett annat skede i konjunkturcykeln.

Råvaruländernas valutareserver ökade under fjolåret i huvudsak som en följd av en förbättrad handelsbalans. Påfyllningen skedde företrädesvis bland de utvecklade sterlingländerna medan de underutvecklade ländernas reserver reducerades från och med andra halvåret. De senares importutveckling förefaller med en fördröjning av inemot ett år vara nära nog direkt avhängig förändringen i valutareserven. Härav borde följa en lägre importökningstakt för dessa länder 1967. För de utvecklade råvaruländerna däremot synes man med hänsyn till den inhemska efterfrågeutvecklingen i dessa kunna räkna med eu positiv effekt på industriländernas utveckling 1967 via en ökad import från dessa.

De bedömningar som nu kan göras av konjunkturutsikterna för innevarande år pekar mot att expansionstakten 1966—1967 kan komma att bli drygt 1 procentenhet lägre än 1965—1966 för OECD-länderna totalt. De lägsta ökningstalen kan emotses för Storbritannien och Västtyskland och de högsta för Japan, Italien, Frankrike och Norge. För Nederländerna, Belgien, Schweiz och Österrike väntas tillväxten bli mellan 2 och 3 %, vilket skulle innebära en klart lägre ökningstakt för Nederländerna och Österrike samt en ungefär oförändrat svag expansion för Belgien och Schweiz. Tillväxttakten i den nordamerikanska ekonomin väntas inte längre komma att skilja sig nämnvärt från den västeuropeiska. Ej heller synes skillnaden i prisoch kostnadsutveckling komma att bli särskilt markerad mellan dessa områden. De tillgängliga produktionsresurserna kan väntas bli jämförelsevis högt utnyttjade i Japan och de västeuropeiska länder som under 1966 hade en förhållandevis expansiv produktionsutveckling såsom Frankrike, Italien och Norge.

Den förväntade lägre produktionstillväxten från 1966 till 1967 har i de flesta fall sin huvudsakliga grund i den låga tillväxttakt som varit rådande under slutet av 1966 och första kvartalet i år. Under återstoden av året beräknas produktionstillväxten komma att tillta i såväl Storbritannien som Västtyskland. Utvecklingen i Förenta staterna bedöms komma att uppvisa ett liknande mönster men här torde dock accelerationen bli svagare; andra kvartalets kapacitetsutnyttjandegrad kan i stort sett väntas bli bestående året ut.

Den utveckling mot en lättare kreditpolitik som tog sin början mot slutet av 1966 kan väntas fortsätta och tillsammans med en successivt minskad ledig kapacitet verka pådrivande på investeringsutvecklingen. De privata investeringarnas uppgång 1966—1967 kan dock förväntas bli tämligen blyg­

20 Kungl. Mcij.ts proposition nr 125 år 1967

sam eller t. o. m. helt utebli med hänsyn bl. a. till den låga nivå som i början av året varit rådande i framför allt Storbritannien och Västtyskland. Den låga igångsättningsnivån för bostadsbyggen under 1966 får till följd att dessa investeringar knappast kommer att kunna öka i år jämfört med fjolåret.

Den lägre tillväxt i produktionen som väntas — huvudsakligen i Nordamerika, Storbritannien och Västtyskland — kommer att återspegla sig i en sannolikt lägre ökningstakt för den totala världshandeln i år än de senaste åren. Importökningen till Förenta staterna väntas i år bli väsentligt lägre — kanske endast en femtedel av fjolårets — samtidigt som importstegringstakten till Öststaterna bedöms komma att avta. Bidragande till en lägre värdeökning torde också råvarornas prisutveckling komma att bli. Genomsnittspriserna för dessa kommer i år troligen att ligga några procentenheter under fjolårets som en konsekvens av den prissänkning som inträffade under andra halvåret 1966 och under de första månaderna innevarande år. Läget i Vietnam får här liksom när det gäller den amerikanska ekonomin en betydelsefull inverkan på den fortsatta utvecklingen. Förskjutningar i handelsbalansen mellan olika länder kommer att gå i förstärkande riktning för Storbritannien, Västtyskland och sannolikt även Nordamerika. En försvagning kan förutses för Italien och Frankrike och synes trolig även för vissa mindre industriländer i Västeuropa och är sannolik även för råvaruländerna. 2

2. Länderöversikter

Förenta staterna

I Förenta staterna fortsatte den ekonomiska tillväxten i hög takt 1965— 1966. Bruttonationalprodukten blev realt 5,4 % större än 1965, vilket innebar en endast obetydligt lägre ökning än 1964—1965 (5,9 %). De faktorer som främst verkade i påskjutande riktning var försvarsutgifterna och näringslivets investeringar i såväl lager som fasta tillgångar. Arbetslöshetsprocenten höll sig hela året en eller ett par tiondels procentenheter under de 4 % som tills vidare angetts som ett mål för administrationens sysselsättningspolitik. Sysselsättningen steg med närmare 2 miljoner personer eller drygt 2,5 %. Det genomsnittliga kapacitetsutnyttjandet inom industrin beräknades ligga vid drygt 90 %, att jämföra med ett optimalt utnyttjande som ansetts ligga vid i genomsnitt 92 %. Detta innebar att vissa sektorer hade ett överfullt utnyttjande av sina resurser och att vissa flaskhalsar uppstod. Trots en hög leveranstakt steg orderstockarna fram till senhösten. Timförtjänsterna för industriarbetare fortsatte att stiga i måttlig takt (drygt 3 %). Prisstegringstakten blev emellertid betydligt snabbare än under de närmast föregående åren. Partipriserna för industriprodukter som legat i det närmaste oförändrade mellan 1959 och 1964 steg med ca 2 % från 1965

Bil. 7: Reviderad nationalbudget för år 1967 21

Tabell II: 2. Konsumentpriser 1961—1966

Procentuella förändringar

1961—1965 4:e kv. 1964- 4:ekv. 1965- l:a halvåret 1 :a halvåret

% per år 4:ekv. 1965 4:ekv. 1966 1965—2:a 1966—2:a

halvåret 1965 halvåret 1966

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

Tabell II: 3. Timförtjiinster inom industrin 1961—1966

Procentuella förändringar

1961—1965 4:ekv. 1964- 4:ekv. 1965- l:a halvåret l:a halvåret

% per år 4:ekv. 1965 4:ekv. 1966 1965—2:a 1966—2:a

halvåret 1965 halvåret 1966

Bil. 7: Reviderad nationalbudget för år 1967 23

Till en del torde denna utveckling få ses som en följd av att företagen ställde sig avvaktande i vissa investeringsbeslut med tanke på ett nära förestående återinförande av det 7-procentiga skatteavdraget och vidgade avskrivningsrättigheter. Dessa lättnader hade ännu i mitten av april icke återinförts varför tendensen till sjunkande orderingång kan komma att bli bestående under första halvåret i år. Lagren fortsatte att öka; kvoten mellan lager och leveranser är därmed den högsta och ogynnsammaste sedan 1960—1961. Totalsiffran för lagerökningen döljer dock det faktum att en mycket stor del av uppgången hänför sig till lagren av varor i arbete, en ökning som dels beror på bristande kapacitet, dels på ökad andel försvarsbeställningar av krigsmateriel som är mer tidskrävande att producera. Lagereffekten kan därför överskattas. En dämpning av lagerinvesteringarna förefaller emellertid ofrånkomlig. Ett omslag i denna utveckling anses dock kunna komma att inträda under andra halvåret. Som en följd av en mindre sysselsättningsökning än 1966 och en ökad direkt beskattning får man sannolikt räkna med att den något lägre ökningstakt för den privata konsumtionen som blev rådande mot slutet av fjolåret kan komma att kvarstå. Om den föreslagna skattehöjningen kommer att genomföras är dock något osäkert. Troligen kommer ett eventuellt beslut härom att fattas relativt sent på året, varigenom skattehöjningens inverkan på 1967 års konsumtionsutveckling ändock blir ganska ringa. Hushållens sparkvot beräknas i januari 1967 ha stigit ytterligare upp till drygt 6 % och konsumtionen har följaktligen hållits tillbaka i motsvarande mån. En hög sparnivå har troligen bibehållits även i februari. En återgång till ett mer normalt sparande har förutsatts i bedömningen av konsumtionsutsikterna.

En mycket stor och betydande osäkerhetsfaktor utgör storleken av de militära utgifterna 1967. Mot bakgrunden av den successiva upptrappning av Vietnamkriget och därmed av utgifterna som ägde rum under fjolåret måste det bli fråga om ett efterfrågetillskott, även om utgiftsstegringen skulle plana ut på nuvarande nivå.

Bostadsbyggandet minskade som tidigare framhållits kraftigt under fjolåret. Igångsättningen av nya lägenheter var tredje kvartalet nere på en nivå som låg 40 % under 1965 års. En viss uppgångstendens kunde spåras i november- och decembersiffrorna, en uppgång som bedöms komma att förstärkas under loppet av 1967. Denna bedömning är i hög grad betingad av den klart markerade omläggning som skett i fråga om kreditpolitiken. Under det att finanspolitiken åtminstone delvis behållit en återhållande prägel har nämligen kreditpolitiken sedan hösten 1966 gått i expansiv riktning varom bl. a. en diskontosänkning i april i år vittnar. Realeffekter härav kan väntas inte minst på bostadsinvesteringarnas område. Med hänsyn till den låga igångsättningen av bostadsbyggen under andra halvåret 1966 får man dock räkna med en viss nedgång i de faktiska bostadsinvesteringarna 1966 --1967.

24 Kungi. Maj.ts proposition nr 125 år 1967

Administrationens deklarerade avsikt är att föra en kredit- och finanspolitik som möjliggör en balanserad tillväxt i den amerikanska ekonomin. Siktet anges vara inställt på en ökning av bruttonationalprodukten 1966— 1967 om ca 4 %. Sysselsättningen bedöms härvid kunna öka med 1,8 % (arbetslösheten oförändrad). Det skulle således behövas en produktivitetsökning med 2 å 2,5 % för att en 4-procentig tillväxttakt i totalproduktionen skulle vara möjlig. En sådan förefaller, trots den under det senaste året klart sjunkande tendensen i produktivitetstillväxten, vara möjlig att uppnå.

För att en produktionsökning om 4 % 1967 skall kunna förverkligas, krävs det sannolikt en förhållandevis stark tillväxt av konsumtion och investeringar andra halvåret liksom även ett omslag i lagerutvecklingen. Flertalet bedömare anser att expansionskrafterna borde vara tillräckligt starka för att en viss tillväxt av totalproduktionen skall kunna vidmakthållas under loppet av 1967. Om den sannolika takten för den förväntade produktionsökningen går bedömningarna däremot i sär. Utvecklingen av de militära utgifterna blir givetvis likaså av största betydelse.

Även om den faktiska volymutvecklingen 1967 förefaller att bli något lägre än den av administrationen eftersträvade kan de förestående avtalsuppgörelserna komma att medföra betydande och måhända accelererande löneökningar samt stigande arbetskostnader. Möjligheten att effektivt angripa sannolikt åtföljande prisstegringstendenser kan förefalla begränsad att döma av erfarenheterna från liknande situationer 1951—1952 och 1956— 1957. Det är därför något ovisst om en måttlig dämpning av tillväxttakten kommer att förebygga en prisstegringstakt av fjolårets storleksordning. Till skillnad från då synes prisstegringen i år i högre grad bli ett resultat av kostnadsgenomslag från löneuppgörelserna. Benägenheten att övervältra kostnadsökningarna kan sålunda antas vara stark. Även om bolagsvinsterna ännu är höga, kan flertalet sektorer dock peka på en sjunkande tendens under fjolåret och därmed i ökad grad motsätta sig att bära kostnadsökningarna med de egna marginalerna. Sannolikheten för stigande priser och farhågorna för strejk inom vissa av de »hårdaste» löneförhandlingsområdena kan kortsiktigt komma att verka stimulerande på ekonomin genom mindre lagernedskärningar eller eventuellt viss lageruppbyggnad.

Storbritannien

Den ekonomiska utvecklingen i Storbritannien 1966 karakteriserades under årets första hälft av en med hänsyn till vidtagna åstramningsåtgärder oväntat stark efterfrågestegring. En komplettering av tidigare kontraktiva ingrepp gjordes i juli i form av ett krisprogram med syfte att rädda pundets ställning och bromsa prisstegringen. I programmet ingick bl. a. ett förslag om totalt löne- och prisstopp under sex månader följt av ytterligare ett halvårs sträng kontroll av pris- och löneökningar, skattehöjningar och hår-

Bil. 7: Reviderad nationalbudget för år 1967 25

Diagram II: 2. Handelsbalansen i olika länder 1964—1966

Miljoner dollar. Säsongrensade månadsgenomsnitt per kvartal

Frankrike Förenta staterna

italien

Norge Storbritannien

LJ H U Bl

Danmark

■ Ii 1I'I

Västtyskland

Finland

1964 1965 1966 1964 1965 1966 Källa: OECD.

dare avbetalningsvillkor samt en restriktivare igångsättningspolitik för privata byggen. Detta program för att uppnå yttre och inre balans i ekonomin kunde inte undgå att få betydande konsekvenser för den reala tillväxten. Den totala industriproduktionen sjönk kraftigt från augusti och detta trots att vissa branscher gynnades av åtgärderna och kunde expandera snabbare än beräknat. Arbetslösheten steg samtidigt snabbt. Vid årsskiftet var antalet arbetslösa inemot 600 000 eller över 2 % av totala arbetsstyrkan. Även den totala produktionen beräknas ha sjunkit under andra halvåret och anges fjärde kvartalet ha legat ca 1,5 % under första kvartalets nivå. Helårsgenomsnittet 1966 kom härigenom att ligga endast 1,5 % över motsvarande genomsnitt 1965.

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

Den klart lägre inhemska aktiviteten avspeglade sig rätt snart i en påtaglig förstärkning av utrikesbalansen. Sannolikt hade en viss förbättring i sak börjat inträda redan mot slutet av första halvåret ehuru den ej kunde komma till uttryck i utrikeshandelsstatistiken på grund av den pågående sjöfolksstrejken. Underskottet i varubalansen under andra halvåret kom härigenom att sjunka desto snabbare genom att vissa exportleveranser försköts från andra till tredje kvartalet. Därtill kom troligen under fjärde kvartalet en viss överflyttning av importleveranser till en tidpunkt efter importavgiftens avskaffande i slutet av november. Underskottet i varubalansen beräknas för helåret 1966 ha uppgått till drygt 140 miljoner pund, innebärande ett hälften så stort minussaldo som 1965, vilket i sin tur utgjorde omkring hälften av 1964 års rekorddeficit på nästan 550 miljoner pund. Exportökningen uppgick värdemässigt till 6,5 % (3,5 % i volym), medan import ökningen stannade vid 3,5 % (2,5 % i volym).

De hittills statistiskt belysta månaderna 1967 synes ha inneburit en fortsättning av den utveckling i »rätt riktning» som andra halvåret 1966 indikerade. Importavgiftens borttagande förefaller inte ha åtföljts av någon stark ökning av importen, vilket är förklarligt med tanke på det svaga inhemska efterfrågeläget. Handelsbalansens underskott uppgick i januari till 7 miljoner pund och i februari till 3 miljoner pund, tal som — bortsett från de av importavgiftens bortfall påverkade månaderna oktober och november i fjol — är de förmånligaste man har haft sedan krigsslutet. I mars blev dock underskottet något större.

Det ledande engelska konjunkturinstitutet — The National Institute of Economic and Social Research — har i sin senaste kvartalsrapport gjort en bedömning av den engelska ekonomins utveckling under det närmaste året. Den skiljer sig inte mycket från bedömningar som gjordes i slutet av förra året. Den är utarbetad under förutsättning av en oförändrad ekonomisk politik. Bruttonationalprodukten väntas enligt institutet stiga under loppet av 1967 i sådan takt — ungefär 2 % ■— att årsgenomsnittet kommer att ligga ca 0,5 % över 1966 års. Den privata konsumtionen bedöms bli av samma storlek som 1966 eller rentav något mindre, de offentliga utgifterna stiga med ca 3 % och de fasta investeringarna minska något. Minskningen för investeringarna är helt liänförlig till den privata sektorn — de privata industriinvesteringarna väntas bli ca 10 % lägre än 1966 — medan de offentliga investeringarna fortsätter att öka. Lagren beräknas komma att öka något från den låga nivå som var rådande mot slutet av fjolåret och som var en följd av den svaga produktionstillväxten och en temporär lagernedskärning i avvaktan på importavgiftens borttagande. Exportökningen anges bli något lägre än förra året och importökningen ungefär lika stor. Det skulle innebära ett överskott i varuhandeln på ca 75 miljoner pund, vilket tillsammans med ett beräknat överskott på tjänstesidan om ca 150 miljoner pund och ett troligt underskott på kapitalsidan om ca 50 miljoner pund

Bil. 7: Reviderad nationalbudget för år 1967 27

skulle ge ett betalningsöverskott 1967 av storleksordningen 175 miljoner pund.

Trots en sannolikt låg produktivitetsökning kan eu ekonomisk tillväxttakt av denna begränsade storlek förväntas innebära en ökad arbetslöshet. Vid årsskiftet 1967/1968 skulle denna uppskattningsvis uppgå till 2,5 % säsongrensat sett. Möjligheterna till ett starkt ökat resursutnyttjande synes fortfarande vara mycket begränsade. Vilken effekt ett mera »normalt» efterfrågetryck skulle ha på utrikeshandeln med dagens engelska konkurrensläge vet man inte mycket om. Det får emellertid förutsättas att myndigheterna under innevarande år går relativt långsamt fram i sin reflationspolitik och avstår från kraftiga stimulansåtgärder för att inte riskera att ånyo komma i en betalningsbalanskris i en nära framtid. Kreditpolitiken kan hittills i år sägas ha präglats av större försiktighet än vad den räntesänkning från 7 till 6 % som skedde i två etapper i början av året kan ge intryck av. Dels representerar 6 % ett högt diskontoläge, dels bör sänkningen även ses som en anpassning till den internationella räntenivån. Det ligger sålunda närmast till hands att räkna med en fortsättning av den försiktiga politik som förts under de senaste månaderna och som syftar till att ge prioritet åt investeringsefterfrågan framför den privata konsumtionen. Den totala produktionsökningen 1966—1967 kan under sådana omständigheter komma att uppgå till inemot 1 %.

Västtyskland

I Västtyskland präglades den ekonomiska utvecklingen under fjolåret i hög grad av den restriktiva ekonomiska politik som fördes med avsikt att dämpa den från yttre och inre balanssynpunkt alltför högt uppdrivna expansionstakten. Den inhemska efterfrågetillväxten nedbringades successivt under loppet av året. Bruttoinvesteringarna visade redan tidigt på året en lägre ökningstakt och mot slutet av året inträdde en tendens till minskning. Trots att avmattningen satte in först för byggnadsinvesteringarna blev helårsutvecklingen relativt sett svagare för maskininvesteringarna vilka snarast minskade något medan byggnadsinvesteringarna ökade med ca 3 %. År 1965 torde maskininvesteringarna ökat med ca 14 %. Lagerinvesteringarna förefaller ha blivit klart lägre än 1965. Företagen strävade att hålla sina lager så små som möjligt med hänsyn bl. a. till den ansträngda likviditeten. En viss spekulation i fallande råvara- och halvfabrikatspriser torde också ha medverkat liksom naturligtvis den lugnare produktionsutvecklingen.

Även den privata konsumtionens ökningstakt blev efter hand allt lägre som en följd av en lugnare inkomstutveckling som i sin tur var en följd av en mycket klar avspänning på arbetsmarknaden. Denna markerades tydligast i arbetslöshetsstatistiken: vid årsskiftet uppgick antalet arbetslösa till ca 600 000. Den totala lönesumman steg för helåret med drygt

28 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1967

7 % — ökningen 1964—1965 hade uppgått till 10,5 %. Till avsaktningen bidrog inte endast en minskad sysselsättning utan även lägre löneglidning inom industrin. Trots en minskad sparkvot uppgick den privata konsumtionsökningen inte till mer än 3,5 %. Även prisstegringarna har blivit moderatare. Under loppet av 1966 steg konsumentpriserna med 2,6 % och under andra halvåret med endast 0,4 %.

Avmattningen i den interna aktiviteten avspeglade sig i en klar förstärkning av handelsbalansen 1966. Mot eu exportökning med drygt 12 % svarade en importökning om ca 3 procent. Denna utveckling gav ett överskott i handelsbalansen 1966 på ca 8 miljarder DM — överskottet 1965 uppgick till 1,2 miljarder DM. Det kraftiga underskottet i bytesbalansen 1965 förbyttes i ett överskott på ca 0,3 miljarder DM. Kapitalimporten fortsatte ehuru i lägre takt än tidigare. Valutareserven ökade med drygt 1 miljard DM.

Totalt synes den inhemska efterfrågan ha ökat med knappt 1 %. Produktionstillväxten hölls bättre uppe tack vare ökad avsättning i utlandet. Den totala produktionen beräknas ha ökat med 2,7 % 1965—1966 att jämföra med en tillväxt 1964—1965 om knappt 5 %. Årsökningstakten uppskattas ha varit ungefär 1,5 % under sista kvartalet.

I den uppkomna situationen stod det klart för den nytillträdda regeringen att den ekonomiska politiken snarast borde inriktas på att få till stånd en ökad aktivitet inom ekonomin. Regeringen uttalade sig sålunda för en »kontrollerad expansion». Vad gäller budgetpolitiken hade emellertid regeringen två delvis motstridande syften. Å ena sidan ansåg man det nödvändigt att åstadkomma balans mellan utgifter och inkomster på den ordinarie budgeten — den föregående regeringens förslag skulle ha inneburit ett underskott om ca 4,5 miljarder DM för 1967 — å andra sidan önskade man använda budgeten som ett instrument för att stimulera den ekonomiska aktiviteten. Regeringens förslag innebar att balans skapades i den ordinarie budgeten dels genom åtgärder för att påskynda skatteuppbörden, dels genom utgiftsminskningar, berörande bl. a. jordbruksstöd, socialpolitik, försvar och u-hjälp. Ekonomins stimulansbehov avsågs bli tillgodosett genom förslag om en särskild lånefinansierad tilläggsbudget — Eventualhaushalt — som omfattade utgifter om ca 2,5 miljarder DM att sättas i kraft via statliga investeringsutgifter vid behov av konjunkturstimulans. Som en följd härav har vissa offentliga arbeten nu satts i gång. Kreditpolitiken har successivt givits en entydigt expansiv prägel. Kreditåtstramningen började att lätta under andra halvåret 1966. Den påspädning av bankernas likviditet som åstadkoms genom bytesbalansens förbättring tillläts nämligen slå igenom. I början av året sänktes diskontot från 5 till 4,5 %. I mitten av februari och återigen två månader senare beslöts om sänkning med ytterligare en halv procentenhet till för närvarande 3,5 %. Utöver dessa penning- och finanspolitiska ingrepp har regeringen vidtagit åtgärder för

Bil. 7: Reviderad nationalbudget för år 1967 29

Diagram II: 3. OECD: s handel 1964—1966 Index: 1863 = 100. Säsongrensade månadsgenomsnitt per kvartal

OECD:* export OECD:s import

Totalt

Icke OECD-länder

Icke OECD-länder

1964 1965 1966 1964 1965 1966

Källa: OECD.

att stimulera näringslivets investeringar: särskilda avskrivningsmöjligheter — 10 % för maskin- och 5 % för byggnadsinvesteringar — skall gälla för investeringsutgifter fram t. o. m. oktober i år. Som ett komplement till den expansiva politiken har regeringen också inlett ett handlande med inkomstpolitisk syftning där målet är att få till stånd en informell samverkan mellan regeringen, förbundsbanken, delstatsregeringarna, näringslivets organisationer och arbetsmarknadens parter för att de hittills uppnådda stabiliseringsframgångarna skall säkerställas framöver. Tills vidare har man vid överläggningar mellan parterna enats om vissa s. k. orienteringsdata för den västtyska ekonomins utveckling under 1967.

Även om konkreta bevis på att botten i konjunktursvackan skulle ha passerats knappast ännu föreligger finns det vissa skäl att anta att så är fallet. De senaste rapporterna talar om en klar förskjutning i optimistisk riktning inom alla läger av förväntningarna om innevarande års utveckling. Man räknar med att de vidtagna ekonomisk-politiska åtgärderna skall få en snabb effekt på i första hand de privata investeringarna. Därtill kommer en ökad statlig investeringsaktivitet och en allmänt sett expansiv budgetpolitik inom delstater och kommuner vilkas upplåningsmöjligheter vidgats genom den liberala kreditpolitiken. En positiv effekt från lagerinvesteringarna förefaller vidare trolig mot senare delen av året. Det finns

30 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1967

alltså goda skäl att räkna med en stigande tendens i den ekonomiska utvecklingen under återstoden av året. Svårare att bedöma är i vilken takt den troliga uppgången kan komma att ske. Det kan sålunda förefalla tveksamt om den totala produktionsökningen 1966—1967 når upp till 2 % vilket är den officiella västtyska bedömningen. Denna skulle nämligen förutsätta en markerad aktivitetsökning redan i början av andra kvartalet eller alternativt en uppgång från första till andra halvåret i år av storleksordningen 8 å 9 %.

Frankrike

Den ekonomiska aktiviteten i Frankrike var under fjolåret klart högre än 1965. Produktion, sysselsättning och inkomster ökade betydligt snabbare. De pådrivande krafterna utgjordes av såväl starkt stigande inhemsk efterfrågan som en — under första delen av året — gynnsam exportutveckling. Den totala produktionen beräknas ha varit omkring 5,5 % större än 1965.

Den privata konsumtionen och exportefterfrågan var de mest expansiva elementen i den första fasen av konjunkturuppgången. Under andra halvåret utgjorde investeringsutvecklingen den starkaste drivkraften. Uppgången var emellertid inte tillräckligt stark för att uppväga en svagare tillväxt i konsumtions- och exportefterfrågan. Under loppet av året skedde därför en viss uppbromsning av produktionstillväxttakten. Industriproduktionsökningen som för helåret uppgick till ca 7 % uppnåddes nästan uteslutande tack vare den snabba stegringen under första halvåret, medan andra halvårets produktion steg endast obetydligt. Mot slutet av året övergick dock sensommarens och höstens stagnation i en svag uppgång.

Bostadsbyggandet utgjorde en av de negativa komponenterna i fjolårets ekonomiska utveckling. Den totala bostadsproduktionen minskade från 1965 med 25 000 lägenheter till 420 000 enheter. Påbörjandet av nya lägenheter låg vid mitten av året 10 % lägre än 1965. Ett problem är den ökande andelen färdigställda men osålda lägenheter inom den privata sektorn, vilket sammanhänger med det förhållandevis höga hyresläget för denna typ av fastigheter. I övrigt har investeringsaktiviteten varit hög. De privata fasta bruttoinvesteringarna stimulerades av ett fullt kapacitetsutnyttjande inom allt flera sektorer, ökade vinster och ett växande förtroende för den fortsatta högkonjunkturen. Industriinvesteringarna beräknas i volym ha varit ca 7 % större än 1965. De offentliga investeringarnas starka ökningstrend fortsatte med en uppgång om ca 13 %. Lagerinvesteringarna var klart större än 1965 och svarade för nästan 1 procentenhet av den totala produktionsuppgången.

Trots den kraftigt höjda produktionsnivån har inte någon minskning av arbetslösheten kunnat registreras. Detta berodde i första hand på en under

Bil. 7: Reviderad nationalbudget för år 1967 31

första halvåret hög produktivitet och ett kraftigt ökat utbud under andra halvåret av arbetskraft från nya årskullar. Den svaga byggnadsaktiviteten har vidare bidragit till att arbetslösheten totalt inte sjunkit utan i stället tenderat att stiga svagt under loppet av andra halvåret. Pris- och lönekontrollsystemet har upprätthållits även om allt fler uppmjukningar i form av stabiliserings- och priskontrakt med industrin tillkommit under årets lopp. Prisstegringen 1966 uppgick till knappt 3 %. Inom den privata sektorn steg arbetarlönerna med knappt 6 % — innan stabiliseringsplanen kom till stånd låg den årliga ökningstakten på drygt 8 %. Exporten utvecklades svagare mot slutet av året, varför helårsökningen endast kom att uppgå till ca 1 %. Då samtidigt importen ökade med inemot 9 % uppstod ett underskott på 5 miljarder francs i varuutbytet med utlandet. Trots detta ökade guld- och valutareserverna under 1966 med ca 1,5 miljarder francs och belöpte sig vid senaste årsskiftet till 28 miljarder francs, vilket motsvarar ca 6 månaders import.

Trots att expansionstakten inte tenderat att bli så hög att kapacitetstaket varit nära att nås har den ekonomiska politiken hela tiden varit inriktad på en mycket försiktig stimulanstillförsel. Finanspolitiken har som den bedrivits under 1966 knappast varit expansivare än 1965. I syfte att prioritera de eftersläpande privata företagens investeringar infördes i början av året bestämmelser om skattetillgodohavanden — avoir fiscal — för uppbyggande av företagens produktiva fasta kapital. En viss effekt har åtgärden naturligt nog fått även om uppfattningarna om styrkan divergerar rätt starkt. Förutsättningarna för en fortsatt snabb expansion 1967 synes goda. Tillväxttakten torde komma att bli endast obetydligt lägre än 1966. Den troliga dämpningen följer delvis av knappa resurser inom vissa sektorer. En tendens till något starkare prisstegringar kan därför också förefalla sannolik. Exportefterfrågan bedöms komma att stiga relativt blygsamt — i varje fall under första halvåret. Samtidigt kan man dock räkna med en något accelererad inhemsk efterfrågeökning som skulle kompensera en svagare exportutveckling. Framför allt investeringsutvecklingen bedöms optimistiskt bl. a. med hänsyn till den effekt som regeringens åtgärder under 1966 för att öka de privata investeringarna kommer att få i år. Vad lagerinvesteringarna beträffar bedöms ökningen i år komma att bli relativt obetydlig efter den normalisering av lagernivåerna som skedde under 1966. För den privata konsumtionens del tyder de senaste prognoserna för inkomstutvecklingen på en trolig ökning av konsumtionens tillväxttakt i år.

En efterfrågeökning av den här skisserade storleksordningen kommer att medföra en förstärkning av de mot slutet av 1966 uppträdande tendenserna till en ansvällning av importen. Även med ett antagande om ett fortsatt gynnsamt bytesförhållande för franska industriprodukter kan en betydande försämring av handelsbalansen förutses i år. Även i betalningsbalan­

32 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1967

sen är en försvagning trolig. Med hänsyn bl. a. till den mycket betryggande valutareserven torde man av externa balansskäl inte behöva räkna med några ekonomisk-politiska åtgärder innevarande år, i all synnerhet som den våg av räntesänkningar som gått fram bland industriländerna utanför Frankrike bör ha minskat det eventuella behovet av sådana ingripanden.

Italien

Efter den genomförda stabiliseringsaktionen 1964 började den italienska ekonomin återhämta sig under 1965. Uppgångsfasen fortsatte under hela fjolåret och omfattade, till skillnad från 1965, i mer eller mindre hög grad samtliga sektorer inom ekonomin med undantag för bostadsbyggandet. Främsta drivfjädern till expansionen var liksom 1965 exporten. Ökningen var visserligen klart lägre, men uppgick ändock till drygt 12 % i värde. Även den privata konsumtionen utgjorde ett kraftigt expansivt element med en drygt 5-procentig volymökning. Investeringsuppgången var ännu relativt blygsam. Speciellt gäller detta byggnadsinvesteringarna som trots en uppåtriktad utveckling under året inte förmådde överträffa 1965 års nivå. Lagerinvesteringarna synes ha tilltagit inte obetydligt. Mot bakgrunden av den kraftiga produktionstillväxten som framkallade ökade råvaru- och halvfabrikatlager ter sig dock lagerökningen inte särskilt anmärkningsvärd.

Den totala produktionsökningen 1965—1966 har beräknats till 5,2 %. För industrin uppgick ökningen till ca 12 %. Den betydande produktionsminskning som många branscher — främst de konsumtionsvaruinriktade såsom exempelvis textil- och skoindustrin — drabbades av 1964—1965 togs i de flesta fall mer än väl igen. Översvämningarna i november tycks, trots den svåra förstörelse som åstadkoms, inte ha haft någon neddragande effekt på totalproduktionen. Snarare tycks de trots den extraskatt som uttogs i samband med katastrofen ha fått en expansiv effekt tack vare en förskjutning av efterfrågan från konsumtion till investering, där det lediga kapacitetsutrymmet var något större. Sysselsättningsökningen var under fjolåret, trots den starka produktionsuppgången, rätt blygsam och arbetslösheten sjönk visserligen, men dock inte i den takt man med ledning av tidigare uppgångsperioder hade haft anledning räkna med.

Med det successivt tilltagande inhemska efterfrågetrycket följde, speciellt mot slutet av året, en kraftig importstegring. Totalt för hela året beräknas importen ha varit 15 % större i volym än 1965 — uppgången 1964— 1965 hade uppgått till endast 1 %. Internt inträdde dock inte någon sådan spänning mellan resurser och efterfrågan att prisutvecklingen påverkades. Denna förblev under hela året lugn och prisnivån steg endast 2,5 % vilket dock förutom av den gynnsamma kostnadsutvecklingen inom industrin även sammanhängde med den utomordentligt goda skörden.

Den externa varuhandelns utveckling innebar en avgjord ökning av handelsbalansunderskottet 1965—1966. Tjänstebalansen gav, trots ökade turist­

Bil. 7: Reviderad nationalbudget för år 1967 33

intäkter, ett mindre överskott än 1965. Då därtill kapitalrörelserna visade ett betydande underskott kom betalningsbalansens överskott att reduceras kraftigt jämfört med fjolåret.

Den statistiska information avseende 1967, som hittills finns att tillgå tyder inte på någon acceleration av den vid årsskiftet rådande ökningstakten. Utsikterna är ljusa för konsumtionsvaruindustrin, medan investeringssektorn ännu har vissa svårigheter att helt utnyttja sin kapacitet. Hemmaefterfrågan fortsätter att expandera, medan exportefterfrågans utveckling är något tveksam i samband med konjunkturdoppningen i bl. a. Västtyskland. Varu- och tjänsteutbytet uppvisade för januari i år ett underskott på ca 25 miljarder lire mot ett överskott i januari 1966 på inemot 18 miljarder lire.

För helåret 1967 kan en betydande tillväxt av efterfrågan förväntas. Jämfört med 1966 kommer sannolikt de fasta bruttoinvesteringarna att accelerera snabbast. Detta gäller både byggnader och maskiner. De senaste uppgifterna pekar mot en volymmässig uppgång med ca 8 %. Den totala konsumtionen väntas också öka i snabb takt p. g. a. en tilltagande tillväxttakt för den privata konsumtionen som beräknas ge en volymökning för helåret med ca 6 %. Utsikterna för den totala efterfrågan implicerar en ökning av bruttonationalprodukten med ca 5,5 %. En sådan tillväxttakt kommer troligen att vara möjlig utan att några allvarligare överhettningstendenser skall behöva uppträda.

Danmark

I Danmark blev utrymmet för fortsatt snabb expansion begränsat efter 1984 års explosionsartade efterfrågetillväxt. Kapaciteten var under 1965 fullt utnyttjad inom de flesta sektorer och efterfrågetrycket medförde ett vidgat gap i utrikesbalansen samt bidrog till en ökad prisstegringstakt. Återhållande ekonomisk-politiska åtgärder vidtogs, varigenom efterfrågetillväxten märkbart avtog från mitten av 1965. Tendenserna till en förbättrad balans i ekonomin kvarstod till mitten av fjolåret. Men under andra halvåret tilltog åter trycket på resurserna och den uppnådda balansförbättringen blev således endast tillfällig. Detta gäller i varje fall den yttre balansen: importöverskottet blev drygt 4 miljarder danska kronor, vilket innebär en ökning i förhållande till 1965 års underskott med inemot 350 miljoner danska kronor.

Förklaringen till denna omsvängning mot en sämre ekonomisk balans utgörs främst av två faktorer, nämligen ett expansivt bostadsbyggande samt ökade offentliga investeringar inom landet och en försvagad utveckling av den efterfrågan som utifrån riktades mot den danska exportindustrin. Antalet påbörjade lägenheter började stiga mycket starkt under första halvåret 1966 och låg på hösten dubbelt så högt som ett år tidigare. I början av oktober låg antalet lägenheter under byggnad i tätorterna ca 20 % över 1965

3 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 125. Bilaga 7

34 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1967

års nivå. Mot bakgrunden av de restriktioner som hösten 1965 vidtogs för emissioner av bostadsobligationer blev ökningen i bostadsbyggandet 1966 efter borttagandet av den kvantitativa byggnadsregleringen betydligt starkare än vad myndigheterna förutsett. Samtidigt steg den tidigare låga aktiviteten inom övrig byggnadsverksamhet. För exporten av industrivaror, fortfor ökningstakten att avta under loppet av året. Helårsökningen 1965—1966 kom härigenom att uppgå till endast ca 7 %, vilket är det hittills lägsta ökningstalet under 1960-talet (under perioden 1963—1965 låg den genomsnittliga ökningen kring 15 %). Nedgången beror delvis på den dämpade efterfrågeutveclclingen i Västtyskland, Storbritannien och Sverige, men sannolikt också på den danska industrins ogynnsamma kostnadsutveckling under de senaste tre åren. Bortsett från Norge och Sverige — i vars import den danska andelen ökat — har tendensen för de mer betydande industriländerna gått mot något minskad andel import av danska manufakturerade varor under denna tid.

Det starka efterfrågetrycket återspeglas i betydande prishöjningar. Trots en viss avsaktning under loppet av fjolåret blev ökningen för konsumentpriserna 1965—1966 7 %. Lönesumman beräknas preliminärt ha ökat med ca 12 %. Cirka hälften av ökningen utgjordes av löneglidning. En restriktiv kreditgivning utgjorde fram till första kvartalet 1966 ett huvudinslag i den återhållande politiken. I samband med stark kreditefterfrågan främst från bostadssektorn inträdde därefter en snabbare kreditexpansion som delvis möjliggjordes genom åtgärder från Nationalbankens sida. Bankernas upplåning i Nationalbanken fortsatte sålunda att öka trots den i oktober 1964 införda straffräntan. Nationalbankens obligationsköp innebar vidare en press nedåt på räntan och försåg samtidigt marknaden med kapital.

De prognoser för den inhemska efterfrågetillväxten 1967 som finns att tillgå pekar närmast mot en något snabbare uppgång än under fjolåret. Den privata konsumtionen beräknas öka i det närmaste lika mycket som 1966 (3,5 %) och den offentliga något snabbare eller omkring 6 %. Det förslag till mervärdeskatt på 10 % som nu antagits av Folketinget att gälla fr. o. m. 1 juli 1967 medför att man kan räkna med en snabb ökning av konsumtionen under den återstående delen av första halvåret, varefter en dämpning kan väntas ske. Bruttoinvesteringarnas uppgång kan förmodas bli möjligen något större än 1966 och då främst som en följd av ett intensivt bostadsbyggande — i stor utsträckning en konsekvens av det höga påbörjandet under andra halvåret 1966. Exportutsikterna förefaller inte särskilt gynnsamma. Jordbruksprodukterna bedöms ur efterfrågesynpunkt inte kunna öka ens i samma omfattning som under fj loåret. För industriprodukternas del kan man — bortsett från fartyg för vilka det väntas bli en betydande exportökning — knappast räkna med att exportuppgången i år blir större än den var 1965—1966. Den ovan skisserade tillväxten i

Bil. 7: Reviderad nationalbudget för år 1967 35

Diagram II: 4. Orderutvecklingen inom maskinindustrin i olika länder 1964—1966

Index: 1963 = 100. Månads- resp. kvartalssiffror

Totalt Hemmamarknad Förenta staterna Västtyskland Orderingång Orderingång

Orderingång 130 - Orderstock Norge 120 - Orderingång 150 - Storbritannien Orderingång

Ordersfock

"V \ Sverige Orderingång Orderstock 140 “ 120 - 120 - Orderstock

Källor: Nationell statistik.

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

efterfrågan kan beräknas ge en ökning av den totala produktionen av samma storleksordning som 1966 eller omkring 3 %.

Finland

Den finländska bruttonationalprodukten visar en utveckling som i mycket liknar den danska, dock med den olikheten att den inhemska efterfrågan 1966 inte getts samma utrymme i Finland som i Danmark. Efter en stark uppgång 1964 (ca 7 %) och en betydande ökning 1965 (inemot 5 %) sjönk produktionens tillväxt påtagligt under fjolåret varigenom helår sökningen kom att uppgå till endast något över 2 %. Dämpningen förklaras främst av den restriktiva ekonomiska politik man tvingats föra av hänsyn till det prekära balansläget för utrikesbetalningarna. Trots den lägre aktivitetsnivån med en starkt försvagad sysselsättningsgrad mot slutet av året blev handelsbalansens underskott mycket stort, drygt 700 miljoner mark, dvs. ungefär av samma storleksordning som under de båda närmast föregående åren. Exportökningen blev endast 5,5 %. I neddragande riktning verkade den svagare konjunkturutvecklingen i de för den finska exporten viktigaste västliga industriländerna och den svaga internationella efterfrågeutvecldingen på skogsprodukter, som svarar för ca två tredjedelar av den totala finska exporten. Trävaruexporten minskade och cellulosaexportens värde var ungefär oförändrat jämfört med 1965. Ökningar noterades för papper och kartong, metallindustriprodukter samt de flesta varor i den s. k. nyexporten såsom skor och textilier. Den svaga exportutvecklingen för skogsprodukter torde också delvis vara ett resultat av bristande råvaruutbud — avverkningsminskningen var även under fjolåret betydande inom bondeskogsbruket. Trots alla kreditrestriktioner fortsatte Iconsumtionsvaruefterfrågan att stiga i en oväntat hög takt. Detta tog sig bl. a. uttryck i en förhållandevis stor importökning, ca 5 %. Ökningen hade dessutom helt visst blivit större om inte importregleringen hade gällt för personbilar under första halvåret och motorfordonsskatten höjts vid halvårsskiftet. Härigenom kom personbilsimporten 1966 att minska med inemot en fjärdedel jämfört med 1965. I övrigt har importen av konsumtionsvaror ökat, speciellt mot slutet av året.

Underskottet i utrikeshandeln medförde en klar försvagning av valutasituationen då upplåningsmöjligheterna på den ansträngda internationella kapitalmarknaden under fjolåret var begränsade. Summan av de lån som kunde uppdrivas uppgick endast till omkring 100 miljoner mark netto. Följden blev en avtappning av valutor — nästan uteslutande konvertibla sådana — med 355 miljoner mark varigenom landets hela reserv vid årsskiftet kom att uppgå till ett nettobelopp av 307 miljoner mark motsvarande ca tre veckors import.

Den pågående konsumtionskonjunkturen återspeglas i industriproduktionens tillväxt: en ökning med 4 % uppnåddes till följ d av uppgången inom

Bil. 7: Reviderad nationalbudget för år 1967 37

konsumtionsvaruindustrin. Däremot minskade tillverkningen av investeringsvaror ungefär 3 % jämfört med 1965.

Den lägre tillväxttakten under fjolåret åtföljdes av en påtaglig försvagning av sysselsättningen i hela landet men framför allt i de nordliga och östliga arbetskraftsdistrikten främst beroende på den minskade avverkningsvolymen. Förhållandet mellan antalet anmälda arbetslösa och antalet lediga platser, totalt sett, var vid årsskiftet nio till ett; härvidlag har troligen även omslaget på den svenska arbetsmarknaden spelat in. Löne- och prisstegringarna har kunnat dämpas. Konsumentpriserna steg under loppet av fjolåret med 4,5 % och partipriserna med ca 2 %. Härvid är att märka att både en omsättningsskattehöjning om 1 procentenhet och en höjning av de av staten fastställda livsmedelspriserna ryms inom konsumentprisökningen.

För en bedömning av innevarande års utveckling är exportens roll av avgörande betydelse. Som framgått ovan är manövreringsutrymmet valutamässigt begränsat och det förefaller inte troligt att produktionsökningsfakten skall kunna ökas vid nuvarande tillväxttakt för exporten. Förutsättningarna för eu snabbare exportökning synes dock mindre gynnsamma. Bedömd från efterfrågesidan förefaller nämligen ökningen i bästa fall kunna bli lika stor som 1966. Den s.k. stand-by-kredit från Internationella valutafonden på 300 miljoner mark som utverkades i början av mars, kan därför komma att behöva följas av ytterligare lån för att täcka fortsatta underskott i den externa balansen. Å andra sidan är det tänkbart att en ytterligare skärpning av den ekonomiska politiken kan ifrågakomma. Produktionstillväxten kan i sådant fall inte förväntas bli högre än 1966.

Norge

I Norge fortsatte högkonjunkturen under hela fjolåret. Produktionsökningen uppgick totalt till 4,5 %, vilket visserligen var en något mindre uppgång än de senaste tre åren, men internationellt sett ett för 1966 mycket aktningsvärt ökningstal. Till skillnad från flertalet andra länder berodde denna avtagande tillväxttakt till en del på bristande utbudskapacitet. Att produktionsökningen blev 1,5 % lägre än 1965 sammanhängde även med eu p. g. a. ogynnsam väderlek mycket kraftig minskning av produktionen inom skogsbruket. Produktionsresurserna har länge varit fullt utnyttjade, men utan särskilt uppseendeväckande övertryckssymtom. Mot slutet av fjolåret föreföll dock den norska ekonomins utveckling ha nått en punkt vid vilken en fortsatt oförändrad tillväxttakt inte längre var möjlig utan allvarliga balansrubbningar. Sålunda inträdde en viss försvagning av utrikesbalansen. Importen (exkl. fartyg) var under fjärde kvartalet inemot 15 % större än under fjärde kvartalet 1965, medan motsvarande exportökning uppgick till drygt 3 %. Detta var en klar omsvängning jämfört med utvecklingen tidigare under året. Första halvåret steg importen med 9,5 %,

38 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1967

medan ökningen i exporten uppgick till nästan 12 %. Denna utveckling gav för helåret en importökning på 11,8 % och en exportökning om 9,8 %, fortfarande räknat exklusive fartyg. Inklusive dessa gav den norska utrikeshandeln för 1966 ett underskott på ganska exakt 6 miljarder norska kronor, en ökning av underskottet från året innan med drygt en halv miljard norska kronor. Bytesbalansunderskottet steg från 0,8 till 1,2 miljarder norska kronor. Det ansträngda resursläget återspeglade sig även i prisutvecklingen. Årsgenomsnittet för konsumentpriserna blev 3,3 % högre än 1965, dvs. en något lägre ökning än genomsnittet för 1960-talets första hälft på drygt 4 %. Ser man till utvecklingen under loppet av 1966, blir emellertid bilden en annan: ökningen uppgår till 4,2 % mot 3,4 % under 1965. Ökningstakten blev klart snabbare mot slutet av 1966.

Under dessa omständigheter har det befunnits nödvändigt med en mer restriktiv inriktning av den ekonomiska politiken. Åtgärder för att komma till rätta med den hårt pressade ekonomiska situationen tillkännagavs av den norske finansministern i början av mars. De går främst ut på att bromsa kreditexpansionen och dämpa byggnadsinvesteringarna: statsbankerna har anmodats att inte disponera mer än 50 % av de fastställda utlåningskvoterna under första halvåret, igångsättningen av vissa statliga byggnader uppskjuts, den generella befrielsen från omsättningsskatt på vissa byggnads- och anläggningsarbeten upphävs, byggnadsregleringen stramas åt i de mer centrala områden som fortfarande är underkastade sådan reglering och kostnadsramar införs för offentligt finansierade skolbyggen. För att minska ökningstakten för den privata konsumtionen skärps avbetalningsreglerna bl. a. genom höjd lcontantandel. Sparandet skall stimuleras genom ändring av skattelagarna — bundet sparande i bank blir i likhet med premier till livförsäkringar avdragsgillt intill vissa belopp i deklarationen.

Den begränsning som föreligger i utbudskapaciteten behöver enligt officiell norsk bedömning inte medföra en lägre tillväxttakt för den totala produktionen i år. För skogsbrukets del väntar man nämligen att fjolårets 30-procentiga produktionsnedgång mer än väl kommer att tas igen i år — bidraget till den totala produktionsökningstakten kan beräknas till ungefär 1 procentenhet. Med hänsyn till att den högt utnyttjade kapaciteten inom industrin knappast kan tänkas ge utrymme för en lika stor produktionsökning i övrigt som 1965—1966 förefaller det rimligt att förutsätta att en totalt sett ungefär oförändrad tillväxttakt för produktionen 1966—1967, dvs. omkring 4,5 % skall vara möjlig. Det är inte sannolikt att nuvarande ekonomiska politik blir ett hinder för en sådan tillväxt. Finanspolitiken väntas snarast verka i aktivitetshöj ande riktning genom en snabbare utgiftsstegring än 1966.

Bil. 7: Reviderad nationalbudget för år 1967 39

III. Utrikeshandeln

1. Exporten

Exportutvecklingen 1966

Den svenska exporten, exklusive fartyg, ökade 1965—1966 volymmässigt med 9,3 %, vilket är något mer än genomsnittet under 1960-talet. Säsongrensat sett karakteriserades utvecklingen under loppet av året av en snabb ökning första halvåret jämfört med andra halvåret 1965, trots den hämmande effekt som den stränga vintern hade. Mellan halvåren 1966 var tillväxten mer måttlig. Då fartygsexporten under fjolåret var mycket låg jämfört med 1965 erhölls för den totala exporten en väsentligt mindre ökning (6,3 %). Priserna steg med 1,1 %. I denna prisstegring ingår relativt normala uppgångar på färdigvarusidan medan man på råvarusidan kunde notera vikande priser och för massa en kraftig prissänkning. Den tendens till avsaktad ökningstakt för exporten av rå- och stapelvaror1 som förmärktes under 1965, bestod också under 1966. Uppgången under fjolåret blev 4,8 % i volym. För de olika enskilda varugrupperna var utvecklingen dock ganska olikartad. Massa och papper, samt framför allt järn och stål och övriga metaller, ökade ganska kraftigt. Stark efterfrågan på järn och stål från Nordamerika, Öststaterna och Latinamerika drog upp exporten. Övriga metaller ökade starkt i värde genom det höga priset på koppar som även medförde en markerad volymuppgång. En volymminskning förekom främst för järnmalm och trävaror. Malmleveransernas tillbakagång orsakades främst av den svaga konjunkturen för stålindustrin i viktiga malmimportländer som Västtyskland, Storbritannien och Belgien. Dessutom bidrog konkurrens från översjöiska producenter till kvantitetsbortfall. Nedgången i trävaruexporten sammanhängde dels med svag konsumtion och dels med lageravvecklingar i några av de viktiga avnämarländerna.

För färdigvaruexportens del inträffade ett markant omslag 1965—1966. Denna del av exporten har under det senaste decenniet visat en kraftig ökningstakt. Styrkan i expansionen har varit avhängig av efterfrågetrycket i såväl utlandet som i Sverige. Omslaget i det svenska efterfrågeläget 1965 —1966 kom sålunda till synes i en kraftig exportökning 1966 efter en svag 1965. Ökningen 1965—1966 uppgick till 15,5 % mot 5,9 % 1964—1965. Särskilt för verkstadsprodukternas del var omslaget markant — från en ökning med 5,0 % 1964—1965 till en ökning med 16,3 % 1965—1966. Utvecklingen av den internationella handeln med färdigvaror gick under sam-

1 Här avses trävaror, massa, papper, malmer, järn och metaller.

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

Tabell III: 1. Exportutvecklingen för olika varugrnpper 1965—1967

Exportvärde, miljoner Procentuella förändringar från föregående år

kronor

Volym Pris

1965 1966 1967 1965 1966 1967 1965 1966 1967

Bil. 7: Reviderad nationalbudget för år 1967 41

Exportutvecklingen på olika varugrupper 1966 och 1967

Trävaror

Det europeiska importbehovet av sågade och hyvlade trävaror minskade under 1966 till följd av stagnerande förbrukning samt lageravveckling. Snabb statistik över importörernas lager av trävaror föreligger endast för Storbritannien. Dessa drogs i fjol ned ca SO tusen stds trots en viss uppgång mot slutet av året. Exportnedgångar noterades på alla viktiga marknader, dvs. Storbritannien, Holland, Danmark och Västtyskland, medan smärre ökningar registrerades på Frankrike och Belgien. Ser man däremot till de svenska importandelarna blir bilden ljusare. P’ör första gången sedan 1957 gjordes en andelsvinst på den engelska marknaden, från 14,0 % 1965 till 15,4 % 1966. Kanadas andel minskade från 26,4 % 1965 till 22,4 %, vilket torde kunna sättas i samband med den höga ekonomiska aktiviteten i Förenta staterna. Andelen på Nederländerna var i stort sett oförändrad och på Danmark gjordes en kraftig andelsvinst, drygt 7 procentenheter. Genom höga priser på den västtyska marknaden förlorade Sverige andelar till Finland och Rumänien. Priserna låg de tre första kvartalen på ungefär 1965 års nivå för att under fjärde kvartalet med dess stora realisationsförsäljningar av sämre kvaliteter sjunka med 4 1/2 % jämfört med motsvarande kvartal 1965. För helåret registrerades en prissänkning med knappt 1 % och en volymminskning på 5 1/2 %.

Försäljningssäsongen 1967 öppnades sent och vid februari månads utgång hade man uppnått en försäljningsvolym av endast 400 tusen stds att jämföra med 545 tusen stds i fjol, vilket även det var förhållandevis litet. En sådan tröghet hos marknaden har med undantag för 1957 alltid resulterat i en total försäljning under 1 miljon stds. De konsumtionsprognoser som föreligger för enskilda importländer pekar också på en oförändrad eller något ökad förbrukning. Ett visst efterfrågetillskott bör erhållas från en upphörande lageravveckling eller till och med någon lageruppbyggnad som svar på sänkta priser bl. a. på granvirke. Å andra sidan bör man räkna med en något ogynnsam andelsutveckling, varigenom en export av 1 050 tusen stds sågvaror för 1967 framstår som sannolik. Ett sådant utfall förutsätter dock en ovanligt stark försäljningsaktivitet resten av året. För hela trävarugruppen har förutsetts en volymminskning med 2 1/2 %. Priserna antas komma att sjunka med ca 6 % med hänsyn till de ryska utbuden med sänkta priser på granvirke.

Massa

Utfallet av massaexporten 1966 visar eu volymökning med drygt 9 % och ett prisfall med 4 1/2 %. Den relativt kraftiga ökningen har sannolikt samband med ett lätt omslag i lagercykeln och förmodligen vissa andelsvinster. För innevarande år varierar utsikterna avsevärt för de olika kvaliteterna.

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

En råd varslade eller redan genomförda företagsnedläggelser kommer att minska produktionskapaciteten för oblekt sulfit med knappt 15 %. Den blekta sulfiten torde kunna exporteras i ungefär oförändrad utsträckning. Oblekt sulfatmassa kommer att utföras i minskade kvantiteter beroende dels på ökade hemmamarknadsför sälj ningar, dels på en ökande integrationsgrad som minskar avsaluleveranserna. För den helt dominerande kvaliteten — blekt sulfat — föreligger risk för ett internationellt överutbud på marknaden. Trots detta räknar man med en fortsatt ökning av storleksordningen 10 % eller i den takt som kapaciteten medger. Dessa prognoser är givna under förutsättning bl. a. att papperskonsumtionen i Förenta staterna kommer att fortsätta att öka i stark takt från eu under 1986 uppnådd hög nivå. Om så ej blir fallet kan kanadensisk massa komma att utbjudas på de traditionella marknaderna för skandinavisk cellulosa. I detta sammanhang utgör även en fortsatt gynnsam utveckling i Japan en stabiliserande faktor.

Priserna för första halvåret är fixerade på en oförändrad nivå jämfört med 1968. Den relativa balans som nu finns på marknaden med till synes måttliga lager både på köpar- och säljarsidan kan synas utgöra ett gott utgångsläge för de skandinaviska producenterna att genomföra prishöjningar. Utan ett fast marknadsläge som medger samtidiga prishöjningar för papper i Västeuropa kan prishöjningar på massa dock vara svåra att genomföra. En eventuell skärpt konkurrens från Nordamerika verkar också återhållande. Det har likväl bedömts som realistiskt att räkna med någon tendens till prisåtstramning under loppet av andra halvåret. Om en större prisuppgång beslutades skulle cellulosaexportens volymutveckling eventuellt kunna komma att försvagas med hänsyn till de temporära lagereffekter hos köparna som brukar uppstå i samband med prisjusteringar.

För slipmassa synes en betydande exportminskning ske i år till en del beroende på minskat utbud, men främst på grund av svag efterfrågan från Storbritannien — den dominerande marknaden för detta produktslag.

Totalt för massagruppen, inklusive slipmassa, räknas med en volymökning på nära 4 %.

Papper, papp och träfiberplattor

Exporten av papper exklusive tidningspapper ökade med något mer än 9 % i kvantitet medan hemmaleveranserna låg kvar på 1965 års nivå. Den produktionsökning som kom till stånd fann alltså avsättning i utlandet. Produktionsuppgången 1965 däremot absorberades i det närmaste helt av hemmamarknaden. Framför allt var utvecklingen mycket god på Frankrike, Förenta staterna, Schweiz och Storbritannien samt en del mindre marknader i Västeuropa, som t. ex. Grekland, Portugal och Spanien. Flertalet av dessa länder hade under 1966 en hög ekonomisk aktivitet med stark nationalprodukttillväxt, vilket förklarar pappersexportens uppgång på dessa

Bil. 7: Reviderad nationalbudget för år 1967 43

länder. I Storbritannien innebar dock den ekonomiska politiken i det närmaste stagnation i konsumtions- och nationalprodukttillväxt, varför exportökningen dit närmast får förklaras av begränsad konkurrensförmåga hos den brittiska pappersindustrin. På den västtyska marknaden däremot synes den strama ekonomiska politiken haft betydande effekter på importen av papper som helt stagnerade, med svaga exportminskningar såväl för Sverige som Finland.

Exportkvantiteten tidningspapper minskade med 0,6 % medan hemmaleveranserna ökade relativt starkt. Utvecklingen på de brittiska och danska marknaderna kan ses som ett tecken på att kapaciteten hos den svenska pappersindustrin var fullt utnyttjad. Den brittiska importen från Sverige minskade med ca 10 % medan importen från Finland ökade med över 30 %. Förhållandena var likartade på den danska marknaden. De förlorade andelarna kan med förbättrad leveransförmåga återtas då marknadsstrukturen är sådan att detta kan ske utan att prissänkningar behöver tillgripas.

Den svenska exporten av träfiberplattor fortsatte att gå tillbaka under 1966. Den fortgående tillbakagången förklaras av stark konkurrens från andra material främst spånskivor men även från fiberboard av tropiska träslag. Exportminskningen var volymmässigt 7,6 %.

Under förutsättning av en inte alltför stark ökning i hemmaleveranserna av papper kan man för 1967 räkna med en volymmässig exportökning om ca 6 %. Man torde på den brittiska marknaden kunna räkna med en viss ökning i konsumtionen av papper trots den förväntade stagnationen i den totala efterfrågan. Detta tillsammans med effekten av importavgiftens och EFTA-tullarnas slopande bör medföra en ökning av den svenska pappersexporten till Storbritannien. Då kapacitetsutnyttjandet är mycket högt i den svenska pappersindustrin skulle en kraftigare ökning av den inhemska förbrukningen än 5—6 % begränsa exportutrymmet.

Med hänsyn till EFTA-tullarnas slopande och den brittiska importavgiftens borttagande kan priserna beräknas öka 1 1/2 %.

Malm

Järnmalm sexporten 1966 på 22,5 miljoner ton innebar ett betydande kvantitetsbortfall jämfört med 1965 då exporten uppgick till 24,9 miljoner ton. Enbart på Storbritannien uppgick kvantitetsförlusten till 900 tusen ton. Även den mattade stålkonjunkturen i Västtyskland och Belgien fick kraftiga återverkningar på vår export medan man däremot kunde notera en ökning på Italien, där också den ekonomiska tillväxten var betydligt högre. Prisförändringen för järnmalm registrerades till —1,5 %, men den reella prissänkningen var något större, då sortimentsförändringar på grund av bortfall av sämre kvaliteter inträffade.

Utsikterna för 1967 är ännu svårbedömbara. För Storbritanniens del har någon återhämtning i stålproduktionen inte bedömts komma till stånd

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

Diagram IH: 1. Volym- och prisutveckling för exporten, tolalt och fördelat på varugrupper

1961—1967

Index: 1959 = 100. Säsongrensade halvårssiffror. Logaritmislc skala

Exportpris

Tota! export Trävaror

Tota! export, exkl. fartyg

Massa

120 -

Malmer och skrot Papper, papp och träfiberplattor

Livsmedel

Metaller

'Övriga varor

Verkstadsprodukter, exkl. fartyg

L----- i____ 1____ 1_____1_____L___ J_____|

1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1964 1965 1966

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

Bil. 7: Reviderad nationalbudget för år 1967 45

förrän, mot slutet av året och att döma av gjorda försäljningar kommer Sverige troligen att förlora ytterligare ca 1 miljon ton malm på denna marknad. Då det gäller Västtyskland och Belgien finns anledning till en försiktig optimism. Visserligen ger orderingången till de västtyska stålverken ännu ingen indikation om att vändpunkten nåtts, men man vet att stållagren hos förbrukare och mellanhänder är neddragna till en låg nivå, varför man kan vänta sig att en ökning i efterfrågan skall få omedelbar effekt på stålproduktionen. Malmlagren hos de västtyska och i synnerhet de belgiska stålproducenterna är låga varför en vändning i stålkonjunkturen kommer att omedelbart medföra ökade behov av malm, som ej kan tillgodoses inom ramen för de synnerligen försiktiga kontrakteringar som gjorts. Avhämtningstakten under årets tre första månader ligger klart över vad som motiveras av gjorda köp. Man kan räkna med ett ganska högt utnyttjande av optioner, varför volymminskningen för järnmalmsexporten ej synes bli större än ca 2 %. För malmexporten totalt kan i så fall förutses en volymminskning på 3,5 % samt ett prisfall med 9,5 %.

Järn och stål

Försvagningen av den europeiska stålkonjunkturen under fjolåret synes främst ha påverkat Sveriges stålexport till Västtyskland med en exportminskning på 12 %. Denna minskning kompenserades dock genom snabbare tillväxt av exporten till andra västeuropeiska länder samt Sovjet, Nord- och Latinamerika. Genom ett lätt prisfall under 1966 blev värdeökningen något mindre än tillväxten i volym, 10,9 % mot 11,5 %. Under perioden 1959—1966 ökade stålexporten volymmässigt i genomsnitt 14 % per år, vilket innebär att såväl 1966 som 1965 låg under denna trend. Till grund för prognosen för järn- och stålexporten ligger den av statistiska centralbyrån i februari utförda enkäten, där samtliga stålverk redovisat sina bedömningar för 1967 och första halvåret 1968. Jämfört med augustienkäten 1966 har företagen reviderat upp sina prognoser för 1967 med i genomsnitt 4 % till drygt 10 procents värdeökning 1966—1967. Upprevideringen avser främst andra halvåret 1967 och är av samma storleksordning som den tidigare konstaterade systematiska underskattningen för sista prognoshalvåret. Upprevideringen av första halvåret 1967 i förhållande till augustienkäten kan i stor utsträckning hänföras till Östeuropa där uppenbarligen nya rörorder från Sovjet påräknas. Det kan också finnas skäl att revidera beräkningarna för vissa andra länder lätt uppåt — främst Västtyskland, Nordamerika och Latinamerika — med hänsyn till att läget förefaller vara försiktigt bedömt. Utvecklingen på Västtyskland är märklig såtillvida att företagen sedan den kraftiga ökningen 1964 varit mycket optimistiska i enkäterna 1965

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

och 1966 och räknat med fortsatt kraftig expansion — även sedan leveranserna de facto kraftigt sjunkit. Först nu i februarienkäten har optimismen om att återta förlorad export försvunnit. Exporten till Västtyskland minskade 12 % 1966 och väntas bli oförändrad 1967. En orsak till den dåliga utvecklingen kan vara marknadssvårigheter, då en andelsförlust på närmare eu procentenhet noterades 1966. Om bedömningen av exporten till Västtyskland verkar försiktig så gäller motsatsen för Storbritannien. Här räknar man med en uppgång av storleksordningen 20—25 %; en imponerande exportökning med hänsyn till konjunkturbilden. Den kan knappast ha sin förklaring endast i importavgiftens och tullarnas slopande. Enligt brittiska beräkningar kommer ingen ökning att ske i stålimporten 1967. Man får rimligen förutsätta att det finns en reell bakgrund i form av order. För exporten till de nordiska länderna förutses i stort sett fortsatt expansion, främst på Finland.

Enkäten indikerar en prissänkning på ca 1 1/2 %. Med en värdeökning på 10 % skulle således volymökningen bli 11 1/2 %.

För första halvåret 1968 räknar företagen med en exportökning på 3 % i förhållande till första halvåret i år. Med hänsyn till tidigare systematiska underskattningar bör denna prognossiffra justeras till ca 7 %.

Övriga metaller

Denna grupp, som 1965 ökade 40 % i värde jämfört med 1964, steg 1966 ytterligare 43 %. I volym räknad blev ökningen i fjol 22 % och i pris 17,5 %. Därav ligger 17 miljoner kronor på aluminium och inte mindre än 166 miljoner kronor på koppar i bearbetad och obearbetad form. De senaste åren har det skett en betydande ansvällning i vår export av koppar. Genom substitutionseffekter har råkoppar frigjorts för export till höga världsmarknadspriser.

Vid bedömningen av 1967 har vi förutsatt att den nuvarande tendensen till sjunkande kopparpriser kommer att bli bestående under året. Londonnoteringarna ligger nu drygt 200 pund per ton under vad som noterades vid samma tid 1966 och allmänt bedöms 350 pund vara ett realistiskt pris med tanke på den konsumtionsminskning som ägt rum — till en del beroende på accelererad övergång till aluminium i ett flertal användningar. Det skulle således finnas sannolikhet för ytterligare prissänkningar, men huruvida dessa kommer till stånd och i vilken utsträckning är osäkert, då man har att räkna med betydande risker för produktionsstörningar i Kongo och Zambia. Vi har därför räknat med kopparpriser på i genomsnitt 410 pund för första halvåret och en ytterligare nedgång till 380 pund för andra halvåret. Här rör man sig på osäker mark och en avvikelse om ett pund från de här antagna genomsnittliga kopparpriserna kan beräknas ge ett utslag i exportvärdet av storleksordningen 1 miljon kronor för året.

I volym väntas exporten minska med 9 % — det finns nämligen skäl att

Bil. 7: Reviderad nationalbudget för år 1967 47

anta att den inhemska kopparkonsumtionen kommer att öka något jämfört med 1966 även om den kommer att ligga förhållandevis lågt. Med ovan förutsedda prisförändringar, genomsnittligen en nedgång med 14 %, skulle exportvärdet för hela gruppen övriga metaller 1967 bli ca 480 miljoner kronor.

Verkstads produkter

Verkstadsexporten ökade mycket kraftigt 1966, närmare 20 % i värde, vilket är den största ökning som noterats under 1960-talet. Exporten till Västeuropa ökade dubbelt så snabbt 1966 som 1965, 16 respektive 8 %, trots den konjunktur splittring som rådde under fjolåret. Än påtagligare var uppgången av exporten till Östeuropa och Nordamerika med 80 respektive 40 procents ökning. Även på åtskilliga råvaruländer skedde betydande expansion. Sverige torde därmed ha ökat sin andel i industriländernas verkstadsexport till skillnad mot 1965. Man kan konstatera att det internationella efterfrågeläget bara delvis bestämmer utvecklingen av vår verkstadsexport. Mot bakgrunden av de bedömningar av den internationella ekonomiska aktiviteten som gjorts i föregående kapitel kan verkstadsexporten förväntas öka mindre i år än i fjol. En prognos enbart på grundval härav kunde dock förmodas få felmarginaler på hundratals miljoner kronor.

Liksom tidigare måste därför prognosen till övervägande del baseras på exportenkäten för verkstäder. Enligt denna enkät förväntas verkstadsexporten öka 9 % i värde 1966—1967.

Den orderbelagda delen av de beräknade leveranserna första halvåret 1967 är förhållandevis låg — endast 57 %. Den ordertäckta delen av det närmaste prognoshalvårets leveranser har tidigare sjunkit från 67 % enligt augustienkäten 1964 till 59 % enligt augustienkäten 1966. Sänkningen av ordertäckningsgraden har sannolikt främst samband med förkortningen av leveranstiderna. I ett läge med korta leveranstider är företagens möjligheter att konkurrera om nya order större än i ett läge med relativt långa leveranstider. Jämför man den faktiskt registrerade utförseln enligt enkäterna med den av företagen förutsedda, kan man konstatera att företagen bedömt möjligheterna att erhålla nya order i huvudsak korrekt. För andra halvåret i fjol underskattades dock försäljningsmöjligheterna inte obetydligt. Företagen bedömde i augustienkäten 1966 att leveranserna under andra halvåret skulle bli ca 70 % större än det leveransbelopp som redan var ordertäckt (59 % ordertäckningsgrad vid ingången av halvåret). Enligt enkätens utfallssiffror blev leveransvärdet ca 85 % större än det i början av halvåret ordertäckta leveransbeloppet (motsvarande alltså en order täckningsgrad på 54 %). När nu verkstadsföretagen förutser en leveransvolym första halvåret i år som motsvarar en ordertäckningsgrad på 57 %, kan detta alltså knappast betecknas som överdrivet optimistiskt ur konkurrenslägesynpunkt — leveranstiderna i verkstadsindustrin har ytterligare för­

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

kortats sedan hösten 1966. Å andra sidan har efterfrågeläget utomlands på våra verkstadsprodukter närmast undergått en viss försämring sedan hösten 1966 och det relativa kostnadsläget för den svenska verkstadsindustrin likaledes troligen försämrats något. Enkätens prognos om en leveransökning 1966—1967 på ca 9 % i värde motsvarar en volymökning på 5 1/2 % att jämföra med eu volymökning på 16 1/2 % 1965—1966. Enkäten skulle därmed indikera en kraftig uppbromsning av ökningstakten för verkstadsexporten för innevarande år. Utfallet för de båda första månaderna med en ökning av exportvärdet på 16,5 % gentemot samma tid föregående år ger knappast någon antydan i den riktningen. Med hänsyn härtill liksom med hänsyn till utsikten om en moderat tillväxt i den inhemska efterfrågan har enkätens prognos uppjusterats till en värdeökning på ca 11 % 1966—1967.

Priserna förväntas öka med 1,3 % från andra halvåret 1966 till första halvåret 1968, vilket är något svagare än under perioden första halvåret 1864 till andra halvåret 1986, då priserna enligt enkäten ökade med i genomsnitt 1/2 % per halvår. Utfallet andra halvåret 1966 är märkligt såtillvida att man enligt augustienkäten 1966 skulle haft 0,1 procents prisökning mellan halvåren 1966. Detta skulle enligt tidigare samband mellan enkätpriser och enhetspriserna i exporten givit 0,6 å 0,8 procents ökning i. enhetsprisindex. Nu registrerades en så kraftig ökning som 2,9 % vilket gör det sannolikt att den reella prisstegringen varit större än 0,1 %. Det är nämligen knappast troligt att det enbart är fråga om en förskjutning i exportens sammansättning. Accepteras februarienkätens förväntade prisutveckling kan emellertid enhetspriserna väntas stiga med 3 %. Värdestegringen på 11 % skulle därmed motsvara en volymökning på 7,5 % 1986 —1967.

Livsmedel

Exporten av livsmedel uppgick under 1966 till 711 miljoner kronor varav 591 miljoner kronor föll på de reglerade livsmedlen, dvs. i huvudsak kött, fläsk och spannmål. Den registrerade prisökningen uppgick till knappt en procent och då exportvärdet var i stort sett oförändrat från 1965 innebar detta en liten volymminskning. Stora ökningar noterades för kött och fläsk medan spannmålsexporten gick tillbaka från den osedvanligt höga nivån 1965.

För 1967 räknar vi med en värdemässigt oförändrad export av ickereglerade livsmedel medan de reglerade beräknas minska till 560 miljoner kronor. Detta innebär dock en betydande upprevidering jämfört med föregående prognoser främst beträffande spannmål. De senaste skördebedömningarna för 1986 utvisar en avsevärt större skörd än man i höstas räknade med, och det torde finnas utrymme för en spannmålsexport av normal storlek, även om den kraftigt ökande fläskproduktionen inom landet kommer att ta i anspråk foderspannmål, som förut exporterats.

Exportkvantiteterna av kött och fläsk torde komma att ligga ungefär på

Bil. 7: Reviderad nationalbudget för år 1967 49

föregående års nivå — den s. k. köttrealisationen resulterar knappast i någon större minskning av vårt överskott. Väntade fall i världsmarknadspriset på fläsk ger dock en värdeminskning även för denna del av livsmedelsexporten.

Totalt innebär prognosen för livsmedel en volymminskning med ca 3,5 % 1967.

Övriga varor

Exporten av övriga varor ökade under 1966 något mer än under 1965 beroende på en betydligt högre tillväxttakt för färdigvarudelen. Råvarorna däremot ökade långsammare än under 1965 och vapenexporten sjönk kraftigt.

De tre nordiska länderna framstod även under 1966 som den största marknaden såväl vad avser storlek som tillväxt. Framför allt ökade exporten till Finland betydligt. Åtstramningen i Västtyskland torde ha påverkat även övrigvaruexporten dit, som minskade med ca 4 %. Däremot steg exporten till Storbritannien relativt starkt.

För denna varugrupp liksom för verkstadsprodukter har tidigare bl. a. i den preliminära nationalbudgeten 1967 diskuterats de effekter på exporten som variationer i den inhemska efterfrågan kan ha. Där konstaterades att färdigvaruexporten hämmades 1965 av den inhemska efterfrågans utveckling medan däremot förhållandet 1966 var det motsatta. För övrigvarorna har ett försök gjorts att kvantifiera effekten på exportutvecklingen av variationerna i den inhemska efterfrågan. Undersökningen gjordes för Norge, Storbritannien och Västtyskland.

Övrigvaruexporten har härvid antagits bero av förändringarna i det inhemska efterfrågeläget (mätt med variationerna i antalet lediga platser i industrin), förändringarna i utlandsefterfrågan (mätt med variationerna i nationalproduktens tillväxt alternativt med variationerna i landets import) samt av tull- och importavgiftsförändringar (vad avser Norge och Storbritannien) . Sambandet mellan den svenska exporten av övrigvaror till respektive land och ovan omtalade förklaringsvariabler har estimerats på basis av den observerade utvecklingen halvårsvis 1961—1966. Modellerna förklarade exporten tämligen dåligt. Att döma av resultaten skulle den inhemska efterfrågan ha haft en viss effekt på exporten till Norge och Storbritannien men ej på exporten till Västtyskland. De exportförändringar som ej förklaras av sambandsekvationerna är dock så stora att några entydiga slutsatser ej kan dras.

I prognosen för övrigvaruexporten 1967 har förutsatts en omkastning i fråga om vapenexporten och en återgång till högre ökningstakt för råvarudelen medan färdigvarudelen skulle öka i ungefär samma eller möjligen något lägre takt än i fjol. Härvid har förutsatts att bortfallet av EFTAtullarna och den engelska importavgiften skulle få en positiv effekt på exporten till EFTA-länderna, dit en förhållandevis stor andel av vår övrig-

4 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 125. Bilaga 7

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

varuexport går. Som prognos har i tabell 1 införts en volymmässig ökning på drygt 10 1/2 % och en prisstegring på ca 2 1/2 %.

Fartyg

Exporten av nybyggda fartyg, vilken minskade mycket markant i fjol, beräknas i år nästan nå upp till 1965 års nivå, vilket innebär en värdemässig ökning om ca 300 miljoner kronor. Leveransvärdet av inneliggande order är lägre än vad tidigare varit fallet under den senaste femårsperioden. Detta pekar mot en betydande nedgång i exporten 1968. Den stora avyttringsvågen de senaste fyra åren av begagnade fartyg har nu mattats. Den hade sin kulmen 1965 med en utförsel för drygt 300 miljoner kronor för att i fjol minska till 200 miljoner kronor. Under åren 1959—1962 rörde det sig om ca 100 miljoner kronor per år.

Såvitt det går att bedöma synes det ständiga prisfallet under sextiotalet på fartygsnybyggen nu ha upphört, vilket kan ha samband med en skärpning av varvskonkurrensen på kreditsidan.

Sammanfattning

Den goda utvecklingen av exporten exklusive fartyg under 1966 bars som tidigare nämnts upp av utvecklingen på de utomeuropeiska marknaderna. Värdeökningen på Västeuropa blev 8,3 % mot 20,6 % på övriga världen. Diskrepansen beror delvis på den oförmånliga utvecklingen för våra råvaror, vars avsättning huvudsakligen är koncentrerad till Västeuropa. För 1967 kan man inte vänta sig en lika gynnsam utveckling av exporten till de utomeuropeiska länderna och även för Västeuropa får man räkna med en lägre ökningstakt.

Enligt de prognoser som redovisats kommer exporten exklusive fartyg att öka knappt 6 % i volym under 1967, vilket är betydligt lägre än 1966 men över 1965.

De traditionella svenska råvarorna malm och trä kommer under 1967 som 1966 att minska både i volym och pris. Prissänkningen för malm och trävaror, 9,5 respektive 6 %, kommer att slå igenom kraftigt — prisökningen för exporten exklusive fartyg är beräknad till några tiondels procent. Fallet i kopparpriserna bidrar också.

Omslaget i fartygsleveranserna från en minskning på 500 miljoner kronor 1966 till en ökning på 250 miljoner kronor 1967 ger ett tillskott om ca 1 % i värde på totala exporten, som därmed skulle öka 7 % under 1967. 2

2. Importen

Importutvecklingen 1966

Den totala importen ökade med 2,2 % i volym och 4,5 % i värde 1965— 1966. Detta innebär en markant lägre ökningstakt för importen än under de närmast föregående åren. Den svaga importtillväxten under fjolåret var

Bil. 7: Reviderad nationalbudget för år 1967 51

Tabell 111: 2. ImporEutvecklingen för olika varugrupper 1965—1967

Importvärde, Procentuella förändringar från föregående år miljoner kronor

Volym Pris 1965 1966 1967 1965 1966 1967 1965 1966 1967

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

inom industrin gått väsentligt långsammare 1966 än 1965. Importen av färdiga textilvaror ökade kraftigt 1965—1966 men uppgången motvägdes av minskad införsel av textilråvaror. Importvolymen av bränsle ökade med närmare 15 % under fjolåret, huvudsakligen till följd av den stränga vintern 1965—1966.

Iniportutvecklingen 1967

Beräkningarna över importvolymen 1967 indikerar, med nu aktuella prognoser över efterfrågan inom olika sektorer, en ökning från 1966 med ca 5 %. — Den förväntade importutvecklingen för olika varugrupper i år är mycket annorlunda än det importmönster som förelåg för fjolåret. Detta gäller speciellt för gruppen bränslen.

Mot bakgrund av den kapacitetsökning för raffinaderiindustrin som beräknas komma till stånd i år har här speciell uppmärksamhet ägnats bränsleimporten. En ökad förbrukning av råolja medför ett minskat importbehov av förädlade bränslen, vilket värdemässigt innebär en relativt sett lägre import för denna varugrupp. För att få en uppfattning om storleken av denna strukturella förskjutning har försörjningsbalanser upprättats för olika bränsletyper. En stor del av dessa bränslen förbrukas inom industrin. Förbrukningen av bränslen som redovisas i den löpande industristatistiken har visat sig väl samvariera med produktionsutvecklingen inom respektive bransch. Med hjälp av produktionsprognoser som redovisas i kapitel IV har industrins förbrukning av bränslen för 1967 beräknats. Övriga sektorers förbrukning har framskrivits trendmässigt. Inga nämnvärda lagerförändringar av bränsle har antagits komma till stånd under 1967. Bränsleimporten framkommer därför som en differens mellan förbrukning och den inhemska produktionen av bränslen. Den mängd råolja som förbrukades vid de svenska raffinaderierna 1966 uppgick till 3,8 miljoner ton och täckte i form av färdiga bränslen ca 1/7 av konsumtionen. För 1967 beräknas förbrukningen av råolja bli av storleksordningen 7,5 miljoner ton. Detta skulle motsvara 1/3 av konsumtionen av färdiga bränslen 1967. Även om ökningen i raffinaderikapaciteten på sikt kan tänkas medföra en ökad export har för 1967 förutsatts en lika obetydlig export som tidigare. Enligt dessa beräkningar skulle bränsleimporten minska ca 14 % i volym som en följd av råoljeimportens fördubbling.

Konsumtionsvaruimporten som minskade 3 % i fjol beräknas i år stiga med 5 %. Detta är främst en följd av att bilimporten som minskade med 28 % 1966 i år beräknas öka med 2 % i volym.

Under fjolåret importerades till Sverige närmare 100 tusen ton kaffe. Vissa tecken tyder på att man för andra året i följd hade en betydande neddragning av kaffelagren inom landet. Världsmarknadspriserna på kaffe föll under 1966 och man räknar allmänt med ytterligare något fall i priserna men senare en viss återhämtning. Detta har beräknats medföra en

Bil. 7: Reviderad nationalbudget för år 1967 53

Diagram ID: 2. Importen totalt och uppdelat på vissa användningsområden 1960—1967

Index: 1959 = 100. Säsongrensade halvårssiffror

Total .import 190 Investeringsvaror f — 150

no

Konsumtionsråva ror

\ 1

\

100 200 Andra industriråvaror ✓

r-/

160 190 - Järn- och stål 120

1 1 1

Byggnadsråvaror

Textilier

Jordbruksråvaror 120 -< 230 - Konsumtionsvaror

Bränslen

160 -

1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967

1 Utgör delar av totalen oberoende av övrig gruppering. Verkstadsprodukter innefattar ej fartyg, flygplan och vapen. Anm. Se anmärkning till tabell III: 2. Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

viss lageruppbyggnad inom landet som tillsammans med den trendmässiga ökningen i konsumtionen skulle ge en volymökning av kaffeimporten på ca 15 %.

Importen av textilvaror 1967 beräknas komma att ligga ca 11 % över 1966 års nivå. Konsumtionen av textil- och beklädnadsvaror har i år beräknats öka ca 2 %. Man torde i år liksom för de senaste åren komma att täcka större delen av denna ökning med import. Trots en relativt blygsam produktionsuppgång inom textilsektorn kan importen av insatsvaror förutsättas öka med ca 10 %. Denna ökade andel av importerade råvaror och halvfabrikat sammanhänger med bortfall av vissa inhemska produktionsenheter.

Den totala prisuppgången för importen 1966 var 2,2 %. Utvecklingen var något olika för färdigvaror och råvaror, 2,6 % respektive 1,8 %. Under 1967 väntas en lugn prisutveckling för hela importen, med ca 1 procents ökning. I synnerhet på råvarusidan förefaller priserna att bli vikande för bl. a. järn och stål, koppar, textilfibrer, råolja och bränslen. För syntetfibrerna har redan ett kraftigt prisfall noterats. Prisnedgången för råolja och bränslen väntas dock bli ringa och sammanhänga med förväntad utveckling på fraktmarknaden.

Färdigvarorna beräknas fortsätta att öka i pris om än i långsammare takt än under fjolåret. Med ovan antagna prisutveckling skulle den beräknade volymökningen om 5 % motsvara en värdeökning om 6 %. 3

3. Bytes- och betalningsbalansen

Som framgår av tabell 3 är handelsbalansens beräknade underskott något mindre 1967 än 1966. Bytesförhållandet har emellertid ytterligare försämrats. Vid fasta priser skulle förbättringen av handelsbalansen således ha blivit något större. Den förhållandevis kraftiga ökningen av sjöfartsnettot 1966 bör fortgå även i år till följd av de stora nyinvesteringarna i handelsflottan såväl 1966 som 1967, även om tillväxten i det värdemässiga utbytet på grund av sjunkande frakter kan väntas bli något mindre.

Såväl turistnettot som nettot av övriga löpande betalningar kan väntas fortsätta att försämras även 1987. Vad beträffar de sistnämnda är denna försämring sannolikt endast skenbar. Man kan för vissa poster i dessa tjänster och transfereringar konstatera att betalningarna från Sverige ökar från år till år medan motsvarande betalningar till Sverige synes stagnera. Detta strider mot vad som är känt ur andra källor. Tj änsteutbytet med utlandet torde öka i båda riktningarna liksom varuutbytet. I så fall föreligger ett ständigt ökat fel i redovisningen av i synnerhet betalningarna till Sverige. Bytesbalansens verkliga utslag blir därför förvanskade. I syfte att ge en mer rättvisande bild av bytesbalansen har införts en — trendmässigt ökan-

Bil. 7: Reviderad nationalbudget för år 1967 55

Tabell IH: 3. Betalningsbalansen 1963—1967

Miljoner kronor, löpande priser

1963 1964 1965 1966 1967

(prognos)

56 Kungl. Maj ds proposition nr 125 år 1967

ej total —- statistiska centralbyråns varvsenkäter ger upplysning om varvens kreditgivning till utlandet i samband med fartygsleveranser. Under år då värdet av varvens fartygsleveranser (redovisade i varuexporten) överstiger utlandets fartygsbetalningar, innefattar tydligen restposten kreditgivning från svenska varv till utlandet och vice versa. I tablån nedan redovisas betalningsbalansen 1963—1967 med särredovisning av varvens kreditgivning :

1963 1964 1965 1966 1967

därav: varvens kreditgivning

till utlandet (—) .. - 372 + 116 - 311 - 9 (- 400)

Bankernas utlandsställning .. - 117 + 944 + 51 + 485 (- 250)

Posten »övrig rest» är lika med handelskreditändring exklusive varvskrediter (samt statistiska fel). Mellan 1963 och 1964 skedde ingen större förändring i posten. Såväl importens som exportens värden ökade starkt och i ungefär samma takt 1963—1964. Importens ökningstakt var lika hög 1964 —1965 samtidigt som exportens ökningstakt halverades. Här kan ligga eu förklaring till att handelskrediterna ökade 1965. Sannolikt är dock orsaken främst att söka i den jämfört med andra länder kraftiga kreditåtstramning som sattes in 1965. Skärpningen i kreditpolitiken blev under 1966 internationellt utbredd, varför det inte verkar förvånansvärt att ökningen i handelskrediterna avtar. Under 1966 sjönk importens ökningstakt högst väsentligt vilket borde ha verkat i samma riktning. För 1967 förutses i stort sett samma ökning i exporten och importen. Kreditmarknaden liar lättats i Sverige men även utomlands. En minskning av handelskrediternas ökning förefaller därför trolig. En sådan kommer dock att delvis motvägas av ökad kredittagning i samband med den stegrade importen av fartyg och flygplan. Handelskrediter exklusive varvskrediter har därför förutsatts bli av knappt samma storlek 1967 som 1966. Varven förutses i år leverera fartyg till ett belopp som överstiger betalningarna från utlandet med ca 400 miljoner kronor. Den korrigerade restposten kunde därmed förväntas bli ungefär noll i år.

Kapitalimporten 1966 var mycket hög. Man får anta att överskottet kommer att krympa i år. Förutsätts en återgång till ungefär 1965 års nivå för kapitalimporten 1967 skulle därmed en nedgång i valutareserven på i runt tal en kvarts miljard kronor kunna tänkas ske i år. Som framgått är detta en prognos som bygger på en rad osäkra antaganden.

Bil. 7: Reviderad nationalbudget för år 1967 57

IV. Produktionen

1. Industrin

Den svaga västeuropeiska stålkonjunkturen under fjolåret medförde en markant minskning i efterfrågan på järnmalm. De svenska exportleveranserna minskade kvantitetsmässigt med ca 9 % 1965—1966 och även för de inhemska malmleveranserna kom en minskning till stånd. — Brytningen av järnmalm som ännu under de tre första kvartalen 1966 skedde i en i jämförelse med 1965 ungefär oförändrad takt bromsades upp kraftigt under fjärde kvartalet och 1966 års produktion kom att understiga 1965 års med drygt 4 %. Denna minskning av produktionen var dock mindre än nedgången i leveranserna varför en betydande lageruppbyggnad kom till stånd vid gruvorna.

Leveransutsikterna för 1967 är för närvarande svårbedömbara. Stålmarknaden i Europa präglas fortfarande av stor försiktighet och de avslut för leverans av svensk järnmalm sonr hittills gjorts innebär en kraftig nedgång såväl kvantitets- som prismässigt jämfört med 1966. Det finns dock tecken som tyder på att den hittillsvarande avmattningen i stålkonjunkturen har vissa möjligheter att brytas under senare delen av 1967. Med hänsyn till att ett flertal av våra traditionella köpare för närvarande torde ha relativt små lager skulle en snabbare förbrukningsökning medföra ett ganska omedelbart behov av tilläggsköp. — Den bedömning av j ärnmalmsexporten 1967 som gjorts inom konjunkturinstitutet, och som närmare behandlas i kapitlet om utrikeshandeln, innebär en minskning 1966—1967 med ca 3 % i ton räknat.

De inhemska leveranserna har bedömts komma att obetydligt överstiga 1966 års nivå. — Med hänsyn till de betydande lager som gruvorna för närvarande innehar synes det rimligt att räkna med en strävan hos gruvföretagen att nedbringa lagren. Mot bakgrund av det rådande läget är det emellertid inte troligt att någon nämnvärd lagerförändring kommer till stånd. Med ovan redovisade antaganden om leveransutvecklingen skulle produktionen 1967 komma att understiga 1966 års nivå med inemot 10 %.

Produktionen inom järn- och stålverken låg på en närmast oförändrad nivå under hela 1966 och produktionsökningen för året som helhet stannade vid 4 % jämfört med 1965. Detta kontrasterar starkt mot den snabba tillväxttakten under de närmast föregående åren. Den lägre ökningstakten 1966 förklaras av en svagare inhemsk efterfrågeutveckling inom byggnadsoch verkstadsindustrin. Inom den senare dämpades inköpen av järn och

58 Kungi. Majrts proposition nr 125 år 1967

Tabell TV: 1. Försörjningsbalans för handelsfärdigt järn och stål, inkl. ämnen 1964—1967 Miljoner kronor. 1959 års producentpriser

1964 1965 1966 1967

(prognos)

Bil. 7: Reviderad nationalbudget för år 1967 59

Tabell TV: 2. Försörjningsbalans för verkstadsprodukter, exkl. fartyg, 1964—1967

Miljoner kronor. 1959 års producentpriser

1964 1965 1966 1967

(prognos)

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

Tabell IV: 3. Försörjningsbalans för sågade och hyvlade trävaror 1964—1967

1 000 stds

1964 1965 1966 1967

(prognos)

Bil. 7: Reviderad nationalbudget för år 11)67 61

Produktionsuppgifterna för 1964 och 1965 är hämtade från sågverksinventeringen. Produktionsuppgiften för 1966 är grundad på statistiska centralbyråns korttidsstatistik över produktionsvolymutvecklingen och ger en minskning 1965—1966 på ca 4 1/2 %. Den säsongrensade produktionsserien för 1966 visar att minskningen framför allt är hänförlig till första kvartalet med dess ogynnsamma väderleksförhållanden och att sedan en successiv återhämtning ägde rum.

Efterfrågan på trävaror var svag framför allt under första delen av 1966. Trots de realisationsförsäljningar som skedde under fjärde kvartalet, minskade exportleveranserna 1965—1966 med ca 5 % medan avsättningen på hemmamarknaden ökade med knappt 2 %. Denna leveransutveckling innehar att lageruppbyggnaden hos producenterna fortsatte även under 1966. Enligt nu föreliggande preliminära uppgifter från statistiska centralbyrån ökade lagerhållningen hos producenterna och i trävaruhandeln under fjolåret med ca 50 tusen standards.

Under innevarande år beräknas exportleveranserna snarast fortsätta att minska medan avsättningen på hemmamarknaden bedömts kommer att öka betydligt snabbare än under 1966 främst beroende på en stegrad aktivitet inom byggnadsverksamheten. Som framgår av balansen har lagren av trävaror inom landet ökat kraftigt under de tre senaste åren. Denna lagerökning har främst skett vid sågverken. I konjunkturbarometern för mars anger över hälften av sågverksföretagen dessa lager vara för stora. Med hänsyn härtill torde man kunna räkna med en stark strävan bland dessa företag att skära ned lagren, och det har här bedömts rimligt att räkna med att man skall lyckas med att minska dem ungefär lika mycket som de ökade under 1966, dvs. omkring 50 tusen standards. Med den i balansen kalkylerade leveransutvecklingen skulle detta kunna ske med ungefär samma produktion för sågverken under 1967 som under 1966.

För gruppen träindustri exklusive sågverk indikerar inom konjunkturinstitutet gjorda beräkningar en produktionsökning 1965—1966 på ca 1 %, vilket är en betydligt svagare tillväxttakt än under de närmaste föregående åren. Detta kan i första hand tillskrivas den under 1966 dämpade aktiviteten inom den inhemska byggnadsverksamheten som verkade återhållande på produktionen av framför allt snickerier och trähus. Trähus- och wallboardfabriker fick dessutom vidkännas en minskad exportefterfrågan under året. För de konsumtionsinriktade branscherna (främst möbelindustrin) har den svaga utvecklingen av den privata konsumtionen verkat dämpande på produktionen. Enligt kalkyler baserade på den förväntade snabbare tillväxttakten i såväl de inhemska byggnadsinvesteringarna som den privata konsumtionen skulle man kunna räkna med en produktionsökning för hela gruppen träindustri exklusive sågverk på 5 å 6 % 1966—1967.

En summering av ovan redovisade utvecklingstendenser inom träindustrins olika branscher skulle för den totala träindustrin innebära en pro­

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

duktionsminskning 1965—1966 med ca 1 % och en produktionsökning 1966—1967 på ca 3 %.

Den förbättring i avsättningsläget för massa som successivt inträdde under 1966 ledde i kombination med de vidtagna produktionsbegränsande åtgärderna vid de svenska massafabrikerna till att de marknadstryckande lagren kunde reduceras kraftigt. Lagren kom härmed att vid utgången av 1966 uppgå till drygt 300 tusen ton och får för flertalet kvaliteter betecknas som normala. Totalt tillverkades ca 3,3 miljoner ton kemisk avsalumassa under 1966 vilket är drygt 5 % mindre än under föregående år. Exportleveranserna av den kemiska massan ökade avsevärt (se kapitel III), medan däremot avsättningen på hemmamarknaden understeg 1965 års nivå med ca 8 %. Såväl produktion som exportleveranser av mekanisk avsalumassa var ungefär oförändrade från 1965 till 1966.

Utvecklingen för de olika massakvaliteterna var mycket varierande. Sålunda ökade produktionen av den dominerande kvaliteten — blekt sulfat — endast obetydligt. Genom den kraftiga leveransökningen reducerades därmed lagren av blekt sulfat avsevärt och på många håll torde dessa lager ha varit mycket små vid årsskiftet 1966—1967. Tillverkningen av oblekt sulfat minskade däremot med ca 13 % vilket återspeglar dels en genom den fortsatta integreringen inom massasektorn krympande avsalumarknad, dels en övergång till tillverkning av blekt sulfat. — Inom sulfitsektorn minskade produktionen något — en minskning som helt faller på den oblekta sulfiten. Lagren av sulfitmassa var vid årsskiftet 1966—1967 relativt sett betydligt större än sulfatmassalagren, trots en stor leveransökning under 1966 för den blekta sulfiten. Den dämpade utvecklingen på den europeiska textilmarknaden påverkade starkt efterfrågan på dissolvingmassa för vilken en produktionsminskning på ca 20 % registrerades under fjolåret.

Produktionsutsikterna för 1967 är skiftande för de olika kvaliteterna. För den blekta sulfaten torde produktionen komma att begränsas av kapaciteten medan de fortfarande relativt stora lagren och den svaga efterfrågeutvecklingen verkar tillbakahållande på produktionen av sulfit- och dissolvingmassa. För de två sistnämnda kvaliteterna har man överenskommit om ett produktionsstopp på 3 veckor, samtidigt som produktionskapaciteten reduceras genom nedläggningar av vissa sulfit- och dissolvingenheter. Tillverkning och leverans av oblekt sulfit beräknas sålunda komma att understiga 1966 års kvantiteter, medan tillverkningen av dissolvingmassa torde komma att öka något från 1966 års kraftigt sänkta nivå. Den blekta sulfiten, som fått vidkännas stark konkurrens av den blekta sulfaten på förpackningsområdet, väntas bibehålla 1966 års leveransnivå. Det är rimligt att anta att också produktionen blir oförändrad i vilket fall det blir möjligt att ytterligare minska lagren.

De totala leveranserna av kemisk massa beräknas kvantitetsmässigt öka ca 4 % 1966—1967 varvid den beräknade ökningen på hemmamarknaden

Bil. 7: Reviderad nationalbudget för år 1967 63

väntas komma att bli procentuellt lika stor som exportökningen. Under förutsättning av att man vid utgången av år 1967 kommer att hålla ungefär normalt stora lager skulle denna leveransökning ge utrymme för en produktionsökning 1966—1967 på ca 8 % i ton räknat. Medtas även den mekaniska massans utveckling i kalkylen skulle produktionsökningen 1966—1967 komma att bli ca 6 % i ton räknat vilket motsvarar en volymökning med 8 %.

Tillverkningen av papper och papp ökade under fjolåret med ca 2 % i ton räknat, vilket är en betydligt lägre ökning än under de gångna åren av 1960-talet. Denna låga ökningstakt synes bl. a. ha lett till att det under närmast föregående år höga kapacitetsutnyttjandet inom vissa sektorer av pappersindustrin minskat något. Exporten av papper och papp steg med ca 7 %. För hemmaleveransernas del noterades endast en obetydlig ökning, vilket avspeglar den dämpade konsumtionsutvecklingen och den på grund härav svaga produktionstillväxten inom de pappersförädlande industrierna. Samtidigt torde en viss lagerreducering ha skett i de inhemska förbrukar sektorerna.

Produktionsutvecklingen för de olika papperskvaliteterna var mycket varierande. Produktionsökningar kan noteras för tidningspapper, papp och kartong samt omslagspapper. De två senare kvaliteterna svarade för huvuddelen av exportleveransökningen. Den procentuellt sett största produktionsökningen —■ ca 8 % — noterades för finpapper. Produktionen av de mera hemmamarknadsorienterade kvaliteterna journalpapper och övrigt papper minskade.

Den efterfrågeprognos för papper och papp som gjorts inom konjunkturinstitutet pekar på en total leveransökning 1966—1967 på ca 6 % i ton räknat, varvid export!everanserna väntas öka med 7 %, dvs. i samma takt som under 1966. Hemmamarknadsleveranserna, beräknade med hjälp av prognoser för konsumtionsutveckling och produktion inom de pappersförädlande industrierna, synes komma att öka med ca 5 %. Under förutsättning av att lagersvängningarna i producentledet endast blir obetydliga skulle denna leveransutveckling komma att medföra en produktionsökning 1966— 1967 på ca 6 %.

Produktionen inom textil- och beklädnadssektorn (inkl. skoindustrin) beräknas 1966 ha sjunkit med ca 5 % jämfört med 1965. Denna uppskattning grundas i första hand på en inom konjunkturinstitutet upprättad försörjningsbalans för beklädnadsvaror. En sammanvägning av de produktionsindexserier inom sektorn som utförs inom statistiska centralbyrån och som i huvudsak baseras på kvantitativ korttidsstatistik resulterar dock i en nedgång som är drygt en procentenhet större. Emellertid kan produktionsminskningen här ha något överskattats bl. a. genom att en del av de under perioden nedlagda företagen åter startats i annan regi och ej omedelbart kommit att registreras i statistiken. Av sektorns delbranscher beräknas

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

Tabell TV: 4. Industriproduktionens utveckling 1965—1967

Procentuella volymförändringar

1965—1966 1966—1967

(prognos)

Bil. 7: Reviderad nationalbudget för år 1967 65

dryckesvaru- och tobaksfabrikerna för medan produktionsökningen inom den egentliga livsmedelsindustrin uppgick till knappt 6 %.

En inom konjunkturinstitutet uppgjord försörjningsbalans för livsmedelsindustriprodukter pekar på en något lägre tillväxttakt i produktionen 1966—1967 — ca 4 % — vilket främst kan hänföras till en prognoserad lägre stegringstakt i livsmedelskonsumtionen 1967 än under 1966.

De branscher som hittills berörts svarar för ca 80 % av den totala industriproduktionen. För återstående branscher, som ingår i tabell 4 under benämningen övriga branscher, är det statistiska materialet som belyser produktionsutvecklingen efter 1964 (senaste år med definitiv produktionsstatistik; mycket bräckligt. De i tabellen angivna siffrorna syftar huvudsakligen till att ge approximativa produktionsförändringar inom dessa branscher. Här nedan skall endast nämnas något om utvecklingen inom några av dessa sektorer.

Den under 1966 dämpade aktiviteten inom byggnadsverksamheten medförde en försvagning av expansionstakten även inom jord- och stenindustrin. Enligt konjunktur institutets beräkningar skulle produktionsökningen 1965—1966 således ha stannat vid ett par tre procent. Den matta utvecklingen under 1966 återspeglas också i konjunkturbarometrarna, vilka bland annat pekar på en ansvällning av branschens färdigvarulager.

Bedömningen av produktionsutvecklingen under 1967 baseras liksom för 1986 på en försörjningsbalans för jord- och stenindustriprodukter. Balansen tyder på en produktionsökning på 6 å 7 %. Denna högre tillväxttakt jämfört med 1966 kan återföras på den förväntade snabbare ökningstakten i såväl de inhemska byggnadsinvesteringarna som i konsumtionen under 1967.

Produktionen inom den kemisk-tekniska industrin förefaller av tillgängliga informationer att döma ha fortsatt att öka i snabb takt under 1966 och man torde även under 1967 kunna räkna med en kraftig ökning. Denna höga expansionstakt förklaras i icke ringa grad av den pågående stora utbyggnaden av produktionskapaciteten inom den petrokemiska industrin och inom oljeraffinaderierna.

För övriga här ej berörda delbranscher inom gruppen övrig industri (grafisk-, pappersvaru-, läder- och gummivaruindustri) kan produktionsutvecklingen förutsättas vara i hög grad bestämd av konsumtionsutvecklingen. Den svaga konsumtionsutvecklingen under 1966 medförde sålunda en dämpning i produktionstillväxten inom dessa branscher. För 1967 torde i enlighet härmed en något snabbare ökningstakt kunna påräknas.

Totalt torde man för gruppen övriga branscher kunna räkna med att produktionen stigit med ca 5 % 1965—1966. De prognoser för 1967 som gjorts för dessa branscher pekar på en sammanlagd ökning på omkring 8 %.

Ovanstående genomgång av de olika industribranschernas utveckling un-

5 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 125. Bilaga 7

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

Tabell IV: 5. Förbrukning och uttag av rundvirke 1964—1967

1 000 kbm, fast mått utan bark (barr- och lövträ)

1964 1965 1966 1967

(prognos)

Sågtimmer

Förbrukat vid sågverken (inkl. svinn) 18 579 19 985 19 076 18 930

Bil. 7: Reviderad nationalbudget för år 1967 67

Tabell IV: 6. Försörjningsbalans för randvirke 1964—1967 1 000 kbm, fast mått utan bark (barr- och lövträ)

1964 1965 1966 1967

(prognos)

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

4. Den totala produktionen

De beräkningar över totalproduktionens utveckling som brukar presenteras i detta sammanhang består huvudsakligen av en sammanvägning av de produktionsprognoser som redovisats tidigare i detta avsnitt, kompletterad med ett rimligt antagande för tjänstesektorerna. För förfluten tid räknas produktionen av tjänster residualt, som skillnaden mellan varuproduktionen och hela bruttonationalprodukten mätt från användningssidan.

Den totala varuproduktionen som beräknas ha ökat med knappt 11/2 % 1965—1966 kan enligt föreliggande produktionsprognoser beräknas öka med ca 4 1/2 % 1966—1967. Omslaget berör flertalet näringsgrenar och påverkas av skillnaderna i väderlek vintern 1967 jämfört med 1966 samt ett förutsatt normalt skördeutfall 1967 i motsats till det låga utfallet 1966. Tjänsteproduktionens ökning 1966—1967 skulle med denna utgångspunkt bli ca 2 1/2 % om den totala produktionen av varor och tjänster förutsätts öka med 3,7 % såsom beräknats i kapitel I. En sådan dämpning av tjänsteproduktionens ökningstakt — vilken synes ha uppgått till drygt 4 % mellan 1965 och 1966 — skulle delvis kunna förklaras av nedgången i den offentliga konsumtionens ökningstakt.

Bil. 7: Reviderad nationalbudget för år 1967 69

V. Arbetsmarknaden

1. Läget på arbetsmarknaden i början av 1967

Den svenska arbetsmarknaden präglades nnder hela 1966 av en fortskridande minskning i efterfrågan på arbetskraft. Utvecklingen under de första månaderna av 1967 medförde inte någon väsentlig förändring. Möjligen har nedgången, åtminstone inom vissa sektorer, brutits.

Ur produktionssynpunkt har väderleksförhållandena vintern 1966—1967 varit väsentligt gynnsammare än vintern 1965—1966. Arbetslösheten har emellertid även under första kvartalet 1967 legat över motsvarande period ett år tidigare. Arbetslöshetsprocenten bland kassamedlemmarna avviker dock endast i ringa grad från medelvärdena för de senaste tio åren.

Efterfrågan på arbetskraft

Som ett mått på arbetskraftsefterfrågans styrka kan serien över antalet obesatta platser användas. Under åren 1962—1965 inträffade bottenläget i januari. Under 1966, och även under 1967, minskade emellertid antalet obesatta platser något även mellan januari och februari, och en uppgång inträffade först i mars. Procentuellt var denna något större 1967 än 1966.

Jämfört med motsvarande värden ett år tidigare minskade antalet obesatta platser klart under hela 1966. Från januari 1967 synes dock hastigheten i nedgången ha avtagit. Inom industrin, där efterfrågan mätt på detta sätt fortsatte att sjunka t. o. in. februari, svarade metall- och verkstadsindustrin fr. o. m. november för den mest betydande nedgången. Även inom massa- och pappersindustrin fortsatte en tydlig nedgång. Inom träindustrin har däremot hastigheten i nedgången minskat från september och samma gäller för den grafiska industrin från januari. Förbättringen inom textil- och sömnadsindustrin m. in. synes bestå, och marsvärdet för antalet obesatta platser är högre än i mars 1966. Den höga igångsättningen av bostadsbyggandet under fjärde kvartalet 1966 fick, enligt den statistiska serie som använts här, ingen omedelbar effekt på arbetskraftsefterfrågan inom byggnadsverksamheten. Från januari har emellertid en förbättring inträtt. Inom handel och samfärdsel inträffade en relativ förbättring kring årsskiftet, men uppgången mellan februari och mars blev lägre än normalt. Inom tjänstesektorerna synes läget ha stabiliserats från december. Undantaget skulle kunna vara de offentliga tjänsterna, där det dock alltjämt inom vissa verksamhetsområden råder en hög efterfrågan. Överhuvudtaget har efterfrågeminskningen varit minst inom tjänstesektorerna.

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

I diagram 1 visas för några näringsgrenar kurvor baserade på säsongrensade värden för antalet obesatta plaster. Då säsongrensningen endast kunnat genomföras för tiden sedan 1963 kan det vara svårt att dra några preciserade slutsatser utifrån kurvorna. De visar dock att efterfrågan på arbetskraft under första kvartalet 1967 varit låg.

En arbetsmarknadsstatistisk serie som belyser balansen på arbetsmarknaden är tillsättningsprocenten, dvs. kvoten mellan antalet tillsatta och antalet lediga platser. Eu uppgång i tillsättningsprocenten tyder på att det blivit lättare att tillsätta de lediga platserna.

Förändringar i tillsättningsprocenten och dess komponenter

Index samma månad ett år tidigare = 100.

1966 1967

sept. okt. nov. dec. j an. febr.

Som framgår av tablån är det fortfarande lättare att tillsätta de lediga platserna än ett år tidigare, eftersom antalet lediga platser minskat mer än antalet tillsatta platser. Oavsett om man tar fasta på antalet lediga platser eller antalet obesatta platser1 framträder i stort sett samma utveckling, totalt och uppdelat på yrken och näringsgrenar. Antalet lediga platser inom yrkesgrupperna pedagogiskt arbete och vårdarbete, som täcker en övervägande del av de offentliga tjänsterna, visar dock ingen nedgång.

Resultaten från konjunkturinstitutets barometerundersökning i mars visar någon nedgång sedan december 1966 i andelen industriföretag som uppger brist på yrkesarbetare. Skogsindustrierna och livsmedelsindustrin anger dock en ungefär oförändrad och textil- och beklädnadsindustrin en något ökad brist. Andra arbetare än yrkesarbetare efterfrågas fortfarande i mycket liten utsträckning och den tidigare bristen på tjänstemannapersonal inom vissa sektorer är sedan december nästan borta. Inom byggnads- och anläggningsverksamheten är bristandelarna oförändrat små.

Den lägre efterfrågan på arbetskraft har medfört allt lägre rörlighet. Sålunda har antalet avgångna respektive nyanställda arbetare i procent av totala antalet i arbete varande visat allt lägre tal jämfört med föregående år.

Sammanfattningsvis skulle nuläget inom industrin kunna beskrivas så att det endast är inom textil- och sömnadsindustrin som en klar tendens till förbättring märkts. Hastigheten i efterfrågans nedgång synes ha minskat inom träindustrin från september och inom den grafiska industrin från januari. Minskningen inom metall- och verkstadsindustrins arbetskraftsefterfrågan har fortsatt, men kan ha bromsats upp från februari. Inom

1 Antalet lediga platser avser samtliga vid arbetsförmedlingen under månaden lediga platser vare sig de anmälts under månaden eller tidigare. I samband med arbetslöshetsräkningen varje månad lämnas också uppgift om på räkningsdagen obesatta platser.

Bil. 7: Reviderad nationalbudget för år 1967 71

Diagram V: 1. Antal lediga platser vid månadens mitt 1965—1 kv. 1967

Säsongrensade månadssiffror. Halvlogaritmisk skala

60 000 - Totalt 50000 40 000

Metall- och verkstadsindustri 12000 - 10 000 Offentliga tjänster

7 000 6 000

Varuhandel

_-Ta*. Byggnadsverksamhet

Textil- och sömnadsindustri m. m. V

1965 1966 1967

Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen och konjunkturinstitutet.

massa- och pappersindustrin finns inga påtagliga tendenser till förbättring. Efterfrågan inom byggnadsverksamheten har börjat stiga från januari. Utvecklingen inom handel och samfärdsel är svag, medan en viss stabilisering synes ha inträtt inom tjänstesektorerna från årsskiftet.

Arbetslöshet m. m. I tabellerna 1 och 2 ges detaljerade uppgifter om antalet arbetslösa, antalet sysselsatta i beredskapsarbeten samt antalet deltagare i omskolningskurser m. m.

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

Tabell V: 1. Antal registrerade arbetslösa m. fl. 1965—1967, hela landet

Kvartalsgenomsnitt resp. månadstal År, kvartal, Registrerade arbets- Sysselsatta i beredskaps- I omskolningskurser månad lösa arbeten1 m. m.

Antal Förändring Antal Förändring Antal Förändring

frånföreg. år frånföreg. år från föreg. år

III ... . 12 020 - 3 510 2 440 550 12 970 1 860

Månadstal:

febr. .. 53 860 26 410 5 980 - 2 570 20 180 3 130 mars .. 35 340 8 380 6 210 - 2 210 20 890 2 910

febr. .. 49 240 - 4 620 5 950 - 30 25 040 4 860 mars .. 42 070 6 730 7 970 1 760 26 550 5 660

1 Omfattar inte anvisade specialarbetare eller beredskapsarbeten för handikappade. Vid mitten av mars 1967 var totalt 3 950 specialarbetare anställda jämfört med 2 070 ett år tidigare. Vid samma tillfällen var 8 030 respektive 3 940 handikappade anställda i beredskapsarbeten.

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen.

Av tabellerna framgår att den registrerade arbetslösheten även under första kvartalet 1967 låg över motsvarande period 1966. Arbetslösheten var högre än 1966 både i januari och mars. Den stränga vintern 1965—1966 fick sitt kraftigaste genomslag på arbetsmarknaden under februari, och främst härigenom blev februarivärdet 1967 lägre än ett år tidigare. Nästan hela ökningen i arbetslösheten under första kvartalet hänförde sig till industriarbetarna, medan värdena för skogsarbetarna var lägre än 1966. Nedgången i arbetslösheten för byggnadsarbetarna får ses mot bakgrunden av den höga arbetslösheten i februari 1966. Antalet icke arbetslöshetsförsälcrade, till stor del bestående av ungdomar, kvinnor och utlänningar, ökade kraftigt.

Utvecklingen under första kvartalet 1967 är intressant så tillvida att arbetslösheten ökade något mellan januari och februari, trots att väderleksförhållandena torde har varit ogynnsammast under januari. Det var främst arbetslösheten bland industriarbetarna och inom gruppen »övriga» som steg.

Regionalt karakteriseras utvecklingen av att arbetslösheten ökade främst i södra och mellersta Sverige. Även serien över obesatta platser visar på

Bil. 7: Reviderad nationalbudget för år 1967 73

Tabell V: 2. Den registrerade arbetslösheten 1966 och 1967 regionalt och branschvis

Arbetslöshetsförsäkrade Samtliga varav:

Industri- j

Byggnads­ Skogs­ Övriga lösa

arbetare arbetare arbetare

7. Antal registrerade arbetslösa 1967

1. Hela landet

jan. 11 440 18 040 1 880 9 180 48 650 8 650

febr. 12 180 18 520 1 590 9 550 49 240 8 440

mars 11430 14 880 1440 8 320 42 070 7 310 2. Södra o. mellersta Sverige

3. Värmland, Dalarna och

Norrland

II. Förändring från motsvarande period 1966

1. Hela landet

2. Södra o. mellersta Sverige

3. Värmland, Dalarna och

Norrland

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen. eu fortsatt utjämning i sysselsättningen mellan skogslänen och övriga delar av landet.

Även vid bedömning av arbetslöshetens utveckling kommer man fram till att denna tyder på en jämförelsevis låg efterfrågan på arbetskraft i början av 1967. I syfte att bl. a. underlätta övergång till nya arbeten har därför omskolningsverksamheten ökats.

Antalet arbetstagare inom industrin som berördes av varsel om driftsinskränkningar uppgick under 1966 till 19 700 mot 7 400 ett år tidigare. Under första kvartalet 1967 var antalet 7 200 mot 7 100 under fjärde kvartalet 1966. Den största andelen berörda arbetstagare var under 1965 och

74 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

början av 1966 sysselsatta inom textil- och sömnadsindustrin, medan därefter metall- och verkstadsindustrin dominerat. Sammanfattningsvis antyder ovan refererade statistiska serier att arbetskraftsefterfrågan på den svenska arbetsmarknaden under första kvartalet 1967 varit lägre än på länge. Trycket på arbetsmarknaden har minskat, vilket bl. a. kommit till uttryck i lägre antal obesatta platser, högre arbetslöshet och minskad rörlighet. En närmare analys försvåras dock av att konjunkturmässiga, strukturella och klimatbetingade effekter sammanfaller.

2. Arbetsmarknadsutsikterna för 1967

Inom jordbruket minskade antalet sysselsatta mellan 1965 och 1966 enligt statistiska centralbyråns stickprovsundersökningar med nästan 10 % både vid juniräkningen och oktoberräkningen. Minskningen 1966—1967 väntas fortgå, men möjligen i något lägre takt än föregående år till följd av det rådande arbetsmarknadsläget. Inom skogsbruket bedöms en nedgång i antalet sysselsatta med 5—10 % som trolig 1965—1966. Nedgången 1966—1967 kan bedömas bli något lägre. Antalet anställda arbetare inom industrin minskade enligt statistiska centralbyråns korttidsstatistik med 2 % mellan 1965 och 1966. Därav minskade antalet anställda män med 2,1 % och antalet anställda kvinnor med 1,5 %. Det kan nämnas, att vid en kvartalsvis jämförelse mellan åren fortgick nedgången i antalet anställda män i jämn takt från 1 % mellan första kvartalen till ca 4 % mellan fjärde kvartalen. Antalet anställda kvinnor ökade däremot mellan första kvartalen med 1 % men minskade därefter, så att nedgången mellan fjärde kvartalen var kraftigare än för män. Den använda serien mäter sysselsättningen inom identiska företag vid två undersökningstillfällen. Förändringar i antalet företag kommer sålunda inte till uttryck. Då man kan ha anledning att förmoda att driftsnedläggningarna haft en kraftigare inverkan än nyetableringarna, underskattar de redovisade talen troligen den faktiska nedgången. De i kapitel IV redovisade produktionsprognoserna för industrin 1966— 1967 skulle medföra en ökning av totala arbetskraft sefterfrågan med ca 1/2 %, sedan hänsyn tagits till ett rimligt genomslag av arbetstidsförkortningen under 1967. Det har därvid antagits att ökningen av efterfrågan på tjänstemän inte skulle bli lika kraftig som tidigare. Sysselsättningen inom byggnadsverksamheten torde totalt ha minskat något mellan 1965 och 1966. I kapitel VII anges investeringarna i byggnader och anläggningar ha ökat med 2 %, medan ökningen 1966—1967 beräknas till 5 1/2 %. En sådan tillväxt skulle med beaktande av skillnaderna i väderleksförhållandena i början av 1966 och 1967 inte nödvändigtvis kräva någon större ökning av antalet anställda ens med inkalkylerande av en rimlig effekt av arbetstidsförkortningen.

Bil. 7: Reviderad nationalbudget för år 1967 75

Inom tjänstesektorerna beräknas antalet sysselsatta öka med ett par procent. Det är främst för de offentliga tjänsterna som en fortsatt kraftig sysselsättningsökning väntas, dock i något lägre takt än tidigare år. För de övriga tjänstesektorerna har trendframskrivningar och tidigare samband antagits gälla utom för handeln, där ändringarna i butikstängningslagen antagits medföra någon liten ökning i arbetskraftsbehovet. Ett försök till sammanfattande kalkyl visar att den antalsmässiga efterfrågan på arbetskraft, utan särskilt beaktande av arbetstidsförkortningen, skulle öka med ungefär 1/2 % 1966—1967. Den kraftigaste efterfrågeökningen kommer från den offentliga sektorn. Vid en bedömning av den totala sysselsättningsutvecklingen måste man även — liksom i avsnitten om industri och byggnadsverksamhet ovan — beakta arbetstidsförkortningens inverkan på det totala arbetskraftsbehovet 1967. Detta kan nämligen härigenom i en schematisk kalkyl beräknas öka med ytterligare ca 1 %, och den totala arbetskraftsvolymen skulle följaktligen behöva öka med närmare 11/2 %. Härav kan emellertid åtskilligt beräknas bortfalla genom extra produktivitetsvinster 1967 till följd av gynnsammare vinterväderlek och ett förutsatt mera normalt skördeutfall. Även bortsett från dessa speciella förhållanden kan produktivitetstillväxten 1966 antas ha varit lägre än genomsnittet för 1960-talet, bl. a. genom ett visst underutnyttjande av sysselsatt arbetskraft. Ett allmänt sett mera effektivt utnyttjande av arbetskraften 1967 förefaller sannolikt, i all synnerhet som arbetstiden förkortas för stora grupper av anställda. Den sammanlagda effekten av de här nämnda faktorerna har uppskattats till ca 1 procentenhet. Den totala sysselsättningen skulle alltså netto behöva öka med inte fullt 1/2 % 1966—1967. Utvecklingen av arbetskraftstillgångarna beräknas väl kunna fylla detta behov. Under 1966 uppgick nettoimmigrationen till drygt 27 000 personer. Även vid en väsentligt lägre nettoinvandring 1967 skulle den naturliga folkökningen, med bibehållande av 1966 års förvärvsfrekvenser, medföra att utbudet av arbetskraft ökar med 1/2 %. Om hänsyn även tas till det rådande arbetsmarknadsläget i de viktigaste av våra invandrarländer, och om dessutom förvärvsfrekvensen för de gifta kvinnorna antas öka »normalt», skulle tillgångssidan kunna öka med åtminstone 1 %. Läget på arbetsmarknaden skulle under sådana förhållande i stort sett komma att bli oförändrat från 1966 till 1967. Den förutsatta efterfrågeutvecklingen 1967 synes medföra att utnyttjandet av tillgängliga arbetskraftsresurser blir förhållandevis lågt i jämförelse med t. ex. 1965. Detta kan bl. a. antas innebära att framför allt arbetskraft med lägre kvalifikationer kan få svårigheter att erhålla sysselsättning. De beräkningar som här har gjorts tillåter inte några säkra slutsatser om arbetskraftsefterfrågans utveckling under loppet av 1967. Det kan emellertid — bl. a. med tanke på det matta läget i början av 1967 — finnas skäl att anta att efterfrågan på arbetskraft kan komma att framträda med till­

76 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

tagande styrka under året. Med den elasticitet hos utbudet som förutsätts och med tanke på den låga efterfrågenivån i utgångsläget behöver någon förnyad överhettning på arbetsmarknaden inte uppstå. Bristande rörlighet på arbetsmarknaden kan dock, även vid den utveckling som antagits i nationalbudgeten, tänkas komma att medföra brist på arbetskraft lokalt och i vissa branscher.

Bil. 7: Reviderad nationalbudget för år 1967 77

VI. De enskilda konsumenternas ekonomi

1. De disponibla inkomsterna

Löner

Beräkningar över den totala lönesumman, dvs. summan av alla anställdas kontantlön före skatteavdrag, som utförts av statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet visar en ökning med 10 % mellan 1965 och 1966. Till nämnda ökning har de avtalsmässiga löneökningarna uppskattats bidraga med nära 7 1/2 % och löneglidningen med närmare 2 1/2 %. I löneglidningen ingår även effekten av övergång från lägre till högre betalda arbeten. Nettoeffekten av sysselsättningsförändringar skulle enligt beräkningarna ge två tiondels procentenheters bidrag till lönesummeökningen. Då avtalsrörelsen 1966 inom ett flertal områden avslutats sent under året har uppgifter om löneökningar icke helt kunnat fastställas. Dessutom är det statistiska underlaget — i de begränsade fall sådana uppgifter finns tillgängliga — mycket bristfälligt, varför grova skattningar har gjorts beträffande löneglidning och nettoeffekt av sysselsättningsförändringar. I samband med arbetskonflikten inom skolväsendet har de vidtagna stridsåtgärderna reducerat nettoeffekten av sysselsättningsförändringar med en tiondels procentenhet. Förseningen över till 1967 av utbetalningen av retroaktiva löner till vissa lärargrupper har beräkningstekniskt dragit ned den avtalsmässiga löneökningen mellan 1965 och 1966 med likaledes en tiondels procentenhet.

Mellan 1965 och 1966 tillkommer utöver kontantlöneökningar även arbetskraftskostnader av generell natur, främst ATP-avgiftens ökning med 0,4 procentenheter. För industriföretagen har den avtalsmässiga löneökningen beräknats till 4 1/2 % och löneglidningen till 4 1/4 %, vilket skulle innebära att arbetskraftskostnaderna för industriarbetarna ökat med drygt 9 % per arbetstimme mellan 1965 och 1966.

Mellan 1966 och 1967 beräknas lönesumman öka med nära 6 % till följd av avtalshöjningar, med 2 1/3 % till följd av löneglidning samt med 1/2 % som nettoeffekt av sysselsättningsförändringar. Totalt beräknas lönesumman öka med nära 9 % mellan 1966 och 1967. Dessa ökningstal påverkas av tidigare omnämnda — på lönesumman 1966 reducerande — effekter av stridsåtgärder under 1966 samt av retroaktiva utbetalningar under 1967 avseende 1966. Dessutom har i den avtalsmässiga löneökningen inräknats de förtjänstökningar som erhållits genom under 1967 erhållna arbetstidsförkortningar samt i avtalen ingående löneglidningsgarantier. Löneglidningen samt nettoeffekten av sysselsättningsförändringar har beräknats med hän­

78 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

synstagande till de prognoser över efterfrågan på och utbud av arbetskraft som presenteras i kapitel V.

Utöver kontantlöneökningar tillkommer 1967 betydande arbetskraftskostnadsökningar: ATP-avgiften ökar och formerna för sjukförsäkring och tjänstemännens pensionsförmåner förändras. Dessa förändringar uppskattas medföra en kostnadsökning för industriföretagen på arbetarsidan med åtminstone 1 1/2 %. Mellan 1966 och 1967 har den avtalsmässiga löneökningen — inklusive arbetstidsförkortningen — beräknats till nära 4 %. Dessutom kan löneglidningen antas komma att medföra en kostnadsökning med samma belopp som den avtalsmässiga löneökningen. Nämnda förändringar skulle vad avser arbetare öka industriföretagens arbetskraftskostnader mellan 1966 och 1967 med omkring 9 1/2 %.

Under första halvåret 1968 har den totala lönesumman beräknats öka med 8 1/2 % jämfört med första halvåret 1967. Den avtalsmässiga löneökningen har beräknats utgöra 5 1/2 % av denna ökning medan löneglidningen antagits utgöra 2 1/2 % och nettoeffekten av sysselsättningsförändringar antagits utgöra 1/2 %. Även i dessa beräkningar är arbetstidsförkortningen medräknad i den avtalsmässiga löneökningen.

Övriga inkomster

Jordbrukarnas inkomster från jordbruket har enligt jordbruksnämndens senaste beräkningar minskat med drygt 17 % mellan 1965 och 1966. Denna nedgång 1966 förklaras av dels en sämre skörd, dels en fortsatt kraftig stegring av produktionskostnaderna. Inkomsterna från skogsbruket beräknas ha uppgått till ungefär samma nivå 1966 som 1965; nedgången i jordbrukarnas sammanlagda inkomster uppgår därmed till drygt 10 % 1965—1966 (se tabell 1).

Jordbruksnämndens beräkningar för 1967 tyder på en minskning av inkomsterna från jordbruket med ca 11 %. Även jordbrukarnas inkomster från skogsbruk förutses minska något. Försäljningen beräknas visserligen öka med ett par tre procent i volym, men ett förutsett prisfall på virke torde mer än uppväga volymuppgången. Jordbrukarnas samlade inkomster kan därmed beräknas minska med drygt 7 % 1966—1967.

Mellan första halvåren 1967—1968 har jordbrukarnas sammanlagda inkomster antagits minska betydligt mindre eller med knappt 3 %. Detta kan helt återföras på en antagen inkomstökning för skogsbruket med närmare 4 %. Inkomsterna av jordbruk har beräknats fortsätta att minska i nästan samma talet första halvåret 1968 som 1967.

Övriga enskilda företagares inkomster beräknas ha ökat med inte mer än 4 % 1965—1966. För 1967 och första halvåret 1968 antas en återhämtning ske till en ökningstakt på ca 5 %.

Hushållens kapitalinkomster, dvs. nettot av hushållens inkomster av räntor och utdelningar, har ökat med ca 10 1/2 % 1965—1966 till följd av bl. a.

Bil. 7: Reviderad nationalbudget för år 1967 79

Tabell VI: 1. De enskilda konsumenternas inkomster och utgifter 1965—l:a halvåret 1968

Miljoner kronor i löpande priser

1965 1966 1967 1968; I Procentuell förändring

prel. prog- prog-

nos nos 1965- 1966- 1967: I —

1966 1967 1968: I

80 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1967

takt för lönerna. För första halvåret 1968 har faktorinkomstökningen antagits bli av i stort sett samma storlek som 1967.

De egentliga inkomstöverföringarna till hushåll ökade 12 1/2 % 1965— 1966. Stegringstakten 1966—1967 har beräknats bli avsevärt lägre eller drygt 8 %. Beträffande folkpensionerna kan nämnas att dessa 1967 ökar till följd av ett indextillägg och en standardhöjning fr. o. m. den 1 juli 1967.

Utbetalningarna från socialförsäkringen har ökat med drygt 12 % 1965— 1966. Den sjukförsäkringsreform som genomfördes per den 1 januari 1967 beräknas medföra att utbetalningarna från socialförsäkringen ökar med mer än 40 % 1967. Första halvåret 1968 bedöms dessa utbetalningar öka med ca 10 1/2 %.

Direkta skatter, avgifter m. m. beräknas ha ökat med ungefär 14 1/2 % 1965—1966 i jämförelse med 1964—1965. Sänkningarna av de statliga skattesatserna per den 1 januari 1966 medförde en kraftig reducering av ökningstakten 1965—1966. Till en del motverkades denna skattesänkning av att hushållens kvarskatteinbetalningar 1966 var närmare 50 % större än året dessförinnan. Kvarskatteinbetalningarna beräknas även 1967 öka kraftigt eller med nära 25 % och därmed bidra till den totala skattepostens stegring. Vid bedömningen av skatteposten för 1967 och första halvåret 1968 har hänsyn tagits till bl. a. den höjda kommunalskatteutdebiteringen och höjningen av folkpensionsavgiften per den 1 juli 1967.

Den totala skatteposten skulle komma att stiga med drygt 12 1/2 % 1966 —1967. Den beräknade ökningen med endast 8 % mellan första halvåren 1967 och 1968 beror delvis på lägre inkomstantagande för 1968 men också i icke oväsentlig del på att kvarskatteinbetalningarna nästa år antagits bli mindre än årets.

Hushållens nettoinbetalningar till det offentliga beräknas öka med drygt 10 % 1966—1967 respektive drygt 7 % mellan första halvåren 1967 och 1968, dvs. väsentligt mindre än 1965—1966 då ökningen var inte mindre än 16 %.

Hushållens premieinbetalningar till privat försäkring har ökat med närmare 6 % 1965—1966. En något större ökning har antagits för 1966—1967, 7 %, med hänsyn bl. a. till de höjda trafikförsäkringspremierna.

Försäkringsutfallen från privat försäkring har stigit med 10 1/2 % 1965 —1966 och beräknas öka med ca 11 % 1967. Mellan första halvåren 1967 och 1968 antas en stegring för försäkringspremierna med drygt 7 % och för försäkringsutf allen med omkring 9 1/2 %.

Disponibla inkomster

Utvecklingen av hushållens olika inkomster och utgifter mellan 1965 och 1966 resulterade i att hushållens disponibla inkomster ökade mellan dessa år med ca 7 % i löpande priser. Eftersom prisuppgången för den privata konsumtionen var 5 1/2 % 1965—1966 blev den reala disponibla inkomstök-

Bil. 7: Reviderad nationalbudget för år 1967 81

ningen 1965—1966 knappt 11/2%. För 1967 innebär beräkningarna en stegring av de disponibla inkomsterna med drygt 7 % i löpande priser. Realt sett blir disponibelinkomstökningen 1 procentenhet högre i år än 1966, eller knappt 2 1/2 %. Mellan första halvåren 1967 och 1968 beräknas de disponibla inkomsterna öka med närmare 8 %, vilket i fasta priser motsvarar drygt 4 %.

2. Konsumentpriserna

Prisutvecklingen intill 1966

Från december 1965 till december 1966 steg konsumentpriserna enligt långtidsindex med 4,7 %. Mellan genomsnittslägena för 1965 och 1966 kan prisnivåns uppgång beräknas till 5,6 %.1 * * * * 6

Prishöjningarnas fördelning mellan olika delar av konsumtionen kan belysas av följande sammanställning som avser utvecklingen under loppet av 1966.

Genomsnittliga prisförändringar december 1965—december 1966

Procent

82 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

Tabell VI: 2. Konsumentprisförändriiigar 1959—1966 uppdelade på komponenter samt prisprognos för 1967

(dec.—dec.)

1959- 1960- 1961- 1962- 1963- 1964- 1965— 1966—

1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 Konsumentprisnivåns procentuella

Bil. 7: Reviderad nationalbudget för år 1967 83

1. Lönekostnadsstegringarnas sannolika genomslag inom de från internationell konkurrens skyddade näringsområdena.

2. Speciella prisförändringar som sker i anslutning till särskilda regler och beslut (avser främst bostäder och jordbruksprodukter).

3. Direkta återverkningar av den internationella prisutvecklingen. 4. Tillfällighetsbetonade prisförändringar. 5. Beslutade ändringar i den indirekta beskattningen.

(1) Med utgångspunkt från avsnittet om lönerna kan arbetsgivarnas kostnad per timme i genomsnitt för samtliga anställda överslagsvis beräknas stiga med drygt 9 %. Under förutsättning att lönekostnadsförändringarna under 1967 får samma genomslagsförmåga i prissättningen som antagits vid motsvarande beräkningar de närmast föregående åren kan återverkan härav under punkt 1 anslås till 2,0 %. En fortsatt utveckling med samma genomslagstendenser som under 1966 skulle däremot medföra en ytterligare höjning av prisnivån med inemot 1 %.

Det prisbildningsområde som inbegrips under dessa kalkyler motsvaras i tabellen av restfaktorn jämte posten diverse taxor. Förhållandevis betydande taxehöjningar sker även 1967 och enbart av den anledningen finns det anledning att i någon mån justera upp priseffekten under punkt 1.

Prisuppgången under årets två första månader har varit jämförelsevis kraftig. Delvis kan detta förklaras av speciella förhållanden; taxehöjningar har vidtagits förhållandevis tidigt under året och i anslutning till avtalslönernas uppgång har prisjusteringar i stor utsträckning företagits innan allmänna varuskatten höjdes per den 1 mars. Även om dessa speciella omständigheter beaktas får prisutvecklingen under årets första del anses tyda på att kostnadsgenomslaget blir något starkare än vad som kunnat beräknas med ledning av erfarenheter från 1960-talets första hälft. Det har därför förefallit motiverat att justera upp den sammanlagda priseffekten under punkt 1 till 2,5 %.

(2) I fråga om bostadsposten har räntesänkningarna i början av detta år fått omedelbara återverkningar på kostnaderna för egna hem. För hela bostadsposten kan den kvarstående ökningen under året beräknas till knappt 5 % motsvarande 0,5 % på totalindex.

Jordbruksprisernas utveckling under 1967 kan nu bedömas med ledning av jordbrukspriskommitténs förslag. Den sammanlagda effekten av det s. k. inflationsskyddets utlösning 1 mars och av de justeringar som kommer att ske 2 september beräknas sålunda motsvara 0,4 % på totalindex under loppet av 1967.

(3) Med avseende på den internationella prisutvecklingens direkta återverkningar på konsumentpriserna i Sverige har det inte funnits anledning att frångå den bedömning som framlades i den preliminära nationalbudgeten för 1967. Den förutsatta effekten av prisstegringsimpulser utifrån har sålunda upptagits till 0,2 %. Härunder har även beaktats den motver-

84 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1967

kande effekten av EFTA-tullarnas slutliga avveckling fr. o. in. 1 januari 1967.

(4) Tillf ällighetsbetonade prisförändringar (avseende exempelvis grönsaker, frukt, färsk fisk) är alltjämt svåra att förutse. Såsom tänkbar effekt på konsumentprisnivån av dylika prisrörelser bär i den reviderade prognosen upptagits en minnespcst om 0,1 %.

(5) De höjningar av den indirekta beskattningen som trätt i kraft i början av året kan beräknas medföra en höjning av konsumentprisnivån om 1,1 %.

Sammanfattas de olika priseffekterna under punkterna 1—5 ovan erhålls som resultat att konsumentprisnivån under loppet av 1967 kan beräknas stiga 4,8 %. Mellan genomsnittslägena för kalenderåren 1966 och 1967 kan den troliga förändringen likaledes anges till 4,8 %.

Det finns såvitt nu kan bedömas anledning att räkna med att prisstegringstakten 1968 kommer att bli något lägre än 1967. Lönekostnadsstegringen enligt avtal blir lägre och räntesänkningarna i början av 1967 kommer att verka återhållande på hyrespostens uppgång i början av 1968. Under förutsättning att ytterligare höjning av den indirekta beskattningen utöver vad som nu beslutats inte genomförs före 1 juli 1968, kan konsumentprisnivån första halvåret 1968 beräknas ligga ca 3,5 % högre än under första halvåret 1967. Detta skulle innebära att prisstegringen under loppet av budgetåret 1967/68 stannar vid ca 3 %. 3

3. Den privata konsumtionen

Den privata konsumtionen ökade mellan åren 1965 och 1966 med endast 1.5 % i volym och 7,1 % i värde. En så låg ökningstakt för konsumtionen har inte förekommit sedan år 1957. Mellan första halvåren 1965 och 1966 minskade till och med konsumtionen med 1,5 %. Reducerar man emellertid konsumtionen under första halvåret 1965 med hänsyn till den oms-rush som då förekom erhålles mellan ovannämnda halvår en svag volymmässig konsumtionsökning. Såsom framgår av diagram 1 var det huvudsakligen de varaktiga konsumtionsvarorna som minskade under första halvåret 1966. Bakgrunden till den ogynnsamma konsumtionsutvecklingen var en realinkomstminskning för hushållen under denna period. På grund av den kraftiga prisstegringen i kombination med förseningen i avtalsrörelsen upplevde hushållen för första gången sedan Korea-inflationen en nämnvärd realinkomstminskning. Under dessa omständigheter är det förklarligt att hushållen uppskjutit inköpen av varaktiga konsumtionsvaror. Mellan helåren 1965 och 1966 minskade konsumtionen av varaktiga konsumtionsvaror med 5.6 %. Konsumtionen av icke varaktiga varor steg med 2,7 %, och ökningstakten för tjänster var 2,0 %.

Nyinköpen av personbilar, som ingår i varugrupppen varaktiga varor,

Bil. 7; Reviderad nationalbudget för år 1967 85

Diagram Vis 1. Hushållens disponibla inkomster och konsumtionsutgifter 1963—1967 Index: 1963 = 100. 1959 års priser. Säsongrensade halvårssiffror

120 - Disponibel inkomst

Varaktiga varor

140 - 100 -

120 - 120 - Konsumtion

100 -

Tjänster

Icke varaktiga varor

100 -

1963 1964 1965 1966 19671 1963 1964 1965 1966 1967

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

minskade mycket kraftigt mellan år 1965 och 1966, med 24,4 % i antal och 20,5 % i volym. För denna konsumtion tillkommer vissa speciella konsumtionsneddragande faktorer förutom de tidigare nämnda. Den nya lagstiftningen om ombesiktning av äldre fordon har sannolikt medfört att många bilister åren före år 1966 bytte till sig ny bil, tidigare än vad man annars skulle ha gjort. Andra bilägare ansåg det lämpligt att reparera bilen innan den lämnades till ombesiktning eller tvingades genom avslöjade brister i ombesiktningen att reparera bilen. Genom ombesiktningen erhöll också konsumenterna för första gången ett officiellt besked om att bilen, i åtminstone vissa avseenden, var användbar. Det är dessutom tänkbart att bilförsäljningen under år 1965 stimulerades av de prishöjningar i form av omsättningsskatt och accis som genomfördes den 1.7.1965 respektive 1.1.1966. Samtliga dessa faktorer kan beräknas ha bidragit till att konsumenternas intresse för bilköp var lågt år 1966. Det kan också observeras, att trots att disponibla realinkomsten totalt ökade med närmare 1,5 % mellan åren 1965 och 1986, minskade de enskilda företagarnas inkomster. Då benägenheten att köpa bil för dessa grupper är större än genomsnittet i samhället, har sannolikt även detta förhållande bidragit till den låga bilförsäljningen år 1966.

Till grund för konsumtionsprognosen för år 1967 och första halvåret 1988 har, på basis av halvårsdata för perioden 1955—1966, estimerats ett samband mellan å den ena sidan den volymmässiga konsumtionsutvecklingen

86 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

och å den andra sidan reala disponibla inkomsten samt förändringen ä denna. Vid bedömningen av konsumtionsutvecklingen för de olika delarna av konsumtionen bär hänsyn dessutom tagits till prisutvecklingen för dessa grupper i förhållande till den allmänna konsumtionsprisutvecklingen.

På basis av den ovan redovisade metodiken bär den totala konsumtionsvolymen beräknats öka med knappt 3 % mellan år 1966 och 1967, och med drygt 3,5 % mellan första halvåret 1967 och motsvarande halvår 1968. Del kan påpekas att den säsongrensade konsumtionen i volym beräknas vara ungefär oförändrad mellan andra halvåret 1966 och första halvåret 1967. Mellan första och andra halvåret 1967 tillväxer därefter konsumtionsvolymen med knappt 3 %. Det är framför allt konsumtionen av de varaktiga varorna som beräknas tillväxa kraftigt, med ungefär 8 % mellan helåren 1966 och 1967 och ca 7 % mellan första halvåren 1967 och 1968. För övriga varugrupper räknar man med en tillväxttakt på mellan 1 och 2 % mellan helåren, och en något högre ökningstakt mellan ovannämnda halvår.

Den prognoserade kraftiga stegringen för de varaktiga konsumtionsvarorna förutsätter att bilförsäljningen, i åtminstone viss grad, återhämtar sig under år 1967 och 1968. Prognosen för bilförsäljningen baseras i princip på samma metodik som prognoserna för övriga varugrupper. Med hänsyn till att bilförsäljningen under de senaste åren antagits vara utsatt för speciella störningar har emellertid estimationsperioden begränsats till åren 1955—1962. Dessutom accepteras inte direkt de värden som erhålles på basis av ekvationen, utan det har ansetts befogat med en nedrevidering med hänsyn till att man sannolikt måste räkna med en kvardröjande negativ effekt av ombesiktningslagstiftningen. Både storleken och varaktigheten av denna effekt är emellertid synnerligen vansklig att ange. Det är även tänkbart att övergången till högertrafik kan ha en viss dämpande effekt på bilförsäljningen. Å andra sidan hämmades sannolikt bilförsäljningen 1966 av ogynnsamma förväntningar om konjunkturförloppet. Under innevarande år kan man sannolikt räkna med en omsvängning i förväntningarna. Som en ytterligare svårighet vid dessa beräkningar bör nämnas, att det inte är möjligt att löpande skilja mellan per sonbilsförsälj ning till konsumtions- respektive investeringsändamål. Tills vidare är man därför hänvisad till att räkna med att fasta andelar av per sonbilsförsälj ningen går till respektive ändamål.

Det bör betonas att den speciella korrektionsfaktorn, för år 1967 i preliminär nationalbudget uppskattad till 100 miljoner kronor, naturligtvis är mycket osäker. Som jämförelse kan nämnas att motsvarande korrektionsfaktor för 1966, dvs. skillnaden mellan faktisk och direkt enligt ekvationen beräknad bilkonsumtion, detta år var drygt tre gånger så stor. Med hänsyn till de speciella förhållanden som förelåg detta år förefaller det emellertid rimligt med en avsevärd reducering av korrektionsfaktorn 1967. Korrigeras ekvationens värde nu i samma utsträckning som vid den prognos som redo­

Bil. 7: Reviderad, nationalbudget för år 1967 87

visades i preliminär nationalbudget, dvs. med 100 miljoner kronor på helår, visar kalkylen på en ökning av den volymmässiga nyförsäljningen av personbilar med närmare 20 % mellan helåren 1966 och 1967. Kan man förutsätta ett normalt samband mellan volym- och antalsmässig försäljningsutveckling skulle det för 1967 innebära en nyregistrering av ungefär 240 000 personbilar. Försäljningsutvecklingen under de första månaderna 1967 tyder dock på att försäljningsuppgången kommer något senare än vad som förutsattes i preliminär nationalbudget. I och med utbetalningen av de retroaktiva lönerna våren 1967 torde man emellertid kunna räkna med en begynnande återhämtning av bilförsäljningen. Det förefaller därför rimligt att räkna med en nyregistrering av ungefär 230 000 personbilar under 1967. Mellan 1966 och 1967 innebär detta en volymmässig ökning med ungefär 14 %. För första halvåret 1968 kan man räkna med en fortsatt ökning av bilförsäljningen.

88 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

VII. Investeringarna

1. Investeringsutvecklingen inom olika områden

Bostäder

Bostadsinvesteringarna inklusive underhåll minskade enligt fortfarande preliminära beräkningar med ca 1 % 1965—1966. Nyinvesteringarna i småhus sjönk med 4 % medan nedgången för flerfamiljshus stannade vid ca 2 1/2 %. Nyinvesteringarna i flerfamiljshus och småhus tillsammans beräknas ha minskat med 3 %. Ombyggnadsverksamheten beräknas däremot ha ökat kraftigt både 1965 och 1966, främst beroende på upprustningen av pensionärsbostäder. För underhållet uppskattas en ökning med ca 5 % ha ägt rum 1965—1966.

Igångsättningen av bostäder hölls kraftigt tillbaka under första hälften av 1966 (se tabell 1, kolumnen för påbörjade lägenheter). Under detta halvår igångsattes ungefär 6 000 lägenheter färre än samma halvår 1965. Under tredje kvartalet inhämtades en del av igångsättningsminskningen gentemot året innan. En påtaglig ökning i antalet igångsatta lägenheter kunde sedan registreras under fjärde kvartalet. Då påbörjades ca 5 700 fler lägenheter än under motsvarande kvartal 1965. Därigenom blev igångsättningen 1966 i ännu högre grad koncentrerad till slutet av året än vad fallet var 1965. Enligt senast tillgängliga statistik igångsattes 93 400 lägenheter 1966 varav 66 800 i flerfamiljshus och 26 600 i småhus. På grund av eftersläpning i statistiken har den redovisade igångsättningen uppjusterats med ca 300 lägenheter, varför igångsättningen under 1966 formellt satts till 93 700 lägenheter. Av denna igångsättning har i konjunkturinstitutets investeringsberäkningar 3 000 lägenheter i flerfamiljshus -—- redovisade i statistiken såsom påbörjade i december 1966 — givits startpunkten februari 1967, då det bedömts som osannolikt att den i statistiken redovisade stora igångsättningen under senare delen av december 1966 i realiteten påbörjats denna månad. Detta innebär således att endast 90 700 av de i årsstatistiken upptagna lägenheterna antagits ha påbörjats 1966, vilket i och för sig skulle utgöra 1 300 lägenheter färre än vad bostadsbyggnadsprogrammet angav. I investeringsberäkningarna vidtogs förra året en liknande omflyttning och senareläggning av påbörjandet från 1965 till 1966. Av den statistiskt redovisade igångsättningen i december 1965 gavs 5 000 lägenheter, varav 3 500 i flerfamiljshus och 1 500 i småhus, i stället startpunkten mars 1966. Investeringsberäkningarna bygger alltså på en igångsättning 1966 om sammanlagt 95 700 lägenheter eller 3 700 utöver programmet. Som förstås härav är ut-

Bil. 7: Reviderad nationalbudget för år 1967 89

Tabell VH: 1. Lägenheter i påbörjade, inflyttningsfäröiga och pågående bostadsbyggen 1962—-1967 Flerfamiljshus Småhus Totalt Påbörjade Inflytt- Pågående Påbörjade Inflytt- Påbörjade Inflytt-

ningsfär- vid perio- ningsfär- ningsfär-

diga dens slut diga diga

90 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

Flerfamiljshus Småhus

1964 1965 1966 1967 1964 1965 1966 1967

För flerfamiljshusens del är byggnadstiderna för påbörjandet andra halvåret 1965 endast kända för de lägenheter som hitintills rapporterats färdigställda. För de pågående lägenheterna igångsatta andra halvåret 1965 har trots vinteravbrotten antagits sådana byggtider att en byggtidsförkortning för totala påbörjandet andra halvåret 1965 (exkluderande de 3 500 lägenheter som i beräkningarna flyttats från december 1965 tills mars 1966) på en halv månad erhållits jämfört med motsvarande halvår 1964.

För flerfamiljshus påbörjade fr. o. m. årsskiftet 1965—1966 gäller helt prognoserade byggtider. För lägenheter påbörjade under perioden första till tredje kvartalet 1966 har antagits en månads kortare byggtider i förhållande till samma period 1965. För lägenheter igångsatta fjärde kvartalet 1966 har däremot endast en halv månads förkortad byggnadstid jämfört med 1965 antagits främst på grund av anhopningen av igångsättning under detta kvartal. En förlängning av byggnadstiderna jämfört med 1966 har antagits för lägenheter i flerfamiljshus påbörjade under 1967.

De faktiska byggnadstiderna för småhus påbörjade 1965 visar på längre byggnadstider än vad som tidigare antagits. Småhusbyggandets intensitet under 1965 synes därigenom ha varit något lägre än enligt tidigare beräkningar samtidigt som de längre byggtiderna för påbörjandet 1965 innebär eu över skjutning av byggnadsaktiviteten till 1966. För småhus påbörjade första halvåret 1966 är byggnadstiderna till större delen kända. Som framgår av tablån är redovisade byggnadstider ungefär en halv månad kortare än 1965. Samma byggtidsförkortning har antagits för ännu icke färdigställda lägenheter. En ytterligare sänkning av byggnadstiderna jämfört med 1965 har antagits för lägenheter i småhus igångsatta andra halvåret 1966. En successiv förlängning av byggnadstiderna jämfört med 1966 har däremot antagits för de lägenheter i småhus som påbörjas 1967.

Den svåra byggvintern 1965/1966 har i beräkningarna antagits medföra ett produktionsuppehåll för lägenheter påbörjade fjärde kvartalet 1965 med en halv månad för flerfamiljshus samt en månad för småhus. Enligt hittills kända byggnadstider för igångsättningen fjärde kvartalet 1965 förefaller byggnadstidernas förlängning p. g. a. vintern ha varit en halv månad större för småhusen än för flerfamiljshusen. Vintern har därigenom antagits medföra en faktisk förlängning av byggnadstiderna för de av vintern berörda byggnadsföretagen.

Bostadsinvesteringarna exklusive underhåll och ombyggnadsverksamhet har beräknats öka med 11 % 1966—1967. För flerfamiljshusens del har

Bil. 7: Reviderad nationalbudget för år 1967 91

Diagram VII: 1. Investeringar i bostäder och inom egentlig industri, exklusive underhåll

1960—1967

Index: 1959 = 100. 1959 års priser. Säsongrensade halvårssiffror

Investeringar i bostäder Investeringar inom egentlig industri Totalt, inkl. underhåll 180 - Totalt

140 - Byggnader och anläggningar, exkl. underhåll 100 -■

Flerfamiljshus

Maskiner m. m., exkl. underhåll 100 -

Småhus

Underhåll, totalt 150 -

no -

1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

ökningen beräknats till närmare 14 % och för småhusen 6 %. Med en antagen ökning av bostadsunderhållet på 2 1/2 % samt en beräknad svag minskning för ombyggnadsverksamheten förutses totala bostadsinvesteringarna komma att öka med 8 1/2 % 1966—1967. Enligt preliminära uppgifter uppgick antalet färdigställda lägenheter 1966 till 89 350. Av dessa lägenheter utgjordes 62 250 av lägenheter i flerfamiljshus och 27 100 av lägenheter i småhus, vilket är 7 000 respektive 500 färre än 1965. Under

1967 beräknas minst 95 000 lägenheter bli färdigställda.

Egentlig industri Totalt ökade industrins investeringar med knappt 6 % mellan 1965 och 1966 enligt de preliminära utfallssiffror som nu föreligger, ökningen fördelade sig med 11 % på byggnads- och 4 % på maskininvesteringar.

92 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

Tabell VII: 2. Verkställda respektive planerade investeringar inom industrin 1966 och 1967 enligt investeringsenkät i februari 1967

Investeringar exklusive reparationer och underhåll Miljoner kronor

Byggnader och anlägg- Maskiner m. m. ningar Verkställda Planerade Verkställda Planerade 1966 1967 1966 1967

Dryckesvaru- och tobalcsindustri .. 41 59 39 48

Summa 3 519 3 510 3 825 3 658

Anm. Redovisningen innefattar inte investeringar i bilar. Enkäten innefattar även uppgifter om industrins investeringar i bostäder. Dessa är ej medtagna i redovisningen ovan. Statistiska centralbyrån har nivåkorrigerat februarienkäten, eftersom denna, liksom enkäterna i augusti och november, på grund av urvalets storlek erfarenhetsmässigt ger en något lägre nivå än den större undersökningen i maj. I tabellen har icke nivåjusterade värden använts.

Källa: Statistiska centralbyrån.

Ser man till enbart nyinvesteringarna, alltså exklusive reparationer och underhåll, var expansionen på byggnadssidan avsevärd — en uppgång med 15 %. ökningen av maskininvesteringarna exklusive underhåll var väsentligt lägre, 4 1/2 %. Den svaga utvecklingen sammanhänger till någon del med här ingående maskininvesteringar inom byggnadsverksamhet och hantverk, vilka beräknas ha haft en vikande utveckling, men framför allt med industrins bilinvesteringar som beräknas ha minskat synnerligen kraftigt under 1966. Räknat exklusive bilar, byggnadsmaskiner och hantverkets maskiner uppvisade industrins maskininvesteringar exklusive underhåll en icke obetydlig expansion under fjolåret -— ökning med drvgt 8 %.

Industriinvesteringarnas omfattning under 1967 kan nu bedömas med ledning av den enkät statistiska centralbyrån utförde i februari. Resultatet av denna redovisas i tabell 2 i absoluta tal och i tabellerna 3 och 4 som

Bil. 7: Reviderad nationalbudget för år 1967 93

Tabell VII: 3. Planerade och faktiska förändringar av den egentliga industrins investeringar 1937—1967 Investeringar exklusive reparationer och underhåll Procentuell förändring

1957- 1958- 1959- 1960- 1961- 1962- 1963- 1964- 1965— 1966—

1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967

Byggnader och anläggningar

Löpande priser

Planerat i mars1

94 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1967

Tabell VII: 4. Planerade och faktiska förändringar av den egentliga industrins investeringar, halvårsvis, 1962—1967

Investeringar exklusive reparationer och underhåll Procentuell förändring

Första halvåren Andra halvåren

1962- 1963- 1964- 1965- 1966- 1962- 1963- 1964- 1965- 1966- 1963 1964 1965 1966 1967 1963 1964 1965 1966 1967

Byggnader och anläggningar

Löpande priser

Planerat i februari

Bil. 7: Reviderad nationalbudget för år 1967 95

Diagram VII: 2. Investeringsuppgifter för egentlig industri vid olika enkättillfällen

Index: Planer i november-enkäten året innan = 100. Exklusive underhåll

Byggnader

Maskiner mm. 130 -

Nov Feb Maj Aug Nov Feb Maj Nov Feb Maj Aug Nov Feb Maj

Anm. Diagrammet anger i kronologisk följd enkäternas investeringsuppgifter avseende ett och samma kalenderår, från planer enligt november-enkäten året innan till definitivt utfall enligt maj-enkäten året efter.

Källa: Statistiska centralbyrån.

Mönstret bibehölls i fjol i stort sett vad gäller byggnader, medan för maskiner däremot över huvud taget ingen uppjustering skett sedan planerna angavs i februari 1966. I diagrammet har även den nyligen genomförda februarienkäten avseende planerna för 1967 lagts in. Sedan novemberundersökningen i fjol har byggnadsplanerna svagt uppjusterats medan maskinplanerna — i strid med tidigare års mönster — knappast alls förändrats. Ovan framlagda investeringsprognoser för 1967 utgår från en relativt optimistisk bedömning av industrins möjligheter och vilja till investeringsaktivitet. Prognoserna förutsätter nämligen att 1966 års mönster för planer och utfall inte upprepas i år utan att en planpåfyllnad av minst samma omfattning som under åren 1963—1965 kommer till stånd. Innebörden av prognoserna blir därmed också att bedömningen av finansieringsmöjligheter och konjunkturutsikter utvecklas i en mera positiv riktning under loppet av 1967 än som skedde 1966, då en försämring av framtidsperspektiven i dessa hänseenden sannolikt spelade en avgörande roll för den uteblivna planpåfyllnaden 1966. Skulle detta års mönster upprepas i år vore i stället en nedgång på omkring 10 % att vänta för såväl byggnads- som maskininvesteringar.

Halvårsutvecklingen av industrins investeringar illustreras i diagram 1. För byggnadsinvesteringarna förutsätts en tvär omkastning under loppet av 1967. Enligt prognosen skulle expansionen fortsätta under första halvåret för att därefter kraftigt brytas av nedåt.

Uppgifter om planerade underhållsinvesteringar samlas inte in från företagen. En trendmässig ökning på drygt 3 % har antagits för byggnads-

96 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

Diagram VII: 3. Investeringar inom egentlig industri, exklusive underhåll, totalt och uppdelat på branscher 1961—1967

Index: 1960 = 100. 1959 års priser. Logaritmisk skala

Massa- och pappersindustri

Totalt

140 -

Kemisk-och kem.tekn.industri

Järn- och stålverk

Verkstadsindustri, exkl.

övrig industri

1------1 i i I -L 1 1 L—I___I___ I___ iiil

1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967

Anm. De branschvisa prognoserna för 1967 får anses något osäkrare än prognosen för totala industrin.

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

underhåll. Inklusive underhåll beräknas byggnadsinvesteringarna minska med 3 1/2 %. Med en antagen ökning på 2 % för maskinunderhåll kan ökningen för maskininvesteringar inklusive underhåll anges till 11/2%. Totalt inklusive underhåll skulle industrins investeringar som helhet varken öka eller minska 1967 jämfört med 1966 års nivå.

Utvecklingen för de i investeringshänseende tyngst vägande industribranscherna illustreras i diagram 3. De olika branschernas planuppgifter för 1967 har schablonmässigt justerats upp på så sätt att den gjorda korrigeringen för totala industrins planer applicerats på industribranschernas planuppgifter. Samtliga särredovisade branscher ökade sina investeringar

Bil. 7: Reviderad, nationalbudget för år 1967 97

under 1966, medan restgruppen övrig industri, som domineras av konsumtionsvaruindustri, som helhet minskade. Stagnerade investeringar synes vara att vänta inom verkstadsindustri och inom övriggruppen som helhet 1967. Fortsatt expansion anges endast för massa- och pappersindustri.

Handel

Byggnadsverksamheten inom handelssektorn, som stagnerade 1965, bromsades upp ytterligare under fjolåret. Investeringsminskningen får främst ses som en följd av den restriktiva igångsättningspolitik som bedrivits inom detta byggnadsområde under 1965 och större delen av 1966. Nedgången i investeringsvolymen 1966 har beräknats till ca 5 %. Den minskade investeringsvolymen 1966 kan förefalla något anmärkningsvärd med tanke på att igångsättningen samtidigt steg med ca 10 % 1966. Genom den långa genomsnittliga byggnadstiden (omkring 20 månader) för handelns byggnader påverkas emellertid 1986 års investeringsvolym även av igångsättningsminskningen 1965. Ej heller bidrog 1966 års igångsättningsökning som kom sent under året, nämnvärt till att öka investeringsvolymen samma år. Uppgången i påbörjandet under fjolåret får däremot större effekt på innevarande års investeringsvolym och bidrar därigenom i viss mån till att hålla investeringsnivån uppe 1967.

Tre fjärdedelar av handelns investeringar utgörs av fristående lokaler och resten av butikslokaler i bostadshus1. För fristående lokaler är investeringsprognosen mycket osäker med hänsyn till att effekten av investeringsavgiften är svår att förutse. De avgiftsbelagda byggnadsärendena inom gruppen handel in. in. utgörs av byggnader som helt eller till huvudsaklig del inrymmer butiks-, kontors-, eller banklokaler och bensinstationer. Till de ej avgiftsbelagda hör främst hotell, restauranger samt flertalet lagerlokaler. För byggnadsarbete som är belagt med investeringsavgift får dispens sökas i varje särskilt fall. Enligt institutets beräkningar väntas igångsättning av byggnadsarbeten inom gruppen handel m. m. komma att sjunka med ca 16 % i volym 1966—1967. Under januari och särskilt februari påskyndades igångsättningen av naturliga skäl kraftigt. Igångsättningsprognosen för mars—september månad bygger på länsarbetsnämndernas igångsättningsprognoser från mitten av februari i år. Dessa prognoser har rensats från avgiftsbelagda ärenden. Igångsättningen under fjärde kvartalet av icke avgiftsbelagda projekt har satts lika med länsarbetsnämndernas prognos för sådana byggen under tredje kvartalet. Vidare har i beräkningarna förutsatts att dispens från investeringsavgiften medges för byggen till ett sammanlagt belopp om 100 miljoner kronor, vilket fördelats lika på tredje och fjärde kvartalen. Slutligen har antagits att avgiftsbelagda byg-

1 Beträffande butikslokaler i bostadshus saknas löpande information. I avsaknad härav antas i beräkningarna att dessa investeringar ständigt motsvarar 10 % av investeringvolymen i flerfamiljshus. 7

7 Bihang till riksdagens protokoll 1067. 1 saml. Nr 125. Bilaga 7

98 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

gen till ett sammanlagt belopp om 25 miljoner kronor kommer att igångsättas under andra och tredje kvartalen trots merkostnaden genom investeringsavgiften.

Investeringsvolymen inom sektorn handel m. in. exklusive butikslokaler i bostadshus beräknas på basis av ovan angivna antaganden sjunka med ca 2 % 1966—1967. Investeringsminskningen för denna del av handelssektorn var 1965—1966 ca 6 %. Att nedgången inte blir större i år kan synas förvånande med tanke på att investeringsavgiften åsyftar att hålla tillbaka investeringsaktiviteten inom bl. a. denna byggnadssektor. Investeringsvolymen i år hålls emellertid uppe av igångsättningsökningen mot slutet av 1966 samt det osedvanligt höga påbörjandet under de två första månaderna i år. Dessutom bör erinras att investeringsnedgången givetvis blir kraftigare om dispens inte medges i den utsträckning som ovan antagits.

Investeringsutvecklingen för butikslokaler i bostadshus är genom beräkningsmetodiken direkt sammankopplad med investeringsutvecklingen för flerfamiljshus. Enligt bostadsprognosen väntas nyinvesteringarna i flerfamiljshus öka med ca 14 % i volym mellan 1966—1967. Samma ökningstakt har sålunda antagits gälla för butikslokaler i bostadshus. Det bör kanske påpekas att dessa byggnadsarbeten inte är belagda med investeringsavgift.

I vidstående tablå redovisas investeringsutvecklingen inom gruppen handel m. in. med uppdelning på fristående lokaler och butikslokaler i bostadshus 1960—1967.

Som framgår av tablån har variationerna i investeringsvolymen för fristående lokaler i regel varit kraftigare än variationerna för hela gruppen handel m. m. För 1966—1967 beräknas handelsinvesteringarna inklusive butikslokaler i bostadshus öka svagt i volym, ca 2 % räknat exklusive underhåll. Inklusive underhåll förutses ökningen bli 1 1/2 %.

Handelns byggnadsinvesteringar, exklusive underhåll, 1959 års priser

Affärshus, lagerlokaler, ho- Butikslokaler i bostadshus Totalt tell, banker, restauranger in. m. Mkr 0/ Mkr Mkr

/o % %

1960 ___ 437 183 620

1967 ___ 695 - 2,4 277 14,0 972 1,8

Bil. 7: Reviderad nationalbudget för år 1967 99

Handelsflottan

Enligt föreliggande beräkningar ökade investeringarna i svenska handelsflottan inklusive underhåll med ca 125 % 1965—1966. Fartygsunderhållet minskade med ett par procent medan nyinvesteringarna steg med omkring 170 %. Den höga nettoanskaffningen av fartyg i fjol hänför sig både till ökad import av nybyggen och ökade leveranser från svenska varv liksom även till minskade försäljningar av begagnade fartyg till utlandet.

De svenska varvens leveranser till handelsflottan beräknas öka med ca 9 % under 1966—1967 enligt en i mars företagen varvsenkät. Nyinvesteringarna i svenska handelsflottan beräknas därtill öka på grund av ett nettotillskott av fartyg från utlandet. Importen av nya fartyg väntas visserligen bli av samma omfattning som i fjol men samtidigt synes försäljningarna av begagnade fartyg fortsätta att minska under innevarande år. Rederiernas nyinvesteringar i handelsflottan exklusive underhåll beräknas totalt komma att öka med ca 15 % i år. Inklusive underhåll har investeringsökningen beräknats till ca 8 %.

Statliga investeringar

Den totala investeringsvolymen inom den statliga sektorn ökade 3 1/2% mellan 1965 och 1966, vilket är något högre ökningstakt än mellan 1964 och 1965. Ökningen fördelar sig med 1 % på byggnadsinvesteringar och med 5 % på investeringar i maskiner.

Uppgifterna om de statliga affärsverken bygger på en enkät som insamlats av statistiska centralbyrån i februari månad. Enligt enkäten ökade affärsverkens investeringar med ca 3 1/2 % 1965—1966. Byggnadsinvesteringarna expanderade något kraftigare än maskininvesteringarna. Framför allt är det televerkets investeringar i byggnader och anläggningar som bidragit till ökningen på byggnadssidan. Även 1967 väntas televerkets investeringar öka. Enligt samma enkät kommer SJ att under innevarande år företaga avsevärda nyanskaffningar av rullande materiel. Affärsverkens totala investeringar beräknas i år stiga med ca 7 %. Byggnadsinvesteringarna väntas öka i samma takt som maskininvesteringarna.

De statliga väginvesteringarna sjönk med ca 4 1/2 % i volym 1965— 1966. En betydande del av kostnaderna för väginvesteringarna avser kostnader för beredskapsarbeten. Bedömningen av planuppgifterna blir därigenom vansklig att göra. I prognosen för 1967 har antagits att beredskapsarbetena får i stort sett samma omfattning som i fjol. Därmed skulle enligt beräkningarna också totala väginvesteringarna komma att bli lika stora som föregående år. Dock väntas vägunderhållet expandera något medan vägbyggandet hålls tillbaka i motsvarande omfattning.

Övriga statliga myndigheters byggnadsinvesteringar, som huvudsakligen utgörs av delfonder inom statens allmänna fastighetsfond, minskade under fjolåret med ca 4 % i volym jämfört med 1965. Investeringspro-

100 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

gnosen för 1967 pekar på en svag volymökning på ca 2 %. I denna prognos har då hänsyn tagits till att myndigheterna nedskurit sina tidigare investeringsplaner genom att senarelägga påbörjandet av vissa byggnadsprojekt.

Försvarets byggnadsinvesteringar steg 1966 med 18 1/2 %. I år väntas däremot dessa investeringar sjunka med 9 % beroende på de av konjunkturpolitiska skäl genomförda anslagsbegränsningarna.

För de militära maskininvesteringarna, som svarar för lejonparten av försvarets investeringar, har utvecklingen delvis blivit en annan än väntat. Genom vidtagna anslagsbegränsningar, som innebär att försvarsgrenarna budgetåret 1966/67 ålagts att öka sina reservationer med ett visst angivet belopp, har investeringsbeloppen påverkats väsentligt. Det synes emellertid som om nivån hållits uppe under sista halvåret 1966 för att sjunka desto kraftigare under första halvåret 1967. Delvis sammanhänger detta med en tidigar el äggning av vissa beställningar. Det är emellertid osannolikt att den kraftiga minskningen första halvåret 1967 motsvaras av en lika kraftig dämpning i den reala investeringsaktiviteten, då det som mäts ej är leveranser utan betalningsströmmar. Mellan 1966 och 1967 kommer enligt prognoserna volymen av de investeringar för vilka betalning sker under året att minska med drygt 12 %.

För hela statliga sektorn beräknas investeringarna under 1967 totalt sett komma att minska med ca 2 1/2 %. Den statliga byggnadsverksamheten väntas öka med knappt 1 1/2 % medan investeringar i maskiner beräknas sjunka med omkring 6 procentenheter.

Kommunala investeringar

Totalt ökade de kommunala investeringarna exklusive bostäder 1966 med 3 1/2 % i volym enligt fortfarande preliminära beräkningar. Den måttliga stegringen kontrasterar mot kommunernas planer i slutet av 1965, vilka pekade på en åsyftad investeringsökning av storleksordningen 10 %. Till viss del har givetvis den kalla vintern 1966 spelat in, men framför allt måste den restriktivare byggnadspolitiken under 1966 ha slagit kraftigt på kommunernas investeringar. Kreditåtstramning och en selektiv igångsättningsreglering, vilken riktat sig bl. a. mot vissa slag av kommunala byggnadsinvesteringar, har ingått som element i den förda byggnadspolitiken. Vidare är det sannolikt att förskjutningen i bostadsbyggandet under 1966 haft effekt — en betydande del av primärkommunernas investeringar hänför sig till för- och följ dinvesteringar till bostadsbyggandet.

Den fortsatta utvecklingen kan nu bedömas utifrån den enkät som genomfördes i februari—mars i år. Normalt (undantag var dock föregående år) brukar primär kommunerna justera upp sina investeringsplaner mellan november- och februariundersökningarna. Nu föreliggande februarienkät uppvisar emellertid en obetydlig nedrevidering visavi novemberun­

Bil. 7: Reviderad nationalbudget för år 1967 101

dersökningen i fjol. Det ligger nära till hands att här se ett utslag av den investeringsavgift på 25 % som infördes den 1 mars i år och som drabbar delar av det kommunala byggandet, främst kommunala förvaltningsbyggnader. Bedömningsvis är den vidtagna nedjusteringen dock förhållandevis liten. Enkäten har tolkats så att avgiftsbelagda projekt till viss del ingår i nu redovisade planer. Avgörande för primärkommunernas realiserande av sina investeringsplaner blir i så fall bl. a. i vilken omfattning dispenser ifrån investeringsavgiften kommer att medges, samt kommunernas villighet att acceptera en fördyring av avgiftens storlek för projekt som ej erhåller dispens. Det har bedömts rimligt anta att primärkommunernas planer, som anger 9 % i volymökning för byggnadsinvesteringar exklusive underhåll 1966—1967, inte fullt ut kommer att realiseras. En lägre ökning på 6 % har antagits. Möjligen kan denna prognos ligga i underkant sett mot bakgrund av prognosen för bostadsbyggandet. Enligt denna förutsättes bostadsinvesteringarna exklusive underhåll öka mycket kraftigt 1966—1967. Trycket på kommunerna alt genomföra investeringar i samband med bostadsbyggandet kan komma att bli större än de själva räknat med i sina planer. Skulle igångsättningen av bostäder enligt bostadsbyggnadsprogrammet i år realiseras genom en förhållandevis hög igångsättning under första delen av året skulle en sådan effekt lätt kunna uppstå. Februarienkätens uppgifter om landstingens byggnadsplaner har inte givit anledning till revidering av prognosen till den preliminära nationalbudgeten. Liksom novemberenkäten indikerar februarienkäten — efter korrigering för systematisk missvisning — en volymökning av landstingens byggnadsinvesteringar exklusive underhåll på omkring 35 % 1966—1967. En volymökning med 25 % har bedömts komma att realiseras med hänsyn till den fastställda ramen för sjukhusbyggandet, vilket dominerar landstingens byggnadsinvesteringar. Tänkbart är nämligen att de enskilda landstingen bedömt utrymmet för just sina egna investeringar något i överkant.

Totalt för primärkommuner och landsting (samt inkl. även kommunala bolag och stiftelser) skulle därmed byggnadsinvesteringarna volymmässigt öka med 9 1/2 % räknat såväl inklusive som exklusive underhåll. För kommunernas maskininvesteringar indikerar februarienkäten en uppgång med drygt 20 % inklusive underhåll. Totalt skulle därmed de kommunala investeringarna förutses öka med 10 1/2 % i volym 1986—1967, inklusive underhåll. 2

2. Sammanfattning av investeringsprognosen för 1967

Totalt ökade investeringarna 1965—1966 med 4 % i volym, vilket innebär oförändrad ökningstakt jämfört med 1964—1965 (se tabellerna 5 och 6). Exkluderas handelsflottans investeringar — dessa fluktuerar starkt och uppvisade i fjol en extrem ökning på 125 % — anges för investeringarna

102 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

Tabell VII: 5. Bruttoinvesteringarnas utveckling 1963—1966 samt prognos för 1967, inklusive underhåll

1966 i Procentuell förändring i 1959 års priser

miljoner

kronor, 1963— 1964— 1965— 1966—

löpande 1964 1965 1966 1967

priser

Byggnader och anläggningar

Bil. 7: Reviderad nationalbudget för år 1967 103

Tabell VII: 6. Bruttoinvesteringarnas utveckling 1963—1966 samt prognos för 1967 för privat, statlig och kommunal sektor, inklusive underhåll

1966 i Procentuell förändring i 1959 års priser miljoner kronor, 1963— 1964— 1965— 1966— löpande 1964 1965 1966 1967 priser

Byggnader och anläggningar

Privata exkl. bostäder . . 5 122 2.5 5,5 6,0 - 1,0 Statliga inkl. bostäder.. .. 3 633 2,0 2,0 1,0 1,5

Maskiner m. m.

Summa 16 613 4,5 3,5 6,5 2,5

Totalt

Privata inkl. bostäder. . .. 21 446 4,5 2,5 5,5 4,0 Privata exkl. bostäder.. . . 16 731 3,0 5,5 6,5 3,0

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

i övrigt inte mer än 2 procents uppgång, ökningen är lägre än något år hittills under 1960-talet, som genomsnittligt uppvisat en expansionstakt på drygt 5 % för investeringar exklusive handelsflottan.

Den svaga ökningstakten 1966 på 2 % gäller såväl byggnads- som maskininvesteringar exklusive handelsflottan. På byggnadssidan har självfallet den otjänliga väderleken vintern 1966 haft effekt — sannolikt skulle byggnadsinvesteringarna ha kunnat uppvisa åtminstone någon procentenhet högre expansionstakt om vintern varit normal. En restriktiv byggnadspolitik verkade i övrigt återhållande på byggnadsverksamheten via bl. a. stram kreditpolitik och en selektiv igångsättningsreglering, vilken riktade sig främst mot handelns och delar av kommunernas byggnadsinvesteringar. Bostadsbyggnadsprogrammet avsåg att vidmakthålla bostadsbyggandet på oförändrat hög nivå, men preliminära beräkningar visar på en viss, svag

104 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

Diagram VD: 4. Byggnads- och maskininvesteringar, inklusive underhåll, totalt och uppdelat på sektorer 1960—1967

Index: 1960 = 100. 1959 års priser

Maskiner, m.m. Byggnader och anläggningar Totalt Totalt, inkl. handelsflottan

100 - Bostäder Totalt, exkl. handelsflottan Industri

Handel Industri

Övriga privata Övriga privata, exkl. handelsflottan

Övriga kommunala Övriga offentliga, exkl. handelsflotta!

1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966

Anm. I varje deldiagram är totalen för byggnads- resp. maskininvesteringar inlagd som en tunt streckad kurva.

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

minskning, bl. a. som följd av igångsättningens förskjutning mot slutet av året. Det statliga byggandet ökade obetydligt. Restriktiviteten gentemot stora delar av byggnadsverksamheten skapade utrymme för en expansion

Bil. 7: Reviderad nationalbudget för år 1967 105

av industrins byggnadsinvesteringar — dessa ökade 1965—1966 med 11 %. Den svaga ökningen av maskininvesteringarna exklusive handelsflottan kan bl. a. hänföras till den kraftiga nedgången i personbilsregistreringarna 1966; omkring en fjärdedel av personbilarna räknas ej som konsumtion utan som investeringar och ingår i tabell 5 i posten övrig samfärdsel. För industrins maskininvesteringar anges en ökning med 4 %. Här ingår industrins bilinvesteringar, hantverkets samt byggnadsverksamhetens maskininvesteringar, vilka samtliga beräknas ha minskat under 1966. Exklusive dessa smärre poster samt reparationer och underhåll uppvisar industrins maskininvesteringar en ökning på drygt 8 %.

I byggnadsprognosen för 1967 förutses bostadsbyggande och kommuninvesteringar öka starkt. För industrin indikerar företagens egna planer nedgång från 1966 års höga nivå, medan handelns investeringar trots införd investeringsavgift på 25 % väntas öka svagt. Obetydlig ökning förutses likaså för det statliga byggandet. Tillsammantagna innebär de olika delprognoserna en ökning av byggnadsinvesteringarna totalt med 5 1/2 % 1966 —1967.

De totala maskininvesteringarna förutses öka med 2 1/2 % 1966—1967. Exkluderas handelsflottan väntas ökningen bli 2 % eller samma som 1965 —1966. Industrins maskininvesteringar förutses öka endast svagt, medan för militära maskininvesteringar räknats med avsevärd nedgång. Motorfordonsinvesteringarna väntas öka kraftigt.

För investeringarna totalt innebär prognosen samma ökning 1967, 4 %, som de två föregående åren. Exklusive handelsflottan förutses ökningen bli likaledes 4 %. S

S Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 125. Bilaga 7

106 Kungl. May.ts proposition nr 125 år 1967

VIII. Den offentliga verksamheten

1. Allmänt

Den offentliga sektorn — staten och kommunerna — tar i anspråk en inte oväsentlig del av bruttonationalproduktens resurser i form av varor och tjänster för investerings- och konsumtionsändamål. I det följande görs en uppskattning av den statliga sektorns efterfrågan på varor och prestationer för dessa ändamål under 1967. En redogörelse ges också för statens totala finanser. Den realekonomiska gruppering av statens utgifter och inkomster, som presenteras, avser därvid de utgifts- och inkomstposter som upptas i statsbudgeten.

Härav följer, att de investeringsberäkningar, som redovisas nedan, inte omfattar den statliga sektorns totala investeringsaktivitet. En stor del av statens investeringsutgifter, såsom de statliga bolagens investeringar, affärsverkens underhåll och den del av affärsverkens investeringar som finansieras med egna avskrivningsmedel, ingår nämligen inte i den nettoredovisade statsbudgeten enligt tabell 1. För en redogörelse för de totala statliga — liksom de kommunala -— investeringarna hänvisas till kapitel VII.

Som statlig konsumtion betraktas i detta sammanhang sådana utgifter för löner och för inköp av varor och tjänster från andra sektorer, som inte ingår i den statliga sektorns investeringsutgifter och som inte heller utgör mellanled i framställning av varor och tjänster, som av staten försäljs på marknaden.

En betydande andel av statens utgifter består av transfereringar (inkomstöverföringar) till andra sektorer. Dessa utgifter medför inte utan vidare att reala resurser tas i anspråk. De direkta transfereringarna från staten till främst hushåll och kommuner ger dock i stor utsträckning omgående upphov till en efterfrågan på varor och tjänster.

I det följande redovisas även vissa kalkyler över statens finansiella transaktioner vilka infogats i avsnittet om kreditmarknaden.

Här behandlas enbart statens finanser. En bedömning av kommunernas ekonomiska verksamhet gjordes i den preliminära nationalbudgeten på basis av enkätmaterial. Därefter har ytterligare en enkät företagits rörande kommunernas investeringsplaner och beräknade utgifter för löner 1967. Som framgår av kapitel VII har på grundval härav prognosen för kommunernas investeringar justerats upp med ett par procentenheter till en ökning med 10,5 % i fasta priser. Däremot bär prognosen för den kommunala konsumtionens utveckling 1966—1967 nedjusterats till en volymupp-

Bil. 7: Reviderad nationalbudget för år 1967 107

Tabell VIII: 1. Statens inkomster och utgifter 1965—1967

Kalenderår Budgetår 1965 1966 1967 1965/66 1966/67 1967/68 utfall prel. upp­ utfall prel. be- enl.

utfall skattning räkn. kompl.

prop.

108 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

ningstakt dämpas påtagligt 1967. Uppgången beräknas till ca It % 1966— 1967 mot ca 14 % 1965—1966. Det bör dock erinras om att statsutgifterna kraftigt påverkas av ändringar i ansvarsfördelningen mellan stat och kommun. Utvecklingen under såväl 1966 som 1967 påverkas sålunda av att de statliga gymnasierna överfördes till kommunerna den 1 juli 1966 och mentalsjukvården den 1 januari 1967. Den statliga konsumtionen beräknas av statistiska centralbyrån ha ökat med ca 1 1/2 % i volym 1965—1966. Volymökningen 1966—1967 kan nu uppskattas till knappt 3 %. I nominella tal är dock förhållandet mellan de båda årens ökningstakt det omvända, 11 1/2 % respektive 10 %. Den statliga sektorns investeringar väntas, som redovisats i kapitel VII, minska i volym 1966—1967. Denna minskning sammanhänger med den uppbyggnad av reservationsmedel på försvarsanslagen som skall genomföras budgetåret 1966/67 och som till stor del synes komma att falla på kalenderåret 1967. Transfereringarna via statens budget väntas öka i ungefär samma takt 1967 som 1966. Därvid har inkalkylerats bl. a. standardhöjning av folkpensionerna, indextillägg, samt ökade bidrag till kommunerna främst i samband med dessas övertagande av tidigare statliga aktiviteter.

Som framgår av tabell 1 försämrades budgetbalansen kraftigt under föregående år, då överskottet om ca 250 miljoner kronor 1965 förbyttes i ett underskott om ca 1 250 miljoner kronor 1966 enligt riksgäldskontorets utfallsstatistik. För 1967 förutses nu en viss ytterligare uppgång i underskottet till ca 1 500 miljoner kronor. Budgetförsvagningen 1965—1966 kan till inemot hälften återföras på en kraftig ökning av den statliga utlåningen, främst till bostadsbyggandet. Under 1967 förutses utlåningen stiga ytterligare ca 400 miljoner kronor över 1966 års höga nivå. Denna kalkyl baseras på förutsättningen att de medel som föreslagits bli avsatta för en särskild statlig investeringsbank i sin helhet kommer att utbetalas till banken under andra halvåret 1967. De angivna beräkningarna innebär att det finansiella sparandet — dvs. skillnaden mellan statens inkomster och utgifter exklusive lånetransaktioner — uppvisar väsentligt mindre fluktuationer än totalbudgetens saldo. Från 1965 till 1966 minskade sålunda det finansiella sparandet med ca 650 miljoner kronor medan kalkylerna för 1967 tyder på en uppgång med ca 150 miljoner kronor.

På grundval av enbart registrerade eller förväntade förändringar i totalbudgetens saldo eller i det finansiella sparandet torde det inte vara möjligt att göra några fullständiga bedömningar av statsbudgetens verkningar på den samhällsekonomiska balansen. Förändringar i totalsaldot och därmed i statens upplåningsbeliov ger dock en föreställning om budgetens effekter på kreditmarknaden. Budgetförsvagningen under 1966 hade sålunda, såsom närmare beskrivs i kapitel IX, en inte obetydlig likviditetsslcapande verkan, då den förda statsskuldspolitiken samtidigt innebar, att enbart en mindre del av underskottet finansierades med långfristig upplåning. För en analys

Bil. 7: Reviderad nationalbudget för år 1967 109

av den konjunkturpåverkan som i övrigt utgår från statsbudgeten torde dock varken det finansiella sparandet eller än mindre totalsaldot utgöra några fullgoda indikatorer. Detta hänger bl. a. samman med att man vid en sådan schematisk analys som härvid kan ifrågakomma måste tillmäta alla utgifts- och inkomstströmmar samma realekonomiska betydelse, oavsett vilka marknader och subjekt som berörs. Framför allt gäller vidare att beräknade förändringar i det finansiella sparandet inte ger någon uppfattning om den påverkan på samhällsekonomin, som kan ha följt därav att den statliga verksamhetens volym utvidgats och därvid tagit ytterligare produktionsfaktorer i anspråk. Därtill kommer att statens inkomster och i viss mån även dess utgifter automatiskt påverkas av det ekonomiska skeendet utanför den statliga sektorn. Detta har bl. a. kommit till uttryck i budgetutvecklingen under 1966. Nedgången i det finansiella sparandet detta år vid en samtidig dämpning av utgifternas stegringstakt framstår nämligen till en väsentlig del som en konsekvens av att inkomsternas ökningstakt bl. a. till följd av en försvagning av aktivitetstillväxten inom ekonomin utanför den statliga sektorn, avtagit ännu kraftigare. Minskningen av det finansiella sparandet kan därför inte tas som en indikation på att budgetens realekonomiska verkningar i motsvarande mån gått i expansiv riktning.

En bedömning av statsbudgetens realekonomiska verkningar måste inte minst beakta förändringarna i den statliga sektorns anspråk på reala resurser. De statliga konsumtions- och investeringsutgifterna sammantagna torde kunna anses utgöra ett mått på de direkta resursanspråk som utgår från den statliga sektorn. Dessa utgifter anges nu ha ökat med 2,4 % i volym 1965—1966 och beräknas från 1966 till 1967 förbli i stort sett oförändrade. Vid analysen av dessa förändringstal måste emellertid hänsyn tas till ovan angivna överflyttningar av vissa offentliga verksamhetsgrenar från staten till kommunerna som ägt rum under 1966 och 1967. Dessa överflyttningar har givetvis verkat dämpande på den statliga verksamhetens volymtillväxt. Ett försök till justering av de reala statsutgifternas utveckling med hänsyn till dessa huvudmannaskapsförändringar har gjorts. Dessa beräkningar ger vid handen, att de statliga konsumtions- och investeringsutgifternas volymtillväxt skulle dämpas från ca 3,5 % 1965—1966 till knappt 3 % 1966— 1967 för de statliga verksamhetsområden som inte berörts av huvudmannaskapsförändringar.

Ilo Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

IX. Kreditmarknaden

1. Utvecklingen på kreditmarknaden 1965 och 19661

Under senare delen av 1966 lättades penning- och kreditpolitiken som sedan 1963 kännetecknats av en tilltagande stramhet. Statens budget försvagades kraftigt fr. o. m. andra kvartalet och det växande underskottet täcktes endast till en del genom långfristig upplåning. Affärsbankernas likviditet förbättrades och skuldsättningen i riksbanken minskade. Bostadssektorn fick ett ökat utrymme på kreditmarknaden. Kommunerna ökade sin andel av kreditresurserna. Näringslivets upplåning förändrades inte nämnvärt jämfört med 1965, vilket innebar en viss andelsminskning.

Statens budgetsaldo förvandlades från ett överskott på 250 miljoner kronor 1965 till ett underskott på 1 250 miljoner under 1966. Till ökningen av det statliga upplåningsbehovet bidrog förskottsutbetalningar på preliminärt beviljade bostadslån med ca 300 miljoner kronor.

Budgetutvecklingen hade en påtaglig likviditetsslcapande effekt eftersom, såsom nämnts, endast en mindre del av underskottet täcktes med långfristig upplåning. Denna tog formen av ett reguljärt obligationslån om 450 miljoner kronor samt ett enbart för allmänheten avsett sparlån på vilket under året inbetalades 271 miljoner kronor.

Kommunernas upplåning på den reguljära kreditmarknaden uppgick till 1 400 miljoner kronor. Utanför marknaden beräknas upplåningen ha uppgått till 400 miljoner kronor.

Samtidigt som upplåningen ökade ägde en förbättring av det finansiella sparandet rum. Till denna förbättring bidrog den gynnsamma inkomstutvecklingen, vartill kommer att investeringsvolymens tillväxt — delvis som en följd av byggnadsregleringen — blev förhållandevis dämpad.

Kommunerna kunde härigenom avsevärt förbättra sin likviditet. Deras likvida medel hade legat på samma nivå sedan 1963, vilket innebar en sjunkande real likviditet. I fjol ökade de likvida medlen med inte mindre än tre kvarts miljarder kronor, vilken ökning huvudsakligen inträffade under senare delen av året.

Kreditgivningen till bostadssektorn, som under 1965, i likhet med bostadsinvesteringarna, ökat förhållandevis långsamt, expanderade kraftigt under 1966 trots en obetydlig tillväxt av investeringsbeloppet. Finansieringen blev successivt lättare mot slutet av året, och långivningen från kredit-

1 Med kreditgivning respektive utlåning avses i detta kapitel nettotillväxt av utestående lån; med ökning i kreditgivning avses följaktligen inte tillväxten av utestående lån utan ökningen av denna tillväxt.

Bil. 7: Reviderad nationalbudget för år 1967 111

Tabell IX: I. Kreditmaiknaden 1965 och 1966

Nettobelopp, miljoner kronor Långivare Låntagare

Staten Kom­ Bostä­ Närings­ Summa

muner der livet

1965

112 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

Näringslivets upplåning på den reguljära kreditmarknaden, som under 1965 hade ökat mycket kraftigt, fortsatte att öka under större delen av 1966. Mot slutet av året avtog emellertid upplåningen och för året som helhet uppgick den till praktiskt taget samma belopp som under 1965.

Upplåningen på marknaden försköts i riktning mot ökad upplåning i affärsbankerna under början av året, men under sista kvartalet minskade denna upplåning påtagligt, samtidigt som omfattande obligationsemissioner beviljades av riksbanken. Denna finansieringsbild överensstämde i ett visst avseende med investeringsutvecklingen under året, nämligen ökande fasta investeringar och minskande lagerinvesteringar.

Det strama kreditmarknadsläge som rådde under större delen av året bidrog otvivelaktigt till att begränsa kreditgivningen till näringslivet. Även på efterfrågesidan torde dock utvecklingen ha varit mindre expansiv än tidigare. Industrins byggnads- och anläggningsinvesteringar ökade visserligen något snabbare än mellan de föregående två åren men maskininvesteringarna ökade i dämpad takt. Den sammanlagda ökningen av industrins fasta investeringar uppvägdes till en stor del av minskad lageruppbyggnad. Investeringarna i handelsflottan ökade kraftigt. Inom handeln minskade de fasta investeringarna och en avveckling av lager ägde rum. En residualkalkyl för näringslivet som helhet tyder på en viss förbättring av det finansiella sparandet under 1966, till vilken kanske främst den betydande neddragningen av lagerinvesteringarna har bidragit. Vinstmarginalerna inom industrin synes däremot ha försämrats även under fjolåret.

Nedgången i näringslivets lagerinvesteringar jämfört med 1965, framför allt under senare delen av året, kan delvis tolkas som ett försök att öka likviditeten. Inom industrin har en viss likviditetsförsämring dock inte kunnat undvikas. Detta framgår av statistiska centralbyråns undersökning av likviditeten hos ett mindre antal större och medelstora industri- och handelsföretag.

Som framgår av kol. 1 i tabell 2 har en minskning av likvida medel (kassa-, postgiro- och banktillgodohavanden samt icke utnyttjade checkräkningskredit er) ägt rum mellan 31 december 1965 och 31 december 1966 inom flertalet industribranscher. För egna likvida medel (dvs. kassa, bank och postgiro) var dessutom nedgången större än för den totalt redovisade likviditeten. Den reala likviditeten — definierad som kvoten mellan finansiella tillgångar och produktionen — har försämrats mera än tillgången på likvida medel.

Decemberundersökningen tyder också på en kraftigare försämring av likviditeten inom industrin än vad som var fallet under den tolvmånadersperiod som avslutades ett kvartal tidigare. Undersökningen ger inte något entydligt besked huruvida de medelstora företagen har drabbats hårdare av kreditrestriktionen än de stora. Endast inom metall- och verkstadsindustrin kan detta någorlunda säkert sägas ha varit fallet, medan däremot en

Bil. 7: Reviderad nationalbudget för år 1967 113

Tabell IX: 2. Likviditetsutvecklingen inom industri och handel under 1966

(1) (2) Procentuell förändring Förändring i kvoten utnytti likvida tillgångar jade/beviljade checkkredi­

ter (procentenheter) sept. 1965— dec. 1965— sept. 1965— dec. 1965— sept. 1966 dec. 1966 sept. 1966 dec. 1966

114 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

Tabell IX: 3. Kreditmarknadskalkyl för 1967

Nettobelopp, miljoner kronor Efterfrågan Utbud

Bil. 7: Reviderad nationalbudget för år 1967 115

skottsbetalningarna av statliga lånemedel för budgetåret 1966/67 under tredje kvartalet i fjol kan förmodas innebära att de statliga utbetalningarna blir mindre omfattande under innevarande kalenderår. Näringslivets kreditbehov kommer av allt att döma att väsentligt överstiga fjolårets. För industrin beräknas visserligen en volymmässig nedgång i byggnads- och anläggningsinvesteringarna, men näringslivets sammanlagda fasta investeringar kräver ett finansieringstillskott på ungefär en miljard kronor. Denna utgiftsökning är mindre än den som ägde rum i fjol, men då minskade lagerinvesteringarna väsentligt mera än vad som förväntas i år. Därtill kommer att för näringslivet som helhet torde den reala likviditeten fortfarande ligga på en låg nivå. Av några approximativa kalkylei att döma blir förbättringen på inkomstsidan endast måttlig, en förnättring av vinstmarginalerna torde knappast kunna påräknas. Med utgångspunkt från fjolårets upplåningssiffra kan kreditbehovet för 1967 uppskattas till minst 5 750 miljoner kronor. I kalkylsiffran ingår då utrymme för en ökning av likvida medel av minst samma storleksordning som den nedgång som under fjolåret redovisades för industrin. På utbudssidan har siffran för allmänhetens placeringar uppjusterats med 250 miljoner kronor med hänsyn till riksgäldskontorets beslut att utöka 1967 års premielån med 300 miljoner kronor. Talet för »övriga kreditinstitut» har beräknats genom trendextrapolering. Affärsbankernas utbud är beräknad som restpost. Deras utbud enligt kalkylen ger en antydan om de krav som kommer att ställas på kreditmarknaden under återstående delen av året. Kalkylsiffran är tre kvarts miljarder kronor större än fjolårets kreditgivning. Härtill bör dock nämnas att under 1966 hade 400 miljoner kronor slussats från affärsbankerna via allmänna pensionsfonden till olika låntagare. Någon upprepning härav förutsätts inte ske under 1967. Såsom framgått av det föregående kan talen på efterfrågesidan betraktas som en minimikalkyl. En kreditgivning som är konsistent med de prognoser som har nämnts i detta kapitel kan komma att utsätta affärsbankernas likviditet för vissa påfrestningar, låt vara att denna har förbättrats sedan försommaren 1966. Statsbudgetens utveckling under 1967 sådan som den kalkyleras i kapitel VIII utgör emellertid en likviditetsökande faktor. Skulle budgetutvecklingen bli mindre expansiv än förväntat och dessutom valutareserven minska kan likviditetspåfrestningarna mötas med rnarknadsoperationer i den mån det allmänna ekonomiska läget så medger. Eu annan fråga är givetvis huruvida en ytterligare lättnad på kreditmarknaden kan bidra till att vidmakthålla och stärka näringslivets investeringsvilja.

116 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1967

Bil. 7: Reviderad nationalbudget för år 1967 117

T abellför teckning

118 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1967

Bil. 7: Reviderad nationalbudget för år 1967

Diagramförteckning

II. 1. Industriproduktionen i olika länder och länderområden 1964—1967 18

Bilaga 8

Långtidsbudget för perioden 1967/68—1971/72

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967 1

Bil. 8: Långtidsbudget

Bilaga 8

LÅNGTIDSBUDGET

FÖR PERIODEN 1967/68—1971/72

1. Inledning

1.1. Långtidsbudgetens karaktär och syfte

I Sverige, liksom i andra länder, har den statliga och statsunderstödda verksamhetens omfattning vuxit snabbt. I samband därmed har även dess betydelse för samhällsekonomin ökat. Vikten av att den statliga sektorns utveckling på längre sikt grundas på en förutseende planering har därför ökat. Ett av medlen för denna planering är långtidsbudgeten.

Långtidsbudgeten utarbetas årligen av finansdepartementets budgetavdelning och redovisas för riksdagen i form av en bilaga till kompletteringspropositionen.

Syftet med långtidsbudgeten är att förse statsmakterna med ett beslutsunderlag mot vilket krav på nya reformer och aktiviteter skall kunna bedömas. Långtidsbudgeten anger omfattningen av de finansiella och reala resurser som behövs för att uppställda målsättningar skall kunna uppfyllas och gjorda åtaganden infrias. Detta betecknas i långtidsbudgeten »oförändrad ambitionsnivå». Däremot görs inget försök att förutse effekterna av de reformer och nya beslut som kan komma att aktualiseras under perioden. Avsikten är endast att ange de inteckningar i resursutrymmet som gjorts till följd av redan fattade beslut.

Eftersom långtidsbudgeten utgår från oförändrad ambitionsnivå utgör den inte något försök till prognos över den troliga utvecklingen. Den är inte heller uttryck för ett program eller en plan som anger den önskvärda utvecklingen. I ett dynamiskt samhälle förändras ständigt den offentliga sektorns uppgifter. Härigenom aktualiseras krav på reformer och nya aktiviteter. Den av långtidsbudgeten tecknade utvecklingen kan därför inte ses som ett maximialternativ för de insatser som bör göras på olika områden. Å andra sidan kan den inte heller betraktas som ett minimialternativ. De i långtidsbudgeten framräknade utgiftsanspråken ställs mot prognosen för inkomstutvecklingen och de samhällsekonomiska förutsättningarna i övrigt. Mot en sådan bakgrund kan eu omprövning i restriktiv riktning

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 125. Bilaga 8

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

aktualiseras av verksamheter eller planer som ingår i långtidsbudgeten. Härigenom kan utrymme skapas för nya angelägna aktiviteter eller för nödvändiga stabiliseringspolitiska insatser.

Mot bakgrund av de totala resursernas tillväxt och efterfrågeutvecklingen inom olika områden måste omprioriteringar successivt göras mellan olika verksamheter. Avsikten är att långtidsbudgeten skall vara ett hjälpmedel härvidlag genom att den belyser de långsiktiga avvägningsproblemen samt de finansiella och reala konsekvenserna av oförändrad politik.

1.2. Oförändrad ambitionsnivå

Utgångspunkten för beräkningarna av resursanspråken är oförändrad ambitionsnivå inom de olika verksamhetsområdena. Det bör understrykas ■att detta begrepp inte är liktydigt med oförändrad standard eller oförändrade resursinsatser. På många områden har statsmakterna klart uttalat målsättningen att standarden skall höjas under den aktuella perioden. En sådan standardhöjning ingår då i oförändrad ambitionsnivå. I andra fall kan efterfrågan väntas öka så att ett bibehållande av oförändrad ambitionsnivå kräver ökade insatser av reala resurser. Det är emellertid ofta svårt att precisera begreppet oförändrad ambitionsnivå.

På utgiftssidan kan bl. a. följande typfall särskiljas.

1. I vissa fall har statsmakterna beloppsmässigt kvantifierat ambitionsnivån. Detta gäller i allmänhet utgifter av transfereringskaraktär. De sålunda kvantifierade programmen kan vara av olika slag:

a) För några aktiviteter föreligger målsättningar som gäller tills vidare och som inte innefattar standardhöjningar. Detta gäller t. ex. de allmänna barnbidragen som utgår med 900 kr. för alla barn under 16 år. Här påverkas anslagsutvecklingen vid oförändrad ambitionsnivå endast av antaganden om befolkningsutvecklingen.

b) För vissa verksamheter innefattar den kvantifierade målsättningen standardhöjningar under hela eller en del av den tid som omfattas av långtidsbudgeten. Detta fall kan exemplifieras med folkpensionerna. År 1958 fattade riksdagen beslut om att successivt öka folkpensionsbeloppen genom standardtillägg under åren 1958—1968. Något beslut om ytterligare tillägg efter år 1968 bär inte fattats. Av likartat slag har de beslut varit som sedan budgetåret 1958/59 reglerat de militära försvarsutgifterna.

Oförändrad ambitionsnivå innebär i dessa och liknande fall att utgifterna successivt höjs i enlighet med den beslutade planen och därefter ligger kvar på den uppnådda nivån.

c) Slutligen finns på några områden tidsbegränsade program. Ett sådant fall är programmet för lokaliseringsstöd, om vilket riksdagen fattat beslut endast för femårsperioden 1965/66—1969/70. Några utgifter för de följande åren har därför inte lagts in i långtidsbudgeten för detta ändamål.

Bil. 8: Långtidsbudget 3

Den här beskrivna metoden för beräkning av statsutgifterna innebär givetvis inte ett ställningstagande till frågan om programmen bör byggas ut resp. förlängas. I den mån det är orealistiskt att räkna med att anslagen inte kommer att fortsätta att stiga resp. att bortfalla när programmen löper ut underskattas sålunda omfattningen av redan intecknade resurser.

2. I andra fall har statsmakterna visserligen kvantifierat målsättningen men inte i anslagstermer. Sådana kvantifieringar återfinns i allmänhet beträffande produktion av offentliga tjänster. Exempel härpå är bl. a. de studiefrekvenser för de gymnasiala skolorna som angavs i 1964 års beslut. I dessa fall har i långtidsbudgeten beräknats de resurser som f. n. bedöms nödvändiga för att uppnå de fastställda målsättningarna. Beräkningarna påverkas bl. a. av gjorda antaganden om rationalisering och produktivitet.

3. För de flesta anslag saknas av statsmakterna kvantifierade målsättningar. I dessa fall har oförändrad ambitionsnivå bedömts från andra och i allmänhet mera skönsmässiga utgångspunkter.

a) En i vissa fall användbar metod är att utgå från oförändrad kvalitet på den statliga tjänsteproduktionen som den upplevs av den enskilde konsumenten. Det innebär att produktionen får anpassas till förändringar i efterfrågan. Därvid bör insatsen av resurser, mätt i anslagstermer, reduceras med hänsyn till antagen produktivitetsutveckling. Efter dessa justeringar kvarstår anslagsutvecklingen i fasta priser. Denna metod är i princip den som används bl. a. för de flesta myndigheters avlönings- och omkostnadsanslag, dvs. utgifter för statlig konsumtion. Det bör dock understrykas att stora svårigheter föreligger att rätt bedöma efterfråge- och produktivitetsutvecklingen. Antagandena måste göras mycket schablonartat.

b) För en betydande del av den statliga investeringsverksamheten — bl. a. vägbyggandet och kommunikationsverken — saknas kvantifierade målsättningar. Samtidigt är sambandet mellan produktionsutveckling och investeringsutveckling svårmätbart. Detta sammanhänger i vissa fall med svårigheter att värdera och sammanväga de olika komponenterna i produktionsutbudet (exempelvis de tjänster som vägnätet levererar) och således även den relativa ökningen till följd av investeringar.

Vidare är sambandet mellan produktivitet och investeringar svårt att fixera. Ehuru investeringar inom t. ex. affärsverken bidrar till att höja produktiviteten, kan man räkna med att denna också ökar oberoende av större nyinvesteringar.

För att emellertid få ett praktiskt användbart kriterium har man valt att låta oförändrad ambitionsnivå innebära att investeringarna får utvecklas i takt med efterfråge- eller trafikökningen, trots att man inte kan beräkna hur investeringarna påverkar produktionen.

c) Inom vissa områden saknas kontinuerlig investeringsverksamhet av större omfattning. Däremot aktualiseras punktvis vissa större projekt utan att dessa i och för sig innebär höjd målsättning för verksamheten. Som

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

exempel kan nämnas uppförandet av förvaltningsbyggnader. I den mån en utbyggnad inte följer av fastlagda program har en allmän skälighetsbedömning fått göras. Det ligger i sakens natur att den blivit mycket schablonmässig. En strävan har dock varit att göra en restriktiv bedömning.

d) För vissa utgiftsområden där efterfrågan över huvud inte kan uppskattas har oförändrad ambitionsnivå, mot bakgrund av allmänna uttalanden från statsmakterna om politikens inriktning, ansetts innebära en framskrivning av tidigare trend. En sådan metodik har bl. a. använts för anslagen till u-hjälp och forskning.

På inkomstsidan har utgångspunkten varit oförändrade skatteregler. De antaganden som gjorts om inkomstunderlagets tillväxt m. m. redovisas i avsnitt 6.

Som framgått stöter man på svårigheter av såväl definitionsmässig som beräkningsmässig natur när begreppet oförändrad ambitionsnivå skall fastställas. Härav följer att långtidsbudgetens beräkningar måste omges med betydande osäkerhetsmarginaler.

1.3. Långtidsbudgetens siffermässiga underlag

Långtidsbudgeten omfattar endast i riksstaten ingående utgifter och inkomster. Härav följer att bl. a. en stor del av socialförsäkringssystemet, affärsverkens driftutgifter och andra utgifter för de statliga bolagen än tillskjutande av kapital över statsbudgeten inte ingår i beräkningarna.

Grundvalen för långtidsbudgeten utgörs av långtidsbedömningar som utförs av myndigheterna. I enlighet med givna direktiv har dessa härvid beträffande den samhällsekonomiska utvecklingen i stort utgått från en ökning av bruttonationalprodukten med 4 % per år samt full sysselsättning. Den slutliga bedömningen av vilken anslagsutveckling som följer av antagandet om oförändrad ambitionsnivå har gjorts inom finansdepartementet efter samråd med vederbörande fackdepartement.

Vid en diskussion av den statliga utgiftsutvecklingen under de framförliggande budgetåren är det naturligt att göra jämförelser med utvecklingen under tidigare år. Sådana jämförelser kan bl. a. visa i vilken mån nya tendenser i den totala utgiftsutvecklingen eller i utvecklingen på skilda delområden gör sig gällande.

Som jämförelseperiod kommer i det följande att användas budgetåren 1961/62—1965/66. Från skilda synpunkter hade det varit önskvärt att föra fram utgiftsserierna t. o. m. budgetåret 1967/68 för att anknyta dem direkt till beräkningarna för prognosperioden. Ett sådant förfarande möter emellertid betydande svårigheter på grund av den annorlunda karaktären i tillgängliga data för budgetåren 1966/67 och 1967/68 jämfört med tidigare budgetår. För perioden t. o. in. 1965/66 har använts uppgifter om

Bil. 8: Långtidsbudget b

den faktiska utgiftsutvecklingen enligt riksrevisionsverkets budgetredovisningar. Motsvarande uppgifter för 1966/67 föreligger inte förrän hösten 1967 och för budgetåret 1967/68 först efter ytterligare ett år. Möjligheterna att förutsäga utfallet för de enskilda anslagen i riksstaten är begränsade, särskilt vad gäller konsumtionsutgifter. Statens löneanslag t. ex. beräknas på grundval av gällande organisationsplaner för myndigheterna. Till följd av uppkomsten av icke förutsedda vakanser, tjänstledigheter och vikariat skiljer sig de faktiska löneutgifterna från de anvisade anslagen. Någon beräkningsmässig möjlighet att på ett meningsfullt sätt knyta ihop den framförliggande perioden med den historiska finns således inte.

Beräkningarna av den framtida utgiftsutvecklingen inom olika områden har — med undantag för vissa indexreglerade utgifter såsom försvar och folkpensioner — utförts i fasta priser (i princip julinivån 1966) och löner (1967/68 års nivå enligt ramavtal). Vid beräkningarna i de sammanfattande avsnitten har hänsyn också tagits till vissa schablonmässigt gjorda pris- och lönestegringsantaganden.

För att uppnå jämförbarhet med den redovisade framtida utgiftsutvecklingen är det önskvärt att även den historiska perioden avspeglar volymutvecklingen. Omräkningen av utgiftsserierna i fasta priser har gjorts med hjälp av olika index. För vissa utgiftsgrupper finns lämpliga index. Detta gäller t. ex. de kvantitativt viktiga direkta inkomstöverföringarna. Dessa har omräknats efter konsumentprisindex, som kan sägas uttrycka det reala värde förmånerna representerar för mottagarna. För andra grupper saknas relevanta index. Detta gäller t. ex. för den statliga konsumtionens olika omkostnadsanslag. I dessa fall har använts konsumentprisindex sedan detta rensats från varugrupper som inte är relevanta för den statliga konsumtionen.

2. Samhällsekonomisk bakgrund

2.1. Inledning

Ett väsentligt inslag i den ekonomiska utvecklingen i Sverige under senare år har varit en snabb ökning av den offentliga sektorns utgifter. Ökningen avser både de utgifter som sammanhänger med produktion av tjänster och de som består av inkomstöverföringar till andra sektorer.

Vad först den statliga tjänsteproduktionen beträffar så har både den statliga konsumtionen och de statliga investeringarna stigit snabbare än landets totala produktion. Deras sammanlagda andel av bruttonationalprodukten har ökat från 10,2 % år 1950 till 12,8 % år 1965. Den kommunala verksamheten har stigit väsentligt snabbare än den statliga; under samma period ökade den kommunala konsumtionens och de kom­

6 Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1967

munala investeringarnas sammanlagda andel av bruttonationalprodukten från 10,0 till 16,0 %. Detta innebär att staten och kommunerna i växande utsträckning tagit produktiva resurser i anspråk. Samma utvecklingsmönster kan iakttas i många länder.

Den kommunala verksamhetens expansion har för statens del inneburit ökade utgifter för statsbidrag till sådana kommunala verksamhetsområden där staten helt eller delvis står för kostnaderna. Den snabba ökning som ägt rum av statens inkomstöverföringar till enskilda hänger samman med både befolkningsutvecklingen och trygghetspolitikens utbyggnad.

Vid planeringen av den framtida tillväxten av den statliga sektorn måste givetvis beaktas att denna utveckling står i samklang med de uppställda allmänna målen för den ekonomiska politiken att med bevarad full sysselsättning och i övrigt hävdad samhällsekonomisk balans främja en snabb framstegstakt och öka välfärden i samhället.

2.2. Resursutveckling och produktionstillväxt

Vid utarbetandet av 1966 års långtidsbudget kunde bedömningen av den samhällsekonomiska bakgrunden baseras på 1965 års långtidsutredning, som lagts fram i betänkandet »Svensk ekonomi 1965—1970» (SOU 1966: 1). I det följande erinras om vissa huvuddrag i denna utredning, kompletterad med tillgängliga uppgifter om den faktiska utvecklingen under år 1966 och den som kan förutses för år 1967. Framställningen begränsas till sådana faktorer som i första hand är av betydelse i fråga om möjligheterna att fortsätta utbyggnaden av den statliga sektorn. Bland sådana faktorer märks i första hand tillväxten av landets produktiva resurser och olika förhållanden som måste beaktas vid eu bedömning av hur resurserna skall fördelas mellan offentliga och andra ändamål samt vissa finansieringsproblem.

Till de grundläggande produktiva resurserna hör först och främst arbetskraften. Förändringarna i denna under perioden 1965—1970 har i långtidsutredningen beräknats på basis av en befolkningsprognos, som innebär att hela folkmängden skulle öka med 0,8 % per år. Ett årligt invandringsöverskott på 10 000 personer har förutsatts. Enligt prognosen kommer grupperna under 15 och över 65 år att växa på bekostnad av den stora mellangruppen. Antalet förvärvsarbetande har beräknats öka med 0,7 % per år 1965—1970 mot 1,0 % per år under närmast föregående femårsperiod. Hela nettoökningen i utbudet av arbetskraft skulle bestå av kvinnor. Det har nämligen förutsatts att förvärvsintensiteten bland gifta kvinnor skulle öka kraftigt. En förutsättning för att detta skall kunna förverkligas är dock att de gifta kvinnornas inträde i förvärvslivet på olika sätt underlättas.

Trots att antalet förvärvsarbetande vid dessa antaganden väntas stiga

Bil. 8: Långtidsbudget 7

något måste man räkna med att arbetskraftens volym mätt i arbetstimmar sjunker, främst till följd av arbetstidsförkortningen. Minskningen har i utredningen beräknats till 0,3 % per år mot en ökning på 0,6 % per år 1960—1965. Den väntade utvecklingen av utbudet på arbetskraft bör sättas i relation till den planerade efterfrågan. Enligt de planer som insamlades till långtidsutredningen skulle efterfrågan öka avsevärt snabbare än utbudet under andra hälften av 1960-talet.

En central fråga för bedömningen av den framtida utvecklingen blir i vilken utsträckning det förutsedda omslaget i fråga om arbetskraften kan uppvägas av en snabbare ökning av den genomsnittliga produktionen per arbetstimme — arbetsproduktiviteten. I långtidsutredningen har man på grundval av bedömningar för olika näringsgrenar kommit till slutsatsen att produktiviteten borde kunna stiga med 4,5 % per år 1965— 1970 mot 4,3 % under föregående femårsperiod och 3,5 % under 1950talet. För att denna ökning av produktivitetstillväxten skall förverkligas har bl. a. förutsatts en accelererande tillväxt i kapitalutrustningen per arbetare.

Mot bakgrund av antagandena om arbetskraftens och produktivitetens utveckling förutses en ökning av den totala produktionen med 4,2 % per år 1965—1970. Motsvarande tal 1960—1965 var 4,9 %.

Frågan är nu om det finns anledning att i belysning av färskare data revidera kalkylerna i långtidsutredningen. Vad först arbetskraften beträffar har nettoinvandringen under de senaste åren överstigit utredningens antagande om 10 000 personer per år. Antalet uppgick sålunda år 1964 till 22 600, år 1965 till 33 600 och år 1966 till ca 27 000. De höga invandringstalen dessa år är bl. a. en konsekvens av en betydande spontan invandring från Sydeuropa. Det f. n. åtstramade arbetsmarknadsläget och regleringen av invandringens omfattning torde emellertid innebära att invandringen bromsas upp. En återgång till utvecklingen under 1960-talets första år, då nettoinvandringen uppgick till omkring 10 000 personer per år, kan då förefalla rimlig.

Det totala antalet sysselsatta beräknas ha minskat något under år 1966, medan man för år 1967 förutser en mindre ökning. Nedgången i sysselsättningen år 1966 hör samman med den allmänna konjunkturavmattning som inträdde under året. Den medförde att det tidigare påtagliga övertrycket på arbetsmarknaden lättade märkbart. Bl. a. som en följd härav synes den förutsedda ökningen av antalet förvärvsarbetande gifta kvinnor ha uteblivit.

Denna utveckling på arbetsmarknaden kontrasterar i varje fall på kort sikt mot den bild av knapphet på 'arbetskraft som tecknades i långtidsutredningen. Vilka tendenser som kommer att prägla de närmast följande åren är ännu svårt att bedöma. Två faktorer talar dock för att arbetsmarknadsläget åter kan väntas bli mera ansträngt under de framförliggande

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

åren. För det första kan den nuvarande konjunkturdämpningen bedömas som tillfällig och den bör därför inte undanskymma den långsiktiga trenden. För det andra har arbetstidsförkortningen ännu inte fått några effekter. Men det kan också anföras omständigheter som talar för att balansen på arbetsmarknaden kan bli bättre än som förutsatts i långtidsutredningens kalkyl. Utvecklingen av den internationella konkurrenssituationen under de senaste åren synes ha medfört att takten i strukturomvandlingen inom näringslivet påskyndats inom många branscher och det finns skäl att räkna med att dessa tendenser kommer att bestå. I detta läge har hos företagen ökad uppmärksamhet fästs vid kostnadsutvecklingen, vilken för de närmaste åren blivit mera förutsebar än tidigare genom de treåriga löneavtalen. Mot denna bakgrund ter det sig sannolikt att företagen kommer att iaktta en viss försiktighet i nyrekryteringen. Efterfrågan på arbetskraft skulle under dessa omständigheter möjligen kunna utvecklas något mindre expansivt än vad som förutsågs i långtidsutredningen.

Konjunkturdämpningen återspeglas också i produktionens utveckling. Bruttonationalprodukten ökade nämligen med endast omkring 2,5 % år 1966. För år 1967 beräknas ökningen bli ca 3,5 %. Vid en jämförelse med långtidsutredningens kalkyl bör det observeras att den angivna takten i produktionsökningen -— 4,2 % per år — avser genomsnittet för perioden 1965—1970. Vid en jämn produktivitetsutveckling om 4,5 % varje år borde produktionen år 1966, då ingen arbetstidsförkortning ägde rum, ha legat inte oväsentligt över detta genomsnitt. Motsatsen borde gälla under de tre följande åren, då arbetstiden successivt förkortas. Den svaga utvecklingen under år 1966 gör att det nu fordras en mycket hög aktivitet om långtidsutredningens kalkyl skall kunna realiseras. Om produktionstillväxten år 1967 antas bli ca 3,5 % skulle ökningstakten för återstoden av 1960-talet behöva höjas till 5,0 % per år — vilket utan arbetstidsförkortning skulle motsvara drygt 5,5 % — för att det i långtidsutredningen angivna genomsnittstalet om 4,2 % per år för perioden 1965—1970 skulle uppnås.

Det bör erinras om att långtidsutredningens beräkningar rörande nationalproduktens framtida ökning avser vår ekonomis tillväxtkapacitet. Vissa speciella betingelser och förutsättningar beträffande efterfrågan på våra exportmarknader, kostnadsutvecklingen och den ekonomiska politiken är sedan avgörande för om denna kapacitet tillfullo kan utnyttjas. Den jämfört med långtidsutredningens trendsiffror lägre tillväxt av bruttonationalprodukten som beräknas för år 1966 och i någon mån för år 1967 skulle, som man f. n. kan bedöma saken, inte behöva tas till intäkt för en revision av långtidsutredningens kapacitetsbedönmingar. I en situation med starkare efterfrågan skulle öknings tal för bruttonationalprodukten i linje med långtidsutredningens kalkyler väl kunna tänkas uppnås. Det är dock

Bil. 8: Långtidsbudget 9

knappast troligt att en sådan uppgång skulle kunna ske att de lägre siffrorna under de två första åren av perioden 1966—1970 skulle kunna tas igen och kompenseras under följande år.

2.3. Avvägningsproblem

Mot bakgrund av en uppskattning av resursutvecklingen och den produktion som med utgångspunkt härifrån kan väntas har man i långtidsutredningen sökt precisera de anspråk som från olika håll ställs på utrymmet för investeringar samt privat och offentlig konsumtion. De samlade anspråken på produktionsresurserna enligt i långtidsutredningen redovisade planer och bedömningar skulle kräva att nationalprodukten ökade med 5,2 % per år i stället för de 4,2 % som bedömts som möjliga. Samma bild framgår av långtidsutredningens arbetskraftskalkyl.

Därmed anmäler sig en rad avvägningsproblem som kräver politiska lösningar. Rörelsefriheten för den ekonomiska politiken begränsas emellertid av en rad restriktioner. En mycket viktig sådan är utrikesbalansen. Även om extern balans inte kan sägas vara ett primärt politiskt mål i sig själv måste den som ett villkor för bevarandet av full sysselsättning tillerkännas en förgrundsställning. För att komma till rätta med de aktuella balansproblemen i utrikeshandeln är det av vikt att förstärka våra näringars konkurrenskraft gentemot utlandet. Härför krävs en omfördelning av resurserna så att en hög investeringstakt kan uppnås för exportnäringar och för med import konkurrerande hemmanäringar. Vidare är det nödvändigt att bedriva en efterfrågepolitik, som främjar en stabilisering av prisoch kostnadsutvecklingen.

I den reviderade finansplanen år 1966 anfördes att det minimimål som borde uppställas var att balans i utrikeshandeln skulle uppnås under perioden fram till år 1970. Från år 1965 till år 1966 minskade underskottet i bytesbalansen. Denna minskning blev dock relativt begränsad bl. a. genom en ogynnsammare prisutveckling för exporten än för importen. Under år 1967 beräknas underskottet vara ungefär oförändrat. För att uppnå balans i utrikeshandeln måste en del av produktionsökningen under de framförliggande åren tas i anspråk för detta ändamål, varvid det tillgängliga utrymmet för ökning av den inhemska förbrukningen reduceras i motsvarande mån.

En viktig fråga vid resursavvägningen är vilket utrymme som kan ges den privata konsumtionen. I långtidsutredningen diskuteras olika alternativa fördelningar av resurstillväxten samt de för- och nackdelar som är förbundna med dessa. I den reala kalkylen för perioden 1965—1970 har man stannat för ett medelalternativ, där den privata konsumtionens ökning angetts till 3,4 % per år. Såväl totala investeringar som offentlig konsum­

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1967

tion har förutsatts stiga med 4,7 % per år. Kalkylen sammanfattas i tabell 1 där uppgifterna för år 1966 och prognosen för år 1967 också är medtagna.

Tabell 1. Försörjningsbalansens utveckling

(Ökning i volym, procent per år)

1950— 1960— 1965— 1965— 1966—

1960 1965 1970 1966 1967

Långtids- Prel. Prognos

utredn.

Av siffrorna i tabell 1 framgår att för den offentliga konsumtionen noteras betydligt högre ökningstal än som förutsatts, trots den i förhållande till kalkylen långsammare tillväxten i landets totala produktion åren 1966 och 1967.

2.4. Finansieringsproblem

En ökning av tillväxttakten för investeringarna kan genomföras endast om ett motsvarande sparandetillskott kan åstadkommas. Sparkvoten, dvs. förhållandet mellan sparande och nationalinkomst, har successivt stigit och uppgick under första hälften av 1960-talet till i genomsnitt ca 32,5 % mot ca 31 % under åren 1951—1960. En satsning på ökade investeringar och förbättrad bytesbalans ställer den ekonomiska politiken inför uppgiften att höja sparkvoten ytterligare. Investeringsutvecklingens problem löses emellertid inte endast genom en ökning av det totala sparandet. Av stor betydelse är också sparandets fördelning på olika sektorer samt möjligheten att kanalisera sparandet från områden med överskott till sektorer med underskott.

De finansiella perspektiven har varit föremål för en särskild undersökning vars resultat presenterats i betänkandet »Finansiella långtidsperspelctiv» (SOU 1967:6). Undersökningen pekar på väsentliga problem i samband med finansieringen av näringslivets investeringar.

När det gäller finansieringsförhållandena har utvecklingen hittills under 1960-talet inneburit att näringslivets kapitalbildning i mindre utsträckning än på 1950-talet kunnat finansieras med egna vinstmedel då vinstmarginalerna har tenderat att sjunka. Finansieringen av investeringarna har i viss mån kunnat ske med hjälp av tidigare uppsamlade likvida medel. Självfinansieringsgraden har successivt minskat och investeringar­

Bil. 8: Långtidsbudget 11

na har i ökad utsträckning finansierats via kreditmarknaden. Utvecklingen i Sverige är i detta avseende ingalunda unik, utan tendensen har varit densamma i flera andra västeuropeiska länder. Kalkylerna för perioden 1966—1970 tyder på att investeringarnas självfinansieringsgrad kan väntas sjunka ytterligare även vid oförändrade vinstmarginaler. Detta gäller speciellt exportindustrin där investeringsbehoven är särskilt stora. Därtill kommer att vinstmarginalerna för denna sektor befinner sig under konstant press genom den utländska konkurrensen. Under sådana omständigheter kommer en betydande del av investeringsfinansieringen att åvila kreditmarknaden.

En framskrivning av kreditmarknadsströmmarna till år 1970 xinder antagande att allmänheten och kreditinstituten inte i nämnvärd grad ändrar sina placeringsmönster ger dock vid handen, att näringslivets finansieringsbehov inte skulle tillfredsställas utan att ett väsentligt underskott skulle uppstå. Om den i långtidsutredningen angivna kalkylen för näringslivets investeringar skall kunna realiseras, vilket är av betydelse för att målen beträffande bytesbalans och produktion skall uppnås, måste näringslivets upplåningsandel på kreditmarknaden öka under åren framöver. Detta innebär i sin tur att den offentliga sektorn, främst kommunerna, måste begränsa sina låneanspråk.

Sammanfattningsvis kan konstateras att produktionstillväxten i den svenska ekonomin under år 1966 legat inte oväsentligt under det genomsnitt som i långtidsutredningen förutsågs för andra hälften av 1960-talet. Inte heller resursfördelningen har utvecklats i enlighet med kalkylen i utredningen: den offentliga konsumtionen bär stigit snabbare och investeringarna långsammare än vad som där angavs. Samtidigt består bristen på balans i utrikeshandeln. Mot denna bakgrund är det uppenbart att den ekonomiska politiken även under de följande åren måste inriktas på att inom ramen för en generellt sett återhållsam efterfrågepolitik åstadkomma en sådan fördelning av resurstillväxten att ett återställande av balansen i utrikeshandeln kan uppnås. Även vid en gynnsam produktionsutveckling blir under sådana förhållanden utrymmet för en expansion av den offentliga sektorn starkt begränsat.

3. Utgiftsutvecklingen

3.1. Indelningsgrunder

Fr. o. m. 1965 års långtidsbudget redovisas statsutgifterna grupperade efter ändamål. Detta system för anslagsgruppering, som även används i finansplanen, kompletterar den traditionella indelningen av anslagen uppdelade på huvudtitlar och kapitalfonder. Ändamålsgrupperingen ansluter

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

sig i vissa avseenden bättre än huvudtitlarna till de termer i vilka den ekonomisk-politiska debatten förs. Redovisningen omfattar de totala statsutgifterna, dvs. såväl utgifterna på driftbudgeten (exkl. avskrivningsanslagen) som investeringsanslagen på kapitalbudgeten. Utgifterna har indelats i tolv grupper. I följande sammanställning redovisas grupperna med angivande av de viktigaste utgiftsområdena inom respektive grupp.

Anslagsgrupp Utgiftsområden 1. Totalförsvar Militärt försvar Civilförsvar Ekonomiskt försvar Affärsverkens försvarskostnader 2. Utbildning och forskning Grundskola Gymnasial utbildning Högre utbildning och forskning Frivillig folkbildning Studiesociala ändamål 3. Rättsväsende Polisväsende Åklagarväsende Domstolar Kriminalvård Exekutionsväsende 4. Allmän försäkring Folkpensioner Sjukförsäkring Yrkesskadeförsäkring Arbetslöshetsförsäkring 5. Arbetsmarknads- och lokalise­ Arbetsförmedling ringspolitik Allmänna beredskapsarbeten Sysselsättningsfrämjande åtgärder

för handikappade Omskolningsverksamhet Lokaliseringsbidrag och lokalise­

ringslån 6. Hälso-, sjuk- och socialvård Kropp ss j ukvård Psykiatrisk sjukvård Nykterhetsvård Ungdomsvård Åldringsvård Vård av handikappade Arbetarskydd 7. Stöd till barnfamiljer Barnbidrag Bostadsrabatter Barntillsyn 8. Kommunikationsväsende och Vägväsende och vägtrafik energif örsör j ning De statliga kommunikationsverken Radio och TV Energiförsörjning

Bil. 8: Långtidsbudget 13

Anslagsgrupp Utgiftsområden 9. Bostadspolitik Bostadslån

Räntebidrag resp. räntelån

Lån för maskinanskaffning inom

byggnadsindustrin 10. Näringars främjande Stöd till

jordbruk

skogsbruk

fiske

handel

hantverk och industri 11. Skatteutjämningsbidrag Skatteutjämningsbidrag till

kommunerna 12. Övrigt Riksstyrelsen

Kulturella ändamål

U-hjälp

Statsskuldräntor

Diverse

Fördelningen av anslag på anslagsgrupper erbjuder i vissa fall svårigheter. Detta beror på dels att en och samma utgift kan tjäna flera ändamål, dels att inom ett anslag kan rymmas medel för flera skilda verksamhetsgrenar. I det förra fallet kan det vara tveksamt till vilken grupp anslaget skall hänföras. Det har bedömts ofrånkomligt att denna klassificering i viss utsträckning måste ske efter schablonmässiga grunder. Anslag som tjänar flera ändamål har hänförts till anslagsgruppen med det lägsta ordningsnumret.

Till grund för ordningsföljden ligger inte någon värdering av angelägenheten hos olika utgiftsändamål. Syftet är endast att så långt det är möjligt erhålla praktiska och lätthanterliga klassificeringsnormer. Sålunda har totalförsvaret getts det lägsta numret för att inte anslagen inom den militära försvarsramen skall behöva splittras upp på flera grupper. Detta medför t. ex. att anslagen till försvarets forskningsanstalt förts till denna grupp i stället för till utbildning och forskning. Den senare anslagsgruppen har också tilldelats ett lågt nummer bl. a. beroende på att denna grupp inrymmer anslag från flertalet huvudtitlar.

Den använda metoden är, såsom anmärkts, schablonmässig. Metoden medför att anslagsgrupper med högre nummer i skalan blir relativt små, jämfört med vad de skulle blivit om de haft lägre nummer. Genom att t. ex. hänföra lantbrukshögskolan till utbildning och forskning och inte till näringars främjande underskattas i viss mening den senare anslagsgruppen. Om å andra sidan anslaget förs till näringars främjande underskattas på samma sätt anslagsgruppen utbildning och forskning.

Klassificeringssvårigheter uppkommer även i fråga om anslag som inrymmer medel för verksamhetsgrenar som är hänförliga till skilda an-

14 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1967

slagsgrupper. I princip har sådana anslag delats och förts till resp. anslagsgrupp. I vissa fall är det dock svårt att bestämma hur stor del av anslaget som faller på olika grupper, men möjlighet föreligger att urskilja ett dominerande ändamål. Hela anslaget förs då till den häremot svarande gruppen. Av praktiska skäl har det dessutom varit nödvändigt att fixera en gräns under vilken anslagen inte delas upp. Denna gräns har satts till 10 milj. kr. Alla anslag under 10 milj. kr. förs till den grupp dit huvuddelen av anslaget hör. Anslag överstigande detta belopp svarar för nära 95 % av de totala utgifterna.

Slutligen har vissa anslag fördelats på grupperna i relation till i respektive grupp ingående lönekostnader. De viktigaste av dessa är anslagen till personalpensioner, arbetsgivaravgifter till ATP och sjukförsäkringen samt anslag för ersättning till postverket för tjänsteförsändelser. Det i riksstatsförslaget 1967/68 ingående särskilda anslaget för att täcka de merkostnader för löner, pensioner och socialförmåner som, enligt 1966 års ramavtal, uppkommer under åren 1967 och 1968, har också fördelats på angivet sätt.

3.2. Totalförsvar

Anslagsgruppen domineras av utgifterna för det militära försvaret. Den i statsverkspropositionen föreslagna utgiftsramen (basbeloppet) för det militära försvaret under budgetåret 1967/68 uppgår till 4 600 milj. kr. i prisläge maj 1966. Härtill kommer medel för priskompensation, ca 360 milj. kr. Vidare hänförs till militära ändamål utgifterna för flyttning av I 1 och Ing 1 samt för försvarets fabriksverk, in. in., sammanlagt ca 175 milj. kr. Utgifterna för det militära försvarets pensioner, socialförsäkringsavgifter m. m. beräknas till ca 350 milj. kr. Sammanlagt uppgår utgifterna för det militära försvaret budgetåret 1967/68 till närmare 5,5 miljarder kr., dvs. nästan 95 % av anslagsgruppens totala utgifter.

Övriga utgifter inom totalförsvaret hänför sig till civilförsvaret (ca 125 milj. kr.), ekonomiskt försvar (ca 145 milj. kr.) och andra försvarsändamål (ca 70 milj. kr.).

Totalförsvar

(Milj. kr., fasta priser)

Genomsnittlig pro­ Anslag Anslagsförändring till Genomsnittlig procentuell förändring 1967/68 centuell förändring 1961/62—1965/66 1968/69 1969/70 1970/71 1971/72 1967/68—1971/72

+ 5,4 5 822 + 250 + 49 - 91 - 66 + 0,6

Bil. 8: Långtidsbudget 15

Utgifterna för totalförsvaret nppgår budgetåret 1967/68 till drygt 16 % av de totala statsutgifterna. Försvarets andel av de sammanlagda statliga konsumtions- och investeringsanslagen är ca 36 %. Andelen av de statliga investeringarna är något högre, ca 45 %.

Anslagen till det militära försvaret på fjärde huvudtitelns drift- och kapitalbudget har i löpande priser ökat med ca 1,6 miljarder kr. mellan budgetåren 1961/62 och 1965/66. Denna utgiftsutveckling har skett inom ramen för 1961 och 1963 års försvarsbeslut. Den motsvarar en genomsnittlig ökning av 10,5 % per år. Omräknat i fasta priser blir ökningen för de militära försvarsutgifterna under den angivna fyraårsperioden 5,2 % per år. Härav kan 3,7 % återföras på dels det årliga tillägget med 2,5 % för teknisk utveckling, dels den ramhöjning som företogs 1963/64 i enlighet med 1963 års försvarsbeslut. Återstoden, i genomsnitt 1,5 % per år, beror på att försvarsindex har utvecklats snabbare än allmänna index.

Nu gällande försvarsbeslut utlöper med utgången av budgetåret 1966/67. 1965 års försvarsutredning har inte slutfört sitt arbete beträffande det militära försvarets och civilförsvarets framtida utgiftsutveckling. Kungl. Maj :t har i statsverkspropositionen föreslagit att utgiftsramen för det militära försvaret, exkl. priskompensation, för budgetåret 1967/68 bestäms till 4 600 milj. kr. i prisläget maj 1966. Samtidigt har planeringsnivån för följande budgetår angetts bli oförändrad, dvs. 4 600 milj. kr. Härutöver skall dock de reservationsmedel som innehållits budgetåret 1966/67, tillhopa 350 milj. kr., återtas under budgetåren 1968/69—1970/71 med 90, 130 resp. 130 milj. kr.

I avvaktan på att ett ev. försvarsbeslut omfattande flera budgetår fattas, har för de år långtidsbudgeten avser inkalkylerats den av Kungl. Maj :t angivna planeringsnivån, 4 600 milj. kr. i prisläge maj 1966, med tillägg för återtagandet av 350 milj. kr. i innehållna reservationsmedel. Härutöver har medel beräknats bl. a. för slutförandet av de nya kasernanläggningarna för I 1 och Ing 1. Utgifterna härför beräknas bortfalla fr. o. m. budgetåret 1970/71

För att mera ingående belysa de budgetmässiga konsekvenserna av försvarsutgifternas utveckling har två alternativa beräkningar gjorts på grundval av de inkomst- och prisantaganden som ligger till grund för inkomstberäkningen.

I ett alternativ (fasta priser) har antagits att nettoprisindex stiger med 4,5 % år 1967, 3,5 % år 1968 och därefter förblir oförändrat. I det andra alternativet (löpande priser) har för åren 1969—1972 beräknats en årlig stegring av nettoprisindex med 3 %. I bägge alternativen har antagits att försvarsindex, utom vad gäller avlöningar, årligen stiger 1,5 procentenhet snabbare än nettoprisindex. Löneutvecklingen för de försvarsanställda, liksom för statsanställda i övrigt, har för åren 1967 och 1968 beräknats i anslutning till 1966 års ramavtal och för åren därefter

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

Tabell 2. Utvecklingen av de militära försvarsutgiflerna

(Milj. kr., löpande priser)

1967/68 1968/69 1969/70 1970/71 1971/72

Bil. 8: Långtidsbudget 17

De merutgifter som i löpande priser skulle tillkomma jämfört med de i långtidsbudgeten medtagna beloppen är följande (avrundade belopp i milj. kr.).

Alternativ 1968/69 1969/70 1970/71 1971/72

Nivåförändringarna mellan 1967/68 års riksstatsförslag och den förutsatta utgiftsnivån i löpande priser budgetåret 1971/72 blir följande.

Förändring 1967/68—1971/72

Milj. kr. 0/

/o

Försvarsutredningen alt. B . . + 1 221 + 25

Försvarsutredningen alt. C . . + 2 050 + 41

Den utgiftsnivå som föreslagits för budgetåret 1967/68 — 4 600 milj. kr. i prisläge maj 1966 — ansluter till utgiftsnivån innevarande budgetår. Denna innebar dock en reduktion med 350 milj. kr. i förhållande till tidigare planer. Dessa utgick också från att försvarsutgifterna skulle stiga med 2,5 % årligen som kompensation för den s. k. tekniska utvecklingen. Planeringsnivån anges nu till oförändrat 4 600 milj. kr. under kommande sjuårsperiod. Förändringen i planeringsnivån — och i anslutning härtill i den framtida utgiftsnivån — får självfallet konsekvenser för krigsorganisationen. Utredningar om krigsorganisationens sammansättning vid olika utgiftsnivåer görs f. n. av överbefälhavaren enligt tidigare nämnda alternativ A—C.

Innebörden för krigsorganisationen av den i långtidsbudgeten antagna utgiftsutvecklingen kan av sekretesskäl här endast antydas. Vad först gäller flygvapnet innebar redan den tidigare gällande planeringsnivån en nedgång i antalet flygande förband samtidigt som förbandens kvalitet dock ökade. Minskningen av förbandsantalet kommer nu att ske något snabbare. Beslutet att anskaffa flygplan AJ 37 Viggen, varom förslag lämnats till årets riksdag (prop. 1967:110), innebär samtidigt att kvaliteten på vissa förband kommer att höjas mycket kraftigt. Även i fortsättningen torde det svenska flygvapnet komma att vara ett av de starkaste i Västeuropa.

När det gäller marinen kommer, i enlighet med tidigare planer, över-

2 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 125. Bilaga 8

18 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1967

gången till en lätt flotta att fortsättas. Utrymme beräknas för en successiv omsättning och modernisering av ett något minskat fartygsbestånd. Ubåtar och torpedbåtar torde komma att utgöra de kvalificerade elementen i denna flotta. Kustartilleriets utbyggnad och modernisering kan fortsätta.

Redan pågående anskaffningsprogram, bl. a. av stridsvagn S och andra bandgående fordon, innebär väsentliga kvalitetshöjningar av arméns förband. Även i framtiden finns utrymme för fortsatta standardhöjningar beträffande arméförbandens utrustning. Bl. a. planeras anskaffning av nya lätta luftvärnsrobotar och en fortsatt ökning av arméförbandens eldkraft.

Beträffande civilförsvaret har i långtidsbudgeten, liksom beträffande det militära försvaret, antagits att rambeloppet, 97 milj. kr. i prisläge 1963/G4, skall kvarstå på denna nivå under hela perioden.

Indexreglerna för civilförsvarsramen innebär att rambeloppet 97 milj. kr. för budgetåret 1967/68 motsvarar i löpande priser ca 121 milj. kr. Vid en beräkning i löpande priser stiger detta belopp till ca 137 milj. kr. vid periodens slut.

Övriga icke ramreglerade totalförsvarsanslag har upptagits med i huvudsak oförändrade belopp under hela perioden. Beträffande gruppen ekonomiskt försvar har dock anslagen för budgetåret 1970/71, då nuvarande oljelagringsprogram upphört, nedräknats med kostnaden härför, eller drygt 60 milj. kr.

3.3. Utbildning och forskning

Till denna anslagsgrupp har förts statens kostnader för utbildningsverksamhet samt den civila forskning som med statligt stöd bedrivs i olika verksamhetsformer. Till grundskolan har förutom den nioåriga obligatoriska skolan förts realskolan och andra skolformer under avveckling. I gymnasiala skolor ingår gymnasiet, fackskolan, yrkesskolan och folkhögskolan. Till högre utbildning och forskning har förts bl. a. anslagen till universiteten och högskolorna, undervisningssjukhusen och forskningsråden. Studiesociala ändamål omfattar det statliga studiestödet åt alla studerandekategorier. Slutligen har till anslagsgruppen hänförts viss övrig utbildning samt folkbildning. Anslagsgruppen omfattar såväl statlig konsumtion och investering (30 resp. 4 %) som konsumtions- och investeringsbidrag till kommuner (41 resp. 5 %). Resten (20 %) utgörs huvudsakligen av direkta inkomstöverföringar och lån till enskilda i form av studiestöd.

Utgiftsutvecklingen på utbildningens och forskningens område under perioden 1961/62—1965/66 är en följd av dels den ökade efterfrågan på utbildning på alla nivåer, dels den genomgripande reformverksamhet som skett inom området.

Under perioden 1967/68—1971/72 beräknas anslagsgruppen utbildning

Bil. 8: Långtidsbudget 19

Utbildning och forskning

(Milj. kr., fasta priser)

Genomsnitt- Anslagsförändring till Genomsnitt-

Anlig procentu- lig procentuell föränd- 1968/ 1969/ 1970/ 1971/ ell föränd-

1967/ ring 1961/62 69 70 71 72 ring 1967/68

68 —1965/66 —1971/72

därav

gymnasial utbildning . . + 14,2 995 + 19 + 61 + 13 + 13 + 2,6 högre utbildning och + 12,4 1 423 + 145 + 112 + 89 + 51 4* 6,3 studiesociala ändamål .. + 29,6 925 + 95 + 45 + 9 4" 21 + 4,3

och forskning öka med 2,9 % per år. Inom de olika delsektorerna varierar utvecklingen. Den obligatoriska skolan är i huvudsak genomförd i landet. Antalet barn i dessa åldrar är i början av perioden oförändrat men stiger något mot slutet. I fråga om elevantalet på det gymnasiala stadiet gör sig samma tendenser gällande för gymnasiet och yrkesskolan medan i stort en fördubbling av elevantalet sker beträffande fackskolan. På den högre utbildningens och forskningens område har år 1965 fattats beslut om en kraftig utbyggnad. Under förutsättning att vissa rationaliseringsåtgärder genomförs, torde den beslutade utbyggnaden av skolväsendet kunna fullföljas med relativt sett små ökningar av resurserna. Ett fullföljande av programmen för högre utbildning och forskning kommer däremot att kräva väsentligt ökade insatser trots att vissa rationaliseringseffekter förutsatts i beräkningarna.

Beslut om införande av den nioåriga obligatoriska grundskolan fattades av statsmakterna år 1962, då även en plan för dess Successiva genomförande antogs. Utgiftsutvecklingen under den kommande perioden styrs av denna plan. Grundskolan är läsåret 1966/67 genomförd så att den omfattar ca 95 % av elevantalet i de obligatoriska skolorna t. o. m. årskurs 5. Enligt föreliggande plan kommer grundskolan att vara utbyggd i hela riket t. o. m. årskurs 9 läsåret 1972/73.

Mätt i fasta priser kommer utgifterna fram till 1971/72 att förändras endast obetydligt, vilket främst beror på den totalt sett ringa förändringen av elevantalet. Anslagsutvecklingen är något ojämn, vilket beror på konstruktionen av statsbidraget. En med födelsetalen sammanhängande kraftig ökning av elevantalet på lågstadiet i början av 1970-talet kommer inte att få full effekt under perioden. Behovet av lärare och lokaler är beroende av bl. a. klassmedeltalens utveckling. Här räknas med att klassmedeltalen fram till 1971/72 anpassas till den nivå som förutsattes i 1962 års grundskolebeslut. För hela grundskolestadiet har antalet lärartjänster beräknats öka endast obetydligt från läsåret 1967/68 till 1971/72. Kostnadsmässigt

20 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1967

representerar denna prognos en årlig besparing av kanske 100 milj. kr. i löner jämfört med tidigare beräkningar.

När man beslöt inrätta grundskolan år 1962 beräknades investeringsbehovet minska mot slutet av 1960-talet. Det visar sig nu att investeringsbehoven för perioden 1968/69—1971/72 kommer att ligga på en avsevärt högre nivå. Detta sammanhänger bl. a. med den starka inflyttningen till tätorterna.

De gymnasiala skolorna fortsätter att expandera under perioden. Enligt statsmakternas beslut år 1964 om en reformering av det gymnasiala skolsystemet kommer intagningen i dessa skolformer att motsvara närmare 85 % av årskullen 16-åringar 1970/71. Intagningen beräknas år 1970 fördelas med ca 30 % av årskullen i gymnasium, ca 20 % i fackskola och ca 30—35 % i yrkesskola.

Antalet gymnasieelever kommer under perioden att vara detsamma som innevarande läsår, ca 105 000. Beträffande elevernas fördelning på olika tillvalsgrupper räknade gymnasieutredningen med att år 1970 inemot hälften skulle välja teknisk eller ekonomisk tillvalsgrupp. Läsåret 1966/67 hade emellertid endast 33,5 % av eleverna valt någon av dessa grupper i första hand. För att anpassa utbildningen till samhällets behov i stort och för att tillgängliga resurser skall kunna utnyttjas på ett effektivt sätt har vissa styrningsåtgärder vidtagits beträffande fördelningen av antalet elevplatser mellan olika tillvalsgrupper.

Antalet fackskoleelever är innevarande läsår ca 17 000. Det beräknas stiga mycket snabbt och 1971/72 uppgå till över 40 000.

F. n. motsvarar — enligt osäkra beräkningar — intagningen vid yrkesskolor i runt tal 30 % av antalet 16-åringar i riket. Yrkesutbildningsberedningen föreslår att yrkesskolan omkring år 1970 skall dimensioneras för att ta emot 30—35 % av årskullen 16-åringar, vilket alltså inte innebär någon större kvantitativ förändring i förhållande till nuläget. Den för yrkesskolans del eftersträvade ökade elevtätheten per lärare beräknas innebära en minskning av lärarbehovet under åren 1968/69—1971/72 med sammanlagt 5 %. Detta uppnås genom en effektivisering av den inre organisationen och viss samordning av utbildningen vid närliggande yrkesskolor. En samordning med övriga gymnasiala skolor medför dessutom en besparing i fråga om lokaler.

I prop. 1967: 85 har ett program framlagts om den framtida vuxenutbildningen på främst gymnasial nivå. I propositionen föreslås dels vidgade möjligheter till vuxenutbildning, dels försöksverksamhet med radio och television för utbildningsändamål. Användandet av radio och television i utbildningen syftar till att öka möjligheterna för vuxna att erhålla utbildning men även till att rationalisera undervisningen inom skola och universitet. På längre sikt bör besparingarna i form av såväl kostnader som lärarpersonal bli betydande.

Bil. 8: Långtidsbudget 21

Behovet av lärare för hela skolsektorn (inkl. lärarutbildningen) uppgår 19G6/67 till närmare 80 000 heltidstjänster. Av dessa uppehålls ca 7 000 av personer utan föreskriven utbildning. Lärarutbildningen dimensioneras för att tillgodose behovet av nya tjänster föranledda dels av avgångar, dels av expansionen inom skolsektorn, samt för att avveckla lärarbristen.

I de prognoser som gjordes under 1960-talets första hälft räknade man med att efterfrågan på lärare med föreskriven utbildning skulle vara tillgodosedd omkring år 1970. Utvecklingen hittills har inte bekräftat dessa prognoser. Det är f. n. osäkert om balans kan uppnås vid denna tidpunkt.

Bristen på klasslärare beräknas f. n. vara ca 3 000 tjänster. Bristen på folkskollärare är störst och har ökat de senaste åren. Orsaken härtill är bl. a. att klasstorlekarna under en följd av år varit lägre än vad som förutsattes i samband med 1962 års beslut om grundskolan. Dessutom har folkskollärare i stor utsträckning vidareutbildat sig för tjänstgöring vid grundskolans högstadium och på det gymnasiala stadiet.

För att uppnå balans har främst två åtgärder vidtagits. Genom att inom ramen för gällande bestämmelser anpassa klasstorlekarna till riksdagsbeslutet har lärarbehovet relativt sett kunnat begränsas. Samtidigt har utbildningskapaciteten byggts ut. Såvitt man nu kan bedöma bör småskollärarbristen vara täckt omkring år 1970 och folkskollärarbristen några år in på 1970-talet.

Lärarbristen på grundskolans högstadium och i de gymnasiala skolorna har länge varit kännbar. Detta gäller såväl läroämnen som övningsämnen. Bristen på akademiskt utbildade lärare i läroämnen i dessa skolformer uppgår till ca 3 000 läsåret 1966/67. Lärarbristen är relativt sett störst i naturvetenskapliga ämnen.

Ett stort antal åtgärder har vidtagits för att begränsa lärarbehovet i dessa skolformer. Som tidigare angetts pågår arbete för att begränsa antalet klasser i grundskolan och för en effektivisering av yrkesutbildningen. Vid planeringen av gymnasiet och fackskolan förutsätts en långtgående lokal samorganisation. Vidare syftar försöksverksamhet med radio och television för utbildningsändamål till att reducera den lärarledda undervisningen.

Trots åtgärderna föreligger ett stort rekryteringsbehov av lärare i läroämnen för grundskolans högstadium och de gymnasiala skolorna, främst för fackskolan och lärarutbildningen. Totalt behövs ca 7 000 ämneslärare, eller ca 1 750 per år, för att täcka det beräknade behovet.

Statsmakterna antog år 1965 en utbyggnadsplan för den högre utbildningen fram till början av 1970-talet. Enligt denna plan skall planeringen utgå från en ram av ca 87 000 studerande vid denna tidpunkt. Den investering som följer härav utgör ett maximiprogram.

Ett led i och en väsentlig förutsättning för 1965 års beslut är att omfattande rationaliseringsåtgärder genomförs. För att öka genomströmningen

22 Kungi. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

och minska studietiderna beslöts sålunda att ett system med fasta studiegångar vid de filosofiska fakulteterna skall införas. Vidare beslöts att reglerna för rätten att bedriva studier vid de fria fakulteterna skulle skärpas. Exempel på andra rationaliseringsåtgärder som skall genomföras är ökad användning av tekniska hjälpmedel i undervisningen, förbättrad utbildning av universitetslärare samt tvåskiftsutbildning i vissa laborativa ämnen. Möjligheten att införa ett treterminssystem utreds vidare.

Utöver nämnda rationaliseringsåtgärder, vilka f. n. är föremål för utredning, bör särskilt nämnas utredningen rörande radio och TV som lärarersättande hjälpmedel i undervisningsväsendet i dess helhet.

De anslagsberäkningar som upptagits i långtidsbudgeten följer den av statsmakterna år 1965 fastställda planen för utbyggnaden av universitet och högskolor.

Den hittillsvarande tillströmningen till universitet och högskolor har blivit större än vad som förutsattes i förarbetena till 1965 års beslut, vilket i och för sig skulle kunna leda till betydande utgiftsökningar för staten. Nu rådande tendenser för tillströmningen skulle innebära att antalet närvarande studerande vid 1970-talets början uppgick till över 100 000 om inga rationaliseringsåtgärder kommer till stånd. Anslagsberäkningen förutsätter emellertid — i likhet med 1965 års beslut — att nämnda åtgärder genomförs under perioden.

Sammansättningen av den hittillsvarande studerandetillströmningen uppvisar en markant avvikelse i förhållande till planeringen. Sålunda har de humanistiska och samhällsvetenskapliga fakulteterna ökat mycket snabbt medan de naturvetenskapliga företett en relativt långsam uppgång. Detta förhållande är ägnat inge viss oro med hänsyn till de samhällsekonomiska konsekvenserna.

Till anslagsgruppen högre undervisning och forskning har också förts statens utgifter för undervisningssjukhusen. Driften av serafimerlasarettet övertas av Stockholms stad den 1 juli 1968. Vid de båda övriga statliga sjukhusen, karolinska sjukhuset och akademiska sjukhuset i Uppsala, pågår utbyggnad enligt antagna generalplaner. De kommunala undervisningssjukhusen byggs ut kraftigt för att säkerställa den planerade läkarutbildningen. Statsbidragen till denna utbyggnad, som i regel utgår med 25 % av investeringskostnaden, beräknas till ca 70 milj. kr. per år under perioden fram till 1971/72.

Resurserna för den statligt bedrivna forskningen anvisas på i huvudsak två vägar. Dels ges särskilda anslag till forskningsråden, de statliga laboratorierna, branschforskningsinstituten, AB Atomenergi m. m., dels innebär anvisningarna av medel till universiteten och högskolorna en ökning av forskningsresurserna där, eftersom en stor andel av lärarna även skall bedriva forskningsverksamhet. Under senare år har forskningens resurser ökat mycket snabbt. Detta gäller särskilt den forskning som bedrivs med

Bil. 8: Långtidsbudget 23

anslag från forskningsråden. 1967/68 kommer uppskattningsvis ca 2 000 forskare m. fl. att vara verksamma med forskningsprojekt som finansieras med anslag från forskningsråden.

För utvecklingen av forskningsrådens resurser under perioden föreligger inga fixerade planer. Mot bakgrunden av den knappa tillgången på forskarutbildad personal bör, såsom betonats i skilda sammanhang, forskningsrådens tillskott koncentreras på materiella resurser. Under perioden har anslagen till forskningsråden beräknats öka i ungefär samma omfattning som under senare år.

Som nämnts ökar resurserna för forskningen även via de ordinarie anslagen till universitet och högskolor. Här finns en mycket betydande forskningskapacitet. Resurserna utnyttjas förutom av universiteten och högskolorna själva av företag etc. genom att forskningsuppdrag läggs ut. Ytterligare åtgärder som syftar till ökad samordning av forskningen vid universiteten och högskolorna med industriellt forsknings- och utvecklingsarbete planeras. Detta gäller t. ex. kemiskt centrum i Lund och ett planerat centrum för bl. a. biokemi och mikrobiologi i Uppsala.

Kostnadsfördelningen mellan staten och vederbörande industristiftelse för driften av de statsunderstödda branschforskningsinstituten regleras genom avtal. Vissa sådana avtal har sagts upp eller löpt ut. Provisoriska förlängningar på i huvudsak oförändrade villkor kommer att reglera verksamheten under budgetåret 1967/68. Industriforskningsutredningen arbetar bl. a. med frågan om statens stöd till den branschvisa forskningen. För att utreda frågan om statens fortsatta insatser på atomenergiområdet och ta ställning till de organisatoriska formerna för dessa har 1966 års atomenergiutredning tillsatts. I avvaktan på de båda nämnda utredningarnas resultat har beräkningsmässigt förutsatts att verksamheten bedrivs i huvudsak i nuvarande former. Anslagsbehovet väntas minska något.

Utvecklingen under den historiska jämförelseperioden inom utgiftsgruppen studiesociala ändamål är en följd av det studiesociala system som införts de senaste åren. Den genomsnittliga årliga ökningen har varit mycket stor. För den kommande perioden torde man vid oförändrad ambitionsnivå kunna räkna med en genomsnittlig ökning med 4,3 % per år. Denna utveckling betingas helt av ökningen av antalet elever i de skolformer som tillhör systemet.

3.4. Rättsväsende

Denna anslagsgrupp har väsentligt ändrat omfattning och struktur under de senaste åren. Vid årsskiftet 1964—1965 förstatligades polisväsendet, exekutionsväsendet, åklagarväsendet och rådhusrätterna. Den snabba expansionen av utgifterna inom anslagsgruppen från ca 700 milj. kr. 1964/65 till 1 350 milj. kr. 1967/68 är därför endast till en mindre del uttryck för

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

Rättsväsende

(Milj. kr., fasta priser)

Genomsnitt- An- Anslagsförändring till Genomsnitt-

lig procentu- slag lig procentu-

ell föränd- 1967/ 1968/ 1969/ 1970/ 1971/ ell föränd-

ring 1961/62 68 69 70 71 72 ring 1967/68

—1965/66 —1971/72

Bil. 8: Långtidsbudget 25

Inom polisväsendet kan den sammanlagda ökningen av arbetsbelastningen endast i begränsad utsträckning mötas med en utbyggnad av personalstyrkan. En fortsatt ökning av kontorspersonalen och en fortsatt teknisk rationalisering, bl. a. anskaffning av ytterligare bilar för enmanspatrullering, har beaktats vid beräkningen av anslagsutvecklingen. Rationaliseringsarbetet inom polisväsendet beräknas fortsätta i oförminskad takt, varvid möjligheterna att ytterligare utnyttja datatekniken särskilt bör beaktas.

Medel har beräknats för att genomföra den av 1967 års riksdag beslutade nya polisutbildningen. På investeringssidan har medel beräknats för fortsatt inlösen av polishus i ungefär nuvarande omfattning. En förskjutning från byggande i kommunal till statlig regi kommer att ske.

Antalet mål och inskrivningsärenden vid de allmänna domstolarna har ökat något under år 1966 och kan väntas stiga ytterligare under perioden. Lagstiftningen om kommunal förköpsrätt och den nya hyreslagstiftningen kan förväntas medföra visst merarbete för underrätterna. Vissa personalförstärkningar kan behöva tillföras domstolarna. Rationaliseringsvinster kan uppnås inom domstolsväsendet om handläggningsrutinerna ytterligare förenklas. Det är av stor vikt att man inte tar i anspråk mer kvalificerad personal än vad uppgifterna kräver.

Beträffande kriminalvården bör framhållas att den år från år stigande beläggningen sjönk under år 1965. Er. o. m. april 1966 ökar dock fångantalet i förhållande till motsvarande tidpunkter året förut. Antalet brott, som kommit till polisens kännedom, har fortsatt att öka. Det är troligt att brottsbalkens påfölj dssystem och utvecklingen av kriminalvården i frihet har bidragit till att minska platsbehovet. I sammanhanget må erinras om att antalet personer inom frivården f. n. är ca fyra gånger så stort som antalet intagna i anstalt. Beräkningen för de kommande budgetåren bygger på ett antagande om viss ökning av platsbehovet. Härutöver har räknats med en fortsatt modernisering av anstaltssystemet. Denna har beräknats utföras under en följd av år. Centralanstalten Österåker har börjat byggas. Under perioden påbörjas en eller ett par sidoanstalter liksom en ungdomsanstalt. Uppförandet av ytterligare en centralanstalt kan komma att aktualiseras mot slutet av perioden. Det bör då vara möjligt att lägga ned vissa äldre anläggningar. Beträffande frivården beräknas antalet övervakningsfall stiga från drygt 19 000 till 27 000. Med hänsyn härtill har vid beräkningen av kostnaderna för kriminalvården kalkylerats in en viss utbyggnad av frivårdens resurser.

För kriminalvården innebär den beräknade utgiftsutvecklingen en lägre ökningstakt än under den gångna perioden.

3.5. Allmän försäkring

Till denna anslagsgrupp har förts statens utgifter för folkpensioneringen och sjukförsäkringen samt vissa kostnader för yrkesskadeersättningar och

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

Allmän försäkring

(Milj. kr., fasta priser1)

Genomsnitt- An- Anslagsförändring till Genomsnitt-

lig procentuell slag lig procentuell

förändring 1967/ 1968/ 1969/ 1970/ 1971/ förändring 1961/62— 68 69 70 71 72 1967/68— 1965/66 1971/72

därav

1 Inräknad prisstegring för år 1967 4,5 % och för år 1968 3,5 %.

den allmänna försäkringens administration. Vidare ingår statens bidrag till erkända arbetslöshetskassor. Utgifterna under gruppen avser nästan helt direkta transfereringar till hushållen.

Ökningen under perioden 1961/62—1965/66 på detta område hänför sig framför allt till folkpensioneringen. Kostnaderna för denna har i löpande priser stigit från ca 2,5 miljarder kr. år 1961/62 till närmare 4,6 miljarder kr. år 1965/66. För 1967/68 beräknas folkpensionsanslaget till 5 535 milj. kr. Den redovisade kostnadsökningen är delvis en följd av ändrad befolkningsstruktur med ett ökande antal åldringar. Framför allt beror ökningen dock på standardhöjning av förmånerna och en anpassning av utgående förmåner till förändringar i penningvärdet. Förutom ett flertal standardhöjningar under perioden har änke- och förtidspensionerna samt de särskilda invalidförmånerna förbättrats. Vidare övertog staten den 1 januari 1965 vissa folkpensionskostnader från kommunerna i samband med att det allmänna skatteutjämningsbidraget infördes.

Folkpensionärernas antal har mellan 1961/62 och 1965/66 ökat med närmare 110 000 eller med 10 %. Detta innebär en årlig ökning av i genomsnitt 2,5 %. Folkpensionen utgjorde vid utgången av år 1961 2 850 kr. för ensamstående och 4 510 kr. för makar. Som ett resultat av standardförbättringar och indextillägg kommer folkpensionen, vid nuvarande basbelopp 5 700 kr., att den 1 juli 1967 utgöra 4 920 kr. för ensamstående och 7 680 kr. för makar.

Under den framförliggande perioden beräknas en betydande utgiftsökning till följd av ökat antal pensionärer. För budgetåret 1968/69 hstr dessutom beräknats kostnader för en ny standardhöjning enligt riksdagens tidigare fattade principbeslut. Den 1 juli 1968 skall pensionsbeloppet för ensamstående uppgå till 90 % av basbeloppet. Kostnaden härför samt för en motsvarande standardhöjning för två pensionsberättigade makar bär beräknats till 220 milj. kr. Frågan om utformningen av fortsatta förbättringar av folkpensionerna utreds av pensionsförsäkringskommittén.

Bil. 8: Långtidsbudget 27

Antalet pensionärer beräknas öka i samma takt som under 1960-talets början, dvs. med 2,5 % per år. Antalet ålderspensionärer, som f. n. är ca 900 000, beräknas öka med 24 000 per år för att år 1972 uppgå till omkring en miljon. Motsvarande ökning för personer med förtidspension, hustrutillägg och änkepension beräknas till i genomsnitt 7 000 per år. Detta slag av pensionstagare beräknas år 1972 utgöra närmare 370 000. Kostnadsökningen till följd av ökat pensionärsantal beräknas till ca 140 milj. kr. per år fram till 1971/72. Härigenom stiger utgiftsnivån till 1971/72 med drygt en halv miljard kr. i dagens prisläge. Beräkningarna av folkpensionsanslaget utgår från en antagen prisstegring för åren 1987 och 1968 med 4,5 resp. 3,5 %. Detta medför en kostnadsökning på 165 milj. kr. för budgetåret 1968/69. För perioden 1969/70— 1971/72 omfattar beräkningarna endast kostnadsökningar till följd av ökat antal pensionärer. Kostnaderna för statens bidrag till sjukförsäkringen har under den historiska jämförelseperioden ökat främst på grund av den reform av sjukförsäkringen som genomfördes år 1963 i samband med införandet av lagen om allmän försäkring. Därvid höjdes bl. a. grundsjukpenningen och moderskapspenningen. Vidare har befolkningsökningen och den fortgående förändringen av befolkningsstrukturen med en växande andel åldringar medfört ökade sjukförsäkringsutgifter. Beräkningen av anslagsutvecklingen under prognosperioden grundas på en statsbidragsnivå om 40 % till huvuddelen av försäkringskostnaderna. Befolkningsökningen beräknas medföra en fortsatt årlig kostnadsökning med 2 %. Härutöver beräknas utgifterna för sjukvård öka med 5 % per år på grund av bl. a. en växande andel åldringar samt ett ökat antal läkarbesök per individ. Utifrån denna beräkningsgrund antas statens kostnader för sjukförsäkringen öka med 15 milj. kr. de båda första åren i perioden och med 20 milj. kr. budgetåren 1970/71 och 1971/72. För yrkesskadeförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen beräknas inga större kostnadsförändringar under prognosperioden.

3.6. Arbetsmarknads- och lokaliseringspolitik

Arbetsmarknads- och lokaliseringspolitiken inrymmer några få tunga utgiftsposter. Kostnaderna för arbetsmarknadsverket, de allmänna beredskapsarbetena, beredskapsarbeten och sysselsättningsfrämjande åtgärder för handikappade, omskolningen samt lokaliseringsanslagen är alla av storleksordningen över 100 milj. kr. och svarar tillsammans för inemot 75 % av utgifterna under detta avsnitt. I fasta priser har utgifterna för arbetsmarknadspolitiska åtgärder under perioden 1981/62—1965/66 stigit med 17 % årligen. Denna snabba upp-

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

Arbetsmarknads- och lokaliseringspolitik

(Milj. kr., fasta priser)

Genomsnitt- An- Anslagsförändring till Genomsnitt-

lig procentuell slag lig procentuell

förändring 1967/ 1968/ 1969/ 1970/ 1971/ förändring 1961/62— 68 69 70 71 72 1967/68— 1965/66 1971/72

därav

arbetsmarknadspolitik . . + 17,0 942 + 142 + 51 + 44 + 45 + 6,8

gång betingas av flera faktorer. Det har totalt sett rått stark efterfrågan på arbetskraft, men samtidigt funnits betydande områden med sysselsättningssvårigheter. Detta har skärpt kraven på förmedlingsorganisationen. De rörlighetsfrämjande åtgärderna har förstärkts. Lokala och regionala olikheter i sysselsättningen har likväl inte kunnat helt utjämnas utan slagit ut i form av kraftigt ökade beredskapsarbeten i periodens tidigare del. Särskilt har omfattningen av beredskapsarbeten för i arbetslivet handikappade stigit snabbt, medan kostnaderna för allmänna beredskapsarbeten de sista åren kunnat minskas. Politiken har syftat till att begränsa beredskapsarbeten med höga dagsverkskostnader till förmån för mindre kostnadskrävande projekt och i samband härmed kraftigt bygga ut omskolningsverksamheten.

Fjolårets riksdag drog upp riktlinjer för den framtida arbetsmarknadspolitiken. Där fastslogs en höjd ambitionsnivå beträffande arbetsmarknadspolitikens roll för att främja och underlätta strukturförändringarna i samhället. I anslutning till långtidsutredningens beräkningar av utvecklingen av arbetskraftsresurserna konstaterades behovet av ökade insatser för att nå en bättre anpassning av utbud och efterfrågan på arbetskraft, bl. a. när det gäller att stimulera den kvinnliga arbetskraften till ökad förvärvsintensitet. Framför allt bedömdes ytterligare åtgärder för de handikappades arbetsanpassning vara angelägna.

Utgiftsutvecklingen på arbetsmarknadsområdet för den kommande femårsperioden blir i hög grad beroende av konjunkturutvecklingen. Särskilt de allmänna beredskapsarbetena visar kraftiga konjunkturella förskjutningar. Även åtgärderna för att främja den geografiska rörligheten liksom kostnaderna för omskolning påverkas i betydande omfattning av variationer i efterfrågan på arbetskraft. Nuvarande dämpning av trycket på arbetsmarknaden, som bl. a. medfört en kraftig nedgång i antalet lediga platser medför behov av ökade insatser för äldre och otillräckligt utbildad arbetskraft. Omskolningen av arbetslösa ökar i ett sådant läge kraftigt, medan personer som inte är arbetslösa ogärna lämnar sitt arbete för att omskola sig i ett läge då det är ont om arbeten i andra företag. Av samma skäl

Bil. 8: Långtidsbudget 29

minskar tendensen till rörlighet på arbetsmarknaden och därmed belastningen på anslagen för stöd vid flyttning. I ett läge med utpräglad högkonjunktur och överefterfrågan på arbetskraft fördelar sig utgiftsökningarna annorlunda. Den utjämning i sysselsättningshänseende som skett mellan Norrland och övriga delar av landet torde vara en följd av en livligare ekonomisk aktivitet i Norrland. Lokaliseringspolitiken bör härvid ha spelat en betydande roll. För allmänna beredskapsarbeten beräknas en fortsatt försiktig minskning av anslaget kunna ske. Antalet projekt med höga dagsverkskostnader kan beräknas fortsätta att sjunka. Tillfälliga beredskapsarbeten kan bli erforderliga för att övergångsvis sysselsätta arbetskraft som friställs vid företagsnedläggningar och driftsinskränkningar. Totalt kan de allmänna beredskapsarbetena beräknas krympa något, vilket mer än väl uppvägs av ökade beredskapsarbeten för handikappade. Utgifterna för den geografiska rörlighetspolitiken har under de två senaste åren visat en inte obetydligt sjunkande tendens, sannolikt beroende både på de ökade lokaliseringspolitiska insatserna och på den förändrade konjunkturbilden. Det är ännu för tidigt att avgöra i hur hög grad denna tendens kommer att bestå. Beträffande de sysselsättningsfrämjande åtgärderna för handikappade i form av beredskapsarbeten och arkivarbeten kan en fortsatt ökning väntas. Detsamma gäller bidragen till anordnande och drift av verkstäder för handikappade. I omskolningsverksamheten deltog under budgetåren 1964/65 och 1985/66 40 000 resp. 46 000 personer. Innevarande budgetår beräknas deltagarantalet stiga till ca 58 000. Den snabba ökningen får ses i samband med de ökade friställningarna till följd av företagsnedläggningar och driftsinskränkningar. För den framförliggande perioden har i långtidsbudgeten räknats med att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna, vid sidan av en förstärkning av stödet till handikappade, särskilt kommer att inriktas på omskolning. 1964 års riksdag beslöt om ett lokaliseringspolitiskt stöd om sammanlagt 800 milj. kr. för en femårsperiod fr. o. in. budgetåret 1965/66. I enlighet härmed har medel upptagits t. o. m. budgetåret 1969/70.

3.7. Hälso-, sjuk- och socialvård Denna anslagsgrupp omfattar utgifter för statliga och statsunderstödda vårdområden. Hit hör kostnader för statliga sjukhus och bidrag till av landstingen och storstäderna bedriven kropps- och psykiatrisk sjukvård. Vidare ingår utgifter för nykterhetsvård, nämligen kostnader för statens

30 Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1967

Hälso-, sjuk- och socialvård

(Milj. kr., fasta priser)

Genomsnitt- An- Anslagsförändring till Genomsnittlig procentuell slag lig procentuell förändring 1967/ 1968/ 1969/ 1970/ 1971/ förändring 1961/62— 68 69 70 71 72 1967/68— 1965/66 1971/72

Bil. 8: Långtidsbudget 31

och driftkostnader enligt särskilda avtal, som avser perioden 1967—1971. Investeringsbidrag skall för hela perioden 1967—1971 utgå med 310 milj. kr., dvs. med 62 milj. kr. per år. Driftbidraget baserar sig i princip på den genomsnittliga vårddagkostnaden vid de av staten drivna sjukhusen året före övertagandet. För budgetåret 1967/68 beräknas driftbidraget till 785 milj. kr. Under prognosperioden ligger bidraget räknat i fasta priser på i stort sett oförändrad nivå eftersom bidragsunderlaget är fixerat. Under budgetåret 1969/70 minskar anslagsbehovet på grund av omläggningav bidragssystemet. Vidare beräknas anslagsbehovet för slutförande av byggande och utrustning i statlig regi upphöra.

Minskningen av utgifterna för kroppssjukvård och allmän hälsovård beror på utvecklingen av stödet till byggande av sjukhem för långtidsvården. Enligt beslut av statsmakterna skall staten bidra till uppförandet av 11 500 platser för långtidssjukvården. Denna utbyggnad beräknas vara avslutad år 1970, varför anslaget för detta ändamål förutsätts falla bort budgetåret 1970/71.

Anslagen till nykterhetsvården beräknas öka kraftigt under perioden. I beräkningarna har räknats med en fortsatt utbyggnad av den öppna vården med bl. a. inackorderingshem. Denna utveckling överensstämmer med den eftersträvade förskjutningen från tvångsmässig till frivillig vård som kännetecknat utvecklingen de senaste åren. Vidare har antagits att de kommunala huvudmännen fortsätter sin utbyggnad av den öppna, förebyggande vården i form av alkoholpolikliniker och rådgivningsbyråer. Detta medför ökade kostnader för staten i form av driftbidrag.

En kartläggning av nykterhetsvårdklientelet, tillgängliga vårdresurser och deras utnyttjande samt effekten av nu tillämpade vårdmetoder beräknas vara slutförd inom kort. Resultatet av denna undersökning kan leda till en omprövning av nykterhetsvårdens former och innehåll.

För ungdomsvården blir utvecklingen beroende av ett antal svårbedömbara faktorer, främst förekomsten av kriminalitet och asocialitet. I enlighet med gällande ambitionsnivå har beräknats en fortsatt uppdelning av stora avdelningar vid ungdomsvårdsskolorna i syfte att åstadkomma effektivare vård. Detta innebär ökade investerings- och personalkostnader. Någon ytterligare ökning av platsantalet har inte beräknats. Därvid har hänsyn tagits till den väntade minskningen av berörda åldersgrupper, vilken ansetts uppväga en eventuell ökning av asocialiteten. Nya arbetsmetoder och behandlingsformer prövas vid en av ungdomsvårdsskolorna.

För åldringsvården antog 1964 års riksdag ett reformprogram. Detta omfattade, utöver den tidigare nämnda utbyggnaden av sjukhem för långvarigt sjuka, ökade resurser för social hemhjälp och förbättringar av åldringsbostäderna. Uppföljningen av detta program har medfört snabbt stigande utgifter.

En kraftig ökning av antalet hemsamariter har gjort det möjligt att be­

32 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1967

reda hemhjälp åt mer än 150 000 åldringar och handikappade år 1966 mot ca 90 000 år 1962. Statsbidraget till hemhjälp, som infördes år 1964, uppgår till 85 milj. kr. budgetåret 1967/68. Utgifterna för perioden 1968/69— 1971/72 påverkas av att antalet personer över 67 år väntas öka med närmare 100 000 under prognosperioden. Mot denna bakgrund har förutsatts en fortsatt ökning av kostnaderna för statens bidrag till kommunernas sociala hemhjälp. Det särskilda statsbidraget till ålderdomshem har den 1 januari 1966 avlösts av det allmänna skatteutjämningsbidraget till kommunerna. Övergångsvis fram till 1969/70 utgår dock statsbidrag för redan beslutade ålderdomshemsbyggen.

Här redovisade utgifter för förbättringslån till åldringsbostäder avser de ränte- och amorteringsfria delarna av dessa lån, medan övriga lånemedel belastar bostadslånefonden. Det av riksdagen antagna programmet för förbättring av åldringsbostäder avsåg en femårsperiod. En i samband härmed företagen kommuninventering redovisade ett upprustningsbehov av ca 75 000 åldringsbostäder. Den ränte- och amorteringsfria delen av dessa lån kan uppskattas till 450 milj. kr. Under budgetåren 1964/65 och 1965/66 har beviljats räntefria förbättringslån för omkring 30 000 åldringsbostäder. Utöver tidigare anvisade medel och anslaget för budgetåret 1967/68 om 100 milj. kr. torde erfordras ytterligare 200 milj. kr. för att en upprustning enligt det inventerade behovet skall komma till stånd. Dessa medel har fördelats över budgetåren 1968/69 och 1969/70.

Samhällets åtgärder för handikappade spänner över en rad olika områden. Under detta avsnitt redovisas bl. a. kostnaden för bidrag till vanföreanstalter och tekniska hjälpmedel. Anslagsbehovet för dessa hjälpmedel förutses öka.

3.8. Stöd till barnfamiljer

Till denna anslagsgrupp har hänförts kostnaderna för allmänna barnbidrag, bidragsförskott och bostadsrabatter. Vidare ingår bidragen till barnstugeverksamheten samt den del av statens bidrag till social hemhjälp som avser hjälp till barnfamiljer. Utgifterna avser i huvudsak direkta transfereringar till hushållen.

Stöd till barnfamiljer

(Milj. kr., fasta priser)

Genomsnitt- An- Anslagsförändring till Genomsnitt-

lig procentuell slag lig procentuell

förändring 1967/ 1968/ 1969/ 1970/ 1971/ förändring 1961/62— 68 69 70 71 72 1967/68— 1965/66 1971/72

därav

Bil. 8: Långtidsbudget 33

Utvecklingen under budgetåren 1961/62—1965/66 har karakteriserats av en betydande ökning i de nämnda transfereringsposterna. För barnbidragen bestäms kostnadsutvecklingen dels av de beslut som fattas om bidragens storlek, dels av förändringarna i antalet bidragsberättigade. Barnbidraget, som år 1961 var 450 kr. per barn och år, har höjts i flera etapper och uppgår sedan den 1 juli 1965 till 900 kr. per barn och år. Fn ny bidragsförskottslag trädde i kraft år 1964 och gav förbättrat ekonomiskt stöd för barn till frånskilda makar och ogifta mödrar. De nya bidragsreglerna har medfört en fördubbling av anslagsbehovet. Fn väsentligt vidgad rätt till familj ebostadsbidrag infördes år 1964.

I fråga om de allmänna barnbidragen bygger beräkningarna för den framförliggande perioden på oförändrade bidragsgrunder. Under perioden har antalet barn under 16 år förutsatts öka med inemot 25 000 per år, för att vid utgången av år 1971 uppgå till närmare 1 870 000. Barnbidragsanslaget beräknas därigenom öka med drygt 20 milj. kr. per år.

År 1966 infördes förbättrade bidragsregler för barnstugeverksamheten för att stimulera kommunerna till en snabbare utbyggnad av barntillsynen för förvärvsarbetande föräldrar. Anordningsbidraget fördubblades och ett särskilt lånestöd infördes. Även driftbidraget förbättrades. Kommunerna planerar nu att bygga ut daghemsservicen i mycket stor omfattning. F. n. finns ca 13 000 platser. Det finns anledning att räkna med att byggen med 10 000—12 000 platser kommer att påbörjas intill utgången av budgetåret 1967/68. Under antagande av en årlig ökning med 5 000 platser under de efterföljande åren, beräknas anslagen öka med ca 24 milj. kr. under budgetåret 1968/69 samt med ca 7 milj. kr. per år under resten av perioden.

Den framtida utformningen av samhällets ekonomiska stöd till barnfamiljerna utreds av familjepolitiska kommittén, som bl. a. skall ompröva de nuvarande familjebostadsbidragen och pröva frågan om införande av särskilt vårdnadsbidrag. En särskild utredning pågår om familj edaghemsverksamheten. Nya program för den verksamhet som hänförs till detta avsnitt kan således komma att påverka utvecklingen. Denna måste för övrigt även ses i samband med utformningen av skattepolitiken.

3.9. Kommunikationsväsende och energiförsörjning

Utöver utgifterna för vägväsendet omfattar anslagsgruppen huvudsakligen de statliga kommunikationsverken — postverket, televerket, statens järnvägar, luftfartsverket och sjöfartsverket — Sveriges Radio samt vattenfallsverket. Budgetåret 1967/68 svarar statliga investeringar (vägarna, kommunikationsverken) för ca 66 % av de totala utgifterna inom denna grupp. Bidrag till kommunala investeringar, huvudsakligen till vägar och gator, utgör ca 13 % medan särskilda ersättningar och bidrag, huvudsakligen till SJ, luftfartsverket och privata väghållare, svarar för nära 9 % av utgif-

3 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 125. Bilaga S

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

Kommunikationsväsende och energiförsörjning (Milj. kr., fasta priser)

Genomsnitt- An- Anslagsförändring till Genomsnitt-

lig procentuell slag lig procentuell

förändring 1967/ 1968/ 1969/ 1970/ 1971/ förändring 1961/62— 68 69 70 71 72 1967/68— 1965/66 1971/72

därav

vägväsende och vägtrafik + 6,5 2 002 - 131 + 74 + 89 + 93 + 1,5 kommunikationsverken .. + 0,7 1 128 + 24 + 13 - 29 - 3 + 0,1

terna. Återstoden, ca 12 %, utgörs väsentligen av statliga konsumtionsutgifter.

Under perioden 1961/62—1965/66 ökade utgifterna inom gruppen med i genomsnitt knappt 2 % per år i fasta priser. Som jämförelse kan nämnas att de totala statliga investerings- och konsumtionsutgifterna under samma period steg med inemot 7 %. Trots eu relativt stark ökning av väganslagen var ökningstakten således förhållandevis begränsad inom anslagsgruppen. Främst sammanhänger detta med utvecklingen av verkens investeringar, vilkas sammanlagda volym sjönk. Televerkets investeringar steg visserligen kraftigt eller med i genomsnitt 6,5 % per år. Detta motverkades emellertid främst av en sjunkande investeringsvolym för vattenfallsverket (ca 13 % per år) och statens järnvägar (ca 4 % per år). Även sjöfartsverkets, luftfartsverkets och postverkets investeringar minskade under perioden. Den sjunkande investeringsvolymen inom de nämnda verken var i sin tur i första hand en följd av att dessa verk gjort vissa särskilt kostnadskrävande investeringar de närmast föregående åren.

Bland de faktorer som verkat i utgiftshöjande riktning kan nämnas att kostnader för högertrafikreformen tillkommit fr. o. in. budgetåret 1964/65 samt nya grunder för beräkningen av driftsersättningen till SJ fastställts att gälla från samma budgetår.

Under de två budgetåren 1966/67 och 1967/68 stiger gruppens anslag som helhet mera än under de fyra föregående budgetåren. Orsakerna härtill är flera.

Anslagen till vägväsendet ökar, främst på grund av att kostnaderna för högertrafikreformen till största delen belastar budgetåren 1966/67 och 1967/68. Även anslagen till vägunderhåll stiger under dessa två år. Vidare har trafiksäkerhetsanslagen ökat.

Statens järnvägars investeringar stiger väsentligt i samband med utbyggnaden för Stor-Stockholms lokaltrafik. Televerkets investeringar fortsätter att öka. Den tidigare starkt nedåtgående trenden för vattenfallsverkets investeringar förbyts i en viss ökning. Även för luftfartsverket och sjöfarts-

Bil. 8: Långtidsbudget 35

verket noteras ökningar. För sjöfartens del sammanhänger detta bl. a. med investeringar i ny isbrytare.

Vid bedömningen av hur utgifterna inom anslagsgruppen kommer att utvecklas under de framförliggande åren har hänsyn i första hand tagits till uppställda program och målsättningar. Detta gäller t. ex. högertrafikreformen, statens järnvägars utbyggnad för Stor-Stockholms lokaltrafik och utbyggnaden av TV 2. För flertalet områden inom gruppen är det emellertid förenat med svårigheter att bedöma hur utgifterna kommer att utvecklas under antagandet om oförändrad ambitionsnivå. Den metod som kommit till användning innebär att utgiftsutvecklingen har beräknats med utgångspunkt från den förväntade årliga procentuella förändringen av trafiken och andra efterfrågefaktorer.

Som tidigare redovisats beräknas gruppens utgifter under innevarande och nästa budgetår öka kraftigare än under perioden 1961/62—1965/66. För perioden 1968/69—1971/72 förutses — vid oförändrad ambitionsnivå — ökningstakten ånyo dämpas. Sålunda beräknas utgifterna anslagsmässigt öka med i genomsnitt 1,1 % per år medan de totala investerings- och konsumtionsutgifterna över budgeten väntas öka med 1,6 resp. 3,2 %. Den relativt låga ökningstakten inom gruppen sammanhänger bl. a. med att utgifterna för högertrafikreformen faller bort samt att statens järnvägars investeringar minskar.

Vad gäller utvecklingen inom vägväsendet kommer enligt prognoserna i långtidsutredningen vägtrafiken att under andra hälften av 1960-talet öka med i genomsnitt ca 6 % per år. Detta innebär en ganska kraftig dämpning av ökningstakten jämfört med den bakomliggande perioden. Under 1960talets första hälft utgjorde trafikökningen nämligen ca 9 % per år. I enlighet med den redovisade beräkningsmetodiken har anslagen för väg- och gatubyggandet antagits stiga ungefär i takt med den förväntade trafikökningen. Väg- och gatuunderhållet har i beräkningarna förutsatts stiga med i genomsnitt 3,4 % per år, vilket överensstämmer med den i långtidsutredningen beräknade stegringstakten för reparations- och underhållsarbeten för investeringar i allmänhet. Det bör här påpekas att till denna anslagsgrupp inte hänförts arbetsmarknadsstyrelsens utgifter för beredskapsarbeten på vägar.

Kostnaderna för högertrafikreformen har enligt de beräkningar som redovisats i 1966 års statsverksproposition bedömts komma att uppgå till sammanlagt ca 600 milj. kr., vartill kommer 75 milj. kr. för lån till anskaffning av högertrafikbussar. Anslaget för övergång till högertrafik, vilket för budgetåret 1967/68 uppgår till 196 milj. kr., väntas planenligt minska för att helt bortfalla budgetåret 1969/70.

Utgifterna för televerkets investeringar vilka under budgetåret 1967/68 uppskattas till ca 590 milj. kr. beräknas öka inte oväsentligt under perioden. Omfattningen av investeringarna i teleanläggningar har bedömts bl. a.

36 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1967

mot bakgrunden av den väntade telefontrafikutvecklingen. Sålunda förutses en årlig ökning av lokalsamtalstrafiken med ca 5 % och av rikssamtalstrafiken med ca 8 %. Häremot svarar en beräknad ökning av investeringarna med ca 2 % per år, inkl. uppförandet av den nya förvaltningsbyggnaden i Farsta.

Vidare beräknas verkets investeringar i rundradioanläggningar öka, vilket sammanhänger med utbyggnaden av distributionsnätet för TV 2.

Postens investeringar har beräknats med utgångspunkt från en prognosticerad ökning av poströrelsen med ca 5 % per år. För att klara denna ökning utan en alltför stor ansvällning av antal anställda erfordras åtgärder för att rationalisera arbetet. I anslutning härtill har bl. a. beräknats medel till anskaffning av bilar för att motorisera brevbärningen i städernas villaområden.

Statens järnvägars investeringsutgifter, vilka i 1967 års statsverksproposition upptagits till 415 milj. kr., beräknas minska sett över hela perioden. Detta sammanhänger bl. a. med att de beslutade investeringarna för Storstockholms lokaltrafik successivt avtar. De beräknas under budgetåren 1967/68—1971/72 uppgå till sammanlagt 374 milj. kr. Till grund för beräkningarna ligger vidare en väntad trafikökning om 2 % per år. Ersättningen till statens järnvägar för drift av icke lönsamma järnvägslinjer beräknas minska kontinuerligt under perioden.

Inom sjöfartsverkets område förutses en trafikökning på ca 2 % per år. På investeringssidan har bl. a. förutsatts att den nya isbrytaren färdigställts 1969/70. Vissa besparingar bedöms kunna göras inom bl. a. lotsorganisationen.

För luftfartsverkets del har investeringarna beräknats i stort sett motsvara luftfartsutredningens förslag. Medelsbehovet för den nya flygplatsen i Malmöregionen har beaktats. I enlighet med prop. 1967: 57 har vidare förutsatts att driftbidraget avvecklas med 2,5 milj. kr. per år.

För energiförsörjningens del påverkas investeringsbehovet främst av efterfrågeutvecklingen för elektrisk kraft. Enligt senaste prognoser väntas den totala elkonsumtionen stiga med 7,3 % under perioden 1965—1970 och 7,1 % 1970—1975. Under första hälften av 1960-talet var ökningen 6,8 %. Inom vattenfallsverkets distributionsområde beräknas kraftbehovet årligen öka med ca 6,5 % under den närmaste tioårsperioden.

I avvaktan på 1964 års energikommittés förslag angående torrårssäkerhet in. m. inriktas investeringsverksamheten i första hand på ett fullföljande av påbörjade projekt.

3.10. Bostadspolitik

Till denna anslagsgrupp har förts anslagen till bostadslån, räntebidrag samt vissa mindre anslag, huvudsakligen avseende de bostadspolitiska organen. Räntebidragen ersätts under den framförliggande perioden med räntelån.

Bil. 8: Långtidsbudget 37

Bostadspolitik

(Milj. kr., fasta priser) Genomsnittlig Anslag Anslagsförändring till Genomsnittlig procentuell för­ 1967/68 procentuell förändring 1961/62— 1968/69 1969/70 1970/71 1971/72 ändring 1967/68—- 1965/66 1971/72

+ 5,4 1 719 + 164 + 183 + 157 + 128 + 8,1

Statslånen avser att helt eller delvis täcka finansieringsbehovet mellan 70 och 100 % av ett för varje bostadshus fastställt låneunderlag, som i princip motsvarar produktionskostnaden. Räntan på dessa lån är f. n. 4 %, vilket högst väsentligt understiger marknadsräntan för lån i motsvarande säkerhetsläge på den öppna marknaden. Den fastställda räntan täcker inte heller statens kostnader för motsvarande upplåning.

Det direkta finansiella stödet till bostadskonsumenterna har härutöver formen av en subvention som är så utformad, att staten svarar för en viss del av räntekostnaderna för de lån som ligger under de statliga lånen (räntebidrag). Denna subvention omfattar endast hus byggda fr. o. m. 1958.

Den framtida anslagsutvecklingen för bostadspolitiska ändamål kommer att i hög grad präglas av den omläggning av den statliga bostadspolitiken som föreslagits i prop. 1967: 100. De nya riktlinjerna för bostadspolitiken innebär bl. a. att räntebidragen slopas samtidigt som räntan på de statliga bostadslånen höjs till en nivå som motsvarar statens egen upplåningsränta och kostnader för låneförmedlingen. Utan kompenserande åtgärder skulle detta innebära omedelbara och mycket betydande hyreshöjningar i stora delar av bostadsbeståndet. I syfte att undvika detta har ett nytt system för statslån konstruerats. Enligt förslaget skall hyrorna i nybyggda hus beräknas på grundval av samma subventionsnivå som f. n. Denna hyresnivå räcker inte till för att ränta och amortering på statslånet enligt de nya reglerna skall kunna erläggas. I stället ökas det ursprungliga lånet med det felande beloppet (»räntelån»). Under de följande åren höjs sedan hyresnivån successivt så att efter ett antal år återbetalningar av de upplånade beloppen kan påbörjas. Hyrorna skall höjas i sådan takt att de totala statslånen slutamorteras på 30 år. För en närmare beskrivning av systemet hänvisas till ovannämnda proposition. Det föreslagna systemet avses träda i kraft den 1 januari 1968, vilket innebär att lån av den nya typen i större omfattning kommer att utbetalas först år 1970.

Bostadsbyggandets volym mätt i antalet påbörjade lägenheter steg från 60 000 åren 1955—1956 till ca 70 000 åren 1959—1960. Under åren 1962— 1966 har antalet påbörjade lägenheter legat omkring 90.000. För år 1967 har riksdagen preliminärt fastställt 90 000 lägenheter. I prop. 1967: 100 föreslås även 1968 och 1969 års bostadsbyggnadsplaner omfatta 90 000 lägenheter.

38 Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1967

Långtidsbudgetens beräkningar av lånebehovet under prognosperioden har baserats på dessa tal. 1969 års igångsättning av flerfamiljshus påverkar inte utbetalningarna av lån förrän budgetåret 1971/72. Vidare har antagits en fortsatt trendmässig ökning av utrymmesstandarden med 1 % per år för flerfamiljshus och 0,5 % för småhus. En fortsatt ökning av utrustningsstandarden har antagits motsvaras av produktivitetsökningen. Vidare har förutsetts ökningar av lån för ombyggnad och förbättringar samt ökat ianspråktagande av kommunala tomträttslån.

Den kalkyl som utgör underlag för långtidsbudgetens beräkningar har utgått ifrån oförändrade byggnadskostnader. Någon förändring av hyrorna på det sätt som förutsatts i det nya systemet för statens bostadslångivning har inte inräknats för den period som omfattas av långtidsbudgeten. Med dessa förutsättningar kommer den ökade förräntning av de statliga bostadslånen som det föreslagna systemet innebär inte att inträffa under denna period. Bokföringsmässigt har emellertid på budgetens inkomstsida uppförts belopp som motsvarar full förräntning samtidigt som en balanserande post uppförts under lånefonden för bostadsbyggande. För att få fram statens nettoutgift vid givna antaganden måste beräkningarna korrigeras för dessa bokföringsmässiga transaktioner. Resultatet av en sådan korrigering redovisas i följande tablå (belopp i milj. kr.).

1967/68 börändring till

1968/69 1969/70 1970/71 1971/72

Bruttou tgift för bostadspolitiska ändamål 1 719 + 164 + 183 + 157 + 128 Avgår ökade ränteintäkter till följd av

Ökningen av nettoutgiften 1968/69 följer av ett ökat medelsbehov för egentliga bostadslån. För därpå följande budgetår avser utgiftsökningen i huvudsak att utbetalningarna av »räntelån» som ersättning för nuvarande räntebidrag kommer att öka i takt med tillskottet av nya bostäder. Anslagsgruppen belastas alltså under nu förevarande period med betydande utgifter som i en framtid kommer att återföras till statsbudgeten.

Alternativa beräkningar har gjorts med antaganden om årliga ökningar med 3—4 % av byggnadskostnader och en successiv höjning av hyrorna i takt därmed. Dessa beräkningar utvisar att det ökade behovet av statlig utlåning till nyproduktion till följd av kostnadsstegringar i stort uppvägs av ökade ränteintäkter och amorteringar i anslutning till höjningar av hyrorna. Dessa höjningar slår emellertid igenom i form av höjda statsinkomster med en viss eftersläpning.

Bil. 8: Långtidsbudget 39

3.11. Näringars främjande

Denna anslagsgrupp omfattar dels direkta anslag för stöd till näringar, dels utgifter för och bidrag till olika myndigheter och institutioner som förmedlar nämnda stöd och svarar för statens insatser i rationaliseringsverksamhet och allmänt främjande av näringarna.

Näringars främjande

(Milj. kr., fasta priser)

Genomsnitt- An- Anslagsförändring till Genomsnitt-

lig procentuell slag lig procentuell

förändring 1967/ 1968/ 1969/ 1970/ 1971/ förändring

1961/62— 68 69 70 71 72 1967/68—

1965/66 1971/72

r därav i i

jordbruk, skogsbruk,fiske - 0,6 [458 - 42 - 82 - 29 - 11 ;£ - io,3 handel, hantverk, indu- i

+ 11,6 teckning av aktier i ett n* j ?|v|I-! statligt kreditaktiebolag 500 — - 500 —

Under förevarande anslagsgrupp redovisas en idgiftsstegring för budgetåren 1961/62—1965/66 med ca 3 % per år i fasta priser. Utgifterna domineras normalt av stöd åt jordbruket och dess binäringar. Så är emellertid inte fallet under begynnelseskedet av långtidsbudgetperioden. Till anslagsgruppen har nämligen förts det anslag på 500 milj. kr. som utgör den första kapitalinsatsen i det föreslagna Sveriges investeringsbank AB. Enligt av Kungl. Maj :t framlagd plan för utbyggnaden av kreditinstitutets upplåningsmöjligheter skall bankens egna kapital fördubblas under budgetåret 1968/69. Medelsbehovet under fonden för statens aktier kommer följaktligen att kvarstå oförändrat under detta budgetår för att därefter bortfalla.

För gruppen jordbruk, skogsbruk och fiske har under den historiska jämförelseperioden noterats en viss utgiftsminskning. Minskade utgifter för bl. a. prisstöd och småbruksstöd till följd av minskad mjölkproduktion resp. färre småbruk har vägt tyngre än utgiftsökningar till följd av ökade statliga insatser för rationalisering inom de tre näringarna.

Anslagsutvecklingen framöver blir beroende av riksdagens beslut i anledning av den nyligen framlagda propositionen angående riktlinjer för jordbrukspolitiken. Här har förslagen i propositionen lagts till grund för beräkningarna. Prisregleringssystemet skall enligt propositionen i princip vara oförändrat, vilket innebär att prisnivån på jordbruksprodukter i huvudsak hålls uppe genom gränsskydd, främst i form av införselavgifter. Det generella prisstöd för mjölk, som utgår från riksstaten, har förutsatts komma att avvecklas under perioden. Det småbruksstöd, som utgår i form av areal­

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

tillägg och leveranstillägg på mjölk, avses avvecklas successivt. Under avvecklingsperioden skall småbrukare som önskar lämna jordbruket för att övergå till annan sysselsättning under vissa förutsättningar kunna erhålla avgångsvederlag. Avvecklingen av prisstöd och småbruksstöd medför att utgifterna för främjande av jordbruk under femårsperioden minskar med totalt drygt 160 milj. kr. eller med över 40 %. Å andra sidan väntas under de närmaste åren en viss utgiftsökning i samband med intensifierad rationalisering inom jordbruket. Främst erfordras en ökning av jordfonden, vilken används för att underlätta sammanförande av mindre jordbruk till fullt bärkraftiga företag.

För skogsbruket väntas en fortsatt hög rationaliseringstakt. I samband därmed ökar utgifterna för skogsförbättring, inte minst i Norrland. Den beräknade utgiftsstegringen innefattar även medel för ökad skogsplantering på sämre jordbruksmark.

För fisket har beräknats en fortsatt modernisering av båtbeståndet. Detta återspeglas i en fortsatt hög nivå på utlåningen från fiskerilånefonden.

För gruppen handel, hantverk och industri uppvisas en kraftig ökning under den gångna perioden. Ökningen hänför sig främst till hantverks- och industrilånen och till anslaget för främjande av utrikeshandeln. Även anslagen til! geologisk undersökning, provningsanstalterna och konsumentupplysning har ökat betydligt. Utformningen och omfattningen av stödåtgärderna är till stora delar under utredning. Fasta program för verksamheten, vilka kan ligga till grund för beräkningar rörande kostnadsutvecklingen, saknas därför. Vissa begränsade anslagsökningar har dock kalkylerats in.

3.12. Skatteutjämningsbidrag

Utgiftsgruppen skatteutjämningsbidrag omfattar dels skatteutjämningsbidrag till kommunerna, dels sådana särskilda ersättningar som utgår till vissa städer och domkyrkor för mistade förmåner, dels ock anslaget till kyrkofonden. Utgifterna domineras helt av de kommunala skatteutj ämningsbidragen, som f. n. uppgår till 97 % av gruppens totala utgiftsumma.

Skatteutjämningsbidrag

(Milj. kr., fasta priser)

Genomsnittlig pro­ Anslag Anslagsförändring till Genomsnittlig procentuell förändring 1967/68 centuell förändring 1961/62—1965/66 1968/69 1969/70 1971/72 1967/68—1971/72

1970/71

+ 6,4 1 274 + 132 + 132 + 92 + 76 + 7,6

Det nuvarande skatteutjämningssystemet beslutades av 1985 års riksdag. Därvid slopades de dittillsvarande skatteersättningarna till kommunerna i

Bil. 8: Långtidsbudget 41

anledning av 1957 och 1961 års ortsavdragsreformer samt skattelindringsbidraget till skattetyngda kommuner. Dessutom avlöstes vissa speciella statsbidrag. Staten övertog vidare kommunernas kostnader för de statligt reglerade folkpensionsförmånerna. Kommunerna fick i stället helt svara för de kommunala bostadstilläggen. Det nuvarande bidragssystemet är uppbyggt så, att bidrag utgår dels till kommuner där skatteunderlaget per invånare understiger en viss nivå som fastställs på grundval av medelskattekraften i landet, dels till kommuner där den sammanlagda utdebiteringen till allmän kommunalskatt överstiger medeldebiteringen i landet. Därutöver kan ett extra skatteutjämningsbidrag utgå om synnerliga skäl föreligger.

Statens kostnader för skatteutjämningsbidragen, vilka för budgetåret 1967/68 beräknas uppgå till ca 1 240 milj. kr., påverkas av flera faktorer. Av särskild betydelse är den framtida utvecklingen av skatteunderlaget i kommunerna. Vidare påverkas bidragsbeloppen av de kommunala utdebiteringssatserna. Det genomsnittliga skatteunderlaget (medelskattekraften) utgjorde för år 1966 ca 77 skattekronor (7 700 kr. beskattningsbar inkomst per invånare) och den genomsnittliga kommunala utdebiteringen för samma år 18: 29 kr. Till grund för beräkningarna av utgiftsutvecklingen under långtidsbudgetperioden ligger de inkomstantaganden, för vilka redogörs under avsnitt 6, och antagandet att medelutdebiteringen i landets kommuner höjs med 25 öre per år. Övriga faktorer som påverkar bidragsgivningen har förutsatts vara oförändrade. Med dessa utgångspunkter blir den genomsnittliga årliga ökningstakten under perioden drygt 8 %. Eftersom bidragen bygger på det senaste kända faktiska skatteunderlaget kommer inkomstutvecklingen under ett år att påverka skatteutjämningsbidragen först två år senare. Ökningen är således störst under de båda första budgetåren då skatteutjämningsbidragen stiger med 140 milj. kr. per år, under det att motsvarande siffror för de två därpå följande budgetåren utgör 100 resp. 80 milj. kr.

Bland övriga anslag inom denna utgiftsgrupp märks ersättningen till städerna för mistad tolag. Den tolagsersättning som tidigare har utgått till vissa städer är under avveckling i enlighet med beslut av 1964 års riksdag. Under budgetåret 1967/68 beräknas ca 29 milj. kr. bli utbetalade. Medelbehovet minskar sedan successivt under den period långtidsbudgeten omfattar för att vid slutet av denna uppgå till ca 2 milj. kr. Detta belopp utgör ersättning till Trelleborgs stad, för vilken avvecklingstiden bestämts till 20 år.

3.13. Övrigt

Under denna rubrik har sammanförts de utgifter som inte lämpligen kan föras till någon av de tidigare behandlade anslagsgrupperna. Där återfinns anslagen till statsdepartementen och riksdagen, överståthållarämbetet och länsstyrelserna, vissa utgifter för skatteväsendet, idrotts- och friluftsliv, kul-

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

Övrigt

(Milj. kr., fasta priser)

Genomsnitt­ An­ Anslagsförändring till Genomsnittlig procentuell slag lig procentuell förändring 1967/ 1968/ 1969/ 1970/ 1971/ förändring 1961/62— 68 69 70 71 72 1967/68— 1965/66 1971/72

+ 6,0 därav internationella ändamål + 19,1 446 + 80 + 98 + 117 + 143 + 18,7

turella ändamål, u-hjälp och andra internationella ändamål, statsskuldräntor samt en restpost, diverse. Inom övrigposten utgör som synes statsskuldräntorna knappt en tredjedel av de totala anslagen. Styrande anslag under den gångna perioden har emellertid varit grupperna internationella ändamål och riksstyrelsen. Internationella ändamål innefattar u-hjälpsanslagen och anslagen till internationell samverkan, bl. a. våra bidrag till Förenta Nationerna. Inom anslagsgruppen dominerar det internationella biståndet. Anslagen härför har i fasta priser ökat med ca 19 % årligen. För u-hjälpen har för den framförliggande perioden beräkningsmässigt antagits eu årlig ökning av samma relativa storleksordning som under senare budgetår. Denna trendframskrivning innebär att internationella ändamål kommer att styra anslagsgruppens utveckling även för den kommande perioden. Utgiftsgruppen riksstyrelsen omfattar anslagen till hov- och slottsstaterna, statsdepartementen — utom försvarsdepartementet — riksdagen och dess verk, vissa centrala ämbetsverk samt utrikesförvaltningen. Utvecklingstakten inom gruppen har beräknats gå ned kraftigt under prognosperioden. Av utgiftsökningen faller en betydande del på investeringar i fastigheter för departement och ämbetsverk samt för utrikesrepresentationen. Posten statsskuldräntor bestäms av statsskuldens utveckling och räntenivån. Statsskuldens minskning under 19G0-talets första hälft återspeglas i minskade ränteutgifter för gångna perioden. För kommande budgetår har statsskuldräntorna schablonmässigt beräknats utifrån en årlig ökning av statsskulden med 1 miljard kr. och en genomsnittsränta om 5 %. För kyrkliga och kulturella ändamål m. in., som även innefattar anslagen till naturvård samt idrotts- och friluftsliv, har ökningstakten under perioden 1961/62—1965/66 varit snabb. Det har i första hand varit anslagen till teaterverksamhet som har ökat. För perioden fram till 1971/72 föreligger inte några fastlagda planer. Utgifterna har antagits ligga på en hög nivå.

Bil. 8: Långtidsbudget 43

Viss stegring av utgiftsnivån kalkyleras för bl. a. naturvården samt stödet till idrotts- och friluftslivet.

I anslagsgruppen övrigt ingår även de statliga affärsverkens och bolagens in. fl. disposition av rörliga krediter hos riksgäldskontoret. Under budgetåret 1967/68 beräknas dispositionen av rörliga krediter öka med 100 milj. kr. För de följande budgetåren har schablonmässigt antagits att utlåningen i denna form kommer att uppgå till 50 milj. kr. per budgetår, vilket överensstämmer med trenden under 1960-talets första hälft.

3.14. Totala utgifter

I tabell 4 sammanfattas utgiftsutvecklingen för samtliga de anslagsgrupper, som närmare behandlats i det föregående. Enligt kalkylerna skulle ökningstakten för de totala statsutgifterna i fasta priser gå ned från 7,1 % per år under den förflutna jämförelseperioden till 2,5 % per år under den framförliggande perioden. Det bör dock uppmärksammas, att nära hälften av den sammantagna utgiftsökningen i absoluta tal under perioden hänför sig till det första året. Medan ökningstakten för de totala statsutgifterna i fasta priser uppgår till 4,9 % till det första budgetåret sker därefter dämpning av utgiftsstegringen till budgetåren 1969/70 och 1970/71 till resp. 1,6 och 1,3 %, varefter en uppgång noteras till prognosperiodens sista budgetår till 2,3 %. Denna ojämna stegringstakt är till stor del en konsekvens av de principer för utgiftsberäkningarna som används i långtidsbudgeten. Dessa innebär, att kalkylerna skall återge den utgiftsutveckling som krävs för att upprätthålla oförändrad ambitionsnivå inom den statliga verksamheten. De innebär vidare, att kostnaderna för vissa tidsbegränsade program bortfaller, då programmen utlöper. Det ligger i sakens natur att utgiftsökningarna till följd av de beslut som hittills har fattats av statsmakterna blir större under det första budgetåret i perioden än under de därpå följande. Utgifterna påverkas således i dämpande riktning av bortfallande program i synnerhet under budgetåren 1969/70 och 1970/71.

Bland de antaganden, som ligger till grund för beräkningen av statsinkomsternas utveckling, ingår att priserna stiger med 4,5 % under 1967, med 3,5 % under 1968 och därefter med 3 % per år. Prisökningar medför utgiftsökningar för statsverket framför allt i de fall där utgifternas storlek är knutna till förändringar i prisindex. Detta gäller framför allt försvarskostnaderna och folkpensionerna, där stegringar automatiskt medför ökade statsutgifter. Prisstegringar kan också antas medföra en ökning av omkostaderna i den statliga verksamheten. Då utgiftsberäkningarna i det föregående anger förändringarna i fasta priser har i tabell 4 lagts på de utgiftsökningar som kan beräknas tillkomma vid en prisuppgång med 3 % per år efter 1968. I de tidigare redovisade utgiftsförändringarna har inte heller

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

Tabell 4. Utgiftsutvecklingen 1967/68—1971/72

(Milj. kr.)

Genom- An- Anslagsförändring till Genom-

snittlig pro- slag snittlig pro-

centuell för- 1967/ 1968/ 1969/ 1970/ 1971/ centuell för-

ändring 68 69 70 71 72 ändring

1961/62— 1967/68—

1965/66 1971/72

Bil. 8: Långtidsbudget 45

4. Statsutgifternas realekonomiska utveckling

4.1. Inledning

Grupperingen i realekonomiska kategorier av statsutgifternas utveckling under de framförliggande budgetåren syftar till att ge underlag för en belysning av den samhällsekonomiska innebörden av de förutsedda utgiftsförändringarna. En realekonomisk analys är av värde då det gäller att bedöma både statsbudgetens verkningar på kort sikt och dess effekter på resursoch inkomstfördelningen i samhället.

Vid en realekonomisk analys av den statliga utgiftsutvecklingen är det i första hand av intresse att skilja mellan å ena sidan konsumtions- och investeringsutgifter, som innebär att staten direkt efterfrågar produktionsresurser, och å andra sidan sådana utgifter som påverkar det samhällsekonomiska skeendet genom sina effekter på de disponibla inkomsterna inom andra sektorer i ekonomin.

Till konsumtionsutgifterna hänförs utgifter för statlig produktion av tjänster inom sjuk- och socialvården, undervisningssektorn, rättsväsendet, försvaret etc. Ungefär 70 % av konsumtionsutgifterna utgörs av löner och pensioner. Återstoden består av omkostnader i den löpande verksamheten. Som investering räknas huvuddelen av investeringsanslagen på kapitalbudgeten samt vissa utgifter på driftbudgeten, främst vägbyggande och materielinköp.

Det bör understrykas att avgränsningen mellan investeringar och konsumtion från vissa synpunkter kan te sig schablonmässig eller rent av missvisande. Det kan sålunda med skäl hävdas, att stora delar av den statliga konsumtionen i viss mening utgör produktiva investeringar. Detta gäller inte minst statens utgifter för utbildning, forskning och tekniskt utvecklingsarbete, vilka har klar karaktär av investeringar. Hit skulle även kunna föras t. ex. utgifterna för arbetsmarknadspolitiken, vilken har till syfte att via en ökad rörlighet hos arbetskraften höja dess produktivitet.

I statens inkomstomfördelande politik spelar de direkta inkomstöverföringarna en central roll. Dessa syftar till en ökning av mottagarens köpkraft utan motprestation och utan att påverka dennes konsumtionsval. De viktigaste exemplen på dylika är folkpensioner, barnbidrag och studiebidrag. Skatteutjämningsbidragen till kommunerna kan också ses som en form av direkt inkomstöverföring.

Ett annat slag av transfereringsutgifter utgör indirekta inkomstöverföringar eller subventioner. Även dessa kommer mottagaren tillgodo utan motprestation, men endast om han inriktar sin efterfrågan på ett bestämt sätt. Som exempel på subventioner kan nämnas bostadssubventioner i form av bostadsrabatter och räntebidrag, lokaliseringsbidrag och bidrag till byggande av enskilda vägar. Till subventioner har vidare räknats bidrag till

46 Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1967

Tabell 5. Konsumtions- och investeringsutgifternas utveckling (Milj. kr., fasta priser)

Genomsnittlig An- Anslagsförändring till Genomsnittlig

procentuell slag procentuell

förändring 1967/ 1968/ 1969/ 1970/ 1971/ förändring

1961/62— 68 69 70 71 72 1967/68—

1965/66 1971/72

Bil. 8: Långtidsbudget 47

här erinras om att kalkylen i den senaste långtidsutredningen innebar en ökning av den statliga konsumtionens volym med i genomsnitt 4,3 % per år. Detta utrymme tas sålunda nästan helt i anspråk för att upprätthålla en oförändrad ambitionsnivå.

Även för investeringsutgifterna uppvisar kalkylerna i långtidsbudgeten en betydligt långsammare stegringstakt än under den förflutna perioden. Ökningen faller helt på budgetåren 1968/69 och 1969/70. Detta beror till eu del på att försvaret med början budgetåret 1968/69 beräknas få ta i anspråk de 350 milj. kr., med vilka reservationsmedelsbehållningarna enligt statsmakternas beslut skall öka under budgetåret 1966/67. Under perioden som helhet begränsas dock investeringsökningen inom totalförsvaret till mindre än en procent per år. Tunga poster i den statliga investeringsutvecklingen är vidare väganslagen och den fortgående utbyggnaden av universitet och högskolor. Investeringsbidragen till kommunerna väntas bli praktiskt taget oförändrade medan de däremot ökade kraftigt under jämförelseperioden. Denna dämpning är bl. a. en följd av att bidragen i samband med högertrafikreformen bortfaller under budgetåren 1968/69 och 1969/70.

4.3. Övriga realgrupper

Utgifternas utveckling inom andra realekonomiska kategorier än konsumtion och investeringar framgår av tabell 6.

Tabell 6. Utvecklingen av inkomst ii \ erföringur m. m.

(Milj. kr., fasta priser)

Genomsnittlig An- Anslagsförändring till Genomsnittlig

procentuell slag procentuell

förändring 1967/ 1968/ 1969/ 1970/ 1971/ förändring

1961/62— 68 69 70 71 72 1987/68—

1965/66 1971/72

Direkta inkomstöverföringar + 10,4 9 512 + 726 + 334 + 292 + 276 + 4,0 Skatteutjämningsbidrag + 6,4 1 269 + 132 + 132 + 92 + 76 + 7,6

Finansiella transaktioner

För direkta inkomstöverföringar till enskilda framkommer i tabell 6 en kraftig neddragning av tillväxttakten från 11 % per år till 3,4 % per år. Detta hänger samman med att enligt principerna för utgiftsberäkningarna i långtidsbudgeten anslagen till barnbidrag och folkpensioner uppräknats endast med hänsyn till de beräknade förändringarna i antalet bidragsberättigade, medan några standardförbättringar, förutom den av statsmakterna fastställda standardhöjningen av folkpensionerna år 1968, inte inräknats.

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

Under den förflutna perioden har däremot flera standardhöjningar för de nämnda grupperna genomförts. Skatteutjämningsbidraget till kommunerna har beräknats i enlighet med gällande bidragsregler och visar en högre ökningstakt än under jämförelseperioden. Subventionerna uppvisar en ganska kraftig nedgång under perioden. Detta beror främst på avvecklingen av räntebidragen i samband med omläggningen av bostadspolitiken. Vidare har — i enlighet med principerna för utgiftsberäkningen i långtidsbudgeten — några utgifter för lokaliseringsbidrag ej upptagits efter budgetåret 1969/70 då nu gällande beslut om lokaliseringsstöd utlöper. De framlagda förslagen på det jordbrukspolitiska området innebär också en minskning av subventionsutgifterna, främst genom reduceringen av det allmänna mjölkpristillägget. Utgifterna för finansiella transaktioner beräknas öka med 2,7 % per år. Utvecklingen påverkas av att anslaget till aktieteckning i den föreslagna investeringsbanken bortfaller budgetåret 1969/70 samt lokaliseringslånen och lånen till byggande av sjukhem senare under perioden. Effekterna härav motverkas dock av en beräknad kraftig ökning av de statliga bostadslånen.

5. Personalutvecklingen

5.1. Omfattningen av långtidsbudgetens personalredovisning Personalredovisningen omfattar i princip statlig verksamhet samt det statsunderstödda kommunala skolväsendet. Redovisningen begränsas inte till personal som avlönas från avlöningsanslag utan omfattar även anställda som avlönas från andra anslag. Sålunda inräknas forskare som avlönas med anslag från forskningsråden och personal sysselsatt i uppdragsverksamhet. Statliga bolag ingår inte i redovisningen. AB Atomenergis personal har dock inräknats, eftersom bolagets utgifter i stort sett bestrids genom anslag över budgeten. Personalredovisningen avser den personalorganisation som myndigheterna beräknas ha enligt anvisade anslag. Således ingår även vakanta tjänster. Redovisningen sker i årstjänster. I förekommande fall har deltidsanställd personal omräknats till årstjänster. Den valda redovisningsmetoden innebär att de anspråk som de statliga myndigheterna och skolväsendet kommer alt ställa på arbetsmarknaden under budgetåren 1968/69—1971/72 underskattas på olika sätt. Dels tillkommer den efterfrågan som följer av att ett betydande antal tjänster kommer att vara vakanta budgetåret 1967/ 68. Dels föreligger behov av personal för vikariatstjänstgöring. Inte heller innefattar materialet fullständig kompensation för arbetstidsförkortningen. Slutligen bör beaktas att vissa tjänster, framför allt på undervisningsområdet, innehas av personer utan föreskriven kompetens.

Bil. 8: Långtidsbudget 49

Under budgetåren 1963/64—1968/69 påverkas den statliga sektorns omfattning av ett antal huvudmannaskapsreformer. Den 1 juli 1963 övergick huvudmannaskapet för provinsialläkarväsendet till landstingen. Den 1 januari 1965 övergick huvudmannaskapet för rådhusrätterna samt för polis-, åklagar- och exekutionsväsendet från kommunerna till staten. Fr. o. m. budgetåret 1966/67 kommunaliserades de statliga gymnasierna. Den 1 januari 1967 övertog staten de kommunala uppbördsverken. Vid samma tidpunkt övertogs den psykiatriska sjukvården av landstingen. Serafimerlasarettet övertas den 1 juli 1968 av Stockholms stad. De nivåförändringar i totalantalet i personalredovisningen upptagna tjänster, som följer huvudmannaskapsför än dringar mellan stat och kommun, ingår inte som sådana i de redovisade förändringssiffrorna. Härigenom får man en mer rättvisande bild av de reala förändringarna i statens efterfrågan på arbetskraft.

5.2. Långtidsbudgetens personalkalkyl

I tabell 7 anges den personalutveckling som följer av antagandet om en oförändrad ambitionsnivå inom den statliga sektorn. En uppdelning har skett på de ändamålsgrupper som är personalmässigt styrande.

Tabell 7. Personalutvecklingen 1963/64—1971/72

Ändamål Genomsnitt­ Föränd­ Totalt Förändring från föregående budgetår

lig årlig för­ ring till 1967/68 till

ändring

1963/64— 1968/69 1969/70 1970/71 1971/72

1966/67

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

1965/66 uppgick endast till ett hundratal. Budgetåret 1966/67 minskade personalen med ca 300. Budgetåret 1967/68 beräknas en ytterligare minskning ske med samma antal. I väsentlig utsträckning kan omsvängningen förklaras av utvecklingen vid försvarets verkstäder, främst flygvapnets. En tidigare registrerad årlig personalökning har nu förbytts i oförändrat eller minskande personalantal. Utvecklingen under de nästkommande fyra budgetåren påverkas främst av förändringar inom flygvapnet. Den nu förutsedda omstruktureringen av flygvapnet och därmed sammanhängande minskning av antalet flygande divisioner beräknas således medföra en minskning av personalen med ca 400 till budgetåret 1968/69 och ca 900 till budgetåret 1969/70. Vissa personalökningar har beräknats för det fortsatta genomförandet av det nya värnpliktssystemet. Det bör i sammanhanget erinras om, att det inom försvaret alltjämt föreligger en betydande otillfredsställd efterfrågan på personal. Antalet vakanser kan uppskattas till i runt tal 4 000 personer.

Utbildning och forskning (exklusive skolväsendet) domineras personalmässigt av universiteten och högskolorna, som svarar för ungefär 2/3 av det totala antalet anställda inom denna ändamålsgrupp och för 70 % av personalökningen. Resten av gruppen avser huvudsakligen forskningsråden.

Skolväsendet är den personalmässigt största av ändamålsgrupperna och får därmed stor betydelse för den totala personalutvecklingen. Den kraftiga uppbromsningen i ökningstalet till budgetåret 1967/68 beror till stor del på vidtagna åtgärder för att inom ramen för gällande bestämmelser öka den genomsnittliga klasstorleken. Vidare har befolkningsutvecklingen medfört en långsammare ökning av antalet skolpliktiga barn. Under perioden fram till 1971/72 svarar fackskolan för den största delen av personalökningen. Elevantalet ökar i denna skolform under hela perioden och personalen beräknas därför expandera med ca 400 per år. Den höga ökningssiffran till 1969/70 för denna ändamålsgrupp förklaras huvudsakligen av en personalökning vid gymnasiet. Då tillkommer nämligen för första gången en fjärde årskurs vid den tekniska grenen. Inom grundskolan kan man genom den nämnda ökningen av antalet elever per klass utnyttja de befintliga lärarresurserna bättre. Totalt räknar man med att behovet av lärare blir mellan 3 000 och 4 000 heltidstjänster lägre år 1970/71 än det skulle blivit enligt tidigare beräkningar. Detta medför en motsvarande reducering av den rådande bristen på lärare med föreskriven utbildning.

Inom rättsväsendet har personalökningen varit betydande under de senaste budgetåren. Även den förväntade framtida ökningen är kraftig. Den personalmässigt största verksamhetsgrenen inom denna ändamålsgrupp är polisen, som svarar för ca 2/3 av det totala antalet tjänster inom gruppen och som uppvisar en snabb expansion. Budgetåret 1967/68 inrättas närmare 300 nya tjänster. Samtidigt minskar dock antalet aspiranter kraftigt varför en nettominskning med inemot 200 kan registreras vid polisväsen­

Bil. 8: Långtidsbudget 51

det detta budgetår. Den framtida ökningen vid oförändrad ambitionsnivå blir något långsammare än under de tidigare budgetåren. Den fortgående utbyggnaden av kriminalvården och personalförstärkningen vid domstolarna är de två vid sidan av polisen största posterna. I samband med den nya hyreslagstiftningens ikraftträdande den 1 januari 1969 kommer de nuvarande kommunala hyresnämndernas verksamhet att övertas av statliga hyresnämnder. Personalbehovet vid dessa beräknas ungefär motsvara den personal, som nu är verksam i de kommunala nämnderna. Enligt ovan redovisade principer har denna ökning av den statliga personalen inte medtagits i tabell 7.

Styrande inom arbetsmarknadspolitiken är arbetsförmedlingarna och omskolningsverksamheten. Dessa båda områden svarar för huvuddelen av personalökningarna både för tiden fram till 1967/68 och för de framförliggande budgetåren.

Under jämförelseperioden har inom hälso-, sjuk- och socialvården den dominerande verksamhetsgrenen varit den psykiatriska sjukvården, som svarar för hälften av den redovisade personalökningen. Den psykiatriska sjukvården överfördes till landstingen den 1 januari 1967, varför uppgifter om personalen på detta område under budgetåren 1967/68—1971/72 inte ingår i materialet. Ändamålsgruppens ökning under prognosperioden beror till stor del på fortsatt utbyggnad av undervisningssjukhusen samt viss personalförstärkning vid ungdomsvårdsskolorna och statens bakteriologiska laboratorium.

Kommunikationsväsendets i personalhänseende viktigaste område utanför affärsverken är vägväsendet. Minskningen till budgetåret 1967/68 sammanhänger delvis med att medelsanvisningen till vägbyggande ligger på oförändrad nivå, vilket i förening med produktivitetsökningen förväntas leda till ett minskat ianspråktagande av personal. Även under den framförliggande perioden förutses, vid oförändrad ambitionsnivå, vissa personalminskningar. Bl. a. bedrivs f. n. försöksverksamhet med en ny organisation för vägunderhållet.

Även inom sjöfarten förutses personalminskningar. Bl. a. medför den nya lotsorganisationen vissa rationaliseringsvinster.

Länsstyrelserna får successivt ökade arbetsuppgifter i samband med befolkningstillväxten och urbaniseringsprocessen. För att motverka det ökande personalbehovet införs automatisk databehandling för bl. a. folkbokföring och skatteuppbörd. Utredning pågår även om möjligheten att använda ADB inom exekutionsväsendet. Bakom landsstatens och fögderiväsendets personalutveckling ligger således dels en betydande minskning til! följd av datareformen, netto uppskattningsvis ca 1 000 personer, dels en uppräkning av landsstatens och fögderiernas personal i övrigt i anslutning till svällande arbetsvolym.

Personalredovisningens grupp övrigt omfattar bl. a. riksstyrelsen, nä­

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

ringars främjande, allmänna kultur- och bildningsändamål samt diverse myndigheter såsom SIDA, riksförsäkringsverket, byggnadsstyrelsen, statistiska centralbyrån, tullverket och länsbostadsnämnderna. För den framförliggande perioden har personalökningar beräknats för bl. a. SIDA och statistiska centralbyrån. Sammanfattningsvis uppvisar budgetåret 1967/68 en väsentligt lägre ökningstakt, ca 1 200 tjänster, än genomsnittet under de närmast föregående budgetåren, 6 600 tjänster. Det bör härvid understrykas att grundmaterialet för personalredovisningen är behäftat med vissa brister. Det är därför troligt att personalökningen till 1967/68 underskattats. Utan tvivel torde dock personalökningen reellt ha dämpats som en följd av den kraftiga åtstramningen av statens utgifter som 1967 års statsverksproposition innebär. Som framgår av tabell 7 är ökningstalen till 1967/68 mycket låga för samtliga ändamålsgrupper. För skolväsendet och rättsväsendet ligger exempelvis förändringen till budgetåret 1967/68 2 000 resp. 750 tjänster under genomsnittstalen för perioden 1963/64—1966/67. Under de två följande budgetåren förutses, vid oförändrad ambitionsnivå, en dämpad personalökning uppgående till ca 1 300 resp. 1 800 tjänster. För periodens senare del beräknas uppgången till ca 2 800. Det nivålyft på 1 000 tjänster, som redovisas till år 1970/71 beror bl. a. på en omsvängning inom försvaret från en personalminskning på drygt 900 tjänster till en viss personalökning. I beräkningarna har hänsyn tagits till vissa rationaliseringsåtgärder. Effekten av dessa är dock svårbedömbar. Inom skolväsendet, som svarar för 1/3 av den totalt redovisade personalen, är de låga ökningstalen beroende av att man kan realisera den eftersträvade begränsningen av antalet klasser i grundskolan. För vägväsendet har produktivitetsökningar förväntats leda till personalminskningar. Vidare har datareformen inom uppbördsväsendet och folkbokföringen beräknats ge betydande personalbesparingar.

5.3. De statliga affärsverken

Med hänsyn till att de statliga affärsverkens driftutgifter inte ingår i den sedvanliga budgetbehandlingen har i stort sett verkens egna bedömningar infogats i långtidsbudgeten. Här kan alltså i vissa fall ingå ökningar utöver oförändrad ambitionsnivå. Postverket förutser ett fortsatt stigande personalbehov, om än i avsaktande takt. I syfte att minska behovet av personaltillskott arbetar postverket med ett program som bl. a. innefattar omfattande investeringar. Televerket har en stigande trafikvolym. Genom stora investeringar, framför allt automatisering av telefontrafiken, har personalökningen hittills kunnat begränsas. Under budgetåren 1967/68—1971/72 förutses dock en något snabbare personalökning.

Bil. 8: Långtidsbudget 53

Tabell 8. Personalutvecklingen vid de statliga affärsverken 1963/64—1971/72

Ändamål Genomsnittlig Föränd­ Totalt Förändring från föregående

årlig förändring ring till 1967/68 budgetår till 1963/64—- 1967/68

1966/67 1968/69 1969/70 1970/71 1971/72 Försvarets fabriks­

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

tala produktionens utveckling, varvid även arbetstidsförkortningen beaktats. Därutöver bär en viss prisstegring förutsatts. Denna har antagits bli 4,5 % under år 1967, 3,5 % under år 1968 och därefter 3 % per år under följande år. De lönesummeförändringar, på vilka inkomstkalkylerna baseras, framgår av tabell 9.

Tabell 9. Lönesummans utveckling 1967—1972

(Procentuell förändring)

1967 1968 1969 1970 1971 1972

+ 9 + 8 + 6 + 7 + 7 + 7

Den antagna utvecklingen av lönesumman ligger till grund för beräkningarna av inkomsterna på inkomstskattetiteln och förutsätts ge upphov till en motsvarande utveckling av den konsumtion som är belagd med allmän varuskatt. Övriga inkomster har framskrivits trendmässigt. De beräknade förändringarna i statsinkomsterna under de angivna förutsättningarna framgår av tabell 10.

Tabell 10. Statsinkomsternas utveckling 1967/68—1971/72

(Milj. kr.)

1967/68 Förändring till

1968/69 1969/70 1970/71 1971/ 72

Summa 34 656 + 1930 + 2 880 + 3130 + 3 600

Enligt denna kalkyl skulle ökningen i de totala statsinkomsterna avta från inemot 2,9 miljarder kr. under budgetåret 1967/68 till knappt 2 miljarder kr. under budgetåret 1968/69. Den snabbare ökningen 1967/68 kan återföras på de av årets riksdag beslutade skattepolitiska åtgärderna. Därtill kommer, att inkomstskatten påverkas av den antagna nedgången i lönesummans tillväxttakt.

Inkomstskattetitelns utveckling bestäms av nettot mellan statens bruttouppbörd av främst preliminär A- och B-skatt och vissa utgifter, i första hand utbetalningar av kommunalskattemedel. Ökningen av nettot på inkomstskattetiteln beräknas avta från en miljard kr. under budgetåret 1967/ 68 till 900 milj. kr. under budgetåret 1968/69. Orsakerna härtill är flera. Ökningstakten för uppbörden av preliminär A-skatt väntas successivt sjunka t. o. m. budgetåret 1969/70 till följd av den antagna avsaktningen i skatteunderlagets tillväxttakt. Vidare beräknas uppbörden av B-skatt i absoluta

Bil. 8: Långtidsbudget 55

tal sjunka något mellan budgetåren 1967/68 och 1968/69 beroende på en relativt kraftig inkomstminskning för aktiebolagen mellan taxeringarna 1966 och 1967. Slutligen förutses inbetalningarna av kvarstående skatt bli lägre våren 1969 än våren 1968. Effekterna av dessa omständigheter motvägs dock av att ökningstakten för utbetalningarna av kommunalskattemedel avtar. Detta sammanhänger dels med att skatteunderlaget stiger långsammare än tidigare, dels med att den kommunala utdebiteringen år 1967 höjdes väsentligt mindre än år 1966 och fr. o. m. 1968 antas stiga med endast 0,25 kr. per skattekrona, vilket är betydligt mindre än under de närmast föregående åren.

Budgetåret 1969/70 sker en kraftig stegring i inkomstskattetitelns tillväxttakt. Denna kan väsentligen återföras på ett antagande att bolagsinkomsterna, efter nedgången budgetåret 1968/69, åter skulle stiga trendmässigt samt på ökande kvarskatteinbetalningar. För budgetåren 1970/71 och 1971/72 sker en ytterligare stegring huvudsakligen beroende på ökande inbetalningar av A-skatt.

Inkomsterna av den allmänna varuskatten beräknas som nämnts öka i takt med lönesummans nominella tillväxt. Bland större inkomstposter under övriga inkomster kan nämnas att inkomsterna av bensin- och brännoljeskatten beräknas öka med 100 milj. kr. per år, av tobaksskatten med 50 milj. kr. per år, av skatten på sprit med 50 milj. kr. per år och av energiskatten med 50 milj. kr. per år.

I jämförande syfte har en beräkning också gjorts av statsinkomsternas sannolika utveckling under förutsättning att prisnivån förblir oförändrad efter 1968. Denna kalkyl redovisas i tabell 11.

Tabell 11. Statsinkomsternas utveckling 1967/68—1971/72 vid prisstabilitet fr. o. m. 1968 (Milj. kr.)

1967/68 Förändring till

1968/69 1969/70 1970/71 1971/72

Summa 34 656 + 1530 + 1580 + 2 230 + 2 750

Enligt denna beräkning blir avsaktningen i de totala inkomsternas stegringstakt mellan budgetåren 1967/68 och 1968/69 mera markant och tillväxten under de följande budgetåren långsammare än enligt den ovan redovisade huvudkalkylen.

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

7. Sammanfattning

I långtidsbudgeten redovisas den statsfinansiella utvecklingen under den kommande femårsperioden. Till grund för kalkylerna ligger en viktig förutsättning: långtidsbudgeten omfattar endast de resurser som fordras för att upprätthålla oförändrad ambitionsnivå inom den statliga sektorn. Långtidsbudgeten utgör alltså inte någon prognos över den statsfinansiella utvecklingen. Långtidsbudgetens syfte är heller inte att söka förutsäga vilka ytterligare utgifter som kan bli aktuella genom beslut om nya åtaganden och reformer. Genom att visa vilka resurser som redan är intecknade, utgör långtidsbudgeten däremot ett underlag vid utformningen av finanspolitiken.

I fjolårets långtidsbudget förutsågs en kraftig budgetförsvagning mellan budgetåren 1966/67 och 1967/68. Budgetunderskottet beräknades sålunda stiga från 0,8 miljarder kr. till 2,4 miljarder kr. Ett budgetunderskott av samma storleksordning förutsågs även för budgetåret 1968/69. Eu sådan statsfinansiell utveckling bedömdes i fjolårets reviderade finansplan inte möjlig att förena med en balanserad ekonomisk utveckling. Kungl. Maj :t föreskrev därför att myndigheterna måste ompröva sina utgiftsprogram i restriktiv riktning.

I årets finansplan kunde konstateras att åtstramningen av statens utgifter i den nya budgeten förts med den styrka som varit möjlig, såvida inte tidigare fattade riksdagsbeslut på centrala områden skulle rivas upp. Samtidigt skärptes beskattningen. Härigenom bär, trots reformer bl. a. på näringspolitikens område, den i långtidsbudgeten förutsedda budgetförsvagningen kunnat undvikas. Dessutom har ökningen av statens reala resursanspråk dämpats påtagligt jämfört med tidigare budgetår.

Vid analysen av årets långtidsbudget är det av flera skäl naturligt att i första hand fästa sig vid utvecklingen till budgetåret 1968/69. För detta budgetår bygger inkomstberäkningen, bl. a. genom treårsavtalet mellan arbetsmarknadens parter, på ett relativt tillförlitligt underlag. På utgiftssidan gäller att tidsbegränsade program i allmänhet ej löpt ut. Även efterfrågeutvecklingen kan för det första budgetåret bedömas med mindre grad av osäkerhet. Slutligen avser myndigheternas nu redan påbörjade arbete med anslagsframställningarna budgetåret 1968/69. Det är av särskild vikt att kunna ange den allmänna ram inom vilken dessa kommer att bedömas.

Även årets långtidsbudget pekar mot ett ansträngt läge för det första budgetåret i beräkningsperioden. Redan ett genomförande av fattade beslut och gjorda åtaganden, kommer — vid oförändrad politik i övrigt — att leda till ett budgetunderskott av storleksordningen 2 miljarder kr. budgetåret 1968/69. Detta innebär en statsfinansiell försämring med omkring 400 milj. kr. från budgetåret 1967/68. Denna utveckling redovisas i tabell 12.

Bil. 8: Långtidsbudget 57

Tabell 12. Budgetsaldots utveckling 1967/68—1968/69

1967/68 1967/68 1968/69 Enl. Förändr. till Stvprop. Ny beräk­ långtidsbud­ 1968/69 från

ning getens kal­ ny ber.

kyl 1967/68

58 Knngl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

Tabell 14. Utvecklingen av de statliga konsumtions- oah investeringsutgifteraa 1967/68—1968/69

1968/69 Förändring från 1967/68

milj. kr.

milj. kr. %

Summa 22 150 + 860 + 4,0

I tabell 14 redovisas den volymmässiga förändringen av statens utgifter för konsumtion och investeringar.

Volymökningen för statens konsumtionsutgifter anges där till 3,7 %. För direkt statlig konsumtion, exklusive driftbidrag till kommuner etc., är ökningstakten något högre, drygt 4 %. Samtidigt uppvisar personalredovisningen en markant låg ökningstakt i antalet befattningar, något mindre än 1 %. Den skiljaktiga ökningstakten för konsumtionsutgifter och personal är intressant, då den avviker från en tidigare år observerad i huvudsak parallell utveckling. Den nya trenden torde kunna återföras dels på brister i mättekniken, dels på vissa andra faktorer.

En sådan faktor som påverkar relationen mellan konsumtionsutgifternas och personalstaternas ökningstakt är vakansläget. Den vid flygvapnet beräknade personalminskningen budgetåret 1968/69 med ca 5 % får ingen egentlig budgetmässig effekt eftersom den friställda personalen i huvudsak torde komma att användas för att fylla befintliga vakanser.

I samband med rationaliseringar ökar kapitalintensiteten i myndigheternas produktion av tjänster ofta väsentligt. Den produktivitetsökning som samtidigt äger rum tar sig uttryck i att kvaliteten på myndighetens produktion böjs betydligt. Situationen kan illustreras med uppbördsväsendet och folkbokföringen. I samband med införandet av ADB stiger driftutgifterna totalt med 1 % under det att personalen minskar med 4 %. Samtidigt stiger kvaliteten — i form av den snabbhet med vilken skattemedel kan debiteras, inbetalningar bokföras och indrivningsmålen överlämnas till exekutionsväsendet m. m. — på de tjänster som utförs inom uppbördsväsendet.

En tredje faktor som medverkar till att förklara diskrepansen i ökningstakten för löneutgifter å ena sidan och omkostnader å den andra är av beräkningstekniskt slag. En del av de utgifter som bestrids från omkostnadsanslagen har nämligen karaktären av investeringar. De omkostnadsutgifter som är av egentlig konsumtionskaraktär utvecklar sig således mera parallellt med löneutgifterna än de totala omkostnadsanslagen.

Som eu bakgrund till de redovisade uppgifterna, utvecklingen av konsumtions- och investeringsutgifterna, bör erinras om vad som anfördes i långtidsutredningen om det ekonomiska resursutrymmet under andra hälften av 1960-talet. Bruttonationalprodukten beräknades stiga med i genom­

Bil. 8: Långtidsbudget 59

snitt 4,2 % per år under perioden 1965—1970. Med hänsyn till arbetstidsförkortningens periodisering innebar detta en uppgång med 4,8 % under åren 1966 och 1970 och med 3,8 % under åren 1967—1969. Inom ramen för denna produktionsökning angavs det möjliga utrymmet för ökning av statlig konsumtion till i genomsnitt 4,3 % per år och av de totala bruttoinvesteringarna med i genomsnitt 4,7 % per år.

Bruttonationalproduktens ökning 1966 begränsades till 2,6 %. Den faktiska ökningen understeg därmed inte oväsentligt långtidsutredningens beräkningar. För år 1967 förutses en produktionsökning med 3,5 %, vilket något understiger långtidsutredningens kalkyl. Genomsnittet för de bägge åren 1966 och 1967 blir en årlig öknig av bruttonationalprodukten på 3,0 mot 4,3 % enligt långtidsutredningens beräkningsunderlag. Däremot har ökningstakten för den offentliga konsumtionen, inkl. den statliga, under 1966 inte oväsentligt överstigit långtidsutredningens kalkyl. Årets budgetförslag avseende 1967/68 innebär visserligen en dämpning av ökningstakten i den statliga konsumtionen, men det bör beaktas att arbetstidsförkortningen leder till en relativt lägre resurstillväxt åren 1967—1969.

Långtidsbudgetens kalkyler innebär att redan vid oförändrad ambitionsnivå skulle de statliga konsumtionsutgifterna stiga med ca 3,7 % och investeringsutgifterna med 4,7 %. Tillsammans skulle dessa utgifter stiga med 4,0 %, vilket i huvudsak upptar det enligt långtidsutredningens antaganden reala utrymmet för statliga konsumtions- och investeringsutgifter, som ju dock förutsatte eu liögre tillväxttakt för bruttonationalprodukten.

För de senare åren i den period som långtidsbudgeten omfattar, visar beräkningarna på en successiv förbättring av den statsfinansiella situationen. Statsinkomsterna sknlle nämligen som en följd av de gjorda antagandena stiga relativt snabbt, samtidigt som statsutgifternas ökningstakt — även det som en följd av de gjorda antagandena — bromsas upp. Den snabba stegringen av statsinkomsterna sammanhänger dock i stor utsträckning med antagandena om en återgång till den högre aktivitetsnivå, som kan sägas ha varit normal för 1960-talets första hälft men som bromsats under de senaste åren. Därmed blir förbättringen av budgetsaldot delvis ett uttryck för den skärpning av budgetpolitiken som bör sammanfalla med en dylik konjunkturutveckling.

Kalkylerna över statsutgifternas utveckling omfattar, såsom tidigare understrukits, endast de resurser som erfordras för att fullfölja av statsmakterna beslutade utgiftsprogram. Av den använda metodiken följer att en stor del av utgiftsökningarna koncentreras till de första åren i perioden. Av stor betydelse vid bedömningen av utgiftsutvecklingen i långtidsbudgeten är vidare de utgiftsprogram som tidsbegränsats av statsmakterna. Denna tidsbegränsning är av två slag: dels program som enligt fattade beslut endast löper på viss tid, dels program för vilka utgifterna stiger under en begränsad tid, och som därefter förutsatts ligga kvar på den uppnådda nivån. Exempel

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

Diagram 1. Alternativa utvecklingstendenser för statsutgifterna budgetåren 1967/68—1971/72

1967/68 1968/69 1969/70 1970/71 1971/72

" ' = statsinkomsternas utveckling enligt långtidsbudgeten

“ —— - = statsutgifternas utveckling enligt långtidsbudgeten

----------- = statsutgifternas utveckling om ökningstakten 1967/68-1968/69 bibehålls

—" = statsutgifternas utveckling om ökningstakten blir densamma som 1961/62-1965/66

på tidsbegränsade utgiftsprogram av det första slaget är lokaliseringspolitiken, oljelagringsprogrammet, övergången till högertrafik, bostadsförbättringsprogrammet och programmet för utbyggnaden av sjukhem för långtidssjuka. Alla dessa tidsbegränsade program — som budgetåret 1967/68 sammanlagt svarar för utgifter till ett belopp av drygt 1,2 miljarder kr. — har i kalkylerna förutsatts upphöra under perioden. Självfallet är ett sådant generellt antagande inte realistiskt. För vissa program kan redan nu förutses en förlängning i någon form. Sålunda har i propositionen om investeringsbanken deklarerats, att totalramen för lokaliseringslån behöver utvidgas.

Folkpensionerna är ett exempel på ett program, för vilket utgifterna enligt statsmakternas beslut skall stiga under en viss period. I enlighet härmed har i långtidsbudgeten den fortgående höjningen av folkpensionernas belopp i fasta priser beräkningsmässigt antagits upphöra i och med att standardhöjningen år 1968 genomförts. En utredning pågår emellertid om folkpensionernas nivå efter 1968, varför även i detta fall långtidsbudgetens beräkningar kan antas underskatta utgiftstrycket. Detsamma gäller på familj epolitikens område där utgångspunkten för beräkningarna varit de nu gällande bestämmelserna på bidragsgivningens och skattepolitikens områden men där en familjepolitisk reform utsagts skola ske.

Den slutsats som kan dras av dessa resonemang är att långtidsbudgetens siffror — okritiskt bedömda — ger en alltför optimistisk bild av det tillgängliga statsfinansielia »utrymmet» för åren framöver. För att illustrera

Bil. 8: Långtidsbudget 61

Diagram 2. Alternativa utvecklingstendenser för totala statliga utgifter för konsumtion och investering budgetåren 1967/68—1971/72

130 -

1967/68 1968/69 1969/70 1970/71 1971/72

' = Bruttonationalprodukt

■ — » = Totala statliga utgifter för konsumtion och investering enligt långtidsbudgeten

— — — = Totala statliga utgifter för konsumtion och investering om ökningstakten 1967/68-1968/69 bibehålls

- - —— •• = Totala statliga utgifter för konsumtion och investering om ökningstakten blir densamma som 1961/62-1965/66

detta har vissa alternativa beräkningar utförts, som redovisas i diagramform.

I diagram 1 redovisas inkomst- och utgiftsutvecklingen såsom de beräknats i långtidsbudgeten. Härutöver har inlagts två alternativ för utgiftsutvecklingen. Det ena förutsätter att utgifterna under hela perioden stiger i samma takt som mellan budgetåren 1967/68 och 1968/69. Det andra förutsätter att utgifterna ökar i samma takt, räknat i fasta priser, som under 1960-talets första hälft. För båda alternativen gäller att utgiftskurvorna under hela perioden ligger över inkomstkurvan. Innebörden härav är att relativt betydande budgetunderskott skulle uppstå. Diagrammet illustrerar nödvändigheten av att betrakta långtidsbudgetens beräkningar för de senare åren i perioden som en i hög grad ofullständig prognos för utgiftsutvecklingen.

En liknande kalkyl har även utförts beträffande statens utgifter för konsumtion och investeringar (diagram 2). Härav framgår att långtidsbudgetens utgiftsberäkning innebär att staten skulle ta i anspråk en ökad andel av de reala resurserna under de två första budgetåren för att därefter minska sin andel. Det lägre alternativet innebär en tämligen långsamt växande statlig

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

andel av de totala resurserna under hela perioden. Det högre alternativet innebär däremot ett snabbt växande ianspråktagande av övriga sektorers andel i resurstillväxten. För båda dessa alternativ gäller, att det inte torde vara möjligt att realisera dem utan ekonomisk-politiska åtgärder för att genom begränsning av andra sektorers tillväxt skapa ett tillräckligt resursutrymme för expansionen av de statliga aktiviteterna.

Bil. 8: Långtidsbudget 63

64 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1967

Bil. 8: Långtidsbudget

Tabell- och diagramförteckning

Innehållsförteckning

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967 1

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1967

2 : Specifikation av anslagsförändringar i förhållande till statsverksBilaga 5 propositionen för budgetåret 1967/68 : Förslag till investeringsplan och investeringsstater för budgetåret Bilaga 6 1967/68 Bilaga 7 : Reviderad nationalbudget för ar 1967 Bilaga 8i: Långtidsbudget för perioden 1967/68—1971/72

MARCUS BOKTR. STHLM 1967 670323