med förslag till förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648), m. m.

Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1967 1

Nr 52

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förord­

ning om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648), m. m.; given Stockholms slott

den 3 mars 1967.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över lcommunikationsärenden för denna dag, inhämta riksdagens yttrande över härvid fogade förslag till

1) förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648),

2) förordning om ändring i förordningen den 25 oktober 1940 (nr 910) angående yrkesmässig automobiltrafik in. m.,

3) förordning angående ändring i förordningen den 5 maj 1960 (nr 134) om mopeder,

4) förordning angående ändring i förordningen den 10 juni 1949 (nr 341) om explosiva varor.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

BERTIL

Olof Palme

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i regleringen av arbetstid för vägtrafiken i syfte att främja trafiksäkerheten. Reglerna föreslås bli tillämpliga på företag som driver förvärvsverksamhet, i vilken personer eller gods befordras med motordrivet fordon, och således inte som nu bara i yrkesmässig trafik. Med arbetstid förstås enligt förslaget inte endast tid som har samband med körning utan även annan tid under vilken förare efter föreskriven vilotid utför arbete i företaget före körning. Med vilotid förstås tid under vilken förare inte arbetar i företaget. Det föreslås att arbetstiden under tjugofyra timmar i följd efter föreskriven vilotid inte skall få överskrida elva timmar. Förare skall inte heller få arbeta mer än sex timmar i följd utan rast om minst trettio minuter. Vilotiden skall enligt förslaget vara minst tio timmar under eu tjugofyratimmar speriod. Undantag från dessa regler föreslås för vissa fall.

Vidare föreslås att tillsynen över efterlevnaden av reglerna om arbetstid och vilotid skall ske i anslutning till den inspektionsverksamhet som yrkesinspektionen redan bedriver enligt arbetarskyddslagstiftningen samt genom polisens försorg.

Bestämmelserna skall enligt förslaget träda i kraft den 1 januari 1968.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 52

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

1) Förslag

till

Förordning

om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648)

Härigenom förordnas, dels att i 1 § 9 mom., 10 § 6 mom., 12 § 2 och 4 mom., 13 § 4 inom., 24 a §, 27 § 4 mom., 29 § 4 inom., 37 § 2 mom. samt 57 § 2 mom. vägtrafikförordningen den 28 september 19511 ordet »bilinspektör» skall ersättas med orden »trafikinspektör, bilinspektör», dels att 1 23 §, 31 § 1 och 2 mom., 65 § 7 mom. samt 74 § förordningen2 ordet »bilinspektör» eller form av detta ord skall ersättas med orden »trafikinspektör eller bilinspektör» eller motsvarande former därav, dels att i 24 § 1 mom., 30 §, 36 § 6 och 7 mom. samt 66 § 1 mom. förordningen3 ordet »körskola» skall utbytas mot ordet »trafikskola», dels att i 45 § 7 mom. och 49 § 2 mom. förordningen4 orden »väg- och vattenbyggnadsstyrelsen» skall utbytas mot orden »statens trafiksäkerhetsverk», dels att i 61 § 1 mom. och 63 § 1 mom. förordningen5 orden »väg- och vattenbyggnadsstyrelsen» skall utbytas mot orden »statens vägverk», dels att 3 § 6 inom., 23 a §, rubriken omedelbart före 36 §, 36 § 1—5, 8 och 9 mom., 40 § 2 mom., 61 § 3 mom., 62 § 1 och 2 mom. samt 66 § 2 mom., förordningen6 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges, dels att till 1 § förordningen skall fogas ett nytt moment, 12 mom., med nedan angiven lydelse, dels att i avdelning III förordningen skall, närmast efter rubriken »2 kap. Särskilda bestämmelser om förare av vissa motordrivna fordon», införas en ny rubrik, »Arbetstid och vilotid», samt två nya paragrafer, 28 a § och 28 b §, med nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lijdelse) (Föreslagen lydelse)

1 §•

12 mom. I denna förordning

förstås med

arbetstid: tid under vilken

förare vid tjänstgöring i företag som avses i 28 a §

a) för motordrivet fordon,

b) utför arbete med fordonets

skötsel eller med på- eller avlast-

1 Senaste lydelse av 1 § 9 mom., 10 § 6 mom., 12 § 2 och 4 mom., 13 § 4 mom., 24 a §, 27 § 4 mom., 29 § 4 mom., 37 § 2 mom. samt 57 § 2 mom. se 1964: 420.

2 Senaste lydelse av 23 §, 31 § 1 och 2 mom., 65 § 7 mom. samt 74 § se 1964:420.

3 Senaste lydelse av 24 § 1 mom. se 1964:420 samt av 30 § 1 mom. och 36 § 7 mom. se 1958:222.

4 Senaste lydelse av 45 § 7 mom. och 49 § 2 mom. se 1966: 561. 5 Senaste lydelse av 61 § 1 mom. se 1966: 561 och av 63 § 1 mom. se 1964: 732.

« Senaste lydelse av 3 § 6 mom., 23 a §, 36 § 1, 3, 4 och 8 mom. samt 40 § 2 mom. se 1964:420, av 61 § 3 mom. samt 62 § 1 och 2 mom. se 1964:732 samt av 66 § 2 mom. se 1966: 390.

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967 3

ning av gods som befordras med for­

c) efter sådan vilotid som före-

skrives i 28 a § antingen utför an­

nat arbete före färd med fordonet

eller medföljer vid sådan färd;

vilotid: annan tid än

a) arbetstid,

b) tid under vilken föraren i öv­

rigt utför arbete i företaget.

I arbetstid inräknas rast som un­

derstiger trettio minuter och längre

rast under vilken föraren ej får läm­

na fordonet eller arbetsstället.

6 m o m. På buss, som är byggd 6 mom. På buss, som är byggd för befordran av flera än 30 perso­ för befordran av flera än 30 personer (passagerare) utöver föraren, ner (passagerare) utöver föraren, och på lastbil, vars totalvikt över­ och på lastbil, vars totalvikt överstistiger 7 ton, skall, därest Konungen ger 7 ton, skall, därest Konungen så så förordnar, finnas instrument, som förordnar, finnas instrument, som på ett varaktigt sätt upptecknar dels på ett varaktigt sätt upptecknar vid varje tidpunkt under färd bilens dels vid varje tidpunkt under färd, hastighet, dels körtiden, dels ock bilens hastighet, dels körtiden, dels den tillryggalagda våglängden (färd­ ock den tillryggalagda våglängden skrivare). Uppteckningen skall av (färdskrivare). Uppteckningen skall bilens ägare förses med anteckning­ av bilens ägare förses med anteckar i enlighet med vad därom be­ ningar i enlighet med vad därom bestämmes av myndighet som Konung­ stämmes av myndighet som Konungen förordnar samt bevaras under ett en förordnar samt bevaras i bilen år. Det åligger bilens ägare och fö­ under en vecka. Det åligger bilens rare att på anmodan överlämna av ägare och förare att på anmodan honom innehavda uppteckningar till överlämna av honom innehavda bilinspektör eller polisman eller i uppteckningar till trafikinspektör, övrigt till den myndighet Konungen bilinspektör, tjänsteman vid yrkesförordnar. inspektionen eller polisman.

Färdskrivaren skall------------ statei s provningsanstalt.

23 a §.

Bilinspektör äger företaga inspek­ Trafikinspektör eller bilinspektör tion hos den, som driver handel med äger företaga inspektion hos den, fordon, för kontroll av beskaffenhet som driver handel med fordon, för och utrustning hos begagnade mo­ kontroll av beskaffenhet och utrusttordrivna fordon och släpfordon, ning hos begagnade motordrivna som förvaras i lager eller hållas till fordon och släpfordon, som förvaras salu i rörelsen (inspektion i lager eller hållas till salu i rörelsen hos försäljare). (inspektion hos försälja-

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

För sådan inspektion skall bilin­ För sådan inspektion skall förrättspektör jämte av honom anlitat bi­ ningsmannen jämte av honom anliträde äga tillträde till lokaler och tat biträde äga tillträde till lokaler områden, där fordon, som sägs i och områden, där fordon, som sägs första stycket, finnas uppställda. i första stycket, finnas uppställda. Bilinspektören må i den utsträck­ Förrättningsmannen må i den utning han finner påkallat provköra sträckning han finner påkallat provfordon, som inspektionen avser. Det köra fordon, som inspektionen avåligger rörelsens innehavare att till- ser. Det åligger rörelsens innehavahandagå i den utsträckning som er­ re att tillhandagå i den utsträckning fordras för förrättningens behöriga som erfordras för förrättningens begenomförande. höriga genomförande.

Vid förrättningen--------------------— ---- motsvarande tillämpning.

Vad bilinspektör eller biträde till Vad förrättningsmannen eller bidenne erfarit i samband med in­ träde till denne erfarit i samband spektion hos försäljare må ej yppas med inspektion hos försäljare må i vidare mån än som erfordras för ej yppas i vidare mån än som ervinnande av det med inspektionen fordras för vinnande av det med avsedda ändamålet. inspektionen avsedda ändamålet.

Arbetstid och vilotid

28 a §.

I företag, som driver förvärvsverksamhet i vilken personer eller gods befordras på väg med motordrivet fordon, skola följande bestäm­

melser iakttagas.

Arbetstiden får under tjugofyra timmar i följd efter vilotid som avses i fjärde stycket icke överstiga elva timmar. När tjänstgöring ej kan ordnas lämpligt på annat sätt, får arbetstiden utsträckas till tretton timmar, om den under fyrtioåtta timmar i följd efter sådan vilotid icke överstiger sammanlagt tjugotvå tim­

mar.

Förare får ej arbeta under längre Hd än sex timmar i följd utan minst trettio minuters rast, under vilken han får lämna fordonet eller arbetsstället. I sådan sextimmarsperiod inräknas ej Hd under vilken förare icke utför annat arbete än att medfölja

fordonet såsom avlösare.

Vilotiden får under tjugofyra tim-

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967 5

mar i följd räknat från början av

vilken tjänstgöring som helst icke

understiga tio timmar i följd. Vilo­

tiden får två gånger under sju tju-

gofyratimmarsperioder i följd mins­

kas till lägst åtta timmar.

Avvikelse från bestämmelserna i

andra—fjärde styckena får ske, om

det är påkallat av olyckshändelse el­

ler annan sådan särskild omständig­

het som icke kunnat förutses.

När särskilda skäl föranleda det

medgiver Konungen eller den myn­

dighet Konungen bestämmer undan­

tag från bestämmelserna i andra—

fjärde styckena.

Om skyldighet att föra anteck­

ningar för kontroll av arbetstid och

vilotid samt om skyldighet att för­

vara sådana anteckningar och till­

handahålla dem för granskning med­

delas föreskrifter av Konungen eller

den myndighet Konungen bestäm­

1 ra o m. Yrkesmässig utbildning 1 mom. Yrkesmässig utbildning av bil- eller motorcykelförare (kör­ av bil- eller motorcykelförare (traskola) får ej bedrivas utan till­ fikskola) får ej bedrivas utan stånd av länsstyrelsen i det län, där tillstånd av statens trafiksäkerhetsverksamheten skall äga rum. verk.

Över ansökan om dylikt tillstånd Över ansökan om dylikt tillstånd skall länsstyrelsen inhämta yttran­ skall trafiksäkerhetsverket inhämta de av bilinspektör, som i 1 § 9 mom. yttrande av länsstyrelsen i det län, omnämnd chefsmyndighet förklarat där skolan skall drivas. behörig avgiva sådana yttranden.

Tillstånd må meddelas viss fysisk Tillstånd må meddelas viss fysisk eller juridisk person, som med hän­ eller juridisk person, som med hänsyn till vederhäftighet samt andra syn till vederhäftighet samt andra på frågan inverkande omständighe­ på frågan inverkande omständigheter befinnes äga förutsättningar att ter befinnes äga förutsättningar att bedriva körskola på sådant sätt, att bedriva trafikskola på sådant sätt, det allmännas krav på god förarut- att det allmännas krav på god förarbildning blir tillgodosett. utbildning blir tillgodosett.

Tillstånd skall--------------------------- -----tills vidare.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

2 m o m. Vid körskola skall fin­ 2 mom. Vid trafikskola skall nas en för skolans utbildningsarbete finnas en för skolans utbildningsari dess helhet ansvarig förestån­ bete i dess helhet ansvarig föredare, vilken godkänts för upp­ ståndare, vilken godkänts av draget av länsstyrelsen i det län, där trafiksäkerhetsverket. skolan bedrives eller skall bedrivas.

Om så erfordras med hänsyn till Om så erfordras med hänsyn till omfattningen av skolans verksam­ omfattningen av skolans verksamhet, het, skall vid skolan, utöver före­ skall vid skolan, utöver föreståndaståndaren, finnas en eller flera av ren, finnas en eller flera av trafiksälänsstyrelsen för skolan godkända kerhetsverket godkända lärare lärare med kompetens för såväl med kompetens för såväl teoretisk teoretisk som praktisk undervisning. som praktisk undervisning.

Uppsikt över övningskörning, var­ Uppsikt över övningskörning, varom förmäles i 30 §, får vid körskola om förmäles i 30 §, får vid trafikicke utövas av annan än för skolan skola icke utövas av annan än godgodkänd föreståndare eller lärare känd föreståndare eller lärare eller eller av särskild av länsstyrelsen av särskild av trafiksäkerhetsverket för skolan godkänd instruktör. godkänd instruktör.

3 m o in. Godkännande såsom fö­ 3 m o m. Godkännande såsom föreståndare, lärare eller instruktör reståndare, lärare eller instruktör vid viss körskola må av länsstyrelse må av trafiksäkerhetsverket meddemeddelas endast om sökandens kom­ las endast om sökandens kompetens petens bestyrkts genom prov, avlagt bestyrkts genom prov, avlagt inför inför bilinspektör, som i 1 § 9 mom. irafikinspektör eller bilinspektör omnämnd chefsmyndighet förklarat som verket bestämmer.

behörig anställa prov för körskole-

pcrsonal.

Vid anmälan-------------------------------- — fört bil.

Intyg, som------------ —• — -— — — och körvana.

För provet skall sökanden till­ För provet skall sökanden tillhanhandahålla bilinspektören lämpligt dahålla lämpligt fordon. fordon.

4 m o in. Sökande må av bilin­ 4 mom. Sökande må förklaras spektör förklaras kompetent såsom kompetent såsom föreståndare och föreståndare och lärare endast om lärare endast om han efter prov unhan efter prov under olika trafik­ der olika trafikförhållanden samt förhållanden samt förhör befinnes förhör befinnes

a) besitta ur trafiksäkerhetssyn­ a) besitta ur trafiksäkerhetssynpunkt god körskicklighet, sinnes­ punkt god körskicklighet, sinnesnärnärvaro och omdömesförmåga; varo och omdömesförmåga;

b) vara väl förtrogen med kon­ b) vara väl förtrogen med konstruktionen och verkningssättet hos struktionen och verkningssättet hos motorfordon; motorfordon;

c) äga ingående kännedom om c) äga ingående kännedom om gällande trafikföreskrifter och i de gällande trafikföreskrifter och i de övriga ämnen, i vilka undervisning övriga ämnen, i vilka undervisning skall meddelas i körskola; samt skall meddelas i trafikskola; samt

d) hava erforderlig förmåga att i d) hava erforderlig förmåga att i körskola meddela såväl teoretisk trafikskola meddela såväl teoretisk som praktisk undervisning. som praktisk undervisning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967 7

Sökande må förklaras kompetent Sökande må förklaras kompetent såsom instruktör endast om han såsom instruktör endast om han efefter prov under olika trafikförhål­ ter prov under olika trafikförhållanlanden samt förhör befinnes den samt förhör befinnes

a) besitta ur trafiksäkerhetssyn­ a) besitta ur trafiksäkerhetssynpunkt god körskicldighet, sinnes­ punkt god körskicklighet, sinnesnärnärvaro och omdömesförmåga, varo och omdömesförmåga;

b) vara väl förtrogen med verk­ b) vara väl förtrogen med verkningssättet hos motorfordon; ningssättet hos motorfordon;

c) äga för praktisk undervisning c) äga för praktisk undervisning i i körskola nödig kännedom om gäl­ trafikskola nödig kännedom om gällande trafikföreskrifter; samt lande trafikföreskrifter; samt

d) hava erforderlig förmåga att d) hava erforderlig förmåga att i i körskola meddela praktisk under­ trafikskola meddela praktisk undervisning. visning.

Har sökande vid avlagt prov be­ Har sökande vid avlagt prov befunnits kompetent såsom förestån­ funnits kompetent såsom föreståndare, lärare eller instruktör, skall dare, lärare eller instruktör, skall söbilinspektören meddela sökanden kanden erhålla bevis härom (kombevis härom (kompetensbe­ petensbevis). vis).

5 m o m. Ansökan hos länssty­ 5 in o m. Ansökan om godkänrelse om godkännande såsom före­ nande såsom föreståndare, lärare elståndare, lärare eller instruktör skall ler instruktör skall göras skriftligöras skriftligen och innehålla upp­ gen och innehålla upplysning om sölysning om sökandens fullständiga kandens fullständiga namn, yrke, namn, yrke, hemvist och postadress hemvist och postadress.

samt om nummer å sökandens kör­

kort.

Vid ansökan skola, där annat ej Vid ansökan skola fogas följer av nästkommande stycke fogas

a) kompetensbevis, som angives i a) kompetensbevis, som angives 4 inom.; i 4 mom.;

b) intyg, utfärdat inom tre måna­ b) intyg, utfärdat inom tre måder före ansökningen, av polismyn­ nader före ansökningen, av polisdigheten i sökandens mantalsskriv­ myndigheten i sökandens mantalsningsort, att sökanden under de se­ skrivningsort, att sökanden under de naste två åren gjort sig känd för senaste två åren gjort sig känd för nyktert levnadssätt samt med hän­ nyktert levnadssätt samt med hänsyn till sina personliga förhållanden syn till sina personliga förhållanden i övrigt icke kan anses olämplig att i övrigt icke kan anses olämplig handhava undervisning i körskola; att handhava undervisning i trafiksamt skola; samt

c) om sökandens körkort utfär­ c) utdrag av körkortsregistret bedats av annan länsstyrelse, utdrag träffande sökanden. av körkortsregistret beträffande sökanden.

Där den, som är av länsstyrelse godkänd såsom föreståndare, lärare

eller instruktör vid viss körskola,

8 Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1967

I traga------- -------- -------------motsvarande tillämpnin

Sökande är skyldig att, där läns­ Sökande är skyldig att, där trafikstyrelse eller polismyndighet så på- säkerhetsverket eller polismyndighet fordrar, förete intyg om sin man­ så påfordrar, förete intyg om sin talsskrivningsort under tid, som av­ mantalsskrivningsort under tid, som ses under b). avses under b).

Efter prövning av de av sökanden Efter prövning av de av sökanden ingivna handlingarna och efter den ingivna handlingarna och efter den ytterligare utredning, som må anses ytterligare utredning, som må anses erforderlig, äger länsstyrelsen att erforderlig, äger trafiksäkerhetsverför sökande, som innehar gällande ket att för sökande, som innehar körkort för bil samt i övrigt befun­ gällande körkort för bil samt i övnits lämplig, meddela godkännande rigt befunnits lämplig, meddela godsåsom föreståndare, lärare eller in­ kännande såsom föreståndare, lärastruktör vid viss körskola. re eller instruktör.

8 in o m. Innehavare av körskola 8 mom. Innehavare av trafikskall föra särskilda anteckningar skola skall föra särskilda anteckangående undervisningen vid skolan ningar angående undervisningen vid samt årligen före februari månads skolan samt årligen före februari utgång till länsstyrelsen i det län, månads utgång till trafiksäkerhetsdär skolan bedrives, insända redogö­ verket insända redogörelse för unrelse för undervisningen under näst­ dervisningen under nästföregående föregående år. Närmare föreskrifter år. Närmare föreskrifter angåenangående anteckningar och redogö­ de anteckningar och redogörelse, relse, som nyss sagts, meddelas av som nyss sagts, meddelas av Konungen eller den myndighet Konungen eller den myndighet Konungen därtill förordnar. Konungen därtill förordnar.

Körskola skall inspekteras av bil­ Trafikskola skall stå under tillsyn inspektör, om möjligt minst en gång av trafilcsäkerhetsverket och om årligen, samt vara underkastad den möjligt inspekteras minst en gång tillsyn i övrigt varom länsstyrelsen varje år.

förordnar. Över verkställd inspektion skall bilinspektören insända

rapport till länsstyrelsen.

9 mom. Befinnes innehavare av 9 m o in. Befinnes innehavare av körskola vara olämplig härtill eller trafikskola vara olämplig härtill elbedrives utbildning i körskola i strid ler bedrives utbildning i trafikskola mot gällande föreskrifter eller eljest i strid mot gällande föreskrifter elpå ett otillfredsställande sätt, eller ler eljest på ett otillfredsställande har undervisning vid skolan ej be­ sätt, eller har undervisning vid skodrivits under de senaste tolv måna­ lan ej bedrivits under de senaste tolv derna, må länsstyrelse, som medde­ månaderna, må trafiksäkerhetsverlat tillstånd för körskolan, återkal­ ket återkalla tillståndet för skolan. la detsamma.

Befinnes den, som av länsstyrelsen Befinnes den, som av trafiksäker-

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967 9

godkänts såsom föreståndare, lärare hetsverket godkänts såsom föreståneller instruktör vid körskola, olämp­ dare, lärare eller instruktör, olämplig härtill, skall länsstyrelsen åter­ lig härtill, skall verket återkalla kalla godkännandet. godkännandet.

Har innehavare av körskola eller Har innehavare av trafikskola elföreståndare, lärare eller instruktör ler föreståndare, lärare eller instrukvid sådan skola gjort sig skyldig till tör vid sådan skola gjort sig skyldig förfarande eller försummelse, som till förfarande eller försummelse, kan föranleda återkallelse av till­ som kan föranleda återkallelse av stånd eller godkännande, men kan tillstånd eller godkännande, men kan det antagas, att han skall låta rätta det antagas, att han skall låta rätta sig utan sådan åtgärd, må varning sig utan sådan åtgärd, må varning i stället meddelas. i stället meddelas.

Beslut om återkallelse eller var­ Beslut om återkallelse eller varning skall genom länsstyrelsens för­ ning skall genom trafiksäkerhetssorg delgivas den, som avses med verkets försorg delgivas den, som beslutet. Varning må ej överklagas. avses med beslutet. Varning må ej

överklagas.

40 §•

2 mom. Vägtrafikant skall-------- -------rörande trafiken.

Förare av motordrivet fordon skall Förare av motordrivet fordon skall åtlyda bilinspektörs tecken att stan­ stanna på tecken av trafikinspektör,

na. bilinspektör eller tjänsteman vid

yrkesinspektionen.

61 §•

3 m o m. Det åligger länsstyrelse 3 mom. Det åligger länsstyrelse eller trafiknämnd, vilken meddelat eller trafiknämnd, vilken meddelat föreskrift, som i denna paragraf av­ föreskrift, som i denna paragraf avses (lokal trafikföreskrift), att infö­ ses (lokal trafikföreskrift), att införa föreskriften i en för ändamålet ra föreskriften i en för ändamålet avsedd liggare samt att underrätta avsedd liggare samt att underrätta väg- och vattenbyggnadsstyrelsen statens trafiksäkerhetsverk och staom föreskriftens innehåll. Om före­ tens vägverk om föreskriftens inneskrift av trafiknämnd skall länssty­ håll. Om föreskrift av trafiknämnd relsen omgående underrättas. Före­ skall länsstyrelsen omgående underskrift, som icke skall tillkännagivas rättas. Föreskrift, som icke skall tillgenom vägmärke, skall skyndsamt kännagivas genom vägmärke, skall införas i länskungörelserna eller, om skyndsamt införas i länskungörelden utfärdats av trafiknämnd, i den serna eller, om den utfärdats av traeller de tidningar, vari kommunala fiknämnd, i den eller de tidningar, meddelanden för orten införas. vari kommunala meddelanden för

orten införas.

1 mom. Det åligger länsstyrelse 1 mom. Det åligger länsstyrelse att före mars månads utgång varje att före mars månads utgång varje år utfärda kungörelse om vägar och år utfärda kungörelse om vägar och gällande lokala trafikföreskrifter gällande lokala trafikföreskrifter inom länet enligt de närmare grun- inom länet enligt de närmare grun-

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

der väg- och vattenbyggnadsstyrel­ der statens trafiksäkerhetsverk besen bestämmer. Vad nu sagts om stämmer. Vad nu sagts om länsstylänsstyrelse skall i Stockholm gälla relse skall i Stockholm gälla trafiktrafiknämnden. nämnden.

Kungörelsen, vilken skall mot er­ Kungörelsen, vilken skall mot ersättning tillhandahållas allmänhe­ sättning tillhandahållas allmänheten, skall översändas till våg- och ten, skall översändas till statens travattenbyggnadsstyrelsen samt che­ fiksäkerhetsverk, statens vägverk, fen för försvarsstaben. Av trafik­ transportnämnden samt chefen för nämnden i Stockholm utfärdad kun­ försvarsstaben. Av trafiknämnden i görelse skall därjämte insändas till Stockholm utfärdad kungörelse överståthållar ämbetet. skall därjämte insändas till över-

ståthållarämbetet.

2 mom. För allmänheten skall i 2 m o in. För allmänheten skall Stockholm hos polismyndigheten och i Stockholm hos polismyndigheten eljest hos länsstyrelsen hållas till­ och eljest hos länsstyrelsen hållas gänglig en i lämplig skala upprättad tillgänglig en i lämplig skala uppkarta, varå, enligt de närmare grun­ rättad karta, varå, enligt de närmare der väg- och vattenbyggnadsstyrel­ grunder vägverket bestämmer, uppsen bestämmer, upptagits de allmän­ tagits de allmänna vägar inom läna vägar inom länet, vilka äro till- net, vilka äro tillåtna för trafik med låtna för trafik med motordrivna motordrivna fordon. fordon.

Kopia av kartan skall före juni Kopia av kartan skall före juni månads utgång varje år insändas till månads utgång varje år insändas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. trafiksäkerhetsverket, vägverket och Om ändringar icke skett i senast in­ transportnämnden. Om ändringar sända karta eller ändringarna äro icke skett i senast insända karta elav ringa omfattning, må dock anmä­ ler ändringarna äro av ringa omfattlan därom, i sistnämnda fall innefat­ ning, må dock anmälan därom, i tande uppgift om ändringarna, vara sistnämnda fall innefattande uppgift tillfyllest. om ändringarna, vara tillfyllest.

66 2 mom. Med dagsböter------------ ------ om körkort. Den, som-------------------------------------- femhundra kronor.

Förare, som bryter mot 28 a § eller mot föreskrift som meddelats med stöd av 28 b §, straffes med dagsböter. Även arbetsgivaren är förfallen till sådant straff, om han ej visar att han iakttagit vad på honom ankommit för att förekomma

förseelsen.

Arbetsgivare som bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av

28 b §, straffes med dagsböter.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968.

Tillstånd att driva körskola avser efter förordningens ikraftträdande trafikskola.

Kungl. Mcij:ts proposition nr 52 år 1967 11

2) Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen den 25 oktober 1940 (nr 910) angående yrkes­

mässig antomolbiltrafik m. m.

Härigenom förordnas, dels att 9 § 2 mom., 28 §, 29 § 6 mom. och 30 § förordningen den 25 oktober 1940 angående yrkesmässig automobiltrafik m. m.1 skall upphöra att gälla, dels att i 27 § 2 mom. förordningen2 ordet »bilinspektör» eller form av detta ord skall ersättas med orden »trafikinspektör eller bilinspektör» eller motsvarande former därav, dels att i 27 § 6 mom. och 42 § förordningen3 ordet »bilinspektör» skall ersättas med orden »trafikinspektör, bilinspektör», dels att 3, 5, 8, 13, 14, 15 och 16 §§,25 § 1, 2, 3 och 5 mom., 29 § 4 och 5 mom., 31 §, 32 § 3 och 7 mom., 33 § 1, 2 och 3 mom., 34 § 2 mom. samt 39 och 44 §§ förordningen4 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

Det ankommer på en central myn­ Det ankommer på länsstyrelserna dighet — statens biltrafik­ att verka för ett ändamålsenligt ordnämnd — samt länsstyrelserna nande av den yrkesmässiga trafiken. att verka för ett ändamålsenligt ordnande av den yrkesmässiga trafiken.

Biltrafiknämnden skall bestå av

minst fem och högst sju ledamöter,

vilka förordnas av Konungen för viss tid. Konungen utser en av ledamöterna till ordförande samt en till ställföreträdare för denne. För annan ledamot än ordförande förord­

nar Konungen ersättare.

Till ledamöter och ersättare skola utses personer med insikt eller erfarenhet i fråga om de viktigaste tra­

fik-, yrkes- eller näringsintressen,

som beröras av den yrkesmässiga trafiken. Av ledamöterna skall en

vara lagkunnig.

Avgår ledamot eller ersättare, förordnar Konungen annan för åter-

1 Senaste lydelse av 28 § 2 mom. se 1944: 606. 2 Senaste lydelse av 27 § 2 mom. se 1964: 422.

3 Senaste lydelse av 27 § 6 mom. och 42 § se 1964: 422.

4 Senaste lydelse av 5 § se 1965:910, av 14 § se 1946:224, av 15 §, 25 § 1 och 5 mom. samt 39 och 44 §§ se 1964:733, av 16 § samt 25 § 2 och 3 mom. se 1957:474, av 32 § 3 mom. se 1964:103 och av 34 § 2 mom. se 1964: 422.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

5 §•

Yrkesmässig trafik--------— tillstånd (trafiktillstånd).

Trafiktillstånd skall -----------------— ------ släpfordon befordras.

Släpfordon, som------------ ------------- --------- yrkesmässig trafik.

Tillstånd att bedriva linjetrafik å Tillstånd att bedriva linjetrafik å vägsträcka, som är belägen i mer än vägsträcka, som är belägen i mer än ett län, eller mellan orter inom skil­ ett län, eller mellan orter inom skilda län eller att i bestållningstrafik da län meddelas av länsstyrelsen i för godsbefordran använda lastauto- det län, där längsta delen av vägmobil med maximilast överstigande sträckan är belägen.

8 000 kilogram eller att i sådan beställningstrafik använda lastautomobil jämte släpvagn, vilkas sammanlagda maximilast överstiger 12 000 kilogram, meddelas av biltrafik­

nämnden.

Tillstånd att------------------------------- skall förläggas, I övriga--------------------------------------- 8 skall förläggas.

8 Över ansökan om sådant tillstånd Över ansökan om tillstånd till lintill linjetrafik, som det tillkommer jetrafik skall länsstyrelse ej mindre länsstyrelse att bevilja, skall läns­ höra vederbörande polismyndighet styrelsen ej mindre höra vederbö­ samt trafikföretag och sammanslutrande polismyndighet samt trafikfö­ ningar av utövare av yrkesmässig retag och sammanslutningar av ut­ automobiltrafik, som beröras av den övare av yrkesmässig automobiltra- ifrågasatta trafiken, än även, om fik, som beröras av den ifrågasatta förhållandena därtill föranleda, på trafiken, än även, om förhållandena lämpligt sätt lämna vederbörande därtill föranleda, på lämpligt sätt vågförvaltning, kommuner och andlämna vederbörande vägstyrelse, ra, som ärendet kan angå, tillfälle kommuner och andra, som ärendet att yttra sig. Avser ansökningen rätt kan angå, tillfälle att yttra sig. Av­ till linjetrafik med omnibus utesluser ansökningen rätt till linjetrafik tande inom viss stad eller inom stad med omnibus uteslutande inom viss med dess närmaste omgivning, skall stad eller inom stad med dess när­ dylikt tillfälle alltid beredas vedermaste omgivning, skall dylikt till­ börande kommunala förvaltningsfälle alltid beredas vederbörande myndighet i staden. kommunala förvaltningsmyndighet i staden.

Över ansökan om tillstånd till så­ Över ansökan om tillstånd som avdan linjetrafik, för vars bedrivande ses i 5 § fjärde stycket skall läns-

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1967 13

biltrafiknämndens tillstånd erford­ styrelsen inhämta yttrande av länsras, skall nämnden infordra yttran­ styrelsen i annat län som beröres av den av vederbörande länsstyrelser, den ifrågasatta trafiken.

som hava att verkställa erforderlig utredning under tillämpning av be­

stämmelserna i första stycket.

13 §.

Vid meddelande-------------------------- ------- flera län.

Det ankommer på biltrafiknämn­ Det ankommer på transportnämnden att efter länsstyrelsernas höran­ den att efter länsstyrelsernas hörande och i övrigt erforderlig utredning de och i övrigt erforderlig utredning indela riket i lokalområden. indela riket i lokalområden.

Då med hänsyn till stationsortens Då med hänsyn till stationsortens belägenhet samt omständigheterna i belägenhet samt omständigheterna i övrigt så finnes lämpligt, äger bil­ övrigt så finnes lämpligt, äger transtrafiknämnden med avvikelse från portnämnden med avvikelse från den allmänna indelningen i lokal­ den allmänna indelningen i lokalområden bestämma särskilt lokal­ områden bestämma särskilt lokalområde för viss trafikutövare eller område för viss trafikutövare eller viss grupp av trafikutövare. viss grupp av trafikutövare,

Ansökan om--------------------- medd( a trafiktillstånd.

För linjetrafik bör, efter nödig För linjetrafik bör, efter nödig ututredning, turlista i erforderlig om­ redning, turlista i erforderlig omfattning fastställas av myndighet, fattning fastställas av den länsstysom meddelat trafiktillståndet. 1 relse, som meddelat trafiktillståndet.

fråga om trafik, vartill biltrafiknämnden medgivit tillstånd, må dock nämnden uppdraga åt länssty­

relse att fastställa turlista.

Har bilirafiknämnden meddelat trafiktillstånd, skall delgivning av beslutet verkställas

om tillståndet avser linjetrafik,

med länsstyrelserna i de län, där linjesträckningen framgår, samt med polismyndighet, som biltrafiknämnden finner böra underrättas

om tillståndet,

om tillståndet avser beställningstrafik, med polismyndighet å stationsorten samt med länsstyrelse i län, inom vilket det för trafiken an­

givna lokalområdet är beläget.

Har biltrafiknämnden bestämt Har transportnämnden bestämt särskilt lokalområde, skall underrät- särskilt lokalområde, skall underrät-

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

telse därom tillställas länsstyrelse, telse därom tillställas länsstyrelse som beslutet angår. som beslutet angår.

Har länsstyrelse meddelat trafik­ Har länsstyrelse meddelat tilltillstånd, skall beslutet delgivas bil­ stånd till linjetrafik, skall beslutet trafiknämnden samt, om tillståndet delgivas dels polismyndighet som avser beställningstrafik, polismyn­ länsstyrelsen finner böra underrätdigheten å stationsorten. tas om tillståndet, dels, om trafiken

berör även annat län, länsstyrelsen

i det länet.

Av länsstyrelse meddelat tillstånd till beställningstrafik skall delgivas

polismyndigheten å stationsorten,

och, om det för trafiken angivna lokalområdet är beläget även i annat

län, länsstyrelsen i det länet.

Av trafiknämnd meddelat beslut Av trafiknämnd meddelat beslut om trafiktillstånd skall delgivas bil­ om trafiktillstånd skall delgivas trafiknämnden och länsstyrelsen. I länsstyrelsen. I Stockholm skall Stockholm skall dock sådant med­ dock sådant meddelande icke tilldelande icke tillställas överståthål- ställas överståthållarämbetet. larämbetet.

Vad sålunda-------- ----- i trafiktillstånd. Om anslag -—- ------ ----------------- i 44 §.

Hos biltrafiknämnden skall föras register över innehavare av tillstånd till yrkesmässig trafik, vartill tillstånd meddelats av denna myndig­

het.

Hos länsstyrelserna skola på det Hos länsstyrelserna skola på det sätt och i den omfattning, som bil­ sätt och i den omfattning, som transtrafiknämnden finner skäl föreskri­ portnämnden finner skäl föreskriva, föras förteckningar över inneha­ va, föras förteckningar över innehavare av tillstånd till yrkesmässig vare av tillstånd till yrkesmässig trafik samt över automobiler och trafik samt över automobiler och släpfordon, som godkänts i dylik tra­ släpfordon, som godkänts i dylik trafik eller som av tillståndshavare an­ fik eller som av tillståndshavare anmälts jämlikt 25 § 2 mom. mälts jämlikt 25 § 2 mom.

25 §•

1 mom. Automobil må icke an­ 1 mom. Automobil må icke användas i yrkesmässig trafik för per­ vändas i yrkesmässig trafik för personbefordran utan att vara för så­ sonbefordran utan att vara för sådan trafik godkänd av myndighet, dan trafik godkänd av myndighet, som meddelat trafiktillståndet, el­ som meddelat trafiktillståndet. Då ler, i fråga om trafik, vartill tillstånd godkännande sökes skall företes inlämnats av biltrafiknämnden, av tyg av besiktningsman att automolänsstyrelse, som nämnden bestäm­ bilen är för trafiken lämplig samt, mer. Då godkännande sökes skall därest automobilen icke är registre-

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967 15

företes intyg av besiktningsman att rad, meddelas sådana uppgifter om automobilen är för trafiken lämp­ automobilens beskaffenhet, som enlig samt, därest automobilen icke är ligt vad därom är stadgat skola inregistrerad, meddelas sådana upp­ föras i automobilregistret. Sökes gifter om automobilens beskaffen­ godkännande av registrerad automohet, som enligt vad därom är stad­ bil hos annan länsstyrelse än den, gat skola införas i automobilregist- där automobilen registrerats, skall ret. Sökes godkännande av registre­ sökanden dessutom förete vederbörrad automobil hos annan länsstyrel­ ligt utdrag ur automobilregistret. Ej se än den, där automobilen registre­ heller må i yrkesmässig trafik anrats, skall sökanden dessutom före­ vändas släpfordon för personbefordte vederbörligt utdrag ur automobil- ran utan att fordonet blivit i angiregistret. Ej heller må i yrkesmässig ven ordning för trafiken godkänt. trafik användas släpfordon för per­ Vid godkännande, som ovan sägs, sonbefordran utan att fordonet bli­ skall bestämmas det högsta antal vit i angiven ordning för trafiken passagerare, som må i yrkesmässig godkänt. Vid godkännande, som trafik befordras med automobilen ovan sägs, skal! bestämmas det högs­ eller släpfordonet. ta antal passagerare, som må i yrkesmässig trafik befordras med automobilen eller släpfordonet.

För befordran------------------------- med fordonet. Ej må------------------------- försäkringsplikten fullgjorts. Godkännande, varom-------------------------- myndighet återkallas. 2 mom. Automobil eller---------------------------- anmälan därom.

Anmälan skall göras skriftligen Anmälan skall göras skriftligen och ingivas, då tillståndet avser be- och ingivas, då tillståndet avser beställningstrafik, till länsstyrelsen i ställningstrafik, till länsstyrelsen i det län, varest automobilens stations­ det län, varest automobilens stationsort är belägen, eller, då tillståndet ort är belägen, eller, då tillståndet avser linjetrafik, till den länsstyrelse, avser linjetrafik, till den länsstyrelsom meddelat trafiktillståndet eller se, som meddelat trafiktillståndet, av biltrafiknämnden utsetts att mot­ xlnmälan skall innehålla uppgift om taga sådan anmälan. Anmälan skall fordonets registreringsnummer samt, innehålla uppgift om fordonets re­ därest anmälan skall göras hos angistreringsnummer samt, därest an­ nan länsstyrelse än den, där fordonet mälan skall göras hos annan läns­ registrerats, åtföljas av vederbörligt styrelse än den, där fordonet regi­ utdrag ur automobilregistret. Är forstrerats, åtföljas av vederbörligt ut­ donet icke registrerat, skola i stället drag ur automobilregistret. Är for­ meddelas sådana uppgifter om fordonet icke registrerat, skola i stäl­ donets beskaffenhet, som enligt vad let meddelas sådana uppgifter om därom är stadgat skola införas i fordonets beskaffenhet, som enligt automobilregistret. vad därom är stadgat skola införas i automobilregistret.

Utan hinder-------------------------------------skall ske. 3 m o m. I yrkesmässig-------------------------------- i trafiken.

Närmare anvisningar för tillämp- Närmare anvisningar för tillämpningen av stadgandet i första stycket ningen av stadgandet i första stycket andra punkten meddelas av biltra- andra punkten meddelas av trans-

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

fiknämnden efter samråd med väg- portnämnden efter samråd med staoch vattenbyggnadsstyrelsen. tens vägverk.

5 mom. Om beslut, varigenom 5 m o m. Trafiknämnd, som godlänsstyrelse godkänt automobil eller känt automobil eller släpfordon för släpfordon för användning i sådan användning i yrkesmässig trafik, yrkesmässig trafik för personbe­ skall om beslutet underrätta länsfordran, vartill tillstånd meddelats av styrelsen i det län, där fordonet skall biltrafiknämnden, så ock om här- anses hava sin hemort.

utinnan beslutade ändringar skall

länsstyrelsen underrätta nämnden.

Motsvarande underrättelse skall av

trafiknämnd, som godkänt fordon för användning i sådan trafik, lämnas länsstyrelsen i det län, där fordonet skall anses hava sin hemort.

Om beslut, varigenom länsstyrelse lämnat medgivande som avses i 3 mom. första stycket, skall länsstyrelsen underrätta nämnden i sådant fall, då denna meddelat trafiktill­

ståndet.

29 §•

4 in o in. Allmänna grunder för 4 mom. Allmänna grunder för uppställning av taxor fastställas av uppställning av taxor fastställas av biltrafiknämnden efter länsstyrel­ transportnämnden efter länsstyrelsernas hörande. sernas hörande.

5 mom. Före fastställande----------- --------------- - yttra sig.

Därest lokalområde omfattar de­ Därest linjetrafik berör mer än ett lar av flera län, skall därjämte läns­ län eller lokalområde omfattar delar styrelse, som äger fastställa taxa, av flera län, skall länsstyrelse, som över förslag till taxa höra övriga äger fastställa taxa, över förslag till vederbörande länsstyrelser. taxa höra övriga vederbörande läns­

styrelser.

31 §•

Utövare av yrkesmässig trafik Utövare av yrkesmässig trafik skall vara skyldig att föra transport­ skall vara skyldig att föra transporthandlingar och driftstatistik i enlig­ handlingar och driftstatistik i enlighet med bestämmelser, som biltra­ het med bestämmelser, som meddefiknämnden må finna skäl meddela, las av transportnämnden i fråga om ävensom att till nämnden eller myn­ transporthandlingar och av statistisdighet, som meddelat honom trafik­ ka centralbyrån i fråga om driftstatillstånd, insända sådant samman­ tistik. Det åligger trafikutövare att drag av driftstatistiken eller de upp­ till statistiska centralbyrån eller gifter angående trafiken i övrigt, myndighet, som meddelat honom som av dem infordras. trafiktillstånd, insända sådant sam­

mandrag av drift statistiken, som in­

fordras av dem, samt att i övrigt lämna dessa myndigheter och transportnämnden av dem infordrade

uppgifter om trafiken.

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967 17

så påfordras.

Allmänna grunder för uppställning Allmänna grunder för uppställning av transporthandlingar och driftsta­ av transporthandlingar och driftstatistik fastställas av biltrafiknämn­ tistik fastställas av transportnämn­

den. den såvitt avser transporthandlingar och av statistiska centralbyrån såvitt

avser driftstatistik.

32 §.

3 mom. Tillstånd må---------------------------- handhava densamma.

Prövning av------- ------------------ 3 500 kilogram.

Vad i----------------------------------------- om uthyrningsrörelse.

Tillstånd kan-------------------------- ej överklagas.

Innefattar beslut meddelande av Innefattar beslut meddelande av tillstånd eller ändring i eller indrag­ tillstånd eller ändring i eller indragning på viss tid eller återkallelse av ning på viss tid eller återkallelse av förut meddelat tillstånd, skall beslu­ förut meddelat tillstånd, skall beslutet genom länsstyrelsens försorg del­ tet genom länsstyrelsens försorg delgivas biltrafiknämnden samt veder­ givas vederbörande polismyndighet. börande polismyndighet.

Beslut om------------------------ -------- — med beslutet,

7 mom. Utövare av------------------- densamma infordras.

Anteckningarna skola hållas till­ Anteckningarna skola hållas tillgängliga för granskning av biltrafik­ gängliga för granskning av vederbönämnden, vederbörande länsstyrelse rande länsstyrelse eller polismyndigeller polismyndighet när helst så på­ het när helst så påfordras. fordras.

Allmänna grunder--------------------- — Konungen förordnar.

33 §.

1 mom. Rörelse, varigenom nå­ 1 m o m. Rörelse, varigenom någon yrkesmässigt åt allmänheten om­ gon yrkesmässigt åt allmänheten ombesörjer hopsamlande eller motta­ besörjer hopsamlande eller mottagande av gods till en eller flera upp­ gande av gods till en eller flera upplagsplatser för transport med auto- lagsplatser för transport med automobil eller förmedling av anbud om mobil eller förmedling av anbud om utförande av godstransporter med utförande av godstransporter med automobil eller om tillhandahållande automobil eller om tillhandahållanav gods för sådan transport, benäm­ de av gods för sådan transport, benes, därest genom dylik rörelse för­ nämnes, därest genom dylik rörelse medlas regelbundna transporter mel­ förmedlas regelbundna transporter lan vissa orter, i denna förordning mellan vissa orter, i denna förordtransportförmedling. ning transportförmedling. Transportförmedling må, med un­ Transportförmedling må, med undantag som nedan under 2 mom. an­ dantag som nedan under 2 mom. angivas, drivas endast efter tillstånd av givas, drivas endast efter tillstånd av

biltrafiknämnden. länsstyrelsen i det län, där rörelsen

skall drivas.

Regelbunden transport samma riktning,

2 mom. Skyldighet att en automobil.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 52

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

I fråga om godsbefordran uteslu­ I fråga om godsbefordran uteslutande inom visst område eller å viss tande inom visst område eller å viss vägsträcka äger biltrafiknämnden, vägsträcka äger länsstyrelsen, därest därest förhållandena därtill föranle­ förhållandena därtill föranleda, medda, medgiva, att regelbunden trans­ giva, att regelbunden transport enport enligt denna paragraf skall an­ ligt denna paragraf skall anses föreligga allenast vid större antal ses föreligga allenast vid större anturer än vad i 1 mom. angivits eller tal turer än vad i 1 mom. angivits eljest förordna, att vad om transport­ eller eljest förordna, att vad om förmedling är stadgat icke skall äga transportförmedling är stadgat icke tillämpning. skall äga tillämpning. Är området

eller vägsträckan belägen inom mer än ett län, ankommer det på länsstyrelsen i det län, där största delen av området eller vägsträckan är belägen, att besluta efter hörande av länsstyrelsen i annat län som beröres

av transportförmedlingen. 3 m o m. Ansökan om----------- -------- — och utövas.

Om behandling av ansökan om Om behandling av ansökan om tillstånd skall gälla vad om ansökan tillstånd skall gälla vad om ansökan om linjetrafik är i 8 § sista stycket om linjetrafik är i 8 § stadgat. stadgat.

34 §.

2 m o m. Bryter någon —■ — -—- — —- — åligger honom,

eller bryter förare mot vad i 28 § är stadgat eller mot föreskrift, som meddelats med stöd av samma paragraf, eller använder innehavare av trafiktillstånd förare till arbete i strid mot vad i samma paragraf eller

i dylik föreskrift är stadgat,

eller åsidosätter------------------------- med dagsböter.

Finner biltrafiknämnden, länssty­ Finner länsstyrelse eller polismynrelse eller polismyndighet anledning dighet anledning till återkallelse eller till återkallelse eller indragning på indragning på viss tid av trafiktillviss tid av trafiktillstånd eller tra­ stånd eller trafikkort eller tillstånd fikkort eller tillstånd till uthyrnings- till uthyrningsrörelse eller transportrörelse eller transportförmedling förmedling eller godkännande eller eller godkännande eller medgivande, medgivande, varom i denna förordvarom i denna förordning förmäles, ning förmäles, skall myndigheten, skall myndigheten, därest befogen­ därest befogenhet i sådant avseende het i sådant avseende icke tillkom­ icke tillkommer denna, därom göra mer denna, därom göra framställ­ framställning hos den myndighet, ning hos den myndighet, som har att som har att besluta i ärendet. besluta i ärendet.

Biltrafiknämnden äger med iakt-

Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1967 19

Talan mot beslut av trafiknämnd Talan mot beslut av trafiknämnd enligt denna förordning föres hos enligt denna förordning föres hos länsstyrelsen genom besvär. Mot be­ länsstyrelsen genom besvär. Mot slut av biltrafiknämnden eller läns­ beslut av transportnämnden eller styrelse med stöd av förordningen länsstyrelse med stöd av förordningoch mot länsstyrelses beslut i ärende en och mot länsstyrelses beslut i angående yrkesmässig trafik, vilket ärende angående yrkesmässig trafik, från trafiknämnd hänskjutits till vilket från trafiknämnd hänskjutits länsstyrelse, föres talan hos Konung­ till länsstyrelse, föres talan hos en genom besvär. Beslut som nu Konungen genom besvär. Beslut som sagts, skall, med nedan angivna un­ nu sagts, skall, med nedan angivna dantag, gälla utan hinder av besvär, undantag, gälla utan hinder av beintill dess annorlunda förordnas. svär, intill dess annorlunda förord­

nas. Beslut, som----------------------------------- ---- beslutets dag. Beslut om ------------------------------------- — erhållit del.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968.

Sådant trafiktillstånd eller tillstånd till transportförmedling som meddelats av statens biltrafiknämnd men enligt 5 och 33 §§ i deras nya lydelse skall prövas av länsstyrelse anses efter ikraftträdandet vara meddelat av länsstyrelsen.

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

3) Förslag till Förordning angående ändring i förordningen den 5 maj 1960 (nr 134) om mopeder

Härigenom förordnas, dels att i 5 § 1 och 2 mom., samt 6 § förordningen den 5 maj 1960 om mopeder1 orden »väg- och vattenbyggnadsstyrelsen» skall utbytas mot orden »statens trafiksäkerhetsverk», dels att i 9 § förordningen och i övergångsbestämmelsen till förordningen2 ordet »bilinspektör» skall ersättas med orden »trafikinspektör, bilinspektör». Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968.

4) Förslag till Förordning angående ändring i förordningen den 10 juni 1949 (nr 341) om explosiva varor Härigenom förordnas, att i 51 § förordningen den 10 juni 1949 om explosiva varor3 orden »statens biltrafiknämnd» skall utbytas mot orden »statens trafiksäkerhetsverk». Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968.

1 Senaste lydelse av 6 § se 1964: 421. 2 Senaste lydelse av 9 § och övergångsbestämmelsen se 1964: 421. 3 Senaste lydelse av 51 § se 1963: 185.

Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1967 21

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott

den 3 mars 1967.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Kling, Edenman, Johansson, Holmqvist, Aspling,

Palme, Sven-Eric Nilsson, Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Palme, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om reglering av arbetstid för vägtrafiken, m. m. och anför.

Inledning

Körtidsutredningen,1 som tillsattes år 1963, har den 30 juni 1965 avlämnat betänkandet »Arbetstid och arbetsinspektion för vägtrafiken» (SOU 1965: 48). I betänkandet föreslås bl. a. en regel om längsta tillåtna körtid, eu skärpt bestämmelse om obligatorisk vilotid och en väsentlig utvidgning av tillämpningsområdet för regleringen i förhållande till vad som nu gäller i fråga om den yrkesmässiga trafiken. Vidare föreslås att kontrollen över att reglerna efterlevs skall utövas genom arbetsinspektion i första hand. Syftet med förslagen är att öka trafiksäkerheten.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av justitiekanslern (JK), riksåklagaren (RÅ) -— efter hörande av länsåklagarna i Östergötlands, Malmöhus, Västernorrlands och Jämtlands län — Svea hovrätt, rikspolisstyrelsen, överbefälhavaren, arbetarskyddsstyrelsen, medicinalstyrelsen, postverket, statens järnvägar, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statens väginstitut, statens biltrafiknämnd, statens trafiksäkerhetsråd, statens högertrafikkommission, statskontoret, statistiska centralbyrån, kontrollstyrelsen, domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, kommerskollegium — efter hörande av åtta handelskammare — statens provningsanstalt, arbetsmarknadsstyrelsen, överståthållarämbetet (ÖÄ) — efter hörande av polischefen i Stockholm, Stockholms stads och läns åkeriförening, Aktiebolaget Stockholms spårvägar och Taxi trafikförening — länsstyrelserna i Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Örebro, Gävleborgs och Västernorrlands

1 Ledamöter landshövdingen Gösta Elfving, ordf., verkställande direktören i Biltrafikens arbetsgivareförbund Erik Elmstedt, riksdagsmännen Göran Karlsson och Lars Schött samt ombudsmannen i Svenska transportarbetareförbundet Hjalmar Svensson.

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

län, 1963 års arbetstidskommitté, de svenska ledamöterna av nordisk vägtrafikkommitté, trafikmålskommittén, Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska taxiförbundet, Svenska lasttrafikbilägareförbundet, Svenska omnibusägareförbundet, Svenska lokaltrafikföreningen, Svenska transportarbetareförbundet, Biltrafikens arbetsgivareförbund, Kungl. automobilklubben, Motorbranschens riksförbund, Motormännens riksförbund, Motorförarnas helnykterhetsförbund, Försvarets motorklubb, Aktiebolaget Svensk Bilprovning, Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund, Kooperativa förbundet, Handelns arbetsgivareorganisation, Handelsanställdas förbund, Svenska järnvägsmannaförbundet, Svenska kommunalarbetareförbundet och Sveriges lantbruksförbund.

Arbetarskyddsstyrelsen har bifogat yttranden från tre yrkesinspektörer. Länsstyrelserna har bifogat yttranden från bilägareföreningar inom länen. Flera länsstyrelser har bifogat yttranden från bl. a. länsläkare och länsåklagare eller polismyndigheter samt bilinspektörer.

Jag kommer nu att ta upp utredningens förslag om reglering av arbetstiden och de tillsynsfrågor som sammanhänger med dess förslag om arbetsinspektion. Frågan om organisation för arbetsinspektionen kommer jag att behandla vid anmälan senare i dag av fråga om inrättande av statens trafiksäkerhetsverk, m. in.

Jag kommer också att nu anmäla färdskrivarutredningens1 den 9 maj 1966 avlämnade betänkande »Utredning angående de tekniska möjligheterna att utnyttja maskinella hjälpmedel för efterhandsgranskning av färdskri vardiagram samt därmed sammanhängande organisatoriska och andra frågor» (Stencil K 1966: 1).

Efter remiss har yttranden över färdskrivarutredningens betänkande avgetts av rikspolisstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statens väginstitut, statens biltrafiknämnd, statskontoret, statens provningsanstalt, länsstyrelserna i Kronobergs, Värmlands och Västernorrlands län, Biltrafikens arbetsgivareförbund, Svenska lasttrafikbilägareförbundet, Svenska transportarbetareförbundet och Aktiebolaget Svensk Bilprovning.

På uppdrag av färdskrivarutredningen har Aktiebolaget Svensk Bilprovning utfört en stickprovsundersökning av tillförlitligheten hos färdskrivarapparater. Utredningen har redovisat resultatet av undersökningen med skrivelse den 2 december 1966.

i Ledamöter kanslichefen Åke Odén, ordf., polisintendenten Helge Rydberg och överingenjören Gösta Kullberg.

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967 23

Reglering av arbetstid

Gällande rätt

Arbetsförhållandena inom vägtrafiken regleras i första hand genom den allmänna sociala lagstiftningen.

Lagen den 16 maj 1930 (nr 138) om arbetstidens begränsning (ArbTL) innehåller bestämmelser om bruttoarbetstiden, bestämd främst för vecka och för dygn. Lagen är enligt 1 § första stycket i princip tillämplig på varje rörelse. Vidsträckta undantag föreskrivs dock, bl. a. för arbete som bedrivs av staten, för skogsarbete, för arbete som utförs under sådana förhållanden att det inte kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över hur arbetet anordnas och för arbete som till sin natur är så oregelbundet att det inte kan förläggas till bestämda tider. Vidare är lagen tillämplig endast på rörelse eller företag där flera än fyra arbetare i regel används till arbete för arbetsgivarens räkning. Den ordinarie arbetstiden var tidigare enligt huvudregeln i 4 § högst 45 timmar i veckan och högst 9 timmar för dygn. Genom ändring av 4 §, som trädde i kraft den 1 februari 1967 (SFS 1966: 616), bar veckoarbetstiden nedsatts till 42 timmar 30 minuter. Nedsättningen skall ske successivt fram till den 1 januari 1969. I arbetstiden inräknas inte raster. Avsteg från begränsningarna av arbetstiden kan enligt 4 a § göras genom kollektivavtal. Arbetarskyddsstyrelsen kan också enligt 5 § medge undantag från bestämmelserna i 4 §.

Vid sidan av ArbTL finns speciella arbetstidslagar för bl. a. detaljhandeln, för hotell, restauranger och kaféer samt för lantarbete.

Närmare bestämmelser om arbetstidens anordnande ges i arbetarskyddslagen den 3 januari 1949 (nr 1) — ArbSkL. Lagen är tillämplig på varje verksamhet, i vilken arbetstagare används till arbete för arbetsgivares räkning (1 § första stycket). Undantag finns men de är betydligt färre än enligt ArbTL. I detta sammanhang är av intresse endast undantaget för arbete som utförs under sådana förhållanden att det inte kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över hur arbetet anordnas (3 §). Med arbetstagare förstås enligt 1 § andra stycket var och en som utför arbete för annans räkning utan att i förhållande till denne vara att anse såsom självständig företagare. Av de materiella reglerna i ArbSkL kan i detta sammanhang nämnas de som avser rast (17 §), nattvila (19 §) och veckovila (21 §). Arbetstagare, som arbetar under minst 6 timmar om dygnet, skall i den utsträckning som behövs få en eller flera lämpligt förlagda raster av tillräcklig varaktighet. Med rast förstås sådant avbrott i arbetstiden vars varaktighet är på förhand bestämd och under vilket arbetstagaren fritt förfogar över sin tid och inte är skyldig att stanna på arbetsstället. Arbetstagare skall vidare få behövlig ledighet för nattvila. I denna ledighet skall ingå tiden mellan klockan 24 och klockan 5. Ytterligare skall arbetstagare få 24 timmars sammanhäng­

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

ande ledighet för varje period om sju dagar, om möjligt på söndag. Från samtliga dessa regler medges undantag under vissa förhållanden.

Utöver denna allmänna reglering av arbetstiden ges speciella regler för yrkestrafiken i förordningen den 25 oktober 1940 (nr 910) angående yrkesmässig automobiltrafik m.m. (YTF).

Med yrkesmässig trafik förstås enligt 1 § YTF trafik i vilken bil och förare tillhandahålls allmänheten för person- eller godsbefordran mot ersättning. Från tillämpningsområdet undantas i 2 § transporter med ambulans som ägs av det allmänna, vissa jordbrukstransporter, samåkning till eller från arbetsplats, renhållningstransporter, transporter av snö och is i samband med snöröjning, vissa transporter med traktortåg i skogsbruket samt transporter med bärgningsbil.

Arbetstidsförhållandena inom den yrkesmässiga trafiken regleras i 28 § YTF. Denna inleds med en regel som avser att hindra olämplig sträckkörning. Förare får inte köra under längre tid än 5 timmar utan uppehåll om minst 30 minuter. Kortare uppehåll räknas som körtid. Undantag medges för linjetrafik med buss och körningar uteslutande inom stationsort (1 mom.). De egentliga arbetstidsreglerna finns i 2 mom. Huvudregeln är att förares arbetstid under 24 timmar i följd inte får överstiga It timmar. Arbetstiden kan emellertid utsträckas till 13 timmar, om tjänstgöringen inte kan ordnas lämpligt på annat sätt och arbetstiden under 48 timmar inte överskrider 22 timmar. I arbetstiden inräknas all den tid som föraren till följd av sin tjänstgöring tillbringar på bil som används i trafiken. Dessutom inräknas tid som föraren använder för bilens skötsel och för på- eller avlastning samt rast som är kortare än 30 minuter eller under vilken föraren inte får avlägsna sig från bilen. Dessa arbetstidsregler kompletteras av vilotidsregler. Förare skall ha minst 9 timmars sammanhängande vila under varje period om 24 timmar, räknad från början av vilken tjänstgöring som helst. Två gånger under varje period om sju sammanhängande dygn får vilotiden minskas till lägst 7 timmar.

Sträckkörningsregeln, arbetstidsreglerna och vilotidsreglerna får frångås om olyckshändelse eller annan oförutsedd särskild omständighet föranleder det. Statens biltrafiknämnd får medge avvikelse från arbetstids- och vilotidsreglerna, om synnerliga skäl föranleder det.

Ansvar för överträdelse av bestämmelserna i 28 § YTF föreskrivs i 34 § 2 mom. Både förare och innehavare av trafiktillstånd, som använder förare i strid mot bestämmelserna, kan straffas med dagsböter.

Huvudsyftet med reglerna om arbetsförhållandena för förare i yrkesmässig trafik är att motverka den fara för trafiksäkerheten som orsakas av förares nttröttning. Denna fara har beaktats också i den allmänna trafiklagstiftningen. I 28 § 1 mom. vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648) — VTF — föreskrivs bl. a. att fordon inte får föras på väg av nå­

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967 25

gon som på grund av uttröttning saknar nödiga förutsättningar att på betryggande sätt kunna föra fordonet. Om polisman anser att någon uppenbarligen saknar nödiga förutsättningar att föra fordon, kan han enligt 28 § 2 mom. förbjuda honom och, om förbudet inte följs, hindra honom att föra fordonet. VTF saknar bestämmelser om ansvar för överträdelse av förbudet i 1 mom. Sådan överträdelse kan emellertid beivras enligt bestämmelserna om vårdslöshet i trafik i 1 § lagen den 28 september 1951 (nr 6A9) om straff för vissa trafikbrott.

Det bör också nämnas att en Europeisk överenskommelse rörande arbetsförhållanden för besättningar på fordon vid internationella transporter på väg (AETR) för Sveriges del undertecknades den 19 juni 1962. Diskussioner pågår om åtgärder för att sätta överenskommelsen i kraft. Den äger tillämpning på sådana internationella vägtransporter som utförs med fordon vars högsta tillåtna totalvikt överstiger 3,5 t. Av de materiella reglerna kan följande nämnas i detta sammanhang.

Förare skall ha haft minst 10 timmars sammanhängande vila under varje tidrymd av 24 timmar räknat bakåt från vilken som helst tidpunkt då han för fordonet. Vilotiden kan förkortas till 8 sammanhängande timmar högst en gång under sju dagar (art. 6). Förare får inte föra fordon under längre sammanhängande tid än 5 timmar. Körtid i vilken längre avbrott än 30 minuter i följd inte skett anses såsom sammanhängande. Den sammanlagda körtiden får inte för någon förare överstiga 9 timmar under vilken som helst tidrymd av 24 timmar (art. 7).

Körtidsutredningen

Utredningen konstaterar i sina allmänna synpunkter på frågan att begreppet arbetstid i vägtrafik inrymmer arbetstids- och delvis även arbetarskyddsförhållanden för vägtrafikens arbetstagare, kör- och vilotiders inverkan på motorförares körförmåga och därmed på trafiksäkerheten m. m. Olika sociala synpunkter och trafiksäkerhetssynpunkter gör sig gällande. Även ekonomiska faktorer måste uppmärksammas, främst de som avser konkurrensförutsättningarna för olika trafikmedel.

Vid valet mellan olika typer av system för lagreglering av arbetstid i vägtrafik har utredningen tagit hänsyn till det uppdrag som lämnats 1963 års arbetstidskommitté. Denna utreder möjligheterna till en allmän arbetstidsförkortning och skall därutöver framlägga förslag till en ny allmän arbetstidslag. Utredningen uttalar att den självfallet inte kunnat gå in på arbetstidskommitténs område. Hela den sociala regleringen i ArbTL har därför lämnats åt sidan. Regleringen av ordinarie arbetstid och övertidsarbete för dygn, vecka eller längre begränsningsperioder är lösningar, som typiskt faller inom ArbTL:s ram och därmed inom området för arbetstids-

26 Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1967

kommitténs uppdrag. Av uppställda olika typer av lagregler om arbetstid i vägtrafik återstår endast speciell trafikreglering.

En speciell arbetstidslag för vägtrafiken skulle, anser utredningen, passa mindre väl samman med arbetstidskommitténs direktiv. I dessa sägs nämligen att det bör eftersträvas att avskaffa de nu gällande speciella arbetstidslagarna och föra in de områden som berörs av dessa lagar under en ny allmän arbetstidslag.

Enligt utredningen är en grundläggande social reglering en förutsättning för dess förslag. Utredningen understryker särskilt att den har räknat med att arbetstidslcommittén kommer att föreslå slopande av den nu gällande begränsningen av antalet arbetare för ArbTL:s tillämpning. Utredningen har därför utgått från att för ifrågavarande arbetstagare inom ett fåtal år kommer att gälla en arbetstidslag med regler om högst 45 timmars arbetsvecka, högst 200 timmar »ordinarie» övertid etc.

Efter denna avgränsning av utredningens uppgift redovisar utredningen frågan om vilka synpunkter som varit vägledande vid utarbetandet av dess förslag. Utredningen anser att det inte förekommer sådana sociala förhållanden inom trafikens arbetsområde, som motiverar en längre gående social arbetstidsreglering än enligt ArbTL och ArbSkL. Utredningen framhåller att den grundat sina förslag på trafiksäkerhetssynpunkter och inte på några fristående sociala synpunkter.

Utredningen berör också de ekonomiska synpunkternas betydelse och fäster uppmärksamhet på konkurrenshänsynen. Ett viktigt led i den av 1963 års riksdag antagna nya trafikpolitiken är strävan efter friare konkurrens. Detta förutsätter lika villkor bl. a. i fråga om arbetstidsregleringen, anför utredningen. Även de ekonomiska faktorerna har därför kunnat positivt påverka utredningens förslag.

Förslaget bör enligt utredningen uppfattas såsom en del i ett större regelsystem, som i övrigt avses omfatta en allmänt-social arbetsreglering i arbetstidslag och arbetarskyddslag för berörda arbetstagare.

Regelsystemet bör enligt utredningen vara enkelt, gå lätt att tekniskt passa samman med den allmänt-sociala regleringen i ArbTL och ArbSkL samt innebära största möjliga enhetlighet mellan olika trafikområden.

Enligt utredningens mening är önskvärdheten av en sträckkorningsregel uppenbar. Att man inte bör kunna föra ett motorfordon hur lång tid som helst utan ett avbrott, anser utredningen självklart. De vetenskapliga utredningar som hittills gjorts om trötthet i trafik har också, anför utredningen, gett klara belägg för behovet av en sträckkörningsregel.

Utredningen uppfattar en sträckkörningsregel såsom en ordningsregel, som förare borde iaktta av sig själva. Den utgör för yrkesförare en konkretisering av ArbSkL :s föreskrifter om raster och arbetspauser. En sådan

Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1967 27

konkretisering synes utredningen vara väl motiverad på vägtrafikens område, särskilt när yrkestrafiken liberaliseras och konkurrensen skärps. Utredningen förordar att en sträckkörningsregel av huvudsakligen samma innebörd som enligt YTF skall gälla för all trafik med personbil, lastbil och buss.

Utredningen erinrar om att vilotidsregler infördes i svensk rätt först i samband med YTF:s tillkomst. Reglerna synes då, anför utredningen, ha uppfattats närmast som ett slags säkerhetsanordning, en logiskt nödvändig komplettering, vilken s. a. s. »låste bakdörren» genom att hindra en olämplig spridning av den tillåtna dygnsarbetstiden. Utredningen har för sin del velat tillägga en vilotidsreglering större betydelse. En vilotidsregel anser utredningen vara lättare att övervaka och upprätthålla än en som direkt reglerar arbetstiden, och problemet »blandade arbetare», dvs. förare som vid sidan av sin tjänst har annat arbete, finner utredningen utomordentligt svårt att lösa på annat sätt än genom en vilotidsregel.

Beträffande de gällande vilotidsreglerna i 28 § YTF anser utredningen att 9 timmars dygnsvila är en för kort tidsperiod att ställa upp som huvudregel, särskilt om man beaktar att förarens färd till och från bostaden in. m. avgår från den effektiva vilotiden. I AETR har som huvudregel upptagits 10 timmars dygnsvila. Utredningen förordar att detta timantal anges som huvudregel. Det bör emellertid vara tillåtet att minska dygnsvilan från 10 till 8 timmar två gånger varj e vecka.

Utredningen har fäst stor vikt vid att en vilotidsdefinition införs. Sådan saknas i YTF. Definitionen anses böra utformas snävt. Föraren bör i princip åläggas att helt avstå från förvärvsarbete under den föreskrivna vilotiden. Sådant arbete som uppenbarligen saknat inverkan på förarförmågan skall dock inte anses avbryta vilotiden.

Utredningen diskuterar vidare frågan om körtids- och arbetstidsregler. Med körtidsregel avses en regel som begränsar den tid under vilken fordon framförs, och med arbetstidsregel avses en regel som begränsar bruttoarbetstiden. Båda dessa bestämningar gäller dock bara i princip, framhåller utredningen. Vissa variationer kan följa av det sätt på vilket begreppen körtid resp. arbetstid definieras.

Utredningen, som erinrar om att svensk lagstiftning upptagit arbetstidsmen inte körtidsregler, har kommit till den uppfattningen, att en av dessa bör tas upp men inte båda. Man bör ha någon lagbestämmelse som positivt begränsar det aktiva arbetet. Flera bestämmelser skulle ge ett alltför invecklat system som inte skulle kunna vare sig efterlevas eller övervakas.

En körtidsregel anser utredningen vara otjänlig för en social reglering. Skall sociala synpunkter beaktas, talar dessa alltså för en arbetstidsregel. Begränsar man sig däremot såsom utredningen gjort till att endast anlägga trafiksäkerhetssynpunkter, anser utredningen en körtidsregel klart över­

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

lägsen. Utredningen redovisar vissa anmärkningar mot en arbetstidsregel. Det är enligt utredningens mening ologiskt att reglera vissa trötthetsskapande faktorer, när man ändå inte kan komma åt mer än ett fåtal. En arbetstidsregel kan komma att till övervägande del reglera annat än körtid, dvs. den risktid som är det från trafiksäkerhetssynpunkt centrala, och den kan dessutom medföra inskränkningar i handlingsfriheten utan att något som helst trafiksäkerhetsintresse påkallar det. Vidare påpekar utredningen att en arbetstidsregel i sak kommer nära ArbTL:s regler, varför det med visst fog kan sägas att en sådan dygnsbegränsning borde ske inom ArbTL:s ram, om den anses behövlig.

Ingen av dessa anmärkningar kan, anför utredningen, göras mot en körtidsregel. En sådan riktar sig endast mot själva risktiden i trafiken och är genom sin konstruktion oberoende av tillämpningsområdet och artskild från sociallagstiftningens regeltyper.

Att utredningen funnit sig böra avvisa möjligheten av en fortsatt arbetstidsreglering efter mönster av den nuvarande 28 § YTF är, anför utredningen, högst naturligt med hänsyn till bestämmelsens bakgrund och förutsättningar. Den har tillskapats uteslutande med sikte på yrkestrafik^].. Vad lagstiftaren haft för ögonen har varit sådan trafik där förarnas huvudsysselsättning är att köra. Problemet »blandade arbetare» har inte särskilt beaktats vid avfattningen. Bestämmelsen har också fungerat som social reglering för ett stort antal yrkesförare i företag där ArbTL inte är tillämplig. I den mån dessa förutsättningar inte ändras, finns det enligt utredningens mening knappast bärande skäl för att avskaffa 28 § YTF. Vill man begränsa sig till att bara reglera yrkestrafiken, kan man behålla den nuvarande arbetstidsregeln t. v. Efter tillkomsten av en ny arbetstidslag, som omfattar alla yrkestrafikens arbetstagare, bör man emellertid gå över till en körtidsregel. Och om även annan trafik anses böra regleras synes det utredningen ofrånkomligt att välja en körtidsregel.

Utredningen föreslår alltså en körtidsregel. Härvid hänvisas också till AETR, som har en sådan regel. Den upptar 9 timmar som längsta körtid per dygn. Detta timantal förefaller utredningen välawägt och föreslås därför.

Som körtid skall enligt utredningens förslag räknas även sådant kortare avbrott i förandet, som beror av trafiken.

För övergångstiden, tills den allmänt-sociala arbetstidslagstiftningen kommer att omfatta även hela den yrkesmässiga trafiken, förordar utredningen att den nuvarande arbetstidsregeln i 28 § YTF fortfarande skall gälla för anställda förare såsom en socialt motiverad regel.

I fråga om tillämpningsområdet för de föreslagna reglerna föreslår utredningen, såsom förut nämnts, att sträckkörningsregeln skall gälla för all trafik med personbil, lastbil och buss.

Beträffande vilotids- och körtidsreglerna framhåller utredningen bl. a.

Kiingl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967 29

att en gränsdragning mellan firmatrafik — dvs. annan i materiell mening yrkesmässig trafik än den som faller under YTF — och yrkesmässig trafik, enligt vilken den ena lämnas helt oreglerad medan den andra regleras efter ett enhetligt mönster, är konstlad och utan trafiksäkerhetsmotivering. Utredningen anser att en sådan gränsdragning inte bör behållas och föreslår därför att firmatrafik med buss och lastbil skall föras in under samma regelsystem som gäller för yrkesmässig trafik med buss, lastbil och personbil.

Utredningen anser att det närmast är en lagteknisk fråga om vilotids- och körtidsreglerna bör gälla även privattrafiken med buss och lastbil. Ytterst är det en fråga om var reglerna skall placeras. Vill man föra in dem i VTF, måste de göras generella och således omfatta all trafik med buss och lastbil. En begränsning till yrkes- och firmatrafik förutsätter enligt utredningen en särskild förordning, vilket utredningen anser vara en nackdel.

Remissyttrandena

Utredningens allmänna synpunkter på frågan hur reglerna om arbetstid för vägtrafiken bör utformas berörs av flera remissinstanser.

Statens trafiksäkerhetsråd anser att de frågor som utredningen behandlat är av stor betydelse från trafiksäkerhetssynpunkt och att en väl avvägd lösning av dem är ägnad att bidra till en ökad säkerhet på vägarna. Utredningens förslag innebär enligt rådets mening i huvudsak en godtagbar lösning av frågorna.

1963 års arbetstidskommitté anser det uppenbart att en allmän arbetstidslagstiftning inte bör belastas med specialföreskrifter med begränsad tillämpning och med andra syften än huvudreglerna. Man bör inte heller bryta ut trafiken ur denna allmänna lagstiftning och sammanföra såväl de av sociala skäl som de av trafiksäkerhetsskäl betingade arbetstidsreglerna i en särskild lag. I den mån man anser det motiverat att begränsa fordonsförares arbetstid utöver den reglering som finns i en allmän arbetstidslag för att därigenom tillgodose trafiksäkerhetsfaktorer som föranleds av förarnas uttröttning, bör man enligt kommitténs mening följa körtidsutredningens förslag att föra in sådana bestämmelser i trafiklagstiftningen. Kommittén framhåller vidare att vissa skäl numera kan anföras för att gällande, tämligen stränga reglering inte längre behöver vidmakthållas. Med anledning av körtidsutredningens förmodan att arbetstidskommittén kommer att föreslå att den nuvarande begränsningen av antalet arbetare slopas anför kommittén att den inte kan lämna bestämda besked om sina kommande förslag. Vid prövning av frågan om arbetstiden för vägtrafiken bör man inte överskatta värdet av att den sociala arbetstidslagstiftningen utsträcks till arbetstagare inom vägtrafiken, påpekar kommittén. Möjligheten att denna lagstiftning kommer att sakna t.ex. begränsning av den dagliga arbetstidens längd kan f. n. inte uteslutas. Reglerna om den ordinarie arbetstiden kommer också

30 Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1967

att — liksom redan är fallet — vara dispositiva med möjlighet för parterna att avtala om avsteg. Kommittén anför att den för sin del inte vill hålla för uteslutet att inordnandet av trafiken under den sociala arbetstidslagstiftningen kan bli en tämligen betydelselös reform från trafiksäkerhetssynpunkt.

Arbeiarskyddsstyrelsen framhåller att man inte kan komma ifrån att frågan om säkerhet i trafiken också bör betraktas från arbetarskyddssynpunkt. Det är enligt styrelsens mening en avgjord fördel att utredningen försökt mönstra ut socialt betingade arbetssynpunkter och byggt uteslutande på vad trafiksäkerheten kan fordra. Även LO är positiv till principen att trafiksäkerhetssynpunkterna skall vara avgörande för lagstiftningen om arbetstiden för vägtrafiken, medan medicinalstyrelsen menar att man inte alltför strängt kan tillämpa indelningen i trafiksäkerhetssynpunkter och sociala synpunkter. Inte endast under körtiden utan under arbetstiden i dess helhet ökar tröttheten och påverkas körförmågan, påpekar styrelsen.

JK anser det vara en brist att en betydande del av yrkestrafiken faller utanför den allmänna sociala arbetstidslagstiftningen. Det är enligt JK:s mening uppenbart att särskilda regler utöver de i allmänhet gällande kan motiveras endast av hänsyn till trafiksäkerheten. JK påpekar vidare att den s. k. trötthetsfaktorn redan i och för sig är något ytterligt svårbestämt, att dess betydelse som olycksorsak är föga utredd och att dess beroende av arbetstidens längd är inmängt med en rad ovissa faktorer. Att på ett så diffust område genomföra en lagreglering anser JK både fruktlöst och svårt. Han avvisar därför tanken på en sådan reglering. Om en lagstiftning likväl skall komma till stånd, anser JK att tillämpningen bör begränsas till ett fåtal särskilda områden. De internationella transporterna och fj ärrtrafiken inom landet är de områden som då närmast kommer i blickfältet. Även kommerskollegium är negativt till utredningens förslag och framhåller att det måste bli vanskligt att upprätthålla respekten för de föreslagna reglerna. Kollegiet anser att svagheterna i förslaget är så påtagliga att det inte bör genomföras.

Av liknande skäl som de JK anför anser länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län att det är mycket problematiskt om ett genomförande av utredningens förslag i någon nämnvärd grad kommer att råda bot på missförhållandena på området. LO anser sig inte kunna ta ställning till utformningen av den föreslagna lagstiftningen förrän arbetstidskommitténs förslag föreligger. Körtidsutredningens förslag om arbetstidsfrågorna böi därför enligt LO:s mening inte f. n. läggas till grund för lagstiftning. Detsamma anser Svenska lokaltrafikföreningen såvitt lagstiftningen skulle omfatta lokaltrafiken. Föreningen anser nämligen att en lagstiftning enligt förslaget skulle medföra betydande svårigheter för lokaltrafikföretagen att inom ramen för hittillsvarande personalstyrka uppehålla tillfredsställande trafik inom de större tätorterna.

Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1967 31

Ingen av remissinstanserna har någon invändning mot att en sträcklcörningsregel fortfarande skall finnas. I fråga om tillämpningsområdet för en sådan regel är dock meningarna delade. Jag återkommer längre fram till detta.

Utredningens förslag om vilotidsregler tillstyrks eller lämnas utan erinran av det övervägande antalet remissinstanser. Utvidgningen av huvudregeln från 9 till 10 timmars sammanhängande vila godtas av samtliga instanser, medan Svenska järnvägsmannaförbundet anser att möjligheterna att nedsätta vilotiden till 8 timmar två gånger i veckan inte är tillfredsställande. Enligt förbundet visar erfarenheten att föraren måste ta i anspråk två eller tre timmar av vilotiden för resor, personlig hygien och förtäring. Endast om föraren övernattar på annan ort än hemorten, bör vilotiden enligt förbundets mening kunna nedsättas, eftersom bilen då normalt uppställs i anslutning till övernattningsställe.

Den föreslagna definitionen av begreppet vilotid kritiseras av Svea hovrätt, arbetarskyddsstyrelsen, statens biltrafiknämnd, Svenska stadsförbundet och Svenska transportarbetareförbundet. Kritiken går ut på att det kan bli svårt att avgöra vad för slags arbete som enligt definitionen skall anses tilllåtet under vilotid. Hovrätten påpekar också att vilotidsbestämmelsen inte hindrar någon att köra privat bil längre sträckor eller att utföra ett ansträngande fritidsarbete omedelbart innan han börjar köra i förvärvsmässig trafik.

Flera remissinstanser framhåller att de godtar förslaget om vilotidsregler under förutsättning att det kommer att finnas möjlighet att få dispens från reglerna.

Utredningens förslag i fråga om körtids- och arbetstidsreg- 1 e r, dvs. att införa en körtidsregel och att slopa den gällande arbetstidsregeln, tillstyrks eller lämnas utan erinran av alla remissinstanser utom tre.

Svenska transportarbetareförbundet anser att den samlade arbetstiden måste tillmätas avgörande betydelse för säkerheten i trafiken. Möjligheterna att genom en allmän arbetstidslagstiftning reglera de speciella problem som sammanhänger med arbetstiden i trafiken torde enligt förbundet vara ytterligt begränsade. Förbundet anser att utredningens förslag till körtidsregel inte är tillräckligt underbyggt. Vidare påpekas att förslaget medger ett maximalt arbetstidsuttag inom trafiken på 13 timmar per dygn och två gånger i veckan på 15 timmar per dygn, vilket enligt förbundets mening är en från trafiksäkerhetssynpunkt icke oväsentlig försämring av gällande arbetstidsregler inom den yrkesmässiga trafiken. Handelsanställdas förbund anser att även tidsåtgången för andra arbetsuppgifter än körtiden bör medräknas vid fastställandet av »risktiden» i trafiken och avstyrker en körtidsregel. Svenska stadsförbundet avstyrker också men endast i fråga om buss i linjetrafik.

32 Kungi. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

Domänstyrelsen anser att en arbetstidsregel skulle få många olämpliga konsekvenser. Inom många näringsgrenar, bl. a. skogsbruket, skulle de ekonomiska återverkningarna bli betydande.

Viss kritik riktas mot körtidsregelns utformning. Svenska stadsförbundet påpekar att körtidsregeln inte skulle medge t. ex. två 5-timmarspass, det ena kl. 12—17 en dag och det andra kl. 7—12 nästa dag. Inte heller skulle en förare kunna börja förararbetet förrän kl. 12 om han dagen innan kört buss 9 timmar mellan kl. 12 och kl. 22. Förbundet påpekar vidare vissa inkonsekvenser i förslaget. En arbetare skulle efter 9 timmars arbetsdag i ansträngande industriarbete, t. ex. nattetid vid skiftgång, få tj änstgöra 5 ä 6 timmar som förare, medan en bussförare efter 9 timmars körtid — med lämpligt inlagda raster — inte skulle få utföra någon som helst körning inom 24 timmar. Däremot skulle bussföraren kunna utföra motsvarande industriarbete i 5 å 6 timmar per dygn, vilket också skulle kunna utföras omedelbart före körtiden. Svenska järnvägsmannaförbundet anmärker att körtidsregeln genom anknytningen till 24 timmar i följd kommer att medföra betydande svårigheter vid skiftning från kvälls- till morgontjänst.

Svenska taxiförbundet, Svenska lasttrafikbilägareförbundet och Svenska omnibusägareförbundet är tveksamma om lämpligheten av att arbetstidsregeln i 28 § YTF under en övergångstid skall gälla vid sidan av körtidsregeln.

Även i fråga om körtidsregeln framhåller flera remissinstanser behovet av dispensmöjlighet.

I fråga om tillämpningsområdet för regelsystemet har förslaget att utvidga sträckkörningsregeln till all trafik med personbil, lastbil och buss tillstyrkts endast av Svenska transportarbetareförbundet, Motormännens riksförbund och Motorförarnas helnykterhetsförbund. De två motororganisationerna anser att en sådan utvidgning skulle minska svårigheterna att bevisa uttröttning hos en förare och att tillämpa bestämmelserna om uttröttning i 28 § VTF.

Av övriga remissinstanser avstyrker ett tjugotal att sträckkörningsregeln görs tillämplig på privatbilismen. RÅ åberopar som skäl för sitt avstyrkande svårigheterna att kontrollera efterlevnaden av en sådan regel för privatbilismen. Författningsbestämmelser som inte kan kontrolleras bör enligt RÅ inte införas. Regeln kan också enligt RÅ:s mening leda till att trafiksäkerhetskravet anses uppfyllt även vid dygnslånga körningar, om bara 30 minuters rast tas efter varje körpass om 5 timmar. Samma eller liknande skäl anförs av Svea hovrätt, postverket, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, kommerskollegium, statens trafiksäkerhetsråd, trafikmålskommittén, rikspolisstyrelsen och NTF.

Alla remissinstanser utom tre tillstyrker eller lämnar utan erinran att vilotids- och körtidsreglerna tillämpas även på firmatrafik. RÅ anser att

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967 33

reglerna bör gälla endast för sådan firmatrafik som utövas av bokföringsskyldig företagare. Svea hovrätt och Handelsanstålldas förbund anser att firmatrafiken helt bör ställas utanför regelsystemet.

Departementschefen

I kampen för en ökad trafiksäkerhet är det naturligt att man söker avlägsna den olycksfaktor som uttröttning innebär. En allmän regel om förbud att i uttröttat tillstånd föra fordon finns också i 28 § VTF. Bestämmelserna om arbetstid och vilotid för förare i all slags förvärvsmässig trafik bör utformas med dessa förhållanden i sikte. De gällande bestämmelserna i 28 § YTF avser endast yrkesmässig trafik, dvs. trafik i vilken bil och förare mot ersättning tillhandahålls allmänheten för person- eller godsbefordran. Flera slags yrkesmässiga transporter är dessutom undantagna. Det har under senare år ofta framhållits att bestämmelserna i 28 § YTF tillkommit vid en tidpunkt när trafikintensiteten inte var så stark som nu och att trafiksäkerheten kräver skärpta regler. En utvidgning av regiernas tillämpningsområde har också krävts.

Körtidsutredningen har grundat sina förslag på trafiksäkerhetssynpunkter och även fäst uppmärksamheten på de ekonomiska synpunkterna. Däremot har utredningen inte tagit upp fristående sociala synpunkter. Enligt min mening är det uteslutande intresset att öka trafiksäkerheten som bör bli avgörande för en särskild reglering av arbetstiden för vägtrafiken. Andra synpunkter på denna fråga beaktas i andra författningar, främst ArbTL och ArbSkL.

Arbetstidsreglerna för vägtrafiken måste anpassas efter utvecklingen på trafikens område och den ökade betydelse för trafiksäkerheten som arbetsförhållandena fått. Av skäl som jag kommer att ange i det följande anser jag också att dessa regler i princip bör gälla all trafik i förvärvsverksamhet, vare sig den är yrkesmässig i YTF:s mening eller ej.

I utredningens regelsystem ingår en sträckkörningsregel av i huvudsak samma utformning som den i 28 § YTF. Utredningen föreslår att sträckkörningsregelns tillämpningsområde skall utvidgas till att omfatta all motorfordonstrafik. Detta förslag har från flera håll blivit starkt kritiserat under remissbehandlingen. Enligt min mening är regeln redan sådan den nu föreligger mindre lämpligt utformad. Det uppehåll om minst 30 minuter som skall ske efter 5 timmars körning behöver inte vara en rast i egentlig mening. Ingenting hindrar att föraren då utför annat arbete. Enligt min mening kräver trafiksäkerheten en föreskrift om obligatorisk rast både vid körning och under annat arbete som föraren utför före körning. Sträckkörningsregeln bör alltså göras om till en regel om längsta sammanhängande tid för arbete. Eftersom allt arbete bör beaktas anser jag att regeln, med viss anknytning till bestämmelsen i 17 § ArbSkL, bör utvidgas till 6

3 Bihang till riksdagens protokoll 1967.1 samt. Nr 52

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

timmar. I praktiken torde detta innebära att själva körtiden ofta inte blir mer än ungefär 5 timmar. Uppehållet enligt sträckkörningsregeln bör ändras till en rast om minst 30 minuter. Under rasten skall föraren få lämna fordonet eller annat arbetsställe.

Principerna bakom de överväganden jag nu gjort kan tillämpas också vid valet mellan en körtids- och en arbetstidsregel. Utredningen föreslår eu körtidsregel därför att en sådan riktar sig mot själva risktiden i trafiken och genom sin konstruktion är oberoende av tillämpningsområdet och artskild från sociallagstiftningens regeltyper. Majoriteten av remissinstanserna har godtagit detta förslag men några har ställt sig avvisande till att betrakta endast körtiden som en risktid. Även jag anser att man måste utgå från arbetstiden i dess helhet. Arbete som utförs före körning kan skapa ett trötthetstillstånd som ger sig till känna under körningen. Härtill kommer att det enligt arbetstidskommitténs yttrande inte alls är säkert att sociallagstiftningen kommer att föreslås innehålla en effektiv spärr mot en daglig arbetstid som överstiger vad som kan anses försvarligt från trafiksäkerhetssynpunkt. Jag anser det med hänsyn till det anförda inte möjligt att undvara en arbetstidsregel för vägtrafiken. I likhet med utredningen anser jag det vidare inte lämpligt att ha ett regelsystem byggt på såväl arbetstider som körtider.

Jag föreslår att arbetstidsregeln liksom enligt 28 § YTF skall innebära att arbetstiden under en tjugofyratimmar speriod får uppgå till högst 11 timmar med viss möjlighet att öka den till 13 timmar. Tjugofyratimmarsperioden bör räknas från utgången av föreskriven vilotid, för att undvika de olägenheter vid skiftarbete som Svenska stadsförbundet och Svenska j ärnvägsmannaförbundet påpekat.

Med utgångspunkt från principen att allt arbete som föregår körning kan inverka menligt på förarens körförmåga, bör definitionen av arbetstid inte behållas med den innebörd begreppet har enligt 28 § YTF. I första hand skall givetvis i arbetstid ingå själva körtiden och den tid föraren använder för de göromål som vanligen åvilar honom i egenskap av förare. I arbetstiden bör därför liksom enligt 28 § YTF inräknas tid för bilens skötsel och för på- och avlastning av gods som befordras med bilen. Även vanligt avslutningsarbete efter slutad körning bör inräknas. Härutöver bör arbetstiden omfatta tid under vilken föraren efter föreskriven viloperiod före färd med fordonet utför annat arbete i samma verksamhet. Sådant arbete — det kan bestå t. ex. i arbete på lager eller expedition — kan inverka menligt på förarens körförmåga. Om arbete av detta slag utförs efter körning men före viloperiod torde det däremot i regel inte kunna inverka på förmågan att efter viloperioden föra fordon och bör därför inte tas med i arbetstidsberäkningen. Den tid under vilken förare under sin tjänstgöring medföljer fordon bör liksom enligt 28 § YTF inräknas i arbetstiden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967 35

I den mån en förare före körning utför annat arbete i samma verksamhet bör det vara ganska lätt att kontrollera att arbeistidsbestämmelserna iakttas. Förhållandet är ett helt annat i fråga om bisysslor och fritidssysselsättning. Även i dessa fall kan det inträffa att förare före körning utför annat arbete som kan inverka menligt på hans körförmåga. Det är givetvis önskvärt att arbetstidsbestämmelserna tillämpas även i sådana fall. Förutsättningarna att effektivt kontrollera att så sker är emellertid f. n. mycket små. Att trots detta nu göra bestämmelserna formellt tillämpliga också på bisysslor och fritidssysselsättningar, skulle enligt min mening inte främja respekten för reglerna och därmed inte heller gagna trafiksäkerheten. Jag återkommer till denna fråga i specialmotiveringen.

Såsom utredningen påpekar fordras bestämmelser om vilotid inte minst för att förhindra en olämplig spridning av den tillåtna dygnsarbetstiden. I 28 § YTF föreskrivs minst 9 timmars sammanhängande vila under varje tidrymd av 24 timmar räknad från början av vilken tjänstgöring som helst. Vilotid får två gånger under varje period av sju sammanhängande dygn minskas till lägst 7 timmar.

Utredningen anser att 9 timmars dygnsvila är alltför kort som huvudregel, särskilt om man beaktar att förarens färd till och från bostaden m. m. avgår från den effektiva vilotiden. I AETR har upptagits 10 timmars dygnsvila. Utredningen förordar detta timantal som huvudregel med möjlighet att två gånger under sju sammanhängande dygn nedsätta vilotiden till 8 timmar.

Genom en förlängning av vilotiden motverkas en icke önskvärd splittring av arbetstiden på flera tjänstgöringspass. Den sammanhängande fritiden och därmed tiden för vila och rekreation blir längre, vilket uppenbarligen är till fördel för trafiksäkerheten. Under remissbehandlingen har framhållits att en skärpt vilotidsregel skulle medföra svårigheter för busstrafiken, framför allt i de större tätorterna. De torde dock inte bli av sådan betydelse att de bör få hindra en skärpning som är motiverad från trafiksäkerhetssynpunkt. Jag förordar därför att vilotidens längd bestäms enligt utredningens förslag. Däremot kan jag liksom flera remissinstanser inte godta den föreslagna definitionen av vilotid. För att undvika besvärliga tillämpningsproblem måste definitionen vara så entydig som möjligt. Föraren bör under vilotiden vara fri från allt arbete i verksamheten. Av samma skäl som anförts i fråga om arbetstidsregeln anser jag det inte tillrådligt att låta bestämmelserna omfatta bisysslor och fritidssysselsättning.

Jag övergår nu till att behandla tillämpningsområdet för det regelsystem jag förordat. Av särskilt intresse är den s. k. firmatrafiken, dvs. annan i materiell mening yrkesmässig trafik än den som avses i YTF. Mot utredningens förslag att regleringen av arbetstiden för vägtrafiken skall gälla

36 Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1967

även firmatrafik har endast tre remissinstanser haft invändningar. Firmatrafik torde ofta drivas på sådant sätt och i sådan omfattning, att trafiken inte till sin karaktär avviker från vad som förekommer inom den yrkesmässiga. Även jag anser att den arbetstidsreglering som är motiverad av trafiksäkerhetsskäl bör gälla inte bara yrkesmässig trafik i YTF:s mening utan också annan förvärvsmässig trafik för befordran av personer eller gods. Jag vill också erinra om att vissa transporter, som enligt definitionen i 1 § YTF är att anse som yrkesmässig biltrafik, enligt 2 § YTF är undantagna från tillämpningen av bestämmelserna om yrkesmässig trafik. Den som utför sådan transport är alltså inte skyldig att iaktta bestämmelserna i 28 § YTF. Vid tillämpningen av 28 § behöver man inte heller ta med i beräkningen tid som använts för transporter för vilka bestämmelserna i YTF inte gäller, t. ex. transporter av vissa jordbruksprodukter. Föreskrifterna i 28 § kan i sådana fall bli mer eller mindre illusoriska.

Förvärvsmässigt bedriven trafik med buss och lastbil bör enligt min mening således behandlas lika i fråga om arbetstidsregleringen, oavsett om YTF är tillämplig eller ej. Jag anser emellertid att tillämpningsområdet inte kan begränsas till — förutom droskbilar —• bussar och lastbilar. Det är nämligen inte ovanligt att skåpbilar eller s. k. herrgårdsvagnar, som kan vara klassificerade som personbilar, eller personbilar i vanlig mening används för transport av gods i viss verksamhet. Lämnades sådana transporter utanför tillämpningsområdet, skulle syftet med arbetstidsregleringen kunna förfelas i icke oväsentlig grad. Jag vill också framhålla att regleringen bör omfatta även transport med traktor till vilken släpfordon har kopplats. Bestämmelserna bör därför utformas så att de blir tillämpliga i fråga om alla slags motordrivna fordon.

Reglerna om arbetstid och vilotid för vägtrafiken riktar sig inte bara till föraren utan också till hans arbetsgivare. Båda kan enligt 34 § 2 mom. YTF straffas för överträdelse. Ansvar torde inträda redan vid bevisad oaktsamhet, och det kan ifrågasättas om inte t. o. m. strikt ansvar föreligger. Straffbestämmelserna bör enligt min mening vara formulerade så att ingen tvekan behöver uppkomma om deras räckvidd. Med hänsyn framför allt till den betydelse reglerna har för trafiksäkerheten, är det vidare angeläget att ansvarskonstruktionen inte är sådan att många överträdelser måste lämnas obeivrade på grund av bevissvårigheter. Arbetsgivarens ansvar för att gällande föreskrifter följs är härvid av särskilt intresse. Liknande problem förelåg tidigare i fråga om överträdelse av föreskrifterna om maximilast på fordon. Fr. o. m. den 1 januari 1966 har dessa föreskrifter ändrats bi. a. så att fordonsägaren skall straffas, när han inte visar att han gjort vad som ankommit på honom för att förekomma förseelsen. Ändringen motiverades huvudsakligen av sådana skäl som jag nu anfört (prop. 1965: 170 s. 17). Jag anser att arbetsgivarens ansvar för överträdelse av reglerna om arbetstid och vilotid bör utformas på motsvarande sätt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967 37

Tillsynsfrågorna

Gällande rätt

Tillsyn över efterlevnaden av bestämmelserna i ArbTL utövas av yrkesinspektionens tjänstemän. Arbetarskyddsstyrelsen och under dess överinseende och ledning yrkesinspektionens tjänstemän och kommunala tillsynsmän utövar tillsynen över efterlevnaden av bestämmelserna i ArbSkL. Övervakningen av att de särskilda reglerna om arbetstid för vägtrafiken efterlevs sker genom biltrafiknämnden och polisen med färdskrivare och förarböcker som hjälpmedel.

Den grundläggande bestämmelsen om skyldighet att på vissa fordon föra färdskrivare finns i 3 § 6 mom. VTF. Om Kungl. Maj :t förordnar det, skall färdskrivare finnas på buss som är byggd för flera än 30 passagerare och på lastbil vars totalvikt överstiger 7 t. Med färdskrivare förstås ett instrument som på ett varaktigt sätt upptecknar dels vid varje tidpunkt under tärd bilens hastighet, dels körtiden, dels den tillryggalagda vägsträckan. Bilens ägare skall förse färdskrivaruppteckning med anteckningar enligt särskilda bestämmelser och bevara uppteckningen under ett år. Ägaren och förare skall på anmodan överlämna uppteckning till bilinspektör eller polisman eller till den myndighet som Kungl. Maj :t förordnar. Färdskrivare skall vara av typ som godkänts av statens provningsanstalt. Med stöd av denna bestämmelse har utfärdats kungörelsen den 29 juni 1956 (nr 427) om skyldighet att å vissa motorfordon föra färdskrivare. Sådan skyldighet föreligger enligt 1 § under vissa förutsättningar för bussar och lastbilar som avses i 3 § 6 mom. VTF. I fråga om bussar skall färdskrivare föras bl. a. om bussen godkänts för användning i beställningstrafik eller i sådan linjetrafik som går fram inom mera än ett län. Beträffande lastbilar föreligger färdskrivarplikt om bilen är införd i bilregistret och dessutom dess egen maximilast överstiger 6 t. eller sammanlagda maximilasten för bilen med släpfordon överstiger 10 t. och bilens egen totalvikt överstiger 7 t. I 3 § föreskrivs bl. a. att färdskrivare skall vara sådan att dess uppteckning endast med svårighet kan göras missvisande genom yttre påverkan och att de tidpunkter när förarbyte sker kan registreras på uppteckningen genom anordning på färdskrivaren. Färdskrivaruppteckning skall enligt 5 § ges in till och granskas av biltrafiknämnden eller länsstyrelsen. I 6 § har biltrafiknämnden bemyndigats att efter samråd med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och statspolisintendenten meddela de ytterligare föreskrifter om färdskrivare som kan behövas. Sådana har meddelats i statens biltrafiknämnds föreskrifter den 26 januari 1957 (nr 15) angående färdskrivaruppteckningar i yrkesmässig trafik. Där ges främst en närmare reglering av skyldigheten att tillhandahålla sådana uppteckningar. Bestämmelser om handhavande av

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

färdskrivare och uppteckningar ges i statens biltrafiknämnds samt väg- och vattenbgggnadsstyrelsens föreskrifter den 15 juni 1957 (nr 388) om färdskrivare.

I 65 § 1 och 3 inom. VTF meddelas ansvarsbestämmelser i fråga om både ägare och förare vid överträdelse av föreskrifterna om färdskrivare. Straffeto är dagsböter.

Enligt 30 § YTF meddelar Kungl. Maj:t eller den myndighet som Kungl. Maj:t förordnar bestämmelser om skyldighet att i yrkesmässig trafik föra anteckningar angående förares arbetstid och om skyldighet att uppvisa sådana anteckningar för offentlig myndighet och förvara dem under viss tid. Bestämmelser av detta slag har meddelats genom statens biltrafiknämnds kungörelse den 20 juni 1951 (nr 603) angående skyldighet för vissa förare av automobil i yrkesmässig trafik att föra anteckningar angående arbetstid m.m.

Enligt 1 § skall föraren anteckna arbets- och körtid i en särskild förarbok, och mer än en sådan bok får inte samtidigt användas. I 2 § medges undantag från skyldigheten vid körningar dels med buss eller personbil i linjetrafik enligt turlista, som fastställts av offentlig myndighet, dels med bil huvudsakligen inom stad eller dess närmaste omgivning enligt trafiktillstånd som meddelats av polismyndighet i stad (numera trafiknämnd) för beställningstrafik för personbefordran. Bestämmelser om förarboks utseende ges i 3 §. Föraren skall enligt 4 § ha med sig förarboken under färd vid vilken det kan finnas anledning att göra anteckning. På begäran skall han tillhandahålla boken åt tillståndsbeviljande myndighet, besiktningsman (numera bilinspektör) eller polismyndighet. Enligt 5 § skall föraren förvara boken under minst ett år från den dag som den sista anteckningen avser.

För överträdelse av bestämmelserna om förarbok kan förare straffas med dagsböter enligt 34 § 2 mom. YTF.

Det kan i detta sammanhang också nämnas att förare av motordrivet fordon enligt 40 § 2 mom. VTF är skyldig att lyda polismans och bilinspektörs tecken att stanna.

Körtidsutredningen

Utredningen påpekar att samma skäl som anförts till förmån för de föreslagna reglerna om arbetstiden, dvs. hänsynen till trafiksäkerheten, talar för behovet av en effektiv tillsyn över efterlevnaden. Enligt utredningens mening föreligger sådana brister i det nuvarande tillsynssystemet att det är nödvändigt att försöka finna en bättre ordning. Utredningen anser att en lösning av tillsynsfrågorna kan nås bara om man anlägger en helt annan grundsyn än den som ligger bakom den nuvarande ordningen, vilken utgår från att det ytterst gäller att uppdaga och beivra lagöverträdelser genom

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967 39

polisutredning, åtal och bötesstraff. Denna inställning är enligt utredningens mening inte fruktbar. Enda utvägen för att komma till rätta med problemen är enligt utredningens uppfattning att angripa dem från mera positiva synpunkter än f. n. Grundprincipen bör vara att verka efter yrkesinspektionens mönster, ar betsinspektions principen.

I fråga om underlag för tillsynsverksamheten framhåller utredningen att varje arbetstillsyn normalt förutsätter ett visst underlag i handlingar.

Utredningen anser att färdskrivarna t. v. bör finnas kvar i ungefär samma utsträckning som nu. Vissa detalj justeringar föreslås dock i fråga om färdskrivarpliktens närmare avgränsning. För busstrafikens del innebär bestämmelserna i 1 § färdskrivarkungörelsen bl. a. en särreglering av linjetrafik, som går fram inom mera än ett län. Bärande skäl för en sådan ordning förligger enligt utredningens uppfattning inte. Vidare innebär bestämmelserna att skyldighet att föra färdskrivare föreligger så snart en buss är godkänd för användning i beställningstrafik, alltså oavsett den faktiska användningen. Denna konstruktion är enligt utredningens mening felaktig. Utredningen påpekar också att det för färdskrivarplikten i fråga om lastbil kan bli avgörande om släpfordon kopplats till den eller ej. Enligt utredningens mening är bestämmelsen härom principiellt oriktig och dessutom illa utformad och svår att övervaka. Den föreslås därför utgå. Utredningen rekommenderar ett förbättrat typprovnings- och hesiktningsförfarande av färdskrivarna och anser att man bör överväga att införa bestämmelser om plombering av färdskrivare. Vidare föreslår utredningen en bättre ordning för förvaring av färdskrivaruppteckningar samt en förkortning av den obligatoriska förvaringstiden till tre månader.

I fråga om förarboken anser utredningen att allvarliga brister föreligger. Bl. a. framhålls att förarbokspliktens innebörd och konstruktion är sådan att boken inte har någon positiv funktion alls för vare sig förare eller trafikutövare. Den har helt och hållet karaktär av »syndaregister». En annan allvarlig brist hos förarbokssystemet anser utredningen vara svårigheterna att granska böckerna, bl. a. därför att föraxma inte ålagts att föra anteckningarna löpande och att alltid ha boken med under färd.

Utredningens slutsats i fråga om förarbokssystemet är att förarböckerna måste avskaffas till följd av alla de brister som vidlåder dem, men att man måste finna någon ersättning för dem. Vid sina överväganden i denna del har utredningen stannat för ett kombinerat system, som främst går ut på alt uppgiftsplikten bör inskränkas till det för tillsynen nödvändiga och att uppgiftslämnarna ges största möjliga frihet vid uppgiftspliktens fullgörande. Utredningen förordar att tillsynen skall utgå från företagens vanliga interna handlingar, varav följer att företagskontakter genom företagsbesök blir en av tillsynsorganets viktigaste uppgifter. Där tillsynsorganet inte kan nöja sig med dessa interna handlingar bör man så långt som möj­

40 Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1967

ligt söka uppfylla uppgiftsbeliovet genom en utbyggnad av den ordinära internbokföringen. Detta skall enligt förslaget ske genom ett system med blanketter, s. k. arbetskort. I systemet skulle som det väsentliga ligga att korten skulle uppta vissa obligatoriska för arbetsinspektionen nödvändiga uppgifter men att varje företag skulle ha rätt att detalj utforma sina kort på det sätt som bäst passar dess egna behov för den interna redovisningen. För vissa fall skulle föreskrivas skyldighet att föra arbetskort av visst utseende, s. k. standardkort.

Färdskrivarutredningen

Utredningen anser att färdskrivarna utgör ett mycket betydelsefullt instrument för att förbättra trafiksäkerheten. Fordonsägarnas kostnad för färdskrivare och diagramblad är betydande. De trafikövervakande organen bör därför få tillräckliga resurser för att utvinna den bästa effekten av färdskrivarsystemet.

Utredningen föreslår att granskning i efterhand av hastighetsuppteckningar slopas. Hastighetskontroll bör i stället ske på vägen genom polisens försorg. Däremot anser utredningen att den i efterhand verkställda granskningen av färdskrivardiagrammen i fråga om kör-, arbets- och vilotid bör intensifieras. Statsverkets kostnad för denna granskning uppgår enligt utredningen till mindre än 1 % av det totala investerade beloppet för anskaffning av färdskrivare och till 4 % av fordonsägarnas kostnader för underhåll och diagram.

Utredningen framhåller att ingen nu existerande färdskrivare är konstruerad för maskinell avläsning. Om man önskar ett system med maskinell avläsning, är det nödvändigt att en ny färdskrivare konstrueras. Eftersom körtidsutredningens förslag till regelsystem kan påverka sättet för granskning av färdskrivaruppteckningar, anser utredningen att beslut om regelsystemets utformning bör avvaktas innan slutlig ställning tas till frågan om maskinell bearbetning av färdskrivaruppteckningarna.

Remissyttrandena

Ett stort antal remissinstanser ansluter sig till körtidsutredningens uppfattning att tillsynsfrågorna bör lösas efter arbetsinspektionsprinc i p e n.

Kommerskollegium anser däremot att det föreslagna kontrollsystemet måste leda till krångel och för långt gående ingripanden i enskild rätt samt till besvär och kostnader som inte står i rimlig proportion till syftet med systemet.

Övriga remissinstanser lämnar förslagen i denna del utan erinran. Statens trafiksäkerhetsråd framhåller dock att man inte bör överskatta värdet

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967 41

av principen. Den bygger liksom förarbokssystemet på medverkan av förare och enskilda företag, påpekar rådet.

Ingen av remissinstanserna har någon invändning mot att f ä r d s 1c r ivarna behålls t. v. Rikspolisstyrelsen och länsstyrelsen i Kronobergs län understryker färdskrivarnas betydelse från trafiksäkerhetssynpunkt.

Statens biltrafiknämnd anser att färdskrivaruppteckningarna bör förvaras minst ett år. Övriga remissinstanser har ingen erinran mot den föreslagna förkortningen av förvaringstiden.

Kontrollstyrelsen framhåller att färdskrivaruppteckningarna skulle bli värdefulla för skattekontrollen, om de försågs med nödvändiga identifieringsuppgifter och instrumentet plomberades. Aktiebolaget Svensk Bilprovning påpekar att bolaget redan kontrollerar färdskrivarnas funktion vid registreringsbesiktning och framhåller att bolaget utan extra arrangemang kan påtaga sig att i samband med kontrollbesiktning pröva funktionsdugligheten av färdskrivarna och även plombera dem. Bolaget förutsätter att den extra kostnad som detta kan föranleda får debiteras fordonsägaren.

Övriga förslag av lcörtidsutredningen i fråga om färdskrivare föranleder ingen erinran från remissinstanserna.

I samtliga yttranden över färdskrivarutredningens betänkande tillstyrks förslaget att efterhandsgranslcningen av hastighetsuppteckningarna slopas. Några remissinstanser tillstyrker att kontrollen över efterlevnaden av reglerna om arbetstid intensifieras, medan några andra anser att beslut i anledning av lcörtidsutredningens förslag bör avvaktas innan ställning tas till den frågan. Färdskrivarutredningens uppfattning i fråga om maskinell bearbetning av färdskrivaruppteckningarna delas av samtliga remissinstanser.

Körtidsutredningens förslag att avskaffa förarboken tillstyrks eller lämnas utan erinran av alla remissinstanser utom Svenska transportarbetareförbundet. Förbundet anser att det föreslagna systemet med arbetslcort knappast torde medföra sådana fördelar att det skulle vara att föredra framför andra former av uppgiftsplilct. Den kontroll av dubbelarbete som föranleds av att det förekommer s. k. blandade arbetare i trafikarbete torde inte i någon större utsträckning kunna ske genom användningen av arbetslcort. Däremot synes det förbundet mera sannolikt att personligt utfärdade förarböclcer i kombination med en konsekvent genomförd färdskrivarplikt skulle ge större möjligheter till insyn i arbetsförhållandena och dessutom ge likartade möjligheter till sådan insyn inom olika företagstyper. Förbundet anser att detta skulle vara av väsentlig betydelse inom ifrågavarande arbetsområde. Inte minst bör systemet enligt förbundets mening innebära väsentliga fördelar i fråga om kontroll och tillsyn

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

vid små företag, där överträdelse mot arbetstidsbestämmelserna i trafiken sannolikt liar en större frekvens.

Mot förslaget om arbetskort har i övrigt inte gjorts invändningar annat än av arbetarskyddsstyrelsen, som anser det tveksamt om arbetskortet kommer att bli ett någorlunda effektivt kontrollmedel.

Departementschefen

Körtidsutredningen anser att övervakningen av att reglerna om arbetstiden för vägtrafiken efterlevs bygger på en grundsyn som inte leder till önskad effektivitet. Det gäller nämligen enligt nuvarande ordning ytterst att uppdaga och beivra överträdelser. I stället bör tillsynen enligt utredningens mening verka efter yrkesinspektionens mönster. Jag ansluter mig till denna uppfattning. Det är enligt min mening av stor betydelse att den principella utformningen av tillsynen kan påräkna stöd och förståelse från dem som berörs av regleringen. Att det kan bli fallet om arbetsinspektionsprincipen läggs till grund för tillsynen, visar remissinstansernas positiva inställning.

Som jag anfört i inledningen kommer jag att senare i dag behandla den organisatoriska sidan av tillsynsfrågan. Jag avser att då förorda att tillsynsverksamheten förläggs inom den nuvarande yrkesinspektionens ram. Arbetstidsinspektionen bör normalt ske i anslutning till den inspektionsverksamhet på arbetsställena som yrkesinspektionen redan bedriver enligt arbetarskyddslagstiftningen. För att ge arbetarskyddsverket möjligheter att fullgöra dessa uppgifter kommer jag också att föreslå en särskild förstärkning av arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens resurser. Tillsynen över efterlevnaden av de trafiksäkerhetsfrämjande arbets- och vilotidsreglerna bör också ske genom polisens försorg i anslutning till dess allmänna åligganden i fråga om trafikövervakningen och i samband med flygande inspektion.

I likhet med körtidsutredningen anser jag att färdskrivarna bör behållas t. v. De har betydelse vid hastighetskontroller och kan också fylla en uppgift för stickprovskontroll av arbetstiden. I fråga om förvaringstiden för färdskrivaruppteckningar bygger både nuvarande bestämmelser och utredningens förslag på att tillsynen över arbetstiderna sker huvudsakligen genom efterhandskontroll av uppteckningarna. Detta innebär att sådan överträdelse av arbetstids- eller hastighetsbestämmelserna, som uppdagas vid granskningen av färdskrivaruppteckningarna, ofta inte kan beivras förrän mycket lång tid efter förseelsen. En sådan ordning anser jag otillfredsställande. Efterhandskontroll är inte heller förenlig med ett tillsynssystem som bygger på arbetsinspektionsprincipen. Jag förordar därför att efterhandskontrollen upphör. Kontrollen bör ske i första hand genom avläsning

Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1967 43

av löpande diagram. Det finns då ingen anledning att föreskriva förvaringsskyldighet i fråga om färdskrivaruppteckningar ens för den kortare tid som utredningen föreslår. Främst för att hindra att kontrollmöjligheterna omintetgörs genom att löpande diagram tas ut och ersätts med ett nytt, bör fordonsägaren dock vara skyldig att förvara färdigskrivet diagram i fordonet under en vecka.

Vad körtidsutredningen föreslagit i fråga om färdskrivarpliktens närmare utformning anser jag välmotiverat. Jag delar också utredningens uppfattning att ett förbättrat typprovnings- och besiktningsförfarande bör övervägas liksom möjligheterna att föreskriva skyldighet att plombera färdskrivare. Det föreligger emellertid inte nu underlag för något förslag i dessa ämnen.

Vid sidan av färdskrivarna utgör f. n. förarböckerna underlag för tillsynen av reglerna om arbetstid för vägtrafiken. Körtidsutredningen riktar skarp kritik mot förarböckerna och föreslår att de slopas. Någon form av anteckningar är emellertid nödvändig från kontrollsynpunkt. Detta är ännu mer angeläget med ett sådant regelsystem som jag tidigare förordat och som berör ett betydligt vidare område än det som omfattas av den yrkesmässiga trafiken. I viss utsträckning bör förare åläggas att föra anteckningar om arbetstid och vilotid. För många förare bör dock kontroll kunna ske även utan sådana anteckningar. För vissa fall kan det visa sig lämpligt att ålägga arbetsgivaren skyldighet att i annan form registrera arbetstiden. Det bör ankomma på Kungl. Maj :t eller den myndighet Kungl. Maj :t bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet att föra anteckningar m. m. för kontroll av arbetstid och vilotid.

Specialmotivering

Reglerna om arbetstid för vägtrafiken kommer med den av mig förordade ordningen att gälla inte bara för trafik som är yrkesmässig i YTF:s mening. I själva verket utgör den yrkesmässiga trafiken en betydligt mindre del än den som enligt förslaget skall föras in under regelsystemet. Med hänsyn härtill och till att bestämmelserna grundas på trafiksäkerhetsskäl anser jag att de bör placeras i VTF och inte i YTF. 28 § YTF bör därför upphävas.

Bestämmelserna om arbetstid och vilotid bör lämpligen placeras i en ny paragraf efter 28 § VTF, som innehåller förbud bl. a. mot att i uttröttat tillstånd föra fordon. För att göra den nya paragrafen, 28 a §, kortare och överskådligare torde det vara en fördel att placera de nödvändiga definitionerna av arbetstid och vilotid i 1 § som ett nytt moment, 12 mom.

Utöver vad som framgår av det föregående vill jag anföra följande i fråga om arbetstid och vilotid.

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

Reglerna bör omfatta företag som driver förvärvsverksamhet i vilken personer eller gods befordras på väg med motordrivet fordon. Härigenom fångar man in det område av trafiken inom vilket förarna kan antas mer än på andra löpa risk att bli uttröttade. Dit torde utan tvivel höra den befordran av personer eller gods med motordrivna fordon som ingår i förvärvsmässigt driven verksamhet.

Med företag avses inte bara sådant som drivs med anlitande av anställda förare utan även enmansföretag, där innehavaren av företaget själv för fordonet. Den som driver affärs- eller agenturrörelse faller under begreppet företag. Begreppet är alltså vidsträckt men betydelsen härav begränsas genom att endast vissa företag skall omfattas av bestämmelserna, nämligen de som driver förvärvsverksamhet i vilken ingår befordran av personer eller gods.

Med förvärvsverksamhet avses sådan verksamhet som drivs i förvärvssyfte. Det är uppenbart att den trafik som drivs yrkesmässigt i YTF:s mening vanligen blir att hänföra till förvärvsverksamhet. Undantagslöst gäller detta inte. Avgörande för om trafik faller under begreppet yrkesmässig är inte om trafiken utövats i förvärvssyfte eller ej, utan den omfattningtrafiken haft. Enligt min mening bör emellertid syftet vara avgörande. Den som mot ersättning tar med sig arbetskamrater i sin bil vid färd till eller från arbetsstället bör inte anses utöva förvärvsverksamhet även om det sker regelbundet och befordringen hänförs till yrkesmässig. Tydligt är att vanlig handelsrörelse bör falla inom tillämpningsområdet, om förutsättningar i fråga om person- eller godsbefordran föreligger. Detsamma bör gälla byggnadsverksamhet samt industri- och fabriksrörelse. Den omständigheten att verksamheten drivs i statlig eller kommunal regi kan inte få medföra att den skall vara undantagen. Drivs den förvärvsmässigt, såsom av de affärsdrivande verken, bör den vara underkastad regleringen.

Sådan verksamhet i vilken befordringen av personer eller gods är mera ovidkommande bör inte anses falla inom tillämpningsområdet. Om eu handelsresande i sin bil tar med sig varuprover, kan detta inte anses som befordran av gods. Detsamma bör gälla om bil används i reparationstjänst och föraren tar med sig maskindelar o. d. som behövs för reparationsarbete, eller om den som i sitt hem tillverkar produkter för annans räkning vid leveransen transporterar dessa i sin bil.

Som jag tidigare antytt i fråga om begreppet arbetstid anser jag att denna liksom enligt gällande rätt skall omfatta även den tid under vilken förare på flerbemannat fordon följer med i detta medan annan kör. Tid under vilken förare inte utför annat arbete än att följa med fordonet som avlösare bör dock inte inräknas i den sextimmarsperiod som jag föreslagit såsom maximum för arbete i en följd utan minst 150 minuters rast. Med denna ordning tillgodoses trafiksäkerhetssynpunkterna samtidigt som svårigheter för långtradartrafiken undviks.

Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1967 45

Kortare rast eller annan rast under vilken föraren inte får lämna fordonet eller annat arbetsställe bör inräknas i arbetstiden. Motsvarande gäller nu enligt 28 § YTF.

Att avvikelse från reglerna om arbetstid och vilotid bär få ske om det påkallas av olyckshändelse eller liknande omständighet som inte kunnat förutses, torde vara klart utan särskild föreskrift. Bestämmelser av detta slag finns emellertid i 28 § YTF, och om frågan nu lämnades oreglerad skulle det möjligen kunna leda till missförstånd. Jag förordar därför en bestämmelse av detta innehåll. Likaså bör Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer kunna medge undantag från reglerna när särskilda skäl föranleder det.

Reglerna om arbetstid och vilotid bör, som jag förut anfört, anknyta till arbetet inom det företag där föraren är anställd, beroende på svårigheterna att annars effektivt kunna kontrollera efterlevnaden. Arbete som utförs i annan verksamhet kan alltså inte beaktas vid bedömningen om reglerna i visst fall överträtts. Av förbudet i 28 § VTF att i uttröttat tillstånd föra fordon följer emellertid att körning inte får ske när det finns risk att arbete eller annan verksamhet som föraren utfört dessförinnan kan ha lett till uttröttning. Detta bör beaktas även av arbetsgivaren, bl. a. vid anställning av extraförare. En undersökning av frågan om särskilda bestämmelser i syfte att hindra från trafiksäkerhetssynpunkt olämpligt dubbelarbete bör närmare övervägas.

I enlighet med vad jag tidigare anfört bör arbetsgivaren kunna straffas för överträdelse av reglerna om arbetstid och vilotid, om han inte visar alt han gjort vad som ankommit på honom för att förekomma förseelsen. Ofta har arbetsgivaren ingen möjlighet att personligen kontrollera att hans förare inte överträder reglerna. Har t. ex. en förare brutit mot bestämmelserna om längsta tillåtna tid för arbete i en följd utan rast, bör åkaren undgå ansvar om han kan visa att han otvetydigt och med tillräcklig skärpa tillhållit föraren att följa bestämmelserna. Ansvarig ledning i transportföretag bör på motsvarande sätt kunna undgå ansvar genom att konsekvent och uttryckligen tillhålla sina förare att följa reglerna om arbetstid och vilotid.

Straffbestämmelserna bör fogas in som ett nytt stycke i 66 § 2 mom. VTF.

Vad jag föreslagit i fråga om skyldigheten att förvara färdskrivaruppteckning föranleder ändring i 3 § 6 mom. VTF. De ändringar i färdskrivarkungörelsen som föranleds av vad jag i övrigt anfört beträffande färdskrivarna kommer jag senare att anmäla för Kungl. Maj :t.

Bestämmelserna om skyldighet att bl. a. föra anteckningar för kontroll av arbetstid in. in., motsvarande dem i 30 § YTF, torde lämpligen placeras i eu särskild paragraf, 28 b § VTF, alltså omedelbart efter bestämmelserna om arbetstid och vilotid. 30 § YTF skall då upphävas. De närmare föreskrifterna om formen för sådana anteckningar och om skyldighet att upp­

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

visa och förvara dem kräver ej riksdagens medverkan. Jag avser att i senare sammanhang föreslå sådana föreskrifter för Kungl. Maj :t.

Förare av motordrivet fordon är enligt 40 § 2 mom. VTF skyldig att stanna på tecken av polisman och bilinspektör. Som framgår av det föregående skall yrkesinspektionens tillsyn i fråga om arbetstiden normalt bedrivas i samband med den inspektion av arbetsställena som yrkesinspektionen utövar enligt arbetarskyddslagstiftningen. Detta bör dock inte utesluta att yrkesinspektionens tjänstemän får möjlighet att stanna fordon för kontroll. Den nämnda bestämmelsen bör kompletteras så att förare blir skyldig att stanna även på tecken av tjänsteman hos yrkesinspektionen. För att skyldigheten skall inträda måste krävas att det fullt tydligt framgår att den som ger tecknet är sådan tjänsteman.

Jag har i inledningen anfört att jag senare i dag kommer att ta upp frågan om inrättande av statens trafiksäkerhetsverk. Förutom förslag härom kommer jag även att föreslå att biltrafiknämnden skall upphöra och att dess kvarstående uppgifter överförs till en ny myndighet, transportnämnden, och till länsstyrelserna. Förslagen föranleder vissa författningsändringar. Jag har ansett lämpligt att i förevarande sammanhang anmäla dessa för Kungl. Maj :t.

De nya bestämmelserna bör träda i kraft den 1 januari 1968.

Hemställan

Under åberopande av vad jag tidigare anfört hemställer jag att Kungl. Maj :t måtte inhämta riksdagens yttrande över förslag som upprättats inom kommunikationsdepartementet till

1) förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28

september 1951 (nr 648),

2) förordning om ändring i förordningen den 25 oktober

1940 (nr 910) angående yrkesmässig automobiltrafik in. m.,

3) förordning angående ändring i förordningen den 5 maj

1960 (nr 134) om mopeder,

4) förordning angående ändring i förordningen den 10

juni 1949 (nr 341) om explosiva varor.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­

stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till det­

ta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

MARCUS BOXTR. STHLMI96? 670228