2

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

1) Förslag

till

Förordning

om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648)

Härigenom förordnas, dels att i 1 § 9 mom., 10 § 6 mom., 12 § 2 och 4

mom., 13 § 4 inom., 24 a §, 27 § 4 mom., 29 § 4 inom., 37 § 2 mom. samt

57 § 2 mom. vägtrafikförordningen den 28 september 19511 ordet »bilin­

spektör» skall ersättas med orden »trafikinspektör, bilinspektör», dels att

1 23 §, 31 § 1 och 2 mom., 65 § 7 mom. samt 74 § förordningen2 ordet »bil­

inspektör» eller form av detta ord skall ersättas med orden »trafikinspektör

eller bilinspektör» eller motsvarande former därav, dels att i 24 § 1 mom.,

30 §, 36 § 6 och 7 mom. samt 66 § 1 mom. förordningen3 ordet »körskola»

skall utbytas mot ordet »trafikskola», dels att i 45 § 7 mom. och 49 § 2 mom.

förordningen4 orden »väg- och vattenbyggnadsstyrelsen» skall utbytas mot

orden »statens trafiksäkerhetsverk», dels att i 61 § 1 mom. och 63 § 1 mom.

förordningen5 orden »väg- och vattenbyggnadsstyrelsen» skall utbytas mot

orden »statens vägverk», dels att 3 § 6 inom., 23 a §, rubriken omedelbart

före 36 §, 36 § 1—5, 8 och 9 mom., 40 § 2 mom., 61 § 3 mom., 62 § 1 och

2 mom. samt 66 § 2 mom., förordningen6 skall erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan anges, dels att till 1 § förordningen skall fogas ett nytt moment,

12 mom., med nedan angiven lydelse, dels att i avdelning III förordningen

skall, närmast efter rubriken »2 kap. Särskilda bestämmelser om förare av

vissa motordrivna fordon», införas en ny rubrik, »Arbetstid och vilotid»,

samt två nya paragrafer, 28 a § och 28 b §, med nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lijdelse)

(Föreslagen lydelse)

1 §•

12 mom. I denna förordning

förstås med

arbetstid:

tid under vilken

förare vid tjänstgöring i företag som

avses i 28 a §

a) för motordrivet fordon,

b) utför arbete med fordonets

skötsel eller med på- eller avlast-

1 Senaste lydelse av 1 § 9 mom., 10 § 6 mom., 12 § 2 och 4 mom., 13 § 4 mom., 24 a §,

27 § 4 mom., 29 § 4 mom., 37 § 2 mom. samt 57 § 2 mom. se 1964: 420.

2 Senaste lydelse av 23 §, 31 § 1 och 2 mom., 65 § 7 mom. samt 74 § se 1964:420.

3 Senaste lydelse av 24 § 1 mom. se 1964:420 samt av 30 § 1 mom. och 36 § 7 mom. se

1958:222.

4 Senaste lydelse av 45 § 7 mom. och 49 § 2 mom. se 1966: 561.

5 Senaste lydelse av 61 § 1 mom. se 1966: 561 och av 63 § 1 mom. se 1964: 732.

« Senaste lydelse av 3 § 6 mom., 23 a §, 36 § 1, 3, 4 och 8 mom. samt 40 § 2 mom. se

1964:420, av 61 § 3 mom. samt 62 § 1 och 2 mom. se 1964:732 samt av 66 § 2 mom.

se 1966: 390.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

För sådan inspektion skall bilin­

spektör jämte av honom anlitat bi­

träde äga tillträde till lokaler och

områden, där fordon, som sägs i

första stycket, finnas uppställda.

Bilinspektören må i den utsträck­

ning han finner påkallat provköra

fordon, som inspektionen avser. Det

åligger rörelsens innehavare att till-

handagå i den utsträckning som er­

fordras för förrättningens behöriga

genomförande.

Vid förrättningen--------------------—

Vad bilinspektör eller biträde till

denne erfarit i samband med in­

spektion hos försäljare må ej yppas

i vidare mån än som erfordras för

vinnande av det med inspektionen

avsedda ändamålet.

(Nuvarande lydelse)

För sådan inspektion skall förrätt-

ningsmannen jämte av honom anli­

tat biträde äga tillträde till lokaler

och områden, där fordon, som sägs

i första stycket, finnas uppställda.

Förrättningsmannen må i den ut­

sträckning han finner påkallat prov­

köra fordon, som inspektionen av­

ser. Det åligger rörelsens innehava­

re att tillhandagå i den utsträckning

som erfordras för förrättningens be­

höriga genomförande.

---- motsvarande tillämpning.

Vad förrättningsmannen eller bi­

träde till denne erfarit i samband

med inspektion hos försäljare må

ej yppas i vidare mån än som er­

fordras för vinnande av det med

inspektionen avsedda ändamålet.

(Föreslagen lydelse)

Arbetstid och vilotid

28 a §.

I företag, som driver förvärvs­

verksamhet i vilken personer eller

gods befordras på väg med motor­

drivet fordon, skola följande bestäm­

melser iakttagas.

Arbetstiden får under tjugofyra

timmar i följd efter vilotid som av­

ses i fjärde stycket icke överstiga

elva timmar. När tjänstgöring ej kan

ordnas lämpligt på annat sätt, får ar­

betstiden utsträckas till tretton tim­

mar, om den under fyrtioåtta tim­

mar i följd efter sådan vilotid icke

överstiger sammanlagt tjugotvå tim­

mar.

Förare får ej arbeta under längre

Hd än sex timmar i följd utan minst

trettio minuters rast, under vilken

han får lämna fordonet eller arbets­

stället. I sådan sextimmarsperiod in­

räknas ej Hd under vilken förare icke

utför annat arbete än att medfölja

fordonet såsom avlösare.

Vilotiden får under tjugofyra tim-

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

2 m o m. Vid körskola skall fin­

nas en för skolans utbildningsarbete

i dess helhet ansvarig förestån­

dare, vilken godkänts för upp­

draget av länsstyrelsen i det län, där

skolan bedrives eller skall bedrivas.

Om så erfordras med hänsyn till

omfattningen av skolans verksam­

het, skall vid skolan, utöver före­

ståndaren, finnas en eller flera av

länsstyrelsen för skolan godkända

lärare med kompetens för såväl

teoretisk som praktisk undervisning.

Uppsikt över övningskörning, var­

om förmäles i 30 §, får vid körskola

icke utövas av annan än för skolan

godkänd föreståndare eller lärare

eller av särskild av länsstyrelsen

för skolan godkänd instruktör.

3 m o in. Godkännande såsom fö­

reståndare, lärare eller instruktör

vid viss körskola må av länsstyrelse

meddelas endast om sökandens kom­

petens bestyrkts genom prov, avlagt

inför bilinspektör, som i 1 § 9 mom.

omnämnd chefsmyndighet förklarat

behörig anställa prov för körskole-

pcrsonal.

Vid anmälan--------------------------------

Intyg, som------------ —• — -— — —

För provet skall sökanden till­

handahålla bilinspektören lämpligt

fordon.

4

m o in. Sökande må av bilin­

spektör förklaras kompetent såsom

föreståndare och lärare endast om

han efter prov under olika trafik­

förhållanden samt förhör befinnes

a) besitta ur trafiksäkerhetssyn­

punkt god körskicklighet, sinnes­

närvaro och omdömesförmåga;

b) vara väl förtrogen med kon­

struktionen och verkningssättet hos

motorfordon;

c) äga ingående kännedom om

gällande trafikföreskrifter och i de

övriga ämnen, i vilka undervisning

skall meddelas i körskola; samt

d) hava erforderlig förmåga att i

körskola meddela såväl teoretisk

som praktisk undervisning.

(Nuvarande lydelse)

2 mom. Vid trafikskola skall

finnas en för skolans utbildningsar­

bete i dess helhet ansvarig före­

ståndare, vilken godkänts av

trafiksäkerhetsverket.

Om så erfordras med hänsyn till

omfattningen av skolans verksamhet,

skall vid skolan, utöver förestånda­

ren, finnas en eller flera av trafiksä­

kerhetsverket godkända lärare

med kompetens för såväl teoretisk

som praktisk undervisning.

Uppsikt över övningskörning, var­

om förmäles i 30 §, får vid trafik­

skola icke utövas av annan än god­

känd föreståndare eller lärare eller

av särskild av trafiksäkerhetsverket

godkänd instruktör.

3 m o m. Godkännande såsom fö­

reståndare, lärare eller instruktör

må av trafiksäkerhetsverket medde­

las endast om sökandens kompetens

bestyrkts genom prov, avlagt inför

irafikinspektör eller bilinspektör

som verket bestämmer.

(Föreslagen lydelse)

— fört bil.

och körvana.

För provet skall sökanden tillhan­

dahålla lämpligt fordon.

4 mom. Sökande må förklaras

kompetent såsom föreståndare och

lärare endast om han efter prov un­

der olika trafikförhållanden samt

förhör befinnes

a) besitta ur trafiksäkerhetssyn­

punkt god körskicklighet, sinnesnär­

varo och omdömesförmåga;

b) vara väl förtrogen med kon­

struktionen och verkningssättet hos

motorfordon;

c) äga ingående kännedom om

gällande trafikföreskrifter och i de

övriga ämnen, i vilka undervisning

skall meddelas i trafikskola; samt

d) hava erforderlig förmåga att i

trafikskola meddela såväl teoretisk

som praktisk undervisning.

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1967

hos samma länsstyrelse söker ena­

handa godkännande för annan kör­

skola, skola under a) och b) angiv­

na handlingar ingivas allenast då

länsstyrelsen så anser nödigt.

(Nuvarande lydelse)

I traga------- -------- -------------motsvarande tillämpnin

Sökande är skyldig att, där läns­

styrelse eller polismyndighet så på-

fordrar, förete intyg om sin man­

talsskrivningsort under tid, som av­

ses under b).

Efter prövning av de av sökanden

ingivna handlingarna och efter den

ytterligare utredning, som må anses

erforderlig, äger länsstyrelsen att

för sökande, som innehar gällande

körkort för bil samt i övrigt befun­

nits lämplig, meddela godkännande

såsom föreståndare, lärare eller in­

struktör vid viss körskola.

8 in o m. Innehavare av körskola

skall föra särskilda anteckningar

angående undervisningen vid skolan

samt årligen före februari månads

utgång till länsstyrelsen i det län,

där skolan bedrives, insända redogö­

relse för undervisningen under näst­

föregående år. Närmare föreskrifter

angående anteckningar och redogö­

relse, som nyss sagts, meddelas av

Konungen eller den myndighet

Konungen därtill förordnar.

Körskola skall inspekteras av bil­

inspektör, om möjligt minst en gång

årligen, samt vara underkastad den

tillsyn i övrigt varom länsstyrelsen

förordnar. Över verkställd inspek­

tion skall bilinspektören insända

rapport till länsstyrelsen.

9 mom. Befinnes innehavare av

körskola vara olämplig härtill eller

bedrives utbildning i körskola i strid

mot gällande föreskrifter eller eljest

på ett otillfredsställande sätt, eller

har undervisning vid skolan ej be­

drivits under de senaste tolv måna­

derna, må länsstyrelse, som medde­

lat tillstånd för körskolan, återkal­

la detsamma.

Befinnes den, som av länsstyrelsen

(Föreslagen lydelse)

Sökande är skyldig att, där trafik-

säkerhetsverket eller polismyndighet

så påfordrar, förete intyg om sin

mantalsskrivningsort under tid, som

avses under b).

Efter prövning av de av sökanden

ingivna handlingarna och efter den

ytterligare utredning, som må anses

erforderlig, äger trafiksäkerhetsver-

ket att för sökande, som innehar

gällande körkort för bil samt i öv­

rigt befunnits lämplig, meddela god­

kännande såsom föreståndare, lära­

re eller instruktör.

8 mom. Innehavare av trafik­

skola skall föra särskilda anteck­

ningar angående undervisningen vid

skolan samt årligen före februari

månads utgång till trafiksäkerhets-

verket insända redogörelse för un­

dervisningen under nästföregående

år. Närmare föreskrifter angåen­

de anteckningar och redogörelse,

som nyss sagts, meddelas av

Konungen eller den myndighet

Konungen därtill förordnar.

Trafikskola skall stå under tillsyn

av trafilcsäkerhetsverket och om

möjligt inspekteras minst en gång

varje år.

9 m o in. Befinnes innehavare av

trafikskola vara olämplig härtill el­

ler bedrives utbildning i trafikskola

i strid mot gällande föreskrifter el­

ler eljest på ett otillfredsställande

sätt, eller har undervisning vid sko­

lan ej bedrivits under de senaste tolv

månaderna, må trafiksäkerhetsver-

ket återkalla tillståndet för skolan.

Befinnes den, som av trafiksäker-

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

der väg- och vattenbyggnadsstyrel­

sen bestämmer. Vad nu sagts om

länsstyrelse skall i Stockholm gälla

trafiknämnden.

Kungörelsen, vilken skall mot er­

sättning tillhandahållas allmänhe­

ten, skall översändas till våg- och

vattenbyggnadsstyrelsen samt che­

fen för försvarsstaben. Av trafik­

nämnden i Stockholm utfärdad kun­

görelse skall därjämte insändas till

överståthållar ämbetet.

2 mom. För allmänheten skall i

Stockholm hos polismyndigheten och

eljest hos länsstyrelsen hållas till­

gänglig en i lämplig skala upprättad

karta, varå, enligt de närmare grun­

der väg- och vattenbyggnadsstyrel­

sen bestämmer, upptagits de allmän­

na vägar inom länet, vilka äro till-

låtna för trafik med motordrivna

fordon.

Kopia av kartan skall före juni

månads utgång varje år insändas till

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Om ändringar icke skett i senast in­

sända karta eller ändringarna äro

av ringa omfattning, må dock anmä­

lan därom, i sistnämnda fall innefat­

tande uppgift om ändringarna, vara

tillfyllest.

66

2 mom. Med dagsböter------------

Den, som--------------------------------------

(Nuvarande lydelse)

der statens trafiksäkerhetsverk be­

stämmer. Vad nu sagts om länssty­

relse skall i Stockholm gälla trafik­

nämnden.

Kungörelsen, vilken skall mot er­

sättning tillhandahållas allmänhe­

ten, skall översändas till statens tra­

fiksäkerhetsverk, statens vägverk,

transportnämnden samt chefen för

försvarsstaben. Av trafiknämnden i

Stockholm utfärdad kungörelse

skall därjämte insändas till över-

ståthållarämbetet.

2 m o in. För allmänheten skall

i Stockholm hos polismyndigheten

och eljest hos länsstyrelsen hållas

tillgänglig en i lämplig skala upp­

rättad karta, varå, enligt de närmare

grunder vägverket bestämmer, upp­

tagits de allmänna vägar inom lä­

net, vilka äro tillåtna för trafik med

motordrivna fordon.

Kopia av kartan skall före juni

månads utgång varje år insändas till

trafiksäkerhetsverket, vägverket och

transportnämnden. Om ändringar

icke skett i senast insända karta el­

ler ändringarna äro av ringa omfatt­

ning, må dock anmälan därom, i

sistnämnda fall innefattande uppgift

om ändringarna, vara tillfyllest.

------ om körkort.

femhundra kronor.

Förare, som bryter mot 28 a §

eller mot föreskrift som meddelats

med stöd av 28 b §, straffes med

dagsböter. Även arbetsgivaren är

förfallen till sådant straff, om han

ej visar att han iakttagit vad på ho­

nom ankommit för att förekomma

förseelsen.

Arbetsgivare som bryter mot före­

skrift som meddelats med stöd av

28 b §, straffes med dagsböter.

(Föreslagen lydelse)

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968.

Tillstånd att driva körskola avser efter förordningens ikraftträdande tra­

fikskola.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

telse därom tillställas länsstyrelse,

som beslutet angår.

Har länsstyrelse meddelat trafik­

tillstånd, skall beslutet delgivas bil­

trafiknämnden samt, om tillståndet

avser beställningstrafik, polismyn­

digheten å stationsorten.

(Nuvarande lydelse)

Av trafiknämnd meddelat beslut

om trafiktillstånd skall delgivas bil­

trafiknämnden och länsstyrelsen. I

Stockholm skall dock sådant med­

delande icke tillställas överståthål-

larämbetet.

Vad sålunda--------

Om anslag -—- ------

telse därom tillställas länsstyrelse

som beslutet angår.

Har länsstyrelse meddelat till­

stånd till linjetrafik, skall beslutet

delgivas dels polismyndighet som

länsstyrelsen finner böra underrät­

tas om tillståndet, dels, om trafiken

berör även annat län, länsstyrelsen

i det länet.

Av länsstyrelse meddelat tillstånd

till beställningstrafik skall delgivas

polismyndigheten å stationsorten,

och, om det för trafiken angivna lo­

kalområdet är beläget även i annat

län, länsstyrelsen i det länet.

Av trafiknämnd meddelat beslut

om trafiktillstånd skall delgivas

länsstyrelsen. I Stockholm skall

dock sådant meddelande icke till­

ställas överståthållarämbetet.

(Föreslagen lydelse)

----- i trafiktillstånd.

----------------- i 44 §.

16

Hos biltrafiknämnden skall föras

register över innehavare av tillstånd

till yrkesmässig trafik, vartill till­

stånd meddelats av denna myndig­

het.

Hos länsstyrelserna skola på det

sätt och i den omfattning, som bil­

trafiknämnden finner skäl föreskri­

va, föras förteckningar över inneha­

vare av tillstånd till yrkesmässig

trafik samt över automobiler och

släpfordon, som godkänts i dylik tra­

fik eller som av tillståndshavare an­

mälts jämlikt 25 § 2 mom.

25

1 mom. Automobil må icke an­

vändas i yrkesmässig trafik för per­

sonbefordran utan att vara för så­

dan trafik godkänd av myndighet,

som meddelat trafiktillståndet, el­

ler, i fråga om trafik, vartill tillstånd

lämnats av biltrafiknämnden, av

länsstyrelse, som nämnden bestäm­

mer. Då godkännande sökes skall

Hos länsstyrelserna skola på det

sätt och i den omfattning, som trans­

portnämnden finner skäl föreskri­

va, föras förteckningar över inneha­

vare av tillstånd till yrkesmässig

trafik samt över automobiler och

släpfordon, som godkänts i dylik tra­

fik eller som av tillståndshavare an­

mälts jämlikt 25 § 2 mom.

§•

1 mom. Automobil må icke an­

vändas i yrkesmässig trafik för per­

sonbefordran utan att vara för så­

dan trafik godkänd av myndighet,

som meddelat trafiktillståndet. Då

godkännande sökes skall företes in­

tyg av besiktningsman att automo-

bilen är för trafiken lämplig samt,

därest automobilen icke är registre-

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

I fråga om godsbefordran uteslu­

tande inom visst område eller å viss

vägsträcka äger biltrafiknämnden,

därest förhållandena därtill föranle­

da, medgiva, att regelbunden trans­

port enligt denna paragraf skall an­

ses föreligga allenast vid större antal

turer än vad i 1 mom. angivits eller

eljest förordna, att vad om transport­

förmedling är stadgat icke skall äga

tillämpning.

(Nuvarande lydelse)

3 m o m. Ansökan om----------- --------

Om behandling av ansökan om

tillstånd skall gälla vad om ansökan

om linjetrafik är i 8 § sista stycket

stadgat.

I fråga om godsbefordran uteslu­

tande inom visst område eller å viss

vägsträcka äger länsstyrelsen, därest

förhållandena därtill föranleda, med­

giva, att regelbunden transport en­

ligt denna paragraf skall an­

ses föreligga allenast vid större an­

tal turer än vad i 1 mom. angivits

eller eljest förordna, att vad om

transportförmedling är stadgat icke

skall äga tillämpning. Är området

eller vägsträckan belägen inom mer

än ett län, ankommer det på länssty­

relsen i det län, där största delen av

området eller vägsträckan är belä­

gen, att besluta efter hörande av

länsstyrelsen i annat län som beröres

av transportförmedlingen.

— och utövas.

Om behandling av ansökan om

tillstånd skall gälla vad om ansökan

om linjetrafik är i 8 § stadgat.

(Föreslagen lydelse)

34 §.

2 m o m. Bryter någon —■ — -—- — —- — åligger honom,

eller bryter förare mot vad i 28 §

är stadgat eller mot föreskrift, som

meddelats med stöd av samma para­

graf, eller använder innehavare av

trafiktillstånd förare till arbete i

strid mot vad i samma paragraf eller

i dylik föreskrift är stadgat,

eller åsidosätter------------------------- med dagsböter.

39

Finner biltrafiknämnden, länssty­

relse eller polismyndighet anledning

till återkallelse eller indragning på

viss tid av trafiktillstånd eller tra­

fikkort eller tillstånd till uthyrnings-

rörelse eller transportförmedling

eller godkännande eller medgivande,

varom i denna förordning förmäles,

skall myndigheten, därest befogen­

het i sådant avseende icke tillkom­

mer denna, därom göra framställ­

ning hos den myndighet, som har att

besluta i ärendet.

Biltrafiknämnden äger med iakt-

Finner länsstyrelse eller polismyn­

dighet anledning till återkallelse eller

indragning på viss tid av trafiktill­

stånd eller trafikkort eller tillstånd

till uthyrningsrörelse eller transport­

förmedling eller godkännande eller

medgivande, varom i denna förord­

ning förmäles, skall myndigheten,

därest befogenhet i sådant avseende

icke tillkommer denna, därom göra

framställning hos den myndighet,

som har att besluta i ärendet.

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

3) Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 5 maj 1960 (nr 134) om mopeder

Härigenom förordnas, dels att i 5 § 1 och 2 mom., samt 6 § förordningen

den 5 maj 1960 om mopeder1 orden »väg- och vattenbyggnadsstyrelsen»

skall utbytas mot orden »statens trafiksäkerhetsverk», dels att i 9 § förord­

ningen och i övergångsbestämmelsen till förordningen2 ordet »bilinspek­

tör» skall ersättas med orden »trafikinspektör, bilinspektör».

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968.

4) Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 10 juni 1949 (nr 341) om

explosiva varor

Härigenom förordnas, att i 51 § förordningen den 10 juni 1949 om explo­

siva varor3 orden »statens biltrafiknämnd» skall utbytas mot orden »sta­

tens trafiksäkerhetsverk».

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968.

1 Senaste lydelse av 6 § se 1964: 421.

2 Senaste lydelse av 9 § och övergångsbestämmelsen se 1964: 421.

3 Senaste lydelse av 51 § se 1963: 185.

22

län, 1963 års arbetstidskommitté, de svenska ledamöterna av nordisk väg­

trafikkommitté, trafikmålskommittén, Svenska stadsförbundet, Svenska

kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, Nationalföreningen för

trafiksäkerhetens främjande (NTF), Landsorganisationen i Sverige (LO),

Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska taxiförbundet, Svenska lasttrafik-

bilägareförbundet, Svenska omnibusägareförbundet, Svenska lokaltrafik­

föreningen, Svenska transportarbetareförbundet, Biltrafikens arbetsgivare­

förbund, Kungl. automobilklubben, Motorbranschens riksförbund, Motor­

männens riksförbund, Motorförarnas helnykterhetsförbund, Försvarets mo­

torklubb, Aktiebolaget Svensk Bilprovning, Sveriges industriförbund, Sveri­

ges grossistförbund, Kooperativa förbundet, Handelns arbetsgivareorgani­

sation, Handelsanställdas förbund, Svenska järnvägsmannaförbundet,

Svenska kommunalarbetareförbundet och Sveriges lantbruksförbund.

Arbetarskyddsstyrelsen har bifogat yttranden från tre yrkesinspektörer.

Länsstyrelserna har bifogat yttranden från bilägareföreningar inom länen.

Flera länsstyrelser har bifogat yttranden från bl. a. länsläkare och läns-

åklagare eller polismyndigheter samt bilinspektörer.

Jag kommer nu att ta upp utredningens förslag om reglering av arbets­

tiden och de tillsynsfrågor som sammanhänger med dess förslag om arbets-

inspektion. Frågan om organisation för arbetsinspektionen kommer jag att

behandla vid anmälan senare i dag av fråga om inrättande av statens trafik­

säkerhetsverk, m. in.

Jag kommer också att nu anmäla färdskrivarutredningens1 den 9 maj

1966 avlämnade betänkande »Utredning angående de tekniska möjligheter­

na att utnyttja maskinella hjälpmedel för efterhandsgranskning av färdskri -

vardiagram samt därmed sammanhängande organisatoriska och andra frå­

gor» (Stencil K 1966: 1).

Efter remiss har yttranden över färdskrivarutredningens betänkande av­

getts av rikspolisstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, väg- och vattenbygg­

nadsstyrelsen, statens väginstitut, statens biltrafiknämnd, statskontoret,

statens provningsanstalt, länsstyrelserna i Kronobergs, Värmlands och Väs-

ternorrlands län, Biltrafikens arbetsgivareförbund, Svenska lasttrafikbil-

ägareförbundet, Svenska transportarbetareförbundet och Aktiebolaget

Svensk Bilprovning.

På uppdrag av färdskrivarutredningen har Aktiebolaget Svensk Bilprov­

ning utfört en stickprovsundersökning av tillförlitligheten hos färdskrivar-

apparater. Utredningen har redovisat resultatet av undersökningen med skri­

velse den 2 december 1966.

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

i Ledamöter kanslichefen Åke Odén, ordf., polisintendenten Helge Rydberg och över­

ingenjören Gösta Kullberg.

24

ande ledighet för varje period om sju dagar, om möjligt på söndag. Från

samtliga dessa regler medges undantag under vissa förhållanden.

Utöver denna allmänna reglering av arbetstiden ges speciella regler för

yrkestrafiken i förordningen den 25 oktober 1940 (nr 910) angående yrkes­

mässig automobiltrafik m.m. (YTF).

Med yrkesmässig trafik förstås enligt 1 § YTF trafik i vilken bil och

förare tillhandahålls allmänheten för person- eller godsbefordran mot er­

sättning. Från tillämpningsområdet undantas i 2 § transporter med ambu­

lans som ägs av det allmänna, vissa jordbrukstransporter, samåkning till

eller från arbetsplats, renhållningstransporter, transporter av snö och is i

samband med snöröjning, vissa transporter med traktortåg i skogsbruket

samt transporter med bärgningsbil.

Arbetstidsförhållandena inom den yrkesmässiga trafiken regleras i 28 §

YTF. Denna inleds med en regel som avser att hindra olämplig sträckkör-

ning. Förare får inte köra under längre tid än 5 timmar utan uppehåll om

minst 30 minuter. Kortare uppehåll räknas som körtid. Undantag medges

för linjetrafik med buss och körningar uteslutande inom stationsort (1

mom.). De egentliga arbetstidsreglerna finns i 2 mom. Huvudregeln är att

förares arbetstid under 24 timmar i följd inte får överstiga It timmar.

Arbetstiden kan emellertid utsträckas till 13 timmar, om tjänstgöringen inte

kan ordnas lämpligt på annat sätt och arbetstiden under 48 timmar inte

överskrider 22 timmar. I arbetstiden inräknas all den tid som föraren till

följd av sin tjänstgöring tillbringar på bil som används i trafiken. Dessutom

inräknas tid som föraren använder för bilens skötsel och för på- eller avlast­

ning samt rast som är kortare än 30 minuter eller under vilken föraren inte

får avlägsna sig från bilen. Dessa arbetstidsregler kompletteras av vilotids-

regler. Förare skall ha minst 9 timmars sammanhängande vila under varje

period om 24 timmar, räknad från början av vilken tjänstgöring som helst.

Två gånger under varje period om sju sammanhängande dygn får vilotiden

minskas till lägst 7 timmar.

Sträckkörningsregeln, arbetstidsreglerna och vilotidsreglerna får frångås

om olyckshändelse eller annan oförutsedd särskild omständighet föranleder

det. Statens biltrafiknämnd får medge avvikelse från arbetstids- och vilo­

tidsreglerna, om synnerliga skäl föranleder det.

Ansvar för överträdelse av bestämmelserna i 28 § YTF föreskrivs i 34 §

2 mom. Både förare och innehavare av trafiktillstånd, som använder förare

i strid mot bestämmelserna, kan straffas med dagsböter.

Huvudsyftet med reglerna om arbetsförhållandena för förare i yrkesmäs­

sig trafik är att motverka den fara för trafiksäkerheten som orsakas av

förares nttröttning. Denna fara har beaktats också i den allmänna trafik­

lagstiftningen. I 28 § 1 mom. vägtrafikförordningen den 28 september 1951

(nr 648) — VTF — föreskrivs bl. a. att fordon inte får föras på väg av nå­

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

26

kommitténs uppdrag. Av uppställda olika typer av lagregler om arbetstid

i vägtrafik återstår endast speciell trafikreglering.

En speciell arbetstidslag för vägtrafiken skulle, anser utredningen, passa

mindre väl samman med arbetstidskommitténs direktiv. I dessa sägs näm­

ligen att det bör eftersträvas att avskaffa de nu gällande speciella arbets­

tidslagarna och föra in de områden som berörs av dessa lagar under en ny

allmän arbetstidslag.

Enligt utredningen är en grundläggande social reglering en förutsätt­

ning för dess förslag. Utredningen understryker särskilt att den har räknat

med att arbetstidslcommittén kommer att föreslå slopande av den nu gäl­

lande begränsningen av antalet arbetare för ArbTL:s tillämpning. Utred­

ningen har därför utgått från att för ifrågavarande arbetstagare inom ett

fåtal år kommer att gälla en arbetstidslag med regler om högst 45 timmars

arbetsvecka, högst 200 timmar »ordinarie» övertid etc.

Efter denna avgränsning av utredningens uppgift redovisar utredningen

frågan om vilka synpunkter som varit vägledande vid utarbetandet av dess

förslag. Utredningen anser att det inte förekommer sådana sociala förhål­

landen inom trafikens arbetsområde, som motiverar en längre gående so­

cial arbetstidsreglering än enligt ArbTL och ArbSkL. Utredningen fram­

håller att den grundat sina förslag på trafiksäkerhetssynpunkter och inte

på några fristående sociala synpunkter.

Utredningen berör också de ekonomiska synpunkternas betydelse och

fäster uppmärksamhet på konkurrenshänsynen. Ett viktigt led i den av

1963 års riksdag antagna nya trafikpolitiken är strävan efter friare kon­

kurrens. Detta förutsätter lika villkor bl. a. i fråga om arbetstidsreglering-

en, anför utredningen. Även de ekonomiska faktorerna har därför kunnat

positivt påverka utredningens förslag.

Förslaget bör enligt utredningen uppfattas såsom en del i ett större regel­

system, som i övrigt avses omfatta en allmänt-social arbetsreglering i ar­

betstidslag och arbetarskyddslag för berörda arbetstagare.

Regelsystemet bör enligt utredningen vara enkelt, gå lätt att tekniskt

passa samman med den allmänt-sociala regleringen i ArbTL och ArbSkL

samt innebära största möjliga enhetlighet mellan olika trafikområden.

Enligt utredningens mening är önskvärdheten av en sträckkor-

ningsregel uppenbar. Att man inte bör kunna föra ett motorfordon

hur lång tid som helst utan ett avbrott, anser utredningen självklart. De

vetenskapliga utredningar som hittills gjorts om trötthet i trafik har också,

anför utredningen, gett klara belägg för behovet av en sträckkörningsregel.

Utredningen uppfattar en sträckkörningsregel såsom en ordningsregel,

som förare borde iaktta av sig själva. Den utgör för yrkesförare en kon­

kretisering av ArbSkL :s föreskrifter om raster och arbetspauser. En sådan

Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1967

27

konkretisering synes utredningen vara väl motiverad på vägtrafikens om­

råde, särskilt när yrkestrafiken liberaliseras och konkurrensen skärps. Ut­

redningen förordar att en sträckkörningsregel av huvudsakligen samma

innebörd som enligt YTF skall gälla för all trafik med personbil, lastbil

och buss.

Utredningen erinrar om att vilotidsregler infördes i svensk rätt

först i samband med YTF:s tillkomst. Reglerna synes då, anför utredning­

en, ha uppfattats närmast som ett slags säkerhetsanordning, en logiskt nöd­

vändig komplettering, vilken s. a. s. »låste bakdörren» genom att hindra

en olämplig spridning av den tillåtna dygnsarbetstiden. Utredningen har

för sin del velat tillägga en vilotidsreglering större betydelse. En vilotids-

regel anser utredningen vara lättare att övervaka och upprätthålla än en

som direkt reglerar arbetstiden, och problemet »blandade arbetare», dvs.

förare som vid sidan av sin tjänst har annat arbete, finner utredningen

utomordentligt svårt att lösa på annat sätt än genom en vilotidsregel.

Beträffande de gällande vilotidsreglerna i 28 § YTF anser utredningen

att 9 timmars dygnsvila är en för kort tidsperiod att ställa upp som huvud­

regel, särskilt om man beaktar att förarens färd till och från bostaden in. m.

avgår från den effektiva vilotiden. I AETR har som huvudregel upptagits

10 timmars dygnsvila. Utredningen förordar att detta timantal anges som

huvudregel. Det bör emellertid vara tillåtet att minska dygnsvilan från 10

till 8 timmar två gånger varj e vecka.

Utredningen har fäst stor vikt vid att en vilotidsdefinition införs. Sådan

saknas i YTF. Definitionen anses böra utformas snävt. Föraren bör i prin­

cip åläggas att helt avstå från förvärvsarbete under den föreskrivna vilo­

tiden. Sådant arbete som uppenbarligen saknat inverkan på förarförmågan

skall dock inte anses avbryta vilotiden.

Utredningen diskuterar vidare frågan om körtids- och arbets-

tidsregler. Med körtidsregel avses en regel som begränsar den tid un­

der vilken fordon framförs, och med arbetstidsregel avses en regel som

begränsar bruttoarbetstiden. Båda dessa bestämningar gäller dock bara i

princip, framhåller utredningen. Vissa variationer kan följa av det sätt på

vilket begreppen körtid resp. arbetstid definieras.

Utredningen, som erinrar om att svensk lagstiftning upptagit arbetstids-

men inte körtidsregler, har kommit till den uppfattningen, att en av dessa

bör tas upp men inte båda. Man bör ha någon lagbestämmelse som positivt

begränsar det aktiva arbetet. Flera bestämmelser skulle ge ett alltför inveck­

lat system som inte skulle kunna vare sig efterlevas eller övervakas.

En körtidsregel anser utredningen vara otjänlig för en social reglering.

Skall sociala synpunkter beaktas, talar dessa alltså för en arbetstidsregel.

Begränsar man sig däremot såsom utredningen gjort till att endast anlägga

trafiksäkerhetssynpunkter, anser utredningen en körtidsregel klart över­

Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1967

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

lägsen. Utredningen redovisar vissa anmärkningar mot en arbetstidsregel.

Det är enligt utredningens mening ologiskt att reglera vissa trötthetsskapan-

de faktorer, när man ändå inte kan komma åt mer än ett fåtal. En arbets­

tidsregel kan komma att till övervägande del reglera annat än körtid, dvs.

den risktid som är det från trafiksäkerhetssynpunkt centrala, och den kan

dessutom medföra inskränkningar i handlingsfriheten utan att något som

helst trafiksäkerhetsintresse påkallar det. Vidare påpekar utredningen att

en arbetstidsregel i sak kommer nära ArbTL:s regler, varför det med visst

fog kan sägas att en sådan dygnsbegränsning borde ske inom ArbTL:s ram,

om den anses behövlig.

Ingen av dessa anmärkningar kan, anför utredningen, göras mot en kör-

tidsregel. En sådan riktar sig endast mot själva risktiden i trafiken och är

genom sin konstruktion oberoende av tillämpningsområdet och artskild

från sociallagstiftningens regeltyper.

Att utredningen funnit sig böra avvisa möjligheten av en fortsatt arbets-

tidsreglering efter mönster av den nuvarande 28 § YTF är, anför utred­

ningen, högst naturligt med hänsyn till bestämmelsens bakgrund och förut­

sättningar. Den har tillskapats uteslutande med sikte på yrkestrafik^].. Vad

lagstiftaren haft för ögonen har varit sådan trafik där förarnas huvudsys­

selsättning är att köra. Problemet »blandade arbetare» har inte särskilt be­

aktats vid avfattningen. Bestämmelsen har också fungerat som social regle­

ring för ett stort antal yrkesförare i företag där ArbTL inte är tillämplig. I

den mån dessa förutsättningar inte ändras, finns det enligt utredningens

mening knappast bärande skäl för att avskaffa 28 § YTF. Vill man begränsa

sig till att bara reglera yrkestrafiken, kan man behålla den nuvarande arbets-

tidsregeln t. v. Efter tillkomsten av en ny arbetstidslag, som omfattar alla

yrkestrafikens arbetstagare, bör man emellertid gå över till en körtidsregel.

Och om även annan trafik anses böra regleras synes det utredningen ofrån­

komligt att välja en körtidsregel.

Utredningen föreslår alltså en körtidsregel. Härvid hänvisas också till

AETR, som har en sådan regel. Den upptar 9 timmar som längsta körtid per

dygn. Detta timantal förefaller utredningen välawägt och föreslås därför.

Som körtid skall enligt utredningens förslag räknas även sådant kortare

avbrott i förandet, som beror av trafiken.

För övergångstiden, tills den allmänt-sociala arbetstidslagstiftningen

kommer att omfatta även hela den yrkesmässiga trafiken, förordar utred­

ningen att den nuvarande arbetstidsregeln i 28 § YTF fortfarande skall gälla

för anställda förare såsom en socialt motiverad regel.

I fråga om tillämpningsområdet för de föreslagna reglerna fö­

reslår utredningen, såsom förut nämnts, att sträckkörningsregeln skall gälla

för all trafik med personbil, lastbil och buss.

Beträffande vilotids- och körtidsreglerna framhåller utredningen bl. a.

30

att — liksom redan är fallet — vara dispositiva med möjlighet för parterna

att avtala om avsteg. Kommittén anför att den för sin del inte vill hålla för

uteslutet att inordnandet av trafiken under den sociala arbetstidslagstift-

ningen kan bli en tämligen betydelselös reform från trafiksäkerhetssyn-

punkt.

Arbeiarskyddsstyrelsen framhåller att man inte kan komma ifrån att

frågan om säkerhet i trafiken också bör betraktas från arbetarskyddssyn-

punkt. Det är enligt styrelsens mening en avgjord fördel att utredningen

försökt mönstra ut socialt betingade arbetssynpunkter och byggt uteslu­

tande på vad trafiksäkerheten kan fordra. Även LO är positiv till principen

att trafiksäkerhetssynpunkterna skall vara avgörande för lagstiftningen om

arbetstiden för vägtrafiken, medan medicinalstyrelsen menar att man inte

alltför strängt kan tillämpa indelningen i trafiksäkerhetssynpunkter och

sociala synpunkter. Inte endast under körtiden utan under arbetstiden i

dess helhet ökar tröttheten och påverkas körförmågan, påpekar styrelsen.

JK anser det vara en brist att en betydande del av yrkestrafiken faller

utanför den allmänna sociala arbetstidslagstiftningen. Det är enligt JK:s

mening uppenbart att särskilda regler utöver de i allmänhet gällande kan

motiveras endast av hänsyn till trafiksäkerheten. JK påpekar vidare att den

s. k. trötthetsfaktorn redan i och för sig är något ytterligt svårbestämt, att

dess betydelse som olycksorsak är föga utredd och att dess beroende av

arbetstidens längd är inmängt med en rad ovissa faktorer. Att på ett så

diffust område genomföra en lagreglering anser JK både fruktlöst och svårt.

Han avvisar därför tanken på en sådan reglering. Om en lagstiftning likväl

skall komma till stånd, anser JK att tillämpningen bör begränsas till ett

fåtal särskilda områden. De internationella transporterna och fj ärrtrafiken

inom landet är de områden som då närmast kommer i blickfältet. Även

kommerskollegium är negativt till utredningens förslag och framhåller att

det måste bli vanskligt att upprätthålla respekten för de föreslagna reglerna.

Kollegiet anser att svagheterna i förslaget är så påtagliga att det inte bör

genomföras.

Av liknande skäl som de JK anför anser länsstyrelsen i Göteborgs och

Bohus län att det är mycket problematiskt om ett genomförande av utred­

ningens förslag i någon nämnvärd grad kommer att råda bot på missförhål­

landena på området. LO anser sig inte kunna ta ställning till utformningen

av den föreslagna lagstiftningen förrän arbetstidskommitténs förslag före­

ligger. Körtidsutredningens förslag om arbetstidsfrågorna böi därför enligt

LO:s mening inte f. n. läggas till grund för lagstiftning. Detsamma anser

Svenska lokaltrafikföreningen såvitt lagstiftningen skulle omfatta lokaltra­

fiken. Föreningen anser nämligen att en lagstiftning enligt förslaget skulle

medföra betydande svårigheter för lokaltrafikföretagen att inom ramen för

hittillsvarande personalstyrka uppehålla tillfredsställande trafik inom de

större tätorterna.

Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1967

Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1967

31

Ingen av remissinstanserna har någon invändning mot att en sträck-

lcörningsregel fortfarande skall finnas. I fråga om tillämpningsområ­

det för en sådan regel är dock meningarna delade. Jag återkommer längre

fram till detta.

Utredningens förslag om vilotidsregler tillstyrks eller lämnas utan

erinran av det övervägande antalet remissinstanser. Utvidgningen av huvud­

regeln från 9 till 10 timmars sammanhängande vila godtas av samtliga in­

stanser, medan Svenska järnvägsmannaförbundet anser att möjligheterna

att nedsätta vilotiden till 8 timmar två gånger i veckan inte är tillfredsstäl­

lande. Enligt förbundet visar erfarenheten att föraren måste ta i anspråk

två eller tre timmar av vilotiden för resor, personlig hygien och förtäring.

Endast om föraren övernattar på annan ort än hemorten, bör vilotiden

enligt förbundets mening kunna nedsättas, eftersom bilen då normalt upp­

ställs i anslutning till övernattningsställe.

Den föreslagna definitionen av begreppet vilotid kritiseras av Svea hov­

rätt, arbetarskyddsstyrelsen, statens biltrafiknämnd, Svenska stadsförbundet

och Svenska transportarbetareförbundet. Kritiken går ut på att det kan bli

svårt att avgöra vad för slags arbete som enligt definitionen skall anses till-

låtet under vilotid. Hovrätten påpekar också att vilotidsbestämmelsen inte

hindrar någon att köra privat bil längre sträckor eller att utföra ett ansträng­

ande fritidsarbete omedelbart innan han börjar köra i förvärvsmässig trafik.

Flera remissinstanser framhåller att de godtar förslaget om vilotidsregler

under förutsättning att det kommer att finnas möjlighet att få dispens från

reglerna.

Utredningens förslag i fråga om körtids- och arbetstidsreg-

1 e r, dvs. att införa en körtidsregel och att slopa den gällande arbetstids-

regeln, tillstyrks eller lämnas utan erinran av alla remissinstanser utom tre.

Svenska transportarbetareförbundet anser att den samlade arbetstiden

måste tillmätas avgörande betydelse för säkerheten i trafiken. Möjligheter­

na att genom en allmän arbetstidslagstiftning reglera de speciella problem

som sammanhänger med arbetstiden i trafiken torde enligt förbundet vara

ytterligt begränsade. Förbundet anser att utredningens förslag till körtids­

regel inte är tillräckligt underbyggt. Vidare påpekas att förslaget medger

ett maximalt arbetstidsuttag inom trafiken på 13 timmar per dygn och två

gånger i veckan på 15 timmar per dygn, vilket enligt förbundets mening är

en från trafiksäkerhetssynpunkt icke oväsentlig försämring av gällande ar-

betstidsregler inom den yrkesmässiga trafiken. Handelsanställdas förbund

anser att även tidsåtgången för andra arbetsuppgifter än körtiden bör med­

räknas vid fastställandet av »risktiden» i trafiken och avstyrker en körtids­

regel. Svenska stadsförbundet avstyrker också men endast i fråga om buss

i linjetrafik.

32

Domänstyrelsen anser att en arbetstidsregel skulle få många olämp­

liga konsekvenser. Inom många näringsgrenar, bl. a. skogsbruket, skulle de

ekonomiska återverkningarna bli betydande.

Viss kritik riktas mot körtidsregelns utformning. Svenska stadsförbun­

det påpekar att körtidsregeln inte skulle medge t. ex. två 5-timmarspass,

det ena kl. 12—17 en dag och det andra kl. 7—12 nästa dag. Inte heller

skulle en förare kunna börja förararbetet förrän kl. 12 om han dagen innan

kört buss 9 timmar mellan kl. 12 och kl. 22. Förbundet påpekar vidare vissa

inkonsekvenser i förslaget. En arbetare skulle efter 9 timmars arbetsdag i

ansträngande industriarbete, t. ex. nattetid vid skiftgång, få tj änstgöra 5 ä 6

timmar som förare, medan en bussförare efter 9 timmars körtid — med

lämpligt inlagda raster — inte skulle få utföra någon som helst körning

inom 24 timmar. Däremot skulle bussföraren kunna utföra motsvarande

industriarbete i 5 å 6 timmar per dygn, vilket också skulle kunna utföras

omedelbart före körtiden. Svenska järnvägsmannaförbundet anmärker att

körtidsregeln genom anknytningen till 24 timmar i följd kommer att med­

föra betydande svårigheter vid skiftning från kvälls- till morgontjänst.

Svenska taxiförbundet, Svenska lasttrafikbilägareförbundet och Svenska

omnibusägareförbundet är tveksamma om lämpligheten av att arbets-

tidsregeln i 28 § YTF under en övergångstid skall gälla vid sidan av kör­

tidsregeln.

Även i fråga om körtidsregeln framhåller flera remissinstanser behovet

av dispensmöjlighet.

I fråga om tillämpningsområdet för regelsystemet har förslaget

att utvidga sträckkörningsregeln till all trafik med personbil, lastbil och

buss tillstyrkts endast av Svenska transportarbetareförbundet, Motormän­

nens riksförbund och Motorförarnas helnykterhetsförbund. De två motor-

organisationerna anser att en sådan utvidgning skulle minska svårigheter­

na att bevisa uttröttning hos en förare och att tillämpa bestämmelserna om

uttröttning i 28 § VTF.

Av övriga remissinstanser avstyrker ett tjugotal att sträckkörningsregeln

görs tillämplig på privatbilismen. RÅ åberopar som skäl för sitt avstyrkan­

de svårigheterna att kontrollera efterlevnaden av en sådan regel för privat­

bilismen. Författningsbestämmelser som inte kan kontrolleras bör enligt

RÅ inte införas. Regeln kan också enligt RÅ:s mening leda till att trafik­

säkerhetskravet anses uppfyllt även vid dygnslånga körningar, om bara

30 minuters rast tas efter varje körpass om 5 timmar. Samma eller lik­

nande skäl anförs av Svea hovrätt, postverket, väg- och vattenbyggnadssty­

relsen, kommerskollegium, statens trafiksäkerhetsråd, trafikmålskommit-

tén, rikspolisstyrelsen och NTF.

Alla remissinstanser utom tre tillstyrker eller lämnar utan erinran att

vilotids- och körtidsreglerna tillämpas även på firmatrafik. RÅ anser att

Kungi. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

33

reglerna bör gälla endast för sådan firmatrafik som utövas av bokförings-

skyldig företagare. Svea hovrätt och Handelsanstålldas förbund anser att

firmatrafiken helt bör ställas utanför regelsystemet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

Departementschefen

I kampen för en ökad trafiksäkerhet är det naturligt att man söker av­

lägsna den olycksfaktor som uttröttning innebär. En allmän regel om

förbud att i uttröttat tillstånd föra fordon finns också i 28 § VTF. Be­

stämmelserna om arbetstid och vilotid för förare i all slags förvärvs-

mässig trafik bör utformas med dessa förhållanden i sikte. De gällande

bestämmelserna i 28 § YTF avser endast yrkesmässig trafik, dvs. trafik

i vilken bil och förare mot ersättning tillhandahålls allmänheten för per­

son- eller godsbefordran. Flera slags yrkesmässiga transporter är dessutom

undantagna. Det har under senare år ofta framhållits att bestämmelserna

i 28 § YTF tillkommit vid en tidpunkt när trafikintensiteten inte var så

stark som nu och att trafiksäkerheten kräver skärpta regler. En utvidgning

av regiernas tillämpningsområde har också krävts.

Körtidsutredningen har grundat sina förslag på trafiksäkerhetssynpunk­

ter och även fäst uppmärksamheten på de ekonomiska synpunkterna. Där­

emot har utredningen inte tagit upp fristående sociala synpunkter. Enligt

min mening är det uteslutande intresset att öka trafiksäkerheten som bör bli

avgörande för en särskild reglering av arbetstiden för vägtrafiken. Andra

synpunkter på denna fråga beaktas i andra författningar, främst ArbTL

och ArbSkL.

Arbetstidsreglerna för vägtrafiken måste anpassas efter utvecklingen på

trafikens område och den ökade betydelse för trafiksäkerheten som arbets­

förhållandena fått. Av skäl som jag kommer att ange i det följande anser

jag också att dessa regler i princip bör gälla all trafik i förvärvsverksam­

het, vare sig den är yrkesmässig i YTF:s mening eller ej.

I utredningens regelsystem ingår en sträckkörningsregel av i huvudsak

samma utformning som den i 28 § YTF. Utredningen föreslår att sträck-

körningsregelns tillämpningsområde skall utvidgas till att omfatta all mo­

torfordonstrafik. Detta förslag har från flera håll blivit starkt kritiserat un­

der remissbehandlingen. Enligt min mening är regeln redan sådan den nu

föreligger mindre lämpligt utformad. Det uppehåll om minst 30 minuter som

skall ske efter 5 timmars körning behöver inte vara en rast i egentlig me­

ning. Ingenting hindrar att föraren då utför annat arbete. Enligt min me­

ning kräver trafiksäkerheten en föreskrift om obligatorisk rast både vid

körning och under annat arbete som föraren utför före körning. Sträck-

körningsregeln bör alltså göras om till en regel om längsta sammanhäng­

ande tid för arbete. Eftersom allt arbete bör beaktas anser jag att regeln,

med viss anknytning till bestämmelsen i 17 § ArbSkL, bör utvidgas till 6

3 Bihang till riksdagens protokoll 1967.1 samt. Nr 52

34

timmar. I praktiken torde detta innebära att själva körtiden ofta inte blir

mer än ungefär 5 timmar. Uppehållet enligt sträckkörningsregeln bör änd­

ras till en rast om minst 30 minuter. Under rasten skall föraren få lämna

fordonet eller annat arbetsställe.

Principerna bakom de överväganden jag nu gjort kan tillämpas också

vid valet mellan en körtids- och en arbetstidsregel. Utredningen föreslår eu

körtidsregel därför att en sådan riktar sig mot själva risktiden i trafiken

och genom sin konstruktion är oberoende av tillämpningsområdet och art­

skild från sociallagstiftningens regeltyper. Majoriteten av remissinstanser­

na har godtagit detta förslag men några har ställt sig avvisande till att be­

trakta endast körtiden som en risktid. Även jag anser att man måste utgå

från arbetstiden i dess helhet. Arbete som utförs före körning kan skapa

ett trötthetstillstånd som ger sig till känna under körningen. Härtill kom­

mer att det enligt arbetstidskommitténs yttrande inte alls är säkert att

sociallagstiftningen kommer att föreslås innehålla en effektiv spärr mot en

daglig arbetstid som överstiger vad som kan anses försvarligt från trafik­

säkerhetssynpunkt. Jag anser det med hänsyn till det anförda inte möjligt

att undvara en arbetstidsregel för vägtrafiken. I likhet med utredningen an­

ser jag det vidare inte lämpligt att ha ett regelsystem byggt på såväl arbets­

tider som körtider.

Jag föreslår att arbetstidsregeln liksom enligt 28 § YTF skall innebära

att arbetstiden under en tjugofyratimmar speriod får uppgå till högst 11

timmar med viss möjlighet att öka den till 13 timmar. Tjugofyratimmars-

perioden bör räknas från utgången av föreskriven vilotid, för att undvika

de olägenheter vid skiftarbete som Svenska stadsförbundet och Svenska

j ärnvägsmannaförbundet påpekat.

Med utgångspunkt från principen att allt arbete som föregår körning

kan inverka menligt på förarens körförmåga, bör definitionen av arbetstid

inte behållas med den innebörd begreppet har enligt 28 § YTF. I första hand

skall givetvis i arbetstid ingå själva körtiden och den tid föraren använder

för de göromål som vanligen åvilar honom i egenskap av förare. I arbets­

tiden bör därför liksom enligt 28 § YTF inräknas tid för bilens skötsel och

för på- och avlastning av gods som befordras med bilen. Även vanligt av-

slutningsarbete efter slutad körning bör inräknas. Härutöver bör arbetstiden

omfatta tid under vilken föraren efter föreskriven viloperiod före färd med

fordonet utför annat arbete i samma verksamhet. Sådant arbete — det kan

bestå t. ex. i arbete på lager eller expedition — kan inverka menligt på föra­

rens körförmåga. Om arbete av detta slag utförs efter körning men före vilo­

period torde det däremot i regel inte kunna inverka på förmågan att efter

viloperioden föra fordon och bör därför inte tas med i arbetstidsberäk-

ningen. Den tid under vilken förare under sin tjänstgöring medföljer fordon

bör liksom enligt 28 § YTF inräknas i arbetstiden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

35

I den mån en förare före körning utför annat arbete i samma verksam­

het bör det vara ganska lätt att kontrollera att arbeistidsbestämmelserna

iakttas. Förhållandet är ett helt annat i fråga om bisysslor och fritidssyssel­

sättning. Även i dessa fall kan det inträffa att förare före körning utför

annat arbete som kan inverka menligt på hans körförmåga. Det är givetvis

önskvärt att arbetstidsbestämmelserna tillämpas även i sådana fall. Förut­

sättningarna att effektivt kontrollera att så sker är emellertid f. n. mycket

små. Att trots detta nu göra bestämmelserna formellt tillämpliga också på

bisysslor och fritidssysselsättningar, skulle enligt min mening inte främja

respekten för reglerna och därmed inte heller gagna trafiksäkerheten. Jag

återkommer till denna fråga i specialmotiveringen.

Såsom utredningen påpekar fordras bestämmelser om vilotid inte minst

för att förhindra en olämplig spridning av den tillåtna dygnsarbetstiden.

I 28 § YTF föreskrivs minst 9 timmars sammanhängande vila under varje

tidrymd av 24 timmar räknad från början av vilken tjänstgöring som helst.

Vilotid får två gånger under varje period av sju sammanhängande dygn

minskas till lägst 7 timmar.

Utredningen anser att 9 timmars dygnsvila är alltför kort som huvud­

regel, särskilt om man beaktar att förarens färd till och från bostaden m. m.

avgår från den effektiva vilotiden. I AETR har upptagits 10 timmars dygns­

vila. Utredningen förordar detta timantal som huvudregel med möjlighet

att två gånger under sju sammanhängande dygn nedsätta vilotiden till 8

timmar.

Genom en förlängning av vilotiden motverkas en icke önskvärd splittring

av arbetstiden på flera tjänstgöringspass. Den sammanhängande fritiden och

därmed tiden för vila och rekreation blir längre, vilket uppenbarligen är till

fördel för trafiksäkerheten. Under remissbehandlingen har framhållits att

en skärpt vilotidsregel skulle medföra svårigheter för busstrafiken, framför

allt i de större tätorterna. De torde dock inte bli av sådan betydelse att de

bör få hindra en skärpning som är motiverad från trafiksäkerhetssynpunkt.

Jag förordar därför att vilotidens längd bestäms enligt utredningens förslag.

Däremot kan jag liksom flera remissinstanser inte godta den föreslagna

definitionen av vilotid. För att undvika besvärliga tillämpningsproblem

måste definitionen vara så entydig som möjligt. Föraren bör under vilotiden

vara fri från allt arbete i verksamheten. Av samma skäl som anförts i fråga

om arbetstidsregeln anser jag det inte tillrådligt att låta bestämmelserna

omfatta bisysslor och fritidssysselsättning.

Jag övergår nu till att behandla tillämpningsområdet för det regelsystem

jag förordat. Av särskilt intresse är den s. k. firmatrafiken, dvs. annan

i materiell mening yrkesmässig trafik än den som avses i YTF. Mot utred­

ningens förslag att regleringen av arbetstiden för vägtrafiken skall gälla

36

även firmatrafik har endast tre remissinstanser haft invändningar. Firma­

trafik torde ofta drivas på sådant sätt och i sådan omfattning, att trafiken

inte till sin karaktär avviker från vad som förekommer inom den yrkesmäs­

siga. Även jag anser att den arbetstidsreglering som är motiverad av tra­

fiksäkerhetsskäl bör gälla inte bara yrkesmässig trafik i YTF:s mening utan

också annan förvärvsmässig trafik för befordran av personer eller gods. Jag

vill också erinra om att vissa transporter, som enligt definitionen i 1 § YTF

är att anse som yrkesmässig biltrafik, enligt 2 § YTF är undantagna från

tillämpningen av bestämmelserna om yrkesmässig trafik. Den som utför så­

dan transport är alltså inte skyldig att iaktta bestämmelserna i 28 § YTF.

Vid tillämpningen av 28 § behöver man inte heller ta med i beräkningen tid

som använts för transporter för vilka bestämmelserna i YTF inte gäller,

t. ex. transporter av vissa jordbruksprodukter. Föreskrifterna i 28 § kan i

sådana fall bli mer eller mindre illusoriska.

Förvärvsmässigt bedriven trafik med buss och lastbil bör enligt min me­

ning således behandlas lika i fråga om arbetstidsregleringen, oavsett om YTF

är tillämplig eller ej. Jag anser emellertid att tillämpningsområdet inte kan

begränsas till — förutom droskbilar —• bussar och lastbilar. Det är näm­

ligen inte ovanligt att skåpbilar eller s. k. herrgårdsvagnar, som kan vara

klassificerade som personbilar, eller personbilar i vanlig mening används

för transport av gods i viss verksamhet. Lämnades sådana transporter utan­

för tillämpningsområdet, skulle syftet med arbetstidsregleringen kunna för­

felas i icke oväsentlig grad. Jag vill också framhålla att regleringen bör om­

fatta även transport med traktor till vilken släpfordon har kopplats. Be­

stämmelserna bör därför utformas så att de blir tillämpliga i fråga om alla

slags motordrivna fordon.

Reglerna om arbetstid och vilotid för vägtrafiken riktar sig inte bara till

föraren utan också till hans arbetsgivare. Båda kan enligt 34 § 2 mom. YTF

straffas för överträdelse. Ansvar torde inträda redan vid bevisad oaktsam-

het, och det kan ifrågasättas om inte t. o. m. strikt ansvar föreligger. Straff­

bestämmelserna bör enligt min mening vara formulerade så att ingen tvekan

behöver uppkomma om deras räckvidd. Med hänsyn framför allt till den

betydelse reglerna har för trafiksäkerheten, är det vidare angeläget att an-

svarskonstruktionen inte är sådan att många överträdelser måste lämnas

obeivrade på grund av bevissvårigheter. Arbetsgivarens ansvar för att gäl­

lande föreskrifter följs är härvid av särskilt intresse. Liknande problem

förelåg tidigare i fråga om överträdelse av föreskrifterna om maximilast på

fordon. Fr. o. m. den 1 januari 1966 har dessa föreskrifter ändrats bi. a. så

att fordonsägaren skall straffas, när han inte visar att han gjort vad som

ankommit på honom för att förekomma förseelsen. Ändringen motiverades

huvudsakligen av sådana skäl som jag nu anfört (prop. 1965: 170 s. 17).

Jag anser att arbetsgivarens ansvar för överträdelse av reglerna om arbets­

tid och vilotid bör utformas på motsvarande sätt.

Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1967

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

37

Tillsynsfrågorna

Gällande rätt

Tillsyn över efterlevnaden av bestämmelserna i ArbTL utövas av yrkes­

inspektionens tjänstemän. Arbetarskyddsstyrelsen och under dess över­

inseende och ledning yrkesinspektionens tjänstemän och kommunala till-

synsmän utövar tillsynen över efterlevnaden av bestämmelserna i ArbSkL.

Övervakningen av att de särskilda reglerna om arbetstid för vägtrafiken

efterlevs sker genom biltrafiknämnden och polisen med färdskrivare och

förarböcker som hjälpmedel.

Den grundläggande bestämmelsen om skyldighet att på vissa fordon föra

färdskrivare finns i 3 § 6 mom. VTF. Om Kungl. Maj :t förordnar det, skall

färdskrivare finnas på buss som är byggd för flera än 30 passagerare och

på lastbil vars totalvikt överstiger 7 t. Med färdskrivare förstås ett instru­

ment som på ett varaktigt sätt upptecknar dels vid varje tidpunkt under

tärd bilens hastighet, dels körtiden, dels den tillryggalagda vägsträckan.

Bilens ägare skall förse färdskrivaruppteckning med anteckningar enligt

särskilda bestämmelser och bevara uppteckningen under ett år. Ägaren och

förare skall på anmodan överlämna uppteckning till bilinspektör eller polis­

man eller till den myndighet som Kungl. Maj :t förordnar. Färdskrivare skall

vara av typ som godkänts av statens provningsanstalt.

Med stöd av denna bestämmelse har utfärdats kungörelsen den 29 juni

1956 (nr 427) om skyldighet att å vissa motorfordon föra färdskrivare.

Sådan skyldighet föreligger enligt 1 § under vissa förutsättningar för bussar

och lastbilar som avses i 3 § 6 mom. VTF. I fråga om bussar skall färdskri­

vare föras bl. a. om bussen godkänts för användning i beställningstrafik

eller i sådan linjetrafik som går fram inom mera än ett län. Beträffande last­

bilar föreligger färdskrivarplikt om bilen är införd i bilregistret och dess­

utom dess egen maximilast överstiger 6 t. eller sammanlagda maximilasten

för bilen med släpfordon överstiger 10 t. och bilens egen totalvikt överstiger

7 t. I 3 § föreskrivs bl. a. att färdskrivare skall vara sådan att dess uppteck­

ning endast med svårighet kan göras missvisande genom yttre påverkan och

att de tidpunkter när förarbyte sker kan registreras på uppteckningen genom

anordning på färdskrivaren. Färdskrivaruppteckning skall enligt 5 § ges in

till och granskas av biltrafiknämnden eller länsstyrelsen. I 6 § har biltrafik­

nämnden bemyndigats att efter samråd med väg- och vattenbyggnadssty­

relsen och statspolisintendenten meddela de ytterligare föreskrifter om färd-

skrivare som kan behövas. Sådana har meddelats i statens biltrafiknämnds

föreskrifter den 26 januari 1957 (nr 15) angående färdskrivaruppteckningar

i yrkesmässig trafik. Där ges främst en närmare reglering av skyldigheten

att tillhandahålla sådana uppteckningar. Bestämmelser om handhavande av

38

färdskrivare och uppteckningar ges i statens biltrafiknämnds samt väg- och

vattenbgggnadsstyrelsens föreskrifter den 15 juni 1957 (nr 388) om färd-

skrivare.

I 65 § 1 och 3 inom. VTF meddelas ansvarsbestämmelser i fråga om både

ägare och förare vid överträdelse av föreskrifterna om färdskrivare. Straffet

o

är dagsböter.

Enligt 30 § YTF meddelar Kungl. Maj:t eller den myndighet som Kungl.

Maj:t förordnar bestämmelser om skyldighet att i yrkesmässig trafik föra

anteckningar angående förares arbetstid och om skyldighet att uppvisa

sådana anteckningar för offentlig myndighet och förvara dem under viss

tid. Bestämmelser av detta slag har meddelats genom statens biltrafik­

nämnds kungörelse den 20 juni 1951 (nr 603) angående skyldighet för vissa

förare av automobil i yrkesmässig trafik att föra anteckningar angående

arbetstid m.m.

Enligt 1 § skall föraren anteckna arbets- och körtid i en särskild förar-

bok, och mer än en sådan bok får inte samtidigt användas. I 2 § medges

undantag från skyldigheten vid körningar dels med buss eller personbil

i linjetrafik enligt turlista, som fastställts av offentlig myndighet, dels med

bil huvudsakligen inom stad eller dess närmaste omgivning enligt trafik­

tillstånd som meddelats av polismyndighet i stad (numera trafiknämnd)

för beställningstrafik för personbefordran. Bestämmelser om förarboks ut­

seende ges i 3 §. Föraren skall enligt 4 § ha med sig förarboken under färd

vid vilken det kan finnas anledning att göra anteckning. På begäran skall

han tillhandahålla boken åt tillståndsbeviljande myndighet, besiktnings­

man (numera bilinspektör) eller polismyndighet. Enligt 5 § skall föraren

förvara boken under minst ett år från den dag som den sista anteckningen

avser.

För överträdelse av bestämmelserna om förarbok kan förare straffas med

dagsböter enligt 34 § 2 mom. YTF.

Det kan i detta sammanhang också nämnas att förare av motordrivet

fordon enligt 40 § 2 mom. VTF är skyldig att lyda polismans och bilinspek­

törs tecken att stanna.

Körtidsutredningen

Utredningen påpekar att samma skäl som anförts till förmån för de före­

slagna reglerna om arbetstiden, dvs. hänsynen till trafiksäkerheten, talar

för behovet av en effektiv tillsyn över efterlevnaden. Enligt utredningens

mening föreligger sådana brister i det nuvarande tillsynssystemet att det

är nödvändigt att försöka finna en bättre ordning. Utredningen anser att

en lösning av tillsynsfrågorna kan nås bara om man anlägger en helt annan

grundsyn än den som ligger bakom den nuvarande ordningen, vilken utgår

från att det ytterst gäller att uppdaga och beivra lagöverträdelser genom

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

39

polisutredning, åtal och bötesstraff. Denna inställning är enligt utredning­

ens mening inte fruktbar. Enda utvägen för att komma till rätta med pro­

blemen är enligt utredningens uppfattning att angripa dem från mera posi­

tiva synpunkter än f. n. Grundprincipen bör vara att verka efter yrkes­

inspektionens mönster, ar betsinspektions principen.

I fråga om underlag för tillsynsverksamheten framhåller utredningen att

varje arbetstillsyn normalt förutsätter ett visst underlag i handlingar.

Utredningen anser att färdskrivarna t. v. bör finnas kvar i unge­

fär samma utsträckning som nu. Vissa detalj justeringar föreslås dock i

fråga om färdskrivarpliktens närmare avgränsning. För busstrafikens del

innebär bestämmelserna i 1 § färdskrivarkungörelsen bl. a. en särreglering

av linjetrafik, som går fram inom mera än ett län. Bärande skäl för en sådan

ordning förligger enligt utredningens uppfattning inte. Vidare innebär be­

stämmelserna att skyldighet att föra färdskrivare föreligger så snart en buss

är godkänd för användning i beställningstrafik, alltså oavsett den faktiska

användningen. Denna konstruktion är enligt utredningens mening felaktig.

Utredningen påpekar också att det för färdskrivarplikten i fråga om lastbil

kan bli avgörande om släpfordon kopplats till den eller ej. Enligt utredning­

ens mening är bestämmelsen härom principiellt oriktig och dessutom illa ut­

formad och svår att övervaka. Den föreslås därför utgå. Utredningen re­

kommenderar ett förbättrat typprovnings- och hesiktningsförfarande av

färdskrivarna och anser att man bör överväga att införa bestämmelser om

plombering av färdskrivare. Vidare föreslår utredningen en bättre ordning

för förvaring av färdskrivaruppteckningar samt en förkortning av den

obligatoriska förvaringstiden till tre månader.

I fråga om förarboken anser utredningen att allvarliga brister före-

ligger. Bl. a. framhålls att förarbokspliktens innebörd och konstruktion är

sådan att boken inte har någon positiv funktion alls för vare sig förare eller

trafikutövare. Den har helt och hållet karaktär av »syndaregister». En an­

nan allvarlig brist hos förarbokssystemet anser utredningen vara svårighe­

terna att granska böckerna, bl. a. därför att föraxma inte ålagts att föra an­

teckningarna löpande och att alltid ha boken med under färd.

Utredningens slutsats i fråga om förarbokssystemet är att förarböckerna

måste avskaffas till följd av alla de brister som vidlåder dem, men att man

måste finna någon ersättning för dem. Vid sina överväganden i denna del

har utredningen stannat för ett kombinerat system, som främst går ut på

alt uppgiftsplikten bör inskränkas till det för tillsynen nödvändiga och

att uppgiftslämnarna ges största möjliga frihet vid uppgiftspliktens full­

görande. Utredningen förordar att tillsynen skall utgå från företagens van­

liga interna handlingar, varav följer att företagskontakter genom företags-

besök blir en av tillsynsorganets viktigaste uppgifter. Där tillsynsorganet

inte kan nöja sig med dessa interna handlingar bör man så långt som möj­

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

40

ligt söka uppfylla uppgiftsbeliovet genom en utbyggnad av den ordinära

internbokföringen. Detta skall enligt förslaget ske genom ett system med

blanketter, s. k. arbetskort. I systemet skulle som det väsentliga ligga att

korten skulle uppta vissa obligatoriska för arbetsinspektionen nödvändiga

uppgifter men att varje företag skulle ha rätt att detalj utforma sina kort

på det sätt som bäst passar dess egna behov för den interna redovisningen.

För vissa fall skulle föreskrivas skyldighet att föra arbetskort av visst ut­

seende, s. k. standardkort.

Färdskrivarutredningen

Utredningen anser att färdskrivarna utgör ett mycket betydelsefullt in­

strument för att förbättra trafiksäkerheten. Fordonsägarnas kostnad för

färdskrivare och diagramblad är betydande. De trafikövervakande organen

bör därför få tillräckliga resurser för att utvinna den bästa effekten av

färdskrivarsystemet.

Utredningen föreslår att granskning i efterhand av hastighetsuppteck-

ningar slopas. Hastighetskontroll bör i stället ske på vägen genom polisens

försorg. Däremot anser utredningen att den i efterhand verkställda gransk­

ningen av färdskrivardiagrammen i fråga om kör-, arbets- och vilotid bör

intensifieras. Statsverkets kostnad för denna granskning uppgår enligt utred­

ningen till mindre än 1 % av det totala investerade beloppet för anskaffning

av färdskrivare och till 4 % av fordonsägarnas kostnader för underhåll och

diagram.

Utredningen framhåller att ingen nu existerande färdskrivare är kon­

struerad för maskinell avläsning. Om man önskar ett system med maski­

nell avläsning, är det nödvändigt att en ny färdskrivare konstrueras. Efter­

som körtidsutredningens förslag till regelsystem kan påverka sättet för

granskning av färdskrivaruppteckningar, anser utredningen att beslut om

regelsystemets utformning bör avvaktas innan slutlig ställning tas till frå­

gan om maskinell bearbetning av färdskrivaruppteckningarna.

Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1967

Remissyttrandena

Ett stort antal remissinstanser ansluter sig till körtidsutredningens upp­

fattning att tillsynsfrågorna bör lösas efter arbetsinspektionsprin-

c i p e n.

Kommerskollegium anser däremot att det föreslagna kontrollsystemet

måste leda till krångel och för långt gående ingripanden i enskild rätt samt

till besvär och kostnader som inte står i rimlig proportion till syftet med

systemet.

Övriga remissinstanser lämnar förslagen i denna del utan erinran. Sta­

tens trafiksäkerhetsråd framhåller dock att man inte bör överskatta värdet

41

av principen. Den bygger liksom förarbokssystemet på medverkan av föra­

re och enskilda företag, påpekar rådet.

Ingen av remissinstanserna har någon invändning mot att f ä r d s 1c r i-

varna behålls t. v. Rikspolisstyrelsen och länsstyrelsen i Kronobergs län

understryker färdskrivarnas betydelse från trafiksäkerhetssynpunkt.

Statens biltrafiknämnd anser att färdskrivaruppteckningarna bör förva­

ras minst ett år. Övriga remissinstanser har ingen erinran mot den före­

slagna förkortningen av förvaringstiden.

Kontrollstyrelsen framhåller att färdskrivaruppteckningarna skulle bli

värdefulla för skattekontrollen, om de försågs med nödvändiga identifie­

ringsuppgifter och instrumentet plomberades. Aktiebolaget Svensk Bilprov­

ning påpekar att bolaget redan kontrollerar färdskrivarnas funktion vid

registreringsbesiktning och framhåller att bolaget utan extra arrangemang

kan påtaga sig att i samband med kontrollbesiktning pröva funktionsdug­

ligheten av färdskrivarna och även plombera dem. Bolaget förutsätter att

den extra kostnad som detta kan föranleda får debiteras fordonsägaren.

Övriga förslag av lcörtidsutredningen i fråga om färdskrivare föranleder

ingen erinran från remissinstanserna.

I samtliga yttranden över färdskrivarutredningens betänkande tillstyrks

förslaget att efterhandsgranslcningen av hastighetsuppteckningarna slopas.

Några remissinstanser tillstyrker att kontrollen över efterlevnaden av reg­

lerna om arbetstid intensifieras, medan några andra anser att beslut i an­

ledning av lcörtidsutredningens förslag bör avvaktas innan ställning tas

till den frågan. Färdskrivarutredningens uppfattning i fråga om maskinell

bearbetning av färdskrivaruppteckningarna delas av samtliga remissin­

stanser.

Körtidsutredningens förslag att avskaffa förarboken tillstyrks eller

lämnas utan erinran av alla remissinstanser utom Svenska transportarbetare-

förbundet. Förbundet anser att det föreslagna systemet med arbetslcort

knappast torde medföra sådana fördelar att det skulle vara att föredra

framför andra former av uppgiftsplilct. Den kontroll av dubbelarbete som

föranleds av att det förekommer s. k. blandade arbetare i trafik­

arbete torde inte i någon större utsträckning kunna ske genom använd­

ningen av arbetslcort. Däremot synes det förbundet mera sannolikt att per­

sonligt utfärdade förarböclcer i kombination med en konsekvent genomförd

färdskrivarplikt skulle ge större möjligheter till insyn i arbetsförhållan­

dena och dessutom ge likartade möjligheter till sådan insyn inom olika fö-

retagstyper. Förbundet anser att detta skulle vara av väsentlig betydelse

inom ifrågavarande arbetsområde. Inte minst bör systemet enligt förbun­

dets mening innebära väsentliga fördelar i fråga om kontroll och tillsyn

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

42

vid små företag, där överträdelse mot arbetstidsbestämmelserna i trafiken

sannolikt liar en större frekvens.

Mot förslaget om arbetskort har i övrigt inte gjorts invändningar annat

än av arbetarskyddsstyrelsen, som anser det tveksamt om arbetskortet kom­

mer att bli ett någorlunda effektivt kontrollmedel.

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

Departementschefen

Körtidsutredningen anser att övervakningen av att reglerna om arbets­

tiden för vägtrafiken efterlevs bygger på en grundsyn som inte leder till

önskad effektivitet. Det gäller nämligen enligt nuvarande ordning ytterst

att uppdaga och beivra överträdelser. I stället bör tillsynen enligt utred­

ningens mening verka efter yrkesinspektionens mönster. Jag ansluter mig

till denna uppfattning. Det är enligt min mening av stor betydelse att den

principella utformningen av tillsynen kan påräkna stöd och förståelse från

dem som berörs av regleringen. Att det kan bli fallet om arbetsinspektions-

principen läggs till grund för tillsynen, visar remissinstansernas positiva

inställning.

Som jag anfört i inledningen kommer jag att senare i dag behandla den

organisatoriska sidan av tillsynsfrågan. Jag avser att då förorda att till­

synsverksamheten förläggs inom den nuvarande yrkesinspektionens ram.

Arbetstidsinspektionen bör normalt ske i anslutning till den inspektionsverk­

samhet på arbetsställena som yrkesinspektionen redan bedriver enligt ar-

betarskyddslagstiftningen. För att ge arbetarskyddsverket möjligheter att

fullgöra dessa uppgifter kommer jag också att föreslå en särskild förstärk­

ning av arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens resurser. Tillsynen

över efterlevnaden av de trafiksäkerhetsfrämjande arbets- och vilotidsreg-

lerna bör också ske genom polisens försorg i anslutning till dess allmänna

åligganden i fråga om trafikövervakningen och i samband med flygande

inspektion.

I likhet med körtidsutredningen anser jag att färdskrivarna bör behållas

t. v. De har betydelse vid hastighetskontroller och kan också fylla en upp­

gift för stickprovskontroll av arbetstiden. I fråga om förvaringstiden för

färdskrivaruppteckningar bygger både nuvarande bestämmelser och utred­

ningens förslag på att tillsynen över arbetstiderna sker huvudsakligen ge­

nom efterhandskontroll av uppteckningarna. Detta innebär att sådan över­

trädelse av arbetstids- eller hastighetsbestämmelserna, som uppdagas vid

granskningen av färdskrivaruppteckningarna, ofta inte kan beivras förrän

mycket lång tid efter förseelsen. En sådan ordning anser jag otillfreds­

ställande. Efterhandskontroll är inte heller förenlig med ett tillsynssystem

som bygger på arbetsinspektionsprincipen. Jag förordar därför att efter-

handskontrollen upphör. Kontrollen bör ske i första hand genom avläsning

43

av löpande diagram. Det finns då ingen anledning att föreskriva förvarings-

skyldighet i fråga om färdskrivaruppteckningar ens för den kortare tid som

utredningen föreslår. Främst för att hindra att kontrollmöjligheterna

omintetgörs genom att löpande diagram tas ut och ersätts med ett nytt,

bör fordonsägaren dock vara skyldig att förvara färdigskrivet diagram i

fordonet under en vecka.

Vad körtidsutredningen föreslagit i fråga om färdskrivarpliktens när­

mare utformning anser jag välmotiverat. Jag delar också utredningens

uppfattning att ett förbättrat typprovnings- och besiktningsförfarande bör

övervägas liksom möjligheterna att föreskriva skyldighet att plombera färd­

skrivare. Det föreligger emellertid inte nu underlag för något förslag i dessa

ämnen.

Vid sidan av färdskrivarna utgör f. n. förarböckerna underlag för till­

synen av reglerna om arbetstid för vägtrafiken. Körtidsutredningen riktar

skarp kritik mot förarböckerna och föreslår att de slopas. Någon form av

anteckningar är emellertid nödvändig från kontrollsynpunkt. Detta är

ännu mer angeläget med ett sådant regelsystem som jag tidigare förordat

och som berör ett betydligt vidare område än det som omfattas av den yrkes­

mässiga trafiken. I viss utsträckning bör förare åläggas att föra anteck­

ningar om arbetstid och vilotid. För många förare bör dock kontroll kunna

ske även utan sådana anteckningar. För vissa fall kan det visa sig lämpligt

att ålägga arbetsgivaren skyldighet att i annan form registrera arbetstiden.

Det bör ankomma på Kungl. Maj :t eller den myndighet Kungl. Maj :t be­

stämmer att meddela föreskrifter om skyldighet att föra anteckningar m. m.

för kontroll av arbetstid och vilotid.

Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1967

Specialmotivering

Reglerna om arbetstid för vägtrafiken kommer med den av mig för­

ordade ordningen att gälla inte bara för trafik som är yrkesmässig i YTF:s

mening. I själva verket utgör den yrkesmässiga trafiken en betydligt mind­

re del än den som enligt förslaget skall föras in under regelsystemet. Med

hänsyn härtill och till att bestämmelserna grundas på trafiksäkerhetsskäl

anser jag att de bör placeras i VTF och inte i YTF. 28 § YTF bör därför

upphävas.

Bestämmelserna om arbetstid och vilotid bör lämpligen placeras i en

ny paragraf efter 28 § VTF, som innehåller förbud bl. a. mot att i ut­

tröttat tillstånd föra fordon. För att göra den nya paragrafen, 28 a §, kortare

och överskådligare torde det vara en fördel att placera de nödvändiga

definitionerna av arbetstid och vilotid i 1 § som ett nytt moment, 12 mom.

Utöver vad som framgår av det föregående vill jag anföra följande i

fråga om arbetstid och vilotid.

44

Reglerna bör omfatta företag som driver förvärvsverksamhet i vilken per­

soner eller gods befordras på väg med motordrivet fordon. Härigenom fångar

man in det område av trafiken inom vilket förarna kan antas mer än på

andra löpa risk att bli uttröttade. Dit torde utan tvivel höra den befordran

av personer eller gods med motordrivna fordon som ingår i förvärvsmässigt

driven verksamhet.

Med företag avses inte bara sådant som drivs med anlitande av anställda

förare utan även enmansföretag, där innehavaren av företaget själv för for­

donet. Den som driver affärs- eller agenturrörelse faller under begreppet

företag. Begreppet är alltså vidsträckt men betydelsen härav begränsas ge­

nom att endast vissa företag skall omfattas av bestämmelserna, nämligen de

som driver förvärvsverksamhet i vilken ingår befordran av personer eller

gods.

Med förvärvsverksamhet avses sådan verksamhet som drivs i förvärvs­

syfte. Det är uppenbart att den trafik som drivs yrkesmässigt i YTF:s me­

ning vanligen blir att hänföra till förvärvsverksamhet. Undantagslöst gäl­

ler detta inte. Avgörande för om trafik faller under begreppet yrkesmässig

är inte om trafiken utövats i förvärvssyfte eller ej, utan den omfattning-

trafiken haft. Enligt min mening bör emellertid syftet vara avgörande. Den

som mot ersättning tar med sig arbetskamrater i sin bil vid färd till eller

från arbetsstället bör inte anses utöva förvärvsverksamhet även om det

sker regelbundet och befordringen hänförs till yrkesmässig. Tydligt är att

vanlig handelsrörelse bör falla inom tillämpningsområdet, om förutsätt­

ningar i fråga om person- eller godsbefordran föreligger. Detsamma bör

gälla byggnadsverksamhet samt industri- och fabriksrörelse. Den omstän­

digheten att verksamheten drivs i statlig eller kommunal regi kan inte få

medföra att den skall vara undantagen. Drivs den förvärvsmässigt, såsom

av de affärsdrivande verken, bör den vara underkastad regleringen.

Sådan verksamhet i vilken befordringen av personer eller gods är mera

ovidkommande bör inte anses falla inom tillämpningsområdet. Om eu han­

delsresande i sin bil tar med sig varuprover, kan detta inte anses som be-

fordran av gods. Detsamma bör gälla om bil används i reparationstjänst

och föraren tar med sig maskindelar o. d. som behövs för reparationsarbe­

te, eller om den som i sitt hem tillverkar produkter för annans räkning vid

leveransen transporterar dessa i sin bil.

Som jag tidigare antytt i fråga om begreppet arbetstid anser jag att denna

liksom enligt gällande rätt skall omfatta även den tid under vilken förare

på flerbemannat fordon följer med i detta medan annan kör. Tid under vil­

ken förare inte utför annat arbete än att följa med fordonet som avlösare

bör dock inte inräknas i den sextimmarsperiod som jag föreslagit såsom

maximum för arbete i en följd utan minst 150 minuters rast. Med denna

ordning tillgodoses trafiksäkerhetssynpunkterna samtidigt som svårigheter

för långtradartrafiken undviks.

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

45

Kortare rast eller annan rast under vilken föraren inte får lämna fordo­

net eller annat arbetsställe bör inräknas i arbetstiden. Motsvarande gäller

nu enligt 28 § YTF.

Att avvikelse från reglerna om arbetstid och vilotid bär få ske om det på­

kallas av olyckshändelse eller liknande omständighet som inte kunnat för­

utses, torde vara klart utan särskild föreskrift. Bestämmelser av detta slag

finns emellertid i 28 § YTF, och om frågan nu lämnades oreglerad skulle

det möjligen kunna leda till missförstånd. Jag förordar därför en bestäm­

melse av detta innehåll. Likaså bör Kungl. Maj :t eller myndighet som

Kungl. Maj :t bestämmer kunna medge undantag från reglerna när sär­

skilda skäl föranleder det.

Reglerna om arbetstid och vilotid bör, som jag förut anfört, anknyta till

arbetet inom det företag där föraren är anställd, beroende på svårigheterna

att annars effektivt kunna kontrollera efterlevnaden. Arbete som utförs i

annan verksamhet kan alltså inte beaktas vid bedömningen om reglerna i

visst fall överträtts. Av förbudet i 28 § VTF att i uttröttat tillstånd föra for­

don följer emellertid att körning inte får ske när det finns risk att arbete

eller annan verksamhet som föraren utfört dessförinnan kan ha lett till ut-

tröttning. Detta bör beaktas även av arbetsgivaren, bl. a. vid anställning av

extraförare. En undersökning av frågan om särskilda bestämmelser i syfte

att hindra från trafiksäkerhetssynpunkt olämpligt dubbelarbete bör när­

mare övervägas.

I enlighet med vad jag tidigare anfört bör arbetsgivaren kunna straffas

för överträdelse av reglerna om arbetstid och vilotid, om han inte visar alt

han gjort vad som ankommit på honom för att förekomma förseelsen. Ofta

har arbetsgivaren ingen möjlighet att personligen kontrollera att hans fö­

rare inte överträder reglerna. Har t. ex. en förare brutit mot bestämmelser­

na om längsta tillåtna tid för arbete i en följd utan rast, bör åkaren undgå

ansvar om han kan visa att han otvetydigt och med tillräcklig skärpa till­

hållit föraren att följa bestämmelserna. Ansvarig ledning i transportföretag

bör på motsvarande sätt kunna undgå ansvar genom att konsekvent och

uttryckligen tillhålla sina förare att följa reglerna om arbetstid och vilotid.

Straffbestämmelserna bör fogas in som ett nytt stycke i 66 § 2 mom. VTF.

Vad jag föreslagit i fråga om skyldigheten att förvara färdskrivarupp-

teckning föranleder ändring i 3 § 6 mom. VTF. De ändringar i färdskrivar-

kungörelsen som föranleds av vad jag i övrigt anfört beträffande färdskri­

varna kommer jag senare att anmäla för Kungl. Maj :t.

Bestämmelserna om skyldighet att bl. a. föra anteckningar för kontroll

av arbetstid in. in., motsvarande dem i 30 § YTF, torde lämpligen placeras i

eu särskild paragraf, 28 b § VTF, alltså omedelbart efter bestämmelserna

om arbetstid och vilotid. 30 § YTF skall då upphävas. De närmare före­

skrifterna om formen för sådana anteckningar och om skyldighet att upp­

Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1967

46

visa och förvara dem kräver ej riksdagens medverkan. Jag avser att i se­

nare sammanhang föreslå sådana föreskrifter för Kungl. Maj :t.

Förare av motordrivet fordon är enligt 40 § 2 mom. VTF skyldig att stan­

na på tecken av polisman och bilinspektör. Som framgår av det föregående

skall yrkesinspektionens tillsyn i fråga om arbetstiden normalt bedrivas i

samband med den inspektion av arbetsställena som yrkesinspektionen ut­

övar enligt arbetarskyddslagstiftningen. Detta bör dock inte utesluta att

yrkesinspektionens tjänstemän får möjlighet att stanna fordon för kon­

troll. Den nämnda bestämmelsen bör kompletteras så att förare blir skyldig

att stanna även på tecken av tjänsteman hos yrkesinspektionen. För att

skyldigheten skall inträda måste krävas att det fullt tydligt framgår att

den som ger tecknet är sådan tjänsteman.

Jag har i inledningen anfört att jag senare i dag kommer att ta upp frågan

om inrättande av statens trafiksäkerhetsverk. Förutom förslag härom kom­

mer jag även att föreslå att biltrafiknämnden skall upphöra och att dess

kvarstående uppgifter överförs till en ny myndighet, transportnämnden, och

till länsstyrelserna. Förslagen föranleder vissa författningsändringar. Jag

har ansett lämpligt att i förevarande sammanhang anmäla dessa för Kungl.

Maj :t.

De nya bestämmelserna bör träda i kraft den 1 januari 1968.

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

Hemställan

Under åberopande av vad jag tidigare anfört hemställer jag att Kungl.

Maj :t måtte inhämta riksdagens yttrande över förslag som upprättats inom

kommunikationsdepartementet till

1) förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28

september 1951 (nr 648),

2) förordning om ändring i förordningen den 25 oktober

1940 (nr 910) angående yrkesmässig automobiltrafik in. m.,

3) förordning angående ändring i förordningen den 5 maj

1960 (nr 134) om mopeder,

4) förordning angående ändring i förordningen den 10

juni 1949 (nr 341) om explosiva varor.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­

stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till det­

ta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

MARCUS BOXTR. STHLMI96? 670228