Prop. 1968:103
('angående effektiuisering och samordning av statens skogsföretag, m. m.',)
Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1068
1
Nr 103
Kungl. Maj. ts proposition till riksdagen angående effektiuisering
och samordning av statens skogsföretag, m. m.; given Stockholms slott den 5 april 1968.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels anta härvid fogat förslag till förordning om upphävande av förord ningen den 10 maj 1935 (nr 157) angående grunder för förvaltningen av vissa kronoskogar,
dels bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredra gande departementschefen hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro
enligt Dess nådiga beslut:
BERTIL
Eric Holmqvist
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen framläggs förslag till gemensamt mål för verksamheten vid statens skogsföretag. Statens skogsbruk och skogsindustri skall enligt förslaget drivas affärsmässigt och effektivt för att på lång sikt ge bästa möjliga samlade ekonomiska utbyte. Vidare föreslås att en verksstyrelse inrättas för domänverket. För att få till stånd en samordnad ledning av statens skogsföretag bör denna i stort sett vara densamma som styrelsen för Assi. För att göra ett ökat affärsmässigt handlande möjligt föreslås domän verket få utökade befogenheter i fråga om förvaltningen av statens skogar. Vidare föreslås höjda värdegränser vid försäljning av mark utan riksdagens medgivande i varje särskilt fall. Domänverkets rörliga kredit avses få ökat användningsområde. I propositionen föreslås även att Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, domänverket skall få besluta om organi sationen av domänverket. Beträffande Assi föreslås att nuvarande begräns ning av rätten att pantförskriva inteckningar i fast egendom upphävs.
1
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 103
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1968
Förslag
till
Förordning
om upphävande av förordningen den 10 maj 1935 (nr 157) angående
grunder för förvaltningen av vissa kronoskogar
Härigenom förordnas, att förordningen den 10 maj 1935 angående grun
der för förvaltningen av vissa kronoskogar skall upphöra att gälla vid ut
gången av år 1968.
Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1068
3
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
5 april 1968.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena
Nilsson,
statsråden
Sträng, Andersson, Lange,
Kling, Johansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson,
Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, anmäler efter
gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om effektivi-
sering och samordning av statens skogsföretag, m. m. samt anför.
Inledning
Med uppgift att utreda organisationen av statens skogsförvaltande och
skogsindustriella verksamhet tillsattes år 1962 statens skogsföretagsutred-
ning (direktiv se 1963 års riksdagsberättelse, s. 206). Utredningen1 har den
11 mars 1964 avlämnat betänkandet »Statens skogar och skogsindustrier»
(SOU 1964: 7). Efter remiss har yttranden avgetts av justitiekanslersämbe-
tet, riksrevisionsverket, statskontoret, kammarkollegiet, domänstyrelsen,
lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen, skogsstyrelsen, statens naturvårds-
nämnd, arbetsmarknadsstyrelsen, statens avtalsnämnd, generalpoststyrel
sen, telestyrelsen, järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen, vidare vissa
länsstyrelser i mellersta och norra Sverige, Aktiebolaget Statens Skogsin
dustrier (Assi), Landsorganisationen i Sverige (LO), Statstjänstemännens
riksförbund (SR), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO),
Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges arbetsledareförbund
(SALF), Sveriges Industriförbund, Sveriges Skogsägareföreningars riksför
bund, Svenska Samernas riksförbund samt Sveriges kronotorpare- och kolo
nistförbund.
Utredningen följdes inte av någon omedelbar åtgärd från Kungl. Maj:ts
sida. Under år 1967 har frågan om effektivisering och samordning av statens
skogsförvaltande och skogsindustriella verksamhet behandlats av en särskild
arbetsgrupp inom finans- och jordbruksdepartementen, skogsföretagsbered-
1 Ledamöter direktörerna J. A. Ericsson och E. J. Severin. Experter generaldirektören E
W. Höjer och direktören J. O. S. Rynell.
f2
Bihang till riksdagens protokoll t968. 1 samt. Nr 103
4
ningen. Beredningen har redovisat sina överväganden och förslag i en den
15 december 1967 dagtecknad promemoria »Effektivisering och samordning
av statens skogsföretag» (Stencil Fi 1967: 16). över promemorian har efter
remiss yttranden avgetts av riksrevisionsverket, statskontoret, kammarkolle
giet, domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen, skogsstyrelsen,
statens naturvårdsverk, arbetsmarknadsstyrelsen, statens avtalsverk, läns
styrelserna i Älvsborgs, Örebro, Kopparbergs, Västernorrlands, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län, affärsverksutredningen, Assi, Sveriges
Industriförbund, Sveriges jordägareförbund, Svenska Samernas riksförbund,
Sveriges Skogsägareföreningars riksförbund, Riksförbundet Landsbygdens
folk (RLF), LO, SR, SACO, SALF samt TCO.
I skrivelse den 27 september 1967 har domänstyrelsen överlämnat förslag
till ny organisation för den centrala och regionala administrationen av do
mänverket. över förslaget har remissyttranden avgetts av riksrevisionsver
ket, statskontoret, kammarkollegiet, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen,
statens naturvårdsverk, arbetsmarknadsstyrelsen, länsstyrelserna i Malmö
hus, Örebro, Kopparbergs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och
Norrbottens län, Skogsindustriernas Samarbetsutskott, Sveriges Skogsägare
föreningars riksförbund, Föreningen Skogsbrukets arbetsgivare, SACO, SR,
TCO och RLF. Domänstyrelsen har vidare överlämnat yttranden från vissa
över jägmästare, Domänverkets tjänstemannaförening, Domänverkets all
männa SACO-förening och Statsjägmästarnas förening.
Slutligen har domänstyrelsen i skrivelse den 9 oktober 1967 föreslagit vissa
ändringar i bestämmelserna om bostadslån, bostadsrättslån och statlig kre
ditgaranti till fast anställda skogsarbetare. Yttrande häröver har avgetts av
riksrevisionsverket, bostadsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen och Svenska
Skogsarbetareförbundet.
Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1968
Nuvarande ordning
Domänverket. Domänverket är ett affärsdrivande verk. Domänstyrelsen
skall enligt instruktionen den 3 december 1965 (nr 846) förvalta den fasta
egendom och de övriga tillgångar som hör till domänverkets fond samt för
valta och utöva tillsyn över vissa andra allmänna skogar. Det åligger vidare
styrelsen att vidta åtgärder för att förvärva och avyttra fast egendom för
domänfondens räkning. Vissa uppgifter av allmän administrativ natur har
efter hand flyttats över på andra myndigheter. Verksamheten har här
igenom begränsats till att i huvudsak omfatta förvaltningen av statens
skogs- och jordbruksegendomar. Skogsdriften är den helt dominerande verk
samhetsgrenen.
Den allmänna inriktningen av domänverkets skogsförvaltande verksam
het anges i förordningen den 10 maj 1935 (nr 157) angående grunder för
Kungl. Maj. ts proposition nr 103 ur 1968
fj
förvaltningen av vissa kronoskogar (kronoskogsförordningen). Skogarna
skall enligt förordningen vårdas efter regler vilka med tillgodoseende av
fordringarna på ett uthålligt skogsbruk och eu i möjligaste mån jämn av
verkning åsyftar högsta möjliga avkastning i pengar (2 §). 1 övrigt inne
håller förordningen bestämmelser om bl. a. utsyning före avverkning, sättet
för försäljning av virke m.m. samt avtal om avverkningsrätt eller upplåtel
se av annan särskild nyttjanderätt (3—5 §§). Tillämpningsföreskrifter till
förordningen får meddelas av domänstyrelsen (6 §).
Den ekonomiska handlingsfriheten inom domänverket begränsas av eu
rad restriktioner. I fråga om finansieringen av domänverkets verksamhet
gäller att verket med egna inkomster skall bestrida sina driftsutgifter. Kungl.
Maj:t fastställer årligen efter förslag av verket driftstat för detta. Denna tar
upp dels de beräknade inkomsterna från virkesförsäljning m. m., dels de be
räknade administrationskostnaderna, kostnaderna för att tillgodogöra sig
virkesavkastningen och avsättning till förnyelsefonden samt beräknat över
skott.
Förnyelsefondens medel används till bl. a. skogsvårdsåtgärder, skogsdik
ning och skogsbilvägbyggnad. Reglerna för avsättning till fonden fastställ
des av 1950 års riksdag (prop. 27, JoU 3, rskr 54). Bestämmelserna innebär
att innan överskottsmedel levereras in till statsverket skall viss procent av
domänverkets bruttointäkt av skogsbruket avsättas till fonden. Det ankom
mer därvid på Kungl. Maj :t att fastställa procentsatsen. Fram t. o. m. år
1966 var den 12 % och sedan år 1967 är den 10 %. Den 31 december 1966
uppgick förnyelsefonden till 54 milj. kr.
Enligt instruktionen skall överskottet i princip levereras in till statskas
san. Domänverkets rätt att placera medel på räntebärande bankkonto är
liksom för andra myndigheter begränsad genom kungörelsen den 8 juni
1951 (nr 453) om skyldighet för medelsförvaltande statliga myndigheter
in. fl. att i vissa fall anlita riksbanken, postgirorörelsen eller Sveriges Kre
ditbank aktiebolag.
Till skillnad från övriga affärsdrivande verk får domänverket inte något
tillskott för investeringar över statsbudgeten. Verkets kreditbehov tillgodo
ses med rörelsekapitalet på 22 milj. kr. och genom att tillgängliga medel
i markfonden och förnyelsefonden får disponeras, men främst genom till
gång till rörlig kredit i riksgäldskontoret. Denna uppgår f. n. till 130 milj.
kr.
Domänverkets omsättning steg från 309 milj.kr. år 1957 till 412 milj. kr.år
1966. De löpande intäkterna av virkesrörelsen ökade under samma period
från 288 till 382 milj. kr. Samtidigt ökade försäljningsvolymen från 6,7 till
7,5 milj. m3sk. Försäljningspriserna i kr. per m3sk ligger f. n. på ungefär
samma nivå som år 1955. De ökade intäkterna beror till största delen på
ökade uttag och en förskjutning från försäljning av rotposter mot uppar
betade sortiment. Av det sålda virket levereras ca 35 % till Assi, som är
domänverkets största kund.
6
I fråga om förvaltningen av statens domäner gäller särskilda bestäm
melser. Under domänverkets fond (domänfonden) redovisas det statskapital
som förvaltas av domänverket. Enligt bokslutet för år 1966 tas domänfon
dens kapital upp på följande poster:
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1968
Fastigheter.................................................................................................... 329 240 147
Naturvårdisfonden .................................................................................... 971497
Inventarier ................................................................................................. 1
Aktier
Hjälmare kanal och Slussverks AB......................... 3 352 206
AB Jäders bruk ............................................................. 11 386 000
14 738 206
Markfonden
Kontant ............................................................................. 10 378 747
Fordringar ....................................................................... 10 171 985
20 550 732
Flottledsfonden........................................................................................... 1 744 027
Rörelsekapitalet ............................................................... ........................ 22 000 000
Summa kr. 389 244 610
Domänfondens fastigheter har tagits upp med 1937 års utgående huvud-
boksvärde som grundvärde med tillägg eller avdrag för de förändringar
genom köp, försäljningar och överlåtelser av fastigheter, som inträffat efter
den 1 januari 1938. Taxeringsvärdet för domänfondens fastigheter uppgick
den 31 december 1966 till 1 581,3 milj. kr. varav för jordbruksdomänerna
216,3 milj. kr.
De grundläggande reglerna för domänverkets markinköp fastställdes ge
nom beslut av 1911 och 1912 års riksdagar (prop. 1911: 214, JoU 112, rskr
216 och prop. 1912: 200, JoU 104, rskr 264). Dessa beslut innebär att mark
fondens tillgångar, som i huvudsak uppkommit genom försäljning av fas
tigheter som redovisas under domänfonden, får disponeras av Kungl. Maj :t
för inköp av skogsmark och för skogsbörd tjänlig mark samt för inlösen
av vissa ströängar. I överensstämmelse härmed gäller enligt de av riksda
gen (prop. 1945:157, JoU 35, rskr 261) antagna grunderna för försäljning
i vissa fall av kronoegendom m. m. att köpeskillingen, efter avdrag av ut
gifter för försäljningen, skall ingå i markfonden för att användas till in
köp av nämnda slag. Bestämmelserna härom återfinns i 14 § förordningen
den 25 maj 1945 (nr 262) angående försäljning i vissa fall av kronoegen
dom m. m.
Domänstyrelsen får numera under vissa förutsättningar besluta om för
värv från lantbruksnämnd av mark, som är taxerad som jordbruksfastig
het, om köpeskillingen ej överstiger 100 000 kr. Styrelsen har vidare be
myndigande att generellt besluta om köp av skogsmark då köpeskillingen
för objektet i dess helhet ej överstiger 100 000 kr. Styrelsen får även besluta
om s. k. avtalsbyten av skogsmark mellan staten och andra skogsägare.
Som förutsättning härför gäller att förvärvet eller markbytet tillstyrkts av
7
lantbruksnämnd eller lantbruksstyrelsen samt i förekommande fall av fas-
tiglietsbildningsmyndighet.
Enligt 77 § regeringsformen krävs riksdagens samtycke för försäljning
och förpantning m. m. av staten tillhörig fast egendom. Riksdagen har emel
lertid sedan många år för ett budgetår i sänder bemyndigat Kungl. Maj :t att
utan riksdagens samtycke i varje särskilt fall inom vissa värdegränser be
sluta om försäljning av statens fasta egendom. Efter beslut av 1967 års riks
dag (prop. 99, JoU 23, rskr 279) gäller för innevarande budgetår att Kungl.
Maj:t får besluta om försäljning av staten tillhörig fast egendom, som för
valtas av bl. a. domänstyrelsen, då egendomens taxeringsvärde eller, om så
dant värde ej finns, saluvärde uppgår till högst 500 000 kr. Kungl. Maj :t får
delegera beslutanderätten om nyss nämnda värden uppgår till högst 300 000
kr. Fr. o. m. den 1 januari 1968 gäller att Kungl. Maj :t utan begränsning
får besluta om markförsäljning till kommun för samhällsbyggnadsändamål.
Beslutanderätten får delegeras till domänstyrelsen då förut angivna värden
ej överstiger 1 milj. kr. Ärende om försäljning av mark ovanför odlings-
gränsen i Västerbottens och Norrbottens län samt inom de s. k. renbetes-
fjällen i Jämtlands län skall prövas av Kungl. Maj :t. Detta beror på de sär
skilda rättigheter som tillkommer samerna.
Domänverket förvaltar bl. a. mark, som har upplåtits med nyttjanderätt
och servitut. Dessa upplåtelser regleras av ett stort antal särskilda författ
ningar. Bestämmelserna medför i betydande utsträckning förpliktelser för
domänverket utöver vad den generella lagstiftningen om arrenden och nytt
janderätt kräver.
På staten tillhörig mark är naturvårdslagen tillämplig. I samband med
att statens naturvårdsnämnd kom till år 1963 (prop. 71, JoU 11, rskr
139) inrättades under domänfonden en särskild delfond, naturvårdsfonden,
under vilken naturvårdsobjekt i statens ägo skall redovisas. För skötseln
av naturvårdsobjekt under nämnda fond och av nationalparkerna utgår er
sättning till domänverket från anslaget Naturvård: Kostnader för vård
och förvaltning av naturvårdsobjekt. Vidare har domänverket enligt Kungl.
Maj :ts anvisningar år 1909 inrättat och påtagit sig skötseln av ett stort
antal s. k. domänreservat och skyddade föremål. Den 1 januari 1967 fanns
ca 800 domänreservat omfattande 55 000 ha och lika många skyddade före
mål. Skötseln bekostas i princip av driftsmedel, överföring pågår av vissa
domänreservat till naturvårdsfonden.
När det gäller organisationen åtnjuter de affärsdrivande verken en större
frihet än administrativa myndigheter. Detta kommer främst till uttryck
genom rätten att inrätta tjänster och att finansiera dem med verkets drifts
medel. Riksdagens beslut behövs emellertid för att inrätta ordinarie och
extra ordinarie tjänster som chef för myndighet samt ordinarie och extra
ordinarie tjänster i lägst lönegrad C 1. Övriga tjänster inrättas av Kungl.
Maj :t med möjlighet att delegera beslutanderätten (prop. 1966: 1 bil. 2 s.
Kungl. Maj.ts proposition nr 103 är 1068
8
23). Affärsverken kan enligt kungörelsen den 3 december 1965 (nr 915) om
inrättande av vissa statligt reglerade tjänster m. m. (ändrad senast 1966:
74) inrätta extra ordinarie tjänster på löneplan A och t. o. m. lönegrad 4 på
löneplan B samt extra tjänster t. o. m. lönegrad 5 på löneplan B.
Frågor rörande organisationen av domänverkets central- och regionalför
valtning prövas av riksdagen. Beslut om indelningen i revir och bevak-
ningstrakter har med stöd av riksdagens bemyndigande (prop. 1967 bil. 11
s. 111, JoU 1 s. 30, rskr 9) delegerats till domänverket.
Chef för domänverket är en generaldirektör. Han beslutar ensam i fråga
i vars prövning han deltar. Hos styrelsen finns en överdirektör, som är ge
neraldirektörens ställföreträdare. Efter särskilt beslut av generaldirektö
ren inträder överdirektören i dennes ställe vid behandlingen av vissa ären
den eller ärendegrupper. I disciplinmål beslutar generaldirektören gemen
samt med överdirektören, försäljningschefen, byråcheferna och förste do-
mänfiskalen.
Styrelsen är uppdelad på sju byråer, nämligen försäljningsbyrån, första
skogsbyrån, andra skogsbyrån, skogstekniska byrån, jordbruksbyrån, ka
meralbyrån och personalbyrån samt ett domänfiskalskontor. Vid sidan av
byråorganisationen finns en avdelning för naturvård och fritidsverksamhet
samt generaldirektörens sekretariat.
I fråga om de olika enheternas verksamhet och organisation gäller i hu
vudsak följande.
Försälj ningsbyrån svarar för bl. a. frågor om försäljning och leverans
av virke, virkesmätning samt flottning. Första och andra skogsbyrån har
i norra resp. södra Sverige hand om frågor i samband med den egentliga
skogsförvaltningen, t. ex. anslagsbehov, avverkningskvantiteter, skogsvård
och vissa nyttj anderätter. Till första skogsbyrån hör en skogsvårdsavdelning
för skogsföryngrings- och beståndsvårdsfrågor. Inom skogstekniska byrån
handläggs ärenden angående köp, försäljning och byte av fast egendom,
lantmäterifrågor och fastighetsredovisning o. d. Inom byrån handläggs
även frågor om vägbyggnader och skogsindelning. Jordbruksbyrån svarar
för ärenden rörande förvaltningen av statens jordbruksdomäner såsom an
slagsfrågor, vissa nyttjanderätter samt köp och försäljning av jordbruks
egendomar. Byrån handlägger vidare, genom ett särskilt byggnadskontor,
tekniska byggnadsfrågor och domänstyrelsens lokalfrågor. Kameralbyrån har
hand om domänverkets centrala redovisning samt andra frågor av ekono
misk art såsom årsbudget, statistik och revision samt kontorsorganisationen
inom verket. Personalbyrån handlägger personaladministrativa frågor, ar
betsmarknadsfrågor, arbetsavtal, företagsnämnder, företagshälsovård, ut
bildningsverksamhet m. in. Inom byrån handläggs även frågor rörande ra
tionalisering av virkets tillredning och transport av en arbets- och maskin
teknisk avdelning. Domänfiskalskontoret för statens talan i mål och ärenden
av rättslig natur, som berör domänverket, samt handlägger juridiska frågor
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1968
Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 101>H
9
i övrigt. Avdelningen för naturvård och fritidsverksamhet handlägger ären
den angående jakt, fiske, naturvård och fritidsverksamhet. Generaldirektö
rens sekretariat har hand om organisationsfrågor, utredningar och PR-verk-
samhet.
Den regionala skogsförvaltningen är indelad i elva distrikt. Dessa är i sin
tur uppdelade i ett antal revir, f. n. mellan sju och tio per distrikt. Reviren
är uppdelade i ett antal bevakningstrakter. Den regionala jordbruksförvalt-
ningen är indelad i fem domänområden.
Distriktens förvaltningskontor ligger f. n. i Växjö, Vänersborg, Linkö
ping, Örebro, Falun, Östersund, Sollefteå, Umeå, Skellefteå och gemensamt
för två distrikt i Luleå. Varje distrikt förestås av en överjägmästare. På
samtliga distriktskontor finns till överjämästarens förfogande jägmästar-
personal, teknisk personal, kontorspersonal m. in.
Jordbruksdomänerna, som huvudsakligen är belägna i södra Sverige, för
valtas av de under domänstyrelsen lydande domänintendenterna. Dessa
svarar var och en för egendomarna inom ett område, som omfattar en grupp
av län och utgör ett domänområde.
AB Statens Skogsindustrier (Assi). Under 1930-talets depression fick do
mänstyrelsen bemyndigande att köpa in och åter ta upp driften vid ett fler
tal sågverk för att därigenom främja sysselsättningen. År 1941 bildades AB
Statens Skogsindustrier (Assi) varvid den skogsindustriella verksamheten
skildes från domänverket. Sedan år 1957 lyder bolaget direkt under Kungl.
Maj :t.
Assis verksamhet omfattar sågverksrörelse samt produktion av cellulosa
och kemiska produkter, papper och wallboard. Huvuddelen av verksam
heten bedrivs i övre Norrland men under senare år har det skett en viss
förskjutning så att allt större del av produktionen av sågade trävaror och
wallboard sker i Mellansverige.
Då Assi bildades år 1941 valdes aktiebolagsformen bl. a. därför att denna
ansågs lämplig för ett företag som skulle drivas affärsmässigt och i kon
kurrens med andra företag. Syftet med bolagets verksamhet var från bör
jan att med utgångspunkt från existerande lokalisering och andra givna
betingelser uppnå bästa möjliga ekonomiska resultat.
Den ekonomiska handlingsfriheten baseras för Assi som aktiebolag på
aktiebolagslagen. I samband med att Assi skildes från domänverket och
ställdes direkt under Kungl. Maj :t år 1957, beslöt riksdagen att bolaget inte
fick pantförskriva inteckningar i sin fasta egendom i större omfattning än
Kungl. Maj :t medgav för viss period.
Möjligheten att pantförskriva inteckningar har utnyttjats så att den här
emot svarande låneskulden den 10 november 1967 uppgick till 165,3 milj. kr.
I fråga om organisationen kan nämnas att chef för Assi är en verkstäl
lande direktör, som inför bolagsstyrelsen är ansvarig för företagets förvalt
10
ning. Bolagets styrelse, som tillsätts av Kungl. Maj:t vid ordinarie bolags
stämma, har f. n. sju ledamöter.
Industrianläggningarna utgörs av sågverk på Seskarö, i Båtskärsnäs,
Karlsborg och Lövholmen i Norrbottens län, i Horndal i Kopparbergs län,
i Skinnskatteberg i Västmanlands län samt i Valåsen och Laxå i Örebro län.
Assi har wallboardfabriker i Lövholmen och Skinnskatteberg och sulfat-
massefabriker jämte pappersbruk i Karlsborg och Lövholmen. I Horndal
har bolaget en till sågverket knuten snickerifabrik.
Under år 1967 har bolaget förvärvat en fabrik i södra England för till
verkning av papperssäckar. Verksamheten bedrivs av dotterbolaget Flexer
Paper Sacks Ltd. Under år 1967 har bolaget vidare förvärvat Förenade Well
AB.
Assis omsättning ökade under åren 1957—1966 med 184 milj. kr. till
395,8 milj. kr. Det betyder en omsättningsökning på 87 %. Samtidigt ökade
produktionen med 80 %. Av sin råvara tar Assi 72 % från domänverket.
Under perioden har skett en förskjutning i bolagets produktion mot pap
per och cellulosa, som år 1966 utgjorde 47 % av nettoleveransvärdet mot 53
% för trävaror, snickerier och wallboard. År 1957 var motsvarande siffror
18 % och 72 %. Rörelseöverskottet efter avdrag för administrations-, forsk
nings- och pensionskostnader steg från 27 milj. kr. år 1957 till 78 milj. kr.
år 1965 och var 56 milj. kr. år 1966. En viss nedgång kan väntas för år
1967 för Assi liksom för övriga skogsindustriföretag. Förräntningen på i bo
laget sysselsatt kapital var efter kalkylmässiga avskrivningar år 1965 7,8 %
och 1966 3,9 %.
Samordning mellan domänverket och Assi. Då Assi år 1957 skildes från
domänverket (prop. 117, SU 111, rskr 295) behölls en viss samordning
mellan företagen. Bl. a. fick domänstyrelsen utse två ordinarie ledamöter
och två suppleanter i bolagets styrelse. Dessutom reglerades den viktigaste
gemensamma frågan, den statliga skogsindustrins råvaruförsörjning från
domänverket, genom ett tioårsavtal om leveranser och priser. I propositio
nen lämnades en redogörelse för det huvudsakliga innehåll som detta avtal
borde ha. Det ursprungliga avtalets giltighetstid utgick år 1967. Ett nytt,
likartat avtal har träffats.
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1968
Statens skogsföretagsutrednings förslag
Utredningen ansåg att domänverket borde ombildas till ett aktiebolag,
AB Statsskogar. Som skäl härför anförde utredningen bl. a. att affärsverks-
formen var tungrodd. Företagsledningen behövde större frihet i organisa
toriska, personalpolitiska och ekonomiska frågor. Utredningen ansåg vida
re, att den statliga löneregleringen försvårade rekryteringen av kvalificerad
personal. En friare lönesättning och personalpolitik skulle bli möjlig om
Kungl. Maj. ts proposition nr 103 är 1963
1
1
verket ombildades till aktiebolag. Bolagsformen skulle vidare underlätta
verkets kapitalanskaffning genom självfinansiering och lån på kreditmark
naden. Slutligen ansåg utredningen att den statliga revision, som ett affärs
verk är underkastat, var av formell och ej ekonomisk karaktär.
Det föreslagna bolaget skulle mot viss ersättning förvalta statens skogar
och markfondens medel liksom även vissa allmänna skogar och natio
nalparkerna. Målsättningen skulle vara bästa möjliga ekonomiska utbyte
enligt regler för uthålligt skogsbruk och såvitt möjligt jämn avkastning.
Domänverkets uppgift på jordbruksförvaltningens område kunde lämp
ligen flyttas över till lantbruksstyrelsen. Om av AB Statsskogar förvaltad
skogsmark skulle ingå i försäljningen av ett jordbruk, skulle bolaget och
lantbruksstyrelsen gemensamt träffa avtalet. Därigenom skulle staten upp
träda enhetligt på fastighetsmarknaden. Statens inköp av skogsmark ge
nom domänverkets markfond skulle enligt förslaget flyttas över till lant
bruksstyrelsen. På grund av jordförvärvslagstiftningen kunde AB Stats
skogar endast använda markfonden för köp av mindre områden. Anför
troddes den helt åt lantbruksorganisationen skulle en samordning av de
statliga markinköpen åstadkommas.
Förvaltningen av nationalparkerna borde enligt utredningens mening
mot ersättning för självkostnaden anförtros åt skogsbolaget. Slutligen bor
de jaktvården anförtros åt statens naturvårdsnämnd.
För att förbättra den allmänna samordningen mellan AB Statsskogar och
Assi förordade utredningen ett gemensamt förvaltningsbolag, AB Skogs-
intressen, vilket skulle äga aktierna i båda bolagen. Genom förvaltnings-
bolaget skulle en inre samordning vinnas samtidigt som man kunde bevara
varje bolags speciella karaktär. Uppkommande problem skulle kunna lösas
ur statsnyttans synpunkter. Vidare borde till Assi föras över en del av
domänverkets vinst såsom kompensation för att Assi inte har egna skogar.
Därigenom skulle Assis resultat lättare kunna jämföras med andra svens
ka skogsbolags.
Till betänkandet var fogat särskilda yttranden av utredningens experter
generaldirektören Höjer och direktören Rynell. Höjer ansåg att utred
ningsmännen borde ha prövat flera möjligheter för en omorganisation av
domänverket. Man borde framför allt invänta en utredning om den s. k.
»tredje formen», en statlig typ av företagsform som framlagts av Postutred
ningen år 1956 i ett expertförslag (SOU 1962: 52, bil. 2). En kollegial styrel
se för statens skogsförvaltning förordades. Det var enligt Höjers mening
mindre lämpligt att ombilda domänverket till bolag, då dess uppgifter inte
kunde anses vara rent affärsmässiga. Att föra över statens skog och mark
till ett statligt bolag skulle vara vanskligt. En ombildning till bolag skulle
inte väsentligen underlätta verkets finansiering, då verket är helt självfi
nansierande. Höjer ansåg inte heller att den statliga revisionen var huvud
sakligen formellt inriktad, utan menade att den var mera sakbetonad. Vida-
|3 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt.
ATr
103
re avvisade Höjer en överflyttning av jordbruksförvaltningen till lantbruks-
styrelsen.
I likhet med utredningen fann Höjer att en integration mellan råvaru
produktion och förädlingsverksamhet skulle medföra uppenbara fördelar.
De båda företagens olika karaktär och ställning i staten/ägarens och sam
hällets tjänst skulle emellertid göra det mindre lyckligt att koppla ihop dem
i ett gemensamt förvaltningsbolag. Domänverkets uppgift var att förvalta
jord och skogar och att tillgodose vissa allmänna samhällsintressen medan
Assis uppgift var att driva industriell verksamhet. Assi borde lämpligen på
nytt inordnas som ett dotterbolag under domänverket. Utredningens förslag
om viss vinstöverföring från skogsbolaget till industribolaget biträdde Höjer
i princip.
Rynell ansåg att en ändamålsenlig samordning mellan statsskogarna och
den statsägda skogsindustrin borde kunna uppnås utan en sammanslag
ning till ett företag. Inte heller fann han någon principiell olägenhet eller
någon speciell fördel för Assi att statsskogsbruket organiserades i aktie
bolagsform, eftersom båda företagen borde drivas efter väsentligen ekono
miska principer.
Enligt Rynells mening hade både domänverket och Assi en sådan storlek
att en tämligen självständig organisation för vardera företaget var motive
rad. Främst behövdes en samordning på styrelseplanet. Utredningens förslag
att inrätta ett gemensamt förvaltningsbolag fann Rynell vara välbetänkt.
För att de båda dotterbolagens styrelser skulle få meningsfulla arbetsupp
gifter, föreslog Rynell att förvaltningsbolagets styrelse skulle till större
delen bestå av ledamöter ur dotterbolagens styrelser.
Eftersom den statsägda skogsindustrins råvarubas primärt är statssko
garna, borde dessa tillgodose statsindustrins behov i den utsträckning som
var möjlig och lämplig, varvid de transportekonomiska faktorerna och bo
lagets möjlighet att skaffa råvara från andra leverantörer skulle beaktas.
Prisavräkningen borde syfta till att ge en så riktig bedömning som möjligt
av verksamheternas ekonomiska resultat. I anslutning härtill utvecklade
Rynell specifika synpunkter på prisavräkningen.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1968
Remissyttrandena
Många av remissinstanserna anmärkte att utredningsmännen inte gått
helt förutsättningslöst tillväga. De fann utredningen vag och oklar på
många punkter.
Så gott som alla remissinstanser redovisade åsikter om förslaget att o m-
bilda domänverket till aktiebolag. Flertalet avstyrkte. Stats
kontoret, SACO och vattenfallsstyrelsen var positiva till förslaget. De remiss
instanser som avstyrkte förslaget ansåg att de olägenheter som affärsverks-
13
formen hade inte var större än att de med en litet friare organisation skulle
kunna övervinnas. I stället borde Höjers förslag om »tredje formen» utre
das. Ett vanligt motiv för att avstyrka var även att de värden i skog oeh
mark, som staten skulle avhända sig, var alltför stora för att överlåtas till
ett bolag. Många tvekade inför de försämrade möjligheterna till insyn och
menade att den primära uppgiften för den statliga skogsförvaltningen inte
är att gå med vinst. Samhälleliga intressen skulle få det svårt att hävda sig
i ett bolag med dess mer kortsiktiga politik, hävdade bl. a. riksrevisionsver
ket, domänstyrelsen, skogsstyrelsen, justitiekanslersämbetet och Sveriges
Industriförbund. Inte heller kunde remissinstanserna helt dela utredning
ens åsikt att personalpolitiken skulle underlättas genom en ombildning till
bolag. Skickligt folk kunde rekryteras till verket genom kontraktsanställ-
ning. Alt det skulle vara lättare för ett bolag än för ett affärsverk att av
skeda eller placera om människor ansåg t. ex. TCO vara föga troligt. De revi-
sionshänsyn som utredningen angivit som ett skäl för en övergång till
bolagsform fick föga stöd hos remissinstanserna.
Förslaget att jordbruksförvaltningen skulle flyttas över till
lantbruksstyrelsen vann ringa anslutning hos remissinstanserna. Kammar
kollegiet, domänstyrelsen, lantmäteristyrelsen m. fl. framhöll, att en ny fas
tighetsindelning skulle bli svår och dyr att genomföra. Dessutom pekade
bl. a. justitiekanslersämbetet och domänstyrelsen på att staten saknar lag
farter på sin mark. Andra ansåg att utredningens förslag byggde på miss
uppfattningen att domänverkets nuvarande jordbruksförvaltning inte vilade
på ekonomisk grund.
Förslaget om att bolaget skulle sköta nationalparkerna godtogs
i allmänhet av remissorganen. Naturvårdande organ pekade på riskerna
för konjunkturbetonad nationalparksvård. Man uttryckte även farhågor
för att fritidsverksamheten i skog och mark skulle komma på mellanhand
om den sköttes av bolaget.
Genom en fastare samordning främst mellan Assi och det föreslagna
skogsbolaget, som syftade till att trygga Assis råvaruförsörjning,
kunde risk uppstå att många små inlandssågar, som tillsammans är större
kunder hos domänverket än Assi, fick sin råvaruförsörjning avsevärt för
svårad, påpekade bl. a. riksrevisionsverket och länsstyrelserna i Väster-
norrlands och Västerbottens län. Flera remissinstanser ansåg att detta skul
le kunna medföra sysselsättningsproblem och att kostnaderna för att lösa
dessa sannolikt skulle överstiga vinsterna av att Assi fick sitt råvarube-
hov tryggat.
En viss vinstöverföring från skogsbolaget till industribolaget var
berättigad, ansåg många remissinstanser. I samband härmed påpekade riks
revisionsverket och länsstyrelsen i Västernorrlands län att skatteunderlaget
Kungl. Maj.ts proposition nr 10.7 år 1008
14
i fattiga skogskommuner skulle komma att minska till förmån för rikare
industrikommuner.
Flertalet remissinstanser ställde sig kritiska till förslaget om samord
ning av företagen. Majoriteten stödde Höj ers förslag, att till dess
möjligheterna att införa en ny, friare form för statlig förvaltning hade
utretts, det var tillräckligt att göra Assi till dotterföretag till domänverket.
Assi avstyrkte dotterbolagsförslaget med hänsyn till att industriintressena
skulle kunna komma att bli lidande.
Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1963
Skogsföretagsberedningens förslag
Allmänna utgångspunkter. Beredningen konstaterar inledningsvis att kri
tiken mot skogsföretagsutredningens förslag varit stark. Kritiken riktas
emellertid främst mot förslagets tekniska lösning. Efter det att utredningen
lämnades har dessutom vissa omständigheter tillkommit som bör beaktas
vid frågans bedömning. Sålunda har antagits en ny jordförvärvslag, som i
princip likställer aktiebolag med andra markägarkategorier när det gäller
förvärv av skogsmark. Den s. k. tredje företagsformen har i viss mån prö
vats vid omorganisationen av postverket år 1964. Statsmakterna ansåg då
att en vidare utredning av frågan inte var aktuell. Erfarenheterna visar
också enligt beredningen, att en effektivisering av verksamheten kan ske
inom ramen för affärsverksformen. Domänverket har vidare blivit löst från
vissa allmänna uppgifter, såsom tillsynen över jakt- och viltvården i riket.
Beredningen anser, att skäl fortfarande finns för att åstadkomma en ef
fektivisering och samordning av domänverket och Assi. Främsta motivet för
att söka nya och effektivare former för samordningen mellan de båda före
tagen är att staten/ägaren bör ha ett enhetligt mål för verksamheten. I
princip kan endast en bedömning av skogsnäringens framtid vara riktig
och den måste knyta an till förutsättningarna för att sälja slutprodukterna.
De båda företagen har emellertid enligt beredningen också sidor som inte
är gemensamma. Domänverket säljer t. ex. 65 % av sin produktion till
andra än Assi. Också andra inkomstkällor än virkesfångsten spelar in i
verkets ekonomi. Beredningen anser en företagsfusion f. n. vara olämplig.
Motiven för att behålla två helt fristående företagsenheter har emellertid
efter hand försvagats. Tillgången till expertis hos det ena företaget bör
kunna utnyttjas av det andra. Vissa centrala administrativa rutiner, per
sonalservice etc. kan sannolikt också vara möjliga att samordna. De frågor
som är väsentliga för företagens utveckling — och som det naturligen
bör ankomma på företagsledningarna att samordna — gäller inriktningen
och omfattningen av investeringsverksamheten, kapitalanskaffningen och
den långsiktiga finansieringen samt väsentliga frågor beträffande driften
och marknadsföringen. Vidare bör genom en samordning av ledningsfunk-
15
iionerna frågan om domänverkets virkesleveranser till Assi och prissätt
ningen därav kunna lösas på ett smidigare sätt.
Beredningen har utgått från att någon omedelbar ändring av domänver
kets företagsform till aktiebolag inte skall vidtas. Den pekar därvid på de
svårigheter som är förenade med att föra över statens fastigheter till ett
bolag och de konsekvenser som skulle uppkomma beträffande personalens
anställningsformer. Härigenom blir inte heller en samordning av de båda
företagen genom ett gemensamt förvaltningsbolag möjlig. En återgång till
förhållandena före år 1957, då Assi var dotterbolag till domänverket, kan
knappast komma i fråga, eftersom den utveckling av företagen som skett
sedan dess talar mot en sådan anordning. Beredningen anser, att om domän
verkets handlingsfrihet i vissa avseenden utvidgas skulle affärsverksformen
ge goda möjligheter till en effektiv förvaltning av statens skogstillgångar.
Assi har att arbeta inom ramen för aktiebolagslagens regler och därmed
under lika villkor som enskilda företag. Statsmakterna har dock begränsat
bolagets ekonomiska handlingsfrihet vad gäller rätten att pantförskriva den
fasta egendomen och i fråga om virkesleveranserna från statsskogarna.
Målet för de statliga skogsföretagens verksamhet. Beredningen konstaterar,
att staten bär ett direkt ansvar för att naturtillgångarna utnyttjas på ett
från samhällets synpunkt rationellt sätt. Skogen är en av dessa tillgångar.
En konsekvens av statens ansvar för skogen är den relativt omfattande lag
stiftningen på området.
Motiven för staten att driva skogsindustri var ursprungligen statens an
svar för sysselsättningen i övre Norrland. Resurserna för en aktiv arbets
marknadspolitik har efterhand byggts ut och ansvaret härför har övertagits
av arbetsmarknadsverket. Beredningen anser det därför olämpligt att do
mänverket och Assi vid sidan om arbetsmarknadsverket väger in allmänt
sysselsättningspolitiska och näringspolitiska hänsyn i sin förvaltning. Här
igenom riskerar man en bristande samordning i statsförvaltningens åtgär
der. Beredningen anser att statens skogsföretag i princip bör handla och
behandlas som varje annat ansvarskännande företag inom näringslivet. Ren
odlingen av företagens mål är inte i sig avsedd att resultera i att sysselsätt
ningen minskar utan endast i att ansvaret och kostnaderna för särskilda
sysselsättningspolitiska ålägganden skiljs ut. I vissa fall kan statsmakterna
vilja ställa upp särskilda krav på de statliga företagen. Det bör då enligt be
redningen ankomma på statsmakterna att noga definiera dessa speciella
krav. Om exempelvis sysselsättningspolitiska åligganden eller krav på sär
skild service skulle förekomma, bör inverkan därav anges vid de framtida
resultatbedömningarna. Detta kan ske t. ex. genom en särskild ersättning
över statsbudgeten eller genom att i företagens redovisning klart anges hur
den extraordinära belastningen påverkar resultatet.
Beredningen framhåller vidare att de statliga företagen inte kan få vissa
Kanyl. Maj. ts proposition nr 108 år 11)08
16
bidrag som lämnas till enskilda företag. Den förordar att Assi i detta avse
ende snarast ges samma möjligheter som ett enskilt aktiebolag. Främst tor
de frågan gälla möjligheterna till lokaliseringsstöd. Frågan om samma rätt
för domänverket till stöd för skogliga rationaliseringsåtgärder som gäller
för enskilda företag bör prövas av skogspolitiska utredningen.
Beredningen framhåller, att det från statsmakternas synpunkt är rimligt
att kräva att alla beslut av vikt, som kan beröra antingen domänverket eller
Assi eller båda företagen, fattas med sikte på att uppnå totalt sett den bästa
lönsamheten. Det bör vara främst på längre sikt som lönsamheten bedöms,
men också ett rimligt årsresultat bör kunna begäras.
På de angivna grunderna föreslår beredningen följande gemensamma mål
för verksamheten vid domänverket och Assi.
Målet för domänverkets och Assis verksamhet är att —• under veder
börligt hänsynstagande till de speciella krav som kan föreskrivas av äga
ren/staten ■—• på sikt åstadkomma bästa samlade ekonomiska utbyte av
verksamheterna. Därvid skall även ett rimligt årligt resultat kunna preste
ras.
Av betydelse vid utformningen av målet för domänverkets verksamhet är
övergången till en alltmer affärsmässig inriktning av verksamheten genom
att administrativa uppgifter flyttas över till andra myndigheter. Vid sidan
om affärsdriften återstår numera endast nationalparker och naturreservat
i statens ägo samt vård och tillsyn av ett mindre antal allmänna skogar.
En godtagbar lönsamhet inom skogsbruket torde inte kunna uppnås en
bart genom rationalisering av arbetsprocessen. Även strukturella föränd
ringar kommer att bli nödvändiga. Marker med svaga biologiska och av-
verkningsekonomiska produktionsförutsättningar, där en lönsam drift inte
kan upprätthållas annat än i ett gynnsamt marknadsläge, kan enligt bered
ningen övergångsvis behöva läggas utanför avverkningsprogrammet utan
att därför skogsproduktionen äventyras på längre sikt. I strukturföränd
ringarna måste vidare ingå ökade ansträngningar att förbättra ägoarronde-
ringen.
På grund av sin karaktär av producerande skogsbruk måste svenskt
skogsbruk drivas med en högre investeringsnivå än flertalet konkurrent
länders. Om man skall kunna uppnå önskat resultat för statsskogarna mås
te ett skärpt företagsekonomiskt betraktelsesätt anläggas. Detta är även ett
samhällsintresse på grund av skogsnäringens betydelse för landet.
Mot bakgrund härav och med kravet på effektivitet som främsta motiv
finner skogsföretagsberedningen — i likhet med statens skogsföretagsut-
redning — det lämpligt att målsättningen för statsskogsbruket ges en strikt
ekonomisk inriktning. De samhällsintressen, som bör komma till uttryck
i målsättningen, skall vara desamma som gäller eller kommer att gälla för
övriga skogsägarkategorier. Beredningen vill för domänverket uttrycka
detta i ett krav på uthålligt skogsbruk.
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 196S
17
Statsskogsbruket bör sålunda inriktas mot ett gott ekonomiskt utnyttjan
de av skogsinnehavet samtidigt som kravet på uthålligt skogsbruk skall
tillgodoses. Enligt beredningen skall uthålligt skogsbruk bedrivas på do
mänverkets mark där detta är biologiskt möjligt. Slutavverkning skall en
dast få ske på marker, där eu godtagbar föryngring kan erhållas. Under
perioder då man inte får täckning för avverknings- och reproduktionskost
nader inom ett område skall detta utan att man ger upp kravet på uthålligt
skogsbruk övergångsvis kunna läggas utanför avverkningsprogrammet. I de
fall olika drifts- och investeringsalternativ kan komma i fråga skall ränta-
bi litet sberäkningar så långt möjligt vara vägledande.
En del av det fastighetsinnehav, som domänstyrelsen förvaltar, används
inom ramen för affärsdriften i begränsad utsträckning till annat än
skogsbruk, t. ex. för jordbruk, jakt, fiske eller fritidsändamål. Målsätt
ningen bör lämna utrymme även för detta slags markutnyttjande, men
även i sådana fall skall det strikt ekonomiska kravet vara vägledande.
Skogsföretagsberedningen föreslår följande målformulering för stats
skogsbruket.
Domänverket skall med sikte på gott ekonomiskt utnyttjande förvalta
den fasta egendom och de övriga tillgångar, som hör till domänverkets fond
eller i övrigt ansluter till verkets rörelse, samt förvalta och utöva tillsyn
över vissa andra allmänna skogar. Det statliga skogsbruket skall drivas
uthålligt, affärsmässigt och effektivt, ytterst syftande till största möjliga
långsiktiga bidrag till det ekonomiska utbytet av den statliga skogsföre-
tagsgruppen.
Beredningen finner det naturligt när det gäller målet för Assis verksam
het att verksamheten inom överskådlig tid kommer att ha sin tyngdpunkt
inom skogsindustrin samt att en fortsatt integration och utveckling kom
mer till stånd. Vid en integration framåt bör även andra produkter än så
dana som har trä som råvara kunna komma i fråga.
Trots det strukturella arv Assi fått bör i målet för bolagets verksamhet in
gå en ambition att utveckla verksamheten i den takt som -— med hänsyn
till världsmarknadsläget och andra faktorer — generellt kan vara möjligt
för svensk skogsindustri. Bolaget skall därvid vara obundet vid valet av
industriplats samt ha möjligheter att på normalt sätt anlita kapitalmark
naden. Från ägarens synpunkt bör samma krav ställas på bolaget i fråga
om effektivitet och affärsmässighet som på andra företag av likartad struk
tur och storlek.
Beredningen föreslår följande formulering av målet för Assis verksamhet.
Assi skall ha som en huvuduppgift att tillverka och sälja skogsindustri
produkter. Assis verksamhet skall bedrivas affärsmässigt och effektivt.
Målet för bolaget skall vara att ge bästa möjliga ekonomiska utbyte på sikt,
ytterst syftande till största möjliga långsiktiga bidrag till det ekonomiska
utbytet av den statliga skogsföretagsgruppen.
Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1968
18
Ekonomiska befogenheter m. m. Domänverket har liksom övriga affärsdri-
vande verk en rad begränsningar i sin ekonomiska handlingsfrihet. Proble
men borde därför studeras horisontellt för alla verken samtidigt. En sådan
undersökning gör den pågående affärsverksutredningen. Med hänsyn till
den speciella marknadssituation, som domänverket arbetar i, torde emeller
tid dess verksamhet endast i begränsad omfattning beröras av affärsverks-
utredningens förslag.
Som aktiebolag har Assi formellt fri handlingsrätt inom aktiebolagsla
gens ram. Statsmakterna har som tidigare berörts funnit skäl att ålägga
företaget vissa särskilda restriktioner.
Beredningen anser att båda företagen principiellt bör, inom ramen för
de mål statsmakterna anger för dem, ha största möjliga ekonomiska hand
lingsfrihet. Båda företagen arbetar i konkurrens med enskilda företag. Det
är därför viktigt att staten/ägaren också ger dem möjlighet att ta upp den
na konkurrens på lika villkor. Om affärsverksformen för domänverket skall
ses som ett alternativ till bolagsformen får den inte innefatta besvärande
begränsningar i det affärsmässiga handlandet.
Som berörts i det föregående skall domänverket i princip leverera in liela
sitt överskott till statskassan. Om en balansering av överskottsmedel tillåts
samtidigt som kravet på självfinansiering behålls, skulle verket enligt be
redningen få rådrum för större och annorlunda periodiserade investe
ringar.
Enligt beredningen bör verkets rätt att förvärva mark i fortsättningen
inte vara begränsad till markfondens kapital. Om domänverket i framtiden
får väsentligt större ekonomisk handlingsfrihet vid köp och försäljning-
av mark samt vid dispositionen av eventuella balanserade medel är det en
ligt beredningens uppfattning naturligt att statsmakterna får en garanti
mot att det statskapital som fastigheterna utgör minskas. Beredningen före
slår därför, att den nuvarande markfonden avvecklas och att i dess ställe
inrättas en investeringsfond, till vilken försäljnings- och liknande inkoms
ter från den nuvarande domänförmögenheten förs. Denna investeringsfond,
som enbart bör fungera som en bokföringstitel, bör få användas för in
vesteringar i fastigheter eller andra tillgångar med en varaktighet av minst
tio år. Genom avsättningar till värdeminskningskonto för investeringar
med begränsad livslängd bör investeringsfondens kapital hållas intakt.
Balanserade överskottsmedel eller medel från andra källor än det befint
liga domänkapitalet bör föras samman i en dispositionsfond. Verket bör ha
full frihet att använda sådana medel, oavsett om de är placerade i mark
eller andra tillgångar. Den nuvarande begränsningen av rätten att placera
medel på räntebärande bankkonto bör avvecklas.
I fråga om domänverkets kreditbehov finner beredningen det olämpligt
att f. n. gå ifrån nuvarande system med rörlig kredit i riksgäldskontoret.
Den rörliga krediten bör dock inte vara bunden till några särskilda typer
Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1968
19
av medelsbehov eller transaktioner. Krediten är f. n. 1110 milj. kr. Bered
ningen föreslår med hänsyn till det vidgade användningsområdet alt den
höjs till 200 milj. kr. Kungl. Maj:t hör heslula hur stor del av detta belopp
som bör ställas till domänstyrelsens förfogande. Eftersom frågan om af
färsverkens kreditförsörjning är föremål för överväganden inom affärs-
verksutredningen, bör förslaget att grunda verkets lånebehov endast på
rörlig kredit ses som ett provisorium i avvaktan på utredningens förslag.
Beredningen anser vidare, att domänverket skall ha rätt att förvärva ak
tier i bolag eller att för särskilda ändamål bilda aktiebolag. Detta innebär
också att olika typer av samarbete med Assi bör kunna ske i gemensamt
ägda dotterbolag. Om markförvärv sker genom aktieköp i markägande bo
lag bör en indirekt belåning kunna förekomma.
Beredningen förutsätter att medel skall kunna föras över från verket
till Assi och tvärtom. Kapitaltransaktionerna skulle få formen av bidrag eller
lån. Lånegivningen kan emellertid vid gällande författningsregler beträffan
de statsupplåningen endast ske från domänverket till Assi.
Domänverkets möjligheter att anpassa sin organisation till ändrade för
hållanden bör utsträckas väsentligt. Med den ledningsform och med den
strikta ekonomiska målsättning beredningen föreslår finns starka skäl att i
detta avseende jämställa verket med ett aktiebolag. Domänverket bör få
befogenhet att inrätta extra ordinarie tjänster inom hela löneplansområdet.
Riksdagens bemyndigande till detta bör inhämtas. I fråga om ordinarie
tjänster finns däremot inte tillräckliga skäl för att man skall lämna nu
varande regler. Beredningen förordar dock att när vakanser uppkommer
extra ordinarie tjänster eller extra tjänster inrättas för att ersätta de ordi
narie. I fråga om kontraktsanställning föreslår beredningen att ett gene
rellt bemyndigande lämnas domänverket att använda denna anställnings
form efter hörande av kontraktsdelegationen. Kungl. Maj:t bör vidare in
hämta riksdagens bemyndigande att medge verket att vidta lämpliga för
ändringar i distriktsindelningen och centralförvaltningens huvudorganisa
tion. Beslut som avser väsentliga organisatoriska förändringar bör fattas
av verksstyrelsen.
En konsekvens av beredningens förslag om ökad ekonomisk handlings
frihet för domänverket är att driftskostnadsstat i fortsättningen inte bör
fastställas. Verkets ekonomiska utveckling kommer självfallet att uppmärk
samt följas inom vederbörande departement. Årsredovisning, verksamhets
berättelse och övriga rapporter bör överlämnas till Kungl. Maj :t på sätt som
senare får bestämmas.
Enligt förarbetena till jordförvärvslagen bör staten kunna förvärva skogs
mark på samma villkor som övriga skogsägarkategorier. Beredningen anser
att detta principiella ställningstagande bör beaktas i bestämmelser om ord
ningen för markförvärv. Vidare bör de särskilda beslut av riksdagen som
tidigare krävts inte längre behövas i fråga om markförvärv, som sker genom
■f4
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 103
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1008
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1068
att alla aktier i ett markägande företag övertas av domänverket. Även om
jordförvärvslagen inte är tillämplig på statens förvärv, anser beredningen,
att kompetensfördelningen mellan Kungl. Maj :t och domänstyrelsen i
markförvärvsfrågor bör regleras analogt med jordförvärvskungörelsens be
stämmelser om juridiska personers förvärv av fast egendom. Beredningen
föreslår därför att domänstyrelsen får besluta om förvärv av fast egendom
som är taxerad som jordbruksfastighet, om egendomens värde är högst
100 000 kr. Om ändring sker i värdegränsen i jordförvärvskungörelsen bör
Kungl. Maj :t besluta om motsvarande ändring i domänstyrelsens beslu
tanderätt. Liksom hittills bör domänstyrelsen ha rätt att besluta om av-
talsbyten mellan staten och andra markägare.
Som en förutsättning för att domänstyrelsen skall kunna fatta definitivt
beslut om markförvärv eller markbyte bör gälla att åtgärden tillstyrkts av
vederbörande lantbruksnämnd eller, om ärendet kommit under lantbruks-
styrelsens prövning, av denna myndighet. Däremot är det enligt beredningens
mening inte längre nödvändigt att kräva särskild tillstyrkan av fastighets-
bildningsmyndigheten, eftersom överlantmätaren numera ingår som ledamot
i lantbruksnämndernas strukturdelegationer.
Förvärv av mark, som inte är taxerad som jordbruksfastighet, torde en
dast bli aktuellt i mycket begränsad omfattning. Om sådant förvärv bör
domänstyrelsen få besluta utan någon begränsning. Eftersom markförvärv
genom köp av aktier i ett markägande bolag ej faller under jordförvärvs
lagen bör det inte heller råda någon inskränkning i domänstyrelsens hand
lingsfrihet vid sådana köp.
Beredningen anser vidare att domänstyrelsen skall få ökade befogenheter
vid försäljning av mark även för annat ändamål än samhällsbyggnad. Den
dominerande delen av sådana försäljningar är överlåtelse av jordbruks
egendom till arrendatorer och försäljning av skogsmark som ett led i ra
tionalisering av kombinerade jord- och skogsbruksfastigheter. Domänsty
relsen bör få befogenhet att generellt besluta om försäljning av fast egen
dom om taxeringsvärdet, eller, om taxeringsvärde inte finns, saluvärdet upp
går till högst 1 milj. kr. Beredningen anser dock att begränsningen i rätten
att försälja mark ovan odlingsgränsen bör kvarstå. Emellertid bör i lämp
ligt sammanhang, förslagsvis i anslutning till att man tar ställning till ren-
näringssakkunnigas förslag, en översyn göras för att förenkla de förvalt
ningsföreskrifter som gäller för statens mark i lappmarkerna.
Domänstyrelsen har att vid markförsäljning ta speciella hänsyn till natur-
vårdsintressen. Som tidigare berörts föreslår beredningen att domänverkets
rörelse inte belastas med extra kostnader för att tillgodose speciella sam
hällsintressen. Detta leder till att mark under domänstyrelsens förvaltning,
som bör skyddas och vårdas särskilt till följd av naturvårdslagens bestäm
melser, antingen bör föras över till naturvårdsfonden eller beläggas med
föreskrifter enligt naturvårdslagen. Ersättning för intrång på grund av
Kungl. Maj. ts proposition nr 103 ur 1968
21
bestämmelser enligt naturvårdslagen bör då kunna utgå till domänverket
efter samma normer som till andra markägare. Beredningen ifrågasätter
om inte naturvårdsfonden bör bli eu självständig fond, som förvaltas av
statens naturvårdsverk.
Domänverket skall vid sina markförsäljningar även ta hänsyn till kultur
historiska och antikvariska intressen. Lagstiftningen på detta område ut
reds f. n. av särskilda sakkunniga. Beredningen har utgått från alt man i
samband härmed kommer att beakta de extra belastningar för domän
verket som beror på att sådana objekt skall skyddas särskilt.
överföring av mark från domänfonden till andra myndigheters förvalt
ning kräver f. n. oavsett markområdets storlek beslut av Kungl. Maj :t. Be
redningen förutsätter att en prövning av delegeringsbestämmelserna kom
mer att ske i annat sammanhang.
Beredningen har inte haft möjlighet att i detalj gå igenom bestämmel
serna för upplåtelse av nyttjanderätt och servitut. Då resultatet av arrende-
lagsutredningens arbete föreligger bör en översyn komma till stånd av samt
liga bestämmelser som reglerar nyttjanderätts- och servitutsupplåtelser av
mark, som förvaltas av domänstyrelsen.
I fråga om restriktionerna för Assi pekar beredningen på att företagsforms
utredningen i sitt principbetänkande (SOU 1960: 32) gick ut från att samma
effektivitetskrav skulle ställas på statliga och enskilda bolag. De statliga
bolagen borde därför inte sättas i vare sig bättre eller sämre ställning än
de enskilda, utan få möjligheter att arbeta under samma villkor som dessa.
Den särskilda frågan om Assis rätt att pantförskriva egendom tog utred
ningen inte upp till prövning. Någon liknande restriktion torde inte före
komma inom andra statliga affärsbolag. Beredningen föreslår därför att
föreskriften om tillstånd till pantförskrivning av inteckningar upphävs.
Lönsamhetskraven. För att få möjligheter att höja lönsamheten har be
redningen föreslagit att företagens ekonomiska handlingsfrihet ökas, och
att detalj anvisningar ersätts med effektivitetskrav.
Begreppet effektivitet anser beredningen väsentligen kunna beskrivas som
avkastningen på ägarens insats — kapitalet. Avkastningen är att anse som
summan av penningavkastningen och kostnaden för eventuella särskilda
krav som statsmakterna ställt på företagen, t. ex. sysselsättningspolitiska
krav. Beredningen konstaterar att det är svårt att definiera vilket kapital
ägaren satsat i ett företag. Kapitalbegreppet bör emellertid definieras som
befintligt ägarkapital. Det innebär att man i princip bör anse sådant ka
pital som avskrivet när det tillförts företaget av andra skäl än företagseko
nomiska. Med denna utgångspunkt bör i framtiden den av beredningen för
ordade effektivitetsgrundade målsättningen kunna formuleras.
Beredningen har prövat möjligheten att för domänverket objektivt fixera
22
ett kapitalvärde, som skulle kunna bli basen för ett räntabilitetskrav och
som skulle tillåta en jämförelse av domänverket med andra skogsföretag i
fråga om avkastning och effektivitet. Att försöka använda fastighetstaxe-
ringsvärdena ligger nära till hands, särskilt eftersom de beräknas enligt en
för hela skogsbruket enhetlig metodik. Beredningen har emellertid funnit
att fastighetstaxeringsvärdena inte är användbara som utgångspunkt för
att fastställa avkastningskravet. Därför har beredningen övervägt att basera
avkastningskravet på särskilda beräkningar där domänverkets överskott är
utgångspunkt.
Beredningen föreslår att avkastningskravet liksom nu fastställs av Kungl.
Maj :t efter hörande av domänstyrelsen, förslagsvis för fem år i taget. Man
bör under denna period kunna göra avkastningskravet till föremål för om
prövning om väsentliga, inte förutsedda förändringar inträffar. Inbetalning
arna till statsverket av den för femårsperioden fastställda avkastningen bör
ske efter en fastställd plan med angivna tidpunkter. Dröjer inbetalningen
skall ränta fr. o. in. betalningsdagen beräknas på ej inlevererat belopp. I den
mån nettoöverskottet överstiger det angivna avkastningskravet förs detta till
verkets dispositionsfond. Genom detta arrangemang öppnas en viss möjlig
het för verket till resultatutjämning.
Beredningen pekar på att avkastningskravets storlek blir beroende av de
redovisningsformer som kommer att gälla för verket. Om förändringar sker
härvidlag — beroende på affärsverksutredningens kommande förslag —-
måste detta självfallet beaktas. Å andra sidan är det med hänsyn till sam
ordningen med Assi naturligt att avkastningens relativa storlek anpassas
till detta företag snarare än till övriga affärsverk.
Under första tiden av sin verksamhet lämnade Assi utdelning på sina
aktier men efter år 1956 har så ej skett. Vid den tidpunkten hade bolaget
ett akiekapital på 44 milj. kr. Finansieringen av verksamheten har i övrigt
skett med lånemedel och rörelseöverskott. Aktiekapitalet har höjts efter hand
och uppgår sedan år 1962 till 260 milj. kr.
En viktig anledning för staten att engagera sig i skogsindustriell verk
samhet var att främja sysselsättningen, speciellt i Norrbotten. Detta har
givit Assi-industrierna en lokalisering som för betydande delar av verksam
heten innebär en särskild kostnadsbelastning vid jämförelse med flertalet
skogsindustriföretag av motsvarande storlek. Därjämte saknar Assi, i mot
sats till vad som är regel för svensk skogsindustri i övrigt, naturtillgång
arna skog och vattenkraft. Dessa förhållanden måste rimligtvis påverka
avkastningens storlek, samtidigt som de påverkat kapitalbildningen i bola
get.
Det finns således enligt beredningens mening anledning att reducera det
belopp till vilket avkastningskravet skall knytas, så att det motsvarar endast
en del av aktiekapitalet. Beredningen finner överslagsvis att den förränt-
ningspliktiga delen av aktiekapitalet tills vidare skulle kunna sättas till ca
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1968
23
hälften av aktiekapitalet. Det bur ankomma på aktieägarens representant
att i samråd med bolaget närmare precisera beloppet. Avkastningens storlek
skall närmast anses vara ett uttryck för statsmakternas förväntningar på
sikt i fråga om bolagets lönsamhet. Det ankommer sedan på bolagets styrelse
att föreslå hur det uppkomna överskottet skall disponeras i form av utdel
ningar och fonderingar. Detta förslag skall sedan godkännas av bolagsstäm
man.
Samordnad ledning. En förutsättning för förslaget anser beredningen vara
att statsmakterna skall kunna delegera väsentliga beslut som berör de stat
liga skogsföretagen och deras inbördes förhållanden. Mot denna bakgrund
tar beredningen upp frågan om samordningen av ledningsfunktionerna.
Assi har, som framgår av det föregående, f. n. en styrelse på sju ledamö
ter. Domänverket är — till skillnad från övriga statliga affärsverk — en
enrådig myndighet. Enligt beredningens mening bör emellertid en lekman-
nastyrelse inrättas för domänverket. Detta finner beredningen vara moti
verat bl. a. genom att det möjliggör ett tillskott av kunskap och erfarenhet
från olika områden. Endast de stora och principiellt väsentliga frågorna bör
behandlas i styrelsen. Härtill kommer att styrelsen bör kunna bli ett viktigt
forum för samordningen mellan de båda skogsföretagen.
Beredningen diskuterar flera olika lösningar till en samordning av före
tagens ledning. Man finner därvid att ett system med två identiska styrelser
uppfyller alla krav på reellt inflytande hos medlemmarna i samordnings
frågor. För att domänverkets styrelse skulle vara likartad med flertalet
andra affärsverks styrelser borde generaldirektören vara ordförande i verks-
styrelsen. Praktiska skäl talar emellertid för att man i detta speciella sam
manhang frångår praxis och att för bägge styrelserna utses samma ordfö
rande, som inte bör ha någon särskild anknytning till det ena eller det
andra företaget.
Beredningen anser emellertid att man kan vinna vissa fördelar med inte
helt identiska styrelser. Härigenom får olika särintressen hos de båda en
heterna mera självständiga företrädare. Detta bör enligt beredningens me
ning främja den interna styrelsediskussionen.
Sambandet mellan de båda styrelserna belyser beredningen med följande
skiss.
ordförande
Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1903
Domänverket
1 ledamot
2—4 ledamöter
Assi
GD
VD
1 ledamot
24
Både generaldirektören i domänverket och verkställande direktören i
Assi bör ingå i kretsen av gemensamma styrelseledamöter. Denna krets
består i övrigt av ordföranden samt 2—4 ledamöter. Vidare bör överdirek
tören i domänverket ingå i domänverkets styrelse eftersom han i vissa frågor
beslutar i stället för generaldirektören samtidigt som han är generaldirek
törens ställföreträdare. I båda styrelserna bör utses fyra suppleanter. Det
bör övervägas om inte vice verkställande direktören i Assi bör ingå som
suppleant i styrelsen för Assi.
En fråga som hör intimt ihop med ledningsfunktionerna är revisionen
av verksamheterna. Revisionen av Assi sker i överensstämmelse med aktie
bolagslagen. Den utförs f. n. av tre revisorer varav en skall vara auktorise
rad. Revisionen av domänverket utförs dels av riksdagens revisorer, som
har rätt till sakgranskning av verkets skötsel, dels av riksrevisionsverket,
som gör både en mer kameralt inriktad revision och en sakrevision.
Av säkerhetsskäl föreskriver aktiebolagslagen att bland ett dotterbolags
revisorer en eller flera revisorer skall rekryteras från moderbolagets re
visorer, om detta är möjligt. Även om ett dotterbolagsförhållande inte existe
rar eller föreslås mellan domänverket och Assi, kan det tänkas att det i en
framtid kan förekomma transaktioner liknande dem som förekommer mel
lan koncernbolag. Beredningen påminner därför om att Assis revisorer
med stöd av offentlighetsprincipen har rätt att granska domänverkets verk
samhet. Skulle det på grund av sekretessbestämmelserna för verket inte
vara möjligt för Assis revisorer att på denna väg få ta del av allt material,
som rör transaktioner med Assi, bör man överväga ett speciellt tillstånd.
Val av revisorer i eventuella framtida dotterbolag till domänverket bör
ske med hänsyn till dessa synpunkter.
Beredningen föreslår, att ställning snarast möjligt tas till den framtida
förläggningen av domänstyrelsen och Assi och att därvid en samförlägg-
ning sker av de båda företagen. Beslut i frågan om Assis förläggning fattas
av bolagets styrelse.
Förslagets genomförande. Beredningen har den uppfattningen att dess
förslag bör genomföras så snart som möjligt. Den särskilda verksstyrelsen
för domänverket bör enligt beredningen tillsättas per den 1 juli 1968. För
slaget om ny organisation för verket har förutsatts gälla från denna tid
punkt.
De ekonomiska restriktionerna för verket bör enligt beredningen också i
allmänhet kunna lösas upp den 1 juli 1968. I den mån omläggningarna av
den ekonomiska redovisningen blir besvärliga att företa per denna tidpunkt
bör dessa kunna göras vid bokföringsårets utgång. I vissa fall innebär be
redningens förslag att ytterligare omläggningar kan ske senare.
Beträffande Assi bör upplösningen av de gällande restriktionerna kunna
ske så snart riksdagen tagit ställning till frågan. De förändringar i Assis
Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1968
styrelse, som kan bli aktuella, bör vidtas vid den ordinarie bolagsstämman
i maj/juni 1968.
Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1068
25
Remissyttrandena
Remissinstanserna ansluter sig allmänt till såväl beredningens principiella
ställningstagande för en strikt ekonomisk målsättning och en vidgad hand
lingsfrihet för statens skogsföretag som förslaget till samordning av före
tagens ledningsfunktioner. På vissa punkter framförs dock kritik mot
beredningens förslag.
I fråga om de allmänna utgångspunkterna för beredningens
förslag framhåller riksrevisionsverket att det skärpta konkurrensläget för
skogsprodukter på världsmarknaden kan väntas bestå för lång tid framöver.
För att de statliga skogsföretagen skall kunna hävda sig i detta läge får
företagen inte ges sämre förutsättningar för ett affärsmässigt handlande
än konkurrerande enskilda företag. Ämbetsverket tillstyrker därför att
lämpliga åtgärder vidtas för en ökad ekonomisk handlingsfrihet för domän
verket och för den föreslagna samordningen av företagen. Liknande syn
punkter framförs av bl. a. domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen och länssty
relserna i Älvsborgs och Kopparbergs län.
Av remissinstanserna är det endast statskontoret som helt avvisar bered
ningens förslag. Ämbetsverket anser sålunda, att beredningens uppgift sam
manfaller med den som getts till den år 1961 tillkallade affärsverksutred-
ningen, vars arbete beräknas bli avslutat innevarande år. Under sådana om
ständigheter är det enligt ämbetsverket mindre lämpligt att nu separat
behandla förslag som lagts fram av skogsföretagsberedningen. Man förordar
i stället att dessa tas upp i ett större sammanhang sedan affärsverksutred-
ningens arbete är slutfört. Mot statskontorets beslut har dock ordföranden
Löfqvist, ledamöterna Lindmark och S. Ekström, t. f. överdirektören Bruno,
avdelningschefen Rydin och föredraganden Foyer anmält avvikande me
ningar. Löfqvist tillstyrker förslaget till samordnad ledningsfunktion för
domänverket och Assi. Lindmark hänvisar till de ställningstaganden, som
redovisas i riksrevisionsverkets yttrande. Ekström, Foyer, Bruno och Ry
din framhåller bl. a., att statskontoret samma dag i yttrande över förslaget
till ändrad företagsform för vattenfallsverket uttalat, att beslut om om
bildning av detta verk till aktiebolag bör kunna fattas utan att affärsverks-
utredningens betänkande avvaktas. I konsekvens härmed hade statskon
toret varit oförhindrat att nu i alla delar granska skogsföretagsbered-
ningens förslag. Bruno och Rydin ser beredningens förslag som en första
etapp till att ombilda domänverket till aktiebolag.
I fråga om domänverkets företagsform ställer sig flertalet
av remissinstanserna positiva till att domänverket behålls som affärsverk.
26
Riksrevisionsverket anser att bolagsformen, även om den har vissa för
delar, inte i dagens läge har så trängande aktualitet att inte en modifierad
affärsverksform bör prövas. De framkomna erfarenheterna får därefter
avgöra den definitiva företagsformen. Enligt skogsstyrelsen framstår det
som angeläget att förvaltningen av samhällets enda stora markinnehav
även i fortsättningen anförtros ett offentligrättsligt organ med full insyn.
Några remissinstanser, bl.a. SACO och SALF, anser emellertid att domän
verket bör ombildas till aktiebolag för att man bäst skall uppnå det nya
målet.
Beredningens förslag till nytt mål för statens skogsföretag
tillstyrks av flertalet remissinstanser men har föranlett olika såväl allmän
na som speciella erinringar.
Skogsstyrelsen ställer sig kritisk till den ändrade målsättningen för do
mänverket och hävdar att det finns viktiga samhällsaspekter på statens
skogs- och markinnehav som borde komma till uttryck i målsättningen. Sty
relsen anser vidare, att frågan om ny målformulering för statsskogsbruket
inte är tillräckligt allsidigt studerad och föreslår att denna hänskjuts till
skogspolitiska utredningen. Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller, att
en strikt ekonomisk inriktning av målsättningen för statsskogsbruket med
för att statsskogarna i övre Norrland, bl. a. från investeringssynpunkt, ham
nar i ett ogynnsamt läge. Om en ekonomisk prioritering skall tillämpas bör
denna begränsas till regioner med likartade förutsättningar. Mot bakgrun
den av det besvärliga arbetsmarknadsläget i länet anser länsstyrelsen det
vara angeläget att samhället för att bibehålla ett aktivt skogsbruk i de sva
gare delarna av inlandet, under en övergångstid i rimlig omfattning bidrar
till skogsodlingskostnaderna. Länsstyrelsen i Västerbottens län kan inte
godta beredningens uttalande att statens skogsföretag inte bör väga in nä
ringspolitiska och sysselsättningspolitiska hänsyn i förvaltningen. Man an
ser med hänsyn till rådande arbetsmarknadssituation att staten genom do
mänverket bör lämna sin medverkan till en så god sysselsättning som möj
ligt, vilket lämpligen kan ske genom ett effektivt skogsbruk. Även TCO
anser att sysselsättningsfrågan bör beaktas i domänverkets målsättning.
Domänstyrelsen anför, att den gemensamma planeringen av investering
arna inom domänverket och Assi inte får inkräkta på domänverkets möjlig
heter att genomföra de reproduktionsåtgärder som behövs för att behålla
virkeskapitalet.
1 fråga om målet för Assis verksamhet framhåller Sveriges
Skogsägareföreningarnas riksförbund och RLF, att projekt, som inte har trä
som råvara eller som kan innebära väsentligt ändrat mål för företaget, bör
prövas av statsmakterna. Man anser också att en framtida industrilokalise
ring från Assis sida bör begränsas och förläggas till regioner där domän
verket i väsentlig utsträckning kan förse bolaget med råvara. Sveriges Jord-
Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1968
27
ugarcförbund framhåller, att det skulle vara till gagn för skogsbruket i södra
Sverige om tyngdpunkten för Assis verksamhet inriktades på cellulosa- och
papperstillverkning.
Utredningens förslag rörande en ö k a d ekonomisk handlings
frihet för statens skogsföretag har likaledes föranlett olika erinringar av
remissinstanserna.
Domänstyrelsen framhåller, att de långsiktiga planerna utövar ett allt
större inflytande på verksamheten för det enskilda året. Nuvarande skyl
dighet för affärsverken alt leverera in hela årsöverskottet av verksamheten
till statskassan är därför inte förenlig med kraven på en effektiv planering
och förvaltning. Styrelsen anför vidare, att den långsiktiga planeringen till
stor del bygger på att erforderligt kapital står till förfogande, när åtgärderna
blir aktuella att utföra. I många fall krävs följdinvesteringar för att bästa
ekonomiska resultat av grundinvestering skall erhållas. Affärsverksutred-
ningen har vid sin bedömning av den utökade självständighet, som kan ges
affärsverken, utgått från förhållandet att de juridiskt sett inte är självstän
diga subjekt utan integrerade delar av statsförvaltningen. Utredningen anser
detta innebära viss begränsning i de befogenheter som kan ges dem i fråga
om medelsdisposition in. m. Utredningen har intet att erinra mot förslagen
om rätt att placera medel på räntebärande bankkonto, de utsträckta befo
genheterna att förvärva aktier och mark, förslaget att driftskostnadsstaten
inte längre skall fastställas av Kungl. Maj :t liksom förslaget att mer själv
ständigt få ta i anspråk inkomster från fastighetsförsäljning. Beträffande
dispositionen av överskottsmedel, principer för avskrivningar och fonde-
ringar anser utredningen däremot nuvarande bestämmelser böra gälla i av
vaktan på en prövning av de förslag affärsverksutredningen kan komma att
lämna. Riksrevisionsverket förordar, att resultatet av affärsverksutredning-
ens arbete avvaktas, innan man tar ställning till förslagen om ändringar i
domänverkets redovisningssystem. Statskontoret anser, att innan restrik-
tionssystemet kan prövas generellt bör inte några speciella lättnader genom
föras för domänverkets del.
Sveriges Industriförbund tillstyrker i princip att de statliga affärsdrivan-
de enheterna ges samma ekonomiska handlingsfrihet som gäller för pri
vata industrier. Förbundet förutsätter emellertid därvid dels att en tillfreds
ställande insyn och kontroll i företagen kan ordnas, dels att de statliga före
tagen inte får gynnas av ägaren/staten med snedvridna konkurrenseffekter
som följd. Förslaget att häva förbudet mot pantförskrivning av Assis till
gångar tillstyrks. Förbundet avvisar förslaget att kapitaltransaktioner i
form av lån eller koncernbidrag skall kunna ske från domänverket till Assi.
Sveriges Skogsägareföreningars riksförbund anser, att det klart skall anges
att den rörliga krediten i riksgäldskontoret utgör en driftskredit för den
löpande driften eller för investeringar i omsättningstillgångar. Den bör var
ken permanent eller tillfälligt få användas för fastighetsförvärv. Fulla för-
Kungl. Maj:ts proposition nr 10,‘t år Wfitf
28
räntningskrav bör ställas upp för denna kredit. Arbetsmarknadsstyrelsen
pekar på att domänverket för de kollektivavtalsanställda har speciella pen
sionskostnader, som är väsentligt högre än vad övriga skogsföretag har.
Dessa kostnader, som grundas på statens allmänna tjänstepensionsregle-
mente (SPR), bör ersättas av statsmedel. Risk föreligger, att en del arbetare,
som har ett eller annat år kvar för att komma i åtnjutande av SPR-pension,
kan komma att sägas upp från sina anställningar.
Beträffande domänverkets köp och försäljning av
mark understryker lantbruksstyrelsen att domänverket liksom alla and
ra markägarkategorier även i fortsättningen bör delta i det skogliga struk
turförbättringsarbetet. I princip innebär förslaget enligt styrelsens mening
inte några väsentliga förändringar i domänverkets roll i jordpolitiken. De
föreslagna åtgärderna torde emellertid ge utrymme för ökad aktivitet och
handlingsfrihet i detta avseende. Domänstyrelsen framhåller, att begräns
ning av inköpsverksamheten till i huvudsak de medel, som kan fås från
försäljning av mark, försvårar en snabb och rationell omstrukturering av
verkets skogsinnehav. Ett smidigt system för att finansiera för struktur
omvandlingen nödvändiga markaffärer kommer framdeles att bli nödvän
digt. Styrelsen förutsätter vidare, att domänverkets förvärv av mark, vars
värde överstiger 100 000 kr., kommer att prövas av Kungl. Maj :t endast
med utgångspunkt i bestämmelserna i jordförvärvskungörelsen.
Kammarkollegiet har intet att erinra mot den föreslagna anordningen
med investeringsfond och dispositionsfond. Rätten att använda investe
ringsfonden för annat än fastighetsförvärv bör dock begränsas till visst
årligt belopp eller viss del av fondens behållning. Fast egendom, som för
värvas för investeringsfondens medel, bör normalt ske genom direkt köp.
Förvärv av fast egendom genom inköp av aktier bör avgöras av Kungl.
Maj :t. Egendom förvärvad genom aktieköp kommer inte att utgöra krono-
egendom i vanlig mening. Den blir inte redovisad under domänfonden och
underkastas inte reglerna för förvaltning, försäljning och förpantning av
kronoegendom. Kollegiet framhåller också, att det är svårt att överblicka
konsekvenserna av en fullständig frihet för domänverket att köpa aktier
i fastighetsägande bolag. Vidare avstyrker kammarkollegiet, att behörig-
hetsgränsen vid försäljning av mark för annat ändamål än samhällsbygg
nad ändras. Kollegiet anser det vara svårt att förutse vilken effekt på mark-
försäljningspolitiken som de nya reglerna kan få. Sådan försäljning torde
normalt inte avse högre värden än att domänstyrelsen redan nu får besluta.
För domänverkets affärsmässighet torde en höjning av gränserna sakna
betydelse. Ämbetsverket framhåller vidare att ett generellt bemyndigande
för domänverket att besluta om försäljning av mark, som inköpts för dis-
positionsfondens medel, står i mindre god överensstämmelse med 77 § re
geringsformen. Samma regler, som kommer att gälla för domänfondens
fastigheter, bör bli tillämpliga även här.
Kangl. Maj. ts proposition nr 103 år 1068
29
Enligt Sveriges Skogsägareföreningars riksförbund är någon annan ut
ökning av domänverkets markinnehav än den som är betingad av rent
arronderingsmässiga skäl inte påkallad. Domänverkets markförvärv bör
sålunda liksom hittills i princip hållas inom den förmögenhetsram, som
det nuvarande markinnehavet och inarkfonden representerar. Sveriges In
dustriförbund anför liknande synpunkter. TCO ställer sig tveksam till att
domänverket ges rätt att för särskilda ändamål bilda aktiebolag. Nya stat
liga aktiebolag bör stiftas först efter riksdagens beslut i varje särskilt fall.
LO anser, att statsskogsbrukets påbörjade expansion i södra och mellersta
Sverige är önskvärd. Med hänsyn härtill bör domänverket få besluta om
köp av fastighet, som är taxerad som jordbruksfastighet, då egendomsvär
det är högst 200 000 kr.
I fråga om förvaltningen av natur vårdsobjekt m. m.
anser statens naturvårdsverk att — om domänverket befrias från uppgiften
att i samma utsträckning som hittills beakta naturvårdsintresset i fråga om
statens egendom — den uppgiften måste föras över på naturvårdsverket.
Verket måste då ges resurser att fortsätta naturvårdsverksamheten på kro-
nomark i oförändrad eller helst intensifierad omfattning. Domänverket bör
därvid utföra det praktiska arbetet mot ersättning från naturvårdsverket.
Domänverket bör vidare i samråd med naturvårdsverket redovisa de natur-
vårdsaktiviteter som kommer att begränsas och de nuvarande kostnaderna
härför. Förslaget att domänverket skall få ersättning för intrång på grund
av bestämmelserna i naturvårdslagen avstyrks. Om ett av kronan ägt om
råde bör skyddas enligt naturvårdslagen bör det föras över till naturvårds-
fonden. I likhet med kammarkollegiet och domänstyrelsen avvisar natur
vårdsverket tanken att föra över naturvårdsfonden till naturvårdsverkets
förvaltning.
Vad angår domänverkets organisatoriska handlingsfrihet
framhåller domänstyrelsen att, sett mot bakgrunden av de krav ägaren/
staten enligt beredningens målformulering kommer att ställa på domän
styrelsen i fråga om förvaltningen av domänfondens tillgångar, friheten att
vidta interna organisationsändringar är en av grundförutsättningarna för
att verksledningen skall nå ett tillfredsställande resultat. Befogenheten att
inrätta extra ordinarie och extra tjänster inom hela löneplansområdet samt
ett förenklat förfaringssätt vid konlraktsanställning bedömer styrelsen bli
värdefull, när det gäller att anställa inte bara kvalificerad personal i chefs
ställning utan även specialister i mellangraderna. Styrelsen förutsätter
också att domänverket får ökade befogenheter, när det gäller ledigförkla-
rande av extra ordinarie tjänster. En begränsning av ordinariesättningen
för flertalet tjänster inom de affärsdrivande verken anser styrelsen vara
ändamålsenlig med hänsyn till den ökade rörlighet på arbetsmarknaden,
som förutses i framtiden. Även SACO tillstyrker i huvudsak beredningens
Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1068
30
förslag men avstyrker dock bestämt att de ordinarie tjänsterna byts ut mot
extra ordinarie och extra tjänster.
Avtalsverket anser, att lönesättningen inom domänverket kommer att
påverka lönesättningen inom andra verk. Verket framhåller också, att kon
kurrensen från den enskilda skogssektorn är liten, eftersom det f. n. torde
råda överskott på skogsutbildad personal. För det fåtal tjänster i nyckel
ställning, där rekrytering kan visa sig besvärlig, bör kontraktsanställning
enligt hittillsvarande principer tillämpas. Verket avstyrker, att domänver
ket ges generellt tillstånd att utnyttja kontraktsanställning, vilket skulle
strida mot kontraktsinstitutionen. Vidare avstyrker verket förslaget att ge
domänstyrelsen befogenhet att inrätta extra ordinarie tjänster inom hela
löneplansområdet. Slutligen erinrar verket om lönesystemutredningens på
gående arbete. TCO framför liknande synpunkter och understryker, att
i avvaktan på en ändring av nu gällande förhandlingsordning bör varje
väsentlig omorganisation i domänverkets centralförvaltning och distrikts-
organisation prövas av riksdagen.
Beredningens förslag rörande det lönsamhetskrav som bör stäl
las på statens skogsföretag har berörts av flera remissinstanser. Domän
styrelsen bedömer förslaget vara ändamålsenligt sett ur såväl ägarens/
statens synvinkel som företagsledningens. Genom att använda domänver
kets långsiktsplaner som underlag knyter avkastningens storlek direkt an
till de aktuella förutsättningarna för ett målinriktat ekonomiskt skogsbruk.
Denna metod att fastställa avkastningen ger vidare möjlighet till ett mer
flexibelt handlande än en stel beräkning av den årliga avkastningens stor
lek baserad på kapitalvärdet. Styrelsen framhåller vidare pensionskostna
dernas stora inflytande på årsresultatet. På grund av att fondering för detta
ändamål inte får vidtas, saknas tillgångar för pensionsförpliktelser som
är hänförliga till tidigare år. En avlösning av vissa av de nuvarande pensions-
förpliktelserna och en övergång till att belasta resp. år för beräknade fram
tida pensionskostnader, som hänför sig till den under året anställda perso
nalen, skulle väsentligt bidra till en förbättrad och mer rättvisande resul
tatsredovisning. Assi framhåller att hänsyn måste tas till bolagets speciella
struktur vid bedömningen av dess lönsamhet.
Affärsverksutredningen framhåller, att kravet på jämställdhet med en
skilda företag medför bl. a. att domänverket måste bestrida de räntekost
nader och den minimiutdelning på insatt kapital som statsmakterna bör
kunna göra anspråk på, innan fondering av överskott eller avskrivningar
utöver en av företagsekonomiska skäl bestämd miniminivå får äga rum.
Minimiutdelningen bör vidare bestämmas så, att den inrymmer någon
form av motsvarighet till den statliga inkomstskatt, från vilken domän
verket är befriad. Liknande synpunkter framförs av Sveriges Jordägare
förbund. Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser, att ett system med
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1068
31
fastlagd årlig avkastning kan verka hämmande på den eftersträvade rörel
sefriheten. Det är motiverat att ange den nivå man vill uppnå från lönsam
hets- och överskottssynpunkt men ett absolut krav på att denna nivå skall
uppnås hör inte ställas upp. Enligt SACO hör en ökad handlingsfrihet för
domänverket medföra en mera effektiv extern revision. I stället för att visst
avkastningskrav ställs upp, bör föreskrivas att »utdelningen» till staten
skall fastställas av Kungl. Maj :t efter förslag av företagets styrelse och
efter yttrande från revisorerna. Sveriges Industriförbund framhåller, att
när det gäller väsentliga nyinvesteringar staten bör precisera avkastnings
krav, inte minst i fråga om markförvärv. Liknande synpunkter framförs av
Sveriges Skogsägareföreningars riksförbund, som vidare anser, att när av
kastningskravet skall bestämmas för domänverket, underlag för bedöm
ningen av skäligheten i uppställda räntabilitetskrav hör föreläggas riks
dagen.
När det gäller samordning av statens skogsföretag anser
länsstyrelsen i Kopparbergs län att alternativet med Assi som dotterbolag
till domänverket borde ha prövats utförligare av beredningen. Länsstyrel
sen i Västernorrlands län är inne på samma linje. Flertalet privata skogs
industriföretag arbetar med stora egna skogsinnehav, vilket måste betrak
tas som gynnsamt för dessa företags totala verksamhet. Skogsägareförening
arna har från att tidigare ha varit enbart virkesleverantörer integrerat fram
åt till att i dag även vara industriidkare. Samtidigt levererar föreningarna
virke till förädlingsenheter, som står utanför deras organisation. Detta är
en parallell situation till den som skulle uppstå Aid en fusion mellan domän
verket och Assi. Den föreslagna personidentiteten på styrelsenivå är otvivel
aktigt ett steg i rätt riktning mot samordning mellan råvara och färdigpro
dukt, men det finns goda skäl för att undersöka förutsättningarna för en
fusion.
Några av remissinstanserna förordar en samordning även på det lokala
planet, bl. a. länsstyrelserna i Örebro och Norrbottens län. Den senare läns
styrelsen pekar på att Assi i Norrbotten under senare år byggt upp en egen
avverkningsorganisation som skall svara för att vissa tämligen obetydliga
tillskottskvantiteter anskaffas. Länsstyrelsen anser, att domänverket bör
svara för utdrivning även av det virke Assi köper från andra skogsägare.
SALF menar, att samordning av de centrala ledningsfunktionerna inte re
sulterar i ett vidgat samarbete i de led där det produktiva arbetet utförs.
SALF förordar att Assi och domänverket förs samman till ett enda bolag.
Flera av remissinstanserna, bl. a. Sveriges Industriförbund och Sveriges
Jordägareförbund, stryker under att domänverket ej bör vara bundet att
leverera virke till Assi i sådana kvantiteter att verket förlorar sin profil
som betydande leverantör av råvaror till den enskilda industrin. Domän-
styrelsen framhåller, att förtroendet mellan verket och dess virkesköpare
Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1008
32
är väsentligt för verkets lönsamhet. Grunden härför är att domänverket
förblir en särskild enhet med uppgift att producera råvara även för annan
skogsindustri än Assi. Assi pekar på, att en samordning av den långsiktiga
planeringen för de båda företagen är synnerligen angelägen med hänsyn
till den framtida utvecklingen inom bolaget. Råvaruplaneringen är av sådan
vikt vid bedömningen av olika projekt, att ett nära samspel mellan skog
och industri behövs.
Affårsverksutredningen stryker under vikten av att det löpande samarbetet
grundas på ekonomiskt avräkningsförfarande, som gör det möjligt att hålla
domänverket och Assi redovisningsmässigt klart åtskilda. Liknande syn
punkter framförs av Industriförbundet in. fl.
Beträffande den nya verksstyrelsen för domänverket understry
ker domänstyrelsen, att i denna bör företagsekonomisk och annan sakkun
skap vara företrädd. Styrelsen förutsätter, att en företrädare för bankvä
sendet kommer att ingå i verksstyrelsen och finner det vidare önskvärt, att
en ledamot hämtas bland landets ledande industrimän från annan gren av
näringslivet än skogsbruk och skogsindustri. Riksrevisionsverket framhål
ler, att överdirektören i domänverket inte bör ingå som ordinarie ledamot
i verkets styrelse. Härigenom undviker man att två representanter från
samma verk kan hävda olika meningar. SACO menar, att vice verkställande
direktören i Assi bör ingå i bolagets styrelse.
Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1968
Domänstyrelsens förslag till ny organisation av domänverket
Allmänt. Strukturomvandlingen och de nya arbetsmetoderna i skogsbruket
kräver enligt domänstyrelsen en organisation med bättre möjligheter till sam
ordning och överblick över större områden än den nuvarande. Detta innebär
minskat antal lokala och regionala enheter. Det är också nödvändigt att i
organisationen tillgodose utvecklingsarbetet såväl i fråga om arronderings-
verksamheten, rationaliseringen av avverkningsarbetet och skogsskötseln
som i fråga om den administrativa rationaliseringen. I sistnämnda avseende
är det nödvändigt att utforma organisationen så, att den kan utgöra en god
grund för fortsatt administrativ rationalisering.
De grundläggande dragen i verkets organisation bör enligt domänstyrelsen
i princip inte ändras. Det betyder att reviren även i fortsättningen skall vara
de ekonomiska enheterna, med i stor utsträckning verkställande och beslu
tande funktion. Utvecklingen på skogsbrukets olika områden medför emel
lertid ofrånkomliga centraliseringsbehov. Om en effektiv verksamhet skall
kunna uppnås, måste vissa arbetsavsnitt planeras och i vissa fall även verk
ställas över större områden än reviret rimligen kan omfatta. Denna nöd
vändiga samordning över revirgränserna bör enligt domänstyrelsen utföras
inom överjägmästarinstitutionen. Inom andra områden av verksamheten
Knngl. Maj. ts proposition nr 103 år 1003
har vissa arbetsuppgifter flyttats från lokalförvaltningarna till domänsty-
relsen. Styrelsen framhåller emellertid alt det är nödvändigt alt i övrigt
utnyttja alla möjligheter till decentralisering av verksamheten.
Den centrala förvaltningen. Domänstyrelsen har studerat olika ärendens
handläggning samt kontakt- och informationsvägar inom domänverkets nu
varande organisation. Härvid har man funnit, att åtskilliga viktiga funk-
tionssamhand, som råder mellan en del ärenden, pekar på att vissa omgrup
peringar är nödvändiga inom domänstyrelsen. Likartade ärenden bör föras
samman för alt göra det möjligt att utnyttja personalen effektivare samt
för att få en enhetlig behandling av ärendena och ökade delegeringsmöj-
ligheter. Styrelsen har också funnit att skillnaden i förvaltningsbanseende
mellan landets norra och södra delar har minskat och att överjägmästar-
institutionen bör vara tillräcklig garanti för att behovet av regional sam
ordning blir tillgodosett i domänverkets arbete. Utredningens slutsats är
därför att en funktionell arbetsfördelning i domänslyrelsen bör eftersträ
vas.
När en rationellt arbetande organisation byggs upp bör eftersträvas att
antalet enheter på skilda nivåer begränsas samtidigt som det funktionella
sambandet beaktas. Härigenom säkerställs samordningen mellan närlig
gande verksamhetsområden samt underlättas den interna kommunikatio
nen. Vikt bör läggas vid att verkschefen erhåller ett lämpligt antal chefs
tjänstemän vilka tillsammans med honom bildar direktionen.
Domänstyrelsen har undersökt flera olika alternativ i frågan om styrel
sens organisation. Bland alternativen märks ett med tre huvudenheter, som
dock innebär risk för överorganisation genom att ytterligare en nivå skapas.
Styrelsen har också övervägt en uppbyggnad med fem huvudenheter, vilken
emellertid ansetts medföra alltför ojämn belastning enheterna emellan.
Styrelsen har slutligen stannat för ett förslag, som innebär en minskning
av antalet självständiga organisatoriska enheter i domänstyrelsen från 37
till 25. Under generaldirektören och en överdirektör som generaldirektörens
ställföreträdare föreslås sex huvudenheter (avdelningar), nämligen försälj-
ningsavdelningen, driftsavdelningen, utvecklingsavdelningen, ekonomiavdel
ningen, personalavdelningen och fastighetsavdelningen. De indelas med
undantag av försäljningsavdelningen i underenheter (sektioner). Den juri
diska sektionen liksom en sektion för långtidsplanering föreslås sortera di
rekt under generaldirektören, liksom generaldirektörens sekretariat och
PR-sektionen.
I fråga om de olika enheternas verksamhet och organisation föreslås i
huvudsak gälla följande.
Försäljningsavdelningen har sin motsvarighet i nuvarande försäljnings-
byrån och skall svara för försäljning och leverans av virke. Utvecklings
arbetet inom enheten skall vara inriktat på att skapa rationellare leverans-
34
former som gör kostnadsbesparingar möjliga i virkeshanteringen från stubbe
till industri. Avdelningen bör därför även svara för frågor om fj ärrtrans
porter.
Driftsavdelningen har sin närmaste motsvarighet i nuvarande första och
andra skogsbyrån samt delar av jordbruksbyrån. Den skall utöva den cen
trala ledningen av driften vid skogs- och jordbruksförvaltningen. I uppgif
ten ingår bl. a. att ha hand om allmänna driftsfrågor, sakgranskning av för-
valtningsförslagen och driftsplanering. Avdelningen skall vidare handlägga
nyttjanderättsärenden avseende jordbruksdomäner, kronotorp, skogsjord
bruk in. m. samt markupplåtelser och ärenden reglerade av gruv- eller ren
beteslagen. Handläggningen av nyttj anderättsärendena under driftsavdel
ningen motiveras med att de kräver driftsekonomiska överväganden och att
de har nära samband med ärenden angående jakt, fiske och naturvård som
också skall handläggas inom avdelningen. Driftsavdelningen skall slutligen
även ha hand om vissa tekniska byggnadsfrågor.
Utvecklingsavdelningen är en ny enhet under vilken utvecklings- och ra-
tionaliseringsverksamheten inom områdena skogsvård, avverkning och
transport förts samman. Enheten bör noga följa utvecklings- och rationali-
seringsarbetet inom olika forskningsorgan och inom skogsbruket i övrigt.
Forsknings- och erfarenhetsmaterialets tillämplighet för domänverket skall
bedömas och sedan på olika sätt föras ut i praktiskt bruk. Försöksverksam
het i egen regi skall utföras endast om erforderligt kunskapsstoff inte kan
erhållas på annat sätt. Enheten skall ta över nuvarande skogsvårdsavdel-
ningens resp. arbets- och maskintekniska avdelningens arbetsuppgifter. Ut
vecklingsavdelningen skall också svara för skogsindelningen, eftersom denna
verksamhet fordrar nära kontakter med skogsvårds- och teknikfrågorna.
Även vägbyggnadsfrågorna skall höra till avdelningen.
Fastighetsavdelningen utgör en sammanslagning av delar från såväl nu
varande skogstekniska byrån som jordbruksbyrån. Enheten skall handlägga
frågor angående fastighetsinnehavets yttre rationalisering samt vara ver
kets förhandlingsorgan i markärenden. I uppgiften ingår även att svara för
lantmäterifrågor och fastighetsredovisning, in. m.
Personalavdelningen övertar personalbyråns uppgifter och skall svara
för de centrala avtalsförhandlingarna med skogsarbetarna. I uppgiften ingår
vidare att handlägga övriga arbetsmarknadsfrågor och ärenden angående
bebyggelselokalisering. Den tekniska utvecklingen och rationaliseringsverk-
samheten kräver personalenhetens medverkan främst beträffande rekryte
ring och omplacering av arbetare och tjänstemän. Enheten skall också sva
ra för bl. a. arbetarskydd, personalvård samt löne- och pensionsfrågor. Även
utbildningen av tjänstemän och arbetare skall administreras från personal
avdelningen.
Ekonomiavdelningens uppgifter motsvarar i stort dem, som åvilar den
nuvarande kameralbyrån. Avdelningen skall ha hand om den centrala re
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1968
Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1968
35
dovisningen, budgetarbetets tekniska samordning, andra frågor av ekono
misk art samt vissa allmänna servicefrågor. För organisationsfrågor, admi
nistrativ rationalisering och systemarbete skall en särskild sektion för ad
ministrativ rationalisering svara. Förvaltningsrevision och annan intern re
vision beträffande förvaltningarna skall handläggas av revisionssektionen.
För revisionsuppdrag avseende förvaltningsåtgärder inom styrelsen skall
sektionen vara direkt underställd verkschefen eller dennes ställföreträdare.
Sekretariatet skall svara för sekreterarservice till verkschefen, företags-
nämndsverksamhet samt vissa ärenden av allmän natur. PR-sektionen skall
ha hand om intern och extern information, företagstidning och pressöver
sikt. Sektionen för långtidsplanering skall svara för utformningen av do
mänstyrelsens skogliga och ekonomiska politik på längre sikt. Juridiska
sektionens uppgifter motsvarar dem som nu åligger domänfiskalskontoret.
Den regionala och lokala förvaltningen. Domänstyrelsen föreslår, att an
talet överjägmästardistrikt minskas med tre distrikt till åtta. Som ytter
ligare skäl för en minskning utöver vad som anförts i det föregående näm
ner styrelsen att ny länsindelning ger färre kontaktlinjer och att skogsin
dustrins strukturrationalisering underlättar affärsverksamhetens admini
stration. Större distrikt möjliggör också förstärkning av distriktskontoren
med kvalificerad personal. Administrationskostnaderna kan samtidigt sän
kas genom färre kontor.
Vid gränsdragningen mellan distrikten bör man eftersträva sammanhäng
ande områden med hänsyn till virkesflödet och affärsförbindelser samt
flottnings- och mätningsföreningars verksamhetsområden. Vid val av sta-
tioneringsorter för distriktskontor bör om möjligt väljas orter med rimliga
reseavstånd till de viktigaste kontaktpunkterna. Möjligheterna att i distrikts
kontoren inordna revirexpeditioner och kontorsutrymmen för kronojägare
bör beaktas. Stationeringsorten bör ha god allmän service och helst vara
residensstad. Angivna önskemål anser styrelsen i stor utsträckning vara
tillgodosedda vid den nya distriktsindelningen och vid valet av stationerings-
orter.
Den föreslagna distriktsindelningen innebär att Nedre Norrbottens distrikt
delas upp på Luleå och Skellefteå distrikt, att nuvarande Sollefteå och Ös
tersunds distrikt slås ihop till ett distrikt benämnt Östersunds distrikt samt
att Bergslagsdistriktet delas upp på Falu, östra och Västra distriktet.
Distriktskontoren föreslås bli förlagda till Växjö, Vänersborg, Linköping,
Falun, Östersund, Umeå samt för två distrikt till Luleå. Indragningen av
örebrokontoret är en följd av delningen av Bergslagsdistriktet. Vid valet
mellan Östersund och Sollefteå som distriktsort har styrelsen valt Öster
sund med hänsyn till markinnehavets belägenhet, överföring av Skellefteå-
kontoret till Luleå motiveras med en eventuell framtida sammanslagning av
Luleå och Skellefteå distrikt.
36
Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 196S
Varje distrikt skall liksom nu förestås av en överjägmästare. I hans ålig
ganden bör en viss förskjutning ske mot huvuduppgiften att samordna,
övervaka och genom rådgivning styra verksamheten inom de underställda
förvaltningsenheterna. För sådana arbeten där reviret utgör en otillräck
lig bas för en effektiv arbetsform bör överjägmästarinstitutionen överta
verkställigheten.
För att få genomgående funktionella kontaktlinjer från styrelsen ned till
de olika förvaltningsenheterna, bör överjägmästarinstitutionen organiseras
enligt samma principer som domänstyrelsen. Distriktskontoren föreslås få
en enhetlig organisation med biträdande över jägmästare jämte ett antal sek
tioner, nämligen allmän sektion, teknisk sektion, skogsvårdssektion och
kontorssektion samt inom de tre södra distrikten en nyttjanderättssek-
tion.
Beträffande den lokala jordbruksförvaltningens organisation föreslår do
mänstyrelsen, att de nuvarande fem domänområdena slås samman till tre
och ges en sådan geografisk omfattning att de sammafaller med de tre södra
distrikten. Samtidigt bör nyttjanderättssektion med domänintendent som
chef inrättas vid distriktskontoren i Växjö, Vänersborg och Linköping.
Domänintendenten bör ha jordbruksdomänerna inom distriktet under sin
direkta förvaltning och i samtliga förvaltningsfrågor, liksom i frågor rö
rande nyttjanderätter och byggnader på kronoparkerna, lyda under över
jägmästaren i likhet med övriga sektionschefer. Speciellt i jordbrukstek-
niska frågor och beträffande byggnader på domänerna förutsätts dock di
rektkontakter med de centrala organen för dessa verksamheter. Genom
chefsskapet för nyttjanderättssektionen anses domänintendentens sakkun
skap utnyttjas bäst.
De svårigheter, som förslaget kan ge upphov till sammanhänger med att
jordbruksdomänerna har sin tyngdpunkt inom andra geografiska områden
än skogarna. Inom de nya Västra och Södra överjägmästardistrikten torde
dock de ojämnheter som uppstår kunna godtas. Inom östra distriktet kom
mer däremot arbetsbelastningen att bli betydligt större, särskilt på grund
av det merarbete storstadsregionerna inom detta område medför. Distriktet
bör därför tilldelas mer personal för nyttjanderättsfrågor än övriga distrikt.
Särskilt yttrande. Mot domänstyrelsens förslag till ny organisation för do
mänverket har chefen för domänstyrelsens jordbruksbyrå byråchefen Stig
Holmstedt anmält skiljaktig mening. Nyttjanderättssektionen måste enligt
Holmstedts mening knytas till främst marksektionen och sålunda tillhöra
fastighetsavdelningen samt åtföljas av husbyggnadssektionen. Motivet till
detta är framför allt att sambandet mellan ärenden som avser upplåtelse av
jordbruksfastighet och ärenden som avser köp och försäljning är utomor
dentligt starkt. Efter det att nyttjanderätts- och husbyggnadssektionerna
inordnats under fastighetsavdelningen bör återstoden av driftsavdelningen,
eventuellt med undantag av naturvårdssektionen, kunna slås samman med
37
utvecklingsavdelningen. Detta innebär att domänstyrelsen organiseras på
fem huvudenheter.
I fråga om den lokala jordbruksförvaltningen anser Holmstedt att det
östra överjägmästardistriktet bör delas upp i två domänområden med den
ene domänintendenten stationerad i Stockholm. Domänintendenten i Södra
distriktet bör stationeras i Kristianstad.
Remissyttrandena
Remissinstanserna anser allmänt att domänstyrelsens förslag i stort bör
kunna ligga till grund för en omorganisation av domänverket. Samtidigt
har flera instanser anfört kritik mot utredningsförslagets schematiska ka
raktär. Eftersom en närmare redogörelse för förslagets ekonomiska och
personella återverkningar saknas, anses förslaget inte kunna bedömas
från företagsekonomiska synpunkter.
Några remissinstanser anför vissa principiella synpunkter på
förslaget. Statskontoret framhåller att den omgruppering av arbetsuppgif
terna till funktionella enheter som föreslås i väsentliga stycken synes vara
logisk med hänsyn till den omställning som skett och alltjämt pågår i skogs
bruket. De vertikala funktionssamband som föreslås mellan styrelsen och
överjägmästardistrikten anses skapa förutsättningar för ett effektivt in
formationssystem under förutsättning att kommunikationen får arbeta i
båda riktningarna. Även riksrevisionsverket ansluter sig till organisations-
förslagets principiella uppläggning men framhåller att eftersom förslaget
utformats till en organisationsplan bör organisationen inte låsas på sådant
sätt att inte de ändringar kan komma till stånd som betingas av den fort
satta utvecklingen.
Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att den av utredningen skisse
rade utvecklingen av skogsbrukets driftsförhållanden och domänverkets or
ganisation inte bör ses enbart från verkets synpunkter. Tvärtom bör ifråga
varande problem, i all synnerhet såvitt Norrlands inland angår, bedömas
med hänsyn till samhällsutvecklingen där. Länsstyrelsen finner det vara in-
konsekvent att statliga verk och förvaltningar i mer eller mindre rask takt
rationaliserar bort arbetstillfällen från inlandet samtidigt som staten ge
nom lokaliseringsstöd eller andra åtgärder för stora kostnader försöker
skapa nya arbetstillfällen.
Domänstyrelsens förslag att indela den centrala förvaltning-
e n i sex avdelningar jämte stabsorgan har godtagits av bl. a. lantbrukssty-
relsen, skogsstyrelsen, statens naturvårdsverk, arbetsmarknadsstyrelsen,
flertalet länsstyrelser och vissa personalorganisationer. Några remissinstan
ser har emellertid ställt sig kritiska.
Sålunda har statskontoret vid sin analys av centralförvaltningens orga
Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1008
38
nisation funnit en organisation med fem huvudenheter vara mest lämplig.
Ämbetsverket har i första hand undersökt om driftsavdelningen resp. ut
vecklingsavdelningen fått en riktig utformning i funktionellt avseende. Detta
anser man inte vara fallet. Driftsavdelningen är inte någon renodlad drifts-
avdelning och utvecklingsavdelningen har till stor del ålagts uppgifter, som
inte är av utvecklings- eller rationaliseringskaraktär. Däremot är utveck
lingsavdelningens arbetsresultat själva grundvalen för driftsavdelningens
centrala arbetsuppgift, nämligen driftsplaneringen. Denna uppgift skall
enligt utredningen driftsavdelningens allmänna sektion svara för. Statskon
torets slutsats blir att den allmänna sektionens uppgifter bör flyttas över
till utvecklingsavdelningen, som då bör ges en mer adekvat benämning, för
slagsvis driftsavdelning. I detta sammanhang understryker statskontoret
vikten av att det inom den centrala myndigheten finns en operativ enhet
genom vilken all ordergivning och annan styrning av de underlydande för
valtningarna kan ske. Återstoden av den i betänkandet föreslagna drifts-
avdelningen anser ämbetsverket bli för obetydlig och för isolerad för att
kunna bilda en egen huvudenhet. Med hänsyn härtill anser sig statskontoret
kunna tillstyrka reservationsförslaget att nyttjanderätts- och husbyggnads-
sektionerna inordnas i fastighetsavdelningen. Härefter kvarstår endast na-
turvårdssektionen, vilken enligt statskontoret bör föras till fastighetsavdel
ningen. Kammarkollegiet framför liknande synpunkter och ifrågasätter om
inte nyttjanderättsärendena och fastighetsfrågorna bör handläggas under
en och samma avdelning. Kollegiet pekar på att av ärenden, som är regle
rade av renbeteslagen, vederbörande länsstyrelse prövar nyttjanderättsfrå-
gorna, medan domänstyrelsen svarar för frågor om försäljning och byte av
mark ovan odlingsgränsen. Länsstgrelsen i Malmöhus län anser, att drifts-
och fastighetsavdelningarna bör slås samman.
Riksrevisionsverket har i sitt yttrande bl. a. tagit upp den organisatoriska
ställningen hos revisionssektionen, som enligt utredningen skall lyda under
ekonomiavdelningen. Enligt ämbetsverket bör internrevisionen vid domän
styrelsen få en i förhållande till ekonomiavdelningen oberoende ställning
såsom stabsfunktion inom styrelsen och förslagsvis underställas överdirek
tören. Härigenom skapas dessutom ökade förutsättningar för ett önskvärt
samarbete med den föreslagna sektionen för långtidsplanering.
De remissinstanser som i sina yttranden behandlat den regionala
förvaltningens organisation har i allmänhet varit positiva till
förslaget om en minskning av antalet överjägmästardistrikt. Detta gäller
bl. a. statskontoret, riksrevisionsverket, skogsstgrelsen, arbetsmarknadssty
relsen, de flesta länsstyrelserna och Skogsindustriernas samarbetsutskott.
I fråga om gränserna mellan distrikten och lokaliseringen av distriktskon-
toren har däremot vissa kritiska synpunkter framförts från några håll.
Statskontoret framhåller att minskningen av antalet överjägmästardistrikt
Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1968
39
står i överensstämmelse med förändringarna på det skogliga området där
en rationell skogsvård och mekaniserad virkeshantering kräver betydligt
större förvaltningsområden än hittills. Liknande synpunkter framförs av
skogsstyrelsen, som dock ifrågasätter om inte en ännu kraftigare nedskär
ning av antalet distrikt vore motiverad från rent företagsekonomiska syn
punkter.
över jägmästaren i Bergslagsdistriktet hävdar att styrelsen varken följt
de principer för gränsdragning mellan distrikt eller de kriterier på lämpliga
stationeringsorter, som styrelsen själv ställt upp. Han är särskilt kritisk
mot den föreslagna indragningen av Bergslagsdistriktet och påpekar i sitt
yttrande att för området söder om Östersunds distrikt motsvarar Örebro
bäst de uppställda kriterierna, men att även Linköping, Jönköping, Västerås
och Växjö får anses vara lämpliga stationeringsorter. Minst lämpliga orter
är Falun och Vänersborg. Falun ligger inom ett område där kronoparksin-
nehavet på längre sikt bör försvinna. Till samma resultat har Domänver
kets tjänstemannaförening kommit. TCO och länsstyrelsen i Örebro län
anser att synpunkterna i överjägmästarens yttrande är bättre underbyggda
än utredningens eget förslag, som inte anses kunna ligga till grund för ett
beslut. De yrkar på förnyad utredning som enligt TCO helst bör göras av
statskontoret. Länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller, att Sollefteå
är en lämpligare stationeringsort för distriktskontoret inom Östersunds
distrikt med hänsyn till den produktiva skogsmarkens belägenhet. Läns
styrelsen i Västerbottens län anser, att Skellefteå distrikts administration
bör förläggas till Skellefteå.
Några av remissinstanserna har även berört utredningens förslag till
organisation av den lokala jordbruk sförvaltningen.
TCO anför att man finner det rationellt att föra samman skogs- och jord-
bruksförvaltningen under en enhetlig ledning enligt utredningens förslag.
Liknande synpunkter framförs av statskontoret. Länsstyrelsen i Malmöhus
län jämte en underremissinstans anser däremot bl. a. att domänintenden
ten i Södra distriktet bör vara stationerad i Höör eftersom det huvudsakliga
geografiska arbetsområdet blir Skåne. SACO anser att utredningens förslag
beträffande domänintendenternas ställning är oklar.
Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1968
Domänstyrelsens förslag till ändrade bestämmelser om bostadslån m. m.
till domänverkets skogsarbetare
Nuvarande ordning. Bestämmelserna om bostadslån, bostadsrättslån samt
statlig kreditgaranti till domänverkets arbetare är knutna till anställnings
formen fast anställd arbetare med skriftligt avtal om ömsesidig arbets-
garanti för visst antal dagar.
40
Genom beslut av 1955 års riksdag (prop. 143, JoU 21, rskr 255) bemyn
digades domän&tyrelsen för att stimulera till fast anställning att av verkets
driftsmedel använda visst belopp för bostadslån till verkets fast anställda
skogsarbetare med en lägsta arbetsgaranti av 100 dagar per år. Lån får
beviljas vid nybyggnad och större ombyggnad med belopp, som skulle mot
svara låntagarens egen insats i byggnadsföretaget. Lägsta beloppet är 4 000
kr. och högsta 10 % av låneunderlaget beräknat enligt grunder som fastställts
av Kungl. Maj:t för lån till småhus. Lånen är ränte- och amorteringsfria
och avskrivs med visst belopp per år. Avskrivningen sker vid anställnings
årets slut och med hänsyn till den ömsesidiga arbetsgarantins omfattning.
Maximala beloppet var före den 1 januari 1962 500 kr. per år och är efter
detta datum 800 kr. för ett arbetsåtagande av 250 dagar per år. En och
samma arbetare kan inte beviljas bostadslån vid mer än ett tillfälle.
I beslut den 30 december 1964 bemyndigades styrelsen att av verkets
driftsinkomster använda medel för bostadsrättslån till bl. a. fast anställda
skogsarbetare med en lägsta arbetsgaranti av 100 dagar per år.
Genom beslut av 1961 års riksdag (prop. 191, JoU 41, rskr 380) fick do
mänstyrelsen bemyndigande att bevilja statlig kreditgaranti för lån till att
skaffa traktorer och utrustning för virkestransport. Sedermera har styrelsen
fått förnyat bemyndigande, senast av 1966 års riksdag (prop. 141, JoU 27,
rskr 354). Bemyndigandet gäller t. o. m. den 31 december 1968. Kreditga
ranti kan enligt bestämmelserna utgå till domänverkets arbetare som teck
nat avtal med en lägsta arbetsgaranti av 200 dagar per år.
Domänstyrelsens förslag. Styrelsen föreslår nya former för anställning,
vilka knyter an till kollektivavtalets bestämmelser. Skogsarbetarna indelas i
tre grupper, nämligen kontinuerligt anställda, säsongsanställda samt tillfäl
ligt anställda arbetare. Med kontinuerligt anställd avses arbetare som är an
ställd att utföra arbete under varje avtalsenlig arbetsdag under året. Sådan
arbetare får skriftligt besked om anställning tills vidare.
Domänstyrelsen föreslår att möjligheten att lämna bostadslån, bostads
rättslån eller statlig kreditgaranti knyts till den nya anställningsformen
kontinuerligt anställd arbetare. Härvid skall inte längre behövas skriftligt
anställningsavtal med arbetsgaranti.
I fråga om bostadslån föreslår styrelsen vissa ändringar i bestämmelserna.
Vid förvärv av ej nyuppförd bostadsbyggnad föreslås lånebelopp kunna
beviljas intill högst 15 % av fastställt eller beräknat taxeringsvärde för
byggnaden, dock högst med det belopp som kan beviljas vid nybyggnad av
motsvarande eget hem. Vid omflyttning av arbetare mellan olika revir och
vid inflyttning av arbetare från glesbygd till centralort bör förnyat lån
kunna beviljas. Styrelsen föreslår vidare att lån till kontinuerligt anställd
arbetare, som tecknar lån efter den 1 januari 1968, får avskrivas med 800
kr. per år. För redan beviljade lån till kontinuerligt anställda vilka teck
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1968
41
nats före den 1 januari 1962 föreslås den årliga avskrivningen vara oför ändrat 500 kr. och för lån tecknade efter nyssnämnda tidpunkt 800 kr. Styrelsen bör härutöver få möjlighet att medge avskrivning med reducerat belopp om arbetstagaren varit frånvarande från arbetet enligt styrelsens bestämmelser angående ledighet. Avskrivningen skall ske vid kalenderårets slut. Tidigare tecknade bostadslånekontrakt bör få ändras enligt förslaget.
Remissyttrandena
Samtliga remissinstanser anser att den nya anställningsformen inte be höver medföra några förändringar i möjligheten att få bostadslån, bostads rättslån eller statlig kreditgaranti.
Riksrevisionsverket ifrågasätter om bostadslånen har samma relevans nu som när de infördes. Bostadslånen avskrivs ju successivt och kan be traktas som en ren löneförmån. Ämbetsverket anser vidare att det före slagna beräkningssättet medför en kraftig höjning av det nu gällande högsta lånebeloppet. Det kan ifrågasättas om det är lämpligt att nu ytter ligare öka förmånen av bostadslån. Förnyat lån till en och samma lån tagare avstyrks. Det kan nämligen förutsättas att arbetaren vid en förflytt ning kan sälja sitt bostadshus och härvid tillgodogöra sig en försäljnings intäkt, som inkluderar tidigare erhållet bostadslån. Svenska Skogsarbetareförbundet anser det vara välbetänkt att medge ytterligare bostadslån till de arbetare som tidigare erhållit sådant lån men vilka måste byta bostads ort. Med hänsyn till de förändringar, som på olika sätt påverkar skogs brukets hela struktur, blir det säkert aktuellt för många arbetstagare att byta bostadsort. Statlig kreditgaranti till maskinlån bör enligt förbundet uteslutande ges till anställda, som genom tidigare investeringar eller sär skilda anställningsvillkor är beroende av att kunna förnya sina maskiner.
Nya kreditgarantier bör inte ges utan att synnerligen starka skäl kan åberopas. Arbetsmarknadsstyrelsen och bostadsstyrelsen har inte något att erinra mot domänstyrelsens förslag till ändrade bestämmelser.
Departementschefen
Den svenska skogsnäringen har i hög grad bidragit till välståndsutveck lingen i landet. En jämförelse med förhållandena i andra länder ger vid handen att vår skogsnäring arbetar med hög effektivitet. Den rådande över kapaciteten inom världens skogsindustri har dock medfört att lönsamhe ten för den svenska skogsnäringen försämrats efter hand. Stora möjlig heter föreligger emellertid att ytterligare höja dess effektivitet. Härtill kom mer att världens förbrukning av skogsprodukter väntas öka kraftigt. Förut sättningarna för att ta upp den internationella konkurrensen får därför anses vara goda.
Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1063
42
De sista årens försämrade skogskonjunktur har liksom för flertalet
skogsföretag inneburit en viss försvagning även av domänverkets och Assis
lönsamhet. Möjligheterna för statens skogsföretag att hävda sig i fram
tiden torde vara lika goda som för den svenska skogsnäringen i övrigt. En
förutsättning härför är dock att domänverket och Assi inte ges sämre be
tingelser för ett affärsmässigt handlande än konkurrerande enskilda före
tag. Av redogörelsen i det föregående framgår att företagen i dag inte har
samma förutsättningar som enskilda företag med hänsyn till gällande reg
ler för skogsbrukets drift, markförsäljning, organisation m. m.
Frågan om effektivisering och samordning av statens skogsföretag har
behandlats av statens skogsföretagsutredning. Utredningen föreslog bl. a.
att domänverket skulle ombildas till aktiebolag och samordnas med Assi ge
nom ett särskilt förvaltningsbolag. Utredningens förslag möttes av mycket
stark kritik vid remissbehandlingen. Som framgår av redogörelsen i det fö
regående har utredningens förslag överarbetats av en särskild arbetsgrupp
inom finans- och jordbruksdepartementen, benämnd skogsföretagsbered-
ningen. Remissinstanserna har i stort anslutit sig till beredningens förslag.
Även jag anser att dessa förslag i huvudsak bör kunna ligga till grund för
effektivisering och samordning av statens skogsföretag. I detta sammanhang
bör erinras om att en särskild delegation tillsatts för frågor rörande de stat
liga företagen. Delegationen skall bl. a. föreslå riktlinjer för den långsiktiga
utvecklingen av de statliga företagen och pröva formerna för organiserat
samarbete mellan olika företag och inom den statliga företagsgruppen som
helhet.
Det främsta motivet för en samordning av domänverket och Assi är att
staten/ägaren bör ha ett gemensamt mål för dessa företags verksamhet.
Båda företagen har emellertid betydande verksamhetsgrenar som helt sak
nar beröringspunkter med varandra. Liksom beredningen anser jag därför
att domänverket och Assi f. n. inte bör slås samman. Den nödvändiga sam
ordningen mellan statens skogsförvaltande och skogsindustriella verk
samhet bör enligt min mening kunna åstadkommas genom samordning
av ledningarna av de båda företagen. Härtill återkommer jag i det följande.
Beredningen anser att affärsverksformen tills vidare bör behållas för
domänverket med hänsyn främst till behovet av insyn i markförvaltningen
men även på grund av svårigheterna att föra över statens fastigheter till ett
bolag. Enligt beredningens mening finns inom ramen för affärsverksformen
goda möjligheter till en effektiv förvaltning av statens skogstillgångar. Vissa
remissinstanser har ansett att domänverket bör ombildas till aktiebolag.
För egen del delar jag beredningens uppfattning. För att domänverket skall
få förutsättningar att anpassa sig till de ändrade förhållandena inom
skogsbruket bör verket enligt min mening ges en handlingsfrihet som så
nära som möjligt ansluter till de befogenheter som skulle följt av en om
bildning till aktiebolag.
Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1968
43
Det gemensamma målet för verksamheten vid domänverket och Assi bör enligt beredningens mening vara att på sikt åstadkomma bästa möjliga samlade ekonomiska utbyte och därvid prestera ett från företagsekonomisk synpunkt rimligt årsresultat. Alla beslut av vikt som kan beröra antingen domänverket eller Assi eller båda företagen bör, anser beredningen, fattas med sikte på att uppnå totalt sett bästa lönsamhet. Några remissinstanser liar ställt sig tveksamma härtill och framhållit att vissa samhällsaspekter bör omfattas av målet för verksamheten. Enligt min mening bör statens skogsföretag i princip handla och behandlas som varje annat ansvarskän- nande företag inom näringslivet. Domänverket ocli Assi kan komma att ställas inför uppgifter som normalt inte faller inom en affärsmässigt dri ven företagsamhet. Som exempel kan anföras uppgifter av naturvårdande eller sysselsättningsbefrämjande karaktär. Hänsyn härtill bör tas vid fast ställande av kraven på räntabilitet resp. vid bedömning av företagens års redovisningar.
Den krympande lönsamheten och den hårdnande konkurrensen på världs marknaden gör att även rationaliseringen av statsskogsbruket måste på skyndas. Denna effektivisering liksom den fortsatta driften av statsskogs bruket bör i stort följa företagsekonomiska principer. Målet för domän verkets verksamhet bör därför såsom beredningen föreslagit ges en strikt ekonomisk inriktning. Domänverket bör bedriva skogsbruk där biologiska och ekonomiska förutsättningar föreligger härför. Detta skogsbruk bör vara uthålligt, dvs. slutavverkning bör följas av åtgärder för att få nöjaktig återväxt inom skälig tid i syfte att i möjligaste mån ta till vara skogsmar kens naturliga förmåga till virkesproduktion. Under perioder när virkes- inkomsterna inte täcker avverknings- och reproduktionskostnader inom ett visst område bör detta kunna läggas utanför awerkningsprogrammet utan att kravet på ett uthålligt skogsbruk därmed överges. Förvaltningen bör utövas så att den på lång sikt bidrar till att statens affärsdrivande verksamhet inom skogsbruk och skogsindustri lämnar bästa möjliga ekono miska resultat samtidigt som den ger en från företagsekonomisk synpunkt godtagbar årlig avkastning. Även när fastighetsinnehavet disponeras för annat ändamål än skogsbruk bör de företagsekonomiska principerna vara vägledande.
Vad jag här föreslagit kräver att de enligt kronoskogsförordningen gäl lande grunderna för domänstyrelsens förvaltning av statens skogar ersätts med de grunder jag i det föregående förordat. Kravet att utsyning av virke skall föregå avverkning har numera förlorat sin aktualitet. Vidare torde i förordningen intagna regler för vissa upplåtelser med nyttjanderätt och vissa bestämmelser om sättet för försäljning av virke kunna upphöra och föreskrifter härom meddelas i annan ordning. Att ange grunderna för förvaltningen av statens skogar i en formlig författning synes inte längre behövligt. Jag föreslår därför att kronoskogsförordningen upphävs och att
Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 10OH
44
riksdagen såsom grunder för domänverkets förvaltning av statens skogar
fastställer de allmänna principer jag förordat i det föregående. I enlighet
med det anförda har inom jordbruksdepartementet upprättats förslag till
förordning om upphävande av förordningen den 10 maj 1935 (nr 157)
angående grunder för förvaltningen av vissa kronoskogar.
Den nya inriktningen av domänverkets verksamhet innebär att skogs-
förvaltningen i högre grad än f. n. kommer att ske enligt företagsekono
miska principer. Detta medför att rationaliseringen av skogsdriften kom
mer att bedrivas i ökad takt. Detta torde i sin tur få viss effekt på syssel
sättningen inom statsskogsbruket. Enligt vad jag inhämtat från domän
styrelsen kan verket ställa ytterligare arbetsobjekt i Norrlands inland, vilka
lämpar sig för beredskapsarbeten, till förfogande för arbetsmarknadsmyn
digheterna. För min del vill jag starkt betona vikten av att så sker. Den
nödvändiga effektiviseringen av domänverkets drift måste självfallet ske
under beaktande av de anställdas intressen och i nära samverkan med ar
betsmarknadsmyndigheterna.
Målet för Assis verksamhet är redan nu klart ekonomiskt. Häri ingår en
ambition att utvidga den skogsindustriella verksamheten om tillfredsstäl
lande lönsamhet kan påräknas. Bolaget bör därvid vara obundet vid valet
av industriplats samt ha möjligheter att på normalt sätt anlita kapitalmark
naden. Assi bör kunna ta upp framställning av även andra produkter än
sådana som har trä som råvara.
Mot bakgrunden av de krav som staten enligt den nya målformuleringen
bör ställa på domänverket i fråga om förvaltningen av domänfondens till
gångar ter det sig nödvändigt att från tid till annan smidigt anpassa orga
nisationen till situationens krav. En sådan möjlighet stämmer också bäst
överens med önskemålet att ge domänverket en handlingsfrihet som så
nära som möjligt motsvarar ett aktiebolags. I det följande återkommer jag
till vissa huvudlinjer i domänverkets nya organisation.
Beredningen har föreslagit att domänverket skall få inrätta extra ordinarie
och extra tjänster inom hela löneplansområdet samt ges ökad frihet att
utnyttja kontraktsanställning. Jag anser dock att det f. n. inte är lämp
ligt att utvidga domänverkets befogenheter i dessa avseenden. Frågan om
rätten att inrätta och tillsätta tjänster bör enligt min mening prövas gene
rellt för samtliga affärsverk. Kontraktsanställning bör ske i samma ord
ning som nu. Förslaget att allmänt begränsa antalet ordinarie tjänster
bör prövas i anslutning till lönesystemutredningens kommande förslag.
Liksom för övriga affärsdrivande verk gäller en rad begränsningar i
domänverkets ekonomiska handlingsfrihet. Såsom jag tidigare framhållit
arbetar de statliga skogsföretagen i konkurrens med enskilda företag. Det
är viktigt att staten/ägaren ger sina företag möjlighet att ta upp denna
konkurrens på lika villkor. Affärsverksformen får därför inte innefatta
besvärande begränsningar för domänverket i det affärsmässiga handlandet.
Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1968
45
Vissa frågor av detta slag som berör affärsverken i allmänhet prövas f. n. av affärsverksutredningen. I den mån utredningens förslag leder till större generell handlingsfrihet för affärsverken eller till andra lösningar än vad jag i det följande föreslår för domänverket, hör självfallet även domänver kets befogenheter ändras.
Den ökade handlingsfriheten får inte medföra att det kapital som för valtas av domänverket minskas. Det redovisningssystem som jag föreslår i det följande innefattar en garanti mot att så sker. Under domänfonden bör liksom nu redovisas det statskapital som förvaltas av domänverket. Mark fonden utgörs i huvudsak av medel, som frigjorts vid försäljning av fast egendom under domänfonden. Såsom beredningen föreslagit bör markfon den upplösas och ersättas av en investeringsfond till vilken bl. a. motsva rande medel förs. Fonden bör få utnyttjas förutom till inköp av fast egen dom till investeringar med en varaktighet av minst tio år såsom t. ex. bygg nader och skogsbilvägar. Genom avsättningar till värdeminskningskonto för investeringar med begränsad varaktighet bör investeringsfondens kapital hållas intakt. I enlighet med vad jag här har anfört förordar jag att grun derna för försäljning i vissa fall av kronoegendom in. m. ändras så att köpe skillingen, efter avdrag för statens utgifter på grund av försäljningen, skall ingå i domänverkets investeringsfond. Godkänner riksdagen detta förslag, ankommer det på Kungl. Maj :t att förordna om ändring i enlighet härmed av författningsbestämmelserna i ämnet.
Under senare år har domänverkets långsiktiga planer kommit att utöva ett allt större inflytande på verksamheten under det enskilda året. Nu varande system att leverera in hela årsöverskottet till statskassan är där för inte förenligt med kraven på en effektiv planering och förvaltning. Den långsiktiga planeringen bygger till stor del på att erforderligt kapital står till förfogande, när olika investeringar blir aktuella. I likhet med bered ningen anser jag därför att det överskott, som kan kvarstå sedan stats makternas krav på avkastning från domänfonden tillgodosetts, bör föras till en dispositionsfond. Verket bör enligt beredningen ha full frihet att för foga över dispositionsfonden. Denna frihet föreslås även gälla om fondens medel placeras i mark. Kammarkollegiet har framhållit att ett generellt bemyndigande för domänverket att besluta om försäljning av mark, som inköpts för dispositionsfondens medel, skulle stå i mindre god överens stämmelse med 77 § regeringsformen. För min del anser jag att om dessa medel används för förvärv av fast egendom eller för investering i annat objekt med en varaktighet av minst tio år detta objekt skall redovisnings- mässigt föras över från dispositionsfonden till domänfonden. I övrigt bör verket fritt få förfoga över dispositionsfonden. Det ankommer på Kungl. Maj :t att meddela de närmare föreskrifter i budgettekniskt hänseende som behövs.
Genom den föreslagna anordningen med en investeringsfond och en
Kungl. Maj. ts proposition nr 10il år 1968
46
dispositionsfond behövs enligt min mening inte längre den nuvarande
förnyelsefonden för återväxtkostnader m. m. Det kapital som nu redo
visas under denna fond bör därför delas upp på investeringsfonden och
dispositionsfonden med hänsyn till förväntad användning. Kungl. Maj:t
hör få besluta härom med utgångspunkt från dispositionen av fonden för
investering i markanläggningar resp. skogsvårdsåtgärder m. m. under
senare år.
Som beredningen angett bör domänverket kunna bilda aktiebolag för
särskilda ändamål. Ett krav bör dock vara att bolagets uppgift står i nära
samband med verkets uppgift att förvalta statens egendom. Såsom exem
pel på sådan särskild aktivitet kan nämnas exploatering av grustillgång.
Samarbetet med Assi bör kunna bedrivas bl. a. genom gemensamt ägda
dotterbolag. Domänverket bör också kunna förvärva aktier i redan befint
liga bolag. Även här bör endast sådant bolag komma i fråga vars ändamål
står i nära samband med verkets uppgift att förvalta statens egendom. Om
markförvärv sker genom aktieköp i markägande bolag bör en indirekt belå
ning kunna förekomma. Beredningen har föreslagit att domänverket ensamt
bör få besluta i dessa frågor. Kammarkollegiet har emellertid anfört vissa
erinringar häremot med hänsyn till att aktier inte underkastas reglerna för
förvaltning av statens fasta egendom. I likhet med kammarkollegiet anser
jag att beslut om att bilda aktiebolag eller förvärva aktier i sådant bolag
bör underställas Kungl. Maj :ts prövning. I samband härmed kan Kungl.
Maj :t meddela vissa förvaltningsföreskrifter.
Domänverket har f. n. en rörlig kredit i riksgäldskontoret på 130 milj. kr.
Krediten får inte användas för investeringar utan är avsedd att mera på kort
sikt klara verkets behov av likvida medel. Liksom varje annat företag har
domänverket tidvis behov att investera i större utsträckning än vad avkast
ningen från den egna rörelser medger. Sålunda behöver domänverket kapital
för att bl. a. anskaffa maskiner och anläggningar för att rationalisera driften
och för andra ändamål i syfte att begränsa driftskostnaderna. Med hänsyn
till att domänverket inte bör vara sämre ställt än andra företag inom nä
ringslivet bör möjligheterna att få krediter utvidgas. I avvaktan på affärs-
verksutredningens förslag rörande affärsverkens kapitalförsörjning föreslår
jag att användningen av domänverkets rörliga kredit i riksgäldskontoret får
utvidgas på sätt jag nyss berört. Kungl. Maj :t bör dock avgöra hur stor del
av krediten som domänverket vid skilda tillfällen får disponera.
I likhet med beredningen anser jag att domänverket bör få rätt att pla
cera medel på räntebärande bankkonto. Jag avser att senare återkomma
till Kungl. Maj :t med förslag i denna fråga.
Såsom jag anfört i prop. 1965: 41 med förslag till jordförvärvslag m. m.
är det angeläget att staten även i fortsättningen har möjlighet att på sam
ma villkor som andra skogsägare öka sitt markinnehav genom förvärv av
skogsmark som enligt domänverkets bedömning är lämplig att infoga i dess
Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1968
47
förvaltning. Liksom beredningen anser jag det därför vara naturligt att beslut om förvärv av mark för domänverkets räkning bör regleras på i princip samma sätt som enligt jordförvärvskungörelsen den 14 maj 1965 (nr 292) gäller för tillstånd till juridisk persons förvärv av fast egendom. När det gäller förvärv av fast egendom, som är taxerad som jordbruksfas tighet, bör domänverket få besluta under förutsättning att vederbörlig myn dighet förklarat att jordpolitiskt hinder ej föreligger, överstiger egendomens värde 100 000 kr. bör beslutet underställas lvungl. Maj:t. Om den nu tillämpa de värdegränsen 100 000 kr. för lantbruksnämnds befogenhet att medge juri disk person förvärvstillstånd ändras, bör motsvarande ändring ske av do mänverkets befogenhet. Liksom hittills bör dock domänverket få besluta om markbyten med andra markägare i arronderingssyfte även om den förvär vade fastighetens värde överstiger 100 000 kr. Förvärvet eller markbytet bör dock ha tillstyrkts av lantbruksnämnd eller av lantbruksstyrelsen. Särskild tillstyrkan från fastighetsbildningsmyndighet behövs ej längre med hänsyn till att överlantmätaren numera ingår i lantbruksnämnden. I likhet med beredningen förordar jag vidare att förvärv av fast egendom, som ej är taxe rad som jordbruksfastighet, får beslutas av domänverket. Syftet med för värvet bör dock stämma överens med verkets uppgift att förvalta statens egendom.
Frågan om försäljning av staten tillhörig mark behandlades av 1967 års riksdag (prop. 99, JoU 23, rskr 279). Kungl. Maj:t och de markförvaltande myndigheterna gavs därvid avsevärt vidgade befogenheter i fråga om för säljning av mark till kommuner för samhällsbyggnadsändamål. Någon änd ring av dessa befogenheter anser jag inte vara påkallad f. n. När det gäller försäljning av mark till annan än kommun och till kommun för annat ända mål än som nyss nämnts, bör dock rätten enligt min mening utvidgas. Kungl. Maj:t bör därför få besluta om försäljning av fast egendom som förvaltas av domänverket om taxeringsvärdet eller, om taxeringsvärde saknas, det vid särskild uppskattning utrönta saluvärdet uppgår till högst 2 milj. kr. Kungl. Maj :t bör få delegera beslutanderätten till domänverket om nämnda värden uppgår till högst 1 milj. kr.
Vid försäljning av aktier i markägande bolag bör enligt min mening i princip tillämpas samma värdegränser som vid försäljning av mark. Här vid bör värdegränserna hänföras till bolagets totala markinnehav om inte Kungl. Maj:t i samband med förvärvet har föreskrivit något annat. För säljningen av fast egendom som förvaltas av domänverket bör liksom nu årligen redovisas för riksdagen. Detsamma bör gälla beträffande försälj ningen av de aktier i markägande bolag, som förvaltas av domänverket.
Någon anledning att vidta särskilda åtgärder beträffande den ordning som nu gäller för redovisning och förvaltning av naturvårdsobjekt före ligger inte enligt min mening.
F. n. fastställer Kungl. Maj:t årligen driftsstat för domänverket varvid
Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1003
48
även frågan om lämplig avkastning av domänkapitalet behandlas. En följd
av den ökade ekonomiska handlingsfrihet, som jag föreslagit för domänver
ket, bör vara att Kungl. Maj :t i fortsättningen inte fastställer sådan drifts
stat för verket. Kungl. Maj :t bör i stället såsom beredningen föreslagit be
gränsa sig till att ställa upp ett avkastningskrav för domänverket. Härvid
bör beaktas att den klara ekonomiska inriktningen av verksamheten och
de föreslagna utvidgade befogenheterna torde skapa förutsättningar för en
relativt sett ökad avkastning. Mot vad beredningen föreslagit i fråga om
formerna för att fastställa avkastningskravet och sättet för inleveransen till
statskassan har jag intet att erinra. Kungl. Maj :t bör liksom nu få bestäm
ma avkastningskravet och meddela domänverket närmare föreskrifter i
ämnet.
Såsom beredningen föreslagit bör kapital kunna föras över från domän
verket till Assi och tvärtom. Långivning kan dock med hänsyn till gällande
regler för statsupplåningen endast ske från domänverket till Assi. Assis
ekonomiska handlingsfrihet är när det gäller rätten att pantförskriva in
teckningar i fast egendom begränsad till skillnad från andra statliga bolags.
För att Assi skall få samma möjligheter som andra företag när det gäller
kapitalanskaffningen bör såsom beredningen föreslagit denna begränsning
hävas.
Förslaget att Assi skall få samma möjlighet till lokaliseringsbidrag som
enskilda företag har tillstyrkts av de remissinstanser som behandlat för
slaget i sina yttranden. Jag vill meddela att denna fråga prövas generellt
för de statliga företagen av den tidigare nämnda företagsdelegationen.
I det kapital som Assi skall förränta ingår delar som tillförts företaget av
andra skäl än företagsekonomiska. Beredningen har föreslagit att sådant
kapital bör anses vara avskrivet vid beräkning av avkastningen från Assi.
Denna fråga bör prövas i vidare sammanhang.
Såsom jag framhållit i det föregående bör samordningen mellan sta
tens skogsförvaltande och skogsindustriella verksamhet kunna ske genom
en samordnad ledning av de båda företagen. För att detta skall kunna ge
nomföras bör en särskild verksstyrelse inrättas för domänverket. Genom
denna blir det möjligt att tillföra domänverket kunskaper och erfarenheter
från skilda områden. Styrelsen bör såsom beredningen föreslagit genom
personidentitet närmast vara densamma som styrelsen för Assi. Det ankom
mer på Kungl. Maj :t att besluta härom.
Styrelsen för domänverket bör i första hand avgöra frågor av större vikt
eller principiell natur. Bland de frågor som styrelserna för domänverket och
Assi har att avgöra bör samordningen mellan de båda skogsföretagen till
mätas stor betydelse. En av uppgifterna för styrelserna bör vara frågan om
domänverkets virkesleveranser till Assi och prissättningen därav. Förutom
samordning i ekonomiska frågor bör såsom beredningen föreslagit möjlig
heterna till organisatorisk samordning av vissa centrala administrativa
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1968
49
funktioner prövas. För egen del anser jag att även möjligheterna till sam
ordning på det lokala planet t. ex. i fråga om avverkningsorganisation hör
tas tillvara. Det bör emellertid ankomma på styrelserna att pröva denna
fråga.
För att öka förutsättningarna för samarbetet mellan domänverket och
Assi har beredningen föreslagit att de båda företagens centralförvaltningar
får kontorslokaler i anslutning till varandra. I sammanhanget vill jag er
inra om att Kungl. Maj :t i prop. 1968: 105 föreslagit en ny ämbetsbygg-
nad för domänverkets centralförvaltning. Jag förutsätter att man med ut
gångspunkt i det gemensamma målet för statens skogsföretag prövar möj
ligheterna och lämpligheten av eu samförläggning. Det ankommer på sty
relsen för Assi att besluta var bolagets centralförvaltning skall förläggas.
Med hänsyn till att domänverkets driftsstat redan är fastställd för år
1968 och att såväl verkets som Assis räkenskapsår löper på kalenderår
bör enligt min mening domänverkets styrelse träda i funktion den 1 januari
1969. Båda styrelserna bör emellertid utses i maj/juni 1968 i anslutning
till Assis bolagsstämma. De föreslagna bestämmelserna om den ökade
handlingsfriheten för domänverket bör träda i kraft den 1 januari 1969.
Den ökade handlingsfriheten för Assi bör bolaget kunna utnyttja så snart
riksdagen tagit ställning till Kungl. Maj :ts förslag.
Jag förordar att domänverket nu organiseras enligt följande huvudlinjer.
Funktionellt likartade arbetsuppgifter bör såsom domänstyrelsen förordat
föras samman i enheter inom såväl den centrala som den regionala förvalt
ningen. Härigenom uppnås klara ansvarsgränser, enhetlig ärendebehand
ling samt ökade förutsättningar för delegering. En organisation enligt funk-
tionsprincipen bör även medge bättre betingelser för ett rationellt utnyttjan
de av personalen samt för en effektiv ekonomisk planering och uppföljning.
Mot bakgrunden härav bör det vara möjligt att relativt sett sänka domän
verkets administrationskostnader.
Enligt min mening bör domänverket under den i det föregående före
slagna verksstyrelsen liksom nu ledas av en generaldirektör och en över
direktör som är generaldirektörens ställföreträdare. Domänverkets central
förvaltning bör i övrigt tills vidare organiseras på fem huvudenheter, näm
ligen en försäljningsenhet, en driftsenhet, en rationaliseringsenhet, en per
sonalenhet och en ekonomienhet samt på vissa stabsorgan. Detta innebär att
jag i huvudsak ansluter mig till domänstyrelsens förslag till ny organisation
för domänverkets centralförvaltning. Jag anser emellertid i likhet med vissa
remissinstanser att frågor rörande bl. a. köp och försäljning av mark, vilka
domänstyrelsen ansett böra handläggas inom en särskild enhet, i stället bör
ankomma på driftsenheten. Såsom statskontoret framhållit bör driftsenhe
ten vara den operativa enheten inom domänverket från vilken beslut som
avser den löpande förvaltningen bör utgå. Härigenom kan utvecklings- och
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 10(13
50
rationaliseringsarbetet ske inom en särskild huvudenhet utan att den nöd
vändiga samordningen med driftsenheten riskeras.
I fråga om den regionala organisationen delar jag domänstyrelsens upp
fattning att antalet överjägmästardistrikt bör minskas. Strukturomvand
lingen och den tekniska utvecklingen inom skogsbruket kommer sanno
likt att kräva fortlöpande ändringar inom den regionala organisationen.
Enligt min mening bör därför antalet överjägmästardistrikt vara högst åtta.
De principer för distriktsindelning och val av stationeringsorter, som sty
relsen ställt upp, kan jag ansluta mig till. Jag kan även biträda såväl för
slaget till organisation av överjägmästarinstitutionen som förslaget till or
ganisation av den lokala jordbruksförvaltningen. Domänverket bör ensamt
få besluta i dessa organisationsfrågor sedan Kungl. Maj :t angett högsta an
talet överjägmästardistrikt. I detta sammanhang vill jag erinra om att do
mänstyrelsen redan nu har rätt att bestämma lokaliseringen av distrikts-
kontoren.
Den nya organisationen bör tillämpas så snart det är möjligt. Den för
valtningsapparat, som står till ledningens förfogande, bör emellertid här
efter fortlöpande kunna anpassas till utvecklingen. Det synes därför ange
läget att Kungl. Maj :t eller, efter bemyndigande av Kungl. Maj :t, domän
verket ges rätt att besluta i sådana frågor.
För att genomföra den omorganisation, som jag översiktligt redovisat i
det föregående, krävs inte att ytterligare sådana tjänster inrättas vartill
riksdagens medgivande behövs. Kungl. Maj :t bör vid omorganisationen få
utnyttja högst nuvarande antal ordinarie och extra ordinarie tjänster på
löneplan C. Anställnings- och arbetsvillkor för dessa tjänster — med un
dantag av verkschefstjänsten och överdirektörstjänsten — fastställs efter
förhandlingar mellan statens avtalsverk och personalorganisationerna. Av
tal härom underställs Kungl. Maj :t och riksdagens lönedelegation.
Vissa övergångsanordningar kan bli nödvändiga i samband med omorga
nisationen. I den utsträckning som behövs bör därvid Kungl. Maj :t kunna
föra tjänster på övergångsstat och utfärda erforderliga övergångsbestäm
melser. Riksdagens bemyndigande att vidta sådana åtgärder bör därför in
hämtas.
De ändrade bestämmelserna som domänstyrelsen föreslagit beträffande
bostadslån m. m. till domänverkets arbetare kan jag i huvudsak ansluta
mig till. Verket bör således få teckna kontrakt om bostadslån, bostadsrätts
lån samt statlig kreditgaranti för maskinlån med arbetare som är anställd
enligt anställningsformen kontinuerligt anställd arbetare. Tidigare tecknade
kontrakt bör få ändras då innehavaren av sådant kontrakt övergår till
nämnda anställningsform.
Vid förvärv av ej nyuppförd bostadsbyggnad bör bostadslån få beviljas
med högst 15 % av fastställt eller beräknat taxeringsvärde för byggnaden,
dock högst med det belopp som kan utgå vid förvärv av nybyggt eget hem.
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 196S
51
Med hänsyn till de ökade byggnadskostnaderna och för att få likartade be
stämmelser som gäller för statliga bostadsförbättringslån enligt kungö
relsen den 5 oktober 1962 (nr 538) om förbättringslån bör enligt min me
ning bostadslån, som tecknats av kontinuerligt anställd arbetare efter den
1 januari 1968, få avskrivas med en tiondel per år. Verket bör kunna med
ge avskrivning med reducerat belopp om arbetstagaren varit frånvarande
från arbetet under del av året. Avskrivningen bör ske vid kalenderårets slut.
När arbetare flyttar mellan olika revir eller från glesbygden till centralort
bör nytt lån kunna beviljas. Förnyat lån bör dock endast komma i fråga då
låntagaren vid försäljning eller inlösen av tidigare bostadshus får täckning
högst för skulderna på huset.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t föreslår
riksdagen att
1) anta förslag till förordning om upphävande av förord
ningen den 10 maj 1935 (nr 159) angående grunder för för
valtningen av vissa kronoskogar,
2) fastställa de grunder jag i det föregående angivit för
domänverkets förvaltning av statens skogar,
3) godkänna den av mig förordade ändringen i grunder
na för försäljning i vissa fall av statlig egendom m. m.,
4) godkänna vad jag förordat i fråga om riktlinjer för
domänverkets organisation,
5) godkänna vad jag förordat beträffande domänverkets
ekonomiska handlingsfrihet,
6) godkänna vad jag förordat beträffande domänverkets
rätt att bilda aktiebolag samt förvärva, förvalta och avyttra
aktier i bolag,
7) godkänna vad jag förordat i fråga om dispositionen
av domänverkets rörliga kredit i riksgäldskontoret,
8) medge att Kungl. Maj :t tills vidare utan riksdagens
samtycke i varje särskilt fall beslutar om försäljning av
staten tillhörig av domänverket förvaltad fast egendom till
annan än kommun och till kommun till annat än för sam-
hällsbyggnadsändamål om taxeringsvärdet eller, om sådant
värde saknas, det vid särskild uppskattning utrönta salu
värdet uppgår till högst 2 000 000 kr. med rätt för Kungl.
Maj:t att låta domänverket besluta om försäljning då mot
svarande värden uppgår till högst 1 000 000 kr.,
9) godkänna vad jag förordat beträffande samordnad
ledning av statens skogsföretag,
10) godkänna vad jag förordat rörande pantförskriv
ning av inteckningar i Assi tillhörig fast egendom,
11) godkänna vad jag förordat beträffande bostadslån, bo-
Kungi. Maj:ts proposition nr 103 år 1968
52
stadsrättslån och statlig kreditgaranti för maskinen åt ar
betare vid domänverket,
12) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de åtgäröpr i öv
rigt som behövs för förslagens genomförande.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med in
stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1Q3
år
190$
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680200