2

Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1968

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 128 § byggnadslagen den 30 juni 1947 (nr 385)

Härigenom förordnas, att 128 § byggnadslagen den 30 jnni 19471 skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

128 §.

Har Konungen----------- bilda regionplaneförbund.

Beträffande sådant----------- äga tillämpning.

För handläggningen av frågor om

regionplan för kommunerna i Stock­

holms län finnas särskilda bestäm­

melser.

Förslag

till

Lag

angående handläggning av frågor om regionplan för kommunerna i

Stockholms län

Härigenom förordnas som följer.

1

§•

Har med stöd av 127 § andra stycket byggnadslagen den 30 juni 1947 (nr

385) bestämts att Stockholms län skall utgöra ett regionplaneområde, kan

Konungen förordna att frågor om regionplan för området skall handläggas

av kommunalförbund mellan Stockholms stad och Stockholms läns lands­

tingskommun eller, om staden inträder i landstingskommunen, av lands­

tingskommunen.

2

§■

Förslag till regionplan upprättas av en regionplanenämnd och antages av

kommunalförbundets fullmäktige eller av landstinget.

1 Senaste lydelse av 128 § se 1959:611,

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 139 år 1968

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms

slott den 20 september 1968.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

ministern för utrikes ärendena

N^ilsson,

statsråden

S^träng, A^ndersson, L^ange, K^ling, J^ohansson, H^olmqvist, A^spling,

P^alme, S^ven-E^ric N^ilsson, L^undkvist, G^ustafsson, G^eijer, M^yrdal,

O^dhnoff, W^ickman, M^oberg.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Lundkvist, anmäler

efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om hu­

vudmannaskapet för regionplaneringen i vissa fält och anför.

Inledning

Stadsfullmäktige i Stockholm och Stockholms läns landsting har var och

en för sin del beslutat att staden och landstingskommunen skall gå samman

i ett s. k. storlandsting för handhavande av vissa förvaltningsuppgifter. Som

riktpunkt för samgåendet har angetts den 1 januari 1971.

Uppgifter som avses tillkomma storlandstinget är — förutom landstings­

kommunens nuvarande angelägenheter och motsvarande angelägenheter

som Stockholms stad har hand om —- vissa uppgifter som f. n. fullgörs av

Kommunalförbundet för Stockholms stads och läns regionala frågor (KSL).

Härutöver avses bl. a. regionplaneringen i länet bli överförd på storlands­

tinget.

I framställningar till Kungl. Maj :t den 19 juni resp. den 30 augusti 1967

har stadsfullmäktige och landstingets förvaltningsutskott hemställt om så­

dana åtgärder — ;i huvudsak ändringar i byggnadslagstiftningen — som be­

hövs för att handläggningen av regionplanefrågorna i avbidan på att stor­

landstinget bildas kan föras över på KSL. Till grund för framställningarna

ligger en utredning av en av staden och landstingskommunen gemensamt till­

satt kommitté, storlandstingskommittén.

Med anledning av framställningarna har inom kommunikationsdeparte­

mentet upprättats en promemoria (Stencil K 1968: 4), med förslag till vissa

ändringar i byggnadslagstiftningen. I promemorian behandlas — förutom

den fråga som avses i framställningarna — frågan om att generellt öppna en

6

Som exempel på frågor, som kan göras till föremål för sådan gemensam plan­

läggning, nämns viktigare trafikleder, flygplats, områden för tätbebyggelse

och områden för friluftsliv samt anläggningar för vattenförsörjning och av­

lopp. Behövs närmare bestämmelser om användningen av område som om­

fattas av regionplan skall planen innehålla sådana bestämmelser.

Enligt 127 § BL skall länsstyrelsen, när fråga väckts om upprättande av

regionplan, göra den utredning som behövs samt lämna över handlingarna

i ärendet och eget yttrande till Kungl. Maj :t som bestämmer om regionplan

skall finnas. Kungl. Maj :t ger föreskrifter om regionplaneområdets omfatt­

ning och bestämmer i vilka hänseenden gemensam planläggning skall äga

rum. Motsvarande ordning gäller i fråga om upphävande av regionplan eller

i fråga om ändring av regionplaneområdes omfattning eller av vad region­

plan skall avse. Om Kungl. Maj :t förordnat att regionplan skall finnas, skall

enligt 128 § de kommuner och samhällen som berörs av planen bilda region-

planeförbund för handläggning av frågor rörande planen. Beträffande så­

dant förbund skall lagen den 31 maj 1957 (nr 281) om kommunalförbund

(KFL) äga tillämpning med de avvikelser som följer av bestämmelserna

i BL.

Bestämmelser om kommunalförbund

Enligl 1 § KFL får kommuner sammansluta sig till kommunalförbund

för att ombesörja en eller flera kommunala angelägenheter. Kommunalför­

bund får också bildas av landstingskommuner eller av landstingskommun

och stad, som inte tillhör landstingskommun. Enligt 3 § utövas kommunal­

förbunds beslutanderätt av förbundets fullmäktige medan förvaltning och

verkställighet tillkommer förbundets styrelse och särskilt tillsatta nämnder.

I 4 § föreskrivs att för kommnalförbund skall finnas förbundsordning som

skall innehålla bestämmelser om bl. a. förbundets ändamål och medlemmar,

förbundets benämning och den ort där förbundet skall ha sitt säte, fullmäk­

tiges antal och det antal ledamöter i fullmäktige varje medlem skall utse,

antalet ledamöter och suppleanter i förbundets styrelse, medlems andel i

förbundets tillgångar och vad som i övrigt behövs för att ordna de ekonomis­

ka förhållandena mellan förbundet och dess medlemmar samt särskilt vill­

kor för medlems utträde ur förbundet och för upplösning av förbundet.

Skall förbundet ha hand om flera angelägenheter, skall i förbundsordningen

anges om särskilda nämnder skall finnas utöver styrelsen och hur förvalt­

ningen i sådant fall skall ordnas. Enligt 21 § skall länsstyrelsen fastställa

förbundsordningen efter prövning av att dess bestämmelser inte strider mot

lag eller författning och av att det föreslagna förbundet medför allmänt

gagn.

På grund av hänvisning i 5 § KFL till kommunallagen (KL) den 18 de­

cember 1953 (nr 753) äger bl. a. KL:s bestämmelser om fullmäktiges sam­

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1968

8

borg och Malmö tillhör på grund av en annan undantagsbestämmelse i sam­

ma stycke inte landstingskommun.

Enligt 5 § LL utövas landstingskommuns beslutanderätt av landstinget

medan förvaltning och verkställighet tillkommer landstingskommuns för­

valtningsutskott och övriga nämnder. Förvaltningsutskottet är landstings­

kommunens styrelse (40 §). Förvaltningsutskottet leder förvaltningen av

landstingskommunens angelägenheter och ombesörjer bl. a. verkställighet

av landstingens beslut, om verkställigheten inte uppdragits åt annan (41 §).

I 54 § erinras om att i fråga om utseende av nämnder för vissa i särskilda

författningar angivna förvaltnings- eller verkställighetsbestyr gäller vad

som är föreskrivet i varje särskilt fall. För handhavande av särskilda för­

valtnings- eller verkställighetsbestyr i övrigt får landstingskommun till­

sätta de nämnder som behövs.

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1968

Förfarandet vid upprättande och fastställelse av regionplan

Enligt 131 § BL skall regionplan fastställas av Kungl. Maj:t sedan förslag

upprättats av förbundsstyrelsen och antagits av förbundsfullmäktige. Har

avvikande mening uttalats inom styrelsen eller fullmäktige eller har för-

bundsmedlem framställt erinran mot förslaget, får Kungl. Maj :t göra den

avvikelse från detta som är befogad med hänsyn till särmeningen. Vad som

sagts nu gäller också i fråga om ändring i regionplan.

Kostnaderna för upprättande eller ändring av regionplan samt för region-

planeförbunds verksamhet i övrigt skall enligt 132 § BL förskjutas av för-

bundsmedlemmarna eller av statsmedel enligt vad Kungl. Maj :t bestämmer

på förslag av förbundsfullmäktige. Sedan planen fastställts sker den slut­

liga fördelningen mellan förbundsmedlemmarna av kostnaderna — i den

män dessa inte bestrids med statsmedel — enligt grunder som på förslag av

förbundsfullmäktige bestäms av Kungl. Maj:t efter vad som är skäligt med

hänsyn till varje medlems nytta av planen. Fördelningen sker efter skatte­

underlag, om inte omständigheterna föranleder annan fördelningsgrund.

Enligt 2 § kungörelsen den 18 april 1958 (nr 163) angående statsbidrag

till vissa plankostnader meddelar Kungl. Maj :t efter ansökan beslut om

statsbidrag för regionplanekostnad i varje särskilt fall.

Skulle förbundsfullmäktige underlåta att vidta erforderliga åtgärder för

upprättande av regionplan, får enligt 133 § BL Kungl. Maj :t förelägga full­

mäktige viss tid inom vilken sådan plan skall vara underställd Kungl. Maj :ts

prövning. Ställer fullmäktige sig inte föreläggandet till efterrättelse, får

Kungl. Maj :t på förbundets bekostnad låta upprätta samt, efter hörande av

fullmäktige och andra som frågan rör, fastställa regionplan. Också för änd­

ring av regionplan får Kungl. Maj :t vidta motsvarande åtgärder, om ändring

i planen är påkallad för regionplaneområdets ändamålsenliga utveckling el­

ler till främjande av betydande allmänt intresse.

10

samarbetskommitté, som också innefattar kommuner i kommunblock i

grannlänet, samt av Mellanskånes planeringskommitté. Någon regionplane­

ring i BL:s former äger alltså inte rum i detta län. Kommunalförbunden

i västra Skåne avses skola utföra också annan verksamhet än markplane­

ring. I sydöstra Skåne och Mellanskåne sker samarbetet på grundval av ci­

vilrättsliga avtal.

I Örebro län bedrivs bl. a. verksamhet av regionplanekaraktär av region-

planekontoret i Örebro som är ett organ hos landstinget i länet.

Kangl. Maj. ts proposition nr 13!) år 1968

Planerna på ett storlandsting i stockholmsregionen

Storlandstingskommittén bildades genom beslut den 21 december 1963

av Stockholms stadskollegium och den 23 januari 1964 av Stockholms läns

landstings förvaltningsutskott. Kommittén består av representanter för sta­

den och landstinget och har till uppdrag att utreda frågan om att förena

staden och landstingskommunen i ett gemensamt storlandsting, som skall ha

hand om vissa förvaltningsuppgifter. Kommittén lade i betänkandet, avgivet

den 16 maj 1966 till stadskollegiet och förvaltningsutskottet, fram ett prin­

cipförslag till ett sådant samgående. Som beräknad tidpunkt för samgåen­

det angavs den 1 januari 1971. Huvudprinciperna i förslaget antogs av lands­

tinget och stadsfullmäktige den 15 resp. den 20 juni 1966.

Storlandstinget skall enligt förslaget ta över alla de uppgifter som lands­

tingskommunen nu har hand om samt motsvarande uppgifter som f. n. åvi­

lar staden. Vidare avses att bl. a. den kollektiva trafiken, regionplanering­

en, samordningen av planeringen för vattenförsörjning och avlopp, upp­

gifter på bostadsförsörjningens område samt eventuellt frågor rörande skol­

väsendet över grundskolan skall anförtros storlandstinget.

Den 7 april 1967 tillkallade jag efter bemyndigande av Kungl. Maj :t en

sakkunnig för att i samråd med storlandstingskommittén och kommunal-

rättskommittén lägga fram förslag till författningsbestämmelser för ett stor­

landsting i Stockholms län.

I juli 1968 har den sakkunnige lagt fram förslag till lag om landsting för

Stockholms län (SOU 1968: 37). Förslaget följer nära bestämmelserna i LL.

Den sakkunnige utgår från att regionplaneringen skall vara en av storlands­

tingets uppgifter. Förslaget innehåller en bestämmelse om landstingskom­

munens kompetens som i viss mån avviker från motsvarande bestämmelse

i LL och som är särskilt anpassad för storlandstingets speciella behov.

Principförslaget om storlandstinget innehåller utöver vad som sagts tidi­

gare att man i avvaktan på storlandstingets bildande successivt skall foga

in kommunal verksamhet, som lämpligen drivs på regional nivå, under en

enhetlig ledning. Sålunda bör enligt förslaget KSL — som är ett kommunal­

förbund mellan staden och landstingskommunen med uppgift t. v. att vara

12

få den auktoritet som följer med en fastställelse. Om KSL skall bli huvud­

man för regionplaneringen krävs därför lagändring.

De intressen som ligger bakom BL:s bestämmelser om förbundsbildning,

ordförandeval och förbundsordningens innehåll torde enligt kommitténs me­

ning få anses tillgodosedda även om regionplaneringen skulle föras över till

KSL eller till ett storlandsting. I den mån garantier finns för att region-

planearbetet kan bedrivas effektivt i en landstingskommuns regi eller av ett

på frivillig grund bildat kommunalförbund mellan landstingskommun och

stad som inte tillhör landstingskommun torde staten inte ha anledning att

ställa upp hinder för det eller underlåta att lämna bidrag till verksamheten.

De statliga intressena beträffande den regionala planeringen tillgodoses

f. n. i praktiken mindre genom BL:s formföreskrifter om ordförandeval

m. in. än genom det samråd i planeringsfrågorna som sker mellan statliga

länsmyndigheter och ämbetsverk på ena samt interkommunala organ med

planeringsuppgifter på den andra sidan. Ett ändrat huvudmannaskap kom­

mer självfallet inte att innebära någon ändring i detta avseende.

Mycket talar enligt kommitténs mening för att landstingskommunerna

i framtiden bör svara för den översiktliga bebyggelseplaneringen inom

landstingskommunens område. Emellertid torde en ändring av BL i denna

riktning inte kunna ske utan ett tidskrävande förberedelsearbete. Tills vi­

dare kunde övervägas att ge Kungl. Maj:t möjlighet att efter prövning i

varje särskilt fall anförtro regionplaneringen åt ett landsting eller ett kom­

munalförbund av samma typ som KSL. Lagtekniskt skulle detta kunna lö­

sas genom en bestämmelse i BL enligt vilken Kungl. Maj:t får medge

landstingskommun eller kommunalförbund mellan landstingskommun och

stad som inte tillhör landstingskommun att handlägga frågor om region­

planering. Kommittén har emellertid inte ansett sig böra föreslå lagstift­

ningsåtgärder av vidare omfattning än som behövs nu för att det skall

bli möjligt att samordna de regionalt-kommunala uppgifterna i stockholms­

regionen under en huvudman. Lämpligheten av generellt verkande regler

ankommer det på statsmakterna att bedöma. Inte heller synes förslag böra

läggas fram nu om kompetensområdet för ett blivande storlandsting. Lag­

stiftning härom bör ske i samband med lagstiftningen om storlandstinget.

Kommittén har därför utarbetat ett förslag till en särskild författning

för regionplaneringens administration in. in. i stockholmstrakten vilket di­

rekt tar sikte på att till KSL föra över huvudmannaskapet för regionplane­

ringen och därigenom åstadkomma en administrativ samordning av nuva­

rande regionalt-kommunala arbetsuppgifter. Enligt förslaget får Kungl.

Maj:t förordna att regionplanefrågorna i Stockholms stad och övriga kom­

muner i Stockholms län skall handläggas av ett kommunalförbund mellan

staden och landstingskommunen. Har sådant förordnande meddelats, skall

i fråga om förbundsbildning och handläggning av frågor angående region-

Kungl. Maj. ts proposition nr 139 år 1968

14

stockholmsregionen till KSL. Lagändringen bör träda i kraft den 1 januari

1969. Frågan om huvudmannaskapet för regionplaneringen kommer vis­

serligen att i andra sammanhang prövas från en vidare synpunkt än som

här kan ske. Utan att föregripa resultatet av en sådan kommande prövning

bör man emellertid redan nu kunna öppna en möjlighet att föra upp hand­

läggningen av regionplaneringen på sekundärkommunal nivå också i andra

regioner när det är motiverat av kommunala samverkansbehov och andra

organisatoriska förhållanden motsvarande dem som föreligger i stockholms­

regionen. Frågan om att föra upp regionplaneringen på landstingskommu­

nal nivå bör vara beroende av en prövning från fall till fall av Kungl.

Maj:t. Vid prövningen torde särskilt beaktas de berörda primärkommu­

nernas inställning i frågan.

I promemorian föreslås således att Kungl. Maj :t ges befogenhet att för­

ordna att frågor om regionplan skall handläggas av landstingskommun el­

ler av kommunalförbund mellan landstingskommuner eller mellan en el­

ler flera landstingskommuner och stad som inte tillhör landstingskommun.

Stockholmstraktens regionplaneområde är inte identiskt med länet, dvs.

IvSL:s verksamhetsområde. Eu kommun inom regionplaneområdet ligger

utanför länet och några kommuner i länet hör inte till regionplaneförbundet.

Sistnämnda kommuner ingår helt eller delvis i kommunblock som även in­

nefattar områden i angränsande län. Den föreslagna befogenheten för lands­

tingskommun eller kommunalförbund att handlägga regionplanefrågor bör

enligt promemorian i fråga om den lokala anknytningen inte utformas på

annat sätt än landstingskommuns resp. kommunalförbunds kompetens i

övrigt. Regionplaneringen måste alltså ske för landstingskommunens resp.

förbundets område. Det innebär atl verksamheten inte får inskränkas till

viss del av området eller utsträckas utanför området. Detta bör komma till

uttryck genom att som förutsättning för förordnande om regionplanering

i landstingskommuns eller kommunalförbunds regi anges att regionplane­

området omfattar samtliga kommuner inom den eller de landstingskom­

muner som berörs av förordnandet. För stockholmsregionens del betyder

det dels alt regionplaneområdet måste utsträckas till att omfatta också

de kommuner i Stockholms län som f. n. inte ingår i området, dels att den

kommun som ligger utanför länet men f. n. tillhör regionplaneområdet

måste uteslutas ur detta. Som en övergångsanordning i avvaktan på före­

stående länsgränsjusteringar synes detta enligt promemorian inte behöva

innebära någon avsevärd nackdel. I den mån regionplanefrågor som berör

den förstnämnda gruppen av kommuner uppkommer måste frågorna lösas

efter samråd med övriga kommuner i kommunblocket, dvs. kommuner

utanför KSL. Kungl. Maj:t bör meddela föreskrift härom i samband med

förordnande för KSL att handlägga regionplanefrågorna. Försatt samarbete

i regionplanefrågor med den kommun utanför länet som f. n. hör till region­

planeområdet kan t. v. komma till stånd i andra former än som föreskrivs

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1968

16

der vad som sägs i departementspromemorian om ett ökat behov av fysisk

översiktsplanering och ett skärpt krav på instrumenteten för eu sådan pla­

nering. Det framstår enligt majoritetens mening som särskilt angeläget att

med hänsyn till de föreliggande akuta behoven nu tillgodose dessa önske­

mål för stockholmsregionen. Från dessa synpunkter innebär förslaget om

möjlighet till ändrat huvudmannaskap för regionplaneringen påtagliga för­

delar. Majoriteten tillstyrker därför sådana ändringar i byggnadslagstift­

ningen som syftar till att i avbidan på att storlandstinget bildas göra det

möjligt att övergångsvis anförtro handläggningen av regionplanefrågorna

i stockholmsregionen till KSL.

De remissinstanser som avstyrker förslaget i denna del anser att frågan

om ändrat huvudmannaskap för regionplaneringen bör las upp i ett senare

sammanhang och prövas från en vidare synpunkt. Lantmäteristyrelsen

framhåller sålunda att man bör avvakta ett principiellt ställningstagande

till hur den översiktliga bebyggelseplaneringen inom ett län skall bedrivas

innan en lagändring sker. I stockholmstrakten kan under en övergångstid

KSL och sedermera storlandstinget om man så önskar ta över regionpla­

neringen utan stöd av bestämmelser i BL. Det får visserligen till konse­

kvens att blivande regionplan inte kan fastställas men värdet av en fast-

ställelse är enligt styrelsen begränsat. Kommunalfullmäktige i Saltsjöba­

den befarar att köpingens möjligheter att öva inflytande på regionplanering­

en i hög grad minskar om denna förs över på KSL.

Stadsfullmäktige i Östhammar tillstyrker förslaget under förutsättning

att samtliga kommuner blir representerade i den beslutande församlingen.

Vikten av en allsidig representation för landstingskommunens olika delar

och av goda förbindelser mellan regionplaneorganen och de primärkkom-

rnunala planeringsorganen betonas av stadsfullmäktige i Djursholm, Ny­

näshamn och Solna samt kommunalfullmäktige i Sollentuna och kommu­

nalnämnden i Tyresö. Kommunalfullmäktige i Almunge, som i och för sig

tillstyrker landstingskommunal regionplanering i stockholmsregionen, hem­

ställer, att kommunen — med hänsyn till att den tillhör Uppsala kom­

munblock — bereds lagliga möjligheter att stå utanför regionplanearbetet

i stockholmsregionen, om deltagande i arbetet skulle aktualiseras före kom­

munens sammanläggning med Uppsala stad.

Majoriteten inom styrelsen för Svenska kommunförbundet anför att det

givetvis är väsentligt att de primärkommunala intressena inte i detta sam­

manhang lider någon opåkallad inskränkning. Såvitt majoriteten kunnat

finna har emellertid dessa planintressen i rimlig omfattning tillvaratagits

i promemorieförslaget, bl. a. genom den möjlighet som öppnats för Kungl.

Maj :t att göra avvikelse från förslag till regionplan i den mån erinran mot

förslaget framställts av kommun eller samhälle inom regionplaneområdet.

Länsstyrelsen i Uppsala län, överlantmätaren i länet, stadsfullmäktige i

Uppsala samt kommunalfullmäktige i Norra Hagunda och Bälinge kommu­

Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1968

Kungl. Maj. ts proposition nr 13!) år 1H68

17

ner betonar vikten av att primärkommuner och samarbetsnämnder för kom­

munblock vid eller i gränsen till Stockholms län får tillfälle att utöva infly­

tande på regionplaneringen i länet. Erinran från sådan kommun eller så­

dan samarbetsnämnd bör vid fastställelseprövningen tillmätes samma be­

tydelse som erinran från kommun inom regionplaneområdet. Överlantmä­

taren föreslår att i BS ges en uttrycklig bestämmelse att grannkommun all­

tid skall beredas tillfälle att yttra sig över regionplaneförslag.

I frågan om möjlighet bör öppnas att också i andra regioner än

stockholmsregionen anförtro regionplaneringen åt landstingskom­

mun eller kommunalförbund i vilket landstingskommun ingår är remiss­

opinionen delad.

Ett stort antal remissinstanser avstyrker förslaget i denna del, nämligen

riksrevisionsverket, bostadsstyrelsen, lantmäteristyrelsen och länsstyrel­

serna i Uppsala, Södermanlands, Malmöhus, Hallands och Örebro län samt

en majoritet inom styrelsen för Svenska kommunförbundet. Länsstyrelser­

na i Älvsborgs och Gävleborgs län anser att de föreslagna reglerna i vart

fall f. n. inte bör tillämpas annat än inom stockholmsregionen.

Planverket, vägverket, länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och Bo­

hus samt Västmanlands län, en minoritet inom styrelsen för Svenska kom­

munförbundet och Svenska landstingsförbundet tillstyrker förslaget i den­

na del. Också naturvårdsverket tillstyrker förslaget men betonar vikten av

att en kommande allmän prövning av frågorna om handläggningen av sam­

hällsplaneringen sker för landet i dess helhet.

De kommunala organ, länsmyndigheter och andra instanser som yttrat

sig till länsstyrelserna över förslaget till en generell lösning intar följande

ståndpunkter. I Stockholms län tillstyrker alla utom kommunalfullmäk­

tige i Almunge och Salts jöbaden, medan tveksamhet uttalas av ett par and­

ra kommuner. I Uppsala län avstyrker länsarkitekten, överlantmätaren,

stadsfullmäktige i Uppsala, kommunalfullmäktige i Norra Hagunda och

Bälinge samt Upplands-Bro kommunalfullmäktiges kommitté för betänkan-

den medan vägförvaltningen och kommunalfullmäktige i Oland tillstyrker.

I Södermanlands län tillstyrker alla utom stadsfullmäktige i Mariefred. I

Malmöhus län tillstyrker länsarkitekten, landstingets förvaltningsutskott

och Sydöstra Skånes samarbetskommitté förslaget medan drätselkammaren

i Malmö och Sydvästra Skånes kommunalförbund avstyrker. I Hallands län

tillstyrker landstingets förvaltningsutskott och en samarbetsnämnd förslaget

medan övriga avstyrker. I Göteborgs och Bohus län tillstyrker alla förslaget

med vissa reservationer. I Älvsborgs län tillstyrker alla. I Örebro län till­

styrker landstingets förvaltningsutskott, lantbruksnämnden och skogsvårds-

styrelsen förslaget medan övriga avstyrker. I Västmanlands län tillstyrker

alla. I Gävleborgs län tillstyrker landstingets förvaltningsutskott förslaget

medan övriga avstyrker.

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 139 år 1968

Praktiskt taget alla remissinstanser som avstyrker förslaget anför som

huvudskäl eller enda skäl för sin ståndpunkt att pågående eller avslutade

utredningar som kan inverka på frågan om ändrat huvudmannaskap inte

bör föregripas genom en lösning av det slag som föreslås i departements­

promemorian. Majoriteten inom styrelsen för Svenska kommunförbundet

anför sålunda att man visserligen vitsordar att det föreligger behov även

utanför stockholmsområdet av regionplanering i andra former än dem

byggnadslagstiftningen nu anvisar. Exempel på sådan pågående regionpla­

nering har också anförts i promemorian. Majoriteten anser det dock vara

nödvändigt att länsdemokratiutredningens betänkande samt ställningsta­

gandet till länsförvaltningens organisation avvaktas. Dessutom föreligger

risk för att man föregriper den utredning som i dessa delar anförtrotts bygg-

nadslagstiftningskommittén. Storlandstingskommittén vars utredning låg

till grund för framställningarna till Kungl. Maj :t av stadsfullmäktige i

Stockholm och Stockholms läns landstings förvaltningsutskott, föreslog hel­

ler inte lagstiftningsåtgärder i vidare omfattning än som behövs nu för att

kunna samordna de regionalt-kommunala uppgifterna i stockholmsregio­

nen under en huvudman. Ungefär samma synpunkter utvecklas på följande

sätt av länsstyrelsen i Malmöhus län.

Ett överförande av regionplaneringen från primärkommunala till lands-

tingskommunala organ innebär ett sådant kommunalrättsligt principiellt

ställningstagande att det inte bör göras genom en delreform i BL. Dessa

frågor bör lösas i samband med att ställning tas till dels de frågor som skall

behandlas av de sakkunniga som skall se över byggnadslagstiftningen, dels

frågorna om en ny länsindelning och länsstyrelsernas organisation och dels

de frågor som länsdemokratiutredningen har att framlägga förslag om.

Lantmäteristyrelsen framhåller att de skäl som anförs i departements­

promemorian för en lösning som avser andra områden än stockholmsre­

gionen är knapphändiga. Också länsstyrelserna i Hallands och Örebro län

anser att tillräckliga skäl för en generell lösning inte har anförts. Lantmä­

teristyrelsen finner alt förslaget kommer att medföra en inte önskad stelhet

i och med att regionplaneområdena binds till nu gällande gränser för län

och landstingskommuner. Skall reformen genomföras bör del ske med den

uttryckliga motiveringen att det rör sig om försöksverksamhet och det bör

övervägas att tidsbegränsa förordnandena på lämpligt sätt. Eu sådan för­

söksverksamhet synes i och för sig värdefull.

Enligt länsstyrelsen i Uppsala län finns det anledning atL anta att prome­

morians förslag inte svarar mot något större praktiskt behov utanför stock­

holmsregionen. Däremot kan vissa nackdelar befaras. Med en landstings­

kommunal planering kan risk uppkomma att regionplaneringen kommer

att omfatta områden för vilka de administrativa gränserna blir styrande

och inte det reella planeringsbehovet. Olämpligt torde också vara, alt olika

organisatoriska lösningar kan komma till stånd inom skilda delar av landet.

20

planeringens utvidgning att omfatta även andra huvudmän än primärkom­

muner kan landstingsförbundets styrelse helt ansluta sig till. Som också

föreslås i promemorian bör dessa möjligheter inte endast gälla för stock­

holmsregionen utan även kunna ha giltighet för andra områden i landet

med liknande samverkansbehov.

Länsarkitekten i Malmöhus län anser att förslaget är av värde för Skånes

del, då den översiktliga planläggning som bedrivs inom kommunalförbun­

den och de andra samarbetsorganisationerna effektivt kunde samordnas på

landstingskommunal basis.

Malmöhus läns landstings förvaltningsutskott framhåller att landstings­

kommunerna redan har ansvaret för planeringen inom vissa områden, t. ex.

inom sjukvården. Det torde vara lämpligt att — där det är ändamålsenligt

att samordna sjukvårdsplaneringen med den övriga regionplaneringen —

landstingskommunen får ett mera direkt inflytande på övrig regionplane­

ring. Också länsstyrelsen i Örebro län — som emellertid avstyrker förslaget

av andra skäl — anser att det är angeläget att skapa reglerade former för

planeringen som medför att den ekonomiska och fysiska planeringen inte­

greras och att ansvaret för den översiktliga fysiska paneringen blir helt

klarlagt. Liknande synpunkter anlägger länsstyrelsen i Malmöhus län —

som emellertid också avstyrker förslaget — och stadsfullmäktige i Göteborg.

Örebro läns landstings förvaltningsutskott betonar att det inom ett flertal

landstingskommuner i och för sig skulle vara lika naturligt som inom det

blivande storlandstinget för Stockholms län att landstinget blev huvudman

för regionplaneringen. I den mån landstingskommunerna är beredda att

skaffa och utveckla den erforderliga planeringsorganisationen bör hinder

inte möta för sekundärkommunerna att påta sig huvudmannaskapet för re­

gionplaneringen .

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, stadsfullmäktige i Göteborg,

Göteborgs och Bohus läns landstings förvaltningsutskott, länsarkitekten i

Hallands län och styrelsen för Södra Hallands kommunalförbund framhåller

att förslaget inte kan tillämpas för Västsveriges del på grund av den lands-

tingskommunala indelning som råder där. Länsstyrelsen vill emellertid med

hänsyn till syftemålet med de föreslagna ändringarna och till angelägenhe­

ten av att de kan träda i kraft den 1 januari 1969 inte ifrågasätta en om­

arbetning av förslaget i detta sammanhang. Stadsfullmäktige i Göteborg föror­

dar däremot en omarbetning så att förslaget också kan tillämpas i en sådan

region som göteborgsregionen. Förvaltningsutskottet har samma inställning

och anser sålunda att också delar av en eller flera landstingskommuner bör

kunna bli föremål för regionplanering i landstingskommunal regi. Också

Hallands läns landstings förvaltningsutskott sätter i fråga om landstings­

kommunalt huvudmannaskap skall få förekomma endast om regionplane-

området omfattar samtliga primärkommuner inom en landstingskommun.

Den innebörd som den landstingskommunal kompetensen getts i rätts­

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1968

22

Man kan förutsätta att samgåendet mellan staden och landstingskommu­

nen kommer att ske enligt planerna. Departementspromemorians förslag

innebär bl. a. att landstingskommunen efter samgåendet kan bli huvudman

för regionplaneringen. Bara någon enstaka remissinstans har velat motsätta

sig att regionplaneringen i stockholmsregionen skall kunna föras över till

KSL eller, senare, den blivande landstingskommunen. En sådan ordning kan

innebära en ändamålsenlig lösning av flera av de särskilda kommunala

samverkansproblem som föreligger i stockholmsregionen och jag förordar

därför att förslaget genomförs.

Som tidigare nämnts är utgångspunkten att samgåendet mellan Stock­

holms stad och landstingskommunen skall ske den 1 januari 1971. Det är

tvdligt att samgåendet måste föregås av omfattande organisatoriska förbe­

redelser. Ett viktigt led i dessa förberedelser är att till KSL föra flera av de

uppgifter som sedermera skall ankomma på landstingskommunen och att

inom ramen för KSL bygga upp en organisation lämpad att i huvudsakligen

oförändrat skick föras över till denna. Som huvudmännen för KSL och den

blivande landstingskommunen har funnit och som framhålls i departements­

promemorian torde det vara från dessa synpunkter ändamålsenligt att hand­

läggningen av regionplanefrågorna i stockholmsregionen snarast förs över

till KSL. Möjlighet bör alltså öppnas att göra också KSL till huvudman för

regionplanefrågor.

I departementspromemorian föreslås att också i andra regioner region­

planeringen skall kunna handhas på landstingskommunal nivå, när det är

motiverat av kommunala samverkansbehov och andra organisatoriska för­

hållanden motsvarande dem som föreligger i stockholmsregionen. Förslaget

avsåg inte att föregripa den prövning från en vidare synpunkt av frågan

om huvudmannaskapet för regionplaneringen som kommer att ske i annat

sammanhang.

Under remissbehandlingen har emellertid förslaget i den här delen på

några håll uppfattats som ett principiellt ställningstagande i denna fråga.

På grund bl. a. av remissutfallet står det vidare klart att det praktiska be­

hovet av att genomföra förslaget är starkt begränsat. Jag är av den uppfatt­

ningen att ett principiellt ställningstagande i frågan inte bör göras nu. För

att ingen tvekan skall behöva råda om åt! ett sådant kommer att anstå bör

förslaget i denna del inte genomföras.

Jag föreslår alltså att särskilda regler ges som möjliggör alt anförtro

regionplaneringen i stockholmsregionen åt KSL eller, om Stockholms stad

inträder i landstingskommunen, åt denna. Det bör bero på Kungl. Maj:ts

förordnande om regionplaneringen skall anförtros KSL resp. landstings­

kommunen.

Frågan om landstingskommuns allmänna kompetens att för planering

och samordning vidta åtgärder som hänför sig bara till en del av landstings­

kommunen utreds f. n. inom kommunalrättskommittén (1966 års riksdags-

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1968

24

Kungl. Maj. ts proposition nr 139 år 1968

bär inte att styrelsen i KSL eller landstingskommunen skall kopplas bort från

beredningsförfarandet, om annan nämnd än styrelsen är regionplanenämnd.

Beredning av ärendet om förslag till regionplan skall alltid i sista hand ske

i styrelsen.

Befogenhet för Kungl. Maj :t att vid fastställelse av regionplaneförslag

avvika från förslaget — som f. n. föreligger bl. a. i fall då förbundsmedlem

gjort erinran mot förslaget — bör när landstingskommun eller kommunal­

förbund upprättat förslag finnas också om kommun inom regionplaneom-

rådet gjort erinran. Att som några remissinstanser föreslagit utsträcka

denna verkan till yttrande från vissa kommuner utanför regionplaneområ-

det eller från samarbetsnämnd för kommunblock i eller vid gränsen till om­

rådet skulle däremot enligt min mening föra för långt. Det intresse som

man velat tillgodose genom detta förslag torde bli tillräckligt beaktad genom

det samrådsförfarande som jag berört tidigare.

Har avvikande mening i fråga om antaget förslag till regionplan uttalats

inom regionplanenämnd, bör sådan särmening liksom fallet är med särme-

ning som uttalats inom styrelsen i regionplaneförbund kunna föranleda av­

vikelse från planförslaget. Detsamma bör gälla om särmening uttalats inom

styrelsen i KSL eller landstingskommunen, om styrelsen inte är region­

planenämnd.

I fråga om regionplanekostnaderna bör BL:s regler för regionplaneför­

bund i 132 § äga motsvarande tillämpning på KSL. Någon motsvarighet till

dessa regler för landstingskommunen kommer inte i fråga. Vidare bör be­

stämmelserna i 133 § BL om förfarandet i fall då regionplaneförbund un­

derlåter att upprätta förslag till regionplan eller till ändring i regionplan och

bestämmelserna i 149 § första stycket första punkten om talan mot beslut

om regionplan äga motsvarande tillämpning, när KSL eller landstingskom­

munen har hand om regionplanefrågorna.

Jag föreslår att särbestämmelserna för handläggningen av frågor om

regionplan för kommunerna i Stockholms län utformas i enlighet med vad

jag har anfört nu. De bör träda i kraft den 1 januari 1969.

Reglerna bör inte belasta BL utan ges i en särskild lag. I BL bör endast

sägas att för handläggningen av dessa frågor finns särskilda bestämmelser.

I övrigt gäller givetvis de allmänna bestämmelserna om regionplan också

för stockholmsregionen, t. ex. BL:s bestämmelser om regionplans rätts­

verkningar och detaljbestämmelser na i BS om förfarandet.