2

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1968

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

1 mars 1968.

Närvarande:

Statsministern

E

rlander^, ministern för utrikes ärendena

N

ilsson^, statsrå­

den

S

träng

, A

ndersson

, L

ange

, K

ling

, J

ohansson

, A

spling

, S

ven

-E

ric

N

ilsson

, L

undkvist

, G

ustafsson

, M

yrdal

, O

dhnoff

, W

ickman

, M

oberg

.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson, anmäler efter

gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om organisa­

tion m. m. av försvarets rationaliseringsverksamhet och anför.

Militära rationaliseringsutredningen

Vid statsdepartementens omorganisation den 1 juli 1965 (prop. 1965: 65,

SU 113, rskr 302) förstärktes försvarsdepartementets resurser för hand­

läggning av ärenden rörande planerings- och rationaliseringsverksamhet

inom det militära försvaret. För dessa uppgifter inrättades dels ett plane­

rings- och budgetsekretariat, dels en delegation under ordförandeskap av

chefen för försvarsdepartementet, planerings- och rationaliseringsdelega-

tionen, för information om och diskussion av rationaliseringsfrågor och

andra frågor som skall ingå i sekretariatets uppgifter. I prop. 1965: 65 ut­

talade jag min avsikt att låta utreda hur delegationens och sekretariatets

arbete lämpligen borde samordnas med den rationaliseringsverksamhet

in. in. som nu ankommer på statskontoret. Detta uppdrag anförtroddes

åt en särskild utredning, militära rationaliseringsutredningen.

Militära rationaliseringsutredningen avlämnade den 21 december 1965

betänkande med förslag om rationaliseringsverksamheten i det militära

försvaret (Stencil Fö 1965: 7). Utredningen utgick från att krigsmakten

vid bedömande av frågan om organisation för rationaliseringsverksamhe­

ten borde betraktas som en enhet. Den underströk också det nära samban­

det mellan rationaliseringsverksamhet och planeringsverksamhet samt

framhöll vidare att varje myndighet i princip själv skall svara för sin ra­

tionaliseringsverksamhet. Myndigheterna borde därför ha resurser för än­

damålet antingen i form av organisationsföredragande eller särskilda organ

Kungl. Majrts proposition nr 35 är 1908

3

för rationalisering. Centralt borde emellertid finnas resurser som kunde

flyttas från myndighet till myndighet efter förändringar i behoven. Utred­

ningen föreslog att en särskild myndighet, försvarets rationaliserings-

nämnd, skulle inrättas som centralt militärt rationaliseringsorgan. Nämn­

den skulle utöver rationaliseringsverksamhet ha att svara för viss utbild­

ning och statistik samt ekonomiska utredningar och analyser av delvis

sakrevisionell karaktär. Rationaliseringsnämnden skulle ledas av en gene­

raldirektör och föreslogs få en personalstyrka av 77 tjänstemän. Samtidigt

förutsattes statskontorets militära enhet utgå ur organisationen. Vidare

föreslogs att 20 tjänster för rationaliseringsverksamhet vid militära myn­

digheter skulle utgå.

över militära rationaliseringsutredningens betänkande avgavs yttranden

av överbefälhavaren, chefen för armén, chefen för marinen, chefen för flyg­

vapnet, försvarets civilförvaltning, försvarets sjukvårdsstyrelse, fortifika-

tionsförvaltningen, försvarets intendenturverk, arméförvaltningen, marin­

förvaltningen, flygförvaltningen, försvarets förvaltningsdirektion, försva­

rets forskningsanstalt, försvarets radioanstalt, försvarets fabriksstyrelse,

civilförsvarsstyrelsen, överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap,

statskontoret, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån, 1964 års för-

svarskostnadsutredning och 1964 års tygförvaltningsutredning samt Stats-

tjänstemännens Riksförbund (SR), Sveriges Akademikers Centralorganisa­

tion (SACO) och Tjänstemännens Centralorganisations statstjänstemanna-

sektion (TCO-S).

Vid remissbehandlingen utsattes utredningens förslag i allmänhet för

stark kritik. Remissinstanserna anslöt sig visserligen i regel till utredning­

ens uppfattning att det behövs centralt sammanhållna resurser för ratio-

naliseringsverksamheten i det militära försvaret. Det övervägande antalet

remissinstanser ansåg emellertid att dessa centrala resurser borde ingå i

statskontoret liksom de centrala resurserna för rationaliseringsverksam-

heten inom den civila statsförvaltningen. Flertalet remissinstanser avstyrkte

därför utredningens förslag att inrätta en särskild rationaliseringsnämnd

för försvaret. Åtskilliga remissinstanser gjorde också invändningar mot det

sätt på vilket rationaliseringsorganets arbetsuppgifter angetts och mot de

befogenheter som tillagts organet. Statskontoret ansåg att utredningens

förslag inte i befintligt skick kunde läggas till grund för beslut att inrätta

den föreslagna rationaliseringsnämnden. Verket hävdade att ett beslut

måste föregås av överväganden som innefattade konsekvenserna i kompe­

tens-, resurs- m. fl. avseenden både för statskontoret, det ifrågasatta mili­

tära rationaliseringsorganet och de enskilda militära myndigheterna.

Vid anmälan av utredningens förslag i prop. 1966: 110 (s. 93) uttalade

jag, att jag ansåg det klarlagt att det behövs särskilda centralt samman­

hållna resurser för rationaliseringsverksamhet inom det militära försvaret.

Dessa resurser borde enligt min mening hållas åtskilda från de resurser

1* —Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 35

4

som disponeras för statsförvaltningen i övrigt. Jag anslöt mig emellertid

till remissinstansernas uppfattning att de centrala rationaliseringsresur-

sernas organisatoriska ställning i förhållande till statskontoret och till

militära myndigheter behövde undersökas ytterligare och att man åter

borde överväga det totala resursbehovet för den militära rationaliserings-

verksamheten och hur resurserna borde fördelas mellan ett centralt organ

och de enskilda myndigheterna. Slutligen borde det ytterligare prövas om

inte det militära rationaliseringsorganet kunde anslutas till befintlig myn­

dighet inom försvarsdepartementets verksamhetsområde.

Av nyss angivna skäl var jag inte beredd att biträda förslaget om att

organisera försvarets rationaliseringsnämnd utan anmälde min avsikt alt

låta göra vissa kompletterande utredningar med sikte på att förslag om

erforderliga organisationsändringar skulle kunna föreläggas 1967 års riks­

dag. Enligt senare direktiv för dessa utredningar bar tidpunkten för en

omorganisation angetts till den 1 juli 1968.

Med anledning av mitt uttalande i prop. 1966: 110 fann riksdagen (SU

99, rskr 248) inte erforderligt att — såsom yrkats inotionsledes — föreslå

att en ny förutsättningslös utredning skulle tillsättas för att se över ratio-

naliseringsverksainheten inom det militära försvaret.

Kungl. Mnj.ts proposition nr 35 år 1963

1967 års förslag

De i prop. 1966: 110 förutskickade kompletterande utredningarna av frå­

gan om organisation för den militära rationaliseringsverksamheten har nu

gjorts inom försvarsdepartementet. Resultatet har redovisats i en prome­

moria angående rationaliseringsverksamheten inom försvaret (Stencil Fö

1967: 11).

Ledningen av rationaliseringsverksamheten

I promemorian diskuteras i ett inledande avsnitt ledningen av rationali­

seringsverksamheten från principiella utgångspunkter. I anslutning därtill

framhålls att frågan om principerna för arbetsfördelningen mellan Kungl.

Maj :t och myndigheterna behandlades i samband med statsdepartementens

omorganisation år 1965. Därvid angavs att den löpande förvaltningen i hu­

vudsak bär vara en uppgift för myndigheterna, medan frågor om planering

i stora drag och meddelande av viktigare riktlinjer bör beredas i departe­

menten. Samtidigt angavs emellertid att arbetet med insamling av besluts­

underlag i huvudsak skall ske utanför departementen, vilket innebär att

det väsentligen kommer att äga rum antingen i särskilda kommittéer och

utredningar eller hos myndigheterna. Arbetsfördelningen kan enligt pro­

memorian med andra ord beskrivas så att myndigheterna var och en inom

sitt område svarar för att de resurser som ställs till förfogande används på

ett effektivt sätt för att nå de mål som uppsatts för myndighetens verk­

samhet, medan det ankommer på Kungl. Maj:t att formulera målen och

Kungl. Maj. ts proposition nr 35 år 1968

5

avdela resurser på underlag som las fram av myndigheter eller för upp-

giflen särskilt tillskapade organ som kommittéer eller utredningar.

Den nu beskrivna arbetsfördelningen återfinns enligt promemorian ock­

så i fråga om ledningen av rationaliseringsarbetet. Det är således en upp­

gift för A^arje myndighet att SAara för sin interna rationalisering, vilket bar

kommit till uttryck i allmänna verksstadgans föreskrift om att verksam­

heten hos myndighet skall bedrhas så enkelt, snabbt och ekonomiskt som

möjligt utan att säkerheten eftersätts. Myndighets uppgift att tillhanda­

hålla underlag för Kungl. Maj :ts beslut anses göra det naturligt, att myn­

digheten kan och bör initiera undersökningar i syfte att på längre sikt be­

gränsa resursåtgången eller förbättra resultaten av sin verksamhet. Kungl.

Maj :ts ansvar för formulering av målsättningen för myndigheternas verk­

samhet och tilldelning av resurser anges emellertid medföra att ledningen

av arbetet på att skaffa underlag för beslut om förändringar i dessa hän­

seenden ytterst ankommer på Kungl. Maj :t. Åtskillnad görs således mel­

lan intern löpande rationalisering som leds av myndigheterna och sådan

rationalisering som är inriktad på en omprövning av mål och resurser

(strukturrationalisering) och leds av Kungl. Maj :t.

Med utgångspunkt i detta principiella resonemang diskuteras därefter

frågan huruvida de organisatoriska förhållandena inom det militära försva­

ret, närmast då överbefälhavarens ansvar för långsiktsplaneringen, skulle

föranleda att principerna tillämpade på det militära försvaret skulle resul­

tera i eu annan gränsdragning mellan Kungl. Maj :t och myndigheter inom

försvaret än inom statsförvaltningen i ÖArrigt. Att det har uppdragits åt

överbefälhavaren att centralt under Kungl. Maj :t sv^ara för långsiktsplane­

ringen inom krigsmakten kan enligt promemorian inte rimligen antas inne­

bära att Kungl. Maj :t har avsett att till någon del överlåta ansvaret för led­

ning och prioritering av rationaliseringsverksamheten till underordnad myn­

dighet. Som stöd för denna uppfattning framhålls att det i prop. 1961: 109

angående ny organisation av krigsmaktens högsta ledning betonades att

förslaget inte innebar någon förskjutning av befogenheter från Kungl. Maj :t

till överbefälhavaren utan enbart från andra myndigheter inom krigsmak­

ten till denne. Det anses därför rimligt att utgå från att någon praktisk

skillnad mellan det militära försvaret och statsförvaltningen i övrigt i fråga

om gränsdragningen mellan Kungl. Maj :t och myndigheter inte är aktuell.

Det ansvrar för långsiktsplaneringen som åvilar överbefälhavaren får därför

anses avse samordning av det utredningsarbete och det datainsamlings­

arbete som behövs för att bedöma mål och resurser för olika komponenter

inom det militära försvaret, medan det ankommer på Kungl. Maj:t att ge

direktiv för detta arbete, att värdera underlaget och att formulera mål och

ta ställning i fråga om tilldelning av resurser. Sådana strukturrationalise-

ringsfrågors ekonomiska och politiska betydelse gör det enligt promemo­

rian också uppenbart att den reella ledningen av arbetet måste utövas av

det politiskt ansvariga organet, nämligen Kungl. Maj:t.

Arbetsuppgifter för ett centralt rationaliseringsorgan

Enligt militära rationaliseringsutredningens förslag begränsades a r-

betsom rådet för det centrala rationaliseringsorganet till det militära

försvaret. Utredningen hade övervägt om inte arbetsområdet borde omfatta

också de delar av totalförsvaret som då föll utanför försvarsdepartementets

verksamhetsområde, dvs. det ekonomiska försvaret, det psykologiska för­

svaret och civilförsvaret. Samordningen av planeringsverksamheten ansågs

dock inte ha nått så långt att några mera påtagliga vinster kunde nås genom

en samordnad rationaliseringsinsats.

De omständigheter som föranledde militära rationaliseringsutredningen

att begränsa arbetsområdet för försvarets centrala rationaliseringsorgan

till det militära försvaret föreligger enligt promemorian inte längre efter

de förändringar i statsdepartementens ansvarsområden som har genom­

förts efter förslag i prop. 1967: 21 (SU 29, rskr 74). Även om ytterligare

åtgärder hittills inte har vidtagits för att samordna planeringsverksam­

heten mellan totalförsvarets olika delar, får det förutsättas att överföringen

av civilförsvaret och det psykologiska försvaret m. in. till försvarsdeparte­

mentets verksamhetsområde skall förbättra förutsättningarna för en sam­

ordnad planering. Detta bedöms leda till att förutsättningarna för vinster

genom eu samordnad rationaliseringsinsats blir gynnsammare. Det synes

därför enligt promemorian naturligt att arbetsområdet för det centrala

rationaliseringsorganet för försvaret sammanfaller med försvarsdeparte­

mentets ansvarsområde.

I sammanhanget finns det enligt promemorian anledning alt ägna ytter­

ligare uppmärksamhet åt frågan om samordning av rationaliseringsverk-

samheten inom totalförsvaret. Eftersom försvarsdepartementets ansvars­

område omfattar frågor om samordning inom totalförsvaret, anses det na­

turligt att till dessa samordningsfrågor räkna också samordning av ratio-

naliseringsverksamheten inom totalförsvaret. Dit hör i första hand frågor

om ändamålsenlig samverkan och arbetsfördelning mellan totalförsvarets

myndigheter, t. ex. personal- och materielförsörjningsfrågorna. Det anses

också kunna övervägas att låta det centrala rationaliseringsorganet biträda

i arbetet att bygga upp informationssystem inom de total försvarsområden

som ligger utanför det militära försvaret, civilförsvaret och det psykolo­

giska försvaret.

En huvuduppgift för det centrala rationaliseringsorganet bör enligt pro­

memorian vara att medverka i arbetet med strukturrationalise­

ring av försvaret. I promemorian framhålls att Kungl. Maj :t i allmänhet

lämnar uppdrag om utförande av bestämda strukturrationaliseringsupp-

gifter. Det centrala rationaliseringsorganet förutsätts emellertid ha en vid­

sträckt överblick över rationaliseringsgraden inom olika funktioner och

därmed över behovet av rationaliseringsinsatser. Detta medför att det cent­

rala rationaliseringsorganet bör kunna ta initiativ i strukturrationalise-

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1968

Kungl. Maj.ts proposition nr 35 år 1968

7

ringsfrågor. Det anses inte nödvändigt att organet därvid alltid utverkar

Kungl. Maj :ts beslut om viss undersökning utan organet bör på egen hand

~~ 1 samråd med berörda myndigheter — kunna besluta om att påbörja

undersökning.

I promemorian framhålls vidare att ett centralt rationaliseringsorgan

för försvaret vid sidan av uppgifter rörande strukturrationalisering måste

ha uppgifter också i fråga om myndigheternas interna ra-

tionaliseringsarbete. Så har också förutsatts av militära ratio-

naliseringsutredningen. Även om det primära ansvaret för rationaliserings-

verksamheten ligger hos de enskilda myndigheterna, måste det centrala

rationaliseringsorganet uppmärksamt följa utvecklingen och i mån av be­

hov gripa in för att främja en utveckling i rationaliseringsfrämjande rikt­

ning. I det centrala organets uppgifter bör därför ingå att söka skapa sig

en bild av effektivitetsutvecklingen hos olika myndigheter, t. ex. genom

kontakter med organisationsföredragande och chefer för organisations­

enheter hos olika myndigheter.

Som ett led i samordningen av rationaliseringsinsatserna föreslog

militära rationaliseringsutredningen att det i det centrala rationaliserings-

organets uppgifter skulle ingå att göra upp underlag för en central plan

för den militära rationaliseringsverksamheten, avsedd att fastställas av

Kungl. Maj :t. Myndigheterna borde samtidigt enligt utredningen åläggas

att till det centrala organet anmäla alla rationaliseringsprojekt av någon

betydelse. Remissinstanserna hade i allmänhet inte något att invända mot

en central planering av rationaliseringsverksamheten. Däremot vände man

sig ganska allmänt mot den föreslagna anmälningsskyldigheten som ansågs

innebära en centralisering av ansvar och befogenheter.

Beträffande samordningsfrågan framhålls i promemorian att det är en

uPP§i^ föi Kungl. Maj :t att ange målen för rationaliseringsverksamheten

inom försvaret, vilket kan ske bl. a. i de direktiv som lämnas i samband

med att rationaliseringsorganet får i uppdrag att undersöka viss funktion

eller visst område. På det centrala rationaliseringsorganet bör enligt pro­

memorian ankomma att göra upp en plan för rationaliseringsverksamheten

inom föi svaret under förslagsvis en femårsperiod, varvid ingångsvärdena

maste bli de av Kungl. Maj :t angivna målen, rationaliseringsorganets egen

kännedom om rationaliseringsaktiviteten inom olika delar av organisatio­

nen och de resurser som antas stå till förfogande. För att göra upp planen

måste rationaliseringsorganet ha kännedom om de aktiviteter som pågår

inom myndigheterna. Det måste också vara värdefullt för rationaliserings­

organet att känna till myndigheternas bedömningar av angelägenheten i

olika rationaliseringsprojekt. Det förutsätts därför att myndigheterna med­

verkar då planen görs upp både genom att lämna konkreta sakuppgifter

om pågående aktiviteter och genom att bedöma angelägenheten eller lämp­

ligheten av övervägda rationaliseringsprojekt. Ansvaret för att göra upp

2* —Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 35

8

planen bör emellertid enligt promemorian odelat vila på det centrala ratio-

naliseringsorganet. Förslag och värderingar i planen måste också ge ut­

tryck för det centrala rationaliseringsorganets uppfattning. Vidare fram­

hålls att lämpligheten av att Kungl. Maj :t fastställer planen naturligtvis

kan sättas i fråga. Det centrala rationaliseringsorganet förutsätts emeller­

tid ha skyldighet att sända in planen till chefen för försvarsdepartementet,

som också bör informeras om mera betydelsefulla ändringar i planen. Det

anses också naturligt att chefen för försvarsdepartementet låter planen bli

föredragen och diskuterad i planerings- och rationaliseringsdelegationen.

Att lämna myndigheterna stöd och råd i rationaliseringsarbetet

bör enligt promemorian också ingå i det centrala rationaliseringsorganets

uppgifter. Detta kan ske genom att ställa personal till förfogande eller bi­

träda vid anskaffning av konsulter och genom remiss- och rådgivningsverk­

samhet. Militära rationaliseringsutredningen förutsatte i detta samman­

hang att det centrala rationaliseringsorganet borde kunna ge myndighet

möjlighet att anlita utomstående expertis. Samtidigt uttalade utredningen

att militär myndighet inte utan deL centrala organets medgivande borde

få disponera medel för sakkunniga, experter eller konsulter för rationali-

seringsundersökningar. Dessa utredningens ställningstaganden mötte kraf­

tiga invändningar från remissinstanserna. Enligt promemorian ligger det

emellertid här nära till liands att göra jämförelser med andra typer av in­

köpsverksamhet, där målet är att bedriva verksamheten på ett affärsmäs­

sigt fördelaktigt sätt. Upphandlingen av konsulttjänster anses i princip

inte skilja sig från annan upphandlingsverksamhet. Det framstår därför

som naturligt att koncentrera verksamheten till det centrala rationalise­

ringsorganet, som rimligtvis bör äga den bästa överblicken över tillgången

till olika slag av konsulter och dessas förmåga att utföra olika typer av

undersökningar. För det centrala rationaliseringsorganet måste det också

många gånger vara fråga om ett val mellan att tillhandahålla egen personal

eller lämna förslag att anlita konsult. Detta anses tala för att försvarets

myndigheter bör åläggas att samråda med det centrala rationaliserings­

organet innan beslut fattas om att anlita konsultföretag.

Av rådgivande funktioner angav militära rationaliseringsutredningen sär­

skilt frågor rörande ADB och det kontorstekniska området. Vid remissbe­

handlingen pekade emellertid statskontoret på att dess militära enhet re­

plierar på tillgänglig expertis inom andra enheter av statskontoret i fråga

om serviceverksamhet på det kontorstekniska området, tryckeri- och blan­

kettfrågor samt utvärderingsfrågor beträffande datamaskiner. I promemo­

rian erinras här om att försvarets intendenturverk f. n. är centralt organ

för krigsmakten i fråga om tryckeriverksamhet samt bok- och blankett­

ärenden. En central rådgivande instans finns alltså redan inom den mili­

tära sektorn och behov av något ytterligare organ för dessa uppgifter anses

inte föreligga. Rådgivningsverksamhet i fråga om tryckeri- (bok-) och blan-

Kungl. Maj.ts proposition nr 35 år 1968

9

kettäienden bör därför t. v. inte ingå i uppgifterna för det centrala ralio-

naliseringsorganet för försvaret. Uppgifterna på det kontorstekniska om­

rådet och i fråga om ADB anses däremot höra hemma hos ett centralt ra-

tionaliseringsorgan. Försvarets myndigheter bör således i alla sådana frå­

gor kunna vända sig till det centrala rationaliseringsorganet. Ilur arbets-

och resursfördelning på detta område bör göras mellan statskontoret och

det centrala rationaliseringsorganet för försvaret redovisas i det följande.

Rationaliseringsutredningen uttalade att det centrala rationaliseringsor-

ganeL bör kunna medverka vid överväganden rörande k r i g s organi­

satoriska förändringar. Detta mötte på många håll invänd­

ningar vid remissbehandlingen, bl. a. från överbefälhavaren som hävdade

att sådana uppgifter ligger klart utanför ett sådant organs kompetensom­

råde. I denna del är det enligt promemorian viktigt att göra klart för sig,

att det råder ett intimt samband mellan krigsorganisation och fredsorga-

nisation. Det får förutsättas att det centrala rationaliseringsorganet har

sakkunskap i frågor om hur krigsorganisationens krav påverkar fredsorga-

nisationens utformning och omvänt. Denna sakkunskap bör utnyttjas vid

utformning av både fredsorganisation och krigsorganisation. Det påpekas

dock att organet varken i fråga om fredsorganisatoriska eller krigsorgani-

satoriska frågor har någon beslutanderätt. Huruvida det centrala rationa­

lism ingsorganet skall medverka blir därför beroende av den värdering som

görs av den myndighet — Kungl. Maj :t, överbefälhavaren eller försvars-

grenschef som har att besluta. Bedöms organets medverkan vara av be­

tydelse, är det enligt promemorian naturligt att den beslutande försäkrar

sig härom, t. ex. genom att låta rationaliseringsorganet delta i utrednings-

aibetet eller genom att dess synpunkter inhämtas i samband med remiss.

I promemorian diskuteras därefter det centrala rationaliseringsorganets

uppgifter på byggnadsområdet. Militära rationaliserings­

utredningen föreslog i detta hänseende att rationaliseringsorganet bl. a.

skulle granska byggnadsbehov och ge synpunkter på lämplig planlösning

för tilltänkta byggnadsprojekt i fråga om såväl kasernbyggnader som be­

fästningar, särskilt sådana som används också i fred. I uppgifterna borde

vidare ingå att medverka i det s. k. generalplanearbetet. Flera remissinstan­

ser, bland dem överbefälhavaren och försvarets civilförvaltning, gjorde in­

vändningar mot utredningens förslag och uttalade att frågor om granskning

av b}rggnadsbehov bör ligga utanför rationaliseringsorganets kompetens.

Fortifikationsförvaltningen ansåg, att det centrala rationaliseringsorganet

i huvudsak bör ha samma uppgifter som f. n. ankommer på statskontoret.

Enligt promemorian bör det inte komma i fråga att lägga statskontorets

nuvarande uppgifter på någon annan myndighet inom försvaret än det

centrala rationaliseringsorganet. Uppgifterna bör samtidigt breddas något

genom att ökad uppmärksamhet ägnas åt att beakta hur långsiktiga för­

ändringar i organisationsstrukturen kan inverka på byggnadsbehoven och

Kungl. Maj:is proposition nr 35 år 1968

förutsättningarna att tillgodose dem. Rationaliscringsorganets medverkan

anses normalt böra begränsas till större byggnadsföretag, t. ex. sådana där

totalkostnaderna beräknas överstiga 5 milj. kr. I övrigt bör organet repliera

på fortifikationsförvaltningen.

Att ett centralt rationaliseringsorgan bör ha uppgifter i fråga om u t-

bildning av personal inom rationaliseringsområdet mötte inte några

invändningar vid remissbehandlingen av militära rationaliseringsutred-

ningens förslag. Enligt promemorian bör rationaliseringsorganet vara sam­

manhållande i sådana frågor. Vid behov bör rationaliseringsorganet också

kunna anordna kurser inom rationaliseringsområdet i ämnen som är spe­

ciella för försvaret.

Att ta fram statistik som underlag för att bedöma effektiviteten i

det militära försvaret borde enligt militära rationaliseringsutredningen

vara en av rationaliseringsorganets uppgifter. Statistiska centralbyrån för­

utsatte i sitt yttrande bl. a. att denna statistik skulle utformas i samråd

med centralbyrån. Detta är enligt promemorian självklart med hänsyn tdl

centralbyråns samordnande uppgifter på detta område. Den statistiska

verksamheten skall enligt förslaget syfta till att få fram effektivitets- och

produktivitetsmått på grundval av ett material som belyser insatser och

resultat.

Enligt militära rationaliseringsutredningen skulle det centrala rationali-

seringsorganet också ha till uppgift att utföra kontrollanalys och

annan delvis sakrevisionell verksamhet. Förslaget tillstyrk­

tes inte av någon remissinstans. I promemorian framhålls att den nuva­

rande organisationen av den statliga centrala rationaliserings- och revi­

sionsverksamheten bygger på att det finns ett starkt samband mellan den

kamerala revisionen och den sakrevisionella verksamheten. På grund harav

anses ett centralt rationaliseringsorgan för försvaret inte böra ha några

sakrevisionella uppgifter. Samtidigt framhålls dock att gränsen mellan ra-

tionaliseringsverksamhet och sakrevisionell verksamhet i viss män är fly­

tande. Om de båda slagen av verksamhet kommer att åvila skilda myndig­

heter, blir det därför enligt promemorian en uppgift för Kungl. Maj :t att i

konkreta fall pröva vilken myndighet som bör utföra viss undersökning.

Organisationsalternativ

l promemorian erinras i detta sammanhang inledningsvis om att ett av

syftena med den kompletterande utredningen har varit att närmare under­

söka förutsättningarna för att anknyta ett militärt rationaliseringsorgan

till någon befintlig myndighet inom försvarsdepartementets område. En

utgångspunkt vid diskussion av alternativa organisatoriska anknytningar

för rationaliseringsorganet bör enligt promemorian vara, att det skall fin­

nas ett visst funktionellt samband mellan rationaliseringsverksamheten och

övriga uppgifter för den myndighet till vilken anslutning ifrågasätts. Om

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1968

11

det finns ett sådant samband, uppstår emellertid också vissa problem i fråga

om samordningen mellan den aktuella myndighetens verksamhet och det

centrala rationaliseringsorganets uppgifter. Anslutningen till annan myndig­

het bör göras på sådant sätt att lösningen av dessa samordningsproblem

underlättas och kan ske i huvudsak internt inom myndigheten.

Vid diskussionen av tänkbara alternativ avvisas först den av militära

rationaliseringsutredningen antydda möjligheten att knyta det centrala ra-

tionaliseringsorganet till överbefälhavaren. Sambandet mellan rationalise­

ring och planering sägs visserligen kunna tala för en sådan lösning, men

då det samtidigt måste anses vara ett bestämt krav att det centrala ratio-

naliseringsorganet för försvaret är fristående i förhållande till den direkta

militära ledningen, anses ett alternativ där dessa funktioner förs samman

till försvarsstaben inte aktuellt. För detta talar enligt promemorian också

att rationaliseringsorganets verksamhetsområde inte bör vara begränsat

till det militära försvaret. Inte heller det av militära rationaliseringsutred­

ningen framförda alternativet att knyta rationaliseringsorganet till försva­

rets forskningsanstalt anses förtjäna närmare övervägande. För slutligt

övervägande redovisas fyra alternativ, där rationaliseringsorganet antingen

a) organiseras som fristående myndighet,

b) förs samman med befintliga organ för långsiktsplanering och system­

analys eller

c) —d) anknyts till statskontoret resp. försvarets civilförvaltning.

Alternativet med fristående myndighet tillgodoser enligt pro­

memorian bäst det behov av smidig kommunikation med Kungl. Maj :ts

kansli som är nödvändig med hänsyn till rationaliseringsorganets uppgif­

ter. Principiellt anses starka skäl kunna anföras för att organet skall ingå

i försvarsdepartementet, men med gällande syn på statsdepartementens

arbetsuppgifter bör ett organ med förut angivna uppgifter placeras utanför

departementsorganisationen. Bara frågor om rationaliseringsverksamhe-

tens planering och ledning i stort bör nämligen ankomma på departementet,

medan utförandet och den omedelbara ledningen av rationaliseringsverk-

samheten bör ligga på en myndighet utanför departementet.

I samband med remissbehandlingen av militära rationaliseringsutred-

ningens betänkande tog några myndigheter upp frågan om att inrätta eu

särskild styrelse för den föreslagna rationaliseringsnämnden. Med anled­

ning därav framhålls i promemorian att inrättandet av någon form av sty­

relse för försvarets centrala rationaliseringsorgan måste framstå som en

dubbelorganisation med hänsyn till de uppgifter som ankommer på för­

svarsdepartementets planerings- och rationaliseringsdelegation. önskemål

om vidgad insyn från det allmänna i försvarets planerings- och rationalise-

ringsverksamhet bör i stället kunna tillgodoses genom att öka ut plane­

rings- och rationaliseringsdelegationen.

Enligt alternativ b) skulle det centrala rationaliseringsorganet fö­

Kungl. Maj. ts proposition nr 35 år 1968

12

ras samman med nuvarande enheter för långsiktsplanering och system­

analys till en myndighet, som är direkt underställd Kungl. Maj :t. Lång­

siktsplaneringen och systemanalysarbetet utmärks emellertid i dag av en

decentraliserad ansvarsfördelning och en lösning enligt detta alternativ

skulle därför medföra stora ingrepp i nuvarande organisation för försvars­

staben, försvarsgrensstaberna, civilförsvarsstyrelsen och försvarets forsk­

ningsanstalt. Alternativet anges dessutom förutsätta att överbefälhavarens

nuvarande ansvar för långsiktsplaneringen upphör och innebär därmed ett

sådant avsteg från de principer som har varit ledande vid utformningen

av det militära försvarets nuvarande ledningsorganisation, att en eventuell

lösning efter dessa riktlinjer anses böra övervägas ytterligare i ett vidare

sammanhang.

En anknytning till statskontoret ter sig enligt promemo­

rian naturlig, om man fäster avgörande betydelse vid sambandet mellan

rationaliseringsverksamhet inom försvaret och inom statsförvaltningen i

övrigt. Innan inan tar ställning till om rationaliseringsorganet för försvaret

bör anslutas till statskontoret eller inte anses det emellertid böra prövas

om en sådan lösning kan förenas med krav på att ledningen av rationalise-

ringsarbetet bör utövas av Kungl. Maj :t i försvarsdepartementet. Man måste

också åstadkomma den nödvändiga koordineringen mellan rationaliserings-

verksamheten och annan planeringsverksamhet samt säkerställa att resur­

ser för planerings- och rationaliseringsverksamheten fortlöpande vägs mot

varandra och mot vad som satsas på andra områden inom försvaret. Om det

befinns möjligt att åstadkomma en organisation som tillgodoser dessa krav

återstår slutligen att jämföra denna organisation med andra lösningar där

andra samordningsbehov har prioriterats.

Alternativet med anknytning till statskontoret anses kunna utformas

efter följande huvudlinjer. Rationaliseringsverksamheten för försvaret

koncentreras i princip till en särskild enhet inom statskontoret. All verk­

samhet som rör försvaret behöver dock inte koncentreras till denna enhet

utan enheten bör, som fallet f. n. är med statskontorets militära enhet, i viss

omfattning kunna repliera på expertis inom andra enheter av statskontoret.

All verksamhet som enligt föregående avsnitt bör skötas av det centrala

rationaliseringsorganet för försvaret förutsätts dock bli sammanförd till

försvarsenheten. För denna enhet bör göras upp en särskild budget, som är

skild från statskontorets budget i övrigt. Verksamheten bör finansieras

från ett särskilt anslag under fjärde huvudtiteln. Från detta anslag bör

betalas kostnaderna för sådan rationaliseringsverksamhet inom försvaret

som inte ombesörjs av personal på de enskilda myndigheternas avlönings-

och omkostnadsanslag eller sakanslag för annan verksamhet.

Vilken befattning statskontorets styrelse skall ha med verksamheten

inom försvarsenheten kräver enligt promemorian särskilda överväganden.

Lämpligast anses vara att från styrelsens ämbetsbefattning ta undan vissa

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1968

13

frågor som uteslutande avser försvarets verksamhet, bl. a. ärenden om för­

slag till anslagsframställning och andra viktigare ekonomiska frågor av­

seende försvarsverksamheten, förslag till plan för rationaliseringsverksam-

heten inom försvaret samt rationaliseringsundersökningar som uteslutande

avser försvaret. Styrelsens befattning med rationaliseringsorganet för för­

svaret skulle därmed i huvudsak begränsas till personalärenden och frågor

om samordning av rationaliseringsverksamhet inom försvaret med annan

sådan verksamhet.

En anknytning till försvarets civilförvaltning

nämndes av militära rationaliseringsutredningen som ett alternativ för in­

placering av ett centralt militärt rationaliseringsorgan. Utredningen kom

emellertid till den slutsatsen att denna lösning inte borde väljas, och vid

remissbehandlingen kommenterades detta alternativ inte av någon remiss­

instans.

Alternativet med anknytning till civilförvaltningen bygger enligt prome­

morian på att det finns ett bestämt samband mellan ekonomifunktion, ra­

tionalisering och revision och att fördelar kan vinnas genom att föra sam­

man den centrala ledningen av dessa funktioner inom försvaret under en

gemensam chef. Civilförvaltningens ombildning till ett centralt ekonomi-,

rationaliserings- och revisionsorgan för försvaret kan enligt promemorian

tänkas ske efter i huvudsak följande riktlinjer.

Som centralt rationaliseringsorgan bör civilförvaltningen ha de uppgifter

som har angetts i det föregående. Dessa bör handläggas på en särskild enhet

inom förvaltningen. Uppgifterna som centralt ekonomi- och revisionsorgan

för försvaret kan delvis ses som en vidareutveckling och anpassning till

ändrade förhållanden av civilförvaltningens nuvarande uppgifter på kame­

ral- och revisionsområdet. Den närmare innebörden kan f. n. inte preciseras

utan ytterligare utredning — bl. a. bör resultaten av 1964 års försvarskost-

nadsutredning avvaktas — men preliminärt bör man kunna anta att ekono­

mi- och revisionsärenden bör hänföras till var sin enhet. Vissa skäl anses

vidare kunna anföras för att på längre sikt knyta vissa uppgifter som

centralt förhandlingsorgan för försvaret till civilförvaltningen. Å andra

sidan finns skäl som talar för att sådana ärenden tillsammans med andra

personalärenden för försvaret bör föras samman till en central personal­

myndighet.

Civilförvaltningens serviceverksamhet i fråga om avlöningsuträkning och

avlöningsutbetalning samt på dataområdet bör enligt promemorian på sikt

föras till en särskild, i kostnadshänseende självbärande enhet, som kan

läggas utanför verkets organisation. Förvaltningens uppgifter på patent­

området och i rättsliga frågor har i betydande utsträckning anknytning till

de tygmaterielförvaltande verken. Om dessa förs samman till ett gemen­

samt materielverk, bör också huvuddelen av civilförvaltningens nuvarande

juridiska byrå föras över till detta verk. En ombildad försvarets civilför­

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1968

14

valtning skulle sålunda komma att omfatta — förutom organ för egen ad­

ministration — enheter för rationalisering, ekonomiledning och revision

och, i varje fall på kort sikt, vissa personalärenden. Civilförvaltningens

uppgifter på dataserviceområdet m. m. samt huvuddelen av juridiska by­

råns uppgifter skulle föras över till andra myndigheter. På längre sikt kan

det också vara lämpligt att från civilförvaltningen föra bort uppgifterna

på personalområdet.

Om civilförvaltningen skall anförtros de uppgifter som nu har angetts

hör verket ha eu helt oberoende ställning gentemot de militära myndighe­

terna. Nuvarande direktiv- och anvisningsrätt för överbefälhavaren och för-

svarsgrenscheferna bör således försvinna. Om civilförvaltningens uppgif­

ter koncentreras till ekonomifunktion, rationalisering och revision anses

inte heller något sakligt motiv för en sådan direktiv- och anvisningsrätt

föreligga.

Beträffande valet av organisation salternativ konsta­

teras som förut har antytts att alternativ b) — ett sammanförande av det

centrala rationaliseringsorganet med vissa enheter i de centrala staberna

in. m. — inte är lämpligt, eftersom det skulle innebära en principiell om­

läggning av den militära planeringsorganisationen. Efter att ha diskuterat

de återstående alternativens för- och nackdelar i fråga om utnyttjandet av

expertis och annan personal in. m. framhålls i promemorian, att det avgö­

rande vid valet mellan alternativen bör vara hur man bäst kan säkerställa

samverkan mellan rationaliseringsverksamheten och annan verksamhet inom

försvaret, främst planeringsverksamheten. Detta anses utan tvekan ske om

rationaliseringsorganet ingår i försvarets organisation och ställs under

Kungl. Maj :t i försvarsdepartementet. Intern samverkan mellan rationali­

sering och annan verksamhet prioriteras således framför en integration

med annan statlig rationaliseringsverksamhet. Vid alternativet anknytning

till civilförvaltningen bedöms kommunikationen med ekonomifunktion och

revision, som båda kan ge informationer för rationaliseringsöverväganden,

smidigast kunna tillgodoses. Alternativet fristående myndighet anses åter

ge förutsättningar för en smidig samverkan mellan försvarsdepartementet

och rationaliseringsorganet.

Beträffande valet mellan alternativen anknytning till försvarets civilför­

valtning och fristående myndighet konstateras att den skisserade omvand­

lingen av civilförvaltningen innebär en väsentlig omorganisation. Det anses

också nödvändigt att inför en sådan omorganisation precisera och konkre­

tisera civilförvaltningens uppgifter på ekonomi- och revisionsområdet, vil­

ket inte kan ske förrän resultaten av försvarskostnadsutredningens arbete

föreligger. Också det pågående arbetet på att införa programbudget för för­

svarsdepartementets verksamhetsområde bedöms kunna inverka härvid­

lag. Ytterligare utredningsarbete erfordras också innan ställning kan tas

till hur civilförvaltningens nuvarande uppgifter i fråga om personalären­

den, dataservice, patentärenden m. m. bör handläggas i fortsättningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1968

15

En anknytning till civilförvaltningen bör därför inte beslutas utan att det

är klarlagt att civilförvaltningen verkligen kan organiseras om till en myn­

dighet med bestämd inriktning på rationaliserings-, ekonomi- och revi-

sionsfrågor. I detta läge återstår bara alternativet fristående myndighet.

Lösningen med fristående myndighet ger också enligt promemorian en

god handlingsfrihet om man på längre sikt önskar integrera rationalise-

ringsverksamheten fastare med annan verksamhet, vare sig man vill sträva

efter en förstärkt integrering med planeringsverksamheten (alternativ b)

eller söka en fastare samordning med ekonomi- och revisionsuppgifterna i

en ombildad försvarets civilförvaltning. Om man anser en sådan utveck­

ling önskvärd, bedöms det som mindre lyckligt att som ett provisorium

välja en fortsatt anknytning till statskontoret. Ett sådant provisorium

skulle innebära fortsatt oklarhet om bl. a. det ekonomiska ansvaret för

rationaliseringsverksamheten och ger också anledning att se pessimistiskt

på möjligheterna att få en kvalitativt tillfredsställande rekrytering under

provisorietiden.

Den lämpligaste lösningen är enligt promemorian att — i överensstäm­

melse med militära rationaliseringsutredningens förslag — organisera en

särskild myndighet för den centrala rationaliseringsverksamheten inom

försvaret. En sådan myndighet — förslagsvis benämnd försvarets rationali­

seringsinstitut — bör organiseras fr. o. m. den 1 juli 1968. Vid samma tid­

punkt bör statskontorets militära enhet utgå ur organisationen.

Kompetens- och resursfördelningsfrågor

Tillkomsten av ett från statskontoret åtskilt centralt rationaliserings-

organ för försvaret bör enligt promemorian inte inverka på statskon­

torets ställning som centralt rationaliseringsorgan för hela stats­

förvaltningen. I denna ställning ligger att verket skall följa rationalise-

ringsarbetet i stort, kunna ta initiativ i rationaliseringsfrämjande riktning

beträffande all statlig verksamhet och ägna uppmärksamhet åt frågor om

samordning mellan försvarssektorn och statsförvaltningen i övrigt. Möjlig­

heter att följa utvecklingen inom försvaret får statskontoret enligt prome­

morian bl. a. genom att dess chef ingår i försvarsdepartementets planerings-

och rationaliseringsdelegation. Ytterligare möjligheter att följa utveck­

lingen inom försvaret bereds statskontoret i samband med kontakter i sam­

ordningsfrågor samt genom att försvarets rationaliseringsinstitut, som när­

mare berörs i det följande, i vissa hänseenden bör repliera på expertis i

statskontoret.

I promemorian behandlas därefter förhållandet mellan statskontoret och

ett centralt rationaliseringsorgan för försvaret på vissa områden, där kom­

petens- och resursfördelningen enligt statskontorets yttrande över militära

rationaliseringsutredningen borde preciseras närmare, innan den mili­

tära rationaliseringsverksamheten bryts ut från statskontoret.

3* — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 sand. Nr 35

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1968

Beträffande databehandlingsområdet erinras om att statskontoret i an­

nat sammanhang har föreslagit att en datamaskinfond skall inrältas. I sam­

band därmed har också angetts vilka uppgifter i fråga om anskaffning av

ADB-utrustning som bör ankomma på statskontoret som centralt organ och

vad som faller inom myndigheternas kompetensområde. Med utgångspunkt

i att försvaret på rationaliseringsområdet betraktas som en myndighet, bör

denna gränsdragning enligt promemorian kunna vara vägledande vid för­

delning av uppgifter mellan statskontoret och försvarets rationaliserings­

institut. Planläggning och samordning av utbyggnad av informationssystem

för försvaret bör således ankomma på försvarets rationaliseringsinstitut.

Detta bör också medverka vid systemutformning, beräkning av erforderlig

datamaskinkapacitet och sammanställning av kravspecifikation. Utvärde­

ring av ADB-systein utifrån dessa kravspecifikationer och själva anskaff­

ningen ankommer däremot på statskontoret. I åtskilliga fall finns dock

skäl att delegera anskaffningen, varvid försvarets rationaliseringsinstitut

bör svara för anskaffning av anläggningar för försvaret. Driften ankommer

på de användande myndigheterna, men rationaliseringsinstitutet bör inom

försvarssektorn verka för största möjliga samordning.

En kompetensfördelning efter dessa linjer innebär enligt promemorian

att arbetsuppgifterna mellan statskontoret och försvarets rationaliserings­

institut delas efter i stort sett samma grunder som nu gäller för statskonto­

rets militära enhet och den dataadministrativa enheten.

Statskontorets verksamhet på utbildningsområdet påverkas enligt pro­

memorian inte nämnvärt av att ett centralt rationaliseringsorgan för för­

svaret kommer till. En begränsning i verkets nuvarande uppgifter bedöms

aktuell bara i den mån verket har engagerat sig i särskild utbildning för

personal som tillhör försvarsväsendet. Försvarets personal förutsätts där­

emot — efter överenskommelse mellan myndigheterna och mot fastställd

kursavgift e. d. — få delta i sådana kurser, som anordnas av statskontoret

och inte är specialinriktade på viss del av statsförvaltningen. Någon uppdel­

ning av statskontorets resurser på detta område anses inte aktuell.

Försvarets intendenturverk bör enligt promemorian t. v. behålla sina

uppgifter i fråga om framställning av tryck och blanketter för det militära

försvaret. På detta område bör också statskontorets uppgifter vara oför­

ändrade. Förfrågningar från försvarets myndigheter om kontorstcknisk

utrustning i övrigt bör göras hos rationaliseringsinstitutet. Någon föränd­

ring i statskontorets resurser bedöms inte vara aktuell.

Som tidigare har redovisats anses uppgifter i fråga om lokalplanering

in. in. ingå som ett naturligt led i rationaliseringsverksamheten. Såväl för­

svarets rationaliseringsinstitut som statskontoret bör därför enligt prome­

morian ha resurser för detta ändamål. Eftersom flertalet byggnader för det

militära försvaret och civilförsvaret sannolikt måste specialutformas med

hänsyn till försvarsbehoven, bedöms försvarets rationaliseringsinstitut

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1968

17

bara i undantagsfall kunna repliera på statskontoret. Så bör emellertid ske

t. ex. i fråga om lokaler för normala kontorsändamål. Omvänt bör stats­

kontoret kunna anlita försvarets rationaliseringsinstitut för rådgivning

t. ex. i fråga om lokaler för förråds- och lagerändamål samt skyddade an­

läggningar. En intim samverkan bör alltså äga rum mellan statskontoret

och försvarets rationaliseringsinstitut på detta område. Denna samverkan

bör också utsträckas till enheter inom affärsverken som bär att fullgöra

liknande uppgifter.

I detta sammanhang erinras slutligen om att resurser inom statskonto­

rets militära enhet f. n. utnyttjas för uppgifter inom andra enheter av ver­

ket och att frågor om civilförsvaret in. m. ligger utanför den militära en­

heten. Det bedöms ofrånkomligt att dessa resurser delas om den militära

verksamheten bryts ut från statskontoret. Vid en sådan uppdelning bör

man i första hand knyta an till det läge som f. n. gäller.

Rationaliseringsorganets förhållande till övriga myn­

digheter utom försvaret kräver enligt promemorian inte några

utförligare kommentarer. Den samverkan som bör äga rum med statistiska

centralbyrån har berörts i det föregående och relationerna till riksrevisions­

verket anses inte innebära några problem med den avgränsning som har

föreslagits i fråga om rationaliseringsinstitutets uppgifter. Förhållandet

mellan militära ekonomi- och revisionsorgan och riksrevisionsverket får

enligt promemorian närmare preciseras i samband med försvarskostnads-

utredningens och riksrevisionsverkets fortsatta utredningsarbete.

Beträffande kompetens- och resursfördelningen inom

försvaret erinrade statskontoret i sitt yttrande över militära rationali-

seringsutredningens betänkande om att krigsmakten enligt utredningens

uttalande bör ses som en enhet. Detta borde enligt statskontorets upp­

fattning ha medfört att utredningen hade sökt uppskatta krigsmaktens

totala behov av rationaliseringsresurser och analyserat konsekvenserna för

de enskilda myndigheterna av de föreslagna indragningarna av tjänster.

I promemorian framhålls att kompetensfördelningen mellan försvarets

rationaliseringsinstitut och övriga myndigheter bör vara given med den

föreslagna avgränsningen av institutets uppgifter. Flertalet mera omfat

tande rationaliseringsundersökningar anses således komma att drivas på

uppdrag av Kungl. Maj :t, medan det centrala organets uppgifter i övrigt

väsentligen är planläggande och samordnande. Varje enskild myndighet

har det odelade ansvaret för sin interna rationalisering, men institutet kan

på begäran medverka i och stödja myndigheternas arbete. Slutligen kan in­

stitutet ta initiativ till rationaliseringsåtgärder eller rationaliseringsunder­

sökningar.

En bedömning av det totala resursbehovet för rationalisering stöter

enligt promemorian på åtskilliga svårigheter, bl. a. beroende på att behoven

inte är objektivt mätbara utan alltid är avhängiga de mål som fixeras i

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år i968

18

fråga om inriktning, omfattning och tid. Det bedöms dock tinnas åtskilliga

möjligheter att genom rationaliseringar begränsa resursförbrukningen inom

det militära försvaret. Statsmakternas numera klart uttalade intentioner

att begränsa takten i försvarsutgifternas ökning anses göra det än mer

angeläget att driva rationaliseringen i accelererat tempo. Samtidigt pekas

dock på svårigheten att skilja rationaliseringsverksamheten från annan

verksamhet.

Även om det skulle vara möjligt att bestämma behovet av rationalise-

ringsresurser anses möjligheterna att tillgodose det \ara begränsade,

främst beroende på knappheten på specialutbildad och kvalificerad per­

sonal. För överskådlig tid bedöms därför omfattning och intensitet i ratio-

naliseringsarbetet få bestämmas med hänsyn framför allt till möjligheterna

att tillgodose personalbehoven. Den centrala organisationen bör mot bak­

grund härav byggas ut försiktigt. I den man de resultat som nas tyder på

att ytterligare vinster finns att hämta genom förstärkning av rationalise-

ringsresurserna bör dessa successivt byggas ut. I första hand anses be­

hoven av förstärkning med mera kvalificerad personal böra tillgodoses. Vid

bedömning av rationaliseringsinstitutets resursbehov måste också beaktas

att utrednings- och systemarbetet beträffande regionala och lokala militära

myndigheter i långt större utsträckning än beträffande de centrala myndig­

heterna blir beroende av insatser från rationaliseringsinstitutet.

Av de centrala myndigheterna måste enligt promemorian krävas att de

själva utför betydande delar av erforderligt utrednings- och systemarbete.

Stöd bör visserligen kunna påräknas från rationaliseringsinstitutet men

detta bör i första hand bara avse mera kvalificerade utrednings- och system­

frågor, rådgivning vid uppläggning av arbetet samt bevakning av samord­

ningsaspekterna. När det gäller regionala och lokala myndigheter, däi sam­

ma arbetsuppgifter och organisation i allmänhet återfinns hos ett stort antal

likartat uppbyggda myndigheter, träder samordnings- och standardiserings-

synpunkterna på ett annat sätt i förgrunden. Dessa förhållanden anses tala

för att särskilda stabsorgan för rationaliseringsuppgifter bör finnas hos

krigsmaktens centrala myndigheter. Dessa stabsorgan bör byggas upp för

att utgöra eu basorganisation för myndigheternas interna rationaliserings-

arbete. Deras huvuduppgifter bör ligga på rådgivning till verkschefen, led­

nings- och samordningsuppgifter i fråga om det interna rationaliserings-

arbetet samt samverkan med rationaliseringsinstitutet. Strävan bör vara

att söka åstadkomma sådana organ utan att öka myndigheternas totala

pcrsonalramar. För utrednings- och systemarbete bör myndigheterna i

övrigt också söka ta i anspråk personal som inte ingår i de egentliga ratio-

naliseringsenheterna. Rationaliseringsinstitutet föreslås få säl skilda medel

för att stimulera sådana åtgärder.

Regionala och lokala myndigheter bör enligt promemorian inte vara ut­

rustade med särskilda organ för rationaliseringsuppgifter.

Kungi. Maj:ts proposition nr 35 år 1968

19

Beträffande civilförsvarsstyrelsens organisation förutsätts inte några

ändringar med hänsyn till att den nyligen prövats av statsmakterna.

Organisationsförslag

I detta avsnitt tas till en början upp frågan om organisation för

försvarets rationaliseringsinstitut. Därvid anförs inled­

ningsvis bl. a. att personalstyrkan vid statskontorets militära enhet i no­

vember 1966 uppgick till 39 personer med följande fördelning:

5 organisationsdirektörer

5 militära konsulter och experter

II byrådirektörer

13 byråingenjörer eller byråsekreterare samt

5 expeditionsvakter och biträden

I det angivna antalet har räknats in två tjänstemän som vid tillfället

tjänstgjorde bos offentliga utredningar inom försvarsdepartementet? verk­

samhetsområde och en tjänstledig befattningshavare. Däremot har hänsyn

inte tagits till sådan personal som tjänstgjorde vid andra avdelningar inom

statskontoret även om de formellt redovisats vid den militära enheten. Inte

heller har två vid tillfället vakanta tjänster räknats in.

Beträffande försvarets rationaliseringsinstitut anförs att personalresur­

serna __som tidigare har nämnts — i första hand bör avvägas med hänsyn

till de bedömda rekryteringsmöjligheterna under de närmaste åren. Orga­

nisationen bör enligt promemorian byggas ut försiktigt, varvid behoven av

mera kvalificerad personal i första hand bör tillgodoses. Förstärkningen av

rationaliseringsinstitutets resurser anses böra begränsas till tio tjänstemän

av vilka två beräknas för uppgifter avseende civilförsvaret m. m. Förstärk­

ningen av den mera kvalificerade personalen bör i viss mån kompenseras av

minskningar i fråga om annan personal. För ledning av institutets admi­

nistrativa verksamhet beräknas vidare en byrådirektör.

Med angivna utgångspunkter och på grundval av tidigare redovisade upp­

gifter för rationaliseringsinstitutet föreslås att följande personal beräknas

för institutet:

1 överdirektör

1 avdelningschef

10 organisationsdirektörer

6 militära konsulter eller experter

24 utredningsmän

1 byrådirektör

6 assistenter och biträden

Arbetsfördelningen inom rationaliseringsinstitutet bör enligt promemo­

rian bestämmas av överdirektören, som ensam bör svara för ledningen av

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1968

20

institutets verksamhet. Det bedöms vidare inte lämpligt att göra en bestämd

organisatorisk uppdelning i avdelningar utan anses böra ankomma på

överdirektören att med hänsyn till det aktuella arbetsläget fördela ledningen

av viktigare utredningsuppdrag. Organisationen förutsätts således fortlö­

pande bli anpassad efter arbetsuppgifterna.

För militära konsulter och experter föreslås förordnandetjänster med be­

teckning År, Br eller Cr. Tjänsterna bör enligt promemorian lönegradspla-

ceras så att det blir möjligt att anställa personal upp till överstes eller mot­

svarande tjänstegrad. Institutet bör emellertid — om så bedöms lämpligt —

få utnyttja sådan tjänst för att mot arvode anställa pensionerad militär

personal. Övriga tjänster föreslås som extra ordinarie. Lönegradsplaceringen

förutsätts bli avpassad efter vad som gäller för personal på motsvarande

nivåer i statskontoret.

Beträffande de interna rationalisering sorgan en hos för­

svarets myndigheter erinras i promemorian om att militära rationaliserings-

utredningen redovisade en sammanställning över tjänster som hos vissa

centrala försvarsmyndigheter under budgetåret 1965/66 huvudsakligen

hade utnyttjats för att anställa rationaliseringsexpertis. Sammanställningen

som avsåg läget i september 1965 upptog sammanlagt 114 tjänster i löne­

grad A 15 eller högre. Av dessa var 102 avsedda enbart för ADB-uppgifter.

Enligt vissa bedömanden disponerades dock bara ca 30 tjänster för reellt

rationaliseringsarbete avseende ADB. Vid tidpunkten var 28 tjänster va­

kanta.

Enligt promemorian liade förhållandena vid dessa myndigheter inte un­

dergått någon större förändring fram till oktober 1966, vilket framgår av

följande tabell.

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1968

Tjänster

Myndighet

totalt

därav för

ADB

Vakanser

Försvarsstaben...........................

7

7

1

Arméstaben................................

14

14

2

Marinstaben................................

3

3

—

Flygstaben..................................

1

1

1

Försvarets civilförvaltning........

5

5

1

Fortifikationsförvaltningen........

2

—

—

Försvarets intendenturverk........

5

3

1

Försvarets sjukvårdsstyrelse....

1

1

—

Arméförvaltningen.....................

24

20

1

Marinförvaltningen.....................

14

10

—

Flygförvaltningen.......................

33J

32

5

Försvarets forskningsanstalt....

2

1

—

Centrala värnpliktsbyrån...........

4

3

—

Summa

115J

100

12

I anslutning till tabellen anförs att innehavarna av tjänster för uppgifter

vid sidan av ADB-arbetet disponeras för rationaliseringsarbete avseende

administrativa servicefunktioner samt lokaldisposition o. d. I vad mån

21

innehavarna av tjänster för ADB-uppgifter har egentliga rationaliserings-

uppgifter uppges endast kunna bedömas subjektivt och med betydande

osäkerhet. Anledning anses knappast föreligga att räkna med att antalet

tjänstemän för sådana uppgifter är högre än som angavs av militära ratio-

naliseringsutredningen. Vidare påpekas att resurserna — som framgår av

sammanställningen — är relativt ojämnt fördelade mellan myndigheterna.

Av de tjänster som redovisas för försvarsstaben är fyra tillfälligt inrättade

för en av Kungl. Maj :t anbefalld utredning om ADB i krig in. in.

Som förut har redovisats anses särskilda stabsorgan för den interna ra­

tionaliseringen böra finnas hos krigsmaktens centrala staber och förvalt­

ningsmyndigheter. Omfattningen av dessa interna rationaliseringsorgan bör

avpassas så att de kan utgöra en basorganisation för myndigheternas in­

terna rationaliseringsarbete. Med denna utgångspunkt föreligger enligt

promemorian otvivelaktigt behov av att förstärka resurserna, framför allt i

kvalitativt hänseende, hos vissa myndigheter. Eftersom det emellertid sam­

tidigt har förutsatts att det centrala rationaliseringsorganet bör prioriteras

vid uppbyggnad av rationaliseringsorganisationen och att myndigheternas

behov i första hand bör tillgodoses inom befintliga personalramar, föreslås

försvarets rationaliseringsinstitut få i uppdrag att i samråd med berörda

myndigheter snarast göra upp förslag till ledningsorganisation för intern

rationalisering i försvarsstaben, försvarsgrensstaberna, försvarets sjukvårds­

styrelse, försvarets intendenturverk — i den mån detta verk inte integrerats

i försvarets materielverk — och fortifikationsförvaltningen. Det anses rim­

ligt att man vid denna prövning på samma sätt som vid arbetet med orga­

nisation av försvarets materielverk utgår från att personalbehoven bör till­

godoses inom en i princip oförändrad personalram.

I promemorian erinras i anslutning härtill om att behovet av interna ra-

tionaliseringsresurser i det försvarets materielverk som avses träda i verk­

samhet under år 1968 enligt Kungl. Maj :ts uppdrag prövas av ordföranden i

försvarets förvaltningsdirektion. Frågan om organisationen vid nuvarande

centrala värnpliktsbyrån förutsätts komma att prövas på grundval av det

förslag som 1964 års inskrivnings- och personalredovisningsutredning har

lagt fram om krigsmaktens personalförvaltning.

I avvaktan på den förordade prövningen av vissa myndigheters interna

rationaliseringsorganisation anses det nödvändigt med provisoriska för-

stärkningsåtgärder för att snabbt kunna komma igång med eller intensifiera

angeläget internt organisations- och systemarbete. Sådana provisorier bör i

första hand bli aktuella vid försvarsstaben, flygstaben och fortifikations­

förvaltningen.

Kostnader m. m.

Enligt promemorian har utgifterna för statskontorets militära enhet bud­

getåret 1967/68 i verkets interna budget tagits upp med 2 110 000 kr. med

följande fördelning på olika ändamål.

Kungl. Majrts proposition nr 35 år 1968

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 är 1968

milj. kr.

Löner till tjänstemän........................................................... 110

Expertis............................................................................... 050

Reseersättningar.................................................................. 011

Datamaskintid...................................................................... 040

Summa 2,11

Till detta belopp bör enligt promemorian läggas utgifter för expenser,

sjukvård och lokaler om ca 300 000 kr. De samlade utgifterna för statskon­

torets militära enhet under sjunde huvudtiteln blir därigenom ca 2,4 milj. kr.

Därutöver tillkommer ca 250 000 kr. för utgifter avseende civilförsvaret.

Det belopp som har tagits upp i statskontorets interna budget antas emel­

lertid inte vara tillräckligt för att täcka samtliga beräknade utgifter under

innevarande budgetår. Sålunda anses ytterligare 370 000 kr. behövas för

konsultarvoden. Om utgifterna för reseersättningar och datamaskintid kan

begränsas till budgeterade belopp, beräknas således utgifterna för stats­

kontorets militära enhet för innevarande budgetår utgöra ca 2,8 milj. kr.

(i 1966 års löneläge).

I kostnaderna för den militära rationaliseringsverksamheten ingår enligt

promemorian också utgifterna under fjärde huvudtitelns anslag Rationali-

seringsförsök. Av det för budgetåret 1966/67 anvisade anslaget på 2 milj.

kr. togs enligt Kungl. Maj :ts beslut 500 000 kr. i anspråk för konsultarvo­

den inom statskontorets militära enhet. Vidare ställdes ett belopp av 500 000

kr. till förfogande för ytterligare undersökningar o. d. i anslutning till arbe­

tet på organisation av ett för försvaret gemensamt materielverk, medan

ytterligare knappt 500 000 kr. anvisades ett antal militära myndigheter för

olika prioriterade rationaliseringsprojekt, främst avseende arbeten på ut­

formning av informationssystem. Därvid förutsattes att utgifter för redo­

visningssystem för den centrala tygförvaltningen skulle bestridas från an­

slag till anskaffning eller underhåll av tygmateriel in. in.

Utgifterna för försvarets rationaliseringsinstitut beräknas komma att om­

fatta egen personal, externa konsulter in. in., reseersättningar in. m. och

datamaskintid. Därtill kommer utgifter för övriga expenser, lokaler o. d.

Utgifterna för den personal som tidigare har redovisats uppskattas i 1967

års löneläge till ca 2,8 milj. kr. Den angivna personalstaten bör enligt pro­

memorian betraktas som en ram, vilken sammanlagt inte får överskridas.

Institutet föreslås emellertid få frihet att ersätta tjänster i högre lönegrad

med tjänster i lägre lönegrad. Det anses också böra vara institutet obetaget

att med vakanthållande av tjänst utnyttja anvisade medel för att anlita

konsulter, öka användningen av datamaskiner o. d.

För konsultarvoden m. m. beräknas ett belopp av 1 150 000 kr. Dessa

medel bör enligt promemorian utom för konsulttjänster få anlitas för er­

sättningar till sådan personal vid försvarets myndigheter som inte är an­

ställd för rationaliseringsuppgifter men vid sidan av ordinarie arbetsupp­

gifter tas i anspråk för biträde vid rationaliseringsundersökningar. Enligt

beslut av försvarets rationaliseringsinstitut föreslås till sådana tjänstemän

kunna utges särskild ersättning enligt kommittékungörelsens normer för

ledamot i kommitté. Som ytterligare förutsättning härför anses emellertid

bora galla att tjänstemännen fullgör sina ordinarie åligganden i normal

omfattning utan att vikarie eller annan ersättare anlitas.

För datamaskintid beräknas 400 000 kr., för reseersättningar 200 000

kr. och för Övriga expenser och lokaler 500 000 kr. Utgifterna för försvarets

rationaliseringsinstitut kommer härigenom att uppgå till avrundat 5,0 milj.

kr. Detta belopp anges i huvudsak svara mot utgifterna för innevarande

budgetår for statskontorets militära enhet samt utgifterna under anslaget

Rationaliseringsförsök uppräknade med hänsyn till löne- och prisföränd­

ringar. Av beloppet motsvarar ca 2,6 milj. kr. jämte löne- och prisstegringar

utgifter som f. n. bestrids från anslag under sjunde huvudtiteln.

Medel for försvarets rationaliseringsinstitut och medel för annan av

^{Kungl. Maj} :t

i försvarsdepartementet ledd rationaliseringsverksamhet bör

enligt promemorian ställas till förfogande som ett särskilt reservations­

anslag, benämnt Rationaliseringsverksamhet. Detta bör för budgetåret

1968/69 tas upp med 5,0 milj. kr. För rationaliseringsverksamhet bör vi­

dare kunna användas anslag för anskaffning eller underhåll av materiel

o. d. under förutsättning att åtgärderna syftar till förbättringar i anskaff­

nings- eller underhållsprocessen. Myndighet som disponerar sådant anslag

bor efter hänvändelse till rationaliseringsinstitutet kunna få biträde med

rationaliseringsexperts mot ersättning för institutets samtliga kostnader för

egen personal eller externa konsulter.

o 1 avvaktan på att rationaliseringsinstitutets lokalfrågor kan lösas mera

långsiktigt^ förutsätts huvuddelen av lokalbehovet kunna täckas genom att

ta i anspråk lokaler som f. n. disponeras av statskontorets militära enhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1968

23

Yttrandena

Över 1967 års förslag har yttranden avgetts av överbefälhavaren, chefen

för armén, chefen for marinen, chefen för flygvapnet, försvarets civilför­

valtning, försvarets sjukvårdsstyrelse, fortifikationsförvaltningen, försva­

rets intendenturverk, arméförvaltningen, marinförvaltningen, flygförvalt­

ningen, försvarets forskningsanstalt, försvarets radioanstalt, försvarets fa­

briksverk, civilförsvarsstyrelsen, statskontoret, statistiska centralbyrån,

riksrevisionsverket, överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap, 1964

års försvarskostnadsutredning, försvarets materielförvaltningsutredning

1966, TCO-S, SR, SACO som bifogat gemensamt yttrande av Sveriges

Civilingenjörsförbund och Försvarets Civilmilitära Ingenjörers Förbund

samt Landsorganisationen i Sverige (LO) som bifogat yttrande av Försvars­

verkens Civila Personals Förbund.

Förslaget att inrätta ett rationaliseringsinstitut för försva­

ret tillstyrks eller lämnas utan erinran av försvarets civilförvaltning, forti-

fikationsförvaltningen, statskontoret, riksrevisionsverket, TCO-S och LO.

Som ett allmänt omdöme om den nya utredningen uttalar statskontoret, att

flertalet av de kritiska synpunkter som verket framförde i sitt yttrande över

militära rationaliseringsutredningen har beaktats. Statskontoret anser sig

därför kunna tillstyrka förslaget om ett försvarets rationaliseringsinstitut.

Också försvarets civilförvaltning finner att den nya utredningen har mo­

difierat och klarlagt rationaliseringsutredningens förslag i de hänseenden

där civilförvaltningen tidigare inte kunnat biträda förslagen. Riksrevisions­

verket framhåller bl. a. att den väntade utvecklingen på rationaliserings-

området inom såväl försvaret som den civila statsförvaltningen motiverar

■att resurserna för rationalisering inom försvaret organisatoriskt förläggs

utanför statskontoret.

Försvarets fabriksverk intar en mellanställning. Enligt verket föreligger

fortfarande inte några avgörande skäl som talar för ett centralt rationalise-

ringsorgan, men å andra sidan bedöms ett sådant organ under vissa för­

utsättningar inte behöva medföra några svårigheter att bedriva rationali-

seringsarbctet.

Inrättandet av ett fristående rationaliseringsorgan avstyrks däremot av

bl. a. överbefälhavaren, försvarsgrensclieferna, försvarets sjukvårdsstyrelse,

försvarets intendenturverk, försvarsgrensförvaltningarna, försvarets forsk­

ningsanstalt, försvarets radioanstalt, civilförsvarsstyrelsen, överstyrelsen för

ekonomisk försvarsberedskap, försvarskostnadsutredningen, materielfor-

valtningsutredningen, SR och SACO. Flera av de avstyrkande instanserna

hänvisar till vad de tidigare har yttrat i remissvar över militära rationalise­

ringsutredningen och anför att den nya utredningen inte har gett dem an­

ledning att ändra sina tidigare ställningstaganden, överbefälhavaren anser

bl. a. att utredningen med få undantag inte har beaktat vad remissinstan­

serna tidigare har anfört och att det nu framlagda förslaget är ofullständigt

och otillfredsställande som underlag för beslut om ändrad central rah°na-

liseringsorganisation. Han avstyrker därför bestämt ett fristående militärt

rationaliseringsverk.

Med utgångspunkt i promemorians principiella resonemang diskuterar

några remissmyndigheter ledningen av den militära ratio-

naliseringsverksam heten. Man är därvid liksom i tidigare re­

missvar allmänt ense om rationaliseringsverksamhetens stora betydelse och

vikten av att rationaliseringsresurserna hålls samman. Statskontoret vits­

ordar att ett samband finns mellan planering och rationalisering men anser

sig inte kunna ge detta samband tillnärmelsevis samma tyngd som militära

rationaliseringsutredningen på sin tid gjorde. Den nya utredningen anses

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1968

emellertid ha narmat sig statskontorets uppfattning och verket drar därför

den slutsatsen att verksamheten sådan den nu föreslås kommer att få en

mera renodlad rationaliseringsinriktning.

Överbefälhavaren anför bl. a. att rationaliseringen av verksamheten inom

krigsmakten inte på något avgörande sätt skiljer sig från rationaliserings-

verksamheten inom statsförvaltningen i övrigt och i princip inte heller inom

annan företagsamhet. Krigsmakten bör därför liksom hittills själv i första

hand kanna ansvaret för rationaliseringsverksamheten, kunna bedriva den

och ha möjlighet att på lämpligt sätt utnyttja »vinsterna». Det bör därvid

enligt överbefälhavaren bl. a. med hänsyn till hans ansvar för långsikts­

planeringen och det operativa krigsförberedelsearbetet åvila honom att

styra och vid behov prioritera rationaliseringsverksamheten inom krigs­

makten. Överbefälhavaren framhåller samtidigt att det självfallet ankom­

mer på Kungl. Maj :t att inrikta planering och rationalisering. Kungl. Majrts

ledningsfunktioner som utövas genom försvarsdepartementet anses inte stå

i nagot motsatsförhållande till utan tvärtom förutsätta att rationaliseringen

mom krigsmakten betraktas som ett myndighetsintresse där överbefälha­

varen under Kungl. Maj :t måste vara ledande och vid behov prioriterande.

Om Kungl. Maj:ts nyligen förstärkta resurser för att samordna och leda

planerings- och rationaliseringsverksamheten har visat sig otillräckliga, bör

detta leda till att resurserna inom departementet förstärks och inte till alt

ett nytt verk inrättas med samordnande och i praktiken kanske styrande

uppgifter. Ledningen av krigsmaktens långtidsplanering under Kungl. Maj :t

utövas enligt statsmakternas beslut av överbefälhavaren med biträde av bl. a.

de militära staberna, förvaltningarna och försvarets forskningsanstalt. Ett

rationaliseringsorgan som är sidoordnat med och helt fristående från över­

befälhavaren anses inte kunna åläggas uppgifter som enligt statsmakternas

beslut skall åvila denne. Enligt överbefälhavaren överbetonas i promemo­

rian på ett ensidigt sätt sambandet mellan planerings- och rationaliserings-

verksamhet, medan ingenting anförs om t. ex. de operativa kravens utslags­

givande betydelse.

Synpunkter som delvis överensstämmer med dem som överbefälhavaren

har framfört anförs av chefen för armén, chefen för marinen och försvarets

forskningsanstalt. Dessa instanser betonar betydelsen bl. a. för det militära

försvarets långsiktsplanering av att det råder klara och entydiga ansvars­

linjer i fråga om den rationaliseringsverksamhet som hänger samman med

omprövning av mål och resurser för de militära myndigheterna.

Chefen för armén framhåller i övrigt bl. a. att en klar nivåskillnad före-

ligger mellan krigsmaktens strukturrationalisering och övrig rationalise­

ring. I det ena fallet är det en fråga om avvägning på politisk nivå och i det

andra om planläggning, rationalisering och genomförande på myndighets­

nivå. Det anges inte heller vara i överensstämmelse med grundtankarna

i programbudgetarbetet att belasta den högsta beslutande instansen med

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1968

25

myndigheters interna rationalisering. Innan resultatet av pågående utred­

ningar, bl. a. försvarskostnadsutredningen, föreligger och visst utvecklings­

arbete med styr- och kontrollsystem har avslutats bör enligt arméchefen

inga genomgripande förändringar vidtas i fråga om ansvarsförhållanden

inom rationaliseringsområdet. Sedermera bör dock vid behov en förutsätt­

ningslös utredning av försvarets rationaliseringsorganisation kunna genom­

föras.

Försvarskostnadsutredningen ntgår i sitt remissvar från att det bör vara

en huvuduppgift för överbefälhavaren och övriga myndigheter inom krigs­

makten att inom ramen för krigsmaktens målsättning och de resurser som

ställs till förfogande av statsmakterna samt de riktlinjer som meddelas av

chefen för försvarsdepartementet analysera olika alternativ för krigsmak­

tens organisation i syfte att uppnå högsta möjliga effekt i krigsorganisationen

och effektivitet i fredsorganisationen. Enligt försvarskostnadsutredningen

bör ett nytt ekonomisystem leda till att systemanalys och budgetering kan

effektiviseras och bättre samordnas mellan departementet och överbefäl­

havaren och mellan överbefälhavaren och krigsmaktens myndigheter. I

promemorian ges enligt försvarskostnadsutredningen en klargörande analys

av skillnaden mellan den löpande rationaliseringsverksamhet som ingår som

en naturlig del i myndigheternas verksamhet och den rationalisering som

tar sikte på att pröva ändamålsenligheten i den bedrivna verksamheten,

dvs. strukturrationalisering. Av dessa kan strukturrationaliseringen enligt

försvarskostnadsutredningen beräknas ge vinster av större omfattning.

Strukturrationaliseringen sägs vidare hänga nära samman med den pla­

nering som bl. a. i form av programbudgetering skall bedrivas i försvars­

departementet, där planerings- och budgetsekretariatet har till uppgift att

bereda dessa långsiktiga frågor och därmed att medverka vid utformningen

av en rationaliseringspolitik på detta område. Försvarskostnadsutredningen

finner det därför naturligt att krav på ökade insatser tillgodoses genom en

förstärkning av planerings- och budgetsekretariatet. Ansvaret för beredning-

av frågor i anslutning till strukturrationaliseringen kommer då att ligga

i direkt anslutning till den beslutande instansen, Kungl. Maj :t. För en så­

dan lösning talar också att det inom departementet har skapats ett rådgi­

vande organ för departementschefen, planerings- och rationaliseringsdele-

gationen.

Verksamhetsområdet för det föreslagna rationaliseringsorga-

net bör enligt försvarets sjukvårdsstyrelse omfatta de delar av totalförsvaret

som faller inom försvarsdepartementets ansvarsområde. Enligt sjukvårds­

styrelsen är det nämligen i vissa avseenden av särskilt intresse inom styrel­

sens område att kravet på samordning inom totalförsvaret tillgodoses. Che­

fen för flygvapnet anför däremot att infogandet av den civila delen av total­

försvaret inom ett nytt centralt rationaliseringsorgans kompetensområde

medför risk för brister i samordningen med den civila statsförvaltningen.

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1968

27

En rationaliseringsinsats för denna del av totalförsvaret genom statskon­

toret anses därför vara riktigare. Civilförsvarsstyrelen hävdar att civilför­

svaret, vars rationaliseringsförhållanden hittills på ett utmärkt sätt har

skötts av statskontoret, i rationaliseringshänseende bör stå kvar under

statskontorets civila del. Styrelsen anför också att civilförsvaret regionalt

administreras av länsstyrelserna och att en utbrytning av civilförsvarssek-

tionerna i rationaliseringshänseende ur länsstyrelserna är direkt olämplig.

Inte heller bör civilförsvaret i rationaliseringshänseende delas mellan olika

centrala organ.

De föreslagna arbetsuppgifterna för ett centralt rationalise-

ringsorgan tillstyrks i stort av riksrevisionsverket. Som tidigare har nämnts

anser statskontoret och försvaret civilförvaltning, att den nya utredningen

i allt väsentligt har beaktat den kritik som i detta hänseende framfördes

mot rationaliseringsutredningens förslag. Civilförvaltningen finner dock ut­

talandena om planen för rationaliseringsarbetet något oklara, eftersom

det inte framgår om planen skall fastställas av Kungl. Maj :t eller om det

är fråga om en preliminär plan som chefen för försvarsdepartementet skall

informeras om.

Överbefälhavaren anser att arbetsuppgifterna inte har formulerats på ett

helt klarläggande sätt. Uppgifterna anges bli väsentligt utökade i förhål­

lande till dem som nu åvilar statskontoret och enligt överbefälhavarens be­

stämda uppfattning bör ett centralt rationaliseringsinstitut inte ha till

uppgift att biträda Kungl. Maj :t i strukturrationaliseringsfrågor. Dess hu­

vuduppgifter bör vara att dels utföra de rationaliseringsundersökningar som

Kungl. Maj :t kan besluta om, dels biträda myndigheterna i deras rationa-

liseringsverksamhet. Organet anses vidare inte böra åläggas uppgifter i

fråga om långsiktsplaneringen. Utredningens beskrivning av överbefälha­

varens befattning med denna planering uppges för övrigt vara helt miss­

visande. Långsiktsplaneringen är nämligen inte decentraliserad utan leds av

överbefälhavaren med biträde av i första hand försvarsstaben.

Chefen för marinen anser det riktigt att ett centralt rationaliserings-

organ bör kunna biträda med rationaliseringsarbetet när det gäller upp­

följning, samordning och stöd. Initiativet bör emellertid komma från över­

befälhavaren, försvarsgren schefer och centrala förvaltningar i enlighet med

det ansvar och de uppgifter som åvilar dessa myndigheter.

Beträffande förslaget att militär myndighet inte utan det centrala orga­

nets medgivande skall få disponera medel för sakkunniga, experter eller

konsulter anför chefen för flygvapnet, att det inte utan vidare bör förut­

sättas att myndigheterna saknar erfarenhet på detta område. De bör därför

själva få välja medel men lämnas erforderligt biträde när så påkallas.

Arméförvaltningen anför att rationaliseringsorganets funktioner och be­

fogenheter inte tillräckligt klart har preciserats i fråga om huvuduppgif­

terna, och enligt marinförvaltningen kan de föreslagna arbetsuppgifterna

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1968

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 35 år 1968

komma att göra onödigt intrång på myndigheternas nuvarande verksam­

hetsområden.

Enligt försvarskostnadsutredningen bör ett centralt rationaliseringsorgan

inte ha som primär uppgift att medverka med analysverksamhet i den lö­

pande planeringen. Rationaliseringsorganet bör i stället inrikta sin verk­

samhet på genomgripande organisations- och andra undersökningar, som

kräver medverkan av specialister.

Beträffande valet av organisationsalternativ framhåller

försvarets civilförvaltning, att de skäl som tidigare har ansetts tala för ett

särskilt organ direkt under Kungl. Maj :t fortfarande är bärande, i synner­

het som arbetsuppgifterna nu har renodlats i betydelsefulla hänseenden.

Enligt riksrevisionsverket bör intern samverkan mellan rationalisering och

annan verksamhet inom försvaret prioriteras framför en organisatorisk

samverkan mellan civil och militär rationaliseringsverksamhet. Starka skäl

anses tala för att rationaliseringsverksamheten förläggs till försvarets ci­

vilförvaltning. Eftersom detta alternativ av olika anledningar inte f. n. är

aktuellt tillstyrker riksrevisionsverket ett fristående rationaliseringsinsti­

tut. Verket framhåller emellertid angelägenheten av att frågan om försva­

rets civilförvaltnings ställning som centralt organ på berörda områden tas

upp till förnyat övervägande vid lämplig tidpunkt.

De flesta av de remissinstanser som har avstyrkt förslaget att inrätta

ett självständigt rationaliseringsinstitut avvisar också de organisationsalter­

nativ som innebär att man knyter ett militärt rationaliseringsorgan till nå­

gon befintlig myndighet inom försvarsdepartementets område. I stället före­

slår man i allmänhet att en särskild militär rationaliseringsfunktion, om

den skall finnas, hålls samman inom statskontoret. Några instanser anför

i sammanhanget att det skulle vara olämpligt att splittra nuvarande ratio-

naliseringsresurer, bl. a. på grund av risken för bristande samordning. Från

en del håll pekas också på statskontorets alltmer ökade engagemang under

senare år i ADB-frågor som rör hela statsförvaltningen.

Ett antal myndigheter — bl. a. överbefälhavaren, arméförvaltningen, ci-

vilförsvarsstyrelsen och överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap —

anför att den militära rationaliseringsverksamheten inte är så särpräglad

att den inte med fördel kan bedrivas av ett rationaliseringsorgan som är

gemensamt för hela statsförvaltningen.

Chefen för armén anför bl. a. att det från politiskt håll ofta uttalade

kravet på ökad civil kontroll över den militära verksamheten bestämt talar

för ett opartiskt rationaliseringsorgan som inte är inordnat i försvarets egen

organisation. Ett sådant organ anses inte hindra den nödvändiga integra­

tionen mellan militär planeringsrationalisering och genomförandeverksam­

het. Detta krav tillgodoses f. n. genom en sammanknytning av dessa funk­

tioner inom de militära staberna och förvaltningarna. Alternativet med en

fristående myndighet skulle enligt arméchefen göra denna sammanknyt-

29

ning omöjlig och är därför olämpligt. Inom statskontoret kan man däremot

genom den militära enheten tillgodose att resurserna för rationaliserings-

verksamheten inom försvaret hålls åtskilda från resurser som disponeras

för rationaliseringsverksamhet inom statsförvaltningen i övrigt.

Chefen för flygvapnet anför att Kungl. Maj :ts ledning av den militära

rationaliseringsverksamheten — i likhet med ledningen av övrig verksam­

het inom försvaret — bör kunna säkerställas utan att en särskild rationa-

liseringsorganisation inrättas. Överbefälhavaren bör i samråd med statskon­

toret kunna göra upp en plan för den militära rationaliseringsverksamheten

som efter behandling i planerings- och rationaliseringsdelegationen kan

tjäna som underlag för bl. a. planerings- och budgetsekretariatets lednings­

verksamhet. En sådan ordning medger enligt flygvapenchefen att Kungl.

Maj :t utövar en fast ledning utan detaljarbete, samtidigt som överbefäl­

havaren tillförsäkras erforderligt inflytande och statskontoret får grund föl­

en rationell insats av sina resurser. Med hänsyn till önskvärdheten av att

rationaliseringsuppgifterna samordnas inom statsverket anses det vara na­

turligt att de löses av statskontoret. Statskontorets nuvarande organisation

kan dock — sedan erfarenheter av arbetet på den militära enheten nu har

vunnits — kanske erfordra viss översyn.

Även marinförvaltningen anser att det genom en plan för rationaliserings­

verksamheten bör finnas möjlighet att leda samordningen av denna verk­

samhet. Utredningsuppdrag rörande strukturrationaliseringsfrågor med där­

till hörande politiska och större ekonomiska värderingar, såväl inom som

utom försvaret, bör också i fortsättningen lämnas åt särskilda kommittéer

eller utredningar.

Materielförvaltningsutredningen hänvisar till att en utgångspunkt för

den nya utredningen har varit att krigsmakten i rationaliseringshänseende

betraktas som en enhet. Enligt materielförvaltningsutredningens uppfatt­

ning borde en konsekvens av detta konstaterande bli att ansvaret för ratio­

naliseringsverksamheten åläggs överbefälhavaren, som har ansvar för sam­

ordning, långsiktsplanering och det operativa krigsförberedelsearbetet inom

krigsmakten, och inte ett nytt organ vid sidan om överbefälhavaren.

Beträffande kompetens- och resursfördelningen i för­

hållande till andra myndigheter inom statsförvaltningen ansluter sig stats­

kontoret till de synpunkter som har förts fram på fördelningen mellan det

centrala rationaliseringsorganet och övriga myndigheter inom försvaret.

Statskontoret tillstyrker därför att rationaliseringsinstitutet får i uppdrag

att göra upp förslag till ledningsorganisation för den interna rationalise­

ringsverksamheten vid försvarets myndigheter och att man i avvaktan

härpå beslutar om provisoriska åtgärder vid försvarsstaben, flygstaben och

fortifikationsförvaltningen. Den anvisade lösningen av frågorna om gräns­

dragning mellan statskontoret och institutet anses vara i stort sett tillfreds­

ställande. Statskontoret framhåller i detta sammanhang att erforderlig sam­

Kungl. Maj.ts proposition nr 35 år 1968

30

verkan inte kan säkerställas enbart genom organisatoriska eller instruk-

tionsmässigt reglerade anvisningar utan främst måste baseras på ett fack­

mässigt och förtroendefullt samarbete på olika nivåer inom de två myndig­

heterna. Statskontoret anför avslutningsvis att kvarstående eller senare

uppkommande detaljproblem avseende kompetensuppdelningen mellan

statskontoret och rationaliseringsinstitutet bör kunna lösas i samverkan.

Riksrevisionsverket godtar den föreslagna kompetensfördelningen mellan

statskontoret och rationaliseringsinstitutet och understryker betydelsen av

att ett nära och kontinuerligt samband upprätthålls mellan rationaliserings-

organen. Att så skall ske anses för övrigt givet med hänsyn till statskonto­

rets ställning som centralt rationaliseringsorgan inom statsverksamheten.

Erfarenheterna från denna samverkan bör enligt verket också kunna vara

till nytta vid kommande överväganden om en ekonomifunktion med inslag

av såväl planering som revision och rationalisering.

Statistiska centralbyrån erinrar om det goda samarbete i fråga om

system- och programmeringsarbete, maskinella bearbetningar och utbild­

ning som äger rum mellan dels verket och statskontoret, dels verkets data-

maskincentral och olika enheter inom försvaret. Samarbete av samma slag

anses kunna etableras med rationaliseringsinstitutet för försvaret, om detta

kommer till stånd. I den mån institutets arbete med informationssystem för

försvaret kommer att beröra verksamheter och förhållanden utanför det

rent militära försvaret — exempelvis befolknings- eller arbetsmarknadsför-

hållanden eller uppgifter för den ekonomiska försvarsberedskapen — är det

enligt centralbyrån väsentligt att kraven på samordning med annat statistik­

underlag tillgodoses. Centralbyrån noterar att det i promemorian anses

självklart att försvarets rationaliseringsorgan samråder med centralbyrån

i fråga om statistikens utformning. Vad som uttalas i samband med för­

arbetena till en organisationsändring blir emellertid enligt centralbyrån lätt

bortglömt, sedan den nya organisationen trätt i funktion, om inte utta­

landet följs upp och hålls aktuellt. Verket upprepar därför ett tidigare

förslag att det i institutets instruktion skrivs in att institutet skall ha sam­

råd med centralbyrån i frågor som kan beröra statistikproduktion. Så har

skett i instruktionen för centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden

(SFS 1964: 474, § 6).

För materielförvaltningsutredningen ter sig utredningens gränsdragning

mellan statskontoret och rationaliseringsinstitutet oklar. Det förhållandet

att statskontoret alltjämt skall vara centralt rationaliseringsorgan för hela

statsförvaltningen anses kunna leda till onödig omgång vid behandlingen

av rationaliseringsärenden och till motsättningar mellan de två direkt un­

der Kungl. Maj :t lydande rationaliseringsorganen. För de centrala försvars-

myndigheterna uppges det vara nödvändigt att veta dels inom vilken cen­

tral rationaliseringsmyndighets ansvarsområde varje enskild fråga faller,

dels var den högsta kompetensen för olika specialiteter inom rationalise-

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1968

31

ringsområdet finns företrädd. Uppgiftsfördelningen mellan rationaliserings­

institutet och de enskilda myndigheterna har vidare enligt materielförvalt-

ningsutredningen skisserats på ett sådant sätt, att det finns anledning att

befara en överlappning av ansvarsområdena för t. ex. det framtida materiel-

veiket och rationaliseringsinstitutet. Materielförvaltningsutredningen har

nämligen i sitt arbete funnit att ett gemensamt materielverk bör ha resur­

ser för successiv rationalisering och smidig anpassning till förändrade inre

och yttre förhållanden. För detta ändamål krävs enligt utredningens be­

dömande en stark rationaliseringsfunktion inom materielverket, vilket med­

för ett minskat behov att utnyttja statskontorets centrala rationaliserings-

resurser. Beträffande rationalisering på regional och lokal nivå inom för­

svaret finner materielförvaltningsutredningen att ansvaret för t. ex. verk­

stads- och förrådssektorernas rationalisering måste åvila materielverket.

Genom den föreslagna organisationen av materielverket anses förutsätt­

ningar ha skapats för detta.

Försvarets sjukvårdsstyrelse anför bl. a. att statskontoret torde komma

att behålla sin ledande funktion avseende ADB-verksamhet inom civilsjuk­

vården. Med hänsyn härtill anses det erforderligt att skapa ett samord­

ningsorgan med statskontoret, om ett särskilt försvarets rationaliserings­

institut inrättas.

Chefen för flygvapnet anför att behovet av en ökad militär statistikpro­

duktion bör tillgodoses av de enskilda myndigheterna med hjälp av interna

rationaliseringsresurser och i mån av behov med stöd av statistiska central­

byrån. Samordning förutsätts därvid göras av överbefälhavaren. Även för­

slaget att till rationaliseringsorganet överlämna den rådgivande verksam­

heten i fråga om val av kontorsmaskiner, utformning av blanketter o. d. för

försvaret möter invändningar från chefen för flygvapnet.

Organisations- och kostnadsfrågorna föranleder bl. a.

följande synpunkter.

Försvarets civilförvaltning, statskontoret och riksrevisionsverket föreslår

att rationaliseringsorganet skall ledas av en styrelse. Mot argumentet att en

styrelse skulle vara obehövlig med hänsyn till de uppgifter som ankommer

på försvarsdepartementets planerings- och rationaliseringsdelegation, invän­

der civilförvaltningen att det är tänkbart att i fråga om rationaliserings-

uppgifter ersätta delegationen med en styrelse för det föreslagna rationali­

seringsinstitutet. Frågan om Kungl. Maj :t skall fastställa planen för ratio-

naliseringsverksamheten eller ej anses då inte behöva uppkomma. Civilför­

valtningen anför också att handläggningen av prioriteringsfrågorna och av­

vägningarna i samband därmed skulle kunna ske mycket smidigt genom

en sådan anordning. Statskontoret framhåller angelägenheten av att diet all­

männas insyn främjas. Den nu föreslagna ändringen av organet jämfört

med rationaliseringsutredningens förslag (från nämnd till institut) anges

inte rubba statskontorets tidigare uppfattning i styrelsefrågan. Kiksrevi-

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1968

32

sionsverket anför att skälen för att institutet bör ledas av en styrelse fram­

står dels inom beslutsprocessens område och dels mot bakgrunden av det

väsentliga förhållandet, att en omfattande insyn bör ges i verksamheten

vid institutet. Institutet kan förutsättas få ta ställning till åtskilliga kvali­

ficerade frågor, där ofta stora investeringar av statsmedel sätts i fråga.

Också i övrigt anses det kunna bli aktuellt med frågeställningar som bör be­

lysas från de skilda utgångspunkter som företräds i en styrelse med repre­

sentation från såväl fackmannahåll som skilda områden i det svenska

samhället. Eu motsvarande mångsidig bedömning kan enligt riksrevisions­

verket givetvis ofta ske inom planerings- och rationaliseringsdelegationen

i försvarsdepartementet. Samtidigt finns det emellertid också områden där

meningsutbytet bör ske i anslutning till överväganden inför beslut i kon­

kreta sakfrågor och där planerings- och rationaliseringsdelegationen av

konstitutionella skäl inte kan fungera. Riksrevisionsverket föreslår därför

att i ledningen för försvarets rationaliseringsinstitut vid sidan av institutets

chef skall stå en styrelse med representation från såväl fackmannahåll som

lekmannasidan.

Överbefälhavaren anför alt det undandrar sig hans bedömande hur stor

personalorganisation som erfordras om statsmakterna skulle besluta att

inrätta ett rationaliseringsinstitut, överbefälhavaren förutsätter emeller­

tid att de föreslagna 49 tjänsterna avser det slutliga behovet. Om antalet

beräknats bara med hänsyn till rekryteringsmöjligheterna i ett inlednings­

skede och det egentliga personalbehovet alltså är större, anses detta böra

klart utsägas och kostnadsberäkningarna anpassas därefter.

Chefen för armén anför att det med hänsyn till de uppgifter som rationa­

liseringsinstitutet förutsatts få kommer att uppstå behov av militär exper­

tis, något som också framgår av organisationsförslaget. Från armésynpunkt

anses detta vara en klart otillfredsställande utveckling i rådande personal­

situation.

Chefen för marinen delar uppfattningen att det föreligger ett behov att

förstärka rationaliseringsresurserna hos vissa myndigheter. I anslagsfram­

ställningarna för budgetåret 1968/69 har marinchefen redovisat behovet av

en kvalitativ förstärkning och permanentning av ADB-detaljen i marin­

stabens planeringsavdelning. Nödvändigheten att förstärka myndigheternas

interna rationaliseringsresurser betonas också av bl. a. chefen för flygvap­

net, fortifikationsförvaltningen och försvarets fabriksverk.

Enligt arméförvaltningen är den nuvarande organisationen av rationalise-

ringsverksamheten inom försvaret i princip godtagbar även om tillgängliga

resurser har befunnits otillräckliga, särskilt i fråga om myndigheternas

interna rationaliseringsarbete. Med hänsyn till att arméförvaltningen

liksom övriga myndigheter inom försvaret — har ett betydande ansvar för

den interna rationaliseringen anses det nödvändigt att verket förfogar över

resurser för denna verksamhet. Da detta inte är fallet enligt den nu gäl-

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1968

33

lande organisationen, har arméförvaltningen för att kunna fullgöra sina

åligganden tillsatt en särskild projektledning för rationaliseringsverlcsam-

lieten. I denna ingår personal från verkets olika avdelningar och byråer.

Denna form för rationaliseringsarbetet får emellerLid enligt arméförvalt­

ningen i viss mån ses som ett provisorium i avvaktan på de rationaliserings-

resurser som ett gemensamt försvarets materielverk beräknas få.

För försvarets fabriksverk ter sig den anmälda kostnadsramen för själva

organet inte avskräckande om den ses mot bakgrunden av uppgifternas om-

lattning och de möjligheter till kostnadsminskningar på lång sikt som verk­

samheten inom det centrala organet kan åstadkomma.

Civilförsvarsstyrelsen biträder bedömningen att de planerade centrala

rationaliseringsresurserna också bör innefatta civilförsvarsexpertis, för­

slagsvis två befattningshavare.

Statskontoret framhåller att personalberäkningarna inte omfattar tjäns­

ter för betjäning av telefonväxel och för expeditionsvaktsgöromål. Inte heller

har personal beräknats för bl. a. sådana uppgifter som f. n. fullgörs av

serviceorgan inom statskontoret, t. ex. personalredovisning, avlöningsut-

räkning, budgetuppföljning, inköpsverksamhet, bibliotekstjänst och extern

budtjänst. Statskontoret räknar vidare med att avvecklingen av dess mili­

tära enhet medför att statskontorets anslag kan minskas med 2 552 000 kr.

och att sammanlagt 28 tjänster i personalförteckningen kan utgå. Verket

delar också uppfattningen att man knappast kan räkna med att all den

personal som sysselsätts med militärt rationaliseringsarbete inom statskon­

toret kan gå över till det föreslagna institutet. Det bedöms därför bli nöd­

vändigt att skapa sådana övergångsanordningar att anpassningen av stats­

kontorets personalorganisation till de ändrade förutsättningarna kan ske

på ett naturligt sätt. Verket förutsätter att medel kommer att ställas till

förfogande i erforderlig utsträckning under en övergångsperiod. Statskonto­

ret framhåller slutligen att det praktiska genomförandet av organisations-

ändringarna i vad avser personalfrågor bör ske i nära samverkan med be­

rörda personalorganisationer. Bl. a. måste frågan om vilka tjänstemän vid

verket, som skall gå över till institutet, och formerna för överförandet bli

föremål för överläggningar.

För svar skostnadsut redningen framhåller särskilt att man vid det slut­

liga avgörandet bör ta hänsyn till att en utbyggnad av planerings- och

ekonomifunktionen inom de militära myndigheterna måste anses absolut

nödvändig, om full effekt skall vinnas av det av försvarskostnadsutred-

ningen föreslagna ekonomisystemet. Eu riktig tillämpning av det förslag till

ekonomisystem som utarbetats av försvarskostnadsutredningen kommer att

ge myndigheterna på alla nivåer ett väsentligt starkare incitament till samt

bättre underlag för rationaliseringsåtgärder. Hänsyn bör alltså tas till dels

att ekonomiorgan byggs in i organisationen, dels att rationaliseringsinsat-

serna inom myndigheterna kommer att öka.

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 196S

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 35 år 1968

Departementschefen

Vid statsdepartementens omorganisation den 1 juli 1965 förstärktes för­

svarsdepartementets resurser för planerings- och rationaliseringsfrågor ge­

nom inrättandet av ett planerings- och budgetsekretariat. För information

och diskussion av de ärenden som avsågs ingå i sekretariatets uppgifter

inrättades vidare en planerings- och rationaliseringsdelegation under ord­

förandeskap av chefen för försvarsdepartementet. För att utreda hur dele­

gationens och sekretariatets uppgifter borde samordnas med den rationa-

liseringsverksamhet som bedrivs av statskontoret tillkallade jag en särskild

utredning, militära rationaliseringsutredningen.

Militära rationaliseringsutredningen föreslog i sitt betänkande bl. a. att

statskontorets militära enhet skulle utgå och ersättas med ett centralt mili­

tärt rationaliseringsorgan, försvarets rationaliseringsnämnd. I nämndens

uppgifter skulle förutom rationaliseringsverksamhet ingå viss utbildning

och statistik samt ekonomiska utredningar och analyser av delvis sak-

revisionell art.

Vid remissbehandlingen blev utredningens förslag starkt kritiserat. Stats­

kontoret ansåg att förslaget inte i befintligt skick kunde läggas till grund

för beslut i ämnet. Bl. a. erfordrades ytterligare överväganden beträffande

kompetens- och resursfördelningen mellan statskontoret, det ifrågasatta

militära rationaliseringsorganet och de enskilda militära myndigheterna.

Flertalet övriga remissinstanser avstyrkte också förslaget om en särskild

rationaliseringsnämnd för försvaret.

Vid anmälan av utredningens förslag i prop. 1966: 110 (s. 93) var jag-

inte beredd att tillstyrka förslaget om att inrätta försvarets rationalise­

ringsnämnd utan anslöt mig till remissmyndigheternas uppfattning att de

centrala rationaliseringsresursernas organisatoriska ställning i förhållande

till statskontoret och de militära myndigheterna behövde undersökas ytter­

ligare. Samtidigt borde det också prövas om inte det militära rationalise-

ringsorganet kunde anslutas till någon befintlig myndighet inom försvars­

departementets verksamhetsområde. — Med anledning av detta uttalande

avstod riksdagen (SU 99, rskr 248) från att föreslå en ny förutsättningslös

utredning av frågan, vilket hade yrkats motionsledes.

De kompletterande utredningar som jag förutskickade i prop. 1966: 110

har nu utförts inom försvarsdepartementet. Resultatet har redovisats i eu

promemoria angående rationaliseringsverksamheten inom försvaret.

I promemorian framhålls att arbetsområdet för ett centralt rationalise­

ringsorgan för försvaret bör omspänna försvarsdepartementets verksam­

hetsområde så som det har avgränsats den 1 mars 1967 (prop. 1967:21).

Arbetsområdet bör alltså — till skillnad från militära rationaliseringsut-

redningens förslag — inte begränsas till det militära försvaret utan om­

fatta också civilförsvaret och det psykologiska försvaret. Arbetsuppgif­

35

terna bör i stort omfatta att medverka i strukturrationaliseringen av för­

svaret, att samordna övrig rationaliseringsverksamhet och att ge försva­

rets myndigheter stöd och råd i deras interna rationaliseringsarbete. 1 upp­

gifterna bör vidare ingå att i fråga om byggnadsplanering in. m. sköta de

funktioner som nu vilar på statskontoret, att vara sammanhållande för ut­

bildningen av försvarets personal på rationaliseringsområdet och att sam­

manställa viss intern statistik. Sakrevisionell verksamhet, som enligt mili­

tära rationaliseringsutredningen också borde ingå, anses däremot inte vara

<en uppgift för rationaliseringsorganet.

Beträffande organisationen bär följande alternativ granskats.

1. Fristående myndighet.

2. Samordning med planerings- och systemanalytisk verksamhet genom

att sammanföra statskontorets militära enhet och vissa enheter i de centrala

staberna, civilförsvarsstyrelsen och försvarets forskningsanstalt.

3. Anknytning till statskontoret.

4. Anknytning till försvarets civilförvaltning.

Av dessa alternativ förordas det första och som följd härav föreslås att

ett försvarets rationaliseringsinstitut organiseras den 1 juli 1968. För insti­

tutet beräknas ett behov av 49 tjänster. Av dessa avses en för överdirektör

och chef för institutet. I samband med institutets tillkomst förutsätts stats­

kontorets militära enhet upphöra.

Beträffande uppgiftsfördelningen mellan statskontoret och rationalise­

ringsinstitutet framhålls i promemorian att institutets tillkomst inte rub­

bar statskontorets ställning som centralt rationaliseringsorgan. I utred­

ningen anges principer för uppgiftsfördelningen i fråga om ADB, utbild­

ning av rationaliseringspersonal, rådgivning i kontorstekniska frågor och

lokalplanering m. m.

Uppgiftsfördelningen, mellan institutet och försvarets myndigheter inne­

bär att institutet driver större rationaliseringsundersökningar och i övrigt

har samordnande och rådgivande uppgifter, medan myndigheterna svarar

för sin interna rationalisering, eventuellt med institutets medverkan och

stöd. De centrala myndigheterna förutsätts därför ha egna resurser för

rationalisering. Vissa provisoriska förstärkningar föreslås vid försvars­

staben, flygstaben och fortifikationsförvaltningen. Regionala och lokala

myndigheter förutsätts inte ha behov av egna rationaliseringsorgan.

Kostnaderna för rationaliseringsinstitutet beräknas budgetåret 1968/69

till 5 milj. kr.

Vid remissbehandlingen av departementspromemorian har flertalet myn­

digheter fortfarande ställt sig avvisande till tanken pa ett fristående ratio­

naliseringsorgan för försvaret. I allmänhet föreslår man att de centrala

ralionaliseringsresurserna också i fortsättningen skall hållas samman inom

statskontoret. I några fall uttalas att om försvarsdepartementets resurser

för ledning av rationaliseringsarbetet bar visat sig otillräckliga, så bör

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1968

36

detta leda till att dessa resurser förstärks och inte till att ett nytt verk in­

rättas. Denna uppfattning har förts fram av bl. a. överbefälhavaren och

försvarskostnadsutredningen.

Bland de remissinstanser som tillstyrker förslaget eller lämnar det utan

erinran finns statskontoret, riksrevisionsverket, TCO-S och LO. Statskon­

toret som tidigare avvisade militära rationaliseringsutredningens förslag

anser numera, att frågorna om gränsdragningen mellan det föreslagna

rationaliseringsinstitutet och övriga myndigheter har lösts på ett i stort sett

tillfredsställande sätt. Riksrevisionsverket framhåller bl. a. att den vän­

tade utvecklingen på rationaliseringsområdet inom såväl försvaret som den

civila statsförvaltningen motiverar att försvarets rationaliseringsresurser

organisatoriskt förläggs utanför statskontoret.

För egen del vill jag till en början beröra ledningen av ratio-

naliseringsverksamheten. I prop. 1966: 110 (s. 93) uttalade jag

att inriktning och prioritering av mer betydelsefulla insatser på rationali­

seringsområdet måste vara en uppgift för de politiskt ansvariga organen.

Detta är givetvis inte något speciellt för rationaliseringsområdet utan gäl­

ler den statliga verksamheten i dess helhet. Jag vill här hänvisa till vad

föredraganden anförde om arbetsfördelningen mellan regeringen och verken

i prop. 1965:65 (s. 9). Med utgångspunkt i att regeringens beslut fortfa­

rande skall fattas av Kungl. Maj:t i statsrådet angavs där att den löpande

förvaltningen i huvudsak är en uppgift för verken, medan arbetet med sam­

ordning, planering i stora drag och utformande av viktigare riktlinjer vilar

på departementen. Med denna uppdelning fann föredraganden vidare att

arbetet med att samla in underlag för regeringens beslut väsentligen måste

ske utanför departementen, överförd till rationaliseringsområdet innebär

denna uppgiftsfördelning, att verken vart och ett på sitt område svarar för

att de genom intern rationalisering uppnår ett effektivt utnyttjande av de

resurser som ställs till deras förfogande, medan regeringen har att ange

mål och avdela resurser för myndigheternas verksamhet och därigenom

ytterst svarar för strukturrationaliseringen.

Det kan alltså enligt min mening slås fast att ansvaret för mera vitt-

syftande rationaliseringsåtgärder inom försvaret vilar på Kungl. Maj:t. Be­

redningen av dessa frågor sker i försvarsdepartementet men som jag redan

har anfört måste föregående utredningsarbete, med hittills tillämpade prin­

ciper för departementsorganisationen, i huvudsak göras utanför departe­

mentet. Jag kan därför inte biträda den av vissa remissinstanser framförda

uppfattningen att frågan om förstärkning av resurserna för rationalise-

ringsarbetet bör lösas genom en utökning av försvarsdepartementets plane­

rings- och budgetsekretariat. Utredningsarbetet och insamlandet av data och

annat beslutsunderlag kan ske genom kommittéer, utredningar och fack­

myndigheter. Uppgifterna är emellertid så omfattande att det därutöver

behövs särskilda resurser och dessa bör, som jag uttalade i prop. 1966: 110

Kungl. Maj.ts proposition nr 35 år 1968

37

(s. 93), hållas skilda från de resurser som för motsvarande ändamål dispo­

neras för statsförvaltningen i övrigt. Jag kommer därmed över till frågan

hur dessa särskilda resurser lämpligen bör placeras in i organisationen.

I samband med den nya utredningen har fyra olika organisation s-

alternativ övervägts, av vilka två i enlighet med direktiven innebär en

anknytning till befintliga organ inom försvaret. Vid valet mellan alternati­

ven bör man enligt min mening i första hand granska och försöka tillgo­

dose behovet av samverkan mellan rationalisering och annan verksamhet.

I båda de utredningar som nu har gjorts har man pekat på det nära sam­

bandet mellan försvarets rationaliseringsverksamhet och rationaliseringen

inom statsförvaltningen i övrigt. Flertalet remissinstanser anser att detta

samband bör tillmätas avgörande betydelse och de förordar därför en an­

knytning till statskontoret. För egen del kan jag inte ansluta mig till den

uppfattningen utan anser i likhet med riksrevisionsverket att samverkan

inom försvaret mellan rationalisering och annan verksamhet, bl. a. plane­

ring, måste väga tyngre och därför vara avgörande. Jag är därför inte be­

redd att tillstyrka en fortsatt anknytning till statskontoret utan förordar

en lösning som innebär att rationaliseringsresurserna hålls samman inom

försvarets organisation.

Det är av största vikt att de resurser som avdelas för försvaret utnyttjas

optimalt. Ett kraftfullt och målmedvetet rationaliseringsarbete är ett av

medlen att nå detta mål. Arbetet måste bedrivas i nära samverkan med de­

partementet. Detta krav får ökad tyngd i ett läge då en stegring av ratio-

naliseringstakten måste anses särskilt angelägen. Också med utgångspunkt

i dessa förhållanden anser jag mig alltså kunna konstatera att försvaret bör

disponera ett rationaliseringsorgan inom sin egen organisation.

Det alternativ som innebär en sammankoppling av de centrala rationali­

seringsresurserna med vissa enheter för planering m. m. i de centrala sta­

berna, civilförsvarsstyrelsen och försvarets forskningsanstalt skulle med­

föra ett kraftigt ingrepp i den relativt nyligen fastställda organisationen

av krigsmaktens högsta ledning. En sådan lösning bör därför inte komma i

fråga. Det slutliga valet står alltså mellan alternativen fristående verk och

anknytning till försvarets civilförvaltning.

För en anknytning till civilförvaltningen talar bl. a. den omständigheten

att man med detta alternativ undviker att inrätta ytterligare ett fristående

verk. Vidare kan man sannolikt räkna med vissa personalbesparingar, om

de centrala rationaliseringsresurserna förs samman med en redan befintlig

myndighet. Civilförvaltningens framtida uppgifter i övrigt är emellertid f. n.

något svåra att bedöma. Dess ställning och organisation kan bl. a. bli på­

verkade av försvarskostnadsutredningens kommande förslag och pågående

arbete på att införa programbudget för försvarsdepartementets verksam­

hetsområde. Det kan därför inte f. n. bedömas om och på vilket sätt civil­

förvaltningens övriga uppgifter skulle kunna samordnas med uppgifterna

Kungl. Maj. ts proposition nr 35 år 1968

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1968

på rationaliseringsområdet. Så länge integrationsmöjligheterna ännu är

svåra att överblicka, bör man enligt min mening behålla handlingsfriheten

och därigenom hålla möjligheten öppen att på längre sikt nå en riktig lös­

ning av samordningsfrågan. Med hänsyn härtill anser jag att alternativet

med ett fristående verk i nuvarande läge representerar den enda praktiskt

genomförbara lösningen. I enlighet med utredningsförslaget förordar jag

därför att ett särskilt verk, försvarets rationaliseringsinstitut, inrättas

fr. o. m. den 1 juli 1968. I samband därmed bör statskontorets militära en­

het upphöra.

Arbetsområdet för rationaliseringsinstitutet bör i princip omfatta

försvarsdepartementets verksamhetsområde, dvs. även civilförsvaret och

det psykologiska försvaret.

Mot de i departementspromemorian föreslagna arbetsuppgifterna

för institutet har jag i stort sett inte något att erinra. Institutets huvudupp­

gifter bör alltså vara att på Kungl. Maj :ts uppdrag medverka i struktur­

rationaliseringen och att i övrigt samordna rationaliseringsverksamheten

inom försvaret. I uppgifterna bör vidare ingå lokalplanering, viss utbild­

ningsverksamhet och statistikproduktion. Remissmyndigheterna har i detta

sammanhang tagit upp vissa detaljer, bl. a. frågan om en plan för ratio­

naliseringsverksamheten. Dessa frågor behöver inte underställas riksdagen

utan kan avgöras av Kungl. Maj :t. Jag förutsätter dock att planer för insti­

tutets verksamhet görs upp i samarbete med berörda myndigheter.

Gränsdragningen mot andra myndigheter var en av

de frågor där stark kritik uttalades vid remissbehandlingen av militära ratio-

naliseringsutredningens förslag. Statskontoret som tidigare krävde en rad

preciseringar i detta hänseende anser att det nu framlagda förslaget är i

stort sett tillfredsställande. Själv anser jag också att frågan nu har fått en

godtagbar lösning. Jag räknar därför med att gränsdragningsproblemen i

allt väsentligt skall kunna lösas enligt de riktlinjer som har redovisats

i departementspromemorian. Samtidigt vill jag understryka att det vik­

tigaste i sammanhanget inte är att verksamheten regleras instruktionsmäs-

sigt utan att ett förtroendefullt samarbete etableras mellan rationaliserings­

institutet och andra berörda myndigheter.

Rationaliseringsinstitutet kommer till stor del att få sina uppgifter i form

av uppdrag från Kungl. Maj :t. Detta och institutets uppgifter i övrigt för­

utsätter enligt min mening att institutet får en oberoende ställning i för­

hållande till försvarets övriga myndigheter. Till skillnad från vad som i

allmänhet gäller för förvaltningar och verk inom det militära försvaret bör

därför överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna inte ges någon direktiv-

eller anvisningsrätt gentemot rationaliseringsinstitutet. Någon sådan rätt på­

kallas inte i detta fall av dessa chefers ansvar inför Kungl. Maj :t i vissa

andra hänseenden. Däremot bör försvarets myndigheter vara skyldiga att

i vissa frågor hänvända sig till institutet. Dessa frågor kan regleras av

Kungl. Maj :t.

Jag går härefter över till organisationsfrågorna och tar där­

vid först upp frågan om rationaliseringsinstitutets ledning. I utredningen

föreslås att verkschefen ensam skall svara för ledningen av verksamheten.

Vid remissbehandlingen har man från flera håll gjort invändningar mot

detta förslag och med olika motiveringar fört fram uppfattningen att insti­

tutet bör ledas av en styrelse. Vid min egen bedömning av frågan har jag

funnit att det måste anses synnerligen angeläget att man lämnar en om­

fattande insyn i försvarets rationaliseringsverksamhet, inte minst med tan­

ke på att den ofta omfattar åtgärder av stor ekonomisk räckvidd. Jag anser

det vidare uppenbart att institutets verksamhet kan tillföras värdefulla syn­

punkter genom en styrelse som representerar olika sektorer av vårt sam­

hälle. Jag ansluter mig därför till uppfattningen att institutet bör ledas av

en styrelse och under denna av en verkschef, som samtidigt är ledamot av

styrelsen. För att begränsa antalet organ inom rationaliseringsområdet bör

samtidigt den nuvarande planerings- och rationaliseringsdelegationen upp­

höra. Styrelsen bör omfatta såväl fack- som lekmannarepresentanter. Före­

skrifter om styrelsens sammansättning kan Kungl. Maj :t meddela.

Beträffande rationaliseringsinstitutets interna organisation ansluter jag

mig till uppfattningen att den smidigt och utan omgång bör kunna anpassas

efter uppkommande variationer i arbetets inriktning och omfattning. Någon

bestämd uppdelning på avdelningar eller andra enheter bör därför inte fast­

ställas. Den närmare fördelningen av aktuella arbetsuppgifter bör bestäm­

mas av verkschefen.

Personalbehovet för institutet beräknar jag till 48 tjänster. För verks­

chefen bör inrättas en tjänst för överdirektör i Cp 4. Mot löneställningen

för verkschef stjänsten har berörda personalorganisationer förklarat sig inte

ha något att erinra. Medel bör vidare beräknas för följande tjänster, näm­

ligen tio för organisationsdirektörer och 25 för övriga civila handläggande

tjänstemän, varav en administrativ chef, sex för militära tjänstemän samt

sex för assistenter och biträden. Med hänsyn till vad statskontoret har an­

fört beträffande behovet av personal för telefonväxel och budtjänst m. m.

föreslår jag slutligen att medel beräknas för dessa ändamål.

Tjänsterna för militär personal bör vara ordinarie med förordnande t. v.

Vid behov bör militär tjänst få utnyttjas för att arvodesanställa pensionsav­

gången officer. Övriga tjänster bör inrättas som extra ordinarie.

Frågan om avtalsbara anställnings- och arbetsvillkor för personalen vid

institutet — med undantag av verkschefen — torde få lösas efter förhand­

lingar mellan statens avtalsverk och berörda personalorganisationer. Jag

avser därför att ge avtalsverket i uppdrag att förhandla om dessa villkor på

grundval av vad jag har föreslagit i denna proposition och i ett organisa-

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1968

39

40

tionsunderlag som i detta syfte har upprättats inom försvarsdepartementet.

Som jag tidigare har anfört, bör statskontorets militära enhet upphöra, när

rationaliseringsinstitutet inrättas. Konsekvenserna härav beträffande stats­

kontorets tjänster m. m. redovisas i annat sammanhang av chefen för fi­

nansdepartementet.

Med den kompetensfördelning jag har föreslagit i det föregående mellan

rationaliseringsinstitutet och övriga myndigheter inom försvaret kommer

ansvaret för den interna rationaliseringen att vila på de enskilda myndig­

heterna. Krigsmaktens centrala staber och förvaltningar måste därför ha

tillgång till egna resurser för detta ändamål. Vid regionala och lokala organ

föreligger däremot enligt min mening inte något behov av sådana resurser.

Behovet av interna rationaliseringsresurser för värnpliktsverket har till-

godosetts i det organisationsförslag som har lagts fram i prop. 1968:34.

Motsvarande behov för de tygförvaltande verken bör prövas i samband med

ställningstagandet till materielförvaltningsutredningens förslag. Beträf­

fande försvarsstaben, försvarsgrensstaberna, försvarets sjukvårdsstyrelse

och fortifikationsförvaltningen bör rationaliseringsinstitutet få i uppdrag

att göra upp förslag till organisation av interna rationaliseringsenheter.

Personalbehoven bör därvid i princip tillgodoses inom nuvarande personal­

ram för dessa myndigheter. I avvaktan på resultatet av rationaliserings­

institutets undersökningar bör försvarsstaben och fortifikationsförvalt­

ningen tilldelas provisoriska rationaliseringsresurser. Jag föreslår därför att

medel beräknas för detta ändamål.

Beträffande kostnaderna för rationaliseringsinstitutet vill jag er­

inra om att Kungl. Maj :t i prop. 1968: 1 (bil. 6 s. 19) har föreslagit riks­

dagen att, i avbidan på denna proposition, för budgetåret 1968/69 till Ra-

tionaliseringsförsök beräkna ett reservationsanslag av 2,2 milj. kr.

I utredningen har föreslagits alt medel för rationaliseringsinstitutet skall

anvisas under ett reservationsanslag. Jag biträder detta förslag. Med hänsyn

till att frågan om redovisningen av de statsanställdas pensionskostnader ännu

inte har lösts, bör dock t. v. budgetårsvis anges en ram för anställande av

personal inom institutet. För nästa budgetår bör denna bestämmas till ca

2,5 milj. kr. Dessa medel bör enligt institutets bestämmande kunna an­

vändas för att anställa expertis och konsulter i stället för innehavare av

fasta tjänster. För nästa budgetår beräknar jag vidare ca 1,4 milj. kr. till

expertis. Häri ingår medel för de provisorier jag tidigare har föreslagit vid

försvarsstaben och fortifikationsförvaltningen. För omkostnader beräknar

jag ca 1,1 milj. kr., varav ca 200 000 kr. för reseersättningar, ca 400 000 kr.

för datamaskiner och ca 500 000 kr. för expenser.

Utgifterna för rationaliseringsinstitutet under budgetåret 1968/69 beräk­

nas sålunda till sammanlagt 5 milj. kr. Därav motsvarar ca 2,8 milj. kr.,

inklusive pris- och lönestegringar, utgifter som f. n. bekostas från anslag

under sjunde huvudtiteln. Utgifterna för det militära försvaret bör ökas

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1968

41

med detta belopp. Jag återkommer med förslag härom i annat samman­

hang.

Reservationsanslaget för institutets verksamhet bör benämnas Försvarets

rationaliseringsinstitut och föras upp under rubriken Institutioner m. in.

under riksstatens fjärde huvudtitel. Samtidigt kan reservationsanslaget

Rationaliseringsförsök utgå ur riksstaten.

Utöver de medel som beräknas för rationaliseringsinstitutets verksamhet

läknar jag med att materiel- och underhållsanslag också i fortsättningen i

viss utsträckning skall kunna utnyttjas för rationaliseringsverksamhet. För­

utsättningen härför bör vara att åtgärderna syftar till att förbättra den

verksamhet som normalt bekostas från dessa anslag. Kungl. Maj :t kan be­

sluta om här avsedda åtgärder.

I likhet med utredningen räknar jag med att rationaliseringsinstitutets

lokalbehov t. v. skall kunna lösas genom att man tar i anspråk de lokaler

som nu utnyttjas av statskontorets militära enhet.

Vissa över gång såtgärder torde bli nödvändiga i samband med

rationaliseringsinstitutets tillkomst, när det gäller att avveckla det personal-

överskott som eventuellt kan uppstå i statskontoret när den militära en­

heten dras in. Närmare förslag i dessa hänseenden kommer att läggas fram

av chefen för finansdepartementet.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t före­

slår riksdagen att

a) godkänna de riktlinjer som jag har gett för organi­

sation in. in. av försvarets rationaliseringsverksamhet,

b) besluta att ett centralt verk för försvarets rationali-

seringsverksamhet, benämnt försvarets rationaliseringsinsti­

tut, skall inrättas den 1 juli 1968,

c) bemyndiga Kungl. Maj :t att vid försvarets rationali­

seringsinstitut inrätta en tjänst för överdirektör i Cp 4,

d) till Försvarets rationaliseringsinstitut för budgetåret

1968/69 under riksstatens fjärde huvudtitel anvisa ett reser­

vationsanslag av 5 000 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­

stämmande av statsrådets övriga ledamöter hem­

ställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till riks­

dagen skall avlåtas proposition av den lydelse bila­

ga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Kungl. Maj. ts proposition nr 35 år 1968

Britta Gyllensten