2

ja byggande av avloppsreningsverk med långt gående rening. Vidare före­

slås att bidrag skall kunna utgå till kostnaderna för restaurering av för­

orenade vattenområden. Bidragsramen för nya avloppsreningsverk föreslås

för nästa budgetår bli 40 milj. kr. Totalt begärs till bidrag till avlopps­

reningsverk m. m. 84 milj. kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1968

4

medicinska forskningsråd, statens naturvetenskapliga forskningsråd, sta­

tens råd för samhällsforskning, statens råd för atomforskning, forsknings­

rådens samarbetsdelegation, internationella meteorologiska institutet, sty­

relsen för skogshögskolan, viltforskningsrådet, statens växtskyddsanstalt,

statens centrala frökontrollanstalt, styrelsen för lantbrukslrögskolan, statens

råd för skogs- och jordbruksforskning, Institutet för vatten- och luftvårds-

forskning, styrelsen för veterinärhögskolan, statens veterinärmedicinska an­

stalt, statens tekniska forskningsråd, Svenska silikatforskningsinstitutet,

statens konsumentråd, korrosionsinstitutet, Vetenskapsakademien, Skogs-

och lantbruksakademien, Ingenjörsvetenskapsakademien, livsmedelsstadge-

kommittén, Sveriges industriförbund, AB Atomenergi, Svenska kommunför­

bundet, Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet, Sveriges larit-

bruksförbund, Landsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges akademikers

centralorganisation (SACO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO),

Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska jägareförbundet, Vattenvärnet,

Svenska vatten- och avloppsverksföreningen, Svenska vattenkraftföreningen,

Fiskefrämjandet, Svenska naturskyddsföreningen och Svenska teknolog-

föreningen.

Skrivelser i ämnet har inkommit från riksantikvarieämbetet, Sveriges

ornitologiska förening, Föreningen för vattenhygien, Naturvårdsrådet i Gö­

teborgs och Bohus län och Föreningen för giftfria livsmedel.

Statens naturvårdsverk har i skrivelse den 9 november 1967 föreslagit

att bestämmelserna om statsbidrag till vatten- och avloppsanläggningar

ändras.

Efter remiss har yttranden över naturvårdsverkets förslag avgetts av riks­

revisionsverket, länsstyrelserna i Malmöhus, Västmanlands och Västernorr-

lands län, 1964 års naturresursutredning, Svenska stadsförbundet, Svenska

kommunförbundet, Vattenvärnet och Föreningen för vattenhygien.

I fråga om flera av utredningens och naturvårdsverkets förslag behövs inte

beslut av riksdagen. För överblickens och sammanhangets skull redovisas

dock även vissa av dessa förslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1968

Naturresursforskningen

Nuvarande ordning

Forskning och undersökningsverksamhet inom naturvårdsområdet (na­

turresursområdet) — till vilket även hänförs vatten- och luftvårdsområdena

— samt rörande kemiska bekämpningsmedels (biociders) verkningar m. m.

bedrivs vid ett mycket stort antal institutioner. Förutom vid universiteten

och vissa högskolor bedrivs sådan forskning och undersökningsverksamhet

vid olika statliga laboratorier. Ett forskningsinstitut drivs gemensamt av

staten och industrin.

7

gångspunkt anses falla utanför forskningsområdet. Forskning rörande den

tekniska och ekonomiska sidan av utvinningen av t. ex. malm eller andra

icke förnyelsebara naturresurser hör således inte till forskningsområdet. Pro­

duktionsinriktad forskning på jord- och skogsbrukets samt yrkesfiskets

områden liksom forskning rörande utnyttjandet av förnyelsebara naturre­

surser i ekonomiskt syfte räknar utredningen inte heller dit. Detsamma gäl­

ler användningen av vattenkraft eller andra s. k. flödesresurser för energi­

ändamål. Utredningen framhåller att dessa forskningsinriktningar självfal­

let bär stora kontaktytor med naturresursforskningen. Väsentliga delar av

det svenska landskapet får sin prägel av jordbruk och skogsbruk, vilkas ut­

formning därmed blir en miljövårdsfråga av högsta rang. Forskning rörande

den lämpliga användningen av bekämpningsmedel, valet av sådana och in­

verkan av olika slags gödsling kan bidra till att undvika miljövårdsproblem.

Sådan forskning bör dock enligt utredningens mening i huvudsak bedrivas

inom jordbruksforskningens och den skogliga forskningens ram.

De industriella processernas utformning påverkar i hög grad bl. a. de in­

dustriella utsläppen och inverkar därmed på miljövårdsfrågorna. Det är

därför enligt utredningen angeläget, att miljövårdsaspekterna i växande

omfattning beaktas också inom den tekniska forskningens ram.

Den på miljövård inriktade tekniska forskningen måste emellertid i de

flesta fall bedrivas som en integrerad del av processtekniskt utvecklings­

arbete. Denna forskning är i regel så kostnadskrävande, att dess finansie­

ringsfråga kan lösas endast om forskningsresultaten kan bedömas bli kom­

mersiellt utnyttjade. Detta slag av forskning är därför en uppgift för i första

hand industrin.

Naturresursforskningen kommer enligt utredningen att i väsentlig ut­

sträckning ha en biologisk, särskilt ekologisk inriktning. Enligt utredningens

uppfattning bör därför forskning rörande den arkitektoniska eller sociala

miljö, som staden och övriga samhällsbildningar utgör, inte anses tillhöra

forskningsområdet. Till detta bör dock höra forskning rörande olika slag av

föroreningar i och från samhällena.

Utredningen har inte behandlat forskning rörande radioaktiv strålning

och buller. Den framhåller dock, att både radiakområdet och bullerområdet

får anses vara delar av naturresursområdet i vid mening. Vad gäller radio­

aktiv strålning framhåller utredningen att inom detta område pågår en om­

fattande forskning. Frågan huruvida forskning rörande buller skall hän­

föras till naturresursforskning och ingå i den föreslagna forskningsorgani­

sationens uppgifter bör enligt utredningen tas upp i samband med att en

statlig myndighet ges det administrativa ansvaret för åtgärder mot buller.

Naturresursforskningen bör enligt utredningen omfatta problem som av­

ser förlust av naturkapital. Den bör också ta upp frågor som avser en ök­

ning av naturkapitalet. Den medicinska forskningen utgör en betydelsefull

del av forskningen rörande människan och hennes omgivning. Framför allt

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1968

8

gäller det här den del av den medicinska forskningen som syftar till att kart­

lägga effekter av olika miljöfaktorer på människan, i första hand omgiv-

ningshygien och toxikologi.

Den allmänna målsättningen för naturresursforskningen bör enligt ut­

redningen vara att klarlägga tillvägagångssätten för att behålla eller skapa

en för människan livsvänlig naturmiljö.

Den med tillsynen förenade undersökningsverksamheten på förorenings-

området bör enligt utredningen inte falla inom forskningsområdet utan till­

höra det administrativa ansvarsområdet. Den livsmedelshygieniska rutin­

kontrollen åvilar särskilda samhällsorgan och betraktas inte heller av utred­

ningen som naturresursforskning.

God hushållning med naturvärdena och bekämpande av föroreningarna

i naturen i vid bemärkelse betecknar utredningen som vård av den yttre

miljön eller av naturmiljön. Som konsekvens härav kallar utredningen den

forskning utredningen har att framlägga förslag om för miljövårdsforsk-

ning. Denna innefattar enligt utredningen luftvårds-, vattenvårds- och övrig

naturvårdsforskning samt biocidforskning.

I det följande redovisas en kort sammanfattning av den materialsamman­

ställning om de olika forskningsområdena, som gjorts av utredningens ex­

perter.

Luftvårdsforskning. Luftföroreningar kan definieras som ämnen, vilka

tillförs atmosfären genom människans verksamhet och som är så talrika

och har sådan varaktighet att de innebär risk för människornas hälsa, väl­

befinnande och trivsel. De kan också vålla skador på djur, växter och mate­

rial och skapa förändringar i väderlek och klimat.

Den fortgående urbaniseringen och stigande energiförbrukningen är de

främsta orsakerna till de ökade luftföroreningsproblemen i Sverige. Under

de senaste 30 åren har befolkningen i tätorterna ökat med en miljon män­

niskor, vilket innebär att 73 % av Sveriges invånare i dag bor i tätorter.

År 1975 beräknas siffran ha stigit till 80 %. Energiförbrukningen har ökat

från 160 miljarder Mcal1 år 1955 till 280 miljarder Mcal år 1965.

Merparten av luftföroreningarna härrör från industrier, uppvärmnings-

anläggningar, motorfordon och anläggningar inom jordbruket samt från an­

läggningar för kraftalstring och förbränning av sopor och annat avfall.

De luftföroreningar som kommer från industrin är av skilda slag. Med

hänsyn till verkningarna har de indelats i stoft, frätande och giftiga gaser

samt illaluktande ämnen. Stoftutsläppen, som överstiger mer än 200 000 ton

per år, kommer framför allt från den metallurgiska industrin samt från ce­

ment- och stenindustrin.

Utsläpp av frätande och giftiga klor-, fluor-, kväve- och svavelhaltiga ga­

ser sker framför allt från den kemiska industrin. Stora svaveldioxidutsläpp

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1968

1 1 Mcal = 1 miljon kalorier.

sker emellertid också från industrier med stor förbrukning av eldningsolja

samt från sulfitcellulosafabriker med lutförbränning. Totalt överstiger in­

dustrins årliga svaveldioxidutsläpp 300 000 ton.

Illaluktande ämnen är nära förknippade med livsmedels- och sulfatcellu­

losaindustrin. Under senare år har dock luktreducerande metoder börjat

användas i större utsträckning. Goda möjligheter finns att i samband med

utbyggnaden och koncentrationen av sulfatcellulosaindustrin avsevärt mins­

ka luktolägenheterna.

Läget i fråga om luftföroreningar har förbättrats trots den ökade pro­

duktionsvolymen inom industrin. Utsläppen per ton produkt har kraftigt

minskat inom de flesta industrityper. Ofta har också den totala utsläpps-

mängden minskat trots en kraftigt ökad produktion.

Föroreningarna från uppvärmningsanläggningar har emellertid tilltagit

genom den ökade användningen av eldningsolja. År 1963 användes olja vid

uppvärmningen av 79 % av alla lokaler. År 1970 beräknas motsvarande pro­

centsiffra vara 89 och år 1975 95. Huvuddelen av svavlet i oljan omvand­

las vid förbränningen till svaveldioxid. Det årliga utsläppet av svaveldioxid

i samband med uppvärmning av lokaler uppskattas till 150 000 ton. På

grund av ofullständig förbränning bildas dessutom kolväten och sotpartik­

lar. Det årliga sotutsläppet beräknas till 10 000—15 000 ton. Den pågående

utbyggnaden av kommunala fjärrvärmeverk med kombinerad el- och vär­

meproduktion bör kunna leda till förbättringar ur luftvårdssynpunkt.

Motorfordonens förorening av luften är betydande. Avgaserna från ett

bensindrivet fordon innehåller 150—200 olika ämnen, av vilka endast en

mindre del hittills identifierats. De ämnen, som uppmärksammats mest är

koloxid, kolväten, nitrösa gaser och blyföreningar. Det årliga utsläppet av

dessa ämnen via avgaserna uppskattas för Sveriges del till en miljon, 100 000,

30 000 resp. 2 000 ton. Föroreningshalten är olika för olika fordonstyper

och vaiierar dessutom med körförhållandena. Koloxidutsläppet per km

är sålunda dubbelt så stort vid en medelhastighet av 15 km/tim. som vid

40 km/tim. Mycket talar för att bilavgasproblemet kommer att ytterligare

föivärras. Bilparken växer nämligen för varje år och föroreningsnivån i de

större städerna kan väntas öka ännu snabbare då flera bilar inte bara bety­

der flera föroreningskällor utan också en ökad benägenhet för trafikstock-

ningar med åtföljande lägre hastigheter.

Mängden sopor per person och år ökar kraftigt. Allt större del av avfallet

förstörs genom förbränning. Rökgaserna från sopförbränningsanläggning­

arna blir samtidigt mer och mer frätande genom den ökade förbrukningen

av plast, vilken innehåller bl. a. klor.

Luftföroreningarna vållar skador av olika slag. För människan är det

luftföroreningarnas långtidsverkningar som är den allvarligaste risken. Ris­

ker föreligger bl. a. för sjukdomar i de övre luftvägarna. Även djur och

växter skadas liksom olika slag av material. Metaller rostar, textilier, läder

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1968

9

10

och papper blir sköra och missfärgade, gummi spricker sönder och förlorar

sin elasticitet, glas etsas och byggnader vittrar sönder. Dessa skador medför

stora kostnader i fråga om underhåll och reparationer. Kostnaderna enbart

för materiel som förstörts genom luftföroreningar uppskattas i Sverige till

200 milj. kr. per år.

Även om luftföroreningssituationen i Sverige är bättre än på många håll

utomlands är den inte tillfredsställande. Luftvårdsarbetet måste därför in­

riktas på att förhindra vidare nedsmutsning av luften så långt detta är tek­

niskt och ekonomiskt möjligt.

Om luftvårdsarbetet skall bli framgångsrikt, krävs ökade kunskaper om

luftföroreningarna. Vetskap måste erhållas om vilka kvalitativa och kvan­

titativa verkningar luftföroreningarna har och hur de bäst kan förebyggas

och hållas under kontroll. Såväl grund- som målforskning behövs således.

På metodforskningsområdet gäller det framför allt att utveckla olika mät­

metoder. Luftföroreningarnas omfattning och koncentration måste bestäm­

mas genom såväl regionala som lokala mätningar och sambandet mellan

meteorologi och luftföroreningarnas spridning klarläggas.

Studier av olika luftföroreningars effekter på människor och djur är av

stor betydelse för att klarlägga risken för skadeverkningar. Bl. a. måste

olika risknivåer fastställas. På materialområdet kan stora besparingar gö­

ras om skadeverkningarna nedbringas. Effektivare och billigare skyddsåt­

gärder behövs. Statliga insatser krävs framför allt för den grundläggande

forskningen. Detta gäller också i fråga om arbetet med att få fram luft-

vårdsvänliga produktionsmetoder och effektiva reningsmetoder för utsläpp.

Staten och industrin måste på dessa områden samordna sitt forskningsar­

bete.

Jämte kontroll av utsläppen är olika former av fysisk samhällsplanering

den mest verksamma metoden att motverka luftföroreningar. Såväl lag­

stiftningen som olika planeringsfrågor och planeringsinstrument bör bli

föremål för utvecklingsarbete.

Vattenvårdsforskning. Vattenvårdens huvudsyfte är att säkerställa till­

gången på det vatten, som behövs för människornas uppehälle och välbe­

finnande. Även om Sverige är rikt på sjöar och vattendrag har det hårda

utnyttjandet av vattnet lett till skadeverkningar, som kan medföra risk för

bristsituationer i framtiden om inte motåtgärder sätts in i tid. Manga intres­

sen konkurrerar om vattnet. Detta gäller framför allt i tätbefolkade områden

där tillgångarna är begränsade men behoven störst.

Behovet av vatten för den svenska vattenförsörjningen har ökat snabbt

och väntas stiga ytterligare från nuvarande 5 miljarder m3/år till 7 miljar­

der m3/år år 1980. Av den nuvarande vattenförbrukningen i städerna hänför

sig 57 % till hushållen och 20 % till industrin. Inom industrin, där använd­

ningen av vatten ökat betydligt snabbare än i hushållen, svarar cellulosa- och

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1968

14

serna av den förorening av havet som därigenom uppkommer är inte kända.

Forskning behövs också kring dessa problem.

Östersjöns utnyttjande som mottagare (recipient) av föroreningar har

likheter med utnyttjandet av våra stora inlandssjöar för samma ändamål.

Av stort intresse är att veta, om Östersjön kommer att undergå samma för­

ändring som många inlandssjöar gjort. Vattnets genomsnittliga uppehålls­

tid i Östersjön kan uppskattas till omkring 30 år. Ytvattnet uppehåller sig

sannolikt hälften av denna tid, medan bottenvattnet uppehåller sig betyd­

ligt längre än 30 år. Vattnet i Östersjöns djupbäcken anses vara mer eller

mindre stationärt. Organiskt material, som avlagrats i dessa bäcken för­

brukar lätt vattnets syreförråd, varvid svavelväte kan bildas. Syrehalten

i ytvattnet har inte förändrats under hela 1900-talet medan den på ett djup

av 75—

150

m minskat till hälften under de senaste 20 åren.

Förhållandena i Öresund präglas av den kraftiga expansionen på såväl

den svenska som den danska sidan, vilken medfört stora problem i fråga

om avloppsutsläpp. Öresund utgör recipient för avloppsvatten från två

miljoner människor. Räknat på hela denna befolkning var år 1964 på danska

och svenska sidan 15 % resp. 12 % anslutna till reningsverk med biologisk

rening, 20 % resp. 1 % till reningsverk med mekanisk rening medan från

41 % resp. 11 % avloppsvattnet släpptes ut obehandlat.

På västkusten är de största vattenföroreningsproblemen koncentrerade

till Idefjorden, Gullmarsfjorden, Askeröfjorden, Göta älvs mynning och

Ivungsbackafj orden.

Kraftigt ökade forskningsinsatser i fråga om kustvatten och innanhav är

nödvändiga.

Övrig naturvårdsforskning. Flertalet jordar har efter en långvarig ut­

veckling kommit i jämvikt med sådana miljöfaktorer som det fysikaliska

och kemiska klimatet, mark- och grundvattenhydrologiska förhållanden,

vegetationstäckets och faunans art och sammansättning osv. I sin strävan

att utnyttja de förnyelsebara naturresurserna har emellertid människan

ingripit i och ändrat ett flertal av de faktorer som styr de dynamiska jäm­

vikterna. Nya j ämviktsvillkor har därvid uppstått. Dessa kan medföra lång­

samma eller drastiska förändringar av miljöbetingelserna ibland med oanad

räckvidd. Sålunda kan vattenregleringar, åkermarkens och skogsmarkens

avdikning samt större kalavverkningar leda till svåra störningar i grund­

vattnets kvalitet. Användning av konstgödsel inom jord- och skogsbruk kan

leda till ökad halt av näringsämnen i sjöar och vattendrag. Vatten, koldioxid,

salter och växtnäringsämnen tillförs kontinuerligt marken på olika vägar

och bortförs lika kontinuerligt därifrån. I ett naturligt tillstånd hos marken

råder balans mellan det som tillkommer och det som försvinner. Om balan­

sen sätts ur funktion måste den återställas genom att det som fattas tillförs.

Om brist uppkommer på t. ex. växtnäringsämnen kan balansen återställas

genom gödsling. I annat fall utarmas marken.

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1968

16

också av de markbiologiska förhållandena samt följderna av skogsgödsling

och andra ingrepp. Även speciella markvårdsproblem — t. ex. biologisk ned­

brytning och grundvattenförhållanden —• bör bli föremål för närmare stu­

dium liksom användningen av jordbruksjord som läggs ned.

Tillämpningen av naturvårdslagen kräver ett omfattande inventerings-

arbete som underlag för de bedömningar som de administrativa instanserna

skall göra. Inventeringarna bör omfatta såväl kulturella som naturgeogra­

fiska, botaniska och geologiska objekt. Det insamlade materialet måste be­

arbetas för att kunna ligga till grund för en bedömning av objektens värde

från ekonomiska, kulturella, sociala och naturvetenskapliga synpunkter.

Sedan en sådan bedömning gjorts kan naturvårdsplaner göras upp. Dessa

planer bör ange vilka områden som bör säkerställas för naturvårdsändamål

och hur de bör vårdas. Planeringen bör även omfatta sådana områden, som

är lämpliga för fritidsbebyggelse och rörligt friluftsliv.

Naturvården i Sverige står i många avseenden inför sin egentliga upp­

byggnad. Tidigare har naturvårdsarbetet skötts av frivilliga krafter men nu

har samhället tagit på sig ansvaret. Arbetsuppgifterna kommer att öka kraf­

tigt. EU allt intensivare utnyttjande av våra naturtillgångar kommer troli­

gen att ske. Samtidigt fortsätter urbaniseringen i ökat tempo, vilket leder

till en koncentration av avfallet och föroreningarna. Behovet av områden

för fritidsbebyggelse och rörligt friluftsliv kommer att öka. Naturvårdsar­

betet måste därför ta stor hänsyn till behovet av områden för rekreation.

Den naturvetenskapligt orienterade ekologiska forskningen arbetar med

samspelet mellan olika faktorer i naturen. Denna forskning bör bilda under­

laget för det praktiska handlandet inom naturvården. Ökade resurser för

denna forskningsinriktning behövs därför.

Viltvården måste liksom markvården grundas på de uppgifter om förhål­

landena i markerna som kommer fram genom olika inventeringar. Med vis­

sa års mellanrum bör viltstammarnas storlek uppskattas för att de årliga

variationerna skall kunna klarläggas. Det behövs vidare regelbundna under­

sökningar av de viktiga förutsättningar för viltet som tillgången på betes­

mark och intrång av skadegörande viltslag utgör. Dessa undersökningar bör

ligga till grund för bl. a. planeringen av avskjutningen. Vid viltforskningens

dimensionering måste hänsyn tas till såväl viltets ekonomiska värde som till

dess allmänna betydelse för ett levande landskap. Viltet måste betraktas

som en del av naturen, som människan i stor utsträckning övertagit ansva­

ret för.

Biocidforskning. Olika kemiska medel, som antingen är naturliga eller

konstgjorda, används med framgång i kampen mot olika skadegörare. Des­

sa medel brukar kallas bekämpningsmedel eller biocider.

Biociderna kan förekomma som fasta partiklar, vätskor eller gasformiga

ämnen. Om den kemiska sammansättningen tas till utgångspunkt för grup­

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1968

18

En jämförelse har gjorts av kvicksilvernivåerna hos ringduvor före och

efter förbudet. Resultaten, som visserligen är preliminära, visar att den

genomsnittliga kvicksilverbelastningen hos ringduvor sjunkit avsevärt, se­

dan inskränkningarna i användningen av alkylkvicksilverhaltiga betnings-

medel genomfördes.

De skadegörare, mot vilka biociderna sätts in, blir ofta resistenta mot be­

kämpningsmedlen, som i stället angriper skadegörarnas fiender. Härigenom

rubbas den naturliga mekanism som normalt håller skadegöraren under

kontroll.

De risker, som är förknippade med biocidanvändningen, gör det nödvän­

digt att användningen regleras av samhället. Det gäller nämligen att skapa

ett skydd för både människan och miljön. De åtgärder som vidtas från sam­

hällets sida måste baseras på ett tillförlitligt vetenskapligt underlag. Forsk­

ning om biocidernas verkningar m. in. är därför nödvändig.

FAO (Food and Agriculture Organization) och WHO (World Health

Organization) har tillsatt specialkommittéer för att utarbeta normer för

högsta tolerabla mängd biocider i födoämnen. Sverige deltar i detta arbete.

Det behövs en rutinmässig kontroll av livsmedel, så att varor som inne­

håller för höga biocidhalter snabbt kan förbjudas. Det är också av stort in­

tresse att förekomsten av biocider i hela vår miljö klarläggs och att utveck­

lingen på området noga följs. Samhället måste göra en avvägning mellan

fördelarna och riskerna med biocidanvändningen. Hänsyn måste också tas

till de internationella förhållandena. Vissa biocider sprids nämligen globalt.

Vad enstaka nationer företar sig berör redan stora delar av jordklotet. Pro­

blemet är därför internationellt.

Kunskaperna rörande biocidernas toxikologi är bristfälliga, framför allt

beträffande långtidsverkningarna. Denna forskning bör intensifieras. Ar­

betet är emellertid mycket kostnadskrävande och bör därför samordnas in­

ternationellt. För att klarlägga förekomsten av biocider i vår omgivning be­

hövs undersökningar av bl. a. luft, vatten och levande organismer. Under­

sökningar som avser förekomsten av kvicksilver och klorerade kolväten har

högsta angelägenhetsgrad. Vidare behövs undersökningar om biocidernas

transport och anrikning i näringskedjorna.

Forskning som syftar till att få fram t. ex. växtsorter som är motstånds­

kraftiga mot skadegörare bör stödjas. I den mån sådana sorter kan utveck­

las minskar behovet av bekämpningsmedel. Att utarbeta riskfriare bekämp-

ningsmetoder är vidare en angelägen uppgift för forskningen.

Medicinsk miljövårdsforskning. De smittsamma sjukdomar — kolera,

pest, smittkoppor och polio — som tidigare var härjande farsoter, kan nu i

stor utsträckning bemästras. År 1915 var i Sverige 20 % av samtliga döds­

orsaker infektionssjukdomar. I dag utgör de endast 1 %. I stället står hjärt-

och kärlsjukdomarna samt cancern i förgrunden. Lungcancern, som för

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1968

några tiotal år sedan var så gott som okänd, förekommer nu i Sverige med

ca 1 000 fall om året.

Förändringarna i sjukdomsbilden aktualiserar frågan om sjukdomarnas

uppkomstmekanismer. I många fall talar tillgängliga data mot att den ökade

frekvensen av vissa sjukdomar har att göra med endast konstitutionella

faktorer och det ökade antalet åldringar. Andra faktorer kommer då i för­

grunden. Det blir i det sammanhanget angeläget att fastställa miljöfakto­

rernas inverkan. Bl. a. måste effekterna av föroreningarna i luft och vatten

klarläggas. Detsamma gäller i fråga om de medicinsk-sociologiska effekterna

av olika föroreningar. Som exempel på sådana effekter kan nämnas den van­

trivsel som uppstår genom t. ex. damm, sot, avgaser och andra trivselförstö-

rande föroreningar.

Den toxikologiska forskningen behandlar skadliga substansers inverkan

på den mänskliga organismen. Det är angeläget att sådan forskning kom­

mer till stånd för att klarlägga miljöföroreningarnas inverkan på olika or­

gan hos människan. I samband därmed är det nödvändigt att fastställa

gränsvärden för den högsta tillåtna mängden giftiga substanser, som under

olika förhållanden kan tillföras människan. Därvid måste hänsyn tas till ef­

fekterna av såväl engångstillförsel som upprepad tillförsel av giftämnen.

Den medicinska miljövårdsforskningen har stort behov av ett nära samar­

bete med annan forskning.

Forskningens organisation

Utredningen framhåller att inriktningen på biologiska miljöproblem är

den gemensamma nämnaren för all den miljövårdsforskning, som utred­

ningen behandlar. Utredningen konstaterar vidare att målet för denna

forskning bör vara att klarlägga väsentliga natursammanhang och att finna

metoder som gör det möjligt att bibehålla eller skapa en livsvänlig miljö. Det

är således enligt utredningen samhällets behov av att komma till rätta med

miljövårdsomvandlingens problem, som gör det nödvändigt att denna forsk­

ning bedrivs. Administrativa och politiska instanser har sedan att på grund­

val av forskningsresultaten fatta de beslut som behövs för att komma till

rätta med problemen. De fakta och slutsatser som dessa instanser behöver

saknas ofta. Utredningen anser därför att det är viktigt med en miljövårds­

forskning och i synnerhet en målinriktad sådan, som tar sikte på att lösa

praktiska frågeställningar.

Om forskningsresultaten skall kunna tjäna som underlag för åtgärder är

det enligt utredningen nödvändigt att ett statligt organ inrättas för att leda

och samordna miljövårdsforskningen. Detta organ bör få till uppgift att kart­

lägga, analysera och följa de förändringar som sker i den omgivande miljön,

att klarlägga vilka effekter dessa förändringar har eller kan tänkas få, att

främja utvecklingen av metoder för att motverka ogynnsamma miljöför­

ändringar, att finna vägar för användning av naturresurserna på ett sådant

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1968

19

20

sätt att miljön inte försämras utan i stället om möjligt förbättras och att

fortlöpande informera om forskningsresultaten och deras innebörd.

Utredningen beskriver den svenska forskningsorganisationen i allmänhet

som ett system på tre nivåer. Den första nivån betecknas som basorganisa­

tion och omfattar institutioner för forsknings- och utvecklingsarbete. Den

andra nivån representeras av myndigheter och organ, som planerar foi sk-

ningen och använder resultaten av den. Den tredje nivån omfattar regering-

o

...

en. Utredningen konstaterar att den nuvarande miljövårdsforskningen ar

uppbyggd på samma sätt. Forskningen är dock organisatoriskt mycket

splittrad. En översyn av forskningsorganisationen behövs därför i syfte att

samordna forsknings- och undersökningsarbetet. Detta arbete bör dock även

i fortsättningen utföras vid de institutioner, där det nu bedrivs.

Utredningen understryker vikten av att forskningsorganet organiseras så

att det effektivt kan betjäna administrativa och politiska instanser. Forsk­

ningsorganet bör ha såväl vetenskaplig som administrativ tyngd samt ges

möjlighet att samordna den svenska forskningen med den internationella.

Forskningsorganet bör också kunna ta initiativ till olika forskningsprojekt

samt inom de medelsramar som statsmakterna fastställer avväga och styra

forskningen och undersökningsverksamheten. Utredningen diskuterar tre

alternativ rörande organisationen av forskningsorganet. Det första alterna­

tivet innebär att en speciell nämnd inrättas under ett forskningsråd eller

under forskningsrådens samarbetsdelegation, det andra alternativet att ett

fristående forskningsorgan inrättas och det tredje alternativet att forsk­

ningsorganet inordnas i statens naturvårdsverk. Enligt det sistnämnda al­

ternativet bör en speciell forskningsbyrå inrättas inom verket, som också bör

tillföras ett vetenskapligt råd. Forskningsbyrån bör dels svara för forsk-

ningsplaneringen, dels vara sekretariat för det vetenskapliga rådet. Medel

till forskningen bör anvisas under ett särskilt anslag.

Utredningen stannar för det andra alternativet och föreslår alltså att ett

fristående forskningsorgan inrättas. Till stöd för sitt ställningstagande

framhåller utredningen, att en anknytning av forskningsorganet till forsk­

ningsrådens samarbetsdelegation är olämplig med hänsyn till att delega­

tionen inte är ett överordnat organ till forskningsråden. Även om skäl talar

för att delegationen får en starkare ställning bör denna fråga lösas i annat

sammanhang. Inte heller inordnandet av forskningsorganet under ett be­

fintligt forskningsråd anser utredningen vara lämpligt. Forskningsråden

lämnar huvudsakligen stöd till grundforskning medan forskningsorganet

på miljövårdsområdet i första hand är avsett att stödja och initiera mål­

inriktad forskning. Utredningen anser dessutom att miljövårdsfrågorna är

av sådan vikt att de bör företrädas av ett organ med starkare ställning än

vad ett underorgan till ett forskningsråd får. Alternativet att inordna forsk­

ningsorganet i naturvårdsverket har enligt utredningen vissa fördelar. Ver-

ket har stort behov av forskning och undersökningar på olika delar av

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1968

22

ringsgruppen utses ordförande och sekreterare. Utredningen föreslår också

att särskilda forskargrupper inrättas inom nämndens verksamhetsområde.

Dessa grupper kan antingen bestå av tillfälligt engagerade forskare eller av

forskare som får mera långsiktiga uppdrag. Ledaren för en sådan grupp bör

-— beroende på vetenskapliga kvalifikationer och gruppens storlek — kunna

få förordnande som extra ordinarie laborator eller professor. Sådant förord­

nande bör meddelas av Kungl. Maj:t efter förslag av nämnden för miljö-

vårdsforskning. Forskargrupper finns nu inrättade vid flera forskningsråd.

Utredningen anser att den målinriktade miljövårasforskningen bör få

karaktär av »beställningsforskning». Detta innebär enligt utredningen att,

när nämnden för miljövårdsforskning beviljar medel till en forskningsupp­

gift, ett kontrakt skall upprättas med forskaren. I detta bör forskningsarbe­

tets inriktning och genomförande regleras. Uppdragstagaren bör hålla kon­

takt med nämnden under arbetets gång. Uppdrag bör kunna återkallas av

nämnden.

En avsevärd del av viltforskningen bekostas nu av viltforskningsrådet,

som får sina medel huvudsakligen från jaktvårdsfonden. Jaktvårdsfonden

består av de avgifter, som varje jägare årligen betalar genom att lösa ett

jaktkort. Enligt utredningens mening hör viltforskningen nära samman med

den forskning, som nämnden för miljövårdsforskning skall ha ansvaret för.

Utredningen föreslår därför att viltforskningsrådet upphör och att dess

uppgifter förs över till nämnden för miljövårdsforskning. De medel, som

nu ställs till viltforskningsrådets förfogande, bör i stället få disponeras av

denna nämnd. Medlen bör också i fortsättningen användas till viltforsk­

ning. En särskild expertgrupp, där jakt- och viltvårdsintressena är represen­

terade, bör knytas till nämnden.

Utredningen anser att det är nödvändigt att en beredning med planerings-

och samordningsuppgifter på det omfattande miljövårdsområdet inrättas

på regeringsnivå. Beredningen, som bör kallas milj övårdsbered-

ningen, bör ha rådgivande och informerande uppgifter av sannna karaktär

som t. ex. forskningsberedningen har. Utredningen framhåller bl. a., att redan

de omfattande forskningsuppgifterna på miljövårdsområdet och den spänn­

vidd som utmärker forskningsfältet motiverar att en särskild beredning in­

rättas. Miljövårdsområdet i sin vidaste mening omfattar även områden som

inte tagits upp av utredningen, t. ex. den fysiska samhällsplaneringen. Att

få till stånd en samordning mellan det av utredningen föreslagna forsknings­

området och forskningsfrågor inom den fysiska samhällsplaneringen är nöd­

vändigt, varför även de senare frågorna bör tas upp av beredningen. Utred­

ningen framhåller att den föreslagna beredningen bör kunna bli ett forum

för såväl forskningsfrågorna som de praktiska frågorna på miljövårdsom­

rådet.

Beredningen bör enligt utredningen knytas till jordbruksdepartementet

med chefen för jordbruksdepartementet som ordförande. I beredningen bör

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1968

24

personalen inte är utbildad för att bedriva målinriktad forskning. Utred­

ningen föreslår därför, att forskare stimuleras att genomgå sådan utbild­

ning, som behövs för denna forskning. Ett stipendiesystem bör införas.

Utredningen förordar att tre stipendier inrättas årligen under en treårs­

period. Stipendierna bör vara treåriga och stipendiebeloppet sättas till 40 000

kr. per år. Nämnden för milj övårdsf or simning bör administrera dem. Kost­

naderna bör bestridas från nämndens forskningsanslag.

De av utredningen anlitade experterna har uppskattat de årliga kostna­

derna för att genomföra det av dem föreslagna forskningsprogrammet till

sammanlagt 37,5 milj. kr. Härav avser 6,9 milj. kr. luftvårdsforskning,

16,4 milj. kr. vattenvårdsforskning, 9,8 milj. kr. övrig naturvårdsforskning

och 4,4 milj. kr. biocidforskning. Någon kostnadsuppskattning har inte

skett i fråga om den medicinska miljövårdsforskningen. Utredningen anser

att denna forskning huvudsakligen tillhör det medicinska forskningsområ­

det.

Forskningsprogrammet bör enligt utredningen uppfattas som ett lång-

tidsprogram, vilket innehåller en rad projekt, som inte kan realiseras på en

gång utan får genomföras successivt. Vissa projekt kräver att ytterligare

material införskaffas, innan de kan planeras och sättas i gång. Under ett

initialskede bör därför mera grundläggande undersökningar utföras. Re­

sultaten av dessa bör ligga till grund för beslut om vilka forskningsprojekt

som bör genomföras. Detta kan innebäx*a att vissa projekt i programmet

får stå tillbaka för sådana som är mera angelägna. Oavsett om forsknings­

programmets projekt realiseras eller andra kommer i stället måste enligt

utredningen miljövårdsforskningens resurser byggas upp successivt. Utred­

ningen anser att utbyggnaden bör ske under en femårsperiod omfattande

budgetåren 1968/69—1972/73.

Utredningen beräknar att de medel som innevarande budgetår anslås till

miljövårdsforskning över statliga organ, uppgår till omkring 12 milj. kr.

Härav hänför sig 5 milj. kr. till det av utredningen disponerade anslaget till

naturresursforskning under nionde huvudtiteln. En ökning av miljövårds­

forskningens resurser från 12 milj. kr. till 37 milj. kr., som ett genomföran­

de av experternas forskningsprogram innebär, är mer än en tredubbling av

de tillgängliga medlen. En så kraftig expansion av forskningsvolymen anser

utredningen vara svår att genomföra under en femårsperiod med hänsyn till

att tillgången på forskare och institutionella resurser är begränsad. Miljö­

vårdsforskningen måste vidare enligt utredningen ses i relation till det prak­

tiska miljövårdsarbetet, vilket bör erhålla resurser i sådan utsträckning, att

forskningsresultaten snabbt kan tas till vara. Detta är särskilt angeläget, då

den föreslagna miljövårdsforskningen avses bli starkt målinriktad. Balans

mellan insatserna till forskning och praktiskt miljövårdsarbete bör därför

eftersträvas.

Utredningen framhåller att någon prioritering av projekten inte gjorts i

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1968

26

nämndens anslag över riksstaten uppgå till 17 milj. kr. Utredningen föreslår

att anslaget skall öka på följande sätt:

Budgetår

1967/68

1968/69

1969/70

1970/71

1971/72

1972/73

Milj. kr........

5

8

10,5

13

15,5

17

Härtill kommer de särskilda medel för viltforskning, som bör ställas till

nämndens förfogande från jaktvårdsfonden.

Utredningen framhåller att det är både lämpligt och önskvärt, att kom­

munerna vänder sig till nämnden för miljövårdsforskning för att få under­

sökningar utförda, t. ex. rörande luft- och vattenföroreningar. Till sådana

undersökningar bör kommunerna lämna bidrag. Utredningen erinrar också

i detta sammanhang om att staten och industrin gemensamt bekostar verk­

samheten vid Institutet för vatten- och luftvårdsforskning. Enligt avtalet

mellan parterna skall institutet ägna sig åt problem som hör samman med

industriell drift och därmed närbesläktade frågor inom tätbebyggelse. En­

ligt utredningens mening bör kommunala föroreningsproblem kunna tas

upp på institutets program, om medel härför ställs till förfogande. Utred­

ningen föreslår att det övervägs närmare, om inte kommunerna bör ingå

som part i institutet och på detta sätt stödja en på kommunala problem

inriktad vatten- och luftvårdsforskning.

Remissyttrandena

Forskningsområdet

Samtliga remissinstanser uttalar sin tillfredsställelse över den kartlägg­

ning av problem och forskningsbehov på miljövårdsområdet, som utredning­

en låtit ett antal experter utföra. Allmänt understryks den stora betydelse

denna kartläggning kommer att få för det fortsatta arbetet. Ett antal remiss­

instanser anser dock att utredningen gjort en alltför snäv avgränsning av

forskningsområdet. Särskilt påtalas att utredningen underlåtit anlägga tek­

niska, kemiska och geovetenskapliga synpunkter på forskningen.

Statens naturvårdsverk framhåller att problemen på det geovetenskapliga

området bör bli föremål för forskning med hänsyn till den betydelse detta

forskningsområde har för ställningstaganden i bl. a. landskapsvårds- och

vattenvårdsfrågor. FOA, statens naturvetenskapliga forskningsråd, statens

råd för atomforskning, SOU, SMH1 och Svenska naturskyddsföreningen an­

för liknande synpunkter.

Statens institut för folkhälsan framhåller att vissa problem inom sam-

hällsmiljön kommit att skjutas åt sidan genom utredningens avgränsning

av forskningsområdet. Detta gäller särskilt de viktiga problemen om sam-

hällsbullret. Statens medicinska forskningsråd finner det också anmärk­

ningsvärt att ett så stort miljöproblem som bullret helt lämnats utanför.

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1968

lan, styrelsen för skogshögskolan, styrelsen för veterinärhögskolan, statens

råd för samhällsforskning, statens råd för skogs- och jordbruksforskning,

forskningsrådens samarbetsdelegation, veterinärstyrelsen, Vetenskapsakade­

mien, Svenska jägareförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges

industriförbund. De två sistnämnda organisationerna framhåller att såväl

praktiska som principiella skäl talar mot att forskningsfrågorna inordnas

i naturvårdsverket. Enligt organisationerna är verkets styrelse inte så sam­

mansatt att forskningsfrågorna kan bli tillräckligt ingående behandlade av

denna. De riktvärden, som verket skall tillämpa i sin praktiska verksamhet,

måste enligt organisationen bygga på vetenskapligt säkra grunder. Det är

därför inte lämpligt att verket får ansvaret för forskningsinriktning och

forskningsresultat, eftersom dess objektivitet i tillämpningsfrågor i så fall

kan komma att ifrågasättas.

Ett antal remissinstanser förordar att forskningen inordnas i naturvårds­

verket. Universitetskanslersåmbetet framhåller att naturvårdsverket bör få

ett odelat ansvar för bevakningen av frågor på naturmiljöns område. Det

är därför enligt ämbetet av största vikt att verket får underlag för sin verk­

samhet genom direkt kontakt med forskningen och att verkets behov av

forskningsresultat tillmäts betydelse vid valet av forskningsuppgifter. Äm­

betet finner att detta bäst sker om forskningsorganet inordnas i naturvårds­

verket. Härigenom kan en allmän planering göras av de totala resurser som

behövs på miljövårdens område. Ämbetet understryker samtidigt att också

andra intressenter måste kunna få göra sig gällande i ledningen av forsk­

ningsorganet. Ämbetet finner därför att forskningsfrågorna bör handläggas

i en särskild nämnd inom naturvårdsverket. I nämnden bör olika intresse­

områden vara företrädda. Självfallet måste inslaget av forskare 'ara stort.

Tre ledamöter i ämbetets styrelse reserverar sig till förmån för utredningens

organisationsalternativ.

Naturvårdsverket framhåller att det av utredningen förordade forsk­

ningsområdet till största delen motsvarar verkets nuvarande arbetsfält. Na­

turvårdsverket kommer också att vara huvudavnämare av forskningsresul­

taten. Det är därför lämpligt att ledningen av forskningsverksamheten in­

ordnas i verket så att detta i sin verksamhet snabbt kan utnyttja vunna

forskningsresultat. Verket anser även att åtskilliga fördelar av rent ad­

ministrativ art uppnås om forskningsorganet inordnas i naturvårdsverket.

Enligt verkets mening bör forskningsexpertis få stort inflytande i ledningen

av forskningen. Kvalificerade forskare och representanter för de intressen

som föreslås bli företrädda i forskningsorganet finns nu i verkets tre råd.

Enligt verkets mening bör ett antal ledamöter i dessa råd, förslagsvis nio

till antalet, bilda ett vetenskapligt råd, till vilket verkets styrelse skall kun­

na överlämna avgörandet i flertalet forskningsfrågor. Forskningsfrågor av

principiell art eller stor räckvidd bör dock förbehållas verkets styrelse.

Med en sådan lösning anser verket att de av utredningen nämnda nack­

²⁸

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1968

30

pad att behandla de konfliktsituationer mellan miljövårdens intressen och

de kommersiella intressena som kan väntas uppstå. Ämbetet finner sig

dock med hänsyn till de rådande problemen på miljöområdet kunna god­

ta utredningens förslag. Också naturvårdsverket känner viss tveksamhet

inför förslaget om en miljövårdsberedning med hänsyn till att en sådan

i viss mån kan göra miljövårdsarbetet tungrott. Med hänsyn till betydel­

sen av en effektiv samordning av frågorna på miljövårdsområdet, bl. a. de

ekonomiska, vill verket likväl inte motsätta sig förslaget. Svenska jägare­

förbundet framhåller att även lekmannaintresset bör bli företrätt i bered­

ningen.

Utredningens förslag att forskningsverksamheten på miljövårdsområdet i

första hand bedrivs vid befintliga institutioner vinner allmän anslutning

bland remissinstanserna.

Förslaget om en utredning av förutsättningarna för en lokalmässig sam­

ordning av laboratorieverksamheten vid naturvårdsverket, fiskeristyrelsen

och Institutet för vatten- och luftvårdsforskning delas eller lämnas utan er­

inran av flertalet remissinstanser. De direkt berörda instanserna avstyrker

dock förslaget. Statens naturvårdsverk ifrågasätter om det är lämpligt att

lägga samman verkets undersökningslaboratorium med laboratoriet vid

Institutet för vatten- och luftvårdsforskning, då institutet ofta anlitas av

parter i vattenmål där naturvårdsverkets undersökningslaboratorium fun­

gerar som opartiskt expertorgan.

Utredningens förslag att undersökningslaboratoriet även i fortsättningen

skall vara kvar inom naturvårdsverket tillstyrks av remissinstanserna. Det­

ta gäller även förslaget att laboratoriet bör få resurser även för luftvårds-

undersökningar. Även förslaget att statistik bör upprättas över biocidför­

brukningen tillstyrks eller lämnas utan erinran av remissinstanserna.

Forskningens resurser

Förslaget till uppbyggnad av resurserna för miljövårdsforskningen mot­

tas i allmänhet positivt av remissinstanserna. Flera instanser anser dock att

anslagsbeloppen bör vara större än de som utredningen förordat.

Det föreslagna stipendiesystemet för utbildning av forskare på miljö­

vårdsområdet tillstyrks eller lämnas utan erinran av remissinstanserna.

Förslaget att kommunerna bör lämna bidrag till miljövårdsforskning av­

styrks av bl. a. Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet, som

framhåller bl. a. att forskningen hittills ansetts vara en statlig angelägenhet.

Flera remissinstanser är dock positiva till förslaget.

Stadsförbundet och kommunförbundet ställer sig liksom Institutet för

vatten- och luftvårdsforskning avvisande till utredningens förslag att kom­

munerna bär ingå som part i det sistnämnda institutet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1968

32

av kostnaderna för bidragsberättigade vatten- och avloppsanläggningar, dels

skatteunderlaget i den kommun där anläggningen utförs, dels ock medel­

skatteunderlaget i riket. Antalet skattekronor per invånare beräknas som

ett genomsnitt för en treårsperiod. Tilläggsbidrag utgår till anordningar

för höggradig rening av avloppsvatten om kostnaden för en sådan anlägg­

ning med mer än 25 % överstiger vad som utgör normal anläggningskostnad

vid låggradig rening.

Bidrag utgår inte om bidragsprocenten undertiger tio.

Om länsstyrelsen finner att bidrag av särskilda skäl bör utgå med högre

belopp eller i andra fall än som medges i kungörelsen skall frågan under­

ställas Kungl. Maj :ts prövning.

Av anslaget till bidrag till vatten- och avloppsanläggningar som inneva­

rande budgetår uppgår till 84 milj. kr. disponeras 2,5 milj. kr. som bidrag

till planering av vattenförsörjning och avlopp inom större områden och

250 000 kr. för vissa undersökningar och utredningar inom vatten- och

avloppsområdet. Tidigare har medel för att bekosta viss forskning inom

detta område anvisats från nämnda anslag. Fr. o. in. innevarande budgetår

har dessa medel förts över till anslaget till naturresursforskning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1968

Naturvårdsverkets förslag

Naturvårdsverket konstaterar inledningsvis att, trots att omfattande re­

ningsåtgärder vidtagits av såväl kommunerna som industrier under senare

år, vattenvårdsproblemen inte minskat.

Den 1 januari 1966 hade av våra samhällen med minst 200 invånare drygt

1 000 låggradig rening, dvs. frånskilj ning av avsättningsbar förorening, och

550 höggradig eller biologisk rening, dvs. frånskilj ning även av 70—90 %

av syreförbrukande organisk förorening. Men samtidigt hade 200 sådana

samhällen ännu inte någon rening alls. Härtill kommer att de senaste årens

starkt ökade mängd växtnäringsämnen, främst fosfor, i det kommunala av­

loppsvattnet allvarligt rubbat den biologiska balansen i många vattenom­

råden och förorsakat allt större olägenheter vid vattnets utnyttjande.

För något decennium sedan utgjorde i vårt land mängden fosfor i det

kommunala avloppsvattnet omkring 1,5 gram per person och dygn. Fosfor-

mängden uppgår nu till ca 4—4,5 gram per person och dygn. Ökningen be­

ror till övervägande del på användningen av fosforrika syntetiska disk- och

tvättmedel. Långtgående fosforreduktion förekommer bara vid några få re­

ningsverk, som sammanlagt betjänar ca 15 000 personer.

Naturvårdsverket framhåller att vattenföroreningsproblemen blir alltmer

besvärande och utgör ett hot mot vår miljö, samtidigt som behovet av rent

vatten för hushållen, industrin och friluftslivet snabbt ökar.

Ämbetsverket anser därför att kraven på rening av avloppsvatten bör

skärpas och har hemställt om ändring av lagbestämmelserna på området.

34

siera vattenförsörjningsanläggningar. Däremot bör statsbidrag kunna utgå

till avloppsreningsanläggningar med längre gående rening. Vid bidragsgiv-

ningen bör företag som är särskilt angelägna med hänsyn till förhållandena

i det berörda vattenområdet ges förtur.

För att beräkningen av bidragsunderlaget skall bli så enkel som möjligt

bör kostnaderna för avloppsledningar uteslutas från bidrag. Utloppsled-

ning från reningsverk bör dock räknas in i bidragsunderlaget. I de tall då

det från vattenvårdssynpunkt är lämpligt att avloppsutsläpp sker i mer av­

lägsen recipient än den närmaste bör även tilloppsledning kunna få räknas

in i bidragsunderlaget till den del det anses skäligt från fall till fall. För

kommun som hittills inte vidtagit några åtgärder för reningsanläggning bör

bidragsprocenten begränsas till 30 av hela anläggningskostnaden för re­

ningsverk, medan procenttalet bör sättas till 50 för ersättning av eller ut­

byggnad och/eller förbättring av befintlig anläggning. Som skäl för redu­

ceringen till 30 % anför verket att kommunerna själva bör betala kostnaden

för sådan rening som i dag normalt krävs. En exakt beräkning av denna

kostnad skulle vara svår att göra och innebär ett omfattande arbete, utan

att man därför med säkerhet skulle uppnå en mer rättvis bidragsgivning

än som erhålls med den förordade schablonberäkningen. Då större anlägg­

ningar i allmänhet lättare kan finansieras genom avgifter bör bidrag, om

inte särskilda skäl föreligger, begränsas till högst 5 milj. kr. för varje be­

byggelseområde.

Bidrag till icke-kommunal avloppsreningsanläggning för permanent- eller

fritidsbebyggelse bör kunna utgå i mån av tillgång på medel och med be­

lopp som bestäms från fall till fall.

Naturvårdsverket bör tills vidare vara den myndighet som har hand om

bidragsgivningen. Bidragsansökningar bör dock först prövas och angelägen-

hetsgraderas av länsstyrelsen, som också bör ha hand om utbetalning och

kontroll. De närmare bidragsföreskrifterna bör meddelas av Kungl. Maj:t

efter förslag av naturvårdsverket.

Verket understryker, med hänsyn till utvecklingen på vattenvårdens om­

råde, vikten av att anläggningar för avloppsrening ges hög prioritet vid be­

dömning av kommunala låneärenden. Naturvårdsverket avser att hos arbets­

marknadsstyrelsen begära att möjligheterna att bygga avloppsreningsverk

som beredskapsarbeten undersöks.

Förutom till avloppsreningsanläggningar bör, enligt verket, bidrag kunna

beviljas till andra vattenvårdande åtgärder, t. ex. för återställande av starkt

förorenade sjöar.

Av anslaget till bidrag till vatten- och avloppsanläggningar disponeras

under innevarande budgetår 2,5 milj. kr. för bidrag till vatten- och avlopps-

planering för större områden. Denna bidragsmöjlighet bör enligt verkets

mening bibehållas och utvidgas. Bidraget bör även i fortsättningen få an­

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1968

1. Anläggningsbidrag enligt SFS 1959: 251 ................................................. 50

2. Anläggningsbidrag enligt de föreslagna reglerna.................................... 30

3. Vatten- och avloppsplanering för större områden, högst................... 3

4. Undersökningar och utredningar m. m., högst........................................ 1

³⁶

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1968

Summa 84

Remissyttrandena

Flertalet remissinstanser ansluter sig till förslaget att statsbidrag i fort­

sättningen bör ges endast till avloppsreningsverk. Stadsförbundet fram­

håller att bidrag som i medeltal understiger 20 % saknar betydelse som sti­

mulans för tillkomsten av vatten- och avloppsanläggningar. Enligt förbun­

det är det därför motiverat att koncentrera de statliga bidragen till anlägg­

ningar där en stimulans är nödvändig för att sådana anläggningar skall byg­

gas som av vattenvårdande skäl är angelägna. Kommunförbundet påtalar

vikten av en förbättrad vattenvård och att det därför är angeläget att hög­

gradiga reningsverk byggs. Förbundet påpekar också att bidragsprocenten

kommer att sjunka ytterligare dels genom kommunsammanslagningar, dels

genom skatteutjämningssystemets effekt och att de nuvarande bidragen där­

för minskar i betydelse. Förbundet anser att den föreslagna omläggningen av

bidragssystemet kan vara motiverad och vill inte motsätta sig den. 196'e års

naturresursutredning framhåller att det nu är tekniskt möjligt att bygga

effektiva reningsverk och att det finns metoder för närsaltsreduktion. Ut­

redningen tillstyrker förslaget liksom riksrevisionsverket, Vattenvärnet och

Föreningen för vattenhggien. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att stats-

bidragsbestämmelserna i princip bör ändras enligt naturvårdsverkets för­

slag men ifrågasätter om inte små tätorter även i fortsättningen bör få bi­

drag till ledningar och vattenverk avsedda att betjäna bebyggelse som till­

kommit före den 1 juli 1959 med hänsyn till att invånarna där ofta har låga

inkomster. Kommunerna har därför svårt att täcka kostnaderna genom alt

ta ut avgifter. Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser att med den ut­

formning förslaget fått torde i regel de större tätorterna, där recipienterna

är dåliga, gynnas mest. Enligt länsstyrelsen inger förslaget farhågor för att

möjligheterna att få till stånd de vatten- och avloppsanläggningar som be­

hövs inom länet kommer att försämras. De nuvarande bidragsbestämmelser-

na bör därför bibehållas. Länsstyrelsen i Västmanlands län anser att de fö­

reslagna riktlinjerna för ett nytt bidragssystem är riktiga men ifrågasätter

liksom länsstyrelsen i Malmöhus län om inle statsbidrag i undantagsfall bör

utgå till vattenförsörjningsanläggningar.

Länsstyrelsen i Malmöhus län och Föreningen för vattenhygien anser

att samma regler bör gälla för alla anläggningar som enligt lagen om vatten

och avlopp förklarats för allmänna. Länsstyrelsen i Västernorrlands län

38

na naturförstörelse har pågått under hela den tid människan använt sig

av tekniken för att förbättra sin materiella tillvaro. Naturförstörelsen är

alltså inte någon ny företeelse. I många fall är emellertid upptäckten av

förorening och förstörelse ny. Dessa företeelser kan nämligen fortgå un­

der lång tid innan följderna visar sig. Den under senare år intensifie­

rade forskningen har också lett till att vår kunskap om naturförstörelsen

ökat avsevärt. Nya, farliga substanser upptäcks ständigt. För ett halvsekel

sedan kände man till ett femtiotal främmande kemiska substanser i våra

vattenområden. I dag rör det sig om tiotusentals. De flesta kan inte analy­

tiskt bestämmas och deras biologiska effekter är okända. Vi har alltså anled­

ning förmoda att forskningen också framöver kommer att påvisa nya

former av förorening och förstörelse.

Mycket talar emellertid för att naturförstörelsen i dag är större än ti­

digare. Dels har användningen av tekniska och kemiska hjälpmedel av

olika slag ökat, dels har befolkningskoncentrationen tilltagit, vilket medfört

att anhopningen av förorenande ämnen till begränsade områden vuxit. Vår

inställning till de problem som hänger samman med naturförstörelsen har

emellertid också ändrats. Tidigare gällde det att i första hand förbättra män­

niskornas materiella tillvaro. Det gällde att motverka arbetslöshet och nöd.

Bättre bostäder och sundare arbetsmiljö måste skapas. Det var nödvändigt

att öka sysselsättningen, även om detta innebar att naturvärden offrades.

För flertalet människor har de materiella betingelserna nu förbättrats. För­

hållandena på arbetsmarknaden har blivit säkrare. Tryggheten har ökat ge­

nom den omfattande reformverksamheten. Begreppet levnadsstandard har

i takt med de förbättrade förhållandena kommit att få en ny, vidare inne­

börd. Med den ökade fritiden följer ett stort behov av områden för rekrea­

tion. Tillgången på en oförstörd natur — i vid bemärkelse — blir då en

viktig del av standarden. Det räcker inte längre att mäta standard i tra­

ditionella ekonomiska termer. Också andra värden måste räknas in. På

samma sätt som samhället genom olika åtgärder skapat en hög materiell

standard åt flertalet människor fordras nu samhällsinsatser för att höja

standarden också i denna vidare mening.

Målet för samhällets naturvårdspolitik bör därför vara att både mot­

verka fortsatt naturförstörelse och återställa redan förstörd natur. De

främsta medlen för att nå detta mål är en effektiv naturvårdsadministra-

tion, en modern lagstiftning, olika stimulerande åtgärder och eu väl ut­

byggd forskning.

Den 1 juli 1967 inrättades statens naturvårdsverk. Härigenom samord­

nades och effektiviserades de administrativa resurserna på naturvårds-

området i vid bemärkelse. Kontrollen av biocider omhänderhas emellertid av

giftnämnden.

Större delen av naturvårdsområdet regleras genom lagstiftning. I vatten­

lagen finns bestämmelser om de förutsättningar, under vilka avloppsvatten

får släppas ut. År 1965 trädde en ny naturvårdslag i kraft. Enligt denna

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1968

40

vecklingen går dock så snabbt på naturvårdsområdet att nya problem stän­

digt aktualiseras. Forskningsområdet bör därför inte låsas inom definitiva

gränser. Det organ som får till uppgift att leda arbetet bör ha möjlighet

att anpassa forskningsområdet till utvecklingens krav. Jag delar dock ut­

redningens uppfattning att det ekonomiska utnyttjandet av naturtillgångar­

na i princip inte bör höra till forskningsområdet.

Jag vill liksom utredningen och remissinstanserna starkt betona att

forskningen och undersökningsverksamheten i första hand bör inriktas på

sådana problem, som är av betydelse för det praktiska naturvårdsarbetet.

Även grundforskning bör dock kunna stödjas i begränsad omfattning.

Utredningen föreslår att forskningsinsatserna på naturvårdsområdet så

långt som möjligt bör samordnas och ett särskilt organ inrättas för ledningen

av forskningsarbetet. Utredningen diskuterar tre olika alternativ för orga­

nisationen av detta organ, nämligen a) en nämnd under forskningsrådens

samarbetsdelegation eller under ett forskningsråd, b) ett fristående forsk­

ningsorgan och c) att forskningsfrågorna förs till naturvårdsverket. Utred­

ningen förordar alternativet med ett fristående forskningsorgan men anser

att vissa skäl även talar för alternativet att forskningsfrågorna förs till na­

turvårdsverket. Bl. a. överensstämmer naturvårdsverkets verksamhetsområ­

de till väsentlig del med det aktuella forskningsområdet. Vidare har verket

stort behov av forskning och undersökningar. Forskningsorganet bör till

betydande del bestå av forskare. Eftersom det torde vara svårt att få en

verksstyrelse sammansatt på ett sådant sätt, att det senare önskemålet till­

godoses, förordar utredningen alternativet med ett fristående forsknings­

organ.

Remissinstanserna är eniga med utredningen om att forskningen behö­

ver samordnas och att det behövs ett forskningsorgan. Däremot är mening­

arna delade i frågan om organets ställning. Utredningens alternativ god­

tas av flertalet instanser. Åtskilliga förordar dock att forskningsfrågor­

na i stället anförtros naturvårdsverket. Detta föreslås bl. a. av statskon­

toret, naturvårdsverket, universitetskanslersämbetet, statens naturveten­

skapliga forskningsråd och statens tekniska forskningsråd. Naturvårdsver­

ket framhåller bl. a., att det av utredningen föreslagna forskningsområdet

till största delen svarar mot verkets arbetsfält och att verket kommer att

vara huvudavnämare av forskningsresultaten. Verket anser därför att det

bör få ansvaret för forskningsfrågorna. Inom verket bör ett vetenskapligt

råd inrättas. Verkets styrelse bör kunna överlämna avgörandet i flertalet

forskningsfrågor till detta råd.

Som grund för åtgärder på naturvårdsområdet behövs ofta forsknings­

rön. Kontakten mellan forskningen och det praktiska naturvårdsarbetet

kan enligt min mening främjas bäst om forskningsfrågorna och de prak­

tiska frågorna handläggs inom samma organ. Därigenom kan också forsk­

ningsrönen snabbare omsättas i praktiska åtgärder. Vidare är det enligt

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1968

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1968

I fråga om förslaget om en särskild expertgrupp för jakt- och viltfrågorna

vill jag erinra om vad jag nyss anfört om möjligheterna att till forsknings­

nämnden knyta särskilda experter.

Vad utredningen anfört i fråga om kontrakt med forskare, inrättande

av planerings- och forskargrupper samt ett stipendiesystem mottas posi­

tivt av remissinstanserna. Jag finner förslagen värdefulla. Det bör an­

komma på forskningsnämnden att besluta i dessa frågor.

Utredningen har vidare föreslagit att en särskild beredning inrättas

som ett rådgivande och informerande organ åt regeringen i miljövårds-

frågor. Till beredningens verksamhetsområde hänförs utöver naturvårds-

frågorna även frågor på den fysiska samhällsplaneringens område. Så­

väl forskningsfrågorna som de praktiskt inriktade frågorna bor ingå i be­

redningens uppgifter.

Flertalet remissinstanser tillstyrker att den föreslagna beredningen in­

rättas. Jag vill framhålla att det är angeläget att insatserna på natur-

vårdsområdet och inom vissa delar av den fysiska samhällsplaneringen

samordnas. Denna samordning bör underlättas om en beredning av den

karaktär utredningen föreslagit inrättas. Beredningen bör också kunna

ge regeringen råd och upplysningar i frågor på dessa områden. Bered­

ningens uppgifter i förhållande till forskningsberedningens bör emellertid

närmare klarläggas. Frågan om att inrätta beredningen är av sådan be­

skaffenhet att Kungl. Maj :t kan besluta i den utan riksdagens medverkan.

Jag ämnar senare för Kungl. Maj :t anmäla fragan.

I samband med naturvårdsverkets inrättande den 1 juli 1967 knöts ett

undersökningslaboratorium provisoriskt till verket i avvaktan på ställnings­

tagande till naturresursutredningens förslag. Utredningen föreslår att labo­

ratoriet behålls inom verket och byggs ut med resurser även på luftvårds-

området. Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av remissinstanser­

na. Jag är också av den uppfattningen att laboratoriet bör tillhöra verket

även i fortsättningen. Frågan om att tillföra laboratoriet resurser även på

luftvårdsområdet bör prövas först sedan naturvårdsverket lämnat förslag

i ämnet.

.. .

Utredningens förslag att utreda förutsättningarna för en lokalmassig

samordning av naturvårdsverkets undersökningslaboratorium, fiskeristy-

relsens sötvattenslaboratorium och laboratoriet vid Institutet för vatten- och

luftvårdsforskning avstyrks av de båda myndigheterna resp. styrelsen för

institutet. Lokalfrågan för de båda statliga laboratorierna kräver enligt min

mening ytterligare överväganden, varför jag inte är beredd att prova fragan

i detta sammanhang.

Förslaget att utreda möjligheterna att upprätta statistik over förbruk­

ningen av biocider mottas positivt av remissinstanserna. Jag anser det

angeläget att en sådan utredning kommer till stånd. Det är värdefullt om

en sådan statistik kan omfatta användningen inom industrin m. fl. områden

43

även av andra ämnen än biocider som kan medföra skadliga biverkningar.

Jag bar för avsikt att i annat sammanhang föreslå Kungl. Maj:t att uppdra

åt naturvårdsverket och giftnämnden att utreda och lägga fram förslag i

denna fråga.

Jag delar utredningens och remissinstansernas principiella uppfattning

att resurserna för naturvårdsforskningen behöver ökas. För nästa bud­

getår bör 7 milj. kr. anvisas till naturvårdsforskning under ett reserva­

tionsanslag under nionde huvudtiteln. Detta anslag ersätter det för inne­

varande budgetår uppförda anslaget av 5 milj. kr. till naturresursforsk­

ning. Vid utgången av innevarande budgetår befintlig reservation på detta

anslag bör föras över till det nya anslaget.

Förvaltningskostnaderna för forskningsnämnden och forskningssekre­

tariatet bör betalas med medel från anslaget till naturvårdsforskning.

Kungl. Maj :t äger besluta i denna fråga.

Statsbidrag till avloppsreningsverk m. m. Föroreningen av våra vatten är

fortfarande mycket besvärande. Energiska åtgärder bör därför vidtas för

att förbättra tillståndet. Goda tekniska möjligheter föreligger numera att

skilja av olika föroreningar — bl. a. närsalter — i avloppsvatten. En bättre

avloppsvattenrening kan från statens sida främjas genom bl. a. skärpt

lagstiftning, bidrag till byggande av reningsverk samt anslag till forskning

och tekniskt utvecklingsarbete. Naturvårdsverket bar nyligen föreslagit

att lagstiftningen på vattenvårdsområdet skärps. Förslaget remissbehand-

las f. n. I det föregående har förslag lagts fram om ökade insatser på

forskningsområdet. I det följande kommer jag att redovisa mina ställnings­

taganden till naturvårdsverkets förslag angående omläggning av statsbi-

dragsgivningen till vatten- och avloppsanläggningar. Syftet med omlägg­

ningen är att stimulera kommuner att bygga avloppsreningsverk med långt

gående rening.

De nuvarande bestämmelserna för bidrag till vatten- och avloppsanlägg­

ningar syftar inte i första hand till att stimulera till åtgärder för att mot­

verka vattenföroreningar. Av det nuvarande anslaget till bidrag till vatten-

och avloppsanläggningar används endast ca 20 % till bidrag till avlopps­

reningsverk, medan ca 30 % disponeras till vattenförsörjningsanläggningar

och ca 50 % till bidrag till ledningar för båda dessa ändamål.

Som jag tidigare nämnt måste energiska åtgärder vidtas för att minska

vattenföroreningen. Enligt min mening är det i detta läge motiverat att

det statliga stödet läggs om och helt inriktas på att stimulera byggandet

av avloppsreningsverk med långt gående rening. I likhet med flertalet re­

missinstanser — bl. a. stadsförbundet och kommunförbundet — tillstyrker

jag därför i princip naturvårdsverkets förslag till ändrade bidragsbestäm-

melser.

De nuvarande bestämmelserna innebär bl. a., att vid beräkningen av bi­

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1968

44

dragsprocenten hänsyn skall tas till förhållandet mellan skatteunderlaget

i den kommun där reningsverket skall byggas och till medelskatteunderla­

get i riket. Det statliga skatteutjämningsbidraget har fört med sig att skill­

naden i fråga om skatteunderlag minskat mellan olika kommuner. Detta

medför att bidragsprocenten successivt sjunker och att bidraget därmed

minskar i betydelse som stimulans för byggande av vatten- och avloppsan­

läggningar.

Fr. o. in. den 1 juli 1967 har länsstyrelserna avgjort ärenden om statsbi­

drag till dessa anläggningar. Naturvårdsverket har föreslagit att det bör

ankomma på verket att bevilja bidrag enligt de föreslagna nya bidragsbe-

stämmelserna. Verkets förslag bör godtas eftersom endast en central myn­

dighet bar möjlighet att angelägenhetsgradera behovet av reningsverk på

olika platser i landet. Enligt min mening bör som allmän förutsättning för

att bidrag skall kunna utgå gälla, att anläggningen befinns tillfredsställan­

de från sanitär synpunkt och från vattenvårdssynpunkt med hänsyn till

rådande och väntade förhållanden. I enlighet med naturvårdsverkets för­

slag förordar jag att kommun bör vara berättigad att få bidrag. Bidrag bör

också kunna utgå för anläggning som inte har kommun till huvudman under

förutsättning att anläggningen förklarats som allmän enligt lagen om all­

männa vatten- och avloppsanläggningar.

Enligt gällande bestämmelser utgår i princip bidrag endast för anlägg­

ning för bebyggelseområde, vilket i huvudsak tagits i bruk före den 1 juli

1959. Enligt min mening finns inte skäl att göra stödet till reningsanlägg­

ningar beroende av tidpunkten för tillkomsten av bebyggelsen. Som villkor

för att bidrag skall kunna utgå bör gälla att anläggningen avses betjäna

minst tio bostadsfastigheter.

Den nu gällande regeln att bidrag ej utgår för anläggning som påbörjats

utan särskilt tillstånd bör gälla även i fortsättningen. För att underlätta

övergången till det nya bidragssystemet bör möjlighet dock finnas till undan­

tag om särskilda skäl föreligger. Undantagsregeln torde väsentligen bli av

betydelse vid prövning av framställning om bidrag till anläggning som på­

börjats under första halvåret 1968.

I fråga om bidragsunderlaget har naturvårdsverket föreslagit att kostna­

der för ledningar bör uteslutas med undantag av kostnaden för ledning från

avloppsreningsverk till recipient. Vidare bör ledning till avloppsrenings­

verk få räknas in i bidragsunderlaget i de fall, där det är lämpligare från

vattenvårdssynpunkt att avloppsvattnet släpps ut i en mer avlägsen reci­

pient än den närmaste. Flera remissinstanser har föreslagit att ytterligare

kostnader bör få räknas in i bidragsunderlaget. Jag anser att verkets för­

slag i fråga om bidragsunderlaget bör godtas och förordar alltså att, förutom

kostnaden för avloppsreningsverket, kostnaden för ledning från reningsver­

ket till utsläppspunkten i recipienten bör få räknas in i bidragsunderlaget.

Vidare bör tilloppsledning till reningsverket få räknas in i den mån detta

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1968

46

mening räcker det inte med att hejda den pågående förstöringen av våra

vattenområden. Det är också mycket angeläget att sanera förorenade områ­

den. Jag förordar därför att bidrag får utgå till kostnaden för utredningar

om och restaurering av svårt förorenade vattenområden. Jag räknar med

att även berörda kommuner skall ge bidrag till sådana åtgärder. Det bör

ankomma på Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bestämmande, natur­

vårdsverket att besluta om bidrag till de ändamål jag här bär nämnt.

Naturvårdsverket har vidare föreslagit, alt kostnaderna för vissa under­

sökningar och utredningar på vatten- och avloppsområdet — t. ex. om olika

reningsmetoders prestanda, funktionskrav på ledningar m. m. — får bestri­

das från förevarande anslag. Verket framhåller att det ämnar försöka få

dessa kostnader överflyttade till andra anslag. Jag har ingen erinran mot

att dessa kostnader övergångsvis får betalas med medel från förevarande

anslag.

I detta sammanhang vill jag understryka att det är av stort värde om

typritningar för avloppsreningsverk kan utarbetas genom naturvårdsver­

kets försorg och ställas till kommunernas förfogande. Härigenom kan såväl

kostnads- som tidsbesparingar nås. Jag förordar därför att kostnader för att

utarbeta sådana typritningar får betalas med medel från anslaget.

Naturvårdsverket har föreslagit att av anslaget för nästa budgetår på 84

milj. kr., 50 milj. kr. bör användas för att bevilja bidrag enligt nu gällande

författning till sådana anläggningar, som fått börja byggas efter särskilt

tillstånd och enligt hittills tillämpad praxis beräknas få statsbidrag när de

färdigställts. Totalt uppskattas anspråken fram till den 1 juli 1968 på

bidrag till sådana anläggningar till ca 180 milj. kr. Enligt naturvårdsver­

kets förslag bör dessa bidrag betalas ut under de närmaste fyra budgetåren.

Jag anser att de som före den 1 juli 1968 fått tillstånd att påbörja anlägg­

ning och gjort detta bör få bidrag enligt nuvarande bestämmelser. Visserligen

har i sådana tillstånd särskilt angetts att tillståndet inte innebär utfästelse

om bidrag. I flertalet fall torde sökandena dock ha räknat med att få bidrag

till anläggningen enligt de vid den aktuella tidpunkten gällande bestäm­

melserna.

Enligt naturvårdsverkets förslag bör för nästa budgetår 30 milj. kr. få

användas för bidrag till avloppsreningsverk enligt de föreslagna nya be­

stämmelserna. För bidrag till kostnaderna för planering av vattenförsörj­

ning och avlopp för större regioner, för utredningar om och restaurering av

förorenade vattenområden samt för vissa utredningar och undersökningar

beräknar verket sammanlagt 4 milj. kr. Enligt min mening bör bidrag en-

lig de föreslagna nya bestämmelserna — dvs. till nya avloppsreningsverk

— få beviljas inom en ram av 40 milj. kr. för nästa budgetår. Härige­

nom möjliggörs en bidragsgivning som är 10 milj. kr. högre än vad som

föreslagits av naturvårdsverket. Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att efter

förslag av naturvårdsverket fördela anslagsmedlen på äldre och nya anlägg­

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1968