gifter inom det civila musiklivet. I propositionen föreslås att man nu i princip be­

slutar att genom omorganisation av kårerna och vidareutbildning av militärmusi­

kerna skapa förutsättningar för en sådan utveckling. Vidareutbildningen skall på­

börjas nästa budgetår, medan övriga med omläggningen sammanhängade frågor

fordrar viss ytterligare utredning.

Den centrala delen av rikskonsertverksamheten föreslås bli organiserad i form

av en stiftelse, Stiftelsen Institutet för rikskonserter. Stiftelsen skall ledas av en

styrelse på tio personer, av vilka hälften skall utses av Kungl. Maj:t och hälften

av olika intressenter. För institutet skall finnas en av Kungl. Maj:t utsedd direktör.

I propositionen framhålls att institutet för genomförande av verksamheten är

beroende av ett gott samarbete med regionala och lokala organ. På det regionala

planet behövs samarbete med landsting, länsskolnämnd och länsbildningsförbund.

Frågan om den närmare utformningen och samordningen av de regionala insatserna

förutsätts bli beroende av initiativ från de närmast berörda myndigheterna och

organen inom regionen. På det lokala planet förutsätts kommunerna och organisa-

tionslivet svara för de insatser som behövs för att genomföra olika arrangemang.

Rikskonsertverksamheten föreslås i huvudsak bli finansierad av statsmedel.

Arrangörerna skall dock svara för bl. a. en del av gagekostnaderna.

I ett särskilt avsnitt tas frågan om förmedling av tonkonstnärer upp. Förmed-

lingsfrågorna förutses bli lösta utan särskilda statliga åtgärder.

Kostnaderna för löner för institutets personal, däribland producenter, experter

och konsulter beräknas till 2,2 milj. kr. Omkostnaderna beräknas till 1 milj. kr.

Kostnaderna för genomförande av kvälls-, ungdoms- och skolkonserterna beräknas

till 3,4 milj. kr., varav ca 0,8 milj. kr. väntas inflyta i form av ersättningar från

arrangörerna. För grammofonskiveproduktion, vidareutbildning m. m. beräknas

1 milj. kr. Kostnaderna för sociala avgifter tas upp med 0,6 milj. kr. Det totala

anslaget till rikskonsertverksamheten för budgetåret 1968/69 föreslås bli uppfört

med 7 350 000 kr.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

1. Inledning

Den 11 maj 1962 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för ecklesiastikdepartemen­

tet att tillkalla högst fem sakkunniga för att utreda frågan om att inrätta en statlig

konsertbyrå och därmed sammanhängande spörsmål.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallades såsom sakkunniga direktören Hans

Nordmark, ordf., kapellmästaren Gunnar Hahn, studieombudsmannen Allan Malm­

gren, byråchefen Hans Poppius, docenten Martin Tegen och, den 5 april 1963,

förbundsordföranden Freddy Andersson (direktiv se 1963 års riksdagsberättelse

s. 260).

De sakkunniga antog benämningen konsertbyråutredningen.

Utredningen avgav den 6 december 1962 sitt första betänkande Rikskonserter

(Stencil E 1962: 8). I detta betänkande föreslogs att en rikskonsertverksamhet för­

söksvis skulle anordnas i fyra län samt att ett centralt kansli under försökstiden

skulle organiseras för denna verksamhet. Efter statsmakternas beslut (prop.

1963: 10, SU 126, rskr 299) påbörjades försöksverksamheten budgetåret 1963/64.

Verksamheten anförtroddes ett särskilt organiserat kansli under ledning av fil. lic.

Nils Wallin. Vid planeringen av verksamheten och i frågor av principiellt intresse

skulle försöksledningen samråda med konsertbyråutredningen.

Den 23 juni 1965 avlämnade utredningen sitt andra betänkande med titeln För­

medling av tonkonstnärer (Stencil E 1965: 1).

Över detta betänkande har yttranden avgetts av arbetsmarknadsstyrelsen, stats­

kontoret, Musikaliska akademiens styrelse, teater- och orkesterrådet, Kungl. tea­

tern, Sveriges Radio, Konsertföreningen i Stockholm, Göteborgs orkesterförening,

Stiftelsen Malmö konserthus, Nordvästra Skånes orkesterförening, Sveriges orkes­

terföreningars riksförbund, Folkbildningsorganisationernas föreläsningsbyrå, Teat­

rarnas riksförbund, Svenska musikerförbundet, Svenska teaterförbundet, Svenska

tonkonstnärsförbundet, Folkets Parkers centralorganisation, Föreningen Sveriges

kammarmusiker, Västsvenska musikringen, Norrländska musikringen, Konstnärliga

och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd samt Kulturarbetarnas socialdemo­

kratiska förening.

Konsertbyråutredningen avgav den 25 januari 1967 slutbetänkande rörande riks-

konsertverksamheten betitlat Rikskonserter (SOU 1967: 9). I betänkandet fram­

läggs förslag rörande rikskonsertverksamhetens innehåll och organisation. I anslut­

ning därtill behandlas också frågor om inordnande av viss del av symfoniorkestrar­

nas och militärmusikkåremas verksamhet i rikskonsertverksamheten.

Efter remiss av detta betänkande har yttranden inkommit från följande statliga

myndigheter och organisationer m. fl.

6

terförening, Västerås musiksällskap, Örebro orkesterstiftelse, Sveriges orkesterför­

eningars riksförbund, Förbundet Intim musik, Föreningen Fylkingen, Föreningen

Sveriges jazzmusiker, Föreningen Levande musik, Ars nova, förening för nutida

musik i Malmö, Norrländska kammarmusikringen, Salomon Smiths kammarmusik­

förening och musikfrämjandet i Kullabygden.

Särskilda skrifter har dessutom inkommit från Gotlands läns landsting, Öster­

götlands läns landsting, samarbetsnämnden för Gotlands kommuner, Visby stad,

vissa företrädare för musiklivet på Gotland, Sävsjö stad, Skövde stads kulturnämnd,

Växjö stad, Svenska teaterförbundet, Tjänstemännens bildningsverksamhet, Norr­

köpings orkesterförenings kamratförening, Föreningen Sveriges kammarkorister,

Malmö stadsteater, kommittén för utredning av orkesterverksamheten i Östergöt­

lands län, ABF:s skånedistrikt och lokalavdelning i Lund samt deltagare i musik­

cirklar och fritidsgrupper i musik i Skivarp.

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

att militärmusikkårerna kan delas upp i ett flertal olika ensembletyper, som passar

för en varierad konsertverksamhet.

Det finns för närvarande två militärmusikkårer i Stockholm och ytterligare 23

ute i landet. Den till Svea livgarde förlagda militärmusikkåren har en numerär på

37 man, medan övriga kårer består av 24 man. För budgetåret 1967/68 har under

fjärde huvudtiteln för militärmusiken anvisats 15,4 milj. kr.

För spelåret 1965/66 redovisades 57 SOR-orkestrar. Dessa orkestrar,

som till övervägande del består av amatörmusiker, är anslutna till Sveriges orkes­

terföreningars riksförbund. SOR är ett samarbetsorgan för sådana orkesterföreningar

och musiksällskap, som vid regelbundet återkommande offentliga konserter framför

orkestermusik. Två av SOR-orkestrarna intar en särställning, nämligen de i Väster­

ås och Örebro. Med stöd av kommunala och statliga bidrag har man i dessa städer

kunnat anställa ett antal musiker för orkesterverksamheten, och man kan härigenom

erbjuda konsertpubliken både en mer kvalificerad repertoar och fler konserter per

spelår. I övrigt medverkar amatörmusiker i SOR-orkestrarna. Värdefulla insatser

görs ofta av militärmusikema. Statsbidrag utgår till de mindre orkestrarna i form

av bidrag per konsert. För budgetåret 1967/68 har statsbidrag anvisats med sam­

manlagt 150 000 kr. till verksamheten och med 100 000 kr. som ett engångsbidrag

av särskilda lotterimedel för inköp av instrument, musikmateriel in. m. Vidare har

föreskrivits att orkestrarna bör beakta möjligheten att bedriva verksamheten vid

orkesterföreningarna i studiecirkelform. Till orkestrarna i Örebro och Västerås

utgår större bidrag än till andra SOR-orkestrar, för budgetåret 1967/68 230 000

kr. resp. 115 000 kr.

2.1.2 Försöksverksamheten

Försöksverksamheten med rikskonserter började hösten 1963. Försöken koncen­

trerades i huvudsak till Malmöhus, Jönköpings, Östergötlands och Norrbottens län.

Vid det centrala kansliet ombesörjdes första verksamhetsåret såväl

programmerings- och tuméläggningsarbetet av tre producenter, en för kvällskon­

serter, en för skolkonserter och en för Musik för ungdom (Mfu)-konserter.

I skolproducentens arbetsuppgifter ingick bl. a. att av experter beställa stu­

diematerial för lärare samt att tillställa pressen notiser och bildmaterial rörande tur­

néerna. I hans arbete ingick vidare att engagera artister och att lägga upp turnéer.

Producenten av kvällskonserter hade ett liknande arbetsprogram.

Under budgetåret 1964/65 utvidgades det centrala kansliet. En studiesektion

övertog från producenterna ansvaret för framställning av studiematerial till såväl

skolkonsertema som kvällskonserterna. Samtidigt inrättades en informationssektion.

Med stöd av vunna erfarenheter företogs inför budgetåret 1965/66 en ytterligare

funktionsuppdelning och specialisering inom det centrala kansliet.

Våren 1963 tillkom s. k. länsko mmittéer med uppgift att inom resp.

län organisera lokala mottagar- eller arrangörsinstanser, förmedla programsyn­

punkter, utverka bistånd från landsting och kommuner m. m.

9

I Malmöhus län tillsattes en länskommitté med företrädare för olika intressenter

på musikområdet. Hösten 1965 anställde det för de båda skånelänen gemensamma

bildningsförbundet en bildningskonsulent, som övertog den verkställande uppgif­

ten. I Jönköpings län uppdrogs åt bildningsförbundets musikutskott att med viss

förstärkning representera försöksverksamheten inom länet. Under år 1964 till­

satte bildningsförbundet en särskild funktionär, som tillsammans med bildnings-

konsulenten skulle ägna sig åt den nya verksamheten. Också i Östergötlands län

överlämnades den verkställande funktionen åt bildningsförbundets musikutskott

och en deltidsanställd funktionär. Bildningsförbundet fick också i Norrbottens län

svara för de regionala åtagandena i samband med försöksverksamheten, och ett

musikutskott tillsattes inom förbundet.

Försöksverksamheten knöts sålunda redan från början till länsbildningsförbun-

den i de fyra försökslänen. I verksamheten deltog därjämte representanter för det

regionala och lokala musiklivet. Länskommittéerna har varje år vid flera tillfällen

varit samlade till det centrala kansliet i Stockholm för gemensamma överlägg­

ningar och information.

Organisationen på det lokala planet har under försökstiden inte erhållit någon

enhetlig form och någon sådan har inte heller eftersträvats. Kulturnämnder, mu­

siknämnder eller liknande kommunala institutioner har i allmänhet lokalt svarat

för rikskonserterna. Studieförbund, kammarmusikföreningar, orkesterföreningar

och kommunala musikskolor har också fungerat som lokala instanser, liksom i en

del fall även företagsledningar och fackföreningar.

Den centrala försöksledningen har genomfört verksamheten med huvudvikten

lagd på skolkonserter. Skolkonsertverksamheten har till syfte att ge barn

och ungdom i skolmiljö musikaliska upplevelser i form av konserter, som lämpar

sig för varje åldersstadium. Skolkonserterna avses vara ett komplement till musik­

undervisningen i skolan. Varje konsert förbereds med ett pedagogiskt material

och inom klassen diskuterar man intrycken även efter konserten. Själva konser­

ten innehåller inga andra pedagogiska moment än de upplysningar som lämnas

av den gästande musikern eller ensemblen.

Skolkommunerna erbjuds att beställa en serie om tre konserter per stadium och

läsår. En kommun med fullt utbyggd grundskola och gymnasium beställer i regel

fyra serier, dvs. tolv konserter. Kommunen har också möjlighet att med hänsyn till

barnantalet ge repris på varje konsert.

Som en utbyggnad av skolkonserterna inom grundskolan har man i Malmöhus

län, i samarbete med förskoleseminariet i Malmö, gjort ett särskilt försök med

konserter för förskolebarn. I vissa fall har också folkhögskolor och yrkesskolor till­

godogjort sig skolkonserterna. Från och med vårterminen 1966 genomförs samt­

liga program först inom Stockholms grundskolor med syfte att kontrollera konser­

ternas musikaliska kvalitet och allmänna lämplighet. Ett komplement till skolkon­

sertverksamheten är de regionala skolradioprogram, som sänds fyra veckor före

konsertturnéernas början.

Kungl. Maj. ts proposition nr 45 år 1968

10

Det totala antalet skolkonserter utgjorde läsåret 1966/67 1 379 och är för läs­

året 1967/68 beräknat till 1 750. Man har i första hand tillgodosett barnen på låg-

och mellanstadierna, medan högstadiet fått stå tillbaka. Gymnasiet har utgjort det

minst omfattande verksamhetsområdet.

Omfattningen av skolkonsertverksamheten framgår närmare av följande tabell.

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

Skolkonserter läsåret 1966/67

Län

Antal konserter för

låg-

mellan-

hög-

Summa

stadiet

stadiet

stadiet

gymnasiet konserter

Malmöhus .................... 48

26

11

7

92

Jönköpings ...................... 168

246

111

42

567

Östergötlands ............... 90

114

99

15

318

Norrbottens ...................... 114

120

132

36

402

Summa 420

506

353

100

1 379

Under läsåret 1967/68 har skolkonsertverksamheten i Jönköpings län nått till

alla kommuner utom en. I Östergötlands län har verksamhet ännu inte upptagits

i femton kommuner och i Norrbottens län saknas verksamhet i fem kommuner. I

Malmöhus län slutligen har skolkonsertverksamhet hittills endast upptagits i 20 av

länets 72 kommuner.

Under våren 1964 ordnades 82 kvällskonserter inom ramen för 12

olika produktioner. I programmen förekom bl. a. musik av stråkkvartett, romanser,

gitarrmusik, kammarmusik från barocken, pianomusik etc. De flesta av dessa kon­

serter ägde rum på mindre orter utan organiserat konsertliv. Ett samarbete inleddes

redan under den första säsongen mellan försöksverksamheten och vissa etablerade

kammarmusikföreningar, t. ex. föreningar inom Västsvenska och Norrländska kam­

marmusikringarna. Säsongen 1964/65 fortsatte denna verksamhet. Regionala sym­

fonikonserter genomfördes dessutom inom Östergötlands län i samarbete med

Norrköpings orkesterförening. Vidare gjordes ett försök denna säsong att inom

varje län presentera en större kammarmusikproduktion i samarbete med Stock­

holms konsertförening och Stockholms filharmoniska orkester. Musiker ur sist­

nämnda orkester bildade fyra kammarmusikensembler, som var och en presente­

rade ett större kammarmusikverk. En turné genomfördes också i samarbete med

föreningen Fylkingen. Konserterna upptog bl. a. elektrofonisk musik och konsert­

turnén utsträcktes till Helsingfors, Köpenhamn och Oslo.

Under säsongen 1965/66 anordnades abonnemangsserier och s. k. interna kon­

serter, dvs. konserter inom företag, institutioner och föreningar. Inom några kom­

muner i Jönköpings län ordnades abonnemangsserier, omfattande såväl konserter

av ortens egna krafter som rikskonserter av gästande artister. På många orter har

12

Under arbetsåret 1965/66 fick planeringsarbetet för riksko n-

serterna en mera enhetlig uppläggning. Arbetsfördelningen mellan det centrala

kansliet och länskommittéerna tog en fastare form. Det centrala kansliet svarade

i samarbete med de regionala instanserna för budgetering och programmering,

medan länskommittéerna övertog de distribuerande uppgifterna, beställningsarbe-

tet och samordningen med utbud i fråga om bl. a. teater- och utställningsverksam-

het. Inventeringen av artisttillgången utfördes inom det centrala kansliet.

Utredningen lämnar en redogörelse för hur planeringen för säsongen 1967/68

gått till. Därav framgår att förberedelserna för kvällskonserterna inleddes inom

det centrala kansliet redan i december 1965. Kvällskonsertavdelningens diskussio­

ner på fältet kring programidéerna säsongen 1967/68 inleddes i april 1966, sam­

tidigt som försöksverksamhetens budgetram var klar i stora drag. I maj 1966 orien­

terades länsombuden och en principöverenskommelse träffades om utläggning och

genomförande. Turnéavdelningens artistanskaffning, säljning och utläggning be­

räknades enligt planen vara avslutad i februari/mars 1967. Generalprogrammet ut­

gavs den 1 juni 1967 och den planerade verksamheten var sedan klar att börja.

För skolkonserternas del lämnades i januari 1966 en första orientering till skol­

distrikten om programserierna läsåret 1967/68. Programförslagen behandlades på

det centrala planet och de regionala skolinstanserna orienterades fram till april

1966. Då förelåg en budgetram och en generalplan utarbetades till mitten av maj.

Därefter skedde skolkonsertavdelningens utbud till skoldistrikten och program

utformades. Turnéavdelningen tog enligt planen i december 1966 kontakt med ar­

tister och ensembler och våren 1967 med länsskolnämnder och skolstyrelser för ut­

läggning av de lokala turnéerna.

I syfte att komplettera det pedagogiska materialet för rikskonsertverksamheten

inleddes under säsongen 1965/66 en samverkan mellan regional skolradio och

försöksledningen. Samarbetet med regionalradion har lett till en

form av regional radioskola. Detta samarbete har kunnat etableras i många olika

former genom en kombination av separata regionala radioprogram eller serier av

radioprogram, tryckt informations- och studiematerial samt konserter.

Under hösten 1965 producerade rikskonserter fyra långspelande grammo­

fonskivor och under hösten 1966 utkom ytterligare fyra Lp-skivor. Fram till

hösten 1966 tillhandahölls grammofonskivorna till ett pris av 15 kr. i samband

med konserter och vid rekvisition från försöksverksamhetens kansli. Skivorna har

även sålts i den reguljära grammofonhandeln fr. o. m. december 1966. För skol-

konsertverksamheten har några skivor med huvudsakligen etnografiskt material

producerats. Under 1967/68 har dessutom ett samarbete inletts med den ameri­

kanska firman RCA för inspelning av svensk tonkonst. Distributionen inom Sverige

sker bl. a. genom försöksverksamheten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

Vid resultatredovisningen av musikvaneundersökningen ägnas det första partiet

åt de musikaliska attityderna, närmare bestämt svenska folkets inställning till olika

slag av musik. Postenkätens första fråga gällde inställningen till elva slag av musik.

I övrigt har undersökts, hur värderingen av olika musikslag skiftar inom olika

grupper i samhället med hänsyn tagen till bl. a. kön, ålder, yrke, utbildning och bo­

sättning. Bl. a. görs en »rangordning», som anger vilket intresse olika slag av mu­

sik tilldrar sig bland olika befolkningsgrupper.

I ett senare avsnitt av undersökningen berörs den del av de musikaliska aktivite­

terna som kan benämnas musikkonsumtion. De frågor i enkätformuläret som be­

rör musikkonsumiionen har koncentrerats till musiklyssnande och musikutövande.

Musikskapandet och distributionen av musik har inte behandlats i undersökningen.

I de nämnda delarna av den sociologiska undersökningen belyses sålunda musik­

värderingarna och musikkonsumtionen var för sig. I ett tredje avsnitt av undersök­

ningen kopplas dessa båda aspekter på musikvanorna ihop för en studie av det sätt

på vilket de är relaterade till varandra.

Beträffande den närmare uppläggningen av undersökningarna och resultatet av

dem torde i detta sammanhang få hänvisas till betänkandet (SOU 1967: 9 bilagan).

Det material som presenteras i »Musikvanor i Sverige» är helt och hållet ett re­

sultat av musikvaneundersökningens postenkät. Materialet belyser endast de fak­

tiska förhållandena beträffande musikvanorna i landet som helhet och i olika skikt

av befolkningen. Mera ingående analyser, vilka syftar till att förklara det existeran­

de läget med avseende på musikaliska attityder och musikaliska aktiviteter, genom­

förs vid sociologiska institutionen i Uppsala. Tillsammans med resultaten av inter­

vjuundersökningarna kommer de efter hand att publiceras i form av avhandlingar

och rapporter.

2.2

Konsertbyråutredningen

2.2.1 Kulturpolitik bakgrund

I ett särskilt avsnitt av betänkandet redovisar konsertbyråutredningen sin syn på

de kulturpolitiska motiveringarna för förslaget rörande rikskonserter.

Konsertbyråutredningen erinrar därvid inledningsvis om vissa av de synpunkter

på musikens betydelse som framförts av 1947 års musikutredning. Nämnda utred­

ning framhöll bl. a. att den kulturella demokratiseringen och den ökade fritiden

medfört att stora medborgargrupper nu kommit i åtnjutande av kulturella värden

som tidigare varit förbehållna ett fåtal. Detta innebar för musiklivets vidkommande

att omfattningen av och därmed omkostnaderna för den musikkulturella verksam­

heten måste stiga. Musikutredningen framhöll vidare att musiken har en samlande

kraft. Genom sin förmåga att sammanföra människor både till gemensamt utövande

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

15

och till lyssnande kan musiken fylla ett behov som från samhällelig synpunkt är

utomordentligt värdefullt. Musikutredningen betonade vidare att musiken som

konstform har ett eget berättigande och att den ej kräver särskilda motiveringar

vare sig för sin existens eller för ett kultursamhälles förpliktande stöd.

Konsertbyråutredningen erinrar för sin del om att i Sverige har f. n. två

tredjedelar av den vuxna befolkningen endast folkskola som grundutbildning. Den­

na situation kommer emellertid att snabbt förändras. Införandet av den obligato­

riska nioåriga grundskolan med dess påbyggnader av gymnasiala skolor vidgar

snabbt kretsen av medborgare med en bättre och gedignare utbildning. Redan för­

trogenheten med ett eller flera främmande språk och en mer omfattande under­

visning i ämnen, som förutsätter förmåga till abstrakta resonemang och nyansering

i omdömen och värderingar, skapar enligt konsertbyråutredningens uppfattning

förutsättningar för ett vidare intresse för kulturyttringar. Detta vidgar referensra­

marna på kulturområdet och minskar klyftorna i kulturellt hänseende mellan olika

individer.

I fortsättningen framhåller utredningen att det ännu inte finns en sådan mark­

nadsstruktur att konstutövaren-kulturskaparen har en garanti för att han verkligen

når ut till en mottaglig publik med sitt verk. Det bör vara ett mål för samhällets

åtgärder att åstadkomma en sådan kontakt. Ett studium av produktions-, distribu­

tions- och konsumtionsleden visar enligt utredningens uppfattning att det på snart

sagt alla kulturområden finns påtagliga hinder för en fri kommunikation.

För musikens vidkommande innebär kulturpolitiska stödåtgärder i produktions-

ledet att tonsättare och tonkonstnärer måste ges tryggade arbetsförhållanden. I dis­

tributionsledet innebär de i princip att musiken skall föras ut till så många platser

som möjligt där det finns tekniska och organisatoriska förutsättningar för att fram­

föra musik. I konsumtionsledet slutligen innebär de att alla som är mottagliga för

musikens budskap också skall beredas möjlighet att få ta del av det. Konsertbyrå­

utredningen anser att den distributionsapparat som nu står till förfogande, främst

i form av orkesterföreningar, SOR-orkestrar och kammarmusikföreningar, är otill­

räcklig i förhållande till de krav som bör ställas. Orkestrarna och kammarmusik­

föreningarna kan endast i ringa omfattning bereda tonsättare och tonkonstnärer

en ekonomiskt betryggande ersättning för att de tar deras tjänster i anspråk.

Men kulturpolitiska insatser i produktionsledet förutsätter enligt utredningens

uppfattning att distributionsledet ägnas stor uppmärksamhet och särskilda omsor­

ger. Denna sektor av musiklivet företer stora organisatoriska svagheter. De pro­

fessionella orkestrarna är få till antalet och den komplettering de kan få genom

SOR-orkestrarna bedöms som otillräcklig. Kammarmusikföreningama slutligen

har för liten räckvidd och för små resurser.

Konsertbyråutredningen anser att av de statsunderstödda symfoniorkestrarna är

endast den i Stockholm fullt utrustad för den stora orkesterrepertoaren. Orkestrar­

na i Göteborg och Malmö svarar inte fullt mot de krav, som kan ställas i sådana

sammanhang. För malmöorkesterns vidkommande tillkommer den krävande dubbel­

tjänstgöringen hos stadsteatern. De återstående tre orkestrarna — i Hälsingborg,

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

Norrköping och Gävle — anser utredningen i än mindre utsträckning motsvara

dessa krav, då de är underbemannade. Den egentliga orkesterverksamheten är kon­

centrerad till några få städer och större delen av landet lämnas utan tillgång till

musik av detta slag. Den ersättning som kan erbjudas av de mindre SOR-orkestrar-

na — bestående av amatörer och tillfälligt anlitade yrkesmusiker — anser utred­

ningen endast i begränsad omfattning fylla rimliga anspråk på musikaliska presta­

tioner.

Konsertbyråutredningen framhåller att inga nya statliga kulturpolitiska insatser

gjorts på orkesterområdet under en lång följd av år. Utredningen konstaterar att

konsekvensen av detta stillestånd i utvecklingen är att det sedan länge råder en

markerad ojämnhet i utbudet av orkestermusik och konsertverksamhet över huvud

taget mellan olika landsdelar och regioner. Hur den fortsatta utvecklingen skall ge­

staltas och vilka resurser inom det svenska musiklivet, som skall tas i anspråk,

berör i hög grad rikskonsertverksamhetens inriktning och utformning.

I fråga om möjligheten att låta grammofonskivan och radio-TV utgöra lösning

av kommunikationsproblemet framhåller utredningen att den visserligen tillmäter

dessa distributionsmedia en mycket stor vikt men inte kan uppfatta dem som en

lösning av problemet. De anses vara ovärderliga som hjälpmedel, men huvudvikten

i all konsertverksamhet ligger enligt utredningens mening i den personliga kon­

takten med tonkonstnärer och ensembler av musiker.

Beträffande de kulturpolitiska insatser, som bör göras i konsumtionsledet fram­

håller utredningen att åtgärderna bör skapa en stimulans för att gå på konserter,

att köpa grammofonskivor och att i övrigt uppfatta musiken som en självklar be­

ståndsdel i de personliga kulturupplevelserna. De kulturella inslagen i skolundervis­

ningen på alla stadier är viktigast. Skolkonsertverksamheten skall härvid bredda

den information som i övrigt kan ges i undervisningen. Folkbildningsorganisationer-

na har vidare en viktig uppgift i form av åtgärder för att bygga på skolans under­

visning.

Konsertbyråutredningen betonar att de kulturpolitiska åtgärderna också betingas

av ett rättvisekrav. På de sociala, ekonomiska och allmänt materiella planen har

utjämning skett mellan olika folkgrupper i samhället. Detta är däremot inte fallet

beträffande de kulturella värdena och företeelserna. De utnyttjas i betydligt mindre

utsträckning av arbetare och jordbrukare än av tjänstemän och företagare. Utred­

ningen anser att detta kan bero på att det i vissa grupper finns en känsla av socialt

betingat främlingskap inför opera- och konsertbesök.

2.2.2 Bedömning av försöksverksamheten

Konsertbyråutredningen framhåller bl. a. att det legat i försöksverksamhetens

natur att olika initialsvårigheter skulle komma till uttryck. Dessa kan ha berott på

bristfälliga kommunikationer på idéplanet eller ofullkomliga instruktioner i prak­

tiska frågor. Nya administrativa rutiner har vidare behövt utvecklas.

De fyra försökslänen har visat sig ha olika attityder gentemot försöksverksam­

17

heten. Konsertutbud, turnéläggning, information och liknande åtgärder har därför

behövt följa delvis olika rutiner. När försöksverksamheten började i de områden,

där ett redan tidigare organiserat musikliv fanns etablerat accentuerades dessa

problem, då man på dessa orter kunde få uppfattningen att de egna musikinstitu­

tionerna skulle ställas på avskrivning, därför att en ny organisationsform för musik­

utbudet skapats.

Beträffande erfarenheterna från kansliets verksamhet framhåller ut­

redningen bl. a. att olika arbetsmetoder använts då det gällt att ge information om

verksamheten till pressen. De metoder som prövats har inte varit tillfredsställande.

En presskommissarie med sådana uppgifter hade behövts.

Under arbetsåret 1965/66 tilldelades varje försökslän en producent. Avsikten

härmed har varit att lämna denne producent tillfälle att sätta sig in i länets speciella

problematik, förstå dess behov och på ett riktigt sätt tillmötesgå önskemål av olika

slag. Erfarenheterna har enligt utredningens uppfattning visat att denna åtgärd har

varit riktig.

Samma arbetsår lades grunden för det fortlöpande programplaneringsarbetet ge­

nom nätverksplaner. Trots vissa negativa erfarenheter bl. a. då det gällt att hålla

olika tidsgränser anser utredningen att införandet av dessa långtidsplaner kan be­

traktas som gynnsamt för en god arbetsrutin. En av fördelarna med denna typ av

planering är att den säkerställer de regionala och lokala intressenternas möjligheter

att påverka programpolitiken.

Under försökstiden har producenternas arbete försvårats av att kansliet inte

haft tillräckligt med tekniska hjälpmedel. Sålunda saknas centrala register med

uppgifter om tonsättarverk, opusnummer, satsbeteckningar etc., liksom även bild­

arkiv och klichéförråd.

Det regionala arbetet har i samtliga fyra försökslän knutits till läns-

bildningsförbunden. Utredningen framhåller att resultatet av arbetet inom de fyra

länskommittéerna ter sig mycket olika. I Jönköpings län hade organisationen redan

från början stabiliserats genom att den särskilde musikkonsulenten kunnat arbeta

på ett effektivt sätt.

Utredningen uttalar vidare bl. a. följande rörande erfarenheterna från detta län.

Musikkonsulenten har gjort personliga besök hos lokalarrangörer och rektorer.

Han har ordnat ett stort antal sammanträden med samtliga lokalarrangörer inom

länet, med länsskolnämnden, med representanter för näringslivet, företrädare för de

politiska partierna och representanter för länets övriga kulturella verksamhet. Re­

sultatet av arbetet i detta län har blivit dels ett synnerligen högt antal konserter,

som stegrats för varje verksamhetsår, dels en mycket differentierad konsertverk­

samhet med såväl traditionella som hittills oprövade former av konserterande. Här

synes en situation växa fram, där man på ett demokratiskt sätt åstadkommit en

musikalisk medvetenhet hos ett stort antal olika konsumentgrupper och där man

redan ställer höga musikaliska krav på det centrala programutbudet. Bildningsför­

bundet i Jönköpings län fungerar som en allmänt anlitad clearingscentral för det

totala kulturutbudet inom länet. Bildningsförbundet svarar sålunda också för tea­

ll—

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 45

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

18

terverksamheten inom länet och för en stor del av utställningsverksamheten. Sam­

arbetet med länsskolnämnden är också väl etablerat.

Utredningen framhåller att förhållandena i Norrbottens län är väsentligt annor­

lunda. Man har i detta län rest starka krav på en vittgående delegering av arbets­

uppgifterna på länsorganet. Bildningsförbundet önskar svara för beställning och

utläggning av såväl kvällskonserter som skolkonserter. Man understryker vikten av

att kansliet i Stockholm direkt skall underordna sig det regionala kulturlivets behov,

sådana de formulerats av länsbildningsförbundet.

I Malmöhus län har svårigheter uppkommit på grund av att det regionala arbe­

tet kunnat normaliseras först under hösten 1965, då en för båda skånelänen ge­

mensam bildningskonsulent tillsattes.

Ledningarna för de båda statsunderstödda symfoniorkestrarna i Malmöhus län

har gått med på att de båda orkestrarna och enskilda musiker i desamma skall

medverka i försöksverksamheten. Länsskolnämnden i Malmöhus län har länge ställt

sig avvaktande till rikskonserttanken. Den viktigaste kritiken mot uppläggningen

av skolkonserterna har här varit, att rektorerna önskat att redan vid beställningen

av skolkonserterna få närmare uppgifter om programmens innehåll och om enga­

gerade artister. Då detta önskemål så småningom kunnat tillgodoses i ökad ut­

sträckning, har också intresset för skolkonserterna normaliserats.

I Östergötlands län har någon bildningskonsulent inte funnits. Enligt utredning­

ens uppfattning är orsaken härtill att man i länet inte varit helt övertygad om för­

delen med en centralt verkande bildningskonsulent. Sedan hösten 1965 har dock ett

länsombud på deltid ställts till den regionala verksamhetens förfogande, vilket för­

bättrat situationen. En positiv förändring har vidare varit att Norrköpings orkester­

förening fått en särskild representant i länskommittén.

Konsertbyråutredningen framhåller att försöksledningen undvikit att söka på­

tvinga länskommittéerna någon enhetlig arbetsform dels med tanke på att verk­

samheten har en experimentell utformning, dels för att undvika att länskommit­

téerna skulle få en känsla av central dirigering. Under en länskonferens i Stock­

holm i maj 1966 framställdes emellertid från länskommittéernas sida önskemål om

närmare anvisningar rörande kommittéernas arbete.

I sin bedömning av mottagandet av artister och program

framhåller konsertbyråutredningen bl. a. följande.

Försöksverksamheten med rikskonserter har många gånger ställt de uppträdande

artisterna inför oväntade och svårlösta uppgifter. De flesta av dem har utbildats

för en konsertgivning av traditionell art, där publikkontakter har ansetts föreligga

som en självklar förutsättning och där artistens medel att nå kontakt med publiken

enbart har bestått av ett kvalificerat konstnärsskap. Åtskilliga konserter har givits

för en publik som saknat erfarenheter av den traditionella konsertformen. I sådana

fall har ibland konserten endast bekräftat den otränade lyssnarens uppfattning att

konserter är »tråkiga», att de inte »passar honom» och att klassisk musik bara är

något som är avsett för en utvald skara. Musikerna har ofta återvänt från sådana

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

19

turnéer, som ofta innehållit kammarmusikaliska verk, med en känsla av att den

nya verksamhetens strävan att nå nya publikgrupper är överambitiös och missrik­

tad. Av givna skäl spelar i detta fall programvalet en stor roll. Ett traditionellt upp­

byggt program kan både genom sin längd och genom den passiva lyssnarsituationen

verka tröttande på en otränad lyssnare. Denna i och för sig negativa situation kan

ibland vändas till något positivt, särskilt då artisterna förmår att med sin personlig­

het fängsla sitt auditorium.

Utredningen anser att det är svårt att utan närmare undersökningar uttala sig om

hur publikkontakterna har förbättrats under försökstiden. Den anser bl. a. att de

s. k. interna konserterna gett värdefull information om hur den framtida program­

verksamheten skall läggas upp. Tonkonstnärernas intresse för att komma till rätta

med problemet har ökat. Förståelsen för att försöksverksamheten innebär en för­

ändrad, aktiv attityd gentemot publiken har blivit större. Man har sökt nå kontakt

med publiken inte uteslutande med konsertprogrammet utan också genom kommen­

tarer, samtal och diskussioner som ett komplement till musikframträdandet.

De angivna erfarenheterna gäller främst solistkonserter och kammarmusikaftnar.

Symfonikonserter av stort format har genomgående slagit an på ett helt annat sätt.

Om anledningen härtill uttalar utredningen att en stor orkester påverkar även en

otränad lyssnarskara mycket starkt.

Utredningen framhåller att man ännu inte kunnat utläsa några hållbara synpunk­

ter på programmetodiken genom att studera publikanslutningen. En sakta stigande

tendens kan emellertid spåras i samtliga försökslän. Kraftigast markerad är ten­

densen på vissa orter i Jönköpings län. Orsaken härtill anser utredningen dels vara

en ökad insikt om att rikskonserterna finns, dels en ökad aktivitet från lokalarran­

görernas sida.

Utredningen anser det också svårt att med bestämdhet uttala sig om program­

valet. De lokala arrangörerna behöver en fortlöpande träning för att ta hand om ar­

tisterna och informera dem om olika publikgruppers förväntningar. Även deras PR-

verksamhet på lokalplanet är viktig.

2.2.3 Kommentarer till den sociologiska undersökningen

I sina kommentarer till den sociologiska undersökningen rörande musikvanorna

i Sverige konstaterar utredningen att man med stigande ålder hos de intervjuade

får fram en allt positivare inställning till äldre, traditionella musikformer och en

alltmer negativ inställning gentemot moderna, rytmiskt accentuerade musikformer.

Detta motsvaras av att man i lägre åldersgrupper möter en positivare inställning

till moderna musikformer och mindre intresse för äldre musikformer. Detta gäller

särskilt i fråga om de dansmusikaliska formerna.

Om man går från grupper med lägre till sådana med högre utbildning, ökar in­

tresset för de mera komplicerade musikformerna. Likaså visar det sig att grupper

med lägre utbildning har en i jämförelse med grupper med högre utbildning mer

positiv inställning till de mindre komplicerade, dansmusikaliska formerna, och en

mer negativ inställning till de mer komplicerade, konstmusikaliska formerna.

Utredningen drar av de framlagda resultaten av den sociologiska undersökningen

följande slutsatser.

De faktorer som bestämmer individens musikaliska utveckling torde huvudsak­

ligen vara av fyra olika slag.

1. Varje individ genomgår olika åldersstadier, som vart och ett kan antas ha en

naturlig motsvarighet i vissa musiktyper. Den enkla ramsan fordrar ingen större

grad av mognad, vilket däremot de dansmusikaliska formerna och ännu mer den

klassiska musiken och andra mer komplicerade musikformer gör.

2. Varje individ växer upp i sin speciella miljö, som befrämjar smaken för vissa

musiktyper och kanske hindrar vissa andra att göra sig gällande. Byte av miljö kan

också medföra en förändring i musiksmaken.

3. Olika människor har olika anlag. Hos en del är den musikaliska känsligheten

större, hos vissa finns en utpräglad »musikalitet» och hos några få en fullt utbildad

specialbegåvning.

4. Högre utbildning tycks befrämja förståelsen för de mer komplicerade musik­

formerna. Detta torde kunna återföras på det förhållandet att dessa musikformer

innehåller moment av abstrakt natur och att det därför fordras en speciell träning

för att komma fram till en riktig uppskattning av dem. Denna träning ligger fram­

förallt på det allmänkulturella området och innebär ett uppövande av sinnet för

nyanser och för suggestionen i en konstnärlig idé. Detta estetiska sinne finns kanske

latent i lika mån inom alla befolkningsgrupper, men dess utveckling befrämjas tro­

ligtvis kraftigt både av en gynnsam miljö och av en högre utbildning.

I fortsättningen framhåller utredningen att den estetiska sidan av skolutbildning­

en visserligen inte är så väl tillgodosedd som man kunde önska men att å andra

sidan just den allmänkulturella träningen i skolan också är av stor betydelse som

befrämjare av estetiska upplevelser. Mycket stora befolkningsgrupper har intresse

för de olika musikformerna. Till och med den minst populära musikformen, mo­

dem klassisk musik, har en grupp på 19 % positivt inställda bland befolkningen,

dvs. ca en miljon människor i Sverige. Ett sådant latent intresse är dock inte

detsamma som aktivt intresse för konsertbesök.

Rikskonserterna kan enligt utredningens uppfattning medverka till att en gynn­

sam musikalisk miljö utvecklas. Viktigt är därvid också att anknyta arrangemang­

en till lokala och regionala organisationer av olika slag, så att konserterna fram­

står som en samhällelig angelägenhet.

Skolkonserterna ger en särskild möjlighet att också knyta an till det musikin­

tresse som finns på olika åldersstadier. Utredningen betonar att det inte bara gäller

att skapa en gynnsam och åldersanpassad musikalisk miljö, utan också att på ett

tidigt stadium väcka intresse för en mångsidig repertoar, för goda konstnärliga pres­

tationer och för kulturell aktivitet.

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

2.2.4 Rikskonsertverksamhetens fortsatta utbyggnad

Innan utredningen går in på frågan om rikskonsertverksamhetens utformning och

framtida gestaltning summerar utredningen den allmänna kultur politiska

motiveringen för åtgärder av denna art på följande sätt. »De ekonomiska,

geografiska och sociala hinder som hitintills funnits för ett allmännare deltagande

21

från allmänhetens sida i de kulturella aktiviteterna bör brytas, på samma sätt som

hindren för en ändamålsenlig och efter individernas förutsättningar tillpassad skol­

undervisning har kunnat undanröjas genom grundskolan och dess påbyggnader.

Kulturvärdena är och måste vara en tillgång för alla medborgare. Det är samhällets

uppgift att underlätta för medborgarna att tillägna sig dessa värden så långt det­

ta är möjligt. Detta kräver en mängd olika insatser från samhällets sida, vilket

kommer att beröra såväl de organisatoriska förutsättningarna för redan befintliga

kulturinstitutioner som innehållet och inriktningen i den verksamhet de bedriver.»

Konsertbyråutredningen går i fortsättningen in på allmänhetens intres-

s e för en vidgad musikverksamhet. Utredningen framhåller att olika sociologiska

undersökningar som företagits under senare år bekräftar att olika befolknings­

grupper uppvisar väsentligt olika attityder till musiken som konstart. I stor ut­

sträckning kan dessa skillnader hänföras till rådande olikheter i utbildningshän-

seende. En kortvarig skolutbildning ger utslag i ett bristande eller obefintligt in­

tresse för musiken som konstart. Vanan att besöka konsertevenemang av olika slag

har i huvudsak utbildats och upprätthållits inom ett socialt, ekonomiskt och ut-

bildningsmässigt gynnat befolkningsskikt. Det fria och frivilliga studiearbetet visar

dock att det finns ett betydande intresse för musiken som manifesterar sig i ett hän­

givet och uppoffrande amatörarbete. Mängden av körer och sångsällskap som ver­

kar i stora och små samhällen är också ett tecken på att musiken är en konstform,

som omfattas med intresse av stora befolkningsskikt.

Erfarenheterna av försöksverksamheten med rikskonserter anser utredningen ge

vid handen att det finns en påtaglig receptivitet för konstmusiken inom alla befolk­

ningsgrupper och på alla åldersstadier. Förutsättningen anses vara den att konser­

terna skall komma till medborgarna på andra villkor än dem som man i allmänhet

föreställer sig uppställda i samband med de konserttillfällen som eljest förekommer.

Konsertbyråutredningen uttalar att målet för rikskonsertverk-

samheten bör vara en utbyggnad till en landsomfattande, permanent verksam­

het av sådan omfattning att flertalet medborgare får möjlighet att ta del av på detta

sätt framförd musik. På grundval av den omfattning som skol- och kvällskonserter­

na fått i försökslänen uppskattar utredningen storleken av konsertverksamheten i

ett fullt utbyggt system för skol-, kvälls- och ungdomskonserter till ca 20 000

konserttillfällen per år, varav 15 000 skolkonserter. En så kraftig ökning av kon­

sertutbudet förutsätter en gradvis företagen utbyggnad av rikskonsertverksamheten.

Konsertbyråutredningen anser att rikskonsertverksamheten bör byggas ut i tre

etapper parallellt med att resurser i fråga om orkestrar och ensembler kan ställas

till förfogande. I en jörsta etapp förutsätts följande regioner ingå, nämligen Norr­

bottens, Jämtlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Östergötlands och Jönköpings län

samt Skåne. I den andra etappen skulle Västerbottens, Västernorrlands, Västman­

lands, Örebro och Kalmar län tillkomma. Den tredje etappen slutligen skulle om­

fatta utbyggnad i återstående 13 regioner.

J fråga om utbyggnadstakten för rikskonsertverksamheten uttalar utredningen att

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

22

det även med utökade utbildningsresurser inte blir möjligt att ens under 1970-talet

förverkliga den avsedda produktionsökningen. Det kommer således att dröja avse­

värd tid, innan skolkonserterna når ut till flertalet elever i skolorna och innan

kvälls- och ungdomskonserterna blir ett för flertalet medborgare tillgängligt kultur­

inslag. Detta skulle enligt utredningens mening resultera i en från många synpunk­

ter föga önskvärd skillnad mellan de regioner, som nu har eller kanske snart får

en rikskonsertverksamhet, och de regioner som får vänta ännu ett decennium eller

mer, innan konsertverksamheten kan etableras.

Det dilemma som denna olikhet medför kan enligt utredningens mening inte lö­

sas genom att endast sprida ut konsertutbudet i form av punktinsatser över hela

landet. Sporadiskt förekommande skolkonserter skulle inte kunna förberedas med

det pedagogiskt utformade lärar- och elevmaterial som tillhandahålls i den reguljära

verksamheten. De resultat man vill ernå med skolkonserterna skulle enligt utred­

ningens uppfattning med stor sannolikhet utebli.

Utredningen finner det därför angeläget att föreslå åtgärder, som på ett bättre

sätt än hittills tar i anspråk förefintliga regionalt bosatta tonkonstnärers (ensemb­

lers) kapacitet och musikaliska kunnande och infogar dem i ett rikssammanhang.

Endast härigenom blir det nämligen enligt utredningens uppfattning möjligt att

snabbare utveckla rikskonsertverksamheten och samtidigt ge den en lokal och re­

gional förankring. De olika förslagen i detta syfte behandlas närmare i det följande.

Konsertbyråutredningen utgår ifrån att utformningen av den framtida

rikskonsertverksamheten skall bygga på de erfarenheter som gjorts under försöks-

tiden. Utredningen uttalar härom att den funnit att den erforderliga kontakten med

musiken som konstform lättast skapas genom konserter, som ges en speciell ut­

formning för olika deltagargrupper. För skolungdomen bör dessa konserter utgöras

av musikframträdanden under skoltid. Ett pedagogiskt utformat lärar- och elev­

material jämte regionalradioprogram skall ge bakgrund och sammanhang åt musik­

upplevelsen. För ungdom i allmänhet skall särskilda konserter anordnas, där ung­

domen själv medverkar inom ramen för en riksomfattande Musik för ungdom­

verksamhet. För den vuxna publiken skall kvällskonserter av olika slag anordnas.

Konserterna skall t. ex. kunna få formen av offentliga konserter av sedvanligt slag

eller vara slutna framträdanden av tonkonstnärer och ensembler i form av för-

eningskonserter och föräldrakonserter. För dessa konsertformer erfordras ett stu­

diematerial, som kan utnyttjas gruppvis och enskilt. Utredningen betonar värdet av

att konsertverksamheten anknyts till det fria och frivilliga studiearbetet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1968

2.3 Yttranden

Genomgående markerar man i yttrandena över betänkandet sitt stöd för

den grundtanke som ligger bakom försöksverksamheten och konsertbyrå-

utredningens förslag. Samhället bör ta på sig ett ökat ansvar för att genom olika åt­

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

23

gärder förbättra musiklivets situation. En omfattande produktion och distribution

av konserter anses vara ett av de medel som bör kunna ge gynnsamma återverk­

ningar och förnyelse på många av musiklivets områden. Förslaget att lägga tyngd­

punkten på skolkonserter anses riktigt. För folkbildningsorganisationerna innebär

tillkomsten av en rikskonsertverksamhet att arbetsuppgifterna vidgas. I allmänhet

tillstyrks konsertbyråutredningens förslag om att nu permanenta försöksverksam­

heten med rikskonserter och bygga ut den till en landsomfattande verksamhet. De

avvikande synpunkter som förs fram i remissmaterialet gäller i huvudsak organisa­

toriska frågor. I flertalet övriga fall rör det sig om kompletteringar till förslaget

eller synpunkter på avvägningen av konsertverksamhetens omfattning och utbygg­

nad mot behovet av andra åtgärder som kan leda till ökad musikförståelse. I många

remissyttranden förs önskemål fram, som är grundade på lokala särintressen.

Värderingen av försöksverksamheten i remissyttrandena

återspeglar de olika erfarenheterna i olika län. Den mest positiva bedömningen

kommer från Jönköpings och Malmöhus län, medan remissinstanserna i Östergöt­

lands och Norrbottens län i flera avseenden ställer sig kritiska till konsertverksam­

hetens uppläggning.

Flera remissinstanser efterlyser en närmare analys av försöksresultaten för att

kunna bedöma försöksverksamhetens värde och utformningen av en permanentad

rikskonsertverksamhet. Försöksverksamhetens geografiska begränsning och den re­

lativt korta försökstiden gör det enligt flera uttalanden svårt att dra några defini­

tiva slutsatser beträffande värdet av verksamheten och utbyggnadstakten. Den fort­

satta verksamheten bör därför enligt denna mening behålla en viss karaktär av för­

söksverksamhet. Några remissinstanser förordar att försöksverksamheten får fort­

sätta ytterligare någon tid och utsträckas till flera regioner.

Av remissyttrandena från Jönköpings län framgår att både länsstyrelsen, lands­

tinget, bildningsförbundet samt skolstyrelserna i Jönköping och Huskvarna anser

att de många nya konserttillfällena fyllt en svår brist i landsortens musikliv, för­

nyat repertoaren och positivt ändrat publikens attityd till tonkonsten. Särskilt

stort intresse har knutits till de speciella arrangemangen med stor orkester. För-

eningskonserterna anses vara ett viktigt inslag som bör utvidgas. Skolkonserterna —•

särskilt under det senaste försöksåret — bedöms mycket positivt.

Från Malmöhus län delas denna positiva syn av i första hand Malmö stad

samt rikskonserters länsombud. Ars Nova, förening för nutida musik och Salomon

Smiths kammarmusikförening, båda i Malmö, har olika uppfattningar om erfaren­

heterna av försöksverksamheten. Enligt Ars Nova har rikskonserterna inneburit

en värdefull stimulans i föreningens lokala verksamhet. Kammarmusikföreningen

ifrågasätter på grundval av erfarenheterna från försökstiden själva systemet med

en central planläggning av en rikskonsertverksamhet för hela landet. Apparaten

blir alldeles för tungrodd och kvaliteten kan äventyras. Malmö musikkonserva-

torium och Malmö konserthusstiftelse anser det mycket svårt att bilda sig en upp­

fattning om hur verksamheten mottagits med stöd av det redovisade materialet.

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

Det hade därför varit lämpligt att försöksverksamheten fortsatt under några år till

och utsträckts till att omfatta ytterligare några försökslän.

I Östergötlands län är remissopinionen mycket enhetlig. Östergötlands hildnings-

jörbund och Norrköpings orkesterförening anser att de olika direktiv som gällt för

försöksverksamheten inte följts under försökstiden. Undersökningar beträffande

publikanslutningen till olika typer av konserter är inte gjorda och publiksiffrorna

ofullständigt redovisade. Den musikbildande effekten av konsertverksamheten är

inte belyst. Organisationsplanen har byggts upp efter samma mall i samtliga för­

sökslän. Detta har lett till stora svårigheter på det administrativa och praktiska pla­

net och hindrat ett rationellt utnyttjande av länets egna resurser. Norrköpings or­

kesterförening har sedan några år tillbaka egen skolkonsertverksamhet även ute i

länet, vilket inte nämnts av utredningen. Enligt orkesterföreningens yttrande har

orkestern endast i begränsad utsträckning tagits i anspråk inom försöksverksamhe­

tens ram. På kammarmusiksidan anser föreningen att orkesterns egna musiker och

särskilda ensembler engagerats i påfallande liten utsträckning. Förslaget att per­

manenta verksamheten på det sätt utredningen föreslår avstyrks av samtliga angiv­

na instanser.

Från Norrbottens län redovisas huvudsakligen erfarenheter av hur arbetet skötts

rent organisatoriskt. Enligt bildningsförbundets mening har inte alltid arbetsfördel­

ningen mellan försöksverksamhetens centrala kansli och länsorganen fungerat på

det sätt utredningen redovisar. Direktkontakter mellan det centrala kansliet och

lokalarrangörerna har även förekommit och har gett upphov till dubbelarbete.

Under försökstiden har bildningsförbundet kunnat vidta åtgärder för att utvidga

samarbetet inom den fria kultursektorn genom att inrätta rådgivande nämnder för

varje specialområde. Både bildningsförbundet och Framnäs folkhögskola anser att

erfarenheterna under försökstiden med all önskvärd tydlighet visat att förutsättning­

en för en effektiv distribution är att det finns ett regionalt organ med tillräckliga

ekonomiska och personella resurser och god lokalkännedom. I fråga om den cen­

trala verksamheten förordas en mer sammanhållen organisation än den som prö­

vats under sista försöksåret. Både bildningsförbundet och folkhögskolan anser att

den svagaste punkten i verksamheten hittills varit den lokala organisationen.

Skolöverstyrelsen anser att rikskonsertverksamhetens begränsade resurser i viss

utsträckning splittrats på en mängd, ibland relativt perifera arrangemang. Över­

styrelsen anser det vidare beklagligt att man inte gjort några vetenskapliga utvär­

deringar av försöksverksamheten vare sig sociologiskt eller psykologiskt. Vad be­

träffar skolkonserterna anser överstyrelsen att försök borde ha gjorts med mer

varierade konsertserier. Även det pedagogiska materialet bör kunna göras mer

varierat. Studieverksamheten kring kvällskonserterna har haft för liten omfattning

och har inte gett klarhet om hur samarbetet med studieförbunden i detta syfte bör

organiseras. Överstyrelsen drar slutsatsen att den dåliga publikanslutningen vid

vissa kvällskonserter tyder på att studieverksamheten kring konserterna i hög grad

behövs och att reklamapparaten varit alltför konventionell och framförallt fungerat

dåligt på orter utan regelbundet konsertliv.

25

1965 års musikutbildningskommitté påpekar att den sociologiska undersökningen

är ett från försöksverksamheten helt fristånde projekt. I likhet med skolöverstyrel­

sen anser kommittén att vissa frekvens- och attitydundersökningar borde ha gjorts

för att kunna ge en uppfattning om hur försöken utfallit. Även Sveriges Radio skul­

le önskat en utförligare dokumentation från försöksverksamheten. Företaget fram­

håller vidare att det traditionella konsertlivet befinner sig i en allvarlig kris med

fallande publiksiffror och att det därför kan vara diskutabelt att satsa så hårt på

just dessa konsertformer. De experiment med nya former och ensembler som gjorts

under försöksperioden och slagit väl ut borde på ett helt annat sätt satt sina spår

i utredningens förslag.

Teater- och orkesterrådet anser att konsertbyråutredningens förslag innebär en

lösning enligt den inriktning försöksverksamheten fått och att några alternativ

inte prövats eller redovisats. Försöksverksamheten har inte i större utsträckning

hunnit med att bearbeta frågor som publikvärvning och publikorganisation. För­

eningen Svenska tonsättare anmärker på att utredningen inte närmare redovisat

försöksverksamhetens aktivitet i repertoarfrågor.

Musikaliska akademiens styrelse anser det ofrånkomligt att det under försöksti-

den uppstått irritation och samordningsproblem men att sådana svårigheter inte får

undanskymma försöksverksamhetens starkt positiva sida. Styrelsen beklagar att

uppgifter inte lämnats till ledning för bedömning av skolkonserternas inverkan

på eleverna. Bl. a. framhålls att en förutsättning för att skolkonserterna skall

bli intresseväckande är artisternas pedagogiska insikter och förmåga att samarbeta

med ungdom. Även musikkonservatorierna i Göteborg och Malmö anser att slut­

satserna beträffande försöksverksamhetens musikbildande effekt är för dåligt un­

derbyggda. Stockholms skoldirektion har synnerligen goda erfarenheter av kon­

sertverksamheten i Stockholms skolor, där samtliga producerade konserter för-

handsprövats sedan vårterminen 1966.

Riksförbundet Sveriges musikpedagoger är tillfredsställt med den utveckling för­

söksverksamheten fått både i fråga om administration, konstnärlig kvalitet och

programval.

Svenska stadsförbundet konstaterar att försöksverksamheten fått ett klart positivt

gensvar i kommunerna. LO delar utredningens uppfattning att försöksverksam­

heten gett tillräckliga erfarenheter för att det skall vara möjligt att föreslå rikt­

linjer för den framtida utbyggnaden av rikskonsertverksamheten över hela landet.

Frågan om inriktningen av de musikfrämjande åtgärder-

n a behandlas i många av remissyttrandena. Den utformning försöksverksamheten

fått och de framlagda förslagen rörande den fortsatta rikskonsertverksamheten ställs

i vissa fall mot den roll som kan tilldelas radio, television och grammofon, betydel­

sen av obligatorisk och frivillig musikundervisning eller möjligheterna till musik­

distribution i andra former än de föreslagna.

Således beklagar teater- och orkesterrådet att utredningen inte sökt precisera den

funktion som radio-TV lämpligen bör ha i den framtida musikspridningen. Detta

liksom att utredningen ännu inte lämnat något slutgiltigt förslag om grammofonski­

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

vornas roll i sammanhanget försvårar enligt rådets mening möjligheterna att rea­

listiskt bedöma omfattningen och karaktären på de insatser som krävs inom det av­

snitt utredningen koncentrerat sig på, nämligen det traditionella konsertlivet. Rådet

framhåller att betydelsen av dessa nyare medier ökat om man ser musikområdet ur

vidare synvinkel än utredningen gjort. Som radions insatser för breddning av mu­

sikkulturen visat finns här värdefulla möjligheter att vidga musikintresset inte bara

geografiskt utan också socialt. Även Musikaliska akademiens styrelse framhåller

massmedias betydelse för det framtida musiksamhället.

Sveriges Radio ställer frågan om det är rimligt att i massmedias tid satsa så en­

sidigt och stort på just konsertformen. Företaget anser att utredningens allmänna

åsikter om de olika distributionsformernas betydelse är diskutabla. Att som utred­

ningen gjort degradera radio, TV och grammofon till »hjälpmedel» och att lägga

huvudvikten i all konsertverksamhet vid »den personliga kontakten med tonkonst­

närer och ensembler av musiker» framstår enligt Sveriges Radio som verklighets­

främmande. Den helt dominerande delen av musikpubliken nås redan nu endast via

radio, TV och grammofon. Från både musikaliska och praktiska synpunkter anses

de konsertmöjligheter, som dessa medier erbjuder, vara jämbördiga eller delvis

överlägsna dem som rikskonserter kan eller planerar att erbjuda. Nya musikformer

uppstår som skapats enkom för de nya massmedia. Dessa påpekanden görs, fram­

hålls det vidare i yttrandet, inte för att förringa den betydelsefulla roll som en ut­

byggd rikskonsertverksamhet kan komma att spela i musiklivet utan för att sätta in

verksamheten i ett större musikkulturellt sammanhang och ge den rätta proportio­

ner. Även Föreningen Svenska tonsättare anser att radio/TV och grammofon inte

bara är hjälpmedel utan också med offentliga konserter likvärdiga distributions­

former. I pedagogiskt hänseende är de klart överlägsna konsertformen.

Enligt ABF har televisionens roll grovt underskattats. TV-program kan betyda

oerhört mycket för den primära uppgiften att föra ut musikintresset. ABF förut­

sätter att utredningen återkommer till frågan i samband med sitt fortsatta utred­

ningsarbete.

Kyrkomusiker organisationernas samarbetskommitté anser att den uppfattning,

som går ut på att endast den levande kontakten med musiken är fullvärdig, ter sig

något föråldrad. Även länsstyrelserna i Örebro och Västmanlands län, Teatrarnas

riksförbund och Norrbottens bildningsförbund anser att utredningen inte tillmätt

grammofonskivan och radio/TV tillräcklig betydelse.

Fylkingen anser dels att utredningen är ensidig i sin avvägning mellan gammal

och ny musik, dels att distributionsfrågorna inte är genomarbetade. Den traditio­

nella musikrepertoaren har skapats under betingelser som tillhör en passerad tids­

period. Konsertsalsmusiken bygger enligt Fylkingen på uttrycksmedel som fordrar

åratals studier av publiken för att inte bara bli en ytlig konstupplevelse. Musikåter­

givning i konsertsal har inte bara visat sig vara ett alltmer oekonomiskt distribu­

tionssätt utan kan också innebära risker för att man binder det konstnärliga skapan­

det och den instrumentaltekniska utvecklingen. Det enda framgångsrika distribu­

tionssättet, om man vill undvika ett formalistiskt musikliv, är återgivning genom

högtalare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

27

I ett stort antal yttranden påpekas att en stor satsning på en permanent riks-

konsertverksamhet inte får ske på bekostnad av andra för musiklivet ytterst ange­

lägna behov både på musikfostrans och musikutbildningens område. I detta sam­

manhang diskuteras främst musikundervisningen i skolan, de kommunala musik­

skolornas verksamhet och amatörmusiken.

Musikaliska akademiens styrelse anser att olika avvägningsfrågor bör prövas

kontinuerligt. På skolkonsertsidan föreslår styrelsen ett minskat utbud av konserter

och framhåller att en förutsättning för denna minskade verksamhet är en utbygg­

nad av den frivilliga musikundervisningen bland skolungdom. Enligt styrelsens

bestämda mening bör den besparing som görs genom att minska antalet skolkonser-

ter användas för att stödja den frivilliga musikundervisningen.

Bland de övriga remissinstanser som uttrycker tvekan inför tanken att f. n.

ensidigt öka förutsättningarna för skolkonsertverksamheten utan att åtminstone

några garantier ges för att även det musikfostrande arbetet i skola och kommunala

musikskolor får ett motsvarande stöd kan nämnas länsstyrelserna i Jämtlands,

Västmanlands och Västerbottens län, Göteborgs stad (skolstyrelsen), Malmö stad

(skolstyrelsen) och Kalmar stad (musiknämnden).

Svenska stadsförbundet nämner att utredningen endast flyktigt berör det musik­

fostrande arbete som de kommunala musikskolorna svarar för. Både Svenska mu­

sikerförbundet och Svenska tonkonstnärsförbundet samt Norrbottens bildningsför­

bund anser det nödvändigt att bygga ut de kommunala musikskolorna.

Skolöverstyrelsen och 1965 års musikutbildningskommitté slår fast att den vä­

sentligaste vägen till musikförståelse går genom eget musicerande. Den grundläg­

gande fostran i detta hänseende vilar på skolan och den frivilliga musikundervis­

ningen i studieförbund och kommunala musikskolor. Musikutbildningskommittén

anser inte att staten bör bygga upp en omfattande och dyrbar central skolkonsert-

verksamhet utan att först ha tagit ekonomiskt och pedagogiskt ansvar för hela den

frivilliga musikundervisningen upp t. o. m. grundskolans sista årskurs och en ut­

vidgad sådan undervisning i gymnasium, fackskola och yrkesskola. Skolöversty­

relsen ifrågasätter riktigheten i att staten prioriterar skolkonsertverksamheten. Båda

remissinstanserna förordar, i likhet med flera länsskolnämnder, att en av staten

ledd verksamhet på musikfostrans område bör angelägenhetsgraderas i ordningen

1) obligatorisk klassundervisning i musik, 2) frivillig musikundervisning, 3) skol-

konserter. Musikutbildningskommittén anser att man under inga förhållanden bör

ha mer än två skolkonserter per stadium och läsår och detta först sedan hänsyn ta­

gits till den nämnda prioriteringen.

Musiklärarnas riksförening, som i princip är mycket positiv till ett utvecklat kon­

sertliv, vill i första hand satsa på att förbättra förhållandena för musikundervis­

ningen och på att i betydande grad öka utbildningen av goda ledare, lärare och spe­

cialpedagoger i musik.

Bland de remissmyndigheter som särskilt betonar att amatörmusicerandet bör

få möjlighet att existera vid sidan av den professionella konsertverksamheten åter­

finns Musikaliska akademiens styrelse, länsstyrelserna i Västmanlands och Koppar­

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

bergs län, Dalarnas och Gävleborgs läns bildningsförbund, Malmö konserthusstif­

telse samt Sveriges orkesterföreningars riksförbund. Kyrkomusikernas samarbets-

kommitté anser att rikskonsertverksamheten bör ta fler initiativ till samverkan med

amatörer. Musikaliska akademiens styrelse anser att den i och för sig angelägna

satsningen på rikskonsertverksamheten inte får innebära att lösningen av den länge

debatterade frågan om amatörmusiken ånyo skjuts på framtiden.

Konsertbyråutredningens bedömning av allmänhetens intresse för

konstmusiken diskuteras i några remissyttranden, i vilka bl. a. konstateras att pub­

likanslutningen varit förhållandevis dålig. Från vissa håll uttalas farhågor för att

utredningens förslag i varje fall f. n. innebär ett överbud i förhållande till musikbe­

hovet och lyssnarintresset.

I yttrandena från teater- och orkesterrådet, Riksteatern-Svenska teatern och Skå­

debanan efterlyses mer samlade insatser för publikvärvning och marknadsföring.

Teater- och orkesterrådet framhåller beträffande publikintresset att erfarenheterna

förefaller vara i stort sett positiva och rådet anser en successiv utvidgning av kon­

sertverksamheten önskvärd.

Malmö konserthusstiftelse anser att det är svårt att dra några slutsatser på grund

av den korta försökstiden. Man tvivlar dock på att allmänhetens intresse är stort

nog för att bära upp en så stark ökning av verksamheten som utredningen före­

slår. Föreningen Levande musik anför att om idén med statlig konsertverksamhet

skall få önskad effekt är det inte antalet konserter utan publikens storlek som bör

tillmätas betydelse. Kungl. teatern konstaterar att svårigheterna att vidga publik­

underlaget måste betraktas som stora och att detta är en av de faktorer som måste

beaktas vid bestämningen av utbyggnadstakten.

Teatrarnas riksförbund förordar en samverkan med massmedia inte bara i frå­

ga om distributionen utan även i uppbyggnad av lyssnarintresset och vid marknads­

föring.

Konsertbyråutredningens uttalande om utbyggnaden av rikskon­

sertverksamheten har behandlats i vissa remissvar. I flera fall betonas

vikten av att kvalitetskravet upprätthålls vid utbyggnaden.

Musikaliska akademiens styrelse har stor förståelse för utredningens mening att

rikskonsertverksamheten från rättvisesynpunkt bör utsträckas över hela landet så

snart som möjligt men anser oeftergivligt att detta inte får ske på bekostnad av ut­

budets kvalitet. En alltför accelererad utbyggnadstakt medför stor risk för kvalitets­

sänkning. Även Malmö musikkonservatorium betonar att kvalitetskravet måste upp­

rätthållas vid skolkonserter. Malmö konserthusstiftelse tror inte att det är möjligt

att hålla tempot i det föreslagna utbyggnadsprogrammet utan att göra avkall på

kraven på den konstnärliga halten. Riksförbundet Sveriges musikpedagoger konsta­

terar att den föreslagna utbyggnadstakten förutsätter ett hårt utnyttjande av artis­

ter, något som kan föra med sig att kvalitetskravet inte kan upprätthållas. Även

remissinstanser som länsstyrelsen i lönköpings län, Jönköpings stad och organisa-

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

29

tionsnämnden för militärmusiken framhåller riskerna för den konstnärliga kvalite­

ten vid ett alltför stort omedelbart konsertutbud. Kungl. teatern uppfattar i viss

mån den föreslagna utbyggnadstakten som ett hot mot redan existerande orkestrars

kvalitet, då den skulle skapa överrörlighet på musikmarknaden.

Skolöverstyrelsen, 1965 års musikutbildningskommitté och Musikaliska akade­

miens styrelse anser att antalet skolkonserter bör inskränkas från tre till två kon­

serter per stadium och läsår, vilket beräknas innebära en minskning av det före­

slagna totala antalet skolkonserter från 15 000 till 10 000. Skolöverstyrelsen för­

ordar att det först görs en noggrann analys på såväl kvälls- som skolkonsertsidan

innan något slutgiltigt totalt konsertantal fastställs som produktionsmål. Produk­

tionens omfattning måste därvid enligt överstyrelsens mening ställas i relation till

såväl de lokala möjligheterna inom olika områden av konsertlivet som till det totala

kulturutbudet.

Statskontoret efterlyser en utbyggnadsplan, där de totala resursbehoven för varje

särskild etapp under utbyggnadsskedet anges i detalj.

Fortsatta försök under ett par år och utvidgning av försöken till ytterligare två å

tre regioner förordas av Malmö konserthusstiftelse, Malmö musikkonservatorium

och Föreningen Levande musik.

Länsstyrelsen i lönköpings län samt Jönköpings stad anser att skolkonserterna

bör ägnas främsta intresset under utbyggnadsperioden.

Endast i ett fåtal yttranden berörs utredningens förslag om etappvis utbyggnad

av konsertverksamheten till nya regioner. Teater- och orkesterrådet anser att en

jämnare fördelning av verksamheten över landet kunde åstadkommas genom att

Jämtlands län flyttades till etapp 2 och Örebro län i stället kom med i etapp 1.

Bildningsförbundet i Kronobergs län efterlyser en motivering för turordningen mel­

lan länen och anför en rad skäl för att Kronobergs län bör komma med redan i

etapp 2 av utbyggnadsskedet. Norrbottens bildningsförbund anser att man genom

olika åtgärder bör öka utbyggnadstakten så att rikskonsertverksamheten kan bli

landsomfattande redan i början av 1970-talet.

Stockholms stad framhåller att förslaget endast i begränsad omfattning berör

stockholmsförhållandena. Man förutsätter dock att Stockholm under den fortsatta

utbyggnaden av verksamheten liksom under försökstiden kommer att få del av de

intressantaste rikskonsertförsöken.

Frågorna om utformningen av rikskonsertverksamheten

diskuteras ingående.

Några remissinstanser framhåller att möjligheterna att anordna aktiviteter med

en kombination av exempelvis musik-, teater- och konstinslag är utomordentligt be­

tydelsefulla. Teater- och orkesterrådet framhåller särskilt att det är angeläget att

sprida opera- och balettkonst. Kungl. teatern anser att spridningen över landet av

operakonsten är förhållandevis begränsad och att det krävs nya teaterlokaler i

landsorten där det är möjligt att framföra opera- och balettverk. Riksteatern-Sven­

ska teatern betraktar rikskonsertverksamheten som en möjlighet att ytterligare för­

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1968

stärka musikteater)! och uttalar sitt intresse för produktionssamverkan. ABF,

Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd, Svenska tonkonstnärs­

förbundet och Föreningen Sveriges jazzmusiker framför önskemål om att verksam­

heten blir så öppen och mångsidig som möjligt och om samarbete med annan konst­

närlig verksamhet. Svenska teaterförbundet föreslår program med olika kombina­

tioner musikverk-scenkonst.

Att skolkonsertema föreslås utgöra 75 % av hela rikskonsertverksamheten an­

ses genomgående vara en riktig tanke. Kvalitetskravet vid skolkonsertema bör stäl­

las högt anser bl. a. Musikaliska akademiens styrelse, Malmö musikkonservato-

rium och Norrköpings orkesterförening. Större flexibilitet i arrangemangen än de

föreslagna paketserierna om tre konserter per stadium och läsår borde vara möjligt

enligt skolöverstyrelsen, vissa länsskolnämnder, Stockholms stad (skoldirektionen)

och Norrbottens bildningsförbund.

Skolöverstyrelsen tar även upp de önskemål, som förts fram från skolmyndig­

heter om materialet för skolkonsertema, nämligen större variation, mer stimule­

rande uppgifter, integrationsförsök musik-teckning-slöjd, utökad grammofonservice

och samverkan mellan olika lärarkategorier. Riksförbundet Sveriges musikpedago­

ger och Jönköpings stad (skolstyrelsen) påpekar därjämte behovet av en fastare

form för lärarkommentarer.

Både skolöverstyrelsen och Musikaliska akademiens styrelse anser det riktigt att

verksamheten Musik för ungdom (Mfu) handhas av rikskonserter. Skolöversty­

relsen anser att den bör samordnas framförallt med kvällskonserterna. Mfu-

verksamheten ger enligt ABF.s uppfattning goda möjligheter för unga musiker

att pröva sina krafter och bör kunna bedrivas inom ramen för skol- eller kvälls­

konserterna. Däremot anser ABF att särskilda ungdomskonserter endast bör an­

ordnas när dessa motiveras av att viss musik kan vara av speciellt intresse för ung­

dom. Norrbottens bildningsförbund och Framnäs folkhögskola framhåller att det

under försökstiden varit svårt att finna förståelse för den speciella Mfu-verksam-

heten. Detta kan enligt bildningsförbundets mening bero på tveksamhet beträffande

tanken att ett statligt organ bygger upp en ungdomsorganisation. Båda remissin­

stanserna anser att ungdomskonserterna i möjligaste mån bör inriktas på befintliga

ungdomsorganisationer.

Svenska tonkonstnärsförbundet anser att möjligheterna för utexaminerade solister

till debut bör ökas — dock inte i samband med skolkonserter. Förbundet anser

vidare att i rikskonsertverksamheten även bör ingå utbud av musikaliska arrange­

mang till förslcoleinstitutioner.

Sveriges Radio framhåller att en radikal förnyelse av konsertformer och pro­

grampolitik bör prövas även beträffande skolkonsertverksamheten.

Beträffande kvällskonserterna anser bl. a. skolöverstyrelsen, Folkbildningsför­

bundet, ABF och flera av bildningsförbunden att studieverksamheten bör utökas.

Enligt Folkbildningsförbundet m. fl. har utredningen inte i tillräcklig grad beaktat

möjligheterna till samarbete med studieförbunden i fråga om dessa kringaktiviteter.

Föreningskonserterna bör ytterligare utvecklas anser bl. a. flera av remissinstan­

serna i Jönköpings län och Riksförbundet Sveriges musikpedagoger.

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

31

Föreningen Svenska populärauktorer hävdar att olika musikformer lämpar sig

mer eller mindre väl för konsertformen, vilken enligt föreningens mening bör gyn­

nas framför massmedia som distributionsform. Som exempel på en musikform som

lämpar sig särskilt väl att framföras direkt inför publik nämns jazzmusiken.

Tjänstemännens bildningsverksamhet anser att det vid mer utbyggd verksam­

het behövs en differentiering av konsertformerna till flera lyssnargrupper än vuxna

och ungdom. Organisationen nämner särskilt förskolestadiet och pensionärsgrup­

pen.

I ett stort antal remissyttranden påpekas att utredningen alltför ensidigt sysslat

med den instrumentala musiken. I flertalet fall nöjer man sig med att konsta­

tera att den yrkesmässigt framförda körmusiken bör ha en självklar plats i verk­

samheten. Musikaliska akademiens styrelse anser det förvånande att utredningen

blott med några ord avfärdat de problem som finns på körmusikens område och

tyder detta som om utredningen anser att förhållandena för körmusiken är tillfreds­

ställande ur rikskonsertsynpunkt. Körmusiken kan emellertid enligt styrelsens me­

ning inte utvecklas utan ett verksamt stöd från det allmänna.

Svenska musikerförbundet hänvisar bl. a. till särskilt yttrande från Föreningen

Sveriges kammarkorister. Föreningen anser att yrkeskörer bör etableras i samtliga

regioner med början där det redan finns teater och orkester. Yrkeskörverksamhet

bör först etableras i två försöksområden.

Ett mycket stort antal remissinstanser anser att den konserterande kyrkomusi­

ken bör beredas plats i programmet för en utvidgad konsertverksamhet.

Enligt Föreningen Svenska tonsättares uppfattning bör repertoaren och i synner­

het den nya repertoaren vara det väsentliga i rikskonsertverksamheten. Ökade möj­

ligheter bör finnas att beställa verk av aktiva tonsättare. Denna uppfattning delas

av bl. a. Föreningen Sveriges jazzmusiker och Ars Nova i Malmö. Musikaliska aka­

demiens styrelse föreslår att särskilda medel anvisas till tonsättare och arrangörer

för en förnyelse av repertoaren. Stockholms stad (kulturdelegationen) anser också

att man bör undvika att ge konsertmusik av mer traditionell karaktär dominans

i programmen.

Föreningen Svenska populärauktorer anser att utredningen gjort en alltför kon­

servativ prioritering av s. k. seriös musik och exemplifierar detta med citat ur be­

tänkandet angående jazzmusiken. Sveriges elevers centralorganisation

framhåller

att det är viktigt för musikintresset att konsertprogrammen tar upp sådana moder­

na musikformer som ungdomen möter bl. a. i TV.

2.4 Departementschefen

Den statliga kulturpolitiken har som ett allmänt syfte att främja människor­

nas möjligheter att på berikande sätt uppleva konstens olika yttringar. En vä­

sentlig utgångspunkt för alla samhällsåtgärder måste vara att dessa skall syfta till

att stimulera kulturlivets egna krafter. Stimulansen skall gälla både de skapande

krafterna och allmänhetens intresse och aktivitet för att ta del av kulturyttringarna.

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

Samhällets åtgärder måste utformas så att de kommer alla till godo. Intresset

för konst har tidigare varit koncentrerat till begränsade grupper. Skolan och folk­

bildningsrörelsen gör stora insatser för att bredda intresset för t. ex. teater, musik

och bildkonst, men likväl saknas i stor utsträckning kännedom om och mottaglig­

het för olika konstyttringar. Det räcker därför inte enbart med att dessa blir lättare

tillgängliga genom åtgärder på produktions- och distributionssidan. Därutöver ford­

ras information och en presentation av konst i former som är anpassade till dem

som skall nås.

Inte ens de bäst utformade åtgärder kan utan vidare överbrygga det avstånd

som kan föreligga mellan den enskilde och olika former av konst. Upplevelsen av

en konstyttring är alltid individuell och beroende av ett personligt engagemang.

Hur detta kommer till stånd sammanhänger bl. a. med olika för den personliga

utvecklingen bestämmande faktorer, däribland inflytande från hem, skola och um­

gänge. Det är genom att medverka till att hela miljön ger så många tillfällen som

möjligt till kontakt med konst och till information i lämplig utformning som sam­

hället kan bidra till större förutsättningar för den enskilde att nå kontakt med

väsentliga kulturvärden. Det är samhällets uppgift att skapa reella förutsättningar

för den enskilde att välja mellan ett större antal fritidsalternativ, där den kulturella

aktiviteten finns med i olika former.

Uppenbarligen är denna valfrihet ännu starkt beskuren till följd av geografiska

och sociala hinder. Möjligheter att komma i direkt kontakt med konstnärligt syf­

tande teater, musik och bildkonst föreligger i allmänhet endast på ett begränsat an­

tal platser. Verkligt goda valmöjligheter i dessa avseenden föreligger endast i de

allra största städerna.

Emellertid är inte den omedelbara kontakten den enda möjliga vägen att upp­

leva konst. Genom radio-TV, film och grammofon kan kontakten med konsten

förmedlas till mycket stora grupper som eljest skulle ha inga eller mycket begrän­

sade möjligheter i detta hänseende. I själva verket intar dessa moderna media en

dominerande ställning som förmedlare av konstupplevelser för flertalet människor.

Den snabba och fortgående utvecklingen på detta område är glädjande och har

dragit uppmärksamheten till sig och tagit i anspråk betydande resurser. Med hän­

syn till den breddning av kulturupplevelserna till nya befolkningsgrupper som

massmedia möjliggjort är det emellertid också viktigt att upprätthålla och förstärka

möjligheterna till direkta kontakter med konsten och dess utövare. Detta innebär

inte någon begränsning av eller inskränkning i den betydelse moderna media bör

tillmätas för kulturförmedlingen. Deras roll kan med all sannolikhet antas växa i

betydelse i takt med de alltmer avancerade tekniska förutsättningarna. Men ökad

satsning på möjligheter till direkta kontakter är att betrakta som ett nödvändigt

bidrag till den allsidighet i utbud och möjligheter som bör prägla ett utvecklat

samhälle. En sådan satsning behövs även för att möjligheterna till utbildning, sys­

selsättning och direkt samverkan med skiftande publikgrupper skall få en sådan

omfattning att konstnärer och artister kan utveckla sina verksamheter och ge

massmedia tillräckligt och fullgott innehåll.

33

Mot bl. a. den här angivna bakgrunden ser jag det som en central kulturpolitisk

uppgift att ge ett fortsatt kraftigt stöd för utveckling av de introducerade riksomfat­

tande verksamhetsformerna på kulturområdet. Därmed skapas ökad rättvisa åt

dem som är bosatta utanför storstadsregionerna. Genom lämplig utformning av

aktiviteterna och genom information skapas också förutsättningar för att genom­

bryta socialt betingade hinder för konstupplevelser, vilket är en förutsättning för

ökad utjämning mellan olika befolkningsgrupper. I detta avseende föreligger en

likartad målsättning för samtliga nuvarande riksomfattande verksamhetsgrenar:

riksteater, rikskonserter och riksutställningar.

Bakgiunden till att konsertbyråutredningen tillsattes var särskilt vissa brister som

kunde konstateras i svenskt musikliv. Det förelåg svårigheter för även högt kva­

lificerade musiker att få tillfälle att ge konserter. Detta sammanhängde med att den

arrangerande verksamheten var otillfredsställande. Det intresse som fanns bl. a.

från skolans och bildningsverksamhetens sida för seriös musik kunde inte tillgodo­

ses. Därför startades på grundval av ett av konsertbyråutredningen avgivet betän­

kande och efter beslut av statsmakterna år 1963 en försöksverksamhet med riks­

konserter. Försöksverksamheten har till övervägande del bekostats genom medels­

tilldelning från anslaget Bidrag till särskilda kulturella ändamål. De lokala arran­

görerna har därjämte bidragit till gagekostnaderna för artisterna.

En närmare redogörelse för utformningen av rikskonsertverksamheten har läm­

nats i det föregående. Den visar hur försöksledningen utifrån den givna målsätt­

ningen att förmedla direkta musikupplevelser eftersträvat att på olika sätt anpassa

verksamheten till vunna erfarenheter. De förslag rörande verksamhetens framtida

utformning som nu lagts fram av utredningen innebär en satsning i stor skala för

hela riket på sådana arrangemang av konserter för skolan och för allmänheten som

prövats under försökstiden. Utredningen finner det främst vara ett kvantitativt

problem att successivt bygga ut verksamheten till allt fler regioner i landet. Härför

krävs inte bara en permanent organisation för rikskonsertverksamheten utan även

betydligt ökade ekonomiska och personella resurser inom hela musiklivet. Be­

träffande innehållet i det musikaliska utbudet och formerna för dess presentation

förutsätter utredningen givetvis en kontinuerlig vidareutveckling.

Av de olika remissmyndigheternas uttalanden framgår att man i stor utsträck­

ning ansluter sig till uppfattningen att musiklivet behöver ett kraftigt stöd från sam­

hällets sida i den av utredningen föreslagna riktningen. I många remissvar tillstyrks

också de olika förslag rörande verksamhetens inriktning och detaljutformning som

lagts fram av utredningen. Invändningar och kompletterande förslag framförs emel­

lertid i åtskilliga fall.

Kungl. May.ts proposition nr 45 år 1968

I det följande vill jag först ta upp några av dessa invändningar som riktas mot ut­

redningens förslag och därefter sammanfatta mina egna synpunkter på den fort­

satta rikskonsertverksamhetens utformning.

I flera remissyttranden kritiseras utredningen för att den bedrivna försöksverk-

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 45

34

samheten inte i tillräcklig grad dokumenterats och analyserats. Närmast är det en

mera uttömmande och objektivt upplagd utvärdering som efterfrågas från bl. a.

skolöverstyrelsens och Sveriges Radios sida. Jag delar denna uppfattning även om

jag har förståelse för svårigheterna att åstadkomma en fullständig genomlysning

på den korta tid som stått till buds. Utvärderingar grundade på mera allmänna

erfarenheter har fått bilda utgångspunkt för successiva kompletteringar av meto­

der och organisation. Den bedrivna verksamheten har sålunda varit försök främst

i den meningen att det gällt att pröva ut en arbetsform som på ett rimligt sätt kun­

nat tillgodose den grundläggande målsättningen. Att finna en mer slutgiltig form för

denna verksamhet måste ta längre tid. Mycket talar för att metoderna successivt

behöver omprövas även om den allmänna målsättningen förblir konstant. Det s^-

nes därför lämpligt att inte ge rikskonsertverksamheten en hårt bunden struktur

och organisation. De mycket varierande synpunkter som kommit fram på organi­

sation, programval och inflytande från olika grupper som är aktiva på det här

avsedda området pekar på att den fortsatta verksamheten bör utformas sa att den

kan fungera på ett flexibelt sätt och lätt kan anpassas efter ändrade förhållanden.

Hur verksamheten med hänsyn härtill bör byggas upp återkommer jag till i det föl­

jande.

I åtskilliga remissvar har frågan om hela inriktningen av samhällets musikfräm­

jande verksamhet diskuterats. I flera fall har den av utredningen utvecklade linjen

med huvudsyfte att ge åhörarna direkt kontakt med konstnärerna satts i fråga. I

stället har man pekat på de stora möjligheter som radio-TV och grammofon er­

bjuder. Bl. a. Sveriges Radio har i sitt remissyttrande starkt understrukit synpunk­

ter i denna riktning.

Det råder ingen tvekan om att massmedia kommer att få en ständigt ökad betydel­

se speciellt som förmedlare av musikupplevelser till medborgarna. Samhällets in­

satser på detta område har också starkt ökat under senare år. I det fortsatta ar­

betet kommer konsertbyråutredningen vidare att behandla frågan om ökade insatser

för att stimulera framställning av grammofonskivor in. m. Jag vill emellertid erinra

om att ett av motiven för tillsättandet av utredningen och påbörjandet av försöks­

verksamheten var att genom utbud av direkt framförd musik åstadkomma en viss

balans i förhållande till den främst genom radio och grammofon återgivna musiken.

Denna målsättning betingades inte enbart av en önskan att skapa rikare valmöjlig­

heter för lyssnarna. Viktigt för ett rikt musikliv ansågs också vara att en inte allt­

för liten grupp utövande konstnärer fick tillfälle att nå direkt kontakt med en pu­

blik. Även massmedia är för sina insatser på kulturområdet beroende härav.

Även en fullt utbyggd rikskonsertverksamhet kan inte tillgodose mer än en

mycket liten del av en intresserad lyssnares behov att uppleva musik. De flesta

lyssningstillfällen kommer radio och andra tekniska media att svara för. Däremot

kan en organiserad konsertverksamhet vara av stor betydelse för att ge variation

i musikupplevelserna och för att stimulera musikintresset både bland de redan

intresserade och bland nya lyssnargrupper.

Enligt min mening finns det sålunda inte någon motsättning mellan den sats­

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

ning på direkt kontakt lyssnare-musiker som rikskonsertverksamheten syftar till och

strävanden att vidga musikutbudet i andra former. De olika vägarna komplette­

rar varandra. Samarbetet med radio-TV kan bli av väsentlig betydelse för riks­

konsertverksamheten. Redan i den hittillsvarande försöksverksamheten har samar­

bete etablerats med regionalradion. Jag utgår ifrån att det skall bli möjligt att fort­

sätta och utvidga ett sådant samarbete.

Grammofonskivan och ljudbandet är av utomordentlig betydelse för dem som

vill utveckla sitt musikintresse. Den snabba tekniska utvecklingen har fört med sig

en alltmer förbättrad ljudåtergivning. Rikskonsertverksamheten har på grammo­

fonsidan redan gjort vissa insatser genom den skivproduktion som ägt rum på för­

sök. Samarbete med landets främsta expertis i fråga om ljudåtergivning liksom för­

söken att finna nya spridningsvägar, har därvid varit av väsentlig betydelse. Med

hänsyn till bl. a. det stora intresse för ljudtekniska frågor som finns bland allmän­

heten och de allt högre kvalitetskraven på den använda utrustningen torde mycket

goda förutsättningar föreligga för musikfrämjande insatser via grammofonskivor

och ljudband. De frågor som sammanhänger med produktion och distribution av

grammofonskivor m. m. kommer att få en närmare belysning i konsertbyråutred-

ningens fortsatta arbete.

Skoikonserternas roll i skolans musikfostrande verksamhet har behandlats i vissa

remissvar. Således har bl. a. skolöverstyrelsen och 1965 års musikutbildningskom-

mitté diskuterat prioriteringen mellan olika åtgärder för att främja musikförståel­

sen. Därvid har det egna musicerandet prioriterats framför skolkonseriverksam-

heten. Enligt denna uppfattning bör ökade resurser användas främst för att främja

den obligatoriska och den frivilliga undervisningen i musik, innan en större insats

görs för skolkonsertverlcsamheten.

Enligt min uppfattning bör inte införandet av skolkonserterna anstå till dess

andra i och för sig önskvärda åtgärder genomförts på musikundervisningens om­

råde. Även under gynnsamma betingelser kommer genomförande av en i alla län

utbyggd skolkonsertverksamhet att dröja åtskilliga år. Det finns inte anledning att

anta att konsertverksamhetens tillväxt skulle verka hämmande för åtgärder på

t. ex. musildärarutbildningens område. Musikens utveckling i skolan bör i fortsätt­

ningen stödjas genom att man parallellt skapar ökade resurser både för ökad kon­

sertverksamhet i olika former och för förbättrade insatser i övrigt.

Det bör i detta sammanhang erinras om att uppfattningen att det egna musice­

randet skulle vara den viktigaste vägen till musikförståelse inte fått något entydigt

stöd i den i det föregående berörda sociologiska undersökningen. Av denna fram­

går däremot att aktivitetsregistret bör utformas så brett som möjligt. Skolkonser­

terna bör därvid tillmätas en mycket stor betydelse för att hos barnen skapa en

positiv inställning till musik, vilket givetvis är en huvudförutsättning för framgång

med skolans övriga musikfostran. Dessutom bör konserterna kunna ge elever och

lärare stimulans och information beträffande sådana yttringar inom nutida musik­

kultur, som skolans undervisning annars kan ge endast indirekt, nämligen utom­

europeisk musik, elektronisk musik etc. Man bör också kunna räkna med att de

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

bl. a. sociala spärrar, som hindrar den enskildes kontakt med musik, effektivt på­

verkas genom samspelet mellan undervisning och skolkonserter.

Även om uppläggningen av skolkonsertverksamheten under försöksperioden bör

kunna tjäna som en lämplig utgångspunkt för det fortsatta arbetet, bör antalet

skolkonserter per stadium och år inte nu fixeras. Såsom jag tidigare understrukit

bör verksamheten utformas flexibelt. Hänsyn måste tas till resurser och peda­

gogiska och organisatoriska förhållanden. Erfarenheterna får visa vilken rikt­

punkt som kan vara den lämpligaste i fråga om skolkonsertverksamhetens om­

fattning. Jag vill i detta sammanhang erinra om att innehållet i rikskonsertverksam-

hetens skolprogram givetvis bör kunna växla och inte bara innefatta egentliga kon­

sertframträdanden utan även gälla solistframträdanden och presentation av repro­

ducerad musik. Även andra med musik sammanhängande konstnärliga uttrycks­

former bör kunna komma i fråga.

Väsentligt för det intresse rikskonsertverksamheten kan komma att möta är,

förutom utformningen av programmen, den information som kommer att beled­

saga programmen. Detta gäller såväl skolkonserterna som kvällskonserterna. För

skolkonserterna är kvaliteten på arrangemangen i berörda hänseende av avgörande

betydelse för deras pedagogiska effekt.

Hur konsertverksamheten hittills lyckats fånga publikintresset har inte närmare

analyserats av utredningen. Åtskilliga remissinstanser uttalar tveksamhet röran­

de möjligheterna att öka publikintresset i erforderlig omfattning. Givetvis kan en

orientering mot val av populära artister och program verka publikfrämjande. Det

är dock inte lämpligt att helt anpassa uppläggningen av verksamheten till vad som

på detta sätt kan förutses verka lockande. Utgångspunkten måste hela tiden vara

att uppgiften är att presentera ett allsidigt urval av konstnärligt väsentlig musik.

Intresset för musikevenemangen måste därför på olika sätt förstärkas. Förutom

genom lämpligt utformad information och reklam bör en rad olika metoder prö­

vas, bl. a. samarbete med andra konstnärliga aktiviteter, samarbete med olika or­

ganisationer och anordnande av förberedande studieverksamhet. En ständig ny­

orientering behövs för att finna nya och aktuella anknytningar till samhällsutveck­

lingen och rådande fritidsintressen. Målet bör vara att föra in musiken som ett le­

vande element bland de upplevelser som möter nutidsmänniskan.

Konsertbyråutredningens förslag har enligt flera remissuttalanden i alltför hög

grad varit inriktade på konsertverksamhet i mera traditionell utformning. Även om

denna inriktning med de givna utgångspunkterna och med hänsyn till föreliggande

tekniska och personella resurser är förståelig, delar jag synpunkterna på behovet

av en vidgning av musikutbudet, bl. a. med hänsyn till framförda synpunkter rö­

rande körmusikens betydelse. Som jag berört i det föregående bör man också räkna

med att nya behov och önskemål förändrar situationen och leder till vissa omlägg­

ningar. Bl. a. av den anledningen anser jag det inte lämpligt att följa utredningens

förslag i fråga om utbyggnaden på kvällskonsertsidan. Ett beslut om fullständig

sådan utbyggnad till det avsedda slutmålet i kvantitativt hänseende region för region

kan enligt min mening leda till att verksamheten för framtiden i allt för hög grad

låses till de förutsättningar för musiklivet som föreligger vid det tillfälle då refor­

men genomförs.

I stället bör de resurser för kvällskonserter som för varje år ställs till rikskon-

sertledningens förfogande utnyttjas för aktiviteter i hela landet. Då ökade resurser

kan ställas till förfogande, bör de i princip resultera i ökade konserttillfällen för

hela landet. De nya insatserna kan härigenom ge utrymme för nya musikformer

och för nya arbetsmetoder som kan komma hela landet till del. Någon fullständig

geografisk rättvisa i fråga om fördelningen av insatserna behöver givetvis inte

åstadkommas.

Den i det föregående redovisade genomgången av olika frågor som samman­

hänger med rikskonsertverksamheten leder enligt min uppfattning till slutsatsen

att rikskonsertverksamheten bör ges en sådan permanent organisation som utred­

ningen föreslagit. De avvikelser från utredningens förslag som jag anser motiverade

kommer jag att närmare redovisa i det följande. I föreliggande sammanhang vill

jag först sammanfatta de allmänna riktlinjer som bör gälla för verksamheten.

Huvudsyftet bör vara att ge en så bred allmänhet som möjligt ett utbud av musik

av konstnärligt hög kvalitet. Det är väsentligt att olika vägar prövas för att nå kon­

takt med olika grupper av lyssnare och att musikformerna anpassas härtill. Den

erbjudna repertoaren bör vara allsidigt sammansatt. Möjligheterna att samordna

musik med andra konstnärliga uttrycksformer bör prövas i olika sammanhang. Ut­

gångspunkten bör vara den direkta kontakten mellan lyssnare och konstnär men

även andra former för presentation av musik bör kunna komma till användning.

Grammofonskivor och ljudband bör kunna utnyttjas i kombination med andra me­

toder. En ständig anpassning måste ske till vunna erfarenheter och till nya förhål­

landen på musikområdet. Rikskonsertverksamheten måste sträva efter att främja

musiklivet genom att engagera tillgängliga resurser och organisera musikutbudet

i sådana former att effektivt utnyttjande kommer till stånd. Genom information, re­

klam och samarbete med musiklivets organisationer, skola och folkbildningsarbete

bör musikintresset kunna stärkas och utvecklas.

Rikskonsertverksamheten kommer att planeras i den huvudorganisation för vil­

ken jag senare skall redogöra. Denna organisation skall förbereda ett musikutbud

till tjänst för de lokala intressenterna och arrangörerna samt ge dessa stöd i ut­

vecklingen av det lokalt förankrade musiklivet.

Verksamheten måste i hög grad präglas av hänsyn till de önskemål som i detta

samarbete kommer till uttryck på det regionala och lokala planet. Det är uppen­

bart att de centrala insatserna inte kan begränsas till en renodlad förmedlingsverk­

samhet. Detta följer redan av att en långsiktig planering är nödvändig. Det måste

ta avsevärd tid från det att önskemål framförts och till det att programmen kan

genomföras. Under denna tid skall programidéerna utvecklas, kompletterande ma­

terial framställas, överenskommelser träffas med artister och orkestrar samt fram­

trädandena inordnas i en turnéplan. Behovet att samordna framträdanden

på olika platser medför att möjligheterna att tillgodose alla önskemål be­

gränsas. 1 stor utsträckning kommer rikskonsertledningen att efter en komplicerad

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

37

38

process av överläggningar och hänsynstaganden få erbjuda de lokala arrangörerna

vad som ingår i en större programuppläggning. Genom en sådan samordning av

centrala initiativ med önskemål från mottagarsidan bör de avsedda förbättrade

förutsättningarna för musiklivet kunna förverkligas.

Huvuddelen av resurserna bör tills vidare läggas på skolkonsertverksamheten.

Dessa konserter bör vara ett viktigt stöd för undervisningen. Konserterna bör med

utgångspunkt i de hittills prövade formerna vara anpassade till kursplanerna i

musik för att kunna samverka med musikundervisningen i dess helhet. Den under

försökstiden påbörjade breddningen av programinnehållet med inslag av bl. a. dans

och rytmik bör ytterligare utvecklas. Det kan givetvis även bli nödvändigt att bygga

vissa program på arrangemang med inspelat material. I vissa fall bör det kunna

vara lämpligt att lägga upp program i samarbete med riksteatern eller riksutställ­

ningar. Samarbetet med skolradion bör ytterligare kunna förstärkas.

Skolkonsertverksamheten bör under budgetåret 1968/69 fortsätta och utvecklas

inom Norrbottens, Östergötlands, Jönköpings och Malmöhus län samt vidare in­

föras i Jämtlands, Kopparbergs och Gävleborgs län samt de delar av Skåne som

tidigare inte berörts. I fortsättningen bör skolkonsertverksamheten successivt, region

för region, byggas ut till återstående delar av landet. I vilken takt detta skall ske

får bli beroende på storleken av de ökade resurser som vid de årliga budgetpröv­

ningarna bedöms kunna bli tillgängliga.

Beträffande den fortsatta utbyggnaden av kvällskonserterna kan jag inte helt

ansluta mig till utredningens förslag. Av skäl som jag delvis berört i det föregående

bör verksamheten inte koncentreras till vissa län utan i stället avse landet som hel­

het, varvid verksamheten i de nuvarande försökslänen bör minskas med hänsyn till

de resurser som totalt kommer att stå till förfogande. Målet för konsertgivningen

bör vara att uppnå ett så rikt och varierat utbud som möjligt. Det lokalt förankrade

musiklivet ges en avgörande stimulans och musikintresset ökas. För musikkulturen

i dess helhet blir rikskonsertorganisationen av väsentlig betydelse. Verksamheten

bör befordra ett ökat musikutbyte med utlandet.

Stor vikt bör läggas på alla nya former av konserter, t. ex. inom föreningslivet,

vid militärförläggningar och vårdanstalter etc. Regionala musiker och ensembler

bör kunna tas i anspråk i dessa sammanhang. Anpassning bör ske till den gradvisa

utvecklingen av publikintresset och den studie- och informationsverksamhet som

kan organiseras i anslutning till konserterna. Arrangemang tillsammans med annan

riksomfattande verksamhet av teater och utställningar bör kunna förekomma i

ökad utsträckning. De särskilda ungdomskonserterna och andra former för sam­

arbete med de ungdomsgrupper som ingår i organisationen Musik för ungdom bör

utgöra ett led i den landsomfattande verksamheten.

I framtiden bör, allteftersom ökade resurser tillkommer, konsertverksamheten

kunna utvidgas genom fler arrangemang över hela landet. De ökade insatserna

får utformas med hänsyn till vunna erfarenheter av publikens inställning och sam­

arbetet med andra musikinstitutioner. De får givetvis också utformas under intryck

av hur musikvanor och musikskapande förändras och utvecklas i vårt samhälle

liksom ute i världen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

39

3. Resurser för konsertverksamhet

3.1 Konsertbyråutredningen

3.1.1

Tonkonstnärer

Rikskonsertverksamheten bör enligt utredningens uppfattning omfatta alla for­

mer av konsertverksamhet. De i landet tillgängliga resurserna bör tas i anspråk

härför. Utredningen eftersträvar en totalplanering för att tillgodose det framtida

musiklivets behov.

De resurser som utredningen åsyftar är dels enskilda tonkonstnärer, som upp­

träder i konsertsammanhang antingen som solister eller i ensembler, dels befintliga

orkestrar, vilka utnyttjas antingen med hel besättning eller i form av mindre en­

sembler, som lösgjorts för enstaka turnéer varje konsertsäsong. Till resurserna hör

också lokala och regionala ensembler och körer, som sammansatts av professio­

nella krafter och de amatörer som kan anförtros uppgiften att konsertera i ett större

sammanhang.

Beträffande de enskilda tonkonstnärerna konstaterar utredningen att flertalet

medlemmar i Tonkonstnärsförbundet redan har anlitats i försöksverksamheten.

Många av tonkonstnärerna har emellertid sökt sig till näraliggande arbetsområden

för sin utkomst. Detta har i viss utsträckning skapat svårigheter för dem att inom

försöksverksamheten ta engagemang som sträckt sig över en något längre period.

Den blivande rikskonsertverksamheten bör därför ha möjlighet att erbjuda ett

antal tonkonstnärer fast anställning som konsertgivare i rikskonsertsammanhang

på samma sätt som försöksledningen under två år kunnat anställa Kyndelkvartetten

på heltid.

Vid en fullt utbyggd verksamhet räknar utredningen med att ca 20 000 konsert­

tillfällen kommer att arrangeras per år. Det är därför av betydelse att undersöka, om

det blir möjligt att genomföra ett så stort konsertutbud inom ramen för tillgängliga

resurser på artistsidan. Utredningen uppskattar antalet i Sverige yrkesmässigt

verksamma tonkonstnärer till omkring 1 500. Av dessa är ca 600 fast anställda i

de statsunderstödda symfoniorkestrarna samt hos Sveriges Radio och ca 500 fast

anställda i militärmusikkårerna. De återstående 400 utgörs av fast anställda vid

de lyriska scenerna, fritt verksamma tonkonstnärer m. fl. kategorier. Därtill kom­

mer ett stort antal musikerutbildade personer som är musiklärare eller kyrkomusiker.

Flertalet av nämnda artister är sålunda anställda vid någon musikinstitution och

kan därför endast undantagsvis ta engagemang för konsertturnéer inom ramen för

rikskonsertverksamheten.

Utredningen framhåller vidare att konsertturnéerna ställer vissa speciella krav

på de musiker som skall genomföra dem. Det gäller för artisten bl. a. att kunna

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

etablera en riktig kontakt med sitt auditorium. Vid engagemanget måste man därför

räkna med en viss förberedelsetid för de tonkonstnärer som inte tidigare deltagit

i verksamhetens turnéer. Det är också angeläget att engagera så goda artister som

möjligt.

Erfarenheterna från försöksverksamheten visar att långtidsengagemangen är så

väl konstnärligt som ekonomiskt riktiga. Utredningen anser att denna typ av enga­

gemang bör ökas. Inför de växande uppgifterna kan verksamheten visa sig behöva

bl. a. blåsarkvintetter, stråkkvintetter och jazzmusikergrupper.

På längre sikt blir rikskonsertverksamheten beroende av att utbildningen av ton­

konstnärer bedrivs med tillräcklig intensitet. Utredningen finner det nödvändigt att

musikhögskolan i Stockholm, konservatoriema i Malmö och Göteborg samt musik­

skolorna i Framnäs, Ingesund, Edsberg och Kapellsberg efter den nu pågående ut­

redningen om utbildningen av musiker görs rustade för att motta ett väsentligt

större antal studerande.

Att musikeryrket på senare år påtagligt minskat i attraktionsförmåga anser ut­

redningen bero på löneläget och yrkets relativt påfrestande karaktär. Om rikskon-

serterna kan ge ökade möjligheter till konserterande för både solister och småen-

sembler, kan detta så småningom leda till en förbättring av artisternas situation.

Utredningen finner det önskvärt att vidga den nationella konsertverksamheten till

en nordisk sådan. Försöksverksamheten har redan gett vissa erfarenheter i detta

hänseende. Försöksledningen har också inlett ett samarbete med Svenska institu­

tet i syfte att främja de svenska tonkonstnärernas möjligheter att erhålla engage­

mang i utomnordiska länder.

3.1.2 Symfoniorkestrar

På Kungl. Maj:ts uppdrag har intendenten vid Stiftelsen Malmö konserthus Olof

Hult bl. a. utrett den med statligt understöd bedrivna orkesterverksamheten inom

landet och framlagt förslag rörande omorganisation av denna verksamhet. Resul­

tatet av Hults utredning avlämnades i stencilerat skick i februari 1964. Efter remiss­

behandling har handlingarna i ärendet överlämnats till teater- och orkesterrådet,

som fått i uppdrag att överarbeta de framlagda förslagen.

Konsertbyråutredningen har i sin behandling av frågor som sammanhänger med

de statsunderstödda symfoniorkestrarna utgått från Hults utredning. Utredningen

har därvid främst behandlat de frågor som sammanhänger med rikskonsertverk­

samheten.

Övriga aktualiserade orkesterfrågor förutsätts bli handlagda av teater- och or­

kesterrådet. Hit hör frågan om huvudmannaskapet för orkestrarna och orkestrar­

nas administration. Orkestermusikernas anställnings- och avlöningsförhållanden

kräver likaså enligt utredningens mening en grundlig översyn.

Konsertbyråutredningen framhåller att orkesterturnéerna inom rikskonsertverk­

samheten samt turnéer med smärre ensembler ur orkestrarna förutsätter en ut­

byggnad av de enskilda orkestrarna. Stockholms filharmoniska orkester bör, nu­

41

merärt något utökad, fungera som nationell symfoniorkester med turnéer inom och

utom landet. De i orkestern ingående ensemblerna kommer att bli till stor nytta

inom rikskonsertverksamheten. Utredningen föreslår att orkestern utökas med 12

stråkmusiker samt 5 blåsare. Denna utvidgning skulle innebära att en kammaror­

kester och en blåsarkvintett tidvis kan lösgöras ur orkestern utan att denna för­

svagas. Den totala numerären, 117 man mot nuvarande 100, skulle också motsvara

vad som erfordras vid internationella turnéer.

Enligt rikskonsertledningens överväganden bör hela symfoniorkestern liksom de

däri ingående ensemblerna ställas till förfogande för rikskonsertema under ca fyra

veckor per år. Utredningen understryker att det även i en framtida rikskonsertverk-

samhet kommer att röra sig om punktinsatser och speciella evenemang för den

stora orkesterns vidkommande, medan de mindre ensemblerna inom orkestern

kommer att tjänstgöra inom den reguljära turnéverksamheten. Utredningen före­

slår att ett speciellt turnékonto läggs upp i rikskonsertverksamhetens stat för att

varje år fördelas på inhemska och utländska turnéer såväl för hela symfoniorkes­

tern som för de mindre ensemblerna. Utredningen beräknar medelsbehovet härför

till 700 000 kr. per år.

Göteborgs orkesterförenings orkester med för närvarande 72 man bör enligt kon-

sertbyråutredningens mening tas i anspråk för turnéverksamhet i rikskonsertorgani-

sationens regi såväl inom som utom länet. En förstärkning av orkesternumerären

med 10 man bör äga rum i samband härmed.

Malmö konserthusstiftelses orkester och Nordvästra Skånes orkester i Hälsing­

borg anses båda ha för liten numerär. Utredningen finner att orkestern i Malmö

bör utökas från 67 till 75—80 man för att kunna täcka repertoaren för en stor

symfoniorkester och möjliggöra en önskvärt hög kvalitet. Utrymme skulle härige­

nom också ges för turnéverksamhet t. ex. i rikskonsertsammanhang.

Utredningen föreslår vidare att orkestern i Hälsingborg inom ramen för nuva­

rande numerär ombildas till en större kammarorkester på 30 man. Behovet av en

sådan specialensemble är stort

i

den kommande rikskonsertorganisationen. För­

slaget innebär inte att hälsingborgspubliken skulle gå miste om den stora orkesterns

repertoar, eftersom det skulle komma på malmöorkesterns lott att svara för denna

inom ramen för ett samarbete mellan de båda orkestrarna i Skåne.

Norrköpings orkesterförening, som för närvarande har en numerär på 34 man,

är enligt utredningens mening i hög grad i behov av en utbyggnad. Utredningen

finner det befogat att orkestern i Norrköping utökas till 46 man.

Gävleborgs läns orkesterförening på 34 man fungerar redan som en regionsorkes­

ter med omfattande konsertverksamhet utanför stationeringsorten. Orkestern har

under försökstiden engagerats för turnéer bl. a. i övre Norrland. Den är enligt ut­

redningens mening i hög grad i behov av en utbyggnad för att i större utsträckning

än nu kunna delta i den blivande rikskonsertverksamheten.

Det sammanlagda statliga medelsbehovet för genomförande av den föreslagna

utbyggnaden av symfoniorkestrarna beräknar utredningen till 1 770 000 kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

3.1.3 SOR-orkestrar

Konsertbyråutredningen har närmare granskat SOR-orkestrarnas verksamhet. An­

talet orkestrar uppgick spelåret 1965/66 till 57. Utredningen konstaterar att or­

kestrarna i Örebro och Västerås i ekonomiskt hänseende intar en särställning i för­

hållande till de övriga. För spelåret 1965/66 redovisade örebroorkestern inkoms­

ter på 786 000 kr. och västeråsorkestern 343 000 kr. Härav utgjorde statsbidragen

187 000 resp. 94 000 kr. Utredningens redovisning av de mindre SOR-orkest­

rarnas ekonomi ger vid handen att de sammanlagda inkomsterna för spelåret 1965/

66 uppgick till 1 494 000 kr., vilket motsvarade i genomsnitt 27 000 kr. per or­

kester. I statliga bidrag erhöll orkestrarna i genomsnitt 3 200 kr. och i kommunala

bidrag omkring 15 300 kr. vardera. De flesta av orkestrarna redovisade också egna

inkomster och enskilda bidrag på i genomsnitt 10 300 kr. Sammanställningen ger

enligt utredningen klara belägg för att SOR-orkestrarna har ett utomordentligt svårt

ekonomiskt läge.

Att det över huvud taget är möjligt att genomföra en konsertverksamhet under

sådana betingelser finner utredningen till mycket stor del bero på militärmusiker­

nas medverkan i SOR-orkestrarna. Under år 1966 medverkade militärmusiker i

större eller mindre utsträckning i 41 av de 57 SOR-orkestrarna och militärmusiker

kan sägas bilda kärnan i ett tjugotal orkestrar.

För att belysa musiklivet i ett antal städer och samhällen under 1960-talet har

utredningen gjort en systematisk genomgång av konsertprogrammen under två spel­

år. Det konstateras bl. a. att repertoarvalet till stor del är beroende av det ge­

mensamma notmaterial som SOR-orkestrarna disponerar och till vilket de av eko­

nomiska skäl är hänvisade. Detta material har inte fortlöpande kunnat revideras och

förnyas.

Utredningen anser att SOR-verksamheten endast i undantagsfall representerar en

livskraftig och utvecklingsbar konsertverksamhet. De enskilda orkestrarnas ekono­

miska förutsättningar är inte tillräckliga för att kunna möjliggöra en konstnärligt

fullgod musikverksamhet. Ambitionen att presentera krävande och omfattande or­

kesterverk går ofta högt över orkestrarnas prestationsförmåga.

Utredningen anser att en SOR-verksamhet, utan den nuvarande till statsbidraget

knutna skyldigheten att framträda offentligt, bättre skulle svara mot orkestrarnas

prestationsförmåga. En amatörbetonad orkesterverksamhet utan andra pretentioner

än att representera ortens musikliv skulle med fördel kunna utövas av dessa sam­

manslutningar. Utredningen föreslår att statsbidragsvillkoret om offentliga konser­

ter snarast slopas och nya bidragsregler införs. Ett generellt statsbidrag med för­

slagsvis 1 000 kr. per år bör utgå till en SOR-orkester, om ett anslag med samma

belopp kan utverkas från annat håll. Dessa amatörensembler bör i övrigt inran­

geras i den fria och frivilliga studieverksamheten såsom musikcirklar. Utredningen

anser emellertid inte att dessa förändringar i SOR-verksamheten skall avse samt­

liga orkestrar. För ett antal utvecklingsbara orkestrar föreslår utredningen ett sam­

arbete med de föreslagna regionsensemblerna. Detta samarbete skulle ersätta det

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

43

som sedan länge pågått mellan SOR-orkestrarna och militärmusikkårerna. Riks-

konsertverksamheten skulle härigenom få en naturlig anknytning till amatörmusi­

cerandet. Utredningen anser att ett väsentligt utökat statsbidrag bör utgå till dessa

orkestrar.

3.1.4 Militärmusikkårer

Konsertbyråutredningen har funnit att en utbyggnad av rikskonsertverksamheten

med hjälp av yrkesorkestrarna och ensembler ur dessa samt övriga tillgängliga ton­

konstnärer i landet måste ta lång tid. En regional orkesterverksamhet, som även

öppnar möjligheter för insatser från mindre ensembler i eu skol- och rikskonsert-

verksamhet, kan emellertid etableras om militärmusikkårerna i större utsträckning

får tas i anspråk för det civila musiklivets behov. Konsertbyråutredningen finner

det angeläget att en samverkan på nya grunder mellan civilt och militärt musikliv

kommer till stånd. Överläggningar i dessa frågor mellan konsertbyråutredningen

och organisationsnämnden för militärmusiken har resulterat i vissa gemensamma

synpunkter, som återges i den promemoria som nämnden tillställde utredningen i

december 1966.

Mot denna bakgrund föreslår konsertbyråutredningen att militärmusikkårerna,

med undantag för de två som är förlagda till stockholmsområdet, skall ingå som en

integrerande del i rikskonsertverksamhetens orkesterorganisation. I stockholms­

området bör det stora militära musikbehovet vara bestämmande för orkesterorga­

nisationen. Utredningen förordar en sammanslagen musikkår med en numerär på

67 man. Den skulle i viss mån även tillmötesgå det allmänna musiklivets önskemål

om medverkan av enskilda militärmusiker i statsunderstödda symfoniorkestrar. De

övriga militärmusikkårerna föreslås utökade från 24 till 30 man för att kunna fun­

gera som regionsensembler. Kårernas personal skall i ökad omfattning medverka i

det civila musiklivet dels som orkestrar, dels såsom kammarmusik- och blåsar-

ensembler av olika slag.

Militärmusikkårerna bör vara förlagda till militära förband. Med hänsyn såväl till

det militära musikbehovet som till det allmänna musiklivets behov föreslår organisa­

tionsnämnden för militärmusiken att 18 militärmusikkårer, förutom kåren i Stock­

holm, bibehålls. De bör förläggas till Uppsala, Strängnäs, Linköping, Jönköping,

Karlskrona, Visby, Kristianstad, Halmstad, Borås, Uddevalla, Skövde, Karlstad,

Örebro, Falun, Härnösand, Östersund, Umeå och Boden. Konsertbyråutredningen

å sin sida föreslår att kåren i Uppsala förläggs till Västerås, där ett vittgående

samarbete med den redan nu förstärkta SOR-orkestern etablerats. Kåren i Visby

bör utgå, eftersom behovet av militärmusik och av civila orkestrars konsertverk­

samhet anses kunna täckas från fastlandet. Utredningens förslag innebär för öv­

rigt en indragning av kårer i Växjö, Eksjö, Ystad, Göteborg och Uppsala, samt för­

flyttning av kåren i Sollefteå till Härnösand. Den av organisationsnämnden skisse­

rade militärmusikorganisationen skulle omfatta 19 musikkårer, varav en med 67

man och 18 med 30 man. Antalet musikdirektörer beräknar nämnden till 20. Det to­

44

tala personalbehovet beräknas alltså till 627 man. Med konsertbyråutredningens

modifieringar kan personalbehovet beräknas minska till 596 man, varav 19 mili­

tärmusikdirektörer.

Beträffande musikpersonalens anställningsform räknar organisationsnämnden

och utredningen med nuvarande ordinarie tjänstemannaställning. Den nuvarande

militära anställningsformen bör ändras till civilmilitär. Vidare bör avlöningsförmå­

ner, arbetstidsförhållanden etc. så långt som möjligt anpassas till vad som gäller

vid de statsunderstödda symfoniorkestrarna.

Även med den ökade verksamheten inom det civila musiklivet bör ledningen av

militärmusiken utövas av militära myndigheter, vilka också i princip bör svara för

militärmusikens administration, lokalbehov m. m. Det förutsätts därvid att det all­

männa musiklivets företrädare får ett inflytande i fråga om musikkårernas utnytt­

jande och musikpersonalens rekrytering och utbildning. En central musiknämnd

bör inrättas med lika många representanter för rikskonsertverksamhetens ledning

och det allmänna musiklivet i övrigt å ena sidan och för försvaret å andra sidan.

Den centrala nämnden bör besluta om den principiella fördelningen av kårernas

tjänstgöring i civila och militära sammanhang. Musiknämnden bör också medverka

beträffande frågor om rekrytering, utbildning och ekonomisk förvaltning. För för­

svarets del bör företrädare för främst utbildnings- och personalvård sfunktionerna

ingå i denna nämnd.

På grundval av centralt beslutade riktlinjer bör en detaljplanering av musikkå­

rernas utnyttjande ske inom de olika regionerna. Planeringen bör kunna skötas

av en regional funktionär inom rikskonsertverksamheten, en regionsintendent, som

enligt utredningen erfordras även för producentuppgifter. Detaljplaneringen, som

också avser försvarets musikbehov inom regionen, bör utföras efter samråd med

företrädare för militär myndighet.

Lokalt fattas beslut om musikkårernas tjänstgöring av chefen för det förband, till

vilket kåren är förlagd.

Militärmusikkårernas omvandling till regionsensembler och de speciella uppgifter

de enligt utredningens åsikt bör tilldelas inom stationeringsregionen kräver en snabb

omprövning av den nuvarande militärmusikaliska utbildningen. Detta gäller såväl

den del av utbildningen som traditionellt förlagts till resp. förband som mu­

sikhögskolans musikunderofficersutbildning. I avvaktan på resultatet av utred­

ningsarbetet om vissa utbildningsfrågor på musikområdet genom 1965 års musik-

utbildningskommitté anser dock konsertbyråutredningen att någon förändring av

utbildningsorganisationen inom militärmusiken inte bör ske omedelbart.

Utredningen föreslår att under en övergångstid, innan beslut om ny utbildning

fattats, stråkinstrumentutbildningen inom kårerna och på musikhögskolan förstärks,

att utbildning på vissa valfria specialinstrument möjliggörs och att den pedagogiska

utbildningen breddas. Utredningen framhåller att en vidareutbildning omedelbart

bör erbjudas de musiker, som nu bemannar musikkårerna. Under de två första

åren bör denna utbildning vara mycket intensiv beträffande repertoarorientering

och skolning i de nya arbetsuppgifterna och deras musiksociala innebörd. Särskilda

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

45

instruktörer av hög konstnärlig klass bör knytas till rikskonsertverksamheten. Ut­

redningen föreslår en kursplan innefattande dels centralt förlagda månadskurser två

gånger per ensemble, dels kursverksamhet vid regionsensemblerna en vecka var

fjärde månad. Kostnaden för denna vidareutbildning har för de två första åren

beräknats till 500 000 kr. per år, för det tredje året till 250 000 kr. och från och

med det fjärde året till 200 000 kr. per år.

Med undantag av musikhögskolans kostnader för den dit förlagda musikunder­

officers- och musikdirektörsutbildningen bestrids kostnaderna för militärmusiken

för närvarande helt från anslag under fjärde huvudtiteln. Utredningen anser att

kostnaderna för en militärmusikorganisation som utgör en integrerande del av sam­

hällets allmänna musikorganisation inte bör belasta försvarshuvudtiteln i större

mån än militärmusiken kommer försvaret tillgodo. Proportionerna mellan militärt

och civilt ianspråktagande av militärmusikkårerna/regionsensemblerna kan i slut­

skedet i ekonomiskt avseende beräknas till 1: 2. Nuvarande avlöningsanslag på

inemot 15 milj. kr. skulle sålunda fördelas med 5 milj. kr. på den militära or­

ganisationen och 10 milj. kr. på den civila.

Det av utredningen framlagda förslaget är avsett att utgöra underlag för ett

principställningstagande. För genomförande av den föreslagna omläggningen ford­

ras ett mera preciserat och detaljerat förslag rörande militärmusikens uppgifter

och organisation m. m. Ett sådant anses kunna utarbetas inom ett år. Efter det att

statsmakterna därefter fattat beslut beträffande omorganisationen anses denna

kunna genomföras inom ett par år.

3.2 Yttranden

I fråga om bedömningen av tillgång på tonkonstnärer för kon­

sertverksamheten framförs olika meningar i yttrandena.

Skolöverstyrelsen anser att utredningens mål, 20 000 konserter per år, är mycket

högt och troligen orealistiskt, inte minst med tanke på artisttillgången. Överstyrel­

sen påpekar dessutom att utredningen vid fastställandet av det tänkta konsertut­

budet inte förefaller ha gjort någon beräkning av behovet av tonkonstnärer med ut­

gångspunkt i en produktionsplan med olika typer av program.

Musikaliska akademiens styrelse anser inte att den brist på kvalificerade tonkonst­

närer som finns på snart sagt alla områden kan bringas ur världen genom en sats­

ning på enbart en sektor inom musiklivet. Malmö musikkonservatorium och konser-

vatoriets lärarförening uttalar sig i samma riktning.

Ett stort antal remissinstanser, däribland skolöverstyrelsen, Musikaliska akade­

miens styrelse, teater- och orkesterrådet, 1965 års musikutbildningskommitté, Kyr­

komusikernas samarbetskommitté, Nordvästra Skånes orkesterförening samt ett an­

tal lokala skolstyrelser, musiknämnder och orkesterföreningar påpekar, att ett alltför

hårt utnyttjande av orkestermusiker i rikskonsertsammanhang kan vålla problem för

deras verksamhet som lärare.

46

Möjligheterna att bygga ut verksamheten på föreslaget sätt är enligt TCO.s

uppfattning främst beroende av möjligheterna att skapa tryggade anställningsför­

hållanden och konkurrenskraftiga löner för dem som är eller blir verksamma inom

tonkonstens olika grenar, samt effekten av förmedlingsverksamheten. TCO hän­

visar till arbetsmarknadsstyrelsens utredning Kulturarbetsmarknaden, som visar att

det inom tonkonsten finns ett betydande antal icke ianspråktagna konstutövare att

tillgå. En del av artistbristen borde enligt TCO kunna täckas genom att tonkonst­

närerna får sådana villkor att de kan ägna sig åt tonkonsten i full utsträckning.

Föreningen Svenska populärauktorer anser att utredningens inventering av an­

talet disponibla tonkonstnärer präglas av alltför överdrivna farhågor. Föreningen

anser i likhet med TCO, att de kvalificerade tonkonstnärer som hittills varit bund­

na av olika andra sysselsättningar säkert kommer att till stor del vara villiga att

engagera sig i en rikskonsertverksamhet om regelbunden sysselsättning kan erhållas

under längre perioder. Svenska tonkonstnärsförbundet och Föreningen Svenska

jazzmusiker anser att det på dessa organisationers rekryteringsområden finns be­

tydande reserver av tonkonstnärer som skulle kunna tillföras konsertverksamheten.

De åtgärder utredningen föreslår för symfoniorkestrarna har föran­

lett delvis kritiska kommentarer.

Sveriges Radio, Svenska musikerförbundet och Svenska tonkonstnärsförbundet

anser det vara en brist att utredningen i planeringen inte nämner Sveriges Radios

symfoniorkester och hovkapellet. Dessa instanser jämte bl. a. Teatrarnas riksför­

bund och flera av orkestrarna anser det vara ett absolut krav att kammarmusik­

ensembler sammansatta av orkestermusiker anlitas från mer än en orkester. Kungl.

teatern räknar inte med att normalt tillhandahålla orkestermusiker för rikskonsert­

verksamhet.

Många av remissinstanserna anser i likhet med Sveriges Radio att konsertbyrå-

utredningen visat en påfallande återhållsamhet när det gäller att satsa på orkestrar

utanför Stockholm.

Teater- och orkesterrådet betraktar förslaget som preliminärt och som en preci­

sering av rikskonsertverksamhetens aktuella minimiönskemål beträffande tillgången

på turnerande ensembler. Även andra önskemål måste emellertid enligt rådets me­

ning beaktas innan en definitiv utbyggadsplan för orkestrarna kan göras upp. Rå­

det avser att under budgetåret 1967/68 inkomma med förslag om orkestrarnas

organisation och utbyggnad. Rent allmänt anser rådet att den av konsertbyråut-

redningen föreslagna utökningen av antalet musiker vid orkestrarna utanför Stock­

holm är otillräcklig för att de skall kunna nå en önskvärd konstnärlig standard.

Teatrarnas riksförbund och flera av orkestrarna anser att utredningen inte till­

räckligt klarlagt hur personalresurserna vid de fasta orkestrarna — med undan­

tag för stockholmsorkestern — skall användas eller hur dessa orkestrar, utan höjda

kostnader och utan att konsertverksamheten på platsen och inom regionen skall

bli lidande, skall kunna genomföra både sin ordinarie spelplan och turnéverksam­

het.

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

Kungi. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

47

Musikaliska akademiens styrelse anser sig utan tvekan kunna tillstyrka den före­

slagna utbyggnaden av Stockholms filharmoniska orkester

men hävdar samtidigt att ingen av orkestrarna i Malmö, Norrköping eller Gävle

fått en godtagbar förstärkning. Sveriges Radio anser det tvivelaktigt om en ekono­

misk insats av den storleksordning som avsetts för stockholmsorkesterns del är be­

rättigad för en sporadisk verksamhet inom rikskonsertverksamheten så länge en rad

andra orkestrar i Sverige är katastrofalt underbemannade.

Endast ett fåtal remissinstanser har ansett sig böra direkt avstyrka utbyggnaden

av Stockholms filharmoniska orkester. Hit hör Salomon Smiths kammarmusikför­

ening och Föreningen Levande musik i Göteborg.

I yttrandena från Stockholms stad framhålls att det måste anses vara av stort

musikpolitiskt intresse att filharmonikernas kammarorkester och blåsarkvintett ge­

nom utbyggnaden kan etablera sig som självständigt verkande ensembler.

Konsertföreningen i Stockholm framhåller bl. a. att orkestern för att motsvara

internationella krav framför allt behöver en förstärkning av antalet stråkmusiker.

Beträffande Göteborgs symfoniorkester föreligger utförliga kom­

mentarer i yttrandena från Göteborgs stad och orkesterföreningen. Från stadens si­

da framhålls att antalet orkesterkonserter i Göteborg håller på att successivt min­

ska, eftersom man där kunnat konstatera en viss övermättnad. Av intresse är emel­

lertid att genom rikskonsertverksamheten andra orkestrar kan konsertera i Gö­

teborg och göteborgsorkestem skickas ut på turné. Både Göteborgs stad och or­

kesterföreningen anser att orkestern skall kunna tas i anspråk för tuméverksamhet

i rikskonsertverksamhetens regi.

Utredningens förslag beträffande orkesterverksamheten i Skåne

får med få undantag negativt mottagande.

Musikaliska akademiens styrelse förordar en utökning av orkestern i Malmö till

80 man för att orkestern skall kunna bära upp den trefaldiga uppgiften att sköta

konsert-, teater- och tuméverksamhet. Styrelsen anser vidare att en sådan klyvning

av uppgifterna inte kan vara tillfredsställande från konstnärlig synpunkt. Den före­

slagna omvandlingen av orkestern i Hälsingborg till en kammarorkester på 30 man

finner styrelsen tilltalande men anser att den föreslagna stationeringsorten kan dis­

kuteras.

Teater- och orkesterrådet har starka betänkligheter mot att omorganisera häl-

singborgsorkestem enligt förslaget.

Nordvästra Skånes orkesterförening anger en rad skäl för sin åsikt att utred­

ningens förslag beträffande hälsingborgsorkestem kan få ödesdigra följder för verk­

samheten i orkesterns nuvarande arbetsområde. Bl. a. måste orkesterns repertoar

bli så exklusiv att det troligen inte kommer att finnas tillräckligt publikunderlag.

Sveriges Radio anser sig ha anledning att starkt tvivla på hälsingsborgsorkesterns

framtid om den inte får följa med i samma utveckling som orkestrarna i Norrköping

och Gävle.

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

Svenska musikerförbundet anser att hälsingborgsorkestern bör utökas till sam­

ma numerär som norrköpings- och gävleorkestrarna och att den då även kan an­

vändas som kammarorkester i enlighet med utredningens förslag.

Beträffande symfoniorkestern i Norrköping förordar Norr­

köpings stad att en kraftig utökning av orkestern i staden kommer till stånd och

anser därjämte att Linköpings militärmusikkår bör ingå i symfoniorkestern. Staden

anser vidare att för landet i övrigt en liknande utbyggnad av regionala orkestrar

är genomförbar. Som komplement till dessa yrkesorkestrar skulle en artistförmed­

ling och ambulerande orkesterverksamhet genom rikskonserter vara värdefull.

Norrköpings orkesterförening anför liknande synpunkter.

Skolöverstyrelsen och 1965 års musikutbildningskommitté gör invändningar mot

att man i Östergötland genom förslaget får två små i stället för en stor orkester,

som skulle kunna byggas ut till 75 man. Östergötlands bildningsförbund anser att

utökningen av norrköpingsorkestern borde kunna ske genom anlitande av militär­

kårens musiker helt eller delvis.

Skolöverstyrelsen och 1965 års musikutbildningskommitté anser att de nuvaran­

de båda orkestrarna i Örebro och Västerås bör ombildas till större re­

gionsensembler.

Ett stort antal remissinstanser anser att utredningens förslag inte innebär någon

tillfredsställande lösning av Norrlands orkesterfråga. Att utvidga gävleorkes-

t e r n s turnéverksamhet utanför länet till Uppland, Dalarna och Norrland anses

i många remissvar vara orealistiskt.

Gävle stad och Gävleborgs läns orkesterförening påpekar att gävleorlcestern re­

dan har en betungande tuméverksamhet. Ytterligare turnéer i rikskonserters regi

måste kompenseras på ett ekonomiskt rimligt sätt. Konserterna med orkestern bör

koncentreras till de större orterna. Särskilt nämns nödvändigheten av ett fastare

samarbete med Uppsala, Falun och Sundsvall.

Skolöverstyrelsen, teater- och orkesterrådet, 1965 års musikutbildningskommitté,

länsstyrelsen i Västerbottens län, Västernorrlands läns bildningsförbund och Norr­

köpings orkesterförening anser att en symfoniorkester bör placeras i Umeå. Norr­

bottens bildningsförbund anser att två symfoniorkestrar behöver inrättas i norra

Norrland.

Beträffande SOR-verksamheten anser skolöverstyrelsen att utred­

ningen gett de SOR-anslutna orkestrarna en mycket perifer plats i det framtida

musiklivet. Svenska stadsförbundet finner att dessa orkestrars framtida möjligheter

att fortleva inte tillräckligt uppmärksammats. I många remissvar framhålls att det

statliga stödet måste utvidgas. ABF anser att det generella statsbidrag av 1 000

kr. per orkester som utredningen föreslår inte bör utgå, eftersom det betyder myc­

ket litet i förhållande till de kommunala bidragen och orkestrarnas möjligheter att

få studiecirkelbidrag. ABF finner det vidare synnerligen tveksamt att räkna med

49

medverkan av vissa SOR-orkestrar i konsertverksamheten. Ett renodlat yrkesmu-

sicerande är enligt ABF att föredra för rikskonsertverksamhetens vidkommande.

Bland de remissinstanser som anser att konsertbyråutredningens förslag till änd­

rade verksamhetsformer och statligt ekonomiskt stöd kan tolkas som en under­

skattning av SOR-orkestrarnas insatser i musiklivet och deras möjligheter att ver­

ka i fortsättningen återfinns Musikaliska akademiens styrelse, länsstyrelserna i Jön­

köpings, Västmanlands, Kopparbergs, Västerbottens och Norrbottens län, bildnings­

förbunden i Dalarna och Gävleborgs län, Sveriges orkesterföreningars riksförbund,

Riksförbundet Sveriges musikpedagoger samt ett flertal lokala organ.

Musikaliska akademiens styrelse anser att verksamheten bör omorganiseras sam­

tidigt som statsbidragen höjs. I yttrandet föreslås vidare att det generella statsbidraget

höjs till 2 000 kr. per orkester och år, att orkestrarna bör bedriva sitt arbete som

studiecirklar, att orkestrarna bör frångå sin symfoniska målsättning såväl i fråga

om besättning som repertoar och gå in för ensembleverksamhet, att i kommunerna

anställda musiklärare bör åläggas tjänstgöringsskyldighet i orkestern samt att vissa

orkestrar av god kvalitet efter förslag av de av akademiens styrelse tillsatta inspek­

törerna bör få ytterligare bidrag.

Sveriges orkesterföreningars riksförbund betonar betydelsen av den stimulans

som de offentliga konserterna innebär för orkestrarna. Förbundet avstyrker i prin­

cip utredningens förslag om orkestrarnas ändrade ställning och föreslår betydligt

större anslag för en breddning och kvalitativ förbättring av verksamheten. Vidare

begärs en heltidsanställd inspektör, representation för förbundet i rikskonserters råd­

givande organ och i planeringen på det regionala planet även i vad avser skolkon-

serter samt höjda anslag för inköp av noter. Förbundet framhåller att SOR-orkest­

rarnas konserter årligen besöks av ca 100 000 personer och att värdet av verk­

samheten inte minst ligger däri att den hos en stor publik kan bana väg för riks­

konserters mera avancerade arrangemang.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anser att utredningens förslag till bidrag inte ger

tillräckligt underlag för bedömning av konsekvenserna för det kvalificerade amatör­

musiklivet. Bl. a. bör kvalificerade kammarmusikgrupper kunna få tillräckligt stöd.

I samma riktning uttalar sig Riksförbundet Sveriges musikpedagoger.

Skolöverstyrelsen och länsstyrelsen i Västmanlands län anser att orkestern i

Västerås borde kunna tjäna som förebild för uppbyggnaden av andra orkestrar.

Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller att de lokala SOR-orkestrarna har en

viktig uppgift. Dessa orkestrar bör kunna räkna med statligt stöd i betydligt större

omfattning än vad utredningen avsett.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län betonar värdet av det aktiva musikintresset och

att SOR-orkestrarna är väsentliga för den expanderande musikskoleverksamheten

genom att de ger möjlighet till vidare utbildning och fortsatt musikalisk verksamhet

inom hemortslänet.

I huvudsak är remissopinionen positiv till en reformering av militärmu­

sikorganisationen. Omläggningen anses vara fördelaktig av både musi-

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 sand. Nr 45

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1968

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

kaliska och ekonomiska skäl. I vissa fall uttalas dock farhågor för att omläggning­

en kan medföra risker för den kvalificerade amatörmusiken och för tillgången på

lärarkrafter i frivillig musikundervisning.

Sveriges Radio anser att regionsensemblema, trots omskolningen, knappast kan

beräknas nå en sådan konstnärlig standard att de kan betraktas som fullvärdiga län­

kar i en seriös musikverksamhet med tanke på de stegrade kvalitetskraven. Musika­

liska akademiens styrelse anser det tvivelaktigt att dessa musiker inom en tidrymd

av 2—3 år skall kunna infogas i en till övervägande del civilmusikaliskt verksam

ensemble av acceptabel kvalitet.

Utredningens förslag till regionsindelning föranleder erinringar av skolöverstyrel­

sen som anser att indelningen och förläggningen av ensemblerna i alltför hög grad

fått bestämmas av militära hänsyn och att det varit mera rimligt att utgå från det

civila musiklivets behov. Överstyrelsen liksom 1965 års musikutbildningskommitté

anser att Eskilstuna är en lämpligare stationeringsort för en regionsensemble än

Strängnäs. Skolöverstyrelsen föreslår att samtliga ensembler blir helt civila med

självständig ställning och förankring i sin regions kulturliv. Ansvaret för verk­

samheten bör enligt överstyrelsens mening läggas på en styrelse med representan­

ter för olika intressegrupper. En dirigent, tillika konstnärlig ledare, och en inten­

dent bör svara för den direkta ledningen av orkesterns arbete. Rikskonserter och

de militära myndigheterna skulle efter medgivande av styrelsen kunna utnyttja or­

kestern i sin verksamhet.

Musikaliska akademiens styrelse anser det värdefullt för regionsensemblerna att

ha förankring i civilt musikliv, vilket i regioner med symfoniorkester eller med aktiva

kärnor till symfoniorkester skulle kunna åstadkommas genom att regionsensemblen

samordnas med dessa. Styrelsen anser även att det med hänsyn till ensemblernas

tjänstgöring inom den civila sektorn är rimligt att beslutanderätten beträffande

tjänstgöringen delas mellan förbandschefen och regionsintendenten.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anser att anknytningen till de militära förban­

dens placering inte bör få vara utslagsgivande och att det på längre sikt är rimligt att

räkna med att ensemblerna får civila huvudmän.

ABF skulle helst se att militärmusiken blir helt civil. I varje fall borde regions­

intendenten ha medbestämmanderätt beträffande ensemblens tjänstgöring.

Skolöverstyrelsen och 1965 års musikutbildningskommitté anser att utredningen

inte beaktat att en regional orkester har väsentlig betydelse för musikundervis­

ningen. I yttrandena redovisas uppgifter från en av musikutbildningskommittén

gjord undersökning, som visar att av landets 500 militärmusiker 257 bedriver pe­

dagogisk verksamhet om sammanlagt ca 5 500 veckotimmar. Detta skulle motsvara

ca 180 hela musiklärartjänster. Pedagogiska önskemål bör enligt teater- och orkester­

rådets uppfattning få påverka lokalisering och dimensionering av både symfoni­

orkestrar och regionsensembler.

Bildningsförbunden i Jönköpings och Jämtlands län samt rikskonserters läns-

ombud i Malmöhus län vill ha ordnade möjligheter att utnyttja lokalt anställda

musiker (musikledare, lärare etc.) inom regionen som reserv i regionsensemblen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

Öl

vilket skulle innebära både en god stimulans för det lokala musiklivet och en

komplettering av regionsensemblerna vid vissa konserttillfällen.

Överbefälhavaren tar inte slutlig ställning till förslaget om antalet kårer eiler

kårernas storlek. Musikerna bör ha militär eller civilmilitär status och kunna dis­

poneras för mobiliserings- och krigsuppgifter.

Organisationsnämnden för militärmusiken framhåller att ett flertal frågor som

behandlas av utredningen bör ytterligare utredas, sedan principbeslut fattats

om rikskonsertverksamhetens utformning. Hit hör bl. a. militärmusikens ledning,

central repertoaranskaffning, arbetsuppgifter, anställnings- och tjänstgöringsför­

hållanden, kostnadsfördelningen mellan den civila och militära sektorn m. m.

Nämndens förslag om militärmusiken i Stockholm bör genomföras samtidigt som

beslut fattas med anledning av förslaget om upprättande av regionsensembler.

Nämnden redogör för beräkningen av tjänstgöringstiden för parad- och tjänstemusik

samt för att fylla halva behovet av underhållningsmusik för försvaret och kommer

fram till att denna tid uppgår till 37 % av den totala tjänstgöringstiden. Nämnden

utgår sålunda i likhet med utredningen från att sammanlagt ca 1/3 av regions­

ensemblernas kapacitet behöver utnyttjas för militära musikändamål. Organisations­

nämnden anser vidare att utredningen bort precisera storlek och stämbesättning för

regionsensemblerna med hänsyn till det allmänna musiklivets behov.

TCO förutsätter att integreringen av militärmusikkårerna i det civila musiklivet

föregås av mera detaljerad utredning och att berörda personalorganisationer får

möjlighet att medverka.

I fråga om lokalisering av regionsensemblerna frångick kon-

sertbyråutredningen på två punkter det förslag som lagts fram av organisations­

nämnden för militärmusiken, genom att förorda att en kår förläggs till Västerås i

stället för till Uppsala och genom att föreslå indragning av kåren i Visby.

Det sistnämnda förslaget har avstyrkts av ett stort antal remissinstanser, där­

ibland skolöverstyrelsen, Musikaliska akademiens styrelse, överbefälhavaren, 1965

års musikutbildningskommitté, stads- och landstingsförbunden, TCO och samtliga

remissinstanser på Gotland. Förslaget att förflytta Uppsala-kåren till Västerås till­

styrks av alla civila remissinstanser utom Uppsala läns bildningsförbund. Förslaget

avstyrks av överbefälhavaren. Länsstyrelsen i Västmanlands län understryker mycket

kraftigt att en indragning av kåren i Västerås skulle innebära en ytterst allvarlig

försvagning av stadens och länets musikliv.

Skolöverstyrelsen och 1965 års musikutbildningskommitté anser att förslaget att

förlägga en kår till Strängnäs är ett exempel på alltför starka hänsynstaganden till

militära önskemål. Eskilstuna med dess rika ungdomsmusikliv vore enligt denna

mening en mycket naturligare förläggningsort.

Beträffande den kår som föreslås bli förlagd till Härnösand uttalar överbefäl­

havaren samt länsstyrelsen och bildningsförbundet i Västernorrlands län att Sol­

lefteå är att föredra som förläggningsort. Sundsvalls stad anser att kåren bör flyt­

tas till Sundsvall.

52

I fråga om Jönköpings-Eksjö-området anser länsstyrelsen i Jönköpings län att

man bör behålla kårer i båda städerna men att jönköpingskåren bör behållas i första

hand, om det visar sig möjligt att ha kvar endast en kår i regionen. Överbefäl­

havaren förordar förläggning till Eksjö. Från Eksjö stad lämnas en utförlig redo­

görelse av kårens betydelse för bygdens kulturliv. Sävsjö stad betonar också önske­

målet om bibehållande av en musikkår i Eksjö.

Organisationsnämnden för militärmusiken framhåller att nämnden redan tidiga­

re varit tveksam beträffande förläggningen av kårer till Härnösand och Jönköping.

Framförallt anser nämnden det uppenbart att det finns många skäl för Sollefteå

som förläggningsort för en av orkestrarna i härnösandsregionen. Nämnden anser att

båda dessa lokaliseringsfrågor bör tas upp till förnyade överväganden.

Remissinstanserna i Kronobergs län ifrågasätter starkt möjligheterna för den

föreslagna kåren i Karlskrona att tillgodose alla krav i de berörda regionerna.

Bildningsförbundet i Kronobergs län, Växjö stad och Nybro stad framhåller den

försvagning som amatörmusicerandet och musikundervisningen utsätts för i de

områden som förlorar sina musiker. I skåneregionen uttalar sig länsstyrelsen och

rikskonserters länsombud i Malmöhus lön, Ystads stad och Sydöstra Skånes or­

kesterförening för att kåren i Ystad bibehålls. Det påpekas att regionen är för stor

och folkrik för att kunna tillgodoses av enbart kåren i Kristianstad. Överbefälhava­

ren anser också att belastningen på kåren i Kristianstad blir så stort att dess möjlig­

heter att tillgodose såväl det militära som det allmänna musiklivets behov även­

tyras. Indragningen av kårerna både i Ystad och i Växjö är därför olämplig. Ytter­

ligare en kår bör tillkomma i södra Sverige.

Göteborgs stad och Göteborgs lyriska teater har framfört krav på att få behålla

kåren i Göteborg.

Teater- och orkesterrådet reserverar sig i fråga om den föreslagna lokaliseringen

av regionsensemblerna. Planeringen bör anpassas till det förslag beträffande yrkes-

orkestrarna som rådet avser att lägga fram.

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1968

3.3 Departementschefen

Avgörande för hur snabbt rikskonsertidén kan förverkligas blir i vilken takt per­

sonella resurser kan göras tillgängliga för den avsedda verksamheten. De svårig­

heter som därvid kan uppkomma har med den begränsade omfattning försöks­

verksamheten haft inte hunnit göra sig gällande. Den efterfrågan påtonkonst-

n ä r e r som tillkommit torde endast i ringa grad ha återverkat på musikernas

arbetsmarknad.

I och med att rikskonsertverksamheten byggs ut ökar behovet av musiker. Hur

stora arbetsinsatserna behöver bli beror givetvis på arrangemangens art. Ju större

ensembler och orkestrar som anlitas, desto mer omfattande resurser tas i anspråk.

För ett mer exakt bedömande av vad en växande rikskonsertverksamhet kräver er­

fordras ytterligare erfarenheter av vad arbetskraftsbehovet blir vid genomförande

53

av olika arrangemang, av konsertutbudets sammansättning och av hur de engagera­

de artisterna kan utnyttjas. Mot dessa erfarenheter får sedan ställas bedömningen

av antalet tonkonstnärer som kan väntas bli tillgängliga med hänsyn tagen till såväl

den utbildning som äger rum som till alternativa sysselsättningar. En fortlöpande

vägning av tillgängliga resurser mot aktualiserade anspråk måste föregå kommande

beslut rörande utbyggnaden av rikskonsertverksamheten.

Den utvidgning av rikskonsertverksamheten som jag i det följande beräknar

medel för, bedömer jag inte vara av den omfattning att tillgängliga resurser skulle

vara otillräckliga. Vill man gå vidare enligt de av utredningen uppdragna riktlin­

jerna, kan särskilda åtgärder på utbildningsområdet bli aktuella.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att utbildningsfrågorna på musikområdet

f. n. utreds genom 1965 års musikutbildningskommitté (direktiv se 1966 års riks-

dagsberättelse s. 285). I kommitténs uppgifter ingår att undersöka utbildnings­

behovet. Kommittén har därvid att beakta den utveckling som kan väntas på

musiklivets område bl. a. genom rikskonsertverksamheten.

En central roll för musikutbudet har symfoniorkestrarnai Stockholm,

Göteborg, Malmö, Hälsingborg, Norrköping och Gävle. Deras verksamhet är av

naturliga skäl främst knuten till dessa städer. I synnerhet orkestrarna i Norrköping

och Gävle har emellertid bedrivit en betydande turnéverksamhet.

För att symfoniorkestrarna med bibehållande i stort av hittillsvarande uppgifter

också skall kunna göra en mera omfattande insats för rikskonsertverksamheten har

konsertbyråutredningen framlagt förslag om utvidgning av symfoniorkestrarnas

numerär. Från remisshåll har olika kompletterande synpunkter framförts. För egen

del anser jag inte att tillräckligt underlag ännu föreligger för att ta ställning till frå­

gan om hur symfoniorkestrarna bör byggas ut med hänsyn till rikskonsertverksam-

hetens behov.

Olika frågor som berör symfoniorkestrarnas organisation och utbyggnad behand­

las, som redovisats i ett tidigare sammanhang, av teater- och orkesterrådet i sam­

band med pågående överarbetning av ett år 1964 framlagt utredningsmaterial. Innan

ställning tas till de frågor som rör symfoniorkestrarna, bör resultatet av detta utred­

ningsarbete avvaktas.

Principiellt anser jag det angeläget att symfoniorkestrarna i så stor utsträckning

som är möjligt anknyts till rikskonsertverksamheten. Endast genom deras medver­

kan blir det möjligt att erbjuda inslag av den mest krävande musikrepertoaren. Inte

bara orkestrarna som helhet utan även enskilda artister och ensembler ur orkest­

rarna kan därvid engageras.

En mycket betydande del av kostnaderna för symfoniorkestrarna täcks av stats­

medel. Det är därför rimligt att räkna med att orkestrarna i inte alltför begränsad

utsträckning framträder utanför den kommun som orkestern främst är knuten till.

Omfattningen och formerna för symfoniorkestrarnas medverkan får efter hand bli

beroende av de överenskommelser som rikskonsertledningen träffar med orkest­

rarna och vederbörande kommuner. Jag förutsätter att rikskonsertledningen och

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

54

orkesterinstitutionerna gemensamt utarbetar lämpliga metoder för ett planmässigt

utnyttjande av orkestrarna. Sedan ytterligare erfarenhet erhållits och det förut be­

rörda utredningsmaterialet slutbehandlats bör möjligheter föreligga att komma fram

till närmare riktlinjer för symfoniorkestrarnas insatser. För budgetåret 1968/69 har

jag liksom tidigare år inräknat medel för bidrag till dessa orkestrar under anslaget

Bidrag till särskilda kulturella ändamål (prop. 1968:1 bil. 10 s. 45). Jag utgår

därjämte från att rikskonsertledningen kommer att kunna avsätta medel för att

vidareutveckla det redan etablerade samarbetet med Stockholms filharmoniska or­

kester för turnéverksamhet.

Den verksamhet som bedrivs av de orkestrar som är anslutna till Sveriges or­

kesterföreningars riksförbund, SOR-orkestrarna, har ingående behandlats

av konsertbyråutredningen. Utredningen har inte funnit det möjligt att räkna med

att dessa orkestrar i allmänhet skall kunna bli av större betydelse för det offentliga

konsertlivet. Orkestrarna bör enligt utredningens uppfattning befrias från det nu­

varande statsbidragsvillkoret att ge offentliga konserter och i stället i ökad ut­

sträckning inordnas i det fria och frivilliga folkbildningsarbetet.

Flera remissinstanser har ansett att utredningen undervärderat SOR-orkest-

rarnas betydelse. För egen del anser jag att orkestrarna gör en värdefull insats i

det lokala musiklivet och för att främja musikbildningen. Jag anser att orkestrarna

inte längre genom villkor för statsbidraget skall behöva genomföra en offentlig

konsertgivning. Det statliga stödet bör utgå utan krav på sådana insatser. Jag har

förutsatt att bidrag till orkestrarnas verksamhet av ungefär hittillsvarande omfatt­

ning efter beslut av Kungl. Maj:t skall för nästa budgetår utgå ur anslaget Bidrag

till särskilda kulturella ändamål. Bidrag av statsmedel kan i övrigt tillföras orkest­

rarna om de arbetar som studiecirklar. Visst indirekt stöd kommer framdeles att

komma orkestrarna till godo genom rikskonsertverksamheten. Så kan t. ex. SOR-

orkestrarna få det arrangörsstöd som utgår genom de sedvanliga finansieringsreg-

lerna för rikskonserter. Slutligen kan stöd ges i form av kurser och utbildnings­

program som anordnas genom rikskonsertverksamheten.

Med anledning av utredningens förslag att större bidrag bör utgå till SOR-

orkestrar som uppnått en högre kvalitativ standard och därmed kan bli av särskild

betydelse för det allmänna konsertlivet, vill jag erinra om att orkestrarna i Västerås

och Örebro, i vilka såväl yrkesmusiker som andra musiker ingår, från nyssnämnda

anslag erhåller väsentligt högre bidrag än övriga SOR-orkestrar. Frågan om stöd

av större omfattning till ytterligare orkestrar bör prövas i den mån den fortsatta

utvecklingen i särskilda fall ger anledning härtill.

För att på längre sikt tillgodose behovet av väsentligt ökade resurser för riks­

konsertverksamheten har utredningen föreslagit att särskilda regionsen­

sembler skall byggas upp på grundval av den nuvarande militärmusikorganisa­

tionen. Denna organisation omfattar för närvarande 25 musikkårer. Det av konsert­

byråutredningen i samråd med organisationsnämnden för militärmusiken genom­

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

55

förda utredningsarbetet visar att ca två tredjedelar av militärmusikkårernas kapaci­

tet i framtiden skulle kunna tas i anspråk för rikskonsertverksamhet. Om inte denna

andel av kapaciteten kan utnyttjas på detta sätt, skulle en nedläggning av musik­

kårer i dagens läge säkerligen behöva aktualiseras.

Mot denna bakgrund föreslår konsertbyråutredningen att ett nära samarbete in­

leds mellan militär och civil musikverksamhet med syfte att tillgodose en del av riks-

konserters behov av ökade resurser vid den fortsatta utbyggnaden. Militärorkest­

rarna skulle därvid ombildas till regionsensembler med både militära och civila

uppgifter.

I stort sett har remissopinionen varit positiv till principen att utnyttja militär­

musikkårerna på angivet sätt. Då det gäller genomförandet av omläggningen fram­

läggs från många håll avvikande och kompletterande synpunkter.

Enligt min uppfattning bör militärmusikorganisationen i högre grad än nu utnytt­

jas för att tillgodose det växande behovet av konsertverksamhet för allmänheten.

I princip bör detta ske i sådan utsträckning att den nuvarande musikorganisationens

numerär i stort sett kan bibehållas oförändrad, vilket också varit utredningens upp­

fattning.

Inom denna ram måste emellertid avsevärda förändringar göras för att anpassa

verksamheten till de nya uppgifterna. I första hand berörs orkestrarnas organisa­

tion. Såväl organisationsnämnden för militärmusiken som konsertbyråutredningen

har föreslagit att de omorganiserade orkestrarna alltjämt skall vara knutna till

militära förband. Sex av de nuvarande kårerna skulle härvid enligt konsertbyrå-

utredningens förslag dras in samtidigt som de återstående — med undantag för

kåren i Stockholm, som även i fortsättningen väsentligen skulle ha militära och

statsceremoniella uppgifter — skulle utökas från 24 till ca 30 man.

Frågan om den militära anknytningen och lokaliseringen av kårerna har disku­

terats från skilda utgångspunkter i remissvaren. ABF uttalar sig för att militär­

musikorganisationen läggs om till en helt civil form. Olika meningar framförs rö­

rande den lämpligaste lokaliseringen av de kårer som skulle vara kvar med hänsyn

till det civila musiklivets behov. Bl. a. har skolöverstyrelsen samt teater- och or­

kesterrådet framfört invändningar mot förslaget i denna del. Planeringen för regions­

ensemblerna bör enligt rådets mening anpassas till det förslag rörande yrkesorkest-

rarna som rådet avser att lägga fram. De allvarliga konsekvenserna för det lokala

musiklivet som en nedläggning av vissa kårer skulle föra med sig har kraftigt under­

strukits från de orter som skulle bli berörda därav.

De synpunkter som förts fram rörande omorganisation av militärmusikkårerna

har övertygat mig om att denna för landets musikliv väsentliga fråga behöver över­

vägas ytterligare, bl. a. med hänsyn till frågans samband med de nuvarande symfoni­

orkestrarnas framtida uppgifter. Ett ställningstagande till orkesterfrågorna i ett

större sammanhang bör inte föregripas. Konsertbyråutredningen har liksom orga­

nisationsnämnden för militärmusiken förutsatt att, även om ställning nu skulle

tas i lokaliseringsfrågan för regionsensemblerna, olika problem rörande genom­

förandet av reformen skulle utredas närmare före beslut om den definitiva ut­

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

formningen. Hit hör bl. a. frågorna om militärmusikens ledning, arbetsuppgifter,

repertoar samt anställnings- och tjänstgöringsförhållanden. Möjligheterna att finna

lämpliga lösningar i dessa frågor kan i viss mån nära sammanhänga med regions­

ensemblernas lokalisering och bemanning. En ytterligare genomgång av sistnämnda

frågor gör det möjligt att överväga om inte nya uppslag beträffande orkesterverk­

samhetens organisation och lokalisering skulle kunna förbättra förutsättningarna för

kvalitet och effektivitet.

Efter samråd med chefen för försvarsdepartementet förordar jag att i detta sam­

manhang endast ett principavgörande träffas innebärande att en militärmusikor­

ganisation bibehålls men att den fortsatta planeringen skall inriktas på att de

nuvarande militärmusikkårerna efter ytterligare utredning i erforderlig omfattning

omorganiseras för att tillgodose såväl militära som civila behov. Riktpunkten bör

därvid vara att ungefär två tredjedelar av de ombildade orkestrarnas insatser skall

kunna utnyttjas för rikskonsertverksamhet. Därvid bör en fördelning av kostnaderna

ske mellan försvaret och rikskonsertverksamheten i förhållande till utnyttjandet av

orkestrarna.

Konsertbyråutredningen har framhållit att utnyttjandet av militärmusikkårerna

kräver en omprövning av den nuvarande militärmusikaliska utbildningen. Jag

delar denna uppfattning. Som utredningen förutsatt blir det anledning att åter­

komma till utbildningsfrågorna i samband med att ställning skall tas till de förslag

som snart väntas bli framlagda av 1965 års musikutbildningskommitté.

Vid sidan av denna mera långsiktiga förändring av utbildningen bör emellertid

vissa omedelbara åtgärder vidtas. En vidareutbildning av militärmusikerna bör

sättas igång redan under nästa budgetår i huvudsaklig överensstämmelse med

konsertbyråutredningens förslag. Mitt ställningstagande i det föregående innebär att

all militär musikpersonal delvis kommer att engageras i civila uppgifter. Även om

inte definitiva beslut nu fattas i lokaliserings- och organisationsfrågorna, bör åt­

gärder vidtas för att förbereda personalen för de nya uppgifterna och därigenom

underlätta den kommande omorganisationen. Vidareutbildningen bör ombesörjas

av rikskonsertledningen. Frågan om medelsbehovet för vidareutbildningen kom­

mer jag att ta upp i det följande i samband med beräkningen av medel för hela

rikskonsertorganisationen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

57

4. Rikskonsertverksamhetens organisation

4.1

Konsertbyråutredningen

4.1.1

Organisationens allmänna utformning

Konsertbyråutredningen lämnade i sitt första betänkande frågan om en blivande

rikskonsertbyrås företagsform öppen. I de preliminära övervägandena prövade

utredningen fyra alternativa former: aktiebolag, stiftelse, statlig myndighet och

publikorganisation. Utredningen fann skäl tala för både stiftelseform och aktie­

bolagsform men ansåg det inte uteslutet att formen statlig myndighet under vissa

förutsättningar kunde vara lämplig. En publikorganisation befanns emellertid vara

en mindre lämplig företagsform.

Utredningen har senare tagit del av erfarenheterna från försöksverksamheten

med rikskonserter och undersökt i vad mån dessa erfarenheter varit av intresse för

det slutliga ställningstagandet i fråga om företagsform och verksamhetens organi­

sation i övrigt. Under försökstiden har det ibland visat sig att vunna erfarenheter

nödvändiggjort snabba organisationsförändringar. Dessa förändringar har varit

möjliga, då försöksledningen haft en mycket stor frihet att inom ramen för tilldelat

totalanslag bedriva verksamheten enligt en angiven målsättning.

Då utredningen övervägt rikskonsertverksamhetens rättsliga ställning har den

funnit att en central publikorganisation inte är lämplig med hänsyn till det lokala

musiklivets oenhetliga organisation och stora variationer i fråga om konstnärlig

ambition och medvetenhet. Utredningen bedömer det inte som möjligt att bland

alla musikintresserade som nu är anslutna till olika kategorier av sammanslutningar

vinna enighet och uppslutning kring en helt ny musikorganisation.

Sedan utredningen i sitt andra betänkande Förmedling av tonkonstnärer skilt

förmedlingsverksamheten från rikskonsertverksamheten, anser utredningen aktie­

bolagsformen inte längre aktuell för den senare verksamheten. Rikskonsertverk­

samheten kommer enligt utredningens uppfattning inte att i egentlig mening kon­

kurrera med annan, liknande verksamhet.

Utredningen har funnit starka skäl tala för att rikskonsertverksamheten lämp­

ligen skall bedrivas i form av en av staten inrättad stiftelse. Erfarenheterna från

försökstiden ger emellertid utredningen anledning tro att verksamheten skall kunna

bedrivas både smidigt och effektivt också såsom statlig myndighet. Utredningen

framhåller att både statskontoret och riksrevisionsverket under hand förklarat att

arbetssättet under försökstiden och tillämpningen av givna föreskrifter tycks vara

möjliga att applicera på en permanent verksamhet såsom statlig myndighet.

Utredningen konstaterar till slut att såväl formen stiftelse som statlig myndighet

kan komma i fråga för rikskonsertverksamheten och föreslår att verksamheten

centralt ställs under ledning av ett särskilt institut, Statens institut för rikskonserter,

vilket bör organiseras såsom stiftelse, alternativt såsom statlig myndighet.

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1968

I anslutning till erfarenheterna under försökstiden har utredningen gjort en ingå­

ende organisationsanalys för att finna en lämplig organisationsmodell. Man har vid

analysen utgått ifrån att den statliga konsertverksamheten skall vara så organiserad

och tilldelad sådana resurser att landets musikliv kan hållas på en hög konstnärlig

nivå. Det har också förutsatts att de frivilliga organisationernas krav och önskemål

tillgodoses och att den nya statliga organisationen kan stimulera dessa grupper till

ökade insatser. Finansieringen förutsätts ske med betydande bidrag från det all­

männa. Mot denna bakgrund har de funktionella kraven på verksamheten analy­

serats, liksom intressenternas krav och rent organisatoriska krav.

Inom den totala organisationen för konsertverksamheten erfordras enligt utred­

ningen funktioner för planering, samordning, uppföljning, marknadsanalys, anskaff­

ning, produktion, marknadsföring och konsertgivning. Därutöver måste vid orga­

nisationens utformande hänsyn tas till de myndigheter, sammanslutningar och or­

ganisationer som är intressenter i konsertverksamheten. Erfarenheterna från för­

söksverksamheten skall också tillvaratas och vedertagna organisationsteoretiska

principer tillämpas. Utredningen har gjort en grov uppskattning av funktionernas

fördelning på organisatoriska nivåer. Planering, samordning och uppföljning av

verksamheten som helhet bör enligt utredningen ske på central nivå. Marknads­

analys, anskaffning, produktion och marknadsföring måste också i stor utsträckning

åvila central instans, dock i nära samarbete med regional instans. Viss samordning

och uppföljning bör också ske på den regionala nivån. På den lokala nivån blir

konsertgivningen en huvuduppgift, som utövas i samarbete med närmast den regio­

nala instansen.

En analys av konsertverksamhetens intressenter och deras speciella intresseom­

råden har bekräftat att staten, landstingen och kommunerna, liksom skolan och

folkbildningsorganisationerna, har betydande intressen att bevaka centralt, regio­

nalt och lokalt. Det framstår enligt utredningen som betydelsefullt att deras berät­

tigade intressen såvitt möjligt får påverka organisationen.

Då tidsfaktorn för genomförande och vidareutveckling av den totala organisa­

tionen för konsertverksamheten ännu inte är fixerad, bör organisationen göras

flexibel. Utredningen anser att vittgående befogenheter måste ges institutets led­

ning att inom en given budgetram och efter allmänna riktlinjer anpassa uppgifter,

organisation och personuppsättning till målsättningen.

4.1.2 Central organisation

Konsertbyråutredningen föreslår att ledningen för institutet skall utövas av en

styrelse. Utredningen har beträffande styrelsens storlek och sammansättning dis­

kuterat två alternativ. Enligt det ena alternativet skulle styrelsen bestå av följande

10 ledamöter: ordförande utsedd av Kungl. Maj:t, 2 ledamöter utsedda av Kungl.

Maj:t efter förslag av skolöverstyrelsen resp. Musikaliska akademiens styrelse,

6 ledamöter utsedda av Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet,

Svenska kommunförbundet, Samverkande bildningsförbunden och Svenska musi­

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

59

kerförbundet, samt institutets direktör utsedd av Kungl. Maj:t. Enligt det andra, av-

utredningen förordade alternativet skulle styrelsen bestå av endast 5 ledamöter in­

klusive institutets direktör. Styrelsens ledamöter bör förordnas av Kungl. Maj:t på

3 år med beaktande av att såväl konstnärliga som administrativa erfarenheter till­

förs styrelsen. Vid sidan härav föreslår utredningen ett rådgivande organ, statens

råd för rikskonserter. I rådet föreslås ingå representanter för arbetsgivarparten,

arbetstagarna, skolväsendet, det fria och frivilliga folkbildningsarbetet, turistnä­

ringen, kommun- och landstingsförbunden, den högre musikutbildningen, tonkonst­

närerna, tonsättarna och institutioner som Sveriges Radio, Svenska institutet och

Nämnden för nordiskt musiksamarbete. Vidare bör en sekreterarebefattning inrättas

hos rådet. Rådsledamöterna bör utses för högst 6 år med successiv förnyelse. Ut­

redningen föreslår att Kungl. Maj:t utser de organisationer och sammanslutningar

som skall få tillsätta ledamöter i rådet. Ledningen av rikskonsertverksamheten

skall åvila direktören, som utses av Kungl. Maj:t för en tid av 5 år.

Det centrala kansliets verksamhet bör enligt utredningens uppfattning omfatta en

planeringsavdelning med sektioner för planering och information, en administrativ

avdelning med sektioner för ekonomi, service och förlagsverksamhet, en kvälls­

konsertavdelning, en skolkonsertavdelning med sektioner för produktion av skol-

konserter resp. av Musik för Ungdom-konserter och för studieverksamhet, samt

en regionsavdelning. På grundval av erfarenheter av försöksverksamheten kan

dessa avdelningar enligt utredningens mening tilldelas noggrant specificerade

uppgifter. Utredningen har vidare angett den personalstyrka som de olika avdel­

ningarna och sektionerna kan beräknas behöva från år 1970, under förutsättning

att regionsensemblerna då kan börja sin verksamhet. Utöver rikskonsertchef och

biträde har personalbehovet beräknats till 4 för planeringsavdelningen, 18 för

administrativa avdelningen och 13, 16 resp. 38 för de tre produktionsavdelningarna.

Detta innebär en total personalstyrka på 91 personer, vilket kan jämföras med

nuvarande ca 40 anställda. I en framtida utbyggnad kan organisationen kompletteras

med en sektion för produktion av grammofonskivor och ljudband, varvid ytterligare

en person får anställas. Av personalen vid regionsavdelningen placeras 17 regions­

intendenter och 17 biträden regionalt.

Utredningen anser att chefspersonalen bör ha erfarenhet inom konstnärliga,

pedagogiska, administrativa och ekonomiska områden. I stor utsträckning bör chefs­

personalen väljas utan hänsyn till examina eller andra formella meriter. Det fram­

hålls emellertid som önskvärt att cheferna i stort sett har samma utbildnings- och

erfarenhetsnivå. Med hänsyn till de synnerligen krävande arbetsuppgifter som

kommer att åvila sektions- och avdelningschefer, bör emellertid enligt utredningens

uppfattning den allmänna kompetensnivån vara akademisk examen eller annan

likvärdig utbildning. Utredningen understryker också vikten av marknadsmässiga

löner framför allt för chefs- och producentbefattningar. Styrelsen bör för övrigt

besluta om anställning av chefspersonal. Utredningen betonar slutligen betydelsen

av att all i rikskonsertverksamheten anställd personal specialutbildas för sina

serviceuppgifter.

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

4.1.3 Regional och lokal organisation

Såsom de mest framträdande arbetsuppgifterna på det regio­

nala planet nämner utredningen samordning och marknadsföring. Utredningen

finner det inte lämpligt att skapa ett särskilt nytt regionalt organ för att lösa dessa

uppgifter.

Utredningen föreslår att särskilda regionsintendenter skall ansvara för ledning och

fördelning av regionsensemblernas arbete. I deras arbetsuppgifter skall också ingå

producentuppgifter för regionsensembler och andra musiker, tonkonstnärer, körer

och instrumentensembler. Produktionen skall ske i nära samverkan mellan rikskon-

serternas centrala ledning och avnämarna inom regionen, dvs. länsskolnämnderna i

fråga om skolkonserter och länsbildningsförbunden i fråga om verksamhet bland

vuxna och ungdom. Kontroll och uppföljning av produktionen åligger också regions­

intendenterna, som däremot inte bör ha några distributiva uppgifter.

Utredningen har anfört att skolkonserterna bör betraktas som en naturlig och

samordnad del av skolans totala verksamhet. Det anses naturligt att skolmyndig­

heterna tar ansvaret för planering av dessa konserter och uppgiften bör på det regio­

nala planet åvila länsskolnämnderna. Dessa skall inte bara handha distributionen

utan också samordna utbudet av skolkonserter med andra kulturaktiviteter inom

skolan. Utredningen förutsätter ett funktionellt samarbete mellan det centrala kans­

liet å ena sidan och den regionala officiella skolmyndigheten samt regionsintenden­

terna å den andra i alla frågor som rör skolprogramverksamheten.

Utredningen anser det viktigt att konsertverksamheten bland vuxna på i prin­

cip samma sätt som skolkonserterna till en betydande del samordnas med studier

och upplysningsverksamhet. Försöksverksamheten med rikskonserter har på det

regionala planet i samtliga försökslän knutits till länsbildningsförbunden. Med hän­

syn till de positiva erfarenheterna föreslår utredningen att detta samarbete perma­

nentas och utformas på likartat sätt för hela landet. Handhavandet av den regionala

verksamheten med rikskonserter för vuxna och samordningen med andra former

av statligt understött kulturutbud gör det nödvändigt att länsbildningsförbunden

utrustas med erforderliga resurser. Statens ekonomiska stöd bör avsevärt förstärkas,

men framför allt bör enligt utredningens uppfattning landstingens anslag ökas i en

takt som anpassas till utvecklingen av de kulturutbud som staten engagerar sig

för. Rikskonserters centrala ledning bör överlägga med representanter för läns-

bildningsförbundens centrala organisation om utvecklingen på detta område. Det

regionala ansvaret för konsertverksamhetens bedrivande bör för övrigt skrivas in

i instruktioner och stadgar för länsskolnämnder och länsbildningsförbund.

Utredningen föreslår vidare att en kulturdelegation tillsätts inom varje län. I

delegationen föreslås ingå representanter för länsstyrelse, landsting, länsbildnings­

förbund, centralbibliotek, Sveriges Radios regionala kontor, länsskolnämnd, läns­

museum, kultur- och fornminnesvård, landskapsvård och turistväsende. Kulturdele­

gationen bör svara för samråd och allmän planering, inventera behov och resurser

inom länet, ta initiativ till utredningar och undersökningar, ge rekommendationer

till olika organ om åtgärder inom kultursektorn m. m.

Kungl. Maj. ts proposition nr 45 år 1968

61

Verksamhetenpålokalnivå har kännetecknats av ett omfattande fri­

villigt arbete. Detta finner utredningen vara en mycket positiv faktor, som bör

tillvaratas och stimuleras i ett nytt system. En ökad aktivitet på det lokala planet

bör direkt resultera i en förbättrad konsertverksamhet. Stimulerandet av den fri­

villiga aktiviteten bör utformas så att de frivilliga organisationerna går samman i

lokala samarbetsorgan. I dessa organ bör även representanter för det allmänna

ingå. Utredningen framhåller att kommunerna i många fall gjort betydande insatser

för att skapa möjligheter för en god konsertverksamhet.

Utredningen finner det önskvärt att en ökad statlig satsning på olika former av

seriöst kulturutbud förbinds med en strävan till lokal samordning. Även om den

lokala förankringen och aktiviteten är en förutsättning för rikskonsertverksamheten,

bör staten inte föreskriva hur kommuner, fria organisationer och sammanslutningar

skall fungera i detta sammanhang.

En lokal instans skulle enligt utredningen kunna byggas upp kring ett represen­

tantskap. I representantskapet bör ingå ombud för kommunen, musikföreningar,

teaterföreningar, konstföreningar och andra specialföreningar för olika konstarter.

Studieförbund, fackliga organisationer och politiska föreningar skulle också ges rätt

att utse ombud till representantskapet. Utredningen anser att denna lokala kultur­

instans bör vara det lokalt ansvariga organet för det statligt understödda kultur­

utbudet av olika kulturyttringar och att denna instans bör söka kommunalt anslag

för verksamheten på grundval av en årlig budget. Representantskapet skulle utse en

styrelse med representanter för de olika intressentkategorierna. Styrelsen skulle ha en

verkställande ledamot, som beroende på ortens storlek kunde vara engagerad på

fritid, deltid eller heltid.

Styrelsen för det lokala organet bör ha möjlighet att delegera viss verksamhet

eller vissa arrangemang till andra organ eller föreningar, liksom det också bör finnas

utrymme för initiativ av specialföreningar, studieförbund och andra fria föreningar.

Utredningen anser det inte önskvärt att binda kulturutbudet på en ort till en enda

organisationsbildning. En spridning av arrangörskap och initiativmöjligheter får

emellertid inte medföra att behovet av samordning eftersatts. Utredningen fram­

håller vidare att det lokala organet också bör ha till uppgift att sköta samordningen

mellan skolkonserter och vuxenkonserter samt att bedriva abonnemangs- och ackvi-

sitionsverksamhet.

Idéer och uppslag i de regionala och lokala instanserna måste kunna föras

fram till den centrala instansen för att där bearbetas och föras vidare. Utredningen

finner att den konferensverksamhet som ingått som ett arbetsmoment i den hittills­

varande försöksverksamheten bör fortsätta, även sedan en mera slutgiltig organisa­

tion skapats för rikskonserterna. Utredningen överväger också möjligheten av att

det centrala kansliet vart annat eller vart tredje år sammankallar företrädare för de

regionala och lokala instanserna till ett allmänt riksmöte, där aktuella frågor och

ärenden rörande rikskonsertverksamheten kan diskuteras.

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

4.1.4 Finansiering

Konseribyråutredningen föreslår att de under försöksverksamheten tillämpade

riktlinjerna för det statliga stödet får ligga till grund för kostnadsfördelningen

mellan staten och de lokala arrangörerna också i den fortsatta rikskonsertverksam-

heten. Lokala kostnader såsom lokalhyra, ersättning till vaktmästare, reklamkost­

nader och andra förberedelsekostnader av lokal art bör garanteras av lokala organ.

Honorarkostnader, dvs. gager bil artister, bör fördelas på lokal arrangör och staten

på så sätt att staten betalar hälften av honoraren vid skol- och ungdomskonserter

samt en fjärdedel vid kvällskonserter. Centrala kostnader såsom löner och omkost­

nader för institutets kansli, regionala administrations- och produktionskostnader

samt rese- och traktamentskostnader för turnerande tonkonstnärer bör betalas av

statliga medel. Utredningen har vidare funnit att verksamhetens omfattning bör

regleras inom en år för år maximerad anslagsram. Utredningen anser emellertid

att riktlinjerna inte bör låsas för framtiden utan omprövas förslagsvis vart femte

år och på basis av erfarenheterna under närmast föregående period.

Skolkonserterna bör liksom tidigare erbjudas kommunerna till ett i förväg fast­

ställt pris för tre konserter. Konserterna bör få upprepas ytterligare en gång utan

extra kostnad för arrangören. För verksamhetsåret 1967/68 är priset 1 400 kr. för

varje sådan omgång om tre konserter. I fråga om ungdoms- och kvällskonserterna

har utredningen också diskuterat de principer för statsbidrag som skall gälla för

lokala konsertarrangörer, då konserterna utförs av regionsensemblerna.

Utredningen förutsätter att landstingen för den regionala verksamheten inrättar

stödfonder för arrangörer, som endast med stora egna insatser kan åta sig arran­

gerandet av konserter. De landsting som berörts av försöksverksamheten har in­

rättat sådana fonder, vilka förvaltats av länsbildningsförbunden. Under försöks-

tiden har särskilda stimulansbidrag utgått till länsbildningsförbunden som en kom­

pensation för ökade administrations- och lönekostnader. Utredningen finner det inte

längre motiverat med särskilda direkt från institutet utgående stimulansbidrag, efter­

som utredningen föreslagit en decentralisering av vissa funktioner inom det cen­

trala kansliet genom inrättandet av regionsintendenter. Då man emellertid även i

fortsättningen måste ställa stora organisatoriska krav på de regionala instanserna,

föreslår utredningen en generell ökning av de statsanslag till länsbildningsförbunden,

som utgår via skolöverstyrelsen.

4.2

Yttranden

I fråga om företagsformen förordar statskontoret och riksrevisions­

verket att den centrala instansen får ställning som statlig myndighet.

Teater- och orkesterrådet förordar däremot stiftelseformen som bör ge möj­

ligheter att bedriva verksamheten med den frihet i personal- och organisationshän-

seende som rådet anser nödvändig.

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

63

Frågorna om samarbete med andra riksorganisationer på kulturområ­

det diskuteras i flera yttranden.

Skolöverstyrelsen och 1965 års musikutbildnings kommitté anser att ett nytt

centralt organ bör inrättas med uppgift att svara både för utbildningsfrågor och

för samordning, planering och genomförande av riksverksamhet på olika kultur­

områden.

Statskontoret anser att en administrativ samordning i lämpliga former av rikskon-

sertverksamheten och försöksverksamheten med riksutställningar bör närmare

prövas.

Länsstyrelsen och bildningsförbundet i Norrbottens län anser att den centrala

instansen bör utformas så att den kan samordnas till ett gemensamt organ för det

statliga utbudet av teater, utställningar och konserter. Denna uppfattning delas av

Uppsala läns bildningsförbund, TCO, Svenska tonkonstnärsförbundet och kultur­

nämnden i Skövde.

Riksteatern-Svetiska teatern understryker intresset för produktionssamverkan.

Musikaliska akademiens styrelse anser det ofrånkomligt att rikskonserter och

Sveriges Radios musikavdelning har intim kontakt i planeringen av sin verksamhet

och att musikavdelningen bör inlemmas i rikskonserternas beslutande organ. Läns­

styrelsen i Örebro län och Teatrarnas riksförbund erinrar också om formerna för

samarbetet med radio och TV.

Teater- och orkesterrådet uttalar sig för ett närmare samarbete mellan rikskon-

sertverksamheten och riksteatern beträffande samproduktion och publikvärvning.

Skådebanan föreslår ett samarbete på riksnivå mellan de tre riksorganisationerna

och Skådebanan för att skapa en gemensam, landsomfattande publikorganisation

och en samordnad arbets- och turnéplan.

Konsertbyråutredningens förslag om en begränsad styrelse, ett råd och

en direktör i ledningen för det nya institutet enligt alternativ 2 tillstyrks

i stor utsträckning.

Musikaliska akademiens styrelse anser att antalet styrelseledamöter bör ökas till

nio, inklusive direktören, för att möjliggöra representation av intressen utanför

Stockholm. I samma riktning uttalar sig även Föreningen Levande musik i Göte­

borg.

Enligt organisationsnämnden för militärmusiken bör försvaret vara representerat

både i styrelsen och rådet.

LO och TCO finner det väsentligt att folkrörelserna blir representerade i sty­

relsen.

ABF anser att ledamöterna i styrelsen bör företräda Musikaliska akademien,

skolöverstyrelsen, folkbildningsarbetets centrala samarbetsorgan och tonkonstnä­

rerna.

Folkbildningsförbundet m. fl. och ABF anser att rådet även bör få granskande

uppgifter, medan Svenska kommunförbundet framhåller att rådet bör i viss mån

vara ansvarigt för planeringen. Enligt ABF:s mening bör representanter för de

regionala instanserna ingå i rådet.

64

Kungl. Maj:ls proposition nr 45 år 1968

I flera remissyttranden framhålls att den centrala kansliorganisa­

tionen till följd av den starkt centraliserade verksamheten blir mycket perso­

nal- och kostnadskrävande.

Statskontoret anser att man nu varken kan eller bör ta ställning till hur det före­

slagna institutets inre organisation bör se ut vid fullt utbyggd verksamhet. Under

uPPbyggnadstiden är det enligt statskontorets mening tillräckligt att institutet får

en produktionsenhet, en ekonomisk-administrativ enhet samt en enhet för plane­

rings- och samordningsfrågor samt information. Teater- och orkesterrådet finner

det inte rimligt att binda sig för en organisation som man tror erfordras för en

antagen verksamhet år 1970.

Bland de remissinstanser som föreslår en förenkling av den administrativa appa­

raten återfinns LO, TCO, Folkbildningsförbundet m. fl. samt ABF. Produktionen

bör enligt ABF:s mening kunna utnyttjas för både kvälls- och skolkonserter och

därför bör det vara praktiskt att samordna den under en ledning i stället för att

strängt dela upp produktion, studiematerialframställning och turnéläggande på det

sätt utredningen föreslår. Teater- och orkesterrådet och Musikaliska akademiens

styrelse godtar den organisatoriska uppbyggnaden dock med viss reservation vad

beträffar utbyggnadstakten. Andra remissinstanser, däribland Svenska stadsförbun­

det, länsstyrelsen i Jämtlands län, Malmö konserthusstiftelse, Göteborgs musikkon-

servatorium och Norrländska musikringen, anser att det finns en bristande balans i

dimensioneringen av å ena sidan den centrala ledningen och å den andra organen

på regions- och lokalplanet.

På grundval av erfarenheterna från försökstiden förordar länsstyrelsen i Ös­

tergötlands län samt övriga remissinstanser inom regionen att det centrala kansli­

ets uppgifter omprövas och att huvuddelen av verksamheten decentraliseras till

regional nivå. Mera allmänt hållna önskemål om decentralisering förs fram av

Norrländska kammarmusikringen och Salomon Smiths kammarmusikförening.

Statskontoret förordar att ett programbudgetsystem byggs upp för styrning av

institutets verksamhet.

Den av utredningen föreslagna regionala organisationen har gett

anledning till ett stort antal uttalanden. Flertalet remissinstanser stöder förslaget att

bygga på existerande frivilliga organisationer och att särskilt knyta an till det fria

bildningsarbetet. Organisationen anses emellertid av många alltför splittrad för

att kunna fungera tillfredsställande. Länsstyrelserna i Gävleborgs, Västernorrlands

och Jämtlands län samt Svenska stadsförbundet förordar en omprövning av försla­

get. Det framförs också önskemål om att man inte alltför hårt skall binda sig vid

den ena eller andra organisationsformen utan låta berörda parter skapa både de

länsorgan och de lokala organ som kan behövas. Uttalanden i denna riktning görs

också av Musikaliska akademiens styrelse, länsstyrelsen i Västmanlands län, läns­

styrelsen i Östergötlands län, Svenska kommunförbundet och Östergötlands bild­

ningsförbund.

65

.Till de remissinstansei, vilken som alternativ till utredningens förslag anser att

länsbildningsförbunden bör ha ett avgörande inflytande på den regionala

distributionen av såväl kvälls- som skolkonserter, hör skolöverstyrelsen, LO. Folk-

bildningsförbundet m.fl., länsstyrelsen i Norrbottens län, Jönköpings läns landsting,

Jämtlands läns landsting samt länsbildningsförbunden i Östergötland, Jönköpings

län, NÖl i botten, Stockholms län, Uppsala län och Halland. Om en uppdelning av

ansvaret enligt utredningens förslag skulle genomföras förordas i flera yttranden

att länsskolnämnderna får möjlighet att delegera distributionsuppdraget till läns-

bildnmgsförbunden. Länsbildningsförbunden i Dalarna, Jämtlands län och Gävle­

borgs län anser att vissa skäl talar för utredningens förslag att kanalisera skolkon-

sertverksamheten via länsskolnämnderna. Länsstyrelsen i Västerbottens län anser

det inte uteslutet att det av rent praktiska skäl är mer ändamålsenligt med länsskol­

nämnderna som distributionsorgan. Länsstyrelsen i Jönköpings län anser att orga­

nisationen kan fungera provisoriskt enligt utredningens förslag. I Stockholms stad

anser remissinstanserna att vägen via länsskolnämnden blir alltför omständlig och

att skolförvaltningen bör sköta kontakterna med konsertproducenterna direkt.

Statskontoret förordar att ansvaret för kvällskonsertverksamheten inte läggs på

länsbildningsförbunden utan på landstingen med hänsyn till de ekono­

miska åtaganden som kommer att vara förenade med konsertverksamheten. Av

samma skäl anser 1965 års musei- och utställningssakkunniga att huvudansvaret

för rikskonsertverksamheten pa regionalplanet bör ligga på landstingen med

möjlighet för dem att uppdra åt annan lämplig instans (kulturnämnd, länsbildnings-

förbund) att driva verksamheten. Länsstyrelsen i Jönköpings län och TCO förordar

i första hand landstingen för den här avsedda uppgiften. Västernorrlands läns lands­

ting tror inte att länsbildningsförbunden kan bli det effektiva marknadsförings-

organ utredningen förutsätter. Skyldighet att svara för kulturdistribution kan inte

åläggas förbunden utan en radikal omformning av deras nuvarande verksamhet.

Landstinget anser vidare att den regionala distributionen om möjligt bör vara

knuten till ett enda organ. Enligt landstingets mening är det naturligt att sekundär-

och primärkommunala instanser aktiveras för frågor som rör kulturdistribution i

större utsträckning än hittills skett.

I flera remissyttranden uttrycks tvekan om syfte, arbetssätt och befogenheter för

den föreslagna kulturdelegationen. Svenska stadsförbundet och Svenska

landstingsförbundet anser att det krävs ytterligare utredning i frågan, medan

Svenska kommunförbundet avstyrker och anser att formerna för regional samver­

kan bör lösas fritt på det för varje region lämpligaste sättet, i första hand genom

åtgärder av folkbildningsorgan. Länsstyrelsen i Jönköpings län anser tanken riktig

men inte tillräckligt genomförd. Länsstyrelserna i Östergötlands och Västerbottens

län ansluter sig till förslaget. Länsstyrelsen i Kopparbergs län avstyrker eftersom

avsikterna med kulturdelegationen kan förverkligas genom lämplig sammansätt­

ning av länsbildningsförbundens styrelser.

5 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 45

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

66

Teater- och orkesterrådet anser att utredningen inte beaktat behovet av resurser

för länsbildningsförbund och länsskolnämnder för propaganda och upplysning samt

idégivning åt lokala instanser. Rådet anser att varje länsbildningsförbund bör kunna

anställa en särskild befattningshavare för sådana frågor.

De föreslagna regionsintendenternas uppgift och ställning i orga­

nisationen anses av många remissmyndigheter oklar. Folkbildningsförbundet m. fl.

och flera av länsbildningsförbunden, bl. a. i Norrbotten, Jämtlands län och Stock­

holms län, anser det naturligt att knyta befattningen till länsbildningsförbunden.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län föreslår att regionsintendenterna får en mera fri

ställning gentemot den centrala instansen. Musikaliska akademiens styrelse har en

liknande uppfattning och förordar att man i orter med stor aktivitet pa musikom­

rådet inrättar ett regionskontor med större personalresurser än utredningen tänkt

sig. Styrelsen anser det viktigt att det etableras samarbete mellan bl. a. yrkesorkest-

rarnas kanslier och regionskontoret eller regionsintendenten. Tanken på ett ut­

vidgat regionskontor återkommer i yttranden från Malmö musikkonservatorium,

Ars Nova, Salomon Smiths kammarmusikförening och Norrländska musikringen.

Länsstyrelsen i Örebro län åberopar yttranden från Örebro orkesterstiftelse och

Örebro stad och finner att utredningen inte uppmärksammat den organisation av

musiklivet i regionen som byggts upp med bl. a. betydande kommunala insatser.

Denna bör läggas till grund för den regionala organisationen. Regionsorkestern

bör verka under den ledning som redan finns och som även liksom hittills bör

svara för ledningen av musikverksamheten i staden och länet.

Riksteatern-Svenska teatern kan inte ansluta sig till utredningens förslag att di­

stributionen bör anförtros länsbildningsförbunden. Dessa har stora uppgifter när

det gäller att stödja och stimulera studiearbetet och bör knytas till verksamheten för

dessa uppgifter. På det regionala planet föreslås ett råd av representanter för lokala

abonnemangsföreningar inom regionen.

ABF framlägger ett särskilt förslag om regional och lokal organisation. På re­

gionsplanet bör representanter för lokala abonnemangsföreningar tillsammans med

länsskolnämnd, länsbildningsförbund m. fl. samt landstinget bilda en regional or­

ganisation, till vilken en heltidsanställd administratör bör knytas. Regionsintenden­

ten bör inte vara knuten till den centrala instansen utan anställas regionalt för att

enbart svara för produktion. Om dessa riktlinjer för den regionala organisationen

inte kommer att prövas bör enligt ABF:s mening distributionsuppgifterna fördelas

i enlighet med utredningens förslag men samarbete mellan berörda organ måste

äga rum. Regionsintendenterna bör lämpligen anställas av länsbildningsförbunden.

Behovet och värdet av en speciell kulturdelegation anser ABF diskutabelt.

I fråga om formerna för en lokal organisation framhåller Svenska

stadsförbundet att det blir svårt att få till stånd en enhetlig organisation på grund

av att de yttre förhållandena i kommunerna är olika. LO och Folkbildningsförbun­

det m. fl. anser det lämpligt att lita till folkbildningsorganisationerna. Musikaliska

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

67

akademiens styrelse nämner att verksamheten på lokal nivå vanligen kännetecknas

av ett omfattande frivilligt arbete, som bör tillvaratas och stimuleras. När det gäller

kvällskonserterna anser statskontoret och 1965 års musei- och utställningssakkunniga

att det direkta ansvaret för verksamheten bör läggas på kommunernas egna organ.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anser också att underlaget för det lokala arbetet bör

bli kommunblocket. I planeringen på kommunnivå ingår även lokalfrågor, som i

stor utsträckning kommer att påverkas av rikskonsertverksamheten.

I fråga om skolkonserterna anser både Svenska stadsförbundet, skolöverstyrelsen

och flera lokala skolstyrelser att skolstyrelsen är den rätta lokala instansen. Stads­

förbundet framhåller i anslutning till konsertbyråutredningens förslag om upp­

byggande av ett särskilt lokalt representantskap att drygt hälften av kommunerna

med 20 000 invånare eller mer hittills inrättat kommunal kulturnämnd och att in­

tresset för sådan samordning ökar. Där kulturnämnd finns bör denna enligt för­

bundets mening vara lämplig som lokal instans. Där representation inte redan

finns

för frivilliga organisationer på musikområdet bör dessa kunna adjungeras när riks-

konsertfrågor behandlas.

ABF framhåller att man i mindre kommuner måste räkna med en enklare organi­

sationsplan än vad utredningen tänkt sig och anser att kommunen bör ta initiativ,

göra de nödvändiga ekonomiska åtagandena och ge uppdrag åt exempelvis ett

studieförbunds lokalavdelning att administrera verksamheten. ABF anser

liksom

Riksteatern-Svenska teatern att man åtminstone i större kommuner bör bygga upp

lokala abonnemangsföreningar med hel- eller deltidsanställd intendent eller om­

budsman. Norrbottens bildningsförbund anser att vissa uppgifter på det lokala pla­

net kan skötas av skolstyrelserna i samarbete med folkbildningsorganisationer i de

fall kulturnämnd saknas.

Konsertbyråutredningens förslag till kostnadsfördelning mellan stat

och lokal arrangör beträffande honorarskostnaderna för kvällskonserter, innebä­

rande att staten skulle svara för 25 % av kostnaderna, har diskuterats i stor utsträck­

ning. Från folkbildningsorganisationernas sida anser man att staten i varje fall bör

svara för samma andel av honorarskostnaderna som vid skolkonserter. Samtidigt

påpekas i ett flertal fall att det är önskvärt om bidragsgivningen kan följa sam­

ma principer som gäller för de statliga bidragen till studiecirkel- och föreläsnings-

verksamhet, dvs. utgöra 75 % av arrangörernas kostnader.

Skolöverstyrelsen anser att kostnadsfördelningen för kvällskonserterna bör över­

vägas ytterligare. Kostnaderna för skolkonserternas pedagogiska material bör vara

inräknade i priset för produktionen.

Länsstyrelsen och landstinget i Jönköpings län anser att honorarkostnaderna för

kvällskonserter bör delas lika mellan stat och lokal arrangör. Landstinget påpekar

att de lokala kostnaderna långt ifrån alltid kompenseras av entréavgifter. Huvud­

män på lokalplanet är ofta frivilliga organisationer utan tillgång till allmänna medel

annat än i form av extra kommunala anslag.

Både LO och ABF anser att det bör finns lika stor anledning för staten att

ekonomiskt gynna de vuxnas deltagande i konserterna som de ungas.

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

Svenska kommunförbundet framhåller att de stora ekonomiska krav som genom

rikskonsertverksamheten ställs även på kommunerna bör beaktas vid beslut om ut­

byggnadstakten. Den centrala rikskonsertinstansen måste enligt förbundet i stor ut­

sträckning kunna åtaga sig att svara för eventuella förluster vid sådana konserter

som förläggs till orter med mindre tillfredsställande publikunderlag.

Riksteatern-Svenska teatern finner det speciellt viktigt att de lokala arrangörerna

genom tillräckliga anslag får möjlighet att genomföra en verksamhet som inte i

alltför hög grad blir avhängig av biljettinkomsterna, vilka med ständigt stigande

kostnader kommer att utgöra en allt mindre del av budgeten. Enligt teaterns

mening borde tiden vara mogen för att inom ramen för den kommunala budgeten

ge väsentligt större utrymme för kulturella angelägenheter för att förhindra att kul­

turprodukter som förs ut i landet med hjälp av statsbidrag inte blir tillgängliga för

allmänheten därför att arrangören inte vågar ta risken att teckna de nödvändiga

ekonomiska garantierna.

Svenska landstingsförbundet erinrar om att utredningen i flera sammanhang

förutsätter ett utvidgat ekonomiskt stöd från kommun och landsting. Någon kon­

kret bedömning av dessa förslag och dess konsekvenser är enligt förbundet inte

möjlig. Förbundet förutsätter emellertid rent alhnänt att landstingen inte i mer nämn­

värd grad skall behöva ekonomiskt engageras i verksamheten.

Jönköpings och Jämtlands läns landsting, Folkbildningsförbundet m. fl., riks-

konserters länsombud i Malmöhus län samt bildningsförbunden i Jönköpings län,

Dalarna, Jämtlands län och Norrbotten anser det vara en svaghet i utredningen

att ekonomiska kalkyler saknas för den förstärkning av länsbildningsförbundens

resurser, både i personal och på annat sätt, som erfordras om förbunden skall kunna

göra den insats utredningen förutsätter. Norrbottens bildningsförbund konstaterar

att det är nödvändigt för att nå fullgod effekt av verksamheten att finansieringen

av länsbildningsförbunden klaras i samband med beslutet om rikskonserternas fram­

tid.

Statligt stöd till lokala konsertarrangörer förordas av Ars Nova i Malmö. Salomon

Smiths kammarmusikförening och Föreningen Levande musik i Göteborg anser att

staten i första hand bör utvidga sin bidragsgivning till den lokala musikfrämjande

verksamheten.

4.3 Departementschefen

Försöksverksamheten med rikskonserter, som igångsattes under hösten 1963,

har stått under ledning av en av Kungl. Maj:t utsedd chef. Denne har haft att själv­

ständigt svara för försöksverksamheten. Vid planeringen av verksamheten och i frå­

gor av principiellt intresse har samråd skett med konserlbyråutredningen. De av

Kungl. Maj:t meddelade bestämmelserna har varit av mycket allmän karaktär. I

övrigt har i stort sett endast anslagsgivningen bestämt förutsättningarna för verk­

samhetens utformning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

69

Som jag berört i ett tidigare sammanhang kommer förutsättningarna för den

fortsatta utvecklingen av rikskonsertverksamheten inte på ett mera avgörande sätt

att ändras i och med att man nu inriktar sig på att ge verksamheten en permanent

utformning. Frågan om de lämpligaste verksamhetsformerna måste ständigt över­

vägas som en följd av det konstnärliga skapandets utveckling och andra föränd­

ringar i kulturmiljön. Eu rad frågor rörande orkesterorganisation och formerna

för tonkonstnärernas medverkan i övrigt aktualiseras fortlöpande. Verksamheten

på området kommer således ganska länge att befinna sig under utbyggnad och ut­

veckling.

Med hänsyn till de angivna förutsättningarna är det av vikt att rikskonsertverk-

samhetens organisatoriska uppbyggnad blir sådan att den smidigt kan anpassas till

nya erfarenheter.

Med anpassningsbarheten sammanhänger kravet på effektivitet. Skulle effektivi­

teten i något avseende visa sig otillfredsställande, måste ändringar ske. Försöksled-

ningen har kommit fram till genomarbetade metoder för att planera konsertverk­

samheten med hänsyn tagen till ekonomiska resurser, arrangörernas önskemål och

tillgången på artister. Det är i detta planerande arbete som en av rikskonsertled-

ningens viktigaste uppgifter ligger. Härigenom skapas de förbättrade förutsättning­

arna för musiklivets utveckling som en enbart förmedlande verksamhet inte kan

tillgodose. Detta kräver en genomarbetad planläggning som kombineras med infor­

mation, tillhandahållande av pedagogiskt material och andra åtgärder för att väcka

intresse för de program som framförs. Till en effektiv verksamhet hör också att goda

kontakter knyts med andra konstnärliga verksamhetsgrenar samt utbildningsväsen­

de och folkbildningsarbete. Av särskild vikt blir de internationella kontakter som

kan upparbetas i samverkan med bl. a. Svenska institutet. En planering är nöd­

vändig också för att största möjliga rättvisa skall kunna åstadkommas mellan de

regioner, i vilka verksamheten är etablerad. Strävandena i denna riktning är ett

centralt motiv för ett engagemang från statens sida och karakteriserar också de

statliga insatserna för riksteater och riksutställningsverksamhet.

Mycket stora krav kommer att ställas på den centrala ledningen av riks­

konsertverksamheten. Dess förmåga att samarbeta med olika intressenter både på

konstnärssidan och mottagarsidan, att anpassa verksamheten till skilda utvecklings­

tendenser och att ta nya initiativ blir avgörande för hur rikskonserttanken kommer

att förverkligas. Den centrala verksamheten bör därför organiseras i så fria former

som möjligt. Jag kan därför ansluta mig till utredningens förslag att den organiseras

som en stiftelse, Stiftelsen Institutet för rikskonserer. Stiftelsens uppgift och orga­

nisation behöver inte regleras på annat sätt än genom ett begränsat antal allmänna

föreskrifter. Verksamheten kan, fastän den i huvudsak bekostas av statsmedel,

ges en frihet motsvarande vad många andra liknande organ på kulturfältet åtnjuter,

t. ex. Sveriges Radio, Filminstitutet och riksteaterverksamheten.

I fråga om ledningen för stiftelsen har konsertbyråutredningen framlagt två

olika förslag. Enligt det första alternativet skulle verksamheten ledas av en sty­

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

relse på tio ledamöter, varav Kungl. Maj:t skulle utse tre, däribland ordföranden,

och olika intressenter sex ledamöter. Institutets direktör skulle dessutom ingå.

Det andra, av utredningen förordade alternativet, innebär att endast en liten sty­

relse skulle tillsättas utan direkt representation för berörda intressegrupper. De se­

nare skulle i stället finnas företrädda i ett rådgivande organ, statens råd för riks-

konserter.

De remissuttalanden som gjorts i frågan tyder på att ett mera direkt inflytande

på ledningen för olika intressenter än det som alternativ två möjliggör, från flera

håll betraktas som önskvärt. Jag anser för egen del att en lösning bör väljas som

närmast motsvarar det första alternativet. Stiftelsen bör således ledas av en sty­

relse på tio ledamöter. Kungl. Maj:t bör utse ordförande och tre andra ledamöter.

Av de övriga ledamöterna bör en utses av vardera skolöverstyrelsen, Svenska kom­

munförbundet, Svenska landstingsförbundet, Samverkande bildningsförbunden och

Svenska musikerförbundet. De angivna ledamöterna bör utses för en tid av tre år.

För att garantera att styrelsen kontinuerligt förnyas bör ingen ledamot kunna få

sitt uppdrag förnyat mer än en gång, därest inte särskilda skäl föranleder annat.

Institutets direktör bör förordnas av Kungl. Maj:t för en tid av fem år. Direktören

bör vara självskriven ledamot av styrelsen.

Då styrelsen på angivet sätt får en direkt förankring i de viktigaste grupperna av

intressenter, anser jag inte att behov föreligger att etablera något råd av det slag

som utredningen diskuterat. I den mån styrelsen skulle önska bredare kontakter med

olika intressegrupper på det centrala eller regionala planet bör den själv kunna över­

väga formerna härför.

Under försökstiden har pedagogisk och konstnärlig expertis knutits till rikskon-

sertledningen genom olika konsultgrupper. Det synes angeläget att fortsätta och

utveckla detta system. Sedan ytterligare erfarenheter vunnits bör det övervägas om

kontakterna med olika intressegrupper bör ges en närmare reglerad utformning.

Teater- och orkesterrådet bör ha tillsyn över rikskonsertverksamheten. Detta

innebär att det bör ankomma på rådet att yttra sig över institutets anslagsfram­

ställningar, understödja fortsatt utredningsarbete, biträda institutet vid förhand­

lingar med regionala organ och musikinstitutioner samt fortlöpande följa verksam­

hetens utveckling.

De förhållanden under vilka det centrala institutet kommer att arbeta medför

att mycket stora krav på smidighet och anpassningsförmåga kommer att ställas på

den kansliorganisation som skall svara för arbetet. Att i detalj reglera

den organisation som skall svara för detta mångskiftande arbete anser jag inte vara

lämpligt. Stiftelsen bör ha frihet att anpassa arbetets uppläggning till de behov som

föreligger och som kan förutses. Det av utredningen framlagda förslaget till arbets­

organisation kan utgöra en utgångspunkt. I vilken utsträckning det bör genomföras

får dock bli beroende på de anslag för ändamålet som ställs till förfogande. Jag

utgår ifrån att stiftelsen kommer att noga överväga alla möjligheter att effektivisera

arbetet och därmed begränsa personalorganisationen.

Direktörens lön och anställningsvillkor bör fastställas under medverkan av

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

71

Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer. För annan personal

bör det ankomma på styrelsen att avtala om löner och övriga villkor.

Det statliga ansvaret för rikskonsertverksamheten kommer främst att vara knutet

till det centrala institutet. För att genomföra verksamheten fordras därjämte en

organiserad medverkan på det regionala och lokala planet. I det följande vill jag

något uppehålla mig vid de frågor som därvid uppkommer.

Den centrala organisationen bör svara för planering, samordning och uppföljning

av verksamheten. I fråga om planering och uppföljning krävs ett nära samarbete

med de regionala och lokala organen. På det regionala planet förut­

sätts i mån av resurser en produktion av konserter kunna äga rum. Till en början

torde denna främst bli beroende av i vilken utsträckning medverkan kan ske från

yrkesorkestrarnas sida. På längre sikt bör militärmusikkårerna kunna få väsentlig

betydelse för detta musikutbud. De erfarenheter av sådan regional musikpro­

duktion som har kunnat göras under försöksperioden är begränsade.

Uppgiften att initiera och förmedla försöksverksamhetens programutbud regio­

nalt har till stor del lösts med bistånd av länsbildningsförbunden. Härför har särskild

arbetskraft fått anlitas med stöd av anslag från landsting och rikskonsertledning.

Konsertbyråutredningen har ingående diskuterat den regionala organisationsformen

och uttalat sig för en uppläggning som, då den är helt genomförd, innebär att läns­

bildningsförbunden skulle förmedla konserterna för vuxna, att länsskolnämnderna

skulle svara för distribution av skolkonserterna, att en statligt anställd regionsin­

tendent skulle svara för producentverksamhet, dvs. organisera medverkan från or­

kestrar, ensembler och enskilda tonkonstnärer inom regionen, och att en kultur­

delegation inom varje län skulle svara för vissa samråds- och planeringsuppgifter.

Vid remissbedömningen har den föreslagna regionala organisationen kritiserats

och bl. a. ansetts vara för komplicerad. Uttalanden har också gjorts som gått ut

på att frågan om formerna för regional samverkan bör lösas på det för varje region

lämpligaste sättet. I åtskilliga fall förordas att länsbildningsförbunden bör svara

för såväl kvälls- som skolkonserter. Landstingens ansvar för konsertutbudet har

också understrukits från flera håll.

Jag finner det betydelsefullt att rikskonsertverksamheten efter hand effektivt för­

ankras på regionalplanet. Av redogörelsen för försöksverksamheten framgår att

länsbildningsförbundens medverkan i detta avseende varit värdefull. Att i detta

sammanhang ange en generell lösning för hur organisationen på det regionala pla­

net skall utformas är emellertid inte möjligt. Formellt sett måste de regionala or­

ganen betraktas som fristående i förhållande till staten och institutet. Huvudman­

naskapet för den regionala verksamheten bör bli beroende av initiativ och åtgärder

från de närmast berörda myndigheterna och organen inom regionen. I konsekvens

härmed bör också de kostnader som uppkommer täckas på annat sätt än av stats­

medel. Då emellertid rikskonsertledningen under försökstiden lämnat vissa bidrag

bör även övergångsvis av tillgängliga medel kunna ges ett visst ekonomiskt stöd till

de regionala organen i de hittillsvarande försökslänen.

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

Av det föregående har framgått att vissa insatser blir nödvändiga från regionalt

håll för att rikskonserterna skall kunna genomföras på bästa sätt. Med hänsyn till

landstingens redan dokumenterade intresse för kulturfrågorna finns anledning att

utgå från att landstingen skall vara beredda att medverka till att lösa bl. a. de

ekonomiska frågor som aktualiseras. Jag anser det vara en nödvändig förutsättning

för ett växande kulturutbud att de statliga insatserna stöds av åtgärder från lands­

tingens sida.

Vid uppbyggandet av rikskonsertverksamheten på regional nivå finner jag det

naturligt att länsbildningsförbunden med sin breda förankring i bildningsarbetet

liksom i de hittillsvarande försökslänen kommer att spela en viktig roll då det gäller

kvälls- och ungdomskonserter, bl. a. därför att studieverksamheten kring konser­

terna är av väsentlig betydelse. Beträffande uppgiften att distribuera de s. k. kvälls­

konserterna har utgångsläget givetvis påverkats av att jag som framgått av det före­

gående inte föreslår en successiv regional uppbyggnad utan insatser över hela landet.

Att denna verksamhet fördelas över landet inom ramen för tillgängliga resurser

innebär att aktiviteterna inom varje region tillsvidare blir relativt begränsade och

ställer mindre anspråk på den regionala organisationen, i varje fall innan regions­

ensemblerna utvecklats.

För skolkonserternas del är länsskolnämndernas medverkan till viss del erforder­

lig. Från deras sida fordras insatser för insamling av olika uppgifter för planeringen

av konserterna. Den egentliga utläggningen av skolkonserterna kan ske från in­

stitutets kansli direkt till skolorna.

De anförda synpunkterna innebär att i regioner med mera utbyggd rikskonsert-

verksamhet medverkan är behövlig från flera olika håll. Hur arbetsuppgifterna

skall fördelas och hur samordningen av de olika insatserna skall utformas blir frå­

gor som får lösas från fall till fall. Av väsentlig betydelse är att det centrala insti­

tutets behov av effektivt samarbete tillgodoses. Det bör ankomma på institutets

ledning att bl. a. i samband med utvidgning av arbetet till nya regioner ta upp

överläggningar med de regionala instanserna om hur samarbetet skall organiseras.

Utredningen har föreslagit att tjänster som regionsintendenter med upp­

gift att leda bl. a. regionsensemblerna skulle inrättas. Med hänsyn till de ändringar

i rikskonsertorganisationens uppbyggnad som jag förordat i det föregående kan

behovet av sådana tjänster ännu inte överblickas och inte heller arbetsuppgifterna

säkert fastställas. Detta sammanhänger dels med att kvällskonsertverksamheten av­

ses bli fördelad över hela landet, dels med att ställningstagandet rörande regions­

ensemblernas slutliga organisation inte ännu kan fixeras. De produktionsinsatser

som med de nya förutsättningarna i första hand aktualiseras berör inte enbart vissa

län utan landet som helhet. Jag anser att endast tre intendentstjänster utanför

Stockholm bör inrättas. Dessa bör svara för produktionsuppgifter i var sin del

av landet. Jag anser inte att man nu i övrigt bör binda sig för hur utbyggnaden

i detta hänseende skall ske framdeles. Kostnaderna för tjänsterna bör helt täckas

av statsmedel.

73

I fråga om den lokala organisationen för genomförandet av rikskon-

serterna har utredningen tänkt sig ett representantskap i vilket olika intressenter

skulle samverka. Förslaget har mötts av skiftande omdömen i remissvaren. Bl. a.

har kommunernas roll för kulturlivet särskilt framhållits från olika håll.

I likhet med vad jag tidigare anfört om den regionala verksamheten, anser jag

att de insatser som görs för rikskonserter på det lokala planet inte bör bindas ge­

nom statliga ställningstaganden. Det finns anledning vänta att ett betydande in­

tresse föreligger från skolstyrelsers och andra kommunala organs sida för att

utnyttja de möjligheter som rikskonserter erbjuder. För genomförandet av kon­

serterna är detta intresse av grundläggande betydelse. Ekonomiska insatser er­

fordras i viss utsträckning för genomförandet av olika arrangemang. Vidare fordras

i allmänhet kommunernas medverkan för att lösa lokalfrågorna för konsertverksam­

heten. Det torde med hänsyn härtill kunna förväntas att kommunerna är beredda

att medverka för att lösa även de organisatoriska problem som sammanhänger med

mottagandet av rikskonserterna. Beroende på lokala förhållanden kan olika lösning­

ar tänkas. Det bör därvid ligga i kommunens intresse att knyta an till ortens orga-

nisationsliv och därmed få bredast möjliga förankring för de kulturpolitiska åt­

gärderna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

I fråga om finansieringen av rikskonsertverksamheten föreslår konsert-

byråutredningen att hittillsvarande grunder skall tillämpas. Dessa innebär att staten

svarar för kostnaderna för den centrala verksamheten, däri inbegripet centrala och

regionala produktionskostnader, samt därutöver för en stor del av kostnaderna för

genomförande av konserterna. I sistnämnda avseende föreslås staten svara för rese-

och traktamentskostnader för turnerande tonkonstnärer samt för en fjärdedel av

gagekostnaderna vid kvällskonserter och hälften av samma kostnader vid skol- och

ungdomskonserter. På den lokala anordnaren ankommer att svara för återstående

del av gagekostnaderna samt för kostnader för lokaler och andra utgifter för det

praktiska genomförandet av konserterna.

För egen del kan jag i stora drag godta de angivna grunderna för kostnadsför­

delningen. Den angivna principen behöver emellertid inte tillämpas vid varje sär­

skilt tillfälle. Således bör skolkonserterna liksom hittills kunna erbjudas för ett

fast pris som fastställs med ledning av den nyss angivna regeln. För offentliga

konserter för vuxna och för ungdom anser jag emellertid att hänsyn också bör

tagas till inflytande intäkter i samband med konsertgivningen. Inträdesavgiften

bör till halva sitt belopp tillfalla institutet. Samtidigt bör dock det statliga bidraget

för gagekostnader kunna utgå med högst 50 % liksom vid skolkonserterna. Riks-

konsertledningen bör också ha frihet att för vissa arrangemang kunna begränsa

sin ekonomiska medverkan till att avse en förlustgaranti. En förutsättning för

de s. k. interna konserterna, dvs. icke offentliga konserter inom föreningar, vid

militärförläggningar och sjukhus etc., torde i allmänhet vara att kostnaderna kan

hållas låga. Rikskonsertledningen bör därför i sådana fall kunna svara för en

relativt sett större andel av kostnaderna än vid offentliga konserter. I den mån

6 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 45

74

man redan från den nuvarande försöksledningens sida är bunden av gjorda åtagan­

den för verksamhetsåret 1968/69 enligt hittillsvarande finansieringsregler, bör

dessa åtaganden givetvis fullföljas.

När de statsunderstödda yrkesorkestrarna eller delar av dessa engageras i riks-

konsertverksamheten utanför hemkommunen inom ramen för musikernas regul­

jära tjänstgöring bör, vid bestämmandet av den ersättning för framträdandet som

skall utgå till orkesterns huvudman, en minskning ske med hänsyn till det statsan­

slag som utgår för orkesterns allmänna verksamhet.

De angivna grunderna för finansiering kan efter det att ytterligare erfarenhet

vunnits behöva överses. En sådan omprövning bör kunna aktualiseras efter en tre­

årsperiod.

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

75

5. Förmedling av tonkonstnärer

5.1 Bakgrund

Enligt lagen den 18 april 1935 (nr 113) med vissa bestämmelser om arbetsför­

medling, arbetsförmedlingslagen, får arbetsförmedling inte bedrivas i

förvärvssyfte. I övergångsbestämmelser till lagen gjordes dock undantag för dem

som vid lagens ikraftträdande i behörig ordning redan bedrev sådan verksamhet.

Med särskilt tillstånd kunde dessa fortsätta sin verksamhet ytterligare viss tid. Tids­

fristen för upphörandet med förmedling i förvärvssyfte har sedermera flera gånger

förlängts, senast genom lag den 2 mars 1962 (nr 45) till 1 januari 1968.

Avgiftskrävande arbetsförmedling utan förvärvssyfte är tillåten, om utövaren

har fått tillstånd av arbetsmarknadsstyrelsen. Sådant tillstånd får inte beviljas

enskild person. Förmedlingstillstånd av denna typ innehas av ett antal organisatio­

ner, de flesta verksamma inom artist- och musikerområdet. Vad slutligen gäller

avgiftsfri arbetsförmedling får sådan bedrivas, men utövaren är skyldig att göra

anmälan till arbetsmarknadsstyrelsen om sin verksamhet.

Det kan tilläggas, att arbetsförmedlingslagen inte lägger hinder i vägen för sådan

service utöver förmedling som tonkonstnärer kan behöva och som brukar lämnas

av impressarier och managers.

Beträffande de förmedlingsorgan som är verksamma på den seriö­

sa musikens område kan nämnas att ett privat företag, Konsert- och teater-bureau

AB (Konsertbolaget), som började sin verksamhet före lagens tillkomst och som

därefter har fått tillstånd att fortsätta sin förmedlingsverksamhet i förvärvssyfte.

Dessutom har som nämnts flera organisationsförmedlingar fått tillstånd att utan

förvärvssyfte bedriva avgiftskrävande arbetsförmedling inom artist- och musiker­

området. Två av dessa förmedlingar är uppbyggda av arbetstagare, nämligen För­

eningen turnerande sällskap och Svenska musikerförbundets artist- och musiker­

förmedling, medan arbetsgivarorganisationer står bakom de övriga, dvs. Folkpar­

kernas artistförmedling, Musiketablissementens förmedling, Riksorganisationen av

artistarbetsgivare, Föreningen svenska festarrangörers artisttjänst, Sveriges nöjes-

idkares centralförening och Idrottens artistbyrå. Vid den tidpunkt då utredningen

gjordes, bedrev endast en av organisationsförmedlingarna en verksamhet som i

någon utsträckning avsåg seriösa tonkonstnärer, nämligen Riksorganisationen av

artistarbetsgivare, vilken bildades år 1946.

Vid sidan av de avgiftskrävande förmedlingsorganen har samhället genom den

offentliga arbetsförmedlingen avgiftsfritt lämnat förmedlingsservice till artister och

musiker, inklusive de seriösa tonkonstnärerna, och till arbetsgivare som behövt

engagera sådana yrkesutövare. Arbetsmarknadsverket har sedan år 1943 genom den

s. k. artist- och musikerförmedlingen sökt att bättre tillgodose dessa gruppers för-

mediingsbehov.

Frågan om förmedlingen av artister och musiker har efter tillkomsten av ar­

betsförmedlingslagen tidigare utretts vid ett par tillfällen. Sålunda behandlade

1947 års musikutredning förmedlingsfrågorna i sitt betänkande Musikliv i Sve­

rige (SOU 1954: 2). Denna utredning föreslog att det vid sidan av de existe­

rande förmedlingsorganen skulle bildas ett statligt aktiebolag för förmedling av ton­

konstnärer till konsertgivare. Vidare har arbetsmarknadsstyrelsen låtit en arbets­

grupp, artistförmedlingsutredningen, göra en översyn av frågan om förmedling av

engagemang åt artister och musiker. I betänkandet Arbetsförmedling för artister

och musiker (17 februari 1965, stencilerat) föreslog arbetsgruppen bl. a. att den

offentliga arbetsförmedlingen skulle få ökade resurser och att hos arbetsmarknads­

styrelsen skulle inrättas en permanent rådgivande delegation med representanter för

arbetsgivare och arbetstagare på området.

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

5.2 Konserlbyråutredningen

Musikutredningens och artistförmedlingsutredningens betänkanden ligger till

grund för den diskussion och den ytterligare belysning av förmedlingsförhållan-

dena för tonkonstnärer, som återfinns i konsertbyråutredningens betänkande II,

Förmedling av tonkonstnärer.

Vid tidpunkten för konsertbyråutredningens genomgång av förmedlingsfrågorna

svarade det privata Konsertbolaget, Riksorganisationen av artistarbetsgivare och

den offentliga arbetsförmedlingen för den största delen av förmedlingsverksam­

heten på den seriösa tonkonstens område. Enligt utredningens bedömning var för-

medlingsfrågan i dess helhet, med tanke på att Konsertbolagets tillstånd att be­

driva förmedling i förvärvssyfte skulle utlöpa vid årsskiftet 1967/68, inte tillfreds­

ställande löst med dåvarande resurser. En upprustning av den offentliga arbetsför­

medlingen för artister och musiker skulle enligt utredningens bedömning inte heller

helt lösa förmedlingsproblemen. I utredningen aviserades att Svenska musikerför­

bundet avsåg att från år 1966 bygga upp en avdelning för tonkonstnärer inom sin or-

ganisationsförmedling. Denna av arbetstagare ordnade organisationsförmedling,

som skulle vara avgiftskrävande men utan förvärvssyfte, antogs komma att fylla ett

väsentligt behov. Det nya förmedlingsorganets verksamhet var dock begränsat till

medlemmar i Musikerförbundet. En motsvarande organisationsförmedling, ordnad

genom en sammanslutning av tonkonstnärernas huvudsakliga arbetsgivare i landet,

var enligt utredningen också tänkbar. Vid en sådan lösning förelåg dock risk att de

mindre avnämarna hade svårt att få gehör för sina synpunkter och önskemål.

Mot bakgrund av sin uppfattning, att konkurrens mellan flera jämbördiga för­

medlingsorgan borde eftersträvas, ansåg utredningen att ytterligare åtgärder borde

vidtas. Den lade därför fram ett principförslag som innebar dels att tonkonstnärer

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

77

skulle undantas från arbetsförmedlingslagens tillämpningsområde, dels att avgifts-

krävande förmedlingar i förvärvssyfte skulle tillåtas i fråga om tonkonstnärer,

dels att ett statligt aktiebolag för tonkonstnärsförmedling skulle komma till stånd.

Utredningen föreslog vidare bl. a., att arbetsmarknadsstyrelsen i sin tillsyn av för­

medlingsverksamheten skulle biträdas av en permanent rådgivande delegation med

representanter för artister och konsertarrangörer.

Ledamoten av utredningen förbundsordföranden Freddy Anderson reserverade

sig mot utredningens förslag om en sådan ändring i gällande lagstiftning, att i för­

värvssyfte arbetande förmedlingsbyråer skulle kunna inrättas. Reservanten uttryckte

vidare som sin uppfattning, att ett vacuum inte behövde uppstå på förmedlings-

marknaden, när de enskilda förmedlingsföretagens tillstånd löpt ut den 1 januari

1968, eftersom Musikerförbundets organisationsförmedling redan från den 1 januari

1966 skulle starta en avdelning för förmedling av tonkonstnärer.

5.3 Yf Iranden

Till de allmänna synpunkter som anförs i remissvaren hör påpe­

kanden, bl. a. från Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd, Mu­

sikaliska akademiens styrelse och Svenska tonkonstnärsförbundet, att förmedlings-

frågan borde ses i ett allmänkultureilt sammanhang eller mot bakgrund av en kultur-

politisk målsättning. Det sistnämnda förbundet ansåg att utredningen inte tillräck­

ligt beaktat denna aspekt i sitt betänkande. Arbetsmarknadsstyrelsen, statskontoret

och Svenska teaterförbundet diskuterar i sina remissyttranden frågan om gräns­

dragningen mellan seriösa tonkonstnärer och s. k. populärartister. Flera praktiska

svårigheter anses uppkomma om man försöker dra strikta gränser mellan dessa

grupper. Lämpligheten ur kulturpolitisk synpunkt av en sådan

gränsdragning

ifråga­

sätts av Folkbildningsorganisationernas föreläsningsbyrå, som anser att uppdel­

ningen skulle bevara klyftan mellan det traditionella konsertlivet och det breda,

populärt inriktade musiklivet samt motverka impulser till en kvalitetshöjning av det

senare.

Beträffande förslagen om undantag från arbetsförmedling s-

lagen och tonkonstnärsförmedling i förvärvssyfte har

remissinstanserna haft delade meningar. Förslagen tillstyrks på dessa punkter av

Musikaliska akademiens styrelse och teater- och orkesterrådet samt av ett antal

institutioner och organ representerande arrangörs- och arbetsgivarparten, nämligen

Sveriges Radio, Konsertföreningen i Stockholm, Göteborgs orkesterförening, Stif­

telsen Malmö konserthus, Sveriges orkesterföreningars riksförbund, Teatrarnas riks­

förbund och Folkparkernas centralorganisation.

De nämnda förslagen avstyrks av arbetsmarknadsstyrelsen, Svenska musikerför­

bundet, Svenska teaterförbundet, Svenska tonkonstnärsförbundet, Föreningen Sve­

riges kammarmusiker, Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd

och Folkbildningsorganisationernas föreläsningsbyrå. Arbetsmarknadsstyrelsen an­

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

ser att en olycklig splittring av arbetsmarknaden skulle uppkomma, om en lag­

ändring gjorde det möjligt för privata agenter att i förvärvssyfte verka på en del

av förmedlingsfältet. Enligt Svenska teaterförbundets mening skulle förslaget heller

knappast vara praktiskt genomförbart på grund av svårigheten att entydigt av­

gränsa de seriösa tonkonstnärerna från övriga tonkonstnärer. Svenska tonkonst­

närsförbundet och Föreningen Sveriges kammarmusiker vänder sig mot att kom­

mersiella intressen i någon form skall få uppträda som förmedlande länk mellan

tonkonstnären, vars utbildning till stor del bekostats av samhället, och arrangören,

vars konsertverksamhet till stor del stöds av allmänna medel.

Som alternativ till den lösning av förmedlingsfrågan som utredningen framlagt

förordar arbetsmarknadsstyrelsen att den offentliga arbetsförmed­

lingen upprustas. Svenska teaterförbundet erinrar om att arbetsmarknadssty­

relsen på flera andra områden visat att den haft vilja och förmåga att genomföra

mycket radikala upprustningar av förmedlingsverksamheten. Förbundet kan även

från sitt eget område redovisa positiva erfarenheter härvidlag. När det gäller tal­

skådespelare har arbetsförmedlingen övertagit förbundets service till olika arbets­

givare och skapat en förmedlingsform som är uppskattad av båda parter.

Flertalet av dem som yttrat sig över betänkandet anser dock att samhällets åt­

gärder för att förbättra förmedlingen av seriösa tonkonstnärer bör ske på andra

vägar än genom utbyggd offentlig arbetsförmedling. Man ansluter sig därvid i regel

till förslaget om ett statligt förmedlingsbolag. Samtidigt understryks,

bl. a. av statskontoret, Svenska musikerförbundet, Svenska tonkonstnärsförbundet

och Föreningen Sveriges kammarmusiker, att utredningens överväganden inte utgör

tillräcklig grund för att inrätta ett nytt statligt organ för förmedling av tonkonstnä­

rer. Härför erfordras ytterligare utredning. Om det då visar sig att ekonomisk rörel­

sefrihet är av avgörande betydelse, bör man enligt statskontorets mening i första

hand pröva att låta verksamheten bedrivas inom en stiftelse. Förslaget om ett statligt

förmedlingsbolag accepteras av arbetsmarknadsstyrelsen som en alternativ lösning

till upprustning av den offentliga arbetsförmedlingen. Enligt styrelsens mening bör

ett sådant statligt bolag på grund av svårigheten att inom artistvärlden göra någon

skarp gränsdragning mellan olika kategorier, inte begränsa sin verksamhet till

enbart tonkonstnärer utan inrikta sig på alla slag av artister och musiker. Frågan

om vilka kategorier det föreslagna bolaget skall betjäna har emellertid även andra

arbetsmarknadsaspekter. Enligt styrelsens mening är det inte rimligt att tänka sig,

att bolaget skulle svara enbart för förmedlingen av de mest aktuella tonkonstnärerna,

medan samtidigt de mindre eller otillräckligt efterfrågade skulle hänvisas till den

offentliga arbetsförmedlingen. Detta måste även innebära att bolaget av tillsyns­

myndigheten åläggs att i fråga om artistmarknaden administrera de i samband med

denna förknippade arbetsmarknadspolitiska uppgifterna.

Arbetsmarknadsstyrelsen har inget att erinra mot att organisationer av

arbetstagare och arbetsgivare ordnar förmedling för tonkonstnärer. Skulle organi-

sationsförmedlingarna få en helt dominerande ställning på marknaden, bör de också

ta ansvar för svårplacerade förmedlingsfall.

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

79

Flera av dem som avgivit yttrande ansluter sig till tanken att man bör eftersträva

en konkurrens på lika villkor mellan olika förmedlingsorgan. Några vänder

sig dock mot att arbetstagare skulle ordna egen organisationsförmedling och fram­

håller risken av fackförbundsdirigerad förmedlingsverksamhet. Sveriges orkesterför­

eningars riksförbund, som även noterar möjligheten för egen del att ansöka om

förmedlingstillstånd, hälsar med tillfredsställelse att Musikerförbundet beslutat ut­

vidga sin förmedling till att omfatta även tonkonstnärer.

Att antalet konkurrerande förmedlingsorgan kan bli alltför stort antyds av

Sveriges Radio, som befarar att tillräckligt artistunderlag inte finns för samtliga

behandlade förmedlingsorgan. Föreställningen att också den statliga förmedlingen

bör konkurrera med andra former av förmedlingar tillbakavisas av Svenska teater­

förbundet. Ett sådant förmedlingsorgan kan bli effektivt endast om det är ensamt

på området, hävdar förbundet.

Utredningens förslag om att hos arbetsmarknadsstyrelsen inrätta en permanent

rådgivande delegation med representanter för artister och konsert­

arrangörer har genomgående mottagits positivt i remissvaren.

5.4 Departementschefen

Artist- och musikerförmedling har hittills bedrivits av den avgiftsfria offentliga

arbetsförmedlingen, av åtta organisationsförmedlingar, som får ta avgifter på själv-

kostnadsbasis, och av enskilda förmedlingsföretag, som har haft tillstånd att bedriva

förmedlingsverksamhet i förvärvssyfte.

De övergångsbestämmelser till lagen om arbetsförmedling som har gjort det

möjligt att bedriva arbetsförmedling i förvärvssyfte, har upphört att gälla vid ut­

gången av år 1967. Detta innebär att tillstånden för de enskilda förmedlingsföre­

tagen har löpt ut vid årsskiftet och att nya tillstånd inte kommer att meddelas efter

denna tidpunkt. Företagen måste därför överlåta den förmedlande delen av sin

verksamhet i andra händer.

Efter samråd med chefen för inrikesdepartementet anser jag det inte befogat att

aktualisera någon ändring av arbetsförmedlingslagen för att undanta artister inom

den seriösa tonkonsten från lagens tillämpningsområde. Förmedlingsfrågan bör

lösas på ett enhetligt sätt över hela fältet.

Vid överläggningar som under februari och mars 1968 ägt rum mellan chefen

för inrikesdepartementet och företrädare för de större organisationerna av arbets­

givare och arbetstagare på området och med deltagande av experter från utbild­

ningsdepartementet och arbetsmarknadsstyrelsen, har man från organisationernas

sida främst önskat och förklarat sig beredd att fortsätta och utvidga sin förmed­

lingsverksamhet på ett sätt som effektivt skulle tillgodose förmedlingsbehovet inom

hela musikerområdet. Härvid deltog också representanter för de statliga och

statsunderstödda arbetsgivareintressena, som ansökt om tillstånd för en organisa­

tionsförmedling hos arbetsmarknadsstyrelsen.

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

Vid de nyss berörda överläggningarna förklarade chefen för inrikesdepartemen­

tet att de i fortsättningen verksamma organisationerna måste vara i stånd att

sörja för en förmedlingsverksamhet som omfattar alla slags artister i hela landet,

något som får avspegla sig i tillståndsgivningen och därtill knutna villkor. Mot

denna bakgrund anslöt han sig till den uppfattning, som uttalades av företrädare

för arbetsmarknadsstyrelsen, att den offentliga artist- och musikerförmedlingen

inte längre kommer att fylla någon funktion för att tillgodose förmediingsbehovet

på området och därför bör avvecklas.

Med hänsyn till den utveckling som här berörts och som ägt rum sedan konsert-

byråutredningen avslutade sitt arbete i denna del, anser jag att förslaget om ett

statligt bolag för tonkonstnärsförmedling inte nu bör aktualiseras. Jag räknar härvid

med att vid sidan av nuvarande större organisationsförmedlingar även den nybildade

förmedlingen på arbetsgivarsidan träder i verksamhet och utvecklas så att den

bl. a. kan tillgodose det behov av internationella kontakter som föreligger för artister

på den seriösa musikens område. Organisationsförmedlingarna bör inte minst i detta

avseende ges möjligheter att i olika former samverka med lämpliga impressarier.

Med dessa förutsättningar finns det enligt min mening skäl att förvänta sig att

förmedlingsfrågorna för tonkonstnärer kan lösas utan ytterligare åtgärder av det

slag som konsertbyråutredningen avsåg. Förekomsten av flera effektivt verkande

organ på förmedlingsområdet bör för arbetstagarna ge den variation i möjligheter

till kontakter med konsertinstitutioner och arrangörer som konsertbyråutredningen

avsåg med sitt förslag.

Institutet för rikskonserter får bland de musikfrämjande intressenterna i artist­

förmedlingsverksamheten genom arten av sitt uppdrag speciell anledning att med­

verka till att denna förmedlingsverksamhet fungerar effektivt över hela fältet. Inte

minst när det gäller artistutbytet med utlandet bör institutet vara berett till insatser

utöver vad som faller inom förmedlingsorganens på självkostnadstäckning upp­

lagda verksamhet. För sådana insatser beräknar jag under institutets anslag ett

belopp av 200 000 kr.

Kungl. Maj. ts proposition nr 45 år 1968

81

6

.

Anslagsberäkningar m. m.

6,1 Konsertbyråutredningen

För budgetåret 1966/67 anvisades för försöksverksamheten 3 015 000 kr. ur

anslaget Bidrag till särskilda kulturella ändamål. För innevarande budgetår har

4 075 000 kr. anvisats ur samma anslag.

Konsertbyråutredningen beräknar på grundval av sina förslag om rikskonsert-

verksamhetens utformning för de närmast följande budgetåren de totala kostna­

derna för rikskonsertverksamheten på följande sätt.

Kostnader i milj. kr.

Ändamål

1968/

1969

1969/

1970

1970/

1971

1971/

1972

(slut­

skedet)

Institutets kansli, löner, centrala pro­

duktionskostnader och omkostnader

i

övrigt.............................................

2,20

3.00

5,25

5,25

5,25

producenter ...................................

0,60

0,60

1,15

1,15

1,15

Regionala produktionskostnader:

6

regionintendenter m bitr ..........

0,45

0,45

0,45

0,45

0.45

+ 11 » »» ..........

0,85

0,85

0,85

0,85

Summa centrala och regionala admini­

strations- och produktionskostnader

3.25

4,90

7,70

7,70

7.70

Verksamheten:

Artister och kostnader för produk­

tion i:

4 regioner (försökslänen)..............

1.60

1,60

1,60

1,60

1,60

+ 3 regioner (— etapp 1) ................

1,20

1,20

1,20

1,20

1,20

+ 5 regioner (— etapp 2) ................

+ 13 regioner (—etapp 3) ................

Vidareutbildning av militärmusiker .

0,50

0,50

2,00

0.25

2,00

0,20

2,00

5,20

Regionsensemblernas konsertverk­

samhet .........................................

5,00

10,00

10.00

10,00

Punktevenemang och grammofon-

skiveproduktion ............................

0.70

0,60

0,50

0,50

0,30

Turnéanslag för SFO m fl..............

0,70

0,70

0,70

0,70

0.70

Summa verksamheten ........................

4,70

9.60

16,25

16,20

21,00

Totalt .......................................................

7.95

14,50

23,95

23,90

28,70

Avgår arrangörsavgifter......................

0.85

1.15

3,80

3,80

5,80

Omföringsanslag under VIII huvud­

titeln att gottskrivas IV huvudtiteln

5,00

10,00

10,00

10.00

Nettoutgift ...............................................

7.10

8,35

10,15

10,10

12,90

Utredningen anför bl. a. följande rörande de förutsättningar på vilka den byggt

sina beräkningar.

82

Utredningen har beräknat kostnaderna i dagens penningvärde för tre successiva

utbyggnadsetapper för rikskonsertverksamheten. Inom ramen för de i det följande

anförda kostnaderna för etapperna 1—3 ingår kostnaderna för ianspråktagande

av de regionala ensemblerna med i den första etappen 5 milj. kr. och i de båda

senare etapperna 10 milj. kr., dvs. en tredjedel resp. två tredjedelar av det anslag

till militärmusikernas avlöningar, som nu utgår från fjärde huvudtiteln.

Etapp 1: Hälften av de regionala ensemblerna och samtliga statsunderstödda

yrkesorkestrar i verksamhet samt därtill övrig rikskonsertverksamhet i 7 regioner,

nämligen Norrbottens, Jämtlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Östergötlands och

Jönköpings län samt Skåne: 14 500 000 kr.

Etapp 2: Samtliga regionsensembler och de statsunderstödda yrkesorkestrarna i

verksamhet samt rikskonsertverksamhet i regioner enligt etapp 1 och i 5 nya regio­

ner, nämligen Västerbottens, Västernorrlands, Västmanlands, Örebro och Kalmar

län: 23 950 000 kr.

Etapp 3: Samma förutsättningar som i etapp 1 och 2 samt rikskonsertverksam­

het i återstående 13 regioner, dvs. fullt utbyggd verksamhet: 28 700 000 kr.

Av tabellen framgår att utredningen uppskattat kostnaderna för vidareutbild­

ning av militärmusikerna till 500 000 kr. under de båda första åren, till 250 000

kr. det tredje året och till 200 000 kr. under ett fjärde år. Medelsbehovet nedgår

successivt i samma mån som nuvarande underofficersskola vid musikhögskolan om­

gestaltas för att tillgodose de utbildningskrav, som den nya musikorganisationen

kommer att ställa.

De angivna beloppen har räknats fram utifrån den förutsättningen att institutet

organiseras som statlig myndighet. Vid val av stiftelse som företagsform tillkom­

mer i slutskedet 2 milj. kr. för vissa indirekta lönekostnader m. m.

För att möjliggöra en utbyggnad av yrkesorkestrarna tillkommer enligt utred­

ningens förslag vidare ett belopp av 1 770 000 kr. per år. Den nuvarande bidrags-

givningen till SOR-orkestrarnas verksamhet på 250 000 kr. föreslås bibehållen

men bör delas upp på bidrag till amatörverksamhet med 30 000 kr. och bidrag

för medverkan i regionsensembleverksamhet med 220 000 kr.

För budgetåret 1968/69 föreslår utredningen att anslaget till rikskonsertverk­

samheten tas upp med 7 100 000 kr. och att bidraget till yrkesorkestrarna ökas

med 1 770 000 kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

6.2 Statens försöksverksamhet med rikskonserter

I sin under hösten 1967 ingivna anslagsframställning för budgetåret 1968/69

har statens försöksverksamhet med rikskonserter beräknat medelsbehovet till be­

lopp som framgår av följande tabell.

Ändamål

Belopp, kr.

1. Centrala administrations- och produktionskostnader.................... 2 840 000

2. Regionala produktionskostnader ........................................................... 660 000

3. Kostnader för konsertverksamhet i sju regioner............................ 2 750 000

4. Vidareutbildning av militärmusiker .................................................... 500 000

5. Turnéanslag för Stockholms filharmoniska orkester m. fl.............. 700 000

6. Punktevenemang och grammofonskiveproduktion ........................ 700 000

7. Informationsverksamhet .................................................................... 450 000

Totalt .............................................................................................. 8 600 000

8. Avgår arrangörsavgifter .................................................................... 850 000

Nettoutgift ..................................................................................... 7 750 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

83

Statens försöksverksamhet med rikskonserter begär att Kungl. Maj:t för budget­

året 1968/69 anvisar ett anslag på 7 750 000 kr.

Rörande motiveringen för de olika beloppen framgår bl. a. följande av anslags­

framställningen.

1. I de centrala administrations- och produktionskostnaderna ingår löner till

befintlig personal, ändrad lönesättning för denna, lönekostnader för nya tjänster

samt omkostnader vid det centrala kansliet. Kostnader för avlöningar till konstnär­

lig och administrativ personal beräknas för en rikskonsertchef, fem avdelnings­

chefer, en informationschef, en förlagschef, en teknisk redaktör, en kamrer, två

turnéläggare, två assistenter, två konstnärer på halvtid, en kassör, en bokförare,

tjugo sekreterare och biträden, två vaktmästare och en juridisk konsult. För pro­

ducerande personal samt anställda tonkonstnärer beräknas löner för fyra produ­

center, en programsekreterare, fyra tonkonstnärer och fem lektorer för kvällskon­

serter, samt sex producenter, en programsekreterare och fyra konsulter för skol-

och ungdomskonserter. I de centrala kostnaderna ingår också vissa arvoden till

ledamöter i råd och styrelse samt till rådets sekreterare.

2. De regionala produktionskostnaderna innefattar löner till sex regionsintenden­

ter och sex sekreterare samt omkostnader för denna verksamhet.

3. Kostnader har beräknats för konsertverksamhet i Norrbottens, Jämtlands,

Kopparbergs, Gävleborgs, Östergötlands och Jönköpings län samt Skåne. Dessa

kostnader avser honorar-, rese- och traktamentskostnader till artister samt reklam

och studiematerial. Försöksledningen räknar med ca 2 730 konserter under bud­

getåret 1968/69, varav 2 100 skolkonserter. Detta innebär en ökning av antalet

konserter i förhållande till budgetåret 1967/68 med ca 670.

6. Av beloppet avser 400 000 kr. medel för anordnande av punktevenemang

m. m. och 300 000 kr. grammofonskiveproduktion.

Om verksamheten organiseras i form av stiftelse beräknas medelsbehovet stiga

med 1 400 000 kr. för sociala avgifter, lokalkostnader, vissa omkostnader m. m.

6.3 Departementschefen

I det föregående har jag föreslagit att institutet för rikskonserter organiseras

som en stiftelse. Som en konsekvens härav har förutsatts att stiftelsen skall kunna

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

besluta om kansliets organisation och om den anställda personalens löner. Även i

övrigt bör institutets ledning få disponera tillgängliga resurser tämligen fritt.

Kan t. ex. besparingar göras i personalorganisationen bör de frigjorda medlen kunna

utnyttjas för annan del av verksamheten. Med denna frihet att träffa skilda disposi­

tioner bör också följa att verksamheten skall utformas på sådant sätt att behov att

överskrida de anvisade medlen inte uppkommer. Detta medför att arbetet vid in­

stitutet måste planeras med hänsyn till att erforderliga marginaler finns för att

täcka under budgetårets lopp uppkommande oförutsedda utgifter. Å andra sidan

bör anslaget inte helt bindas till utgifter för varje särskilt budgetår. Med hänsyn

till behovet av att i vissa fall planera på längre sikt bör överföring av medel kunna

ske mellan budgetåren. Anslaget bör således få karaktär av reservationsanslag.

Den angivna rörligheten i medelsanvändningen bör givetvis bygga på förutsätt­

ningen att stiftelsen utnyttjar för varje år anvisade medel i huvudsaklig överens­

stämmelse med de grunder som tillämpas vid anslagsberäkningen.

Medelsbehovet för löner och arvoden vid institutet beräknar jag till 2 200 000

kr. Jag har därvid beaktat kostnaderna för ledning av verksamheten och för andra

uppgifter vid det centrala kansliet, för producenter, experter och konsulter samt

för styrelsearvoden m. m. Vid beräkningen har också hänsyn tagits till kostnaderna

för tre intendentstjänster med regionala producentuppgifter.

För omkostnader av allmänt slag beräknar jag ett belopp av 600 000 kr. För

hyror av kanslilokaler samt för portokostnader m. m. beräknar jag därutöver ett

belopp av 400 000 kr. Utrymmet för omkostnader för verksamheten blir härigenom

sammanlagt 1 000 000 kr.

Kostnaderna för den av institutet bedrivna konsertverksamheten i form av kvälls-

och ungdomskonserter, vilken verksamhet i enlighet med vad jag anfört i det före­

gående skall avse hela landet, beräknar jag till 2 050 000 kr. I beloppet har även

medel inräknats för turnéer i olika former med de statsunderstödda symfoniorkest­

rarna, främst Stockholms filharmoniska orkester.

Skolkonsertverksamhet bör som jag anfört i ett tidigare sammanhang organise­

ras i Skåne samt Jönköpings, Östergötlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Jämtlands

och Norrbottens län. Kostnaderna för denna verksamhet beräknar jag till 1 350000

kr.

Enligt mina beräkningar kommer således hela kostnaden för kvälls-, ungdoms-

och skolkonserter att uppgå till (2 050 000 + 1 350 000 = ) 3 400 000 kr. De i

ett tidigare avsnitt förordade finansieringsreglerna innebär att arrangörerna skall

betala en del av gagekostnaderna. Inkomsterna härav beräknar jag till 850 000 kr.

Medelsbehovet för konserterna uppgår således till (3 400 000 — 850 000 =)

2 550 000 kr.

Utöver för de nämnda ändamålen beräknar jag för viss grammofonskiveproduk-

tion 200 000 kr., för informationsverksamhet 200 000 kr., för åtgärder för artist­

utbyte med utlandet m. m. 200 000 kr. och för vidareutbildning av militärmusiker

400 000 kr., dvs. sammanlagt för dessa ändamål 1 000 000 kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

85

Jag förutsätter att personalen vid institutet och de tre intendenterna kommer att

beredas pensionsrätt enligt statens allmänna tjänstepensionsreglemente mot det att

stiftelsen svarar för hela kostnaden för pensioneringen. För dessa kostnader jämte

kostnaderna för sociala avgifter beräknar jag ett belopp av 600 000 kr. Den

avsedda pensionsregleringen medför behov av vissa ändringar i pensionsreglemen-

tet. Frågan kommer därför att underställas riksdagen i ett senare sammanhang.

Mina i det föregående redovisade beräkningar av medelsbehovet innebär att

reservationsanslaget för rikskonsertverksamheten bör föras upp med (2 200 000 +

1 000 000 + 2 550 000 + 1 000 000 + 600 000 =) 7 350 000 kr.

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

7. Hemställan

Med åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t genom pro­

position föreslår riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer som jag angivit för anordnande av

rikskonsertverksamhet fr. o. m. den 1 juli 1968,

2. godkänna de grunder för finansiering av rikskonsertverk-

samheten som jag angivit,

3. till Rikskonsertverksamhet för budgetåret 1968/69 under

åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 7 350 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­

stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta pro­

tokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1968

87

INNEHÅLL

sid.

1. Inledning ........................................................................................ 4

2. Riktlinjer för vidgad konsertverksamhet...................................................... 7

2.1 Bakgrund ............ 7

2.1.1 Konsertlivets nuvarande utformning......................................... 7

2.1.2 Försöksverksamheten ............................................................... 8

2.1.3 Sociologisk undersökning

...................................................... 13

2.2 Konsertbyråutredningen ........................................................................ 14

2.2.1 Kulturpolitisk bakgrund............................................................... 14

2.2.2 Bedömning av försöksverksamheten......................................... 16

2.2.3 Kommentarer till den sociologiska undersökningen................. 19

2.2.4 Rikskonsertverksamhetens fortsatta utbyggnad........................... 20

2.3 Yttranden .............................................................................................. 22

2.4 Departementschefen ................................................................................ 31

3. Resurser för konsertverksamhet ................................................................... 39

3.1 Konsertbyråutredningen ........................................................................ 39

3.1.1 Tonkonstnärer ............................................................................ 39

3.1.2 Symfoniorkestrar ........................................................................ 40

3.1.3 SOR-orkestrar ............................................................................ 42

3.1.4 Militärmusikkårer ........................................................................ 43

3.2 Yttranden .................................................................................................. 45

3.3 Departementschefen ................................................................................ 52

4. Rikskonsertverksamhetens organisation ...................................................... 57

4.1 Konsertbyråutredningen ........................................................................ 57

4.1.1 Organisationens allmänna utformning ....................................... 57

4.1.2 Central organisation ................................................................... 58

4.1.3 Regional och lokal organisation.................................................. 60

4.1.4 Finansiering ................................................................................ 62

4.2 Yttranden .................................................................................................. 62

4.3 Departementschefen ................................................................................ 68

5. Förmedling av tonkonstnärer ........................................................................ 75

5.1 Bakgrund .................................................................................................. 75

5.2 Konsertbyråutredningen ........................................................................ 76

5.3 Yttranden .................................................................................................. 77

5.4 Departementschefen ................................................................................ 79

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

6. Anslagsberäkningar m. m.................................................................................. 81

6.1 Konsertbyråutredningen ........................................................................ 81

6.2 Statens försöksverksamhet med rikskonserter..................................... 82

6.3 Departementschefen ................................................................................. 83

7. Hemställan ...................................................................................................... 86

Tryckeribolaget Ivar Haeggström AB • Stockholm 1968

680230