Prop. 1968:50
('angående införande av färgtelevision m. m.',)
Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1968
1
Nr 50
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående införande av
färgtelevision m. m.; given Stockholms slott den 8 mars 1968.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över utbildningsärenden för denna dag, bereda riksdagen tillfälle att avge yttrande över vad föredragande departementschefen an fört rörande införande av färgtelevision m.m.
GUSTAF ADOLF
Olof Palme
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att reguljära färgsändningar i televisionen in leds per den 1 april 1970. Vid valet av tidpunkt har beaktats behovet av för beredelser i form av färganpassning av TV-distributionsnätet, iordningstäl lande av lokaler och anskaffning av teknisk utrustning samt rekrytering och utbildning av personal för produktion av färgprogram, anordnande av experimentsändningar etc. Vidare har beaktats önskvärdheten att välja en tidpunkt, som gör det möjligt för den svenska radioindustrin att anpassa sin produktionsplanering till den efterfrågesituation, som kan förväntas upp stå i samband med en start av reguljära färgsändningar. Särskilt angeläget har slutligen bedömts vara att genom en bestämning av starttidpunkten — som då inte bör ligga för långt fram i tiden — ge allmänheten vägledning i dess ny- och ersättningsanskaffning av mottagarapparater, dvs. i valet mel lan UHF-apparater för svartvit mottagning och färgapparater.
Beträffande omfattningen av färgsändningarna innebär förslaget, att Sveriges Radio — efter en period av experimentsändningar — under våren 1970 startar med 6 timmar per vecka. Härefter förutsätts en successiv ök ning av sändningstiden så att denna vid ingången av budgetåret 1973/74, dvs. drygt tre år efter starttidpunkten, är uppe i ca 20 timmar per vecka. Andelen egenproduktion i färgsändningarna förutsätts under den bär ifrå gavarande tiden utgöra 40 % av originalsändningarna.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 50
2
Merkostnaderna för Sveriges Radio genom färgsändningarna och förbere
delserna i anslutning därtill har för sexårsperioden 1968/69—1973/74 be
räknats till 30 ä 32 milj. kr., varav ca 20 milj. kr. avser utrustningsanskaff-
ning. Till detta kommer televerkets kostnader för färganpassning av distri
butionsnätet om 7 milj. kr., vilket ger en sammanlagd merkostnad för pe
rioden om 37 å 39 milj. kr.
För att bestrida merkostnaderna och dessutom få ett visst bidrag till täck
ning av kostnaderna för den bestående rundradioorganisationen, vars re
surser i viss utsträckning även kommer att tas i anspråk för färgtelevisio
nen, föreslås att hushåll med färgapparat — utöver den allmänna mottagar-
avgiften — skall erlägga en särskild tilläggsavgift. Denna avses införd i an
slutning till färg-TV-starten den 1 april 1970 och utgå med 25 kr. per kvar
tal.
Med den allmänna mottagaravgiften åsyftas här den kombinerade ljud
radio- och televisionsavgift, som enligt statsmakternas redan fattade beslut
skall avlösa de hittillsvarande ljudradio- och televisionslicenserna, dock med
bibehållande av en särskild ljudradioavgift för hushåll med enbart radio
apparat. Tidpunkten för införandet av den kombinerade avgiften och
den särskilda ljudradioavgiften har ännu inte mera exakt bestämts. Det
föreslås nu att de båda avgifterna införs per den 1 april 1969. Den kombi
nerade avgiften, som tidigare i 1966 års prisläge angetts till 40 kr. per kvar
tal, bör därvid med hänsyn till den inträffade löne- och prisstegringen utgå
med 45 kr. per kvartal. Den särskilda ljudradioavgiften bör som tidigare
förutsatts utgå med 50 kr. per år. Då tilläggsavgiften för hushåll med
färgapparat tillkommer ett år senare — per den 1 april 1970 — blir alltså
den sammanlagda kvartalsavgiften för dessa (45 + 25) 70 kr.
Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1968
Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1968
3
Utdrag av protokollet över utbildningsårenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 8 mars 1968.
Närvarande:
Statsministern
Erlander,
ministern för utrikes ärendena
Nilsson,
statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Kling, Johansson, LIolmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Gustafsson, Geijer, Odhnoff, Wickman, Moberg.
Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Palme, anmäler efter ge mensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om införande av färgtelevision in. in. och anför.
Inledning
Rundradioverksamheten har på senare tid karakteriserats av en snabb utbyggnad och utveckling. För ljudradions del togs en andra programkanal i bruk år 1956, och ett ytterligare utvecklingssteg kom med starten under år 1961 av de s. k. melodi- och nattradiosändningarna, vilka senare — enligt beslut av 1964 års riksdag — sammanfördes i en ny tredje programkanal. Även i fråga om televisionen har utvecklingen varit snabb. Sedan princip beslut om televisionens ekonomiska och organisatoriska betingelser och om cn utbyggnad av ett hela landet täckande sändarnät på VHF fattats av 1956 och 1957 års riksdagar, beslöts redan vid 1958 års B-riksdag en forcering av utbyggnaden av sändarnätet. Detta har successivt uppnått i det närmaste fullständig täckning. Programsändningarna har efter hand ökat i omfatt ning och representerar i dagens läge en sändningstid om drygt 40 timmar i veckan. — Nästa utvecklingssteg i fråga om televisionen togs, då 1966 års riksdag — i enlighet med förslagen i en proposition angående rundradions fortsatta verksamhet (prop. 136, SU 163, rskr 388) — fattade beslut om in förande av ett andra program i televisionen med start kring årsskiftet 1969/ 70 och om utbyggnad för ändamålet av ett nytt distributionsnät på UHF- banden. I sammanhanget antogs bl. a. också riktlinjer för den fortsatta or ganisationen av Sveriges Radios programverksamhet.
I den nyssnämnda rundradiopropositionen behandlades även frågan om färgtelevision. Departementschefen var dock inte beredd att i dåvarande
Ij- 11 i han g till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 50
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1968
läge ta ställning till frågan om tidpunkten för dess införande. Skäl ansågs
tala för att avvakta utvecklingen i de större länder i Europa, som i en nära
framtid förväntades starta färgsändningar. Även från konsumentsynpunkt
kunde fördelar ligga i att vänta något med tanke på de tekniska förbättring
ar och de lägre priser i fråga om färgmottagarna, som det fanns anledning
räkna med.
Sedan tiden för rundradiopropositionens framläggande har färgtelevisio
nen kommit igång på flera håll i Europa, och därmed har vissa erfarenheter
vunnits om färgtelevisionens tekniska, programmässiga och ekonomiska be
tingelser. Då jag nu i det följande föreslår, att ett nytt utvecklingssteg tas
genom införande av färgtelevision, sker det på grundval av ett ingående ut
redningsarbete, som bl. a. beaktat de erfarenheter och bedömningar som
gjorts utomlands. Parallellt med utredningsarbetet har också inom televerket
anordnats omfattande tekniska prov, vilka syftat till att klarlägga det nuva
rande TV-distributionsnätets funktionssätt från färg-TV-synpunkt och dess
behov av upprustnings- och modifieringsåtgärder inför en eventuell färg-
TV-start. — Samråd har även ägt rum med övriga nordiska länder. Sålunda
har bl. a. färg-TV-frågan behandlats vid möten, som ägt rum dels i novem
ber 1967 dels i februari 1968 mellan de för radio- och televisionsfrågorna i
resp. länder ansvariga ministrarna.
Färgtelevisionen utomlands
I USA inleddes reguljära färgsändningar år 1954. Under de första åren
hade färgtelevisionen dock svårigheter att slå igenom. Detta torde i första
hand ha berott på de brister, som kännetecknade den elektroniska utrust
ningen. Medan det av National Television System Committee (NTSC) god
kända systemet i och för sig bedömdes innebära en tekniskt god lösning,
återstod relativt mycket att göra i fråga om industriellt utvecklingsarbete.
Till angivna brister — som bl. a. ledde till färgförskjutningar, för svag
ljussättning och svårigheter vid apparatinställningen — kom det höga pri
set på mottagarna. Sedan några år har emellertid de tekniska problemen i
huvudsak lösts, och detta i förening med en successiv sänkning av apparat-
priserna har lett till en snabb ökning av färgmottagarbeståndet. Medan det
år 1963 fanns endast 3 milj. sådana mottagare i USA motsvarande en täck
ning av 5 % av landets hushåll, hade man vid utgången av år 1967 sålunda
kommit upp i ett antal om drygt 15 milj. apparater. Vid slutet av år 1968
beräknas beståndet komma att utgöra drygt 20 milj. apparater, innebärande
att mer än 35 % av de amerikanska hushållen då har färgapparater. — I
Kanada har reguljära färgsändningar startat med ingången av år 1967.
I Europa har sedan ett tiotal år på olika håll bedrivits en experiment-
verksamhet, som främst avsett utveckling av lämpliga system för färgtele
vision. Introduktionen av sådan har dock dröjt, och först under år 1967 bär färgtelevisionen officiellt införts i ett antal länder.
Som första land i Europa har Västtyskland inlett reguljära färgsändningar i augusti 1967. Sändningarna förekommer såväl i Deutsches Fernsehen (ARD) som i Zweites Deutsches Fernsehen (ZDF), och den sammanlagda sändningstiden har för det första året bestämts till 8 timmar per vecka var av 4 timmar för vartdera företagets programkanal. Frågan om sändnings tid har reglerats i en särskild överenskommelse mellan de båda rundradio- företagen, vilken överenskommelse bl. a. skapat garantier för att färgsänd ningar inte sker på samma tider. I Frankrike har färgtelevision startat i ok tober 1967 med en sändningstid av 12 timmar per vecka och med sänd ningarna samlade i en programkanal. Beträffande den fortsatta sändnings- tidsutvecklingen i Västtyskland och Frankrike föreligger inga uppgifter, men det förutses en successiv och relativt snabb ökning av sändningstiden.
Även i Holland har färgtelevision officiellt införts i oktober 1967. Sänd ningstiden är under det första verksamhetsåret 7 timmar per vecka med 3,5 timmar i vardera av de båda programkanalerna. Sändningstiden förutses successivt öka i en takt som innebär att den efter tre år — dvs. i oktober 1970 — uppgår till 22 timmar per vecka. I Storbritannien har BBC med in gången av december månad 1967 inlett reguljära färgsändningar. Dessa__ som i starten omfattat en sändningstid av 25 timmar per vecka — har inpla cerats i BBC:s andra programkanal. Det räknas emellertid med att även BBC:s första programkanal liksom det kommersiellt drivna ITV i en nära framtid kommer att få färgsändningar. Tillgängliga prognoser tyder på en snabb expansion innebärande att den sammanlagda sändningstiden redan år 1969 kommer att vara uppe i ca 100 timmar per vecka. — Det kan vidare nämnas, att färgsändningar officiellt införts i Sovjetunionen under oktober 1967.
I fråga om programsammansättningen i de färgsändningar, som sålunda kommit igång under år 1967, kan exempelvis beträffande Västtyskland och Holland konstateias en strävan att i inledningsskedet begränsa den egna och ge ett ökat utrymme åt den främmande programproduktionen jämfört med vad som gäller för svartvitsändningar. Vidare synes allmänt i fråga om den egna produktionen gälla, att film och videobandinspelningar i inlednings skedet ges ett relativt större utrymme än studio- och OB-producerade s. k. liveprogram. I båda fallen torde programpolitiken betingas av önskvärdhe ten att genomföra färgtelevisionen i former, som medger en successiv an passning av lokal-, program- och utbildningsresurser. — I finansierings- hänseende kan konstateras, att i Storbritannien introduktionen av färgtele vision föranlett införandet av särskild tilläggslicens, vilken innebär att ett färg-TV-hushåll erlägger dubbel licens jämfört med ett hushåll med vanlig svartvit apparat. I Holland har ifrågavarande programföretag — med hän
Kungl. Maj.ts proposition nr 50 år 1968 5
6
visning till det finansiella läget för rundradioverksamheten — föreslagit in
förandet av en motsvarande färg-TV-avgift.
Under de allra närmaste åren förväntas ytterligare ett antal länder i
Europa börja med färgtelevision. Det gäller i första hand Schweiz, där man
__ sedan experiment- och eurovisionssändningar kommit igång i början
av år 1968 — avser att under senhösten övergå till reguljära färgsändning
ar. I Östeuropa förutses Polen starta i slutet av år 1968 eller början av år
1969. I fråga om Belgien, Luxemburg och Italien förväntas färgtelevision bli
införd omkring 1970.
Vad angår de nordiska länderna har i Danmark frågan om färgtelevision
fått särskild aktualitet genom starten i augusti 1967 av västtyska färgsänd
ningar. Dessa kan enligt uppgift mottas av ca 250 000 av Danmarks 1,6 milj.
hushåll. Den under våren 1967 tillsatta radiokommissionen — som enligt
sina direktiv har att utreda olika problem, som sammanhänger med en
fortsatt utbyggnad av rundradioverksamheten — har med hänsyn till den
allmänna utvecklingen på färg-TV-området i oktober 1967 i skrivelse till
den danska regeringen uttalat sig för ett införande av färgtelevision. Den
betonar bl. a. angelägenheten att hos allmänheten — med dess möjligheter
att följa grannländernas program — vidmakthålla intresset för de danska
rundradiosändningarna. Vidare understryks vikten av att genom ett snart
beslut i färg-TV-frågan ge allmänheten vägledning i dess anskaffning av
mottagarapparater och den danska radioindustrin möjligheter till en pro-
duktionsanpassning. Radiokommissionen har förklarat, att den avser att i
särskild ordning framlägga förslag till tidsplan för ett successivt genom
förande av färgtelevisionen. Enligt uppgift kommer ett sådant förslag att
avges i mitten av mars 1968.
Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1968
Val av tekniskt system för färgtelevision
Såsom nämnts i det föregående tillämpas i USA det s. k. NTSC-systemet.
Då man i Europa för ett tiotal år sedan på allvar började experimentera
med färgtelevision blev detta en naturlig utgångspunkt. Med hänsyn till vissa
tekniska bristfälligheter i det amerikanska systemet kom utvecklingsarbe
tet snart att inriktas på en modifiering av detsamma. Därvid framkom i
Frankrike den s. k. SECAM-varianten och i Västtyskland den s. k. PAL-
varianten.
Inför de olika systemalternativen — och med färg-TV-frågan successivt
aktualiserad i flera länder —-- framstod det från olika synpunkter som önsk
värt att åtminstone länderna i Europa kunde ena sig om ett gemensamt
sändningssystem. Förutsättningarna för en standardisering prövades sär
skilt inom ett av Internationella teleunionens organ, den s. k. Internationella
7
rådgivande radiokommittén, som behandlade systemfrågan senast vid möten i Wien 1965 och Oslo 1966. Man sökte där att med tekniska och ekonomiska argument sammanjämka berörda länder, men någon allmän enighet nåddes inte. Det förhållandet att under år 1967 ett flertal länder i Europa startade färgtelevision, försämrade givetvis radikalt förutsättningarna för en vidare samordning i systemfrågan.
Läget efter mötet i Oslo var att bl. a. Holland, Italien, Schweiz, Storbritan nien, Västtyskland, Österrike samt Sverige, Norge, Danmark och Island ut talat sig för PAL-systemet. Frankrike och Sovjetunionen hade stannat för SECAM, och till detta system kunde även övriga länder i Östeuropa väntas ansluta sig. Belgien och Finland dröjde med sina ställningstaganden men har numera — Finland så sent som i januari 1968 — anslutit sig till PAL.
Om det svenska ställningstagandet kan följande sägas. Skillnaderna mel lan de tre systemen är inte stora. Man har dock inom såväl televerket och Sveriges Radio som den svenska radioindustrin bedömt PAL överlägset and ra system. Sålunda kan mottagarna göras lätt inställbara och stabila. Vidare återges färgerna väl även i sådana fall, då överföringskedjans egenskaper varierar. PAL-systemet är minst känsligt för reflexionsstörningar och bäst lämpat för långa överföringar. Med hänsyn bl. a. härtill och till förhållandet att en rad andra länder — däribland de skandinaviska länderna — stannat för PAL bar det tett sig naturligt för Sverige att uttala sig för detta sy stem.
Eftersom olika länder stannat för olika system, är frågan om möjlighe terna till internationell programöverföring av intresse. Härvidlag gäller att utbyte av färg-TV-program mellan länder med skilda system förutsätter en omvandlingsprocess. Det gäller vid såväl direktöverföringar som vid ut byte av videobandinspelningar. Det svårare problemet — som dock delvis har lösts — uppkommer vid omvandling mellan system med olika linjetal, vilket är aktuellt i förhållandet mellan å ena sidan det amerikanska och å andra sidan de båda europeiska systemen. Omvandling mellan system med samma linjetal — dvs. mellan PAL och SEGAM — är enklare och kan ske med endast en mera begränsad kvalitetsförlust.
Införandet av färgtelevision i Sverige
Programdistribution
I Sverige har sedan drygt ett år utförts experimentsändningar, som bl. a. haft till syfte att möjliggöra vissa tekniska prov. En del av sändningarna har gått över Stockholms TV-station, vars reservsändare har färgstandard, och en del har gått över hela det nuvarande TV-distributionsnätet. Sedan januari i år förekommer experimentsändningar över hela nätet tre gånger i veckan under en halv till en timme åt gången. De ifrågavarande sändningar
Kungl. Maj.ts proposition nr 50 år 1968
8
na innefattar olika slags färgsignaler, test- och stillbilder samt i viss begrän
sad utsträckning rörliga bilder. I sistnämnda fall är det fråga om experi
mentprogram producerade av Sveriges Radio.
Vid de tekniska prov som utförts i anslutning till sändningarna har bl. a.
konstaterats att radiolänkförbindelser och sändarstationer inte ger upphov
till några nämnvärda störningar eller kvalitetsförluster vid svartvit mot
tagning av färgsändningar. Vidare framgår att de existerande mottagaran-
tennerna och svartvitmottagarna av olika åldrar ger godtagbara svartvit-
bilder vid sådana sändningar. Inom televerket har planerats vissa åtgärder
för att praktiskt taget helt eliminera störningsriskerna härvidlag. Även i
fråga om möjligheterna till färgmottagning har proven gett positiva resultat.
De har sålunda visat, att de befintliga radiolänklinjerna medger en i stort
sett fullgod färgåtergivning och att sändarstationerna — med ett par undan
tag — får fullgod färgstandard efter vissa modifieringar av utrustningen.
Beträffande de förberedelser, som krävs av televerket vid ett beslut om
införande av färgtelevision, gäller följande. Huvuddelen av det nuvarande
sändarnätet kan ges fullgod standard genom att vissa rörbestyckade enheter
i sändarutrustningarna utbyts mot moderna lialvledarbestyckade enheter i
sändarnas videodel och att vissa justeringar vidtas i sändarna. Ifrågavaran
de åtgärder motiveras i första hand av en strävan att öka anläggningarnas
driftsäkerhet och att hålla underhållskostnaderna nere, och åtgärderna fal
ler inom ramen för de fortlöpande underhålls- och upprustningsarbeten som
televerket utför med anlitande av tillgängliga driftmedel. Härvidlag upp
kommer således inte någon merkostnad i anledning av färgtelevisionen.
I övrigt krävs anskaffning av helt nya sändarutrustningar till två statio
ner samt anskaffning av olika slags kontroll- och instrumentutrustning.
Kostnaderna härför beräknas till 7 milj. kr.
Den tid som behövs för att ge hela nätet fullgod färgstandard är i första
hand beroende av leveranstiderna för utrustningen. Under förutsättning av
ett beslut i färgtelevisionsfrågan under våren 1968 bör emellertid färgan
passningen av nätet kunna vara klar kring eller strax efter årsskiftet 1969/
70. Därvid krävs att av nyssnämnda 7 milj. kr. halva beloppet eller 3,5 milj.
kr. ställs till förfogande budgetåret 1968/69 och återstoden budgetåret 1969/
70.
Programproduktion
De krav som vid ett införande av färgtelevision kommer att ställas på
Sveriges Radios programresurser sammanhänger nära med den sändnings
tid och den programsammansättning som planeras för färgsändningarna.
Sändningstid och program sa in mansättning. Såsom
nämnts i det föregående uppvisar de utländska radioföretag, som under år
Kungl. Maj.ts proposition nr 50 år 1968
Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1968
9
1967 inlett färgsändningar, rätt stora skillnader i sändningstid. I Holland
har man börjat med 7 timmar per vecka, i Västtyskland med 8 timmar per
vecka, i Frankrike med 12 timmar per vecka och i Storbritannien med 25
timmar per vecka. I de båda förstnämnda länderna är sändningsvolymen
fördelad på två kanaler och i de båda senare länderna är den samlad i en
kanal. I samtliga fall förutses en relativt snabb ökning av sändningstiden.
För Sveriges del har vid de överväganden, som ligger till grund för mina
förslag, en lämplig riktpunkt för planeringen bedömts vara, att regul
jära färgsändningar inleds under våren 1970 och att sändningstiden då
utgör 6 timmar per vecka. Härefter förutsätts en ökning av sändnings
tiden, som innebär att denna — från en sändningsvolym budgetåret 1970/71
om 8 timmar per vecka — successivt ökar med 4 timmar per vecka under
ettvart av de närmast följande budgetåren. Vid ingången av budgetåret
1973/74 — dvs. drygt tre år efter starttidpunkten —- skulle man därmed vara
uppe i en sändningstid av 20 timmar per vecka. Under antagande att det
andra televisionsprogrammet angivna budgetår är utbyggt till samma sänd
ningstid som nuvarande program — vilket för de båda programmen tillhopa
innebär en sändningstid om ca 84 timmar per vecka — skulle färgsänd
ningarna då komma att svara för närmare 25 % av den totala program
volymen.
De krav, som färgtelevisionen ställer på programresurserna, är också be
roende av programsammansättningen. En högre andel egenproduktion —
live- och filmproduktion — innebär större krav på lokaler och tekniska re
surser, personal och personalutbildning etc. Härvidlag har det bedömts
lämpligt -— åtminstone för de närmaste åren efter starten av de reguljära
färgsändningarna — att låta de egenproducerade programmen svara för
ungefär 40 % av originalsändningarna. Detta är en något lägre andel än den
som gäller i fråga om de svartvita sändningarna, där man under samma tid
har att räkna med ca 50 % egenproducerade program. Det kan konstateras,
att en andel av 40 % i fråga om färgsändningarna synes svara mot vad som
tillämpas i Västtyskland och Holland. Återstående 60 % av originalsänd
ningarna i färg skulle bestå av främmande produktion, dvs. närmast för
hyrda program och eurovisionsöverföringar. Utbudet på sådana kan för
väntas successivt öka i takt med den allmänna färg-TV-utvecklingen utom
lands.
Programresurser. Om de programresurser som behövs under de
angivna förutsättningarna kan följande konstateras.
. Inför den av statsmakterna beslutade starten av ett andra TV-program
vid årsskiftet 1969/70 kommer under hösten 1969 det nya televisionshuset
i Stockholm att tas i drift. Den tekniska utrustning, som skall installeras
där och vilken man redan börjat lägga ut beställningar på, kommer att ges
färgstandard. Beträffande huvuddelen av utrustningen gäller att detta rim
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 50 år 1968
ligen bort ske även om ett snart beslut i färg-TV-frågan inte fattats. Annars
skulle man nämligen löpa risken att senare — då färgsändningar väl kom
mer till stånd — få slopa dyrbar, för enbart svartvit produktion avpassad
utrustning och i samband med utbytet av denna även få vidkännas ett
längre driftuppehåll. — För radio- och televisionshuset i Göteborg, vars
uppförande nyligen beslutats, avses utrustningen på motsvarande sätt få
färgstandard. Det kan konstateras, att vissa möjligheter redan nu föreligger
till OB-produktion av färgprogram genom att den livekamerautrustning man
disponerar för experimentändamål vid behov kan monteras in i OB-bussar.
Den ökning av personalen som aktualiseras vid ett införande av färgtele
vision blir förhållandevis begränsad. Antalet personer i de egentliga produk-
tionsteamen torde inte påverkas. Däremot kommer en del stödfunktioner
att behöva förstärkas. Ljussättningen kan exempelvis kräva större arbets
insats. Filmbehandlingen på laboratoriesidan blir mera arbetskrävande. Vi
dare får de tekniska underhållsuppgifterna en något större omfattning.
Sammantaget innebär detta för den egentliga programverksamheten ett ökat
personalbehov, som för budgetåret 1973/74 •— med den då antagna sänd
ningstiden och andelen egenproduktion — kan anges till uppskattningsvis
ca 20 anställda. Om sålunda personalökningen blir förhållandevis begrän
sad, kräver införande av färgtelevision en betydande utbildningsinsats inom
radioföretaget. Utbildningen måste avse praktiskt taget alla personalkate
gorier inom programproduktionen (producent-, teknik- och dekorpersonal
etc.). Genom att det vid en start år 1970 blir en viss förberedelsetid och
genom att det för de närmaste åren efter starten förutses en måttlig ökning
av sändningstiden och andelen egenproduktion bedöms emellertid utbild
ningen kunna sträckas ut i tiden. Den torde på så sätt inte komma att er
bjuda något allvarligare problem.
Direkta program förberedelser. Såsom nämnts i det föregå
ende pågår redan nu i viss utsträckning test- och experimentsändningar i
färg som dels möjliggör olika slags tekniska prov, dels ger Sveriges Radio
viss programerfarenhet. Sändningstiden för de av radioföretaget produce
rade experimentprogrammen och testbilderna utgör f. n. uppåt en halv tim
me i veckan, och sändningarna — som äger rum varje tisdag eftermiddag
■— går ut över hela nätet. För det fall reguljära färgsändningar skall inledas
under våren 1970, är det från utbildnings- och programförberedelsesynpunkt
nödvändigt, att dessa experimentsändningar under budgetåret 1968/69 byggs
ut, förslagsvis till en sändningstid om 1,5 timme per vecka. Enligt Sveriges
Radio kan det därvid övervägas att förlägga dem till kvällstid efter det ordi
narie TV-programmets slut under någon dag i veckan. Till ifrågavarande
färgprogram kommer de eurovisionsöverföringar, som sker i anslutning till
olika evenemang utomlands och som sänds ut över det svenska distribu
tionsnätet med bibehållna färgsignaler.
Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1968 11
Investerings- och driftkostnader
Om de merkostnader som vid ett införande av färgtelevision uppkommer för rundradioverksamheten under den här behandlade tiden — dvs. budget åren 1968/69—1973/74 — kan följande konstateras.
På investeringssidan begränsar sig kostnaderna till färganpassningen av nuvarande televisionsnät. Kostnaderna härför har i det föregående angetts till 7 milj. kr.
På driftsidan uppkommer i första hand merkostnader för att ge de inven tarier och den tekniska utrustning som anskaffas till de nya televisions- husen i Stockholm och Göteborg färgstandard. Merkostnaderna härför samt för färgstandard vid viss ytterligare inventarieanskaffning under perioden kan uppskattas till uppåt 20 milj. kr.
På driftsidan har man vidare att beakta de merkostnader, som uppkom mer i den löpande programproduktionen. En uppskattning härvidlag kan lämpligen ske genom att det på genomsnittskostnaderna för produktion av svartvita program inom resp. programkategorier — olika slags egenproduk tion och eurovisionsöverföringar — görs ett procentuellt färgtillägg. Med ledning av vissa utländska erfarenheter kan det härvidlag räknas med ett färgtillägg av 20 å 25 % i inledningsskedet. Tillägget sjunker sedan suc cessivt för att i mitten av 1970-talet utgöra endast ca 5 %.
Den högre merkostnaden i inledningsskedet beror bl. a. på att personalen ännu saknar rutin och att den tekniska materielen inte är fullt utprovad. Den merkostnad man även på sikt har alt räkna med sammanhänger främst med de högre ateljékostnaderna jämte de högre kostnaderna för rå film och filmbearbetning etc. På grundval av en sådan beräkning och med ett visst fast pristillägg även för förhyrda program kan — med den i del föregående förutsedda sändningstidsutvecklingen och programsammansätt ningen — de ifrågavarande merkostnaderna under sexårsperioden uppskat tas till 10 å 12 milj. kr.
Sammanlagt skulle vid ett införande av färgtelevision den för rundradio verksamheten uppkommande merkostnaden under sexårsperioden 1968/69 —1973/74 bli 37 å 39 milj. kr., dvs. genomsnittligt 6 å 6,5 milj. kr. per år. Av genomsnittskostnaden utgör 4,5 milj. kr. kostnader av engångskaraktär, medan 1,5 å 2 milj. kr. är att hänföra till löpande programkostnader.
Vissa samhällsekonomiska aspekter
Prognoser avseende försäljningen av TV-mottagare vid ett införande av färgtelevision måste med nödvändighet kännetecknas av en betydande osä kerhet. Förutom av sedvanliga ny- och ersättningsanskaffningar — beting ade av behovet att utrangera äldre apparater och av tillkomsten av nya TV- hushåll etc. — kommer TV-mottagarbeståndets tillväxt och sammansättning under de närmaste åren i särskild grad att påverkas av två faktorer, näm
12
ligen dels den av 1966 års riksdag beslutade starten av ett andra TV-pro-
gram kring årsskiftet 1969/70 dels den här förutsatta introduktionen av
färgtelevision under våren 1970. Härmed följer med all sannolikhet en snab
bare utrangering av beståndet av äldre VHF-mottagare och en motsvarande
snabbare övergång till de modernare »svartvita» UHF-mottagarna alterna
tivt till färgapparater. Även i fråga om UHF-mottagarna kan i viss utsträck
ning förutsättas en snabbare utrangering med hänsyn till introduktionen av
färgtelevision. Man har emellertid också att räkna med att innehavare av
särskilt UHF-mottagare i viss mån kommer att behålla dessa utöver den
normala livslängden i avsikt att senare skaffa färgapparater.
Av det anförda följer att om man — med beaktande av bl. a. angivna
olika faktorer — gör prognoser över försäljningen av TV-apparater för ett
antal år framöver, sådana prognoser närmast får karaktären av räkneexem
pel. Härtill kommer att man vid en bedömning av försäljningsvärdet för
apparaterna får göra antaganden om prisutvecklingen, som måste bli i hög
grad hypotetiska.
Om det sålunda inte bedömts meningsfyllt att i detta sammanhang för
söka sig på några mera detaljerade prognoser, finns det dock grund för an
tagandet att vid ett införande av färgtelevision försäljningen av TV-appara
ter — i första hand färgapparater men även apparater för svartvit mottag
ning — kommer att få en ganska betydande omfattning under de närmaste
åren. Från synpunkten av den eventuella samhällsekonomiska effekten av
ifrågavarande totala apparatförsäljning kan det här göras antagandet att
försäljningen för budgetåren 1967/68—1975/76 kommer att representera
ett sammanlagt värde av omkring 4,5 å 5,5 miljarder kr. Frågan är se
dan vilken omfattning apparatförsäljningen kunde tänkas få i ett teore
tiskt tänkt läge där ett införande av färgtelevisionen inte var aktuellt. Om
i detta fall för samma tid förutsätts en försäljning av apparater för svart
vit mottagning ungefär motsvarande ersättningsbehovet med hänsyn till det
nuvarande apparatbeståndets åldersstruktur och nyanskaffningsbehovet ge
nom tillkomsten av nya TV-hushåll, skulle ett försäljningsvärde erhållas i
storleksordningen 3 miljarder kr. Merutgiften vid ett införande av färg
television skulle därmed bli 1,5 å 2,5 miljarder kr. för ifrågavarande period.
Det torde inte utan vidare kunna hävdas, att denna merutgift leder till
en ökad total konsumtion. En effekt av sistnämnda slag förutsätter, att det
blir fråga om ett minskat hushållssparande. Härom kan sägas att det knap
past finns några erfarenheter, som stöder sannolikheten av ett sådant anta
gande. Det torde i stället beträffande en ganska betydande del av färgappa-
ratanskaffningen finnas anledning räkna med att ekonomiskt utrymme ska
pas genom att exempelvis inköp av andra varaktiga konsumtionsvaror eller
vissa andra större engångsutgifter får stå tillbaka eller skjutas på fram
tiden.
Kungl. Maj-.ts proposition nr 50 år 1968
Kangl. Maj. ts proposition nr 50 år 1968
13
Departementschefen
Fäigtelevisionen innebär utan tvekan ett betydande framsteg från tek niska och programmässiga synpunkter. Det räcker att hänvisa till vad fär gen kan betyda för upplevelsen av exempelvis teater-, balett- och andra kul turprogram, vissa slags underhållningsprogram, informationsprogram på de naturvetenskapliga, tekniska och medicinska områdena, konsument- samt vissa barn- och ungdomsprogram etc. Nämnas bör även olika slags under- risningsprogram, där färgen får särskild betydelse som ett pedagogiskt hjälpmedel. Det finns således all anledning att ta tillvara de möjligheter, som färgtelevisionen erbjuder.
Det har dock dröjt innan färg-TV-tekniken kunnat få en mera allmän till- lämpning. Det har sålunda tagit relativt lång tid att lösa de tekniskt-indu- striella utvecklingsproblemen. USA har härvidlag utgjort ett varnande exem pel i fråga om de svårigheter och det motstånd hos allmänheten, som upp kommer vid en alltför tidig introduktion, vilken inte varit tillräckligt tek niskt och industriellt förberedd. I USA har dock dessa problem numera över vunnits, och de senaste åren har karakteriserats av en relativt kraftig ex pansion.
Förra året startade färgtelevisionen i Europa. I Holland, Frankrike, Stor britannien, Västtyskland och Sovjetunionen inleddes då reguljära färg- sandnmgar. Under år 1968 kommer enligt uppgift Schweiz och sannolikt Polen att följa efter. I Belgien, Luxemburg och Italien förutses en intro duktion äga rum omkring år 1970. Vad angår de nordiska länderna har i Danmark en av den danska regeringen tillkallad utredning på radio- och televisionsområdet i slutet av förra året förordat införande av färgtele vision, och den väntas inom kort framlägga förslag till tidsplan för ett successivt genomförande av sådan. Beträffande Norge och Finland tyder tillgänglig information på att något beslut om införande av färgtelevision där tills vidare inte är aktuellt.
I anslutning till den internationella utvecklingen vill jag erinra om det särskilda problem, som frågan om val av tekniskt system för färgtelevision inneburit. Man har här stått inför tre systemalternativ, nämligen dels det amerikanska NTSC-systemet dels de europeiska PAL- och SECAM-systemen, som framkommit inom Västtyskland resp. Frankrike och som båda kan sä gas innebära en vidareutveckling av det amerikanska systemet. Såsom fram går av den föregående redovisningen har betydande ansträngningar gjorts
- särskilt i Internationella teleunionens regi — att ena länderna i Europa om ett och samma säudningssystem, men trots detta har en uppdelning på PAL och SECAM inte kunnat undvikas. Läget är numera att flertalet län der i Västeuropa anslutit sig till det förra systemet, medan Frankrike och
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1968
Sovjetunionen stannat för SECAM. Till detta system kan också övriga länder
i Östeuropa väntas ansluta sig.
Ett särskilt problem har systemfrågan utgjort i förhållandet mellan de
nordiska länderna. Medan Sverige, Danmark, Norge och Island tidigt uttalat
sig för PAL, har Finland — som stått i valet mellan PAL och SECAM —
dröjt med sitt ställningstagande. Frågan har ägnats uppmärksamhet av Nor
diska rådet, vars presidium i augusti 1967 riktade en hemställan till de
nordiska ländernas regeringar, att de måtte medverka till att ett och samma
system blev tillämpat. Frågan behandlades också vid ett möte i Stockholm
i november 1967 mellan de för radio- och televisionsfrågorna i resp. länder
ansvariga ministrarna. Den har numera lösts, sedan Finland i januari 1968
definitivt beslutat sig för PAL-systemet.
Frågan om ett införande av färgtelevision i Sverige och formerna härför
har under det senaste året varit föremål för ett ingående utredningsarbete,
som avsett färgtelevisionens tekniska, programmässiga och ekonomiska be
tingelser. Utredningsarbetet har givetvis skett med utgångspunkt i svenska
rundradioförhållanden, men i möjlig utsträckning liar man sökt att beakta
de erfarenheter och bedömningar som gjorts i de länder i Europa som nu
mera inlett färgsändningar. Samråd har även ägt rum med övriga nordiska
länder. Sålunda har färg-TV-frågan behandlats — förutom vid det nyss
nämnda nordiska ministermötet i Stockholm i november 1967 vid ett
ytterligare ministermöte i Oslo i februari 1968.
Vid en bedömning av förutsättningarna för en introduktion av färg-T\
har särskild uppmärksamhet ägnats de distributionstekniska betingelserna.
Härvidlag har experimentsändningar ägt rum, vid vilka omfattande tekniska
prov anställts i fråga om radiolänk- och sändarnätets funktionssätt. Proven
har gett klart positiva resultat i fråga om såväl svartvit- som färgmottagning
av färgsändningar, och de åtgärder som krävs är av relativt begränsad räck
vidd. Huvuddelen av sändarnätet kan sålunda ges fullgod färgstandard ge
nom vissa med driftmedel finansierade justeringar i stationsutrustningar-
na, vilka justeringar — oavsett färgtelevisionen — är motiverade med hän
syn till stationsnätets driftsäkerhet. Det bör framhållas, att i fråga om des
sa delar av sändarnätet färgmottagning redan nu i och för sig är möjlig,
dock med vissa kvalitetsförluster. I investeringshänseende krävs utbyte av
ett par stationsutrustningar och anskaffning av viss kontroll- och instru
mentutrustning. Kostnaderna härför har beräknats till 7 milj. kr.
Vid bedömningen av den tidpunkt då reguljära färgsändningar kan star
ta får hänsyn tas — förutom till den tid som krävs för färganpassningen av
distributionsnätet — till den tid som behövs dels för iordningställande av
lokaler och anskaffning av teknisk utrustning samt rekrytering och utbild
ning av personal för produktion av färgprogram, dels för anordnande av er
forderliga experimentsändningar etc. Förutsättningarna i dessa olika hän
seenden har närmare redovisats i det föregående. Härvid kommer man vid
Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1968
15
en samlad bedömning till att en start av reguljära, programmässigt någor lunda allsidigt sammansatta färgsändningar inte med fördel kan äga rum förrän strax efter årsskiftet 1969/70.
Om sålunda denna tidsgräns måste beaktas, finns det olika skäl som talar för att man därefter inte onödigtvis uppskjuter starttidpunkten. Sålunda är det allmänt ett intresse att så snart omständigheterna medger göra det möjligt för Sveriges Radio att tillhandahålla en programservice, som blir alltmer allmän i Europa. Vidare är det givetvis angeläget att genom en be stämning av starttidpunkten — som då inte bör ligga för långt fram i tiden — ge allmänheten vägledning i dess ny- och ersättningsanskaffning av mottagarapparater, dvs. i valet mellan UHF-apparater för svartvit mottag ning och färgapparater. Slutligen har beaktats önskvärdheten att välja en tidpunkt, som gör det möjligt för den svenska radioindustrin att an passa sin produktionsplanering till den efterfrågesituation, som kan förut ses uppstå i samband med en start av reguljära färgsändningar. I detta fall har från radioindustrins sida den erforderliga förberedelsetiden angetts till ca 18 månader efter ett officiellt besked om starttidpunkten. Efter en sådan tidrymd kan även radioindustrin förutsättas ha ett intresse av att introduk tionen av färgtelevision inte onödigtvis dröjer. Vid en sammanvägning av angivna olika faktorer har jag funnit skäl tala för att bestämma den offi ciella starttidpunkten till den 1 april 1970.
Beträffande omfattningen av färgsändningarna har överväganden skett, som siktat till att genom lämplig utveckling av sändningstiden och andelen egenproduktion möjliggöra en successiv och smidig anpassning av färgakti viteterna till Sveriges Radios lokal-, personal- och utbildningsmässiga för utsättningar. Som resultat av dessa överväganden vill jag såsom en allmän riktpunkt för programutvecklingen ange följande. Efter en period av expe rimentsändningar inleder radioföretaget den 1 april 1970 reguljära färg sändningar med en programtid om 6 timmar per vecka. Sändningstiden blir efter ett par månader 8 timmar per vecka och ökar sedan successivt så att den vid ingången av budgetåret 1973/74 — drygt tre år efter starten — är uppe i ca 20 timmar per vecka. Andelen egenproduktion under den här ifrågavarande tiden har bedömts böra ha en omfattning motsvarande ca 40 % av originalsändningarna i färg. Resten är främmande produktion i form av förhyrda program och eurovisionsöverföringar etc.
Samtidigt som man med den angivna sändningstidsutvecklingen får en med hänsyn till resursanspråken någorlunda störningsfri introduktion av färgtelevisionen, kommer sändningsvolymen enligt min bedömning att ha en omfattning, som ger hushållen med färgapparat rimligt programutbyte. Sändningsvolymen synes även i det inledningsskede varom här är fråga innebära ett rimligt utrymme för rundradioföretaget att producera sådana program i färg som i särskild grad lämpar sig för ett dylikt framställnings sätt.
16
Merkostnaderna för Sveriges Radio genom färgsändningarna och förbere
delserna i anslutning därtill har för sexårsperioden 1968/69—1973/74 be
räknats till 30 å 32 milj. kr., varav ca 20 milj. kr. avser utrustningsanskaff-
ning. Till detta kommer televerkets kostnader för färganpassningen av
distributionsnätet om 7 milj. kr., vilket tillhopa ger en sammanlagd mer
kostnad för perioden om 37 å 39 milj. kr.
För att färganpassningen av distributionsnätet skall vara klar till den
ovan förutsatta tidpunkten för starten av de reguljära färgsändningarna
krävs, att av angivna 7 milj. kr. ett belopp om 3,5 milj. kr. ställs till för
fogande för budgetåret 1968/69. Detta belopp bör belasta investeringsansla-
get till rundradioanläggningar under televerkets fond. Det synes mig inte
erforderligt att i anledning härav hos riksdagen begära någon ökning av
detta anslag. Däremot torde den för rundradioanläggningar i årets stats-
verksproposition beräknade investeringsramen för nästkommande budgetår
böra vidgas med det angivna beloppet.
I fråga om finansieringen av färgtelevisionen gäller att det här är fråga
om en program service, som under förmodligen ganska lång tid framöver
endast en del av TV-hushållen —och under de närmaste åren efter starten
av de reguljära färgsändningarna endast en mindre del av dem -— kommer
att kunna tillgodogöra sig. Det framstår under sådana förhållanden såsom
rimligt, att de ifrågavarande bushållen också får bära de investerings- och
driftkostnader, som följer med färgtelevisionen. Detta kan lämpligen ske
genom att hushåll som innehar färgapparat utöver den sedvanliga mottagar-
avgiften får erlägga en särskild tilläggsavgift. I sammanhanget må erinras
om att en sådan tilläggslicens nyligen införts i Storbritannien i samband
med att BBC inlett färgsändningar. Uttagandet av tilläggslicensen innebär
att ett engelskt färg-TV-hushåll erlägger dubbel avgift jämfört med hushåll,
som endast har apparat för svartvit mottagning.
De kostnader, som uppkommer för rundradioverksamheten vid ett in
förande av färgtelevision, har i det föregående angetts till uppåt 40 milj.
kr. för tidsperioden 1968/69—1973/74. Det är då fråga om de rena mer
kostnaderna för färgtelevisionen. Då man bedömer storleken av en särskild
tilläggsavgift för hushåll med färgapparat, bör man emellertid enligt min
mening inte enbart se till dessa kostnader. För färgtelevisionen tas ju i an
språk resurser inom den bestående rundradioorganisationen, och det synes
mig rimligt att genom tilläggsavgiften ett någorlunda reellt bidrag erhålls
till täckning av kostnaderna för denna. Det finns desto mindre anledning
att frångå ett sådant synsätt som kostnaderna för rundradioverksamheten
under de närmaste åren kommer att inte obetydligt öka genom den av
statsmakterna beslutade utbyggnaden av ett andra televisionsprogram. Kan
i detta läge genom färg-TV-avgiften ett bidrag erhållas till den allmänna
kostnadstäckningen, innebär detta i motsvarande mån en dämpning av det
tryck mot successiva höjningar av den allmänna mottagaravgiften som kost
Kungl. Maj.ts proposition nr 50 år 1968
17
nadsutvecklingen för med sig. En sådan dämpande effekt är givetvis sär
skilt angelägen med hänsyn till den stora grupp av TV-hushåll, för vilka
mottagaravgiften utgör en relativt kännbar utgiftspost.
Med hänsyn till det anförda förordar jag alltså, att i samband med starten
av reguljära färgsändningar — dvs. den 1 april 1970 — en särskild till
äggsavgift införs för hushåll med färgmottagare. Avgiften bör bestämmas
till 100 kr. per år och uttas samtidigt med den allmänna mottagaravgiften,
vilket innebär kvartalsvisa betalningar med 25 kr. per kvartal.
I anslutning till det föregående vill jag också ta upp frågan om den all
männa mottagaravgiften. Härmed åsyftas den kombinerade ljudradio- och
televisionsavgift, baserad på innehavet av TV-apparat, som enligt beslut
av 1966 års riksdag skall avlösa de hittillsvarande ljudradio- och televisions-
licenserna i samband med starten kring årsskiftet 1969/70 av ett andra
program i televisionen, dock med bibehållande av en särskild ljudradioav
gift för hushåll med enbart radioapparat. Enligt 1966 års rundradioproposi
tion som ligger till grund för riksdagens ifrågavarande beslut har — utan
någon mera exakt bestämning av tidpunkten för införandet av avgifterna —
såvitt avser den kombinerade avgiften angetts, att erforderligt avgiftsbelopp
i anslutning till starten av program 2 i televisionen beräknats till 40 kr. per
kvartal — dvs. 160 kr. per år — i 1966 års löne- och prisläge. Storleken av
den särskilda ljudradioavgiften har samtidigt bestämts till 50 kr. per år.
Inför den planerade starten av det andra televisionsprogrammet kring
årsskiftet 1969/70 får jag nu föreslå, att det nya avgiftssystemet genomförs
den 1 april 1969. Med hänsyn till löne- och prisstegringen sedan år 1966
bör den kombinerade avgiften då bestämmas till 45 kr. per kvartal. Enligt
det föregående tillkommer därefter ett år senare — den 1 april 1970 —
den särskilda tilläggsavgiften för hushållen med färgmottagare, vilket inne
bor att dessa då erlägger en sammanlagd kvartalsavgift om (45 + 25) 70 kr.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t bere
der riksdagen tillfälle
att avge yttrande i anledning av vad jag i det föregående
anfört rörande införande av färgtelevision och uttagande av
avgifter för innehav av mottagarapparater.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med in
stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Kungl. Maj.ts proposition nr 50 år 1968
MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680157
Ur protokollet:
Britta Gyllensten